The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments

Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg)
PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992
mailto:runeberg@lysator.liu.se  http://www.lysator.liu.se/runeberg/

Copyright laws are changing all over the world, be sure to check
the copyright laws for your country before posting these files!!

Please take a look at the important information in this header.
We encourage you to keep this file on your own disk, keeping an
electronic path open for the next readers.  Do not remove this.


**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**

**Etexts Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**

*These Etexts Prepared By Hundreds of Volunteers and Donations*

Information on contacting Project Gutenberg to get Etexts, and
further information is included below.  We need your donations.


The Bible, in Swedish, both Testaments

From Project Runeberg

April, 2000  [Etext #2100]


The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments
*******This file should be named bibls10.txt or bibls10.zip*******

Corrected EDITIONS of our etexts get a new NUMBER, bibls11.txt
VERSIONS based on separate sources get new LETTER, bibls10a.txt


Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg)
PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992
mailto:runeberg@lysator.liu.se  http://www.lysator.liu.se/runeberg/

Project Gutenberg Etexts are usually created from multiple editions,
all of which are in the Public Domain in the United States, unless a
copyright notice is included.  Therefore, we usually do NOT keep any
of these books in compliance with any particular paper edition.


We are now trying to release all our books one month in advance
of the official release dates, leaving time for better editing.

Please note:  neither this list nor its contents are final till
midnight of the last day of the month of any such announcement.
The official release date of all Project Gutenberg Etexts is at
Midnight, Central Time, of the last day of the stated month.  A
preliminary version may often be posted for suggestion, comment
and editing by those who wish to do so.  To be sure you have an
up to date first edition [xxxxx10x.xxx] please check file sizes
in the first week of the next month.  Since our ftp program has
a bug in it that scrambles the date [tried to fix and failed] a
look at the file size will have to do, but we will try to see a
new copy has at least one byte more or less.


Information about Project Gutenberg (one page)

We produce about two million dollars for each hour we work.  The
time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
to get any etext selected, entered, proofread, edited, copyright
searched and analyzed, the copyright letters written, etc.  This
projected audience is one hundred million readers.  If our value
per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
million dollars per hour this year as we release thirty-six text
files per month, or 432 more Etexts in 1999 for a total of 2000+
If these reach just 10% of the computerized population, then the
total should reach over 200 billion Etexts given away this year.

The Goal of Project Gutenberg is to Give Away One Trillion Etext
Files by December 31, 2001.  [10,000 x 100,000,000 = 1 Trillion]
This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
which is only ~5% of the present number of computer users.

At our revised rates of production, we will reach only one-third
of that goal by the end of 2001, or about 3,333 Etexts unless we
manage to get some real funding; currently our funding is mostly
from Michael Hart's salary at Carnegie-Mellon University, and an
assortment of sporadic gifts; this salary is only good for a few
more years, so we are looking for something to replace it, as we
don't want Project Gutenberg to be so dependent on one person.

We need your donations more than ever!


All donations should be made to "Project Gutenberg/CMU": and are
tax deductible to the extent allowable by law.  (CMU = Carnegie-
Mellon University).

For these and other matters, please mail to:

Project Gutenberg
P. O. Box  2782
Champaign, IL 61825

When all other email fails. . .try our Executive Director:
Michael S. Hart <hart@pobox.com>
hart@pobox.com forwards to hart@prairienet.org and archive.org
if your mail bounces from archive.org, I will still see it, if
it bounces from prairienet.org, better resend later on. . . .

We would prefer to send you this information by email.

******

To access Project Gutenberg etexts, use any Web browser
to view http://promo.net/pg.  This site lists Etexts by
author and by title, and includes information about how
to get involved with Project Gutenberg.  You could also
download our past Newsletters, or subscribe here.  This
is one of our major sites, please email hart@pobox.com,
for a more complete list of our various sites.

To go directly to the etext collections, use FTP or any
Web browser to visit a Project Gutenberg mirror (mirror
sites are available on 7 continents; mirrors are listed
at http://promo.net/pg).

Mac users, do NOT point and click, typing works better.

Example FTP session:

ftp sunsite.unc.edu
login: anonymous
password: your@login
cd pub/docs/books/gutenberg
cd etext90 through etext99
dir [to see files]
get or mget [to get files. . .set bin for zip files]
GET GUTINDEX.??  [to get a year's listing of books, e.g., GUTINDEX.99]
GET GUTINDEX.ALL [to get a listing of ALL books]

***

**Information prepared by the Project Gutenberg legal advisor**

(Three Pages)


***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS**START***
Why is this "Small Print!" statement here?  You know: lawyers.
They tell us you might sue us if there is something wrong with
your copy of this etext, even if you got it for free from
someone other than us, and even if what's wrong is not our
fault.  So, among other things, this "Small Print!" statement
disclaims most of our liability to you.  It also tells you how
you can distribute copies of this etext if you want to.

*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS ETEXT
By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
etext, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement.  If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this etext by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from.  If you received this etext on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.

ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM ETEXTS
This PROJECT GUTENBERG-tm etext, like most PROJECT GUTENBERG-
tm etexts, is a "public domain" work distributed by Professor
Michael S. Hart through the Project Gutenberg Association at
Carnegie-Mellon University (the "Project").  Among other
things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties.  Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this etext
under the Project's "PROJECT GUTENBERG" trademark.

To create these etexts, the Project expends considerable
efforts to identify, transcribe and proofread public domain
works.  Despite these efforts, the Project's etexts and any
medium they may be on may contain "Defects".  Among other
things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged
disk or other etext medium, a computer virus, or computer
codes that damage or cannot be read by your equipment.

LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES
But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
[1] the Project (and any other party you may receive this
etext from as a PROJECT GUTENBERG-tm etext) disclaims all
liability to you for damages, costs and expenses, including
legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.

If you discover a Defect in this etext within 90 days of
receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
you paid for it by sending an explanatory note within that
time to the person you received it from.  If you received it
on a physical medium, you must return it with your note, and
such person may choose to alternatively give you a replacement
copy.  If you received it electronically, such person may
choose to alternatively give you a second opportunity to
receive it electronically.

THIS ETEXT IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS".  NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
TO THE ETEXT OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
PARTICULAR PURPOSE.

Some states do not allow disclaimers of implied warranties or
the exclusion or limitation of consequential damages, so the
above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
may have other legal rights.

INDEMNITY
You will indemnify and hold the Project, its directors,
officers, members and agents harmless from all liability, cost
and expense, including legal fees, that arise directly or
indirectly from any of the following that you do or cause:
[1] distribution of this etext, [2] alteration, modification,
or addition to the etext, or [3] any Defect.

DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"
You may distribute copies of this etext electronically, or by
disk, book or any other medium if you either delete this
"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
or:

[1]  Only give exact copies of it.  Among other things, this
     requires that you do not remove, alter or modify the
     etext or this "small print!" statement.  You may however,
     if you wish, distribute this etext in machine readable
     binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
     including any form resulting from conversion by word pro-
     cessing or hypertext software, but only so long as
     *EITHER*:

     [*]  The etext, when displayed, is clearly readable, and
          does *not* contain characters other than those
          intended by the author of the work, although tilde
          (~), asterisk (*) and underline (_) characters may
          be used to convey punctuation intended by the
          author, and additional characters may be used to
          indicate hypertext links; OR

     [*]  The etext may be readily converted by the reader at
          no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
          form by the program that displays the etext (as is
          the case, for instance, with most word processors);
          OR

     [*]  You provide, or agree to also provide on request at
          no additional cost, fee or expense, a copy of the
          etext in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
          or other equivalent proprietary form).

[2]  Honor the etext refund and replacement provisions of this
     "Small Print!" statement.

[3]  Pay a trademark license fee to the Project of 20% of the
     net profits you derive calculated using the method you
     already use to calculate your applicable taxes.  If you
     don't derive profits, no royalty is due.  Royalties are
     payable to "Project Gutenberg Association/Carnegie-Mellon
     University" within the 60 days following each
     date you prepare (or were legally required to prepare)
     your annual (or equivalent periodic) tax return.

WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
The Project gratefully accepts contributions in money, time,
scanning machines, OCR software, public domain etexts, royalty
free copyright licenses, and every other sort of contribution
you can think of.  Money should be paid to "Project Gutenberg
Association / Carnegie-Mellon University".

*END*THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN ETEXTS*Ver.04.29.93*END*





Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg)
PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992
mailto:runeberg@lysator.liu.se  http://www.lysator.liu.se/runeberg/





The Bible, in Swedish, both Testaments




Table of Contents



Book 01 Frsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.)

Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.)

Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.)

Book 04 Fjrde Mosebok (Numeri) (4 Mos.)

Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.)

Book 06 Josua

Book 07 Domareboken

Book 08 Rut

Book 09 Frsta Samuelsboken (1 Sam.)

Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.)

Book 11 Frsta Konungaboken (1 Kon.)

Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.)

Book 13 Frsta Krnikeboken (1 Krn.)

Book 14 Andra Krnikeboken (2 Krn)

Book 15 Esra

Book 16 Nehemja

Book 17 Ester

Book 18 Job

Book 19 Psaltaren

Book 20 Ordsprksboken

Book 21 Predikaren

Book 22 Hga Visan

Book 23 Jesaja

Book 24 Jeremia

Book 25 Klagovisorna

Book 26 Hesekiel

Book 27 Daniel

Book 28 Hosea

Book 29 Joel

Book 30 Amos

Book 31 Obadja

Book 32 Jona

Book 33 Mika

Book 34 Nahum

Book 35 Habackuk

Book 36 Sefanja

Book 37 Haggai

Book 38 Sakarja

Book 39 Malaki




Book 40 Matteus

Book 41 Markus

Book 42 Lukas

Book 43 Johannes

Book 44 Apostlagrningarna

Book 45 Romarna

Book 46 Frsta Korinterna (1 Kor.)

Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.)

Book 48 Galaterna

Book 49 Efesierna

Book 50 Filipperna

Book 51 Kolosserna

Book 52 Frsta Tessalonikerna (1 Tess.)

Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.)

Book 54 Frsta Timoteus (1 Tim.)

Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.)

Book 56 Titus

Book 57 Filemon

Book 58 Hebrerna

Book 59 Frsta Petrus (1 Petr.)

Book 60 Andra Petrus (2 Petr.)

Book 61 Frsta Johannes (1 Joh.)

Book 62 Andra Johannes (2 Joh.)

Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.)

Book 64 Jakobs

Book 65 Judas

Book 66 Uppenbarelse




The Bible, in Swedish, both Testaments



Book 01 Frsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.)


001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
001:002 Och jorden var de och tom, och mrker var ver djupet, och Guds
	Ande svvade ver vattnet.
001:003 Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
001:004 Och Gud sg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset frn
	mrkret.
001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och mrkret kallade han natt.  Och
	det vart afton, och det vart morgon, den frsta dagen.

001:006 Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fste som skiljer vatten
	frn vatten.
001:007 Och Gud gjorde fstet, och skilde vattnet under fstet frn
	vattnet ovan fstet; och det skedde s.
001:008 Och Gud kallade fstet himmel.  Och det vart afton, och det vart
	morgon, den andra dagen.

001:009 Och Gud sade: Samle sig det vatten som r under himmelen till
	en srskild plats, s att det torra bliver synligt.  Och det
	skedde s.
001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
	hav.  Och Gud sg att det var gott.
001:011 Och Gud sade: Frambringe jorden grnska, frbrande rter och
	frukttrd, som efter sina arter bra frukt, vari de hava sitt
	fr, p jorden.  Och det skedde s;
001:012 jorden frambragte grnska, frbrande rter, efter deras arter,
	och trd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr.
	Och Gud sg att det var gott.
001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

001:014 Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus som skilja dagen
	frn natten, och vare de till tecken och till att utmrka
	srskilda tider, dagar och r,
001:015 och vare de p himmelens fste till ljus som lysa ver jorden.
	Och det skedde s;
001:016 Gud gjorde de tv stora ljusen, det strre ljuset till att rda
	ver dagen, och det mindre ljuset till att rda ver natten, s
	ock stjrnorna.
001:017 Och Gud satte dem p himmelens fste till att lysa ver jorden,
001:018 och till att rda ver dagen och ver natten, och till att
	skilja ljuset frn mrkret.  Och Gud sg att det var gott.
001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjrde dagen.

001:020 Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande
	varelser; flyge ock fglar ver jorden under himmelens fste.
001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
	varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s ock alla
	bevingade fglar, efter deras arter.  Och Gud sg att det var
	gott.
001:022 Och Gud vlsignade dem och sade: Varen fruktsamma och frken
	eder, och uppfyllen vattnet i haven; frke sig ock fglarna p
	jorden.
001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

001:024 Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras
	arter, boskapsdjur och krldjur och vilda djur, efter deras
	arter.  Och det skedde s;
001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
	boskapsdjuren, efter deras arter, och alla krldjur p marken,
	efter deras arter.  Och Gud sg att det var gott.
001:026 Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att
	vara oss lika; och m de rda ver fiskarna i havet och ver
	fglarna under himmelen och ver boskapsdjuren och ver hela
	jorden och ver alla krldjur som rra sig p jorden.
001:027 Och Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild
	skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
001:028 Och Gud vlsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och
	frken eder, och uppfyllen jorden och lggen den under eder;
	och rden ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen
	och ver alla djur som rra sig p jorden.
001:029 Och Gud sade: Se, jag giver eder alla frbrande rter p hela
	jorden och alla trd med frbrande trdfrukt; detta skolen I
	hava till fda.
001:030 Men t alla djur p jorden och t alla fglar under himmelen och
	t allt som krlar p jorden, vad som i sig har en levande sjl,
	t dessa giver jag alla grna rter till fda.  Och det skedde
	s.
001:031 Och Gud sg p allt som han hade gjort, och se, det var mycket
	gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjtte
	dagen.
002:001 S blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
	hrskara.
002:002 Och Gud fullbordade p sjunde dagen det verk som han hade gjort;
	och han vilade p sjunde dagen frn allt det verk som han hade
	gjort.
002:003 Och Gud vlsignade den sjunde dagen och helgade den, drfr att
	han p den dagen vilade frn allt sitt verk, det som Gud hade
	gjort, nr han skapade.

002:004 Detta r berttelsen om den ordning i vilken allt blev till p
	himmelen och jorden, nr de skapades, d nr HERREN Gud gjorde
	jord och himmel.

002:005 D bar jorden nnu ingen buske p marken, och ingen rt hade
	nnu skjutit upp p marken, ty HERREN Gud hade icke ltit regna
	p jorden, och ingen mnniska fanns, som kunde bruka jorden;
002:006 men en dimma steg upp frn jorden och vattnade hela marken.
002:007 Och HERREN Gud danade mnniskan av stoft frn jorden och
	inblste livsande i hennes nsa, och s blev mnniskan en
	levande varelse.

002:008 Och HERREN Gud planterade en lustgrd i Eden sterut och satte
	dri mnniskan som han hade danat.
002:009 HERREN Gud lt nmligen alla slags trd som voro ljuvliga att se
	p och goda att ta av vxa upp ur marken, och livets trd mitt
	i lustgrden, s ock kunskapens trd p gott och ont.
002:010 Och frn Eden gick en flod ut, som vattnade lustgrden; sedan
	delade den sig i fyra grenar.
002:011 Den frsta heter Pison; det r den som flyter omkring hela
	landet Havila, dr guld finnes,
002:012 och det landets guld r gott; dr finnes ock bdelliumharts och
	onyxsten.
002:013 Den andra floden heter Gihon; det r den som flyter omkring hela
	landet Kus.
002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det r den som har sitt lopp
	ster om Assyrien.  Den fjrde floden r Frat.
002:015 S tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgrd,
	till att bruka och bevara den.
002:016 Och HERREN Gud bjd mannen och sade: Av alla andra trd i
	lustgrden m du fritt ta,
002:017 men av kunskapens trd p gott och ont skall du icke ta, ty nr
	du ter drav, skall du dden d.

002:018 Och HERREN Gud sade: Det r icke gott att mannen r allena.  Jag
	vill gra t honom en hjlp, en sdan som honom hves.
002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
	himmelens fglar, och frde dem fram till mannen fr att se huru
	denne skulle kalla dem; ty ssom mannen kallade var levande
	varelse, s skulle den heta.
002:020 Och mannen gav namn t alla boskapsdjur, t fglarna under
	himmelen och t alla markens djur.  Men fr Adam fann han icke
	ngon hjlp, sdan som honom hvdes.
002:021 D lt HERREN Gud en tung smn falla p mannen, och nr han hade
	somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
	ktt.
002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
	av mannen, och frde henne fram till mannen.
002:023 D sade mannen: Ja, denna r nu ben av mina ben och ktt av
	mitt ktt.  Hon skall heta maninna, ty av man r hon tagen.

002:024 Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och
	hlla sig till sin hustru, och de skola varda ett ktt.

002:025 Och mannen och hans hustru voro bda nakna och blygdes icke fr
	varandra.

003:001 Men ormen var listigare n alla andra markens djur som HERREN
	Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: Skulle d Gud hava
	sagt: 'I skolen icke ta av ngot trd i lustgrden'?
003:002 Kvinnan svarade ormen: Vi f ta av frukten p de andra trden
	i lustgrden,
003:003 men om frukten p det trd som str mitt i lustgrden har Gud
	sagt: 'I skolen icke ta drav, ej heller komma drvid, p det
	att I icke mn d.'
003:004 D sade ormen till kvinnan: Ingalunda skolen I d;
003:005 men Gud vet, att nr I ten drav, skola edra gon ppnas, s
	att I bliven ssom Gud och frstn vad gott och ont r.
003:006 Och kvinnan sg att trdet var gott att ta av, och att det var en
	lust fr gonen, och att det var ett ljuvligt trd, eftersom man
	drav fick frstnd, och hon tog av dess frukt och t; och hon gav
	jmvl t sin man, som var med henne, och han t.

003:007 D ppnades bdas gon, och de blevo varse att de voro
	nakna; och de fste ihop fikonlv och bundo omkring sig.

003:008 Och de hrde HERREN Gud vandra i lustgrden, nr dagen begynte
	svalkas; d gmde sig mannen med sin hustru fr HERREN Guds
	ansikte bland trden i lustgrden.
003:009 Men HERREN Gud kallade p mannen och sade till honom: Var r
	du?
003:010 Han svarade: Jag hrde dig i lustgrden; d blev jag frskrckt,
	eftersom jag r naken; drfr gmde jag mig.
003:011 D sade han: Vem har ltit dig frst att du r naken?  Har du
	icke tit av det trd som jag frbjd dig att ta av?
003:012 Mannen svarade: Kvinnan som du har givit mig till att vara med
	mig, hon gav mig av trdet, s att jag t.
003:013 D sade HERREN Gud till kvinnan: Vad r det du har gjort!
	Kvinnan svarade: Ormen bedrog mig, s att jag t.

003:014 D sade HERREN Gud till ormen: Eftersom du har gjort detta,
	vare du frbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
	P din buk skall du g, och stoft skall du ta i alla dina
	livsdagar.
003:015 Och jag skall stta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
	mellan din sd och hennes sd.  Denna skall sndertrampa ditt
	huvud, och du skall stinga den i hlen.
003:016 Och till kvinnan sade han: Jag skall lta dig utst mycken
	vedermda, nr du bliver havande; med smrta skall du fda dina
	barn.  Men till din man skall din tr vara, och han skall rda
	ver dig.
003:017 Och till Adam sade han: Eftersom du lyssnade till din hustrus
	ord och t av det trd om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
	'Du skall icke ta drav', drfr vare marken frbannad fr din
	skull.  Med vedermda skall du nra dig av den i alla dina
	livsdagar;
003:018 trne och tistel skall den bra t dig, men markens rter skola
	vara din fda.
003:019 I ditt anletes svett skall du ta ditt brd, till dess du vnder
	ter till jorden; ty av den r du tagen.  Ty du r stoft, och
	till stoft skall du ter varda.

003:020 Och mannen gav sin hustru namnet <sprr>Eva</sprr>, ty hon
	blev en moder t allt levande.
003:021 Och HERREN Gud gjorde t Adam och hans hustru klder av skinn
	och satte p dem.

003:022 Och HERREN Gud sade: Se, mannen har blivit ssom en av oss, s
	att han frstr vad gott och ont r.  M han nu icke rcka ut sin
	hand och taga jmvl av livets trd och ta, och s leva
	evinnerligen.
003:023 Och HERREN Gud frvisade honom ur Edens lustgrd, fr att han
	skulle bruka jorden, varav han var tagen.
003:024 Och han drev ut mannen, och satte ster om Edens lustgrd
	keruberna jmte det ljungande svrdets lgor, fr att bevaka
	vgen till livets trd.

004:001 Och mannen knde sin hustru Eva, och hon blev havande och fdde
	Kain; d sade hon: Jag har <sprr>ftt</sprr> en man genom
	HERRENS hjlp.
004:002 Och hon fdde ter en son, Abel, den frres broder.  Och Abel
	blev en frherde, men Kain blev en kerman.
004:003 Och efter ngon tid hnde sig att Kain av markens frukt bar fram
	en offergva t HERREN.
004:004 Ocks Abel bar fram sin gva, av det frstfdda i hans hjord, av
	djurens fett.  Och HERREN sg till Abel och hans offergva;
004:005 men till Kain och hans offergva sg han icke.  D blev Kain
	mycket vred, och hans blick blev mrk.
004:006 Och HERREN sade till Kain: Varfr r du vred, och varfr r din
	blick s mrk?
004:007 r det icke s: om du har gott i sinnet, d ser du frimodigt
	upp; men om du icke har gott i sinnet, d lurar synden vid
	drren; till dig str hennes tr, men du br rda ver henne.
004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och nr de voro ute p
	marken, verfll Kain sin broder Abel och drpte honom.

004:009 D sade HERREN till Kain: Var r din broder Abel?  Han svarade:
	Jag vet icke; skall jag taga vara p min broder?
004:010 D sade han: Vad har du gjort!  Hr, din broders blod ropar
	till mig frn jorden.
004:011 S vare du nu frbannad och frvisad ifrn kerjorden, som har
	ppnat sin mun fr att mottaga din broders blod av din hand.

004:012 Nr du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin grda.
	Ostadig och flyktig skall du bliva p jorden.
004:013 D sade Kain till HERREN: Min missgrning r strre n att jag
	kan bra den.
004:014 Se, du driver mig nu bort ifrn kerjorden, och jag mste gmma
	mig undan fr ditt ansikte.  Ostadig och flyktig skall jag bliva
	p jorden, och s skall ske att vemhelst som mter mig, han
	drper mig.
004:015 Men HERREN sade till honom: Nej, ty Kain skall bliva hmnad
	sjufalt, vemhelst som drper honom.  Och HERREN satte ett
	tecken till skydd fr Kain, s att ingen som mtte honom skulle
	sl honom ihjl.
004:016 S gick Kain bort ifrn HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
	Nod, ster om Eden.

004:017 Och Kain knde sin hustru, och hon blev havande och fdde Hanok.
	Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
	sons namn.
004:018 Och t Hanok fddes Irad, och Irad fdde Mehujael, och Mehujael
	fdde Metusael, och Metusael fdde Lemek.
004:019 Men Lemek tog sig tv hustrur; den ena hette Ada, den andra
	Silla.
004:020 Och Ada fdde Jabal; han blev stamfader fr dem som bo i tlt
	och idka boskapssktsel.
004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader fr alla dem som
	hantera harpa och pipa.
004:022 Men Silla fdde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
	alla slags redskap av koppar och jrn.  Och Tubal-Kains syster
	var Naama.
004:023 Och Lemek sade till sina hustrur:
	  Ada och Silla,
	      hren mina ord;
	  I Lemeks hustrur,
	      lyssnen till mitt tal:
	  Se, en man drper jag fr vart sr jag fr,
	  och en yngling fr var blnad jag fr.
004:024   Ja, sjufalt hmnad bliver Kain,
	  men Lemek sju- och sjuttiofalt.

004:025 Och Adam knde ter sin hustru, och hon fdde en son och gav
	honom namnet Set, i det hon sade: Gud har
	<sprr>beskrt</sprr> mig en annan livsfrukt, till
	ersttning fr Abel, eftersom Kain drpte honom.
004:026 Men t Set fddes ock en son, och han gav honom namnet Enos.  Vid
	denna tid begynte man kalla HERRENS namn.

005:001 Detta r stycket om Adams slkt.  Nr Gud skapade mnniskor,
	gjorde han dem lika Gud.
005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han vlsignade dem och
	gav dem namnet mnniska, nr de blevo skapade.

005:003 Nr Adam var ett hundra trettio r gammal, fdde han en son som
	var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
005:004 Och sedan Adam hade ftt Set, levde han tta hundra r och fdde
	sner och dttrar.
005:005 Allts blev Adams hela levnadslder nio hundra trettio r;
	drefter dog han.

005:006 Nr Set var ett hundra fem r gammal, fdde han Enos.
005:007 Och sedan Set hade ftt Enos, levde han tta hundra sju r och
	fdde sner och dttrar.
005:008 Allts blev Sets hela lder nio hundra tolv r; drefter dog
	han.

005:009 Nr Enos var nittio r gammal, fdde han Kenan.
005:010 Och sedan Enos hade ftt Kenan, levde han tta hundra femton r
	och fdde sner och dttrar.
005:011 Allts blev Enos' hela lder nio hundra fem r; drefter dog
	han.

005:012 Nr Kenan var sjuttio r gammal, fdde han Mahalalel.
005:013 Och sedan Kenan ftt Mahalalel, levde han tta hundra fyrtio r
	och fdde sner och dttrar.
005:014 Allts blev Kenans hela lder nio hundra tio r; drefter dog
	han.

005:015 Nr Mahalalel var sextiofem r gammal, fdde han Jered.
005:016 Och sedan Mahalalel hade ftt Jered, levde han tta hundra
	trettio r och fdde sner och dttrar.
005:017 Allts blev Mahalalels hela lder tta hundra nittiofem r;
	drefter dog han.

005:018 Nr Jered var ett hundra sextiotv r gammal, fdde han Hanok.
005:019 Och sedan Jered hade ftt Hanok, levde han tta hundra r och
	fdde sner och dttrar.
005:020 Allts blev Jereds hela lder nio hundra sextiotv r; drefter
	dog han.

005:021 Nr Hanok var sextiofem r gammal, fdde han Metusela.
005:022 Och Hanok vandrade i umgngelse med Gud i tre hundra r, sedan
	han hade ftt Metusela, och han fdde sner och dttrar.
005:023 Allts blev Hanoks hela lder tre hundra sextiofem r.
005:024 Sedan Hanok s hade vandrat i umgngelse med Gud, sg man honom
	icke mer, ty Gud tog honom bort.

005:025 Nr Metusela var ett hundra ttiosju r gammal, fdde han Lemek.
005:026 Och sedan Metusela hade ftt Lemek, levde han sju hundra
	ttiotv r och fdde sner och dttrar.
005:027 Allts blev Metuselas hela lder nio hundra sextionio r;
	drefter dog han.

005:028 Nr Lemek var ett hundra ttiotv r gammal, fdde han en son.
005:029 Och han gav honom namnet <sprr>Noa</sprr>, i det han sade:
	Denne skall <sprr>trsta</sprr> oss vid vrt arbete och
	vra hnders mda, nr vi bruka jorden, som HERREN har
	frbannat.
005:030 Och sedan Lemek hade ftt Noa, levde han fem hundra nittiofem r
	och fdde sner och dttrar.
005:031 Allts blev Lemeks hela lder sju hundra sjuttiosju r; drefter
	dog han.

005:032 Nr Noa var fem hundra r gammal, fdde han Sem, Ham och Jafet.

006:001 D nu mnniskorna begynte frka sig p jorden och dttrar
	fddes t dem
006:002 sgo Guds sner att mnniskornas dttrar voro fagra, och de
	togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
006:003 D sade HERREN: Min ande skall icke bliva kvar i mnniskorna
	fr bestndigt, eftersom de dock ro ktt; s vare nu deras tid
	bestmd till ett hundra tjugu r.

006:004 Vid den tiden, likasom ock eftert, levde jttarna p jorden,
	sedan Guds sner begynte g in till mnniskornas dttrar och
	dessa fdde barn t dem; detta var forntidens vldiga mn, som
	voro s namnkunniga.

006:005 Men nr HERREN sg att mnniskornas ondska var stor p jorden,
	och att deras hjrtans alla uppst och tankar bestndigt voro
	allenast onda,
006:006 d ngrade HERREN att han hade gjort mnniskorna p jorden, och
	han blev bedrvad i sitt hjrta.
006:007 Och HERREN sade: Mnniskorna, som jag skapade, vill jag utplna
	frn jorden, ja, bde mnniskor och fyrfotadjur och krldjur och
	himmelens fglar; ty jag ngrar att jag har gjort dem.
006:008 Men Noa hade funnit nd fr HERRENS gon.

006:009 Detta r berttelsen om Noas slkt.  Noa var en rttfrdig man
	och ostrafflig bland sitt slkte; i umgngelse med Gud vandrade
	Noa.
006:010 Och Noa fdde tre sner: Sem, Ham och Jafet.
006:011 Men jorden blev alltmer frdrvad fr Guds syn, och jorden
	uppfylldes av vld.
006:012 Och Gud sg att jorden var frdrvad, eftersom allt ktt
	vandrade i frdrv p jorden.

006:013 D sade Gud till Noa: Jag har beslutit att gra nde p allt
	ktt, ty jorden r uppfylld av vld som de va; se, jag vill
	frdrva dem tillika med jorden.
006:014 S gr dig nu en ark av gofertr, och inred arken med kamrar,
	och bestryk den med jordbeck innan och utan.
006:015 Och s skall du gra arken: Den skall vara tre hundra alnar
	lng, femtio alnar bred och trettio alnar hg;
006:016 en ppning fr ljuset, en aln hg alltigenom, skall du gra
	ovantill p arken; och en drr till arken skall du stta p dess
	sida; och du skall inreda den s, att den fr en undervning, en
	mellanvning och en vervning.
006:017 Ty se, jag skall lta floden komma med vatten ver jorden, till
	att frdrva allt ktt som har i sig ngon livsande, under
	himmelen; allt som finnes p jorden skall frgs.
006:018 Men med dig vill jag upprtta ett frbund: du skall g in i
	arken med dina sner och din hustru och dina sners hustrur.
006:019 Och av allt levande, vad ktt det vara m, skall du fra in i
	arken ett par av vart slag, fr att behlla dem vid liv med dig;
	hankn och honkn skola de vara.
006:020 Av fglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
	arter, av alla krldjur p marken, efter deras arter, skall ett
	par av vart slag g in till dig, fr att du m behlla dem vid
	liv.
006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sdant som kan
	tas, och samla det till dig, fr att det m vara dig och dem
	till fda.

006:022 Och Noa gjorde s; han gjorde i alla stycken ssom Gud hade
	bjudit honom.

007:001 Och HERREN sade till Noa: G in i arken med hela ditt hus, ty
	dig har jag funnit rttfrdig infr mig bland detta slkte.
007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
	och hona, men av sdana fyrfotadjur som icke ro rena ett par,
	hanne och hona,
007:003 sammalunda av himmelens fglar sju par, hankn och honkn, fr
	att behlla deras slkten vid liv p hela jorden.
007:004 Ty sju dagar hrefter skall jag lta det regna p jorden, i
	fyrtio dagar och fyrtio ntter, och jag skall utplna frn
	jorden alla varelser som jag har gjort.
007:005 Och Noa gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit honom.

007:006 Noa var sex hundra r gammal, nr floden kom med sitt vatten
	ver jorden.
007:007 Och Noa gick in i arken med sina sner och sin hustru och sina
	sners hustrur, undan flodens vatten.
007:008 Och av fyrfotadjur, bde rena och orena, och av fglar och av
	allt som krlar p marken
007:009 gingo tv och tv, hankn och honkn, in till Noa i arken, ssom
	Gud hade bjudit Noa.
007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ver jorden.

007:011 I det r d Noa var sex hundra r gammal, i andra mnaden, p
	sjuttonde dagen i mnaden, den dagen brto alla det stora
	djupets kllor fram, och himmelens fnster ppnade sig,
007:012 och ett regn kom ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio ntter.
007:013 P denna samma dag gick Noa in i arken, s ock Sem, Ham och
	Jafet, Noas sner, vidare Noas hustru och hans sners tre
	hustrur med dem,
007:014 drtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
	efter sina arter, och alla krldjur som rra sig p jorden,
	efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
	vad fglar heter, av alla slag.
007:015 De gingo in till Noa i arken, tv och tv av allt ktt som hade
	i sig ngon livsande.
007:016 Och de som gingo ditin voro hankn och honkn av allt slags
	ktt, ssom Gud hade bjudit honom.

	Och HERREN stngde igen om honom.
007:017 Och floden kom ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet frkade
	sig och lyfte arken, s att den flt hgt uppe ver jorden.
007:018 Och vattnet steg och frkade sig mycket p jorden, och arken
	drev p vattnet.
007:019 Och vattnet steg mer och mer ver jorden, och alla hga berg
	allestdes under himmelen vertcktes.
007:020 Femton alnar hgt steg vattnet ver bergen, s att de
	vertcktes.
007:021 D frgicks allt ktt som rrde sig p jorden, fglar och
	boskapsdjur och vilda djur och alla smdjur som rrde sig p
	jorden, s ock alla mnniskor.
007:022 Allt som fanns p det torra omkom, allt som dr hade en flkt av
	livsande i sin nsa.
007:023 S utplnade han alla varelser p jorden, bde mnniskor och
	fyrfotadjur och krldjur och himmelens fglar; de utplnades
	frn jorden, och allenast Noa rddades, jmte det som var med
	honom i arken.
007:024 Och vattnet fortfor att stiga ver jorden i hundra femtio
	dagar.
008:001 D tnkte Gud p Noa och p alla de vilda djur och alla de
	boskapsdjur som voro med honom i arken.  Och Gud lt en vind g
	fram ver jorden, s att vattnet sjnk undan;
008:002 och djupets kllor och himmelens fnster tillsltos, och regnet
	frn himmelen upphrde.
008:003 Och vattnet vek bort ifrn jorden mer och mer; efter hundra
	femtio dagar begynte vattnet avtaga.
008:004 Och i sjunde mnaden, p sjuttonde dagen i mnaden, stannade
	arken p Ararats berg.
008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde mnaden.  I tionde
	mnaden, p frsta dagen i mnaden, blevo bergstopparna synliga.
008:006 Och efter fyrtio dagar ppnade Noa fnstret som han hade gjort
	p arken,
008:007 och lt en korp flyga ut; denne flg fram och ter, till dess
	vattnet hade torkat bort ifrn jorden.
008:008 Sedan lt han en duva flyga ut, fr att f se om vattnet hade
	sjunkit undan frn marken.
008:009 Men duvan fann ingen plats dr hon kunde vila sin fot, utan kom
	tillbaka till honom i arken, ty vatten betckte hela jorden.  D
	rckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
008:010 Sedan vntade han nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan n
	en gng flyga ut ur arken.
008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d hade hon ett
	friskt olivlv i sin nbb.  D frstod Noa att vattnet hade
	sjunkit undan frn jorden.
008:012 Men han vntade nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan ter
	flyga ut; d kom hon icke mer tillbaka till honom.

008:013 I det sexhundrafrsta ret, i frsta mnaden, p frsta dagen i
	mnaden, hade vattnet sinat bort ifrn jorden.  D tog Noa av
	taket p arken och sg nu att marken var fri ifrn vatten.
008:014 Och i andra mnaden, p tjugusjunde dagen i mnaden, var jorden
	alldeles torr.
008:015 D talade Gud till Noa och sade:
008:016 G ut ur arken med din hustru och dina sner och dina sners
	hustrur.
008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags ktt det vara m, bde
	fglar och fyrfotadjur och alla krldjur som rra sig p
	jorden, skall du lta g ut med dig, fr att de m vxa till p
	jorden och vara fruktsamma och frka sig p jorden.
008:018 S gick d Noa ut med sina sner och sin hustru och sina sners
	hustrur.
008:019 Och alla fyrfotadjur, alla krldjur och alla fglar, alla slags
	djur som rra sig p jorden, gingo ut ur arken, efter sina
	slkten.

008:020 Och Noa byggde ett altare t HERREN och tog av alla rena
	fyrfotadjur och av alla rena fglar och offrade brnnoffer p
	altaret.
008:021 Nr HERREN knde den vlbehagliga lukten, sade han vid sig
	sjlv: Jag skall hrefter icke mer frbanna marken fr
	mnniskans skull, eftersom ju mnniskans hjrtas uppst r ont
	allt ifrn ungdomen.  Och jag skall hrefter icke mer drpa allt
	levande, ssom jag nu har gjort.
008:022 S lnge jorden bestr, skola hrefter sdd och skrd, kld och
	vrme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphra.
009:001 Och Gud vlsignade Noa och hans sner och sade till dem: Varen
	fruktsamma och frken eder, och uppfyllen jorden.
009:002 Och m fruktan och frskrckelse fr eder komma ver alla djur
	p jorden och alla fglar under himmelen; jmte allt som krlar
	p marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
009:003 Allt som rr sig och har liv skolen I hava till fda; ssom jag
	har givit eder grna rter, s giver jag eder allt detta.
009:004 Ktt som har i sig sin sjl, det r sitt blod, skolen I dock
	icke ta.
009:005 Men edert eget blod, vari eder sjl r, skall jag utkrva.  Jag
	skall utkrva det av vilket djur det vara m.  Jag skall ock av
	den ena mnniskan utkrva den andres sjl;
009:006 den som utgjuter mnniskoblod, hans blod skall av mnniskor
	bliva utgjutet, ty Gud har gjort mnniskan till sin avbild.
009:007 Och varen I fruktsamma och frken eder; vxen till p jorden
	och frken eder p den.

009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans sner med honom:
009:009 Se, jag vill upprtta ett frbund med eder, och med edra
	efterkommande efter eder,
009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fglar,
	boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
	hava gtt ut ur arken.
009:011 Jag vill upprtta ett frbund med eder: hrefter skall icke mer
	ske att allt ktt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
	mer komma och frdrva jorden.
009:012 Och Gud sade: Detta skall vara tecknet till det frbund som jag
	gr mellan mig och eder, jmte alla levande varelser hos eder,
	fr eviga tider:
009:013 min bge stter jag i skyn; den skall vara tecknet till
	frbundet mellan mig och jorden.
009:014 Och nr jag hrefter lter skyar stiga upp ver jorden och bgen
	d synes i skyn,
009:015 skall jag tnka p det frbund som har blivit slutet mellan mig
	och eder, jmte alla levande varelser, vad slags ktt det vara
	m; och vattnet skall d icke mer bliva en flod som frdrvar
	allt ktt.
009:016 Nr allts bgen synes i skyn och jag ser p den, skall jag
	tnka p det eviga frbund som har blivit slutet mellan Gud och
	alla levande varelser, vad slags ktt det vara m p jorden.
009:017 S sade nu Gud till Noa: Detta skall vara tecknet till det
	frbund som jag har upprttat mellan mig och allt ktt p
	jorden.

009:018 Noas sner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
	Ham var Kanaans fader.
009:019 Dessa tre voro Noas sner och frn dessa hava alla jordens folk
	utgrenat sig.

009:020 Och Noa var en kerman och var den frste som planterade en
	vingrd.
009:021 Men nr han drack av vinet, blev han drucken och lg blottad i
	sitt tlt.
009:022 Och Ham, Kanaans fader, sg d sin faders blygd och berttade
	det fr sina bda brder, som voro utanfr.
009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p sina skuldror,
	bda tillsammans, och gingo s baklnges in och tckte ver sin
	faders blygd; de hllo drvid sina ansikten bortvnda, s att de
	icke sgo sin faders blygd.
009:024 Nr sedan Noa vaknade upp frn ruset och fick veta vad hans
	yngste son hade gjort honom, sade han:
009:025   Frbannad vare Kanaan,
	  en trlars trl vare han t sina brder!
009:026 Ytterligare sade han:
	  Vlsignad vare HERREN, Sems Gud,
	  och Kanaan vare deras trl!
009:027   Gud utvidge Jafet,
	  han tage sin boning i Sems hyddor,
	  och Kanaan vare deras trl.

009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio r;
009:029 allts blev Noas hela lder nio hundra femtio r; drefter dog
	han.
010:001 Detta r berttelsen om Noas sners slkt.  De voro Sem, Ham och
	Jafet; och t dem fddes sner efter floden.

010:002 Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
	Tiras.
010:003 Gomers sner voro Askenas, Rifat och Togarma.
010:004 Javans sner voro Elisa och Tarsis, kitterna och dodanerna.
010:005 Frn dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslnder utbrett sig
	i sina lnder, var efter sitt tungoml, efter sina slkter, i
	sina folk.

010:006 Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
010:007 Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
	sner voro Saba och Dedan.

010:008 Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
	vlde p jorden.
010:009 Han var ock en vldig jgare infr HERREN; drfr plgar man
	sga: En vldig jgare infr HERREN ssom Nimrod.
010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
	Kalne, i Sinears land.
010:011 Frn det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
	Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
010:012 och drtill Resen mellan Nineve och Kela; detta r den stora
	staden.

010:013 Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,
010:014 patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
	och kaftorerna.
010:015 Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
010:016 s ock jebuserna, amorerna, girgaserna,
010:017 hiverna, arkerna, sinerna,
010:018 arvaderna, semarerna och hamaterna.  Sedan utgrenade sig
	kananernas slkter allt vidare,
010:019 s att kananernas omrde strckte sig frn Sidon fram emot
	Gerar nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
	Seboim nda till Lesa.

010:020 Dessa voro Hams sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
	lnder och folk.
010:021 Sner fddes ock t Sem, Jafets ldre broder, som blev stamfader
	fr alla Ebers sner.
010:022 Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
010:023 Arams sner voro Us, Hul, Geter och Mas.
010:024 Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
010:025 Men t Eber fddes tv sner; den ene hette
	<sprr>Peleg</sprr>, ty i hans tid blev jorden frdelad; och
	hans broder hette Joktan.
010:026 Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
010:027 Hadoram, Usal, Dikla,
010:028 Obal, Abimael, Saba,
010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.
010:030 Och de hade sina boningsorter frn Mesa fram emot Sefar, emot
	stra berget.
010:031 Dessa voro Sems sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
	lnder, efter deras folk.

010:032 Dessa voro Noas sners slkter, efter deras ttfljd, i deras
	folk.  Och frn dem hava folken efter floden utbrett sig p
	jorden.

011:001 Och hela jorden hade enahanda tungoml och talade p enahanda
	stt.
011:002 Men nr de brto upp och drogo sterut, funno de en lgsltt i
	Sinears land och bosatte sig dr.
011:003 Och de sade till varandra: Kom, lt oss sl tegel och brnna
	det.  Och teglet begagnade de ssom sten, och ssom murbruk
	begagnade de jordbeck.
011:004 Och de sade: Kom, lt oss bygga en stad t oss och ett torn
	vars spets rcker upp i himmelen, och s gra oss ett namn; vi
	kunde eljest bliva kringspridda ver hela jorden.
011:005 D steg HERREN ned fr att se staden och tornet som
	mnniskobarnen byggde.
011:006 Och HERREN sade: Se, de ro ett enda folk och hava alla enahanda
	tungoml, och detta r deras frsta tilltag; hrefter skall
	intet bliva dem omjligt, vad de n besluta att gra.
011:007 Vlan, lt oss stiga dit ned och frbistra deras tungoml, s
	att den ene icke frstr den andres tungoml.
011:008 Och s spridde HERREN dem drifrn ut ver hela jorden, s att
	de mste upphra att bygga p staden.
011:009 Drav fick den namnet Babel, eftersom HERREN dr
	<sprr>frbistrade</sprr> hela jordens tungoml; drifrn
	spridde ock HERREN ut dem ver hela jorden.

011:010 Detta r berttelsen om Sems slkt.  Nr Sem var hundra r
	gammal, fdde han Arpaksad, tv r efter floden.
011:011 Och sedan Sem hade ftt Arpaksad, levde han fem hundra r och
	fdde sner och dttrar.
011:012 Nr Arpaksad var trettiofem r gammal, fdde han Sela.
011:013 Och sedan Arpaksad hade ftt Sela, levde han fyra hundra tre r
	och fdde sner och dttrar.
011:014 Nr Sela var trettio r gammal, fdde han Eber.
011:015 Och sedan Sela hade ftt Eber, levde han fyra hundra tre r och
	fdde sner och dttrar.
011:016 Nr Eber var trettiofyra r gammal, fdde han Peleg.
011:017 Och sedan Eber hade ftt Peleg, levde han fyra hundra trettio r
	och fdde sner och dttrar.
011:018 Nr Peleg var trettio r gammal, fdde han Regu.
011:019 Och sedan Peleg hade ftt Regu, levde han tv hundra nio r och
	fdde sner och dttrar.
011:020 Nr Regu var trettiotv r gammal, fdde han Serug.
011:021 Och sedan Regu hade ftt Serug, levde han tv hundra sju r och
	fdde sner och dttrar.
011:022 Nr Serug var trettio r gammal, fdde han Nahor.
011:023 Och sedan Serug hade ftt Nahor, levde han tv hundra r och
	fdde sner och dttrar.
011:024 Nr Nahor var tjugunio r gammal, fdde han Tera.
011:025 Och sedan Nahor hade ftt Tera, levde han ett hundra nitton r
	och fdde sner och dttrar.
011:026 Nr Tera var sjuttio r gammal, fdde han Abram, Nahor och
	Haran.

011:027 Och detta r berttelsen om Teras slkt.  Tera fdde Abram,
	Nahor och Haran.  Och Haran fdde Lot.
011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fdernesland, i det
	kaldeiska Ur.
011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
	och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
	till Milka och Jiska.
011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
	son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
	och de drogo tillsammans ut frn det kaldeiska Ur p vg till
	Kanaans land; men nr de kommo till Haran, bosatte de sig dr.
011:032 Och Teras lder blev tv hundra fem r; drefter dog Tera i
	Haran.

012:001 Och HERREN sade till Abram: G ut ur ditt land och frn din
	slkt och frn din faders hus, bort till det land som jag skall
	visa dig.
012:002 S skall jag gra dig till ett stort folk; jag skall vlsigna
	dig och gra ditt namn stort, och du skall bliva en vlsignelse.
012:003 Och jag skall vlsigna dem som vlsigna dig, och den som
	frbannar dig skall jag frbanna, och i dig skola alla slkter
	p jorden varda vlsignade.
012:004 Och Abram gick stad, ssom HERREN hade tillsagt honom, och Lot
	gick med honom.  Och Abram var sjuttiofem r gammal, nr han drog
	ut frn Haran.
012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
	godelar som de hade frvrvat och tjnarna som de hade skaffat
	sig i Haran; och de drogo stad p vg mot Kanaans land
012:006 och kommo s till Kanaans land.

	Och Abram drog fram i landet nda till den heliga platsen vid
	Sikem, till Mores terebint.  Och p den tiden bodde kananerna
	dr i landet.
012:007 Men HERREN uppenbarade sig fr Abram och sade: t din sd skall
	jag giva detta land.  D byggde han dr ett altare t HERREN,
	som hade uppenbarat sig fr honom.
012:008 Sedan flyttade han drifrn till bergsbygden ster om Betel och
	slog dr upp sitt tlt, s att han hade Betel i vster och Ai i
	ster; och han byggde dr ett altare t HERREN och kallade
	HERRENS namn.
012:009 Sedan brt Abram upp drifrn och drog sig allt lngre mot
	Sydlandet.

012:010 Men hungersnd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
	fr att bo dr ngon tid, eftersom hungersnden var s svr i
	landet.
012:011 Men nr han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
	Jag vet ju att du r en skn kvinna.
012:012 Om nu egyptierna tnka, nr de f se dig: 'Hon r hans hustru',
	s skola de drpa mig, under det att de lta dig leva.
012:013 Sg drfr att du r min syster, s att det gr mig vl fr din
	skull, och s att jag fr din skull fr leva.
012:014 D nu Abram kom till Egypten, sgo egyptierna att hon var en
	mycket skn kvinna.
012:015 Och nr Faraos hvdingar fingo se henne, prisade de henne fr
	Farao, och s blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
012:016 Och Abram blev av honom vl behandlad fr hennes skull, s att
	han fick fr, fkreatur och snor, tjnare och tjnarinnor,
	sninnor och kameler.
012:017 Men HERREN hemskte Farao och hans hus med stora plgor fr
	Sarais, Abrams hustrus, skull.
012:018 D kallade Farao Abram till sig och sade: Vad har du gjort mot
	mig!  Varfr lt du mig icke veta att hon var din hustru?
012:019 Varfr sade du: 'Hon r min syster' och vllade s, att jag tog
	henne till hustru t mig?  Se, hr har du nu din hustru, tag
	henne och g.
012:020 Och Farao gav sina mn befallning om honom, att de skulle
	ledsaga honom till vgs med hans hustru och allt vad han gde.
013:001 S drog d Abram upp frn Egypten med sin hustru och allt vad
	han gde, och Lot jmte honom, till Sydlandet.
013:002 Och Abram var mycket rik p boskap och p silver och guld.
013:003 Och han frdades ifrn lgerplats till lgerplats och kom s
	frn Sydlandet nda till Betel, till det stlle dr hans tlt
	frut hade sttt, mellan Betel och Ai,
013:004 dit dr han frra gngen hade rest ett altare.  Och dr kallade
	Abram HERRENS namn.

013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks fr och fkreatur och
	tlt.
013:006 Och landet rckte icke till fr dem, s att de kunde bo
	tillsammans; ty deras godelar voro fr stora fr att de skulle
	kunna bo tillsammans;
013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
	Tillika bodde p den tiden kananerna och perisserna dr i
	landet.
013:008 D sade Abram till Lot: Icke skall ngon tvist vara mellan mig
	och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi ro ju
	frnder.
013:009 Ligger icke hela landet ppet fr dig?  Skilj dig ifrn mig;
	vill du t vnster, s gr jag t hger, och vill du t hger, s
	gr jag t vnster.
013:010 D lyfte Lot upp sina gon och sg att hela Jordansltten
	verallt var vattenrik.  Innan HERREN frdrvade Sodom och
	Gomorra, var den nmligen ssom HERRENS lustgrd, ssom Egyptens
	land, nda fram emot Soar.
013:011 S utvalde d Lot t sig hela Jordansltten.  Och Lot brt upp
	och drog sterut, och de skildes s frn varandra.
013:012 Abram frblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i stderna p
	Sltten och drog med sina tlt nda inemot Sodom.
013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt infr HERREN.

013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig frn honom:
	Lyft upp dina gon och se, frn den plats dr du str, mot norr
	och sder och ster och vster.
013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva t dig och din sd
	fr evrdlig tid.
013:016 Och jag skall lta din sd bliva ssom stoftet p jorden; kan
	ngon rkna stoftet p jorden, s skall ock din sd kunna
	rknas.
013:017 St upp och drag igenom landet efter dess lngd och dess bredd,
	ty t dig skall jag giva det.
013:018 Och Abram drog stad med sina tlt och kom och bosatte sig vid
	Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde dr ett altare
	t HERREN.
014:001 P den tid d Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
	Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ver Goim,
	hnde sig
014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
	konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
	Seboim, och mot konungen i Bela, det r Soar.
014:003 De frenade sig alla och tgade till Siddimsdalen, dr Salthavet
	nu r.
014:004 I tolv r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
	ret hade de avfallit.
014:005 S kom nu i det fjortonde ret Kedorlaomer med de konungar som
	voro p hans sida; och de slogo rafaerna i Asterot-Karnaim,
	suserna i Ham, emerna i Save-Kirjataim
014:006 och horerna p deras berg Seir och drevo dem nda till El-Paran
	vid knen.
014:007 Sedan vnde de om och kommo till En-Mispat, det r Kades, och
	hrjade amalekiternas hela land; de slogo ock amorerna som
	bodde i Hasason-Tamar.
014:008 D drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
	konungen i Seboim och konungen i Bela, det r Soar, ut och
	stllde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ver Goim,
	Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
	konungar mot de fem.
014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar.  Och konungarna i
	Sodom och Gomorra mste fly och fllo d i dessa, och de som
	kommo undan flydde till bergsbygden.
014:011 S togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
	livsmedel dr, och tgade bort;
014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans godelar, nr
	de tgade bort; ty denne bodde i Sodom.
014:013 Men en av de rddade kom och berttade detta fr Abram, hebren;
	denne bodde vid den terebintlund som tillhrde amoren Mamre,
	Eskols och Aners broder, och dessa voro i frbund med Abram.
014:014 D nu Abram hrde att hans frnde var fngen, lt han sina mest
	beprvade tjnare, sdana som voro fdda i hans hus, tre hundra
	aderton mn, rycka ut, och frfljde fienderna nda till Dan.
014:015 Och han delade sitt folk och verfll dem s om natten med sina
	tjnare och slog dem, och frfljde dem sedan nda till Hoba,
	norr om Damaskus,
014:016 och tog tillbaka allt godset; sin frnde Lot och hans godelar
	tog han ock tillbaka, vensom kvinnorna och det vriga folket.

014:017 D han nu var p tervgen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
	och de konungar som voro p hans sida, gick konungen i Sodom
	honom till mtes i Savedalen, det r Konungsdalen.
014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lt bra ut brd och vin;
	denne var prst t Gud den Hgste.
014:019 Och han vlsignade honom och sade: Vlsignad vare Abram av Gud
	den Hgste, himmelens och jordens skapare!
014:020 Och vlsignad vare Gud den Hgste, som har givit dina ovnner i
	din hand!  Och Abram gav honom tionde av allt.
014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: Giv mig folket; godset m
	du behlla fr dig sjlv.
014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: Jag lyfter min hand upp
	till HERREN, till Gud den Hgste, himmelens och jordens skapare,
	och betygar
014:023 att jag icke vill taga ens en trd eller en skorem, n mindre
	ngot annat som tillhr dig.  Du skall icke kunna sga: 'Jag har
	riktat Abram.'
014:024 Jag vill intet hava; det r nog med vad mina mn hava frtrt
	och den del som tillkommer mina fljeslagare.  Aner, Eskol och
	Mamre, de m f sin del.
015:001 En tid hrefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
	Frukta icke, Abram, jag r din skld, din ln skall bliva
	mycket stor.
015:002 Men Abram sade: Herre, HERRE, vad vill du d giva mig?  Jag gr
	ju barnls bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frn
	Damaskus, Elieser.
015:003 Och Abram sade ytterligare: Mig har du icke givit ngon
	livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.
015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: Nej, denne skall
	icke bliva din arvinge, utan en som utgr frn ditt eget liv
	skall bliva din arvinge.
015:005 Och han frde honom ut och sade: Skda upp till himmelen, och
	rkna stjrnorna, om du kan rkna dem.  Och han sade till
	honom: S skall din sd bliva.
015:006 Och han trodde p HERREN; och han rknade honom det till
	rttfrdighet.

015:007 Och han sade till honom: Jag r HERREN, som har frt dig ut
	frn det kaldeiska Ur fr att giva dig detta land till
	besittning.
015:008 Han svarade: Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
	besitta det?
015:009 D sade han till honom: Tag t mig en trerig kviga, en trerig
	get och en trerig vdur, drtill en turturduva och en ung
	duva.
015:010 Och han tog t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
	och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
	fglarna.
015:011 Och rovfglarna slogo ned p de dda kropparna, men Abram drev
	bort dem.

015:012 Nr nu solen var nra att g ned och en tung smn hade fallit p
	Abram, se, d kom en frskrckelse ver honom och ett stort
	mrker.
015:013 Och han sade till Abram: Det skall du veta, att din sd skall
	komma att leva ssom frmlingar i ett land som icke tillhr dem,
	och de skola dr vara trlar, och man skall frtrycka dem; s
	skall ske i fyra hundra r.
015:014 Men det folk vars trlar de bliva skall jag ock dma.  Sedan
	skola de draga ut med stora godelar.
015:015 Men du sjlv skall g till dina fder i frid och bliva begraven
	i en god lder.
015:016 Och i det fjrde slktet skall din sd komma hit tillbaka.  Ty
	nnu hava icke amorerna fyllt sin missgrnings mtt.

015:017 D nu solen hade gtt ned och det hade blivit alldeles mrkt,
	syntes en rykande ugn med flammande lga, som for fram mellan
	styckena.
015:018 P den dagen slt HERREN ett frbund med Abram och sade: t din
	sd skall jag giva detta land, frn Egyptens flod nda till den
	stora floden, till floden Frat:
015:019 kainernas, kenasernas, kadmonernas,
015:020 hetiternas, perissernas, rafaernas,
015:021 amorernas, kananernas, girgasernas och jebusernas land.
016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke ftt barn t honom.  Men hon
	hade en egyptisk tjnstekvinna, som hette Hagar;
016:002 och Sarai sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
	s att jag icke fder barn; g in till min tjnstekvinna,
	kanhnda skall jag f avkomma genom henne.  Abram lyssnade till
	Sarais ord;
016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjnstekvinna Hagar
	och gav henne till hustru t sin man Abram, sedan denne hade
	bott tio r i Kanaans land.
016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande.  Nr hon nu
	sg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
016:005 D sade Sarai till Abram: Den ortt mig sker komme ver dig.
	Jag sjlv lade min tjnstekvinna i din famn, men d hon nu ser
	att hon r havande, ringaktar hon mig.  HERREN dme mellan mig
	och dig.
016:006 Abram sade till Sarai: Din tjnstekvinna r ju i din hand, gr
	med henne vad du finner fr gott.  Nr d Sarai tuktade henne,
	flydde hon bort ifrn henne.

016:007 Men HERRENS ngel kom emot henne vid en vattenklla i knen, den
	klla som ligger vid vgen till Sur.
016:008 Och han sade: Hagar, Sarais tjnstekvinna, varifrn kommer du,
	och vart gr du?  Hon svarade: Jag r stadd p flykt ifrn min
	fru Sarai.
016:009 D sade HERRENS ngel till henne: Vnd tillbaka till din fru,
	och dmjuka dig under henne.
016:010 Och HERRENS ngel sade till henne: Jag skall gra din sd
	mycket talrik, s att man icke skall kunna rkna den fr dess
	myckenhets skull.
016:011 Ytterligare sade HERRENS ngel till henne: Se, du r havande
	och skall fda en son; honom skall du giva namnet Ismael,
	drfr att HERREN har hrt ditt lidande.
016:012 Och han skall bliva lik en vildsna; hans hand skall vara emot
	var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
	strid med alla sina brder.
016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
	hon sade: Du r Seendets Gud.  Hon tnkte nmligen: Har jag
	d verkligen hr ftt se en skymt av <sprr>honom som ser
	mig</sprr>?
016:014 Drav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
	och Bered.

016:015 Och Hagar fdde t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
	hade ftt t honom namnet Ismael.
016:016 Och Abram var ttiosex r gammal, nr Hagar fdde Ismael t
	Abram.

017:001 Nr Abram var nittionio r gammal, uppenbarade sig HERREN fr
	honom och sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige.  Vandra
	infr mig och var ostrafflig.
017:002 Jag vill gra ett frbund mellan mig och dig, och jag skall
	frka dig vermttan.
017:003 D fll Abram ned p sitt ansikte, och Gud talade s med honom:
017:004 Se, det frbund som jag  min sida gr med dig r detta, att du
	skall bliva en fader till mnga folk.
017:005 Drfr skall du icke mer heta Abram, utan
	<sprr>Abraham</sprr> skall vara ditt namn, ty jag skall
	lta dig bliva en fader till mnga folk.
017:006 Och jag skall gra dig vermttan fruktsam och lta folkslag
	komma av dig, och konungar skola utg frn dig.
017:007 Och jag skall upprtta ett frbund mellan mig och dig och din
	sd efter dig, frn slkte till slkte, ett evigt frbund, s
	att jag skall vara din Gud och din sds efter dig;
017:008 och jag skall giva dig och din sd efter dig det land dr du nu
	bor ssom frmling, hela Kanaans land, till evrdlig besittning,
	och jag skall vara deras Gud.
017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: Du ter skall hlla mitt
	frbund, du och din sd efter dig, frn slkte till slkte.
017:010 Och detta r det frbund mellan mig och eder och din sd efter
	dig, som I skolen hlla: allt mankn bland eder skall omskras;
017:011 p eder frhud skolen I omskras, och detta skall vara tecknet
	till frbundet mellan mig och eder.
017:012 Slkte efter slkte skall vart gossebarn bland eder omskras,
	nr det r tta dagar gammalt, jmvl den hemfdde tjnaren och
	den som r kpt fr penningar frn ngot frmmande folk, och som
	icke r av din sd.
017:013 Omskras skall bde din hemfdde tjnare och den som du har kpt
	fr penningar; och s skall mitt frbund vara p edert ktt
	betygat ssom ett evigt frbund.
017:014 Men en oomskuren av mankn, en vilkens frhud icke har blivit
	omskuren, han skall utrotas ur sin slkt; han har brutit mitt
	frbund.

017:015 Och Gud sade ter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke
	mer kalla Sarai, utan <sprr>Sara</sprr> skall vara hennes
	namn.
017:016 Och jag skall vlsigna henne och skall ocks med henne giva dig
	en son; ja, jag skall vlsigna henne, och folkslag skola komma
	av henne, konungar ver folk skola hrstamma frn henne.
017:017 D fll Abraham ned p sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
	sjlv: Skulle barn fdas t en man som r hundra r gammal?
	Och skulle Sara fda barn, hon som r nittio r gammal?
017:018 Och Abraham sade till Gud: Mtte allenast Ismael f leva infr
	dig!
017:019 D sade Gud: Nej, din hustru Sara skall fda dig en son, och du
	skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprtta
	mitt frbund, ett evigt frbund, som skall glla hans sd efter
	honom.
017:020 Men angende Ismael har jag ock hrt din bn; se, jag skall
	vlsigna honom och gra honom fruktsam och frka honom
	vermttan.  Tolv hvdingar skall han f till sner, och jag
	skall gra honom till ett stort folk.
017:021 Men mitt frbund skall jag upprtta med Isak, honom som Sara
	skall fda t dig vid denna tid nsta r.
017:022 D Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp frn honom.

017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjnare, de
	hemfdda och de som voro kpta fr penningar, allt mankn bland
	Abrahams husfolk, och omskar p denna samma dag deras frhud,
	ssom Gud hade tillsagt honom.
017:024 Och Abraham var nittionio r gammal, nr hans frhud blev
	omskuren.
017:025 Och hans son Ismael var tretton r gammal, nr hans frhud blev
	omskuren.
017:026 P denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
017:027 och alla mn i hans hus, de hemfdda tjnarna och de som voro
	kpta fr penningar ifrn frmmande folk, blevo omskurna tillika
	med honom.

018:001 Och HERREN uppenbarade sig fr honom vid Mamres terebintlund, dr
	han satt vid ingngen till sitt tlt, d det var som hetast p
	dagen.
018:002 Nr han lyfte upp sina gon, fick han se tre mn st framfr sig.
	Och d han sg dem, skyndade han emot dem frn tltets ingng och
	bugade sig ned till jorden
018:003 och sade: Herre, har jag funnit nd fr dina gon, s g icke
	frbi din tjnare.
018:004 Lt mig hmta litet vatten, s att I kunnen tv edra ftter; och
	vilen eder under trdet.
018:005 Jag vill ock hmta ett stycke brd, s att I kunnen vederkvicka
	eder, innan I gn vidare, eftersom I nu haven tagit vgen frbi
	eder tjnare.  De sade: Gr ssom du har sagt.
018:006 Och Abraham skyndade in i tltet till Sara och sade: Skynda dig
	och tag tre sea-mtt fint mjl, knda det och baka kakor.
018:007 Men sjlv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
	ungkalv och gav den t sin tjnare, och denne skyndade sig att
	tillreda den.
018:008 Och han tog grddmjlk och st mjlk och kalven, som han hade
	ltit tillreda, och satte fram fr dem; och han stod sjlv hos
	dem under trdet, medan de to.

018:009 Och de sade till honom: Var r din hustru Sara?  Han svarade:
	Drinne i tltet.
018:010 D sade han: Jag skall komma tillbaka till dig nsta r vid
	denna tid, och se, d skall din hustru Sara hava en son.  Detta
	hrde Sara, dr hon stod i ingngen till tltet, som var bakom
	honom.
018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hg lder, och
	Sara hade icke mer, ssom kvinnor plga hava.
018:012 Drfr log Sara vid sig sjlv och tnkte: Skulle jag vl nu p
	min lderdom giva mig till lusta, nu d ocks min herre r
	gammal?
018:013 Men HERREN sade till Abraham: Varfr log Sara och tnkte:
	'Skulle jag verkligen fda barn, s gammal som jag r?'
018:014 r d ngot s underbart, att HERREN icke skulle frm det?  P
	den bestmda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
	tid nsta r, och d skall Sara hava en son.
018:015 D nekade Sara och sade: Jag log icke; ty hon blev frskrckt.
	Men han sade: Jo, du log.

018:016 Och mnnen stodo upp fr att g drifrn och vnde sina blickar
	ned mot Sodom, och Abraham gick med fr att ledsaga dem.
018:017 Och HERREN sade: Kan jag vl dlja fr Abraham vad jag tnker
	gra?
018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mktigt folk, och i
	honom skola alla folk p jorden varda vlsignade.
018:019 Ty drtill har jag utvalt honom, fr att han skall bjuda sina
	barn och sitt hus efter sig att hlla HERRENS vg och va
	rttfrdighet och rtt, p det att HERREN m lta det komma ver
	Abraham, som han har lovat honom.

018:020 Och HERREN sade: Ropet frn Sodom och Gomorra r stort, och
	deras synd r mycket svr;
018:021 drfr vill jag g ditned och se om de verkligen i allt hava
	gjort efter det rop som har kommit till mig; om s icke r, vill
	jag veta det.
018:022 Och mnnen begvo sig drifrn och gingo mot Sodom; men Abraham
	stod nnu kvar infr HERREN.
018:023 Och Abraham trdde nrmare och sade: Vill du d frgra den
	rttfrdige tillika med den ogudaktige?
018:024 Kanhnda finnas femtio rttfrdiga i staden; vill du d frgra
	den och icke skona orten fr de femtio rttfrdigas skull som
	finnas dr?
018:025 Bort det, att du skulle s gra och dda den rttfrdige tillika
	med den ogudaktige, s att det skulle g den rttfrdige likasom
	den ogudaktige; bort det ifrn dig!  Skulle han som r hela
	jordens domare icke gra vad rtt r?
018:026 HERREN sade: Om jag i Sodom finner femtio rttfrdiga inom
	staden, s vill jag skona orten fr deras skull.
018:027 Men Abraham svarade och sade: Se, jag har dristat mig att tala
	till Herren, fastn jag r stoft och aska.
018:028 Kanhnda skall det fattas fem i de femtio rttfrdiga; vill du
	d fr de fems skull frdrva hela staden?  Han sade: Om jag
	dr finner fyrtiofem; s skall jag icke frdrva den.
018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: Kanhnda skola
	fyrtio finnas dr.  Han svarade: Jag skall d icke gra det,
	fr de fyrtios skull.
018:030 D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag nnu talar ngot.
	Kanhnda skola trettio finnas dr.  Han svarade: Om jag dr
	finner trettio, s skall jag icke gra det.
018:031 Men han sade: Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
	Kanhnda skola tjugu finnas dr.  Han svarade: Jag skall d
	icke frdrva den, fr de tjugus skull.
018:032 D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag talar allenast
	nnu en gng.  Kanhnda skola tio finnas dr.  Han svarade: Jag
	skall d icke frdrva den, fr de tios skull.
018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
	Abraham vnde tillbaka hem.
019:001 Och de tv nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d
	i Sodoms port.  Nr Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
	dem och fll ned till jorden p sitt ansikte
019:002 och sade: I herrar, tagen hrbrge i eder tjnares hus och
	stannen dr ver natten, och tvn edra ftter; sedan kunnen I i
	morgon bittida fortstta eder frd.  De svarade: Nej, vi vilja
	stanna p gatan ver natten.
019:003 Men han bad dem s entrget, att de togo hrbrge hos honom och
	kommo in i hans hus.  Och han tillredde en mltid t dem och
	bakade osyrat brd, och de to.

019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av mnnen i staden,
	Sodoms mn, bde unga och gamla, allt folket, s mnga de voro.
019:005 Dessa kallade p Lot och sade till honom: Var ro de mn som
	hava kommit till dig i natt?  Fr dem ut till oss, s att vi f
	knna dem.
019:006 D gick Lot ut till dem i porten och stngde drren efter sig
019:007 och sade: Mina brder, gren icke s illa.
019:008 Se, jag har tv dttrar, som nnu icke veta av ngon man.  Dem
	vill jag fra ut till eder, s kunnen I gra med dem vad I
	finnen fr gott.  Gren allenast icke ngot mot dessa mn,
	eftersom de nu hava gtt in under skuggan av mitt tak.
019:009 Men de svarade: Bort med dig!  Och de sade ytterligare: Denne,
	en ensam man, har kommit hit och bor hr ssom frmling, och han
	vill dock stndigt upphva sig som domare.  Men nu skola vi gra
	dig mer ont n dem.  Och de trngde med vld in p mannen Lot
	och stormade fram fr att sprnga drren.
019:010 D rckte mnnen ut sina hnder och togo Lot in till sig i huset
	och stngde drren.
019:011 Och de mn som stodo utanfr husets port slogo de med blindhet,
	bde sm och stora, s att de frgves skte finna porten.
019:012 Och mnnen sade till Lot: Har du ngon mer hr, ngon mg,
	eller ngra sner eller dttrar, eller ngon annan som tillhr
	dig i staden, s fr dem bort ifrn detta stlle.
019:013 Ty vi skola frdrva detta stlle; ropet frn dem har blivit s
	stort infr HERREN, att HERREN har utsnt oss till att frdrva
	dem.
019:014 D gick Lot ut och talade till sina mgar, som skulle f hans
	dttrar, och sade: Stn upp och gn bort ifrn detta stlle; ty
	HERREN skall frdrva staden.  Men hans mgar menade att han
	skmtade.

019:015 Nr nu morgonrodnaden gick upp, manade nglarna p Lot och sade:
	St upp och tag med dig din hustru och dina bda dttrar, som
	du har hos dig, p det att du icke m frgs genom stadens
	missgrning.
019:016 Och d han nnu drjde, togo mnnen honom vid handen jmte hans
	hustru och hans bda dttrar, ty HERREN ville skona honom; och
	de frde honom ut, och nr de voro utanfr staden, slppte de
	honom.
019:017 Och medan de frde dem ut, sade den ene: Fly fr ditt livs
	skull; se dig icke tillbaka, och drj ingenstdes p Sltten.
	Fly undan till bergen, s att du icke frgs.
019:018 Men Lot sade till dem: Ack nej, Herre.
019:019 Se, din tjnare har ju funnit nd fr dina gon, och stor r den
	barmhrtighet som du gr med mig, d du vill rdda mitt liv; men
	jag frmr icke fly undan till bergen; jag rdes att olyckan
	hinner mig, s att jag omkommer.
019:020 Se, staden drborta ligger helt nra, och det r ltt att fly
	dit, och den r liten; lt mig fly undan dit -- den r ju s
	liten -- p det att jag m bliva vid liv.
019:021 D svarade han honom: Vlan, jag skall ock hri gra dig till
	viljes; jag skall icke omstrta den stad som du talar om.
019:022 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet gra, frrn du
	har kommit dit.  Drav fick staden namnet
	<sprr>Soar</sprr>.

019:023 D nu solen hade gtt upp ver jorden och Lot hade kommit till
	Soar,
019:024 lt HERREN svavel och eld regna frn himmelen, frn HERREN, ver
	Sodom och Gomorra;
019:025 och han omstrtade dessa stder med hela Sltten och alla dem
	som bodde i stderna och det som vxte p marken.
019:026 Och Lots hustru, som fljde efter honom, sg sig tillbaka; d
	blev hon en saltstod.
019:027 Och nr Abraham bittida fljande morgon gick till den plats dr
	han hade sttt infr HERREN,
019:028 och blickade ned ver Sodom och Gomorra och ver hela
	Slttlandet, d fick han se en rk stiga upp frn landet, lik
	rken frn en smltugn.

019:029 S skedde d, att nr Gud frdrvade stderna p Sltten, tnkte
	han p Abraham och lt Lot komma undan omstrtningen, d han
	omstrtade stderna dr Lot hade bott.

019:030 Och Lot drog upp frn Soar till bergsbygden och bodde dr med
	sina bda dttrar, ty han fruktade fr att bo kvar i Soar; och
	han bodde med sina bda dttrar i en grotta.
019:031 D sade den ldre till den yngre: Vr fader r gammal, och
	ingen man finnes i landet, som kan g in till oss efter all
	vrldens sedvnja.
019:032 Kom, lt oss giva vr fader vin att dricka och lgga oss hos
	honom, fr att vi m skaffa oss livsfrukt genom vr fader.
019:033 S gvo de sin fader vin att dricka den natten, och den ldre
	gick in och lade sig hos sin fader, och han mrkte icke nr hon
	lade sig, ej heller nr hon stod upp.
019:034 Dagen drefter sade den ldre till den yngre: Se, jag lg i
	natt hos min fader; lt oss ocks denna natt giva honom vin att
	dricka, och g du in och lgg dig hos honom, fr att vi m skaffa
	oss livsfrukt genom vr fader.
019:035 S gvo de ocks den natten sin fader vin att dricka; och den
	yngre gick och lade sig hos honom, och han mrkte icke nr hon
	lade sig, ej heller nr hon stod upp.
019:036 S blevo Lots bda dttrar havande genom sin fader.
019:037 Och den ldre fdde en son, och hon gav honom namnet Moab; frn
	honom hrstamma moabiterna nda till denna dag.
019:038 Den yngre fdde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
	frn honom hrstamma Ammons barn nda till denna dag.

020:001 Och Abraham brt upp drifrn och drog till Sydlandet; dr
	uppehll han sig mellan Kades och Sur, och ngon tid bodde han i
	Gerar.
020:002 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster.  D
	snde Abimelek, konungen i Gerar, och lt hmta Sara till sig.
020:003 Men Gud kom till Abimelek i en drm om natten och sade till
	honom: Se, du mste d fr den kvinnas skull som du har tagit
	till dig, fast hon r en annan mans kta hustru.
020:004 Men Abimelek hade icke kommit vid henne.  Och han svarade:
	Herre, vill du d drpa ocks rttfrdiga mnniskor?
020:005 Sade han icke sjlv till mig: 'Hon r min syster'?  Och likas
	sade hon: 'Han r min broder.'  I mitt hjrtas oskuld och med
	rena hnder har jag gjort detta.
020:006 D sade Gud till honom i drmmen: Ja, jag vet att du har gjort
	detta i ditt hjrtas oskuld, och jag har sjlv hindrat dig frn
	att synda mot mig; drfr har jag icke tillstatt dig att komma
	vid henne.
020:007 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han r en profet.
	Och han m bedja fr dig, s att du fr leva.  Men om du icke
	giver henne tillbaka, s vet att du skall dden d, du sjlv och
	alla som tillhra dig.

020:008 D stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
	alla sina tjnare och berttade allt detta fr dem; och mnnen
	blevo mycket frskrckta.
020:009 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
	Vad har du gjort mot oss!  Vari har jag frsyndat mig mot dig,
	eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg en s
	stor synd?  P otillbrligt stt har du handlat mot mig.
020:010 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: Vad var din mening,
	nr du gjorde detta?
020:011 Abraham svarade: Jag tnkte: 'P denna ort fruktar man nog icke
	Gud; de skola drpa mig fr min hustrus skull.'
020:012 Hon r ocks verkligen min syster, min faders dotter, fastn
	icke min moders dotter; och s blev hon min hustru.
020:013 Men nr Gud snde mig ut p vandring bort ifrn min faders hus,
	sade jag till henne: 'Bevisa mig din krlek drmed att du sger
	om mig, varthelst vi komma, att jag r din broder.'
020:014 D tog Abimelek fr och fkreatur, tjnare och tjnarinnor och
	gav dem t Abraham.  Han gav honom ock hans hustru Sara
	tillbaka.
020:015 Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger ppet fr dig; du m bo
	var du finner fr gott.
020:016 Och till Sara sade han: Se, jag giver t din broder tusen
	siklar silver; det skall fr dig vara en frsoningsgva infr
	allt ditt folk.  S har du infr alla ftt upprttelse.
020:017 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
	och hans tjnstekvinnor, s att de ter kunde fda barn.
020:018 HERREN hade nmligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
	ofruktsamma, fr Saras, Abrahams hustrus, skull.
021:001 Och HERREN sg till Sara, ssom han hade lovat, och HERREN
	gjorde med Sara ssom han hade sagt.
021:002 Sara blev havande och fdde t Abraham en son p hans lderdom,
	vid den bestmda tid som Gud hade sagt honom.
021:003 Och Abraham gav den son som var fdd t honom, den som Sara hade
	ftt t honom, namnet Isak.
021:004 Och Abraham omskar sin son Isak, nr denne var tta dagar
	gammal, ssom Gud hade bjudit honom.
021:005 Och Abraham var hundra r gammal, nr hans son Isak fddes t
	honom.
021:006 Och Sara sade: Gud har berett mig ett lje; var och en som fr
	hra detta skall le mot mig.
021:007 Och hon sade: Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
	barn di?  Och nu har jag ftt honom en son p hans lderdom!

021:008 Och barnet vxte upp och blev avvant; och den dag d Isak
	avvandes gjorde Abraham ett stort gstabud.
021:009 D fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
	hade ftt t Abraham, leka och skmta;
021:010 och hon sade till Abraham: Driv ut denna tjnstekvinna och
	hennes son, ty denna tjnstekvinnas son skall icke rva med min
	son Isak.
021:011 Det talet misshagade Abraham mycket fr hans sons skull.
021:012 Men Gud sade till Abraham: Du m icke fr gossens och fr din
	tjnstekvinnas skull lta detta misshaga dig.  Lyssna till Sara
	i allt vad hon sger dig; ty genom Isak r det som sd skall
	uppkallas efter dig.
021:013 Men ocks tjnstekvinnans son skall jag gra till ett folk,
	drfr att han r din sd.

021:014 Bittida fljande morgon tog Abraham brd och en lgel med vatten
	och gav det t Hagar; han lade det p hennes rygg och gav henne
	barnet med och lt henne g.  Och hon begav sig stad och irrade
	omkring i Beer-Sebas ken.
021:015 Men nr vattnet i lgeln hade tagit slut, kastade hon barnet
	ifrn sig under en buske
021:016 och gick bort och satte sig ett stycke drifrn, p ett
	bgskotts avstnd, ty hon tnkte: Jag frmr icke se p, huru
	barnet dr.  Och dr hon nu satt, p ngot avstnd, brast hon ut
	i grt.
021:017 D hrde Gud gossens rst, och Guds ngel ropade till Hagar frn
	himmelen och sade till henne: Vad fattas dig, Hagar?  Frukta
	icke; ty Gud har hrt gossens rst, dr han ligger.
021:018 G och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall gra
	honom till ett stort folk.
021:019 Och Gud ppnade hennes gon, s att hon blev varse en
	vattenbrunn.  Och hon gick dit och fyllde sin lgel med vatten
	och gav gossen att dricka.
021:020 Och Gud var med gossen, och han vxte upp och bodde i knen och
	blev med tiden en bgskytt.
021:021 Han bodde i knen Paran; och hans moder tog en hustru t honom
	frn Egyptens land.

021:022 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin hrhvitsman, och
	talade med Abraham och sade: Gud r med dig i allt vad du gr.
021:023 S lova mig nu hr med ed vid Gud att du icke skall gra dig
	skyldig till ngot svek mot mig eller mina barn och
	efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land dr du
	nu bor ssom frmling samma godhet som jag har bevisat dig.
021:024 Abraham sade: Det vill jag lova dig.
021:025 Dock gjorde Abraham Abimelek frebrelser angende en
	vattenbrunn som Abimeleks tjnare hade tagit ifrn honom.
021:026 Men Abimelek svarade: Jag vet icke vem som har gjort detta;
	sjlv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hrt ngot
	drom frrn i dag.
021:027 D tog Abraham fr och fkreatur och gav t Abimelek; och de
	slto frbund med varandra.
021:028 Men Abraham stllde sju lamm av hjorden avsides.
021:029 D sade Abimelek till Abraham: Vad betyda de sju lammen som du
	har stllt dr avsides?
021:030 Han svarade: Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, fr att
	detta m vara mig till ett vittnesbrd drom att det r jag som
	har grvt denna brunn.
021:031 Drav kallades det stllet <sprr>Beer-Seba</sprr>, eftersom
	de bda dr gingo eden.
021:032 Nr de s hade slutit frbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
	hans hrhvitsman Pikol upp och vnde tillbaka till filisternas
	land.

021:033 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och kallade
	dr HERRENS, den evige Gudens, namn.
021:034 Och Abraham bodde i filisternas land en lng tid.

022:001 En tid hrefter hnde sig att Gud satte Abraham p prov.  Han
	sade till honom: Abraham!  Han svarade: Hr r jag.
022:002 D sade han: Tag din son Isak, din ende son, som du har kr,
	och g bort till Moria land, och offra honom dr ssom
	brnnoffer, p ett berg som jag skall sga dig.

022:003 Bittida fljande morgon lastade Abraham sin sna och tog med sig
	tv sina tjnare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
	snder ved till brnnoffer, brt han upp och begav sig p vg
	till den plats som Gud hade sagt honom.
022:004 Nr nu Abraham p tredje dagen lyfte upp sina gon och fick se
	platsen p avstnd,
022:005 sade han till sina tjnare: Stannen I hr med snan; jag och
	gossen vilja g ditbort.  Nr vi hava tillbett, skola vi komma
	tillbaka till eder.
022:006 Och Abraham tog veden till brnnoffret och lade den p sin son
	Isak, men sjlv tog han elden och kniven, och de gingo s bda
	tillsammans.
022:007 D talade Isak till sin fader Abraham och sade: Min fader!
	Han svarade: Vad vill du, min son?  Han sade: Se, hr r
	elden och veden, men var r fret till brnnoffret?
022:008 Abraham svarade: Gud utser nog t sig fret till brnnoffret,
	min son.  S gingo de bda tillsammans.

022:009 Nr de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
	byggde han dr ett altare och lade veden drp, sedan band han
	sin son Isak och lade honom p altaret ovanp veden.
022:010 Och Abraham rckte ut sin hand och tog kniven fr att slakta sin
	son.
022:011 D ropade HERRENS ngel till honom frn himmelen och sade:
	Abraham!  Abraham!  Han svarade: Hr r jag.
022:012 D sade han: Lt icke din hand komma vid gossen, och gr honom
	intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d du icke har
	undanhllit mig din ende son.
022:013 Nr d Abraham lyfte upp sina gon, fick han bakom sig se en
	vdur, som hade fastnat med sina horn i ett snr; och Abraham
	gick dit och tog vduren och offrade den till brnnoffer i sin
	sons stlle.
022:014 Och Abraham gav den platsen namnet <sprr>HERREN utser</sprr>;
	nu fr tiden heter den <sprr>Berget dr HERREN lter se
	sig</sprr>.

022:015 Och HERRENS ngel ropade fr andra gngen till Abraham frn
	himmelen
022:016 och sade: Jag svr vid mig sjlv, sger HERREN: Eftersom du
	har gjort detta och icke undanhllit mig din ende son
022:017 drfr skall jag rikligen vlsigna dig och gra din sd talrik
	ssom stjrnorna p himmelen och ssom sanden p havets strand;
	och din sd skall intaga sina fienders portar.
022:018 Och i din sd skola alla folk p jorden vlsigna sig, drfr
	att du lyssnade till mina ord.
022:019 Sedan vnde Abraham tillbaka till sina tjnare; och de stodo upp
	och gingo tillsammans till Beer-Seba.  Och Abraham bodde i
	Beer-Seba.

022:020 En tid hrefter blev s berttat fr Abraham: Se, Milka har ock
	ftt barn t din broder Nahor.
022:021 Barnen voro Us, hans frstfdde, och Bus, dennes broder, och
	Kemuel, Arams fader,
022:022 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
022:023 Men Betuel fdde Rebecka.  Dessa tta fddes av Milka t Nahor,
	Abrahams broder.
022:024 Och hans bihustru, som hette Reuma, fdde ock barn, nmligen
	Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

023:001 Och Sara blev ett hundra tjugusju r gammal; s gammal blev
	Sara.
023:002 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det r Hebron, i Kanaans land.  Och
	Abraham kom och hll ddsklagan efter Sara och begrt henne.

023:003 Drefter stod Abraham upp och gick bort ifrn den dda och
	talade s till Hets barn:
023:004 Jag r en frmling och gst hos eder.  Lten mig nu f en egen
	grav hos eder, s att jag kan fra min dda dit och begrava
	henne.
023:005 D svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
023:006 Hr oss, herre.  Du r en Guds hvding bland oss; begrav din
	dda i den frnmligaste av vra gravar.  Ingen av oss skall
	vgra att giva dig sin grav till att dr begrava din dda.
023:007 Men Abraham stod upp och bugade sig fr landets folk, Hets barn;
023:008 och han talade med dem och sade: Om I tillstdjen att jag fr
	ut min dda och begraver henne, s hren mig och lggen eder ut
	fr mig hos Efron, Sohars son,
023:009 s att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhr honom,
	och som ligger vid ndan av hans ker.  Mot full betalning i
	eder krets m han giva mig den till egen grav.
023:010 Men Efron satt dr bland Hets barn.  Och Efron, hetiten, svarade
	Abraham i nrvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
	stadsport; han sade:
023:011 Icke s, min herre.  Hr mig: Jag sknker dig kern; grottan
	som finnes dr sknker jag dig ock; jag sknker dig den infr
	mina landsmns gon; begrav dr din dda.
023:012 Men Abraham bugade sig fr landets folk;
023:013 och han talade till Efron i nrvaro av landets folk och sade:
	Vrdes dock hra mig.  Jag vill betala kerns vrde; tag emot
	det av mig, och lt mig dr begrava min dda.
023:014 D svarade Efron Abraham och sade till honom:
023:015 Min herre, hr mig.  Ett jordstycke till ett vrde av fyra
	hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
	Begrav du din dda.

023:016 Och Abraham frstod Efron och vgde upp t honom den summa som
	Efron hade uppgivit i nrvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
	silver, sdant silver som var gngbart i handel.
023:017 S skedde det att Efrons ker i Makpela, gent emot Mamre, sjlva
	kern med grottan som fanns dr och alla trd p kern, s
	lngt dess omrde strckte sig runt omkring, blev verlten t
	Abraham till egendom
023:018 infr Hets barns gon, infr alla som bodde inom hans stadsport.

023:019 Drefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p kern i
	Makpela, gent emot Mamre, det r Hebron, i Kanaans land.
023:020 kern med grottan som fanns dr blev s av Hets barn verlten
	t Abraham till egen grav.
024:001 Abraham var nu gammal och kommen till hg lder, och HERREN hade
	vlsignat Abraham i alla stycken.
024:002 D sade han till sin ldste hustjnare, den som frestod all
	hans egendom: Lgg din hand under min lnd;
024:003 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
	Gud, att du icke till hustru t min son skall taga en dotter
	till ngon av kananerna bland vilka jag bor,
024:004 utan att du skall g till mitt eget land och till min slkt och
	dr taga hustru t min son Isak.
024:005 Tjnaren sade till honom: Men om s hnder, att kvinnan icke
	vill flja mig hit till landet, mste jag d fra din son
	tillbaka till det land som du har kommit ifrn?
024:006 Abraham svarade honom: Tag dig till vara fr att fra min son
	dit tillbaka.
024:007 HERREN, himmelens Gud, som har frt mig bort ifrn min faders
	hus och ifrn mitt fdernesland, han som har talat till mig och
	svurit och sagt: 't din sd skall jag giva detta land', han
	skall snda sin ngel framfr dig, s att du drifrn skall
	kunna f en hustru t min son.
024:008 Men om kvinnan icke vill flja dig, s r du fri ifrn denna din
	ed till mig.  Allenast m du icke fra min son dit tillbaka.
024:009 D lade tjnaren sin hand under sin herre Abrahams lnd och
	lovade honom detta med ed.

024:010 Och tjnaren tog tio av sin herres kameler och drog stad med
	allahanda dyrbara gvor frn sin herre; han stod upp och drog
	stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
024:011 Dr lt han kamelerna lgra sig utanfr staden, vid en
	vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d kvinnorna
	plgade komma ut fr att hmta vatten.
024:012 Och han sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, lt mig i dag f
	ett lyckosamt mte, och gr nd med min herre Abraham.
024:013 Se, jag str hr vid vattenkllan, och stadsbornas dttrar komma
	hitut fr att hmta vatten.
024:014 Om jag nu sger till en flicka: 'Hll hit din kruka, och lt mig
	f dricka' och hon d svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
	vattna', m hon d vara den som du har utsett t din tjnare
	Isak, s skall jag drav veta att du har gjort nd med min
	herre.

024:015 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
	dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
	Nahors hustru; och hon bar sin kruka p axeln.
024:016 Och flickan var mycket fager att skda, en jungfru som ingen man
	hade knt.  Hon gick nu ned till kllan och fyllde sin kruka och
	steg s upp igen.
024:017 D skyndade tjnaren emot henne och sade: Lt mig f dricka
	litet vatten ur din kruka.
024:018 Hon svarade: Drick, min herre och lyfte strax ned krukan p
	sin hand och gav honom att dricka.
024:019 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: Jag vill
	ock sa upp vatten t dina kameler, till dess att de alla hava
	ftt dricka.
024:020 Och hon tmde strax sin kruka i vattenhon och skyndade ter till
	brunnen fr att hmta vatten och ste s upp t alla hans
	kameler.
024:021 Men mannen sg p henne under tystnad och undrade om HERREN hade
	gjort hans resa lyckosam eller icke.
024:022 Och nr alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en nsring
	av guld, en halv sikel i vikt, och tv armband av guld, tio
	siklar i vikt,
024:023 och frgade: Vems dotter r du?  Sg mig det.  Och sg mig om
	vi kunna f natthrbrge i din faders hus?
024:024 Hon svarade honom: Jag r dotter till Betuel, Milkas son, som
	av henne fddes t Nahor.
024:025 Och hon sade ytterligare till honom: Vi hava rikligt med bde
	halm och foder; natthrbrge kan du ock f.
024:026 D bjde mannen sig ned och tillbad HERREN
024:027 och sade: Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
	har tagit sin nd och trofasthet ifrn min herre!  Mig har
	HERREN ledsagat p vgen, hem till min herres frnder.
024:028 Och flickan skyndade stad och berttade allt detta i sin moders
	hus.

024:029 Men Rebecka hade en broder som hette Laban.  Och Laban skyndade
	stad till mannen drute vid kllan.
024:030 Nr han nmligen sg nsringen och armbanden som hans syster
	bar, och nr han hrde huru hans syster Rebecka berttade: 'S
	och s talade mannen till mig', d begav han sig ut till mannen,
	dr denne stod hos kamelerna vid kllan.
024:031 Och han sade: Kom in, du HERRENS vlsignade; varfr str du
	hrute?  Jag har berett plats i huset, och rum finnes fr
	kamelerna.
024:032 S kom d mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
	tog fram halm och foder t kamelerna, och vatten till att tv
	hans och hans fljeslagares ftter.
024:033 Och man satte fram mat fr honom; men han sade: Jag vill icke
	ta, frrn jag har framfrt mitt rende.  Laban svarade: S
	tala d.

024:034 D sade han: Jag r Abrahams tjnare.
024:035 Och HERREN har rikligen vlsignat min herre, s att han har
	blivit en mktig man; han har givit honom fr och fkreatur,
	silver och guld, tjnare och tjnarinnor, kameler och snor.
024:036 Och Sara, min herres hustru, har ftt t min herre en son p sin
	lderdom, och t denne har han givit allt vad han ger.
024:037 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru t
	min son skall du icke taga en dotter till ngon av kananerna i
	vilkas land jag bor,
024:038 utan du skall g till min faders hus och till min slkt och dr
	taga hustru t min son.'
024:039 D sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill flja
	med mig?'
024:040 Han svarade mig: 'HERREN, infr vilken jag har vandrat, skall
	snda sin ngel med dig och gra din resa lyckosam, s att du t
	min son fr en hustru av min slkt och av min faders hus;
024:041 i sdant fall skall du vara lst frn din ed till mig, nr du
	har kommit till min slkt.  Ocks om de icke giva henne t dig,
	skall du vara fri ifrn eden till mig.'
024:042 S kom jag i dag till kllan, och jag sade: HERRE, min herre
	Abrahams Gud, om du vill lta den resa p vilken jag r stadd
	bliva lyckosam,
024:043 m det d ske, nr jag nu str hr vid vattenkllan, att om en
	ung kvinna kommer ut fr att hmta vatten och jag sger till
	henne: 'Lt mig f dricka litet vatten ur din kruka'
024:044 och hon d svarar mig: 'Drick du; t dina kameler vill jag ock
	sa upp vatten' -- m hon d vara den kvinna som HERREN har
	utsett t min herres son.
024:045 Och innan jag hade slutat att s tala fr mig sjlv, se, d kom
	Rebecka ut med sin kruka p axeln och gick ned till kllan fr
	att hmta vatten.  D sade jag till henne: 'Lt mig f dricka.'
024:046 Och strax lyfte hon ned sin kruka frn axeln och sade: 'Drick;
	dina kameler vill jag ock vattna.'  S drack jag, och hon
	vattnade ocks kamelerna.
024:047 Och jag frgade henne och sade: 'Vems dotter r du?'  Hon
	svarade: 'Jag r dotter till Betuel, Nahors son, som fddes t
	honom av Milka.'  D satte jag ringen i hennes nsa och
	armbanden p hennes armar.
024:048 Och jag bjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
	herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p den rtta vgen, s
	att jag t hans son skulle f min herres frndes dotter.
024:049 Om I nu viljen visa min herre krlek och trofasthet, s sgen
	mig det; varom icke, s sgen mig ock det, fr att jag d m
	vnda mig t annat hll, till hger eller till vnster.

024:050 D svarade Laban och Betuel och sade: Frn HERREN har detta
	utgtt; vi kunna i den saken intet sga till dig, varken ont
	eller gott.
024:051 Se, dr str Rebecka infr dig, tag henne och drag stad; m hon
	bliva hustru t din herres son, ssom HERREN har sagt.
024:052 Nr Abrahams tjnare hrde deras ord, fll han ned p jorden och
	tillbad HERREN.
024:053 Sedan tog tjnaren fram smycken av silver och guld, s ock
	klder, och gav detta t Rebecka.  Jmvl t hennes broder och
	hennes moder gav han dyrbara sknker.
024:054 Och de to och drucko, han och hans fljeslagare, och stannade
	sedan dr ver natten.  Men om morgonen, nr de hade sttt upp,
	sade han: Lten mig nu fara till min herre.
024:055 D sade hennes broder och hennes moder: Lt flickan stanna hos
	oss ngra dagar, tio eller s; sedan m du fara.
024:056 Men han svarade dem: Uppehllen mig icke, eftersom HERREN har
	gjort min resa lyckosam.  Lten mig fara; jag vill resa hem till
	min herre.
024:057 D sade de: Vi vilja kalla hit flickan och frga henne sjlv.
024:058 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: Vill du
	resa med denne man?  Hon svarade: Ja.
024:059 D bestmde de att deras syster Rebecka jmte sin amma skulle
	fara med Abrahams tjnare och dennes mn.
024:060 Och de vlsignade Rebecka och sade till henne: Av dig, du vr
	syster, komme tusen gnger tio tusen, och m dina avkomlingar
	intaga sina fienders portar.
024:061 Och Rebecka och hennes trnor stodo upp och satte sig p
	kamelerna och fljde med mannen; s tog tjnaren Rebecka med sig
	och for sin vg.

024:062 Men Isak var p vg hem frn Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
	Sydlandet.
024:063 Och mot aftonen hade Isak gtt ut p fltet i sorgsna tankar.
	Nr han d lyfte upp sina gon, fick han se kameler komma.
024:064 D nu ocks Rebecka lyfte upp sina gon och fick se Isak, steg
	hon med hast ned frn kamelen;
024:065 och hon frgade tjnaren: Vem r den mannen som kommer emot oss
	dr p fltet?  Tjnaren svarade: Det r min herre.  D tog
	hon sin slja och hljde sig i den.
024:066 Och tjnaren frtljde fr Isak huru han hade utrttat allt.
024:067 Och Isak frde henne in i sin moder Saras tlt; och han tog
	Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
	kr.  S blev Isak trstad i sorgen efter sin moder.
025:001 Och Abraham tog sig nnu en hustru, och hon hette Ketura.
025:002 Hon fdde t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
	Sua.
025:003 Och Joksan fdde Saba och Dedan, och Dedans sner voro
	assurerna, letuserna och leummerna.
025:004 Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
	dessa voro Keturas sner.
025:005 Och Abraham gav allt vad han gde t Isak.
025:006 Men t snerna till sina bihustrur gav Abraham sknker och
	skilde dem, medan han sjlv nnu levde, frn sin son Isak och
	lt dem draga sterut, bort till sterlandet.

025:007 Och detta r antalet av Abrahams levnadsr: ett hundra
	sjuttiofem r;
025:008 drefter gav Abraham upp andan och dog i en god lder, gammal
	och mtt p livet, och blev samlad till sina fder.
025:009 Och hans sner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
	Makpela, p hetiten Efrons, Sohars sons, ker gent emot Mamre,
025:010 den ker som Abraham hade kpt av Hets barn; dr blev Abraham
	begraven, svl som hans hustru Sara.
025:011 Och efter Abrahams dd vlsignade Gud hans son Isak.  Och Isak
	bodde vid Beer-Lahai-Roi.

025:012 Och detta r berttelsen om Ismaels slkt, Abrahams sons, som
	fddes t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjnstekvinna.
025:013 Dessa ro namnen p Ismaels sner, med deras namn, efter deras
	ttfljd: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare Kedar, Adbeel,
	Mibsam,
025:014 Misma, Duma och Massa,
025:015 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
025:016 Dessa voro Ismaels sner och dessa deras namn, i deras byar och
	tltlger, tolv hvdingar efter deras stammar.
025:017 Och detta r antalet av Ismaels levnadsr: ett hundra trettiosju
	r; drefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
	fder.
025:018 Och de hade sina boningsplatser frn Havila nda till Sur, som
	ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien.  Han kom i strid
	med alla sina brder.

025:019 Och detta r berttelsen om Isaks, Abrahams sons, slkt.
	Abraham fdde Isak;
025:020 och Isak var fyrtio r gammal, nr han till hustru t sig tog
	Rebecka, som var dotter till aramen Betuel frn Paddan-Aram och
	syster till aramen Laban.
025:021 Och Isak bad till HERREN fr sin hustru Rebecka, ty hon var
	ofruktsam; och HERREN bnhrde honom, s att hans hustru Rebecka
	blev havande.
025:022 Men barnen sttte varandra i hennes liv; d sade hon: Om det
	skulle g s, varfr skulle jag d vara till?  Och hon gick
	bort fr att frga HERREN.
025:023 Och HERREN svarade henne:
	  Tv folk finnas i ditt liv,
	  tv folkstammar skola ur ditt skte sndras frn varandra;
	  den ena stammen skall vara den andra vermktig,
	  och den ldre skall tjna den yngre.

025:024 Nr sedan tiden var inne att hon skulle fda, se, d funnos
	tvillingar i hennes liv.
025:025 Den som frst kom fram var rdltt och ver hela kroppen ssom
	en hrmantel; och de gvo honom namnet Esau.
025:026 Drefter kom hans broder fram, och denne hll med sin hand i
	Esaus hl; och han fick namnet Jakob.  Men Isak var sextio
	r gammal, nr de fddes.

025:027 Och barnen vxte upp, och Esau blev en skicklig jgare, som hll
	sig ute p marken; Jakob ter blev en fromsint man, som bodde i
	tlt.
025:028 Och Isak hade Esau krast, ty han hade smak fr villebrd; men
	Rebecka hade Jakob krast.

025:029 En gng, d Jakob hll p att koka ngot till soppa, kom Esau
	hem frn marken, uppgiven av hunger.
025:030 Och Esau sade till Jakob: Lt mig f till livs av det rda, det
	rda du har dr; ty jag r uppgiven av hunger.  Drav fick han
	namnet <sprr>Edom</sprr>.
025:031 Men Jakob sade: Slj d nu t mig din frstfdslortt.
025:032 Esau svarade: Jag r ju dden nra; vartill gagnar mig d min
	frstfdslortt?
025:033 Jakob sade: S giv mig nu din ed drp.  Och han gav honom sin
	ed och slde s sin frstfdslortt till Jakob.
025:034 Men Jakob gav Esau brd och linssoppa; och han t och drack och
	stod sedan upp och gick sin vg.  S ringa aktade Esau sin
	frstfdslortt.

026:001 Men en hungersnd uppstod i landet, en ny hungersnd, efter den
	som hade varit frut, i Abrahams tid.  D begav sig Isak till
	Abimelek, filisternas konung, i Gerar.
026:002 Och HERREN uppenbarade sig fr honom och sade: Drag icke ned
	till Egypten; bo kvar i det land som jag skall sga dig.
026:003 Stanna ssom frmling hr i landet; jag skall vara med dig och
	vlsigna dig, ty t dig och din sd skall jag giva alla dessa
	lnder, och skall hlla den ed som jag har svurit din fader
	Abraham.

026:004 Jag skall gra din sd talrik ssom stjrnorna p himmelen, och
	jag skall giva t din sd alla dessa lnder; och i din sd skola
	alla folk p jorden vlsigna sig,
026:005 drfr att Abraham har lyssnat till mina ord och hllit vad jag
	har bjudit honom hlla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.
026:006 S stannade Isak kvar i Gerar.

026:007 Och nr mnnen p orten frgade honom om hans hustru, sade han:
	Hon r min syster.  Han fruktade nmligen fr att sga att hon
	var hans hustru, ty han tnkte: Mnnen hr p orten kunde d
	drpa mig fr Rebeckas skull, eftersom hon r s fager att
	skda.
026:008 Men nr han hade varit dr en lngre tid, hnde sig en gng, d
	Abimelek, filisternas konung, blickade ut genom fnstret, att
	han fick se Isak krligt skmta med sin hustru Rebecka.
026:009 D kallade Abimelek Isak till sig och sade: Hon r ju din
	hustru; huru har du d kunnat sga: 'Hon r min syster'?  Isak
	svarade honom: Jag fruktade att jag annars skulle bliva ddad
	fr hennes skull.
026:010 D sade Abimelek: Vad har du gjort mot oss!  Huru ltt kunde
	det icke hava skett att ngon av folket hade lgrat din hustru?
	Och s hade du dragit skuld ver oss.
026:011 Sedan bjd Abimelek allt folket och sade: Den som kommer vid
	denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med dden.

026:012 Och Isak sdde dr i landet och fick det ret hundrafalt, ty
	HERREN vlsignade honom.
026:013 Och han blev en mktig man; hans makt blev strre och strre, s
	att han till slut var mycket mktig.
026:014 Han gde s mnga fr och fkreatur och s mnga tjnare, att
	filisterna begynte avundas honom.
026:015 Och alla de brunnar som hans faders tjnare hade grvt i hans
	fader Abrahams tid, dem hade filisterna kastat igen och fyllt
	med grus.
026:016 Och Abimelek sade till Isak: Drag bort ifrn oss; ty du har
	blivit oss alltfr mktig.
026:017 D drog Isak bort drifrn och slog upp sitt lger i Gerars dal
	och bodde dr.
026:018 Och Isak lt ter grva ut de vattenbrunnar som hade blivit
	grvda i hans fader Abrahams tid, men som filisterna efter
	Abrahams dd hade kastat igen; och han gav dem ter de namn som
	hans fader hade givit dem.
026:019 Och Isaks tjnare grvde i dalen och funno dr en brunn med
	rinnande vatten.
026:020 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
	Vattnet r vrt.  D gav han den brunnen namnet
	<sprr>Esek</sprr>, eftersom de hade kivat med honom.
026:021 Drefter grvde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
	tvist; d gav han den namnet <sprr>Sitna</sprr>.
026:022 Sedan begav han sig drifrn till en annan plats och grvde ter
	en brunn; om den tvistade de icke.  Drfr gav han denna namnet
	<sprr>Rehobot</sprr>, i det han sade: Nu har ju HERREN
	givit oss utrymme, s att vi kunna frka oss i landet.

026:023 Sedan drog han drifrn upp till Beer-Seba.
026:024 Och HERREN uppenbarade sig fr honom den natten och sade: Jag
	r Abrahams, din faders, Gud.  Frukta icke, ty jag r med dig,
	och jag skall vlsigna dig och gra din sd talrik, fr min
	tjnare Abrahams skull.
026:025 D byggde han dr ett altare och kallade HERRENS namn och slog
	dr upp sitt tlt.  Och Isaks tjnare grvde dr en brunn.

026:026 Och Abimelek begav sig till honom frn Gerar med Ahussat, sin
	vn, och Pikol, sin hrhvitsman.
026:027 Men Isak sade till dem: Varfr kommen I till mig, I som haten
	mig och haven drivit mig ifrn eder?
026:028 De svarade: Vi hava tydligt sett att HERREN r med dig; drfr
	tnkte vi: 'Lt oss giva varandra en ed, vi och du, s att vi
	sluta ett frbund med dig,
026:029 att du icke skall gra oss ngot ont, likasom vi  vr sida
	icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
	annat n gott och hava ltit dig fara i frid.'  Du r nu HERRENS
	vlsignade.
026:030 D gjorde han ett gstabud fr dem, och de to och drucko.
026:031 Bittida fljande morgon svuro de varandra eden; sedan lt Isak
	dem g, och de foro ifrn honom i frid.
026:032 Samma dag kommo Isaks tjnare och berttade fr honom om den
	brunn som de hade grvt och sade till honom: Vi hava funnit
	vatten.
026:033 Och han kallade den Sibea.  Drav heter staden Beer-Seba nnu i
	dag.

026:034 Nr Esau var fyrtio r gammal, tog han till hustrur Judit,
	dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
	Elon.
026:035 Men dessa blevo en hjrtesorg fr Isak och Rebecka.

027:001 Nr Isak hade blivit gammal och hans gon voro skumma, s att
	han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin ldste son,
	och sade till honom: Min son!  Han svarade honom: Vad vill
	du?
027:002 D sade han: Se, jag r gammal och vet icke nr jag skall d.
027:003 S tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din bge, och g ut i
	marken och jaga villebrd t mig;
027:004 red sedan till t mig en smaklig rtt, en sdan som jag tycker
	om, och br in den till mig till att ta, p det att min sjl m
	vlsigna dig, frrn jag dr.

027:005 Men Rebecka hrde huru Isak talade till sin son Esau.  Och medan
	Esau gick ut i marken fr att jaga villebrd till att fra hem,
027:006 sade Rebecka till sin son Jakob: Se, jag har hrt din fader
	tala s till din broder Esau:
027:007 'Hmta mig villebrd och red till t mig en smaklig rtt, p det
	att jag m ta och sedan vlsigna dig infr HERREN, frrn jag
	dr.'
027:008 S hr nu vad jag sger, min son, och gr vad jag bjuder dig.
027:009 G bort till hjorden och hmta mig drifrn tv goda killingar,
	s vill jag av dem tillreda en smaklig rtt t din fader, en
	sdan som han tycker om.
027:010 Och du skall bra in den till din fader till att ta, p det att
	han m vlsigna dig, frrn han dr.
027:011 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: Min broder Esau r ju
	luden, och jag r slt.
027:012 Kanhnda tager min fader p mig, och jag bliver d av honom
	hllen fr en bespottare och skaffar mig frbannelse i stllet
	fr vlsignelse.
027:013 D sade hans moder till honom: Den frbannelsen komme ver mig,
	min son; hr nu allenast vad jag sger, och g och hmta dem t
	mig.

027:014 D gick han och hmtade dem och bar dem till sin moder; och hans
	moder tillredde en smaklig rtt, en sdan som hans fader tyckte
	om.
027:015 Och Rebecka tog Esaus, sin ldre sons, hgtidsklder, som hon
	hade hos sig i huset, och satte dem p Jakob, sin yngre son.
027:016 Och med skinnen av killingarna bekldde hon hans hnder och den
	slta delen av hans hals.
027:017 Sedan lmnade hon t sin son Jakob den smakliga rtten och
	brdet som hon hade tillrett.
027:018 Och han gick in till sin fader och sade: Min fader!  Han
	svarade: Vad vill du?  Vem r du, min son?
027:019 D sade Jakob till sin fader: Jag r Esau, din frstfdde.  Jag
	har gjort ssom du tillsade mig; stt dig upp och t av mitt
	villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
027:020 Men Isak sade till sin son: Huru har du s snart kunnat finna
	ngot, min son?  Han svarade: HERREN, din Gud, skickade det i
	min vg.
027:021 D sade Isak till Jakob: Kom hit, min son, och lt mig taga p
	dig och knna om du r min son Esau eller icke.
027:022 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och nr denne hade
	tagit p honom, sade han: Rsten r Jakobs rst, men hnderna
	ro Esaus hnder.
027:023 Och han knde icke igen honom, ty hans hnder voro ludna ssom
	hans broder Esaus hnder; och han vlsignade honom.
027:024 Men han frgade: r du verkligen min son Esau?  Han svarade:
	Ja.
027:025 D sade han: Br hit maten t mig och lt mig ta av min sons
	villebrd, p det att min sjl m vlsigna dig.  Och han bar
	fram den till honom, och han t; och han rckte honom vin, och
	han drack.
027:026 Drefter sade hans fader Isak till honom: Kom hit och kyss mig,
	min son.
027:027 Nr han d gick fram och kysste honom, knde han lukten av hans
	klder och vlsignade honom; han sade:
	  Se, av min son utgr doft,
	  lik doften av en mark,
	      som HERREN har vlsignat.
027:028   S give dig Gud
	      av himmelens dagg
	  och av jordens fetma
	  och sd och vin i rikligt mtt.
027:029   Folk tjne dig,
	  och folkslag falle ned fr dig.
	  Bliv en herre ver dina brder,
	  och m din moders sner falla ned fr dig.
	  Frbannad vare den som frbannar dig,
	  och vlsignad vare den som vlsignar dig!

027:030 Men nr Isak hade givit Jakob sin vlsignelse och Jakob just
	hade gtt ut frn sin fader Isak, kom hans broder Esau hem frn
	jakten.
027:031 Drefter tillredde ocks han en smaklig rtt och bar in den till
	sin fader och sade till sin fader: M min fader st upp och ta
	av sin sons villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
027:032 Hans fader Isak frgade honom: Vem r du?  Han svarade: Jag
	r Esau, din frstfdde son.
027:033 D blev Isak vermttan hpen och sade: Vem var d den jgaren
	som bar in till mig sitt villebrd, s att jag t av allt, frrn
	du kom, och sedan vlsignade honom?  Vlsignad skall han ock
	frbliva.
027:034 Nr Esau hrde sin faders ord, brast han ut i hgljudd och
	bitter klagan och sade till sin fader: Vlsigna ocks mig, min
	fader.
027:035 Men han svarade: Din broder har kommit med svek och tagit din
	vlsignelse.
027:036 D sade han: Han heter ju Jakob, och han har nu ocks tv
	gnger bedragit mig.  Min frstfdslortt har han tagit, och se,
	nu har han ock tagit min vlsignelse.  Och han frgade: Har du
	d ingen vlsignelse kvar fr mig?
027:037 Isak svarade och sade till Esau: Se, jag har satt honom till en
	herre ver dig, och alla hans brder har jag givit honom till
	tjnare, och med sd och vin har jag begvat honom; vad skall
	jag d nu gra fr dig, min son?
027:038 Esau sade till sin fader: Har du d allenast den enda
	vlsignelsen, min fader?  Vlsigna ocks mig, min fader.  Och
	Esau brast ut i grt.
027:039 D svarade hans fader Isak och sade till honom:
	  Se, fjrran ifrn jordens fetma
	      skall din boning vara
	  och utan dagg frn himmelen ovanefter.
027:040   Av ditt svrd skall du leva,
	  och du skall tjna din broder.
	  Men det skall ske, nr du samlar din kraft,
	  att du river hans ok frn din hals.

027:041 Och Esau blev htsk mot Jakob fr den vlsignelses skull som
	hans fader hade givit honom.  Och Esau sade vid sig sjlv:
	Snart skola de dagar komma, d vi f srja vr fader; d skall
	jag drpa min broder Jakob.
027:042 Nr man nu berttade fr Rebecka vad hennes ldre son Esau hade
	sagt, snde hon och lt kalla till sig sin yngre son Jakob och
	sade till honom: Se, din broder Esau vill hmnas p dig och
	drpa dig.
027:043 S hr nu vad jag sger, min son: st upp och fly till min
	broder Laban i Haran,
027:044 och stanna ngon tid hos honom, till dess din broders
	frbittring har upphrt,
027:045 ja, till dess din broders vrede mot dig har upphrt och han
	frgter vad du har gjort mot honom.  D skall jag snda stad
	och hmta dig drifrn.  Varfr skall jag mista eder bda p
	samma gng?

027:046 Och Rebecka sade till Isak: Jag r led vid livet fr Hets
	dttrars skull.  Om Jakob tager hustru bland Hets dttrar, en
	sdan som dessa, ngon bland landets dttrar, varfr skulle jag
	d leva?

028:001 D kallade Isak till sig Jakob och vlsignade honom; och han
	bjd honom och sade till honom: Tag dig icke till hustru ngon
	av Kanaans dttrar,
028:002 utan st upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
	morfaders, hus, och tag dig en hustru drifrn, ngon av Labans,
	din morbroders, dttrar.
028:003 Och m Gud den Allsmktige vlsigna dig och gra dig fruktsam
	och frka dig, s att skaror av folk komma av dig;
028:004 m han giva t dig Abrahams vlsignelse, t dig och din sd med
	dig, s att du fr taga i besittning det land som Gud har givit
	t Abraham, och dr du nu bor ssom frmling.
028:005 S snde Isak stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
	till aramen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
	Jakobs och Esaus moder.

028:006 Nr nu Esau sg att Isak hade vlsignat Jakob och snt honom
	till Paddan-Aram fr att drifrn taga sig hustru -- ty han hade
	vlsignat honom och bjudit honom och sagt: Du skall icke taga
	till hustru ngon av Kanaans dttrar --
028:007 och nr han sg att Jakob hade lytt sin fader och moder och
	begivit sig till Paddan-Aram,
028:008 d mrkte Esau att Kanaans dttrar misshagade hans fader Isak;
028:009 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
	Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru t sig, utver de
	hustrur han frut hade.

028:010 Men Jakob begav sig frn Beer-Seba p vg till Haran.
028:011 Och han kom d till den heliga platsen och stannade dr ver
	natten, ty solen hade gtt ned; och han tog en av stenarna p
	platsen fr att hava den till huvudgrd och lade sig att sova
	dr.
028:012 D hade han en drm.  Han sg en stege vara rest p jorden, och
	dess vre nde rckte upp till himmelen, och Guds nglar stego
	upp och ned p den.
028:013 Och se, HERREN stod framfr honom och sade: Jag r HERREN,
	Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud.  Det land dr du ligger
	skall jag giva t dig och din sd.
028:014 Och din sd skall bliva ssom stoftet p jorden, och du skall
	utbreda dig t vster och ster och norr och sder, och alla
	slkter p jorden skola varda vlsignade i dig och i din sd.
028:015 Och se, jag r med dig och skall bevara dig, varthelst du gr,
	och jag skall fra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
	icke vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
	dig.

028:016 Nr Jakob vaknade upp ur smnen sade han: HERREN r sannerligen
	p denna plats, och jag visste det icke!
028:017 Och han betogs av fruktan och sade: Detta mste vara en helig
	plats, hr bor frvisso Gud, och hr r himmelens port.
028:018 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
	hade haft till huvudgrd och reste den till en stod och gt olja
	drovanp.
028:019 Och han gav den platsen namnet Betel; frut hade staden hetat
	Lus.
028:020 Och Jakob gjorde ett lfte och sade: Om Gud r med mig och
	bevarar mig under den resa som jag nu r stadd p och giver mig
	brd till att ta och klder till att klda mig med,
028:021 s att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d skall
	HERREN vara min Gud;
028:022 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
	Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
	tionde.

029:001 Och Jakob begav sig stad p vg till sterlandet.
029:002 Dr fick han se en brunn p fltet, och vid den lgo tre
	frhjordar, ty ur denna brunn plgade man vattna hjordarna.  Och
	stenen som lg ver brunnens ppning var stor;
029:003 drfr plgade man lta alla hjordarna samlas dit och vltrade
	s stenen frn brunnens ppning och vattnade fren; sedan lade
	man stenen tillbaka p sin plats ver brunnens ppning.
029:004 Och Jakob sade till mnnen: Mina brder, varifrn ren I?  De
	svarade: Vi ro frn Haran.
029:005 D sade han till dem: Knnen I Laban, Nahors son?  De svarade:
	Ja.
029:006 Han frgade dem vidare: Str det vl till med honom?  De
	svarade: Ja; och se, dr kommer hans dotter Rakel med fren.
029:007 Han sade: Det r ju nnu full dag; nnu r det icke tid att
	samla boskapen.  Vattnen fren, och fren dem ter i bet.
029:008 Men de svarade: Vi kunna icke gra det, frrn alla hjordarna
	hava blivit samlade och man har vltrat stenen frn brunnens
	ppning; d vattna vi fren.
029:009 Medan han nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
	faders fr; ty hon plgade vakta dem.
029:010 Nr Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
	Labans, hans morbroders, fr, gick han fram och vltrade stenen
	frn brunnens ppning och vattnade sin morbroder Labans fr.
029:011 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i grt.
029:012 Och Jakob omtalade fr Rakel att han var hennes faders frnde,
	och att han var Rebeckas son; och hon skyndade stad och
	omtalade det fr sin fader.
029:013 D nu Laban fick hras talas om sin systerson Jakob, skyndade
	han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och frde
	honom in i sitt hus; och han frtljde fr Laban allt som hade
	hnt honom.
029:014 Och Laban sade till honom: Ja, du r mitt ktt och ben.  Och
	han stannade hos honom en mnads tid.

029:015 Och Laban sade till Jakob: Du r ju min frnde.  Skulle du d
	tjna mig fr intet?  Sg mig vad du vill hava i ln?
029:016 Nu hade Laban tv dttrar; den ldre hette Lea, och den yngre
	hette Rakel.
029:017 Och Leas gon voro matta, men Rakel hade en skn gestalt och var
	skn att skda.
029:018 Och Jakob hade fattat krlek till Rakel; drfr sade han: Jag
	vill tjna dig i sju r fr Rakel, din yngre dotter.
029:019 Laban svarade: Det r bttre att jag giver henne t dig, n att
	jag skulle giva henne t ngon annan; bliv kvar hos mig.
029:020 S tjnade Jakob fr Rakel i sju r, och det tycktes honom vara
	allenast ngra dagar; s kr hade han henne.

029:021 Drefter sade Jakob till Laban: Giv mig min hustru, ty min tid
	r nu frlupen; lt mig g in till henne.
029:022 D bjd Laban tillhopa allt folket p orten och gjorde ett
	gstabud.
029:023 Men nr aftonen kom, tog han sin dotter Lea och frde henne till
	honom, och han gick in till henne.
029:024 Och Laban gav sin tjnstekvinna Silpa t sin dotter Lea till
	tjnstekvinna.

029:025 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea.  D sade han till
	Laban: Vad har du gjort mot mig?  Var det icke fr Rakel jag
	tjnade hos dig?  Varfr har du s bedragit mig?
029:026 Laban svarade: Det r icke sed p vr ort att man giver bort
	den yngre fre den ldre.
029:027 Lt nu dennas brllopsvecka g till nda, s vilja vi giva dig
	ocks den andra, mot det att du gr tjnst hos mig i nnu
	ytterligare sju r.
029:028 Och Jakob samtyckte hrtill och lt hennes brllopsvecka g till
	nda.  Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
029:029 Och Laban gav sin tjnstekvinna Bilha t sin dotter Rakel till
	tjnstekvinna.
029:030 S gick han in ocks till Rakel, och han hade Rakel krare n
	Lea.  Sedan tjnade han hos honom i nnu ytterligare sju r.

029:031 Men d HERREN sg att Lea var frsmdd, gjorde han henne
	fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
029:032 Och Lea blev havande och fdde en son, och hon gav honom namnet
	Ruben, ty hon tnkte: HERREN <sprr>har sett till mitt
	lidande</sprr>; ja, nu skall min man hava mig kr.
029:033 Och hon blev ter havande och fdde en son.  D sade hon:
	HERREN <sprr>har hrt</sprr> att jag har varit frsmdd,
	drfr har han givit mig ocks denne.  Och hon gav honom namnet
	Simeon.
029:034 Och ter blev hon havande och fdde en son.  D sade hon: Nu
	skall vl nd min man <sprr>hlla sig till</sprr> mig; jag
	har ju ftt honom tre sner.  Drav fick denne namnet Levi.
029:035 ter blev hon havande och fdde en son.  D sade hon: Nu vill
	jag <sprr>tacka</sprr> HERREN.  Drfr gav hon honom
	namnet Juda.  Sedan upphrde hon att fda.

030:001 D nu Rakel sg att hon icke fdde barn t Jakob, avundades hon
	sin syster och sade till Jakob: Skaffa mig barn, eljest dr
	jag.
030:002 D upptndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: Hller du
	d mig fr Gud?  Det r ju han som frmenar dig livsfrukt.
030:003 Hon sade: Se, dr r min tjnarinna Bilha; g in till henne,
	fr att hon m fda barn i mitt skte, s att genom henne ocks
	jag fr avkomma.
030:004 S gav hon honom sin tjnstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
	gick in till henne.
030:005 Och Bilha blev havande och fdde t Jakob en son.
030:006 D sade Rakel: <sprr>Gud har skaffat rtt</sprr> t mig;
	han har hrt min rst och givit mig en son.  Drfr gav hon
	honom namnet Dan.
030:007 ter blev Bilha, Rakels tjnstekvinna, havande, och hon fdde t
	Jakob en andre son.
030:008 D sade Rakel: <sprr>Strider</sprr> om Gud har jag stritt
	med min syster och har vunnit seger.  Och hon gav honom namnet
	Naftali.

030:009 D Lea nu sg att hon hade upphrt att fda, tog hon sin
	tjnstekvinna Silpa och gav henne t Jakob till hustru.
030:010 Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en son.
030:011 D sade Lea: Till <sprr>lycka</sprr>!  Och hon gav honom
	namnet Gad.
030:012 Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en andre son.
030:013 D sade Lea: Till <sprr>sllhet</sprr> fr mig!  Ja,
	jungfrur skola prisa mig sll.  Och hon gav honom namnet Aser.

030:014 Men Ruben gick ut en gng vid tiden fr veteskrden och fann d
	krlekspplen p marken och bar dem till sin moder Lea.  D sade
	Rakel till Lea: Giv mig ngra av din sons krlekspplen.
030:015 Men hon svarade henne: r det icke nog att du har tagit min
	man?  Vill du ock taga min sons krlekspplen?  Rakel sade: M
	han d i natt ligga hos dig, om jag fr din sons krlekspplen.
030:016 Nr nu Jakob om aftonen kom hem frn marken, gick Lea honom till
	mtes och sade: Till mig skall du g in; ty jag har givit min
	sons krlekspplen ssom ln fr dig.  S lg han hos henne den
	natten.
030:017 Och Gud hrde Lea, s att hon blev havande, och hon fdde t
	Jakob en femte son.
030:018 D sade Lea: Gud har givit mig min <sprr>ln</sprr>, fr
	det att jag gav min tjnstekvinna t min man.  Och hon gav honom
	namnet Isaskar.
030:019 ter blev Lea havande, och hon fdde t Jakob en sjtte son.
030:020 D sade Lea: Gud har givit mig en god <sprr>gva</sprr>.
	Nu skall min man <sprr>frbliva boende</sprr> hos mig, ty
	jag har ftt honom sex sner.  Och hon gav honom namnet Sebulon.
030:021 Drefter fdde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

030:022 Men Gud tnkte p Rakel; Gud hrde henne och gjorde henne
	fruktsam.
030:023 Hon blev havande och fdde en son.  D sade hon: Gud <sprr>har
	tagit bort</sprr> min smlek.
030:024 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: HERREN
	<sprr>give</sprr> mig <sprr>nnu</sprr> en son.

030:025 D nu Rakel hade ftt Josef, sade Jakob till Laban: Lt mig
	fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
030:026 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjnat dig fr,
	och lt mig draga hem; du vet ju sjlv huru jag har tjnat dig.
030:027 Laban svarade honom: Lt mig finna nd fr dina gon; jag vet
	genom hemliga tecken att HERREN fr din skull har vlsignat
	mig.
030:028 Och han sade ytterligare: Bestm vad du vill hava i ln av mig,
	s skall jag giva dig det.
030:029 Han svarade honom: Du vet sjlv huru jag har tjnat dig, och
	vad det har blivit av din boskap under min vrd.
030:030 Ty helt litet var det som du hade, frrn jag kom, men det har
	frkat sig och blivit mycket, ty HERREN har vlsignat dig,
	varhelst jag har gtt fram.  Men nr skall jag nu ocks f gra
	ngot fr mitt eget hus?
030:031 Han svarade: Vad skall jag giva dig?  Och Jakob sade: Du
	skall icke alls giva mig ngot.  Om du vill gra mot mig ssom
	jag nu sger, s skall jag fortfara att vara herde fr din hjord
	och vakta den.
030:032 Jag vill i dag g igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
	sprckliga och brokiga svl som alla svarta djur bland fren,
	s ock vad som r brokigt och sprckligt bland getterna; sdant
	m sedan bliva min ln.
030:033 Och nr du framdeles kommer fr att med egna gon se vad som har
	blivit min ln, d skall min rttfrdighet vara mitt vittne;
	alla getter hos mig, som icke ro sprckliga eller brokiga, och
	alla fr hos mig, som icke ro svarta, de skola rknas ssom
	stulna.
030:034 D sade Laban: Vlan, blive det ssom du har sagt.
030:035 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
	alla sprckliga och brokiga getter -- alla djur som ngot vitt
	fanns p -- och alla svarta djur bland fren; och detta lmnade
	han i sina sners vrd.
030:036 Och han lt ett avstnd av tre dagsresor vara mellan sig och
	Jakob.  Och Jakob fick Labans vriga hjord att vakta.

030:037 Men Jakob tog sig friska kppar av poppel, mandeltrd och lnn
	och skalade p dem vita rnder, i det han blottade det vita p
	kpparna.
030:038 Sedan lade han kpparna, som han hade skalat, i rnnorna eller
	vattenhoarna dit hjordarna kommo fr att dricka, s att djuren
	hade dem framfr sig; och de hade just sin parningstid, nr de
	nu kommo fr att dricka.
030:039 Och djuren parade sig vid kpparna, och s blev djurens avfda
	strimmig, sprcklig och brokig.
030:040 Drefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s, att de
	vnde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
	svart i Labans hjord; s skaffade han sig egna hjordar, som han
	icke lt komma ihop med Labans hjord.
030:041 Och s ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
	kpparna framfr djurens gon i rnnorna, s att de parade sig
	vid kpparna.
030:042 Men nr det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
	Hrigenom tillfllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
030:043 S blev mannen vermttan rik; han fick mycken smboskap,
	drtill ock tjnarinnor och tjnare, kameler och snor.

031:001 Men han fick hra huru Labans sner talade s: Jakob har tagit
	allt vad vr fader gde; av det vr fader gde r det som han
	har skaffat sig all denna rikedom.
031:002 Jakob mrkte ocks att Laban icke sg p honom med samma gon
	som frut.
031:003 Och HERREN sade till Jakob: Vnd tillbaka till dina fders land
	och till din slkt; jag skall vara med dig.
031:004 D snde Jakob och lt kalla Rakel och Lea ut p marken till sin
	hjord;
031:005 och han sade till dem: Jag mrker att eder fader icke ser p
	mig med samma gon som frut, nu d min faders Gud har varit med
	mig.
031:006 Och I veten sjlva att jag har tjnat eder fader av alla mina
	krafter;
031:007 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gnger
	frndrat min ln.  Dock har Gud icke tillstatt honom att gra
	mig ngot ont.
031:008 Nr han sade: 'De sprckliga skola vara din ln', d fick hela
	hjorden sprcklig avfda; och nr han sade: 'De strimmiga skola
	vara din ln', d fick hela jorden strimmig avfda.
031:009 S tog Gud eder faders boskap och gav den t mig.
031:010 Ty nr parningstiden kom, lyfte jag upp mina gon och fick se i
	drmmen att hannarna som betckte smboskapen voro strimmiga,
	sprckliga och flckiga.
031:011 Och Guds ngel sade till mig i drmmen: 'Jakob!'  Jag svarade:
	'Hr r jag.'
031:012 D sade han: 'Lyft upp dina gon och se huru alla hannar som
	betcka smboskapen ro strimmiga, sprckliga och flckiga.  Jag
	har ju sett allt vad Laban gr mot dig.
031:013 Jag r den Gud som du sg i Betel, dr du smorde en stod, och
	dr du gjorde mig ett lfte.  St nu upp och drag ut ur detta
	land, och vnd tillbaka till ditt fdernesland.'
031:014 D svarade Rakel och Lea och sade till honom: Hava vi numera
	ngon lott eller arvedel i vr faders hus?
031:015 Blevo vi icke av honom aktade ssom frmlingar, nr han slde
	oss?  Sedan har han ju ock frtrt vad han fick i betalning fr
	oss.
031:016 Ja, all den rikedom som Gud har avhnt vr fader tillhr oss och
	vra barn.  S gr nu allt vad Gud har sagt dig.
031:017 D stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p
	kamelerna
031:018 och frde bort med sig all boskap och alla godelar som han hade
	frvrvat, den boskap han gde, och som han hade frvrvat i
	Paddan-Aram, och begav sig p vg till sin fader Isak i Kanaans
	land.
031:019 Men Laban hade gtt bort fr att klippa sina fr; d stal Rakel
	sin faders husgudar,
031:020 och Jakob stal sig undan frn aramen Laban, s att han icke lt
	denne mrka att han mnade fly.
031:021 S flydde han med allt sitt; han brt upp och gick ver floden
	och stllde sin frd mot Gileads berg.

031:022 Men p tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
031:023 D tog han med sig sina frnder och satte efter honom sju
	dagsresor och hann upp honom p Gileads berg.
031:024 Men Gud kom till aramen Laban i en drm om natten och sade
	till honom: Tag dig till vara fr att tala ngot mot Jakob, vad
	det vara m.
031:025 Och Laban hann upp Jakob.  Denne hade d slagit upp sitt tlt p
	berget, och Laban med sina frnder hade ock sitt tlt uppslaget
	p Gileads berg.
031:026 D sade Laban till Jakob: Vad r detta fr ett tilltag, att du
	har stulit dig undan frn mig och frt bort mina dttrar,
	likasom vore de tagna med svrd?
031:027 Varfr dolde du din flykt och stal dig undan frn mig?
	Drigenom att du icke lt mig veta ngot drom hindrades jag att
	ledsaga dig till vgs med jubel och sng, med pukor och harpor.
031:028 Du frunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
	dttrar.  Du har handlat draktigt.
031:029 Det stode nu i min makt att gra eder ont; men eder faders Gud
	sade till mig i natt: 'Tag dig till vara fr att tala ngot mot
	Jakob, vad det vara m.'
031:030 Och d du nu ntligen ville fara, eftersom du lngtade s mycket
	till din faders hus, varfr skulle du stjla mina gudar?
031:031 D svarade Jakob och sade till Laban: Jag fruktade fr dig, ty
	jag tnkte att du skulle med vld taga dina dttrar ifrn mig.
031:032 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f behlla
	livet.  I vra frnders nrvaro m du se efter, om ngot r ditt
	av det jag har i min go, och i s fall taga det.  Ty Jakob
	visste icke att Rakel hade stulit dem.
031:033 D gick Laban in i Jakobs tlt, drefter i Leas tlt och i de
	bda tjnstekvinnornas tlt, men fann intet.  Och nr han hade
	kommit ut ur Leas tlt, gick han in i Rakels tlt.
031:034 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
	satt sig drovanp.  Och Laban skte igenom hela tltet, men
	fann dem icke.
031:035 Och hon sade till sin fader: Vredgas icke, min herre, ver att
	jag ej kan stiga upp fr dig, ty det r med mig p kvinnors
	vis.  S skte han efter husgudarna, men fann dem icke.

031:036 D blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
	sade till Laban: Vari har jag d frbrutit mig eller syndat,
	eftersom du s hftigt frfljer mig?
031:037 Nu har du genomskt allt mitt bohag; vad har du dr funnit av
	bohagsting som tillhra dig?  Lgg det fram hr infr mina
	frnder och dina frnder, s att de f dma mellan oss bda.
031:038 I tjugu r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
	hava icke ftt i otid, och av vdurarna i din hjord har jag icke
	tit.
031:039 Intet ihjlrivet djur frde jag till dig; jag mste sjlv
	erstta det; du utkrvde det av mig, evad det var stulet om
	dagen eller stulet om natten.
031:040 Sdan var min lott: om dagen frtrdes jag av hetta och om
	natten av kld, och smnen flydde mina gon.
031:041 I tjugu r har jag nu varit i ditt hus; jag har tjnat dig i
	fjorton r fr dina bda dttrar och i sex r fr din boskap,
	men du har tio gnger frndrat min ln.
031:042 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
	ock Isak fruktar, s hade du nu skert ltit mig fara med tomma
	hnder.  Men Gud sg mitt lidande och min mda, och han fllde
	domen i natt.
031:043 D svarade Laban och sade till Jakob: Dttrarna ro mina
	dttrar, och barnen ro mina barn, och hjordarna ro mina
	hjordar, och allt det du ser r mitt; vad skulle jag d nu kunna
	gra mot dessa mina dttrar eller mot barnen som de hava ftt?
031:044 S kom nu och lt oss sluta ett frbund med varandra, och m det
	vara ett vittne mellan mig och dig.

031:045 D tog Jakob en sten och reste den till en stod.
031:046 Och Jakob sade till sina frnder: Samlen tillhopa stenar.  Och
	de togo stenar och gjorde ett rse och hllo mltid dr p
	rset.
031:047 Och Laban kallade det <sprr>Jegar-Sahaduta</sprr>, men Jakob
	kallade det <sprr>Galed</sprr>.
031:048 Och Laban sade: Detta rse vare i dag vittne mellan mig och
	dig.  Drav fick det namnet Galed;
031:049 men det kallades ock <sprr>Mispa</sprr>, ty han sade:
	HERREN vare vktare mellan mig och dig, nr vi icke mer se
	varandra.
031:050 Om du behandlar mina dttrar illa eller tager andra hustrur
	jmte mina dttrar, s vet, att om ock ingen mnniska r
	tillstdes, s r dock Gud vittne mellan mig och dig.
031:051 Och Laban sade ytterligare till Jakob: Se, detta rse och
	stoden som jag har rest mellan mig och dig --
031:052 detta rse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
	icke skall draga till dig frbi detta rse, och att icke heller
	du skall draga till mig frbi detta rse och denna stod, med ont
	uppst.
031:053 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
	vare domare mellan oss.  Och Jakob svor eden vid honom som hans
	fader Isak fruktade.
031:054 Och Jakob offrade ett slaktoffer p berget och inbjd sina
	frnder att hlla mltid med sig.  Och de to och stannade sedan
	p berget ver natten.
031:055 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
	sina barnbarn och sina dttrar och vlsignat dem, for han sin
	vg hem igen.

032:001 Men nr Jakob drog sin vg fram, mtte honom Guds nglar;
032:002 och d Jakob sg dem, sade han: Detta r Guds skara.  Och han
	gav den platsen namnet <sprr>Mahanaim</sprr>.

032:003 Och Jakob snde budbrare framfr sig till sin broder Esau i
	Seirs land, p Edoms mark;
032:004 och han bjd dem och sade: S skolen I sga till min herre
	Esau: Din tjnare Jakob lter sga: Jag har vistats borta hos
	Laban och drjt kvar dr nda till nu;
032:005 och jag har ftt oxar, snor, fr, tjnare och tjnarinnor.  Och
	jag har nu velat snda bud fr att lta min herre veta detta, p
	det att jag m finna nd fr dina gon.

032:006 Nr sedan budbrarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: Vi
	trffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
	hundra man.
032:007 D blev Jakob mycket frskrckt och betogs av ngest; och han
	delade sitt folk och fren och fkreaturen och kamelerna i tv
	skaror.
032:008 Ty han tnkte: Om Esau verfaller den ena skaran och slr den,
	s kan dock den andra skaran undkomma.

032:009 Och Jakob sade: Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
	HERRE, du som sade till mig: 'Vnd tillbaka till ditt land och
	till din slkt, s skall jag gra dig gott',
032:010 jag r fr ringa till all den nd och all den trofasthet som du
	har bevisat din tjnare; ty jag hade icke mer n min stav, nr
	jag gick ver denna Jordan, och nu har jag frkats till tv
	skaror.
032:011 Rdda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
	kommer och frgr mig, utan att ens skona mdrar och barn.
032:012 Du har sjlv sagt: 'Jag skall gra dig mycket gott och lta din
	sd bliva ssom havets sand, som man icke kan rkna fr dess
	myckenhets skull.'
032:013 Och han stannade dr den natten.

	Och av det han hade frvrvat tog han ut till sknker t sin
	broder Esau
032:014 tv hundra getter och tjugu bockar, tv hundra tackor och tjugu
	vdurar,
032:015 trettio kamelston som gvo di, jmte deras fl, drtill fyrtio
	kor och tio tjurar samt tjugu sninnor med tio fl.
032:016 Och han lmnade detta i sina tjnares vrd, var hjord fr sig,
	och sade till sina tjnare: Gn framfr mig och lten ett
	mellanrum vara mellan hjordarna.
032:017 Och han bjd den frste och sade: Nr min broder Esau mter dig
	och frgar dig: 'Vem tillhr du, och vart gr du, och vem
	tillhra djuren som du driver framfr dig?',
032:018 d skall du svara: 'De tillhra din tjnare Jakob; de ro
	sknker som han snder till min herre Esau, och sjlv kommer han
	hr efter oss.'
032:019 Och han bjd likaledes den andre och den tredje och alla de
	vriga som drevo hjordarna: Ssom jag nu har sagt eder skolen I
	sga till Esau, nr I kommen fram till honom.
032:020 Och I skolen vidare sga: 'Ocks din tjnare Jakob kommer hr
	efter oss.'  Ty han tnkte: Jag vill blidka honom med de
	sknker som g fre mig; sedan vill jag sjlv komma infr hans
	ansikte; kanhnda tager han d ndigt emot mig.
032:021 S kommo nu sknkerna fre honom, medan han sjlv den natten
	stannade i lgret.

032:022 Men under natten stod han upp och tog sina bda hustrur och
	sina bda tjnstekvinnor och sina elva sner och gick ver
	Jabboks vad.
032:023 Han tog dem och frde dem ver bcken och frde tillika ver vad
	han eljest gde.
032:024 Och Jakob blev ensam kvar.  D brottades en man med honom, till
	dess morgonrodnaden gick upp.
032:025 Och nr denne sg att han icke kunde vervinna Jakob, gav han
	honom ett slag p hftleden, s att hften gick ur led, under
	det han brottades med honom.
032:026 Och mannen sade: Slpp mig, ty morgonrodnaden gr upp.  Men
	han svarade: Jag slpper dig icke, med mindre du vlsignar
	mig.
032:027 D sade han till honom: Vad r ditt namn?  Han svarade:
	Jakob.
032:028 Han sade: Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
	<sprr>kmpat</sprr> med <sprr>Gud</sprr> och med
	mnniskor och vunnit seger.
032:029 D frgade Jakob och sade: Lt mig veta ditt namn.  Han
	svarade: Varfr frgar du efter mitt namn?  Och han vlsignade
	honom dr.
032:030 Men Jakob gav platsen namnet <sprr>Peniel</sprr>, ty,
	sade han, jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
	mitt liv blivit rddat.
032:031 Och nr han hade kommit frbi Penuel, sg han solen g upp; men
	han haltade p hften.
032:032 Frdenskull ta Israels barn nnu i dag icke hftsenan som
	ligger p hftleden, drfr nmligen, att han gav Jakob ett slag
	p hftleden, p hftsenan.

033:001 Och Jakob lyfte upp sina gon och fick se Esau komma med fyra
	hundra man.  D frdelade han sina barn p Lea och Rakel och de
	bda tjnstekvinnorna.
033:002 Och han lt tjnstekvinnorna med deras barn g frmst, Lea med
	hennes barn drnst, och Rakel med Josef sist.
033:003 Och sjlv gick han framfr dem och bugade sig sju gnger ned
	till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
033:004 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och fll honom
	om halsen och kysste honom; och de grto.
033:005 Och nr han lyfte upp sina gon och fick se kvinnorna och
	barnen, sade han: Vilka ro dessa som du har med dig?  Han
	svarade: Det r barnen som Gud har beskrt din tjnare.
033:006 Och tjnstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
033:007 Drefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
	Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
033:008 Sedan frgade han: Vad ville du med hela den skara som jag
	mtte?  Han svarade: Jag ville finna nd fr min herres gon.
033:009 Men Esau sade: Jag har nog; behll du vad du har, min broder.
033:010 Jakob svarade: Ack nej; om jag har funnit nd fr dina gon, s
	tag emot sknkerna av mig, eftersom jag har ftt se ditt
	ansikte, likasom sge jag ett gudavsens ansikte, d du nu s
	gunstigt har tagit emot mig.
033:011 Tag hlsningssknkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
	varit mig ndig, och jag har allt fullt upp.  Och han bad honom
	s entrget, att han tog emot dem.

033:012 Och Esau sade: Lt oss bryta upp och draga vidare; jag vill g
	framfr dig.
033:013 Men han svarade honom: Min herre ser sjlv att barnen ro
	spda, och att jag har med mig fr och kor som giva di; driver
	man dessa fr starkt en enda dag, s dr hela hjorden.
033:014 M drfr min herre draga stad fre sin tjnare, s vill jag
	komma efter i sakta mak, i den mn boskapen, som drives framfr
	mig, och barnen orka flja med, till dess jag kommer till min
	herre i Seir.
033:015 D sade Esau: S vill jag tminstone lmna kvar hos dig en del
	av mitt folk.  Men han svarade: Varfr s?  M jag allenast
	finna nd fr min herres gon.
033:016 S vnde Esau om, samma dag, och tog vgen till Seir.

033:017 Men Jakob brt upp och drog till Suckot och byggde sig dr ett
	hus.  Och t sin boskap gjorde han <sprr>lvhyddor</sprr>;
	drav fick platsen namnet Suckot.

033:018 Och Jakob kom p sin frd ifrn Paddan-Aram vlbehllen till
	Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt lger utanfr
	staden.
033:019 Och det jordstycke dr han hade slagit upp sitt tlt kpte han
	av Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor.
033:020 Och han reste dr ett altare och kallade det
	<sprr>El-Elohe-Israel</sprr>.

034:001 Men Dina, den dotter som Lea hade ftt t Jakob, gick ut fr att
	beska landets dttrar.
034:002 Och Sikem, som var son till hiven Hamor, hvdingen i landet,
	fick se henne, och han tog henne till sig och lgrade henne och
	krnkte henne.
034:003 Och hans hjrta fste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
	blev honom kr, och han talade vnligt med flickan.
034:004 Och Sikem sade till sin fader Hamor: Skaffa mig denna flicka
	till hustru.

034:005 Och Jakob hade ftt hra att hans dotter Dina hade blivit
	skndad.  Men eftersom hans sner voro med hans boskap ute p
	marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
034:006 S gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob fr att tala med
	honom.
034:007 Men nr Jakobs sner kommo hem frn marken, sedan de hade ftt
	hra vad som hade hnt, blevo de frbittrade och vredgades
	hgeligen ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
	Israel, i det han hade lgrat Jakobs dotter -- en otillbrlig
	grning.
034:008 D talade Hamor med dem och sade: Min son Sikems hjrta har
	fst sig vid eder syster; given henne t honom till hustru.
034:009 Och befrynden eder med oss; given edra dttrar t oss, och
	tagen I vra dttrar till hustrur,
034:010 och bostten eder hos oss, ty landet skall ligga ppet fr eder;
	dr mn I bo och draga omkring och frvrva besittningar.
034:011 Och Sikem sade till hennes fader och hennes brder: Lten mig
	finna nd fr edra gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
034:012 Begren av mig huru stor brudgva och sknk som helst; jag vill
	giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
	hustru.
034:013 D svarade Jakobs sner Sikem och hans fader Hamor med listiga
	ord, eftersom han hade skndat deras syster Dina,
034:014 och sade till dem: Vi kunna icke samtycka till att giva vr
	syster t en man som har frhud; ty sdant hlla vi fr
	skamligt.
034:015 Allenast p det villkoret skola vi gra eder till viljes, att I
	bliven ssom vi, drigenom att allt mankn bland eder omskres.
034:016 D skola vi giva vra dttrar t eder och sjlva taga edra
	dttrar till hustrur; och vi skola d bo hos eder och bliva med
	eder ett enda folk.
034:017 Men om I icke viljen lyssna till oss och lta omskra eder, s
	skola vi taga vr syster och draga bort.
034:018 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
	begrde.

034:019 Och den unge mannen drjde icke att gra s, ty han hade ftt
	behag till Jakobs dotter.  Och han hade strre myndighet n
	ngon annan i hans faders hus.
034:020 S trdde d Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
	talade till mnnen i staden och sade:
034:021 Dessa mn ro fredligt sinnade mot oss; m vi allts lta dem
	bo i landet och draga omkring dr; landet har ju utrymme nog fr
	dem.  Vi vilja taga deras dttrar till hustrur t oss och giva
	dem vra dttrar.
034:022 Men allenast p det villkoret skola mnnen gra oss till viljes
	och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankn
	bland oss omskres, likasom de sjlva ro omskurna.
034:023 Och d bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
	dragare vr tillhrighet.  M vi frdenskull allenast gra dem
	till viljes, s skola de bo kvar hos oss.
034:024 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
	inom hans stadsport; allt mankn, s mnga som bodde inom hans
	stadsport, lto omskra sig.

034:025 Men p tredje dagen, d de voro sjuka av sren, togo Jakobs tv
	sner Simeon och Levi, Dinas brder, var sitt svrd och
	verfllo staden ofrtnkt och drpte allt mankn.
034:026 Ocks Hamor och hans son Sikem drpte de med svrdsegg och togo
	Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vg.
034:027 Och Jakobs sner kommo ver de slagna och plundrade staden,
	drfr att deras syster hade blivit skndad;
034:028 de togo deras fr och fkreatur och snor, bde vad som fanns i
	staden och vad som fanns p fltet.
034:029 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor frde
	de bort ssom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

034:030 Men Jakob sade till Simeon och Levi: I haven dragit olycka ver
	mig, d I nu haven gjort mig frhatlig fr landets inbyggare,
	kananerna och perisserna.  Mitt folk r allenast en ringa hop;
	man skall nu frsamla sig mot mig och sl mig ihjl; s skall
	jag med mitt hus frgras.
034:031 Men de svarade: Skulle man d f behandla vr syster ssom en
	skka?
035:001 Och Gud sade till Jakob: St upp, drag till Betel och stanna
	dr, och res dr ett altare t den Gud som uppenbarade sig fr
	dig, nr du flydde fr din broder Esau.
035:002 D sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
	honom: Skaffen bort de frmmande gudar som I haven bland eder,
	och renen eder och byten om klder,
035:003 och lt oss s st upp och draga till Betel; dr vill jag resa
	ett altare t den Gud som bnhrde mig, nr jag var i nd, och
	som var med mig p den vg jag vandrade.
035:004 D gvo de t Jakob alla de frmmande gudar som de hade hos sig,
	drtill ock sina rringar; och Jakob grvde ned detta under
	terebinten vid Sikem.
035:005 Sedan brto de upp; och en frskrckelse ifrn Gud kom ver de
	kringliggande stderna, s att man icke frfljde Jakobs sner.
035:006 Och Jakob kom till Lus, det r Betel, i Kanaans land, jmte allt
	det folk som var med honom.
035:007 Och han byggde dr ett altare och kallade platsen
	<sprr>El-Betel</sprr>, drfr att Gud dr hade uppenbarat
	sig fr honom, nr han flydde fr sin broder.
035:008 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfr Betel,
	under en ek; den fick namnet Grtoeken.

035:009 Och Gud uppenbarade sig ter fr Jakob, nr han hade kommit
	tillbaka frn Paddan-Aram, och vlsignade honom.
035:010 Och Gud sade till honom: Ditt namn r Jakob; men du skall icke
	mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.  S fick han
	namnet Israel.
035:011 Och Gud sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige; var
	fruktsam och frka dig.  Ett folk, ja, skaror av folk skola
	komma av dig, och konungar skola utg frn din lnd.
035:012 Och det land som jag har givit t Abraham och Isak skall jag
	giva t dig; t din sd efter dig skall jag ock giva det landet.
035:013 Och Gud for upp frn honom, p den plats dr han hade talat med
	honom.
035:014 Men Jakob reste en stod p den plats dr han hade talat med
	honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer drp och gt
	olja ver den.
035:015 Och Jakob gav t platsen dr Gud hade talat med honom namnet
	Betel.
035:016 Sedan brto de upp frn Betel.  Och nr det nnu var ett stycke
	vg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnd, och barnsnden blev
	henne svr.
035:017 D nu hennes barnsnd var som svrast, sade hjlpkvinnan till
	henne: Frukta icke; ty ocks denna gng fr du en son.
035:018 Men nr hon hll p att giva upp andan, ty hon skulle nu d, gav
	hon honom namnet <sprr>Ben-Oni</sprr>; men hans fader kallade honom
	<sprr>Benjamin</sprr>.
035:019 S dog Rakel, och hon blev begraven vid vgen till Efrat, det r
	Bet-Lehem.
035:020 Och Jakob reste en vrd p hennes grav; det r den som nnu i
	dag kallas Rakels gravvrd.

035:021 Och Israel brt upp drifrn och slog upp sitt tlt p andra
	sidan om Herdetornet.
035:022 Och medan Israel bodde dr i landet, gick Ruben stad och
	lgrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hra det.

	Och Jakob hade tolv sner.
035:023 Leas sner voro Ruben, Jakobs frstfdde, vidare Simeon, Levi,
	Juda, Isaskar och Sebulon.
035:024 Rakels sner voro Josef och Benjamin.
035:025 Bilhas, Rakels tjnstekvinnas, sner voro Dan och Naftali.
035:026 Silpas, Leas tjnstekvinnas, sner voro Gad och Aser.  Dessa
	voro Jakobs sner, och de fddes t honom i Paddan-Aram.
035:027 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
	r Hebron, dr Abraham och Isak hade bott ssom frmlingar.
035:028 Och Isak levde ett hundra ttio r;
035:029 drefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
	fder, gammal och mtt p att leva.  Och hans sner Esau och
	Jakob begrovo honom.

036:001 Detta r berttelsen om Esaus, det r Edoms, slkt.

036:002 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans dttrar: Ada, hetiten
	Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
	hiven Sibeon,
036:003 s ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
036:004 Och Ada fdde Elifas t Esau, men Basemat fdde Reguel.
036:005 Och Oholibama fdde Jeus, Jaelam och Kora.  Dessa voro Esaus
	sner, vilka fddes t honom i Kanaans land.

036:006 Och Esau tog sina hustrur, sina sner och dttrar och allt sitt
	husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
	som han hade frvrvat i Kanaans land och drog till ett annat
	land och skilde sig s frn sin broder Jakob.
036:007 Ty deras godelar voro s stora att de icke kunde bo
	tillsammans; landet dr de uppehllo sig rckte icke till t
	dem, fr deras boskapshjordars skull.
036:008 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd.  Esau, det r densamme
	som Edom.

036:009 Och detta r berttelsen om Esaus slkt, hans som var stamfader
	fr edomerna, i Seirs bergsbygd.
036:010 Dessa ro namnen p Esaus sner: Elifas, son till Ada, Esaus
	hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
036:011 Men Elifas' sner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
036:012 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, fdde Amalek
	t Elifas.  Dessa voro sner till Ada, Esaus hustru.
036:013 Men Reguels sner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
	Dessa voro sner till Basemat, Esaus hustru.
036:014 Men sner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
	sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon fdde t Esau: Jeus,
	Jaelam och Kora.

036:015 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus sner: Elifas', Esaus
	frstfddes, sner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
	fursten Sefo, fursten Kenas,
036:016 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek.  Dessa voro de
	furstar som hrstammade frn Elifas, i Edoms land; dessa voro
	Adas sner.
036:017 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, sner: fursten Nahat,
	fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa.  Dessa voro de
	furstar som hrstammade frn Reguel, i Edoms land; dessa voro
	sner till Basemat, Esaus hustru.
036:018 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, sner: fursten Jeus,
	fursten Jaelam, fursten Kora.  Dessa voro de furstar som
	hrstammade frn Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
036:019 Dessa voro Esaus sner, och dessa deras stamfurstar.  Han r
	densamme som Edom.

036:020 Dessa voro horen Seirs sner, landets frra inbyggare: Lotan,
	Sobal, Sibeon, Ana,
036:021 Dison, Eser och Disan.  Dessa voro horernas, Seirs sners,
	stamfurstar i Edoms land.
036:022 Men Lotans sner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
	Timna.
036:023 Och dessa voro Sobals sner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
	Onam.
036:024 Och dessa voro Sibeons sner: Aja och Ana; det var denne Ana som
	fann de varma kllorna i knen, nr han vaktade sin fader
	Sibeons snor.
036:025 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
036:026 Och dessa voro Disans sner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
036:027 Och dessa voro Esers sner: Bilhan, Saavan och Akan.
036:028 Dessa voro Disans sner: Us och Aran.
036:029 Dessa voro horernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
	fursten Sibeon, fursten Ana,
036:030 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan.  Dessa voro
	horernas stamfurstar i Seirs land, var furste fr sig.

036:031 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
	ngon israelitisk konung var konung dr:
036:032 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
036:033 Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
	honom.
036:034 Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
	honom.
036:035 Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
	som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
036:036 Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
036:037 Nr Samla dog, blev Saul frn Rehobot vid floden konung efter
	honom.
036:038 Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
036:039 Nr Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
	och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
	dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.

036:040 Och dessa ro namnen p Esaus stamfurstar, efter deras slkter
	och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
	Jetet,
036:041 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
036:042 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
036:043 fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar,
	efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
	-- hans som ock kallas Esau, edomernas stamfader.
037:001 Men Jakob bosatte sig i det land dr hans fader hade bott ssom
	frmling, nmligen i Kanaans land.

037:002 Detta r berttelsen om Jakobs slkt.  Nr Josef var sjutton r
	gammal, gick han, jmte sina brder, i vall med fren; han fljde
	d ssom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
	sner.  Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
	dem.
037:003 Men Israel hade Josef krare n alla sina andra sner, eftersom
	han hade ftt honom p sin lderdom; och han lt gra t honom
	en fotsid livkldnad.
037:004 D nu hans brder sgo att deras fader hade honom krare n alla
	hans brder, blevo de htska mot honom och kunde icke tala
	vnligt till honom.
037:005 Drtill hade Josef en gng en drm, som han omtalade fr sina
	brder; sedan hatade de honom nnu mer.
037:006 Han sade nmligen till dem: Hren vilken drm jag har haft.
037:007 Jag tyckte att vi bundo krvar p fltet; och se, min krve
	reste sig upp och blev stende, och edra krvar stllde sig runt
	omkring och bugade sig fr min krve.
037:008 D sade hans brder till honom: Skulle du bliva vr konung, och
	skulle du rda ver oss?  Och de hatade honom nnu mer fr hans
	drmmars skull och fr vad han hade sagt.

037:009 Sedan hade han nnu en annan drm som han frtljde fr sina
	brder; han sade: Hren, jag har haft nnu en drm.  Jag tyckte
	att solen och mnen och elva stjrnor bugade sig fr mig.
037:010 Nr han frtljde detta fr sin fader och sina brder, bannade
	hans fader honom och sade till honom: Vad r detta fr en drm
	som du har haft?  Skulle d jag och din moder och dina brder
	komma och buga oss ned till jorden fr dig?
037:011 Och hans brder avundades honom; men hans fader bevarade detta i
	sitt minne.

037:012 D nu en gng hans brder hade gtt bort fr att vakta sin
	faders fr i Sikem,
037:013 sade Israel till Josef: Se, dina brder vakta fren i Sikem;
	gr dig redo, jag vill snda dig till dem.  Han svarade honom:
	Jag r redo.
037:014 D sade han till honom: G och se efter, om det str vl till
	med dina brder, och om det str vl till med fren, och kom
	tillbaka till mig med svar.  S snde han honom stad frn
	Hebrons dal, och han kom till Sikem.
037:015 Dr mtte han en man, medan han gick omkring villrdig p
	fltet; och mannen frgade honom: Vad sker du?
037:016 Han svarade: Jag sker efter mina brder; sg mig var de vakta
	sin hjord.
037:017 Mannen svarade: De hava brutit upp hrifrn; ty jag hrde dem
	sga: 'Lt oss g till Dotain.'  D gick Josef vidare efter
	sina brder och fann dem i Dotan.
037:018 Nr de nu p avstnd fingo se honom, innan han nnu hade hunnit
	fram till dem, lade de rd om att dda honom.
037:019 De sade till varandra: Se, dr kommer drmmaren.
037:020 Upp, lt oss drpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
	vi sga att ett vilddjur har tit upp honom.  S f vi se huru
	det gr med hans drmmar.
037:021 Men nr Ruben hrde detta, ville han rdda honom undan deras
	hnder och sade: Lt oss icke sl ihjl honom.
037:022 Ytterligare sade Ruben till dem: Utgjuten icke blod; kasten
	honom i brunnen hr i knen, men bren icke hand p honom.  Han
	ville nmligen rdda honom undan deras hnder och fra honom
	tillbaka till hans fader.
037:023 D nu Josef kom fram till sina brder, togo de av honom hans
	livkldnad, den fotsida kldnaden som han hade p sig,
037:024 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
	tom, intet vatten fanns dri.
037:025 Drefter satte de sig ned fr att ta.  Nr de d lyfte upp sina
	gon, fingo de se ett tg av ismaeliter komma frn Gilead, och
	deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
	ladanum; de voro p vg med detta ned till Egypten.
037:026 D sade Juda till sina brder: Vad gagn hava vi drav att vi
	drpa vr broder och dlja hans blod?
037:027 Nej, lt oss slja honom till ismaeliterna; m vr hand icke
	komma vid honom, ty han r ju vr broder, vrt eget ktt.  Och
	hans brder lydde honom.
037:028 D nu midjanitiska kpmn kommo dr frbi, drogo de upp Josef ur
	brunnen; och de slde Josef fr tjugu siklar silver till
	ismaeliterna.  Dessa frde s Josef till Egypten.

037:029 Nr sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d fanns Josef
	icke i brunnen.  D rev han snder sina klder
037:030 och vnde tillbaka till sina brder och sade: Gossen r icke
	dr, vart skall jag nu taga vgen?
037:031 Men de togo Josefs livkldnad och slaktade en bock och doppade
	kldnaden i blodet;
037:032 drefter snde de den fotsida livkldnaden hem till sin fader
	och lto sga: Denna har vi funnit; se efter, om det r din
	sons livkldnad eller icke.
037:033 Och han knde igen den och sade: Det r min sons livkldnad;
	ett vilddjur har tit upp honom, frvisso r Josef ihjlriven.
037:034 Och Jakob rev snder sina klder och svepte scktyg om sina
	lnder och srjde sin son i lng tid.
037:035 Och alla hans sner och alla hans dttrar kommo fr att trsta
	honom; men han ville icke lta trsta sig, utan sade: Jag skall
	med sorg fara ned i ddsriket till min son.  S begrt hans
	fader honom.

037:036 Men medaniterna frde honom till Egypten och slde honom till
	Potifar, som var hovman hos Farao och hvitsman fr drabanterna.
038:001 Vid den tiden begav sig Juda stad bort ifrn sina brder och
	slt sig till en man i Adullam, som hette Hira.
038:002 Dr fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
	och han tog henne till sig och gick in till henne.
038:003 Och hon blev havande och fdde en son, och han fick namnet Er.
038:004 ter blev hon havande och fdde en son och gav honom namnet
	Onan.
038:005 Och hon fdde nnu en son, och t denne gav hon namnet Sela; och
	nr han fddes, var Juda i Kesib.
038:006 Och Juda tog t Er, sin frstfdde, en hustru som hette Tamar.
038:007 Men Er, Judas frstfdde, misshagade HERREN; drfr ddade
	HERREN honom.
038:008 D sade Juda till Onan: G in till din broders hustru, kta
	henne i din broders stlle och skaffa avkomma t din broder.
038:009 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
	egen, lt han, nr han gick in till sin broders hustru, det
	spillas p jorden, fr att icke giva avkomma t sin broder.
038:010 Men det misshagade HERREN att han gjorde s; drfr ddade han
	ocks honom.
038:011 D sade Juda till sin sonhustru Tamar: Stanna ssom nka i din
	faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.  Han
	fruktade nmligen att annars ocks denne skulle d, likasom hans
	brder.  S gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

038:012 En lng tid drefter dog Suas dotter, Judas hustru.  Och efter
	sorgetidens slut gick Juda med sin vn adullamiten Hira upp till
	Timna, fr att se efter dem som klippte hans fr.
038:013 Nr man nu berttade fr Tamar att hennes svrfader gick upp
	till Timna fr att klippa sina fr,
038:014 lade hon av sig sina nkeklder och betckte sig med en slja
	och hljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p vgen
	till Timna.  Ty hon sg, att fastn Sela var fullvuxen, blev hon
	likvl icke given t honom till hustru.
038:015 D nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skka; hon
	hade ju nmligen sitt ansikte betckt.
038:016 Och han vek av till henne, dr hon satt vid vgen, och sade:
	Kom, lt mig g in till dig.  Ty han visste icke att det var
	hans sonhustru.  Hon svarade: Vad vill du giva mig fr att f
	g in till mig?
038:017 Han sade: Jag vill snda dig en killing ur min hjord.  Hon
	svarade: Ja, om du giver mig pant, till dess du snder den.
038:018 Han sade: Vad skall jag d giva dig i pant?  Hon svarade: Din
	signetring, din snodd och staven som du har i din hand.  D gav
	han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
	genom honom.
038:019 Och hon stod upp och gick drifrn och lade av sin slja och
	kldde sig ter i sina nkeklder.
038:020 Och Juda snde killingen med sin vn adullamiten, fr att f
	igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
038:021 Och han frgade folket dr p orten och sade: Var r
	tempeltrnan, hon som satt i Enaim vid vgen?  De svarade: Hr
	har ingen tempeltrna varit.
038:022 Och han kom tillbaka till Juda och sade: Jag har icke funnit
	henne; drtill sger folket p orten att ingen tempeltrna har
	varit dr.
038:023 D sade Juda: M hon d behlla det, s att vi icke draga
	smlek ver oss.  Jag har nu snt killingen, men du har icke
	funnit henne.

038:024 Vid pass tre mnader drefter blev s berttat fr Juda: Din
	sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
	havande.  Juda sade: Fren ut henne till att brnnas.
038:025 Men nr hon frdes ut, snde hon bud till sin svrfader och lt
	sga: Genom en man som r gare till detta har jag blivit
	havande.  Och hon lt sga: Se efter, vem denna signetring,
	dessa snodder och denna stav tillhra.
038:026 Och Juda knde igen dem och sade: Hon r i sin rtt mot mig,
	eftersom jag icke har givit henne t min son Sela.  Men han kom
	icke mer vid henne.

038:027 Nr hon nu skulle fda, se, d funnos tvillingar i hennes liv.
038:028 Och i fdslostunden stack den ene fram en hand; d tog
	hjlpkvinnan en rd trd och band den om hans hand och sade:
	Denne kom frst fram.
038:029 Men nr han drefter ter drog sin hand tillbaka, se, d kom
	hans broder fram; och hon sade: Varfr har du trngt dig fram?
	Och han fick namnet <sprr>Peres</sprr>.
038:030 Drefter kom hans broder fram, han som hade den rda trden om
	sin hand, och han fick namnet Sera.

039:001 Och Josef frdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
	hos Farao och hvitsman fr drabanterna, en egyptisk man, kpte
	honom av ismaeliterna som hade frt honom ditned.
039:002 Och HERREN var med Josef, s att han blev en lyckosam man.  Och
	han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
039:003 och hans herre sg att HERREN var med honom, ty allt vad han
	gjorde lt HERREN lyckas vl under hans hand.
039:004 Och Josef fann nd fr hans gon och fick betjna honom.  Och
	han satte honom ver sitt hus, och allt vad han gde lmnade han
	i hans vrd.
039:005 Och frn den stund d han hade satt honom ver sitt hus och ver
	allt vad han gde, vlsignade HERREN egyptierns hus, fr Josefs
	skull; och HERRENS vlsignelse vilade ver allt vad han gde,
	hemma och p marken.
039:006 Drfr verlt han i Josefs vrd allt vad han gde, och sedan
	han hade ftt honom till sin hjlp, bekymrade han sig icke om
	ngot, utom maten som han sjlv t.

	Men Josef hade en skn gestalt och var skn att skda.
039:007 Och efter en tid hnde sig att hans herres hustru kastade sina
	gon p Josef och sade: Ligg hos mig.
039:008 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: Se,
	alltsedan min herre har tagit mig till sin hjlp, bekymrar han
	sig icke om ngot i huset, och allt vad han ger har han lmnat
	i min vrd.
039:009 Han har i detta hus icke strre makt n jag, och intet annat har
	han frbehllit sig n dig allena, eftersom du r hans hustru.
	Huru skulle jag d kunna gra s mycket ont och synda mot Gud?
039:010 Och fastn hon talade sdant dag efter dag till Josef, hrde han
	dock icke p henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
	henne.
039:011 Men en dag d han kom in i huset fr att frrtta sina sysslor,
	och ingen av husfolket var tillstdes drinne,
039:012 fattade hon honom i manteln och sade: Ligg hos mig.  Men han
	lmnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
039:013 D hon nu sg att han hade lmnat sin mantel i hennes hand och
	flytt ut,
039:014 ropade hon p sitt husfolk och sade till dem: Sen hr, han har
	frt hit till oss en hebreisk man, fr att denne skulle locka
	oss till lttfrdighet.  Han kom in till mig och ville ligga hos
	mig; men jag ropade med hg rst.
039:015 Och nr han hrde att jag hov upp min rst och ropade, lmnade
	han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.
039:016 Och hon lt hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
	kom hem;
039:017 d berttade hon fr honom detsamma; hon sade: Den hebreiske
	tjnaren som du har frt hit till oss kom in till mig, och
	ville locka mig till lttfrdighet.
039:018 Men d jag hov upp min rst och ropade, lmnade han sin mantel
	kvar hos mig och flydde ut.
039:019 Nr nu hans herre hrde vad hans hustru berttade fr honom,
	nmligen att hans tjnare hade betett sig mot henne p detta
	stt, blev hans vrede upptnd.
039:020 Och Josefs herre tog honom och lt stta honom i det fngelse
	dr konungens fngar sutto fngslade; dr fick han d vara i
	fngelse.
039:021 Men HERREN var med Josef och frskaffade honom ynnest och lt
	honom finna nd hos frestndaren fr fngelset.
039:022 Och frestndaren fr fngelset lt alla fngar som sutto i
	fngelset st under Josefs uppsikt; och allt vad dr skulle
	gras, det gjordes genom honom.
039:023 Frestndaren fr fngelset tog sig alls icke av ngot som Josef
	hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
	det lt HERREN lyckas vl.
040:001 En tid hrefter hnde sig att den egyptiske konungens munsknk
	och hans bagare frsyndade sig mot sin herre, konungen av
	Egypten.
040:002 Och Farao blev frtrnad p sina tv hovmn, verste munsknken
	och verste bagaren,
040:003 och lt stta dem i frvar i drabanthvitsmannens hus, i samma
	fngelse dr Josef satt fngen.
040:004 Och hvitsmannen fr drabanterna anstllde Josef hos dem till
	att betjna dem; och de sutto dr i frvar en tid.

040:005 Medan nu den egyptiske konungens munsknk och bagare sutto
	fngna i fngelset, hade de bda under samma natt var sin drm,
	vardera med sin srskilda betydelse.
040:006 Och nr Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
	voro bedrvade.
040:007 D frgade han Faraos hovmn, som med honom sutto i frvar i
	hans herres hus: Varfr sen I s sorgsna ut i dag?
040:008 De svarade honom: Vi hava haft en drm, och ingen finnes, som
	kan uttyda den.  Josef sade till dem: Att giva uttydningen r
	ju Guds sak; frtljen drmmen fr mig.

040:009 D frtljde verste munsknken sin drm fr Josef och sade till
	honom: Jag drmde att ett vintrd stod framfr mig;
040:010 p vintrdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
	s slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
040:011 Och jag hade Faraos bgare i min hand, och jag tog druvorna och
	pressade ut dem i Faraos bgare och gav Farao bgaren i handen.
040:012 D sade Josef till honom: Detta r uttydningen: de tre rankorna
	betyda tre dagar;
040:013 om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och stta dig ter
	p din plats, s att du fr giva Farao bgaren i handen likasom
	frut, d du var hans munsknk.
040:014 Men tnk p mig, nr det gr dig vl, s att du gr
	barmhrtighet med mig och nmner om mig fr Farao och skaffar
	mig ut frn detta hus;
040:015 ty jag r med ortt bortfrd frn hebrernas land, och icke
	heller hr har jag gjort ngot varfr jag borde sttas i
	fngelse.

040:016 D nu verste bagaren sg att Josef hade givit en god uttydning,
	sade han till honom: Ocks jag hade en drm.  Jag tyckte att
	jag bar tre vetebrdskorgar p mitt huvud.
040:017 Och i den versta korgen funnos bakverk av alla slag, sdant som
	Farao plgar ta; men fglarna to drav ur korgen p mitt
	huvud.
040:018 D svarade Josef och sade: Detta r uttydningen: de tre
	korgarna betyda tre dagar;
040:019 om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och taga det av
	dig; han skall upphnga dig p tr, och fglarna skola ta ditt
	ktt.

040:020 P tredje dagen drefter, d det var Faraos fdelsedag, gjorde
	denne ett gstabud fr alla sina tjnare.  D upphjde han, bland
	sina tjnare, svl verste munsknkens huvud som verste
	bagarens.
040:021 Han insatte verste munsknken ter i hans mbete, s att han
	fick giva Farao bgaren i handen;
040:022 men verste bagaren lt han upphnga, ssom Josef hade sagt dem
	i sin uttydning.
040:023 Men verste munsknken tnkte icke p Josef, utan glmde honom.
041:001 Tv r drefter hnde sig att Farao hade en drm.  Han tyckte
	sig st vid Nilfloden.
041:002 Och han sg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
	de betade i vassen.
041:003 Sedan sg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
	floden; och de stllde sig bredvid de frra korna p stranden av
	floden.
041:004 Och de fula och magra korna to upp de sju vackra och feta
	korna.  Drefter vaknade Farao.
041:005 Men han somnade ter in och sg d i drmmen sju ax, frodiga och
	vackra, vxa p samma str.
041:006 Sedan sg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
	stanvinden;
041:007 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
	Drefter vaknade Farao och fann att det var en drm.

041:008 D han nu om morgonen var orolig till sinnes, snde han ut och
	lt kalla till sig alla spmn och alla vise i Egypten.  Och
	Farao frtljde sina drmmar fr dem; men ingen fanns, som kunde
	uttyda dem fr Farao.
041:009 D talade verste munsknken till Farao och sade: Jag mste i
	dag pminna om mina synder.
041:010 Nr Farao en gng var frtrnad p sina tjnare, satte han mig
	jmte verste bagaren i fngelse i drabanthvitsmannens hus.
041:011 D hade vi bda, jag och han, under samma natt en drm, och vra
	drmmar hade var sin srskilda betydelse.
041:012 Och jmte oss var dr en ung hebr, som var tjnare hos
	hvitsmannen fr drabanterna.  Fr honom frtljde vi vra
	drmmar, och han uttydde dem fr oss; efter som var och en hade
	drmt gav han en uttydning.
041:013 Och ssom han uttydde fr oss, s gick det.  Jag blev ter
	insatt p min plats, och den andre blev upphngd.

041:014 D snde Farao och lt kalla Josef till sig; och man skyndade
	att fra honom ut ur fngelset.  Och han lt raka sig och bytte
	om klder och kom infr Farao.
041:015 Och Farao sade till Josef: Jag har haft en drm, och ingen
	finnes, som kan uttyda den.  Men jag har hrt sgas om dig, att
	allenast du fr hra en drm, kan du uttyda den.
041:016 Josef svarade Farao och sade: I min makt str det icke; men Gud
	skall giva Farao ett lyckosamt svar.
041:017 D sade Farao till Josef: Jag drmde att jag stod p stranden
	av Nilfloden.
041:018 Och jag sg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
	betade i vassen.
041:019 Sedan sg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
	och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett ngra s fula
	som dessa.
041:020 Och de magra och fula korna to upp de sju frsta, feta korna.
041:021 Men nr de hade svljt ned dem, kunde man icke mrka att de hade
	svljt ned dem, utan de frblevo fula ssom frut.  Drefter
	vaknade jag.
041:022 ter drmde jag och sg d sju ax, fulla och vackra, vxa p
	samma str.
041:023 Sedan sg jag sju andra ax skjuta upp, frtorkade, tunna och
	svedda av stanvinden;
041:024 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen.  Detta omtalade
	jag fr spmnnen; men ingen fanns, som kunde frklara det fr
	mig.

041:025 D sade Josef till Farao: Faraos drmmar hava en och samma
	betydelse; vad Gud mnar gra, det har han frkunnat fr Farao.
041:026 De sju vackra korna betyda sju r, de sju vackra axen betyda ock
	sju r; drmmarna hava en och samma betydelse.
041:027 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
	sju r, s ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
	stanvinden; sju hungerr skola nmligen komma.
041:028 Detta menade jag, nr jag sade till Farao: Vad Gud mnar gra,
	det har han ltit Farao veta.
041:029 Se, sju r skola komma med stor ymnighet ver hela Egyptens
	land.
041:030 Men efter dem skola sju hungerr intrffa, sdana, att man skall
	frgta all den frra ymnigheten i Egyptens land, och
	hungersnden skall frtra landet.
041:031 Och man skall icke hava ngot minne av den frra ymnigheten i
	landet, fr den hungersnds skull som sedan kommer, ty den skall
	bliva mycket svr.
041:032 Men att Farao har haft drmmen tv gnger, det betyder att detta
	r av Gud bestmt, och att Gud skall lta det ske snart.
041:033 M nu allts Farao utse en frstndig och vis man, som han kan
	stta ver Egyptens land.
041:034 M Farao gra s; m han ock frordna tillsyningsmn ver landet
	och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
	sju ymniga ren.
041:035 M man under dessa kommande goda r samla in allt som kan tjna
	till fda och hopfra sd under Faraos vrd i stderna, fr att
	tjna till fda, och m man sedan frvara den,
041:036 s att dessa fdomnen finnas att tillg fr landet under de sju
	hungerr som skola komma ver Egyptens land.  S skall landet
	icke behva frgs genom hungersnden.

041:037 Det talet behagade Farao och alla hans tjnare.
041:038 Och Farao sade till sina tjnare: Kunna vi finna ngon i vilken
	Guds Ande s r som i denne?
041:039 Och Farao sade till Josef: Eftersom Gud har kungjort fr dig
	allt detta, finnes ingen som r s frstndig och vis som du.
041:040 Du skall frest mitt hus, och efter dina befallningar skall
	allt mitt folk rtta sig; allenast dri att tronen frbliver min
	vill jag vara frmer n du.
041:041 Ytterligare sade Farao till Josef: Jag stter dig nu ver hela
	Egyptens land.
041:042 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p Josefs hand
	och lt klda honom i klder av fint linne och hngde den
	gyllene kedjan om hans hals.
041:043 Och han lt honom ka i vagnen nrmast efter sin egen, och man
	utropade framfr honom <sprr>abrek</sprr>.  Och han satte
	honom ver hela Egyptens land.
041:044 Och Farao sade till Josef: Jag r Farao; utan din vilja skall
	ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.
041:045 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
	hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On.  Och Josef
	begav sig ut och besg Egyptens land.

041:046 Josef var trettio r gammal, nr han stod infr Farao, konungen i
	Egypten.  Och Josef gick ut ifrn Farao och frdades omkring i
	hela Egyptens land.
041:047 Och landet gav under de sju ymniga ren avkastning i verfld
041:048 och under dessa sju r som kommo i Egyptens land samlade han in
	allt som kunde tjna till fda och lade upp det i stderna.  I
	var srskild stad lade han upp de fdomnen som man hmtade
	ifrn flten dromkring.
041:049 S hopfrde Josef sd i stor myckenhet, ssom sanden i havet,
	till dess man mste upphra att hlla rkning p den, eftersom
	det var omjligt att hlla rkning p den.

041:050 Och t Josef fddes tv sner, innan ngot hungerr kom; de
	fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On.
041:051 Och Josef gav t den frstfdde namnet
	<sprr>Manasse</sprr>, ty, sade han, Gud har ltit mig
	frgta all min olycka och hela min faders hus.
041:052 Och t den andre gav han namnet <sprr>Efraim</sprr>, ty,
	sade han, Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.

041:053 Men de sju ymniga ren som frst hade kommit i Egyptens land
	gingo till nda;
041:054 sedan begynte de sju hungerren, ssom Josef hade frutsagt.
	Och hungersnd uppstod i alla andra lnder; men i Egyptens land
	fanns brd verallt.
041:055 Och nr hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
	Farao efter brd, sade Farao till alla egyptier: Gn till
	Josef, och gren vad han sger eder.
041:056 Nr nu allts hungersnd var ver hela landet, ppnade Josef
	alla frrdshus och slde sd t egyptierna.  Men hungersnden
	blev allt strre i Egyptens land;
041:057 och frn alla lnder kom man till Josef i Egypten fr att kpa
	sd, ty hungersnden blev allt strre i alla lnder.

042:001 Men nr Jakob frnam att sd fanns i Egypten, sade han till sina
	sner: Varfr stn I s rdlsa?
042:002 Och han sade vidare: Se, jag har hrt att i Egypten finnes sd;
	faren ditned och kpen drifrn sd t oss, fr att vi m leva
	och icke d.
042:003 D foro tio av Josefs brder ned fr att kpa sd i Egypten.
042:004 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob snd stad med
	sina brder, ty han fruktade att ngon olycka kunde hnda honom.
042:005 S kommo d, bland de andra, ocks Israels sner fr att kpa
	sd; ty hungersnd rdde i Kanaans land.

042:006 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
	slde sd t allt folket i landet.  D nu Josefs brder kommo
	dit, fllo de ned till jorden p sitt ansikte infr honom.
042:007 Nr d Josef fick se sina brder, knde han igen dem; men han
	stllde sig frmmande mot dem och tilltalade dem hrt och
	frgade dem: Varifrn kommen I?  De svarade: Frn Kanaans
	land, fr att kpa sd till fda t oss.
042:008 Och fastn Josef knde igen sina brder, knde de icke igen
	honom.
042:009 Men Josef tnkte p de drmmar som han hade drmt om dem.  Och
	han sade till dem: I ren spejare, I haven kommit fr att se
	efter, var landet r utan skydd.
042:010 De svarade honom: Nej, herre, dina tjnare hava kommit fr att
	kpa sd till fda t sig.
042:011 Vi ro alla sner till en och samma man; vi ro redliga mn,
	dina tjnare ro inga spejare.
042:012 Men han sade till dem: Jo, I haven kommit fr att se efter, var
	landet r utan skydd.
042:013 De svarade: Vi, dina tjnare, ro tolv brder, sner till en
	och samma man i Kanaans land; men den yngste r nu hemma hos vr
	fader, och en r icke mer till.
042:014 Josef sade till dem: Det r ssom jag sade eder: I ren
	spejare.
042:015 Och p detta stt vill jag prva eder: s sant Farao lever,
	I skolen icke slippa hrifrn, med mindre eder yngste broder
	kommer hit.
042:016 En av eder m fara och hmta hit eder broder.  Men I andra
	skolen stanna ssom fngar, fr att jag s m prva om I haven
	talat sanning.  Ty om s icke r, d ren I spejare, s sant
	Farao lever.
042:017 Drefter lt han hlla dem allasammans i fngelse under tre
	dagar.

042:018 Men p tredje dagen sade Josef till dem: Om I viljen leva, s
	gren p detta stt, ty jag fruktar Gud:
042:019 ren I redliga mn, s m en av eder, I brder, stanna ssom
	fnge i huset dr I haven suttit fngslade; men I andra mn fara
	eder vg, och fra hem med eder den sd som I haven kpt till
	hjlp mot hungersnden hemma hos eder.
042:020 Fren sedan eder yngste broder hit till mig; om s edra ord visa
	sig vara sanna, skolen I slippa att d.  Och de mste gra s.
042:021 Men de sade till varandra: Frvisso hava vi dragit skuld ver
	oss genom det som vi gjorde mot vr broder; ty vi sgo hans
	sjls ngest, nr han bad oss om misskund, och vi ville dock
	icke lyssna till honom.  Drfr hava vi sjlva kommit i denna
	ngest.
042:022 Ruben svarade dem: Sade jag icke till eder: 'Frsynden eder
	icke p gossen'?  Men I lyssnaden icke till mig; se, drfr
	utkrves nu hans blod.
042:023 Men de visste icke att Josef frstod detta, ty han talade med
	dem genom tolk.
042:024 Och han vnde sig bort ifrn dem och grt.  Sedan vnde han sig
	ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
	krets och lt fngsla honom infr deras gon.

042:025 Och Josef bjd att man skulle fylla deras sckar med sd, och
	lgga vars och ens penningar tillbaka i hans sck, och giva dem
	kost fr resan.  Och man gjorde s med dem.
042:026 Och de lastade sden p sina snor och foro drifrn.
042:027 Men nr vid ett vilostlle en av dem ppnade sin sck fr att
	giva foder t sin sna, fick han se sina penningar ligga verst
	i scken.
042:028 D sade han till sina brder: Mina penningar hava blivit lagda
	hit tillbaka; se, de ro hr i min sck.  D blevo de utom sig
	av hpnad och sgo frskrckta p varandra och sade: Vad har
	Gud gjort mot oss!

042:029 Nr de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berttade
	de fr honom allt vad som hade hnt dem och sade:
042:030 Mannen som var herre dr i landet tilltalade oss hrt och
	behandlade oss ssom om vi ville bespeja landet.
042:031 Men vi sade till honom: 'Vi ro redliga mn och inga spejare;
042:032 vi ro tolv brder, samma faders sner; en r icke mer till, och
	den yngste r nu hemma hos vr fader i Kanaans land.'
042:033 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Drav skall jag
	veta att I ren redliga mn: lmnen kvar hos mig en av eder, I
	brder; tagen s vad I haven kpt till hjlp mot hungersnden
	hemma hos eder, och faren eder vg.
042:034 Sedan mn I fra eder yngste broder hit till mig, s kan jag
	veta att I icke ren spejare, utan redliga mn.  D skall jag
	giva eder broder tillbaka t eder, och I skolen fritt f draga
	omkring i landet.

042:035 Nr de sedan tmde sina sckar, fann var och en sin penningpung
	i sin sck.  Och d de och deras fader fingo se penningpungarna,
	blevo de frskrckta.
042:036 Och Jakob, deras fader, sade till dem: I gren mig barnls;
	Josef r borta, Simeon r borta, Benjamin viljen I ock taga
	ifrn mig; ver mig kommer allt detta.
042:037 D svarade Ruben sin fader och sade: Mina bda sner m du
	dda, om jag icke fr honom ter till dig.  Anfrtro honom t
	mig, jag skall fra honom tillbaka till dig.
042:038 Men han svarade: Min son fr icke fara ditned med eder.  Hans
	broder r ju dd, och han r allena kvar; om nu ngon olycka
	hnde honom p den resa I viljen fretaga, s skullen I bringa
	mina gr hr med sorg ned i ddsriket.
043:001 Men hungersnden var svr i landet.
043:002 Och nr de hade frtrt den sd som de hade hmtat frn Egypten,
	sade deras fader till dem: Faren tillbaka och kpen litet sd
	till fda t oss.
043:003 Men Juda svarade honom och sade: Mannen betygade hgtidligt och
	sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte, med mindre
	eder broder r med eder.'
043:004 Om du nu lter vr broder flja med oss, s skola vi fara ned
	och kpa sd till fda t dig.
043:005 Men om du icke lter honom flja med oss, s vilja vi icke fara,
	ty mannen sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte,
	med mindre eder broder r med eder.'
043:006 D sade Israel: Varfr gjorden I s illa mot mig och berttaden
	fr mannen att I haden nnu en broder?
043:007 De svarade: Mannen frgade noga om oss och vr slkt; han sade:
	'Lever eder fader nnu?  Haven I ngon broder?'  D omtalade vi
	fr honom huru det frhll sig.  Kunde vi veta att han skulle
	sga: 'Fren eder broder hitned'?
043:008 Och Juda sade till sin fader Israel: Lt ynglingen flja med
	mig, s vilja vi st upp och begiva oss stad, fr att vi m
	leva och icke d, vi sjlva och du och vra kvinnor och barn.
043:009 Jag vill ansvara fr honom; av min hand m du utkrva honom.  Om
	jag icke fr honom ter till dig och stller honom infr ditt
	ansikte, s vill jag vara en syndare infr dig i all min tid.
043:010 Sannerligen, om vi icke hade drjt s lnge, s skulle vi redan
	hava varit tillbaka fr andra gngen.
043:011 D svarade deras fader Israel dem: Mste det s vara, s gren
	nu p detta stt: tagen av landets bsta frukt i edra sckar och
	fren det till mannen ssom sknk, litet balsam och litet
	honung, dragantgummi och ladanum, pistacientter och mandlar.
043:012 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s att I fren
	tillbaka dit med eder de penningar som I haven ftt igen verst
	i edra sckar.  Kanhnda var det ett misstag.
043:013 Tagen ock eder broder med eder, och stn upp och faren tillbaka
	till mannen.
043:014 Men Gud den Allsmktige lte eder finna barmhrtighet infr
	mannen, s att han tillstdjer eder andre broder och Benjamin
	att tervnda med eder.  Men skall jag bliva barnls, s m det
	d ske.

043:015 D togo mnnen de nmnda sknkerna och togo med sig dubbla
	summan penningar, drtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
	ned till Egypten och trdde infr Josef.
043:016 D nu Josef sg att Benjamin var med dem, sade han till sin
	hovmstare: Fr dessa mn in i mitt hus; och lt slakta och
	tillreda en mltid, ty mnnen skola ta middag med mig.
043:017 Och mannen gjorde ssom Josef hade sagt och frde mnnen in i
	Josefs hus.
043:018 Och mnnen blevo frskrckta, nr de frdes in i Josefs hus; de
	sade: Det r p grund av penningarna vi fras hitin, de
	penningar som frra gngen kommo tillbaka i vra sckar; ty han
	vill nu strta sig p oss och verfalla oss och gra oss sjlva
	till trlar och taga ifrn oss vra snor.
043:019 Och de trdde fram till Josefs hovmstare och talade med honom
	vid ingngen till huset
043:020 och sade: Hr oss, herre.  Nr vi frra gngen voro hrnere fr
	att kpa sd till fda t oss
043:021 och sedan kommo till ett vilostlle och ppnade vra sckar, d
	fann var och en av oss sina penningar verst i sin sck,
	penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu frt tillbaka
	med oss.
043:022 Och vi hava tagit andra penningar med oss fr att kpa sd till
	fda t oss.  Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vra
	sckar.
043:023 D svarade han: Varen vid gott mod, frukten icke; det r eder
	Gud och eder faders Gud som har ltit eder finna en skatt i edra
	sckar; edra penningar har jag ftt.  Sedan hmtade han Simeon
	ut till dem.
043:024 Och han frde mnnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
	tv sina ftter och gav foder t deras snor.
043:025 Och de stllde i ordning sina sknker, till dess Josef skulle
	komma hem om middagen; ty de hade ftt hra att de skulle ta
	dr.

043:026 Nr sedan Josef hade kommit hem, frde de sknkerna, som de hade
	med sig, in till honom i huset och fllo ned fr honom till
	jorden.
043:027 Och han hlsade dem och frgade: Str det vl till med eder
	fader, den gamle, som I taladen om?  Lever han nnu?
043:028 De svarade: Ja, det str vl till med vr fader, din tjnare;
	han lever nnu.  Och de bugade sig och fllo ned fr honom.
043:029 Och nr han lyfte upp sina gon och fick se sin broder Benjamin,
	sin moders son, frgade han: r detta eder yngste broder, den
	som I taladen om med mig?  Drp sade han: Gud vare dig ndig,
	min son.
043:030 Men Josef brt av sitt tal, ty hans hjrta upprrdes av krlek
	till brodern, och han skte tillflle att grta ut och gick in i
	sin kammare och grt dr.
043:031 Drefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han ter ut
	och betvang sig och sade: Stten fram mat.
043:032 Och de satte fram srskilt fr honom och srskilt fr dem och
	srskilt fr de egyptier som to tillsammans med honom; ty
	egyptierna f icke ta tillsammans med hebrerna; sdant r
	nmligen en styggelse fr egyptierna.
043:033 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den frstfdde frmst
	ssom den frstfdde, sedan de yngre, var och en efter sin
	lder; och mnnen sgo med frundran p varandra.
043:034 Och han lt bra till dem av rtterna p sitt bord, och Benjamin
	fick fem gnger s mycket som var och en av de andra.  Och de
	drucko sig glada med honom.
044:001 Drefter bjd han sin hovmstare och sade: Fyll mnnens sckar
	med sd, s mycket de kunna rymma, och lgg vars och ens
	penningar verst i hans sck.
044:002 Och min bgare, silverbgaren, skall du lgga verst i den
	yngstes sck, tillika med penningarna fr hans sd.  Och han
	gjorde ssom Josef hade sagt.
044:003 Om morgonen, d det blev dager, fingo mnnen fara med sina
	snor.
044:004 Men nr de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
	till sin hovmstare: St upp och stt efter mnnen; och nr du
	hinner upp dem, s sg till dem: 'Varfr haven I lnat gott med
	ont?
044:005 Det r ju just den bgaren som min herre dricker ur, och som han
	plgar sp med.  Det r en ond grning I haven gjort.'

044:006 Nr han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
044:007 D svarade de honom: Varfr talar min herre s?  Bort det, att
	dina tjnare skulle gra sdant!
044:008 De penningar som vi funno verst i vra sckar hava vi ju frt
	tillbaka till dig frn Kanaans land.  Huru skulle vi d kunna
	vilja stjla silver eller guld ur din herres hus?
044:009 Den bland dina tjnare, som den finnes hos, han m d; drtill
	vilja vi andra bliva min herres trlar.
044:010 Han svarade: Ja, vare det ssom I haven sagt; den som den
	finnes hos, han skall bliva min trl.  Men I andra skolen vara
	utan skuld.
044:011 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin sck p jorden,
	och ppnade var och en sin sck.
044:012 Och han begynte att ska hos den ldste och slutade hos den
	yngste; och bgaren fanns i Benjamins sck.
044:013 D revo de snder sina klder och lastade ter var och en sin
	sna och vnde tillbaka till staden.

044:014 Och Juda och hans brder gingo in i Josefs hus, dr denne nnu
	var kvar; och de fllo ned till jorden fr honom.
044:015 D sade Josef till dem: Vad haven I gjort!  Frstoden I icke
	att en man sdan som jag kan sp?
044:016 Juda svarade: Vad skola vi sga till min herre, vad skola vi
	tala, och huru skola vi rttfrdiga oss?  Gud har funnit dina
	tjnares missgrning.  Se, vi ro min herres trlar, vi andra
	svl som den som bgaren har blivit funnen hos.
044:017 Men han sade: Bort det, att jag skulle s gra!  Den som
	bgaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trl.  Men I
	andra mn i frid fara hem till eder fader.

044:018 D trdde Juda fram till honom och sade: Hr mig, herre; lt
	din tjnare tala ett ord infr min herre, och m din vrede icke
	upptndas mot din tjnare; ty du r ssom Farao.
044:019 Min herre frgade sina tjnare och sade: 'Haven I eder fader
	eller ngon broder nnu drhemma?'
044:020 Och vi svarade min herre: 'Vi hava en ldrig fader och en son
	till honom, en som r fdd p hans lderdom och nnu r ung; men
	en broder till denne r dd, s att han allena r kvar efter sin
	moder, och hans fader har honom kr.'
044:021 D sade du till dina tjnare: 'Fren honom hitned till mig, s
	att jag kan lta mitt ga vila p honom.'
044:022 Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lmna sin fader,
	ty om han lmnade sin fader, s skulle denne d.'
044:023 Men du sade till dina tjnare: 'Om eder yngste broder icke
	fljer med eder hitned, s fn I icke mer komma infr mitt
	ansikte.'
044:024 Nr vi drefter hade kommit hem till din tjnare, min fader,
	berttade vi fr honom vad min herre hade sagt.
044:025 Och nr sedan vr fader sade: 'Faren tillbaka och kpen litet
	sd till fda t oss',
044:026 svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p det
	villkoret vilja vi fara, att vr yngste broder fljer med oss;
	ty vi f icke komma infr mannens ansikte om vr yngste broder
	icke r med oss.
044:027 Men din tjnare, min fader, sade till oss: 'I veten sjlva att
	min hustru har ftt t mig tv sner,
044:028 och den ene gick bort ifrn mig, och jag sade: frvisso r han
	ihjlriven.  Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
044:029 Om I nu tagen ocks denne ifrn mig och ngon olycka hnder
	honom, s skolen I bringa mina gr hr med jmmer ned i
	ddsriket.'
044:030 Om jag allts kommer hem till din tjnare, min fader, utan att
	vi hava med oss ynglingen, som vr faders hjrta r s fst vid,
044:031 d bliver det hans dd, nr han ser att ynglingen icke r med;
	och dina tjnare skulle s bringa din tjnares, vr faders, gr
	hr med sorg ned i ddsriket.
044:032 Ty jag, din tjnare, har lovat min fader att ansvara fr
	ynglingen och har sagt, att om jag icke fr denne till honom
	igen, s vill jag vara en syndare infr min fader i all min tid.
044:033 Lt nu drfr din tjnare stanna kvar hos min herre ssom trl,
	i ynglingens stlle, men lt ynglingen fara hem med sina brder.
044:034 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
	ynglingen med mig?  Jag frmr icke se den jmmer som d skulle
	komma ver min fader.
045:001 D kunde Josef icke lngre betvinga sig infr alla dem som stodo
	omkring honom.  Han ropade: M alla g ut hrifrn.  Och ingen
	fick stanna inne hos Josef, nr han gav sig till knna fr sina
	brder.
045:002 Och han brast ut i hgljudd grt, s att egyptierna hrde det;
	ocks Faraos husfolk hrde det.
045:003 Och Josef sade till sina brder: Jag r Josef.  Lever min fader
	nnu?  Men hans brder kunde icke svara honom, s frskrckta
	blevo de fr honom.
045:004 D sade Josef till sina brder: Kommen hitfram till mig.  Och
	nr de kommo fram, sade han: Jag r Josef, eder broder, som I
	slden till Egypten.
045:005 Men varen nu icke bedrvade och grmen eder icke drver att I
	haven slt mig hit: ty fr att bevara mnniskors liv har Gud
	snt mig hit fre eder.
045:006 I tv r har nu hungersnd varit i landet, och nnu terst fem
	r under vilka man varken skall plja eller skrda.
045:007 Men Gud snde mig hit fre eder, fr att I skullen bliva kvar p
	jorden och behllas vid liv, ja, till rddning fr mnga.
045:008 S haven nu icke I snt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
	till Faraos hgste rdgivare och till en herre ver hela hans
	hus och till en furste ver hela Egyptens land.
045:009 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sgen till
	honom: 'S sger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
	ver hela Egypten; kom ned till mig, drj icke.
045:010 Du skall f bo i landet Gosen och vara mig nra, du med dina
	barn och barnbarn, dina fr och fkreatur och allt vad som
	tillhr dig.
045:011 Jag vill dr frsrja dig -- ty nnu terst fem hungerr -- s
	att varken du eller ditt hus eller ngon som hr dig till skall
	lida nd.
045:012 I sen ju med egna gon, ocks min broder Benjamin ser med egna
	gon, att det r jag, som med egen mun talar till eder.
045:013 Bertten nu fr min fader om all min hrlighet i Egypten och om
	allt vad I haven sett, och skynden eder att fra min fader
	hitned.
045:014 S fll han sin broder Benjamin om halsen och grt, och Benjamin
	grt vid hans hals.
045:015 Och han kysste alla sina brder och grt i deras armar.  Sedan
	samtalade hans brder med honom.

045:016 Nr nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs brder hade
	kommit, behagade detta Farao och hans tjnare vl.
045:017 Och Farao sade till Josef: Sg till dina brder: 'Detta skolen
	I gra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
045:018 hmten s eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s
	skall jag giva eder det bsta som finnes i Egyptens land, och I
	skolen f ta av landets fetma.'
045:019 Allts bjuder jag dig nu att sga: 'Detta skolen I gra: tagen
	eder vagnar i Egyptens land fr edra spda barn och edra
	hustrur, och hmten eder fader och kommen hit.
045:020 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bsta som finnes i
	hela Egyptens land skall hra eder till.'
045:021 Israels sner gjorde s, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
	befallning, och gav dem kost fr resan.
045:022 Och han gav t dem alla var sin hgtidsdrkt, men t Benjamin
	gav han tre hundra siklar silver och fem hgtidsdrkter.
045:023 Och till sin fader snde han likaledes gvor: tio snor, lastade
	med det bsta Egypten hade, och tio sninnor, lastade med sd
	och brd och andra livsmedel t hans fader fr resan.
045:024 Drefter lt han sina brder fara, och de begvo sig stad; och
	han sade till dem: Kiven icke p vgen.
045:025 S foro de upp frn Egypten och kommo till sin fader Jakob i
	Kanaans land;
045:026 och de berttade fr honom och sade: Josef lever nnu, och han
	r en furste ver hela Egyptens land.  D greps hans hjrta av
	vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
045:027 Men nr de omtalade fr honom allt vad Josef hade sagt till dem,
	och nr han sg vagnarna som Josef hade snt fr att hmta
	honom, d fick deras fader Jakobs ande ter liv.
045:028 Och Israel sade: Det r nog; min son Josef lever nnu.  Jag
	vill fara och se honom, frrn jag dr.
046:001 Och Israel brt upp med allt vad honom tillhrde.  Och nr han
	kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer t sin fader Isaks
	Gud.
046:002 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: Jakob!
	Jakob!  Han svarade: Hr r jag.
046:003 D sade han: Jag r Gud, din faders Gud; frukta icke fr att
	draga ned till Egypten, ty dr skall jag gra dig till ett stort
	folk.
046:004 Jag skall sjlv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
	fra dig ter upp drifrn; och Josefs hand skall tillsluta dina
	gon.

046:005 Och Jakob brt upp frn Beer-Seba; och Israels sner satte sin
	fader Jakob och sina spda barn och sina hustrur p vagnarna som
	Farao hade snt fr att hmta honom.
046:006 Och de togo sin boskap och de godelar som de hade frvrvat i
	Kanaans land och kommo s till Egypten, Jakob och alla hans
	avkomlingar med honom.
046:007 Sina sner och sonsner, sina dttrar och sondttrar, alla sina
	avkomlingar, frde han med sig till Egypten.

046:008 Dessa ro namnen p Israels barn som kommo till Egypten:

	Jakob och hans sner.  Jakobs frstfdde var Ruben,
046:009 och Rubens sner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
046:010 Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
	den kananeiska kvinnans son.
046:011 Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
046:012 Judas sner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
	Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' sner voro Hesron och
	Hamul.
046:013 Isaskars sner voro Tola, Puva, Job och Simron.
046:014 Sebulons sner voro Sered, Elon och Jaleel.
046:015 Dessa voro Leas sner, de som hon fdde t Jakob i Paddan-Aram;
	tillika fdde hon t honom dottern Dina.  Sner och dttrar
	utgjorde tillsammans trettiotre personer.
046:016 Gads sner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
	och Areli.
046:017 Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
	var Sera; men Berias sner voro Heber och Malkiel.
046:018 Dessa voro sner till Silpa, som Laban hade givit t sin dotter
	Lea, och dessa fdde hon t Jakob, sexton personer.
046:019 Rakels, Jakobs hustrus, sner voro Josef och Benjamin.
046:020 Och de sner som fddes t Josef i Egyptens land voro Manasse
	och Efraim; de fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
	prsten i On.
046:021 Och Benjamins sner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
	Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
046:022 Dessa voro Rakels sner, de som fddes t Jakob, tillsammans
	fjorton personer.
046:023 Dans sner voro Husim.
046:024 Naftalis sner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
046:025 Dessa voro sner till Bilha, som Laban hade givit t sin dotter
	Rakel, och dessa fdde hon t Jakob, tillsammans sju personer.
046:026 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgtt frn
	hans lnd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, frutom
	Jakobs sonhustrur.
046:027 Och Josefs sner, vilka fddes t honom i Egypten, voro tv.  De
	personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
	tillsammans sjuttio.

046:028 Och han snde Juda framfr sig till Josef, fr att denne skulle
	visa honom vgen till Gosen.  S kommo de till landet Gosen.
046:029 Och Josef lt spnna fr sin vagn och for upp till Gosen fr att
	mta sin fader Israel.  Och nr han kom fram till honom, fll
	han honom om halsen och grt lnge vid hans hals.
046:030 Och Israel sade till Josef: Nu vill jag grna d, sedan jag har
	sett ditt ansikte och sett att du nnu lever.

046:031 Drefter sade Josef till sina brder och sin faders folk: Jag
	vill fara upp och bertta fr Farao och sga till honom: 'Mina
	brder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
	land, hava kommit till mig.
046:032 Och dessa mn ro frherdar, ty de hava idkat boskapssktsel;
	och sina fr och fkreatur och allt vad de ga hava de frt med
	sig.'
046:033 Nr sedan Farao kallar eder till sig och frgar: 'Vad r edert
	yrke?',
046:034 skolen I svara: 'Vi, dina tjnare, hava idkat boskapssktsel
	frn vr ungdom nda till nu, vi svl som vra fder.'  S
	skolen I f bo i landet Gosen; ty alla frherdar ro en
	styggelse fr egyptierna.
047:001 Och Josef kom och berttade fr Farao och sade: Min fader och
	mina brder hava kommit frn Kanaans land med sina fr och
	fkreatur och allt vad de ga; och de ro nu i landet Gosen.
047:002 Och han hade bland sina brder tagit ut fem mn; dem stllde han
	fram infr Farao.
047:003 D frgade Farao hans brder: Vad r edert yrke?  De svarade
	Farao: Dina tjnare ro frherdar, ssom ock vra fder hava
	varit.
047:004 Och de sade ytterligare till Farao: Vi hava kommit fr att bo
	ngon tid hr i landet; ty dina tjnare hade intet bete fr sina
	fr, eftersom hungersnden r s svr i Kanaans land.  S lt nu
	dina tjnare bo i landet Gosen.
047:005 D sade Farao till Josef: Din fader och dina brder hava allts
	nu kommit till dig.
047:006 Egyptens land ligger ppet fr dig; i den bsta delen av landet
	m du lta din fader och dina brder bo.  M de bo i landet
	Gosen, och ifall du vet om ngra bland dem att de ro dugande
	mn, s stt dessa till uppsyningsmn ver min boskap.

047:007 Sedan hmtade Josef sin fader Jakob och frde honom fram infr
	Farao, och Jakob hlsade Farao.
047:008 Men Farao frgade Jakob: Huru hg r din lder?
047:009 Jakob svarade Farao: Min vandringstid har varat ett hundra
	trettio r.  F och onda hava mina levnadsr varit, de n icke
	upp till antalet av mina fders levnadsr under deras
	vandringstid.
047:010 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrn honom.
047:011 Men Josef lt sin fader och sina brder bo i Egyptens land och
	gav dem besittning dr, i den bsta delen av landet, i landet
	Rameses, ssom Farao hade bjudit.
047:012 Och Josef frsrjde sin fader och sina brder och hela sin
	faders hus, och gav var och en underhll efter antalet av hans
	barn.

047:013 Men ingenstdes i landet fanns brd, ty hungersnden var mycket
	svr, s att Egyptens land och Kanaans land frsmktade av
	hunger.
047:014 Och fr den sd som folket kpte samlade Josef till sig alla
	penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
	Josef lt fra penningarna in i Faraos hus.
047:015 Men nr penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
	land, kommo alla egyptier till Josef och sade: Giv oss brd;
	icke vill du vl att vi skola d i din syn?  Vi hava ju inga
	penningar mer.
047:016 Josef svarade: Fren hit eder boskap, s skall jag giva eder
	brd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven ngra
	penningar.
047:017 D frde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem brd i
	utbyte mot deras hstar, fr, fkreatur och snor.  S underhll
	han dem det ret och gav dem brd i utbyte mot all deras boskap.
047:018 S gick detta r till nda.  Men det fljande ret kommo de ter
	till honom och sade till honom: Vi vilja icke dlja det fr
	min herre: penningarna ro slut, och den boskap vi gde har
	kommit i min herres go; intet annat finnes nu kvar att giva t
	min herre n vra kroppar och vr jord.
047:019 Icke vill du att vi skola frgs infr dina gon, vi med vr
	kerjord?  Kp oss och vr jord fr brd, s vilja vi med vr
	jord bliva Faraos trlar; giv oss allenast utsde, fr att vi m
	leva och icke d, och fr att jorden icke m lggas de.
047:020 D kpte Josef all jord i Egypten t Farao; ty egyptierna slde
	var och en sin ker, eftersom hungersnden s svrt tryckte dem.
	S blev jorden Faraos egendom.
047:021 Och folket frflyttade han till stderna, frn den ena ndan av
	Egyptens omrde till den andra.
047:022 Allenast prsternas jord kpte han icke, ty prsterna hade sitt
	bestmda underhll av Farao, och de levde av det bestmda
	underhll som Farao gav dem; drfr behvde de icke slja sin
	jord.
047:023 Och Josef sade till folket: Se, jag har nu kpt eder och eder
	jord t Farao.  Dr haven I utsde; besn nu jorden.
047:024 Och nr grdan kommer in, skolen I giva en femtedel t Farao;
	men fyra femtedelar skolen I sjlva hava till utsde p kern
	och till fda fr eder och dem som I haven i edra hus och till
	fda fr edra barn.
047:025 De svarade: Du har behllit oss vid liv; lt oss finna nd fr
	min herres gon, s vilja vi vara Faraos trlar.
047:026 S gjorde Josef det till en stadga, som nnu i dag gller fr
	Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen t Farao.
	Allenast prsternas jord blev icke Faraos egendom.

047:027 S bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
	sina besittningar dr och voro fruktsamma och frkade sig
	storligen.
047:028 Och Jakob levde sjutton r i Egyptens land, s att hans
	levnadslder blev ett hundra fyrtiosju r.
047:029 D nu tiden nrmade sig att Israel skulle d, kallade han till
	sig sin son Josef och sade till honom: Om jag har funnit nd
	fr dina gon, s lgg din hand under min lnd och lova att visa
	mig din krlek och trofasthet drmed att du icke begraver mig i
	Egypten;
047:030 fastmer, nr jag har gtt till vila hos mina fder, skall du
	fra mig frn Egypten och begrava mig i deras grav.  Han
	svarade: Jag skall gra ssom du har sagt.
047:031 Men han sade: Giv mig din ed drp.  Och han gav honom sin ed.
	D tillbad Israel, bjd mot sngens huvudgrd.
048:001 En tid hrefter blev det sagt till Josef: Din fader r nu
	sjuk.  D tog han med sig sina bda sner, Manasse och Efraim.
048:002 Och man berttade fr Jakob och sade: Din son Josef har nu
	kommit till dig.  D tog Israel styrka till sig och satte sig
	upp i sngen.
048:003 Och Jakob sade till Josef: Gud den Allsmktige uppenbarade sig
	fr mig i Lus i Kanaans land och vlsignade mig
048:004 och sade till mig: 'Se, jag skall gra dig fruktsam och frka
	dig och lta skaror av folk komma av dig, och skall giva t din
	sd efter dig detta land till evrdlig besittning.'
048:005 Dina bda sner, som ro fdda t dig i Egyptens land, innan jag
	kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
	Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
048:006 Men de barn som du har ftt efter dem skola vara dina; de skola
	bra sina brders namn i dessas arvedel.
048:007 Se, nr jag kom frn Paddan, dog Rakel ifrn mig i Kanaans land,
	under resan, d det nnu var ett stycke vg fram till Efrat; och
	jag begrov henne dr vid vgen till Efrat.  Stllet heter nu
	Bet-Lehem.

048:008 D nu Israel fick se Josefs sner, sade han: Vilka ro dessa?
048:009 Josef svarade sin fader: Det r mina sner, som Gud har givit
	mig hr.  D sade han: Fr dem hit till mig, p det att jag m
	vlsigna dem.
048:010 Och Israels gon voro skumma av lder, s att han icke kunde se.
	S frde han dem d fram till honom, och han kysste dem och tog
	dem i famn.
048:011 Och Israel sade till Josef: Jag hade icke tnkt att jag skulle
	f se ditt ansikte, men nu har Gud ltit mig se till och med
	avkomlingar av dig.
048:012 Och Josef frde dem bort ifrn hans knn och fll ned till
	jorden p sitt ansikte.
048:013 Sedan tog Josef dem bda vid handen, Efraim i sin hgra hand,
	till vnster framfr Israel, och Manasse i sin vnstra hand,
	till hger framfr Israel, och frde dem s fram till honom.
048:014 Men Israel rckte ut sin hgra hand och lade den p Efraims
	huvud, fastn han var den yngre, och sin vnstra hand p
	Manasses huvud; han lade allts sina hnder korsvis, ty Manasse
	var den frstfdde.
048:015 Och han vlsignade Josef och sade: Den Gud infr vilken mina
	fder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
	herde frn min fdelse nda till denna dag,
048:016 den ngel som har frlossat mig frn allt ont, han vlsigne
	dessa barn; och m de uppkallas efter mitt och mina fders,
	Abrahams och Isaks, namn, och m de frka sig och bliva talrika
	p jorden.
048:017 Men nr Josef sg att hans fader lade sin hgra hand p Efraims
	huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
	och ville flytta den frn Efraims huvud p Manasses huvud.
048:018 Och Josef sade till sin fader: Icke s, min fader; denne r den
	frstfdde, lgg din hgra hand p hans huvud.
048:019 Men hans fader ville icke; han sade: Jag vet det, min son, jag
	vet det; ocks av honom skall ett folk komma, ocks han skall
	bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva strre n
	han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.
048:020 S vlsignade han dem p den dagen och sade: Med ditt namn
	skall Israel vlsigna, s att man skall sga: Gud gre dig lik
	Efraim och Manasse.  S satte han Efraim framfr Manasse.

048:021 Och Israel sade till Josef: Se, jag dr; men Gud skall vara med
	eder och fra eder tillbaka till edra fders land.
048:022 Och utver vad jag giver dina brder giver jag dig en srskild
	<sprr>hjdstrcka</sprr> som jag med mitt svrd och min
	bge har tagit frn amorerna.

049:001 Och Jakob kallade sina sner till sig och sade: Frsamlen eder,
	p det att jag m frkunna eder vad som skall hnda eder i
	kommande dagar:

049:002   Kommen tillhopa och hren, I Jakobs sner;
	  hren p eder fader Israel.

049:003   Ruben, min frstfdde r du,
	  min kraft och min styrkas frstling,
	  frmst i myndighet och frmst i makt.
049:004   Du sjuder ver ssom vatten,
	  du skall icke bliva den frmste,
	  ty du besteg din faders lger;
	  d gjorde du vad skndligt var.
	  Ja, min bdd besteg han!

049:005   Simeon och Levi ro brder;
	  deras vapen ro vldets verktyg.
049:006   Min sjl inlte sig ej i deras rd,
	  min ra tage ingen del i deras samkvm;
	  ty i sin vrede drpte de mn,
	  och i sitt verdd stympade de oxar.
049:007   Frbannad vare deras vrede, som r s vldsam,
	  och deras grymhet, som r s hrd!
	  Jag skall frstr dem i Jakob,
	  jag skall frskingra dem i Israel.

049:008   Dig, Juda, dig skola dina brder <sprr>prisa</sprr>;
	  din hand skall vara p dina fienders nacke,
	  fr dig skola din faders sner buga sig.
049:009   Ett ungt lejon r Juda;
	  frn rivet byte har du dragit ditupp, min son.
	  Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon,
	  ssom en lejoninna -- vem vgar oroa honom?
049:010   Spiran skall icke vika ifrn Juda,
	  icke hrskarstaven ifrn hans ftter,
	  till dess han kommer till Silo
	  och folken bliva honom hrsamma.
049:011   Han binder vid vintrdet sin sna,
	  vid dla rankan sin sninnas fle.
	  Han tvr sina klder i vin,
	  sin mantel i druvors blod.
049:012   Hans gon ro dunkla av vin
	  och hans tnder vita av mjlk.

049:013   Sebulon skall bo vid havets strand,
	  vid stranden, dr skeppen ligga;
	  sin sida skall han vnda mot Sidon.

049:014   Isaskar r en stark sna,
	  som ligger i ro i sin inhgnad.
049:015   Och han sg att viloplatsen var god,
	  och att landet var ljuvligt;
	  d bjde han sin rygg under brdor
	  och blev en arbetspliktig tjnare.

049:016   Dan skall <sprr>skaffa rtt</sprr> t sitt folk,
	  han svl som ngon av Israels stammar.
049:017   Dan skall vara en orm p vgen,
	  en huggorm p stigen,
	  en som biter hsten i foten,
	  s att ryttaren faller baklnges av.
049:018   HERRE, jag bidar efter din frlsning!

049:019   Gad skall trngas av <sprr>skaror</sprr>,
	  men sjlv skall han trnga dem p hlarna.

049:020   Frn Aser kommer fetma, honom till mat;
	  konungsliga lckerheter har han att giva.

049:021   Naftali r en snabb hind;
	  han har skna ord att giva.

049:022   Ett ungt frukttrd r Josef,
	  ett ungt frukttrd vid kllan;
	  dess grenar n upp ver muren.
049:023   Bgskyttar oroa honom,
	  de skjuta p honom och anstta honom;
049:024   dock frbliver hans bge fast,
	  och hans hnder och armar spnstiga,
	  genom dens hnder, som r den Starke i Jakob,
	  genom honom som r herden, Israels klippa,
049:025   genom din faders Gud -- han skall hjlpa dig.
	  genom den Allsmktige -- han skall vlsigna dig
	  med vlsignelser frn himmelen drovan,
	  vlsignelser frn djupet som utbreder sig drnere,
	  vlsignelser frn brst och skte.
049:026   Din faders vlsignelser n hgt,
	  hgre n mina frfders vlsignelser,
	  de n upp till de eviga hjdernas hrlighet.
	  De skola komma ver Josefs huvud,
	  ver dens hjssa, som r en furste bland sina brder.

049:027   Benjamin r en glupande ulv;
	  om morgonen frtr han rov,
	  och om aftonen utskiftar han byte.

049:028 Alla dessa ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta r
	vad deras fader talade till dem, nr han vlsignade dem; t var
	och en av dem gav han sin srskilda vlsignelse.

049:029 Och han bjd dem och sade till dem: Jag skall nu samlas till
	mitt folk; begraven mig bredvid mina fder, i grottan p hetiten
	Efrons ker,
049:030 i den grotta som ligger p kern i Makpela, gent emot Mamre, i
	Kanaans land, den ker som Abraham kpte till egen grav av
	hetiten Efron,
049:031 dr de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, dr de ock
	hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och dr jag sjlv
	har begravit Lea,
049:032 p den kern som jmte grottan dr kptes av Hets barn.
049:033 Nr Jakob hade givit sina sner denna befallning, drog han sina
	ftter upp i sngen; och han gav upp andan och blev samlad till
	sina fder.

050:001 D fll Josef ned ver sin faders ansikte och grt ver honom
	och kysste honom.
050:002 Och Josef bjd lkarna som han hade i sin tjnst att de skulle
	balsamera hans fader; och lkarna balsamerade Israel.
050:003 Drtill tgingo fyrtio dagar; s mnga dagar tg nmligen fr
	balsamering.  Och egyptierna begrto honom i sjuttio dagar.

050:004 Men nr grtodagarna efter honom voro frbi, talade Josef till
	Faraos husfolk och sade: Om jag har funnit nd fr edra gon,
	s framfren till Farao dessa mina ord:
050:005 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Nr jag r dd,
	begrav mig d i den grav som jag har ltit grva t mig i
	Kanaans land.'  S lt mig nu fara ditupp och begrava min fader;
	sedan skall jag komma tillbaka igen.
050:006 Farao svarade: Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
	som han har tagit av dig.
050:007 D for Josef upp fr att begrava sin fader, och med honom foro
	alla Faraos tjnare, de ldste i hans hus och alla de ldste i
	Egyptens land,
050:008 drtill allt Josefs husfolk och hans brder och hans faders
	husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina fr och
	fkreatur lmnade de kvar i landet Gosen.
050:009 Och med honom foro ditupp bde vagnar och ryttare; och det var
	en mycket stor skara.
050:010 Nr de nu kommo till Goren-Haatad, p andra sidan Jordan, hllo
	de dr en mycket stor och hgtidlig ddsklagan, och han
	anstllde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
050:011 Och nr landets inbyggare, kananerna, sgo sorgefesten i
	Goren-Haatad, sade de: Det r en hgtidlig
	<sprr>sorgefest</sprr> som <sprr>egyptierna</sprr> hr
	hlla.  Drav fick stllet namnet Abel-Misraim; det ligger p
	andra sidan Jordan.

050:012 Och hans sner gjorde med honom ssom han hade bjudit dem:
050:013 hans sner frde honom till Kanaans land och begrovo honom i
	grottan p kern i Makpela, den ker som Abraham hade kpt till
	egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
050:014 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vnde han tillbaka till
	Egypten med sina brder och alla dem som hade farit upp med
	honom fr att begrava hans fader.

050:015 Men nr Josefs brder sgo att deras fader var dd, tnkte de:
	Kanhnda skall Josef nu bliva htsk mot oss och vederglla oss
	allt det onda som vi hava gjort mot honom.
050:016 Drfr snde de bud till Josef och lto sga: Din fader bjd
	oss s fre sin dd:
050:017 'S skolen I sga till Josef: Kre, frlt dina brder vad de
	hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s illa mot
	dig.'  Frlt allts nu din faders Guds tjnare vad de hava
	brutit.  Och Josef grt, nr de lto sga detta till honom.
050:018 Sedan kommo ock hans brder sjlva och fllo ned fr honom och
	sade: Se, vi vilja vara tjnare t dig.
050:019 Men Josef sade till dem: Frukten icke.  Hllen I d mig fr
	Gud?
050:020 I tnkten ont mot mig, men Gud har tnkt det till godo, fr att
	lta det ske, som nu har skett, och s behlla mycket folk vid
	liv.
050:021 Frukten drfr nu icke; jag skall frsrja eder och edra kvinnor
	och barn.  Och han trstade dem och talade vnligt med dem.

050:022 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
	blev ett hundra tio r gammal.
050:023 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks av Makir,
	Manasses son, fddes barn i Josefs skte.
050:024 Och Josef sade till sina brder: Jag dr, men Gud skall
	frvisso se till eder, och fra eder upp frn detta land till
	det land som han med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob.
050:025 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: Nr nu Gud ser
	till eder, fren d mina ben hrifrn.
050:026 Och Josef dog, nr han var ett hundra tio r gammal.  Och man
	balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.



Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.)


001:001 Och dessa ro namnen p Israels sner, som kommo till Egypten;
	med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
001:002 Ruben, Simeon, Levi och Juda,
001:003 Isaskar, Sebulon och Benjamin,
001:004 Dan och Naftali, Gad och Aser.
001:005 Tillsammans utgjorde de som hade utgtt frn Jakobs lnd sjuttio
	personer; men Josef var redan frut i Egypten.
001:006 Och Josef dog och alla hans brder och hela det slktet.
001:007 Men Israels barn voro fruktsamma och vxte till och frkade sig
	och blevo vermttan talrika, s att landet blev uppfyllt av
	dem.

001:008 D uppstod en ny konung ver Egypten, en som icke visste av
	Josef.
001:009 Och denne sade till sitt folk: Se, Israels barns folk r oss
	fr stort och mktigt.
001:010 Vlan, lt oss d g klokt till vga med dem; eljest kunde de
	nnu mer frka sig; och om ett krig komme p, kunde de frena
	sig med vra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga
	bort ur landet.
001:011 Allts satte man arbetsfogdar ver dem och frtryckte dem med
	trlarbeten.  Och de mste bygga t Farao frrdsstder, Pitom
	och Raamses.
001:012 Men ju mer man frtryckte dem, dess mer frkade de sig, och
	dess mer utbredde de sig, s att man begynte gruva sig fr
	Israels barn.
001:013 Drfr plade egyptierna Israels barn ytterligare tvngsarbeten
001:014 och frbittrade deras liv med hrt arbete p murbruk och tegel
	och med alla slags arbeten p marken korteligen, med
	tvngsarbeten av alla slag, som de lto dem utfra

001:015 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den
	ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjlpte barnafderskorna,
001:016 han sade: Nr I frlsen de hebreiska kvinnorna, s sen efter,
	d de fda: om det r ett gossebarn, s dden det; r det ett
	flickebarn, s m det leva.
001:017 Men hjlpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke ssom konungen i
	Egypten hade sagt till dem, utan lto barnen leva.
001:018 D kallade konungen i Egypten hjlpkvinnorna till sig och sade
	till dem: Varfr gren I s och lten barnen leva?
001:019 Hjlpkvinnorna svarade Farao: De hebreiska kvinnorna ro icke
	ssom de egyptiska.  De ro kraftigare; frrn hjlpkvinnan
	kommer till dem, hava de ftt.
001:020 Och Gud lt det g vl fr hjlpkvinnorna; och folket frkade
	sig och blev mycket talrikt.
001:021 Eftersom hjlpkvinnorna fruktade Gud, lt han deras hus
	frkovras.
001:022 D bjd Farao allt sitt folk och sade: Alla nyfdda gossebarn-
	skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mn I lta leva.
002:001 Och en man av Levis hus gick stad och tog till hustru Levis
	dotter.
002:002 Och hustrun blev havande och fdde en son.  Och hon sg att det
	var ett vackert barn och dolde honom i tre mnader.
002:003 Men nr hon icke lngre kunde dlja honom, tog hon en kista av
	rr, bestrk den med jordbeck och tjra och lade barnet dri och
	satte den s i vassen vid stranden av Nilfloden.
002:004 Och hans syster stllde sig ett stycke drifrn, fr att se huru
	det skulle g med honom.

002:005 Och Faraos dotter kom ned till floden fr att bada, och hennes
	trnor gingo utmed floden.  Nr hon nu fick se kistan i vassen,
	snde hon sin tjnarinna dit och lt hmta den till sig.
002:006 Och nr hon ppnade den, fick hon se barnet och sg att det var
	en gosse, och han grt.  D mkade hon sig ver honom och sade:
	Detta r ett av de hebreiska barnen.
002:007 Men hans syster frgade Faraos dotter: Vill du att jag skall g
	och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
	t dig?
002:008 Faraos dotter svarade henne: Ja, g.  D gick flickan och
	kallade dit barnets moder.
002:009 Och Faraos dotter sade till henne: Tag detta barn med dig, och
	amma upp det t mig, s vill jag giva dig ln drfr.  Och
	kvinnan tog barnet och ammade upp det.
002:010 Nr sedan gossen hade vuxit upp; frde hon honom till Faraos
	dotter, och denna upptog honom ssom sin son och gav honom
	namnet <sprr>Mose</sprr>, ty, sade hon, ur vattnet har
	jag <sprr>dragit upp</sprr> honom.

002:011 P den tiden hnde sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
	gick ut till sina brder och sg p deras trlarbete.  Och han
	fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
	brder.
002:012 d vnde han sig t alla sidor, och nr han sg att ingen annan
	mnniska fanns dr, slog han ihjl egyptiern och gmde honom i
	sanden.
002:013 Dagen drefter gick han ter ut och fick d se tv hebreiska mn
	trta med varandra.  D sade han till den som gjorde ortt:
	Skall du sl din landsman?
002:014 Han svarade: Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
	Vill du drpa mig, ssom du drpte egyptiern?  D blev Mose
	frskrckt och tnkte: S har d saken blivit knd.
002:015 Ocks fick Farao hra om denna sak och ville drpa Mose.  Men
	Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
	dr satte han sig vid en brunn.

002:016 Och prsten i Midjan hade sju dttrar.  Dessa kommo nu fr att
	hmta upp vatten och skulle fylla hoarna fr att vattna sin
	faders fr.
002:017 D kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
	och hjlpte dem och vattnade deras fr.
002:018 Nr de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: Varfr
	kommen I s snart hem i dag?
002:019 De svarade: En egyptisk man hjlpte oss mot herdarna; drtill
	hmtade han upp vatten t oss och vattnade fren.
002:020 D sade han till sina dttrar: Var r han d?  Varfr lten I
	mannen bliva kvar dr?  Inbjuden honom att komma och ta med
	oss.
002:021 Och Mose beslt sig fr att stanna hos mannen, och denne gav t
	Mose sin dotter Sippora till hustru.
002:022 Hon fdde en son, och han gav honom namnet Gersom, ty, sade
	han, jag r en frmling i ett land som icke r mitt.

002:023 S frflt en lng tid, och drunder dog konungen i Egypten.
	Men Israels barn suckade ver sin trldom och klagade; och deras
	rop ver trldomen steg upp till Gud.
002:024 Och Gud hrde deras jmmer, och Gud tnkte p sitt frbund med
	Abraham, Isak och Jakob.
002:025 Och Gud sg till Israels barn, och Gud lt sig vrda om dem.

003:001 Och Mose vaktade fren t sin svrfader Jetro, prsten i
	Midjan.  Och han drev en gng fren bortom knen och kom s till
	Guds berg Horeb.
003:002 Dr uppenbarade sig HERRENS ngel fr honom i en eldslga som
	slog upp ur en buske.  Han sg att busken brann av elden, och att
	busken dock icke blev frtrd.
003:003 D tnkte Mose: Jag vill g ditbort och betrakta den underbara
	synen och se varfr busken icke brinner upp.
003:004 Nr d HERREN sg att han gick stad fr att se, ropade Gud till
	honom ur busken och sade: Mose!  Mose!  Han svarade: Hr r
	jag.
003:005 D sade han: Trd icke hit; drag dina skor av dina ftter, ty
	platsen dr du str r helig mark.
003:006 Och han sade ytterligare: Jag r din faders Gud, Abrahams Gud,
	Isaks Gud och Jakobs Gud.  D skylde Mose sitt ansikte, ty han
	fruktade fr att se p Gud.
003:007 Och HERREN sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
	Egypten, och jag har hrt huru de ropa ver sina plgare; jag
	vet vad de mste lida.
003:008 Drfr har jag stigit ned fr att rdda dem ur egyptiernas vld
	och fra dem frn det landet upp till ett gott och rymligt land,
	ett land som flyter av mjlk och honung, det land dr kananer,
	hetiter, amorer, perisser, hiver och jebuser bo.
003:009 Frdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
	jag drjmte har sett huru egyptierna frtrycka dem,
003:010 drfr m du nu g stad, jag vill snda dig till Farao; och du
	skall fra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten
003:011 Men Mose sade till Gud: Vem r jag, att jag skulle g till
	Farao, och att jag skulle fra Israels barn ut ur Egypten?
003:012 Han svarade: Jag vill vara med dig.  Och detta skall fr dig
	vara tecknet p att det r jag som har snt dig: nr du har frt
	folket ut ur Egypten, skolen I hlla gudstjnst p detta berg.
003:013 D sade Mose till Gud: Nr jag nu kommer till Israels barn och
	sger till dem: 'Edra fders Gud har snt mig till eder', och de
	frga mig; 'Vad r hans namn?', vad skall jag d svara dem?
003:014 Gud sade till Mose: Jag r den jag r.  Och han sade vidare:
	S skall du sga till Israels barn: 'Jag r' har snt mig
	till eder.
003:015 Och Gud sade ytterligare till Mose: S skall du sga till
	Israels barn: HERREN, edra fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
	och Jakobs Gud, har snt mig till eder.  Detta skall vara mitt
	namn evinnerligen, och s skall man nmna mig frn slkte till
	slkte.
003:016 G nu stad och frsamla de ldste i Israel, och sg till dem:
	HERREN, edra fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
	uppenbarat sig fr mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
	eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
003:017 drfr r nu mitt ord: jag vill fra eder bort ifrn betrycket i
	Egypten upp till kananernas, hetiternas, amorernas,
	perissernas, hivernas och jebusernas land, ett land som
	flyter av mjlk och honung.'
003:018 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
	ldste i Israel g till konungen i Egypten, och I skolen sga
	till honom: HERREN, hebrernas Gud, har visat sig fr oss, s
	lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr
	Gud.'
003:019 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstdja eder
	att g, icke ens nr han fr knna min starka hand.
003:020 Men jag skall rcka ut min hand och sl Egypten med alla slags
	under, som jag vill gra dr; sedan skall han slppa eder.
003:021 Och jag vill lta detta folk finna nd fr egyptiernas gon, s
	att I, nr I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma
	hnder;
003:022 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den frmmande
	kvinna som bor i hennes hus begra klenoder av silver och guld,
	s ock klder.  Dessa skolen I stta p edra sner och
	dttrar.  S skolen I taga byte frn egyptierna.

004:001 Mose svarade och sade: Men om de nu icke tro mig eller lyssna
	till mina ord, utan sga: 'HERREN har icke uppenbarat sig fr
	dig'?
004:002 D sade HERREN till honom: Vad r det du har i din hand?
004:003 Han svarade: En stav.  Han sade: Kasta den p marken.  Nr han
	d kastade den p marken, frvandlades den till en orm; och Mose
	flydde fr honom.
004:004 Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand och tag honom i
	stjrten.  D rckte han ut sin hand och grep honom; och han
	frvandlades ter till en stav i hans hand.
004:005 Och HERREN sade: S skola de.  tro att HERREN, deras fders
	Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
	fr dig.
004:006 Och HERREN sade ytterligare till honom: Stick din hand i
	barmen.  Och han stack sin hand i barmen.  Nr han sedan drog ut
	den, se, d var handen vit ssom sn av spetlska.
004:007 ter sade han.  Stick din hand tillbaka i barmen.  Och han stack
	sin hand tillbaka i barmen.  Nr han sedan drog ut den igen ur
	barmen, se, d var den ter lik hans vriga kropp.
004:008 Och HERREN sade: Om de icke vilja tro dig eller akta p det
	frsta tecknet, s mste de tro det andra tecknet.
004:009 Men om de icke ens tro dessa tv tecken eller lyssna till dina
	ord, s tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p torra
	landet, s skall vattnet, som du har tagit ur floden, frvandlas
	till blod p torra landet.

004:010 D sade Mose till HERREN: Ack I Herre, jag r ingen talfr man;
	jag har icke varit det frut, och jag r det icke heller nu,
	sedan du har talat till din tjnare, ty jag har ett trgt
	mlfre och en trg tunga.
004:011 HERREN sade till honom: Vem har givit mnniskan munnen, eller
	vem gr henne stum eller dv, seende eller blind?  r det icke
	jag, HERREN?
004:012 S g nu stad, jag skall vara med din mun och lra dig vad du
	skall tala.
004:013 Men han sade: Ack Herre, snd ditt budskap med vilken annan du
	vill.
004:014 D upptndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: Har du icke
	din broder Aron, leviten?  Jag vet att han r en man som kan
	tala.  Och han gr nu stad fr att mta dig, och nr han fr se
	dig, skall han gldjas i sitt hjrta.
004:015 Och du skall tala till honom och lgga orden i hans mun; och jag
	skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lra eder
	vad I skolen gra.
004:016 Och han skall tala fr dig till folket; allts skall han vara
	fr dig ssom mun, och du skall vara fr honom ssom en gud.
004:017 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
	gra dina tecken.

004:018 Drefter vnde Mose tillbaka till sin svrfader Jeter och sade
	till honom: Lt mig vnda tillbaka till mina brder i Egypten,
	fr att se om de nnu leva.  Jetro sade till Mose: G i frid.
004:019 Och HERREN sade till Mose i Midjan: Vnd tillbaka till Egypten,
	ty alla de mn ro dda, som stodo efter ditt liv.
004:020 D tog Mose sin hustru och sina sner och satte dem p sin sna
	och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
	sin hand.

004:021 Och HERREN sade till Mose: Nr du nu vnder tillbaka till
	Egypten s se till, att du infr Farao gr alla de under som jag
	har givit dig makt att gra.  Men jag skall frstocka hans
	hjrta, s att han icke slpper folket.
004:022 Och d skall du sga till Farao: S sger HERREN: Israel r min
	frstfdde son,
004:023 och jag har sagt till dig: 'Slpp min son, s att han kan hlla
	gudstjnst t mig.'  Men du har icke velat slppa honom.  Drfr
	skall jag nu drpa din frstfdde son.

004:024 Och under resan hnde sig att HERREN p ett vilostlle kom emot
	honom och ville dda honom.
004:025 D tog Sippora en skarp sten och skar bort frhuden p sin son
	och berrde honom drmed nedtill och sade: Du r mig en
	blodsbrudgum.
004:026 S lt han honom vara.  D sade hon ter: Ja, en blodsbrudgum
	till omskrelse.

004:027 Och HERREN sade till Aron: G stad och mt Mose i knen.  D
	gick han stad och trffade honom p Guds berg; och han kysste
	honom.
004:028 Och Mose berttade fr Aron allt vad HERREN hade talat, nr han
	snde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
	gra.
004:029 Sedan gingo Mose och Aron stad och frsamlade alla Israels
	barns ldste.
004:030 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
	gjorde tecknen infr folkets gon.
004:031 D trodde folket; och nr de hrde att HERREN hade sett till
	Israels barn, och att han hade sett deras betryck, bjde de sig
	ned och tillbdo.
005:001 Drefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: S sger
	HERREN, Israels Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
	hgtid t mig i knen.
005:002 Men Farao svarade: Vem r HERREN, eftersom jag p hans
	befallning skulle slppa Israel?  Jag vet icke av HERREN och vill
	ej heller slppa Israel.
005:003 D sade de: Hebrernas Gud har visat sig fr oss.  S lt oss nu
	g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud, fr
	att han icke m komma ver oss med pest eller med svrd.
005:004 Men konungen i Egypten svarade dem: Mose och Aron, varfr
	dragen I folket ifrn dess arbete?  Gn bort till edra
	dagsverken.
005:005 Ytterligare sade Farao: Folket r ju redan alltfr talrikt i
	landet, och likvl viljen I skaffa dem frihet ifrn deras
	dagsverken!

005:006 Drefter bjd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmnnen
	ver folket och sade:
005:007 I skolen icke vidare ssom frut giva folket halm till att gra
	tegel.  Lten dem sjlva g och skaffa sig halm.
005:008 Men samma antal tegel som de frut hava gjort skolen I nd
	lgga dem, utan ngot avdrag; ty de ro lata, drfr ropa de
	och sga: 'Lt oss g och offra t vr Gud.'
005:009 Man mste lgga tungt arbete p dessa mnniskor, s att de
	drigenom f ngot att gra och icke akta p lgnaktigt tal.
005:010 D gingo fogdarna och tillsyningsmnnen ver folket ut och sade
	till folket: S sger Farao: Jag vill icke lngre giva eder
	halm.
005:011 Gn sjlva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sdan; men
	i edert arbete skall intet avdrag gras.
005:012 D spridde sig folket ver hela Egyptens land och samlade str
	fr att bruka det ssom halm.
005:013 Och fogdarna drevo p dem och sade: Fullgren edert arbete, var
	dag det fr den dagen bestmda, likasom nr man gav eder halm.
005:014 Och Israels barns tillsyningsmn, de som Faraos fogdar hade satt
	ver dem, fingo uppbra hugg och slag, och man sade till dem:
	Varfr haven I icke ssom frut fullgjort edert frelagda
	dagsverke i tegel, varken i gr eller i dag?
005:015 D kommo Israels barns tillsyningsmn och ropade till Farao och
	sade: Varfr gr du s mot dina tjnare?
005:016 Ingen halm giver man t dina tjnare, och likvl sger man till
	oss: 'Skaffen fram tegel.'  Och se, dina tjnare f nu uppbra
	hugg och slag, fastn skulden ligger hos ditt eget folk.
005:017 Men han svarade: I ren lata, ja lata ren I.  Drfr sgen I:
	'Lt oss g och offra t HERREN.'
005:018 Nej, gn i stllet till edert arbete.  Halm skall man icke giva
	eder, men det bestmda antalet tegel msten I nd lmna.

005:019 D mrkte Israels barns tillsyningsmn att det var illa stllt
	fr dem, eftersom de hade ftt det svaret att de icke skulle f
	ngot avdrag i det antal tegel, som de skulle lmna fr var dag.
005:020 Och nr de kommo ut ifrn Farao, trffade de Mose och Aron, som
	stodo dr fr att mta dem;
005:021 och de sade till dem: M HERREN hemska eder och dma eder,
	eftersom I haven gjort oss frhatliga fr Farao och hans tjnare
	och satt dem svrdet i hand till att drpa oss.
005:022 D vnde sig Mose ter till HERREN och sade: Herre, varfr har
	du gjort s illa mot detta folk?  Varfr har du snt mig?
005:023 Allt ifrn den tid d jag gick till Farao fr att tala i ditt
	namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
	rddat ditt folk.
006:001 Men HERREN sade till Mose: Nu skall du f se vad jag skall gra
	med Farao; ty genom min starka hand skall han ndgas slppa dem,
	ja, han skall genom min starka hand ndgas driva dem ut ur sitt
	land.
006:002 Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag r HERREN.
006:003 Fr Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig ssom 'Gud den
	Allsmktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke knd av
	dem.
006:004 Och jag upprttade ett frbund med dem och lovade att giva dem
	Kanaans land, det land dr de bodde ssom frmlingar.
006:005 Och nu har jag hrt Israels barns jmmer ver att egyptierna
	hlla dem i trldom, och jag har kommit ihg mitt frbund.
006:006 Sg drfr till Israels barn: 'Jag r HERREN, och jag skall fra
	eder ut frn trlarbetet hos egyptierna och rdda eder frn
	trldomen under dem, och jag skall frlossa eder med utrckt arm
	och genom stora straffdomar.
006:007 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I
	skolen frnimma att jag r HERREN eder Gud, han som fr eder ut
	frn trlarbetet hos egyptierna.
006:008 Och jag skall fra eder till det land som jag med upplyft hand
	har lovat giva t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva
	eder till besittning.  Jag r HERREN.'
006:009 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hrde icke p
	Mose, av otlighet och fr det hrda arbetets skull.

006:010 Drefter talade HERREN till Mose och sade:
006:011 G och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slpper
	Israels barn ut ur sitt land.
006:012 Men Mose talade infr HERREN och sade: Israels barn hra ju
	icke p mig; huru skulle d Farao vilja hra mig -- mig som har
	oomskurna lppar?
006:013 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till
	Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels
	barn skulle fras ut ur Egyptens land.

006:014 Dessa voro huvudmnnen fr deras familjer.

	Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
	och Karmi.  Dessa voro Rubens slkter.

006:015 Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
	den kananeiska kvinnans son.  Dessa voro Simeons slkter.

006:016 Och dessa voro namnen p Levis sner, efter deras ttfljd:
	Gerson, Kehat och Merari.  Och Levi blev ett hundra trettiosju r
	gammal.
006:017 Gersons sner voro Libni och Simei, efter deras slkter.
006:018 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.  Och Kehat
	blev ett hundra trettiotre r gammal.
006:019 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
	slkter, efter deras ttfljd.
006:020 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon
	fdde t honom Aron och Mose.  Och Amram blev ett hundra
	trettiosju r gammal.
006:021 Jishars sner voro Kora, Nefeg och Sikri.
006:022 Ussiels sner voro Misael, Elsafan och Sitri.
006:023 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons
	syster, och hon fdde t honom Nadab och Abihu, Eleasar och
	Itamar.
006:024 Koras sner voro Assir, Elkana och Abiasaf.  Dessa voro
	koraiternas slkter.
006:025 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels dttrar till hustru,
	och hon fdde t honom Pinehas.  Dessa voro huvudmnnen fr
	leviternas familjer, efter deras slkter.
006:026 S frhll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN
	sade: Fren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras
	hrskaror.
006:027 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att
	de skulle fra Israels barn ut ur Egypten.  S frhll det sig
	med Mose och Aron,
006:028 Och nr HERREN talade till Mose i Egyptens land,
006:029 talade han s till Mose: Jag r HERREN.  Tala till Farao,
	konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.
006:030 Men Mose sade infr HERREN: Se, jag har oomskurna lppar; huru
	skulle d Farao vilja hra p mig?
007:001 Men HERREN sade till Mose: Se, jag har satt dig att vara ssom
	en gud fr Farao, och din broder Aron skall vara din profet.
007:002 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder
	Aron tala med Farao om att han mste slppa Israels barn ut ur
	sitt land.
007:003 Men jag skall frhrda Faraos hjrta och skall gra mnga tecken
	och under i Egyptens land.
007:004 Farao skall icke hra p eder; men jag skall lgga min hand p
	Egypten och skall fra mina hrskaror, mitt folk, Israels barn,
	ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
007:005 Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag rcker
	ut min hand ver Egypten och fr Israels barn ut frn dem.

007:006 Och Mose och Aron gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit
	dem.
007:007 Men Mose var ttio r gammal och Aron ttiotre r gammal, nr de
	talade med Farao.

007:008 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
007:009 Nr Farao talar till eder och sger: 'Lten oss se ngot
	under', d skall du sga till Aron: 'Tag din stav och kasta den
	infr Farao', s skall den bliva en stor orm.
007:010 D gingo Mose och Aron till Farao och gjorde ssom HERREN hade
	bjudit.  Aron kastade sin stav infr Farao och hans tjnare, och
	den blev en stor orm.
007:011 D kallade ocks Farao till sig sina vise och trollkarlar; och
	dessa, de egyptiska spmnnen, gjorde ock detsamma genom sina
	hemliga konster:
007:012 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar.  Men
	Arons stav uppslukade deras stavar.
007:013 Dock frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke p
	dem, ssom HERREN hade sagt.

007:014 Drefter sade HERREN till Mose: Faraos hjrta r tillslutet,
	han vill icke slppa folket.
007:015 G till Farao i morgon bittida -- han gr nmligen d ut till
	vattnet -- och stll dig i hans vg, p stranden av
	Nilfloden.  Och tag i din hand staven som frvandlades till en
	orm.
007:016 Och sg till honom: HERREN, hebrernas Gud, snde mig till dig
	och lt sga dig: 'Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
	gudstjnst t mig i knen.'  Men se, du har hitintills icke velat
	hra.
007:017 Drfr sger nu HERREN s: 'Hrav skall du frnimma att jag r
	HERREN: se, med staven som jag hller i min hand vill jag sl p
	vattnet i Nilfloden, och d skall det frvandlas till blod.
007:018 Och fiskarna i floden skola d, och floden skall bliva
	stinkande, s att egyptierna skola vmjas vid att dricka vatten
	ifrn floden.'
007:019 Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Tag din stav, och
	rck ut din hand ver egyptiernas vatten, ver deras strmmar,
	kanaler och sjar och alla andra vattensamlingar, s skola de
	bliva blod; ver hela Egyptens land skall vara blod, bde i
	trkrl och i stenkrl.
007:020 Och Mose och Aron gjorde ssom HERREN hade bjudit.  Han lyfte upp
	staven och slog vattnet i Nilfloden infr Faraos och hans
	tjnares gon; d frvandlades allt vatten floden till blod.
007:021 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s att
	egyptierna icke kunde dricka vatten ifrn floden; och blodet var
	ver hela Egyptens land.
007:022 Men de egyptiska spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga
	konster.  S frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke
	p dem, ssom HERREN hade sagt.
007:023 Och Farao vnde om och gick hem och aktade icke heller p detta.
007:024 Men i hela Egypten grvde man runt omkring Nilfloden efter
	vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke
	dricka.
007:025 Och s frgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit
	Nilfloden.
008:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och sg till
	honom: S sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
	gudstjnst t mig.
008:002 Men om du icke vill slppa dem, se, d skall jag hemska hela
	ditt land med paddor.
008:003 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola
	stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i
	din sng, och in i dina tjnares hus och bland ditt folk, och i
	dina bakugnar och baktrg.
008:004 Ja, p dig sjlv och ditt folk och alla dina tjnare skola
	paddorna stiga upp.
008:005 Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Rck ut din hand med
	din stav ver strmmarna, kanalerna och sjarna, och lt s
	paddor stiga upp ver Egyptens land.
008:006 D rckte Aron ut sin hand ver Egyptens vatten, och paddor
	stego upp och vertckte Egyptens land.
008:007 Men spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och
	lto paddor stiga upp ver Egyptens land.

008:008 D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Bedjen till
	HERREN, att han tager bort paddorna frn mig och mitt folk, s
	skall jag slppa folket, s att de kunna offra t HERREN.
008:009 Mose sade till Farao: Dig vare tillstatt att frelgga mig en
	tid inom vilken jag, genom att bedja fr dig och dina tjnare
	och ditt folk, skall skaffa bort paddorna frn dig och dina hus,
	s att de finnas kvar allenast i Nilfloden.
008:010 Han svarade: Till i morgon.  D sade han: M det ske ssom du
	har sagt, s att du fr frnimma att ingen r ssom HERREN, vr
	Gud.
008:011 Paddorna skola vika bort ifrn dig och dina hus och ifrn dina
	tjnare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i
	Nilfloden.
008:012 S gingo Mose och Aron ut ifrn Farao.  Och Mose ropade till
	HERREN om hjlp mot paddorna som han hade ltit komma ver
	Farao.
008:013 Och HERREN gjorde ssom Mose hade begrt: paddorna dogo och
	frsvunno ifrn husen, grdarna och flten.
008:014 Och man kastade dem tillsammans i hgar, hr en och dr en; och
	landet uppfylldes av stank.
008:015 Men nr Farao sg att han hade ftt lttnad, tillslt han sitt
	hjrta och hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt.

008:016 Drefter sade HERREN till Mose: Sg till Aron: Rck ut din stav
	och sl i stoftet p jorden, s skall drav bliva mygg i hela
	Egyptens land.
008:017 Och de gjorde s: Aron rckte ut sin hand med sin stav och slog
	i stoftet p jorden; d kom mygg p mnniskor och boskap.  Av
	allt stoft p marken blev mygg i hela Egyptens land.
008:018 Och spmnnen ville gra detsamma genom sina hemliga konster och
	frskte skaffa fram mygg, men de kunde icke.  Och myggen kom p
	mnniskor och boskap.
008:019 D sade spmnnen till Farao: Detta r Guds finger.  Men Faraos
	hjrta frblev frstockat, och han hrde icke p dem, ssom
	HERREN hade sagt.

008:020 Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
	infr Farao -- han gr nmligen d ut till vattnet -- och sg
	till honom: s sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna
	hlla guds tjnst t mig.
008:021 Ty om du icke slpper mitt folk, de, d skall jag snda svrmar
	av flugor ver dig och dina tjnare och ditt folk och dina hus,
	s att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvrmar, ja,
	sjlva marken p vilken de st.
008:022 Men p den dagen skall jag gra ett undantag fr landet Gosen,
	dr mitt folk bor, s att inga flugsvrmar skola finnas dr, p
	det att du m frnimma att jag r HERREN hr i landet.
008:023 S skall jag frlossa mitt folk och gra en tskillnad mellan
	mitt folk och ditt.  I morgon skall detta tecken ske.
008:024 Och HERREN gjorde s: stora flugsvrmar kommo in i Faraos och i
	hans tjnares hus; och verallt i Egypten blev landet frdrvat
	av flugsvrmarna.

008:025 D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Gn stad och
	offren t eder Gud hr i landet.
008:026 Men Mose svarade: Det gr icke an att vi gra s; ty vi offra
	t HERREN, vr Gud, sdant som fr egyptierna r en
	styggelse.  Om vi nu infr egyptiernas gon offra sdant som fr
	dem r en styggelse, skola de skert stena oss.
008:027 S lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN,
	vr Gud, ssom han befaller oss.
008:028 D sade Farao: Jag vill slppa eder, s att I kunnen offra t
	HERREN, eder Gud, i knen; allenast mn I icke g alltfr lngt
	bort.  Bedjen fr mig.
008:029 Mose svarade: Ja, nr jag kommer ut frn dig, skall jag bedja
	till HERREN, s att flugsvrmarna i morgon vika bort ifrn
	Farao, ifrn hans tjnare och hans folk.  Allenast m Farao icke
	mer handla svikligt och vgra att slppa folket, s att de kunna
	offra t HERREN.
008:030 Och Mose gick ut ifrn Farao och bad till HERREN.
008:031 Och HERREN gjorde ssom Mose sade begrt: han skaffade bort
	flugsvrmarna ifrn Farao, ifrn hans tjnare och hans folk, s
	att icke en enda fluga blev kvar.
008:032 Men Farao tillslt sitt hjrta ocks denna gng och slppte icke
	folket.
009:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och tala till
	honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Slpp mitt folk, s att
	de kunna hlla gudstjnst t mig.
009:002 Ty om du icke vill slppa dem, utan kvarhller dem lngre,
009:003 se, d skall HERRENS hand med en mycket svr pest komma ver din
	boskap p marken, ver hstar, snor och kameler, ver fkreatur
	och fr.
009:004 Men HERREN skall drvid gra en tskillnad mellan israeliternas
	boskap och egyptiernas, s att intet av de djur som tillhra
	Israels barn skall d.
009:005 Och HERREN bestmde en tid och sade: I morgon skall HERREN gra
	s i landet.
009:006 Och dagen drefter gjorde HERREN s, och all egyptiernas boskap
	dog.  Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
009:007 nr Farao snde och hrde efter, se, d hade icke s mycket som
	ett enda djur av Israels boskap dtt.  Men Faraos hjrta var
	tillslutet, och han slppte icke folket

009:008 Drefter sade HERREN till Mose och Aron: Tagen edra hnder
	fulla med sot ur smltugnen, och m sedan Mose str ut det, upp
	mot himmelen, infr Faraos gon,
009:009 s skall drav bliva ett damm ver hela Egyptens land, och drav
	skola uppst bulnader, som sl ut med blsor, p mnniskor och
	boskap i hela Egyptens land.
009:010 D togo de sot ur smltugnen och trdde infr Farao, och Mose
	strdde ut det, upp mot himmelen; och drav uppstodo bulnader,
	som slogo ut med blsor, p mnniskor och boskap.
009:011 Och spmnnen kunde icke hlla stnd mot Mose fr bulnadernas
	skull, ty bulnader uppstodo p spmnnen svl som p alla andra
	egyptier.
009:012 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke hrde p
	dem, ssom HERREN hade sagt till Mose.

009:013 Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
	infr Farao och sg till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud:
	Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig.
009:014 Annars skall jag nu snda alla mina hemskelser ver dig sjlv
	och ver dina tjnare och ditt folk, p det att du m frnimma
	att ingen r ssom jag p hela jorden.
009:015 Ty jag hade redan rckt ut min land fr att sl dig och ditt
	folk med pest, s att du skulle bliva utrotad frn jorden;
009:016 men jag skonade dig, just drfr att jag ville lta min kraft
	bliva uppenbarad fr dig och mitt namn bliva frkunnat p hela
	jorden.
009:017 Om du ytterligare lgger hinder i vgen fr mitt folk och icke
	slpper dem,
009:018 se, d skall jag i morgon vid denna tid lta ett mycket svrt
	hagel komma, sdant att dess like icke har varit i Egypten, allt
	ifrn den dag dess grund blev lagd nda till nu.
009:019 S snd nu bort och lt brga din boskap och allt vad du annars
	har ute p marken.  Ty alla mnniskor och all boskap som d
	finnas ute p marken och icke hava kommit under tak, de skola
	trffas av haglet och bliva ddade.
009:020 Den som nu bland Faraos tjnare fruktade HERRENS ord, han lt
	sina tjnare och sin boskap ska skydd i husen;
009:021 men den som icke aktade p HERRENS ord, han lt sina tjnare och
	sin boskap bliva kvar ute p marken.

009:022 Och HERREN sade till Mose: Rck din hand upp mot himmelen, s
	skall hagel falla ver hela Egyptens land, ver mnniskor och
	boskap och ver alla markens rter i Egyptens land.
009:023 D rckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lt det
	dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s lt HERREN
	hagel komma ver Egyptens land.
009:024 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och
	haglet var s svrt, att dess like icke hade varit i hela
	Egyptens land frn den tid det blev befolkat.
009:025 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p
	marken, bde mnniskor och djur; och haglet slog ned alla
	markens rter och slog snder alla markens trd.
009:026 Allenast i landet Gosen, dr Israels barn voro, haglade det
	icke.

009:027 D snde Farao och lt kalla till sig Mose och Aron och sade
	till dem: Jag har syndat denna gng.  Det r HERREN som r
	rttfrdig; jag och mitt folk hava gjort ortt.
009:028 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat lnge
	nog; s skall jag slppa eder, och I skolen icke behva bliva
	kvar lngre.
009:029 Mose svarade honom: Nr jag kommer ut ur staden, skall jag
	utrcka mina hnder till HERREN; d skall dundret upphra och
	intet hagel mer komma, p det att du m frnimma att landet r
	HERRENS.
009:030 Dock vet jag vl att du och dina tjnare nnu icke frukten fr
	HERREN Gud.
009:031 S slogos d linet och kornet ned, ty kornet hade gtt i ax och
	linet stod i knopp;
009:032 men vetet och splten slogos icke ned, ty de ro sensd.
009:033 Och Mose gick ifrn Farao ut ur staden och utrckte sina hnder
	till HERREN; och dundret och haglet upphrde, och regnet
	strmmade icke mer ned p jorden.
009:034 Men nr Farao sg att regnet och haglet och dundret hade
	upphrt, framhrdade han i sin synd och tillslt sitt hjrta,
	han sjlv svl som hans tjnare.
009:035 S frblev Faraos hjrta frstockat, och han slppte icke
	Israels barn, ssom HERREN hade sagt genom Mose.
010:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao; ty jag har
	tillslutit hans och hans tjnares hjrtan, fr att jag skulle
	gra dessa mina tecken mitt ibland dem,
010:002 och fr att du sedan skulle kunna frtlja fr din son och din
	sonson vilka stora grningar jag har utfrt bland egyptierna,
	och vilka tecken jag har gjort bland dem, s att I frnimmen att
	jag r HERREN.
010:003 D gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: S sger
	HERREN, hebrernas Gud: Huru lnge vill du vara motstrvig och
	icke dmjuka dig infr mig?  Slpp mitt folk, s att de kunna
	hlla gudstjnst t mig.
010:004 Ty om du icke vill slppa mitt folk, se, d skall jag i morgon
	lta grshoppor komma ver ditt land.
010:005 Och de skola vertcka marken s att man icke kan se marken; och
	de skola ta upp terstoden av den kvarleva som har blivit ver
	t eder efter haglet, och de skola avta alla edra trd, som
	vxa p marken.
010:006 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s ock alla dina
	tjnares hus och alla egyptiers hus, s att dina fder och dina
	faders fder icke hava sett ngot sdant, frn den dag de blevo
	till p jorden nda till denna dag.  Och han vnde sig om och
	gick ut ifrn Farao.

010:007 Men Faraos tjnare sade till honom: Huru lnge skall denne vara
	oss till frfng?  Slpp mnnen, s att de kunna hlla gudstjnst
	t HERREN, sin Gud.  Inser du icke nnu att Egypten bliver
	frdrvat?
010:008 D hmtade man Mose och Aron tillbaka till Farao.  Och han sade
	till dem: I mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN, eder
	Gud.  Men vilka ro nu de som skola g?
010:009 Mose svarade: Vi vilja g bde unga och gamla; vi vilja g med
	sner och dttrar, med fr och fkreatur; ty en HERRENS hgtid
	skola vi hlla.
010:010 D sade han till dem: M HERREN: vara med eder lika visst som
	jag slpper eder med edra kvinnor och barn!  Dr ser man att I
	haven ont i sinnet!
010:011 Nej; I mn mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN; det var
	ju detta som I begrden.  Och man drev dem ut ifrn Farao.

010:012 Och HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver Egyptens land,
	s att grshoppor komma ver Egyptens land och ta upp alla
	rter i landet, allt vad haglet har lmnat kvar.
010:013 D rckte Mose ut sin stav ver Egyptens land, och HERREN lt en
	stanvind blsa ver landet hela den dagen och hela natten; och
	nr det blev morgon, frde stanvinden grshopporna fram med
	sig.
010:014 Och grshopporna kommo ver hela Egyptens land och slogo i stor
	mngd ned ver hela Egyptens omrde; en sdan myckenhet av
	grshoppor hade aldrig tillfrne kommit och skall icke heller
	hdanefter komma.
010:015 De vertckte hela marken, s att marken blev mrk; och de to
	upp alla rter i landet och all frukt p trden, allt som haglet
	hade lmnat kvar; intet grnt blev kvar p trden eller p
	markens rter i hela Egyptens land.

010:016 D kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: Jag
	har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
010:017 Men frlt nu min synd denna enda gng; och bedjen till HERREN,
	eder Gud, att han avvnder allenast denna ddsplga ifrn mig.
010:018 D gick han ut ifrn Farao och bad till HERREN.
010:019 Och HERREN vnde om vinden och lt en mycket stark vstanvind
	komma; denna fattade i grshopporna och kastade dem i Rda
	havet, s att icke en enda grshoppa blev kvar inom Egyptens
	hela omrde.
010:020 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
	Israels barn.

010:021 Drefter sade HERREN till Mose: Rck din hand upp mot himmelen,
	s skall ver Egyptens land komma ett sdant mrker, att man kan
	taga p det.
010:022 D rckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mrker
	kom ver hela Egyptens land i tre dagar.
010:023 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde rra sig frn sin
	plats i tre dagar.  Men alla Israels barn hade ljust dr de
	bodde.
010:024 D kallade Farao Mose till sig och sade: Gn stad och hllen
	gudstjnst t HERREN; lten allenast edra fr och fkreatur
	bliva kvar.  Ocks edra kvinnor och barn m g med eder.
010:025 Men Mose sade: Du mste ock lta oss f slaktoffer och
	brnnoffer att offra t HERREN, vr Gud.
010:026 Ocks vr boskap mste g med oss, och icke en klv fr bliva
	kvar; ty drav mste vi taga det varmed vi skola hlla
	gudstjnst t HERREN, vr Gud.  Och frrn vi komma dit, veta vi
	sjlva icke vad vi bra offra t HERREN.
010:027 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke ville
	slppa dem.
010:028 Och Farao sade till honom: G bort ifrn mig, och tag dig till
	vara fr att nnu en gng komma infr mitt ansikte; ty p den
	dag du kommer infr mitt ansikte skall du d.
010:029 Mose svarade: Du har talat rtt; jag skall icke vidare komma
	infr ditt ansikte.
011:001 Drefter sade HERREN till Mose: nnu en plga skall jag lta
	komma ver Farao och ver Egypten; sedan skall han slppa eder
	hrifrn; ja, han skall till och med driva eder ut hrifrn, nr
	han slpper eder.
011:002 S tala nu till folket, och sg att var och en av dem, man svl
	som kvinna, skall av sin nsta begra klenoder av silver och
	guld.
011:003 Och HERREN lt folket finna nd fr egyptiernas gon.  Ja, mannen
	Mose hade stort anseende i Egyptens land, bde hos Faraos
	tjnare och hos folket.

011:004 Och Mose sade: S sger HERREN: Vid midnattstid skall jag g
	fram genom Egypten.
011:005 Och d skall allt frstftt i Egyptens land d, frn den
	frstfdde hos Farao, som sitter p tronen, nda till den
	frstfdde hos tjnstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s
	ock allt frstftt ibland boskapen.
011:006 Och ett stort klagorop skall upphvas i hela Egyptens land,
	sdant att dess like aldrig har varit hrt och aldrig mer skall
	hras.
011:007 Men icke en hund skall glfsa mot ngon av Israels barn, varken
	mot mnniskor eller mot boskap.  S skolen I frnimma att HERREN
	gr en tskillnad mellan Egypten och Israel.
011:008 D skola alla dina tjnare hr komma ned till mig och buga sig
	fr mig och sga: 'Drag ut, du sjlv med allt folket som fljer
	dig.'  Och sedan skall jag draga ut.  Drefter gick han bort
	ifrn Farao i vredesmod.

011:009 Men HERREN sade till Mose: Farao skall neka att hra eder, p
	det att jag m lta mnga under ske i Egyptens land.
011:010 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under infr Farao; men
	HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
	Israels barn ut ur sitt land.
012:001 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:

012:002 Denna mnad skall hos eder vara den frmsta mnaden, den skall
	hos eder vara den frsta av rets mnader.
012:003 Talen till Israels hela menighet och sgen: P tionde dagen i
	denna mnad skall var husfader taga sig ett lamm, s att vart
	hushll fr ett lamm.
012:004 Men om hushllet r fr litet till ett lamm, s skola husfadern
	och hans nrmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
	personernas antal.  Fr vart lamm skolen I berkna ett visst
	antal, i mn av vad var och en ter.
012:005 Ett felfritt rsgammalt lamm av hankn skolen I utvlja; av
	fren eller av getterna skolen I taga det.
012:006 Och I skolen frvara det intill fjortonde dagen i denna mnad;
	d skall man -- Israels hela frsamlade menighet -- slakta det
	vid aftontiden.
012:007 Och man skall taga av blodet och stryka p bda drrposterna och
	p vre drrtret i husen dr man ter det.
012:008 Och man skall ta kttet samma natt; det skall vara stekt p
	eld, och man skall ta det med osyrat brd jmte bittra rter.
012:009 I skolen icke ta ngot drav rtt eller kokt i vatten, utan det
	skall vara stekt p eld, med huvud, ftter och innanmte.
012:010 Och I skolen icke lmna ngot drav kvar till morgonen; skulle
	ngot drav bliva kvar till morgonen, skolen I brnna upp det i
	eld.
012:011 Och I skolen ta det s: I skolen vara omgjordade kring edra
	lnder, hava edra skor p ftterna och edra stavar i
	hnderna.  Och I skolen ta det med hast.  Detta r HERRENS
	Psk.
012:012 Ty jag skall p den natten g fram genom Egyptens land och sl
	allt frstftt i Egyptens land, bde mnniskor och boskap; och
	ver Egyptens alla gudar skall jag hlla dom; jag r HERREN.
012:013 Och blodet skall vara ett tecken, eder till rddning, p de hus
	i vilka I ren; ty nr jag ser blodet, skall jag g frbi
	eder.  Och ingen hemskelse skall drabba eder med frdrv, nr
	jag slr Egyptens land.

012:014 Och I skolen hava denna dag till en minnelsedag och fira den
	ssom en HERRENS hgtid.  Ssom en evrdlig stiftelse skolen I
	fira den, slkte efter slkte.
012:015 I sju dagar skolen I ta osyrat brd; redan p frsta dagen
	skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus.  Ty var och en som
	ter ngot syrat, frn den frsta dagen till den sjunde, han
	skall utrotas ur Israel.
012:016 P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; I
	skolen ock p den sjunde dagen hlla en helig sammankomst.  P
	dem skall intet arbete gras; allenast det som var och en
	behver till mat, det och intet annat m av eder tillredas.
012:017 Och I skolen hlla det osyrade brdets hgtid, eftersom jag p
	denna samma dag har frt edra hrskaror ut ur Egyptens
	land.  Drfr skolen I, slkte efter slkte, hlla denna dag
	ssom en evrdlig stiftelse.
012:018 I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, om aftonen,
	skolen I ta osyrat brd, och I skolen fortfara drmed nda till
	aftonen p tjugufrsta dagen i mnaden.
012:019 I sju dagar m ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
	ter ngot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
	han r frmling eller infding i landet.
012:020 Intet syrligt skolen I ta; var I n ren bosatta skolen I ta
	osyrat brd.

012:021 Och Mose kallade till sig alla de ldste i Israel och sade till
	dem: Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm fr vart hushll
	och slakten pskalammet.
012:022 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som r i
	sklen, och bestryken det vre drr tret och bda drrposterna
	med blodet som r i sklen; och ingen av eder m g ut genom sin
	hus drr intill morgonen.
012:023 Ty HERREN skall g fram fr att hemska Egypten; men nr ha ser
	blodet p det vre drrtret och p de tv drrposterna, skall
	HERREN g frbi drren och icke tillstdja Frdrvaren att
	komma i i edra hus och hemska eder.
012:024 Detta skolen I hlla; det skall vara en stadga fr dig och dina
	barn till evrdlig tid.
012:025 Och nr I kommen in i det land som HERREN skall giva t eder,
	ssom han har lovat, skolen I hlla denna gudstjnst.
012:026 Nr d edra barn frga eder: 'Vad betyder denna eder
	gudstjnst?',
012:027 skolen I svara: 'Det r ett pskoffer t HERREN, drfr att han
	gick frbi Israels barns hus i Egypten, nr han hemskte
	Egypten, men skonade vra hus.'  D bjde folket sig ned och
	tillbad.
012:028 Och Israels barn gingo stad och gjorde s; de gjorde ssom
	HERREN hade bjudit Mose och Aron.

012:029 Och vid midnattstiden slog HERREN allt frstftt i Egyptens
	land, frn den frstfdde hos Farao, som satt p tronen, nda
	till den frstfdde hos fngen, som satt i fngelset, s ock
	allt frstftt ibland boskapen.
012:030 D stod Farao upp om natten jmte alla sina tjnare och alla
	egyptier, och ett stort klagorop upphvdes i Egypten; ty intet
	hus fanns, dr icke ngon dd lg.
012:031 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: Stn
	upp och dragen ut frn mitt folk, I sjlva och Israels barn; och
	gn stad och hllen gudstjnst t HERREN, ssom I haven begrt.
012:032 Tagen ock edra fr och edra fkreatur, ssom I haven begrt, och
	gn stad, och vlsignen drvid mig.
012:033 Och egyptierna trngde p folket fr att med hast f dem ut ur
	landet, ty de tnkte: Eljest d vi allasammans.
012:034 Och folket tog med sig sin deg, innan den nnu hade blivit
	syrad; de togo sina baktrg och lindade in dem i mantlarna och
	buro dem p sina axlar.
012:035 Och Israels barn hade gjort ssom Mose sade: de hade av
	egyptierna begrt deras klenoder av silver och guld, s ock
	klder.
012:036 Och HERREN hade ltit folket finna nd fr egyptiernas gon, s
	att de gvo dem vad de begrde.  S togo de byte frn
	egyptierna.

012:037 Och Israels barn brto upp och drogo frn Rameses till Suckot,
	vid pass sex hundra tusen mn till fots, frutom kvinnor och
	barn.
012:038 En hop folk av allahanda slag drog ock stad med dem, drtill
	fr och fkreatur, boskap i stor myckenhet.
012:039 Och av degen som de hade frt med sig ur Egypten bakade de
	osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
	ut ur Egypten utan att f drja; ej heller hade de kunnat
	tillreda ngon reskost t sig.

012:040 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
	trettio r.
012:041 Just p den dag d de fyra hundra trettio ren voro frlidna
	drogo alla HERRENS hrskaror ut ur Egyptens land.
012:042 En HERRENS vakenatt var detta, nr han skulle fra dem ut ur
	Egyptens land; denna samma natt r HERRENS, en hgtidsvaka fr
	alla Israels barn, slkte efter slkte.

012:043 Och HERREN sade till Mose och Aron: Detta r stadgan om
	pskalammet: Ingen utlnning skall ta drav;
012:044 men en trl som r kpt fr penningar m ta drav, sedan du ha
	omskurit honom.
012:045 En inhysesman och en legodrng m icke ta drav.
012:046 I ett och samma hus skall det tas; du skall icke fra ngot av
	kttet ut ur huset, och intet ben skolen I sndersl drp.
012:047 Israels hela menighet skall iakttaga detta.
012:048 Och om ngon frmling bor hos dig och vill hlla HERRENS
	pskhgtid, s skall allt mankn hos honom omskras, och sedan
	m han komma och hlla den; han skall d vara ssom en infding
	i landet.  Men ingen oomskuren m ta drav.
012:049 En och samma lag skall glla fr infdingen och fr frmlingen
	som bor ibland eder.

012:050 Och alla Israels barn gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade
	bjudit Mose och Aron.
012:051 S frde d HERREN p denna samma dag Israels barn ut ur
	Egyptens land, efter deras hrskaror.

013:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:002 Helga t mig allt frstftt, allt hos Israels barn, som ppnar
	moderlivet, evad det r mnniskor eller boskap; mig tillhr
	det.

013:003 Och Mose sade till folket: Kommen ihg denna dag, p vilken I
	haven dragit ut ur Egypten, ur trldomshuset; ty med stark hand
	har HERREN frt eder ut drifrn.  Frdenskull m intet syrat
	tas.
013:004 P denna dag i mnaden Abib dragen I nu ut.
013:005 Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas, hetiternas,
	amorernas, hivernas och jebusernas land, som han med ed har
	lovat dina fder att giva dig, ett land som flyter av mjlk och
	honung, d skall du hlla denna gudstjnst i denna mnad:
013:006 I sju dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen skall
	hllas en HERRENS hgtid.
013:007 Under de sju dagarna skall man ta osyrat brd; intet syrat
	skall man se hos dig, ej heller skall man se ngon surdeg hos
	dig, i hela ditt land.
013:008 Och du skall p den dagen bertta fr din son och sga: 'Sdant
	gr jag av tacksamhet fr vad HERREN gjorde med mig, nr jag
	drog ut ur Egypten.'
013:009 Och det skall vara fr dig ssom ett tecken p din hand och
	ssom ett pminnelsemrke p din panna, fr att HERRENS lag m
	vara i din mun; ty med stark hand har HERREN frt dig ut ur
	Egypten.
013:010 Och denna stadga skall du hlla p bestmd tid, r efter r.
013:011 Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas land, ssom han
	med ed har lovat dig och dina fder, och giver det t dig,
013:012 d skall du verlmna t HERREN allt det som ppnar
	moderlivet.  Allt som ppnar moderlivet av det som fdes bland
	din boskap skall, om det r hankn, hra HERREN till.
013:013 Men allt bland snor som ppnar moderlivet skall du lsa med ett
	fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
	det.  Och allt frstftt av mnniska bland dina sner skall du
	lsa.
013:014 Och nr din son i framtiden frgar dig: 'Vad betyder detta?',
	skall du svara honom s: 'Med stark hand har HERREN frt oss ut
	ur Egypten, ur trldomshuset;
013:015 ty d Farao i sin hrdnackenhet icke ville slppa oss, drpte
	HERREN allt frstftt i Egyptens land, det frstfdda svl
	ibland mnniskor som ibland boskap.  Drfr offrar jag t HERREN
	allt som ppnar moderlivet och r hankn, och allt frstftt
	bland mina sner lser jag.'
013:016 Och det skall vara ssom ett tecken p din hand och ssom ett
	mrke p din panna; ty med stark hand har HERREN frt oss ut ur
	Egypten.

013:017 Nr Farao nu hade slppt folket, frde Gud dem icke p den vg
	som gick igenom filisternas land, fastn denna var den genaste;
	ty Gud tnkte att folket, nr det fick se krig hota, kunde ngra
	sig och vnda tillbaka till Egypten;
013:018 drfr lt Gud folket taga en omvg genom knen t Rda havet
	till.  Och Israels barn drogo vpnade upp ur Egyptens land.

013:019 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av
	Israels barn och sagt: Nr Gud ser till eder, fren d mina ben
	hrifrn med eder.

013:020 S brto de upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
	begynte.
013:021 Och HERREN gick framfr dem, om dagen i en molnstod, fr att
	leda dem p vgen, och om natten i en eldstod, fr att lysa dem;
	s kunde de tga bde dag och natt.
013:022 Molnstoden upphrde icke om dagen att g framfr folket, ej
	heller eldstoden om natten.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
014:002 Sg till Israels barn att de skola vnda om och lgra sig
	framfr Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfr
	Baal-Sefon skolen I lgra eder vid havet.
014:003 Men Farao skall tnka att Israels barn hava farit vilse i landet
	och blivit instngda i knen.
014:004 Och jag skall frstocka Faraos hjrta, s att han frfljer dem;
	och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans hr, p det
	att egyptierna m frnimma att jag r HERREN.  Och de gjorde s.

014:005 D man nu berttade fr konungen i Egypten att folket hade
	flytt, frvandlades Faraos och hans tjnares hjrtan mot folket,
	och de sade: Huru illa gjorde vi icke, nr vi slppte Israel,
	s att de nu icke mer skola tjna oss!
014:006 Och han lt spnna fr sina vagnar och tog sitt folk med sig;
014:007 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
	funnos i Egypten, och kmpar p dem alla.
014:008 Ty HERREN frstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjrta,
	s att han frfljde Israels barn, nr de nu drogo ut med
	upplyft hand.
014:009 Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare och hela
	hans hr, frfljde dem och hunno upp dem, dr de voro lgrade
	vid havet, vid Pi-Hahirot, framfr Baal-Sefon.
014:010 Nr s Farao var helt nra, lyfte Israels barn upp sina gon och
	fingo se att egyptierna kommo tgande efter dem.  D blevo
	Israels barn mycket frskrckta och ropade till HERREN.
014:011 Och de sade till Mose: Funnos d inga gravar i Egypten,
	eftersom du har frt oss hit till att d i knen?  Huru illa
	gjorde du icke mot oss, nr du frde oss ut ur Egypten!
014:012 Var det icke det vi sade till dig i Egypten?  Vi sade ju: 'Lt
	oss vara, s att vi f tjna egyptierna.'  Ty det vore oss
	bttre att tjna egyptierna n att d i knen.
014:013 D svarade Mose folket: Frukten icke; stn fasta, s skolen I
	se vilken frlsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
	ngonsin skolen I mer f se egyptierna s, som I sen dem i dag.
014:014 HERREN skall strida fr eder, och I skolen vara stilla drvid.

014:015 Och HERREN sade till Mose: Varfr ropar du till mig?  Sg till
	Israels barn att de draga vidare.
014:016 Men lyft du upp din stav, och rck ut din hand ver havet, och
	klyv det itu, s att Israels barn kunna g mitt igenom havet p
	torr mark.
014:017 Och se, jag skall frstocka egyptiernas hjrtan, s att de flja
	efter dem; och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans
	hr, p hans vagnar och ryttare.
014:018 Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag
	frhrligar mig p Farao, p hans vagnar och ryttare.

014:019 Och Guds ngel, som hade gtt framfr Israels hr, flyttade sig
	nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gtt framfr dem,
	flyttade sig och tog plats bakom dem.
014:020 Den kom s emellan egyptiernas hr och Israels hr; och molnet
	var dr med mrker, men tillika upplyste det natten.  S kunde
	den ena hren icke komma inp den andra under hela natten.

014:021 Och Mose rckte ut sin hand ver havet; d drev HERREN undan
	havet genom en stark stanvind som blste hela natten, och han
	gjorde s havet till torrt land; och vattnet klvs itu.
014:022 Och Israels barn gingo mitt igenom havet p torr mark, under det
	att vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om
	dem.
014:023 Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare,
	frfljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
014:024 Men nr morgonvkten var inne, blickade HERREN p egyptiernas
	hr ur eldstoden och molnskyn och snde frvirring i egyptiernas
	hr;
014:025 och han lt hjulen falla ifrn deras vagnar, s att det blev dem
	svrt att komma framt.  D sade egyptierna: Lt oss fly fr
	Israel, ty HERREN strider fr dem mot egyptierna.

014:026 Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver havet, s att
	vattnet vnder tillbaka och kommer ver egyptierna, ver deras
	vagnar och ryttare.
014:027 D rckte Mose ut sin hand ver havet, och mot morgonen vnde
	havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
	mttes drav; och HERREN kringstrdde egyptierna mitt i havet.
014:028 Och vattnet som vnde tillbaka vertckte vagnarna och ryttarna,
	hela Faraos hr, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
	enda av dem kom undan.
014:029 Men Israels barn gingo p torr mark mitt igenom havet, och
	vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om dem.
014:030 S frlste HERREN p den dagen Israel frn egyptiernas hand, och
	Israel sg egyptierna ligga dda p havsstranden.
014:031 Och nr Israel sg huru HERREN hade bevisat sin stora makt p
	egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p HERREN och
	p hans tjnare Mose.
015:001 D sjngo Mose och Israels barn denna lovsng till HERRENS ra;
	de sade:
	  Jag vill sjunga till HERRENS ra,
	      ty hgt r han upphjd.
	  Hst och man
	      strtade han i havet.
015:002   HERREN r min starkhet och min lovsng,
	  Och han blev mig till frlsning.
	  Han r min Gud, jag vill ra honom,
	  min faders Gud, jag vill upphja honom.
015:003   HERREN r en stridsman,
	      'HERREN' r hans namn.
015:004   Faraos vagnar och hrsmakt
	      kastade han i havet,
	  hans utvalda kmpar
	      drnktes i Rda havet.
015:005   De vertcktes av vattenmassor,
	      sjnko i djupet ssom stenar.

015:006   Din hgra hand, HERRE,
	      du hrlige och starke,
	  din hgra hand, HERRE,
	      krossar fienden.
015:007   Genom din stora hghet
	      slr du ned dina motstndare;
	  du slpper ls din frgrymmelse,
	      den frtr dem ssom str.

015:008   Fr en fnysning av din nsa
	      uppdmdes vattnen,
	  bljorna reste sig och samlades hg,
	  vattenmassorna stelnade i havets djup.

015:009   Fienden sade:
	      'Jag vill frflja dem, hinna upp dem,
	  jag vill utskifta byte,
	      slcka min hmnd p dem;
	  jag vill draga ut mitt svrd,
	      min hand skall frgra dem.'

015:010   Du andades p dem,
	      d vertckte dem havet;
	  de sjnko ssom bly
	      i de vldiga vattnen.

015:011   Vilken bland gudar
	      liknar dig, HERRE?
	  Vem r dig lik,
	      du hrlige och helige,
	  du fruktansvrde och hgtlovade,
	      du som gr under?
015:012   Du rckte ut din hgra hand,
	      d uppslukades de av jorden.
015:013   Men du ledde med din nd
	      det folk du hade frlossat,
	  du frde dem med din makt
	      till din heliga boning.
015:014   Folken hrde det
	      och mste d darra,
	  av ngest grepos
	      Filisteens inbyggare.
015:015   D frskrcktes
	      Edoms furstar,
	  Moabs hvdingar
	      grepos av bvan,
	  alla Kanaans inbyggare
	      frsmlte av ngest.
015:016   Ja, ver dem faller
	      frskrckelse och fruktan;
	  fr din arms vldighet
	      st de ssom frstenade,
	  medan ditt folk
	      tgar fram, o HERRE
	  medan det tgar fram,
	      det folk du har frvrvat.
015:017   Du fr dem in och planterar dem
	      p din arvedels berg,
	  p den plats, o HERRE,
	      som du har gjort till din boning,
	  i den helgedom, Herre,
	      som dina hnder hava berett.

015:018   HERREN r konung
	      alltid och evinnerligen!

015:019 Ty nr Faraos hstar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned
	i havet, lt HERREN havets vatten vnda tillbaka och komma ver
	dem, sedan Israels barn p torr mark hade gtt mitt igenom
	havet.
015:020 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,
	och alla kvinnorna fljde efter henne med pukor och dans.
015:021 Och Mirjam sjng fr dem: Sjungen till HERRENS ra, ty hgt r
	han upphjd.  Hst och man strtade han i havet.

015:022 Drefter lt Mose israeliterna bryta upp frn Rda havet, och de
	drogo ut i knen Sur; och tre dagar vandrade de i knen utan att
	finna vatten.
015:023 S kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,
	ty det var bittert.  Drav fick stllet namnet Mara.
015:024 D knorrade folket emot Mose och sade: Vad skola vi dricka?
015:025 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst
	slags tr, som han kastade i vattnet, och s blev vattnet stt.

	Dr frelade han folket lag och rtt, och dr satte han det p
	prov.
015:026 Han sade: Om du hr HERRENS, din Guds, rst och gr vad rtt r
	i hans gon och lyssnar till hans bud och hller alla hans
	stadgar, s skall jag icke lgga p dig ngon av de sjukdomar
	som jag lade p egyptierna, ty jag r HERREN, din lkare.
015:027 Sedan kommo de till Elim; dr funnos tolv vattenkllor och
	sjuttio palmtrd.  Och de lgrade sig dr vid vattnet.

016:001 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn Elim och kom
	till knen Sin, mellan Elim och Sinai, p femtonde dagen i andra
	mnaden efter sitt uttg ur Egyptens land.
016:002 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
	knen;
016:003 Israels barn sade till dem: Ack att vi hade ftt d fr HERRENS
	hand i Egyptens land, dr vi sutto vid kttgrytorna och hade mat
	nog att ta!  Men I haven frt oss hitut i knen fr att lta
	hela denna hop d av hunger.

016:004 D sade HERREN till Mose: Se, jag vill lta brd frn himmelen
	regna t eder.  Och folket skall g ut och samla fr var dag s
	mycket som behves.  S skall jag stta dem p prov, fr att se
	om de vilja vandra efter min lag eller icke.
016:005 Och nr de p den sjtte dagen tillreda vad de hava frt hem,
	skall det vara dubbelt mot vad de eljest fr var dag samla in.
016:006 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: I afton skolen I
	frnimma att det r HERREN som har frt eder ut ur Egyptens
	land,
016:007 och i morgon skolen I se HERRENS hrlighet, HERREN har nmligen
	hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad ro vi, att I knorren mot
	oss?
016:008 Och Mose sade ytterligare: Detta skall ske drigenom att HERREN
	i afton giver eder ktt att ta, och i morgon brd att mtta
	eder med d nu HERREN har hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad
	ro vi?  Det r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.

016:009 Och Mose sade till Aron: Sg till Israels barns hela menighet
	Trden fram infr HERREN, ty han har hrt huru I knorren.
016:010 Nr sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vnde de
	sig mot knen, och se, d visade sig HERRENS hrlighet i
	molnskyn.
016:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:012 Jag har hrt huru Israels barn knorra.  Tala till dem och sg:
	Vid aftontiden skolen I f ktt att ta och i morgon skolen I f
	brd att mtta eder med; s skolen I frnimma att jag r HERREN,
	eder Gud.
016:013 Och om aftonen kommo vaktlar och vertckte lgret, och fljande
	morgon lg dagg fallen runt omkring lgret.
016:014 Och nr daggen som hade fallit gick bort, se, d lg ver knen
	p jorden ngot fint, ssom fjll, ngot fint, likt
	rimfrost.
016:015 Nr Israels barn sgo detta, frgade de varandra: Vad r
	det?  Ty de visste icke vad det var.  Men Mose sade till dem:
	Detta r brdet som HERREN har givit eder till fda.
016:016 Och s har HERREN bjudit: Samlen drav, var och en s mycket han
	behver till mat; en gomer p var person skolen I taga, efter
	antalet av edert husfolk, var och en t s mnga som han har i
	sitt tlt.
016:017 Och Israels barn gjorde s, och den ene samlade mer, den andre
	mindre.
016:018 Men nr de mtte upp det med gomer-mtt, hade den som hade
	samlat mycket intet till verlopps, och de som hade samlat
	litet, honom fattades intet; var och en hade s mycket samlat,
	som han behvde till mat.
016:019 Och Mose sade till dem: Ingen m behlla ngot kvar hrav till
	i morgon.
016:020 Men de lydde icke Mose, utan somliga behllo ngot drav kvar
	till fljande morgon.  D vxte maskar dri, och det blev
	illaluktande.  Och Mose blev frtrnad p dem.
016:021 S samlade de drav var morgon, var och en s mycket han behvde
	till mat.  Men nr solhettan kom smlte det bort.

016:022 P den sjtte dagen hade de samlat dubbelt s mycket av brdet,
	tv gomer fr var och en.  Och menighetens hvdingar kommo alla
	och omtalade detta fr Mose.
016:023 D sade han till dem: Detta r efter HERRENS ord; i morgon r
	sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat.  Baken nu vad I viljen
	baka, och koken vad I viljen koka, men allt som r till
	verlopps skolen I stlla i frvar hos eder till i morgon.
016:024 Och de stllde det i frvar till fljande morgon, ssom Mose
	hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
	mask dri.
016:025 Och Mose sade: ten det i dag, ty i dag r HERRENS sabbat; i
	dag skolen I intet finna p marken.
016:026 I sex dagar skolen I samla drav, men p sjunde dagen r sabbat;
	d skall intet vara att finna.
016:027 Likvl gingo ngra av folket p den sjunde dagen ut fr att
	samla, men de funno intet.
016:028 D sade HERREN till Mose: Huru lnge viljen I vara motstrviga
	och icke hlla mina bud och lagar?
016:029 Se, HERREN har givit eder sabbaten; drfr giver han eder p den
	sjtte dagen brd fr tv dagar.  S stannen d hemma, var och
	en hos sig; ingen m g hemifrn p den sjunde dagen.
016:030 Allts hll folket sabbat p den sjunde dagen.

016:031 Och Israels barn kallade det <sprr>manna</sprr>.  Och det
	liknade korianderfr, det var vitt, och det smakade ssom semla
	med honung.
016:032 Och Mose sade: S har HERREN bjudit: En gomer hrav skall
	frvaras t edra efterkommande, fr att de m se det brd som
	jag gav eder att ta i knen, nr jag frde eder ut ur Egyptens
	land.
016:033 Och Mose sade till Aron: Tag ett krl och lgg dri en gomer
	manna, och stll det infr HERREN till att frvaras t edra
	efterkommande.
016:034 D gjorde man ssom HERREN hade bjudit Mose, och Aron stllde
	det framfr vittnesbrdet till att frvaras.
016:035 Och Israels barn to manna i fyrtio r, till dess de kommo till
	bebott land; de to manna, till dess de kommo till grnsen av
	Kanaans land.  --
016:036 En gomer r tiondedelen av en efa.

017:001 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn knen Sin och
	tgade frn lgerplats till lgerplats, efter HERRENS
	befallning.  Och de lgrade sig i Refidim; dr hade folket intet
	vatten att dricka.
017:002 D begynte folket tvista med Mose och sade: Given oss vatten
	att dricka.  Mose svarade dem: Varfr tvisten I med mig?  Varfr
	fresten I HERREN?
017:003 Men eftersom folket dr trstade efter vatten, knorrade de
	ytterligare emot Mose och sade: Varfr har du frt oss upp ur
	Egypten, s att vi, vra barn och vr boskap nu mste d av
	trst?
017:004 D ropade Mose till HERREN och sade: Vad skall jag gra med
	detta folk?  Det fattas icke mycket i att de stena mig.
017:005 HERREN svarade Mose: G framfr folket, och tag med dig ngra
	av de ldste i Israel.  Och tag i din hand staven med vilken du
	slog Nilfloden, och begiv dig stad.
017:006 Se, jag vill st dr framfr dig p Horebs klippa, och du skall
	sl p klippan, och vatten skall d komma ut ur den, s att
	folket fr dricka.  Och Mose gjorde s infr de ldste i Israel.
017:007 Och han gav stllet namnet <sprr>Massa</sprr> och
	<sprr>Meriba</sprr>, drfr att Israels barn hade tvistat
	och frestat HERREN och sagt: r HERREN ibland oss eller icke?

017:008 Drefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.
017:009 D sade Mose till Josua: Vlj ut manskap t oss, och drag s
	stad till strid mot Amalek.  I morgon skall jag stlla mig
	verst p hjden, med Guds stav i min hand.
017:010 Och Josua gjorde ssom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i
	strid med Amalek.  Men Mose, Aron och Hur stego upp verst p
	hjden.
017:011 Och s lnge Mose hll upp sin hand, rdde Israel, men nr han
	lt sin hand sjunka, rdde Amalek.
017:012 Och nr Moses hnder blevo tunga, togo de en sten och lade under
	honom, och p den satte han sig; sedan stdde Aron och Hur hans
	hnder, en p vardera sidan.  S hllos hans hnder stadiga, till
	dess solen gick ned.
017:013 Och Josua slog Amalek och dess folk med svrdsegg.

017:014 Och HERREN sade till Mose: Teckna upp detta till en minnelse i
	en bok, och inprgla det hos Josua, ty jag skall s i grund
	utplna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
	himmelen.
017:015 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.
017:016 Och han sade: Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och
	betygar att HERREN skall strida mot Amalek frn slkte till
	slkte.

018:001 Och Jetro, prsten i Midjan, Moses svrfader, fick hra allt vad
	Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
	hade frt Israel ut ur Egypten.
018:002 D tog Jetro, Moses svrfader, med sig Sippora, Moses hustru,
	som denne frut hade snt hem,
018:003 s ock hennes tv sner -- av dessa hade den ene ftt namnet
	Gersom, ty, sade Mose, jag r en frmling i ett land som
	icke r mitt,
018:004 och den andre namnet Elieser, ty, sade han, min faders Gud
	blev mig till hjlp och rddade mig ifrn Faraos svrd.  --
018:005 D s Jetro, Moses svrfader, kom med Moses sner och hans
	hustru till honom i knen, dr han hade slagit upp sitt lger
	vid Guds berg,
018:006 lt han sga till Mose: Jag, din svrfader Jetro, kommer till
	dig med din hustru och hennes bda sner.
018:007 D gick Mose sin svrfader till mtes och bugade sig fr honom
	och kysste honom.  Och nr de hade hlsat varandra, gingo de in i
	tltet.
018:008 Och Mose frtljde fr sin svrfader allt vad HERREN hade gjort
	med Farao och egyptierna, fr Israels skull, och alla de
	vedermdor som de hade haft att utst p vgen, och huru HERREN
	hade rddat dem.
018:009 Och Jetro frjdade sig ver allt det goda som HERREN hade gjort
	mot Israel, i det han hade rddat dem ur egyptiernas hand.
018:010 Och Jetro sade: Lovad vare HERREN, som har rddat eder ur
	egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har rddat
	folket undan egyptiernas hand!
018:011 Nu vet jag att HERREN r strre n alla andra gudar, ty s
	bevisade han sig, nr man handlade vermodigt mot detta folk.
018:012 Och Jetro, Moses svrfader, frambar ett brnnoffer och ngra
	slaktoffer t Gud; och Aron och alla de ldste i Israel kommo
	och hllo mltid med Moses svrfader infr Gud.

018:013 Dagen drefter satte Mose sig fr att dma folket, och folket
	stod omkring Mose frn morgonen nda till aftonen.
018:014 D nu Moses svrfader sg allt vad han hade att bestlla med
	folket, sade han: Vad r det allt du har att bestyra med
	folket?  Varfr sitter du hr till doms ensam under det att allt
	folket mste st omkring dig frn morgonen nda till aftonen?
018:015 Mose svarade sin svrfader: Folket kommer till mig fr att
	frga Gud.
018:016 De komma till mig, nr de hava ngon rttssak, och jag dmer d
	mellan dem; och jag kungr d fr dem Guds stadgar och lagar.
018:017 D sade Moses svrfader till honom: Du gr icke till vga p
	det rtta sttet.
018:018 Bde du sjlv och folket omkring dig msten ju bliva uttrttade;
	ett sdant frfaringsstt r dig fr svrt, du kan icke ensam
	bestyra detta.
018:019 S lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett rd, och Gud
	skall vara med dig.  Du m vara folkets mlsman infr Gud och
	framlgga deras renden infr Gud.
018:020 Och du m upplysa dem om stadgar och lagar och kungra dem den
	vg de skola vandra och vad de skola gra.
018:021 Men sk ut t dig bland allt folket dugande mn som frukta Gud,
	plitliga mn som hata ortt vinning, och stt dessa till
	frestndare fr dem, somliga ver tusen, andra ver hundra,
	andra ver femtio och andra ver tio.
018:022 Dessa m alltid dma folket.  Kommer ngot viktigare rende fre,
	m de hnskjuta det till dig, men alla ringare renden m de
	sjlva avdma.  S skall du gra din brda lttare, drigenom att
	de bra den med dig.
018:023 Om du vill s gra och Gud s bjuder dig, skall du kunna hlla
	ut; och allt folket hr skall d kunna g hem i frid.

018:024 Och Mose lyssnade till sin svrfaders ord och gjorde allt vad
	denne hade sagt.
018:025 Mose utvalde dugande mn ur hela Israel och gjorde dem till
	huvudmn fr folket, till frestndare somliga ver tusen, andra
	ver hundra, andra ver femtio och andra ver tio.
018:026 Dessa skulle alltid dma folket.  Alla svrare renden skulle de
	hnskjuta till Mose, men alla ringare renden skulle de sjlva
	avdma.
018:027 Drefter lt Mose sin svrfader fara hem, och denne begav sig
	till sitt land igen.

019:001 P den dag d den tredje mnaden ingick efter Israels barns
	uttg ur Egyptens land kommo de in i Sinais ken.
019:002 Ty de brto upp frn Refidim och kommo s till Sinais ken och
	lgrade sig i knen; Israel lgrade sig dr mitt emot berget.
019:003 Och Mose steg upp till Gud; d ropade HERREN till honom uppifrn
	berget och sade: S skall du sga till Jakobs hus, s skall du
	frkunna fr Israels barn:
019:004 'I haven sjlva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru
	jag har burit eder p rnvingar och frt eder till mig.
019:005 Om I nu hren min rst och hllen mitt frbund, s skolen I vara
	min egendom framfr alla andra folk, ty hela jorden r min;
019:006 Och I skolen vara mig ett rike av prster och ett heligt folk.'
	Detta r vad du skall tala till Israels barn.

019:007 Nr Mose kom tillbaka, sammankallade han de ldste i folket och
	frelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.
019:008 D svarade allt folket med en mun och sade: Allt vad HERREN har
	talat vilja vi gra.  Och Mose gick tillbaka till HERREN med
	folkets svar.
019:009 Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i en
	tjock molnsky, fr att folket skall hra, nr jag talar med dig,
	och s tro p dig evrdligen.  Och Mose framfrde folkets svar
	till HERREN.
019:010 D sade HERREN till Mose: G till folket, och helga dem i dag
	och i morgon, och I t dem tv sina klder.
019:011 Och m de hlla sig redo till i vermorgon; ty i vermorgon
	skall HERREN stiga ned p Sinai berg infr allt folkets gon.
019:012 Och du skall mrka ut en grns fr folket runt omkring och sga:
	'Tagen eder till vara fr att stiga upp p berget eller komma
	vid dess fot.  Var och en som kommer vid berget skall straffas
	med dden;
019:013 men ingen hand m komma vid honom, utan han skall stenas eller
	skjutas ihjl.  Evad det r djur eller mnniska, skall en sdan
	mista livet.'  Nr jubelhornet ljuder med utdragen ton, d m de
	stiga upp p berget.
019:014 Och Mose steg ned frn berget till folket och helgade folket,
	och de tvdde sina klder.
019:015 Och han sade till folket: Hllen eder redo till i vermorgon;
	ingen komme vid en kvinna.

019:016 P tredje dagen, nr det hade blivit morgon, begynte det dundra
	och blixtra, och en tung molnsky kom ver berget, och ett mycket
	starkt basunljud hrdes; och allt folket i lgret bvade.
019:017 Men Mose frde folket ut ur lgret, Gud till mtes; och de
	stllde sig nedanfr berget.
019:018 Och hela Sinai berg hljdes i rk, vid det att HERREN kom ned
	drp i eld; och en rk steg upp drifrn, lik rken frn en
	smltugn, och hela berget bvade storligen.
019:019 Och basunljudet blev allt starkare och starkare.  Mose talade,
	och Gud svarade honom med hg rst.
019:020 Och HERREN steg ned p Sinai berg, p toppen av berget, och
	HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d steg Mose ditupp.
019:021 Och HERREN sade till Mose: Stig ned och varna folket, s att de
	icke trnga sig fram fr att se HERREN, ty d skola mnga av dem
	falla.
019:022 Jmvl prsterna, som f nalkas HERREN, skola helga sig, fr att
	HERREN icke m lta dem drabbas av frdrv.
019:023 Men Mose svarade HERREN: Folket kan icke stiga upp p Sinai
	berg, ty du har sjlv varnat oss och sagt att jag skulle mrka
	ut en grns omkring berget och helga det.
019:024 D sade HERREN till honom: G ditned, och kom sedan ter upp
	och hav Aron med dig.  Men prsterna och folket m icke trnga
	sig fram fr att stiga upp till HERREN p det att han icke m
	lta dem drabbas av frdrv.
019:025 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.
020:001 Och Gud talade alla dessa ord och sade:
020:002 Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
	trldomshuset.
020:003 Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
020:004 Du skall icke gra dig ngot belte eller ngon bild, vare sig
	av det som r uppe i himmelen, eller av det som r nere p
	jorden, eller av det som r i vattnet under jorden.
020:005 Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
	HERREN, din Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
	missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
	nr man hatar mig,
020:006 men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
	bud.
020:007 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall
	icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
020:008 Tnk p sabbatsdagen, s att du helgar den.
020:009 Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
020:010 men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
	ingen syssla frrtta, ej heller din son eller din dotter, ej
	heller din tjnare eller din tjnarinna eller din dragare, ej
	heller frmlingen som r hos dig inom dina portar.
020:011 Ty p sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och
	allt vad i dem r, men han vilade p sjunde dagen; drfr har
	HERREN vlsignat sabbatsdagen och helgat den.
020:012 Hedra din fader och din moder, fr att du m lnge leva i det
	land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
020:013 Du skall icke drpa.
020:014 Du skall icke beg ktenskapsbrott.
020:015 Du skall icke stjla.
020:016 Du skall icke bra falskt vittnesbrd mot din nsta.
020:017 Du skall icke hava begrelse till din nstas hus.  Du skall icke
	hava begrelse till din nstas hustru, ej heller till hans
	tjnare eller hans tjnarinna, ej heller till hans oxe eller
	hans sna, ej heller till ngot annat som tillhr din nsta.

020:018 Och allt folket frnam dundret och eldslgorna och basunljudet
	och rken frn berget; och nr folket frnam detta, bvade de
	och hllo sig p avstnd.
020:019 Och de sade till Mose: Tala du till oss, s vilja vi hra, men
	lt icke Gud tala till oss, p det att vi icke m d.
020:020 Men Mose sade till folket: Frukten icke, ty Gud har kommit fr
	att stta eder p prov, och fr att I skolen hava hans fruktan
	fr gonen, s att I icke synden.
020:021 Allts hll folket sig p avstnd, under det att Mose gick
	nrmare till tcknet i vilket Gud var.

020:022 Och HERREN sade till Mose: S skall du sga till Israels barn: I
	haven sjlva frnummit att jag har talat till eder frn
	himmelen.
020:023 I skolen icke gra eder gudar jmte mig; gudar av silver eller
	guld skolen I icke gra t eder.
020:024 Ett altare av jord skall du gra t mig och offra drp dina
	brnnoffer och tackoffer, din smboskap och dina
	fkreatur.  verallt p den plats dr jag stiftar en minnelse t
	mitt namn skall jag komma till dig och vlsigna dig.
020:025 Men om du vill gra t mig ett altare av stenar, s m du icke
	bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din
	mejsel, s oskrar du den.
020:026 Icke heller m du stiga upp till mitt altare p trappor, p det
	att icke din blygd m blottas drinvid.
021:001 Dessa ro de rtter som du skall frelgga dem:
021:002 Om du kper en hebreisk trl, skall han tjna i sex r, men p
	det sjunde skall han givas fri, utan lsen.
021:003 Har han kommit allena, s skall han givas fri allena; var han
	gift, s skall hans hustru givas fri med honom.
021:004 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna ftt honom
	sner eller dttrar, s skola hustrun och hennes barn tillhra
	hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
021:005 Men om trlen sger: Jag har min herre, min hustru och mina
	barn s kra, att jag icke vill givas fri,
021:006 d skall hans herre fra honom fram fr Gud och stlla honom vid
	drren eller drrposten, och hans herre skall genomborra hans
	ra med en syl; drefter vare han hans trl evrdligen.

021:007 Om ngon sljer sin dotter till trlinna, s skall hon icke
	givas fri ssom trlarna givas fria.
021:008 Misshagar hon sin herre, sedan denne frut har ingtt
	frbindelse med henne, s lte han henne kpas fri.  Till
	frmmande folk have han icke makt att slja henne, nr han s
	har handlat trolst mot henne.
021:009 Men om han lter sin son ing frbindelse med henne, s frunne
	han henne dttrars rtt.
021:010 Tager han sig nnu en hustru, s gre han icke ngon minskning i
	den frras kost, bekldnad eller ktenskapsrtt.
021:011 Om han icke lter henne njuta sin rtt i dessa tre stycken, s
	skall hon givas fri, utan lsen och betalning.

021:012 Den som slr ngon, s att han dr, han skall straffas med
	dden.
021:013 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lt
	denne ofrvarandes trffas av hans hand, s skall jag anvisa dig
	en ort dit han kan fly.
021:014 Men om ngon begr det ddet att han drper sin nsta med list,
	s skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
	mste d.
021:015 Den som slr sin fader eller sin moder, han skall straffas med
	dden.
021:016 Den som stjl en mnniska, vare sig han sedan sljer den stulne,
	eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med dden.
021:017 Den som uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder, han
	skall straffas med dden.

021:018 Om mn tvista med varandra, och den ene slr den andre med en
	sten eller med knuten hand, s att denne vl icke dr, men
	bliver sngliggande,
021:019 dock att han sedan kommer sig och kan g ute, stdd vid sin
	stav, s skall den som slog honom vara fri ifrn straff;
	allenast erstte han honom fr den tid han har frlorat och
	besrje sjukvrd t honom.
021:020 Om ngon slr sin trl eller sin trlinna med en kpp, s att
	den slagne dr under hans hand, s skall han straffas drfr.
021:021 Men om den slagne lever en eller tv dagar, skall han icke
	straffas, ty det var hans egna penningar.
021:022 Om mn trta med varandra, och ngon av dem stter till en
	havande kvinna, s att hon fder fram sitt foster, men eljest
	ingen olycka sker, s bte han vad kvinnans man lgger honom
	och betale efter skiljedomares prvning.
021:023 Men om olycka sker, skall liv givas fr liv,
021:024 ga fr ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot,
021:025 brnnskada fr brnnskada, sr fr sr, blnad fr blnad.
021:026 Om ngon slr sin trl eller sin trlinna i gat och frdrvar
	det, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr gat.
021:027 Sammalunda, om ngon slr ut en tand p sin trl eller sin
	trlinna, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr
	tanden.

021:028 Om en oxe stngar ngon till dds, man eller kvinna, s skall
	oxen stenas, och kttet m icke tas; men oxens gare vara fri
	ifrn straff.
021:029 Men om oxen frut har haft vanan att stngas, och hans gare har
	blivit varnad, men denne nd icke tager vara p honom, och oxen
	s ddar ngon, man eller kvinna, d skall oxen stenas, och hans
	gare skall ock ddas.
021:030 Men skulle lsepenning bliva denne lagd, s give han till lsen
	fr sitt liv s mycket som lgges honom.
021:031 r det en gosse eller en flicka som har blivit stngad av oxen,
	s skall med denne frfaras efter samma lag.
021:032 Men om oxen stngar en trl eller en trlinna, s skall garen
	giva t den stngades herre trettio siklar silver, och oxen
	skall stenas.

021:033 Om ngon ppnar en brunn, eller om ngon grver en ny brunn och
	icke tcker ver den, och sedan en oxe eller en sna faller
	dri,
021:034 s skall brunnens gare giva ersttning i penningar t djurets
	gare, men den dda kroppen skall vara hans.
021:035 Om ngons oxe stngar en annans oxe, s att denne dr, s skola
	de slja den levande oxen och dela betalningen fr honom och
	drjmte dela den dda kroppen.
021:036 Var det dremot knt att oxen frut hade vanan att stngas, men
	tog hans gare nd icke vara p honom, s skall han erstta oxe
	med oxe, men den dda kroppen skall vara hans.
022:001 Om ngon stjl en oxe eller ett fr och slaktar eller sljer
	djuret, s skall han giva fem oxar i ersttning fr oxen, och
	fyra fr fr fret.
022:002 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till dds, s
	vilar ingen blodskuld p drparen.
022:003 Men hade solen gtt upp, nr de skedde, d r det
	blodskuld.  Tjuven skall giva full ersttning; ger han intet, s
	skall han sljas, till gldande av vad han har stulit.
022:004 Om det stulna djuret, det m vara oxe eller sna eller fr,
	ptrffas levande i hans vld, skall han giva dubbel ersttning.

022:005 Om ngon lter avbeta en ker eller vingrd, eller slpper sin
	boskap ls, s att denna betar p en annans ker, d skall han
	erstta skadan med det bsta frn sin ker och med det bsta
	frn sin vingrd.
022:006 Om eld kommer ls och fattar i trnhckar, och drvid
	sdesskylar bliva uppbrnda eller oskuren sd eller annat p
	kern, s skall den som har vllat branden giva full ersttning.
022:007 Om ngon giver t en annan penningar eller gods att frvara, och
	detta bliver stulet ur hans hus, s skall tjuven, om han
	ertappas, giva dubbel ersttning.
022:008 Ertappas icke tjuven, d skall man fra husets gare fram fr
	Gud, p det att det m utrnas om han icke har frgripit sig p
	sin nstas tillhrighet.
022:009 Om frga uppstr angende orttrdigt tillgrepp -- det m glla
	oxe eller sna eller fr eller klder eller ngot annat som har
	frlorats -- och ngon pstr att en orttrdighet verkligen har
	gt rum, s skall bda parternas sak komma infr Gud.  Den som
	Gud dmer skyldig, han skall erstta den andre dubbelt.
022:010 Om ngon giver t en annan i frvar en sna eller en oxe eller
	ett fr, eller vilket annat husdjur det vara m, och detta dr
	eller bliver skadat eller bortrvat, utan att ngon ser det,
022:011 S skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, fr att
	det m utrnas om den ene icke har frgripit sig p den andres
	tillhrighet; denna ed skall garen antaga och den andre behver
	icke giva ngon ersttning.
022:012 Men om det har blivit bortstulet frn honom, d skall han
	erstta garen drfr.
022:013 Har det blivit ihjlrivet, skall han fra fram det ihjlrivna
	djuret ssom bevis; han behver d icke giva ersttning drfr.

022:014 Om ngon lnar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
	eller dr, och dess gare drvid icke r tillstdes, s skall
	han giva full ersttning.
022:015 r dess gare tillstdes, d behver han icke giva
	ersttning.  Var djuret lejt, d r legan ersttning.

022:016 Om ngon frfr en jungfru som icke r trolovad och lgrar
	henne, s skall han giva brudgva fr henne och taga henne till
	hustru.
022:017 Vgrar hennes fader att giva henne t honom, d skall han glda
	en s stor penningsumma som man plgar giva i brudgva fr en
	jungfru.

022:018 En trollkvinna skall du icke lta leva.

022:019 Var och en som beblandar sig med ngot djur skall straffas med
	dden.

022:020 Den som offrar t andra gudar n t HERREN allena, han skall
	givas till spillo.

022:021 En frmling skall du icke frortta eller frtrycka; I haven ju
	sjlva varit frmlingar i Egyptens land.
022:022 nkor och faderlsa skolen I icke behandla illa.
022:023 Behandlar du dem illa, s skall jag frvisso hra deras rop, nr
	de ropa till mig;
022:024 och min vrede skall upptndas, och jag skall drpa eder med
	svrd; s att edra egna hustrur bliva nkor och edra barn
	faderlsa.

022:025 Lnar du penningar t ngon fattig hos dig bland mitt folk, s
	skall du icke handla mot honom ssom en ockrare; I skolen icke
	plgga honom ngon rnta.
022:026 Har du av din nsta tagit hans mantel i pant, s skall du giva
	den tillbaka t honom, innan solen gr ned;
022:027 den r ju det enda tcke han har, och med den skyler han sin
	kropp.  Vad skall han eljest hava p sig, nr han ligger och
	sover?  Om han mste ropa till mig, s skall jag hra, ty jag r
	barmhrtig.

022:028 Gud skall du icke hda, och ver en hvding i ditt folk skall du
	icke uttala frbannelser.

022:029 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrn din press
	skall du utan drjsml frambra din gva.  Den frstfdde bland
	dina sner skall du giva t mig.
022:030 P samma stt skall du gra med dina fkreatur och din
	smboskap.  I sju dagar skola de stanna hos sina mdrar; p
	ttonde dagen skall du giva dem t mig.

022:031 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; ktt av ett djur som har
	blivit ihjlrivet p marken skolen I icke ta, t hundarna
	skolen I kasta det.
023:001 Du skall icke utsprida falskt rykte; t den som har en ortt sak
	skall du icke giva ditt bistnd genom att bliva ett orttfrdigt
	vittne.
023:002 Du skall icke flja med hopen i vad ont r, eller vittna s i
	ngon sak, att du bjer dig efter hopen och vrnger rtten.
023:003 Du skall icke vara partisk fr den ringe i ngon hans sak.

023:004 Om du trffar p din fiendes oxe eller sna som har kommit
	vilse, s skall du fra djuret tillbaka till honom.
023:005 Om du ser din ovns sna ligga dignad under sin brda, s skall
	du ingalunda lmna mannen ohulpen, utan hjlpa honom att lsa av
	brdan.

023:006 Du skall icke i ngon sak vrnga rtten fr den fattige som du
	har hos dig.
023:007 Du skall hlla dig fjrran ifrn ortt sak; du skall icke drpa
	den som r oskyldig och har rtt, ty jag skall icke giva rtt t
	ngon som r skyldig.
023:008 Du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de seende och
	frvrida de rttfrdigas sak.
023:009 En frmling skall du icke frtrycka; I veten ju huru frmlingen
	knner det, eftersom I sjlva haven varit frmlingar i Egyptens
	land.

023:010 I sex r skall du bes din jord och inbrga dess grda;
023:011 men under det sjunde ret skall du lta den vila och ligga
	orrd, fr att de fattiga bland ditt folk m ta drav; vad de
	lmna kvar, det m tas av markens djur.  S skall du ock gra
	med din vingrd och med din olivplantering.
023:012 Sex dagar skall du gra ditt arbete, men p sjunde dagen skall
	du hlla vilodag, fr att din oxe och din sna m hava ro, och
	din tjnstekvinnas son och frmlingen m njuta vila.

023:013 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga
	eder till vara.  Och andra gudars namn skolen I icke nmna; de
	skola icke hras i din mun.

023:014 Tre gnger om ret skall du hlla hgtid t mig.
023:015 Det osyrade brdets hgtid skall du hlla: i sju dagar skall du
	ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
	i mnaden Abib, eftersom du d drog ut ur Egypten; men med tomma
	hnder skall ingen trda fram infr mitt ansikte.
023:016 Du skall ock hlla skrdehgtiden, nr du skrdar frstlingen av
	ditt arbete, av det du har stt p marken.  Brgningshgtiden
	skall du ock hlla, vid rets utgng, nr du inbrgar frukten av
	ditt arbete frn marken.
023:017 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
	HERRENS, din Herres, ansikte.

023:018 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
	syrat.  Och det feta av mitt hgtidsoffer skall icke lmnas kvar
	ver natten till morgonen.

023:019 Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
	HERRENS, din Guds, hus.

	Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.
023:020 Se, jag skall snda en ngel framfr dig, som skall bevara dig
	p vgen och fra dig till den plats som jag har utsett.
023:021 Tag dig till vara infr honom och hr hans rst, var icke
	genstrvig mot honom, han skall icke hava frdrag med edra
	vertrdelser, ty mitt namn r i honom.
023:022 Men om du hr hans rst och gr allt vad jag sger, s skall jag
	bliva en fiende till dina fiender och en ovn till dina ovnner.
023:023 Ty min ngel skall g framfr dig och skall fra dig till
	amorernas, hetiternas, perissernas, kananernas, hivernas och
	jebusernas land, och jag skall utrota dem.
023:024 Du m icke tillbedja deras gudar eller tjna dem eller gra
	ssom man dr gr, utan du skall sl dem ned i grund och bryta
	snder deras stoder.
023:025 Men HERREN, eder Gud, skolen I tjna, s skall han fr dig
	vlsigna bde mat och dryck; sjukdom skall jag d ock avvnda
	frn dig.
023:026 I ditt land skall d icke finnas ngon kvinna som fder i otid
	eller r ofruktsam.  Dina dagars mtt skall jag gra fullt.
023:027 Frskrckelse fr mig skall jag snda framfr dig och vlla
	frvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall
	driva alla dina fiender p flykten fr dig.
023:028 Jag skall snda getingar framfr dig, och de skola frjaga
	hiverna, kananerna och hetiterna undan fr dig.
023:029 Dock skall jag icke p ett och samma r frjaga dem fr dig, p
	det att icke landet s m bliva en demark och vilddjuren frka
	sig till din skada;
023:030 utan smningom skall jag frjaga dem fr dig, till dess du har
	frkat dig, s att du kan taga landet till din arvedel.
023:031 Och jag skall lta ditt lands grnser g frn Rda havet till
	filisternas hav, och frn knen till floden; ty jag skall giva
	landets inbyggare i eder hand, och du skall frjaga dem, s att
	de fly fr dig.
023:032 Du m icke sluta frbund med dem eller deras gudar.
023:033 De skola icke f bo kvar i ditt land, p det att de icke m
	frleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjna
	deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.
024:001 Och han sade till Mose: Stig upp till HERREN, du sjlv jmte
	Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i Israel; och I
	skolen tillbedja p avstnd.
024:002 Mose allena m trda fram till HERREN, de andra m icke trda
	fram; ej heller m folket stiga ditupp med honom.
024:003 Och Mose kom till folket och frkunnade fr det alla HERRENS ord
	och alla hans rtter.  D svarade allt folket med en mun och
	sade: Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi gra.
024:004 Drefter upptecknade Mose alla HERRENS ord.  Och fljande morgon
	stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfr berget.  Och
	han reste dr tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
024:005 Och han snde israeliternas unga mn stad till att offra
	brnnoffer, s ock slaktoffer av tjurar till tackoffer t
	HERREN.
024:006 Och Mose tog hlften av blodet och slog det i sklarna, och den
	andra hlften av blodet stnkte han p altaret.
024:007 Och han tog frbundsboken och, frelste den fr folket.  Och de
	sade: Allt vad HERREN har sagt vilja vi gra och lyda.
024:008 D tog Mose blodet och stnkte drav p folket och sade: Se,
	detta r frbundets blod, det frbunds som HERREN har slutit med
	eder, i enlighet med alla dessa ord.

024:009 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i
	Israel stego ditupp.
024:010 Och de fingo se Israels Gud; och under hans ftter var likasom
	ett inlagt golv av safirer, likt sjlva himmelen i klarhet.
024:011 Men han lt icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
	sedan de hade skdat Gud, to de och drucko.

024:012 Och HERREN sade till Mose: Stig upp till mig p berget och bliv
	kvar dr, s skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
	budorden som jag har skrivit, till undervisning fr dessa.
024:013 D begav sig Mose stad med sin tjnare Josua; och Mose steg upp
	p Guds berg.
024:014 Men till de ldste sade han: Vnten hr p oss, till dess att
	vi komma tillbaka till eder.  Se, Aron och Hur ro hos eder; den
	som har ngot att andraga, han m vnda sig till dem.
024:015 S steg Mose upp p berget, och molnskyn vertckte berget.
024:016 Och HERRENS hrlighet vilade p Sinai berg, och molnskyn
	vertckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p
	Mose ur skyn.
024:017 Och HERRENS hrlighet tedde sig infr Israels barns gon ssom
	en frtrande eld, p toppen av berget.
024:018 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p berget.  Sedan blev
	Mose kvar p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter.
025:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:002 Sg till Israels barn att de upptaga en grd t mig; av var och
	en som har ett drtill villigt hjrta skolen I upptaga denna
	grd t mig.
025:003 Och detta r vad I skolen upptaga av dem ssom grd: guld,
	silver och koppar
025:004 mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
025:005 rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
025:006 olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
	vlluktande rkelsen,
025:007 ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
	efoden och fr brstsklden.

025:008 Och de skola gra t mig en helgedom, fr att jag m bo mitt
	ibland dem.
025:009 Tabernaklet och alla dess tillbehr skolen I gra alldeles efter
	de mnsterbilder som jag visar dig.

025:010 De skola gra en ark av akacietr, tv och en halv aln lng, en
	och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
025:011 Och du skall verdraga den med rent guld, innan och utan skall
	du verdraga den; och du skall p den gra en rand av guld runt
	omkring.
025:012 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och stta dem
	ver de fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p
	andra sidan.
025:013 Och du skall gra stnger av akacietr och verdraga dem med
	guld.
025:014 Och stngerna skall du skjuta in i ringarna, p sidorna av
	arken, s att man med dem kan bra arken.
025:015 Stngerna skola sitta kvar i ringarna p arken; de f icke
	dragas ut ur dem.
025:016 Och i arken skall du lgga vittnesbrdet, som jag skall giva
	dig.
025:017 Och du skall gra en ndastol av rent guld, tv och en halv
	aln lng och en och en halv aln bred.
025:018 Och du skall gra tv keruber av guld; i drivet arbete skall du
	gra dem och stta dem vid de bda ndarna av ndastolen.
025:019 Du skall gra en kerub till att stta vid ena ndan, och en
	kerub till att stta vid andra ndan.  I ett stycke med
	ndastolen skolen I gra keruberna vid dess bda ndar.
025:020 Och keruberna skola breda ut sina vingar och hlla dem uppt, s
	att de vertcka ndastolen med sina vingar, under det att de
	hava sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen skola
	keruberna vnda sina ansikten.
025:021 Och du skall stta ndastolen ovanp arken, och i arken skall du
	lgga vittnesbrdet, som jag skall giva dig.
025:022 Och dr skall jag uppenbara mig fr dig; frn ndastolen, frn
	platsen mellan de tv keruberna, som st p vittnesbrdets ark,
	skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva
	Israels barn.

025:023 Du skall ock gra ett bord av akacietr, tv alnar lngt, en aln
	brett och en och en halv aln hgt.
025:024 Och du skall verdraga det med rent guld; och du skall gra en
	rand av guld drp runt omkring
025:025 Och runt omkring det skall du gra en list av en hands bredd,
	och runt omkring listen skall du gra en rand av guld.
025:026 Och du skall till bordet gra fyra ringar av guld och stta
	ringarna i de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
025:027 Invid listen skola ringarna sitta, fr att stnger m skjutas in
	i dem, s att man kan bra bordet.
025:028 Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
	guld, och med dem skall bordet bras.
025:029 Du skall ock gra drtill fat och sklar, kannor och bgare, med
	vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du gra
	dem.
025:030 Och du skall bestndigt hava skdebrd liggande p bordet infr
	mitt ansikte.

025:031 Du skall ock gra en ljusstake av rent guld.  I drivet arbete
	skall ljusstaken gras, med sin fotstllning och sitt mittelrr;
	kalkarna drp, kulor och blommor skola vara i ett stycke med
	den.
025:032 Och sex armar skola utg frn ljusstakens sidor, tre armar frn
	ena sidan och tre armar frn andra sidan.
025:033 P den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor,
	vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
	armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
	bestende av en kula och en blomma s skall det vara p de sex
	arma som utg frn ljusstaken.
025:034 Men p sjlva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande
	mandelblommor, med sina kulor och blommor.
025:035 En kula skall sttas under del frsta armparet som utgr frn
	ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
	armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en
	kula under det tredje armparet som utgr frn ljusstaken, i ett
	stycke med den: allts under de sex armar som utg frn
	ljusstaken.
025:036 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den,
	alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
025:037 Och du skall till den gra sju lampor, och lamporna skall man
	stta upp s, att den kastar sitt sken ver platsen drframfr.
025:038 Och lamptnger och brickor till den skall du gra av rent guld.
025:039 Av en talent rent guld skall man gra den med alla dessa
	tillbehr.

025:040 Och se till, att du gr detta efter de mnsterbilder som hava
	blivit dig visade p berget.

026:001 Tabernaklet skall du gra av tio tygvder; av tvinnat vitt garn
	och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn skall du gra
	dem, med keruber p, i konstvvnad.
026:002 Var vd skall vara tjugutta alnar lng och fyra alnar bred;
	alla vderna skola hava samma mtt.
026:003 Fem av vderna skola fogas tillhopa med varandra; likas skola
	de fem vriga vderna fogas tillhopa med varandra.
026:004 Och du skall stta glor av mrkbltt garn i kanten p den ena
	vden, ytterst p det hopfogade stycket; s skall du ock gra i
	kanten p den vd som sitter ytterst i det andra hopfogade
	stycket.
026:005 Femtio glor skall du stta p den ena vden, och femtio glor
	skall du stta ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade
	stycket, s att glorna svara emot varandra.
026:006 Och du skall gra femtio hktor av guld och foga tillhopa
	vderna med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgr
	ett helt.

026:007 Du skall ock gra tygvder av gethr till ett tckelse ver
	tabernaklet; elva sdana vder skall du gra.
026:008 Var vad skall vara trettio alnar lng och fyra alnar bred; de
	elva vderna skola hava samma mtt.
026:009 Fem av vderna skall du foga tillhopa till ett srskilt stycke,
	och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt stycke,
	och den sjtte vden skall du lgga dubbel p framsidan av
	tltet.
026:010 Och du skall satta femtio glor i kanten p den ena vden, den
	som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor
	i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
026:011 Och du skall gra femtio hktor av koppar och haka in hktorna i
	glorna och foga tckelset tillhopa, s att det utgr ett helt.
026:012 Men vad verskottet av tckelsets vder angr, det som rcker
	ver, s skall den halva vd som rcker ver hnga ned p
	baksidan av tabernaklet.
026:013 Och den aln p vardera sidan, som p lngden av tckelsets vder
	rcker ver, skall hnga ned p bda sidorna av tabernaklet fr
	att vertcka det.
026:014 Vidare skall du gra ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
	tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
	ovanp detta.

026:015 Brderna till tabernaklet skall du gra av akacietr, och de
	skola stllas upprtt.
026:016 Tio alnar lngt och en och en halv aln brett skall vart brde
	vara.
026:017 Vart brde skall hava tv tappar, frbundna sinsemellan med en
	list; s skall du gra p alla brderna till tabernaklet.
026:018 Och av tabernaklets brder skall du stta tjugu p sdra sidan,
	sderut.
026:019 Och du skall gra fyrtio fotstycken av silver att stta under de
	tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
	tappar.
026:020 Likaledes skall du p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
	stta tjugu brder,
026:021 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
	brde.
026:022 Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, skall du stta sex
	brder.
026:023 Och tv brder skall du stta p tabernaklets hrn, p baksidan;
026:024 och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv nedtill, och
	likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
	skall det vara med dem bda.  Dessa skola sttas i de bda
	hrnen.
026:025 Sledes bliver det tta brder med tillhrande fotstycken av
	silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
	brde.
026:026 Och du skall gra tvrstnger av akacietr, fem till de brder
	som ro p tabernaklets ena sida
026:027 och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets andra
	sida, och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets
	baksida, vsterut.
026:028 Och den mellersta tvrstngen, den som sitter mitt p brderna,
	skall g tvrs ver, frn den ena ndan till den andra.
026:029 Och brderna skall du verdraga med guld, och ringarna p dem, i
	vilka tvrstngerna skola skjutas in, skall du gra av guld, och
	tvrstngerna skall du verdraga med guld.
026:030 Och du skall stta upp tabernaklet, sdant det skall vara, ssom
	det har blivit dig visat p berget.

026:031 Du skall ock gra en frlt av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt
	och tvinnat vitt garn; den skall gras i konstvvnad, med keruber
	p.
026:032 Och du skall hnga upp den p fyra stolpar av akacietr, som
	skola vara verdragna med guld och hava bakar av guld och st p
	fyra fotstycken av silver.
026:033 Och du skall hnga upp frlten under hktorna, och fra dit
	vittnesbrdets ark och stlla den innanfr frlten; och s
	skall frlten fr eder vara en skiljevgg mellan det heliga och
	det allraheligaste.
026:034 Och du skall stta ndastolen p vittnesbrdets ark inne i det
	allraheligaste.
026:035 Men bordet skall du stlla utanfr frlten, och ljusstaken mitt
	emot bordet, p tabernaklets sdra sida; bordet skall du allts
	stlla p norra sidan.
026:036 Och du skall gra ett frhnge fr ingngen till tltet, i
	brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat
	vitt garn.
026:037 Och du skall till frhnget gra fem stolpar av akacietr och
	verdraga dem med guld, och hakarna p dem skola vara av guld,
	och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.
027:001 Du skall ock gra ett altare av akacietr, fem alnar lngt och
	fem alnar brett -- s att altaret bildar en liksidig fyrkant --
	och tre alnar hgt.
027:002 Och du skall gra hrn drtill, Som skola sitta i dess fyra
	hrn; i ett stycke drmed skola hrnen vara.  Och du skall
	verdraga det med koppar.
027:003 Och krl till att fra bort askan skall du gra drtill, s ock
	skovlar, sklar, gafflar och fyrfat.  Alla dess tillbehr skall
	du gra av koppar.
027:004 Och du skall gra ett galler drtill, ett ntverk av koppar, och
	p ntet skall du stta fyra ringar av koppar i dess fyra hrn.
027:005 Och du skall stta det under avsatsen p altaret, nedtill, s
	att ntet rcker upp till mitten av altaret.
027:006 Och du skall gra stnger till altaret, stnger av akacietr,
	och verdraga dem med koppar.
027:007 Och stngerna skola skjutas in i ringarna, s att stngerna
	sitta p altarets bda sidor, nr man br det.
027:008 Ihligt skall du gra det, av plankor.  Ssom det har blivit dig
	visat p berget, s skall det gras.

027:009 Du skall ock gra en frgrd till tabernaklet.  Fr den sdra
	sidan, sderut, skola omhngen till frgrden gras av tvinnat
	vitt garn, hundra alnar lnga -- detta fr den ena sidan;
027:010 Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken
	tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av
	silver.
027:011 Likaledes skola fr norra lngsidan omhngen gras, hundra alnar
	lnga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas
	fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
	skola vara av silver.
027:012 Och frgrdens vstra kortsida skall hava omhngen som ro
	femtio alnar lnga; stolparna till dem skola vara tio och dessas
	fotstycken tio.
027:013 Och frgrdens bredd p fram sidan, sterut, skall vara femtio
	alnar
027:014 Och omhngena skola vara femton alnar lnga p ena sidan drav,
	med tre stolpar p tre fotstycken;
027:015 likaledes skola omhngena p andra sidan vara femton alnar lnga
	med tre stolpar p tre fotstycken.
027:016 Och till frgrdens port skall gras ett frhnge, tjugu alnar
	lngt i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
	tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p fyra fotstycken.
027:017 Alla stolparna runt omkring fr grden skola vara frsedda med
	kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken
	skola vara av koppar.
027:018 Frgrden skall vara hundra alnar lng och femtio alnar bred
	utefter hela lngden; omhgnaden skall vara fem alnar hg, av
	tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
027:019 Alla tabernaklets tillbehr fr allt arbete drvid, s ock alla
	dess pluggar och alla frgrdens pluggar skola vara av koppar.

027:020 Och du skall bjuda Israels barn att bra till dig ren olja, av
	sttta oliver, till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna
	sttas upp.
027:021 I uppenbarelsetltet, utanfr den frlt som hnger framfr
	vittnesbrdet, skola Aron och hans sner skta den, frn aftonen
	till morgonen, infr HERRENS ansikte.  Detta skall vara en
	evrdlig stadga frn slkte till slkte, en grd av Israels
	barn.
028:001 Och du skall lta din broder Aron och hans sner med honom, trd
	fram till dig ur Israels barns krets fr att de m bliva plster
	t mig Aron sjlv och hans sner: Nadab och Abihu, Eleasar och
	Itamar.
028:002 Och du skall gra t din broder Aron heliga klder, till ra och
	prydnad.
028:003 Och du skall tillsga alla edra konstfrfarna mn, som jag har
	uppfyllt med vishetens ande, att de skola gra klder t Aron,
	fr att har m helgas till att bliva prst t mig.
028:004 Och dessa ro de klder som de skola gra: brstskld, efod,
	kpa, rutig livkldnad, huvudbindel och blte.  De skola gra
	heliga klder t din broder Aron och hans sner, fr att han m
	bliva prst t mig.
028:005 Och hrtill skola de taga av guldet och av det mrkbla, det
	purpurrda, det rosenrda och det vita garnet.

028:006 Efoden skola de gra av guld och av mrkbltt purpurrtt,
	rosenrtt och tvinnat vitt garn, i konstvvnad.
028:007 Den skall vid sina bda ndar hava tv axelstycken, som skola
	fstas ihop, s att den hllen hopfst.
028:008 Och skrpet, som skall sitta p efoden och sammanhlla den,
	skall vara av samma slags vvnad och i ett stycke med den: av
	guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
	garn.
028:009 Och du skall taga tv onyxstenar och p dem inrista Israels
	sners namn,
028:010 sex av namnen p den ena stenen och de sex vrigas namn p den
	andra stenen, efter ttfljd.
028:011 Med stensnidarkonst, ssom man graverar signetringar, skall du
	inrista Israels sners namn p de tv stenarna.  Med ntverk av
	guld skall du omgiva dessa.
028:012 Och du skall satta de bda stenarna p efodens axelstycken, fr
	att stenarna m bringa Israels barn i minnelse; Aron skall bra
	deras namn infr HERRENS ansikte p sina bda axlar, fr att
	bringa dem i minnelse.
028:013 Och du skall gra fltverk av guld,
028:014 s ock tv kedjor av rent guld; i virat arbete skall du gra
	dessa, ssom man gr snodder.  Och du skall fsta de snodda
	kedjorna vid fltverken.

028:015 En domsskld skall du gra i konstvvnad; du skall gra den i
	samma slags vvnad som efoden: av guld och av mrkbltt,
	purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn skall du gra den.

028:016 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vska,
	ett kvarter lng och ett kvarter bred.
028:017 Och du skall bestta den med infattade stenar, ordnade p fyra
	rader: i frsta raden en karneol, en topas och en smaragd;
028:018 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
028:019 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
028:020 i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Omgivna med
	fltverk av guld skola de sitta i sin infattning.
028:021 Stenarna skola vara tolv, efter Israels sners namn, en fr vart
	namn; var sten skall bra namnet p en av de tolv stammarna,
	inristat p samma stt som man graverar signetringar.
028:022 Och du skall till brstsklden gra kedjor i virat arbete, ssom
	man gr snodder, av rent guld.
028:023 Vidare skall du till brstsklden gra tv ringar av guld och
	stta dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
028:024 Och du skall fsta de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
	brstskldens hrn.
028:025 Och de tv snoddernas bda andra ndar skall du fsta vid de tv
	fltverken och s fsta dem vid efodens axelstycken p dess
	framsida.
028:026 Och du skall gra tv andra ringar av guld och stta dem i
	brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som r vnd
	int mot efoden.
028:027 Och ytterligare skall du gra tv ringar av guld och fsta dem
	vid efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
	fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
028:028 Och man skall knyta fast brstsklden med ett mrkbltt snre,
	Som gr frn dess ringar in i efodens ringar, s att den sitter
	ovanfr efodens skrp, p det att brstsklden icke m lossna
	frn efoden.
028:029 Aron skall s bra Israels sners namn i domssklden p sitt
	hjrta, nr han gr in helgedomen, fr att bringa dem i
	minnelse infr HERRENS ansikte bestndigt.
028:030 Och du skall lgga urim och tummim in i domssklden, s
	att de ligga p Arons hjrta, nr han ingr infr HERRENS
	ansikte; och Aron skall s bra Israels barns dom p sitt hjrta
	infr HERRENS ansikte bestndigt.

028:031 Efodkpan skall du gra helt och hllet av mrkbltt tyg;
028:032 och mitt p den skall vara en ppning fr huvudet, och denna
	ppning skall omgivas med en vvd kant, likasom ppningen p en
	pansarskjorta, fr att den icke slitas snder.
028:033 Och p dess nedre fll skall du stta granatpplen, gjorda av
	mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn, runt omkring fllen,
	och bjllror av guld mellan dessa runt omkring:
028:034 en bjllra av guld och s ett granatpple, sedan en bjllra av
	guld och s ter ett granatpple, runt omkring fllen p kpan.
028:035 Och denna skall Aron hava p sig, nr han gr tjnst, s att det
	hres, nr han gr in i helgedomen infr HERRENS ansikte, och
	nr han gr ut -- detta p det att han icke m d.

028:036 Du skall ock gra en plt av rent guld, och p den skall du
	rista, ssom man graverar signetringar: Helgad t HERREN.
028:037 Och du skall fsta den vid ett mrkbltt snre, och den skall
	sitta p huvudbindeln; p framsidan av huvudbindeln skall den
	sitta.
028:038 Den skall sitta p Arons panna, och Aron skall bra den
	missgrning som vidlder de heliga gvor Israels barn bra fram,
	nr de giva ngra heliga gvor; den skall sitta p hans panna
	bestndigt, fr att de m bliva vlbehagliga infr HERRENS
	ansikte.

028:039 Du skall ock vva en rutig livkldnad av vitt garn, och du skall
	gra en huvudbindel av vitt garn; och ett blte skall du gra i
	brokig vvnad.
028:040 Ocks t Arons sner skall du gra livkldnader, och du skall
	gra blten t dem; och huvor skall du gra t dem, till ra och
	prydnad.  Och detta skall du klda p din broder Aron och hans
	sner jmte honom;
028:041 och du skall smrja dem och fretaga handfyllning med dem och
	helga dem till att bliva prster t mig.
028:042 Och du skall gra t dem benklder av linne, som skyla deras
	blygd; dessa skola rcka frn lnderna ned p lren.
028:043 Och Aron och hans sner skola hava dem p sig, nr de g in i
	uppenbarelsetltet eller trda fram till altaret fr att gra
	tjnst i helgedomen -- detta p det att de icke m komma att
	bra p missgrning och s trffas av dden.  Detta skall vara en
	evrdlig stadga fr honom och hans avkomlingar efter honom.

029:001 Och detta r vad du skall gra med dem fr att helga dem till
	att bliva prster t mig:
	Tag en ungtjur och tv vdurar, felfria djur,
029:002 och osyrat brd och osyrade kakor, begjutna med olja, och
	osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjl skall du
	baka dem.
029:003 Och du skall lgga dem i en och samma korg och bra fram dem i
	korgen ssom offergva, nr du fr fram tjuren och de tv
	vdurarna.
029:004 Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
	uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
029:005 Och du skall taga klderna och stta p Aron livkldnaden och
	efodkpan och sjlva efoden och brstsklden; och du skall fsta
	ihop alltsammans p honom med efodens skrp.
029:006 Och du skall stta huvudbindeln p hans huvud och fsta det
	heliga diademet p huvudbindeln.
029:007 Och du skall taga smrjelseoljan och gjuta p hans huvud och
	smrja honom.
029:008 Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.

029:009 Och du skall omgjorda dem, Aron och hans sner, med blten och
	binda huvor p dem.  Och de skola hava prstadmet ssom en
	evrdlig rtt.  S skall du fretaga handfyllning med Aron och
	hans sner.
029:010 Och du skall fra tjuren fram infr uppenbarelsetltet, och Aron
	och hans sner skola lgga sina hnder p tjurens huvud.
029:011 Sedan skall du slakta tjuren infr HERRENS ansikte, vid ingngen
	till uppenbarelsetltet.
029:012 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p
	altarets hrn; men allt det vriga skall du gjuta ut vid foten
	av altaret.
029:013 Och du skall taga allt det fett som omsluter inlvorna, s ock
	leverfettet och bda njurarna med det fett som sitter p dem,
	och frbrnna det p altaret.
029:014 Men kttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du
	brnna upp i eld utanfr lgret.  Det r ett syndoffer.

029:015 Och du skall taga den ena vduren, och Aron och hans sner skola
	lgga sina hnder p vdurens huvud.
029:016 Sedan skall du slakta vduren och taga hans blod och stnka p
	altaret runt omkring;
029:017 men sjlva vduren skall du dela i dess stycken, och du skall
	tv inlvorna och ftterna och lgga dem p styckena och
	huvudet.
029:018 Och du skall frbrnna hela vduren p altaret; det r ett
	brnnoffer t HERREN.  En vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t
	HERREN r det.

029:019 Drefter skall du taga den andra vduren, och Aron och hans
	sner skola lgga sina hnder p vdurens huvud.
029:020 Sedan skall du slakta vduren och taga av hans blod och bestryka
	Arons hgra rsnibb och hans sners hgra rsnibb och tummen p
	deras hgra hand och stortn p deras hgra fot; men det vriga
	blodet skall det stnka p altaret runt omkring.
029:021 Och du skall taga av blodet p altaret och av smrjelseoljan och
	stnka p Aron och hans klder, och likaledes p hans sner och
	hans sners klder; s bliver han helig, han sjlv svl som
	hans klder, och likaledes hans sner svl som hans sners
	klder.
029:022 Och du skall taga fettet av vduren, svansen och det fett som
	omsluter inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med
	fettet p dem, drtill det hgra lrstycket ty detta r
	handfyllningsvduren.
029:023 Och du skall taga en rundkaka, en oljebrdskaka och en tunnkaka
	ur korgen med de osyrade brden, som str infr HERRENS ansikte.
029:024 Och du skall lgga alltsammans p Arons och hans sners hnder
	och vifta det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
029:025 Sedan skall du taga det ur deras: hnder och frbrnna det p
	altaret ovanp brnnoffret, till en vlbehaglig lukt infr
	HERREN; det r ett eldsoffer t HERREN.
029:026 Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvdur och vifta
	den ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och detta skall
	vara din del.
029:027 S skall du helga viftoffersbringan och offergrdslret, det som
	viftas och det som gives ssom offergrd, de delar av
	handfyllningsvduren, som skola tillhra Aron och hans sner.
029:028 Och detta skall tillhra Aron och; hans sner ssom en evrdlig
	rtt av Israels barn, ty det r en offergrd.  Det skall vara en
	grd av Israels barn, av deras tackoffer, en grd av dem t
	HERREN.
029:029 Och Arons heliga klder skola hans sner hava efter honom, fr
	att de i dem m bliva smorda och mottaga handfyllning.
029:030 I sju dagar skall den av hans sner, som bliver prst i hans
	stlle, iklda sig dem, den som skall g in i uppenbarelsetltet
	fr att gra tjnst i helgedomen.
029:031 Och du skall taga handfyllningsvduren och koka hans ktt p en
	helig plats.
029:032 Och vdurens ktt jmte brdet: som r i korgen skola Aron och
	hans sner ta vid ingngen till uppenbarelsetltet; de skola
	ta detta,
029:033 det som har anvnts till att bringa frsoning vid deras
	handfyllning och helgande, men ingen frmmande fr ta drav, ty
	det r heligt.
029:034 Och om ngot av handfyllningskttet eller av brdet bliver ver
	till fljande morgon, s skall du i eld brnna upp detta som har
	blivit ver; det fr icke tas, ty det r heligt.

029:035 S skall du gra med Aron och hans sner, i alla stycken ssom
	jag har bjudit dig.  Sju dagar skall deras handfyllning vara.
029:036 Och var dag skall du offra en tjur ssom syndoffer till
	frsoning och rena altaret, i det du bringar frsoning fr det;
	och du skall smrja det fr att helga det.
029:037 I sju dagar skall du bringa frsoning fr altaret och helga det.
	S bliver altaret hgheligt; var och en som kommer vid altaret
	bliver helig.

029:038 Och detta r vad du skall offra p altaret: tv rsgamla lamm
	fr var dag bestndigt.
029:039 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
	skall du offra vid aftontiden,
029:040 och till det frsta lammet en tiondedels efa fint mjl, begjutet
	med en fjrdedels hin olja av sttta oliver, och ssom
	drickoffer en fjrdedels hin vin.
029:041 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
	spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det,
	till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
029:042 Detta skall vara edert dagliga brnnoffer frn slkte till
	slkte, vid ingngen till uppenbarelsetltet, infr HERRENS
	ansikte, dr jag skall uppenbara mig fr eder, fr att dr tala
	med dig.
029:043 Dr skall jag uppenbara mig fr Israels barn, och det rummet
	skall bliva helgat av min hrlighet.
029:044 Och jag skall helga uppenbarelsetltet och altaret, och Aron och
	hans sner skall jag helga till att bliva prster t mig.
029:045 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
029:046 Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, som frde
	dem ut ur Egyptens land, fr att jag skulle bo mitt ibland
	dem.  Jag r HERREN, deras Gud.
030:001 Och du skall gra ett altare fr att antnda rkelse drp, av
	akacietr skall du gra det.
030:002 Det skall vara en aln lngt och en aln brett -- en liksidig
	fyrkant -- och tv alnar hgt; dess horn skola vara i ett stycke
	drmed.
030:003 Och du skall verdraga det med rent guld, dess skiva, dess
	vggar runt omkring och dess hrn; och du skall gra en rand av
	guld drp runt omkring.
030:004 Och du skall till det gra tv ringar av guld och stta dem
	nedanfr randen, p dess bda sidor; p de bda sidostyckena
	skall du stta dem.  De skola vara dr, fr att stnger m
	skjutas in i dem, s att man med dem kan bra altaret.
030:005 Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
	guld.
030:006 Och du skall stlla det framfr den frlt som hnger framfr
	vittnesbrdets ark, s att det str framfr ndastolen, som r
	ovanp vittnesbrdet, dr jag skall uppenbara mig fr dig.
030:007 Och Aron skall antnda vlluktande rkelse drp; var morgon,
	nr han tillreder lamporna, skall han antnda rkelse;
030:008 och likaledes skall Aron antnda rkelse, nr han vid aftontiden
	stter upp lamporna.  Detta skall vara det dagliga rkoffret
	infr HERRENS ansikte, frn slkte till slkte.
030:009 I skolen icke lta ngon frmmande rkelse komma drp, ej
	heller brnnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen
	utgjuta drp.
030:010 Och Aron skall en gng om ret bringa frsoning fr dess horn;
	med blod av frsoningssyndoffret skall han en gng om ret
	bringa frsoning fr det, slkte efter slkte.  Det r hgheligt
	fr HERREN.

030:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:012 Nr du rknar antalet av Israels barn, nmligen av dem som
	inmnstras, skall vid mnstringen var och en giva t HERREN en
	frsoningsgva fr sig, p det att ingen hemskelse m drabba
	dem vid mnstringen.
030:013 Detta r vad var och en som upptages bland de inmnstrade skall
	giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln
	rknad till tjugu gera -- en halv sikel ssom offergrd t
	HERREN,
030:014 Var och en som upptages bland de inmnstrade, var och en som r
	tjugu r gammal eller drutver, skall giva detta ssom
	offergrd t HERREN.
030:015 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre n en
	halv sikel, nr I given offergrden t HERREN, till att bringa
	frsoning fr eder.
030:016 Och du skall taga frsoningspenningarna av Israels barn och
	anvnda dem till arbetet vid uppenbarelsetltet.  S skall ske,
	fr att Israels barn m vara i minnelse infr HERRENS ansikte,
	och fr att frsoning m bringas fr eder.

030:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:018 Du skall ock gra ett bcken av koppar med en fotstllning av
	koppar, till tvagning, och stlla det mellan uppenbarelsetltet
	och altaret och gjuta vatten dri.
030:019 Och Aron och hans sner skola tv sina hnder och ftter med
	vatten drur.
030:020 Nr de g in i uppenbarelsetltet, skola de tv sig med vatten,
	p del att de icke m d; s ock nr de trda fram till altaret
	fr att gra tjnst genom att antnda eldsoffer t HERREN.
030:021 De skola tv sina hnder och ftter, p det att de icke m
	d.  Och detta skall vara en evrdlig stadga fr dem: fr honom
	sjlv och hans avkomlingar frn slkte till slkte.

030:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:023 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar
	myrradropp, hlften s mycket kanel av finaste slag, allts tv
	hundra femtio siklar, likaledes tv hundra femtio siklar kalmus
	av finaste slag,
030:024 drtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt,
	och en hin olivolja.
030:025 Och du skall av detta gra en helig smrjelseolja, en
	konstmssigt beredd salva; det skall vara en helig
	smrjelseolja.
030:026 Och du skall drmed smrja uppenbarelsetltet, vittnesbrdets
	ark,
030:027 bordet med alla dess tillbehr, ljusstaken med dess tillbehr,
	rkelsealtaret,
030:028 brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, ntligen bckenet
	med dess fotstllning.
030:029 Och du skall helga dem, s att de bliva hgheliga; var och en
	som sedan kommer vid dem bliver helig.
030:030 Och Aron och hans sner skall du smrja, och du skall helga dem
	till att bliva prster t mig.
030:031 Och till Israels barn skall du tala och sga: Detta skall vara
	min heliga smrjelseolja hos eder, frn slkte till slkte.
030:032 P ingen annan mnniskas kropp m den komma, ej heller mn I
	gra ngon annan s sammansatt som denna.  Helig r den, helig
	skall den vara fr eder.
030:033 Den som bereder en sdan salva, och den som anvnder ngot drav
	p ngon frmmande, han skall utrotas ur sin slkt.

030:034 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vlluktande kryddor,
	stakte och sjnagel och galban, och jmte dessa vllukter rent
	rkelseharts, lika mycket av vart slag,
030:035 och gr drav rkelse, en konstmssigt beredd blandning, saltad,
	ren, helig.
030:036 Och en del av den skall du stta till pulver och lgga framfr
	vittnesbrdet i uppenbarelsetltet, dr jag vill uppenbara mig
	fr dig.  Hghelig skall den vara fr eder.
030:037 Och ingen annan rkelse mn I gra t eder s sammansatt som
	denna skall vara.  Helig skall den vara dig fr HERREN.
030:038 Den som gr sdan fr att njuta av dess lukt, han skall utrotas
	ur sin slkt.
031:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:002 Se, jag har kallat och nmnt Besalel, son till Uri, son till
	Hur, av Juda stam;
031:003 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och
	frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
031:004 till att tnka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver
	och koppar,
031:005 till att snida stenar fr infattning och till att snida i tr,
	korteligen, till att utfra alla slags arbeten.
031:006 Och se, jag har givit honom till medhjlpare Oholiab, Ahisamaks
	son, av Dans stam, och t alla edra konstfrfarna mn har jag
	givit vishet i hjrtat.  Dessa skola kunna gra allt vad jag har
	bjudit dig:
031:007 uppenbarelsetltet, vittnesbrdets ark, ndastolen drp, alla
	uppenbarelsetltets tillbehr,
031:008 bordet med dess tillbehr, den gyllene ljusstaken med alla dess
	tillbehr, rkelsealtaret,
031:009 brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, bckenet med dess
	fotstllning,
031:010 de stickade klderna och prsten Arons andra heliga klder, s
	och hans sners prstklder,
031:011 ntligen smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen till
	helgedomen.  De skola utfra sitt arbete i alla stycken ssom jag
	har bjudit dig.

031:012 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:013 Tala du till Israels barn och sg: Mina sabbater skolen I hlla,
	ty de ro ett tecken mellan mig och eder, frn slkte till
	slkte, fr att I skolen veta att jag r HERREN, som helgar
	eder.
031:014 S hllen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig.  Den som
	ohelgar den skall straffas med dden; ty var och en som p den
	dagen gr ngot arbete, han skall utrotas ur sin slkt.
031:015 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat,
	en HERRENS helgdag.  Var och en som gr ngot arbete p
	sabbatsdagen skall straffas med dden.
031:016 Och Israels barn skola hlla sabbaten, s att de fira den slkte
	efter slkte, ssom ett evigt frbund.
031:017 Den skall vara ett evrdligt tecken mellan mig och Israels barn;
	ty p sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p sjunde
	dagen vilade han och tog sig ro.

031:018 Nr han nu hade talat ut med; Mose p Sinai berg, gav han honom
	vittnesbrdets tv tavlor, tavlor av sten, p vilka Gud hade
	skrivit med sitt finger.
032:001 Men nr folket sg att Mose drjde att komma ned frn berget,
	frsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: Upp, gr
	oss en gud som kan g framfr oss; ty vi veta icke vad som har
	vederfarits denne Mose, honom som frde oss upp ur Egyptens
	land.
032:002 D sade Aron till dem: Tagen guldringarna ut ur ronen p edra
	hustrur, edra sner och edra dttrar, och bren dem till mig.
032:003 D tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ronen, och
	de buro dem till Aron;
032:004 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och
	gjorde drav en gjuten kalv.  Och de sade: Detta r din Gud,
	Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land.
032:005 Nr Aron sg detta, byggde han ett altare t honom.  Och Aron lt
	utropa och sga: I morgon bliver en HERRENS hgtid.
032:006 Dagen drefter stodo de bittida upp och offrade brnnoffer och
	buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att ta och
	dricka, och drp stodo de upp till att leka.

032:007 D sade HERREN till Mose: G ditned, ty ditt folk, som du har
	frt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad frdrvligt
	r.
032:008 De hava redan vikit av ifrn den vg som jag bjd dem g; de
	hava gjort sig en gjuten kalv.  Den hava de tillbett, t den hava
	de offrat, och sagt: 'Detta r din Gud, Israel, han som har frt
	dig upp ur Egyptens land.
032:009 Och HERREN sade ytterligare till Mose: Jag ser att detta folk
	r ett hrdnackat folk.
032:010 S lt mig nu vara, p det att min vrede m brinna mot dem, och
	p det att jag m frgra dem; dig vill jag sedan gra till ett
	stort folk.
032:011 Men Mose bnfll infr HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, varfr
	skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och
	stark hand har frt ut ur Egyptens land?
032:012 Varfr skulle egyptierna f sga: 'Till deras olycka har han
	frt dem ut, till att drpa dem bland bergen och frgra dem
	frn jorden'?  Vnd dig ifrn din vredes gld, och ngra det onda
	du nu har i sinnet mot ditt folk.
032:013 Tnk p Abraham, Isak och Israel, dina tjnare, t vilka du med
	ed vid dig sjlv har givit det lftet: 'Jag skall gra eder sd
	talrik ssom stjrnorna p himmelen, och hela det land som jag
	har talat om skall jag giva t eder sd, och de skola f det
	till evrdlig arvedel.'
032:014 D ngrade HERREN det onda som han hade hotat att gra mot sitt
	folk.

032:015 Och Mose vnde sig om och steg ned frn berget, och han hade med
	sig vittnesbrdets tv tavlor.  Och p tavlornas bda sidor var
	skrivet bde p den ena sidan och p den andra var skrivet.
032:016 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift,
	inristad p tavlorna.
032:017 Nr Josua nu hrde huru folket skriade, sade han till Mose:
	Krigsrop hres i lgret.
032:018 Men han svarade: Det r varken segerrop som hres, ej heller r
	det ett ropande ssom efter nederlag; det r sng jag hr.
032:019 Nr sedan Mose kom nrmare lgret och fick se kalven och dansen,
	upptndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrn sig och
	slog snder dem nedanfr berget.
032:020 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brnde den i eld och
	krossade den till stoft; detta strdde han i vattnet och gav det
	t Israels barn att dricka.
032:021 Och Mose sade till Aron: Vad har folket gjort dig, eftersom du
	har kommit dem att beg en s stor synd?
032:022 Aron svarade: Min herres vrede m icke upptndas; du vet sjlv
	att detta folk r ont.
032:023 De sade till mig: 'Gr oss en gud som kan g framfr oss; ty vi
	veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som frde
	oss upp ur Egyptens land.'
032:024 D sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de
	gvo det t mig.  Och jag kastade det i elden, och s kom kalven
	till.

032:025 D nu Mose sg att folket var lsslppt, eftersom Aron, till
	skadegldje fr deras fiender, hade slppt dem lsa,
032:026 stllde han sig i porten till lgret och ropade: Var och en som
	hr HERREN till komme hit till mig.  D frsamlade sig till
	honom alla Levi barn.
032:027 Och han sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Var och en
	binde sitt svrd vid sin lnd.  Gn s igenom lgret, fram och
	tillbaka, frn den ena porten till den andra, Och drpen vem I
	finnen, vore det ocks broder eller vn eller frnde.
032:028 Och Levi barn gjorde ssom Mose hade sagt; och p den dagen
	fllo av folket vid pass tre tusen mn.
032:029 Och Mose sade: Eftersom I nu haven sttt emot edra egna sner
	och brder, mn I i dag taga handfyllning till HERRENS tjnst,
	fr att vlsignelse i dag m komma ver eder.

032:030 Dagen drefter sade Mose till folket: I haven begtt en stor
	synd.  Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan
	bringa frsoning fr eder synd.
032:031 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: Ack, detta folk
	har begtt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
032:032 Men frlt dem nu deras synd; varom icke, s utplna mig ur
	boken som du skriver i.
032:033 Men HERREN svarade Mose: Den som har syndat mot mig, honom
	skall jag utplna ur min bok.
032:034 G nu och fr folket dit jag har sagt dig; se, min ngel skall
	g framfr dig.  Men nr min hemskelses dag kommer, skall jag p
	dem hemska deras synd.
032:035 S straffade HERREN folket, drfr att de hade gjort kalven, den
	som Aron gjorde.
033:001 Och HERREN sade till Mose: Upp, drag stad hrifrn med folket
	som du har frt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det
	land som jag med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob, i det
	jag sade: 't din sd skall jag giva det.'
033:002 Jag skall snda en ngel framfr dig och frjaga kananerna,
	amorerna, hetiterna, perisserna, hiverna och jebuserna,
033:003 fr att du m komma till ett land som flyter av mjlk och
	honung.  Ty eftersom du r ett hrdnackat folk, vill jag icke
	sjlv draga upp med dig; jag kunde d frgra dig under vgen.
033:004 Nr folket hrde detta strnga tal, blevo de sorgsna, och ingen
	tog sina smycken p sig.

033:005 Och HERREN sade till Mose: Sg till Israels barn: I ren ett
	hrdnackat folk.  Om jag allenast ett gonblick droge med dig,
	skulle jag frgra dig.  Men lgg nu av dig dina smycken, s vill
	jag se till, vad jag skall gra med dig.
033:006 S togo d Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
	allt ifrn vistelsen vid Horebs berg.

033:007 Men Mose hade fr sed att taga tltet och sl upp det ett stycke
	utanfr lgret; och han kallade det uppenbarelsetltet.  Och
	var och en som ville rdfrga HERREN mste g ut till
	uppenbarelsetltet utanfr lgret.
033:008 Och s ofta Mose gick ut till tltet, stod allt folket upp, och
	var och en stllde sig vid ingngen till sitt tlt och skdade
	efter Mose, till dess han hade kommit in i tltet.
033:009 Och s ofta Mose kom in i tltet, steg molnstoden ned och blev
	stende vid ingngen till tltet; och han talade med Mose.
033:010 Och allt folket sg molnstoden st vid ingngen till tltet; d
	fll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingngen till
	sitt tlt.
033:011 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, ssom nr den
	ena mnniskan talar med den andra.  Sedan vnde Mose tillbaka
	till lgret; men hans tjnare Josua, Nuns son, en ung man,
	lmnade icke tltet.

033:012 Och Mose sade till HERREN: Vl sger du till mig: 'Fr detta
	folk ditupp'; men du har icke ltit mig veta vem du vill snda
	med mig Du har dock sagt: 'Jag knner dig vid namn, och du har
	funnit nd fr mina gon.'
033:013 Om jag allts har funnit nd fr dina gon, s lt mig se dina
	vgar och lra knna dig; jag vill ju finna nd fr dina
	gon.  Och se drtill, att detta folk r ditt folk.
033:014 Han sade: Skall jag d sjlv g med och fra dig till ro?
033:015 Han svarade honom: Om du icke sjlv vill g med, s lt oss
	alls icke draga upp hrifrn.
033:016 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
	funnit nd fr dina gon, om icke drigenom att du gr med oss,
	s att vi, jag och ditt folk, utmrkas framfr alla andra folk
	p jorden?
033:017 HERREN svarade Mose: Vad du nu har begrt skall jag ock gra;
	ty du har funnit nd fr mina gon, och jag knner dig vid
	namn.
033:018 D sade han: Lt mig allts se din hrlighet.
033:019 Han svarade: Jag skall lta all min sknhet g frbi dig dr du
	str, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infr dig; jag skall
	vara ndig mot den jag vill vara ndig emot, och skall frbarma
	mig ver den jag vill frbarma mig ver.
033:020 Ytterligare sade han: Mitt ansikte kan du dock icke f se, ty
	ingen mnniska kan se mig och leva.
033:021 Drefter sade HERREN: Se, hr r en plats nra intill mig;
	stll dig dr p klippan.
033:022 Nr nu min hrlighet gr frbi, skall jag lta dig st dr i en
	klyfta p berget, och jag skall vertcka dig med min hand, till
	dess jag har gtt frbi.
033:023 Sedan skall jag taga bort min hand, och d skall du f se mig p
	ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.
034:001 Och HERREN sade till Mose: Hugg ut t dig tv stentavlor,
	likadana som de frra voro, s vill jag skriva p tavlorna samma
	ord som stodo p de frra tavlorna, vilka du slog snder.
034:002 Och var redo till i morgon, du skall d p morgonen stiga upp p
	Sinai berg och stlla dig p toppen av berget, mig till mtes,
034:003 men ingen m stiga upp med dig, och p hela berget fr ingen
	annan visa sig; ej heller m fr och fkreatur g i bet framemot
	detta berg.

034:004 Och han hgg ut tv stentavlor likadana som de frra voro.  Och
	bittida fljande morgon begav sig Mose upp p Sinai berg, ssom
	HERREN hade bjudit honom, och tog de tv stentavlorna med sig.
034:005 D steg HERREN ned i molnskyn.  Och han stllde sig dr nra
	intill honom och kallade HERRENS namn.
034:006 Och HERREN gick frbi honom, dr han stod, och utropade:
	HERREN!  HERREN!  -- en Gud, barmhrtig och ndig, lngmodig och
	stor i mildhet och trofasthet,
034:007 som bevarar nd mot tusenden, som frlter missgrning och
	vertrdelse och synd, men som ingalunda lter ngon bliva
	ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
	barnbarn och efterkommande i tredje och fjrde led.
034:008 D bjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad
034:009 och sade: Om jag har funnit nd fr dina gon, Herre, s m
	Herren g med oss.  Ty vl r det ett hrdnackat folk, men du
	vill ju frlta oss vr missgrning och synd och taga oss till
	din arvedel.

034:010 Han svarade: Vlan, jag vill sluta ett frbund.  Infr hela ditt
	folk skall jag gra under, sdana som icke hava blivit gjorda i
	ngot land eller bland ngot folk.  Och hela det folk som du
	tillhr skall se att HERRENS grningar ro underbara, de som jag
	skall gra med dig.
034:011 Hll de bud som jag i dag giver dig.  Se, jag skall frjaga fr
	dig amorerna, kananerna, hetiterna, perisserna, hiverna och
	jebuserna.
034:012 Tag dig till vara fr att sluta frbund med inbyggarna i det
	land dit du kommer, och lt dem icke bliva till en snara bland
	eder.
034:013 Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl snder deras
	stoder och hugga ned deras Aseror.
034:014 Ja, du skall icke tillbedja ngon annan gud, ty HERREN heter
	Nitlskare; en nitlskande Gud r han.
034:015 Du m icke sluta ngot frbund med landets inbyggare.  Ty i
	trols avfllighet lpa de efter sina gudar och offra t sina
	gudar; och nr de d inbjuda dig, kommer du att ta av deras
	offer;
034:016 du tager ock deras dttrar till hustrur t dina sner, och nr
	d deras dttrar i avfllighet lpa efter sina gudar, skola de
	frleda dina sner till att likaledes lpa efter deras gudar.

034:017 Gjutna gudar skall du icke gra t dig.

034:018 Det osyrade brdets hgtid skall, du hlla: i sju dagar skall du
	ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
	i mnaden Abib; ty i mnaden Abib drog du ut ur Egypten.

034:019 Allt det som ppnar moderlivet skall hra mig till, ocks allt
	hankn bland din boskap, som ppnar moderlivet, svl av
	fkreaturen som av smboskapen.
034:020 Men vad som bland snor ppnar moderlivet skall du lsa med ett
	fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
	det.  Var frstfdd bland dina sner skall du lsa.  Och ingen
	skall med tomma hnder trda fram infr mitt ansikte.

034:021 Sex dagar skall du arbeta, men p sjunde dagen skall du hlla
	vilodag; bde under pljningstiden och under skrdetiden skall
	du hlla vilodag.

034:022 Och veckohgtiden skall du hlla, fr frstlingen av
	veteskrden, s ock brgningshgtiden, nr ret har gtt till
	nda.
034:023 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
	HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.
034:024 Ty jag skall frdriva folk fr dig och utvidga ditt omrde; och
	ingen skall st efter ditt land, nr du drager upp, tre gnger
	om ret, fr att trda fram infr HERRENS, din Guds, ansikte.

034:025 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
	syrat.  Och pskhgtidens slaktoffer skall icke lmnas kvar ver
	natten till morgonen.

034:026 Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
	HERRENS, din Guds, hus.

	Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.

034:027 Och HERREN sade till Mose: Teckna upp t dig dessa ord; ty i
	enlighet med dessa ord har jag slutit ett frbund med dig och
	med Israel.
034:028 Och han blev kvar dr hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio
	ntter, utan att ta och utan att dricka.  Och han skrev p
	tavlorna frbundets ord, de tio orden.

034:029 Nr sedan Mose steg ned frn Sinai berg, och p vgen ned frn
	berget hade vittnesbrdets tv tavlor med sig, visste han icke
	att hans ansiktes hy hade blivit strlande drav att han hade
	talat med honom.
034:030 Och nr Aron och alla Israels barn sgo huru Moses ansiktes hy
	strlade, fruktade de fr att komma honom nra.
034:031 Men Mose ropade till dem; d vnde Aron och menighetens alla
	hvdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
034:032 Drefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav
	dem alla de bud som HERREN hade frkunnat fr honom p Sinai
	berg.
034:033 Och nr Mose hade slutat sitt tal till dem, hngde han ett
	tckelse fr sitt ansikte.
034:034 Men s ofta Mose skulle trda infr HERRENS ansikte fr att tala
	med honom, lade han av tckelset, till dess han ter gick
	ut.  Och sedan han hade kommit ut, frkunnade han fr Israels
	barn det som hade blivit honom bjudet.
034:035 D sgo Israels barn var gng huru Moses ansiktes by strlade,
	och Mose hngde d ter tckelset ver sitt ansikte, till dess
	han nyo skulle g in fr att tala med honom.
035:001 Och Mose frsamlade Israels barns hela menighet och sade till
	dem: Detta r vad HERREN har bjudit eder att gra:
035:002 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen skolen I hava
	helgdag, en HERRENS vilosabbat.  Var och en som p den dagen gr
	ngot arbete skall ddas.
035:003 I skolen icke tnda upp eld p: sabbatsdagen, var I n ren
	bosatta.

035:004 Och Mose sade till Israels barns hela menighet: Detta r vad
	HERREN har bjudit och sagt:
035:005 Lten bland eder upptaga en grd t HERREN, s att var och en
	som har ett drtill villigt hjrta br fram denna grd t
	HERREN: guld, silver och koppar,
035:006 mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
035:007 rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
035:008 olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
	vlluktande rkelsen,
035:009 ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
	efoden och fr brstsklden.
035:010 Och alla konstfrfarna mn bland eder m komma och frfrdiga
	allt vad HERREN har bjudit:
035:011 tabernaklet, dess tckelse och verdraget till detta, dess
	hktor, brder, tvrstnger, stolpar och fotstycken,
035:012 arken med dess stnger, ndastolen och den frlt som skall
	hnga framfr den,
035:013 bordet med dess stnger och alla dess tillbehr och skdebrden,
035:014 ljusstaken med dess tillbehr och dess lampor, oljan till
	ljusstaken,
035:015 rkelsealtaret med dess stnger, smrjelseoljan och den
	vlluktande rkelsen, frhnget fr ingngen till tabernaklet,
035:016 brnnoffersaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger
	och alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning,
035:017 omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
	fr porten till frgrden,
035:018 tabernaklets pluggar och frgrdens pluggar med deras streck,
035:019 ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
	prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
	prstklder.

035:020 Och Israels barns hela menighet gick sin vg bort ifrn Mose.
035:021 Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjrta manades
	drtill; och var och en som hade en drtill villig ande bar fram
	en grd t HERREN till frfrdigande av uppenbarelsetltet och
	till allt arbete drvid och till de heliga klderna.
035:022 De kommo, bde mn och kvinnor, och framburo, var och en efter
	sitt hjrtas villighet, spnnen, rringar, fingerringar och
	halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde
	offra t HERREN ngon gva av guld.
035:023 Och var och en som hade i sin go mrkbltt, purpurrtt,
	rosenrtt eller vitt garn eller gethr eller rdfrgade
	vdurskinn eller tahasskinn bar fram det.
035:024 Och var och en som kunde giva ssom grd ngot av silver eller
	koppar bar fram sin grd t HERREN.  Och var och en som hade i
	sin go akacietr till frfrdigande av ngot slags arbete bar
	fram det.
035:025 Och alla konstfrfarna kvinnor spunno med sina hnder mrkbltt,
	purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och buro fram sin spnad;
035:026 och alla kvinnor som av sitt hjrta manades drtill och hade
	lrt konsten spunno gethr.
035:027 Och hvdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till
	att anvndas fr efoden och fr brstsklden,
035:028 vidare kryddor och olja, till att anvndas fr ljusstaken och
	smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen.
035:029 Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjrta var
	villigt att bra fram ngot till frfrdigande av allt det som
	HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle gra, bar fram sin
	frivilliga gva t HERREN.
035:030 och Mose sade till Israels barn: Sen, HERREN har kallat och
	nmnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
035:031 och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med
	frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
035:032 bde till att tnka ut konstarbeten och till att arbeta i guld,
	silver och koppar,
035:033 till att smida stenar fr infattning: och till att snida i tr,
	korteligen, till att utfra alla slags konstarbeten.
035:034 t honom och t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han
	ock givit frmga att undervisa andra.
035:035 Han har uppfyllt deras hjrtan med vishet till att utfra alla
	slags snideriarbeten och konstvvnader och brokiga vvnader av
	mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn, s ock andra
	vvnader, korteligen, alla slags arbeten och srskilt
	konstvvnadsarbeten.


035:001 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstfrfarna mn, t
	vilka HERREN har givit vishet och frstnd till att veta huru de
	skola utfra allt arbete vid helgedomens frfrdigande, skola
	utfra det, i alla stycken ssom HERREN har bjudit.

036:002 Drefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de
	andra konstfrfarna mnnen, t vilka HERREN hade givit vishet i
	hjrtat, alla som av sitt hjrta manades att trda fram fr att
	utfra arbetet.
036:003 Och de mottogo frn Mose hela den grd som Israels barn hade
	burit fram till utfrande av arbetet vid helgedomens
	frfrdigande.  Men man fortfor att bra fram till honom
	frivilliga gvor, morgon efter morgon.
036:004 D kommo alla de konstfrfarna mn som utfrde allt arbetet till
	helgedomen, var och en frn det arbete som han utfrde,
036:005 och sade till Mose: Folket br fram mer n som behves fr att
	verkstlla det arbete som HERREN har bjudit oss att utfra.
036:006 D bjd Mose att man skulle lta utropa i lgret: Ingen, vare
	sig man eller kvinna, m vidare arbeta fr att gra ngot till
	helgedomen.  S avhlls folket ifrn att bra fram flera gvor.
036:007 Ty vad man hade skaffat samman var tillrckligt fr allt det
	arbete som skulle gras, och man hade till och med ver.

036:008 S gjorde nu alla de konstfrfarna arbetarna tabernaklet av tio
	tygvder; av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och
	rosenrtt garn gjorde man dem, med keruber p, i konstvvnad.
036:009 Var vd gjordes tjugutta alnar lng och fyra alnar bred; alla
	vderna fingo samma mtt.
036:010 Och man fogade tillhopa fem av vderna med varandra; likas
	fogade man tillhopa de fem vriga vderna med varandra.
036:011 Och man satte glor av mrkbltt garn i kanten p den ena vden,
	ytterst p det hopfogade stycket; s gjorde man ock i kanten p
	den vd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
036:012 Femtio glor satte man p den ena vden, och femtio glor satte
	man ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket, s
	att glorna svarade emot varandra.
036:013 Och man gjorde femtio hktor av guld och fogade vderna tillhopa
	med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgjorde ett
	helt.

036:014 Man gjorde och tygvder av gethr till ett tckelse ver
	tabernaklet; elva sdana vder gjorde man.
036:015 Var vd gjordes trettio alnar lng och fyra alnar bred, de elva
	vderna fingo samma mtt.
036:016 Fem av vderna fogade man tillhopa till ett srskilt stycke,
036:017 och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt
	stycke.  Och man satte femtio glor i kanten p den vd som satt
	ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor satte man
	i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
036:018 Och man gjorde femtio hktor av koppar fr att foga tillhopa
	tckelset, s att det kom att utgra ett helt.
036:019 Vidare gjorde man ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
	tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
	ovanp detta.

036:020 Brderna till tabernaklet gjorde man av akacietr och stllde
	dem upprtt.
036:021 Tio alnar lngt och en och en halv aln brett gjordes vart brde.
036:022 P vart brde sattes tv tappar, frbundna sinsemellan med en
	list; s gjorde man p alla brderna till tabernaklet.
036:023 Och av tabernaklets brder satte man tjugu p sdra sidan,
	sderut.
036:024 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att stta under de
	tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
	tappar.
036:025 Likaledes satte man p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
	tjugu brder,
036:026 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
	brde.
036:027 Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, satte man sex brder.
036:028 Och tv brder satte man p tabernaklets hrn, p baksidan;
036:029 och vartdera av dessa var sammanfogat av tv nedtill, och
	likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
	gjorde man med dem bda, i de bda hrnen.
036:030 Sledes blev det tta brder med tillhrande fotstycken av
	silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
	brde.
036:031 Och man gjorde tvrstnger av akacietr, fem till de brder som
	voro p tabernaklets ena sida,
036:032 och fem tvrstnger till de brder som voro p tabernaklets
	andra sida, och fem tvrstnger till de brder som voro p
	tabernaklets baksida, vsterut.
036:033 Och man satte den mellersta tvrstngen s, att den gick tvrs
	ver, mitt p brderna, frn den ena ndan till den andra.
036:034 Och brderna verdrog man med guld, och ringarna p dem, i vilka
	tvrstngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och
	tvrstngerna verdrog man med guld.

036:035 Man gjorde ock frlten av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
	tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvvnad, med keruber p.
036:036 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr och verdrog
	dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man gt
	till dem fyra fotstycken av silver.
036:037 Och man gjorde ett frhnge fr ingngen till tltet, i brokig
	vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
	garn,
036:038 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar
	och deras kransar verdrog man med guld, och deras fem
	fotstycken gjordes av koppar.
037:001 Och Besalel gjorde arken av akacietr, tv och en halv aln lng,
	en och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
037:002 Och han verdrog den med rent guld innan och utan; och han
	gjorde p den en rand av guld runt omkring.
037:003 Och han gt till den fyra ringar: av guld och satte dem ver de
	fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p andra
	sidan.
037:004 Och han gjorde stnger av akacietr och verdrog dem med guld.
037:005 Och stngerna skt han in i ringarna, p sidorna av arken, s
	att man kunde bra arken.
037:006 Och han gjorde en ndastol av rent guld, tv och en halv aln
	lng och en och en halv aln bred.
037:007 Och han gjorde tv keruber av guld; i drivet arbete gjorde han
	dem och satte dem vid de bda ndarna av ndastolen,
037:008 en kerub vid ena ndan och en kerub vid andra ndan.  I ett
	stycke med ndastolen gjorde han keruberna vid dess bda ndar.
037:009 Och keruberna bredde ut sina vingar och hllo dem uppt, s att
	de vertckte ndastolen med sina vingar, under det att de hade
	sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen vnde
	keruberna sina ansikten.

037:010 Han gjorde ock bordet av akacietr, tv alnar lngt, en aln
	brett och en och en halv aln hgt.
037:011 Och han verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av
	guld drp runt omkring.
037:012 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och
	runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
037:013 Och han gt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i
	de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
037:014 Invid listen sattes ringarna, fr att stngerna skulle skjutas
	in i dem, s att man kunde bra bordet.
037:015 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld;
	s kunde man bra bordet.
037:016 Och han gjorde krlen till bordet av rent guld, faten och
	sklarna, bgarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta
	drickoffer.

037:017 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld.  I drivet arbete gjorde
	han ljusstaken med dess fotstllning och dess mittelrr;
	kalkarna drp, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
037:018 Och sex armar utgingo frn ljusstakens sidor, tre armar frn ena
	sidan och tre armar frn andra sidan.
037:019 P den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor,
	vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
	armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
	bestende av en kula och en blomma; s gjordes p de sex armar
	som utgingo frn ljusstaken
037:020 Men p sjlva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande
	mandelblommor, med sina kulor och blommor.
037:021 En kula sattes under det frsta armparet som utgick frn
	ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
	armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den, och
	en kula under det tredje armparet som utgick frn ljusstaken, i
	ett stycke med den: allts under de sex armar som utgingo frn
	den.
037:022 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans
	ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
037:023 Och han gjorde till den sju lampor, s ock lamptnger och
	brickor till den av rent guld.
037:024 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehr.

037:025 Och han gjorde rkelsealtaret av akacietr, en aln lngt och en
	aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv alnar hgt; dess
	horn gjordes i ett stycke drmed.
037:026 Och han verdrog det med rent guld, dess skiva, dess vggar runt
	omkring och dess hrn; och han gjorde en rand av guld drp runt
	omkring.
037:027 Och han gjorde till det tv ringar av guld och satte dem
	nedanfr randen, p dess bda sidor, p de bda sidostyckena,
	fr att stnger skulle skjutas in i dem, s att mn med dem
	kunde bra altaret.
037:028 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld.

037:029 Han gjorde ock den heliga smrjelseoljan och den rena,
	vlluktande rkelsen, konstmssigt beredda.
038:001 Han gjorde ock brnnoffersaltaret av akacietr, fem alnar lngt
	och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar
	hgt.
038:002 Och han gjorde hrn drtill och satte dem i dess fyra hrn; i
	ett stycke drmed gjordes hrnen.  Och han verdrog det med
	koppar.
038:003 Och han gjorde altarets alla tillbehr, askkrlen, skovlarna,
	sklarna, gafflarna och fyrfaten.  Alla dess tillbehr gjorde han
	av koppar.
038:004 Och han gjorde till altaret ett galler, ett ntverk av koppar,
	och satte det under dess avsats, nedtill, s att det rckte upp
	till mitten.
038:005 Och han gt fyra ringar och satte dem i de fyra hrnen p
	koppargallret, fr att stngerna skulle skjutas in i dem.
038:006 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med
	koppar.
038:007 Och han skt stngerna in i ringarna p altarets sidor, s att
	man kunde bra det med dem.  Ihligt gjorde han det, av plankor.

038:008 Han gjorde ock bckenet av koppar med dess fotstllning av
	koppar och anvnde drtill speglar, som hade tillhrt de kvinnor
	vilka hade tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet.

038:009 Han gjorde ock frgrden.  Fr den sdra sidan, sderut, gjordes
	omhngena till frgrden av tvinnat sitt garn, hundra alnar
	lnga;
038:010 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken,
	av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:011 Likaledes gjordes de fr norra sidan hundra alnar lnga; till
	dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av
	koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:012 Och fr vstra sidan gjordes omhngen som voro femtio alnar
	lnga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio
	fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:013 Och fr framsidan, sterut, gjordes de femtio alnar lnga.
038:014 Omhngena gjordes femton alnar lnga p ena sidan drav, med tre
	stolpar p tre fotstycken; likaledes gjordes omhngena p andra
	sidan femton alnar lnga -- allts lika p bda sidor om porten
	till frgrden -- med tre stolpar p tre fotstycken.
038:015 Alla omhngena runt omkring frgrden gjordes av tvinnat vitt
	garn;
038:016 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas
	hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar
	verdrogos med silver;
038:017 alla frgrdens stolpar frsgos med kransar av silver.
038:018 Och frhnget fr porten till frgrden gjordes i brokig vvnad
	av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, tjugu
	alnar lngt och fem alnar hgt, efter tygets bredd, i likhet med
	frgrdens omhngen;
038:019 och till det gjordes fyra stolpar p fyra fotstycken, av koppar;
	men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar verdrogos
	med silver, och deras kransar gjordes av silver.
038:020 Alla pluggarna till tabernaklet och till frgrden runt omkring
	gjordes av koppar.

038:021 Fljande r vad som berknas hava tgtt till tabernaklet,
	vittnesbrdets tabernakel, vilken berkning gjordes efter Moses
	befallning genom leviternas frsorg, under ledning av Itamar,
	prsten Arons son;
038:022 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam,
	frfrdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
038:023 och till medhjlpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans
	stam, en man kunnig i snideri och konstvvnad och i konsten att
	vva brokigt med mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn.
038:024 Det guld som anvndes till arbetet, vid frfrdigandet av hela
	helgedomen, det guld som hade blivit givet ssom offer, utgjorde
	sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar,
	efter helgedomssikelns vikt.
038:025 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmnstrades,
	utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem
	siklar, efter helgedomssikelns vikt.
038:026 En beka, det r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom
	p var person, p var och en som upptogs bland de inmnstrade,
	var och en som var tjugu r gammal eller drutver: sex hundra
	tre tusen fem hundra femtio personer.
038:027 Och de hundra talenterna silver anvndes till gjutningen av
	fotstyckena fr helgedomen och av fotstyckena fr frlten, ett
	hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart
	fotstycke.
038:028 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvndes till
	att gra hakar till stolparna och till att verdraga deras
	knoppar och gra kransar till dem.
038:029 Och den koppar som hade blivit given ssom offer utgjorde
	sjuttio talenter och tv tusen fyra hundra siklar.
038:030 Drav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetltets ingng, s
	ock kopparaltaret med tillhrande koppargaller och altarets alla
	tillbehr,
038:031 vidare fotstyckena till frgrden, runt omkring, och fotstyckena
	till frgrdens port, ntligen alla tabernaklets pluggar och
	alla frgrdens pluggar, runt omkring.
039:001 Och av det mrkbla, det purpurrda och det rosenrda garnet
	gjorde man stickade klder till tjnsten i helgedomen; och man
	gjorde de andra heliga klderna som Aron skulle hava, ssom
	HERREN hade bjudit Mose.

039:002 Efoden gjorde man av guld och av mrkbltt, purpurrtt,
	rosenrtt och tvinnat vitt garn.
039:003 Man hamrade ut guldet till tunna pltar och skar dessa i trdar,
	s att man kunde vva in det i det mrkbla, det purpurrda, det
	rosenrda och det vita garnet, med konstvvnad.
039:004 Till den gjorde man axelstycken, som skulle fstas ihop; vid
	sina bda ndar fstes den ihop.
039:005 Och skrpet, som skulle sitta p efoden och sammanhlla den,
	gjordes i ett stycke med den och av samma slags vvnad: av guld
	och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn,
	allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
039:006 Och onyxstenarna omgav man med fltverk av guld; p dem voro
	Israels sners namn inristade, p samma stt som man graverar
	signetringar.
039:007 Och man satte dem p efodens axelstycken, fr att stenarna
	skulle bringa Israels barn i minnelse, allt ssom HERREN hade
	bjudit Mose.

039:008 Brstsklden gjorde man i konstvvnad, i samma slags vvnad som
	efoden: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
	tvinnat vitt garn.
039:009 Brstsklden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vska
	gjorde man den: ett kvarter lng och ett kvarter bred, i form av
	en vska.
039:010 Och man besatte den med fyra rader stenar: i frsta raden en
	karneol, en topas och en smaragd;
039:011 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
039:012 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
039:013 i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Med fltverk
	av guld blevo de omgivna i sina infattningar.
039:014 Stenarna voro tolv, efter Israels sners namn, en fr vart namn;
	var sten bar namnet p en av de tolv stammarna, inristat p
	samma stt som man graverar signetringar.
039:015 Och man gjorde till brstsklden kedjor i virat arbete, ssom
	man gr snodder, av rent guld.
039:016 Man gjorde vidare tv fltverk av guld och tv ringar av guld
	och satte dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
039:017 Och man fste de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
	brstskldens hrn.
039:018 Och de tv snoddernas bda andra ndar fste man vid de tv
	fltverken och fste dem s vid efodens axelstycken p dess
	framsida.
039:019 Och man gjorde tv andra ringar av guld och satte dem i
	brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som var vnd
	int mot efoden.
039:020 Och ytterligare gjorde man tv ringar av guld och fste dem vid
	efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
	fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
039:021 Och man knt fast brstsklden med ett mrkbltt snre, som gick
	frn dess ringar in i efodens ringar, s att den satt ovanfr
	efodens skrp, p det att brstsklden icke skulle lossna frn
	efoden, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:022 Efodkpan gjorde man av vvt tyg, helt och hllet mrkbltt.
039:023 Och mitt p kpan gjordes en ppning, lik ppningen p en
	pansarskjorta; ppningen omgavs nmligen med en kant, fr att
	den icke skulle slitas snder.
039:024 Och p kpans nedre fll satte man granatpplen, gjorda av
	mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt tvinnat garn.
039:025 Och man gjorde bjllror av rent guld och satte dessa bjllror
	mellan granatpplena runt omkring fllen p kpan, mellan
	granatpplena:
039:026 en bjllra och s ett granatpple, sedan en bjllra och s ter
	ett granatpple, runt omkring fllen p kpan, att bras vid
	tjnstgringen, ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:027 Och man gjorde t Aron och hans sner livkldnaderna av vitt
	garn, i vvt arbete,
039:028 huvudbindeln av vitt garn, hgtidshuvorna av vitt garn och
	linnebenklderna av tvinnat vitt garn,
039:029 ntligen bltet av tvinnat vitt garn och av mrkbltt,
	purpurrtt och rosenrtt garn, i brokig vvnad, allt ssom
	HERREN hade bjudit Mose.
039:030 Och man gjorde plten till det heliga diademet av rent guld, och
	p den skrev man, ssom man graverar signetringar: Helgad t
	HERREN.
039:031 Och man fste vid den ett mrkbltt snre och satte den ovanp
	huvudbindeln, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
039:032 S blev d allt arbetet p uppenbarelsetltets tabernakel
	fullbordat.  Israels barn utfrde det; de gjorde i alla stycken
	ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:033 Och de frde fram till Mose tabernaklet, dess tckelse och alla
	dess tillbehr, dess hktor, brder, tvrstnger, stol par och
	fotstycken,
039:034 verdraget av rdfrgade vdurskinn och verdraget av tahasskinn
	och den frlt som skulle hnga framfr arken,
039:035 vidare vittnesbrdets ark med dess stnger, s ock ndastolen,
039:036 bordet med alla dess tillbehr och skdebrden,
039:037 den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle sttas p den och
	alla dess andra tillbehr, oljan till ljusstaken,
039:038 det gyllene altaret, smrjelseoljan och den vlluktande
	rkelsen, frhnget fr ingngen till tltet,
039:039 kopparaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger och
	alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning.
039:040 omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
	fr porten till frgrden, dess streck och pluggar, alla redskap
	till arbetet vid uppenbarelsetltets tabernakel
039:041 ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
	prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
	prstklder.
039:042 Ssom HERREN hade bjudit Mose s hade Israels barn i alla
	stycken gjort allt arbete.
039:043 Och Mose besg allt arbetet och fann att de hade utfrt det, att
	de hade gjort ssom HERREN hade bjudit.  Och Mose vlsignade dem
040:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
040:002 Nr den frsta mnaden ingr, skall du p frsta dagen i
	mnaden uppstta uppenbarelsetltets tabernakel.
040:003 Och du skall dri stta vittnesbrdets ark och hnga frlten
	framfr arken.
040:004 Och du skall fra bordet ditin och lgga upp p detta vad dr
	skall vara upplagt; och du skall fra ditin ljusstaken och stta
	upp lamporna p den.
040:005 Och du skall stlla det gyllene rkelsealtaret framfr
	vittnesbrdets ark; och du skall stta upp frhnget fr
	ingngen till tabernaklet.
040:006 Och brnnoffersaltaret skall du stlla framfr ingngen till
	uppenbarelsetltets tabernakel.
040:007 Och du skall stlla bckenet mellan uppenbarelsetltet och
	altaret och gjuta vatten dri.
040:008 Och du skall stta upp frgrdshgnaden runt omkring och hnga
	upp frhnget fr porten till frgrden.
040:009 Och du skall taga smrjelseoljan och smrja tabernaklet och allt
	vad dri r och helga det jmte alla dess tillbehr, s att det
	bliver heligt.
040:010 Du skall ock smrja brnnoffersaltaret jmte alla dess tillbehr
	och helga altaret; s bliver altaret hgheligt.
040:011 Du skall ock smrja bckenet jmte dess fotstllning och helga
	det.
040:012 Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
	uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
040:013 Och du skall stta p Aron del heliga klderna, och smrja honom
	och helga honom till att bliva prst t mig
040:014 Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.
040:015 Och du skall smrja dem, ssom du smorde deras fader, till att
	bliva prster t mig.  S skall denna deras smrjelse bliva fr
	dem en invigning till ett evrdligt prstadme, slkte efter
	slkte.

040:016 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken ssom HERREN
	hade bjudit honom.
040:017 S blev d tabernaklet uppsatt i frsta mnaden av andra ret,
	p frsta dagen i mnaden.
040:018 D satte Mose upp tabernaklet.  Han lade ut dess fotstycken,
	stllde fast dess brder, skt in dess tvrstnger och satte upp
	dess stolpar.
040:019 Och han bredde tckelset ver tabernaklet och lade ovanp
	tckelset dess verdrag allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:020 Och han tog vittnesbrdet och lade det in i arken och satte
	stngerna p arken; och han satte ndastolen ovanp arken.
040:021 Sedan frde han arken in i tabernaklet och satte upp frlten
	som skulle hnga framfr arken, och hngde s fr vittnesbrdets
	ark, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:022 Och han satte bordet i uppenbarelsetltet, vid tabernaklets
	norra sida, utanfr frlten,
040:023 och lade upp p detta de brd som skulle vara upplagda infr
	HERRENS ansikte, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:024 Och han stllde ljusstaken in i uppenbarelsetltet, mitt emot
	bordet, p tabernaklets sdra sida,
040:025 och satte upp lamporna infr HERRENS ansikte, ssom HERREN hade
	bjudit Mose.
040:026 Och han stllde det gyllene altaret in i uppenbarelsetltet,
	framfr frlten,
040:027 och antnde vlluktande rkelse drp, ssom HERREN hade bjudit
	Mose.
040:028 Och han satte upp frhnget fr ingngen till tabernaklet.
040:029 Och brnnoffersaltaret stllde han vid ingngen till
	uppenbarelsetltets tabernakel och offrade brnnoffer och
	spisoffer drp, ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:030 Och han stllde bckenet mellan uppenbarelsetltet och altaret
	och gt vatten till tvagning dri.
040:031 Och Mose och Aron och hans sner tvdde sedermera sina hnder
	och ftter med vatten drur;
040:032 s ofta de skulle g in i uppenbarelsetltet eller trda fram
	till altaret, tvdde de sig, ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:033 Och han satte upp frgrdshgnaden runt omkring tabernaklet och
	altaret, och hngde upp frhnget fr porten till frgrden.  S
	fullbordade Mose allt arbetet.

040:034 D vertckte molnskyn uppenbarelsetltet, och HERRENS hrlighet
	uppfyllde tabernaklet;
040:035 och Mose kunde icke g in i uppenbarelsetltet, eftersom
	molnskyn vilade drver och HERRENS hrlighet uppfyllde
	tabernaklet.

040:036 Och s ofta molnskyn hjde sig frn tabernaklet, brto Israels
	barn upp; s gjorde de under hela sin vandring.
040:037 Men s lnge molnskyn icke hjde sig, brto de icke upp, utan
	stannade nda till den dag d den ter hjde sig.
040:038 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ver tabernaklet, och om
	natten var eld i den; s var det infr alla Israels barns gon
	under hela deras vandring.



Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.)


001:001 Och HERREN kallade p Mose och talade till honom ur
	uppenbarelsetltet och sade:

001:002 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr ngon bland eder
	vill bra fram ett offer t HERREN, skolen I taga edert offer av
	boskapen, antingen av fkreaturen eller av smboskapen.

001:003 Om han vill bra fram ett brnnoffer av fkreaturen, s skall
	han drtill taga ett felfritt djur av hankn och fra det fram
	till uppenbarelsetltets ingng, fr att han m bliva
	vlbehaglig infr HERRENS ansikte.
001:004 Och han skall lgga sin hand p brnnoffersdjurets huvud; s
	bliver det vlbehagligt, och frsoning bringas fr honom.
001:005 Och han skall slakta ungtjuren infr HERRENS ansikte; och Arons
	sner, prsterna, skola bra fram blodet, och de skola stnka
	blodet runt omkring p det altare som str vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.
001:006 Och han skall draga av huden p brnnoffersdjuret och dela det i
	dess stycken.
001:007 Och prsten Arons sner skola gra upp eld p altaret och lgga
	ved p elden.
001:008 Och Arons sner, prsterna, skola lgga styckena, huvudet och
	istret ovanp veden som ligger p altarets eld.
001:009 Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten.  Och prsten
	skall frbrnna alltsammans p altaret: ett brnnoffer, ett
	eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

001:010 Men om han vill bra fram ett brnnoffer av smboskapen, vare
	sig av fren eller av getterna, s skall han drtill taga ett
	felfritt djur av hankn.
001:011 Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, infr
	HERRENS ansikte, och Arons sner, prsterna, skola stnka dess
	blod p altaret runt omkring.
001:012 Och han skall dela det i dess stycken och frnskilja dess huvud
	och ister; och prsten skall lgga detta ovanp veden som ligger
	p altarets eld.
001:013 Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten.  Och prsten
	skall offra alltsammans och frbrnna det p altaret; det r ett
	brnnoffer, ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

001:014 Men om han vill bra fram t HERREN ett brnnoffer av fglar, s
	skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor.
001:015 Och prsten skall bra fram djuret till altaret och vrida
	huvudet av det och frbrnna det p altaret.  Och dess blod skall
	utkramas p altarets vgg.
001:016 Men dess krva med orenligheten dri skall han taga ut, och han
	skall kasta den vid sidan av altaret, sterut, p askhgen.
001:017 Och han skall flka upp det invid vingarna, dock utan att
	frnskilja dessa; och prsten skall frbrnna det p altaret,
	ovanp veden som ligger p elden.  Det r ett brnnoffer, ett
	eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
002:001 Och nr ngon vill bra fram ett spisoffer t HERREN skall hans
	offer vara av fint mjl, och han skall gjuta olja drp och
	lgga rkelse drp.
002:002 Och han skall bra det fram till Arons sner, prsterna; och
	prsten skall taga en handfull drav, nmligen av mjlet och
	oljan, drtill all rkelsen, och skall p altaret frbrnna
	detta, som utgr sjlva altaroffret: ett eldsoffer till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN.
002:003 Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans
	sner.  Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt.

002:004 Men nr du vill bra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
	skall det vara av fint mjl, osyrade kakor, begjutna med olja,
	och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
002:005 Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes p plt, s
	skall det vara av fint mjl, begjutet med olja, osyrat.
002:006 Du skall bryta snder det i stycken och gjuta olja drp.  Det r
	ett spisoffer.
002:007 Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes i panna, s
	skall det tillredas av fint mjl med olja.
002:008 Det spisoffer som r tillrett p ngot av dessa stt skall du
	fra fram till HERREN; det skall bras fram till prsten, och
	han skall hava det fram till altaret.
002:009 Och prsten skall av spisoffret taga den del som utgr sjlva
	altaroffret och frbrnna den p altaret: ett eldsoffer till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN.
002:010 Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans
	sner.  Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt.

002:011 Intet spisoffer som I viljen bra fram t HERREN skall vara
	syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I frbrnna
	ngot ssom eldsoffer t HERREN.
002:012 Ssom frstlingsoffer mn I bra fram sdant t HERREN, men p
	altaret m det icke komma fr att vara en vlbehaglig lukt.
002:013 Och alla dina spisoffer skall du bestr med salt; du m icke
	lta din Guds frbunds salt fattas p ditt spisoffer.  Till alla
	dina offer skall du offra salt.

002:014 Men om du vill bra fram t HERREN ett spisoffer av
	frstlingsfrukter, skall du ssom ett sdant spisoffer av dina
	frstlingsfrukter bra fram ax, rostade vid eld, sndersttta,
	av grnskuren sd.
002:015 Och du skall gjuta olja drp och lgga rkelse drp.  Det r
	ett spisoffer.
002:016 Och prsten skall frbrnna den del av de sndersttta axen och
	av oljan, som utgr sjlva altaroffret, jmte all rkelsen
	drp: ett eldsoffer t Herren.
003:001 Och om ngon vill bra fram ett tackoffer, och han vill taga
	sitt offer av fkreaturen, s skall han stlla fram infr
	HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankn eller av
	honkn.
003:002 Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan
	slakta det vid ingngen till uppenbarelsetltet; och Arons sner,
	prsterna, skola stnka blodet p altaret runt omkring.
003:003 Och av tackoffret skall han ssom eldsoffer t Herren bra fram
	det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
	inlvorna,
003:004 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
	s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:005 Och Arons sner skola frbrnna det p altaret, ovanp
	brnnoffret, p veden som ligger p elden: ett eldsoffer till en
	vlbehaglig lukt fr Herren.

003:006 Men om ngon vill bra fram t HERREN ett tackoffer av
	smboskapen, s skall han drtill taga ett felfritt djur, av
	hankn eller av honkn.
003:007 Om det r ett fr som han vill offra, s skall han stlla fram
	det infr HERRENS ansikte.
003:008 Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan
	slakta det framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola
	stnka dess blod p altaret runt omkring.
003:009 Och av tackoffersdjuret skall han ssom eldsoffer t HERREN
	offra dess fett, hela svansen, frnskild invid ryggraden, och
	det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
	inlvorna,
003:010 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
	s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:011 Och prsten skall frbrnna det p altaret: en eldsoffersspis t
	HERREN.
003:012 Likaledes, om ngon vill offra en get, s skall han stlla fram
	denna infr HERRENS ansikte.
003:013 Och han skall lgga sin hand p dess huvud och sedan slakta den
	framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola stnka dess
	blod p altaret runt omkring.
003:014 Och han skall drav ssom eldsoffer t HERREN offra det fett som
	omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p inlvorna,
003:015 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
	s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:016 Och prsten skall frbrnna detta p altaret: en eldsoffersspis,
	till en vlbehaglig lukt.  Allt fettet skall tillhra HERREN.
003:017 Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till
	slkte, var I n ren bosatta: intet fett och intet blod skolen
	I frtra.
004:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:002 Tala till Israels barn och sg: Om ngon ouppstligen syndar mot
	ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han allts
	gr ngot som r frbjudet, s gller fljande:

004:003 Om det r den smorde prsten som har syndat och drvid dragit
	skuld ver folket, s skall han fr den synd han har begtt
	offra en felfri ungtjur t HERREN till syndoffer.
004:004 Och han skall fra tjuren fram infr HERRENS ansikte, till
	uppenbarelsetltets ingng.  Och han skall lgga sin hand p
	tjurens huvud och sedan slakta tjuren infr HERRENS ansikte.
004:005 Och den smorde prsten skall taga ngot av tjurens blod och bra
	det in i uppenbarelsetltet,
004:006 och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka blodet
	sju gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten till helgedomen.
004:007 Drefter skall prsten med blodet bestryka hornen p den
	vlluktande rkelsens altare, som str infr HERRENS ansikte i
	uppenbarelsetltet; men allt det vriga blodet av tjuren skall
	han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret, som str vid
	ingngen till uppenbarelsetltet.
004:008 Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom --
	det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
	inlvorna,
004:009 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
	s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna
	--
004:010 p samma stt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
	prsten skall frbrnna det p brnnoffersaltaret.
004:011 Men tjurens hud och allt hans ktt jmte hans huvud och hans
	ftter hans inlvor och hans orenlighet,
004:012 korteligen, allt det vriga av tjuren, skall han fra bort
	utanfr lgret till en ren plats, dr man slr ut askan, och
	brnna upp det p ved i eld; p den plats dr man slr ut askan
	skall det brnnas upp.

004:013 Och om Israels hela menighet begr synd ouppstligen, och utan
	att frsamlingen mrker det, i det att de bryta mot ngot
	Herrens bud genom vilket ngot frbjudes och s draga sig
	skuld,
004:014 och den synd de hava begtt sedan bliver knd, s skall
	frsamlingen offra en ungtjur till syndoffer.  De skola fra
	honom fram infr uppenbarelsetltet;
004:015 och de ldste i menigheten skola lgga sina hnder p tjurens
	huvud infr Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
	infr HERRENS ansikte.
004:016 Och den smorde prsten skall bra ngot av tjurens blod in i
	uppenbarelsetltet,
004:017 och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka sju
	gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten.
004:018 Drefter skall han med blodet bestryka hornen p det altare som
	str infr HERRENS ansikte i uppenbarelsetltet; men allt det
	vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
	brnnoffersaltaret, som str vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.
004:019 Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och frbrnna
	det p altaret.
004:020 S skall han gra med tjuren; ssom han skulle gra med den
	frra syndofferstjuren, s skall han gra med denna.  Nr s
	prsten bringar frsoning fr dem, d bliver dem frltet.
004:021 Och han skall fra ut tjuren utanfr lgret och brnna upp
	honom, ssom han skulle gra med den frra tjuren.  Detta r
	syndoffret fr frsamlingen.

004:022 Om en hvding syndar, i det att han ouppstligen bryter mot
	ngot HERRENS, sin Guds, bud genom vilket ngot frbjudes, och
	han sjlv mrker att han har dragit sig skuld,
004:023 eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall han
	ssom sitt offer fra fram en bock, ett felfritt djur av hankn.
004:024 Och han skall lgga sin hand p bockens huvud och sedan slakta
	honom p samma plats dr man slaktar brnnoffret, infr HERRENS
	ansikte.  Det r ett syndoffer.
004:025 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger
	och stryka p brnnoffersaltarets horn; men det vriga blodet
	skall han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret.
004:026 Och allt fettet skall han frbrnna p altaret, ssom det sker
	med tackoffersdjurets fett.  Nr s prsten bringar frsoning
	fr honom, till rening frn hans synd, d bliver honom frltet.

004:027 Och om ngon av det meniga folket syndar ouppstligen, drigenom
	att han bryter mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot
	frbjudes, och han sjlv mrker att han har dragit sig skuld,
004:028 eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall
	han, ssom sitt offer fr den synd han har begtt, fra fram en
	felfri get, ett djur av honkn.
004:029 Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och
	sedan slakta syndoffersdjuret p den plats dr brnnoffersdjuren
	slaktas.
004:030 Och prsten skall taga ngot av blodet p sitt finger och stryka
	det p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga blodet
	skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:031 Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet
	tages ut ur tackoffersdjuret, och prsten skall frbrnna det p
	altaret, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.  Nr s prsten
	bringar frsoning fr honom, d bliver honom frltet.

004:032 Men om ngon vill offra ett lamm till syndoffer, s skall han
	fra fram ett felfritt djur av honkn.
004:033 Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och
	sedan slakta det till syndoffer p samma plats dr man slaktar
	brnnoffersdjuren.
004:034 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger
	och stryka p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga
	blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:035 Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet
	tages ut ur tackoffersfret, och prsten skall frbrnna det p
	altaret, ovanp Herrens eldsoffer.  Nr s prsten fr honom
	bringar frsoning fr den synd han har begtt, d bliver honom
	frltet.
005:001 Och om ngon syndar, i det att han, nr han hr edsfrpliktelsen
	och kan vittna om ngot, vare sig han har sett det eller eljest
	frnummit det, likvl icke yppar detta och han slunda br p
	missgrning;
005:002 eller om ngon, utan att mrka det, kommer vid ngot orent --
	vare sig den dda kroppen av ett orent vilddjur, eller den dda
	kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den dda kroppen av ngot
	slags orent smdjur -- och han s bliver oren och drager sig
	skuld;
005:003 eller om han, utan att mrka det, kommer vid en mnniskas
	orenhet, det m nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
	oren, och han sedan fr veta det och han s drager sig skuld;
005:004 eller om ngon, utan att mrka det, svr i obetnksamhet med
	sina lppar ngot, vare sig ont eller gott -- det m nu vara vad
	som helst som man kan svrja i obetnksamhet -- och sedan kommer
	till insikt drom och han s drager sig skuld i ngot av dessa
	stycken:
005:005 s skall han, nr han har dragit sig skuld i ngot av dessa
	stycken, beknna det vari han har syndat
005:006 och ssom bot fr den synd han har begtt fra fram t HERREN
	ett hondjur av smboskapen, antingen en tacka eller en get, till
	syndoffer.  Och prsten skall bringa frsoning fr honom, till
	rening frn hans synd.

005:007 Men om han icke frmr bekosta ett sdant djur, s skall han
	ssom bot fr vad han har syndat bra fram t Herren tv
	turturduvor eller tv unga duvor, en till syndoffer och en till
	brnnoffer.
005:008 Dem skall han bra fram till prsten, och denne skall frst
	offra den som r avsedd till syndoffer.  Han skall vrida huvudet
	av den invid halsen, dock utan att frnskilja det.
005:009 Och han skall stnka ngot av syndoffrets blod p altarets vgg;
	men det vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret.  Det
	r ett syndoffer.
005:010 Och den andra skall han offra till ett brnnoffer, p
	freskrivet stt.  Nr s prsten bringar frsoning fr honom,
	till rening frn den synd han har begtt, d bliver honom
	frltet.

005:011 Men om han icke kan anskaffa tv turturduvor eller tv unga
	duvor, s skall han ssom offer fr vad han har syndat bra fram
	en tiondedels efa fint mjl till syndoffer, men ingen olja skall
	han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett
	syndoffer.
005:012 Och han skall bra det fram till prsten, och prsten skall taga
	en handfull drav, det som utgr sjlva altaroffret, och
	frbrnna det p altaret, ovanp HERRENS eldsoffer.  Det r ett
	syndoffer.
005:013 Nr s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har
	begtt i ngot av dessa stycken, d bliver honom frltet.  Och
	det vriga skall tillhra prsten, likasom vid spisoffret.

005:014 Och HERREN talade till Mose och sade:

005:015 Om ngon begr en orttrdighet, i det att han ouppstligen
	frsyndar sig genom att undanhlla ngot som r helgat t
	Herren, s skall han ssom bot fra fram t HERREN till
	skuldoffer av smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du
	bestmmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
	helgedomssikelns vikt.
005:016 Och han skall giva ersttning fr det som han har undanhllit av
	det helgade och skall lgga femtedelen av vrdet drtill; och
	detta skall han giva t prsten.  Nr s prsten bringar
	frsoning fr honom genom skuldoffersvduren, d bliver honom
	frltet.
005:017 Och om ngon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
	mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han s
	drager sig skuld och br p missgrning,
005:018 s skall han ssom skuldoffer fra fram till prsten av
	smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du bestmmer.  Nr
	s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har
	begtt ouppstligen och utan att veta det, d bliver honom
	frltet.
005:019 Det r ett skuldoffer, ty han har dragit sig skuld infr
	HERREN.


005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Om ngon syndar och begr en orttrdighet mot HERREN, i det att
	han infr sin nsta nekar angende ngot som denne har ombetrott
	honom eller verlmnat i hans hand, eller angende ngot som han
	med vld har tagit; eller i det att han med ortt avhnder sin
	nsta ngot;
005:003 eller i det att han, nr han har hittat ngot borttappat, nekar
	drtill och svr falskt i ngon sak, vad det nu m vara, vari en
	mnniska kan frsynda sig:
005:004 s skall den som s har syndat Och drmed dragit sig skuld
	terstlla vad han med vld har tagit eller med ortt tillgnat
	sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
	borttappade som han har hittat,
005:005 eller vad det m vara, varom han har svurit falskt; han skall
	erstta det till dess fulla belopp och lgga femtedelen av
	vrdet drtill.  Han skall giva det t garen samma dag han br
	fram sitt skuldoffer.
005:006 Ty sitt skuldoffer skall han fra fram infr HERREN; en felfri
	vdur av smboskapen, efter det vrde du bestmmer, skall han
	ssom sitt skuldoffer fra fram till prsten.
005:007 Nr s prsten bringar frsoning fr honom infr HERRENS
	ansikte, d bliver honom frltet, vad han n m hava gjort, som
	har dragit skuld ver honom.

006:008 Och Herren talade till Mose och sade:

006:009 Bjud Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om brnnoffret:
	Brnnoffret skall ligga p altarets hrd hela natten intill
	morgonen, och elden p altaret skall drigenom hllas brinnande.
006:010 Och prsten skall iklda sig sin livrock av linne och iklda sig
	benklder av linne, fr att de m skyla hans ktt; drefter
	skall han taga bort askan vartill elden har frbrnt brnnoffret
	p altaret, och lgga den vid sidan av altaret.
006:011 Sedan skall han taga av sig sina klder och iklda sig andra
	klder och fra askan bort utanfr lgret till en ren plats.
006:012 Men elden p altaret skall hllas brinnande och fr icke
	slockna; prsten skall var morgon antnda ny ved drp.  Och han
	skall lgga brnnoffret drp och frbrnna fettstyckena av
	tackoffret drp.
006:013 Elden skall bestndigt hllas brinnande p altaret; den fr icke
	slockna.

006:014 Och detta r lagen om spisoffret: Arons sner skola bra fram
	det infr HERRENS ansikte, till altaret.
006:015 Och prsten skall taga en handfull drav, nmligen av det fina
	mjlet som hr till spisoffret, och av oljan, drtill all
	rkelsen som ligger p spisoffret, och detta, som utgr sjlva
	altaroffret, skall han frbrnna p altaret, till en vlbehaglig
	lukt fr HERREN.
006:016 Och det som r ver drav skola Aron och hans sner ta.  Osyrat
	skall det tas p en helig plats; i frgrden till
	uppenbarelsetltet skola de ta det.
006:017 Det skall icke bakas med surdeg.  Detta r deras del, det som jag
	har givit dem av mina eldsoffer.  Det r hgheligt likasom
	syndoffret och skuldoffret.
006:018 Allt mankn bland Arons barn m ta det.  Det skall vara deras
	evrdliga rtt av HERRENS eldsoffer, frn slkte till
	slkte.  Var och en som kommer drvid bliver helig.

006:019 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:020 Detta r det offer som Aron och hans sner skola offra t HERREN
	p den dag d ngon av dem undfr smrjelsen: en tiondedels efa
	fint mjl ssom det dagliga spisoffret, hlften om morgonen och
	hlften om aftonen.
006:021 P plt skall det tillredas med olja, och du skall bra fram det
	hopkndat; och du skall offra det snderdelat, ssom nr man
	offrar ett spisoffer i stycken, till en vlbehaglig lukt fr
	HERREN.
006:022 Och den prst bland hans sner, som bliver smord i hans stlle,
	skall gra s.  Detta skall vara en evrdlig stadga.  Ssom ett
	heloffer skall det frbrnnas t HERREN.
006:023 En prsts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det fr icke
	tas.

006:024 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:025 Tala till Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om
	syndoffret: P samma plats dr brnnoffersdjuret slaktas skall
	ock syndoffersdjuret slaktas, infr HERRENS ansikte.  Det r
	hgheligt.
006:026 Den prst som offrar syndoffret skall ta det; p en helig plats
	skall det tas, i frgrden till uppenbarelsetltet.
006:027 Var och en som kommer vid kttet bliver helig.  Och om ngot av
	blodet stnkes p ngons klder, s skall man avtv det
	bestnkta stllet p en helig plats.
006:028 Ett lerkrl vari kokningen har skett skall sndersls; men har
	kokningen skett i ett kopparkrl, s skall detta skuras och
	skljas med vatten.
006:029 Allt mankn bland prsterna m ta det.  Det r hgheligt.
006:030 Men intet syndoffer av vars blod ngot bres in i
	uppenbarelsetltet till att bringa frsoning i helgedomen fr
	tas; det skall brnnas upp i eld.
007:001 Och detta r lagen om skuldoffret: Det r hgheligt.
007:002 P samma plats dr man slaktar brnnoffersdjuret skall man
	slakta skuldoffersdjuret.  Och man skall stnka dess blod p
	altaret runt omkring.
007:003 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
	omsluter inlvorna,
007:004 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
	s ock leverfettet, vilket man skall frnskilja invid njurarna.
007:005 Och prsten skall frbrnna det p altaret till ett eldsoffer t
	HERREN.  Det r ett skuldoffer.
007:006 Allt mankn bland prsterna m ta det; p en helig plats skall
	det tas; det r hgheligt.
007:007 Vad som gller om syndoffret skall ock glla om skuldoffret;
	samma lag skall glla fr dem bda.  Den prst som bringar
	frsoning drmed, honom skall det tillhra.
007:008 Och nr en prst br fram brnnoffer for ngon, skall huden av
	det framburna brnnoffersdjuret tillhra den prsten.
007:009 Och ett spisoffer som r bakat i ugn, eller som r tillrett i
	panna eller p plt, skall alltid tillfalla den prst som br
	fram det.
007:010 Men ett spisoffer som r begjutet med olja, eller som frambres
	torrt, skall alltid tillfalla Arons sner gemensamt, den ene
	likavl som den andre.

007:011 Och detta r lagen om tackoffret, nr ett sdant bres fram t
	HERREN:
007:012 Om ngon vill bra fram ett sdant till lovoffer, s skall han,
	frutom det till lovoffret hrande slaktdjuret, bra fram
	osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
	med olja, och fint mjl, hopkndat, i form av kakor, begjutna
	med olja.
007:013 Jmte kakor av syrat brd skall han bra fram detta sitt offer,
	frutom det slaktdjur som hr till det tackoffer han br fram
	ssom lov offer.
007:014 Av detta offer skall han bra fram en kaka av vart slag, ssom
	en grd t HERREN; den prst som stnker tackoffrets blod p
	altaret, honom skall den tillhra.
007:015 Och kttet av det slaktdjur, som hr till det tackoffer som
	bres fram ssom lovoffer, skall tas samma dag det har offrats;
	intet drav m lmnas kvar till fljande morgon.
007:016 Om dremot det slaktoffer som ngon vill bra fram r ett
	lftesoffer eller ett frivilligt offer, s skall offerdjuret
	likaledes tas samma dag det har offrats; dock m det som har
	blivit ver drav tas den fljande dagen.
007:017 Bliver nd ngot ver av offerkttet, skall detta p tredje
	dagen brnnas upp i eld.
007:018 Om ngon p tredje dagen ter av tackofferskttet, s bliver
	offret icke vlbehagligt; honom som har burit fram det skall det
	d icke rknas till godo, det skall anses ssom en
	vederstygglighet.  Den som ter drav kommer att bra p
	missgrning.
007:019 Ej heller m det ktt tas, som har kommit vid ngot orent, utan
	det skall brnnas upp i eld.  Fr vrigt m kttet tas av var
	och en som r ren.
007:020 Men den som ter ktt av HERRENS tackoffer, medan orenhet lder
	vid honom, han skall utrotas ur sin slkt.
007:021 Och om ngon har kommit vid ngot orent -- vare sig en mnniskas
	orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
	vara m -- och han likvl ter ktt av HERRENS tackoffer, s
	skall han utrotas ur sin slkt.

007:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:023 Tala till Israels barn och sg: Intet fett av fkreatur, fr
	eller getter skolen I ta.
007:024 Fettet av ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur m eljest anvndas
	till alla slags behov, men ta det skolen I icke.
007:025 Ty var och en som ter fettet av ngot djur varav man br fram
	eldsoffer t HERREN, vem det vara m som ter drav, han skall
	utrotas ur sin slkt.
007:026 Och intet blod skolen I frtra varken av fglar eller av
	boskap, var I n ren bosatta.
007:027 Var och en som frtr ngot blod, han skall utrotas ur sin
	slkt.

007:028 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:029 Tala till Israels barn och sg: Den som vill offra ett tackoffer
	t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bra fram t HERREN
	den vederbrliga offergvan.
007:030 Med egna hnder skall han bra fram HERRENS eldsoffer; fettet
	jmte bringan skall han bra fram, bringan till att viftas ssom
	ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
007:031 Och prsten skall frbrnna fettet p altaret, men bringan skall
	tillhra Aron och hans sner.
007:032 Ocks det hgra lrstycket skolen I giva t prsten, ssom en
	grd av edra tackoffer.
007:033 Den bland Arons sner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
	han skall hava det hgra lrstycket till sin del.
007:034 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
	offergrdslret och giver dem t prsten Aron och t hans sner
	till en evrdlig rtt av Israels barn.

007:035 Detta r Arons och hans sners mbetslott av HERRENS eldsoffer,
	den lott som gavs dem den dag de frdes fram till att bliva
	HERRENS prster
007:036 vilken lott, efter HERRENS befallning p den dag d han smorde
	dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evrdlig rtt,
	slkte efter slkte.

007:037 Detta r lagen om brnnoffret, spisoffret, syndoffret,
	skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
007:038 vilken HERREN p Sinai berg gav Mose, p den dag d han bjd
	Israels barn att de skulle offra sina offer t HERREN, i Sinais
	ken.
008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 Tag Aron och hans sner jmte honom samt deras klder och
	smrjelseoljan, s ock syndofferstjuren och de tv vdurarna och
	korgen med de osyrade brden.
008:003 Frsamla sedan hela menigheten vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.
008:004 Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom, och menigheten
	frsamlade sig vid ingngen till uppenbarelsetltet.
008:005 Och Mose sade till menigheten: Detta r vad HERREN har bjudit
	mig att gra.
008:006 Och Mose frde fram Aron och hans sner och tvdde dem med
	vatten.
008:007 Och han satte livkldnaden p honom och omgjordade honom med
	bltet och kldde p honom kpan och satte p honom efoden och
	omgjordade honom med efodens skrp och fste drmed ihop
	alltsammans p honom.
008:008 Och han satte p honom brstsklden och lade urim och tummim in
	i sklden.
008:009 Och han satte huvudbindeln p hans huvud och satte p
	huvudbindeln framtill den gyllene plten, det heliga diademet,
	ssom HERREN hade bjudit Mose.
008:010 Och Mose tog smrjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
	dri var och helgade allt;
008:011 och han stnkte drmed sju gnger p altaret och smorde altaret
	och alla dess tillbehr och bckenet jmte dess fotstllning,
	fr att helga dem.
008:012 Och han gt smrjelseolja p Arons huvud och smorde honom fr
	att helga honom.
008:013 Och Mose frde fram Arons sner och satte livkldnader p dem
	och omgjordade dem med blten och band huvor p dem, ssom
	HERREN hade bjudit Mose.

008:014 Och han frde fram syndofferstjuren, och Aron och hans sner
	lade sina hnder p syndofferstjurens huvud.
008:015 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strk med sitt
	finger p altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
	vriga blodet gt han ut vid foten av altaret och helgade detta
	och bragte frsoning fr det.
008:016 Och han tog allt det fett som satt p inlvorna, s ock
	leverfettet och bda njurarna med fettet p dem; och Mose
	frbrnde det p altaret.
008:017 Men det vriga av tjuren, hans hud och ktt och orenlighet,
	brnde han upp i eld utanfr lgret ssom HERREN hade bjudit
	Mose.

008:018 Och han frde fram brnnoffersvduren, och Aron och hans sner
	lade sina hnder p vdurens huvud.
008:019 Sedan slaktades den, och Mose stnkte blodet p altaret runt
	omkring;
008:020 men sjlva vduren delade han i dess stycken.  Och Mose frbrnde
	huvudet och styckena och istret;
008:021 inlvorna och ftterna tvdde han i vatten.  Sedan frbrnde Mose
	hela vduren p altaret.  Det var ett brnnoffer till en
	vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN, Ssom HERREN
	hade bjudit Mose.

008:022 Drefter frde han fram den andra vduren, handfyllningsvduren,
	och Aron och hans sner lade sina hnder p vdurens huvud.
008:023 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestrk Arons
	hgra rsnibb och tummen p hans hgra hand och stortn p hans
	hgra fot.
008:024 Drefter frde han fram Arons sner.  Och Mose bestrk med blodet
	deras hgra rsnibb och tummen p deras hgra hand och stortn
	p deras hgra fot; men det vriga blodet stnkte Mose p
	altaret runt omkring.
008:025 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p
	inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med fettet p
	dem, drtill det hgra lrstycket.
008:026 Och ur korgen med de osyrade brden, som stod infr HERRENS
	ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrdskaka och en
	tunnkaka och lade detta p fettstyckena och det hgra
	lrstycket.
008:027 Och alltsammans lade han p Arons och hans sners hnder och
	viftade det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
008:028 Sedan tog Mose det ur deras hnder och frbrnde det p altaret,
	ovanp brnnoffret.  Det var ett handfyllningsoffer till en
	vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN.
008:029 Och Mose tog bringan och viftade den ssom ett viftoffer infr
	HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vdur fick Mose detta
	till sin del, ssom HERREN hade bjudit Mose.

008:030 Och Mose tog av smrjelseoljan och av blodet p altaret och
	stnkte p Aron -- p hans klder -- och likaledes p hans sner
	och hans sners klder; han helgade s Aron -- hans klder --
	och likaledes hans sner och hans sners klder.
008:031 Och Mose sade till Aron och till hans sner: Koken kttet vid
	ingngen till uppenbarelsetltet, och ten det dr jmte brdet
	som r i handfyllningskorgen, ssom jag har bjudit och sagt:
	Aron och hans sner skola ta det.
008:032 Men vad som bliver ver av kttet; eller av brdet, det skolen I
	brnna upp i eld.
008:033 Och under sju dagar skolen I icke g bort ifrn
	uppenbarelsetltets ingng, icke frrn edra handfyllningsdagar
	ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
008:034 Och HERREN har bjudit, att ssom det i dag har tillgtt, s
	skall det ock sedan tillg, p det att frsoning m bringas fr
	eder.
008:035 Vid ingngen till uppenbarelsetltet skolen I stanna kvar i sju
	dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
	eder iakttaga, p det att I icke mn d; ty s r mig bjudet.

008:036 Och Aron och hans sner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
	Mose.
009:001 Och p ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans sner
	och de ldste i Israel.
009:002 Och han sade till Aron: Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
	en vdur till brnnoffer, bda felfria, och fr dem fram infr
	HERRENS ansikte.
009:003 Och tala till Israels barn och sg: Tagen en bock till syndoffer
	och en kalv och ett lamm, bda rsgamla och felfria, till
	brnnoffer,
009:004 s ock en tjur och en vdur till tackoffer, att offra infr
	HERRENS ansikte, drtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
	dag uppenbarar sig HERREN fr eder.
009:005 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och frde
	det fram infr uppenbarelsetltet; och hela menigheten trdde
	fram och stllde sig infr HERRENS ansikte.
009:006 D sade Mose: Detta r vad HERREN har bjudit eder gra; s
	skall HERRENS hrlighet visa sig fr eder.

009:007 Och Mose sade till Aron: Trd fram till altaret och offra ditt
	syndoffer och ditt brnnoffer, och bringa frsoning fr dig
	sjlv och folket; offra sedan folkets offer och bringa frsoning
	fr dem, ssom HERREN har bjudit.
009:008 D trdde Aron fram till altaret och slaktade sin
	syndofferskalv.
009:009 Och Arons sner buro fram blodet till honom, och han doppade
	sitt finger i blodet och strk p altarets horn, men det vriga
	blodet gt han ut vid foten av altaret.
009:010 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett frbrnde han
	p altaret, ssom HERREN hade bjudit Mose.
009:011 Men kttet och huden brnde han upp i eld utanfr lgret.
009:012 Sedan slaktade han brnnoffersdjuret.  Och Arons sner rckte
	honom blodet, och han stnkte det p altaret runt omkring.
009:013 Och de rckte honom brnnoffersdjuret, delat i sina stycken,
	och dess huvud, och han frbrnde det p altaret.
009:014 Och han tvdde inlvorna och ftterna och frbrnde dem ovanp
	brnnoffret, p altaret.

009:015 Drefter frde han fram folkets offer.  Han tog folkets
	syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
	syndoffer, p samma stt som det frra syndoffersdjuret.
009:016 Och han frde fram brnnoffersdjuren och offrade dem p
	freskrivet stt.
009:017 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull drav och
	frbrnde detta p altaret, frutom morgonens brnnoffer.
009:018 Sedan slaktade han tjuren och vduren, som voro folkets
	tackoffer.  Och Arons sner rckte honom blodet, och han stnkte
	det p altaret runt omkring.
009:019 Och fettstyckena av tjuren, samt av vduren svansen och vad som
	omsluter inlvorna, s ock njurarna och leverfettet,
009:020 dessa fettstycken lade de p bringorna; och han frbrnde
	fettstyckena p altaret.
009:021 Men bringorna och det hgra lrstycket viftade Aron till ett
	viftoffer infr HERRENS ansikte, ssom Mose hade bjudit.

009:022 Och Aron lyfte upp sina hnder ver folket och vlsignade
	det.  Drefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
	brnnoffret och tackoffret.
009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetltet; sedan gingo de
	ter ut och vlsignade folket.  D visade sig HERRENS hrlighet
	fr allt folket.
009:024 Och eld gick ut frn HERREN och frtrde brnnoffret och
	fettstyckena p altaret.  Och allt folket sg detta; d jublade
	de och fllo ned p sina ansikten.
010:001 Men Arons sner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
	eld i dem och strdde rkelse drp och buro fram infr HERRENS
	ansikte frmmande eld, annan eld n den han hade givit dem
	befallning om.
010:002 D gick eld ut frn HERREN och frtrde dem, s att de fllo
	dda ned infr HERRENS ansikte.
010:003 Och Mose sade till Aron: Detta r vad HERREN har talat och
	sagt:
	  P dem som st mig nra vill jag bevisa mig helig,
	  och infr allt folket bevisa mig hrlig.
	Och Aron teg stilla.
010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
	Ussiels sner, och sade till dem: Trden fram och bren edra
	frnder bort ifrn helgedomen och fren den utanfr lgret.
010:005 D trdde de fram och buro bort dem i deras livkldnader,
	utanfr lgret, ssom Mose hade sagt.
010:006 Och Mose sade till Aron och till hans sner Eleasar och Itamar:
	I skolen icke hava edert hr oordnat, ej heller riva snder
	edra klder, p det att I icke mn d och draga frtrnelse ver
	hela menigheten.  Men edra brder, hela Israels hus, m grta
	ver denna brand som HERREN har upptnt.
010:007 Och I skolen icke g bort ifrn uppenbarelsetltets ingng, p
	det att I icke mn d; ty HERRENS smrjelseolja r p eder.
	Och de gjorde ssom Mose hade sagt.

010:008 Och HERREN talade till Aron och sade:
010:009 Varken du sjlv eller dina sner m dricka vin eller starka
	drycker, nr I skolen g in i uppenbarelsetltet, p det att I
	icke mn d.  Det skall vara en evrdlig stadga fr eder frn
	slkte till slkte.
010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
	rent;
010:011 och I skolen lra Israels barn alla de stadgar som HERREN har
	kungjort fr dem genom Mose.

010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
	kvarlevande sner: Tagen det spisoffer som har blivit ver av
	HERRENS eldsoffer, och ten det osyrat vid sidan av altaret, ty
	det r hgheligt.
010:013 I skolen ta det p en helig plats; ty det r din och dina
	sners stadgade rtt av HERRENS eldsoffer; s r mig bjudet.
010:014 Och viftoffersbringan och offergrdslret skola tas av dig, och
	av dina sner och dina dttrar jmte dig, p en ren plats, ty de
	ro dig givna ssom din och dina sners stadgade rtt av Israels
	barns tackoffer.
010:015 Jmte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergrdslret och
	viftoffersbringan bras fram fr att viftas ssom ett viftoffer
	infr HERRENS ansikte; och de skola ssom en evrdlig rtt
	tillhra dig och dina sner jmte dig, ssom HERREN har bjudit.

010:016 Och Mose frgade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
	uppbrnd.  D frtrnades han p Eleasar och Itamar, Arons
	kvarlevande sner, och sade:
010:017 Varfr haven I icke tit syndoffret p den heliga platsen?  Det
	r ju hgheligt.  Och han har givit eder det, fr att I skolen
	borttaga menighetens missgrning och bringa frsoning fr dem
	infr HERRENS ansikte.
010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
	drfr skullen I p heligt omrde hava tit upp kttet, ssom
	jag hade bjudit.
010:019 Men Aron sade till Mose: Se, de hava i dag offrat sitt
	syndoffer och sitt brnnoffer infr HERRENS ansikte, och mig har
	vederfarits vad du vet.  Om jag nu i dag te syndoffersktt,
	skulle detta vara HERREN vlbehagligt?
010:020 Nr Mose hrde detta, var han till freds.
011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
011:002 Talen till Israels barn och sgen:

	Dessa ro de djur som I fn ta bland alla fyrfotadjur p
	jorden:
011:003 alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna, och
	som idissla, dem fn I ta.
011:004 Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av dem
	som hava klvar: kamelen, ty han idisslar vl, men har icke
	klvar, han skall glla fr eder ssom oren; klippdassen, ty han
	idisslar vl
011:005 men har icke klvar, han skall glla for eder ssom oren; haren,
	ty han idisslar vl,
011:006 men har icke klvar, han skall glla fr eder ssom oren;
	svinet,
011:007 ty det har vl klvar och har dem helkluvna, men det idisslar
	icke, det skall glla fr eder ssom orent.
011:008 Av dessa djurs ktt skolen I icke ta, ej heller skolen I komma
	vid deras dda kroppar; de skola glla fr eder ssom orena.

011:009 Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det
	i vattnet, vare sig i sjar eller i strmmar, som har fenor och
	fjll, det fn I ta.
011:010 Men allt det i sjar och strmmar, som icke har fenor och fjll,
	bland allt det som rr sig i vattnet, bland alla levande
	varelser i vattnet, det skall vara en styggelse fr eder.
011:011 Ja, de skola vara en styggelse fr eder; av deras ktt skolen I
	icke ta, och deras dda kroppar skolen I rkna ssom en
	styggelse.
011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjll, skall vara en
	styggelse fr eder.

011:013 Och bland fglarna skolen I rkna dessa ssom en styggelse, de
	skola icke tas, de ro en styggelse: rnen, lammgamen,
	havsrnen,
011:014 gladan, falken med dess arter,
011:015 alla slags korpar efter deras arter,
011:016 strutsen, tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter,
011:017 ugglan, dykfgeln, uven,
011:018 tinsemetfgeln, pelikanen,
011:019 asgamen, hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och
	fldermusen.

011:020 Alla de flygande smdjur som g p fyra ftter skola vara en
	styggelse fr eder.
011:021 Av alla flygande smdjur, som g p fyra ftter fn I allenast
	ta dem som ovanfr sina ftter hava tv ben att hoppa med p
	jorden.
011:022 Dessa fn I ta bland grshopporna: arbe med dess arter, soleam
	med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
011:023 Men alla andra flygande smdjur som hava fyra ftter skola vara
	en styggelse fr eder.

011:024 Genom fljande djur dragen I eder orenhet; var och en som
	kommer vid deras dda kroppar skall vara oren nda till aftonen,
011:025 och var och en som har burit bort ngon sdan dd kropp skall
	tv sina klder och vara oren nda till aftonen:
011:026 alla de fyrfotadjur som hava klvar, men icke helkluvna, och som
	icke idissla, de skola glla fr eder ssom orena.  Var och en
	som kommer vid dem bliver oren.
011:027 Och alla slags fyrfotade djur som g p tassar skola glla fr
	eder ssom orena.  Var och en som kommer vid deras dda kroppar
	skall vara oren nda till aftonen.
011:028 Och den som har burit bort en sdan dd kropp, han skall tv
	sina klder och vara oren nda till aftonen; de skola glla fr
	eder ssom orena.

011:029 Och bland de smdjur som rra sig p jorden skola dessa glla
	fr eder ssom orena: vesslan, jordrttan, dlan med dess arter,
011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
011:031 Dessa ro de som skola glla fr eder ssom orena bland alla
	smdjur.  Var och en som kommer vid dem, sedan de ro dda,
	skall vara oren nda till aftonen.
011:032 Och allt varp ngot sdant djur faller, sedan det r dtt,
	bliver orent, vare sig det r ngot slags trkrl, eller det r
	klder, eller ngot av skinn, eller en sck, eller vilken annan
	sak det vara m, som anvndes till ngot behov.  Man skall lgga
	det i vatten, och det skall vara orent nda till aftonen; s
	bliver det rent.
011:033 Och om ngot sdant faller i ngot slags lerkrl, s bliver allt
	som r i detta orent, och krlet skolen I sl snder.
011:034 Allt slags mat dri, allt som man ter tillrett med vatten, det
	bliver orent; och allt slags dryck i ngot slags krl, allt som
	man dricker, det bliver orent drav.
011:035 Och allt varp ngon sdan dd kropp faller bliver orent.  r det
	en ugn eller en hrd, skall den frstras, ty den bliver
	oren.  Och den skall glla fr eder ssom oren.
011:036 Men en klla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
	skall frbliva ren; men kommer ngon vid sjlva den dda
	kroppen, bliver han oren.
011:037 Och om en sdan dd kropp faller p ngot slags utsdeskorn,
	ngot man sr, d frbliver detta rent.
011:038 Men om vatten har kommit p sden och ngon sdan dd kropp
	sedan faller drp, s skall den glla fr eder ssom oren.

011:039 Och om ngot fyrfotadjur som fr tas av eder dr, s skall den
	som kommer vid dess dda kropp vara oren nda till aftonen.
011:040 Och den som ter ktt av en sdan dd kropp, han skall tv sina
	klder och vara oren nda till aftonen.  Och den som har burit
	bort ngon sdan dd kropp, han skall tv sina klder och vara
	oren nda till aftonen.

011:041 Och alla slags smdjur som rra sig p jorden ro en styggelse;
	de skola icke tas.
011:042 Varken av det som gr p buken eller av det som gr p fyra
	eller flera ftter, bland alla de smdjur som rra sig p
	jorden, skolen I ta ngot, ty de ro en styggelse.
011:043 Gren eder icke sjlva till en styggelse genom ngot sdant
	djur, och dragen eder icke orenhet genom sdana, s att I
	bliven orenade genom dem.
011:044 Ty jag r HERREN, eder Gud; och I skolen hlla eder heliga och
	vara heliga, ty jag r helig.  Och I skolen icke draga eder
	orenhet genom ngot av de smdjur som rra sig p jorden.
011:045 Ty jag r HERREN, som har frt eder upp ur Egyptens land, fr
	att jag skall vara eder Gud.  S skolen I nu vara heliga, ty jag
	r helig.

011:046 Detta r lagen om fyrfotadjuren, och om fglarna, och om alla
	slags levande varelser som rra sig i vattnet, och om alla slags
	smdjur p jorden,
011:047 fr att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
	djur som f tas och de djur som icke f tas.
012:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
012:002 Tala till Israels barn och sg: Nr en kvinna fder barn och det
	r ett gossebarn som hon har ftt, s skall hon vara oren i sju
	dagar; lika mnga dagar som vid sin mnadsrening skall hon vara
	oren.
012:003 Och p ttonde dagen skall barnets frhud omskras.
012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
	reningsflde.  Hon skall icke komma vid ngot heligt och fr icke
	heller komma till helgedomen, frrn hennes reningsdagar ro
	ute.
012:005 Men om det r ett flickebarn som hon har ftt, s skall hon vara
	oren i tv veckor, p samma stt som vid sin mnadsrening; och
	sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
	reningsflde.
012:006 Och nr hennes reningsdagar ro ute, vare sig efter son eller
	efter dotter, skall hon fra fram ett rsgammalt lamm ssom
	brnnoffer, och en ung duva eller en turturduva ssom
	syndoffer, till uppenbarelsetltets ingng, till prsten.
012:007 Och han skall offra detta infr HERRENS ansikte och bringa
	frsoning fr henne, s bliver hon ren frn sitt
	blodflde.  Detta r lagen om en barnafderska, nr hon har ftt
	ett gossebarn, och nr hon har ftt ett flickebarn.
012:008 Och om hon icke frmr bekosta ett fr, s skall hon taga tv
	turturduvor eller tv unga duvor, en till brnnoffer och en till
	syndoffer.  Och prsten skall bringa frsoning fr henne, s
	bliver hon ren.
013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

013:002 Nr ngon p sin kropps hud fr en upphjning eller ett utslag
	eller en ljus flck, och drav uppstr ett spetlskeartat ont p
	hans kropps hud, s skall han fras till prsten Aron eller till
	en av hans sner, prsterna.
013:003 Om d prsten, nr han beser det angripna stllet p hans kropps
	hud, finner att hret p det angripna stllet har vitnat, och
	att det angripna stllet visar sig djupare n den vriga huden
	p kroppen, s r han angripen av spetlska; och sedan prsten
	har besett honom skall han frklara honom oren.
013:004 Och om det r en vit flck som synes p hans kropps hud, men den
	icke visar sig djupare n den vriga huden, och hret drp icke
	har vitnat, s skall prsten hlla den angripne innestngd i sju
	dagar.
013:005 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att
	det angripna stllet visar sig ofrndrat, och att det onda icke
	har utbrett sig p huden, s skall prsten fr andra gngen
	hlla honom innestngd i sju dagar.
013:006 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom fr andra
	gngen, finner att det angripna stllet har bleknat, och att det
	onda icke har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara
	honom ren, ty d r det ett vanligt utslag, och sedan han har
	tvtt sina klder, r han ren.
013:007 Men om utslaget utbreder sig p huden, sedan han har ltit bese
	sig av prsten fr att frklaras ren, och han nu fr andra
	gngen lter bese sig av prsten
013:008 och prsten d, nr han beser honom, finner att utslaget har
	utbrett sig p huden, s skall prsten frklara honom oren, ty
	d r det spetlska.

013:009 Nr ngon bliver angripen av spetlska, skall han fras till
	prsten.
013:010 Om d prsten, nr han beser honom, finner en vit upphjning p
	huden, och ser att hret dr har vitnat, och att svallktt
	bildar sig i upphjningen,
013:011 s r det gammal spetlska p hans kropps hud, och prsten skall
	frklara honom oren; han skall d icke stnga honom inne, ty han
	r oren.
013:012 Men om spetlskan s har brutit ut p huden, att p den angripne
	hela huden, frn huvud till ftter, verallt dr prsten ser, r
	betckt av spetlska
013:013 och prsten allts, nr han beser honom, finner att spetlska
	betcker hela hans kropp, s skall han frklara den angripne
	ren.  Hela hans kropp har blivit vit; han r ren.
013:014 Men s snart svallktt visar sig p honom, r han oren.
013:015 Nr prsten ser svallkttet, skall han frklara honom oren;
	svallkttet r orent, det r spetlska.
013:016 Men om svallkttet frndrar sig och stllet bliver vitt, s
	skall han komma till prsten.
013:017 Om d prsten, nr han beser honom, finner att det angripna
	stllet har blivit vitt, s skall prsten frklara den angripne
	ren, han r d ren.

013:018 Nr ngon p sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
	lkt,
013:019 men sedan, p det stlle dr bulnaden var, en vit upphjning
	eller en rdvit flck visar sig, s skall han lta bese sig av
	prsten.
013:020 Om d prsten, nr han beser honom, finner att stllet visar sig
	lgre n den vriga huden, och att hret drp har vitnat, s
	skall prsten frklara honom oren; ty d r han angripen av
	spetlska, som har brutit ut dr bulnaden var.
013:021 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr
	saknas dr, och att stllet icke r lgre n den vriga huden,
	och att det r blekt, s skall prsten hlla honom innestngd i
	sju dagar.
013:022 Om d det onda utbreder sig p huden, s skall prsten frklara
	honom oren, ty d r han angripen.
013:023 Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke
	utbreder sig, d r det ett mrke efter bulnaden, och prsten
	skall frklara honom ren.

013:024 Men om ngon p sin kropps hud fr ett brnnsr, och om av
	rrbildningen i brnnsret sedan bliver en rdvit eller vit
	flck
013:025 och prsten, nr han beser stllet, finner att hret p flcken
	har vitnat, och att den visar sig djupare n den vriga huden,
	s r mannen angripen av spetlska, som har brutit ut dr
	brnnsret var; och prsten skall frklara honom oren, ty d r
	han angripen av spetlska.
013:026 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr
	saknas p den ljusa flcken, och att stllet icke r lgre n
	den vriga huden, och att det r blekt, s skall prsten hlla
	honom innestngd i sju dagar.
013:027 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att
	det onda har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara
	honom oren ty d r han angripen av spetlska.
013:028 Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke
	utbreder sig p huden och frbliver blek, d r det en
	upphjning efter brnnsret, och prsten skall frklara honom
	ren, ty det r ett mrke efter brnnsret.

013:029 Nr p en man eller en kvinna ngot stlle p huvudet eller p
	hakan bliver angripet
013:030 och prsten, d han beser det angripna stllet, finner att det
	visar sig djupare n den vriga huden och att gulaktigt tunt hr
	finnes dr, s skall prsten frklara den angripne oren, ty d
	r det spetlskeskorv, huvud- eller hakspetlska.
013:031 Men om prsten, nr han beser det angripna stllet med skorven,
	finner, att om det n icke visar sig djupare n den vriga
	huden, svart hr likvl saknas dr, s skall prsten hlla den
	av skorven angripne innestngd i sju dagar.
013:032 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser det angripna
	stllet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att dr
	icke finnes ngot gulaktigt hr, och att skorven icke visar sig
	djupare n den vriga huden,
013:033 s skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
	stllet, och prsten skall fr andra gngen hlla den skorvsjuke
	innestngd i sju dagar.
013:034 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser den skorvsjuke,
	finner att skorven icke har utbrett sig p huden, och att den
	icke visar sig djupare n den vriga huden, s skall prsten
	frklara honom ren, och sedan han har tvtt sina klder, r han
	ren.
013:035 Men om skorven utbreder sig p huden, sedan han har blivit
	frklarad ren,
013:036 och prsten, nr han beser honom, finner att skorven har utbrett
	sig p huden, s behver prsten icke efterforska om dr finnes
	ngot gulaktigt hr, ty han r oren.
013:037 Men om skorven visar sig ofrndrad, och svart hr har vuxit upp
	p stllet, d r skorven lkt, och han r ren, och prsten
	skall frklara honom ren.

013:038 Nr ngon, man eller kvinna, p sin kropps hud fr flckar, vita
	flckar,
013:039 och prsten, nr han beser den angripne, finner att flckarna p
	hans kropps hud ro blekvita, d r det ett ofarligt utslag som
	har kommit fram p huden; han r ren.

013:040 Nr p en mans huvud hret utan vidare faller av, r det vanlig
	bakskallighet; han r ren.
013:041 Och om hret utan vidare faller av p frmre delen av huvudet,
	s r det vanlig framskallighet; han r ren.
013:042 Men nr p det skalliga stllet, baktill eller framtill, en
	rdvit flck uppstr, d r det spetlska som har brutit ut p
	det skalliga stllet baktill eller framtill.
013:043 Om allts prsten, nr han beser honom, finner att den upphjda
	flcken p det skalliga stllet, baktill eller framtill, r
	rdvit, och att den visar sig lik spetlska p den vriga
	kroppens hud,
013:044 s r mannen spetlsk, han r oren; prsten skall strax frklara
	honom oren, ty han r angripen p sitt huvud.

013:045 Den som r angripen av spetlska skall g med snderrivna
	klder, han skall hava sitt hr oordnat och skyla sitt skgg,
	och han skall ropa: Oren!  Oren!
013:046 S lnge han r angripen av spetlska, skall han vara oren; oren
	r han.  Han skall bo avskild; utanfr lgret skall han hava sin
	bostad.

013:047 Nr en kldnad bliver angripen av spetlska, vare sig kldnaden
	r av ylle eller av linne,
013:048 eller nr s sker med ngot vvt eller virkat tyg, vare sig av
	linne eller av ylle, eller med skinn eller med ngot, vad det
	vara m, som r frfrdigat av skinn,
013:049 och det angripna stllet visar sig grnaktigt eller rdaktigt,
	p kldnaden eller skinnet, eller p det vvda eller virkade
	tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, d r stllet
	angripet av spetlska och skall visas fr prsten.
013:050 Och nr prsten har besett det angripna stllet, skall han hava
	den angripna saken inlst i sju dagar.
013:051 Om han d, nr han p sjunde dagen beser det angripna stllet,
	finner att skadan har utbrett sig p kldnaden, eller p det
	vvda eller virkade tyget, eller p skinnet, vadhelst det vara
	m, som r frfrdigat av skinnet, s r stllet angripet av
	elakartad spetlska; sdant r orent.
013:052 Och man skall brnna upp kldnaden, eller det vvda eller
	virkade tyget, vare sig det r av ylle eller av linne, eller
	skinnsaken som r angripen, vad det vara m; ty det r en
	elakartad spetlska; allt sdant skall brnnas upp i eld.
013:053 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att flcken icke
	har utbrett sig p kldnaden, eller p det vvda eller virkade
	tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m,
013:054 s skall prsten bjuda att man tvr den sak p vilken det
	angripna stllet finnes, och han skall fr andra gngen hava den
	inlst i sju dagar.
013:055 Om d prsten, nr han efter tvagningen beser det angripna
	stllet, finner att det angripna stllet icke har frndrat sitt
	utseende, s r en sdan sak oren, om ock flcken icke vidare
	har utbrett sig; du skall brnna upp den i eld; det r en
	frtflck, vare sig den sitter p avigsidan eller p rtsidan.
013:056 Men om prsten, nr han beser det angripna stllet, finner att
	det efter tvagningen har bleknat, s skall han riva bort det
	frn kldnaden eller skinnet, eller frn det vvda eller virkade
	tyget.
013:057 Om likvl sedan en flck ter visar sig p kldnaden, eller p
	det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara
	m, s r det spetlska som har brutit ut; den sak p vilken det
	angripna stllet finnes skall du brnna upp i eld.
013:058 Men om genom tvagningen flcken har gtt bort p kldnaden,
	eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad
	det vara m, s skall det fr andra gngen tvs, och s bliver
	det rent.

013:059 Detta r lagen om det som bliver angripet av spetlska, antingen
	det r en kldnad av ylle eller linne, eller det r vvt eller
	virkat tyg, eller ngon skinnsak, vad det vara m -- den lag
	efter vilken det skall frklaras rent eller orent.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
014:002 Detta vare lagen om huru man skall frfara, nr den som har haft
	spetlska skall renas:

	Han skall fras till prsten;
014:003 och prsten skall g ut utanfr lgret.  Om d prsten, nr han
	beser den spetlske, finner att han r botad frn den spetlska
	varav han var angripen,
014:004 s skall prsten bjuda att man fr dens rkning, som skall
	renas, tager tv levande rena fglar, cedertr, rosenrtt garn
	och isop.
014:005 Och prsten skall bjuda att man slaktar den ena fgeln ver ett
	lerkrl med friskt vatten i.
014:006 Sedan skall han taga den levande fgeln, s ock cedertret, det
	rosenrda garnet och isopen, och detta alltsammans, jmvl den
	levande fgeln, skall han doppa i den fgelns blod, som har
	blivit slaktad ver det friska vattnet.
014:007 Och han skall stnka sju gnger p den som skall renas frn
	spetlskan; och sedan han s har renat honom, skall han slappa
	den levande fgeln fri ute p marken.
014:008 Och den som skall renas skall tv sina klder och raka av allt
	sitt hr och bada sig i vatten, s bliver han ren och fr sedan
	g in i lgret.  Dock skall han stanna utanfr sitt tlt i sju
	dagar.
014:009 Och p sjunde dagen skall han raka av allt sitt hr, bde
	huvudhret och skgget och gonbrynen: allt sitt hr skall han
	raka av.  Och han skall tv sina klder och bada sin kropp i
	vatten, s bliver han ren.
014:010 Och p ttonde dagen skall han taga tv felfria lamm av hankn
	och ett rsgammalt felfritt lamm av honkn, s ock tre
	tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och
	drtill en log olja.
014:011 Och prsten som frrttar reningen skall stlla den som skall
	renas och allt det andra fram infr HERRENS ansikte, vid
	ingngen till uppenbarelsetltet.
014:012 Och prsten skall taga det ena lammet och offra det till ett
	skuldoffer, jmte tillhrande log olja, och vifta detta ssom
	ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
014:013 Och man skall slakta lammet p samma plats dr man slaktar synd-
	och brnnoffersdjuren, p en helig plats; ty skuldoffret tillhr
	prsten, likasom syndoffret; det r hgheligt.
014:014 Och prsten skall taga ngot av skuldoffrets blod, och drmed
	skall prsten bestryka hgra rsnibben p den som skall renas,
	s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot.
014:015 Sedan skall prsten taga av tillhrande log olja och gjuta i sin
	vnstra hand,
014:016 och prsten skall doppa sitt hgra pekfinger i oljan som han har
	i sin vnstra hand och stnka ngot av oljan med sitt finger sju
	gnger infr HERRENS ansikte.
014:017 Och med det som bliver ver av oljan i hans hand skall prsten
	bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen
	p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp
	skuldoffersblodet.
014:018 Och det som sedan r ver av oljan i prstens hand skall han
	gjuta p dens huvud, som skall renas; s skall prsten bringa
	frsoning fr honom infr HERRENS ansikte.
014:019 Drefter skall prsten offra syndoffret och bringa frsoning fr
	den som skall renas, s att han bliver fri ifrn sin orenhet;
	sedan skall han slakta brnnoffersdjuret.
014:020 Och prsten skall offra brnnoffret p altaret och tillika
	spisoffret.  Nr s prsten bringar frsoning fr honom, d bliver
	han ren.

014:021 Men om han r fattig och icke kan anskaffa s mycket, s skall
	han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det fr
	att bringa frsoning fr sig, och allenast en tiondedels efa
	fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och drtill en log
	olja,
014:022 s ock tv turturduvor eller tv unga duvor, efter som han kan
	anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
	brnnoffer.
014:023 Och han skall, fr att frklaras ren, bra allt detta till
	prsten p ttonde dagen, till uppenbarelsetltets ingng, infr
	HERRENS ansikte.
014:024 Och prsten skall taga skuldofferslammet och tillhrande log
	olja, och detta skall prsten vifta ssom ett viftoffer infr
	HERRENS ansikte.
014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prsten skall taga
	av skuldoffrets blod och bestryka hgra rsnibben p den som
	skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p
	hans hgra fot.
014:026 Sedan skall prsten gjuta ngot av oljan i sin vnstra hand,
014:027 och prsten skall stnka med sitt hgra pekfinger ngot av oljan
	som han har i sin vnstra hand sju gnger infr HERRENS ansikte.
014:028 Och prsten skall med oljan som han har i sin hand bestryka
	hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans
	hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp
	skuldoffersblodet.
014:029 Och det som r ver av oljan i prstens hand skall han gjuta p
	dens huvud, som skall renas, till att bringa frsoning fr honom
	infr HERRENS ansikte.
014:030 Drefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
	unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
	syndoffer och den andra till brnnoffer, tillika med
	spisoffret.  S skall prsten bringa frsoning infr HERRENS
	ansikte fr den som skall renas.

014:032 Detta r lagen om den som har varit angripen av spetlska, men
	icke kan anskaffa vad som rtteligen hr till hans rening.

014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

014:034 Nr I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
	besittning, och jag lter ngot hus i det land I fn till
	besittning bliva angripet av spetlska,
014:035 s skall husets gare g och anmla det fr prsten och sga:
	Det synes som om mitt hus vore angripet av spetlska.
014:036 D skall prsten bjuda att man, innan prsten gr in fr att
	bese det angripna stllet, utrymmer huset, fr att icke allt som
	r i huset skall bliva orent.  Och drefter skall prsten g in
	fr att bese huset.
014:037 Om han d, nr han beser det angripna stllet, finner att det
	angripna stllet p husets vgg bildar grnaktiga eller
	rdaktiga frdjupningar, som visa sig lgre n den vriga
	vggen,
014:038 s skall prsten g ut ur huset, till drren p huset, och
	stnga huset fr sju dagar.
014:039 Om d prsten, nr han p sjunde dagen kommer igen och beser
	det, finner att flcken har utbrett sig p husets vgg,
014:040 s skall prsten bjuda att man bryter ut de stenar som ro
	angripna, och kastar dem utanfr staden p ngon oren plats.
014:041 Men huset skall man skrapa verallt innantill och kasta det
	avskrapade murbruket utanfr staden p ngon oren plats.
014:042 Och man skall taga andra stenar och stta in dem i de frras
	stlle och taga annat murbruk och rappa huset drmed.
014:043 Om likvl en flck ter kommer fram p huset, sedan man har
	brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
	det har blivit rappat,
014:044 s skall prsten g in och bese det, och om han d finner att
	flcken har utbrett sig p huset, s r detta en elakartad
	spetlska p huset, det r orent.
014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trvirke och
	allt murbruk p huset, och fra bort alltsammans utanfr staden
	till ngon oren plats.
014:046 Och om ngon har gtt in i huset under den tid det skulle vara
	stngt, s skall han vara oren nda till aftonen.
014:047 Och om ngon har legat i huset, skall han tv sina klder, och
	om ngon har tit i huset, skall ocks han tv sina klder.
014:048 Men om prsten, nr han gr in och beser huset, finner att
	flcken icke har utbrett sig p huset, sedan det har blivit
	rappat, s skall han frklara huset rent, ty d r det onda
	hvt.

014:049 Och han skall till husets rening taga tv fglar, cedertr,
	rosenrtt garn och isop.
014:050 Och han skall slakta den ena fgeln ver ett lerkrl med friskt
	vatten i.
014:051 Sedan skall han taga cedertret, isopen, det rosenrda garnet
	och den levande fgeln, och doppa alltsammans i den slaktade
	fgelns blod och det friska vattnet, och stnka p huset sju
	gnger.
014:052 S skall han rena huset med fgelns blod och det friska vattnet
	och med den levande fgeln, cedertret, isopen och det rosenrda
	garnet.
014:053 Och han skall slppa den levande fgeln fri ute p marken
	utanfr staden.  Nr han s bringar frsoning fr huset, d
	bliver det rent.

014:054 Detta r lagen om allt slags spetlskesjukdom och
	spetlskeskorv,
014:055 om spetlska p klder och p hus,
014:056 om upphjningar p huden, utslag och ljusa flckar,
014:057 till undervisning om nr ngot r orent eller rent.  Detta r
	lagen om spetlska.
015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
015:002 Talen till Israels barn och sgen till dem:

015:003 Om ngon fr flytning ur sitt ktt, s r sdan flytning
	oren.  Och angende hans orenhet, medan flytningen varar, gller
	fljande: Evad hans ktt avsndrar flytningen, eller det
	tillsluter sig fr flytningen, s r han oren.
015:004 Allt varp den sjuke ligger bliver orent, och allt varp han
	sitter bliver orent.
015:005 Och den som kommer vid det varp han har legat skall tv sina
	klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:006 Och den som stter sig p ngot varp den sjuke har suttit skall
	tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
	aftonen.
015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv sina klder
	och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:008 Och om den sjuke spottar p ngon som r ren, skall denne tv
	sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
	aftonen.
015:009 Och allt varp den sjuke sitter nr han frdas ngonstdes,
	bliver orent.
015:010 Och var och en som kommer vid ngot, vad det vara m, som har
	legat under honom skall vara oren nda till aftonen; och den som
	br bort ngot sdant skall tv sina klder och bada sig i
	vatten och vara oren nda till aftonen.
015:011 Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava skljt
	sina hnder i vatten, skall tv sina klder och bada sig i
	vatten och vara oren nda till aftonen.
015:012 Och ett lerkrl som den sjuke kommer vid skall sndersls; men
	r det ett trkrl, skall det skljas med vatten.

015:013 Nr den som har flytning bliver ren frn sin flytning, skall
	han, fr att frklaras ren, rkna sju dagar och drefter tv
	sina klder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
	vatten, s bliver han ren.
015:014 Och p ttonde dagen skall han taga sig tv turturduvor eller
	tv unga duvor och komma infr HERRENS ansikte, till
	uppenbarelsetltets ingng, och giva dem t prsten.
015:015 Och prsten skall offra dem, den ena till syndoffer och den
	andra till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr
	honom infr HERRENS ansikte, till rening frn hans flytning.

015:016 Och om en man har haft sdesutgjutning, s skall han bada hela
	sin kropp i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:017 Och allt slags kldnad och allt av skinn, varp sdan
	sdesutgjutning har skett, skall tvs i vatten och vara orent
	nda till aftonen.
015:018 Och nr en man har legat hos en kvinna och sdesutgjutning har
	skett, s skola de bda bada sig i vatten och vara orena nda
	till aftonen.

015:019 Och nr en kvinna har sin flytning, i det att blod avgr ur
	hennes ktt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
	kommer vid henne skall vara oren nda till aftonen.
015:020 Och allt varp hon ligger under sin mnadsrening bliver orent,
	och allt varp hon sitter bliver orent.
015:021 Och var och en som kommer vid det varp hon har legat skall tv
	sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
	aftonen.
015:022 Och var och en som kommer vid ngot varp hon har suttit skall
	tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
	aftonen.
015:023 Och om ngon sak lgges p det varp hon har legat eller suttit,
	och ngon d kommer vid denna sak, s skall han vara oren nda
	till aftonen.
015:024 Och om en man ligger hos henne, och ngot av hennes mnadsflde
	kommer p honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp
	han ligger bliver orent.

015:025 Och om en kvinna har blodflde under en lngre tid, utan att det
	r hennes mnadsrening, eller om hon har flde utver tiden fr
	sin mnadsrening, s skall om henne, s lnge hennes orena flde
	varar, glla detsamma som under hennes mnadsreningstid; hon r
	oren.
015:026 Om allt varp hon ligger, s lnge hennes flde varar, skall
	glla detsamma som om det varp hon ligger under sin
	mnadsrening; och allt varp hon sitter bliver orent, likasom
	under hennes mnadsrening.
015:027 Och var och en som kommer vid ngot av detta bliver oren; han
	skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda
	till aftonen.

015:028 Men om hon bliver ren frn sitt flde, skall hon rkna sju dagar
	och sedan vara ren.
015:029 Och p ttonde dagen skall hon taga sig tv turturduvor eller
	tv unga duvor och bra dem till prsten, till
	uppenbarelsetltets ingng.
015:030 Och prsten skall offra den ena till syndoffer och den andra
	till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr henne
	infr HERRENS ansikte, till rening frn hennes orena flde.
015:031 S skolen I bevara Israels barn frn orenhet, p det att de icke
	m d i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som str mitt
	ibland dem.

015:032 Detta r lagen om den som har flytning och om den som har
	sdesutgjutning, s att han drigenom bliver oren,
015:033 och om den kvinna som har sin mnadsrening, och om den som har
	ngon flytning, evad det r man eller kvinna, s ock om en man
	som ligger hos en oren kvinna.
016:001 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv sner voro dda, de
	bda som trffats av dden, nr de trdde fram infr HERRENS
	ansikte.
016:002 Och HERREN sade till Mose:

	Sg till din broder Aron att han icke p vilken tid som helst
	fr g in i helgedomen innanfr frlten, framfr ndastolen som
	r ovanp arken, p det att han icke m d; ty i molnskyn vill
	jag uppenbara mig ver ndastolen.
016:003 S skall frfaras, nr Aron skall g in i helgedomen: Han skall
	taga en ungtjur till syndoffer och en vdur till brnnoffer;
016:004 han skall iklda sig en helig livkldnad av linne och hava
	benklder av linne ver sitt ktt, och han skall omgjorda sig
	med ett blte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
	huvud; detta r de heliga klderna, och innan han iklder sig
	dem, skall han bada sin kropp i vatten.
016:005 Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv bockar till
	syndoffer och en vdur till brnnoffer.
016:006 Och Aron skall fra fram sin egen syndofferstjur och bringa
	frsoning fr sig och sitt hus.
016:007 Sedan skall han taga de tv bockarna och stlla dem infr
	HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet.
016:008 Och Aron skall draga lott om de tv bockarna: en lott fr HERREN
	och en lott fr Asasel.
016:009 Och den bock som lotten bestmmer t HERREN skall Aron fra fram
	och offra till syndoffer.
016:010 Men den bock som lotten bestmmer t Asasel skall stllas
	levande infr HERRENS ansikte, fr att frsoning m bringas fr
	honom, p det att han m slppas fri ut till Asasel i knen.

016:011 Aron skall allts fra fram sin syndofferstjur och bringa
	frsoning fr sig och sitt hus, han skall slakta sin
	syndofferstjur.
016:012 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gld frn altaret som
	str infr HERRENS ansikte, och fylla sina hnder med sttt
	vlluktande rkelse; och han skall bra in detta innanfr
	frlten.
016:013 Och rkelsen skall han lgga p elden infr HERRENS ansikte, s
	att ett moln av rkelse skyler ndastolen, ovanp
	vittnesbrdet, p det att han icke m d.
016:014 Och han skall taga av tjurens blod och stnka med sitt finger
	framtill p ndastolen; och framfr ndastolen skall han stnka
	blodet sju gnger med sitt finger.
016:015 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bra in hans
	blod innanfr frlten; och han skall gra med hans blod ssom
	han gjorde med tjurens blod: han skall tnka drmed p
	ndastolen och framfr ndastolen.
016:016 S skall han bringa frsoning fr helgedomen och rena den frn
	Israels barns orenheter och vertrdelser, vad de n m hava
	syndat.  Och p samma stt skall han gra ned
	uppenbarelsetltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
	orenheter.
016:017 Och ingen mnniska fr vara i uppenbarelsetltet, frn den stund
	p han gr in fr att bringa frsoning i helgedomen, nda till
	dess han har gtt ut.  S skall han bringa frsoning fr sig och
	sitt hus och fr Israels hela frsamling.
016:018 Sedan skall han g ut till altaret som str infr HERRENS
	ansikte och bringa frsoning fr det; han skall taga av tjurens
	blod och av bockens blod och stryka p altarets horn runt
	omkring,
016:019 och han skall stnka blodet drp med sitt finger sju gnger,
	och rena och helga det frn Israels barns orenheter.
016:020 Nr han s har fullbordat frsoningen fr helgedomen,
	uppenbarelsetltet och altaret, skall han fra fram den levande
	bocken.
016:021 Och Aron skall lgga bda sina hnder p den levande bockens
	huvud, och beknna ver honom Israels barns alla missgrningar
	och alla deras vertrdelser, vad de n m hava syndat; han
	skall lgga dem p bockens huvud och genom en man som hlles
	redo drtill slppa honom ut i knen.
016:022 S skall bocken bra alla deras missgrningar p sig ut i
	vildmarken; man skall slppa bocken ute i knen.

016:023 Drefter skall Aron g in i uppenbarelsetltet och taga av sig
	linneklderna, som han hade ikltt sig nr han gick in i
	helgedomen; och han skall lmna dem dr.
016:024 Och han skall bada sin kropp i vatten p en helig plats och
	iklda sig sina vanliga klder; sedan skall han g ut och offra
	sitt eget brnnoffer och folkets brnnoffer och bringa frsoning
	fr sig och fr folket.
016:025 Och fettet av syndoffersdjuret skall han frbrnna p altaret.
016:026 Men den som slppte bocken ut till Asasel skall tv sina klder
	och bada sin kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret.
016:027 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
	inburet fr att bringa frsoning i helgedomen, skola fras bort
	utanfr lgret, och man skall brnna upp dem i eld med deras hud
	och ktt och orenlighet.
016:028 Och den som brnner upp detta skall tv sina klder och bada sin
	kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret.

016:029 Och detta skall vara fr eder en evrdlig stadga: I sjunde
	mnaden, p tionde dagen i mnaden, skolen I spka eder och icke
	gra ngot arbete, varken infdingen eller frmlingen som bor
	ibland eder.
016:030 Ty p den dagen skall frsoning bringas fr eder, till att rena
	eder; frn alla edra synder skolen I renas infr HERRENS
	ansikte.
016:031 En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka
	eder.  Detta skall vara en evrdlig stadga.
016:032 Och den prst, som har blivit smord och mottagit handfyllning
	till att vara prst i sin faders stlle skall bringa denna
	frsoning; han skall iklda sig linneklderna, de heliga
	klderna,
016:033 och han skall bringa frsoning fr det allraheligaste och
	frsoning fr uppenbarelsetltet och altaret, och han skall
	bringa frsoning fr prsterna och allt folket i frsamlingen.

016:034 Detta skall vara fr eder en evrdlig stadga, att frsoning
	skall bringas fr Israels barn, till rening frn alla deras
	synder, en gng om ret.

	Och han gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till
	dem Detta r vad HERREN har bjudit och sagt:

017:003 Om ngon av Israels hus, i lgret eller utanfr lgret, slaktar
	ett fkreatur eller ett lamm eller en get,
017:004 utan att fra fram djuret till uppenbarelsetltets ingng fr
	att frambra det ssom en offergva t HERREN framfr HERRENS
	tabernakel, s skall detta tillrknas den mannen ssom
	blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
	utrotas ur sitt folk.
017:005 Drfr skola Israels barn fra sina slaktdjur, som de plga
	slakta ute p marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetltets
	ingng, till prsten, och dr slakta dem ssom tackoffer t
	HERREN.
017:006 Och prsten skall stnka blodet p HERRENS altare, vid ingngen
	till uppenbarelsetltet, och frbrnna fettet till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN.
017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer t de onda andar som
	de i trols avfllighet lpa efter.  Detta skall vara en evrdlig
	stadga fr dem frn slkte till slkte.

017:008 Och du skall sga till dem:

	Om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland
	dem, offrar ett brnnoffer eller ett slaktoffer
017:009 och icke fr det fram till uppenbarelsetltets ingng fr att
	offra det t HERREN, s skall den mannen utrotas ur sin slkt.

017:010 Och om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland
	dem, frtr ngot blod, s skall jag vnda mitt ansikte mot
	honom som frtr blodet och utrota honom ur hans folk.
017:011 Ty allt ktts sjl r i blodet, och jag har givit eder det till
	altaret, till att bringa frsoning fr edra sjlar; ty blodet r
	det som bringar frsoning, genom sjlen som r dri.
017:012 Drfr sger jag till Israels barn: Ingen av eder skall frtra
	blod; och frmlingen som bor ibland eder skall icke heller
	frtra blod.

017:013 Och om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo
	ibland dem, fller ett villebrd av fyrfotadjur eller en fgel,
	sdant som fr tas, s skall han lta blodet rinna ut och
	vertcka det med jord.
017:014 Ty s r det med allt ktts sjl, att blodet r det som
	innehller sjlen; drfr sger jag till Israels barn: I skolen
	icke frtra ngot ktts blod.  Ty blodet r allt ktts sjl; var
	och en som frtr det skall utrotas.
017:015 Och var och en som ter ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur,
	evad han r infding eller frmling, skall tv sina klder och
	bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen; d bliver han
	ren.
017:016 Men om han icke tvr sina klder och icke badar sin kropp kommer
	han att bra p missgrning.
018:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
018:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Jag r HERREN, eder Gud.
018:003 I skolen icke gra ssom man gr i Egyptens land, dr I haven
	bott.  Ej heller skolen I gra ssom man gr i Kanaans land, dit
	jag vill fra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
018:004 Efter mina rtter skolen I gra och mina stadgar skolen I hlla,
	och skolen vandra efter dem.  Jag r HERREN, eder Gud.
018:005 Ja, I skolen hlla mina stadgar och rtter, ty den mnniska som
	gr efter dem skall leva genom dem.  Jag r HERREN.

018:006 Ingen bland eder skall komma vid ngon kvinna som r hans nra
	blodsfrvant och blotta hennes blygd.  Jag r HERREN.
018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
	moders blygd; hon r din moder, du skall icke blotta hennes
	blygd.
018:008 Du skall icke blotta ngon annan kvinnas blygd, som r din
	faders hustru, ty det r din faders blygd.
018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon r din faders
	dotter eller din moders dotter, evad hon r fdd hemma eller
	fdd ute.
018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
	blygd, ty det r din egen blygd.
018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon r
	av din faders slkt, hon r din syster.
018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon r din faders
	nra blodsfrvant.
018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon r din
	moders nra blodsfrvant.
018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
	skall du icke komma; hon r din faders syster.
018:015 Du skall icke blotta din svrdotters blygd; hon r din sons
	hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det r din
	broders blygd.
018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
	dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
	eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de ro ju nra
	blodsfrvanter; sdant vore en skndlighet.
018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna jmte hennes
	syster, s att du uppvcker fiendskap mellan dem, i det att du
	blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den frra
	lever.

018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, nr
	hon r oren under sin mnadsrening.
018:020 Med din nstas hustru skall du icke beblanda dig, s att du
	genom henne bliver oren.
018:021 Du skall icke giva ngon av dina avkomlingar till offer t
	Molok; du skall icke ohelga din Guds namn.  Jag r HERREN.
018:022 Du skall icke ligga hos en man ssom man ligger hos en kvinna;
	det r en styggelse.
018:023 Du skall icke beblanda dr med ngot djur, s att du genom detta
	bliver oren.  Och ingen kvinna skall hava att skaffa med ngot
	djur, s att hon beblandar sig drmed; det r en
	vederstygglighet.

018:024 I skolen icke orena eder med ngot av allt detta, ty med allt
	sdant hava de hedningar orenat sig, som jag frdriver fr eder.
018:025 Drigenom har landet blivit orenat, och jag har p det hemskt
	dess missgrning, s att landet har utspytt sina inbyggare.
018:026 S hllen d I mina stadgar och rtter, och ingen av eder, evad
	han r infding eller en frmling som bor ibland eder, m gra
	ngon av alla dessa styggelser.
018:027 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
	dr fre eder, bedrivit, s att landet har blivit orenat.
018:028 Gren intet sdant, p det att landet icke m utspy eder, om I
	s orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott dr fre
	eder.
018:029 Ty var och en som gr ngon av alla dessa styggelser skall
	utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gr sdant.
018:030 Iakttagen drfr vad jag har bjudit eder iakttaga, s att I icke
	gren efter ngon av de styggeliga stadgar som man har fljt
	fre eder, och s orenen eder genom dem.  Jag r HERREN, eder
	Gud.
019:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
019:002 Tala till Israels barns hela menighet och sg till dem:

	I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, r helig.
019:003 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader.  Mina sabbater
	skolen I hlla.  Jag r HERREN, eder Gud.
019:004 I skolen icke vnda eder till avgudar och icke gra eder gjutna
	gudar.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:005 Nr I viljen offra tackoffer t HERREN, skolen I offra det p
	sdant stt att I bliven vlbehagliga.
019:006 Samma dag I offren det skall det tas, eller ock den fljande
	dagen; men det som bliver ver till tredje dagen skall brnnas
	upp i eld.
019:007 Om det tes p tredje dagen, s r det en vederstygglighet; det
	bliver d icke vlbehagligt.
019:008 Den som ter drav kommer att bra p missgrning, ty han har
	ohelgat det som var helgat t HERREN, och han skall utrotas ur
	sin slkt.

019:009 Nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda
	intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra
	ngon axplockning efter din skrd.
019:010 Och i din vingrd skall du icke gra ngon efterskrd, och de
	avfallna druvorna i din vingrd skall du icke plocka upp; du
	skall lmna detta kvar t den fattige och t frmlingen.  Jag r
	HERREN, eder Gud.

019:011 I skolen icke stjla eller ljuga eller beg ngot svek mot
	varandra.
019:012 I skolen icke svrja falskt vid mitt namn; d ohelgar du din
	Guds namn.  Jag r HERREN.
019:013 Du skall icke med ortt avhnda din nsta ngot, eller taga
	ngot ifrn honom med vld.  Du skall icke frhlla dagakarlen
	hans ln ver natten till morgonen.
019:014 Du skall icke uttala frbannelser ver en dv, och fr en blind
	skall du icke lgga ngot varp han kan falla; du skall frukta
	din Gud.  Jag r HERREN.

019:015 I skolen icke gra ortt i domen; du skall icke hava anseende
	till den ringes person, ej heller vara partisk fr den mktige;
	du skall dma din nsta rtt.
019:016 Du skall icke g med frtal bland dina frnder; du skall icke
	st efter din nstas blod.  Jag r HERREN.
019:017 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjrta, men vl m
	du tillrttavisa din nsta, s att du icke fr hans skull kommer
	att bra p synd.
019:018 Du skall icke hmnas och icke hysa agg mot ngon av ditt folk,
	utan du skall lska din nsta ssom dig sjlv.  Jag r HERREN.

019:019 Mina stadgar skolen I hlla: Du skall icke lta tv slags djur
	av din boskap para sig med varandra; din ker skall du icke bes
	med tv slags sd; en kldnad av tv olika slags garn fr icke
	komma p dig.

019:020 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
	och hon r trlinna i en annan mans vld, och hon icke har
	blivit frikpt eller frigiven, s skola de straffas, men icke
	ddas, eftersom hon icke var fri.
019:021 Och han skall fra fram sitt skuldoffer infr HERREN, till
	uppenbarelsetltets ingng, en skuldoffersvdur.
019:022 Nr s prsten medelst skuldoffersvduren bringar frsoning fr
	honom infr HERRENS ansikte fr den synd han har begtt, d
	bliver den synd han har begtt honom frlten.

019:023 Nr I kommen in i landet och planteren trd av olika slag med
	tbar frukt, skolen I anse deras frukt ssom deras frhud.  I tre
	r skolen I hlla dem fr oomskurna och icke ta av dem;
019:024 men under det fjrde ret skall all deras frukt vara helgad till
	HERRENS lov,
019:025 och frst under det femte skolen I ta deras frukt.  S skolen I
	gra, fr att de m giva s mycket strre avkastning t
	eder.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:026 I skolen icke ta ngot med blod i.  I skolen icke befatta eder
	med spdom eller teckentyderi.
019:027 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhr, ej heller
	skall du avstympa kanten av ditt skgg.
019:028 I skolen icke gra ngot mrke p eder kropp fr ngon dd, ej
	heller brnna in skrifttecken p eder.  Jag r HERREN.
019:029 Du skall icke ohelga din dotter med att lta henne bliva en
	skka, p det att icke landet m frfalla i skkovsende och
	bliva uppfyllt av skndlighet.
019:030 Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava
	fruktan.  Jag r HERREN.
019:031 I skolen icke vnda eder till andar som tala genom besvrjare
	eller spmn.  Sken icke sdana, s att I bliven orena genom
	dem.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:032 Fr ett grtt huvud skall du st upp, och den gamle skall du
	ra; du skall frukta din Gud.  Jag r HERREN.

019:033 Nr en frmling bor hos eder i edert land, skolen I icke
	frtrycka honom.
019:034 Frmlingen som bor hos eder skall rknas ssom en infding bland
	eder, du skall lska honom ssom dig sjlv; I haven ju sjlva
	varit frmlingar i Egyptens land.  Jag r HERREN, eder Gud.
019:035 I skolen icke gra ortt i domen, icke i frga om mtt, vikt
	eller ml.
019:036 Riktig vg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mtt skolen
	I hava.  Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur
	Egyptens land.
019:037 S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och
	gra efter dem.  Jag r HERREN.
020:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
020:002 Du skall ock sga till Israels barn:

	Om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo i Israel,
	giver ngon av sina avkomlingar t Molok, s skall han straffas
	med dden; folket i landet skall stena honom.
020:003 Och jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
	ur hans folk, drfr att han har givit en av sina avkomlingar t
	Molok, och drmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
	namn.
020:004 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, nr han
	giver en av sina avkomlingar t Molok, s att de icke dda
	honom,
020:005 d skall jag sjlv vnda mitt ansikte mot den mannen och mot
	hans slkt; och honom och alla dem som hava fljt honom och i
	trols avfllighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
	folk.
020:006 Och om ngon vnder sig till andar som tala genom besvrjare
	eller spmn, fr att i trols avfllighet lpa efter dem, s
	skall jag vnda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
	folk.

020:007 S skolen I nu hlla eder heliga, och vara heliga; ty jag r
	HERREN, eder Gud.
020:008 Och I skolen hlla mina stadgar och gra efter dem.  Jag r
	HERREN, som helgar eder.

020:009 Om ngon uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder,
	skall han straffas med dden; ver sin fader och sin moder har
	han uttalat frbannelser, blodskuld lder vid honom.

020:010 Om ngon begr ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
	begr ktenskapsbrott med sin nstas hustru, s skola de
	straffas med dden, bde mannen och kvinnan som hava begtt
	ktenskapsbrottet.
020:011 Om ngon ligger hos en kvinna som r hans faders hustru, s
	blottar han sin faders blygd; de skola bda straffas med dden,
	blodskuld lder vid dem.
020:012 Om ngon ligger hos sin svrdotter, s skola de bda straffas
	med dden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld lder
	vid dem.
020:013 Om en man ligger hos en annan man ssom man ligger hos en
	kvinna, s gra de bda en styggelse; de skola straffas med
	dden, blodskuld lder vid dem.
020:014 Om ngon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
	s r det en skndlighet; man skall brnna upp bde honom och
	dem i eld, fr att icke ngon skndlighet m finnas bland eder.
020:015 Om en man beblandar sig med ngot djur, s skall han straffas
	med dden, och djuret skolen I drpa.
020:016 Och om en kvinna kommer vid ngot djur och beblandar sig drmed,
	s skall du drpa bde kvinnan och djuret; de skola straffas med
	dden, blodskuld lder vid dem.
020:017 Om ngon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
	sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
	s r det en skamlig grning, och de skola utrotas infr sitt
	folks gon; han har blottat sin systers blygd, han br p
	missgrning.
020:018 Om ngon ligger hos en kvinna som har sin mnadsrening och
	blottar hennes blygd, i det att han avtcker hennes brunn och
	hon blottar sitt blods brunn, s skola de bda utrotas ur sitt
	folk.
020:019 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
	blygd.  Ty den s gr avtcker sin nra blodsfrvants blygd; de
	komma att bra p missgrning.
020:020 Om ngon ligger hos sin farbroders hustru, s blottar han sin
	farbroders blygd; de komma att bra p synd, barnlsa skola de
	d.
020:021 Om ngon tager sin broders hustru, s r det en oren grning;
	han blottar d sin broders blygd, barnlsa skola de bliva.

020:022 S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och
	stadgar och gra efter dem, fr att landet icke m utspy eder,
	det land dit jag vill fra eder, s att I fn bo dr.
020:023 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
	frdriva fr eder; ty just drfr att de hava bedrivit allt
	sdant, har jag blivit led vid dem.
020:024 Och drfr har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
	ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
	av mjlk och honung.  Jag r HERREN, eder Gud, som har avskilt
	eder frn andra folk.

020:025 Gren allts skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
	mellan rena fglar och orena, s att I icke gren eder sjlva
	till styggelse fr de fyrfotadjurs eller fglars skull eller fr
	de krldjurs, skull p marken, som jag har avskilt, fr att I
	skolen hlla dem fr orena.
020:026 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, r helig, och jag har
	avskilt eder frn andra folk, fr att I skolen hra mig till.

020:027 Nr ngon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvrjelse
	eller spdom, skall denne straffas med dden; man skall stena
	honom, blodskuld lder vid honom.
021:001 Och HERREN sade till Mose: Sg till prsterna, Arons sner, sg
	till dem s:

	En prst fr icke draga sig orenhet genom ngon dd bland sina
	frnder,
021:002 utom genom sina nrmaste blodsfrvanter: sin moder, sin fader,
	sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
021:003 s ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
	nrmare och icke tillhrde ngon man, i sdant fall m han
	draga sig orenhet genom henne.
021:004 Eftersom han r en herre bland sina frnder, fr han icke draga
	sig orenhet och gra sig ohelig.
021:005 Prsterna skola icke raka ngon del av sitt huvud skallig eller
	avraka kanten av sitt skgg eller rista ngot mrke p sin
	kropp.
021:006 De skola vara helgade t sin Guds och m icke ohelga sin Guds
	namn, ty de bra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; drfr
	skola de heliga.
021:007 Ingen av dem skall taga till hustru en skka eller en vanrad
	kvinna, ej heller skall ngon taga till hustru en kvinna som har
	blivit frskjuten av sin man, ty prsten r helgad t sin Gud.
021:008 Drfr skall du akta honom helig, ty han br fram din Guds spis;
	han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, r
	helig.
021:009 Om en prsts dotter ohelgar sig genom skkolevnad, s ohelgar
	hon sin fader; hon skall brnnas upp i eld.

021:010 Den som r versteprst bland sina brder, den p vilkens huvud
	smrjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
	handfyllning till att iklda sig prstklderna, han skall icke
	hava sitt hr oordnat, ej heller riva snder sina klder;
021:011 och han skall icke g in till ngon dd; icke ens genom sin
	fader eller genom sin moder fr han draga sig orenhet.
021:012 Och ur helgedomen skall han icke g ut, p det att han icke m
	ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smrjelseolja, varmed han
	har blivit invigd, r p honom.  Jag r HERREN.
021:013 Till hustru skall han taga en kvinna som r jungfru.
021:014 En nka eller en frskjuten hustru eller en vanrad kvinna, en
	skka -- en sdan fr han icke taga, utan en jungfru bland sina
	frnder skall han taga till hustru,
021:015 fr att han icke m ohelga sin livsfrukt bland sina frnder; ty
	jag r HERREN, som helgar honom.

021:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
021:017 Tala till Aron och sg: Av dina avkomlingar i kommande slkten
	skall ingen som har ngot lyte trda fram fr att frambra sin
	Guds spis.
021:018 Ingen skall trda fram, som har ngot lyte, varken en blind
	eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
	ngon lem fr stor,
021:019 ingen som har brutit arm eller ben,
021:020 ingen som r puckelryggig eller frkrympt, eller som har fel p
	gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som r
	snpt.
021:021 Av prsten Arons avkomlingar skall ingen som har ngot lyte g
	fram fr att frambra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
	skall icke g fram fr att frambra sin Guds spis.
021:022 Sin Guds spis m han ta, bde det som r hgheligt och det som
	r heligt,
021:023 men eftersom han har ett lyte, skall han icke g in till
	frlten, ej heller skall han g fram till altaret, p det att
	han icke m ohelga mina heliga ting; ty jag r HERREN, som
	helgar dem.

021:024 Och Mose talade detta till Aron och hans sner och alla Israels
	barn.
022:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:002 Tala till Aron och hans sner och sg att de skola hlla sig
	ifrn de heliga gvor som Israels barn bra fram t mig, p det
	att de icke m ohelga mitt heliga namn.  Jag r HERREN.
022:003 Sg till dem: Om i kommande slkten ngon av edra avkomlingar,
	medan orenhet lder vid honom, kommer vid de heliga gvor som
	Israels barn bra fram t HERREN, s skall han utrotas ur min
	syn Jag r HERREN.
022:004 Om ngon av Arons avkomlingar r spetlsk eller har flytning,
	skall han icke ta av de heliga gvorna, frrn han har blivit
	ren; ej heller den som kommer vid ngon som har blivit oren
	genom en dd, eller den som har haft sdesutgjutning;
022:005 ej heller den som kommer vid ngot slags smdjur genom vilket
	man bliver oren, eller vid en mnniska genom vilken man bliver
	oren, p vad stt denna n m hava blivit oren.
022:006 Den som kommer vid ngot sdant, han skall vara oren nda till
	aftonen, och skall icke ta av de heliga gvorna, frrn han har
	badat sin kropp i vatten.
022:007 Men nr solen har gtt ned, r han ren, och sedan m han ta av
	de heliga gvorna, ty det r hans spis.
022:008 Ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur skall han icke ta, s att
	han drigenom bliver oren.  Jag r HERREN.
022:009 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p det att de
	icke fr det heligas skull m komma att bra p synd och trffas
	av dden drfr att de ohelga det.  Jag r HERREN, som helgar
	dem.

022:010 Ingen frmmande fr ta av det heliga; en inhysesman hos prsten
	eller en hans legodrng skall icke ta av det heliga.
022:011 Men nr en prst har kpt en trl fr sina penningar, m denne
	ta drav, s ock den trl som r fdd i hans hus; dessa m ta
	av hans spis.
022:012 Nr en prsts dotter har blivit en frmmande mans hustru, skall
	hon icke ta av det heliga som gives till offergrd.
022:013 Men om en prsts dotter har blivit nka eller blivit frskjuten,
	och hon r utan livsfrukt, och hon s kommer ter till sin
	faders hus och r dr ssom i sin ungdom, d m hon ta av sin
	faders spis; men ingen frmmande fr ta drav.
022:014 Och om ngon ouppstligen ter av det heliga, skall han lgga
	femtedelen drtill och giva prsten ersttning fr det heliga.
022:015 Prsterna skola icke ohelga de heliga gvorna, det som Israels
	barn gra ssom grd t HERREN,
022:016 och drigenom draga ver dem missgrning och skuld, nr de ta
	av deras heliga gvor; ty jag r HERREN, som helgar dem.

022:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
022:018 Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till
	dem: Om ngon av Israels hus eller av frmlingarna i Israel vill
	offra ngot offer, vare sig det r ett lftesoffer eller ett
	frivilligt offer som de vilja offra t HERREN ssom brnnoffer,
	s skolen I gra det p sdant stt att I bliven vlbehagliga;
022:019 offret skall vara ett felfritt handjur, av fkreaturen eller av
	fren eller av getterna;
022:020 I skolen icke drtill taga ett djur som har ngot lyte, ty genom
	ett sdant bliven I icke vlbehagliga.
022:021 Och nr ngon vill offra ett tackoffer t HERREN av fkreaturen
	eller av smboskapen, vare sig det gller att fullgra ett
	lfte, eller det gller ett frivilligt offer, d skall det vara
	felfritt far att bliva vlbehagligt; intet lyte fr finnas
	drp.
022:022 Det som r blint eller brutet eller stympat eller srigt, eller
	det som har skabb eller annat utslag sdant skolen I icke offra
	t HERREN; eldsoffer av sdant skolen I icke lgga p altaret t
	HERREN.
022:023 Ett djur av fkreaturen eller av smboskapen, som har ngon lem
	fr stor eller fr liten, m du vl offra ssom frivilligt
	offer, men ssom lftesoffer bliver det icke vlbehagligt.
022:024 Och I skolen icke offra t HERREN ngot som har blivit snpt
	genom klmning eller krossning eller avslitning eller
	utskrning; sdant skolen I icke gra i edert land.
022:025 Icke heller av en utlnnings hand skolen I mottaga och offra
	sdana djur till eder Guds spis, ty de ro skadade, de hava ett
	lyte; genom sdana bliven I icke vlbehagliga.

022:026 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:027 Nr en kalv eller ett fr eller en get har blivit fdd, skall
	djuret dia sin moder i sju dagar.  Men allt ifrn den ttonde
	dagen r det vlbehagligt ssom eldsoffersgva t HERREN.
022:028 I skolen icke slakta ngot djur, vare sig av fkreaturen eller
	av smboskapen, p samma dag som dess avfda.

022:029 Nr I viljen offra ett lovoffer t HERREN, skolen I offra det p
	sdant stt att I bliven vlbehagliga.
022:030 Det skall tas samma dag; I skolen icke lmna ngot drav kvar
	till fljande morgon.  Jag r HERREN.

022:031 I skolen hlla mina bud och gra efter dem.  Jag r HERREN.

022:032 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
	bland Israels barn.  Jag r HERREN, som helgar eder,
022:033 han som har frt eder ut ur Egyptens land, fr att jag skall
	vara eder Gud.  Jag r HERREN.
023:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga
	sammankomster; mina hgtider ro dessa:
023:003 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat,
	en dag fr helig sammankomst; intet arbete skolen I d gra.  Det
	r HERRENS sabbat, var I n ren bosatta.

023:004 Dessa ro HERRENS hgtider, de heliga sammankomster som I skolen
	utlysa p bestmda tider:
023:005 I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, vid aftontiden,
	r HERRENS psk.
023:006 Och p femtonde dagen i samma mnad r HERRENS osyrade brds
	hgtid; d skolen I ta osyrat brd, i sju dagar.
023:007 P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; ingen
	arbetssyssla skolen I d gra.
023:008 Och I skolen offra eldsoffer t HERREN i sju dagar.  P den
	sjunde dagen skall ter hllas en helig sammankomst; ingen
	arbetssyssla skolen I d gra.

023:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:010 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I
	inbrgen dess skrd, d skolen I bra till prsten den krve som
	r frstlingen av eder skrd.
023:011 Och den krven skall han vifta infr HERRENS ansikte, fr att I
	mn bliva vlbehagliga; dagen efter sabbaten skall prsten vifta
	den.
023:012 Och p den dag d I lten vifta krven skolen I offra ett
	felfritt rsgammalt lamm till brnnoffer t HERREN,
023:013 och ssom spisoffer drtill tv tiondedels efa fint mjl,
	begjutet med olja, ett eldsoffer t HERREN till en vlbehaglig
	lukt, och ssom drickoffer drtill en fjrdedels hin vin.
023:014 Och intet av det nya, varken brd eller rostade ax eller korn av
	grnskuren sd, skolen I ta frrn p denna samma dag, icke
	frrn I haven burit fram offergvan t eder Gud.  Detta skall
	vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I
	n ren bosatta.

023:015 Sedan skolen I rkna sju fulla veckor frn dagen efter sabbaten,
	frn den dag d I buren fram viftofferskrven;
023:016 femtio dagar skolen I rkna intill dagen efter den sjunde
	sabbaten; d skolen I bra fram ett offer av den nya grdan t
	HERREN.
023:017 Frn de orter dr I bon skolen I bra fram viftoffersbrd, tv
	kakor av tv tiondedels efa fint mjl, bakade med surdeg: en
	frstlingsgva t HERREN.
023:018 Och jmte brdet skolen I fra fram sju felfria rsgamla lamm,
	en ungtjur och tv vdurar, till att offras ssom brnnoffer t
	HERREN, med tillhrande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
	till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
023:019 Drtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv rsgamla
	lamm till tackoffer.
023:020 Och prsten skall vifta dem ssom ett viftoffer infr HERRENS
	ansikte, jmte frstlingsbrden som bras fram tillika med de
	bda lammen de skola vara helgade t HERREN och tillhra
	prsten.
023:021 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
	att hllas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  Detta
	skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte,
	var I n ren bosatta.

023:022 Och nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda
	intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra
	ngon axplockning efter din skrd, du skall lmna detta kvar t
	den fattige och t frmlingen.  Jag r HERREN, eder Gud.

023:023 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:024 Tala till Israels barn och sg: I sjunde mnaden, p frsta
	dagen i mnaden, skolen I hlla sabbatsvila, en hgtid med
	basunklang, till att bringa eder i minnelse infr HERREN, en
	helig sammankomst.
023:025 Ingen arbetssyssla skolen I d gra, och I skolen offra
	eldsoffer t HERREN.

023:026 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:027 Men p tionde dagen i samma sjunde mnad r frsoningsdagen; d
	skolen I hlla en helig sammankomst, och I skolen d spka eder;
	och I skolen offra eldsoffer t HERREN.
023:028 Och I skolen intet arbete gra p denna samma dag, ty det r en
	frsoningsdag, d frsoning bringas fr eder infr HERRENS, eder
	Guds, ansikte.
023:029 Och var och en som icke spker sig p denna samma dag skall
	utrotas ur sin slkt.
023:030 Och var och en som gr ngot arbete p denna samma dag, honom
	skall jag frgra ur hans folk.
023:031 Intet arbete skolen I d gra Detta skall vara en evrdlig
	stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta.
023:032 En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka
	eder.  P nionde dagen i mnaden, om aftonen, skolen I hlla
	denna eder sabbatsvila, frn afton till afton.

023:033 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:034 Tala till Israels barn och sg:

	P femtonde dagen i samma sjunde mnad r HERRENS
	lvhyddohgtid, i sju dagar.
023:035 P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen
	arbetssyssla skolen I d gra.
023:036 I sju dagar skolen I offra eldsoffer t HERREN.  P den ttonde
	dagen skolen I hlla en helig sammankomst och skolen offra
	eldsoffer t HERREN.  D r hgtidsfrsamling; ingen arbetssyssla
	skolen I d gra.

023:037 Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga
	sammankomster, och p vilka I skolen offra eldsoffer t HERREN,
	brnnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
	fr den dagen bestmda offren --
023:038 detta frutom HERRENS sabbater, och frutom edra vriga gvor,
	och frutom alla edra lftesoffer, och frutom alla frivilliga
	offer som I given t HERREN.

023:039 Men p femtonde dagen i sjunde mnaden, nr I inbrgen
	avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS hgtid, i sju
	dagar.  P den frsta dagen r sabbatsvila, p den ttonde dagen
	r ock sabbatsvila.
023:040 Och I skolen p den frsta dagen taga frukt av edra sknaste
	trd, kvistar av palmer och grenar av lummiga trd och av
	piltrd, och skolen s vara glada i sju dagar infr HERRENS,
	eder Guds, ansikte.

023:041 I skolen fira denna hgtid ssom en HERRENS hgtid sju dagar om
	ret.  Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte
	till slkte; i sjunde mnaden skolen I fira den.
023:042 D skolen I bo i lvhyddor i sju dagar; alla de som ro
	infdingar i Israel skola bo i lvhyddor,
023:043 fr att edra efterkommande m veta huru jag lt Israels barn bo
	i lvhyddor, nr jag frde dem ut ur Egyptens land Jag r
	HERREN, eder Gud.

023:044 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS hgtider.
024:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

024:002 Bjud Israels barn att bra till dig ren olja, av sttta oliver,
	till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna sttas upp.
024:003 Utanfr den frlt som hnger framfr vittnesbrdet, i
	uppenbarelsetltet, skall Aron bestndigt skta den, frn
	aftonen till morgonen, infr HERRENS ansikte.  Detta skall vara
	en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte.
024:004 Lamporna p den gyllene ljusstaken skall han bestndigt skta
	infr HERRENS ansikte.

024:005 Och du skall taga fint mjl och drav baka tolv kakor; var kaka
	skall innehlla tv tiondedels efa.
024:006 Och du skall lgga upp dem i tv rader, sex i var rad, p det
	gyllene bordet infr HERRENS ansikte.
024:007 Och p vardera raden skall du lgga ren rkelse, fr att denna
	m utgra sjlva altaroffret av brden, ett eldsoffer t
	HERREN.
024:008 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man bestndigt lgga upp dem
	infr HERRENS ansikte: en grd av Israels barn, till ett evigt
	frbund.
024:009 De skola tillhra Aron och hans sner och skola tas av dem p
	en helig plats, ty de ro hgheliga och ro hans evrdliga rtt
	av HERRENS eldsoffer.

024:010 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
	fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
	israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i trta
	med varandra i lgret.
024:011 Och den israelitiska kvinnans son smdade Namnet och hdade.
	D frde de honom fram till Mose.  Och hans moder hette Selomit,
	dotter till Dibri, av Dans stam.
024:012 Och de satte honom i frvar, fr att de skulle f hans dom
	bestmd efter HERRENS befallning.
024:013 Och HERREN talade till Mose och sade:
024:014 Fr ut hdaren utanfr lgret; sedan m alla som hrde det lgga
	sina hnder p hans huvud, och m s hela menigheten stena
	honom.
024:015 Och till Israels barn skall du tala och sga: Om ngon hdar sin
	Gud, kommer han att bra p synd.
024:016 Och den som smdar HERRENS namn skall straffas med dden; hela
	menigheten skall stena honom.  Evad det r en frmling eller en
	infding som smdar Namnet, skall han ddas.

024:017 Om ngon slr ihjl ngon mnniska, skall han straffas med
	dden;
024:018 och den som slr ihjl ett boskapsdjur skall erstta det: liv
	fr liv.
024:019 Och om ngon vllar att hans nsta fr ett lyte, s skall man
	gra mot honom ssom han sjlv har gjort:
024:020 bruten lem fr bruten lem, ga fr ga, tand fr tand; samma
	lyte han har vllat att en annan fick skall han sjlv f.
024:021 Den som slr ihjl ett boskapsdjur skall erstta det, och den
	som slr ihjl en mnniska skall ddas.
024:022 En och samma lag skall glla fr eder, den skall glla lika vl
	fr frmlingen som fr infdingen; ty jag r HERREN, eder Gud.

024:023 Och Mose talade detta till Israels barn; och de frde ut hdaren
	utanfr lgret och stenade honom.  Allts gjorde Israels barn
	ssom HERREN hade bjudit Mose.

025:001 Och HERREN talade till Mose p Sinai berg och sade:
025:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
	hlla sabbat t HERREN.
025:003 I sex r skall du bes din ker, och i sex r skra din vingrd
	och inbrga avkastningen av landet,
025:004 men under det sjunde ret skall landet hava vilosabbat, en
	HERRENS sabbat; d skall du icke bes din ker och icke skra
	din vingrd.
025:005 Vad som vxer upp av spillsden efter din skrd skall du icke
	skrda, och de druvor som vxa p dina oskurna vintrd skall du
	icke avbrga.  Det skall vara ett sabbatsvilans r fr landet.
025:006 Och vad landets sabbat nd giver skolen I hava till fda: du
	sjlv, din tjnare och din tjnarinna, din daglnare och din
	inhysesman, de som bo hos dig.
025:007 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
	fda av all dess avkastning.

025:008 Och du skall rkna sju rsveckor, det r sju gnger sju r, s
	att tiden fr de sju rsveckorna bliver fyrtionio r.
025:009 D skall du i sjunde mnaden, p tionde dagen i mnaden, lta
	blsa i larmbasun; p frsoningsdagen skolen I blsa i basun
	ver hela edert land.
025:010 Och I skolen helga det femtionde ret och utropa frihet i landet
	fr alla dess inbyggare.  Det skall vara ett jubelr fr eder;
	var och en av eder skall d terf sin arvsbesittning, var och
	en av eder skall terf sin slktegendom.
025:011 Ett jubelr skall detta femtionde r vara fr eder; d skolen I
	icke s ngot, och vad som d vxer upp av spillsden skolen I
	icke skrda, och I skolen d icke avbrga edra oskurna vintrd.
025:012 Ty det r ett jubelr; heligt skall det vara fr eder.  Frn
	sjlva marken skolen I hmta eder fda, av dess avkastning.

025:013 Under ett sdant jubelr skall var och en av eder terf sin
	arvsbesittning.
025:014 Om I allts sljer ngot t eder nsta eller kpen ngot av eder
	nsta, skolen I icke gra varandra ortt:
025:015 efter antalet r frn jubelret skall du betala din nsta, efter
	antalet rsgrdor skall han f betalning av dig.
025:016 Alltefter som ren ro flera skall du betala hgre pris, och
	alltefter som ren ro frre skall du betala lgre pris; ty ett
	visst antal grdor r det han sljer till dig.
025:017 I skolen icke gra varandra ortt du skall frukta din Gud; ty
	jag r HERREN, eder Gud.
025:018 Och I skolen gra efter mina stadgar, och mina rtter skolen I
	hlla och skolen gra efter dem; d skolen I bo trygga i landet.
025:019 Och landet skall giva sin frukt, s att I haven nog att ta, och
	I skolen bo trygga dri.
025:020 Och om I frgen: Vad skola vi ta under det sjunde ret, om vi
	icke f s och icke f inbrga vr grda?,
025:021 s mn I veta att jag skall bjuda min vlsignelse komma ver
	eder under det sjtte ret, s att det giver grda fr de tre
	ren.
025:022 Och nnu nr I under det ttonde ret sn, skolen I hava av den
	gamla grdan att ta; nda till dess att grdan p det nionde
	ret har kommit in, skolen I hava gammalt att ta.

025:023 Nr I sljen jord, skolen I icke slja den fr evrdlig tid, ty
	landet r mitt; I ren ju frmlingar och gster hos mig.
025:024 I hela det land I fn till besittning skolen I medgiva rtt att
	terbrda jordegendom.
025:025 Om din broder rkar i armod och sljer ngot av sin
	arvsbesittning, s m hans nrmaste brdeman komma till honom
	och terbrda det brodern har slt.
025:026 Och om ngon icke har ngon brdeman, men han sjlv kommer i
	tillflle att anskaffa vad som behves fr att terbrda,
025:027 s skall han rkna efter, huru mnga r som hava frflutit ifrn
	frsljningen, och betala lsen fr de terstende ren t den
	man till vilken han slde, och han skall s terf sin
	besittning.
025:028 Men om han icke frmr anskaffa vad som behves till att betala
	honom, s skall det han har slt frbliva i kparens hand intill
	jubelret.  Men p jubelret skall det frntrdas, och han skall
	d terf sin besittning.

025:029 Om ngon sljer ett boningshus i en stad som r omgiven med
	murar, s skall han hava rtt att terbrda det innan ett r har
	frflutit, sedan han slde det; hans rtt att terbrda det r
	d inskrnkt till viss tid.
025:030 Men om det icke har blivit terbrdat, frrn hela ret r ute,
	s skall huset, om det ligger i en stad som r omgiven med
	murar, frbliva kparens och hans efterkommandes egendom fr
	evrdlig tid; det skall d icke frntrdas p jubelret.
025:031 Men hus i sdana byar som icke hava murar omkring sig skola
	rknas till landets kermark; de skola kunna terbrdas, och p
	jubelret skola de frntrdas.
025:032 Dock skola leviterna inom de stder som ro deras arvsbesittning
	hava evrdlig rtt att terbrda husen i stderna
025:033 Ocks om ngon annan av leviterna inlser det slda huset i den
	stad dr han har sin besittning, skall det dock frntrdas p
	jubelret; ty husen i levitstderna ro leviternas
	arvsbesittning bland Israels barn.
025:034 Och ett flt som r utmark omkring ngon av deras stder fr
	icke sljas, ty det r deras evrdliga besittning.

025:035 Om din broder rkar i armod och kommer p obestnd hos dig, s
	skall du taga dig an honom; ssom en frmling eller en
	inhysesman skall han f leva hos dig.
025:036 Du skall icke ockra p honom eller taga rnta, ty du skall
	frukta din Gud, och du skall lta din broder leva hos dig.
025:037 Du skall icke lmna honom dina penningar p ocker eller lmna
	honom av dina livsmedel mot rnta.
025:038 Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land,
	fr att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.

025:039 Om din broder rkar i armod hos dig och sljer sig t dig, skall
	du icke lta honom gra trlarbete;
025:040 ssom en daglnare och en inhysesman skall han vara hos dig;
	intill jubelret skall han tjna hos dig.
025:041 D skall du giva honom fri, honom sjlv och hans barn med honom;
	och han skall terf sin slktegendom, sin fdernebesittning
	skall han terf.
025:042 Ty de ro mina tjnare, som jag har frt ut ur Egyptens land; de
	skola icke sljas ssom man sljer trlar.
025:043 Du skall icke med hrdhet bruka din makt ver dem; du skall
	frukta din Gud.
025:044 Men om du vill skaffa dig en verklig trl eller trlinna, s
	skall du kpa en sdan trl eller trlinna frn hedningarna som
	bo runt omkring eder.
025:045 I mn ock kpa sdana ibland barnen till inhysesmnnen som bo
	hos eder och bland personer av deras slkt, som I haven hos
	eder, och som ro fdda i edert land; sdana skola frbliva eder
	egendom.
025:046 Och dem mn I hava att lmna ssom arv t edra barn efter eder,
	till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trlar
	evrdligen.  Men ibland edra brder, Israels barn, skall ingen
	med hrdhet bruka sin makt ver den andre.

025:047 Om en frmling eller en inhysesman hos dig kommer till vlstnd,
	och en din broder rkar i armod hos honom och sljer sig t
	frmlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest t ngon som
	tillhr en frmlingsslkt,
025:048 s skall han sedan, efter det att han har slt sig, kunna lsas
	ut; ngon av hans brder m lsa honom;
025:049 eller ock m hans farbroder eller hans farbroders son lsa
	honom, eller m ngon annan nra blodsfrvant av hans slkt lsa
	honom; eller om han kommer i tillflle drtill, m han sjlv
	lsa sig.
025:050 Drvid skall han, jmte den som har kpt honom, rkna efter,
	huru lng tid som har frflutit ifrn det r d han slde sig t
	honom till jubelret; och det pris fr vilket han sldes skall
	uppskattas efter rens antal; hans arbetstid hos honom skall
	berknas till samma vrde som en daglnares.
025:051 Om nnu mnga r ro kvar, skall han ssom lsen fr sig betala
	en motsvarande del av det penningbelopp som han kptes fr.
025:052 Om dremot allenast f r terst till jubelret, s skall han
	rkna efter detta, sig till godo, och betala lsen fr sig efter
	antalet av sina r.
025:053 Ssom en daglnare som r lejd fr r skall man behandla honom
	ingen m infr dina gon med hrdhet bruka sin makt ver honom.
025:054 Men om han icke bliver lst p ngot av de nmnda stten, s
	skall han p jubelret givas fri, han sjlv och hans barn med
	honom.
025:055 Ty Israels barn ro mina tjnare; de ro mina tjnare, som jag
	har frt ut ur Egyptens land.  Jag r HERREN, eder Gud.
026:001 I skolen icke gra eder ngra av gudar, ej heller uppresa t
	eder ngot belte eller ngon stod, eller uppstta i edert land
	stenar med inhuggna bilder, fr att tillbedja vid dem; ty jag r
	HERREN, eder Gud.
026:002 Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava
	fruktan.  Jag r HERREN.

026:003 Om I vandren efter mina stadgar och hllen mina bud och gren
	efter dem,
026:004 s skall jag giva eder regn i rtt tid, s att jorden giver sin
	grda och trden p marken bra sin frukt.
026:005 Och trsktiden skall hos eder rcka intill vinbrgningen, och
	vinbrgningen skall rcka intill sningstiden, och I skolen hava
	brd nog att ta och skolen bo trygga i edert land.
026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f ro, och
	ingen skall frskrcka eder.  Jag skall gra slut p vilddjuren i
	landet, och intet svrd skall g fram genom edert land.
026:007 I skolen jaga edra fiender framfr eder, och de skola falla fr
	edra svrd.
026:008 Fem av eder skola jaga hundra framfr sig, och hundra av eder
	skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla fr edra
	svrd.
026:009 Och jag skall vnda mig till eder och gra eder fruktsamma och
	fr ka eder, och jag skall upprtthlla mitt frbund med eder.
026:010 Och gammal grda, som lnge har legat inne, skolen I hava att
	ta; I skolen ndgas skaffa den gamla undan fr den nya.
026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sjl
	skall icke frsm eder.
026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
	skolen vara mitt folk.
026:013 Jag r HERREN, eder Gud, som frde eder ut ur Egyptens land, fr
	att I icke skullen vara trlar dr; och jag har brutit snder
	edert ok och ltit eder g med upprtt huvud.

026:014 Men om I icke hren mig och icke gren efter alla dessa bud,
026:015 om I frkasten mina stadgar, och om edra sjlar frsm mina
	rtter, s att I icke gren efter alla mina bud, utan bryten
	mitt frbund,
026:016 d skall ock jag handla p samma stt mot eder: jag skall
	hemska eder med frskrckliga olyckor, med trande sjukdom och
	feber, s att edra gon frsmkta och eder sjl frtvinar; och I
	skolen frgves s eder sd, ty edra fiender skola ta den.
026:017 Jag skall vnda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
	av edra fiender; och de som hata eder skola rda ver eder, och
	I skolen fly, om ock ingen frfljer eder.

026:018 Om I, detta oaktat, icke hren mig, s skall jag tukta eder
	sjufalt vrre fr edra synders skull.
026:019 Jag skall krossa eder stolta makt.  Jag skall lta eder himmel
	bliva ssom jrn och eder jord ssom koppar.
026:020 Och eder mda skall vara frspilld, ty eder jord skall icke giva
	sin grda, och trden i landet skola icke bra sin frukt.

026:021 Om I nd vandren mig emot och icke viljen hra mig, s skall
	jag sl eder sjufalt vrre, ssom edra synder frtjna.
026:022 Jag skall snda ver eder vilddjur, som skola dda edra barn och
	frdrva eder boskap och minska edert eget antal, s att edra
	vgar bliva de.

026:023 Om I, detta oaktat, icke lten varna eder av mig, utan vandren
	mig emot,
026:024 s skall ocks jag vandra eder emot och sl eder sjufalt fr
	edra synders skull.
026:025 Jag skall lta eder drabbas av ett hmndesvrd, som skall hmnas
	mitt frbund, och I skolen ndgas frsamla eder i stderna; men
	dr skall jag snda pest bland eder, och I skolen bliva givna i
	fiendehand.
026:026 Jag skall s frdrva edert livsuppehlle, att edert brd skall
	kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert brd skall
	lmnas ut efter vikt, och nr I ten, skolen I icke bliva mtta.

026:027 Om I, detta oaktat, icke hren mig, utan vandren mig emot,
026:028 s skall ocks jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
	sjufalt fr edra synders skull.
026:029 I skolen ndgas ta edra sners ktt och ta edra dttrars ktt.
026:030 Jag skall delgga edra offerhjder och utrota edra solstoder;
	jag skall kasta edra dda kroppar p edra elndiga avgudars dda
	kroppar, ty min sjl skall frsm eder.
026:031 Och jag skall gra edra stder till ruiner och frda edra
	helgedomar, och jag skall icke mer med vlbehag knna lukten av
	edra offer.
026:032 Jag skall sjlv delgga landet, s att edra fiender, som bo
	dri, skola hpna drver.
026:033 Men eder skall jag frstr bland hedningarna, och jag skall
	frflja eder med draget svrd; s skall edert land bliva en
	demark, och edra stder skola bliva ruiner.

026:034 D skall landet f gottgrelse fr sina sabbater, d, under hela
	den tid det ligger de och I ren i edra fienders land.  Ja, d
	skall landet hlla sabbat och giva gottgrelse fr sina
	sabbater.
026:035 Hela den tid det ligger de skall det hlla sabbat och f den
	vila det icke fick p edra sabbater, d I bodden dri.
026:036 Och t dem som bliva kvar av eder skall jag giva frsagda
	hjrtan i deras fienders lnder, s att de jagas p flykten av
	ett prasslande lv som rres av vinden, och fly, ssom flydde de
	fr svrd, och falla, om ock ingen frfljer dem.
026:037 Och de skola stupa p varandra, likasom fr svrd, om ock ingen
	frfljer dem.  Ja, I skolen icke kunna hlla stnd mot edra
	fiender.
026:038 I skolen frgs bland hedningarna, och edra fienders land skall
	frtra eder.
026:039 Och de som bliva kvar av eder skola frsmkta i edra fienders
	land, genom sin egen missgrning, och frsmkta tillika genom
	sina fders missgrning, likasom dessa hava gjort.

026:040 Och de skola ndgas beknna den missgrning de sjlva hava
	begtt, och den deras fder hava begtt, genom att handla
	trolst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
026:041 -- varfr ocks jag mste vandra dem emot och fra dem bort i
	deras fienders land -- ja, d skola deras oomskurna hjrtan
	ndgas dmjuka sig, d skola de f umglla sin missgrning.
026:042 Och d skall jag tnka p mitt frbund med Jakob, d skall jag
	ock tnka p mitt frbund med Isak och p mitt frbund med
	Abraham, och p landet skall jag tnka.
026:043 Ty landet mste bliva vergivet av dem och s f gottgrelse fr
	sina sabbater genom att bliva de nr folket r borta, och
	sjlva skola de f umglla sin missgrning, drfr, ja, drfr
	att de frkastade mina rtter, och drfr att deras sjlar
	frsmdde mina stadgar.
026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de ro i sina fienders land,
	icke s frkasta eller frsm dem, att jag frgr dem och bryter
	mitt frbund med dem; ty jag r HERREN, deras Gud.
026:045 Nej, till fromma fr dem skall jag tnka p frbundet med
	frfderna, som jag frde ut ur Egyptens land, infr
	hedningarnas gon, p det att jag skulle vara deras Gud.  Jag r
	HERREN.

026:046 Dessa ro de stadgar och rtter och lagar som HERREN faststllde
	mellan sig och Israels barn, p Sinai berg genom Mose.
027:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
027:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Om ngon skall fullgra ett lfte, ett sdant varvid du har att
	bestmma vrdet p personer som lovas t HERREN, s gller
	fljande:
027:003 Om vrdet skall bestmmas fr en man som r mellan tjugu och
	sextio r gammal, s skall du bestmma detta till femtio siklar
	silver, efter helgedomssikelns vikt.
027:004 Om frgan gller en kvinna, s skall du bestmma vrdet till
	trettio siklar.
027:005 Om frgan gller ngon som r mellan fem r och tjugu r gammal,
	s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn tjugu siklar och
	fr kvinnkn tio siklar.
027:006 Om frgan gller ngon som r mellan en mnad och fem r gammal,
	s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn fem siklar
	silver och fr kvinnkn tre siklar silver.
027:007 Om frgan gller ngon som r sextio r gammal eller drutver,
	s skall det vrde du bestmmer vara, om det r en man, femton
	siklar, men fr en kvinna skall det vara tio siklar.
027:008 r ngon i sdant armod att han icke kan betala det vrde du
	bestmmer, s skall han stllas fram infr prsten, och prsten
	skall d bestmma ett vrde fr honom; efter vad den som har
	gjort lftet kan anskaffa skall prsten bestmma vrdet fr
	honom.

027:009 Om frgan gller boskap, av de lag man fr bra fram ssom offer
	t HERREN, s skall allt sdant, nr man har givit det t
	HERREN, vara heligt;
027:010 man skall icke utvxla eller utbyta det, vare sig ett bttre mot
	ett smre eller ett smre mot ett bttre.  Om ngon likvl
	utbyter ett djur mot ett annat, s skall bde det frra och det
	som har blivit lmnat i utbyte vara heligt.
027:011 Men om frgan gller ngot slags orent djur, ett sdant som man
	icke fr bra fram ssom offer t HERREN, s skall djuret
	stllas fram infr prsten;
027:012 och prsten skall bestmma dess vrde, alltefter som det r
	bttre eller smre.  Ssom du -- prsten -- bestmmer det, s
	skall det vara.
027:013 Och om garen vill lsa djuret, s skall han till det vrde du
	har bestmt lgga femtedelen av vrdet.

027:014 Om ngon helgar sitt hus, fr att det skall vara helgat t
	HERREN, s skall prsten bestmma dess vrde, alltefter som det
	r bttre eller smre.  Ssom prsten bestmmer dess vrde, s
	skall det frbliva.
027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill lsa det, s skall han
	till det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen
	drav; d bliver det hans.

027:016 Om ngon helgar t HERREN ett stycke ker av sin arvsbesittning
	s skall du bestmma dess vrde efter utsdet drp: mot var
	homer utsdeskorn skola svara femtio siklar silver.
027:017 Om han helgar sin ker nda frn jubelret, s skall det
	frbliva vid det vrde du bestmmer.
027:018 Men om han helgar sin ker efter jubelret, d skall prsten t
	honom berkna penningvrdet efter antalet av de r som terst
	till nsta jubelr; och ett motsvarande avdrag skall gras p
	det vrde du frut har bestmt.
027:019 Och om den som har helgat kern vill lsa den, s skall han till
	det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen drav; d
	frbliver den hans.
027:020 Om han icke lser kern, men sljer den t ngon annan, s fr
	kern sedan icke lsas,
027:021 utan nr kern frntrdes p jubelret, skall den vara helgad t
	HERREN, likasom en tillspillogiven ker; hans arvsbesittning
	tillfaller d prsten.

027:022 Om ngon helgar t HERREN en ker som han har kpt, en som icke
	hr till hans arvsbesittning,
027:023 s skall prsten t honom rkna ut beloppet av det bestmda
	vrdet intill jubelret; och han skall samma dag erlgga detta
	vrde, som du har bestmt; det skall vara helgat t HERREN.
027:024 Men p jubelret skall kern terg till den av vilken den har
	blivit kpt, och vilkens arvejord den r.
027:025 Och nr du bestmmer ngot vrde, skall det alltid bestmmas i
	helgedomssiklar, sikeln rknad till tjugu gera.

027:026 Men det som r frstftt ibland boskap, och som tillhr HERREN
	redan ssom frstftt, det skall ingen helga; vare sig det r
	ett djur av fkreaturen eller ett djur av smboskapen, tillhr
	det redan HERREN
027:027 Men om frgan gller ngot orent djur, s skall man lsa det
	efter det vrde du bestmmer och lgga femtedelen av vrdet
	drtill.  Om det icke lses, s skall det sljas efter det vrde
	du bestmmer.

027:028 Och om frgan gller ngot tillspillogivet, vad ngon har givit
	till spillo t HERREN av sin egendom, det m vara en mnniska
	eller ett boskapsdjur eller den ker som r hans arvsbesittning,
	s fr sdant varken sljas eller lsas; allt tillspillogivet r
	hgheligt och tillhr HERREN.
027:029 En mnniska som har blivit tillspillogiven fr aldrig lsas; en
	sdan mste ddas.

027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av sden p jorden eller av
	trdens frukt, tillhr HERREN; den r helgad t HERREN.
027:031 Om ngon vill lsa ngot av sin tionde, s skall han lgga
	femtedelen av vrdet drtill.
027:032 Och vad betrffar tionde av fkreatur eller av smboskap, allt
	som gr under herdestaven, s skall av allt detta vart tionde
	djur vara helgat t HERREN;
027:033 man skall icke efterforska om det r bttre eller smre, och man
	fr icke utbyta det.  Om ngon likvl utbyter djuret, s skall
	bde detta och det som har blivit lmnat i utbyte vara heligt;
	det fr icke lsas.
027:034 Dessa ro de bud som HERREN p Sinai berg gav Israels barn genom
	Mose.



Book 04 Fjrde Mosebok (Numeri) (4 Mos.)


001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken, i uppenbarelsetltet,
	p frsta dagen i andra mnaden av det andra ret efter deras
	uttg ur Egyptens land; han sade:
001:002 Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
	deras slkter och efter deras familjer, vart namn rknat
	srskilt, allt mankn, var person fr sig;
001:003 alla stridbara mn i Israel, de mn som ro tjugu r gamla eller
	drutver, dem skolen I inmnstra efter deras hravdelningar, du
	och Aron.
001:004 I skolen drvid taga till eder en man av var stam, den som r
	huvudman fr sin stams familjer.
001:005 Och dessa ro namnen p de mn som skola bitrda eder: av Ruben:
	Elisur, Sedeurs son;
001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son;
001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son;
001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son;
001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
	Gamliel, Pedasurs son;
001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son;
001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son;
001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.
001:016 Dessa voro ombud fr menigheten, hvdingar fr sina
	fdernestammar, huvudmn fr Israels tter.

001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna mn;
001:018 och sedan de hade frsamlat hela menigheten p frsta dagen i
	andra mnaden, blev folket infrt i frteckningen efter sina
	slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de
	som voro tjugu r gamla eller drutver, var person fr sig,
001:019 allt ssom HERREN hade bjudit Mose; och han mnstrade dem i
	Sinais ken.

001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels frstfddes, sner,
	upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart
	namn rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som
	voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:021 s mnga av Rubens stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiosex
	tusen fem hundra.

001:022 Avkomlingarna av Simeons sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, s mnga som inmnstrades, vart namn
	rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:023 s mnga av Simeons stam som inmnstrades, utgjorde femtionio
	tusen tre hundra.

001:024 Avkomlingarna av Gads sner, upptecknade efter sina slkter och
	efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:025 s mnga av Gads stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
	sex hundra femtio.

001:026 Avkomlingarna av Judas sner, upptecknade efter sina slkter och
	efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:027 s mnga av Juda stam som inmnstrades, utgjorde sjuttiofyra
	tusen sex hundra.

001:028 Avkomlingarna av Isaskars sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:029 s mnga av Isaskars stam son inmnstrades, utgjorde femtiofyra
	tusen fyra hundra.

001:030 Avkomlingarna av Sebulons sner upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:031 s mnga av Sebulons stam som inmnstrades, utgjorde femtiosju
	tusen fyra hundra.

001:032 Avkomlingarna av Josefs sner:

	Avkomlingarna av Efraims sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:033 s mnga av Efraims stam som inmnstrades; utgjorde fyrtio tusen
	fem hundra.

001:034 Avkomlingarna av Manasses sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:035 s mnga av Manasse stam som inmnstrades, utgjorde trettiotv
	tusen tv hundra.

001:036 Avkomlingarna av Benjamins sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:037 s mnga av Benjamins stam som inmnstrades, utgjorde trettiofem
	tusen fyra hundra.

001:038 Avkomlingarna av Dans sner, upptecknade efter sina slkter och
	efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:039 s mnga av Dans stam som inmnstrades, utgjorde sextiotv tusen
	sju hundra.

001:040 Avkomlingarna av Asers sner, upptecknade efter sina slkter och
	efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:041 s mnga av Asers stam som inmnstrades, utgjorde fyrtioett
	tusen fem hundra.

001:042 Avkomlingarna av Naftalis sner, upptecknade efter sina slkter
	och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
	tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:043 s mnga av Naftali stam som inmnstrades, utgjorde femtiotre
	tusen fyra hundra.

001:044 Dessa voro de inmnstrade, de som blevo inmnstrade av Mose och
	Aron och Israels hvdingar, tolv mn, som fretrdde var och en
	sin stamfamilj.
001:045 Och alla de av Israels barn som inmnstrades, efter deras
	familjer, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla
	stridbara mn i Israel,
001:046 alla dessa inmnstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
	femtio.
001:047 Men leviterna i sin fdernestam blevo icke inmnstrade med de
	vriga.

001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade:
001:049 Levi stam allenast skall du icke inmnstra, och du skall icke
	rkna antalet av dem med de vriga israeliterna;
001:050 utan du skall frordna leviterna att frest vittnesbrdets
	tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehr.  De
	skola bra tabernaklet och alla dess redskap och gra tjnst
	drvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt lger.
001:051 Nr tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
	och nr tabernaklet skall sls upp, skola leviterna uppstta
	det; men om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas.
001:052 De vriga israeliterna skola lgra sig var och en i sitt lger,
	och var och en under sitt baner, efter sina hravdelningar;
001:053 men leviterna skola lgra sig runt omkring vittnesbrdets
	tabernakel, fr att icke frtrnelse m komma ver Israels barns
	menighet; och leviterna skola iakttaga vad som r att iakttaga
	vid vittnesbrdets tabernakel.

001:054 Och Israels barn gjorde s; de gjorde i alla stycken ssom
	HERREN hade bjudit Mose.

002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
002:002 Israels barn skola lgra sig var och en under sitt baner, vid de
	flttecken som hra till deras srskilda familjer; runt omkring
	uppenbarelsetltet skola de lgra sig s, att de hava det
	framfr sig.

002:003 P framsidan, sterut, skall Juda lgra sig under sitt baner,
	efter sina hravdelningar: Juda barns hvding Naheson,
	Amminadabs son
002:004 med de inmnstrade som utgra hans hr, sjuttiofyra tusen sex
	hundra man.
002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam lgra sig: Isaskars barns
	hvding Netanel, Suars son,
002:006 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiofyra tusen fyra
	hundra man.
002:007 Drnst Sebulons stam: Sebulons barns hvding Eliab, Helons son,
002:008 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiosju tusen fyra
	hundra man.
002:009 De inmnstrade som tillhra Juda lger utgra allts tillsammans
	ett hundra ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
	hravdelningar.  De skola vid uppbrott tga frmst.

002:010 Ruben skall lgra sig under sitt baner sderut, efter sina
	hravdelningar: Rubens barns hvding Elisur, Sedeurs son,
002:011 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiosex tusen fem
	hundra man.
002:012 Bredvid honom skall Simeons stam lgra sig: Simeons barns
	hvding Selumiel, Surisaddais son,
002:013 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtionio tusen tre
	hundra man.
002:014 Drnst Gads stam: Gads barns hvding Eljasaf, Reguels son
002:015 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiofem tusen sex
	hundra femtio man.
002:016 De inmnstrade som tillhra Rubens lger utgra allts
	tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
	delade i sina hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i
	andra rummet.

002:017 Sedan skall uppenbarelsetltet med leviternas lger hava sin
	plats i tget, mitt emellan de vriga lgren.  I den ordning de
	lgra sig skola de ock tga, var och en p sin plats, under sina
	baner.

002:018 Efraim skall lgra sig under sitt baner vsterut, efter sina
	hravdelningar: Efraims barns hvding Elisama, Ammihuds son,
002:019 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtio tusen fem hundra
	man.
002:020 Bredvid honom skall Manasse stam lgra sig: Manasse barns
	hvding Gamliel, Pedasurs son,
002:021 med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiotv tusen tv
	hundra man.
002:022 Drnst Benjamins stam: Benjamins barns hvding Abidan, Gideonis
	son,
002:023 med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiofem tusen fyra
	hundra man.
002:024 De inmnstrade som tillhra Efraims lger utgra allts
	tillsammans ett hundra tta tusen ett hundra man, delade i sina
	hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i tredje rummet.

002:025 Dan skall lgra sig under sitt baner norrut, efter sina
	hravdelningar: Dans barns hvding Ahieser, Ammisaddais son,
002:026 med de inmnstrade som utgra hans hr, sextiotv tusen sju
	hundra man.
002:027 Bredvid honom skall Asers stam lgra sig: Asers barns hvding
	Pagiel, Okrans son,
002:028 med de inmnstrade som utgra hans har, fyrtioett tusen fem
	hundra man.
002:029 Drnst Naftali stam: Naftali barns hvding Ahira, Enans son,
002:030 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiotre tusen fyra
	hundra man.
002:031 De inmnstrade som tillhra Dans lger utgra allts tillsammans
	ett hundra femtiosju tusen sex hundra man.  De skola vid uppbrott
	tga sist, under sina baner.

002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
	inmnstrades.  De som inmnstrades i lgren, efter sina
	hravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
	hundra femtio man.
002:033 Men leviterna blevo icke inmnstrade med de vriga israeliterna,
	ty s hade HERREN: bjudit Mose.

002:034 Och Israels barn gjorde s; alldeles s, som HERREN hade bjudit
	Mose, lgrade de sig under sina baner, och s tgade de ock, var
	och en i sin slkt, efter sin familj.

003:001 Detta r berttelsen om Arons och Moses slkt, vid den tid d
	HERREN talade med Mose p Sinai berg.
003:002 Dessa ro namnen p Arons sner: Nadab, den frstfdde, och
	Abihu, Eleasar och Itamar.
003:003 Dessa voro namnen p Arons sner, de smorda prsterna, som hade
	mottagit handfyllning till att vara prster.
003:004 Men Nadab och Abihu fllo dda ned infr HERRENS ansikte, nr de
	framburo frmmande eld infr HERRENS ansikte i Sinais ken; och
	de hade inga sner.  Sedan voro Eleasar och Itamar prster under
	sin fader Aron.

003:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:006 Levi stam skall du lta f tilltrde hit; du skall lta dem st
	infr prsten Aron fr att betjna honom.
003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
	menigheten har att iakttaga, infr uppenbarelsetltet, i det att
	de frrtta tjnsten vid tabernaklet.
003:008 Och de skola hava vrden om alla uppenbarelsetltets tillbehr,
	och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
	frrtta tjnsten vid tabernaklet.
003:009 Allts skall du giva leviterna t Aron och hans sner; de skola
	vara honom givna ssom gva av Israels barn.
003:010 Men Aron och hans sner skall du anbefalla att iakttaga vad som
	hr till deras prstmbete.  Om ngon frmmande kommer drvid,
	skall han ddas.
003:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:012 Se, jag har sjlv bland Israels barn uttagit leviterna i stllet
	fr allt frstftt bland Israels barn, allt som ppnar
	moderlivet, s att leviterna skola tillhra mig.
003:013 Ty mig tillhr allt frstftt; p den dag d jag slog allt
	frstftt i Egyptens land helgade jag t mig allt frstftt i
	Israel, svl mnniskor som boskap.  Mig skola de tillhra.  Jag
	r HERREN.

003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken och sade:
003:015 Mnstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras slkter;
	alla av mankn som ro en mnad gamla eller drutver skall du
	inmnstra.
003:016 och Mose inmnstrade dem efter HERRENS befallning, ssom honom
	hade blivit bjudet.
003:017 Och dessa voro Levis sner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
	Merari.
003:018 Och dessa voro namnen p Gersons sner, efter deras slkter:
	Libni och Simei.
003:019 Och Kehats sner efter sina slkter voro Amram och Jishar,
	Hebron och Ussiel.
003:020 Och Meraris sner efter sina slkter voro Maheli och Musi.  Dessa
	voro leviternas slkter, efter deras familjer.

003:021 Frn Gerson hrstammade libniternas slkt och simeiternas slkt;
	dessa voro gersoniternas slkter.
003:022 De av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem av
	mankn som voro en mnad gamla eller drutver dessa inmnstrade
	utgjorde sju tusen fem hundra.
003:023 Gersoniternas slkter hade sitt lger bakom tabernaklet,
	vsterut.
003:024 Och hvding fr gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetltet hava vrden om
	sjlva tabernaklet och dess tckelse, om dess verdrag och om
	frhnget fr ingngen till uppenbarelsetltet,
003:026 vidare om frgrdens omhngen och om frhnget fr ingngen till
	frgrden, som omgav tabernaklet och altaret, s ock om dess
	streck -- vad arbete nu kunde frekomma drvid.

003:027 Frn Kehat hrstammade amramiternas slkt, jishariternas slkt
	hebroniternas slkt och ussieliternas slkt; dessa voro
	kehatiternas slkter.
003:028 Nr man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller
	drutver, utgjorde de tta tusen sex hundra; dessa voro de som
	skulle hava vrden om de heliga fremlen.
003:029 Kehats barns slkter hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
	sderut.
003:030 Och hvding fr de kehatitiska slkternas stamfamilj; var
	Elisafan, Ussiels son.
003:031 De skulle hava vrden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
	de tillbehr till de heliga fremlen, som begagnades vid
	gudstjnsten, s ock om frhnget och om allt arbete drvid.
003:032 Men verhvding ver alla leviterna var Eleasar, prsten Arons
	son; han var frman fr dem som skulle hava vrden om de heliga
	fremlen.

003:033 Frn Merari hrstammade maheliternas slkt och musiternas slkt;
	dessa voro merariternas slkter.
003:034 Och de av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem
	av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde sex
	tusen tv hundra.
003:035 Och hvding fr de meraritiska slkternas stamfamilj var Suriel,
	Abihails son.  De hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
	norrut.
003:036 Och Meraris barn fingo till liggande att hava vrden om
	brderna till tabernaklet, om dess tvrstnger, stolpar och
	fotstycken och om alla dess tillbehr och om allt arbete drvid,
003:037 s ock om stolparna till frgrden runt omkring med deras
	fotstycken, deras pluggar och streck.

003:038 Men mitt fr tabernaklet, p framsidan, mitt fr
	uppenbarelsetltet, sterut, hade Mose och Aron och hans sner
	sitt lger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
	helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om ngon
	frmmande kom drvid, skulle han ddas.

003:039 De inmnstrade av leviterna som Mose och Aron inmnstrade efter
	deras slkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankn som
	voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde tillsammans
	tjugutv tusen.

003:040 Och HERREN sade till Mose: Mnstra allt frstftt av mankn
	bland Israels barn, alla som ro en mnad gamla eller drutver,
	och rkna antalet av deras namn.
003:041 Och tag ut t mig -- ty jag r HERREN -- leviterna i stllet fr
	allt frstftt bland Israels barn, s ock leviternas boskap i
	stllet fr allt frstftt bland Israels barns boskap.

003:042 Och Mose mnstrade allt frstftt bland Israels barn, ssom
	HERREN hade bjudit honom.
003:043 Och de frstfdde av mankn, vart namn rknat srskilt, de som
	voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde, s mnga som
	inmnstrades, tillsammans tjugutv tusen tv hundra sjuttiotre.

003:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:045 Du skall uttaga leviterna i stllet fr allt frstftt bland
	Israels barn, s ock leviternas boskap i stllet fr dessas
	boskap; s att leviterna skola tillhra mig.  Jag r HERREN.
003:046 Men till lsen fr de tv hundra sjuttiotre personer med vilka
	antalet av Israels barns frstfdde verstiger leviternas antal,
003:047 skall du taga fem siklar fr var person; du skall taga upp dessa
	efter helgedomssikelns vikt, sikeln rknad till tjugu gera.
003:048 Och du skall giva penningarna t Aron och hans sner ssom lsen
	fr de vertaliga bland folket.

003:049 Och Mose tog lsesumman av dem som voro vertaliga, nr man
	rknade dem som voro lsta genom leviterna.
003:050 Av Israels barns frstfdde tog han penningarna, ett tusen tre
	hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
003:051 Och Mose gav lsesumman t Aron och hans sner, efter HERRENS
	befallning, ssom HERREN hade bjudit Mose.

004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:002 Rknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
	slkter och efter deras familjer,
004:003 dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, alla tjnstbara mn som kunna frrtta sysslor vid
	uppenbarelsetltet.
004:004 Och detta skall vara Kehats barns tjnstgring vid
	uppenbarelsetltet: de skola hava hand om de hgheliga
	fremlen.
004:005 Nr lgret skall bryta upp, skola Aron och hans sner g in och
	taga ned den frlt som hnger framfr arken och med den
	vertcka vittnesbrdets ark;
004:006 drver skola de lgga ett verdrag av tahasskinn och ver detta
	ytterligare breda ett klde, helt och hllet mrkbltt; sedan
	skola de stta in stngerna.
004:007 Och ver skdebrdsbordet skola de breda ett mrkbltt klde och
	stlla drp faten, sklarna och bgarna, vensom kannorna till
	drickoffren; det bestndiga brdet skall ock lggas drp.
004:008 Hrver skola de breda ett rosenrtt klde och betcka detta med
	ett verdrag av tahasskinn; sedan skola de stta in stngerna.
004:009 Och de skola taga ett mrkbltt klde och drmed vertcka
	ljusstaken och dess lampor, lamptnger och brickor, s ock alla
	tillhrande oljekrl som begagnas under tjnstgringen drvid;
004:010 och de skola lgga den med alla dess tillbehr i ett verdrag av
	tahasskinn och sedan lgga alltsammans p en br.
004:011 ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mrkbltt
	klde och betcka detta med ett verdrag av tahasskinn, sedan
	skola de stta in stngerna.
004:012 Och de skola taga alla gudstjnstredskap, som begagnas vid
	tjnstgringen i helgedomen, och lgga dem i ett mrkbltt klde
	och betcka dem med ett verdrag av tahasskinn, och sedan lgga
	dem p en br.
004:013 Och de skola taga bort askan frn altaret och breda ver det ett
	purpurrtt klde
004:014 och lgga drp alla tillbehr som begagnas under tjnstgringen
	drvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sklarna, korteligen,
	altarets alla tillbehr; och drver skola de breda ett verdrag
	av tahasskinn och s stta in stngerna.

004:015 Sedan nu Aron och hans sner, nr lgret skall bryta upp, s
	hava vertckt de heliga fremlen och alla tillbehr till dessa
	heliga freml, skola drefter Kehats barn komma fr att bra;
	men de m icke rra vid de heliga fremlen, ty d skola de
	d.  Detta r vad Kehats barn hava att bra av det som hr till
	uppenbarelsetltet.

004:016 Och Eleasars, prsten Arons sons liggande skall vara att hava
	vrden om oljan till ljusstaken, om den vlluktande rkelsen, om
	det dagliga spisoffret och om smrjelseoljan; hans liggande
	skall vara att hava vrden om hela tabernaklet och om allt vad
	dri r, de heliga fremlen och deras tillbehr.

004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:018 Lten icke kehatiternas slktgren utrotas ur leviternas stam.
004:019 Utan gren p fljande stt med dem, fr att de m leva och icke
	d, nr de nalkas de hgheliga fremlen: Aron och hans sner
	skola g in och anvisa var och en av dem vad han har att gra
	eller bra
004:020 men sjlva m de icke g in och se de heliga fremlen, icke ens
	ett gonblick, ty d skola de d.

004:021 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:022 Rkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
	efter deras slkter.
004:023 Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
	arbete vid uppenbarelsetltet.
004:024 Detta skall vara gersoniternas slkters tjnstgring, vad de
	hava att gra och vad de hava att bra:
004:025 de skola bra de tygvder av vilka tabernaklet bildas,
	uppenbarelsetltets tckelse, dess verdrag och det verdrag av
	tahasskinn som ligger ovanp detta, frhnget fr ingngen till
	uppenbarelsetltet,
004:026 vidare omhngena till frgrden, frhnget fr porten till
	frgrden, som omgiver tabernaklet och altaret, s ock
	tillhrande streck och alla redskap till arbetet drvid; och
	allt som hrvid r att gra skola de frrtta.
004:027 P det stt Aron och hans sner bestmma skall Gersons barns
	hela tjnstgring frsigg, i frga om allt vad de hava att bra
	och gra; och I skolen verlmna i deras vrd allt vad de hava
	att bra.
004:028 Detta r den tjnstgring som Gersons barns slkter skola hava
	vid uppenbarelsetltet; och vad de hava att iakttaga skola de
	utfra under ledning av Itamar, prsten Arons son

004:029 Meraris barn skall du inmnstra, efter deras slkter och efter
	deras familjer.
004:030 Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
	arbete vid uppenbarelsetltet.
004:031 Och detta r vad som skall ligga dem att bra, allt vad som hr
	till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet: brderna till
	tabernaklet, dess tvrstnger, stolpar och fotstycken,
004:032 s ock stolparna till frgrden runt omkring med deras
	fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehr
	och allt som hr till arbetet drvid; och I skolen lmna dem
	uppgift p de srskilda freml som det ligger dem att bra.
004:033 Detta skall vara de meraritiska slkternas tjnstgring, allt
	vad som hr till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet; och
	det skall utfras under ledning av Itamar, prsten Arons son.

004:034 Och Mose och Aron och menighetens hvdingar inmnstrade Kehats
	barn, efter deras slkter och efter deras familjer,
004:035 dem som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
	uppenbarelsetltet.
004:036 Och de av dem som inmnstrades, efter deras slkter, utgjorde
	tv tusen sju hundra femtio.
004:037 S mnga voro de av kehatiternas slkter som inmnstrades,
	summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
	som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning genom
	Mose.

004:038 Och de av Gersons barn som inmnstrades, efter deras slkter och
	efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
	uppenbarelsetltet,
004:040 dessa som inmnstrades efter sina slkter och efter sina
	familjer utgjorde tv tusen sex hundra trettio.
004:041 S mnga voro de av Gersons barns slkter som inmnstrades,
	summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
	som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning.

004:042 Och de av Meraris barns slkter som inmnstrades, efter deras
	slkter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
	uppenbarelsetltet,
004:044 dessa som inmnstrades efter sina slkter utgjorde tre tusen tv
	hundra.
004:045 S mnga voro de av Meraris barns slkter som inmnstrades, de
	som Mose och Aron inmnstrade efter HERRENS befallning genom
	Mose.

004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels hvdingar
	inmnstrade, efter deras slkter och efter deras familjer,
004:047 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
	r, alla som kunde frrtta ngot tjnstgringsarbete eller
	ngot brarearbete vid uppenbarelsetltet,
004:048 dessa som inmnstrades utgjorde tillsammans tta tusen fem
	hundra ttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inmnstrade genom Mose, var
	och en till det som han hade att gra eller bra, och var och en
	fick det liggande som HERREN hade bjudit Mose.

005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lgret var och en som r
	spetlsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
	genom ngon dd.
005:003 En sdan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
	ngot stlle utanfr lgret skolen I skicka honom, fr att han
	icke m orena deras lger; jag har ju min boning mitt ibland
	dem.

005:004 Och Israels barn gjorde s; de skickade dem till ett stlle
	utanfr lgret; ssom HERREN hade tillsagt Mose, s gjorde
	Israels barn.

005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:006 Tala till Israels barn: Om ngon, vare sig man eller kvinna,
	begr ngon synd -- vad det nu m vara, vari en mnniska kan
	frsynda sig -- i det han gr sig skyldig till en orttrdighet
	mot HERREN, och denna person allts drager sig skuld,
005:007 s skall han beknna den synd han har begtt, och erstta det
	han har frbrutit sig p till dess fulla belopp och lgga
	femtedelen av vrdet drtill; och detta skall han giva t den
	som han har frbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterlmnat ngon brdeman, t vilken
	ersttning kan givas fr det han har frbrutit sig p, d skall
	ersttningen fr detta givas t HERREN och tillhra prsten,
	utom frsoningsvduren, med vilken frsoning bringas fr den
	skyldige.
005:009 Och alla heliga gvor som Israels barn giva ssom en grd,
	vilken de bra fram till prsten, skola tillhra denne;
005:010 honom skola allas heliga gvor tillhra; vad ngon giver t
	prsten skall tillhra denne.

005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:012 Tala till Israels barn och sg till dem: Om en hustru har svikit
	sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att ngon annan har legat hos henne och beblandat sig med
	henne, utan att hennes man har ftt veta drav, och utan att hon
	har blivit rjd, fastn hon verkligen har ltit sknda sig; om
	allts intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
	gripen p bar grning,
005:014 men misstankens ande likvl kommer ver honom, s att han fr
	misstanke mot sin hustru, och det verkligen r s, att hon har
	ltit sknda sig; eller om misstankens ande kommer ver honom,
	s att han fr misstanke mot sin hustru, och detta fastn hon
	icke har ltit sknda sig:
005:015 s skall mannen fra sin hustru till prsten och ssom offer fr
	henne bra fram en tiondedels efa kornmjl, men ingen olja skall
	han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett
	misstankeoffer, ett minnelseoffer, som bringar en missgrning i
	minnelse.
005:016 Och prsten skall fra henne fram och stlla henne infr HERRENS
	ansikte.
005:017 Och prsten skall taga heligt vatten i ett lerkrl, och sedan
	skall prsten taga ngot av stoftet p tabernaklets golv och
	lgga i vattnet.
005:018 Och prsten skall stlla kvinnan fram infr HERRENS ansikte och
	lsa upp kvinnans hr och lgga p hennes hnder
	minnelseoffret, det r misstankeoffret; men prsten sjlv skall
	hlla i sin hand det frbannelsebringande olycksvattnet.
005:019 Drefter skall prsten besvrja kvinnan och sga till henne: Om
	ingen har lgrat dig och du icke har svikit din man genom att
	lta sknda dig, s m detta frbannelsebringande olycksvatten
	icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och ltit sknda dig, i det att
	ngon annan n din man har beblandat sig med dig
005:021 (prsten besvrjer nu kvinnan med frbannelsens ed, i det han
	sger till kvinnan:) D m HERREN gra dig till ett exempel som
	man nmner, nr man frbannar och svr bland ditt folk; HERREN
	m d lta din lnd frvissna och din buk svlla upp;
005:022 ja, nr du har ftt detta frbannelsebringande vatten in i ditt
	liv, d m det komma din buk att svlla upp och din lnd att
	frvissna.  Och kvinnan skall sga: Amen, amen.
005:023 Sedan skall prsten skriva upp dessa frbannelser p ett blad
	och drefter avtv dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det frbannelsebringande olycksvattnet att
	dricka, fr att detta frbannelsebringande vatten m bliva henne
	till olycka, nr hon har ftt det i sig.
005:025 Och prsten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
	vifta detta offer infr HERRENS ansikte och bra det fram till
	altaret.
005:026 Och prsten skall av offret taga en handfull, det som utgr
	sjlva altaroffret, och frbrnna det p altaret; drefter skall
	han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och nr han s har givit henne vattnet att dricka, d skall
	detta ske: om hon har ltit sknda sig och varit sin man
	otrogen, s skall det frbannelsebringande vattnet, nr hon har
	ftt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
	svller upp och hennes lnd frvissnar; och kvinnan skall bliva
	ett exempel som man nmner, nr man frbannar bland hennes folk.
005:028 Men om kvinnan icke har ltit sknda sig, utan r ren, d skall
	hon frbliva oskadd och kunna undf livsfrukt.

005:029 Detta r misstankelagen, om huru frfaras skall, nr en kvinna
	har svikit sin man och ltit sknda sig,
005:030 eller nr eljest misstankens ande kommer ver en man, s att han
	misstnker sin hustru; han skall d stlla hustrun fram infr
	HERRENS ansikte, och prsten skall med henne gra allt vad denna
	lag stadgar.
005:031 S skall mannen vara fri ifrn missgrning, men hustrun kommer
	att bra p missgrning.

006:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Om ngon, vare sig man eller kvinna, har att fullgra ett
	nasirlfte, ett lfte att vara HERRENS nasir,
006:003 s skall han avhlla sig frn vin och starka drycker; han skall
	icke dricka ngon syrad dryck av vin eller ngon annan syrad
	stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
	skall han ta druvor, vare sig friska eller torra.
006:004 S lnge hans nasirtid varar, skall han icke ta ngot som
	kommer av vintrdet, icke ens dess kartar eller spda skott.
006:005 S lnge hans nasirlfte varar, skall ingen rakkniv komma p
	hans huvud; till dess att den tid r ute, under vilken han skall
	vara HERRENS nasir, skall han vara helig och lte hret vxa
	lngt p sitt huvud.
006:006 S lnge han r HERRENS nasir, skall han icke nalkas ngon dd.
006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
	syster fr han draga sig orenhet, om de d ty han br p sitt
	huvud tecknet till att han r sin Guds nasir;
006:008 s lnge hans nasirtid varar, r han helgad t HERREN.
006:009 Men om ngon ofrtnkt och pltsligt dr i hans nrhet, och
	drmed orenar hans huvud, p vilket han br nasirtecknet, s
	skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
	det p sjunde dagen.
006:010 Och p ttonde dagen skall han bra fram till prsten tv
	turturduvor eller tv unga duvor, till uppenbarelsetltets
	ingng.
006:011 Och prsten skall offra en till syndoffer och en till brnnoffer
	och bringa frsoning fr honom, till rening frn den synd han
	har dragit ver sig genom den dde; sedan skall han samma dag
	ter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir t HERREN fr lika lng tid som
	han frut hade lovat.  Och han skall fra fram ett rsgammalt
	lamm till skuldoffer.  Den frra lftestiden skall vara ogill,
	drfr att hans nasirat blev orenat.

006:013 Och detta r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid r ute
	skall han fras fram till uppenbarelsetltets ingng;
006:014 och han skall ssom sitt offer t HERREN frambra ett rsgammalt
	felfritt lamm av hankn till brnnoffer och ett rsgammalt
	felfritt lamm av honkn till syndoffer och en felfri vdur till
	tackoffer,
006:015 drjmte en korg med osyrat brd, kakor av fint mjl, begjutna
	med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s ock
	tillhrande spis offer och drickoffer.
006:016 Och prsten skall bra fram detta infr HERRENS ansikte och
	offra hans syndoffer och hans brnnoffer.
006:017 Och vduren skall han offra till tackoffer t HERREN, jmte
	korgen med de osyrade brden; prsten skall ock offra
	tillhrande spisoffer och drickoffer.
006:018 Och nasiren skall vid ingngen till uppenbarelsetltet raka sitt
	huvud, p vilket han br nasirtecknet, och taga sitt huvudhr,
	sitt nasirtecken, och lgga det p elden som brinner under
	tackoffret.
006:019 Och prsten skall taga den kokta vdursbogen, och drjmte ur
	korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lgga detta p
	nasirens hnder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
006:020 Och prsten skall vifta detta ssom ett viftoffer infr HERRENS
	ansikte; det skall vara helgat t prsten, jmte
	viftoffersbringan och offergrdslret.  Sedan fr nasiren ter
	dricka vin.

006:021 Detta r lagen om den som har avlagt ett nasirlfte, och om vad
	han p grund av nasirlftet skall offra t HERREN, frutom vad
	han eljest kan anskaffa; efter innehllet i det lfte han har
	avlagt skall han gra, enligt lagen om hans nasirat.

006:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:023 Tala till Aron och hans sner och sg: Nr I vlsignen Israels
	barn, skolen I sga s till dem:
006:024 HERREN vlsigne dig och bevare dig.
006:025 HERREN lte sitt ansikte lysa ver dig och vare dig ndig.
006:026 HERREN vnde sitt ansikte till dig och give dig frid.

006:027 S skola de lgga mitt namn p Israels barn, och jag skall d
	vlsigna dem.
007:001 D nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
	med alla dess tillbehr, och hade satt upp altaret med alla dess
	tillbehr, och smort och helgat detta,
007:002 framburos offergvor av Israels hvdingar, huvudmnnen fr
	stamfamiljerna, det r stamhvdingarna, som stodo i spetsen fr
	de inmnstrade.
007:003 De frde fram ssom sin offergva infr HERRENS ansikte sex
	vertckta vagnar och tolv oxar: tv hvdingar tillhopa en vagn
	och var hvding en oxe; dessa frde de fram infr tabernaklet.
007:004 Och HERREN sade till Mose:
007:005 Tag emot detta av dem fr att bruka det till
	uppenbarelsetltets tjnst; och lmna det t leviterna,
	alltefter beskaffenheten av vars och ens tjnst.
007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem t leviterna.
007:007 Tv vagnar och fyra oxar gav han t Gersons barn, efter
	beskaffenheten av deras tjnst;
007:008 fyra vagnar och tta oxar gav han t Meraris barn, efter
	beskaffenheten av den tjnst de frrttade under ledning av
	Itamar, prsten Arons son;
007:009 men t Kehats barn gav han icke ngot, ty dem lg att hava hand
	om de heliga fremlen, och dessa skulle bras p axlarna.

007:010 Och hvdingarna frde fram sknker till altarets invigning, nr
	det smordes; hvdingarna frde fram dessa sina offergvor infr
	altaret.
007:011 Och HERREN sade till Mose: Lt hvdingarna, en i snder, var
	och en p sin dag, fra fram sina offergvor till altarets
	invigning.

007:012 Och den som p frsta dagen frde fram sin offergva var
	Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
007:013 Hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:014 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:015 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:016 och en bock till syndoffer,
007:017 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergva.

007:018 P andra dagen frde Netanel, Suars son, hvdingen fr Isaskar,
	fram sin gva;
007:019 han framfrde ssom sin offergva ett silverfat, ett hundra
	trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar,
	efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet
	med olja, till spisoffer,
007:020 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:021 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:022 och en bock till syndoffer,
007:023 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Netanels, Suars sons, offergva.

007:024 P tredje dagen kom hvdingen fr Sebulons barn, Eliab, Helons
	son;
007:025 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer
007:026 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:027 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:028 och en bock till syndoffer,
007:029 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Eliabs, Helons sons, offergva.

007:030 P fjrde dagen kom hvdingen fr Rubens barn, Elisur, Sedeurs
	son;
007:031 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:032 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:033 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:034 och en bock till syndoffer,
007:035 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergva.

007:036 P femte dagen kom hvdingen fr Simeons barn, Selumiel,
	Surisaddais son;
007:037 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:038 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:039 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:040 och en bock till syndoffer,
007:041 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergva.

007:042 P sjtte dagen kom hvdingen fr Gads barn, Eljasaf, Deguels
	son;
007:043 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:044 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:045 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:046 och en bock till syndoffer,
007:047 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergva.

007:048 P sjunde dagen kom hvdingen fr Efraims barn, Elisama,
	Ammihuds son;
007:049 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:050 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:051 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:052 och en bock till syndoffer,
007:053 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergva.

007:054 P ttonde dagen kom hvdingen fr Manasse barn, Gamliel,
	Pedasurs son;
007:055 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:056 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:057 vidare en ungtjur en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:058 och en bock till syndoffer,
007:059 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergva.

007:060 P nionde dagen kom hvdingen fr Benjamins barn, Abidan,
	Gideonis son;
007:061 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:062 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:063 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:064 och en bock till syndoffer,
007:065 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Abidans, Gideonis sons, offergva.

007:066 P tionde dagen kom hvdingen fr Dans barn, Ahieser,
	Ammisaddais son;
007:067 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:068 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:069 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:070 och en bock till syndoffer,
007:071 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergva.

007:072 P elfte dagen kom hvdingen fr Asers barn, Pagiel, Okrans son;
007:073 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:074 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:075 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:076 och en bock till syndoffer,
007:077 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Pagiels, Okrans sons, offergva.

007:078 P tolfte dagen kom hvdingen fr Naftali barn, Ahira, Enans
	son;
007:079 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
	vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
	helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
	olja, till spisoffer,
007:080 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:081 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
	brnnoffer
007:082 och en bock till syndoffer,
007:083 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
	rsgamla lamm.  Detta var Ahiras, Enans sons, offergva.

007:084 Detta var vad Israels hvdingar sknkte till altarets invigning,
	nr det smordes: tolv silverfat, tolv silversklar och tolv
	guldsklar.
007:085 Vart fat kom p ett hundra trettio silversiklar och var skl p
	sjuttio siklar, s att silvret i dessa krl sammanlagt utgjorde
	tv tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
007:086 Av de tolv guldsklarna, som voro fulla med rkelse, vgde var
	och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s att guldet i
	sklarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
007:087 Brnnoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
	vartill kommo tolv vdurar, tolv rsgamla lamm, med tillhrande
	spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
007:088 Och tackoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
	tjurar, vartill kommo sextio vdurar, sextio bockar och sextio
	rsgamla lamm.  Detta var vad som sknktes till altarets
	invigning, sedan det hade blivit smort.

007:089 Och nr Mose gick in i uppenbarelsetltet fr att tala med
	honom, hrde han rsten tala till sig frn ndastolen ovanp
	vittnesbrdets ark, frn platsen mellan de tv keruberna; dr
	talade rsten till honom.

008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 Tala till Aron och sg till honom: Nr du stter upp lamporna,
	skall detta ske s, att de sju lamporna kasta sitt sken ver
	platsen framfr ljusstaken.
008:003 Och Aron gjorde s; han satte upp lamporna s, att de kastade
	sitt sken ver platsen framfr ljusstaken, ssom HERREN hade
	bjudit Mose.
008:004 Och ljusstaken var gjord p fljande stt: den var av guld i
	drivet arbete; ocks dess fotstllning och blommorna drp voro
	i drivet arbete.  Efter det mnster som HERREN hade visat Mose
	hade denne ltit gra ljusstaken.

008:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
008:007 Och p fljande stt skall du gra med dem fr att rena dem: Du
	skall stnka reningsvatten p dem; och de skola lta raka hela
	sin kropp och tv sina klder och skola s rena sig.
008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhrande spisoffer av
	fint mjl, begjutet med olja; drjmte skall du taga en annan
	ungtjur till syndoffer.
008:009 Och du skall fra leviterna fram infr uppenbarelsetltet, och
	du skall frsamla Israels barns hela menighet
008:010 Och nr du har frt leviterna fram infr HERRENS ansikte, skola
	Israels barn lgga sina hnder p dem.
008:011 Och Aron skall vifta leviterna infr HERRENS ansikte ssom ett
	viftoffer frn Israels barn, och de skola sedan hava till
	liggande att frrtta HERRENS tjnst.
008:012 Och leviterna skola lgga sina hnder p tjurarnas huvuden, och
	den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
	brnnoffer t HERREN, fr att bringa frsoning fr leviterna.
008:013 S skall du stlla leviterna infr Aron och hans sner och
	vifta dem ssom ett viftoffer t HERREN.
008:014 P detta stt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s
	att leviterna skola tillhra mig.
008:015 Drefter skola leviterna g in och gra tjnst vid
	uppenbarelsetltet, sedan du har renat dem och viftat dem ssom
	ett viftoffer;
008:016 ty bland Israels barn ro de givna t mig ssom gva; i stllet
	fr allt som ppnar moderlivet, allt frstftt bland Israels
	barn, har jag uttagit dem t mig.
008:017 Ty mig tillhr allt frstftt bland, Israels barn, bde
	mnniskor och boskap; p den dag d jag slog allt frstftt i
	Egyptens land helgade jag det t mig.
008:018 Och jag har tagit leviterna i stllet fr allt frstftt bland
	Israels barn.
008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna ssom gva t
	Aron och hans sner, till att frrtta Israels barns tjnst vid
	uppenbarelsetltet och bringa frsoning fr Israels barn, p det
	att ingen hemskelse m drabba Israels barn, drigenom att
	Israels barn nalkas helgedomen.

008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s med
	leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
	ssom HERREN hade bjudit Mose angende dem.
008:021 Och leviterna renade sig och tvdde sina klder, och Aron
	viftade dem ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och Aron
	bragte frsoning fr dem och renade dem.
008:022 Drefter gingo leviterna in och frrttade sin tjnst vid
	uppenbarelsetltet under Aron och hans sner.  Ssom HERREN hade
	bjudit Mose angende leviterna, s gjorde de med dem.

008:023 och HERREN talade till Mose och sade:
008:024 Detta r vad som skall glla angende leviterna: Den som r
	tjugufem r gammal eller drutver skall infinna sig och gra
	tjnst med arbete vid uppenbarelsetltet.
008:025 Men nr leviten bliver femtio r gammal, skall han vara fri
	ifrn att tjna med arbete; han skall d icke lngre arbeta.
008:026 Han m betjna sina brder vid uppenbarelsetltet med att
	iakttaga vad som dr r att iakttaga; men ngot bestmt arbete
	skall han icke frrtta.  S skall du frfara med leviterna i vad
	som angr deras ligganden.

009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais ken, i frsta mnaden av det
	andra ret efter deras uttg ur Egyptens land; han sade:
009:002 Israels barn skola ock hlla psk hgtid p den bestmda tiden.
009:003 P fjortonde dagen i denna mnad, vid aftontiden, skolen I hlla
	den, p bestmd tid.  Enligt alla stadgar och freskrifter drom
	skolen I hlla den.

009:004 S sade d Mose till Israels barn att de skulle hlla
	pskhgtid.
009:005 Och de hllo pskhgtid i frst mnaden, p fjortonde dagen i
	mnaden, vid aftontiden, i Sinais ken Israels barn gjorde i
	alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose

009:006 Men dr voro ngra mn som hade blivit orena genom en dd
	mnniska, s att de icke kunde hlla pskhgtid p den dagen;
	dessa trdde p den dagen fram infr Mose och Aron.
009:007 Och mnnen sade till honom: Vi hava blivit orena genom en dd
	mnniska; skall det drfr frmenas oss att bland Israels barn
	bra fram HERRENS offergva p bestmd?
009:008 Mose svarade dem: Stannen s vill jag hra vad HERREN bjuder
	angende eder.

009:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
009:010 Tala till Israels barn och sg: Om ngon bland eder eller edra
	efterkommande har blivit oren genom en dd, eller r ute p resa
	lngt borta, och han nd vill hlla HERRENS pskhgtid
009:011 s skall han hlla den i andra mnaden, p fjortonde dagen, vid
	aftontiden.  Med osyrat brd och bittra rter skall han ta
	pskalammet.
009:012 Intet drav skall lmnas kvar till morgonen, och intet ben skall
	sndersls drp.  I alla stycken skall pskhgtiden hllas ssom
	stadgat r drom.
009:013 Men om ngon som r ren, och som icke r ute p resa nd
	underlter att hlla pskhgtid, s skall han utrotas ur sin
	slkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergva p
	bestmd tid; den mannen br p synd.
009:014 Och om ngon frmling bor hos eder och vill hlla HERRENS
	pskhgtid, s skall han hlla den enligt den stadga och
	freskrift som gller fr pskhgtiden.  En och samma stadga
	skall glla fr eder, lika vl fr frmlingen som fr infdingen
	i landet.

009:015 Och p den dag d tabernaklet sattes upp vertckte molnskyn
	tabernaklet, vittnesbrdets tlt, och om aftonen, och sedan nda
	till morgonen, var det ssom sge man en eld ver tabernaklet.
009:016 S var det bestndigt: molnskyn vertckte det, och om natten
	var det ssom sge man en eld.
009:017 Och s ofta molnskyn hjde sig frn tltet, brto Israels barn
	strax upp, och p det stlle dr molnskyn stannade, dr slogo
	Israels barn lger.
009:018 Efter HERRENS befallning brto Israels barn upp, och efter
	HERRENS befallning slogo de lger.  S lnge molnskyn vilade ver
	tabernaklet, lgo de i lger.
009:019 Och om molnskyn en lngre tid frblev ver tabernaklet, s
	iakttogo Israels barn vad HERREN bjd dem iakttaga och brto
	icke upp.
009:020 Stundom kunde det hnda att molnskyn allenast ngra f dagar
	stannade ver tabernaklet; d lgo de efter HERRENS befallning i
	lger och brto sedan upp efter HERRENS befallning.
009:021 Stundom kunde det ock hnda att molnskyn stannade allenast frn
	aftonen till morgonen; nr d molnskyn om morgonen hjde sig,
	brto de upp; eller om s var, att molnskyn stannade en dag och
	en natt och sedan hjde sig, s brto de upp d.
009:022 Eller om den stannade tv dagar, eller en mnad, eller vilken
	tid som helst, s att molnskyn lnge frblev vilande ver
	tabernaklet, s lgo Israels barn stilla i lger och brto icke
	upp; men nr den sedan hjde sig, brto de upp.
009:023 Efter HERRENS befallning slogo de lger, och efter HERRENS
	befallning brto de upp.  Vad HERREN bjd dem iakttaga, det
	iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

010:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
010:002 Gr dig tv trumpeter av silver; i drivet arbete skall du gra
	dem.  Dessa skall du bruka, nr menigheten skall sammankallas,
	och nr lgren skola bryta upp.

010:003 Nr man stter i dem bda, skall hela menigheten frsamla sig
	till dig, vid ingngen till uppenbarelsetltet.
010:004 Men nr man stter allenast i den ena, skola hvdingarna,
	huvudmnnen fr Israels tter, frsamla sig till dig.
010:005 Och nr I blsen en larmsignal, skola de lger bryta upp, som
	ligga sterut.
010:006 Men nr I blsen larmsignal fr andra gngen, skola de lger
	bryta upp, som ligga sderut.  Nr lgren skola bryta upp, skall
	man blsa larmsignal,
010:007 men nr frsamlingen skall sammankallas, skolen I icke blsa
	larmsignal, utan stta i trumpeterna.
010:008 Och Arons sner, prsterna, ro de som skola blsa i
	trumpeterna.  Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn
	slkte till slkte.
010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot ngon eder ovn
	som angriper eder, s skolen I blsa larmsignal med trumpeterna;
	hrigenom skolen I d bringas i minnelse infr HERRENS, eder
	Guds, ansikte, och I skolen s bliva frlsta ifrn edra fiender.
010:010 Och nr I haven en gldjedag och haven edra hgtider och
	nymnader, skolen I stta i trumpeterna, d I offren edra
	brnnoffer och tackoffer; s skola de bringa eder i minnelse
	infr eder Guds ansikte.  Jag r HERREN, eder Gud.
010:011 I andra ret, i andra mnaden, p tjugonde dagen i mnaden hjde
	sig molnskyn frn vittnesbrdets tabernakel.
010:012 D brto Israels barn upp frn Sinais ken och tgade frn
	lgerplats till lgerplats; och molnskyn stannade i knen Paran.
010:013 Och nr de nu frsta gngen brto upp, efter HERRENS befallning
	genom Mose,
010:014 var Juda barns lger under sitt baner det frsta som brt upp,
	hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
	Naheson, Amminadabs son.
010:015 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Isaskars barns stam
	var Netanel, Suars son.
010:016 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Sebulons barns stam
	var Eliab, Helons son.
010:017 Drefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, brto Gersons
	barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
010:018 Drefter brt Rubens lger upp under sitt baner, hravdelning
	efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Elisur,
	Sedeurs son.
010:019 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Simeons barns stam var
	Selumiel, Surisaddais son.
010:020 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Gads barns stam var
	Eljasaf, Deguels son.
010:021 Drefter brto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
	andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
010:022 Drefter brt Efraims barns lger upp under sitt baner,
	hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
	Elisama, Ammihuds son.
010:023 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Manasse barns stam var
	Gamliel, Pedasurs son.
010:024 Och anfrare for den hr som utgjordes av Benjamins barns stam
	var Abidan, Gideonis son.
010:025 Drefter brt Dans barns lger upp under sitt baner, ssom
	eftertrupp i hela lgertget, hravdelning efter hravdelning;
	och anfrare fr denna hr var Ahieser, Ammisaddais son.
010:026 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Asers barns stam var
	Pagiel, Okrans son.
010:027 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Naftali barns stam var
	Ahira, Enans son.
010:028 I denna ordning brto Israels barn upp, hravdelning efter
	hravdelning.  Och de brto nu upp.

010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
	Moses svrfader: Vi bryta nu upp och tga till det land om
	vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.'  Flj du med
	oss, s vilja vi gra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
	gott r.
010:030 Men han svarade honom: Jag vill icke flja med, utan jag vill
	g hem till mitt land och till min slkt.
010:031 D sade han: Ack nej, vergiv oss icke.  Du vet ju bst var vi
	kunna lgra oss i knen; bliv du drfr nu vrt ga.
010:032 Om du fljer med oss, skola vi lta ocks dig f gott av det
	goda som HERREN gr mot oss.

010:033 S brto de upp och tgade frn HERRENS berg tre dagsresor.  Och
	HERRENS frbundsark gick framfr dem tre dagsresor, fr att utse
	viloplats t dem.
010:034 Och HERRENS molnsky svvade ver dem om dagen, nr de brto upp
	frn sitt lgerstlle.
010:035 Och s ofta arken brt upp, sade Mose:
	  St upp, HERRE;
	      m dina fiender varda frskingrade,
	  och m de som hata dig fly fr ditt ansikte.
010:036 Och nr den sattes ned, sade han:
	  Kom tillbaka, HERRE,
	  till Israels tters mngtusenden.
011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN.  Ty nr HERREN
	hrde det, upptndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
	ibland dem och frtrde de som voro ytterst i lgret.
011:002 D ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s
	stannade elden av.
011:003 Och detta stlle fick namnet Tabeera, drfr att HERRENS eld
	hade brunnit ibland dem.

011:004 Och den blandade folkhop som tfljde dem greps av lystnad;
	Israels barn sjlva begynte d ock ter att grta och sade: Ack
	om vi hade ktt att ta!
011:005 Vi komma ihg fisken som vi t i Egypten fr intet, s ock
	gurkorna, melonerna, purjolken, rdlken och vitlken.
011:006 Men nu frsmkta vra sjlar, ty hr finnes alls intet; vi f
	intet annat se n manna.

011:007 Men mannat liknade korianderfr och hade samma utseende som
	bdelliumharts.
011:008 Folket gick omkring och samlade sdant, och malde det drefter
	p handkvarn eller sttte snder det i mortel, och kokte det
	sedan i gryta och bakade kakor drav; och det smakade ssom fint
	bakverk med olja.
011:009 Nr daggen om natten fll ver lgret, fll ock mannat dr.

011:010 Och Mose hrde huru folket i sina srskilda slkter grt, var
	och en vid ingngen till sitt tlt; och HERRENS vrede upptndes
	storligen, och Mose sjlv blev misslynt.
011:011 Och Mose sade till HERREN: Varfr har du gjort s illa mot din
	tjnare, och varfr har jag s litet funnit nd fr dina gon,
	att du har lagt p mig brdan av hela detta folk?
011:012 r d jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
	sger till mig att jag skall bra det i min famn, ssom
	spenabarnet bres av sin vrdare, in i det land som du med ed
	har lovat t deras fder?
011:013 Varifrn skall jag f ktt att giva t hela detta folk?  De grta
	ju och vnda sig mot mig och sga: 'Giv oss ktt, s att vi f
	ta.'
011:014 Jag frmr icke ensam bra hela detta folk, ty det bliver mig
	fr tungt.
011:015 Vill du s handla mot mig, s drp mig hellre med ens, om jag
	har funnit nd fr dina gon, och lt mig slippa detta elnde.

011:016 D sade HERREN till Mose: Samla ihop t mig sjuttio mn av de
	ldste i Israel, dem som du vet hra till de ldste i folket och
	till dess tillsyningsmn; och fr dessa fram till
	uppenbarelsetltet och lt dem stlla sig dr hos dig.
011:017 Dr vill jag d stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
	den ande som r ver dig och lta komma ver dem; sedan skola de
	bist dig med att bra p brdan av folket, s att du slipper
	bra den ensam.
011:018 Och till folket skall du sga: Helgen eder till i morgon, s
	skolen I f ktt att ta, eftersom I haven grtit infr HERREN
	och sagt: 'Ack om vi hade ktt att ta!  I Egypten var oss gott
	att vara!'  S skall nu HERREN giva eder ktt att ta.
011:019 Icke allenast en dag eller tv dagar skolen I f ta det, icke
	allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
011:020 utan en hel mnads tid, till dess att det gr ut genom nsan p
	eder och bliver eder vmjeligt; detta drfr att I haven
	frkastat HERREN, som r mitt ibland eder, och haven grtit
	infr hans ansikte och sagt: 'Varfr drogo vi d ut ur
	Egypten?'
011:021 Mose sade: Av sex hundra tusen man till fots utgres det folk
	som jag har omkring mig, och dock sger du: 'Ktt vill jag giva
	dem, s att de hava att ta en mnads tid!'
011:022 Finnas d fr och fkreatur att slakta t dem i sdan mngd att
	det rcker till fr dem?  Eller skall man samla ihop alla havets
	fiskar t dem, s att det rcker till fr dem?
011:023 HERREN svarade Mose: r d HERRENS arm fr kort?  Du skall nu f
	se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.

011:024 Och Mose gick ut och frkunnade fr folket vad HERREN hade sagt.
	Sedan samlade han ihop sjuttio mn av de ldste i folket och lt
	dem stlla sig runt omkring tltet.
011:025 D steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
	den ande som var ver honom och lt komma ver de sjuttio
	ldste.  D nu anden fll p dem, begynte de profetera, vilket
	de sedan icke mer gjorde.
011:026 Och tv mn hade stannat kvar i lgret; den ene hette Eldad och
	den andre Medad.  Ocks p dem fll anden, ty de voro bland de
	uppskrivna, men hade likvl icke gtt ut till tltet; och de
	profeterade i lgret.
011:027 D skyndade en ung man bort och berttade detta fr Mose och
	sade: Eldad och Medad profetera i lgret.
011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjnare allt ifrn sin
	ungdom, tog d till orda och sade: Mose, min herre, frbjud dem
	det.
011:029 Men Mose sade till honom: Skall du s nitlska fr mig?  Ack att
	fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, drigenom att HERREN
	lte sin Ande komma ver dem!
011:030 Sedan gick Mose tillbaka till lgret med de ldste i Israel.

011:031 Och en stormvind for ut ifrn HERREN, och den frde med sig
	vaktlar frn havet och drev dem ver lgret, en dagsresa vitt p
	vardera sidan, runt omkring lgret, och vid pass tv alnar hgt
	ver marken.
011:032 D stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
	och hela den fljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
	ngon samlade var tio homer.  Och de bredde ut dem runt omkring
	lgret.
011:033 Men under det att de nnu hade kttet mellan tnderna, innan det
	var frtrt, upptndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
	anstllde ett mycket stort nederlag bland folket.
011:034 Och detta stlle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty dr begrov man
	dem av folket, som hade gripits av lystnad.

011:035 Frn Kibrot-Hattaava brt folket upp och tgade till Haserot;
	och i Haserot stannade de.

012:001 Och Mirjam jmte Aron talade illa om Mose fr den etiopiska
	kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nmligen
	tagit en etiopisk kvinna till hustru.
012:002 Och de sade: r d Mose den ende som HERREN talar med?  Talar
	han icke ocks med oss?  Och HERREN hrde detta.
012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer n ngon annan
	mnniska p jorden.
012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gn ut, I
	tre, till uppenbarelsetltet.  Och de gingo ditut, alla tre.
012:005 D steg HERREN ned i en molnstod och blev stende vid ingngen
	till tltet; och han kallade p Aron och Mirjam, och de gingo
	bda ditut.
012:006 Och han sade: Hren nu mina ord.  Eljest om ngon r en profet
	bland eder, giver jag, HERREN, mig till knna fr honom i syner
	och talar med honom i drmmar.
012:007 Men s gr jag icke med min tjnare Mose; i hela mitt hus r han
	betrodd.
012:008 Muntligen talar jag med honom, ppet och icke i frtckta ord,
	och han fr skda HERRENS gestalt.  Varfr haven I d icke haft
	frsyn fr att tala illa om min tjnare Mose?
012:009 Och HERRENS vrede upptndes mot dem, och han vergav dem.
012:010 Nr s molnskyn drog sig tillbaka frn tltet, se, d var Mirjam
	vit ssom sn av spetlska; nr Aron vnde sig till Mirjam, fick
	han se att hon var spetlsk.
012:011 D sade Aron till Mose: Ack, min herre, lgg icke p oss brdan
	av en synd som vi i vr drskap hava begtt.
012:012 Lt henne icke bliva lik ett ddftt foster, vars kropp r till
	hlften frstrd, nr det kommer ut ur sin moders liv.
012:013 D ropade Mose till HERREN och sade: O Gud, gr henne ter
	frisk.
012:014 HERREN svarade Mose: Om hennes fader hade spottat henne i
	ansiktet, skulle hon ju hava ftt sitta med skam i sju dagar.  M
	hon allts nu hllas innestngd i sju dagar utanfr lgret;
	sedan fr hon komma tillbaka dit igen.
012:015 S hlls d Mirjam innestngd i sju dagar utanfr lgret, och
	folket brt icke upp, frrn Mirjam hade kommit tillbaka.

013:001 Drefter brt folket upp frn Haserot och lgrade sig i knen
	Paran.
013:002 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:003 Snd stad ngra mn fr att bespeja Kanaans land, som jag vill
	giva t Israels barn.  En man ur var fdernestam skolen I snda,
	men allenast sdana som ro hvdingar bland dem.
013:004 Och Mose snde frn knen Paran stad sdana mn, efter HERRENS
	befallning; allasammans hrde de till huvudmnnen bland Israels
	barn.
013:005 Och dessa voro namnen p dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
	son;
013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son;
013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son;
013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son.
013:017 Dessa voro namnen p de mn som Mose snde stad fr att bespeja
	landet.  Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
013:018 Och Mose snde dessa stad fr att bespeja Kanaans land.

	Och han sade till dem: Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
	vidare upp till Bergsbygden.
013:019 Och sen efter, hurudant landet r, och om folket som bor dri r
	starkt eller svagt, om det r litet eller stort,
013:020 och hurudant landet r, vari de bo, om det r gott eller dligt,
	och hurudana de platser ro, dr de bo, om de bo i lger eller i
	befsta stder,
013:021 och hurudant sjlva landet r, om det r fett eller magert, om
	trd finnas dr eller icke.  Varen vid gott mod, och tagen med
	eder hit av landets frukt.  Det var nmligen vid den tid d de
	frsta druvorna voro mogna

013:022 S drogo de stad och bespejade landet frn knen Sin nda till
	Rehob, dr vgen gr till Hamat.
013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; dr bodde
	Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar.  Men Hebron byggdes
	sju r fre Soan i Egypten.
013:024 Och de kommo till Druvdalen; dr skuro de av en kvist med en
	ensam druvklase p, och denna bars sedan p en stng av tv
	man.  Drtill togo de granatpplen och fikon.
013:025 Detta stlle blev kallat Druvdalen fr den druvklases skull som
	Israels barn dr skuro av.
013:026 Och efter fyrtio dagar vnde de tillbaka, sedan de hade bespejat
	landet.
013:027 De gingo stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
	hela menighet i knen Paran, i Kades, och avgvo sin berttelse
	infr dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
013:028 De frtljde fr honom och sade: Vi kommo till det land dit du
	snde oss.  Och det flyter i sanning av mjlk och honung, och hr
	r dess frukt.
013:029 Men folket som bor i landet r starkt, och stderna ro
	vlbefsta och mycket stora; ja, vi sgo dr ocks avkomlingar
	av Anak.
013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuserna och amorerna
	bo i Bergsbygden, och kananerna bo vid havet och utmed Jordan.

013:031 Men Kaleb skte stilla folket, s att de icke skulle knota emot
	Mose; han sade: Lt oss nd draga ditupp och intaga det, ty
	frvisso skola vi bliva det vermktiga.
013:032 Men de mn som hade varit druppe med honom sade: Vi kunna icke
	draga upp mot detta folk, ty de ro oss fr starka.
013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
	bespejat; de sade: Det land som vi hava genomvandrat och
	bespejat r ett land som frtr sina inbyggare, och alla
	mnniskor, som vi dr sgo, voro resligt folk.
013:034 Vi sgo dr ock jttarna, Anaks barn, av jttestammen; vi tyckte
	d att vi sjlva voro ssom grshoppor, och sammalunda tyckte de
	om oss.

014:001 D begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grt den
	natten.
014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
	menigheten sade till dem: O att vi hade ftt d i Egyptens
	land, eller att vi hade ftt d hr i knen!
014:003 Varfr vill d HERREN fra oss in i detta andra land, dr vi
	mste falla fr svrd, och dr vra hustrur och barn skola bliva
	fiendens byte?  Det vore frvisso bttre fr oss att vnda
	tillbaka till Egypten.
014:004 Och de sade till varandra: Lt oss vlja en anfrare och vnda
	tillbaka till Egypten.
014:005 D fllo Mose och Aron ned p sina ansikten infr Israels barns
	hela frsamlade menighet.
014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
	dem som hade bespejat landet, revo snder sina klder
014:007 och sade till Israels barns hela menighet: Det land som vi hava
	genomvandrat och bespejat r ett vermttan gott land.
014:008 Om HERREN har behag till oss, s skall han fra oss in i det
	landet och giva det t oss -- ett land som flyter av mjlk och
	honung.
014:009 Allenast mn I icke stta eder upp mot HERREN; och fr folket i
	landet mn I icke frukta, ty de skola bliva ssom en munsbit fr
	oss.  Deras beskrm har vikit ifrn dem, men med oss r HERREN;
	frukten icke fr dem.

014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem.  D visade
	sig HERRENS hrlighet i uppenbarelsetltet fr alla Israels
	barn.
014:011 Och HERREN sade till Mose: Huru lnge skall detta folk frakta
	mig, och huru lnge skola de framhrda i att icke vilja tro p
	mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
014:012 Jag skall sl dem med pest och frgra dem, men dig vill jag
	gra till ett folk, strre och mktigare n detta.
014:013 Mose sade till HERREN: Egyptierna hava ju frnummit att du med
	din kraft har frt detta folk ut ifrn dem hitupp,
014:014 och de hava omtalat det fr inbyggarna hr i landet, s att de
	hava ftt hra att du r HERREN mitt ibland detta folk, att du,
	HERRE, visar dig fr dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
	str ver dem, och att du gr framfr dem i en molnstod om dagen
	och i en eldstod om natten.
014:015 Om du nu ddade detta folk, alla tillsammans, d skulle
	hedningarna, som finge hra detta berttas om dig, sga s:
014:016 'Drfr att HERREN icke frmdde fra detta folk in i det land
	som han med ed hade lovat t dem, drfr har han slaktat dem i
	knen.'
014:017 Nej, m nu Herrens kraft bevisa sig stor, ssom du har talat och
	sagt:
014:018 'HERREN r lngmodig och stor i mildhet, han frlter
	missgrning och vertrdelse, fastn han icke lter ngon bliva
	ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
	efterkommande i tredje och fjrde led.'
014:019 S tillgiv nu detta folk dess missgrning, enligt din stora nd,
	ssom du har ltit din frltelse flja detta folk allt ifrn
	Egypten och nda hit.
014:020 D sade HERREN: Jag vill tillgiva dem efter din bn.
014:021 Men s sant jag lever, och s sant hela jorden skall bliva full
	av HERRENS hrlighet:
014:022 av alla de mn som hava sett min hrlighet och de tecken jag har
	gjort i Egypten och i knen, och som dock nu tio gnger hava
	frestat mig och icke velat hra min rst,
014:023 av dem skall ingen f se det land som jag med ed har lovat t
	deras fder; ingen av dem som hava fraktat mig skall f se det.
014:024 Men eftersom i min tjnare Kaleb r en annan ande, s att han i
	allt har efterfljt mig, drfr vill jag lta honom komma in i
	det land dr han nu har varit, och hans avkomlingar skola
	besitta det.
014:025 Men d nu amalekiterna och kananerna bo i dalbygden, s vnden
	eder i morgon t annat hll bryten upp och tagen vgen mot
	knen, t Rda havet till.

014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:027 Huru lnge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
	mig?  Ty jag har hrt huru Israels barn knorra mot mig.
014:028 Sg nu till dem: 'S sant jag lever, sger HERREN, jag skall
	gra med eder ssom I sjlva haven sagt infr mig.
014:029 Hr i knen skola edra dda kroppar bliva liggande; s skall det
	g eder alla, s mnga I ren som haren blivit inmnstrade, alla
	som ro tjugu r gamla eller drutver, eftersom I haven knorrat
	mot mig.
014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
	upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen frutom
	Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
	byte?  dem skall jag lta komma ditin, och de skola lra knna
	det land som I haven fraktat.
014:032 I sjlva dremot -- edra dda kroppar skola bliva liggande hr i
	knen.
014:033 Och edra barn skola draga omkring ssom herdar i knen i fyrtio
	r, och skola bra p brdan av eder trolsa avfllighet, till
	dess att edra dda kroppar hava frgtts i knen.
014:034 Ssom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s skolen I
	under fyrtio r -- ett r fr var dag -- komma att bra p edra
	missgrningar; I skolen d frnimma vad det r att jag tager min
	hand ifrn eder.'
014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall frvisso gra s med hela denna
	onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; hr i knen
	skola de frgs, hr skola de d.

014:036 Och de mn som Mose hade snt stad fr att bespeja landet, och
	som vid sin terkomst hade frlett hela menigheten att knorra
	mot honom, drigenom att de talade illa om landet,
014:037 dessa mn som hade talat illa om landet trffades nu av dden
	genom en hemskelse, infr HERRENS ansikte.
014:038 Av de mn som hade gtt stad fr att bespeja landet blevo dock
	Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn.  D blev folket
	mycket sorgset.
014:040 Och de stodo upp bittida fljande morgon fr att draga stad upp
	mot den vre bergsbygden; och de sade: Se, hr ro vi; vi vilja
	nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
	syndat.
014:041 Men Mose sade: Varfr viljen I s vertrda HERRENS befallning?
	Det kan ju icke lyckas vl.
014:042 HERREN r icke med bland eder; dragen drfr icke ditupp, p det
	att I icke mn bliva slagna av edra fiender.
014:043 Ty amalekiterna och kananerna skola dr mta eder, och I skolen
	falla fr svrd; I haven ju vnt eder bort ifrn HERREN, och
	HERREN skall drfr icke vara med eder.
014:044 Likvl drogo de i sitt vermod upp mot den vre bergsbygden; men
	HERRENS frbundsark och Mose lmnade icke lgret.
014:045 D kommo amalekiterna och kananerna, som bodde dr i
	bergsbygden, ned och slogo dem och frskingrade dem och drevo
	dem nda till Horma.

015:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:002 Tala till Israels barn och sg till dem: Om I, nr I kommen in i
	det land som jag vill giva eder, och dr I skolen bo,
015:003 viljen offra ett eldsoffer t HERREN, ett brnnoffer eller ett
	slaktoffer -- vare sig det gller att fullgra ett lfte, eller
	det gller ett frivilligt offer, eller det gller edra
	hgtidsoffer -- fr att bereda HERREN en vlbehaglig lukt, genom
	fkreatur eller smboskap,
015:004 s skall den som vill offra t HERREN ett sdant offer bra fram
	ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
	fjrdedels hin olja;
015:005 och ssom drickoffer skall du offra en fjrdedels hin vin till
	vart lamm, vare sig det r ett brnnoffer som offras, eller det
	r ett slaktoffer.
015:006 Men till en vdur skall du ssom spisoffer offra tv tiondedels
	efa fint mjl, begjutet med en tredjedels hin olja,
015:007 och ssom drickoffer skall du bra fram en tredjedels hin vin,
	till er vlbehaglig lukt fr HERREN.
015:008 Och nr du offrar en ungtjur till brnnoffer eller till
	slaktoffer, vare sig det gller att fullgra ett lfte eller det
	gller tackoffer t HERREN.
015:009 S skall, jmte ungtjuren, ssom spisoffer frambras tre
	tiondedels efa fint mjl, begjutet med en halv in olja,
015:010 och ssom drickoffer skall du bra fram en halv hin vin: ett
	eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

015:011 Vad hr r sagt skall offras till var tjur, var vdur, vart djur
	av smboskapen, vare sig fr eller get.
015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
	ett vad hr r sagt, efter deras antal.
015:013 Var infding skall offra detta, ssom hr r sagt, nr han vill
	offra ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
015:014 Och nr en frmling som vistas hos eder, eller som i kommande
	slkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN, s skall han offra p samma stt
	som I offren.
015:015 Inom frsamlingen skall en och samma stadga glla fr eder och
	fr frmlingen som bor ibland eder.  Detta skall vara en
	evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte: I sjlva och
	frmlingen skolen frfara p samma stt infr HERRENS ansikte.
015:016 Samma lag och samma rtt skall glla fr eder och fr frmlingen
	som bor hos eder.

015:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:018 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det
	land dit jag vill fra eder,
015:019 skolen I, d I ten av landets brd, giva t HERREN en offergrd
	drav.
015:020 Ssom frstling av edert mjl skolen I giva en kaka till
	offergrd; I skolen giva den, likasom I given en offergrd frn
	eder loge.
015:021 Av frstlingen av edert mjl skolen I giva t HERREN en
	offergrd, slkte efter slkte.

015:022 Och om I begn synd ouppstligen, i det att I underlten att
	gra efter ngot av dessa bud som HERREN har kungjort fr Mose,
015:023 efter ngot av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, frn
	den dag d HERREN gav sina bud och allt framgent, slkte efter
	slkte,
015:024 s skall, om synden har blivit begngen ouppstligen, utan att
	menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur ssom
	brnnoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN, med det
	spisoffer och det drickoffer som p freskrivet stt skall
	offras drtill, och tillika en bock ssom syndoffer.
015:025 Och prsten skall bringa frsoning fr Israels barns hela
	menighet, och s bliver dem frltet; ty det var en ouppstlig
	synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer t
	HERREN, och sitt syndoffer infr HERRENS ansikte fr sin
	ouppstliga synd.
015:026 Ja, s bliver dem frltet, Israels barns hela menighet och
	frmlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
	den ouppstliga synden.

015:027 Och om ngon enskild syndar ouppstligen, skall han ssom
	syndoffer fra fram en rsgammal get.
015:028 Och prsten skall bringa frsoning fr denne som har frsyndat
	sig genom ouppstlig synd, infr HERRENS ansikte; p det att
	honom m bliva frltet, nr frsoning bringas fr honom.
015:029 Fr infdingen bland Israels barn och fr frmlingen som bor
	ibland dem, fr eder alla skall glla en och samma lag, nr
	ngon begr synd ouppstligen.
015:030 Men den som begr ngot med upplyft hand, evad han r infding
	eller frmling, han hnar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
	folk.
015:031 Ty HERRENS ord har han fraktat, och mot hans bud har han
	brutit; utan frskoning skall han utrotas; missgrning vilar p
	honom.

015:032 Medan nu Israels barn voro i knen, ertappades en man med att
	samla ihop ved p sabbatsdagen.
015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved frde honom
	fram infr Mose och Aron och hela menigheten.
015:034 Och d det icke var bestmt vad som borde gras med honom, satte
	de honom i frvar.
015:035 Och HERREN sade till Mose: Mannen skall straffas med dden;
	hela menigheten skall stena honom utanfr lgret.
015:036 D frde hela menigheten ut honom utanfr lgret och stenade
	honom till dds, ssom HERREN hade bjudit Mose.

015:037 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:038 Tala till Israels barn och sg till dem att de och deras
	efterkommande skola gra sig tofsar i hrnen p sina klder och
	stta ett mrkbltt snre p var hrntofs.
015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, fr att I, nr I sen
	drp, mn tnka p alla HERRENS bud och gra efter dem, och
	icke svva omkring efter edra hjrtans och gons lustar, som I
	nu lpen efter i trols avfllighet.
015:040 Ty jag vill att I skolen tnka p och gra efter alla mina bud
	och vara helgade t eder Gud.
015:041 Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land,
	fr att jag skall vara eder Gud Jag r HERREN, eder Gud.

016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
	Datan och Abiram, Eliabs sner, och On, Pelets son, av Rubens
	sner, dessa togo till sig folk
016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem fljde tv hundra femtio
	mn av Israels barn, hvdingar i menigheten, ombud i
	folkfrsamlingen, ansedda mn.
016:003 Och de frsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: Nu
	m det vara nog.  Hela menigheten r ju helig, alla ro det, och
	HERREN r mitt ibland dem; varfr upphven I eder d ver
	HERRENS frsamling?
016:004 Nr Mose hrde detta, fll han ned p sitt ansikte.
016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: I morgon
	skall HERREN gra kunnigt vem som hr honom till, och vem som r
	den helige t vilken han giver tilltrde till sig.  Och den han
	utvljer, honom skall han giva tilltrde till sig.
016:006 Gren nu p detta stt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
	hop,
016:007 och lggen eld i dem och strn rkelse p dem infr HERRENS
	ansikte i morgon; den man som HERREN d utvljer, han r den
	helige.  Ja, nu m det vara nog, I Levi sner.

016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: Hren nu, I Levi sner.
016:009 r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder frn
	Israels menighet och givit eder tilltrde till sig, s att I fn
	frrtta tjnsten i HERRENS tabernakel och st infr menigheten
	och betjna den?
016:010 t dig, och t alla dina brder, Levi sner, jmte dig, har han
	givit tilltrde till sig; och nu stn I ocks efter prstadmet!
016:011 Drfr, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
	rotat eder samman mot HERREN -- ty vad r Aron, att I knorren
	mot honom?

016:012 Och Mose snde och lt kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
	sner.  Men de sade: vi komma icke.
016:013 r det icke nog att du har frt oss hitupp ur ett land som flt
	av mjlk och honung, fr att lta oss d I knen?  Vill du nu ock
	upphva dig till herre ver oss?
016:014 Ingalunda har du frt oss in i ett land som flyter av mjlk och
	honung, eller givit oss krar och vingrdar till arvedel.  Eller
	tror du att du kan sticka ut gonen p dessa mnniskor?  Nej, vi
	komma icke.
016:015 D blev Mose mycket vred och sade till HERREN: Se icke till
	deras offergva.  Icke s mycket som en enda sna har jag tagit
	av dem, och ingen av dem har jag gjort ngot ont.

016:016 Och Mose sade till Kora: Du och hela din hop mn instlla eder
	infr HERRENS ansikte i morgon, du sjlv och de, s ock Aron.
016:017 Och var och en av eder m taga sitt fyrfat och lgga rkelse
	drp, och sedan bra sitt fyrfat fram infr HERRENS ansikte,
	tv hundra femtio fyrfat; du sjlv och Aron mn ock taga var
	sitt fyrfat.
016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld drp och
	strdde rkelse drp, och stllde sig vid ingngen till
	uppenbarelsetltet; och Mose och Aron likas.
016:019 Och Kora frsamlade mot dem hela menigheten vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.  D visade sig HERRENS hrlighet fr hela
	menigheten.
016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
016:021 Skiljen eder frn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
	frgra dem.
016:022 D fllo de ned p sina ansikten och sade: O Gud, du Gud som
	rder ver allt ktts anda, skall du frtrnas p hela
	menigheten, drfr att en enda man syndar?
016:023 D talade HERREN till Mose och sade:
016:024 Tala till menigheten och sg: Dragen eder bort ifrn platsen
	runt omkring Koras, Datans och Abirams lgerstlle.

016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de ldste
	i Israel fljde honom.
016:026 Och han talade till menigheten och sade: Viken bort ifrn dessa
	ogudaktiga mnniskors tlt, och kommen icke vid ngot som
	tillhr dem, p det att I icke mn frgs genom alla deras
	synder.
016:027 D drogo de sig bort ifrn platsen runt omkring Koras, Datans
	och Abirams lgerstlle; men Datan och Abiram hade gtt ut och
	stllt sig vid ingngen till sina tlt med sina hustrur och
	barn, bde stora och sm.
016:028 Och Mose sade: Drav skolen I frnimma att det r HERREN som
	har snt mig fr att gra alla dessa grningar, och att jag icke
	har handlat efter eget tycke:
016:029 om dessa d p samma stt som andra mnniskor d, eller drabbas
	av hemskelse p samma stt som andra mnniskor, s har HERREN
	icke snt mig;
016:030 men om HERREN hr lter ngot alldeles nytt ske, i det att
	marken ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s
	att de levande fara ned i ddsriket, d skolen I drav veta att
	dessa mnniskor hava fraktat HERREN.
016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, rmnade marken
	under dem,
016:032 och jorden ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
	allt Koras folk och alla deras godelar;
016:033 och de foro levande ned i ddsriket, de med allt vad de hade,
	och jorden vertckte dem, och s utrotades de ur frsamlingen.
016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
	rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
016:035 Men eld gick ut frn HERREN och frtrde de tv hundra femtio
	mnnen som hade burit fram rkelse.

016:036 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:037 Sg till Eleasar, prsten Arons son, att han skall taga
	fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem lngt bort,
016:038 ty de hava blivit heliga.  Och dessa fyrfat -- de mns som genom
	sin synd frverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till
	pltar fr att drmed verdraga altaret; ty de hava varit
	framburna infr HERRENS ansikte och hava drigenom blivit
	heliga.  Och de skola s vara ett tecken fr Israels barn.
016:039 D tog prsten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrnda mnnen
	hade burit fram, och man hamrade ut dem fr att drmed verdraga
	altaret,
016:040 till en pminnelse fr Israels barn att ingen frmmande, ingen
	som icke vore av Arons sd, mtte trda fram fr att antnda
	rkelse infr HERRENS ansikte, p det att det icke skulle g
	honom ssom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
	HERREN hade sagt honom genom Mose.

016:041 Men dagen drefter knorrade Israels barns hela menighet emot
	Mose och Aron och sade: Det r I som haven ddat HERRENS folk.
016:042 D nu menigheten frsamlade sig emot Mose och Aron, vnde dessa
	sig mot uppenbarelsetltet och fingo d se molnskyn vertcka
	det; och HERRENS hrlighet visade sig.
016:043 D gingo Mose och Aron fram infr uppenbarelsetltet.
016:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:045 Gn bort ifrn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
	frgra dem.  D fllo de ned p sina ansikten.
016:046 Och Mose sade till Aron: Tag ditt fyrfat och lgg eld frn
	altaret drp och str rkelse drp, och br det s med hast
	bort till menigheten och bringa frsoning fr dem; ty
	frtrnelse har gtt ut frn HERRENS ansikte, och hemskelsen
	har begynt.
016:047 D tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
	in i frsamlingen, och se, hemskelsen hade redan begynt ibland
	folket, men han lade rkelsen p och bragte frsoning fr
	folket.
016:048 Nr han s stod mellan de dda och de levande, upphrde
	hemskelsen.
016:049 Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde fjorton
	tusen sju hundra, frutom dem som hade omkommit fr Koras skull.
016:050 Sedan vnde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetltets
	ingng; och hemskelsen hade upphrt.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
	ro hvdingar fr stamfamiljer, en stav fr var stamfamilj,
	tillsammans tolv stavar.  Vars och ens namn skall du skriva p
	hans stav.
017:003 Och Arons namn skall du skriva p Levi stav; ty huvudmannen fr
	denna stams familjer skall hava sin srskilda stav.
017:004 Sedan skall du lgga in dem i uppenbarelsetltet framfr
	vittnesbrdet, dr jag uppenbarar mig fr eder.
017:005 D skall ske att den man som jag utvljer, hans stav skall
	grnska.  Och s skall jag gra slut p Israels barns knorrande,
	s att jag slipper hra huru de knorra mot eder.
017:006 Och Mose talade till Israels barn, och hvdingarna fr deras
	stamfamiljer gvo honom alla var och en sin stav, tillsammans
	tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
017:007 Och Mose lade stavarna infr HERRENS ansikte i vittnesbrdets
	tlt.

017:008 Nr nu Mose dagen drefter gick in i vittnesbrdets tlt, se, d
	grnskade Arons stav, som var dr fr Levi hus, den hade knoppar
	och utslagna blommor och mogna mandlar.
017:009 Och Mose bar alla stavarna ut frn HERRENS ansikte till alla
	Israels barn; och de sgo p dem och togo var och en sin stav.
017:010 Och HERREN sade till Mose: Lgg Arons stav tillbaka framfr
	vittnesbrdet, fr att den dr m frvaras ssom ett tecken fr
	de genstrviga; s skall du gra en nde p deras knorrande, s
	att jag slipper hra det, p det att de icke m d.
017:011 Och Mose gjorde s; ssom HERREN hade bjudit honom, s gjorde
	han.

017:012 Och Israels barn ropade till Mose: Se, vi omkomma, vi frgs,
	vi frgs allasammans!
017:013 Var och en som kommer drvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,
	han dr.  Skola vi d verkligen alla omkomma?

018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina sner, och din faders hus
	jmte dig, skolen bra den missgrning som vidlder helgedomen;
	och du och dina sner jmte dig skolen bra den missgrning som
	vidlder edert prstmbete.
018:002 Men ocks dina frnder, Levi stam, din faders stam, skall du
	lta f tilltrde dit jmte dig, och de skola hlla sig till dig
	och betjna dig, under det att du och dina sner jmte dig gren
	tjnst infr vittnesbrdets tlt.
018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
	eljest r att iakttaga vid hela tltet; men de m icke komma vid
	de heliga redskapen eller altaret, p det att icke bde de och I
	mn d.
018:004 De skola hlla sig till dig och iakttaga vad som r att iakttaga
	vid uppenbarelsetltet, under all tjnstgring vid tltet; men
	ingen frmmande fr komma eder nra.
018:005 Och I skolen iakttaga vad som r att iakttaga vid helgedomen och
	vid altaret, p det att icke frtrnelse ter m komma ver
	Israels barn.
018:006 Se, jag har uttagit edra brder, leviterna, bland Israels barn;
	en gva ro de t eder, givna t HERREN, till att frrtta
	tjnsten vid uppenbarelsetltet.
018:007 Men du och dina sner jmte dig skolen iakttaga vad som hr till
	edert prstmbete, i allt vad som angr altaret och det som r
	innanfr frlten, och skolen s gra tjnst.  Jag giver eder
	edert prstmbete ssom en gvotjnst; men om ngon frmmande
	kommer drvid, skall han ddas.

018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver t dig vad som skall
	frvaras av det som gives mig ssom grd.  Av Israels barns alla
	heliga gvor giver jag detta till mbetslott t dig och dina
	sner, ssom en evrdlig rtt.
018:009 Detta skall tillhra dig av det!  hgheliga som icke lmnas t
	elden: alla deras offergvor, s ofta de frambra spisoffer
	eller syndoffer, eller frambra skuldoffer till ersttning t
	mig, detta skall ssom hgheligt tillhra dig och dina sner.
018:010 P en hghelig plats skall du ta detta; allt mankn m ta det,
	det skall vara dig heligt.
018:011 Och detta r rad som skall tillhra dig ssom en grd av Israels
	barns gvor, s ofta de frambra viftoffer; t dig och t dina
	sner och dttrar jmte dig giver jag det till en evrdlig rtt;
	var och en i ditt hus som r ren m ta det:
018:012 allt det bsta av olja och allt det bsta av vin och av sd,
	frstlingen drav, som de giva t HERREN, detta giver jag t
	dig.
018:013 Frstlingsfrukterna av allt som vxer i deras land, vilka de
	bra fram t HERREN, skola tillhra dig; var och en i ditt hus
	som r ren m ta drav.
018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillhra dig.
018:015 Allt det som ppnar moderlivet, vad ktt det vara m, evad det
	r mnniskor eller boskap som de fra fram till HERREN, det
	skall tillhra dig; dock s, att du tager lsen fr det som r
	frstftt bland mnniskor, och likaledes tager lsen fr det som
	r frstftt bland orena djur.
018:016 Och vad angr dem som skola lsas, skall du taga lsen fr dem,
	nr de ro en mnad gamla, och detta efter det vrde du har
	bestmt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna
	rknad till tjugu gera.
018:017 Men fr det som r frstftt bland fkreatur eller fr eller
	getter m du icke taga lsen; det r heligt.  Deras blod skall
	du stnka p altaret, och deras fett skall du frbrnna ssom
	ett eldsoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
018:018 Men deras ktt skall tillhra dig; det skall tillhra dig
	likasom viftoffersbringan och det hgra lrstycket.
018:019 Alla heliga gvor som Israels barn giva t HERREN ssom grd,
	dem giver jag t dig och t dina sner och dttrar jmte dig,
	ssom en evrdlig rtt.  Ett evrdligt saltfrbund infr
	HERRENS ansikte skall detta vara fr dig och fr dina
	avkomlingar jmte dig.
018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava ngon
	arvedel, och du skall icke hava ngon lott bland dem; jag skall
	vara din lott och arvedel bland Israels barn.

018:021 Och se, t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
	ssom ln fr den tjnst de frrtta, tjnsten vid
	uppenbarelsetltet.
018:022 Men de vriga israeliterna m hdanefter icke komma vid
	uppenbarelsetltet, ty de skola drigenom komma att bra p synd
	och s trffas av dden;
018:023 utan leviterna skola frrtta tjnsten vid uppenbarelsetltet,
	och de skola bra de missgrningar som begs.  Detta skall vara
	en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte; bland
	Israels barn skola de icke hava ngon arvedel.
018:024 Ty den tionde som Israels barn giva t HERREN ssom grd, den
	giver jag t leviterna till arvedel.  Drfr r det som jag
	sger om dem att de icke skola hava ngon arvedel bland Israels
	barn.

018:025 Och HERREN talade till Mose och sade:
018:026 Till leviterna skall du s tala och sga: Nr I av Israels barn
	mottagen den tionde som jag har bestmt att I skolen f av dem
	ssom eder arvedel, d skolen I drav giva en grd t HERREN, en
	tionde av tionden.
018:027 Och denna eder grd skall s anses, som nr andra giva sd frn
	logen och vin och olja frn pressen.
018:028 P detta stt skolen ock I av all tionde som I mottagen av
	Israels barn giva en grd t HERREN; och denna HERRENS grd av
	tionden skolen I giva t prsten Aron.
018:029 Av alla gvor som I fn skolen giva t HERREN hela den grd som
	tillkommer honom; av allt det bsta av gvorna skolen I giva
	den, sdant bland dessa som passar till heliga gvor.
018:030 Och du skall sga till dem: Nr I nu given ssom grd det bsta
	av dem, skall denna leviternas gva s anses, som nr andra giva
	vad loge och press avkasta.
018:031 I med edert husfolk mn ta det p vilken plats som helst; ty
	det r eder ln fr eder tjnstgring vid uppenbarelsetltet.
018:032 Nr I s given det bsta av dem ssom grd, skolen I icke fr
	deras skull komma att bra p synd; och d skolen I icke ohelga
	Israels barns heliga gvor och s trffas av dden.
	
019:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

019:002 Detta r den lagstadga som HERREN har pbjudit: Sg till Israels
	barn att de skaffa fram till dig en rd, felfri ko, en som icke
	har ngot lyte, och som icke har burit ngot ok.
019:003 Denna skolen I lmna t prsten Eleasar; och man skall fra ut
	henne utanfr lgret och slakta henne i hans syn.
019:004 Och prsten Eleasar skall taga ngot av hennes blod p sitt
	finger, och stnka med hennes blod sju gnger mot framsidan av
	uppenbarelsetltet.
019:005 Sedan skall man brnna upp kon infr hans gon; hennes hud och
	ktt och blod jmte hennes orenlighet skall man brnna upp.
019:006 Och prsten skall taga cedertr, isop och rosenrtt garn och
	kasta det i elden vari kon brnnes upp.
019:007 Och prsten skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten;
	drefter fr han g in i lgret.  Dock skall prsten vara oren
	nda till aftonen.
019:008 Ocks den som brnde upp henne skall tv sina klder i vatten
	och bada sin kropp i vatten, och vara oren nda till aftonen.
019:009 Och en man som r ren skall samla ihop askan efter kon och lgga
	den utanfr lgret p en ren plats.  Den skall frvaras t
	Israels barns menighet, till stnkelsevatten.  Det r ett
	syndoffer.
019:010 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv sina
	klder och vara oren nda till aftonen.  Detta skall vara en
	evrdlig stadga fr Israels barn och fr frmlingen som bor
	ibland dem.
019:011 Den som kommer vid ngon dd, vid en mnniskas lik, han skall
	vara oren i sju dagar.
019:012 Han skall rena sig hrmed p tredje dagen och p sjunde dagen,
	s bliver han ren.  Men om han icke renar sig p tredje dagen och
	p sjunde dagen, s bliver han icke ren.
019:013 Var och en som kommer vid ngon dd, vid liket av en mnniska
	som har dtt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS
	tabernakel, och han skall utrotas ur Israel.  Drfr att
	stnkelsevatten icke har blivit stnkt p honom, skall han vara
	oren; orenhet lder alltjmt vid honom.

019:014 Detta r lagen: Nr en mnniska dr i ett tlt, skall var och en
	som kommer in i tltet och var och en som redan r i tltet vara
	oren i sju dagar.
019:015 Och alla ppna krl, alla som icke hava sttt verbundna, skola
	vara orena.
019:016 Och var och en som ute p marken kommer vid ngon som har fallit
	fr svrd eller p annat stt trffats av dden, eller vid
	mnniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
019:017 Och fr att rena den som s har blivit oren skall man taga av
	askan efter det uppbrnda syndoffret och gjuta friskt vatten
	drp i ett krl.
019:018 Och en man som r ren skall taga isop och doppa i vattnet och
	stnka p tltet och p allt bohaget, och p de personer som
	hava varit drinne, och p honom som har kommit vid benen eller
	vid den fallne eller vid den som har dtt p annat stt, eller
	vid graven.
019:019 Och mannen som r ren skall p tredje dagen och p sjunde dagen
	bestnka den som har blivit oren.  Nr s p sjunde dagen hans
	rening r avslutad, skall han tv sina klder och bada sig i
	vatten, s bliver han ren om aftonen.
019:020 Men om ngon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han
	utrotas ur frsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom;
	stnkelsevatten har icke blivit stnkt p honom, han r oren.
019:021 Och detta skall vara fr dem en evrdlig stadga.  Mannen som
	stnkte stnkelsevattnet skall tv sina klder; och om ngon
	annan kommer vid stnkelsevattnet, skall han vara oren nda till
	aftonen.
019:022 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som
	kommer vid honom skall vara oren nda till aftonen.

020:001 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i knen Sin i den
	frsta mnaden, och folket stannade i Kades; dr dog Mirjam och
	blev dr ocks begraven.

020:002 Och menigheten hade intet vatten; d frsamlade de sig emot Mose
	och Aron.
020:003 Och folket begynte tvista med Mose och sade: O att ocks vi
	hade ftt frgs, nr vra broder frgingos infr HERRENS
	ansikte!
020:004 Varfr haven I frt HERRENS frsamling in i denna ken, s att
	vi och vr boskap mste d hr?
020:005 Och varfr haven I frt oss upp ur Egypten och ltit oss komma
	till denna svra plats, dr varken sd eller fikontrd eller
	vintrd eller granattrd vxa, och dr intet vatten finnes att
	dricka?
020:006 Men Mose och Aron gingo bort ifrn frsamlingen till
	uppenbarelsetltets ingng och fllo ned p sina ansikten.  D
	visade sig HERRENS hrlighet fr dem.
020:007 Och HERREN talade till Mose och sade:
020:008 Tag staven, och frsamla menigheten, du med din broder Aron,
	och talen till klippan infr deras gon, s skall den giva
	vatten ifrn sig; s skaffar du fram vatten t dem ur klippan
	och giver menigheten och dess boskap att dricka.
020:009 D tog Mose stav en frn dess plats infr HERRENS ansikte, ssom
	han hade bjudit honom.
020:010 Och Mose och Aron sammankallade frsamlingen framfr klippan;
	dr sade han till dem: Hren nu, I genstrvige; kunna vi vl ur
	denna klippa skaffa fram vatten t eder?
020:011 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p klippan med sin stav tv
	gnger; d kom mycket vatten ut, s att menigheten och dess
	boskap fick dricka.
020:012 Men HERREN sade till Mose och Aron: Eftersom I icke trodden p
	mig och icke hllen mig helig infr Israels barns gon, drfr
	skolen I icke f fra denna frsamling in i det land som jag har
	givit dem.
020:013 Detta var Meribas vatten, dr Israels barn tvistade med HERREN,
	och dr han bevisade sig helig p dem.

020:014 Och Mose skickade sndebud frn Kades till konungen i Edom och
	lt sga: S sger din broder Israel: Du knner alla de
	vedermdor som vi hava haft att utst,
020:015 huru vra fder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i
	Egypten i lng tid, och huru vi och vra fder blevo illa
	behandlade av egyptierna.
020:016 Men vi ropade till HERREN, och han hrde vr rst och snde en
	ngel som frde oss ut ur Egypten; och se, vi ro nu i Kades,
	staden som ligger vid grnsen till ditt omrde.
020:017 Lt oss tga genom ditt land.  Vi skola icke taga vgen ver
	krar och vingrdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora
	vgen skola vi g, utan att vika av vare sig till hger eller
	till vnster, till dess vi hava kommit igenom ditt omrde.
020:018 Men Edom svarade honom: Du fr icke tga genom mitt land.  Om du
	det gr, skall jag draga ut emot dig med svrd.
020:019 Men Israels barn sade till honom: P den allmnna farvgen
	skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt
	vatten, skall jag betala det.  Jag begr ju ingenting: allenast
	att f tga vgen fram hrigenom.
020:020 Han svarade: Nej, du fr icke tga hrigenom.  Och Edom drog ut
	mot honom med mycket folk och ned stor makt.
020:021 D allts Edom icke tillstadde Israel att tga genom sitt
	omrde, vek Israel av och gick undan fr honom.

020:022 Och de brto upp frn Kades.  Och Israels barn, hela menigheten,
	kommo till berget Hor.
020:023 Och HERREN talade till Aron p berget Hor, vid grnsen till
	Edoms land, och sade:
020:024 Aron skall samlas till sina fder: han skall icke komma in i
	det land som jag har givit t Israels barn; ty I voren
	genstrviga mot min befallning vid Meribas vatten.
020:025 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och fr dem upp p
	berget Hor,
020:026 och tag av Aron hans klder och stt dem p hans son Eleasar.  S
	skall Aron samlas till sina fder och I d dr.
020:027 Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit; och de stego upp p
	berget Hor infr hela menighetens gon.
020:028 Och Mose tog av Aron hans klder och satte dem p hans son
	Eleasar.  Och Aron dog dr uppe p bergets topp; men Mose och
	Eleasar stego ned frn berget.
020:029 Och nr hela menigheten frnam att Aron hade givit upp andan,
	begrto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

021:001 D nu konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet, hrde
	att Israel var i antgande p Atarimvgen, gav han sig i strid
	med Israel och tog ngra av dem till fnga.
021:002 D gjorde Israel ett lfte t HERREN och sade: Om du giver
	detta folk i min hand, s skall jag giva deras stder till
	spillo.
021:003 Och HERREN hrde Israels rst och gav kananerna i deras hand,
	och de gvo dem och deras stder till spillo; s fick stllet
	namnet Horma.

021:004 Och de brto upp frn berget Hor och togo vgen t Rda havet
	till, fr att g omkring Edoms land.  Men under vgen blev
	folket otligt.
021:005 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: Varfr haven
	I frt oss upp ur Egypten, s att vi mste d i knen?  Hr
	finnes ju varken brd eller vatten, och vr sjl vmjes vid den
	usla fda vi f.
021:006 D snde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo
	folket; och mycket folk i Israel blev ddat.
021:007 D kom folket till Mose och sade: Vi hava syndat drmed att vi
	talade mot HERREN och mot dig.  Bed till HERREN att han tager
	bort dessa ormar ifrn oss.  Och Mose bad fr folket.
021:008 D sade HERREN till Mose: Gr dig en orm och stt upp den p en
	stng; sedan m var och en som har blivit ormstungen se p den,
	s skall han bliva vid liv.
021:009 D gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p en stng;
	nr sedan ngon hade blivit stungen av en orm, sg han upp p
	kopparormen och blev s vid liv.

021:010 Och Israels barn brto upp och lgrade sig i Obot;
021:011 och frn Obot brto de upp och lgrade sig vid Ije-Haabarim i
	knen som ligger framfr Moab, sterut.
021:012 Drifrn brto de upp och lgrade sig i Sereds dal.
021:013 Drifrn brto de upp och lgrade sig p andra sidan Arnon, dr
	denna bck frn amorernas omrde, dr den har runnit upp,
	flyter fram i knen; ty Arnon r Moabs grns och flyter fram
	mellan Moabs land och amorernas.
021:014 Drfr heter det i Boken om HERRENS krig:
	  Vaheb i Sufa
	  och dalarna dr Arnon gr fram,
021:015   och dalarnas sluttning,
	  som snker sig mot Ars bygd
	  och stder sig mot Moabs grns.

021:016 Drifrn drogo de till Beeri om brunnen dr var det som HERREN
	sade till Mose: Frsamla folket, s vill jag giva dem vatten.
021:017 D sjng Israel denna sng:

	  Flda, du brunn!  Ja, sjungen om den,
021:018   om brunnen som furstar grvde,
	  som folkets ypperste borrade,
	  med spiran, med sina stavar.

021:019 Frn knen drogo de till Mattana, frn Mattana till Nahaliel,
	frn: Nahaliel till Bamot,
021:020 frn Bamot till den dal som ligger: p Moabs mark uppe p Pisga,
	dr man kan se ut ver demarken.

021:021 Och Israel skickade sndebud till Sihon, amorernas konung, och
	lt sga:
021:022 Lt mig taga genom ditt land.  Vi skola icke vika av ifrn
	vgen in i krar eller vingrdar, och icke dricka vatten ur
	brunnarna.  Stora vgen skola vi g, till dess vi hava kommit
	igenom ditt omrde.
021:023 Men Sihon tillstadde icke Israel att tga genom sitt omrde,
	utan frsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i knen,
	till dess han kom till Jahas; dr gav han sig i strid med
	Israel.
021:024 Men Israel slog honom med svrdsegg och intog hans land frn
	Arnon nda till Jabbok, nda till Ammons barns land, ty Ammons
	barns grns var befst.
021:025 Och Israel intog alla stderna dr; och Israel bosatte sig i
	amorernas alla stder, i Hesbon och alla underlydande orter.
021:026 Hesbon var nmligen Sihons, amorernas konungs, stad, ty denne
	hade frt krig med den frre konungen i Moab och tagit ifrn
	honom hela hans land nda till Arnon.
021:027 Drfr sga skalderna:

	  Kommen till Hesbon!
	  Byggas och befstas
	      skall Sihons stad.
021:028   Ty eld gick ut frn Hesbon,
	  en lga frn Sihons stad;
	  den frtrde Ar i Moab,
	  dem som bodde p Arnons hjder.
021:029   Ve dig, Moab!
	  Frlorat r du, Kemos' folk!
	  Han lt sina sner bliva slagna p flykten
	  och sina dttrar fras bort i fngenskap,
	  bort till amorernas konung, Sihon.
021:030   Vi skto ned dem -- frlorat var Hesbon,
	  landet nda till Dibon;
	  vi hrjade nda till Nofa,
	  Nofa, som nr till Medeba.

021:031 S bosatte sig d Israel i amorernas land.
021:032 Och Mose snde ut och lt bespeja Jaeser, och de intogo dess
	underlydande orter; och han frdrev amorerna som bodde dr.
021:033 Sedan vnde de sig t annat hl.  och drogo upp t Basan
	till.  Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till
	strid mot dem, till Edrei.
021:034 Men HERREN sade till Mose: Frukta icke fr honom, ty i din hand
	har jag givit honom och allt hans folk och hans land.  Och du
	skall gra med honom p samma stt som du gjorde med Sihon,
	amorernas konung, som bodde i Hesbon.
021:035 Och de slogo honom jmte hans sner och allt hans folk, och lto
	ingen av dem slippa undan.  S intogo de hans land.

022:001 Och Israels barn brto upp och lgrade sig p Moabs hedar, p
	andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

022:002 Och Balak, Sippors son, sg allt vad Israel hade gjort mot
	amorerna.
022:003 Och Moab bvade storligen fr folket, drfr att det var s
	talrikt; Moab gruvade sig fr Israels barn.
022:004 Och Moab sade till de ldste i Midjan: Nu kommer denna hop att
	ta upp allt som finnes hr runt omkring oss, likasom oxen ter
	upp vad grnt som finnes p marken.  Och Balak, Sippors son,
	var p den tiden konung i Moab.
022:005 Och han skickade sndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
	floden, i hans stamfrnders land, fr att kalla honom till sig;
	han lt sga: Se, hr r ett folk som har dragit ut ur Egypten;
	se, det vertcker marken, och det har lgrat sig mitt emot mig.
022:006 S kom nu och frbanna t mig detta folk, ty det r mig fr
	mktigt; kanhnda skall jag d kunna sl det och frjaga det ur
	landet.  Ty jag vet att den du vlsignar, han r vlsignad, och
	den du frbannar, han bliver frbannad.
022:007 S gingo nu de ldste i Moab och de ldste i Midjan stad och
	hade med sig spdomsln; och de kommo till Bileam och framfrde
	till honom Balaks ord.
022:008 Och han sade till dem: Stannen hr ver natten, s vill jag
	sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.  D
	stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
022:009 Och Gud kom till Bileam; han sade: Vad r det fr mn som du
	har hos dig?
022:010 Bileam svarade Gud: Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
	snt till mig detta bud:
022:011 'Se, hr r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
	vertcker marken.  S kom nu och frbanna det t mig; kanhnda
	skall jag d kunna giva mig i strid med det och frjaga det.'
022:012 D sade Gud till Bileam: Du skall icke g med dem; du skall
	icke frbanna detta folk, ty det r vlsignat.
022:013 Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sade han allts till
	Balaks furstar: Gn hem till edert land, ty HERREN vill icke
	tillstdja mig att flja med eder.
022:014 D stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
	Bileam vgrade att flja med oss.

022:015 Men Balak snde nnu en gng stad furstar, flera och
	frnmligare n de frra.
022:016 Och de kommo till Bileam och sade till honom: S sger Balak
	Sippors son: 'Lt dig icke avhllas frn att komma till mig;
022:017 ty jag vill bevisa dig vermttan stor ra, och allt vad du
	begr av mig skall jag gra.  Kom nu och frbanna t mig detta
	folk.'
022:018 D svarade Bileam och sade till Balaks tjnare: Om Balak n
	gve mig s mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
	jag dock icke vertrda HERRENS min Guds befallning, s att jag
	gjorde ngot dremot, vare sig litet eller stort.
022:019 Men stannen nu ocks I kvar har ver natten, fr att jag m
	frnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.
022:020 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: Om dessa
	mn hava kommit fr att kalla dig, s st upp och flj med dem.
	Men allenast vad jag sger dig skall du gra.
022:021 Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sadlade han allts sin
	sninna och fljde med Moabs furstar.

022:022 Men d han nu fljde med, upptndes Guds vrede, och HERRENS
	ngel stllde sig p vgen fr att hindra honom, dr han red p
	sin sninna, tfljd av tv sina tjnare.
022:023 Nr d sninnan sg HERRENS ngel st p vgen med ett draget
	svrd i sin hand, vek hon av ifrn vgen och gick in p kern;
	men Bileam slog sninnan fr att driva henne tillbaka in p
	vgen.
022:024 Drefter stllde sig HERRENS ngel i en smal gata mellan
	vingrdarna, dr murar funnos p bda sidor.
022:025 Nr nu sninnan sg HERRENS ngel, trngde hon sig mot muren och
	klmde s Bileams ben mot muren; och han slog henne nnu en
	gng.
022:026 D gick HERRENS ngel lngre fram och stllde sig p ett trngt
	stlle, dr ingen utvg fanns att vika undan, vare sig till
	hger eller till vnster.
022:027 Nr sninnan nu sg HERRENS ngel, lade hon sig ned under
	Bileam.  D upptndes Bileams vrede och han slog sninnan med sin
	stav.
022:028 Men HERREN ppnade sninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad
	har jag gjort dig, eftersom du nu tre gnger har slagit mig?
022:029 Bileam svarade sninnan: Du har ju handlat skamligt mot mig; om
	jag hade haft ett svrd i min hand, skulle jag nu hava drpt
	dig.
022:030 Men sninnan sade till Bileam: r icke jag din egen sninna,
	som du har ridit p i all din tid intill denna dag?  Och har jag
	ngonsin frut plgat gra s mot dig?  Han svarade: Nej.
022:031 Och HERREN ppnade Bileams gon, s att han sg HERRENS ngel
	st p vgen med ett draget svrd i sin hand.  D bugade han sig
	och fll ned p sitt ansikte.
022:032 Och HERRENS ngel sade till honom: Varfr har du nu tre gnger
	slagit din sninna?  Se, jag har gtt ut fr att hindra dig, ty
	denna vg leder till frdrv och r mig emot.
022:033 Och sninnan sg mig, och hon har nu tre gnger vikit undan for
	mig.  Om hon icke hade vikit undan fr mig, s skulle jag nu hava
	drpt dig, men ltit henne leva.
022:034 D sade Bileam till HERRENS ngel: Jag har syndat, ty jag
	visste icke att du stod mig emot p vgen.  Om nu min resa
	misshagar dig, s vill jag vnda tillbaka.
022:035 Men HERRENS ngel svarade Bileam: Flj med dessa mn; men intet
	annat n vad jag sger dig skall du tala.  S fljde d Bileam
	med Balaks furstar.

022:036 Nr Balak hrde att Bileam kom, gick han honom till mtes till
	Ir i Moab, vid grnsen dr Arnon flyter, vid yttersta grnsen.
022:037 Och Balak sade till Bileam: Snde jag icke entrget bud till
	dig fr att kalla dig hit?  Varfr ville du d icke begiva dig
	till mig?  Skulle jag icke kunna bevisa dig tillrcklig ra?
022:038 Bileam svarade Balak: Du ser nu att jag har kommit till
	dig.  Men det str ingalunda i min egen makt att tala ngot.  Vad
	Gud lgger i min mun, det mste jag tala.
022:039 Sedan fljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
022:040 Och Balak slaktade fkreatur och smboskap och snde till Bileam
	och de furstar som voro med honom.
022:041 Och fljande morgon tog Balak Bileam med sig och frde honom upp
	p Bamot-Baal; och han kunde frn denna plats se en del av
	folket.

023:001 Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
	skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
023:002 Balak gjorde ssom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en
	tjur och en vdur p vart altare
023:003 Drefter sade Bileam till Balak Stanna kvar vid ditt
	brnnoffer; jag vill g bort och se om till ventyrs HERREN
	visar sig fr mig; och vad helst han uppenbarar fr mig, det
	skall jag frkunna fr dig.  Och han gick upp p en kal hjd.
023:004 Och Gud visade sig fr Bileam; d sade denne till honom: De sju
	altarna har jag uppfrt, och p vart altare har jag offrat en
	tjur och en vdur.
023:005 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: G
	tillbaka till Balak och tala s och s.
023:006 Nr han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stende vid
	sitt brnnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.
023:007 D hr han upp sin rst och kvad:

	  Frn Aram hmtade mig Balak,
	  frn sterns berg Moabs konung:
	  'Kom och frbanna t mig Jakob,
	  kom och tala ofrd ver Israel.
023:008   Huru kan jag frbanna den gud ej frbannar,
	  och tala ofrd ver den som HERREN ej talar ofrd ver?
023:009   Frn klippornas topp ser jag ju honom,
	  och frn hjderna skdar jag honom:
	  se, det r ett folk som bor fr sig sjlvt
	  och icke anser sig likt andra folkslag.
023:010   Vem kan rkna Jakob, talls ssom stoftet,
	  eller tlja ens fjrdedelen av Israel?
	  M jag f d de rttfrdigas dd,
	  och blive mitt slut ssom deras!

023:011 D sade Balak till Bileam: Vad har du gjort mot mig!  Till att
	frbanna mina fiender hmtade jag dig, och nu har du i stllet
	vlsignat dem.
023:012 Men han svarade och sade: Skulle jag d icke akta p vad HERREN
	lgger i min mun, och tala det?

023:013 Och Balak sade till honom: Flj nu med mig till ett annat
	stlle, varifrn du ser dem; du ser hr allenast en del av dem,
	du ser dem icke allasammans.  Frn det stllet m du frbanna dem
	t mig.
023:014 Och han tog honom med sig till Vktarplanen p toppen av Pisga.
	Dr byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vdur p
	vart altare.
023:015 Drefter sade han till Balak: Stanna kvar har vid ditt
	brnnoffer; jag sjlv vill drborta se till, om ngot visar
	sig.
023:016 Och HERREN visade sig fr Bileam och lade i hans mun vad han
	skulle tala; han sade: G tillbaka till Balak och tala s och
	s.
023:017 Nr han nu kom till honom, fann han honom stende vid sitt
	brnnoffer, och Moabs furstar stodo dr med honom.  Och Balak
	frgade honom: Vad har HERREN talat?
023:018 D hov han upp sin rst och kvad:

	  St upp, Balak, och hr;
	  lyssna till mig, du Sippors son.
023:019   Gud r icke en mnniska, s att han kan ljuga,
	  icke en mnniskoson, s att han kan ngra ngot.
	  Skulle han sga ngot och icke gra det,
	  tala ngot och icke fullborda det?
023:020   Se, att vlsigna har jag ftt i uppdrag;
	  han har vlsignat, och jag kan icke rygga det.
023:021   Ofrd r icke att skda i Jakob
	  och olycka icke att se i Israel.
	  HERREN, hans Gud, r med honom,
	  och jubel ssom mot en konung hres dr.
023:022   Det r Gud som har frt dem ut ur Egypten;
	  deras styrka r ssom vildoxars.
023:023   Ty trolldom btar intet mot Jakob,
	  ej heller spdom mot Israel.
	  Nej, nu mste sgas om Jakob
	  och om Israel: 'Vad gr icke Gud!'
023:024   Se, det r ett folk som str upp likt en lejoninna,
	  ett folk som reser sig likasom ett lejon.
	  Det lgger sig ej ned, frrn det har tit rov
	  och druckit blod av slagna man.

023:025 D sade Balak till Bileam: Om du nu icke vill frbanna dem, s
	m du tminstone icke vlsigna dem.
023:026 Men Bileam svarade och sade till Balak: Sade jag icke till dig:
	'Allt vad HERREN sger, det mste jag gra'?

023:027 Och Balak sade till Bileam: Kom, jag vill taga dig med mig till
	ett annat stlle.  Kanhnda skall det behaga Gud att du drifrn
	frbannar dem t mig.
023:028 Och Balak tog Bileam med sig upp p toppen av Peor, dr man kan
	se ut ver demarken.
023:029 Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
	skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
023:030 Och Balak gjorde ssom Bileam sade; och han offrade en tjur och
	en vdur p vart altare.

024:001 D nu Bileam sg att det var: HERRENS vilja att han skulle
	vlsigna Israel, gick han icke, ssom de frra gngerna, bort
	och sg efter tecken, utan vnde sitt ansikte mot knen.
024:002 Och nr Bileam lyfte upp sina gon och sg Israel lgrad efter
	sina stammar, kom Guds Ande ver honom.
024:003 Och han hov upp sin rst och kvad:
	  S sger Bileam, Beors son,
	  s sger mannen med det slutna gat,
024:004   s sger han som hr Guds tal,
	  han som skdar syner frn den Allsmktige,
	  i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
024:005   Huru skna ro icke dina tlt, du Jakob,
	  dina boningar, du Israel!
024:006   De likna dalar som utbreda sig vida,
	  de ro ssom lustgrdar invid en strm,
	  ssom aloetrd, planterade av HERREN,
	  ssom cedrar invid vatten.
024:007   Vatten fldar ur hans mbar,
	  hans sdd bliver rikligen vattnad.
	  Strre n Agag skall hans konung vara,
	  ja, upphjd bliver hans konungamakt.
024:008   Det r Gud som har frt honom ut ur Egypten.
	  Hans styrka r ssom en vildoxes.
	  Han skall uppsluka de folk som st honom emot,
	  deras ben skall han snderkrossa,
	  och med sina pilar skall han genomborra dem.
024:009 Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon, ssom en
	lejoninna -- vem vgar oroa honom?  Vlsignad vare den som
	vlsignar dig, och frbannad vare den som frbannar dig!

024:010 D upptndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
	hnderna.  Och Balak sade till Bileam: Till att frbanna mina
	fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stllet nu tre
	gnger vlsignat dem.
024:011 Giv dig nu av hem igen.  Jag tnkte att jag skulle f bevisa dig
	stor ra; men se, HERREN har frmenat dig att bliva rad.
024:012 Bileam svarade Balak: Sade jag icke redan till sndebuden som
	du skickade till mig:
024:013 'Om Balak n gve mig s mycket silver och guld som hans hus
	rymmer, kunde jag dock icke vertrda HERRENS befallning, s att
	jag efter eget tycke gjorde ngot, vad det vara m.'  Vad HERREN
	sger, det mste jag tala.
024:014 Se, jag gr nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
	vad detta folk skall gra mot ditt folk i kommande dagar.
024:015 Och han hov upp sin rst och kvad:
	  S sger Bileam, Beors son,
	  s sger mannen med det slutna gat,
024:016   s sger han som hr Guds tal
	  och har kunskap frn den Hgste,
	  han som skdar syner frn den Allsmktige,
	  i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
024:017   Jag ser honom, men icke denna tid,
	  jag skdar honom, men icke nra.
	  En stjrna trder fram ur Jakob,
	  och en spira hjer sig ur Israel.
	  Den krossar Moabs tinningar
	  och slr ned alla sner till Set.
024:018   Edom skall han f till besittning
	  till besittning Seir -- sina fienders lnder.
	  Ty Israel skall gra mktiga ting;
024:019   ur Jakob skall en hrskare komma;
	  han skall frgra i stderna dem som rdda sig dit.

024:020 Och han fick se Amalek; d hov han upp sin rst och kvad:
	  En frstling bland folken r Amalek,
	   men p sistone hemfaller han t undergng.

024:021 Och han fick se kainerna; d hov han upp sin rst och kvad:
	  Fast r din boning,
	  och lagt p klippan r ditt nste.
024:022   Likvl skall Kain bliva utrotad;
	  ja, Assur skall omsider fra dig i fngenskap.

024:023 Och han lov ter upp sin rst och kvad:

	  O ve!  Vem skall bliva vid liv,
	  nr Gud lter detta ske?
024:024   Skepp skola komma frn kitternas kust,
	  de skola tukta Assur, tukta Eber;
	  ocks han skall hemfalla t undergng.

024:025 Och Bileam stod upp och vnde tillbaka hem; ocks Balak for sin
	vg.

025:001 Och medan Israel uppehll sig i Sittim, begynte folket bedriva
	otukt med Moabs dttrar.
025:002 Dessa inbjdo folket till sina gudars offermltider,
025:003 Och folket t och tillbad deras gudar.  Och Israel slt sig till
	Baal-Peor.  D upptndes HERRENS vrede mot Israel.
025:004 Och HERREN sade till Mose: Hmta folkets alla huvudman, och lt
	upphnga sdana i solen fr HERREN, p det att HERRENS vredes
	gld m vndas ifrn Israel.
025:005 D sade Mose till Israels domare: Var och en av eder drpe
	bland sina mn dem som hava slutit sig till Baal-Peor.

025:006 Nu kom en man av Israels barn och frde in bland sina brder en
	midjanitisk kvinna, infr Moses och Israels barns hela menighets
	gon, under det att dessa stodo grtande vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.
025:007 Nr Pinehas, son till Eleasar, son till prsten Aron, sg
	detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
025:008 och fljde efter den israelitiske mannen in i tltets sovrum och
	genomborrade dem bda, svl den israelitiske mannen som ock
	kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet.  S upphrde
	hemskelsen bland Israels barn.
025:009 Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde tjugufyra
	tusen.

025:010 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:011 Pinehas, han som r son till prsten Arons son Eleasar, har
	avvnt min vrede frn Israels barn, i det att han har nitlskat
	bland dem ssom jag nitlskar; drfr har jag icke i min
	nitlskan frgjort Israels barn.
025:012 Sg frdenskull: Se, jag gr med honom ett fridsfrbund;
025:013 och fr honom, och fr hans avkomlingar efter honom, skall detta
	vara ett frbund genom vilket han fr ett evrdligt prstadme,
	till ln fr att han nitlskade fr sin Gud och bragte frsoning
	fr Israels barn.
025:014 Och den ddade israelitiske mannen, han som ddades jmte den
	midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hvding
	fr en familj bland simeoniterna.
025:015 Och den ddade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
	Sur; denne var stamhvding, hvding fr en stamfamilj i Midjan.

025:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:017 Angripen midjaniterna och sln dem.
025:018 Ty de hava angripit eder genom de onda rd som de lade mot eder
	i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska
	hvdingdottern, deras syster, vilken ddades p den dag d
	hemskelsen drabbade eder fr Peors skull.
026:001 Efter denna hemskelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,
	prsten Arons son, och sade:
026:002 Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som
	ro tjugu r gamla eller drutver, efter deras familjer, alla
	stridbara mn i Israel.
026:003 Och Mose och prsten Eleasar talade till dem p Moabs hedar, vid
	Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
026:004 De som ro tjugu r gamla eller drutver skola rknas.  S
	hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit
	ut ur Egyptens land.

026:005 Ruben var Israels frstfdde.  Rubens barn voro: Av Hanok
	hanokiternas slkt, av Pallu palluiternas slkt,
026:006 av Hesron hesroniternas slkt, av Karmi karmiternas slkt.
026:007 Dessa voro rubeniternas slkter.  Och de av dem som inmnstrades
	utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
026:008 Men Pallus sner voro Eliab.
026:009 Och Eliabs sner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den
	Datan och den Abiram, bda ombud fr menigheten, som satte sig
	upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, nr dessa satte
	sig upp emot HERREN,
026:010 varvid jorden ppnade sin mun och uppslukade dem jmte Kora, vid
	det tillflle d dennes hop omkom, i det att elden frtrde de
	tv hundra femtio mnnen, s att de blevo till en varnagel.
026:011 Men Koras sner omkommo icke.

026:012 Simeons barn, efter deras slkter, voro: Av Nemuel nemueliternas
	slkt, av Jamin jaminiternas slkt, av Jakin jakiniternas slkt,
026:013 av Sera seraiternas slkt, av Saul sauliternas slkt.
026:014 Dessa voro simeoniternas slkter, tjugutv tusen tv hundra.

026:015 Gads barn, efter deras slkter, voro: Av Sefon sefoniternas
	slkt, av Haggi haggiternas slkt, av Suni suniternas slkt,
026:016 av Osni osniternas slkt, av Eri eriternas slkt,
026:017 av Arod aroditernas slkt, av Areli areliternas slkt.
026:018 Dessa voro Gads barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
	fyrtio tusen fem hundra.

026:019 Judas sner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans
	land.
026:020 Och Juda barn, efter deras slkter, voro: Av Sela selaniternas
	slkt, av Peres peresiternas slkt, av Sera seraiternas slkt.
026:021 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas slkt, av Hamul
	hamuliternas slkt.
026:022 Dessa voro Juda slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
	sjuttiosex tusen fem hundra.

026:023 Isaskars barn, efter deras slkter, voro: Av Tola tolaiternas
	slkt, av Puva puniternas slkt,
026:024 av Jasub jasubiternas slkt, av Simron simroniternas slkt.
026:025 Dessa voro Isaskars slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
	sextiofyra tusen tre hundra.

026:026 Sebulons barn, efter deras slkter, voro: Av Sered serediternas
	slkt, av Elon eloniternas slkt, av Jaleel jaleeliternas slkt.
026:027 Dessa voro sebuloniternas slkter, s mnga av dem som
	inmnstrades, sextio tusen fem hundra.

026:028 Josefs barn, efter deras slkter voro Manasse och Efraim.

026:029 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas slkt; men Makir fdde
	Gilead; av Gilead kom gileaditernas slkt.
026:030 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas slkt, av Helek
	helekiternas slkt,
026:031 av Asriel asrieliternas slkt, av Sikem sikemiternas slkt,
026:032 av Semida semidaiternas slkt och av Hefer heferiternas slkt.
026:033 Men Selofhad, Hefers son, hade inga sner, utan allenast
	dttrar; och Selofhads dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka
	och Tirsa.
026:034 Dessa voro Manasse slkter, och de av dem som inmnstrades
	utgjorde femtiotv tusen sju hundra.

026:035 Dessa voro Efraims barn, efter deras slkter: Av Sutela
	sutelaiternas slkt, av Beker bekeriternas slkt, av Tahan
	tahaniternas slkt.
026:036 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas slkt
026:037 Dessa voro Efraims barns slkter, s mnga av dem som
	inmnstrades trettiotv tusen fem hundra.

	Dessa voro Josefs barn, efter deras slkter.

026:038 Benjamins barn, efter deras slkter, voro: Av Bela belaiternas
	slkt, av Asbel asbeliternas slkt, av Ahiram ahiramiternas
	slkt,
026:039 av Sefufam sufamiternas slkt, av Hufam hufamiternas slkt.
026:040 Men Belas sner voro Ard och Naaman; arditernas slkt; av Naaman
	naamiternas slkt.
026:041 Dessa voro Benjamins barn, efter deras slkter, och de av dem
	som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.

026:042 Dessa voro Dans barn, efter deras slkter: Av Suham suhamiternas
	slkt.  Dessa voro Dans slkter, efter deras slkter.
026:043 Suhamiternas slkter, s mnga av dem som inmnstrades, utgjorde
	tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.

026:044 Asers barn, efter deras slkter, voro: Av Jimna Jimnaslkten, av
	Jisvi jisviternas slkt, av Beria beriaiternas slkt.
026:045 Av Berias barn: Av Heber heberiternas slkt, av Malkiel
	malkieliternas slkt.
026:046 Och Asers dotter hette Sera.
026:047 Dessa voro Asers barns slkter, s mnga av dem som
	inmnstrades, femtiotre tusen fyra hundra.

026:048 Naftali barn, efter deras slkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas
	slkt, av Guni guniternas slkt,
026:049 av Jeser jeseriternas slkt, av Sillem sillemiternas slkt.
026:050 Dessa voro Naftali slkter, efter deras slkter; och de av dem
	som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.

026:051 Dessa voro de av Israels barn som inmnstrades, sen hundra ett
	tusen sju hundra trettio.

026:052 Och HERREN talade till Mose och sade:
026:053 t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas
	antal.
026:054 t en strre stam skall du giva en strre arvedel, och t en
	mindre stam en mindre arvedel; t var stam skall arvedel givas
	efter antalet av dess inmnstrade.
026:055 Men genom lottkastning skall landet utskiftas.  Efter namnen p
	sina fdernestammar skola de f sina arvedelar.
026:056 Efter lottens utslag skall var stam strre eller mindre, f sin
	arvedel sig tillskiftad.

026:057 Och dessa voro de av Levi stam som inmnstrades, efter deras
	slkter: Av Gerson gersoniternas slkt av Kehat kehatiternas
	slkt, av Merari merariternas slkt.
026:058 Dessa voro leviternas slkter: libniternas slkt, hebroniternas
	slkt maheliternas slkt, musiternas slkt koraiternas
	slkt.  Men Kehat fdde Amram.
026:059 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som fddes t
	Levi i Egypten; och hon fdde t Amram Aron och Mose och deras
	syster Mirjam.
026:060 Och t Aron fddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
026:061 Men Nadab och Abihu trffades av dden, nr de buro fram
	frmmande eld infr HERRENS ansikte.
026:062 Och de av dem som inmnstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av
	mankn som voro en mnad gamla eller drutver.  De hade nmligen
	icke blivit inmnstrade bland Israels barn, eftersom icke ngon
	arvedel var given t dem bland Israels barn.

026:063 Dessa voro de som inmnstrades av Mose och prsten Eleasar, nr
	dessa mnstrade Israels barn p Moabs hedar, vid Jordan mitt
	emot Jeriko.
026:064 Bland dessa var ingen av dem som frut hade blivit inmnstrade
	av Mose och prsten Aron, nr dessa mnstrade Israels barn i
	Sinais ken,
026:065 ty om dem hade HERREN sagt: De skola dden d i knen.  Drfr
	var ingen kvar av dem, frutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,
	Nuns son.

027:001 Och Selofhads dttrar trdde fram Selofhads, som var son till
	Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av
	Manasses, Josefs sons, slkter.  Och hans dttrar hette Mahela,
	Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
027:002 Dessa kommo nu infr Mose och prsten Eleasar och
	stamhvdingarna och hela menigheten, vid ingngen till
	uppenbarelsetltet, och sade:
027:003 Vr fader har dtt i knen, men han var icke med i den hop som
	rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen
	synd, och han hade inga sner.
027:004 Icke skall nu vr faders namn utplnas ur hans slkt fr det att
	han icke hade ngon son?  Giv t oss en besittning ibland vr
	faders brder.
027:005 och Mose bar fram deras sak infr HERREN.
027:006 D talade HERREN till Mose och sade:
027:007 Selofhads dttrar hava talat rtt.  Du skall giva ocks dem en
	arvsbesittning bland deras faders brder genom att lta deras
	faders arvedel verg till dem.
027:008 Och till Israels barn skall du tala och sga: Nr ngon dr utan
	att efterlmna ngon son, skolen I lta hans arvedel verg till
	hans dotter.
027:009 Men om han icke har ngon dotter, s skolen I giva hans arvedel
	t hans brder.
027:010 Har han icke heller ngra brder, s skolen I giva hans arvedel
	t hans faders brder.
027:011 Men om hans fader icke har ngra broder, s skolen I giva hans
	arvedel t nrmaste blodsfrvant inom hans slkt, och denne
	skall d taga den i besittning.

	Detta skall vara en rttsstadga fr Israels barn, ssom HERREN
	har bjudit Mose.

027:012 Och HERREN sade till Mose: Stig upp hr p Abarimberget, s
	skall du f se det land som jag har givit t Israels barn.
027:013 Men nr du har sett det, skall ocks du samlas till dina fder,
	likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fder;
027:014 detta drfr att I, i knen Sin, nr menigheten tvistade med
	mig, voren genstrviga mot min befallning och icke villen hlla
	mig helig genom att skaffa fram vatten infr deras gon.  Detta
	gllde Meribas vatten vid Kades, i knen Sin.

027:015 Och Mose talade till HERREN och sade:
027:016 M HERREN, den Gud som rder ver allt ktts anda, stta en man
	ver menigheten,
027:017 som kan g i spetsen fr dem, nr de draga ut eller vnda ter,
	och som kan vara deras ledare och anfrare, s att icke HERRENS
	menighet kommer att likna fr som icke hava ngon herde.
027:018 HERREN svarade Mose: Tag till dig Josua, Nuns son, ty han r en
	man i vilken ande r, och lgg din hand p honom.
027:019 Och fr honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten,
	och instt honom i hans mbete infr deras gon,
027:020 och lgg ngot av din vrdighet p honom, fr att Israels barns
	hela menighet m lyda honom.
027:021 Och hos prsten Eleasar skall han sedan hava att instlla sig,
	fr att denne genom urims dom m hmta svar t honom infr
	HERRENS ansikte.  Efter hans ord skola de draga ut och vnda
	ter, han sjlv och alla Israels barn med honom, hela
	menigheten.

027:022 och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua
	och frde honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten.
027:023 Och denne lade sina hnder p honom och insatte honom i hans
	mbete, ssom HERREN hade befallt genom Mose.

028:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

028:002 Bjud Israels barn och sg till dem: Mina offer, det som r min
	spis av mina eldsoffer, en vlbehaglig lukt fr mig, dem skolen
	I akta p, s att I offren dem t mig p bestmd tid.
028:003 Och sg till dem: Detta r vad I skolen offra t HERREN ssom
	eldsoffer: tv rsgamla felfria lamm till brnnoffer fr var dag
	bestndigt.
028:004 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
	skall du offra vid aftontiden,
028:005 och ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
	fjrdedels hin olja av sttta oliver.
028:006 Detta r det dagliga brnnoffret, som offrades p Sinai berg,
	till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
028:007 Och ssom drickoffer drtill skall du offra en fjrdedels hin,
	till det frsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark
	dryck utgjutas t HERREN.
028:008 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
	spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett
	eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

028:009 Men p sabbatsdagen skall du offra tv rsgamla felfria lamm, s
	ock tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
	spisoffer, samt tillhrande drickoffer.
028:010 Detta r sabbatsbrnnoffret, som skall offras var sabbat, jmte
	det dagliga brnnoffret med tillhrande drickoffer.

028:011 Och p edra nymnadsdagar skolen I offra till brnnoffer t
	HERREN tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla felfria lamm,
028:012 s ock tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
	spisoffer till var tjur, tv tiondedels efa fint mjl, begjutet
	med olja, ssom spisoffer till vduren,
028:013 och en tiondedels efa fint mjl begjutet med olja, ssom
	spisoffer till vart lamm: ett brnnoffer till en vlbehaglig
	lukt, ett eldsoffer t HERREN.
028:014 Och de tillhrande drickoffren skola utgras av en halv hin vin
	till var tjur och en tredjedels hin till vduren och en
	fjrdedels hin till vart lamm.  Detta r nymnadsbrnnoffret, som
	skall offras i var och en av rets mnader.
028:015 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer t HERREN; den
	skall offras jmte det dagliga brnnoffret med tillhrande
	drickoffer.

028:016 Och i frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, r HERRENS
	psk.
028:017 Och p femtonde dagen i samma mnad r hgtid; d skall man ta
	osyrat brd, i sju dagar.
028:018 P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen
	arbetssyssla skolen I d gra.
028:019 Och ssom eldsoffer, ssom brnnoffer t HERREN, skolen I offra
	tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla lamm; felfria skola
	de vara.
028:020 Och ssom spisoffer drtill skolen I offra fint mjl, begjutet
	med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och
	tv tiondedels efa till vduren;
028:021 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju
	lammen;
028:022 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa
	frsoning fr eder.
028:023 Frutom morgonens brnnoffer, som utgr det dagliga brnnoffret,
	skolen I offra detta.
028:024 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en
	eldsoffersspis, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.  Jmte det
	dagliga brnnoffret skall detta offras, med tillhrande
	drickoffer.
028:025 Och p den sjunde dagen skolen I hlla en helig sammankomst;
	ingen arbetssyssla skolen I d gra.

028:026 Och p frstlingsdagen, d I bren fram ett offer av den nya
	grdan t HERREN, vid eder veckohgtid, skolen I hlla en
	helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.
028:027 Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
	offra tv ungtjurar, en vdur, sju rsgamla lamm,
028:028 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
	tiondedels efa till var tjur, tv tiondedels efa till vduren,
028:029 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
028:030 tillika skolen I offra en bock till att bringa frsoning fr
	eder.
028:031 Frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer skolen
	I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och drjmte
	tillhrande drickoffer.

029:001 Och i sjunde mnaden, p frsta dagen i mnaden, skolen I hlla
	en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  En
	basunklangens dag skall den vara fr eder.
029:002 Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
	offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla felfria lamm,
029:003 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
	tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren
029:004 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
029:005 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer, till att bringa
	frsoning fr eder --
029:006 detta frutom nymnadsbrnnoffret med tillhrande spisoffer, och
	frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer, och
	frutom de drickoffer som p freskrivet stt skola offras till
	bda: allt till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.

029:007 P tionde dagen i samma sjunde mnad skolen I ock hlla en helig
	sammankomst, och I skolen d spka eder; intet arbete skolen I
	d gra.
029:008 Och ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen
	I d offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla lamm -- felfria
	skola de vara --
029:009 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
	tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren,
029:010 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
029:011 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom
	frsoningssyndoffret och det dagliga brnnoffret med tillhrande
	spisoffer, och frutom de drickoffer som hra till bda.

029:012 P femtonde dagen i sjunde mnaden skolen I ock hlla en helig
	sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  D skolen I
	fira en HERRENS hgtid, i sju dagar.
029:013 Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN tretton ungtjurar, tv vdurar,
	fjorton rsgamla lamm -- felfria skola de vara --
029:014 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
	tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv
	tiondedels efa till var och en av de tv vdurarna,
029:015 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
029:016 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom
	det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och
	drickoffer.
029:017 Och p den andra dagen: tolv ungtjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:018 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:019 tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det
	dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och det drickoffer
	som hr till dem.
029:020 Och p den tredje dagen: elva tjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:021 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:022 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
	brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:023 Och p den fjrde dagen; tio tjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:024 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet satt,
029:025 tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det
	dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:026 Och p den femte dagen: nio tjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:027 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:028 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
	brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:029 Och p den sjtte dagen: tta tjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:030 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:031 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
	brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:032 Och p den sjunde dagen: sju tjurar, tv vdurar, fjorton
	rsgamla felfria lamm,
029:033 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:034 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
	brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:035 P den ttonde dagen skolen I hlla en hgtidsfrsamling; ingen
	arbetssyssla skolen I d gra.
029:036 Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
	vlbehaglig lukt fr HERREN en tjur, en vdur, sju rsgamla
	felfria lamm,
029:037 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
	till tjuren, vduren och lammen, efter deras antal, p
	freskrivet stt,
029:038 tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
	brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.

029:039 Dessa offer skolen I offra t HERREN vid edra hgtider, frutom
	edra lftesoffer och frivilliga offer, dessa m nu vara
	brnnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.


029:001 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles ssom HERREN
	hade bjudit honom.

030:002 Och Mose talade till Israels barns stamhvdingar och sade: Detta
	r vad HERREN har bjudit:
030:003 om ngon gr ett lfte t HERREN, eller svr en ed genom vilken
	han frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, s skall
	han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken gra vad
	hans mun har talat.

030:004 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och nnu r
	ung, gr ett lfte t HERREN och frbinder sig till
	terhllsamhet i ngot stycke,
030:005 och hennes fader hr hennes lfte och huru hon frbinder sig
	till terhllsamhet, och hennes fader icke sger ngot till
	henne drom, s skola alla hennes lften hava gllande kraft,
	och alla hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava
	gllande kraft.
030:006 Men om hennes fader samma dag han hr det sger nej drtill, d
	skola hennes lften och hennes frbindelser till terhllsamhet
	alla vara utan gllande kraft; och HERREN skall frlta henne,
	eftersom hennes fader sade nej till henne.
030:007 Och om hon bliver gift, och lften d vila p henne, eller ngot
	obetnksamt ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig,
030:008 och hennes man fr hra drom, men icke sger ngot till henne
	drom samma dag han hr det, s skola hennes lften hava
	gllande kraft, och hennes frbindelser till terhllsamhet
	skola hava gllande kraft.
030:009 Men om hennes man samma dag han fr hra det sger nej drtill,
	d upphver han drmed hennes givna lfte och det obetnksamma
	ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN
	skall frlta henne det.
030:010 Men en nkas eller en frskjuten hustrus lfte skall hava
	gllande kraft fr henne, vartill hon n m hava frbundit sig.

030:011 Och om en kvinna i sin mans hus gr ett lfte, eller med ed
	frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke,
030:012 och hennes man hr det, men icke sger ngot till henne drom --
	icke sger nej till henne -- s skola alla hennes lften hava
	gllande kraft, och alla hennes frbindelser till terhllsamhet
	skola hava gllande kraft.
030:013 Men om hennes man upphver dem samma dag han hr dem, d skall
	allt som hennes lppar hava talat vara utan gllande kraft, det
	m nu vara lften eller ngon frbindelse till terhllsamhet;
	hennes man har upphvt dem, drfr skall HERREN frlta henne.
030:014 t alla hennes lften och t alla hennes edliga frbindelser
	till att spka sig kan hennes man giva gllande kraft, och
	hennes man kan ock upphva dem.
030:015 Men om hennes man icke fre pfljande dags ingng sger
	ngonting till henne drom, s giver han gllande kraft t alla
	hennes lften och t alla de frbindelser till terhllsamhet,
	som vila p henne; han giver dem gllande kraft drigenom att
	han icke sger ngot till henne drom samma dag han hr dem.
030:016 Men om han upphver dem frst ngon tid efter det han har hrt
	dem, d kommer han att bra p hennes missgrning.

030:017 Dessa ro de stadgar som HERREN av Mose angende frhllandet
	mellan en man och hans hustru, och angende frhllandet mellan
	en fader och hans dotter, medan denna nnu r ung och vistas i
	sin faders hus.

031:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:002 Krv ut hmnd fr Israels barn midjaniterna; sedan skall du
	samlas till dina fder.
031:003 D talade Mose till folket och sade: Lten en del av edra mn
	vpna sig till strid; dessa skola tga mot Midjan och utfra
	HERRENS hmnd p Midjan.
031:004 Tusen man ur var och en srskild av Israels alla stammar skolen
	I snda ut i striden.
031:005 S avlmnades d ur Israels tter tusen man av var stam: tolv
	tusen man, vpnade till strid.
031:006 Och Mose snde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han
	snde med dem Pinehas, prsten Eleasars son, ut i striden, och
	denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
031:007 Och de gingo till strids emot Midjan, ssom HERREN hade bjudit
	Mose, och drpte allt mankn.
031:008 Och jmte andra som d blevo slagna av dem drptes ock de
	midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem
	midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, drpte de ock med
	svrd.
031:009 Och Israels barn frde Midjans kvinnor och barn bort ssom
	fngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt
	deras vriga gods togo de ssom byte.
031:010 Och alla deras stder, i de trakter dr de bodde, och alla deras
	tltlger brnde de upp i eld.
031:011 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rvat, bde
	mnniskor och boskap.
031:012 Och de frde fngarna och det rvade och bytet fram till Mose
	och prsten Eleasar och Israels barns menighet i lgret p Moabs
	hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

031:013 Och Mose och prsten Eleasar och alla menighetens hvdingar
	gingo dem till mtes utanfr lgret.
031:014 Men Mose frtrnades p krigsbeflet, ver- och
	underhvitsmnnen, nr de kommo tillbaka frn sitt krigstg.
031:015 Mose sade till dem: Haven I d ltit alla kvinnorna leva?
031:016 Det var ju de som, p Bileams inrdan, frledde Israels barn
	till att beg otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som
	drigenom vllade att en hemskelse kom ver HERRENS menighet.
031:017 S drpen nu alla gossebarn, och drpen alla kvinnor som hava
	haft med mn, med mankn, att skaffa.
031:018 Men alla flickebarn som icke hava haft med mankn att skaffa,
	dem mn I lta leva fr eder rkning.
031:019 Sjlva skolen I nu lgra eder utanfr lgret, i sju dagar.  Var
	och en av eder som har drpt ngon mnniska, och var och en som
	har kommit vid ngon slagen skall rena sig p tredje dagen och
	p sjunde dagen -- svl I sjlva som edra fngar.
031:020 Alla klder och allt som r frfrdigat av skinn och allt som r
	gjort av gethr och alla redskap av tr skolen I ock rena t
	eder.

031:021 Och prsten Eleasar sade till stridsmnnen som hade deltagit i
	kriget: Detta r den lagstadga som HERREN har givit Mose:
031:022 Guld och silver, koppar, jrn, tenn och bly,
031:023 allt sdant som tl eld, skolen I lta g genom eld, s bliver
	det rent; dock br det tillika renas med stnkelsevatten.  Men
	allt som icke tl eld skolen I lta g genom vatten.
031:024 Och I skolen tv edra klder p sjunde dagen, s bliven I rena;
	drefter fn I g in i lgret.

031:025 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:026 ver det tagna rovet, bde mnniskor och boskap, skall du gra
	en berkning, du tillsammans med prsten Eleasar och huvudmnnen
	fr menighetens familjer;
031:027 sedan skall du dela rovet i tv delar, mellan de krigare som
	hava varit med i striden och hela den vriga menigheten.
031:028 Och du skall lta det krigsfolk som har varit med i striden giva
	var femhundrade av mnniskor, fkreatur, snor och fr ssom
	skatt t HERREN.
031:029 S mycket skall tagas av den hlft som tillfaller dem, och du
	skall giva detta t prsten Eleasar ssom en grd t HERREN.
031:030 Men ur den hlft som tillfaller de vriga israeliterna skall du
	uttaga var femtionde av mnniskor, sammalunda av fkreatur,
	snor och fr, korteligen, av all boskap, och detta skall du
	giva t leviterna, som det ligger att iakttaga vad som r att
	iakttaga vid HERRENS tabernakel.

031:031 Och Mose och prsten Eleasar gjorde ssom HERREN hade bjudit
	Mose.
031:032 Och rovet, nmligen terstoden av det byte som krigsfolket hade
	tagit utgjorde: av fr sex hundra sjuttiofem tusen,
031:033 av fkreatur sjuttiotv tusen,
031:034 av snor sextioett tusen,
031:035 och av mnniskor, sdana kvinnor som icke hade haft med mankn
	att skaffa, tillsammans trettiotv tusen personer.
031:036 Och hlften drav, eller den del om tillfll dem som hade varit
	med striden, utgjorde: av fr ett antal av tre hundra trettiosju
	tusen fem hundra,
031:037 varav skatten t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem fr;
031:038 av fkreatur trettiosex tusen, varav skatten t HERREN
	sjuttiotv;
031:039 av snor trettio tusen fem hundra, varav skatten t HERREN
	sextioen;
031:040 av mnniskor sexton tusen, varav skatten t HERREN trettiotv
	personer.
031:041 Och skatten, den fr HERREN bestmda grden, gav Mose t prsten
	Eleasar, ssom HERREN hade bjudit Mose.
031:042 Och den hlft, som tillfll de vriga israeliterna, och som Mose
	hade avskilt frn krigsfolkets,
031:043 denna hlft, den som tillfll menigheten, utgjorde: av fr tre
	hundra trettiosju tusen fem hundra,
031:044 av fkreatur trettiosex tusen,
031:045 av snor trettio tusen fem hundra
031:046 och av mnniskor sexton tusen.
031:047 Och ur denna hlft, som tillfll de vriga israeliterna, uttog
	Mose var femtionde, bde av mnniskor och av boskap, och gav
	detta t leviterna, som det lg att iakttaga vad som var att
	iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt ssom HERREN hade bjudit
	Mose.

031:048 Och beflhavarna ver hrens avdelningar, ver- och
	underhvitsmnnen, trdde fram till Mose.
031:049 Och de sade till Mose: Dina tjnare hava rknat antalet av de
	krigsmn som vi hava haft under vrt befl, och icke en enda
	fattas bland oss.
031:050 Drfr hava vi nu ssom en offergva t HERREN burit fram var
	och en del som han har kommit ver av gyllene klenoder, armband
	av olika slag, ringar, rhngen och halssmycken, detta fr att
	bringa frsoning fr oss infr HERRENS ansikte.
031:051 Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags
	klenoder.
031:052 Och guldet som gavs ssom grd t HERREN av ver- och
	underhvitsmnnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra
	femtio siklar.
031:053 Manskapet hade tagit byte var och en fr sig.
031:054 Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av ver- och
	underhvitsmnnen och buro in det i uppenbarelsetltet, fr att
	det skulle bringa Israels barn i minnelse infr HERRENS
	ansikte.

032:001 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika
	boskapshjordar; och nr de sgo Jaesers land och Gileads land,
	funno de att detta var en trakt fr boskap.
032:002 D kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och
	prsten Eleasar och menighetens hvdingar:
032:003 Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och
	Beon,
032:004 det land som HERREN har ltit Israels menighet intaga, r ett
	land fr boskap, och dina tjnare hava boskap.
032:005 Och de sade ytterligare: Om vi hava funnit nd infr dina gon
	s m detta land givas t dina tjnare till besittning.  Lt oss
	slippa att g ver Jordan.
032:006 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: Skolen d I
	stanna hr, under det att edra brder draga ut i krig?
032:007 Varfr viljen I avvnda Israels barns hjrtan frn att g ver
	floden, in i det land som HERREN har givit t dem?
032:008 S gjorde ock edra fder, nr jag snde dem frn Kades-Barnea
	fr att bese landet:
032:009 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet,
	avvnde de Israels barns hjrtan frn att g in i det land som
	HERREN hade givit t dem.
032:010 Och p den dagen upptndes HERRENS vrede, och han svor och sade:
032:011 'Av de mn som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som r
	tjugu r gammal eller drutver f se det land som jag med ed
	har lovat t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt
	hava efterfljt mig
032:012 ingen frutom Kaleb, Jefunnes son, kenasen, och Josua, Nuns
	son; ty de hava i allt efterfljt HERREN.'
032:013 S upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han lt dem driva
	omkring i knen i fyrtio r, till dess att hela det slkte hade
	dtt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS gon.
032:014 Och se, nu haven I trtt i edra fders fotspr, I, syndiga mns
	avfda, och ken s nnu mer HERRENS vredes gld mot Israel.
032:015 D I nu vnden eder bort ifrn honom, skall han lta Israel nnu
	lngre bliva kvar i knen, och I dragen s frdrv ver allt
	detta folk.

032:016 D trdde de fram till honom och sade: Lt oss hr bygga grdar
	t var boskap och stder t vra kvinnor och barn.
032:017 Sjlva vilja vi sedan skyndsamt vpna oss och g stad i spetsen
	fr Israels barn, till dess vi hava frt dem dit de skola.  Under
	tiden kunna vra kvinnor och barn bo i de befsta stderna och
	s vara skyddade mot landets inbyggare.
032:018 Vi skola icke vnda tillbaka hem, frrn Israels barn hava ftt
	var och en sin arvedel.
032:019 Ty vi vilja icke taga vr arvedel jmte dem, p andra sidan
	Jordan och lngre bort, utan vr arvedel har tillfallit oss hr
	p andra sidan Jordan, p stra sidan.
032:020 Mose svarade dem: Om I gren ssom I nu haven sagt, om I vpnen
	eder infr HERREN till kriget,
032:021 s att alla edra vpnade mn g ver Jordan infr HERREN och
	stanna dr, till dess han har frdrivit sina fiender fr sig,
032:022 om I allts vnden tillbaka frst d landet har blivit HERREN
	underdnigt, s skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel,
	och detta land skall d bliva eder besittning infr HERREN.
032:023 Men om I icke s gren, se, d synden I mot HERREN, och I skolen
	d komma att frnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
032:024 Byggen eder nu stder t edra kvinnor och barn, och grdar t
	eder boskap, och gren vad eder mun har talat.
032:025 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: Dina
	tjnare skola gra ssom min herre bjuder.
032:026 Vra barn vra hustrur, vr boskap och alla vra dragare skola
	bliva kvar hr i Gileads stder.
032:027 Men dina tjnare, vi s mnga som ro vpnade till strid, skola
	draga ditver och kmpa infr HERREN, ssom min herre har sagt.

032:028 Och Mose gav befallning om dem t prsten Eleasar och t Josua,
	Nuns son, och t huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns
	stammar.
032:029 Mose sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn g ver Jordan
	med eder, s mnga som ro vpnade till att kmpa infr HERREN,
	och landet s bliver eder underdnigt, d skolen I t dem giva
	landet Gilead till besittning.
032:030 Men om de icke draga vpnade ditver med eder, s skola de f
	sin besittning ibland eder i Kanaans land.
032:031 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: Vad HERREN har
	sagt till dina tjnare, det vilja vi gra.
032:032 Vi vilja draga vpnade ver till Kanaans land infr HERREN, och
	s f vr arvsbesittning har p andra sidan Jordan.

032:033 S gav d Mose t dem, t Gads barn, Rubens barn och ena hlften
	av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amorernas konungs, rike
	och Ogs rike, konungens i Basan: sjlva landet med dess stder
	och dessas omrden, landets stder runt omkring.
032:034 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
032:035 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
032:036 Bet-Nimra och Bet-Haran, befsta stder och boskapsgrdar.
032:037 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
032:038 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ndrats -- och Sibma.
	Och de gvo namn t stderna som de byggde upp.
032:039 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo stad till Gilead och
	intogo det och frdrevo amorerna som bodde dr.
032:040 Och Mose gav Gilead t Makir, Manasses son, och han bosatte sig
	dr.
032:041 Och Jair, Manasses son, gick stad och intog deras byar och
	kallade dem Jairs byar.
032:042 Och Noba gick stad och intog Kenat, med underlydande orter, och
	kallade det Noba, efter sitt eget namn.

033:001 Dessa voro Israels barns lgerplatser, nr de drogo ut ur
	Egyptens land, efter sina hrskaror, anfrda av Mose och Aron.
033:002 Och Mose upptecknade p HERRENS befallning deras uppbrottsorter,
	alltefter som de ndrade lgerplats.  Och dessa voro nu deras
	lgerplatser, alltefter som uppbrottsorterna fljde p varandra:

033:003 De brto upp frn Rameses i frsta mnaden, p femtonde dagen i
	frsta mnaden.  Dagen efter pskhgtiden drogo Israels barn ut
	med upplyft hand infr alla egyptiers gon,
033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit
	bland dem, alla de frstfdda, d nr HERREN hll dom ver deras
	gudar.
033:005 S brto nu Israels barn upp frn Rameses och lgrade sig i
	Suckot.
033:006 Och de brto upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
	begynte.
033:007 Och de brto upp frn Etam och vnde om till Pi-Hahirot, som
	ligger mitt emot Baal-Sefon, och lgrade sig framfr Migdol.
033:008 Och de brto upp frn Hahirot och gingo mitt igenom havet in i
	knen och tgade s tre dagsresor i Etams ken och lgrade sig i
	Mara.
033:009 Och de brto upp frn Mara och kommo till Elim; och i Elim
	funnos tolv vattenkllor och sjuttio palmtrd, och de lgrade sig
	dr.
033:010 Och de brto upp frn Elim och lgrade sig vid Rda havet.
033:011 Och de brto upp frn Rda havet och lgrade sig i knen Sin.
033:012 Och de brto upp frn knen Sin och lgrade sig i Dofka.
033:013 Och de brto upp frn Dofka och lgrade sig i Alus.
033:014 Och de brto upp frn Alus och lgrade sig i Refidim, och dr
	fanns intet vatten t folket att dricka.
033:015 Och de brto upp frn Refidim och lgrade sig i Sinais ken.
033:016 Och de brto upp frn Sinais ken och lgrade sig i
	Kibrot-Hattaava.
033:017 Och de brto upp frn Kibrot-Hattaava och lgrade sig i Haserot.
033:018 Och de brto upp frn Haserot och lgrade sig i Ritma.
033:019 Och de brto upp frn Ritma och lgrade sig i Rimmon-Peres.
033:020 Och de brto upp frn Rimmon-Peres och lgrade sig i Libna.
033:021 Och de brto upp frn Libna och lgrade sig i Rissa.
033:022 Och de brto upp frn Rissa och lgrade sig i Kehelata.
033:023 Och de brto upp frn Kehelata och lgrade sig vid berget Sefer.
033:024 Och de brto upp frn berget Sefer och lgrade sig i Harada.
033:025 Och de brto upp frn Harada och lgrade sig i Makhelot.
033:026 Och de brto upp frn Makhelot och lgrade sig i Tahat.
033:027 Och de brto upp frn Tahat och lgrade sig i Tera.
033:028 Och de brto upp frn Tera och lgrade sig i Mitka.
033:029 Och de brto upp frn Mitka och lgrade sig i Hasmona.
033:030 Och de brto upp frn Hasmona och lgrade sig i Moserot.
033:031 Och de brto upp frn Moserot och lgrade sig i Bene-Jaakan.
033:032 Och de brto upp frn Bene-Jaakan och lgrade sig i
	Hor-Haggidgad.
033:033 Och de brto upp frn Hor-Haggidgad och lgrade sig i Jotbata.
033:034 Och de brto upp frn Jotbata och lgrade sig i Abrona.
033:035 och de brto upp frn Abrona och lgrade sig i Esjon-Geber.
033:036 Och de brto upp frn Esjon-Geber och lgrade sig i knen Sin,
	det r Kades.
033:037 Och de brto upp frn Kades och lgrade sig vid berget Hor, p
	grnsen till Edoms land.

033:038 Och prsten Aron steg upp p berget Hor, efter HERRENS
	befallning, och dog dr i det fyrtionde ret efter Israels barns
	uttg ur Egyptens land, i femte mnaden, p frsta dagen i
	mnaden.
033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre r gammal, nr han dog p
	berget Hor.

033:040 Och konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet i Kanaans
	land, fick nu hra att Israels barn voro i antgande.
033:041 Och de brto upp frn berget Hor och lgrade sig i Salmona.
033:042 Och de brto upp frn Salmona och lgrade sig i Punon.
033:043 Och de brto upp frn Punon och lgrade sig i Obot.
033:044 Och de brto upp frn Obot och lgrade sig i Ije-Haabarim vid
	Moabs grns.
033:045 Och de brto upp frn Ijim och lgrade sig i Dibon-Gad.
033:046 Och de brto upp frn Dibon-Gad och lgrade sig i
	Almon-Diblataima.
033:047 Och de brto upp frn Almon-Diblataima och lgrade sig vid
	Abarimbergen, framfr Nebo.
033:048 Och de brto upp frn Abarimbergen och lgrade sig p Moabs
	hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
033:049 Och deras lger vid Jordan strckte sig frn Bet-Hajesimot nda
	till Abel-Hassitim p Moabs hedar.

033:050 Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
	Jeriko, och sade:
033:051 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I haven gtt ver
	Jordan, in i Kanaans land,
033:052 skolen I frdriva landets alla inbyggare fr eder, och I skolen
	frstra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras
	gjutna belten skolen I frstra, och alla deras offerhjder
	skolen I delgga.
033:053 Och I skolen intaga landet och bostta eder dr, ty t eder har
	jag givit landet till besittning.
033:054 Och I skolen utskifta landet ssom arvedel t eder genom
	lottkastning efter edra slkter; t en strre stam skolen I giva
	en strre arvedel, och t en mindre stam en mindre arvedel; var
	och en skall f sin del dr lotten bestmmer att han skall hava
	den; efter edra fdernestammar skolen I utskifta landet ssom
	arvedel t eder.
033:055 Men om I icke frdriven landets inbyggare fr eder, s skola de
	som I lten vara kvar av dem bliva trnen i edra gon och taggar
	i edra sidor, och skola trnga eder i landet dr I bon.
033:056 Och d skall jag gra med eder s, som jag hade tnkt gra med
	dem.

034:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
034:002 Bjud Israels barn och sg till dem:
	Nr I kommen till Kanaans land, d r detta det land som skall
	tillfalla eder ssom arvedel: Kanaans land, s lngt dess
	grnser n.
034:003 Edert land skall p sdra sidan strcka sig frn knen Sin utmed
	Edom; och eder sdra grns skall i ster begynna vid ndan av
	Salthavet.
034:004 Sedan skall eder grns bja sig sder om Skorpionhjden och g
	fram till Sin och g ut sder om Kades-Barnea.  Och den skall g
	vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
034:005 Och frn Asmon skall grnsen bja sig mot Egyptens bck och g
	ut vid havet.
034:006 Och eder grns i vster skall vara Stora havet; det skall utgra
	grnsen.  Detta skall vara eder grns i vster.
034:007 Och detta skall vara eder grns i norr: Frn Stora havet skolen
	I draga eder grnslinje fram vid berget Hor.
034:008 Frn berget Hor skolen I draga eder grnslinje dit dr vgen gr
	till Hamat, och grnsen skall g ut vid Sedad.
034:009 Sedan skall grnsen g till Sifron och drifrn ut vid
	Hasar-Enan.  Detta skall vara eder grns i norr.
034:010 och ssom eder grns i ster skolen I draga upp en linje frn
	Hasar-Enan fram till Sefam.
034:011 Och frn Sefam skall grnsen g ned till Haribla, ster om Ain,
	och grnsen skall g vidare ned och intill bergsluttningen vid
	Kinneretsjn, sterut.
034:012 Sedan skall grnsen g ned till Jordan och ut vid Salthavet.

	Detta skall vara edert land, med dess grnser runt omkring.

034:013 Och Mose bjd Israels barn och sade: Detta r det land som I
	genom lottkastning skolen utskifta ssom arvedel t eder, det
	land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas t de nio
	stammarna och den ena halva stammen.
034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas
	barns stam, efter dess familjer, och den andra hlften av
	Manasse stam, dessa hava redan ftt sin arvedel.
034:015 Dessa tv stammar och denna halva stam hava ftt sin arvedel p
	andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, sterut mot solens uppgng.
034:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
034:017 Dessa ro namnen p de mn som skola t eder utskifta landet i
	arvslotter: frst och frmst prsten Eleasar och Josua, Nuns
	son;
034:018 vidare skolen I taga en hvding ur var stam till att utskifta
	landet,
034:019 och dessa ro de mnnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
034:022 av Dans barns stam en hvding, Bucki, Joglis son;
034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en hvding, Hanniel, Efods
	son,
034:024 och av Efraims barn stam en hvding, Kemuel, Siftans son;
034:025 av Sebulons barns stam en hvding, Elisafan, Parnaks son;
034:026 av Isaskars barns stam en hvding, Paltiel, Assans son;
034:027 av Asers barns stam en hvding, Ahihud, Selomis son;
034:028 av Naftali barns stam en hvding, Pedael, Ammihuds son.
034:029 Dessa ro de som HERREN bjd att utskifta arvslotterna t
	Israels barn i Kanaans land.

035:001 Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
	Jeriko, och sade:
035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f till besittning
	skola t leviterna giva stder att bo i; utmarker runt omkring
	dessa stder skolen I ock giva t leviterna.
035:003 Stderna skola de sjlva hava att bo i, men de tillhrande
	utmarkerna skola vara fr deras dragare och deras boskap och
	alla deras vriga djur.
035:004 Och stdernas utmarker, som I skolen giva t leviterna, skola
	strcka sig tusen alnar frn stadsmuren utt p alla sidor.
035:005 Och utanfr staden skolen I mta upp p stra sidan tv tusen
	alnar, p vstra sidan tv tusen alnar, p sdra sidan tv tusen
	alnar och p norra sidan tv tusen alnar, med staden i
	mitten.  Detta skola de f ssom utmarker till sina stder.
035:006 Och de stder som I given t leviterna skola frst och frmst
	vara de sex fristderna, vilka I skolen giva till det ndamlet
	att en drpare m kunna fly till dem; vidare skolen I jmte
	dessa stder giva dem fyrtiotv andra,
035:007 s att de stder som I given t leviterna tillsammans utgra
	fyrtiotta stder, med tillhrande utmarker.
035:008 Och av dessa stder, som I skolen giva av Israels barns
	besittningsomrde, skolen I taga flera ur den stam som r
	strre, och frre ur den som r mindre.  Var stam skall t
	leviterna giva ett antal av sina stder, som svarar mot den
	arvedel han sjlv har ftt.

035:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
035:010 Tala till Israels barn och sg till dem:

	Nr I haven gtt ver Jordan, in i Kanaans land,
035:011 skolen I utse t eder vissa stder, som I skolen hava till
	fristder, till vilka en drpare som ouppstligen har ddat
	ngon m kunna fly.
035:012 Och dessa stder skolen I hava ssom tillflyktsorter undan
	blodshmnaren, s att drparen slipper d, frrn han har sttt
	till rtta infr menigheten.
035:013 Och de stder som I skolen giva till fristder skola vara sex.
035:014 Tre av stderna skolen I giva p andra sidan Jordan, och de tre
	vriga stderna skolen I giva i sjlva Kanaans land;
035:015 dessa skola vara fristder.  Israels barn, svl som frmlingen
	och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex stder
	ssom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppstligen
	har ddat ngon m kunna fly.

035:016 Men om ngon slr en annan till dds med ett freml av jrn, s
	r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
	dden.
035:017 Likaledes, om ngon i sin hand har en sten med vilken ett
	drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
	r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
	dden.
035:018 Eller om ngon i sin hand har ett freml av tr varmed ett
	drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
	r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
	dden.
035:019 Blodshmnaren m dda den drparen; varhelst han trffar p
	honom m han dda honom.
035:020 Likaledes om ngon av hat stter till en annan, eller med bertt
	mod kastar ngot p honom; s att han dr,
035:021 eller av fiendskap slr honom till dds med handen, d skall den
	som gav slaget straffas med dden, ty han r en sannskyldig
	drpare; blodshmnaren m dda den drparen, varhelst han
	trffar p honom

035:022 Men om ngon av vda, utan fiendskap, stter till en annan,
	eller utan bertt mod kastar p honom ngot freml, vad det
	vara m;
035:023 eller om han, utan att se honom, med ngon sten varmed drpslag
	kan givas trffar honom, s att han dr, och detta utan att han
	var hans fiende eller hade fr avsikt att skada honom,
035:024 d skall menigheten dma mellan den som gav slaget och
	blodshmnaren, enligt hr givna freskrifter.
035:025 Och menigheten skall rdda drparen ur blodshmnarens hand, och
	menigheten skall lta honom vnda tillbaka till fristaden dit
	han hade flytt, och dr skall han stanna kvar, till dess den med
	helig olja smorde versteprsten dr.
035:026 Men om drparen gr utom omrdet fr den fristad dit han har
	flytt,
035:027 och blodshmnaren d, nr han trffar p honom utom hans
	fristads omrde, drper drparen, s vilar ingen blodskuld p
	honom.
035:028 Ty i sin fristad skall en drpare stanna kvar, till dess
	versteprsten dr; men efter versteprstens dd m han vnda
	tillbaka till den ort dr han har sin besittning.
035:029 Och detta skall vara en rttsstadga fr eder frn slkte till
	slkte, var I n ren bosatta.

035:030 Om ngon slr ihjl en annan, skall man, efter vittnens utsago,
	drpa drparen; men en enda persons vittnesml r icke nog fr
	att man skall kunna dma ngon till dden.
035:031 I skolen icke taga lsen fr en drpares liv, om han r skyldig
	till dden, utan han skall straffas med dden.
035:032 Ej heller skolen I taga lsen fr att den som har flytt till en
	fristad skall fre prstens dd f vnda tillbaka och bo i
	landet.
035:033 I skolen icke ohelga det land dr I ren; genom blod ohelgas
	landet, och frsoning kan icke bringas fr landet fr det blod
	som har blivit utgjutet dri, annat n genom dens blod, som har
	utgjutit det.
035:034 I skolen icke orena landet dr I bon, det i vars mitt jag har
	min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels
	barn.

036:001 Och huvudmnnen fr familjerna i Gileads barns slkt -- Gileads,
	som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns slkter --
	trdde fram och talade infr Mose och de hvdingar som voro
	huvudmn fr Israels barns familjer.
036:002 De sade: HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning
	gra landet ssom arvedel t Israels barn och HERREN har vidare
	bjudit min herre att giva Selofhads, vr broders, arvedel t
	hans dttrar.
036:003 Men om nu dessa bliva gifta med ngon ur Israels barns andra
	stammar, s tages deras arvedel bort ifrn vra fders arvedel,
	under det att den stam de komma att tillhra fr sin arvedel
	kad; p detta stt bliver en del av vr arvslott oss frntagen.
036:004 Nr sedan jubelret intrder fr Israels barn, bliver deras
	arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhra,
	men frn vr fdernestams arvedel tages deras arvedel bort.

036:005 D bjd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade:
	Josefs barns stam har talat rtt.
036:006 Detta r vad HERREN bjuder angende Selofhads dttrar; han
	sger: De m gifta sig med vem de finna fr gott, allenast de
	gifta sig inom en slkt som hr till deras egen fdernestam.
036:007 Ty en arvedel som tillhr ngon, av Israels barn m icke g ver
	frn en stam till en annan, utan Israels barn skola behlla kvar
	var och en sin fdernestams arvedel.
036:008 Och nr en kvinna som inom ngon av Israels barns stammar har
	kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med
	en man av ngon slkt som hr till hennes egen fdernestam, s
	att Israels barn frbliva i besittning var och en av sina fders
	arvedel.
036:009 Ty ingen arvedel m g ver frn en stam till en annan, utan
	Israels barns stammar skola behlla kvar var och en sin
	arvedel.

036:010 Selofhads dttrar gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
036:011 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads dttrar, gifte
	sig med sina farbrders sner.
036:012 De blevo allts gifta inom Manasses, Josefs sons, barns slkter,
	och deras arvedel stannade s kvar inom deras fderneslkts
	stam.

036:013 Dessa ro de bud och rtter som HERREN genom Mose gav Israels
	barn, p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.



Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.)


001:001 Dessa ro de ord som Mose talade till hela Israel p andra sidan
	Jordan, i knen, p Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
	Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
001:002 -- elva dagsresor frn Horeb, t Seirs bergsbygd till, fram till
	Kades-Barnea.
001:003 I det fyrtionde ret, i elfte mnaden.  p frsta dagen i
	mnaden, talade Mose till Israels barn, alldeles ssom Herren
	hade bjudit honom tala till dem.
001:004 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amorernas konung, som
	bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
	vid Edrei.
001:005 P andra sidan Jordan.  i Moabs land, begynte Mose denna
	lagutlggning och sade:
001:006 HERREN, vr Gud, talade till oss p Horeb och sade: Lnge nog
	haven I uppehllit eder vid detta berg.
001:007 Vnden eder nu t annat hll och bryten upp, och begiven eder
	till amorernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p
	Hedmarken, i Bergsbygden, i Lglandet, i Sydlandet och i
	Kustlandet vid havet -- in i kananernas land och upp p Libanon,
	nda till den stora floden, floden Frat.
001:008 Se, jag har givit landet i edert vld.  Gn nu och intagen detta
	land, som HERREN med ed har lovat edra fder, Abraham, Isak och
	Jakob, att giva t dem och t deras sd efter dem.
001:009 Och jag talade till eder p den tiden och sade: Jag frmr icke
	ensam bra eder.
001:010 HERREN, eder Gud, har frkat eder, och se, I ren nu talrika
	ssom stjrnorna p himmelen.
001:011 M Herren, edra fders Gud, n vidare frka eder tusenfalt och
	vlsigna eder, ssom han har lovat eder.
001:012 Men huru skall jag ensam kunna bra tyngden och brdan av eder
	och edert tvistande?
001:013 Utsen t eder visa, frstndiga och vlknda mn inom edra
	srskilda stammar, s skall jag stta dem till huvudmn ver
	eder.
001:014 I svaraden mig och saden: Ditt frslag r gott.
001:015 D tog jag huvudmnnen i edra stammar, visa och vlknda mn,
	och satte dem till huvudmn ver eder, till frestndare,
	somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och
	somliga ver tio, och till tillsyningsmn i edra srskilda
	stammar.
001:016 Och jag bjd d ocks edra domare och sade: Hren efter, vad
	edra brder hava sig emellan; och om ngon har en sak med sin
	broder eller med en frmling som bor hos honom, s dmen
	rttvist mellan dem.
001:017 I skolen icke hava anseende till personen, nr I dmen, utan
	hra den ringe likavl dom den hgre; I skolen icke frukta fr
	ngon mnniska, ty domen hr Gud till.  Men om ngot rende
	bliven eder fr svrt, skolen I hnskjuta det till mig, s att
	jag fr hra det.
001:018 S bjd jag eder p den tiden allt vad I skullen gra.
001:019 Och vi brto upp frn Horeb, och genom hela den stora och
	fruktansvrda ken som I haven sett vandrande vi stad till
	amorernas bergsbygd, ssom HERREN, vr Gud, hade bjudit oss;
	och vi kommo s till Kades-Barnea.
001:020 Och jag sade till eder: I haven nu kommit till amorernas
	bergsbygd, som HERREN vr Gud, vill giva oss.
001:021 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt vld.  Drag ditupp
	och intag det, ssom HERREN, dina fders Gud, har tillsagt dig.
	Frukta icke och var icke frfrad.
001:022 D trdden I fram till mig allasammans och saden: Lt oss snda
	stad ngra mn framfr oss, fr att de m utforska landet t
	oss och sedan avgiva sin berttelse infr oss, angende vgen p
	vilken vi skola draga ditupp, och angende de stder som vi
	skola komma till.
001:023 Detta frslag behagade mig, och jag tog tolv mn bland eder, en
	fr var stam.
001:024 Dessa begvo sig stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
	till Druvdalen och bespejade landet.
001:025 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgvo sin
	berttelse infr oss och sade: Det land som Herren, vr Gud,
	vill giva oss r gott.
001:026 Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstrviga mot
	HERRENS, eder Guds, befallning.
001:027 Och I knorraden i edra tlt och saden: Herren hatar oss, drfr
	har han frt oss ut ur Egyptens land fr att giva oss i
	amorernas hand och s frgra oss.
001:028 Varthn skola vi d draga?  Vra brder hava frfrat vra
	hjrtan, ty de sga: 'Dr r ett folk, strre och resligare n
	vi, dr ro stder, stora och befsta upp mot himmelen; ja, vi
	sgo dr ocks anakiter.'
001:029 D svarade jag eder: I skolen icke frskrckas och icke frukta
	fr dem.
001:030 HERREN, eder Gud, som gr framfr eder, skall sjlv strida fr
	eder, alldeles ssom han handlade mot eder i Egypten infr edra
	gon,
001:031 och alldeles ssom i knen som du har sett, dr HERREN, din Gud,
	bar dig, ssom en man br sin son, hela den vg I haven vandrat,
	nda till dess att I nu haven kommit hit.
001:032 Men detta oaktat trodden I icke p HERREN, eder Gud,
001:033 som gick framfr eder p vgen, fr att utse lgerplatser t
	eder: om natten i eld, fr att lysa eder p den vg I skullen
	g, och om dagen i molnskyn.
001:034 D nu HERREN hrde edra ord, blev han frtrnad och svor och
	sade:
001:035 Sannerligen, ingen av dessa mn, i detta onda slkte, skall f
	se det goda land som jag med ed har lovat giva t edra fder,
001:036 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f se det, och t
	honom och t hans barn skall jag giva det land han har betrtt,
	drfr att han i allt har efterfljt Herren.
001:037 Ocks p mig vredgades HERREN, fr eder skull, och sade: Icke
	heller du skall komma ditin.
001:038 Josua, Nuns son, han som r din tjnare, han skall komma ditin.
	Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet t
	Israel ssom arv.
001:039 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
	byte, och skola komma ditin, t dem skall jag giva landet, och
	de skola taga det i besittning.
001:040 Men I sjlva mn vnda eder t annat hll; bryten nu upp och
	tagen vgen mot knen, t Rda havet till.
001:041 D svaraden I och saden till mig: Vi hava syndat mot HERREN.
	Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles ssom HERREN, vr
	Gud, har bjudit oss.  Och I omgjordaden eder, var och en tog
	sina vapen, och med ltt mod drogen I upp mot bergsbygden.
001:042 Men HERREN sade till mig: Sg till dem: I skolen icke draga
	ditupp och giva eder i strid, ty jag r icke med bland eder;
	gren icke s, p det att I icke mn bliva slagna av edra
	fiender.
001:043 Och jag talade till eder, men I hrden icke drp, utan voren
	genstrviga mot HERRENS befallning och drogen i edert vermod
	upp mot bergsbygden.
001:044 Och amorerna som bodde dr i bergsbygden drogo mot eder och
	jagade eder, ssom bin gra, och slogo och frskingrade eder i
	Seir och drevo eder nda till Horma.
001:045 D vnden I tillbaka och grten infr HERRENS ansikte.  Men
	HERREN hrde icke eder rst och lyssnade icke till eder.
001:046 Och I stannaden lnge i Kades, s lnge det nu var.
002:001 Sedan vnde vi oss t annat hll, vi brto upp och togo vgen
	mot knen, t Rda havet till, ssom Herren hade tillsagt mig,
	och vi hllo en lng tid p med att tga omkring Seirs
	bergsbygd.
002:002 Och HERREN talade till mig och sade:
002:003 Lnge nog haven I hllit p med att tga omkring denna
	bergsbygd; vnden eder nu mot norr.
002:004 Och bjud folket och sg: I kommen nu att draga fram genom det
	omrde som tillhr edra brder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
	fastn de skola frukta fr eder, mn I taga eder vl till vara.
002:005 I skolen icke inlta eder i strid med dem, ty av deras land
	skall jag icke giva eder ens s mycket som en fotsbredd,
	eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning t
	Esau.
002:006 Mat att ta skolen I kpa av dem fr penningar; vatten att
	dricka skolen I ock kpa av dem fr penningar.
002:007 HERREN, din Gud, har ju vlsignat dig i alla dina hnders verk;
	han har ltit sig vrda om din vandring i denna stora ken; nu i
	fyrtio r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
	fattats dig.
002:008 S drog vi d stad bort ifrn vra brder, Esaus barn, som
	bodde i Seir, och lmnade Hedmarksvgen och Elat och
	Esjon-Geber.  Vi vnde oss nu t annat hll och drogo fram p
	vgen till Moabs ken.
002:009 Och Herren sade till mig: Du skall icke angripa Moab eller
	inlta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
	dig ngot till besittning, eftersom jag redan har givit Ar t
	Lots barn till besittning.
002:010 (Emerna bodde dr fordom, ett stort och talrikt och resligt
	folk, sdant som anakiterna.
002:011 Och likasom anakiterna rknas ocks de fr rafaer; men
	moabiterna kalla dem emer.
002:012 I Seir bodde dremot fordom horerna, men Esaus barn frdrevo
	dem fr sig och frgjorde dem och bosatte sig p det land som
	Herren hade givit dem till besittning.)
002:013 Stn nu upp och gn ver bcken Sered.  S gingo vi d ver
	bcken Sered.
002:014 Och den tid som tgick fr vr vandring frn Kades-Barnea, till
	dess vi gingo ver bcken Sered.  var trettiotta r, och under
	denna tid frgicks hela den slktet, alla stridbara mn i
	lgret, ssom Herren hade svurit att det skulle g dem.
002:015 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han snde frdelse i lgret
	bland dem och ryckte dem bort drur, s att de frgingos.

002:016 D nu alla stridbara mn i folket hade dtt ut,
002:017 talade HERREN till mig och sade:
002:018 Du drager nu ver Moabs grns, genom Ar,
002:019 och skall s komma i nrheten av Ammons barn; men du m icke
	angripa dessa, ej heller inlta dig i strid med dem, ty av
	Ammons barns land skall jag icke giva dig ngot till besittning,
	eftersom jag redan har givit det t Lots barn till
	besittning.
002:020 (Ssom ett rafaernas land rknas ocks detta; rafaer bodde
	fordom dr; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
002:021 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sdant som
	anakiterna.  Men Herren frgjorde dessa fr dem; de frdrevo dem
	och bosatte sig i deras land.
002:022 P samma stt hade han gjort fr Esaus barn, som bo i Seir, i
	det han fr dem frgjorde horerna; de frdrevo dem och bosatte
	sig i deras land, dr de bo nnu i dag.
002:023 Likas blevo averna, som bodde i byar nda fram till Gasa,
	frgjorda av kaftorerna, som drogo ut frn Kaftor och sedan
	bosatte sig i deras land.)
002:024 Stn nu upp, bryten upp och gn ver bcken Arnon.  Se, jag har
	givit Sihon, konungen i Hesbon, amoren, och hans land i ditt
	vld.  S begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
002:025 Redan i dag vill jag begynna att lta frskrckelse och fruktan
	fr dig komma ver alla folk under himmelen, s att de skola
	darra och bva fr dig, nr de hra berttas om dig.
002:026 Och jag skickade sndebud frn Kedemots ken till Sihon,
	konungen i Hesbon, med fridsam hlsning och lt sga:
002:027 Lt mig tga genom ditt land.  Raka vgen skall g, utan att
	vika av vare sig till hger eller till vnster.
002:028 Mat att ta m du lta mig kpa fr penningar; jag begr
	allenast att f tga vgen fram hrigenom
002:029 -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
	och av moabiterna, Ars inbyggare -- s att jag kan g ver
	Jordan in i det land som HERREN, vr Gud, vill giva oss.
002:030 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke lta oss tga genom
	sitt land, ty HERREN, din Gud, frhrdade hans sinne och
	frstockade hans hjrta, fr att han skulle giva honom i din
	hand, ssom ock nu har skett.
002:031 Och Herren sade till mig: Se, jag begynner nu att giva Sihon
	och hans land i ditt vld.  Begynn allts du nu att intaga det,
	s att du fr hans land till besittning.
002:032 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
	Jahas.
002:033 Men HERREN, vr Gud, gav honom i vrt vld, och vi slogo honom
	jmte hans sner och allt hans folk.
002:034 Och vi intogo d alla hans stder och gvo hela den manliga
	stadsbefolkningen till spillo, s ock kvinnor och barn; vi lto
	ingen slippa undan.
002:035 Allenast boskapen togo vi ssom byte, jmte rovet frn de stder
	vi intogo.
002:036 Frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalen
	nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro fr hga fr
	oss; allasammans gav HERREN, vr Gud, i vrt vld.
002:037 Men Ammons barns land lt du vara, hela landstrckan utefter
	bcken Jabbok, och stderna i bergsbygden, och allt vrigt varom
	HERREN, vr Gud, hade s bjudit.
003:001 Sedan vnde vi oss t annat hll och drogo upp t Basan till.
	Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
	oss, till Edrei.
003:002 Men HERREN sade till mig: Frukta icke fr honom, ty i din hand
	har jag givit honom och allt hans folk och honom p samma stt
	som du gjorde med Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon.
003:003 S gav HERREN, vr GUD, i vr hand ocks Og, konungen i Basan,
	och allt hans folk, och vi slogo honom och lto ingen av dem
	slippa undan.
003:004 Och vi intogo d alla hans stder, ingen stad fanns, som vi icke
	togo ifrn dem: sextio stder, hela landstrckan Argob, Ogs rike
	i Basan.
003:005 Alla dessa stder voro befsta med hga murar, med portar och
	bommar.  Drtill kom en stor mngd smstder.
003:006 Och vi gvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
	konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gvo vi
	till spillo, s ock kvinnor och barn.
003:007 Men all boskapen och rovet frn stderna togo vi ssom byte.
003:008 Frn amorernas tv konungar, som hrskade p andra sidan
	Jordan, togo vi allts d deras land, frn bcken Arnon nda
	till berget Hermon
003:009 -- vilket av sidonierna kallas fr Sirjon, men av amorerna
	kallas fr Senir --
003:010 alla stderna p sltten och hela Gilead och hela Basan, nda
	till Salka och Edrei, stderna i Ogs rike, i Basan.
003:011 Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
	rafaerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, ssom knt
	r, i Rabba i Ammons barns land; den r nio alnar lng och fyra
	alnar bred, alnen berknad efter lngden av en mans underarm.
003:012 Nr vi d hade intagit detta land, gav jag den del drav, som
	strcker sig frn Aroer vid bcken Arnon, samt hlften av
	Gileads bergsbygd med dess stder t rubeniterna och gaditerna.
003:013 terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag t ena
	hlften av Manasse stam, hela landstrckan Argob, hela Basan;
	detta kallas rafaernas land.
003:014 Jair, Manasses son, fick hela landstrckan Argob, nda till
	gesurernas och maakaternas omrde, och efter sitt eget namn
	kallade han landet -- nmligen Basan -- fr Jairs byar, ssom
	det heter nnu i dag.
003:015 Och t Makir gav jag Gilead.
003:016 Och t rubeniterna och gaditerna gav jag landet frn Gilead nda
	till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde grnsen -- och
	till bcken Jabbok, som r Ammons barns grns,
003:017 vidare Hedmarken med Jordan, som utgr grnsen, frn Kinneret
	nda till Pisgas sluttningar, p stra sidan.
003:018 Och jag bjd eder p den tiden och sade: HERREN, eder Gud, har
	givit eder detta land till besittning.  Men nu skolen alla I som
	ren stridbara mn draga vpnade stad i spetsen fr edra
	brder, Israels barn.
003:019 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att
	I haven mycken boskap -- m stanna kvar i de stder som jag har
	givit eder,
003:020 till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro, svl
	som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
	HERREN, eder Gud, vill giva dem p andra sidan Jordan; sedan mn
	I vnda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
	och en till sin besittning.
003:021 Och jag bjd Josua p den tiden och sade: Du har med egna gon
	sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv
	konungar.  P samma stt skall HERREN gra med alla riken dr du
	drager fram.
003:022 Frukten icke fr dem, ty HERREN, eder Gud, skall sjlv strida
	fr eder.
003:023 Och p den tiden bad jag till HERREN och sade:
003:024 Herre, HERRE, du har begynt att lta sin tjnare se din storhet
	och din starka hand; ty vilken r den gud i himmelen eller p
	jorden, som kan gra sdana verk och sdana vldiga grningar
	som du?
003:025 S lt mig nu f g ditver och se det goda landet p andra
	sidan Jordan, det goda berglandet dr och Libanon.
003:026 Men HERREN hade blivit frgrymmad p mig fr eder skull och
	ville icke hra mig, utan sade till mig: Lt det vara nog; tala
	icke vidare till mig om denna sak.
003:027 Stig nu upp p toppen av Pisga, och lyft upp dina gon mot
	vster och norr och sder och ster, och se med dina gon; ty
	ver denna Jordan skall du icke komma.
003:028 Och instt Josua i hans mbete, och styrk honom att vara
	frimodig och ofrfrad; ty det r han som skall g ditver i
	spetsen fr detta folk, och det r han som skall utskifta t dem
	ssom arv det land du ser.
003:029 Och s stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.
004:001 Och nu, Israel, hr de stadgar och rtter som jag vill lra
	eder, fr att I mn gra efter dem, p det att I mn leva och
	komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
	fders Gud, vill giva eder.
004:002 I skolen icke lgga ngot till det som jag bjuder eder, och I
	skolen icke taga ngot drifrn; I skolen hlla HERRENS, eder
	Guds, bud, som jag giver eder.
004:003 I haven med egna gon sett vad HERREN har gjort i frga om
	Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
	som fljde efter Baal-Peor.
004:004 Men I som hllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla nnu
	i dag.
004:005 Se, jag har lrt eder stadgar och rtter ssom HERREN, min Gud,
	har bjudit mig, p det att I mn gra efter dem i det land dit I
	nu kommen, fr att taga det i besittning.
004:006 I skolen hlla dem och gra efter dem, ty det skall tillrknas
	eder ssom vishet och frstnd av andra folk.  Nr de f hra
	alla dessa stadgar, skola sga: I sanning, ett vist och
	frstndigt folk r detta stora folk.
004:007 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar ro det s nra
	som HERREN, vr Gud, r oss, s ofta vi kalla honom?
004:008 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rtter
	s rttfrdiga som hela denna lag, vilken jag i dag frelgger
	eder?
004:009 Allenast tag dig till vara och akta dig vl, s att du icke
	frgter vad dina gon sgo, och icke lter vika ifrn ditt
	hjrta i all dina livsdagar, utan kungr det fr dina barn och
	dina barnbarn:
004:010 vad som skedde den dag d du stod infr HERREN, din Gud, vid
	Horeb, d HERREN sade till mig: Frsamla folket till mig, fr
	att jag m lta dem hra mina ord; m de s lra sig att
	frukta mig, s lnge de leva p jorden, och de lra sina barn
	detsamma.
004:011 Och I trdden fram och blevo stende nedanfr berget; och berget
	brann i eld nda upp till himmelen, och dr var mrker, moln
	och tcken.
004:012 Och HERREN talade till eder ur elden orden hrden I, men I sgen
	ingen gestalt, I hrden allenast en rst.
004:013 Och han frkunnade eder sitt frbund, som han bjd eder att
	hlla nmligen de tio orden; och han skrev dem p tv
	stentavlor.
004:014 Och mig bjd HERREN d att jag skulle lra eder stadgar och
	rtter, fr att I skullen gra efter dem i det land dit I nu
	dragen, till att taga det i besittning.
004:015 Och eftersom I icke sgen ngon gestalt den dag d HERREN talade
	till eder p Horeb ur elden, drfr mn I nu noga hava akt p
	eder sjlva.
004:016 s att I icke tagen eder till, vad frdrvligt r, genom att
	gra eder ngon belte, ngot slags avgudabild, ngot bild av
	man eller av kvinna.
004:017 eller ngon bild av ngot fyrfotadjur eller av ngon bevingad
	fgel som flyger under himmelen,
004:018 eller av ngot krldjur p marken eller av ngon fisk i vattnet
	under jorden.
004:019 Och nr du lyfter dina gon upp till himmelen och ser solen,
	mnen och stjrnorna, himmelens hela hrskara, d m du icke
	heller lta frfra dig att tillbedja dem och tjna dem; ty
	HERREN, din Gud, har givit dem t alla folk under hela himmelen
	till deras del.
004:020 Men eder har HERREN tagit, och han har frt eder ut ur
	smltugnen, ur Egypten, fr att I skullen bliva hans arvfolk,
	ssom nu har skett.
004:021 Och HERREN vredgades p mig fr eder skull, och svor att jag
	icke skulle f g ver Jordan och komma in i de goda land som
	HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
004:022 Ty jag skall d i detta land och icke g ver Jordan, men I
	skolen g ver den och taga detta goda land i besittning.
004:023 Tagen eder d till vara fr att frgta det frbund som HERREN,
	eder Gud, har slutit med eder, drigenom att I, alldeles emot
	HERRENS, eder Guds, bud, gren eder ngot belte, ngot slags
	bild.
004:024 Ty, HERREN, din Gud, r en frtrande eld, en nitlskande Gud.
004:025 Om nu s sker, nr du har ftt barn och barnbarn och I haven
	blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad frdrvligt
	r, genom att gra eder ngot belte, ngot slags bild, s att I
	gren vad som r ont i HERRENS, din Guds, gon och drmed
	frtrnen honom,
004:026 d tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
	med hast skolen frgs och utrotas ur det land dit I nu gn ver
	Jordan, fr att taga det i besittning; I skolen d icke lngre
	leva dr, utan skolen frvisso frgras.
004:027 Och HERREN skall frstr eder bland folken, och allenast en
	ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
	HERREN skall fra eder.
004:028 Och dr skolen I tjna gudar, gjorda av mnniskohnder, gudar av
	tr och sten, som varken se eller hra eller ta eller lukta.
004:029 Men nr I dr sken HERREN, din Gud, d skall du finna honom, om
	du frgar efter honom av allt ditt hjrta och av all din sjl.
004:030 Nr du r i nd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
	d skall du vnda ter till HERREN, din Gud, och hra hans rst.
004:031 Ty HERREN, din Gud, r en barmhrtig Gud.  Han skall icke frgta
	eller frdrva dig; han skall icke frgta det frbund han har
	ingtt med dina fder och med ed bekrftat.
004:032 Ty frga framfarna tider, dem som hava varit fre dig, frn den
	dag d Gud skapade mnniskor p jorden, frga ifrn himmelens
	ena nda till den andra om ngonsin ngot s stort som detta har
	skett, eller om man har hrt talas om ngot som r detta likt,
004:033 om ngot folk har hrt Guds rst tala ur elden, ssom du har
	hrt, och dock har blivit vid liv,
004:034 eller om ngon gud har frskt att komma och hmta ett folk t
	sig ut frn ett annat folk, genom hemskelser, tecken och under,
	genom krig, genom stark hand och utrckt arm, och genom stora,
	fruktansvrda grningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
	med eder i Egypten, infr dina gon.
004:035 Du har sjlv ftt se det, fr att du skulle veta att HERREN r
	Gud, och ingen annan n han.
004:036 Frn himmelen har han ltit dig hra sin rst fr att undervisa
	dig, och p jorden har han ltit dig se sin stora eld, och du
	har hrt hans ord ur elden.
004:037 Eftersom han nu lskade dina fder och utvalde deras avkomlingar
	efter dem, och sjlv med sin stora kraft frde dig ut ur
	Egypten,
004:038 och frdrev fr dig folk som voro strre och mktigare n du,
	och lt dig komma in i deras land och gav det t dig till
	arvedel, ssom nu har skett,
004:039 drfr skall du i dag veta och lgga p hjrtat att HERREN r
	Gud, uppe i himmelen och nere p jorden, han och ingen annan;
004:040 och du skall hlla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
	dig, p det att det m g dig vl och dina barn efter dig, och
	p det att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
	giva dig fr all tid.
004:041 Vid denna tid avskilde Mose tre stder p andra sidan Jordan, p
	stra sidan,
004:042 till vilka en drpare skulle kunna fly, om han hade drpt ngon
	utan vett och vilja, och utan att frut hava burit hat till
	honom; om han flydde till ngon av dessa stder, skulle han f
	bliva vid liv.
004:043 De voro: Beser i knen p slttlandet fr Rubens stam, Ramot i
	Gilead fr Gads stam och Golan i Basan fr Manasse stam.
004:044 Och detta r den lag som Mose frelade Israels barn,
004:045 dessa ro de vittnesbrd och stadgar och rtter som Mose
	fredrog fr Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
004:046 p andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
	land, amorernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
	Israels barn slogo, nr de hade dragit ut ur Egypten.
004:047 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
	amorernas tv konungars lnder, p andra sidan Jordan, p
	stra sidan,
004:048 frn Aroer vid bcken Arnons strand nda till berget Sion, det
	r Hermon,
004:049 och hela Hedmarken p andra sidan Jordan p stra sidan, nda
	till Hedmarkshavet, nedanfr Pisgas sluttningar.
005:001 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:

	Hr, Israel, de stadgar och rtter som jag i dag framstller fr
	eder, och lren eder dem och hllen dem och gren efter dem.
005:002 HERREN, vr Gud, slt ett frbund med oss p Horeb.
005:003 Icke med vra fder slt HERREN detta frbund, utan med oss
	sjlva som st hr i dag, oss alla som nu leva.
005:004 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p berget ur elden.
005:005 Jag stod d mellan HERREN och eder, fr att frkunna eder vad
	HERREN talade, ty I fruktaden fr elden och stegen icke upp p
	berget.  Han sade:

005:006 Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
	trldomshuset.
005:007 Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
005:008 Du skall icke gra dig ngot belte, som r en bild vare sig av
	det som r uppe i himmelen, eller av det som r i vattnet under
	jorden.
005:009 Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
	HERREN, sin Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
	missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
	nr man hatar mig,
005:010 men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
	bud.
005:011 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
	icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
005:012 Hll sabbatsdagen, s att du helgar den, ssom HERREN, din Gud,
	har bjudit dig.
005:013 Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
005:014 men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
	ingen syssla frrtta, ej heller din son eller sin dotter, eller
	din tjnare eller din tjnarinna, eller din oxe eller din sna
	eller ngon av dina dragare, ej heller frmlingen som r hos dig
	inom dina portar; p det att din tjnare och din tjnarinna m
	hava ro svl som du.
005:015 Du skall komma ihg att du sjlv har varit trl i Egyptens land,
	och att HERREN, din Gud, har frt dig ut drifrn med stark hand
	och utrckt arm; drfr har HERREN, din Gud bjudit dig att hlla
	sabbatsdagen.
005:016 Hedra din fader och din moder, ssom HERREN, din Gud har bjudit
	dig, p det att du m lnge leva och det m g dig vl i det
	land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
005:017 Du skall icke drpa.
005:018 Du skall icke heller beg ktenskapsbrott.
005:019 Du skall icke heller stjla.
005:020 Du skall icke heller bra falsk vittnesbrd mot din nsta.
005:021 Du skall icke heller hava begrelse till din nstas hustru.  Du
	skall icke heller hava lust till din nstas hus, ej heller till
	hans ker eller hans tjnare eller hans tjnarinna, ej heller
	till hans oxe eller hans sna, ej heller till ngot som tillhr
	din nsta.
005:022 Dessa ord talade HERREN till hela eder frsamling p berget, ur
	elden, molnskyn och tcknet, med hg rst, och han talade s
	intet mer.  Och han skrev dem p tv stentavlor, som han gav t
	mig.
005:023 Nr I hrden rsten ur mrkret, medan berget brann i eld,
	trdden I fram till mig, alla I som voren huvudmn fr edra
	stammar, s ock edra ldste.
005:024 Och I saden: Se, HERREN, vr Gud, har ltit oss se sin
	hrlighet och sin storhet, och vi hava hrt hans rst ur elden.
	I dag hava vi sett att Gud kan tala med en mnniska och dock
	lta henne bliva vid liv.
005:025 Varfr skola vi d likvl d?  Denna stora eld kommer ju att
	frtra oss.  Om vi n vidare f hra HERRENS, vr Guds, rst, s
	mste vi d.
005:026 Ty vem finnes vl bland allt ktt som kan, ssom vi hava gjort,
	hra den levande Gudens rst tala ur elden och dock bliva vid
	liv?
005:027 Trd du fram och hr allt vad HERREN, vr Gud, sger, och tala
	du till oss allt vad HERREN, vr Gud, talar till dig, s vilja
	vi hra det och gra drefter.
005:028 Och HERREN hrde edra ord, nr I s taladen till mig; och HERREN
	sade till mig: Jag har hrt de ord som detta folk har talat till
	dig.  De hava rtt i allt vad de hava talat.
005:029 Ack att de hade sdana hjrtan, att de fruktade mig och hlle
	alla mina bud alltid!  Det skulle ju d g dem och deras barn vl
	evinnerligen.
005:030 G nu och sg till dem: 'Vnden tillbaka till edra tlt.'
005:031 Men du sjlv m stanna kvar hr hos mig, s skall frkunna fr
	dig alla de bud och stadgar och rtter som du skall lra dem,
	fr att de m gra efter dem i det land som jag vill giva dem
	till besittning.
005:032 S hllen nu och gren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder.  I
	skolen icke vika av vare sig till hger eller till vnster.
005:033 P de vgar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g skolen I
	alltid vandra, fr att I mn bliva vid liv och det m g eder
	vl, och fr att I mn lnge leva i det land som I skolen taga i
	besittning.
006:001 Och dessa ro de bud, stadgar och rtter som HERREN, eder Gud,
	har bjudit mig att lra eder, fr att I skolen gra efter dem i
	det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
006:002 detta p det att du m frukta HERREN, din Gud, s att du hller
	alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
	din sonson, i all dina livsdagar, och p det att du m lnge
	leva.
006:003 S skall du nu hra, Israel, och hlla dem och gra efter dem,
	fr att det m g dig vl, och fr att I mn frka eder mycket,
	ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig -- ett land som
	flyter av mjlk och honung.

006:004 Hr, Israel!  HERREN, vr gud, HERREN r en.
006:005 Och du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av
	all din sjl och av all din kraft.
006:006 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lgga p ditt hjrta.
006:007 Och du skall inskrpa dem hos dina barn och tala om fr dem, nr
	du sitter i ditt hus och nr du gr p vgen, nr du lgger dig
	och nr du str upp.
006:008 Och du skall binda dem ssom ett tecken p din hand, och de
	skola vara ssom ett mrke p din panna.
006:009 Och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
	portar.

006:010 Nr nu HERREN, din Gud, lter dig komma in i det land som han
	med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva
	dig -- stora och vackra stder, som du icke har byggt,
006:011 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
	uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingrdar och
	olivplanteringar, som du icke har planterat -- och nr du d
	ter och bliver mtt,
006:012 s tag dig till vara fr att frgta HERREN, som har frt dig ut
	ur Egyptens land, ur trldomshuset.
006:013 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjna, och
	vid hans namn skall du svrja.
006:014 I skolen icke flja efter andra gudar, ngon av de folks gudar,
	som bo runt omkring eder,
006:015 ty en nitlskande Gud r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
	du m taga dig till vara, s att icke HERRENS, din Guds, vrede
	upptndes mot dig, och han utrotar dig frn jorden.
006:016 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, ssom I frestaden honom i
	Massa.
006:017 I skolen troget hlla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbrd
	och stadgar som han hat givit dig.
006:018 Och du skall gra vad rtt och gott r i HERRENS gon, fr att
	det m g dig vl, och fr att du m komma in i det goda land
	som HERREN med ed har lovat t dina fder, och taga det i
	besittning,
006:019 drigenom att han driver undan fr dig all dina fiender, ssom
	HERREN har lovat.
006:020 Nr din son i framtiden frgar dig: Vad betyda de vittnesbrd
	och stadgar och rtter som HERREN, vr Gud, har givit eder?
006:021 d skall du svara din son: Vi voro Faraos trlar i Egypten, men
	med stark hand frde HERREN oss ut ur Egypten.
006:022 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
	p Farao och hela hans hus infr vra gon.
006:023 Men oss frde han ut drifrn, fr att lta oss komma in och
	giva oss det land som han med ed har lovat t vra fder.
006:024 Och HERREN bjd oss att gra efter all dessa stadgar och att
	frukta HERREN, vr Gud, fr att det alltid skulle g oss vl, i
	det att han behlle oss vid liv, ssom ock hittills har skett.
006:025 Och det skall lnda oss till rttfrdighet, nr vi hlla och
	gra efter alla dessa bud, infr HERREN, vr Guds, ansikte,
	ssom han har bjudit oss.
007:001 Nr HERREN, din Gud lter dig komma in i det land di du nu gr,
	fr att taga i besittning, och nr han fr dig frjagar stora
	folk -- hetiterna, girgaserna, amorerna, kananerna,
	perisserna, hiverna och jebuserna, sju folk, strre och
	mktigare n du --
007:002 nr HERREN, din Gud, giver dessa i ditt vld och du slr dem, d
	skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta frbund med
	dem eller visa dem nd.
007:003 Du skall icke befrynda dig med dem; dina dttrar skall du icke
	giva t deras sner, och deras dttrar skall du icke taga till
	hustrur t dina sner.
007:004 Ty de skola d frleda dina sner att vika av ifrn mig och
	tjna andra gudar, och HERRENS vrede skall d upptndas mot eder
	och han skall med hast frgra dig.
007:005 Utan s skolen I gra med dem I skolen bryta ned deras altaren
	och sl snder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
	brnna upp deras belten i eld.
007:006 Ty du r ett folk som r helgat t HERREN, din Gud; dig har
	HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framfr
	alla andra folk p jorden.
007:007 Icke drfr att I voren strre n alla andra folk var det som
	HERREN fste sig vid eder och utvalde eder, ty I ren ju mindre
	n alla andra folk;
007:008 utan drfr att HERREN lskade eder och ville hlla den ed som
	han hade svurit fder, drfr frde HERREN eder ut med stark
	hand och frlossade dig ur trldomshuset, ur Faraos, den
	egyptiske konungens, hand.
007:009 S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den rtte Guden, den
	trofaste Guden, som hller frbund och bevarar nd intill
	tusende led, nr man lskar honom och hller hans bud,
007:010 men som utan frskoning vedergller och frgr dem som hata
	honom.  Han drjer icke, nr det gller dem som hata honom; utan
	frskoning vedergller han dem.
007:011 S hll nu de bud och stadgar och rtter som jag i dag giver
	dig, och gr efter dem.
007:012 Om I nu hren dessa rtter och hllen dem och gren efter dem,
	s skall HERREN, din Gud, till ln drfr lta sitt frbund och
	sin nd best, vad han med ed lovade dina fder.
007:013 Han skall d lska dig och vlsigna sitt livs frukt och din
	marks frukt, din sd, ditt vin och din olja, dina fkreaturs
	avfda och din smboskaps avel, i det land som han med ed har
	lovat dina fder att giva dig.
007:014 Vlsignad skall du bliva framfr alla andra folk; bland dina mn
	och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
	boskap.
007:015 Och HERREN skall avvnda frn dig all krankhet; ingen av
	Egyptens alla svra sjukdomar, som du vl knner, skall han
	lgga p dig; han skall i stllet lta dem komma ver alla dem
	som hata dig.
007:016 Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
	utrota; du skall icke visa dem ngon skonsamhet.  Du skall icke
	heller tjna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara fr dig.
007:017 Om du ock sger vid dig sjlv: Dessa folk ro strre n jag;
	huru skall jag kunna frdriva dem?,
007:018 s m du dock icke frukta fr dem; du skall tnka p vad HERREN,
	din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
007:019 p de stora hemskelser som du med egna gon sg, och p de
	tecken och under och p den starka hand och utrckta arm varmed
	HERREN, din Gud, frde dig ut.  P samma stt skall HERREN, din
	Gud, nu gra med alla de folk som du fruktar fr.
007:020 Drtill skall HERREN, din Gud, snda getingar ver dem, till
	dess att de som ro kvar och hlla sig gmda fr dig hava blivit
	utrotade.
007:021 Du m icke frskrckas fr dem, ty HERREN, din Gud, r mitt
	ibland dig, en stod och fruktansvrd Gud.
007:022 Och HERREN, din Gud, skall frjaga dessa hedningar fr dig, men
	blott smningom.  Du skall icke med hast f frgra dem, p det
	att vilddjuren icke m frka sig till din skada.
007:023 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt vld och snda stor
	frvirring bland dem, till dess att de frgras.
007:024 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
	utrota till och med deras namn, s att de icke mer finnas under
	himmelen.  Ingen skall kunna st dig emot, till dess du har
	frgjort dem.
007:025 Deras gudabelten skola I brnna upp i eld.  Du skall icke hava
	begrelse till det silver och det guld som finnes p dem, och
	icke taga ngot av detta fr din rkning, p det att du icke m
	snrjas drav; ty en styggelse r det fr HERREN, din Gud.
007:026 Och du skall icke lta ngon styggelse komma in i ditt hus, p det
	att du icke ocks sjlv m bliva given till spillo.  Du skall
	rkna det ssom en skndlighet och en styggelse, ty det r givet
	till spillo.
008:001 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hllen, och efter
	dem skolen I gra, fr att I mn komma in i och taga i
	besittning det land som HERREN med ed har lovat t edra
	fder.
008:002 Och du skall komma ihg allt vad som har skett p den vg HERREN,
	din Gud, nu i fyrtio t har ltit dig vandra i knen, fr att
	tukta dig och prva dig, s att han kunde frnimma vad som var i
	ditt hjrta: om du ville hlla hans bud eller icke.
008:003 Ja, han tuktade dig och lt dig hungra, och han gav dig manna
	att ta, en mat som du frut icke visste av, och som icke heller
	dina fder visste av; p det att han skulle lra dig frst att
	mnniskan lever icke allenast av brd, utan att hon lever av
	allt det som utgr av HERRENS mun.
008:004 Dina klder blevo icke utslitna p dig, och din fot svullnade
	icke under dessa fyrtio r.
008:005 S skall du d frst i ditt hjrta att HERREN, din Gud, fostrar
	dig, ssom en man fostrar sin son;
008:006 och du skall hlla HERRENS, din Guds, bud, s att du vandrar p
	hans vgar och fruktar honom.
008:007 Ty HERREN, din Gud, lter dig nu komma in i ett gott land, ett
	land dr vattenbckar, kllor och djupa vatten flda fram i
	dalar och p berg,
008:008 ett land med vete och korn, med vintrd, fikontrd och
	granattrd, ett land med dla olivtrd och med honung,
008:009 ett land dr du icke skall ta ditt brd i torftighet, dr intet
	skall fattas dig, ett land vars stenar innehlla jrn, och ur
	vars berg du skall bryta koppar.
008:010 Dr skall du ta och bliva mtt, och du skall s lova HERREN,
	din Gud, fr det goda land som han har givit dig.
008:011 Tag dig d till vara fr att frgta HERREN, din Gud, s att du
	icke hller hans bud och rtter och stadgar, som jag i dag giver
	dig.
008:012 Ja, nr du ter och bliver mtt, och bygger vackra hus och bor i
	dem,
008:013 nr dina fkreatur och din smboskap frkas, och ditt silver
	och guld frkas, och allt annat du har frkas,
008:014 d m ditt hjrta icke bliva hgmodigt, s att du frgter
	HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
	trldomshuset.
008:015 och som har lett dig genom den stora och fruktansvrda knen,
	bland giftiga ormar och skorpioner, ver frtorkad mark, dr
	intet vatten t dig komma ut ur den hrda klippan,
008:016 och som gav dig manna att ta i knen, en mat som dina fder
	icke visste av -- detta p det att han skulle tukta dig och
	prva dig, fr att sedan kunna gra dig gott.
008:017 Du m icke sga vid dig sjlv: Min egen kraft och min hands
	styrka har frskaffat mig denna rikedom,
008:018 utan du m komma ihg att det r HERREN, din Gud, som giver dig
	kraft att frvrva rikedom, drfr att han vill upprtta det
	frbund som han med ed har ingtt med dina fder -- ssom och
	hittills har skett.
008:019 Men om du frgter HERREN, din Gud, och fljer efter andra gudar
	och tjnar dem och tillbeder dem, s betygar jag i dag infr eder
	att I frvisso skolen frgs.
008:020 P samma stt som hedningarna som HERREN frgr fr eder skolen
	ocks I d frgs, drfr att I icke hrden HERRENS, eder Guds
	rst.
009:001 Hr, Israel!  Du gr nu ver Jordan, fr att komma ditin och
	underlgga dig folk, strre och mktigare n du, stder, stora
	och befsta upp mot himmelen,
009:002 anakiternas stora och resliga folkstam, som du sjlv knner, och
	om vilken du har hrt att man sger: Vem kan st emot Anaks
	barn!
009:003 S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den som gr framfr
	dig, ssom en frtrande eld; han skall frgra dem, och han
	skall frgra dem, och han skall dmjuka dem fr dig, och du
	skall frdriva dem och utrota dem med hast, ssom HERREN har
	lovat dig.
009:004 D nu HERREN, din Gud, driver dem undan fr dig, m du icke sga
	vid dig sjlv: Fr min rttfrdighets skull har HERREN ltit
	mig komma in i detta land och taga det i besittning.  Ty dessa
	hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN frdriver dem
	fr dig.
009:005 Icke din rttfrdighet och din rttsinnighet r det som gr att
	du fr komma in i deras land och taga det i besittning, utan
	dessa hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN, din
	Gud, frdriver dem fr dig.  S vill ock HERREN uppfylla vad han
	med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
009:006 Drfr m du nu veta att det icke r din rttfrdighet som gr
	att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
	besittning; ty du r ett hrdnackat folk.
009:007 Kom ihg, frgt icke, huru du i knen frtrnade HERREN, din
	Gud.  Allt ifrn den dag d du drog ut ur Egyptens land, nda
	till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstrviga mot
	HERREN.
009:008 Vid Horeb frtrnaden I HERREN, och HERREN vredgades p eder, s
	att han ville frgra eder.
009:009 Nr jag hade stigit upp p berget fr att taga emot
	stentavlorna, det frbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
	eder, stannade jag p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter,
	utan att ta och utan att dricka.
009:010 Och HERREN gav mig de tv stentavlorna, p vilka Gud hade
	skrivit med sitt finger; vad dr stod var alldeles lika med de
	ord HERREN hade talat med eder p berget ur elden, den dag d I
	voren frsamlade dr.
009:011 Och nr de fyrtio dagarna och de fyrtio ntterna voro frlidna,
	gav HERREN mig de tv stentavlorna, frbundets tavlor.
009:012 Och HERREN sade till mig: St upp och g med hast ned
	hrifrn, ty ditt folk, som du har frt ut ur Egypten, har tagit
	sig till, vad frdrvligt r.  De hava redan vikit av ifrn den
	vg som jag bjd dem g; de hava gjort sig ett gjutet belte.
009:013 Och HERREN talade till mig och sade: jag har sett att detta
	folk r ett hrdnackat folk.
009:014 Lmna mig i fred, ty jag vill frgra dem och utplna deras
	namn, s att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
	sedan gra till ett folk som r mktigare och strre n detta.
009:015 D vnde jag mig om och steg ned frn berget, som brann i eld;
	och jag hade i mina bda hnder frbundets tv tavlor.
009:016 Och jag fick d se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
	haden gjort eder en gjuten kalv; s haden I redan vikit av ifrn
	den vg som HERREN hade bjudit eder g.
009:017 D fattade jag i de bda tavlorna och kastade dem ifrn mig med
	bda hnderna och slog snder dem infr edra gon.
009:018 Och jag fll ned infr HERRENS ansikte och lg s, likasom frra
	gngen i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan
	att dricka, fr all den synds skulle som I haden begtt genom
	att gra vad ont var i HERRENS gon, till att frtrna honom.
009:019 Ty jag fruktade fr den vrede och frbittring mot eder, av
	vilken HERREN hade blivit s uppfylld att han ville frgra
	eder.  Och HERREN hrde mig ven denna gng.
009:020 Ocks p Aron blev HERREN mycket vred, s att han ville frgra
	honom, och jag bad d jmvl fr Aron.
009:021 Sedan tog jag kalven, syndabeltet som I haden gjort, och brnde
	den i eld och krossade snder den vl, till dess att den blev
	fint stoft, och det stoftet kastade jag i bcken som flt ned
	frn berget.
009:022 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava frtrnaden I ock
	HERREN.
009:023 Och nr HERREN ville snda eder stad frn Kades-Barnea och
	sade: Dragen upp och intagen det land som jag har givit
	eder, d voren I genstrviga mot HERREN, eder Guds, befallning
	och trodden honom icke och hrden icke hans rst.
009:024 Ja, genstrviga haven I varit mot HERREN allt ifrn den dag d
	jag lrde knna eder.
009:025 S fll jag d ned infr HERRENS ansikte och lg s i de fyrtio
	dagarna och de fyrtio ntterna; ty HERREN hade sagt att han
	ville frgra eder.
009:026 Och jag bad till HERREN och sade: Herre, HERRE, frdrva icke
	ditt folk och din arvedel, som du har frlossat med din stora
	makt, och som du med stark hand har frt ut ur Egypten.
009:027 Tnk p dina tjnare Abraham, Isak och Jakob, se icke p detta
	folks hrdhet, ogudaktighet och synd;
009:028 p det att man icke m sga i det land varur du har frt oss ut:
	'Drfr att HERREN, icke frmdde fra dem in i det land som han
	hade lovat t dem, och drfr att han hatade dem, frde han dem
	ut och lt dem d i knen.'
009:029 De ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut med din
	stora kraft och din utrckta arm.
010:001 P den tiden sade HERREN till mig: Hugg ut t dig tv
	stentavlor, likadana som de frra voro, och stig upp till mig p
	berget; gr dig och en ark av tr.
010:002 Och sedan jag har skrivit p tavlorna samma ord som stodo p de
	frra tavlorna, vilka du slog snder, skall du lgga dem i
	arken.
010:003 S gjorde jag d en ark av akacietr och hgg ut tv stentavlor,
	likadana som de frra voro.  Och jag steg upp p berget och hade
	med mig de tv tavlorna.
010:004 Och han skrev p tavlorna detsamma som var skrivet frra gngen,
	de tio ord som HERREN hade talat till eder p berget ur elden,
	den dag d I voren frsamlade dr.  Och HERREN gav dem t mig.
010:005 Sedan vnda jag mig om och steg ned frn berget och lade
	tavlorna i arken som jag hade gjort, och dr fingo de ligga,
	ssom HERREN hade bjudit mig.
010:006 Och Israels barn brto upp frn Beerot-Bene-Jaakan och tgade
	till Mosera.  Dr dog Aron och blev dr ocks begraven; och hans
	som Eleasar blev prst i hans stlle.
010:007 Drifrn brto de upp och tgade till Gudgoda, och frn Gudgoda,
	och frn Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p
	vattenbckar.
010:008 P den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bra HERRENS
	frbundsark, till att st infr HERRENS ansikte och gra tjnst
	infr honom, och till att vlsigna i hans namn, ssom den har
	att gra nnu i dag.
010:009 Drfr fick Levi ingen lott eller arvedel jmte sina brder.
	HERREN r hans arvedel, ssom HERREN, din Gud, har sagt honom.
010:010 Och jag stannade p berget lika lnge som frra gngen, fyrtio
	dagar och fyrtio ntter; och HERREN hrde mig ocks denna gng:
	HERREN ville icke frdrva mig.
010:011 Och HERREN sade till mig: St upp och g stad framfr folket,
	och lt dem bryta upp, fr att de m komma in i och taga i
	besittning det land som jag med ed har lovat deras fder att
	giva dem.
010:012 Och nu Israel, var r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
	annat n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
	p hans vgar och lskar honom, och att du tjnar HERREN, din
	Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl,
010:013 s att du hller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
	dig, p det att det m g dig vl?
010:014 Se, HERREN, din Gud, tillhr himlarna och himlarnas himmel,
	jorden och allt vad drp r;
010:015 men allenast vid dina fder fste sig HERREN och lskade dem;
	och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
	bland alla folk, ssom I nu sjlva sen.
010:016 Omskren drfr edert hjrtas frhud, och varen icke lnge
	hrdnackade.
010:017 Ty HERREN, eder Gud, r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
	store, den vldige och fruktansvrde Guden, som icke har
	anseende till personen och icke tager mutor;
010:018 som skaffar den faderlse och nkan rtt, och som lskar
	frmlingen och giver honom mat och klder.
010:019 Drfr skolen ocks I lska frmlingen; I haven ju sjlva varit
	frmlingar i Egyptens land.
010:020 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjna, och till
	honom skall du hlla dig, och vid hans namn skall du svrja.
010:021 Han r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
	och underbara grningar som du med egna gon har sett.
010:022 Sjuttio personer voro dina fder, som drogo ned till Egypten,
	men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik ssom himmelens
	stjrnor.
011:001 S skall du nu lska HERREN, din Gud, och hlla vad han bjuder
	dig hlla, hans stadgar och rtter och bud, alltid.
011:002 Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke
	hava frnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har
	fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
	utrckta arm,
011:003 de tecken och grningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
	konungen i Egypten, och med hela hans land,
011:004 och vad han gjorde med egyptiernas hr, med deras hstar och
	vagnar, huru han lt Rda havets vatten strmma ver dem, nr de
	frfljde eder, och huru HERREN d frgjorde dem, s att de nu
	icke mer ro till;
011:005 och vad han gjorde med eder i knen, nda till dess I kommen
	hit,
011:006 och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
	sner, huru jorden ppnade sin mun och uppslukade dem med deras
	hus och deras tlt och allt levande som fljde dem, och detta
	mitt i hela Israel.
011:007 Ty I haven ju med egna gon sett alla de stora grningar som
	HERREN har gjort.
011:008 S hllen d alla de bud som jag i dag giver dig, p det att I
	med frimodighet mn kunna g in i och intaga det land dit I nu
	dragen, fr att taga det i besittning,
011:009 och p det att I mn lnge leva i det land som HERREN med ed har
	lovat edra fder att giva t dem och deras efterkommande, ett
	land som flyter av mjlk och honung.
011:010 Ty det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning, r
	icke ssom Egyptens land, varifrn I haven dragit ut, dr du
	mste trampa upp vatten till den sd du sdde, ssom man gr i
	en kkstrdgrd;
011:011 nej, det land dit I nu dragen, fr att taga det i besittning, r
	ett land med berg och dalar, som fr vatten att dricka genom
	himmelens regn,
011:012 ett land som HERREN, din Gud, lter sig vrda om, och p vilket
	HERRENS, din Guds, gon bestndigt vila, frn rets begynnelse
	till rets slut.
011:013 Om i nu hren de bud som jag i dag giver eder, s att I lsken
	HERREN, eder Gud, och tjnen honom av allt edert hjrta och av
	all eder sjl,
011:014 s skall jag giva t edert land regn i rtt tid, hstregn och
	vrregn, och du skall f inbrga din sd och ditt vin och din
	olja.
011:015 Och jag skall giva din boskap grs p din mark; och du skall ta
	och bliva mtt.
011:016 Men tagen eder till vara, lten icke edra hjrtan bliva
	frfrda, s att I viken av och tjnen andra gudar och
	tillbedjen dem;
011:017 ty d skall HERRENS vrede upptndas mot eder, och han skall
	tillsluta himmelen, s att regn icke faller och marken icke
	giver sin grda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
	goda land som HERREN vill giva eder.
011:018 S skolen I nu lgga dessa mina ord p edert hjrta och edert
	sinne, och I skolen binda dem ssom ett tecken p eder hand, och
	de skola vara ssom ett mrke p eder panna;
011:019 och I skolen lra edra barn dem, i det att du talar om dem, nr
	du sitter i ditt hus och nr du str upp.
011:020 och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
	portar;
011:021 p det att I och edra barn mn lnge f bo i det land som HERREN
	med ed har lovat edra fder att giva dem, lika lnge som
	himmelen vlver sig ver jorden.
011:022 Ty om I hllen alla dessa bud som jag giver eder och gren efter
	dem, s att I lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p
	hans vgar och hllen eder till honom,
011:023 d skall HERREN frdriva alla dessa folk fr eder, och I skolen
	underlgga eder folk som ro strre och mktigare n I.
011:024 Var ort eder fot betrder skall bliva eder.  Frn knen till
	Libanon, ifrn floden -- floden Frat -- nda till Vstra havet
	skall edert omrde strcka sig.
011:025 Ingen skall kunna st eder emot.  Fruktan och frskrckelse fr
	eder skall HERREN, eder Gud, lta komma ver hela det land I
	betrden, ssom han har lovat eder.
011:026 Se, jag frelgger eder i dag vlsignelse och frbannelse:
011:027 vlsignelse, om I hren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
	giver eder,
011:028 och frbannelse, om I icke hren HERRENS, eder Guds, bud, utan
	viken av ifrn den vg jag i dag bjuder eder g och fljen efter
	andra gudar, som I icke knnen.
011:029 Och nr HERREN, din Gud, har ltit dig komma in i det land dit
	du nu gr, fr att taga det i besittning, skall du lta berget
	Gerissim bliva platsen fr vlsignelsen och berget Ebal platsen
	fr frbannelsen.
011:030 (Dessa berg ligga, ssom knt r, p andra sidan Jordan, bortom
	Vstra vgen, i hedmarkskananernas land, mitt emot Gilgal,
	bredvid Mores terebintlund.)
011:031 Ty I gn nu ver Jordan, fr att komma in i och taga i
	besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
	skolen taga det i besittning och bo dr.
011:032 Hllen d alla de stadgar och rtter som jag i dag frelgger
	eder, och gren efter dem.
012:001 Dessa ro de stadgar och rtter som I skolen hlla och iakttaga
	i det land som HERREN, dina fders Gud, har givit dig till
	besittning; s lnge I leven p jorden skolen I hlla dem.
012:002 I skolen i grund frda alla platser dr de folk som I
	frdriven hava hllit sin gudstjnst, vare sig detta har skett
	p hga berg och hjder eller ngonstdes under grna trd.
012:003 I skolen bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och
	brnna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabelten,
	och I skolen utrota deras namn frn sdana platser.
012:004 Nr I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke gra ssom de,
012:005 utan den plats som HERREN, eder Gud, utvljer inom ngon av edra
	stammar till att dr fsta sitt namn, denna boning skolen I ska
	och dit skall du g.
012:006 Och dit skolen I fra edra brnnoffer och slaktoffer, eder
	tionde, vad edra hnder bra fram ssom offergrd, edra
	lftesoffer och frivilliga offer och det frstfdda av edra
	fkreatur och eder smboskap.
012:007 Och dr skolen I ta infr HERRENS, eder Guds, ansikte, och
	gldja eder med edert husfolk ver allt vad I haven frvrvat,
	allt varmed HERREN, din Gud, vara rttast;
012:008 I skolen d icke gra ssom vi nu gra hr, var och en vad honom
	tyckes vara rttast.
012:009 I haven ju nnu icke kommit till ro och till den arvedel som
	HERREN, din Gud, vill giva dig.
012:010 Men nr I haven gtt ver Jordan och bon i det land som HERREN,
	eder Gud, vill giva eder till arvedel, och nr han har ltit
	eder f ro fr alla edra fiender runt omkring, d att I bon i
	trygghet,
012:011 d skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utvljer till
	boning t sitt namn fra allt vad jag nu bjuder eder: edra
	brnnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra hnder bra
	fram ssom offergrd, s ock alla de utvalda lftesoffer som I
	loven HERREN.
012:012 Och s skolen I gldja eder infr HERREN, eder Guds, ansikte,
	med edra sner och dttrar, edra tjnare och tjnarinnor, och
	med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
	eller arvedel med eder.
012:013 Tag dig till vara fr att offra dina brnnoffer p ngon annan
	plats som kan falla din in;
012:014 nej, p den plats HERREN utvljer inom en av dina stammar, dr
	skall du offra dina brnnoffer, och dr skall du gra allt vad
	jag eljest bjuder dig.
012:015 Dock fr du, s mycket dig lyster, slakta och ta ktt inom
	vilken som helst av dina stder, i mn av den vlsignelse som
	HERREN, din Gud, giver dig.  Bde den som r oren och den som r
	ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
012:016 Men blodet skolen I icke frtra I skolen gjuta ut det p jorden
	ssom vatten.
012:017 Du fr allts icke hemma inom dina portar ta tionde av din sd,
	ditt vin och din olja, ej heller det frstfdda av dina
	fkreatur och din smboskap, ej heller ngot av de lftesoffer
	som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
	hand br fram ssom offergrd;
012:018 utan infr HERREN, din Guds, ansikte, p den plats som HERREN,
	din Gud, utvljer skall du ta sdant, med din son och din
	dotter, din tjnare och din tjnarinna, och med leviten som bor
	inom dina portar; och s skall du gldja dig infr HERRENS, din
	Guds, ansikte ver allt vad du har frvrvat.
012:019 Tag dig till vara fr att glmma bort leviten, s lnge du lever
	i ditt land.
012:020 Om du allts, nr HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omrde,
	ssom han har lovat dig, tnker s: Jag vill ta ktt -- ifall
	det nu lyster fr dig att ta ktt -- s m du d ta ktt, s
	mycket dig lyster.
012:021 Om den plats som HERREN, din Gud, utvljer till att dr fsta
	sitt namn ligger fr avlgset fr dig, s m du, i enlighet med
	vad jag har bjudit dig, slakta av de fkreatur och av den
	smboskap som HERREN har givit dig, och ta drav hemma inom
	dina portar, s mycket av din lyster.
012:022 Men du skall ta p samma stt som man ter gasell- eller
	hjortktt; bde den som r oren och den som r ren m ta drav.
012:023 Allenast skall du vara stndaktig i att icke frtra blodet; ty
	blodet r sjlen, och sjlen skall du icke frtra med kttet.
012:024 Du skall icke frtra det; du skall gjuta ut det p jorden ssom
	vatten.
012:025 Du skall icke frtra det, p det att det m g dig vl och dina
	barn efter dig, nr du gra vad rtt r i HERRENS gon.
012:026 Men de heliga gvor som du vill bra fram, och dina lftesoffer,
	dem skall du fra med dig till den plats som HERREN utvljer.
012:027 Och av dina brnnoffer skall du offra bde kttet och blodet p
	HERRENS, din Guds, altare.  Av dina slaktoffer dremot skall vl
	blodet gjutas ut p HERRENS, din Guds, altare, men kttet m du
	ta.
012:028 Alla dessa bud som jag giver dig skall du hlla och hra, fr
	att det m g dig vl och dina barn efter dig, till evig tid,
	nr du gr var gott och rtt r i HERRENS, din Guds, gon.
012:029 Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
	kommer, fr att frdriva dem fr dig, nr du allts har
	frdrivit dessa och bosatt dig i deras land,
012:030 tag dig d till vara fr att bliva snrjd, s att du efterfljer
	dem, sedan de hava blivit frgjorda fr dig; frga icke efter
	deras gudar, s att du sger: P vad stt hllo dessa folk sin
	gudstjnst?  S vill ocks jag gra.
012:031 Nej, p det sttet skall icke du gra, nr du tillbeder HERREN,
	din Gud, ty allt som r en styggelse fr HERREN, och som han
	hatar, det hava de gjort till sina gudars ra; ja, de g s
	lngt att de brnna upp sina sner och dttrar i eld t sina
	gudar.

012:032 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hlla och gra.  Du skall
	icke lgga ngot drtill och icke taga ngot drifrn.
013:001 Om en profet eller en som har drmmar uppstr bland dig, och han
	utlovar t dig ngot tecken eller under,
013:002 och sedan det tecken eller under, verkligen intrffar, varom han
	talade med dig, i det att han sade: Lt oss efterflja och
	tjna andra gudar, som I icke knnen,
013:003 s skall du nd icke hra p den profetens ord eller p den
	drmmaren, ty HERREN, eder Gud, stter eder drmed allenast p
	prov, fr att frnimma om I lsken HERREN, eder Gud, av allt
	edert hjrta och av all eder sjl.
013:004 HERREN, eder Gud, skolen I efterflja, honom skolen I frukta,
	hans bud skolen I hlla, hans rst skolen I hra, honom skolen I
	tjna, och till honom skolen I hlla eder.
013:005 Men den profeten eller drmmaren skall ddas, ty han predikade
	avfall frn HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens
	land och frlossat dig ur trldomshuset; och han ville frfra
	dig till att vergiva den vg som HERREN, din Gud, har bjudit
	dig att vandra.  Du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
013:006 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
	eller hustrun i din famn, eller din vn som r fr dig ssom
	ditt eget liv, om ngon av dessa i hemlighet vill frleda dig, i
	det han sger: Lt oss g stad och tjna andra gudar, som
	varken du eller dina fder hava knt
013:007 -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nra dig eller
	fjrran ifrn dig, frn jordens ena nda till den andra --
013:008 s skall du icke gra honom till viljes eller hra p honom.  Du
	skall icke visa honom ngon skonsamhet eller hava misskund och
	undseende med honom,
013:009 utan du skall drpa honom: frst skall din egen hand lyftas mot
	honom fr att dda honom, och sedan hela folkets hand.
013:010 Och du skall stena honom till dds, drfr att han skte frfra
	dig till att vergiva HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur
	Egyptens land, ur trldomshuset.
013:011 Och hela Israel skall hra detta och frukta, och man skall sedan
	icke mer gra ngot sdant ont bland dig.
013:012 Om du fr hra att man i ngon av de stder, som HERREN vill
	giva dig till att bo i, berttar
013:013 att mn hava uppsttt bland dig, onda mn som frfra invnarna
	i sin stad, i det att de sga: Lt oss g stad och tjna andra
	gudar, som I icke knnen,
013:014 s skall du noga underska och rannsaka och efterforska; om det
	d befinnes vara sant och visst att en sdan styggelse har
	blivit frvad bland dig,
013:015 s skall du sl den stadens invnare med svrdsegg; du skall
	giva den och allt vad dri r till spillo; ocks boskapen dr
	skall du sl med svrdsegg.
013:016 Och allt byte du fr dr skall du samla ihop mitt p torget, och
	drefter skall du brnna upp staden i eld, med allt byte du fr
	dr, ssom ett heloffer t HERREN, din Gud; den skall bliva en
	grushg fr evrdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
013:017 Lt intet av det tillspillogivna lda vi din hand, p det att
	HERREN m vnda sig ifrn sin vredes gld och lta barmhrtighet
	vederfaras dig och frbarma sig ver dig och frka dig, ssom
	han med ed har lovat dina fder att gra,
013:018 om du nmligen hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller
	alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gr vad rtt r i
	HERRENS, din Guds, gon.
014:001 I ren Herrens, eder Guds, barn.  I skolen icke rista ngra
	mrken p eder eller gra eder skalliga ovanfr pannan fr ngon
	dd;
014:002 ty du r ett folk som r helgat t Herren, din Gud, och dig
	har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framfr alla
	andra folk p jorden.
014:003 Du skall icke ta ngot som r en styggelse.
014:004 Dessa ro de fyrfotadjur som I fn ta: fkreatur, fr och
	getter, hjort,
014:005 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
	semer,
014:006 alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna
	i tv hlfter, och som idissla; sdana fyrfotadjur fn I
	ta.
014:007 Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av
	dem som hava genomkluvna klvar: kamelen, haren och klippdassen,
	ty de idissla vl, men de hava icke klvar, de skola glla fr
	eder som orena;
014:008 svinet, ty det har vl klvar, men det idisslar icke, det skall
	glla fr eder ssom orent.  Av dessa djurs ktt skolen I icke
	ta, ej heller skolen I komma vid deras dda kroppar.
014:009 Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det
	som har fenor och fjll fn I ta.
014:010 Men intet som icke har fenor och fjll skolen I ta; det skall
	glla fr eder s som orent.
014:011 Alla rena fglar fn I ta.
014:012 Men dessa fglar skolen I icke ta: rnen, lammgamen, havsrnen,
014:013 raafgeln, falken, gladan med dess arter,
014:014 alla slags korpar efter deras arter,
014:015 strutsen tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter,
014:016 ugglan, uven tinsemetfgeln,
014:017 pelikanen, asgamen, dykfgeln,
014:018 hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och fldermusen.
014:019 Alla flygande smdjur skola ock glla fr eder ssom orena, de
	skola icke tas.
014:020 Men alla rena flygande djur fn I ta.
014:021 I skolen icke ta ngot sjlvdtt; t frmlingen som bo inom
	dina portar m du giva sdant, och han m ta det; eller ock m
	du slja det t en utlnning.  Ty du r ett folk som r helgat
	HERREN, din Gud.

	Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.

014:022 Tionde skall du giva av all sdesgrda som fr vart r vxer p
	din ker,
014:023 och du skall ta den infr Herrens, din Guds, ansikte, p den
	plats som han utvljer till boning t sitt namn: tionden av din
	sd, ditt vin och din olja, s ock din frstfdda av dina
	fkreatur och din smboskap; ty du skall lra att frukta Herren,
	din Gud, alltid.
014:024 Men om vgen r dig fr lng, s att du icke frmr fra det
	dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utvljer till att
	dr fsta sitt namn ligger fr avlgset fr dig -- d nu Herren,
	din Gud, vlsigna dig --
014:025 s m du slja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
	och g till den plats som Herren, din Gud, utvljer.
014:026 Och du m kpa fr penningarna vadhelst dig lyster fkreatur
	eller smboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
	du eljest kan stunda; och s skall du hlla mltid dr infr
	HERRENS, din Guds, ansikte och gldja dig med ditt husfolk.
014:027 Och leviten som bor inom dina portar skall du d icke glmma
	bort, ty han har ingen lott eller arvedel jmte dig.
014:028 Vid slutet av vart tredje r skall du avskilja all tionde av vad
	du har ftt i avkastning under det ret och lgga upp det inom
	dina stder.
014:029 Och sedan skall leviten f komma, han som ingen lott eller
	arvedel har jmte dig, s ock frmlingen och den faderlse och
	nkan som bo inom dina portar; och d skola ta och bliva
	mtta.  S skall du gra, fr att Herren din Gud, m vlsigna dig
	i alla dina hnders verk, i allt vad du gr.
015:001 Vart sjunde r skall du lta vara ett frir.
015:002 Och s skall frhlla sig med det friret: Var lngivare som har
	lnat ngot t sin nsta skall d eftersknka sin fordran.  Han
	fr d icke krva sin nsta och broder, ty ett HERRENS frir
	har d blivit utlyst.
015:003 En utlnning m du krva, men om du har ngot att fordra av din
	broder, skall du eftersknka det.
015:004 Dock borde rtteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
	skall rikligen vlsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
	giva dig till besittning, ssom din arvedel,
015:005 allenast du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla
	dessa bud som jag i dag giver dig och gr efter dem.
015:006 Ty Herren, din Gud, skall vlsigna dig, ssom han har lovat dig;
	och du skall giva ln t mnga folk, men sjlv skall du icke
	behva lna av ngon, och du skall rda ver mnga folk, men de
	skola icke rda ver dig.
015:007 Om ngon fattig finnes hos dig, en av dina brder inom ngon av
	dina stder, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s
	skall du icke frstocka ditt hjrta och tillsluta din hand fr
	denne din fattige broder,
015:008 utan du skall grna ppna din hand fr honom och grna lna
	honom vad han behver i sin brist.
015:009 Tag dig till vara, s att icke den onda tanken uppstr i ditt
	hjrta: Det sjunde ret, friret, r nra, och att du s ser
	med ont ga p din fattige broder och icke giver honom ngot;
	han kan d ropa ver dig till Herren, och s kommer synd att
	vila p dig.
015:010 Grna skall du giva t honom, och ditt hjrta skall icke vara
	motvilligt, nr du giver t honom, ty fr en sdan gvas skull
	skall Herren, din Gud, vlsigna dig i alla dina verk, i allt vad
	du fretager dig.
015:011 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, drfr bjuder jag dig
	och sger: Du skall grna ppna din hand fr din broder, fr de
	arma och fattiga som du har i ditt land.
015:012 Om ngon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
	har slt sig till dig och tjnat dig i sex r, s skall du p
	det sjunde ret slppa honom fri ur din tjnst;
015:013 och nr du slpper honom fri ur din tjnst, skall du icke lta
	honom g med tomma hnder.
015:014 Du skall fastmer frse honom med gvor frn din hjord, frn din
	loge och frn din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
	vlsignat dig skall du giva honom.
015:015 Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
	land, och att Herren, din Gud, har frlossat dig; drfr bjuder
	jag dig detta i dag.
015:016 Men om s skulle hnda, att han sger till dig att han icke vill
	lmna dig, drfr att han lskar dig och ditt hus, eftersom han
	har haft det gott hos dig,
015:017 s skall du taga en syl och sticka den genom hans ra in i
	drren; drefter skall han vara din trl evrdligen.  Med din
	tjnarinna skall du gra p samma stt.
015:018 Du skall icke tycka det vara hrt att du mste slppa din
	tjnare fri ur din tjnst; i sex r har han ju berett dig
	dubbelt s stor frmn som ngon avlnad legodrng.  S skall
	Herren, din Gud, vlsigna dig i allt vad du gr.
015:019 Allt frstftt av hankn, som fdes bland dina fkreatur och din
	smboskap, skall du helga t Herren, din Gud; du skall icke vid
	ditt arbete begagna det som r frstftt bland dina fkreatur,
	icke heller skall du klippa ullen p det som r frstftt bland
	din smboskap.
015:020 Infr Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk fr
	vart r ta det p den plats som Herren utvljer.
015:021 Men om djuret har ngot lyte, om det r halt eller blint eller
	har ngot annat ont lyte, s skall du icke offra det t Herren,
	din Gud.
015:022 Inom dina stder m du d ta det; bde den som r oren och den
	som r ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
015:023 Men blodet skall du icke frtra; du skall gjuta ut det p
	jorden ssom vatten.
016:001 Tag i akt mnaden Abib och hll Herrens, din Guds, pskhgtid;
	ty i mnaden Abib frde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
	natten.
016:002 Du skall d slakta pskoffer t Herren.  din Gud, av smboskap
	och fkreatur, p den plats som Herren utvljer till boning t
	sitt namn.
016:003 Du skall icke ta ngot syrat drtill; i sju dagar skall du ta
	osyrat brd drtill, betryckets brd.  Ty med hast mste du draga
	ut ur Egyptens land.  I alla dina livsdagar m du drfr komma
	ihg den dag d du drog ut ur Egyptens land.
016:004 I sju dagar m man icke se ngon surdeg hos dig, i hela ditt
	land; och av det som du slaktar om aftonen p den frsta dagen
	skall intet ktt lmnas kvar ver natten till morgonen.
016:005 Du fr icke slakta pskoffret inom vilken som helst av de stder
	som Herren, din Gud, vill giva dig,
016:006 utan du skall g till den plats som Herren, din Gud, utvljer
	till boning t sitt namn, och dr skall du slakta pskoffret om
	aftonen, nr solen gr ned den tid p dagen, d den drog ut ur
	Egypten.
016:007 Och du skall koka det och ta det p den plats som Herren, din
	Gud, utvljer; sedan m du om morgonen vnda tillbaka och g hem
	till dina hyddor.
016:008 I sex dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen r
	Herrens, din Guds, hgtidsfrsamling; d skall du icke gra
	ngot arbete.
016:009 Sju veckor skall du rkna t dig; frn den dag d man begynner
	skra sden skall du rkna sju veckor.
016:010 Drefter skall du hlla Herrens, din Guds, veckohgtid och bra
	fram din hands frivilliga gva, som du m giva efter rd och
	lgenhet, alltefter mttet av den vlsignelse som Herren, din
	Gud, har givit dig.
016:011 Och infr Herrens, din Guds, ansikte skall du gldja dig p den
	plats som Herren, din Gud, utvljer till boning t sitt namn, du
	sjlv med din son och din dotter, din tjnare och tjnarinna,
	och med leviten som bor inom dina portar, och frmlingen, den
	faderlse och nkan som du har hos dig.
016:012 Och du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i
	Egypten, och s hlla dessa stadgar och gra efter dem.
016:013 Lvhyddohgtiden skall du hlla, i sju dagar, nr du inbrgar
	avkastningen av din loge och av din vinpress.
016:014 Och du skall gldja dig vid denna din hgtid, med din son och
	din dotter, din tjnare och din tjnarinna, med leviten, med
	frmlingen, den faderlse och nkan som bo inom dina portar.
016:015 I sju dagar skall du hlla Herrens, din Guds, hgtid, p den
	plats som Herren utvljer; ty Herren, din Gud, skall vlsigna
	dig i all den avkastning du fr och i dina hnders alla verk,
	och du skall vara uppfylld av gldje.
016:016 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
	Herrens, din Guds, ansikte, p den plats som han utvljer: vid
	det osyrade brdets hgtid, vid veckohgtiden och vid
	lvhyddohgtiden.  Men med tomma hnder skall ingen trda fram
	infr Herrens ansikte,
016:017 utan var och en skall: giva vad hans hand frmr, alltefter
	mttet av den vlsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
016:018 Domare och tillsyningsmn skall du tillstta t dig inom alla de
	stder som Herren, din Gud, vill giva dig, fr dina srskilda
	stammar; de skola dma folket med rttvis dom.
016:019 Du skall icke vrnga rtten och icke hava anseende till
	personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de
	visas gon och frvrida de rttfrdigas sak.
016:020 Rttfrdighet, rttfrdighet skall du eftertrakta, fr att du m
	leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
	giva dig.
016:021 Du skall icke plantera t dig Aseror av ngot slags trd, vid
	sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall gra t
	dig;
016:022 icke heller skall du resa t dig ngon stod, ty sdant hatar
	Herren, din Gud.
017:001 Du skall icke offra t Herren, din Gud, ngot djur av
	fkreaturen eller av smboskapen, som har ngot lyte eller ngot
	annat fel, ty sdant r en styggelse fr Herren, din Gud.
017:002 Om bland dig, inom ngon av de stder som Herren, din Gud, vill
	giva dig, ngon man eller kvinna befinnes gra vad ont r i
	Herrens, din Guds, gon, i det att han vertrder hans frbund,
017:003 och gr stad och tjnar andra gudar och tillbeder dem, eller
	ock solen eller mnen eller himmelens hela hrskara, mot mitt
	bud,
017:004 och detta bliver berttat fr dig, s att du fr hra drom, d
	skall du noga underska saken; om det d befinnes vara sant och
	visst att en sdan styggelse har blivit frvad i Israel,
017:005 s skall du fra den man eller den kvinna som har gjort denna
	onda grning ut till din stadsport det m nu vara en man eller
	en kvinna-och stena den skyldige till dds.
017:006 Efter tv eller tre vittnens utsago skall han ddas; ingen skall
	dmas till dden efter allenast ett vittnes utsago.
017:007 Frst skall vittnenas hand lyftas mot honom fr att dda honom,
	och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrn dig vad
	ont r.
017:008 Om det i ngot fall bliver dig fr svrt att sjlv dma i en
	blodssak eller i en rttsfrga eller i ett misshandlingsml
	eller verhuvud i ngon sak varom man tvistar i dina portar, s
	skall du-st upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
	Gud, utvljer,
017:009 och g till de levitiska prsterna, och till den som p den
	tiden r domare; dem skall du frga, och de skola frkunna fr
	dig vad som r rtt.
017:010 Och i enlighet med vad de frkunna fr dig dr, p den plats som
	Herren utvljer.  skall du gra; du skall i alla stycken hlla
	och gra vad de lra dig.
017:011 Efter den lag som de lra dig, och efter den dom som de avkunna
	fr dig skall du gra.  Frn det som de frkunna fr dig skall du
	icke vika av, vare sig till hger eller till vnster.
017:012 Men om ngon gr sig skyldig till den frmtenheten att icke
	vilja lyssna till prsten, som str och gr tjnst dr infr
	Herren, din Gud, eller till domaren, s skall den mannen d: du
	skall skaffa bort ifrn Israel vad ont r.
017:013 Och allt folket skall hra det och frukta, och de skola icke mer
	gra sig skyldiga till sdan frmtenhet.

017:014 Nr du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
	och du tager det i besittning och bor dr om du d sger: Jag
	vill stta en konung ver mig, ssom alla folk omkring mig
	hava,
017:015 s skall du till konung ver dig stta den som Herren, din Gud,
	utvljer.  En av dina brder skall du stta till konung ver dig;
	du fr icke stta till konung ver dig en utlndsk man, som icke
	r din broder.
017:016 Men han m icke skaffa sig hstar i mngd, och icke snda sitt
	folk tillbaka till Egypten fr att skaffa de mnga hstarna, ty
	Herren har ju sagt till eder: I skolen icke mer tervnda denna
	vg.
017:017 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mngd, p det att
	hans hjrta icke m bliva avflligt; och icke heller skall han
	skaffa sig alltfr mycket silver och guld.
017:018 Och nr han har blivit uppsatt p sin konungatron, skall han
	hmta denna lag frn de levitiska prsterna och taga en avskrift
	drav t sig i en bok.
017:019 Och den skall han hava hos sig och lsa i den i alla sina
	livsdagar, fr att han m lra att frukta Herren, sin Gud, s
	att han hller alla denna lags ord och dessa stadgar och gr
	efter dem.
017:020 S skall han gra, fr att hans hjrta icke m frhva sig ver
	hans brder, och fr att han icke m vika av ifrn buden, vare
	sig till hger eller till vnster; p det att han och hans sner
	m lnge regera; sitt rike, bland Israels folk.
018:001 De levitiska prsterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
	arvedel hava med det vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
	hans arvedel skola de hava sitt underhll.
018:002 De skola icke hava ngon arvedel bland sina brder; Herren r
	deras arvedel, ssom han har sagt dem.
018:003 Och detta skall vara vad prsterna hava rtt att f av folket,
	av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fkreaturen eller
	av smboskapen: man skall giva prsten bogen, kkstyckena och
	vommen.
018:004 Frstlingen av din sd, ditt vin och din olja, och frstlingen
	av dina frs ull skall du giva honom.
018:005 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
	fr att han och hans sner alltid skola st och gra tjnst i
	Herrens namn.
018:006 Och om leviten vill komma frn ngon av dina stder, inom vilken
	han vistas ngonstdes i Israel, s m det st honom fritt att
	komma, ssom honom lyster, till den plats som Herren utvljer,
018:007 och han m d gra tjnst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
	alla hans brder, leviterna, som st dr infr HERRENS ansikte.
018:008 De skola alla hava lika mycket till sitt underhll, oberknat
	vad ngon kan ga genom frsljning av sitt fdernearv.
018:009 Nr du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
	skall du icke lra dig att gra efter hedningarnas styggelser.
018:010 Hos dig m icke finnas ngon som lter sin son eller dotter g
	genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
	teckentydning eller svartkonst eller hxeri,
018:011 ingen som frehar besvrjelsekonster, ingen som frgar andar,
	eller som r en spman, eller som sker rd hos de dda.
018:012 Ty en styggelse fr Herren r var och en som gr sdant, och fr
	sdana styggelsers skull frdriver HERREN, din Gud, dem fr dig.
018:013 Du skall vara ostrafflig infr HERREN, din Gud.
018:014 Hedningarna som du nu frdriver lyssna vl till sdana som va
	teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
	tillstatt sdant.
018:015 En profet bland ditt folk, av dina brder, en som r mig lik,
	skall HERREN, din Gud, lta uppst t dig; honom skolen I lyssna
	till.
018:016 Det skall bliva alldeles ssom du begrde av HERREN, din Gud,
	vid Horeb, den dag d I voren dr frsamlade och du sade: Lt
	mig icke vidare hra HERRENS, min Guds, rst, och lt mig slippa
	att lngre se denna stora eld, p det att jag icke m d.
018:017 Och HERREN sade till mig: De hava rtt i vad de hava talat.
018:018 En profet skall jag lta uppst t dem bland deras brder, en
	som r dig lik, och jag skall lgga mina ord i hans mun, och han
	skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
018:019 Och om ngon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
	namn, s skall jag sjlv utkrva det av honom.
018:020 Men den profet som r s frmten, att han i mitt namn talar vad
	jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
	namn, den profeten skall d.
018:021 Och om du sger vid dig sjlv: 'Huru skola vi knna igen det som
	icke r talat av HERREN?',
018:022 s m du veta: nr profeten talar i HERRENS namn, och det som
	han har talat icke sker och icke intrffar, d r detta ngot
	som HERREN icke har talat; i frmtenhet har d profeten talat
	det; du skall icke frukta fr honom.
019:001 Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
	Gud, vill giva dig, och nr du har frdrivit dem och bosatt dig
	i deras stder och i deras hus,
019:002 d skall du avskilja t dig tre stder i ditt land, det som
	HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
019:003 Du skall frstta vgarna till dem i gott skick t dig; och du
	skall dela i tre delar det landomrde som HERREN, din Gud, giver
	dig till arvedel.  S skall du gra, fr att var och en som har
	drpt ngon m kunna fly dit.
019:004 Och under fljande villkor m en drpare fly till ngon av dem
	och s bliva vid liv; om ngon ddar sin nsta utan vett och
	vilja, och utan att frut hava burit hat till honom
019:005 -- ssom nr ngon gr med sin nsta ut i skogen fr att hugga
	ved, och hans hand hugger till med yxan fr att flla trdet,
	och jrnet d far av skaftet och trffar den andre, s att denne
	dr -- d m en sdan fly till ngon av dessa stder och s
	bliva vid liv.
019:006 Detta vare stadgat, fr att blodshmnaren, om han i sitt hjrtas
	vrede frfljer drparen, icke m hinna upp honom, ifall vgen
	r fr lng, och sl ihjl honom, fastn han icke hade frtjnat
	dden, eftersom han icke frut hade burit hat till den andre.
019:007 Drfr r det som jag bjuder dig och sger: Tre stder skall du
	avskilja t dig.
019:008 Och nr HERREN, din Gud, utvidgar ditt omrde, ssom han med ed
	har lovat dina fder, och giver dig allt det land som han har
	sagt att han skulle giva t dina fder --
019:009 om du d hller och gr efter alla dessa bud som jag i dag giver
	dig, s att du lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p
	hans vgar, d skall du lgga nnu tre stder till dessa tre,
019:010 fr att oskyldigt blod icke m utgjutas i ditt land, det som
	HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s
	komma att vila p dig.
019:011 Men om ngon br hat till sin nsta och lgger sig i frst fr
	honom och verfaller honom och slr honom till dds, och sedan
	flyr till ngon av dessa stder,
019:012 d skola de ldste i hans stad snda bort och hmta honom
	drifrn och lmna honom i blodshmnarens hand, och han skall
	d.
019:013 Du skall icke visa honom ngon skonsamhet, utan du skall skaffa
	bort ifrn Israel skulden fr den oskyldiges blod, fr att det
	m g dig vl.
019:014 Du skall icke flytta din nstas rmrke, ngot rmrke som
	frfderna hava satt upp i den arvedel du fr i det land som
	HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
019:015 Det r icke nog att allenast ett vittne trder upp mot ngon
	angende ngon missgrning eller synd, vad det nu m vara fr en
	synd som ngon kan hava begtt.  Efter tv eller efter tre
	vittnens utsago skall var sak avgras.
019:016 Om ett orttfrdigt vittne trder upp mot ngon fr att vittna
	mot honom angende ngon frbrytelse,
019:017 s skola bda parterna trda fram infr HERRENS ansikte, infr
	de mn som p den tiden ro prster och domare.
019:018 Och domarna skola noga underska saken; om d vittnet befinnes
	vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbrd mot sin
	broder,
019:019 s skolen I lta detsamma vederfaras honom som han hade
	tilltnkt sin broder: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
019:020 Och det vriga folket skall hra det och frukta, och man skall
	icke vidare gra ngot sdant ont bland eder.
019:021 Du skall icke visa honom ngon skonsamhet: liv fr liv, ga for
	ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot.
020:001 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d fr se hstar
	och vagnar och ett folk som r strre n du.  s skall du dock
	icke frukta fr dem, ty HERREN, din Gud, r med dig, han som har
	frt dig upp ur Egyptens land.
020:002 Nr I d stn frdiga att g i striden, skall prsten trda fram
	och tala till folket;
020:003 han skall sga till dem: Hr, Israel!  I stn nu frdiga att g
	i strid mot edra fiender.  Edra hjrtan vare icke frsagda;
	frukten icke och ngslens icke, och varen icke frskrckta fr
	dem,
020:004 ty HERREN, eder Gud, gr sjlv med eder; till att strida fr
	eder mot edra fiender och giva eder seger.
020:005 Och tillsyningsmnnen skola tala till folket och sga: Om ngon
	finnes hr, som har byggt sig ett nytt hus, men nnu icke invigt
	det, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke.  om han faller
	i striden, en annan m komma att inviga det.
020:006 Och om ngon finnes hr, som har planterat en vingrd, men nnu
	icke ftt skrda ngon frukt drav, s m han vnda tillbaka
	hem, fr att icke, om han faller i striden, en annan m komma
	att hmta frsta skrden av den.
020:007 Och om ngon finnes hr, som har trolovat sig med en kvinna, men
	nnu icke tagit henne till sig, s m han vnda tillbaka hem,
	fr att icke om han faller i striden, en annan man m taga henne
	till sig.
020:008 Vidare skola tillsyningsmnnen tala till folket och sga: Om
	ngon finnes hr, som fruktar och har ett frsagt hjrta, s m
	han vnda tillbaka hem, fr att icke ocks hans brders hjrtan
	m bliva uppfyllda av rddhga, ssom hans eget hjrta r.
020:009 Och nr tillsyningsmnnen s hava talat till folket, skola
	hvitsmn tillsttas var hrens avdelningar, till att g i
	spetsen fr folket.
020:010 Nr du kommer till ngon stad fr att belgra den, skall du
	frst tillbjuda den fred.
020:011 Om den d giver dig ett fridsamt svar och ppnar sina portar fr
	dig, s skall allt folket som finnes dr bliva arbetspliktigt t
	dig och vara dina tjnare.
020:012 Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill fra krig mot
	dig, s m du belgra den.
020:013 Och om HERREN, din Gud, d giver den i din hand, skall du sl
	allt mankn dr med svrdsegg.
020:014 Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
	i staden, allt rov du fr dr, skall du hava ssom ditt byte;
	och du m d njuta av det rov som HERREN.  din Gud, lter dig
	taga frn dina fiender.
020:015 S skall du gra med alla de stder som ro mer avlgsna frn
	dig, och som icke hra till dessa folks stder.
020:016 Men i de stder som tillhra dessa folk, och som HERREN, din
	Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke lta ngot som
	anda har bliva vid liv,
020:017 utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
	amorerna, kananerna och perisserna, hiverna och jebuserna,
	ssom HERREN din Gud, har bjudit dig.
020:018 S skall du gra, fr att de icke m lra eder att bedriva alla
	de styggelser som de sjlva hava bedrivit till sina gudars ra,
	och s komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
020:019 Om du mste lnge belgra en stad fr att ervra och intaga den,
	s skall du icke frstra trden dromkring genom att hja din
	yxa mot dem; du m ta av deras frukt, men du skall icke hugga
	ned dem; trden p marken ro ju icke mnniskor som skola
	belgras av dig.
020:020 Men de trd om vilka du vet att de icke bra tbar frukt, dem m
	du frstra och hugga ned fr att av dem bygga blverk mot den
	fientliga staden, till dess att den faller
021:001 Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
	en ihjlslagen mnniska ptrffas liggande p marken, och man
	icke vet vem som har ddat honom,
021:002 s skola dina ldste och dina domare g ut och mta upp
	avstndet frn platsen dr den ihjlslagne ptrffas till de
	stder som ligga dr runt omkring.
021:003 Och de ldste i den stad som ligger nrmast denna plats skola
	taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
	icke ssom dragare har gtt under ok.
021:004 Och de ldste i staden skola fra kvigan ned till en dalgng som
	icke har varit pljd eller besdd; och dr i dalen skola de
	krossa nacken p kvigan.
021:005 Och prsterna, Levi sner, skola trda fram, ty dem har HERREN,
	din Gud, utvalt till att gra tjnst infr honom och till att
	vlsigna i HERRENS namn, och ssom de bestmma skola alla
	tvister och alla misshandlingsml behandlas.
021:006 Och alla de ldste i den staden, de som bo nrmast platsen dr
	den ihjlslagne ptrffades, skola tv sina hnder ver kvigan
	p vilken man hade krossat nacken i dalen;
021:007 och de skola betyga och sga: Vra hnder hava icke utgjutit
	detta blod, och vra gon hava icke sett ddet.
021:008 Frlt ditt folk Israel, som du har frlossat, HERRE, och lt
	icke oskyldigt blod komma ver ngon i ditt folk Israel.  S
	bliver denna blodskuld dem frlten.
021:009 Du skall skaffa bort ifrn dig skulden fr det oskyldiga blodet,
	ty du skall gra vad rtt r i HERRENS gon.
021:010 Om HERREN, din Gud, nr du drager ut i krig mot dina fiender,
	giver dem i din hand, s att du tager fngar,
021:011 och du d bland fngarna fr se ngon skn kvinna som du fster
	dig vid, och som du vill taga till hustru t dig,
021:012 s skall du fra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
	huvud och ansa sina naglar.
021:013 Och hon skall lgga av de klder hon bar ssom fnge och skall
	bo i ditt hus och f begrta sin fader och sin moder en mnads
	tid; drefter m du g in till henne och kta henne, s att hon
	bliver din hustru.
021:014 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s m du lta
	henne g vart hon vill; du fr icke slja henne fr
	penningar.  Du fr icke heller behandla henne ssom trlinna, d
	du nu har krnkt henne.
021:015 Om en man har tv hustrur, en som han lskar och en som han
	frsmr, och bda hava ftt honom sner, svl den han lskar
	som den han frsmr, och hans frstfdde son till den frsmdda,
021:016 s fr mannen icke, nr han t sina sner utskiftar sin egendom
	ssom arv, giva frstfdslortten t sonen till den lskar, till
	frfng fr sonen till den han frsmr, d nu denne r den
	frstfdde,
021:017 utan han skall ssom sin frstfdde erknna sonen till den
	frsmdda och giva honom dubbel lott av allt vad han ger.  Ty
	denne r frstlingen av hans kraft; honom tillhr
	frstfdslortten.
021:018 Om ngon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
	till sin faders och sin moders ord, och som, fastn de tukta
	honom, nd icke hr p dem,
021:019 s skola hans fader och hans moder taga honom och fra honom ut
	till de ldste i staden, till stadens port.
021:020 Och de skola sga till de ldste i staden: Denne vr son r
	vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till vra ord, utan
	r en frossare och drinkare.
021:021 D skall allt folket i staden stena honom till dds: du skall
	skaffa bort ifrn dig vad ont r.  Och hela Israel skall hra det
	och frukta.
021:022 Om p ngon vilar en sdan synd som frtjnar dden, och han s
	bliver ddad och du hnger upp honom p tr,
021:023 s skall den dda kroppen icke lmnas kvar p tret ver natten,
	utan du skall begrava den p samma dag, ty en Guds frbannelse
	r den som har blivit upphngd; och du skall icke orena det land
	som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
022:001 Om du ser din broders oxe eller fr g vilse, skall du icke
	undandraga dig att taga vara p djuret; du skall fra det
	tillbaka till din broder.
022:002 Och om din broder icke bor i din nrhet, eller om du icke vet
	vem det r, s skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
	vara hos dig, till dess din broder frgar efter det; d skall du
	lmna det tillbaka t honom.
022:003 P samma stt skall du gra med hans sna, p samma stt med
	hans klder, och p samma stt skall du gra med allt annat som
	din broder kan hava frlorat, och som du hittar; du fr icke
	draga dig undan.
022:004 Om du ser din broders sna eller oxe falla p vgen, skall du
	icke undandraga dig att bist djuret; du skall hjlpa honom att
	resa upp det.
022:005 En kvinna skall icke bra vad till en man hr, ej heller skall
	en man stta p sig kvinnoklder; ty var och en som s gr r en
	styggelse fr HERREN, din Gud.
022:006 Om du p din vg trffar p ett fgelbo, i ngot trd eller p
	marken, med ungar eller gg i, och modern ligger p ungarna
	eller p ggen, s skall du icke taga bde modern och ungarna.
022:007 Du skall lta modern flyga och taga allenast ungarna; s skall
	du gra, fr att det m g dig vl och du m lnge leva.
022:008 Nr du bygger ett nytt hus, skall du frse taket med brstvrn,
	fr att du icke m draga blodskuld ver ditt hus, om ngon
	faller ned drifrn.
022:009 Du skall icke, fr att f tv slags skrd i din vingrd, s sd
	dri, p det att icke alltsammans, bde vad du har stt och vad
	sjlva vingrden avkastar, m hemfalla till helgedomen.
022:010 Du skall icke plja med oxe och sna tillsammans.
022:011 Du skall icke klda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
	tillsammans.
022:012 Du skall gra dig tofsar i de fyra hrnen p verkldnaden som
	du hljer dig i.
022:013 Om en man har tagit sig en hustru och gtt in till henne, men
	sedan fr motvilja mot henne,
022:014 och d pbrdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
	henne och sger: Denna kvinna tog jag till hustru; men nr jag
	lg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru,
022:015 s skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
	var jungfru och bra dem ut till de ldste i staden, dr de
	sitta i porten.
022:016 Och flickans fader skall sga till de ldste: Jag gav min
	dotter till hustru t denne man, men han har ftt motvilja mot
	henne.
022:017 Och nu pbrdar han henne skamliga ting och sger: 'Jag har icke
	funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men hr ro
	tecknen till att min dotter var jungfru.  Och de skola breda ut
	kldet infr de ldste i staden.
022:018 D skola de ldste i staden taga mannen och tukta honom.
022:019 Och de skola lgga honom att bta hundra siklar silver, vilka
	han skall giva t flickans fader, drfr att han har spritt ut
	ont rykte om en jungfru i Israel.  Och hon skall vara hans
	hustru, och han fr icke skilja sig frn henne, s lnge han
	lever.
022:020 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
	icke funnos,
022:021 d skall man fra ut flickan utanfr drren till hennes faders
	hus, och mnnen i staden skola stena henne till dds drfr att
	hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d hon bedrev
	otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont
	r.
022:022 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som r en annan
	mans kta hustru, s skola bda d, bde mannen som lg hos
	kvinnan, och jmvl kvinnan: du skall skaffa bort ifrn Israel
	vad ont r.
022:023 Om en jungfru r trolovad med en man, och en annan man trffar
	henne i staden och lgrar henne,
022:024 s skolen I fra dem bda ut till stadens port och stena dem
	till dds, flickan, drfr att hon icke ropade p hjlp i
	staden, och mannen, drfr att han krnkte en annans trolovade:
	du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
022:025 Men om det var ute p marken som mannen trffade den trolovade
	flickan, och han dr tog henne med vld och lgrade henne, s
	skall mannen som lgrade henne ensam d.
022:026 Men flickan skall du icke gra ngot, flickan har icke begtt
	ngon synd som frtjnar dden; utan det r med denna sak, ssom
	nr en man verfaller en annan och drper honom.
022:027 Ty d det var ute p marken som han trffade den trolovade
	flickan, kan hon hava ropat, utan att ngon fanns dr, som kunde
	frlsa henne.

022:028 Om dremot en man trffar en jungfru som icke r trolovad, och
	han tager fatt henne och lgrar henne, och de ertappas,
022:029 s skall mannen som lgrade flickan giva t flickans fader
	femtio siklar silver och taga henne sjlv till sin hustru,
	drfr att han har krnkt henne; han fr icke skilja sig frn
	henne, s lnge han lever.

022:030 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p sin faders
	tcke.
023:001 Ingen som r snpt, vare sig genom krossning eller genom
	stympning, skall komma in i HERRENS frsamling.
023:002 Ingen som r fdd i ktenskapsbrott eller blodskam skall komma
	in i HERRENS frsamling; icke ens den som i tionde led r
	avkomling av en sdan skall komma in i HERRENS frsamling.
023:003 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS frsamling;
	icke ens den som i tionde led r avkomling av en sdan skall
	ngonsin komma in i HERRENS frsamling --
023:004 detta drfr att de icke kommo eder till mtes med mat och dryck
	p vgen, nr I drogen ut ur Egypten, och drfr att han mot dig
	lejde, Bileam, Beors son, frn Petor i Aram-Naharaim, fr att
	denne skulle frbanna dig.
023:005 Men HERREN, din Gud, ville icke hra p Bileam, utan HERREN, din
	Gud, frvandlade frbannelsen till vlsignelse fr dig, ty
	HERREN, din Gud, lskade dig.
023:006 Du skall aldrig, i all din tid, frga efter deras vlfrd och
	lycka.
023:007 Edomen skall dremot icke fr dig vara en styggelse, ty han r
	din broder.  Egyptiern skall icke heller fr dig vara en
	styggelse, ty i hans land har du bott ssom frmling.
023:008 Barn som fdas av dessa i tredje led m komma in i HERRENS
	frsamling.
023:009 Nr du drager ut mot dina fiender och slr lger, skall du taga,
	dig till vara fr allt vad orent r.
023:010 Om bland dig finnes ngon som icke r ren, drigenom att ngot
	har hnt honom under natten, s skall han g ut till ngot
	stlle utanfr lgret; han fr icke komma in i lgret.
023:011 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och nr solen gr
	ned, fr han g in i lgret.  --
023:012 Du skall hava en srskild plats utanfr lgret, dit du kan g
	avsides.
023:013 Och du skall jmte annat som du br hava en pinne, och nr du
	vill stta dig drute, skall du med den grva en grop och sedan
	ter tcka ver din uttmning.
023:014 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt lger fr att hjlpa dig
	och giva dina fiender i ditt vld; drfr skall ditt lger vara
	heligt, s att han icke hos dig ser ngot som vcker hans leda
	och frdenskull vnder sig bort ifrn dig.
023:015 En trl som har flytt till dig frn sin herre skall du icke
	utlmna till hans herre.
023:016 Han skall f stanna hos dig, mitt ibland dig, p det stlle som
	han utvljer inom ngon av dina stder, var han finner fr gott;
	och du skall icke frtrycka honom.
023:017 Ingen tempeltrna skall finnas bland Israels dttrar, och ingen
	tempelbolare bland Israels sner.
023:018 Du skall icke bra skkoln och hundpenningar in i HERRENS, din
	Guds, hus, till gldande av ngot lfte; ty det ena som det
	andra r en styggelse fr HERREN, din Gud.
023:019 Du skall icke taga rnta av din broder, varken p penningar
	eller p livsmedel eller p ngot annat varp rnta kan tagas.
023:020 Av utlnningen m du taga rnta, men icke av din broder, p det
	att HERREN, din Gud, i allt vad du fretager dig, m vlsigna
	dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning.
023:021 Om du har gjort ett lfte t HERREN, din Gud, skall du icke
	drja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall frvisso utkrva
	det av dig, och synd kommer att vila p dig.
023:022 Men om du underlter att gra ngot lfte, s kommer icke
	drigenom synd att vila p dig.
023:023 Vad dina lppar hava talat skall du hlla och gra, i enlighet
	med det frivilliga lfte du har givit HERREN, din Gud, och
	uttalat med din mun.
023:024 Nr du kommer in i din nstas vingrd, fr du dr ta druvor,
	s mycket dig lyster, till dess du bliver mtt, men du fr icke
	lgga ngot i ditt krl.
023:025 Nr du kommer in p din nstas sdesflt, fr du plocka ax med
	din hand, men med skra fr du icke komma vid din nstas sd.
024:001 Om en man har tagit sig en hustru och ktat henne, men hon sedan
	icke lngre finner nd fr hans gon, drfr att han hos henne
	har funnit ngot som vcker hans leda, och om han frdenskull
	har skrivit skiljebrev t henne och givit henne det i handen och
	skickat bort henne frn sitt hus,
024:002 och kvinnan sedan, nr hon har lmnat hans hus, gr stad och
	bliver en annans hustru,
024:003 och nu ocks denne andre man fr motvilja mot henne och skriver
	skiljebrev t henne och giver henne det i handen och skickar
	henne bort ifrn sitt hus, eller om denne andre man som har
	tagit henne till sin hustru dr,
024:004 d fr icke hennes frste man, som skickade bort henne, ter
	taga henne till sin hustru, sedan hon har ltit orena sig, ty
	detta vore en styggelse infr HERREN; du skall icke draga synd
	ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
024:005 Om en man nyligen har tagit sig hustru, behver han icke g i
	krigstjnst, ej heller m ngon annan tjnstgring lggas
	honom.  Han skall vara fri ett r fr att stanna hemma och gldja
	den hustru han har tagit.
024:006 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens versten i
	pant, ty den s gr tager livet i pant.
024:007 Om en man befinnes hava stulit ngon av sina brder, Israels
	barn, och han behandlar denne ssom trl eller sljer honom, s
	skall tjuven d: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
024:008 Tag dig till vara, s att du, nr ngon bliver angripen av
	spetlska, noga hller och gr allt som de levitiska prsterna
	lra eder.  Vad jag har bjudit dem skolen I hlla och gra.
024:009 Kom ihg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p vgen, nr I
	drogen ut ur Egypten.
024:010 Om du giver ngot ln t din nsta, s skall du icke g in i
	hans hus och taga pant av honom.
024:011 Du skall stanna utanfr, och mannen som du har lnat t skall
	bra ut panten till dig.
024:012 Och om det r en fattig man, s skall du icke hava hans pant
	till tcke, nr du ligger och sover.
024:013 Du skall giva honom panten tillbaka, nr solen gr ned, s att
	han kan hava sin mantel p sig nr han ligger och sover, och s
	vlsigna dig; och detta skall lnda dig till rttfrdighet infr
	HERREN, din Gud.
024:014 Du skall icke gra en arm och fattig daglnare ortt, evad han
	r en dina brder, eller han r en av frmlingarna som ro hos
	dig i ditt land, inom dina portar.
024:015 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans ln
	och icke lta solen g ned drver, eftersom han r arm och
	lngtar efter sin ln; han kan eljest ropa ver dig till HERREN,
	och s kommer synd att vila p dig.
024:016 Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull och barnen
	skola icke ddas fr sina frldrars skull; var och en skall
	lida dden genom sin egen synd.
024:017 Du skall icke vrnga rtten fr frmlingen eller den faderlse,
	och en nkas klder skall du icke taga i pant;
024:018 du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egypten,
	och att HERREN, din Gud, har frlossat dig drifrn; drfr
	bjuder jag dig att iakttaga detta.
024:019 Om du, nr du inbrgar skrden p din ker, glmmer en krve
	kvar p kern, skall du icke g tillbaka fr att hmta den, ty
	den skall tillhra frmlingen, den faderlse och nkan.  Detta
	skall du iakttaga, fr att HERREN, din Gud, m vlsigna dig i
	alla dina hnders verk.
024:020 Nr du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomska
	grenarna; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen den
	faderlse och nkan.
024:021 Nr du har avbrgat din vingrd, skall du sedan icke gra ngon
	efterskrd; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen, den
	faderlse och nkan.
024:022 Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
	land; drfr bjuder jag dig att iakttaga detta.
025:001 Om en tvist uppstr mellan mn, och de komma infr rtta, fr
	att man dr skall dma mellan dem, s skall man fria den
	oskyldige och flla den skyldige.
025:002 Om d den skyldige dmes till hudflngning, skall domaren
	befalla honom att lgga sig ned, och skall i sin syn lta giva
	honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
025:003 Fyrtio slag fr han giva honom, men icke mer, s att din
	broder icke bliver vanrad i dina gon, drigenom att man giver
	honom oskligt mnga slag, flera n som sades.
025:004 Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar.
025:005 Nr brder bo tillsammans, och en av dem dr barnls, d skall
	den ddes hustru icke gifta sig med ngon frmmande man utom
	slkten; hennes svger skall g in till henne och taga henne
	till hustru, och s kta henne i sin broders stlle.
025:006 Och den frste son hon fder skall upptaga den dde broderns
	namn, fr att dennes namn icke m utplnas ur Israel.
025:007 Men om mannen icke vill taga sin svgerska till kta, s skall
	svgerskan g upp i porten, till de ldste, och sga: Min svger
	vgrar att upprtthlla sin broders namn i Israel; han vill icke
	kta mig i sin broders stlle.
025:008 D skola de ldste i staden dr han bor kalla honom till sig och
	tala med honom.  Om han d str fast och sger: Jag vill icke
	taga henne till kta,
025:009 s skall hans svgerska trda fram till honom infr de ldstes
	gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
	betyga och sga: S gr man med den man som icke vill uppbygga
	sin broders hus.
025:010 Och hans hus skall sedan i Israel heta den barfotades hus.
025:011 Om tv mn trta med varandra, och den enes hustru kommer fr
	att hjlpa sin man mot den andre, nr denne slr honom, och hon
	drvid rcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
025:012 s skall du hugga av henne handen, utan att visa henne ngon
	skonsamhet.
025:013 Du skall icke hava tv slags vikt i din pung, ett strre slag
	och ett mindre,
025:014 ej heller skall du i ditt hus hava tv slags efa-mtt, ett
	strre och ett mindre.
025:015 Full och riktig vikt skall du hava, fullmligt och riktigt
	efa-mtt skall du ock hava, fr att du m lnge leva i det land
	som HERREN, din Gud, vill giva dig.
025:016 Ty en styggelse fr HERREN, din Gud, r var och en som s gr,
	var och en som gr ortt.
025:017 Kom ihg vad Amalek gjorde mot dig p vgen, nr I drogen ut ur
	Egypten,
025:018 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p vgen och slog
	din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
	var trtt och utmattad.
025:019 Drfr, nr HERREN, din Gud, har ltit dig f ro fr alla dina
	fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
	dig till besittning ssom din arvedel, skall du s utplna
	minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
	himmelen.  Frgt icke detta.
026:001 Nr du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
	dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor dr,
026:002 d skall du taga frstling av all markens frukt, av vad du fr i
	avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
	lgga detta i en korg och g drmed till den plats som HERREN,
	din Gud, utvljer till boning t sitt namn.
026:003 Och du skall g till den som p den tiden r prst och sga till
	honom: Jag frklarar i dag fr HERREN, din Gud, att jag har
	kommit in i det land som HERREN med ed har lovat vra fder att
	giva oss.
026:004 Och prsten skall taga korgen ur din hand och stta den ned
	infr HERRENS, din Guds, altare.
026:005 Och du skall betyga och sga infr HERRENS, din Guds, ansikte:
	Min fader var en hemls aram, som drog ned till Egypten och
	bodde dr ssom frmling med en ringa hop, och dr blev av honom
	ett stort, mktigt och talrikt folk.
026:006 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och frtryckte oss och
	lade hrt arbete p oss.
026:007 D ropade vi till HERREN, vra fders Gud, och HERREN hrde vr
	rst och sg vrt lidande och vr vedermda och vrt betryck.
026:008 Och HERREN frde oss ut ur Egypten med stark hand och utrckt
	arm, med stora och fruktansvrda grningar, med tecken och
	under.
026:009 Och han lt oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
	flyter av mjlk och honung.
026:010 Och hr br jag nu fram frstlingen av frukten p den mark som
	du, HERRE, har givit mig.  Och du skall stta korgen ned infr
	HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja infr HERRENS, din
	Guds, ansikte.
026:011 Och ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit t dig och
	ditt hus skall du gldja dig, och jmte dig leviten och
	frmlingen som bor hos dig.
026:012 Nr du under det tredje ret, tionderet, har lagt av all tionde
	av vad du d har ftt i avkastning och givit den t leviten,
	frmlingen, den faderlse och nkan, och de hava tit drav inom
	dina portar och blivit mtta,
026:013 d skall du s sga infr HERRENS, din Guds, ansikte: Jag har
	nu frt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det t
	leviten och frmlingen, t den faderlse och nkan, alldeles
	ssom du har bjudit mig; jag har icke vertrtt eller frgtit
	ngot av dina bud.
026:014 Jag t intet drav, nr jag hade sorg, och jag frde icke bort
	ngot drav, nr jag var oren, ej heller anvnde jag ngot drav
	fr ngon dd.  Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, rst; jag
	har i alla stycken gjort ssom du har bjudit mig.
026:015 Skda nu ned frn din heliga boning, himmelen, och vlsigna ditt
	folk Israel och det land som du har givit oss, ssom du med ed
	lovade vra fder, ett land som flyter av mjlk och honung.
026:016 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att gra efter dessa stadgar
	och rtter; du skall hlla dem och gra efter dem av allt ditt
	hjrta och av all din sjl.
026:017 Du har i dag hrt HERREN frklara att han vill vara din Gud, och
	att du skall vandra p hans vgar och hlla hans stadgar och bud
	och rtter och lyssna till hans rst.
026:018 Och HERREN har i dag hrt dig frklara att du vill vara hans
	egendomsfolk, ssom han har sagt till dig, och att du vill hlla
	alla hans bud;
026:019 p det att han ver alla folk som han har gjort m upphja dig
	till lov, bermmelse och ra, och p det att du m vara ett folk
	som r helgat t HERREN, din Gud, ssom han har sagt.
027:001 Och Mose och de ldste i Israel bjdo folket och sade: Hllen
	alla de bud som jag i dag giver eder.
027:002 Och nr I kommen ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
	vill giva dig, d skall du resa t dig stora stenar och bestryka
	dem med kalk.
027:003 P dessa skall du, nr du har gtt ver floden, skriva alla
	denna lags ord, fr att du m komma in i det land som HERREN,
	din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjlk och honung,
	ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig.
027:004 Och nr I haven gtt ver Jordan, skolen I p berget Ebal resa
	dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
	skall bestryka dem med kalk.
027:005 Och du skall dr t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
	altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med ngot jrn.
027:006 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
	du skall p det offra brnnoffer t HERREN, din Gud.
027:007 Du skall dr ock offra tackoffer och skall ta och gldja dig
	infr HERRENS, din Guds.  ansikte.
027:008 Och du skall p stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
	tydligt.
027:009 Och Mose och de levitiska prsterna talade till hela Israel och
	sade: Var stilla och hr, Israel!  I dag har du blivit HERRENS,
	din Guds, folk.
027:010 S skall du d hra HERRENS, din Gud rst och gra efter hans
	bud och stadgar, som jag i dag giver dig.
027:011 Och Mose bjd folket p den dagen och sade:
027:012 Dessa stammar skola st och vlsigna folket p berget Gerissim,
	nr I haven gtt ver Jordan: Simeon, Levi, Juda.  Isaskar,
	Josef och Benjamin.
027:013 Och dessa skola st och uttala frbannelsen p berget Ebal:
	Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
027:014 Och leviterna skola taga till orda och skola med hg rst infr
	var man i Israel sga s:
027:015 Frbannad vare den man som gr ett belte, skuret eller gjutet,
	en styggelse fr HERREN, ett verk av en konstarbetares hnder,
	och som sedan i hemlighet stter upp det.  Och allt folket skall
	svara och sga: Amen.
027:016 Frbannad vare den som visar frakt fr sin fader eller sin
	moder.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:017 Frbannad vare den som flyttar sin nstas rmrke.  Och allt
	folket skall sga: Amen.
027:018 Frbannad vare den som leder en blind vilse p vgen.  Och allt
	folket skall sga: Amen.
027:019 Frbannad vare den som vrnger rtten fr frmlingen, den
	faderlse och nkan.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:020 Frbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
	lyfter p sin faders tcke.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:021 Frbannad vare den som beblandar sig med ngot djur Och allt
	folket skall sga: Amen.
027:022 Frbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
	eller sin moders dotter.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:023 Frbannad vare den som ligger hos sin svrmoder.  Och allt folket
	skall sga: Amen.
027:024 Frbannad vare den som lnnligen mrdar sin nsta.  Och allt
	folket skall sga: Amen.
027:025 Frbannad vare den som tager mutor fr att sl ihjl en oskyldig
	och utgjuta hans blod.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:026 Frbannad vare den som icke hller denna lags ord och icke gr
	efter dem.  Och allt folket skall sga: Amen.
028:001 Om du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla hans
	bud, som jag i dag giver dig, och gr efter dem, s skall
	HERREN, din Gud, upphja dig ver alla folk p jorden.
028:002 Och alla dessa vlsignelser skola d komma ver dig och trffa
	dig nr du hr HERRENS, din Guds, rst:
028:003 Vlsignad skall du vara i staden, och vlsignad skall du vara p
	marken.
028:004 Vlsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
	din boskaps frukt, dina fkreaturs avfda och din smboskaps
	avel.
028:005 Vlsignad skall din korg vara, och vlsignat ditt baktrg.
028:006 Vlsignad skall du vara vid din ingng.  och vlsignad skall du
	vara vid din utgng.
028:007 Nr dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN lta dem
	bliva slagna av dig; p en vg skola de draga ut mot dig, men p
	sju vgar skola de fly fr dig.
028:008 HERREN skall bjuda vlsignelsen vara med dig i dina visthus och
	i allt vad du fretager dig; han skall vlsigna dig i det land
	som HERREN, din Gud, vill giva dig.
028:009 HERREN skall upphja dig till ett folk som r helgat t honom,
	ssom han med ed har lovat dig, om du hller HERRENS, din Guds,
	bud och vandrar p hans vgar.
028:010 Och alla folk p jorden skola se att du r uppkallad efter
	HERRENS namn; och de skola frukta dig.
028:011 Och HERREN skall giva dig verfld och lycka i ditt livs frukt
	och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
	HERREN med ed har lovat dina fder att giva dig.
028:012 HERREN skall ppna fr dig sitt rika frrdshus, himmelen, till
	att giva t ditt land regn i rtt tid, och till att vlsigna
	alla dina hnders verk; och du skall giva ln t mnga folk, men
	sjlv skall du icke behva lna av ngon.
028:013 Och HERREN skall gra dig till huvud och icke till svans, du
	skall alltid ligga ver och aldrig ligga under, om du hr
	HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, fr att du
	skall hlla och gra efter dem,
028:014 och om du icke viker av, vare sig till hger eller till vnster,
	frn ngot av alla de bud som jag i dag giver eder, s att du
	fljer efter andra gudar och tjnar dem.
028:015 Men om du icke hr HERRENS, din Guds, rst och icke hller alla
	hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gr efter
	dem, s skola alla dessa frbannelser komma ver dig och trffa
	dig:
028:016 Frbannad skall du vara i staden, och frbannad skall du vara p
	marken.
028:017 Frbannad skall din korg vara, och frbannat ditt baktrg.
028:018 Frbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
	fkreaturs avfda och din smboskaps avel.
028:019 Frbannad skall du vara vid din ingng, och frbannad skall du
	vara vid din utgng.
028:020 HERREN skall snda ver dig frbannelse, frvirring och npst,
	vad det n m vara som du fretager dig, till dess du frgres
	och med hast frgs, fr ditt onda vsendes skull, d du nu har
	vergivit mig.
028:021 HERREN skall lta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
	utrotat dig ur det land dit du nu kommer, fr att taga det i
	besittning.
028:022 HERREN skall sl dig med trande sjukdom, feber och hetta, med
	brand och med svrd, med sot och rost; och av sdant skall du
	frfljas, till dess du frgs.
028:023 Och himmelen ver ditt huvud skall vara ssom koppar, och jorden
	under dig skall vara ssom jrn.
028:024 Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver t ditt land;
	frn himmelen skall det komma ned ver dig, till dess du
	frgres.
028:025 HERREN skall lta dig bliva slagen av dina fiender; p en vg
	skall du draga ut mot dem, men p sju vgar skall du fly fr
	dem; och du skall bliva en varnagel fr alla riken p jorden.
028:026 Och dina ddas kroppar skola bliva mat t alla himmelens fglar
	och t markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
028:027 HERREN skall sl dig med Egyptens bulnader och med blder, med
	skabb och skorv, s att du icke skall kunna botas.
028:028 HERREN skall sl dig med vanvett och blindhet och
	sinnesfrvirring.
028:029 Du skall famla mitt p ljusa dagen, ssom en blind famlar i
	mrkret, och du skall icke lyckas finna vgen; frtryck allenast
	och plundring skall du utst i all din tid, och ingen skall
	frlsa dig.
028:030 Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
	hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f bo dri; du skall
	plantera en vingrd, men icke f skrda dess frukt.
028:031 Din oxe skall slaktas infr dina gon, men du skall icke f ta
	av den; din sna skall i din syn rvas ifrn dig och icke givas
	tillbaka t dig; dina fr skola komma i dina fienders vld, och
	ingen skall hjlpa dig.
028:032 Dina sner och dttrar skola komma i frmmande folks vld, och
	dina gon skola se det och frsmkta av lngtan efter dem
	bestndigt, men du skall icke frm gra ngot drvid.
028:033 Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall frtras av
	ett folk som du icke knner; frtryck allenast och vervld
	skall du lida i all din tid.
028:034 Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se fr dina
	gon.
028:035 HERREN skall sl dig med svra bulnader p knn och ben, ja,
	ifrn fotbladet nda till hjssan, s att du icke skall kunna
	botas.
028:036 HERREN skall fra dig och den konung som du stter ver dig bort
	till ett folk som varken du eller dina fder hava knt, och dr
	skall du f tjna andra gudar, gudar av tr och sten.
028:037 Och du skall bliva ett freml fr hpnad, ett ordsprk och en
	visa bland alla de folk till vilka HERREN skall fra dig.
028:038 Mycken sd skall du fra ut p kern, men litet skall du
	inbrga, ty grshoppor skola frtra den.
028:039 Vingrdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
	vin skall du f att dricka och intet att lgga i frvar, ty
	maskar skola ta upp allt.
028:040 Olivplanteringar skall du hava verallt inom ditt land, men med
	oljan skall du icke f smrja din kropp, ty oliverna skola falla
	av.
028:041 Sner och dttrar skall du fda, men du skall icke f behlla
	dem, ty de skola draga bort i fngenskap.
028:042 Alla dina trd och din marks frukt skall ohyra taga i
	besittning.
028:043 Frmlingen som bor hos dig skall hja sig ver dig, allt mer och
	mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
028:044 Han skall giva ln t dig, och du skall icke giva ln t
	honom.  Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
028:045 Alla dessa frbannelser skola komma ver dig och frflja dig
	och trffa dig, till dess du frgres, drfr att du icke hrde
	HERRENS, din Guds, rst och icke hll de bud och stadgar som han
	har givit dig.
028:046 De skola komma ver dig ssom tecken och under, och ver dina
	efterkommande till evig tid.
028:047 Eftersom du icke tjnade HERREN, din Gud, med gldje och
	hjrtans lust, medan du hade verfld p allt,
028:048 skall du f tjna fiender som HERREN skall snda mot dig, under
	hunger och trst och nakenhet och brist p allt; och han skall
	lgga ett jrnok p din hals, till dess han har frgjort dig.
028:049 HERREN skall skicka ver dig ett folk fjrran ifrn, ifrn
	jordens nda.  likt rnen i sin flykt,
028:050 ett folk vars sprk du icke frstr, ett folk med grym uppsyn,
	utan frsyn fr de gamla och utan misskund med de unga.
028:051 Det skall ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
	till dess du frgres, ty det skall icke lmna kvar t dig vare
	sig sd eller vin eller olja, icke dina fkreaturs avfda eller
	dina frs avel, till dess det har gjort slut p dig.
028:052 Och det skall trnga dig i alla dina portar, till dess dina hga
	och fasta murar, som du frtrstade p, falla i hela ditt
	land.  Ja, det skall trnga dig i alla dina portar ver hela ditt
	land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
028:053 Och d skall du ndgas ta din egen livsfrukt, kttet av dina
	sner och dttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig.  I
	sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig.
028:054 En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
	d s missunnsamt se p sin broder och p hustrun i sin famn och
	p de barn han nnu har kvar,
028:055 att han icke skall vilja t ngon av dem dela med sig av sina
	barns ktt, ty han ter det sjlv, eftersom han icke har ngot
	annat kvar.  I sdan nd och sdant trngml skall din fiende
	frstta dig i alla dina portar.
028:056 En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sdan
	yppighet och veklighet, att hon icke ens frskte stta sin fot
	p jorden, hon skall d s missunnsamt se p mannen i sin famn
	och p sin son och sin dotter,
028:057 att hon missunnar dem efterbrden som kommer fram ur hennes liv,
	och barnen som hon fder; ty d hon nu lider brist p allt
	annat, skall hon sjlv i hemlighet ta detta.  I sdan nd och
	sdant trngml skall din fiende frstta dig i dina portar.
028:058 Om du icke hller alla denna lags ord, som ro skrivna i denna
	bok, och gr efter dem, s att du fruktar detta hrliga och
	fruktansvrda namn HERREN, din Gud,
028:059 s skall HERREN snda underliga plgor ver dig och dina
	efterkommande, stora och lngvariga plgor, svra och lngvariga
	krankheter.
028:060 Han skall lta komma ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du
	fruktar fr, och de skola anstta dig.
028:061 Och allahanda andra krankheter och plgor, om vilka icke r
	skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock lta g ver dig, till
	dess du frgres.
028:062 Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stllet
	fr att I frut haven varit talrika ssom stjrnorna p
	himmelen; s skall det g dig, drfr att du icke hrde HERRENS.
	din Guds, rst.
028:063 Och det skall ske, att likasom HERREN frut frjdade sig ver
	eder nr han fick gra eder gott och frka eder, s skall
	HERREN nu frjda sig ver eder, nr han utrotar och frgr
	eder.  Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, fr
	att taga det i besittning.
028:064 Och HERREN skall frstr dig bland alla folk, ifrn jordens ena
	nda till den andra, och dr skall du tjna andra gudar, som
	varken du eller dina fder hava knt, gudar av tr och sten.
028:065 Och bland de folken skall du icke f ngon ro eller ngon vila
	fr din fot; HERREN skall dr giva dig ett bvande hjrta och
	frtvinande gon och en frsmktande sjl.
028:066 Och ditt liv skall synas dig likasom hnga p ett hr; du skall
	knna fruktan bde natt och dag och icke vara sker fr ditt
	liv.
028:067 Om morgonen skall du sga: Ack att det vore afton!, och om
	aftonen skall du sga: Ack att det vore morgon!  Sdan fruktan
	skall du knna i ditt hjrta, och sdana ting skall du se fr
	dina gon.
028:068 Och HERREN skall fra dig tillbaka till Egypten p skepp, p den
	vg om vilken jag sade dig: Du skall icke se den mer.  Och dr
	skolen I ndgas bjuda ut eder till salu t edra fiender, till
	trlar och trlinnor; men ingen skall finnas, som vill kpa.
029:001 Dessa ro frbundets ord, det frbunds som HERREN bjd Mose att
	sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat frbund n det
	som han hade slutit med dem p Horeb.
029:002 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
	sett allt vad HERREN har gjort infr edra gon i Egyptens land,
	med Farao och alla hans tjnare och hela hans land,
029:003 de stora hemskelser som du med egna gon sg, de stora tecknen
	och undren.
029:004 Men HERREN har nnu intill denna dag icke givit eder hjrtan att
	frst med, gon att se med och ron att hra med.
029:005 Och jag lt eder vandra i knen i fyrtio r; edra klder blevo
	icke utslitna p eder, och din sko blev icke utsliten p din
	fot.
029:006 Brd fingen I icke att ta, icke vin eller starka drycker att
	dricka, p det att I skullen veta att jag r HERREN, eder Gud.
029:007 Och nr I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
	Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
	slogo dem.
029:008 Och vi intogo deras land och gvo det till arvedel t
	rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
029:009 S hllen nu detta frbunds ord och gren efter dem, fr att I
	mn hava framgng i allt vad I gren.
029:010 I stn i dag allasammans infr HERREN, eder Gud: edra huvudmn,
	edra stammar, edra ldste och edra tillsyningsmn, var man i
	Israel,
029:011 s ock edra barn och hustrur, och frmlingen som r hos dig i
	ditt lger, din vedhuggare svl som din vattenbrare,
029:012 fr att du m intrda i HERRENS, din Guds, frbund, det
	edsfrbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
029:013 Ty han vill i dag upphja dig, s att du skall vara hans folk
	och han din Gud, ssom han har sagt dig, och ssom han med ed
	har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
029:014 Och det r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
	frbund, detta edsfrbund,
029:015 utan jag gr det bde med dem som i dag st hr med oss infr
	HERREN, vr Gud, och med dem som icke ro hr med oss i dag.
029:016 I veten ju sjlva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
	drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lmnat
029:017 Och I sgen deras styggelser och elndiga avgudar, de gudar av
	tr och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
029:018 S m d bland eder icke finnas ngon man eller kvinna, ngon
	slkt eller stam vars hjrta i dag vnder sig bort ifrn HERREN,
	vr Gud, fr att g stad och tjna dessa folks gudar; bland
	eder m icke finnas ngon rot varifrn gift och malrt vxer
	upp,
029:019 s att ngon som hr detta edsfrbunds ord vlsignar sig i sitt
	hjrta och tnker att det skall g honom vl, dr han vandrar i
	sitt hjrtas hrdhet.  Ty d skall hela landet, bde vtt och
	torrt, frgs.
029:020 HERREN skall icke vilja frlta honom; nej, Herrens vrede och
	nitlskan skall d vara ssom en rykande eld mot de mnnen, och
	all den frbannelse som r uppskriven i denna bok skall komma
	att vila p honom, och Herren skall s utplna hans namn, att
	det icke mer skall finnas under himmelen.
029:021 Och HERREN skall avskilja honom frn alla Israels stammar till
	att drabbas av olycka, efter alla de frbannelser som ro fsta
	vid det frbund som r uppskrivet i denna lagbok.
029:022 Och ett kommande slkte, edra barn som uppst efter eder, och
	frmlingen, som kommer ifrn fjrran land, de skola sga, nr de
	se de plgor och sjukdomar som HERREN har skickat ver detta
	land,
029:023 nr de se huru all jord dr r frbrnd och frvandlad till
	svavel och salt, s att den icke kan bess eller framalstra
	vxter, och s att inga rter dr kunna komma upp -- ssom det
	blev, nr Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstrtades, d
	HERREN i sin vrede och harm omstrtade dem --
029:024 ja, alla folk skola d sga: Varfr har Herren gjort s mot
	detta land?  Varfr brinner hans vrede s starkt?
029:025 Och man skall svara: Drfr att de vergvo HERRENS, sina
	fders Guds, frbund, det som han slt med dem, nr han frde
	dem ut ur Egyptens land,
029:026 och drfr att de gingo stad och tjnade andra gudar och
	tillbdo dem, gudar som de icke knde, och som han icke hade
	givit dem till deras del,
029:027 drfr upptndes HERRENS vrede mot detta land, s att han lt
	komma ver det all den frbannelse som r uppskriven i denna
	bok.
029:028 Ja, drfr ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
	harm och stor frtrnelse, och kastade dem bort till ett annat
	land, ssom nu har skett.
029:029 Vad som nnu r frdolt hr HERREN, vr Gud, till; men vad som
	r uppenbarat, det gller fr oss och vra barn till evig tid,
	fr att vi skola gra efter alla denna lags ord.
030:001 Om du nu, nr allt detta kommer ver dig -- vlsignelsen och
	frbannelsen som jag har frelagt dig -- om du lgger detta p
	hjrtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d har
	drivit dig bort,
030:002 och du s vnder ter till HERREN, din Gud, och hr hans rst,
	du med dina barn, av allt ditt hjrta och av all din sjl, i
	alla stycken ssom jag i dag bjuder dig,
030:003 d skall HERREN, din Gud, ter upprtta dig och frbarma sig
	ver dig; HERREN, din Gud, skall d ter frsamla dig frn alla
	folk bland vilka han har frstrtt dig.
030:004 Om ock dina frdrivna vore vid himmelens nda, skulle HERREN,
	din Gud, frsamla dig drifrn och hmta dig drifrn.
030:005 Och HERREN, din Gud, skall lta dig komma in i det land som dina
	fder hava haft till besittning; och du skall taga det i
	besittning, och han skall gra dig gott och skall frka dig mer
	n han har gjort med dina fder.
030:006 Och HERREN, din Gud.  skall omskra ditt hjrta och dina
	efterkommandes hjrtan, s att du skall lska HERREN, din Gud,
	av allt ditt hjrta och av all din sjl, fr att du m leva.
030:007 Och HERREN, din Gud, skall lgga alla dessa frbannelser p dina
	fiender och p dem som hata och frflja dig.
030:008 Och du skall ter hra HERRENS rst och gra efter alla hans
	bud, som jag i dag giver dig.
030:009 Och HERREN, din Gud, skall giva dig verfld och lycka i alla
	dina hnders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
	i din marks frukt.  Ty ssom HERREN frjdade sig ver dina fder,
	skall han d ter frjda sig ver dig och gra dig gott,
030:010 nr du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller hans bud
	och stadgar, det som r skrivet i denna lagbok, och nr du
	vnder ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all
	din sjl.
030:011 Ty det bud som jag i dag giver dig r dig icke fr svrt och r
	icke lngt borta.
030:012 Det r icke i himmelen, s att du skulle behva sga: Vem vill
	fr oss fara upp till himmelen och hmta det t oss och lta oss
	hra det, s att vi kunna gra drefter?
030:013 Det r icke heller p andra sidan havet, s att du skulle behva
	sga: Vem vill fr oss fara ver till andra sidan havet och
	hmta det t oss och lta oss hra det, s att vi kunna gra
	drefter?
030:014 Nej, ordet r dig mycket nra, i din mun och i ditt hjrta, s
	att du kan gra drefter.
030:015 Se, jag frelgger dig i dag livet och vad gott r, dden och
	vad ont r,
030:016 d jag nu i dag bjuder dig att lska HERREN, din Gud, att vandra
	p hans vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, fr att
	du m leva och frka dig, och fr att HERREN, din Gud, m
	vlsigna dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i
	besittning.
030:017 Men om ditt hjrta vnder sig bort och du icke vill hra, om du
	lter frfra dig, s att du tillbeder andra gudar och tjnar
	dem,
030:018 s frkunnar jag eder i dag att I frvisso skolen frgs.  I
	skolen d icke lnge leva i det land dit du nu drager ver
	Jordan, fr att komma och taga det i besittning.
030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
	har frelagt dig liv och dd, vlsignelse och frbannelse, S m
	du d vlja livet, fr att du och dina efterkommande mn leva,
030:020 i det att du lskar HERREN, din Gud, och hr hans rst och
	hller dig till honom; ty detta betyder fr dig liv och lng
	levnad, s att du fr bo i det land som HERREN med ed har lovat
	dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
031:001 Och Mose gick stad och talade fljande till hela Israel;
031:002 han sade till dem: Jag r nu ett hundra tjugu r gammal; jag
	kan icke mer vara ledare och anfrare, och HERREN har sagt till
	mig: 'Du skall icke komma ver denna Jordan.'
031:003 Men HERREN, din Gud, gr framfr dig; han skall frgra dessa
	folk fr dig, och du skall frdriva dem, och Josua skall anfra
	dig, ssom HERREN har sagt.
031:004 Och HERREN skall gra med dem ssom han gjorde med Sihon och Og,
	amorernas konungar.  vilka han lt frgs, och ssom han gjorde
	med deras land.
031:005 HERREN skall giva dem i edert vld, och I skolen gra med dem
	alldeles ssom jag har bjudit eder.
031:006 Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
	frskrckta fr dem; ty HERREN, din Gud, gr sjlv med dig; han
	skall icke lmna dig eller vergiva dig.
031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom infr hela
	Israel: Var frimodig och ofrfrad; ty du skall med detta folk
	g in i det land som HERREN med ed har lovat deras fder att
	giva dem; och du skall utskifta det t dem ssom arv.
031:008 Och HERREN r den som gr framfr dig, han skall vara med dig,
	han skall icke lmna dig eller vergiva dig; du m icke frukta
	och icke vara frfrad.
031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den t prsterna, Levi
	sner, som buro HERRENS frbundsark, och t alla de ldste i
	Israel.
031:010 Och Mose bjd dem och sade: Vid slutet av vart sjunde r, nr
	friret r inne, vid lvhyddohgtiden,
031:011 d hela Israel kommer fr att trda fram infr HERRENS, din
	Guds, ansikte, p den plats som han utvljer, d skall du lsa
	upp denna lag infr hela Israel, s att de hra den.
031:012 Frsamla d folket, mn, kvinnor och barn, och frmlingarna som
	ro hos dig inom dina portar, p det att de m hra och lra,
	och p det att de m frukta HERREN, eder Gud, och hlla och gra
	efter alla denna lags ord;
031:013 och p det att deras barn, som d nnu icke knna den, m hra
	den och lra den, s att de frukta HERREN, eder Gud.  Detta
	skolen I gra, s lnge I leven i det land dit I nu dragen ver
	Jordan, fr att taga det i besittning.
031:014 Och HERREN sade till Mose: Se, tiden nrmar sig att du skall
	d.  Kalla till dig Josua, och instllen eder drefter i
	uppenbarelsetltet, s vill jag instta honom i hans mbete.
	Och Mose gick stad med Josua, och de instllde sig i
	uppenbarelsetltet.
031:015 D visade sig HERREN i tltet i en molnstod, och molnstoden blev
	stende vid ingngen till tltet.
031:016 Och HERREN sade till Mose: Se, nr du vilar hos dina fder,
	skall detta folk st upp och i trols avfllighet lpa efter
	frmmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
	skola vergiva mig och bryta det frbund som jag har slutit med
	dem.
031:017 Och min vrede skall d upptndas mot dem, och jag skall vergiva
	dem och frdlja mitt ansikte fr dem, och de skola frgras,
	och mycken olycka och nd skall trffa dem; och d skola de
	sga: 'Frvisso r det drfr att vr Gud icke r ibland oss som
	dessa olyckor hava trffat oss.'
031:018 Men jag skall p den tiden alldeles frdlja mitt ansikte, fr
	allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vnt
	sig till andra gudar.

031:019 S tecknen nu upp t eder fljande sng.  Och du skall lra
	Israels barn den och lgga den i deras mun.  Och s skall denna
	sng vara mig ett vittne mot Israels barn.
031:020 Ty jag skall lta dem komma in i det land som jag med ed har
	lovat t deras fder, ett land som flyter av mjlk och honung,
	och de skola ta och bliva mtta och feta; men de skola d vnda
	sig till andra gudar och tjna dem och frakta mig och bryta
	mitt frbund.
031:021 Och nr d mycken olycka och nd trffar dem, skall denna sng
	avlgga sitt vittnesbrd infr dem; ty den skall icke frgtas
	och frsvinna ur deras avkomlingars mun.  Jag vet ju med vilka
	tankar de umgs redan nu, innan jag har ltit dem komma in i det
	land som jag med ed lovade dem.

031:022 S tecknade d Mose upp sngen p den dagen och lt Israels barn
	lra den.

031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans mbete och sade: Var
	frimodig och ofrfrad; ty du skall fra Israels barn in i det
	land som jag med ed har lovat t dem, och jag skall vara med
	dig.

031:024 D nu Mose hade fullstndigt tecknat upp denna lags ord i en
	bok,
031:025 bjd han leviterna som buro HERRENS frbundsark och sade:
031:026 Tagen denna lagbok och lggen den vid sidan av HERRENS, eder
	Guds, frbundsark, s att den ligger dr till ett vittne mot
	dig.
031:027 Ty jag knner din genstrvighet och hrdnackenhet.  Se, nnu
	medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstrviga
	mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d bliva det efter min
	dd!
031:028 Frsamlen nu till mig alla de ldste i edra stammar, s ock edra
	tillsyningsmn, fr att jag m infr dem tala dessa ord och taga
	himmel och jord till vittnen mot dem.
031:029 Ty jag vet att I efter min dd skolen taga eder till, vad
	frdrvligt r, och vika av ifrn den vg som jag har bjudit
	eder g; drfr skall olycka trffa eder i kommande dagar, nr I
	gren vad ont r i HERRENS gon, s att I frtrnen honom genom
	edra hnders verk.

031:030 Och Mose fredrog infr Israels hela frsamling fljande sng
	frn brjan till slutet.
032:001   Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
	  och jorden hre min muns ord.
032:002   Ssom regnet drype min lra,
	  ssom daggen flde mitt tal,
	  ssom rikligt regn p grnska
	  och ssom en regnskur p grsets brodd.
032:003   Ty HERRENS namn vill jag frkunna;
	  ja, given ra t vr Gud.

032:004   Vr klippa -- ostraffliga ro hans grningar,
	  ty alla hans vgar ro rtta.
	  En trofast Gud och utan svek,
	  rttfrdig och rttvis r han.
032:005   De ter handlade illa mot honom;
	  de voro icke hans barn, utan en skam fr Israel,
	  det vrnga och avoga slktet!
032:006   r det s du lnar HERREN,
	  du draktiga och ovisa folk?
	  r han d icke din fader, som skapade dig?
	  Han danade ju dig och beredde dig.

032:007   Tnk p de dagar som fordom voro;
	  akta p frgngna slktens r.
	  Frga din fader, han skall frkunna dig det,
	  dina ldste, de skola sga dig det.
032:008   Nr den Hgste gav arvslotter t folken,
	  nr han frdelade mnniskors barn,
	  d utstakade han grnserna fr folken
	  efter antalet av Israels barn.
032:009   Ty HERRENS folk r hans del,
	  Jakob r hans arvedels lott.
032:010   Han fann honom i knens land,
	  i dsligheten, dr kendjuren tjto.
	  D tog han honom i sitt beskrm och sin vrd,
	  han bevarade honom ssom sin gonsten.
032:011   Likasom en rn lockar sin avkomma ut till flykt
	  och svvar upp ovanfr sina ungar,
	  s bredde han ut sina vingar och tog honom
	  och bar honom p sina fjdrar.
032:012   HERREN allena ledsagade honom,
	  och ingen frmmande gud jmte honom.
032:013   Han frde honom fram ver landets hjder
	  och lt honom ta av markens grda;
	  han lt honom suga honung ur hlleberget
	  och olja ur den hrda klippan.
032:014   Grddmjlk av kor, st mjlk av fr,
	  fett av lamm fick du ock,
	  vdurar frn Basan och bockar,
	  drtill fetaste mrg av vete;
	  och av druvors blod drack du vin.

032:015   D blev Jesurun fet och istadig;
	  du blev fet och tjock och stinn.
	  Han vergav Gud, sin skapare,
	  och fraktade sin frlsnings klippa.
032:016   Ja, de retade honom genom sina frmmande gudar,
	  med styggelser frtrnade de honom.
032:017   De offrade t onda andar, skengudar,
	  t gudar som de frut icke knde,
	  nya, som nyss hade kommit till,
	  och som edra fder ej fruktade fr.
032:018   Din klippa, som hade ftt dig, vergav du,
	  du glmde Gud, som hade givit dig livet.

032:019   Nr HERREN sg detta, frkastade han dem,
	  ty han frtrnades p sina sner och dttrar.
032:020   Han sade: Jag vill frdlja mitt ansikte fr dem,
	  jag vill se vilket slut de f;
	  ty ett frvnt slkte ro de,
	  barn i vilka ingen trohet r.
032:021   De hava retat mig med gudar som icke ro gudar,
	  frtrnat mig med de ffngligheter de dyrka;
	  drfr skall jag reta dem med ett folk som icke r ett folk,
	  med ett draktigt hednafolk skall jag frtrna dem.
032:022   Ty eld lgar fram ur min nsa,
	  och den brinner nda till ddsrikets djup;
	  den frtr jorden med dess grda
	  och frbrnner bergens grundvalar.
032:023   Jag skall hopa olyckor ver dem,
	  alla mina pilar skall jag avskjuta p dem.
032:024   De skola utsugas av hunger och frtras av febergld,
	  av farsoter som bittert pina;
	  jag skall snda ver dem vilddjurs tnder
	  och stoftkrlande ormars gift.
032:025   Ute skall svrdet frgra deras barn,
	  och inomhus skall frskrckelsen gra det:
	  ynglingar svl som jungfrur,
	  spenabarn tillsammans med grhrsmn.
032:026   Jag skulle sga: 'Jag vill blsa bort dem,
	  gra slut p deras minnelse bland mnniskor',
032:027   om jag icke fruktade att deras fiender d skulle vlla mig grmelse,
	  att deras ovnner skulle misstyda det,
	  att de skulle sga: 'Vr hand var s stark,
	  det var icke HERREN som gjorde allt detta.'

032:028   Ty ett rdlst folk ro de,
	  och frstnd finnes icke i dem.
032:029   Vore de visa, s skulle de begripa detta,
	  de skulle frsta vilket slut de mste f.
032:030   Huru kunde en jaga tusen framfr sig
	  och tv driva tiotusen p flykten,
	  om icke deras klippa hade slt dem,
	  och om icke HERREN hade prisgivit dem?
032:031   Ty de andras klippa r icke ssom vr klippa;
	  vra fiender kunna sjlva dma drom.
032:032   Ty av Sodoms vintrd r deras ett skott,
	  det stammar frn Gomorras flt;
	  deras druvor ro giftiga druvor,
	  deras klasar hava bitter smak.
032:033   Deras vin r drakars etter,
	  huggormars gruvligaste gift.

032:034   Ja, sdant ligger frvarat hos mig,
	  frseglat i mina frrdshus.
032:035   Min r hmnden och vedergllningen,
	  sparad till den tid d deras fot skall vackla.
	  Ty nra r deras ofrds dag,
	  och vad dem vntar kommer med hast.
032:036   Ty HERREN skall skaffa rtt t sitt folk,
	  och ver sina tjnare skall han frbarma sig,
	  nr han ser att deras kraft r borta,
	  och att det r ute med alla och envar.
032:037   D skall han frga: Var ro nu deras gudar,
	  klippan till vilken de togo sin tillflykt?
032:038   Var ro de som to deras slaktoffers fett
	  och drucko deras drickoffers vin?
	  M de st upp och hjlpa eder,
	  m de vara edert beskrm.
032:039   Sen nu att jag allena r det,
	  och att ingen Gud finnes jmte mig.
	  Jag ddar, och jag gr levande,
	  jag har slagit, men jag helar ock.
	  Ingen finnes, som kan rdda ur min hand.

032:040   Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
	  jag sger: S sant jag lever evinnerligen:
032:041   nr jag har vsst mitt ljungande svrd
	  och min hand tager till att skipa rtt,
	  d skall jag utkrva hmnd av mina ovnner
	  och vedergllning av dem som hata mig.
032:042   Jag skall lta mina pilar bliva druckna av blod,
	  och mitt svrd skall mtta sig av ktt,
	  av de slagnas och fngnas blod,
	  av fiendehvdingars huvuden.

032:043   Jublen, I hedningar, ver hans folk,
	  ty han hmnas sina tjnares blod,
	  han utkrver hmnd av sina ovnner
	  och bringar frsoning fr sitt land, fr sitt folk.

032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och fredrog hela denna sng
	infr folket.
032:045 Och nr Mose hade fredragit alltsammans till slut fr hela
	Israel,
032:046 sade han till dem: Akten p alla de ord som jag i dag gr till
	vittnen mot eder, s att I given edra barn befallning om dem,
	att de skola hlla alla denna lags ord och gra efter dem.
032:047 Ty det r icke ett tomt ord, som ej angr eder, utan det gller
	edert liv; och genom detta ord skolen I lnge leva i det land
	dit I nu dragen ver Jordan, fr att taga det i besittning.
032:048 Och HERREN talade till Mose p denna samma dag och sade:
032:049 Stig upp hr p Abarimberget, p berget Nebo i Moabs land, gent
	emot Jeriko, s skall du f se Kanaans land, som jag vill giva
	t Israels barn till besittning.
032:050 Och du skall d dr p berget, dit du stiger upp, och du skall
	samlas till dina fder, likasom din broder Aron dog p berget
	Hor och blev samlad till sina fder;
032:051 detta drfr att I handladen trolst mot mig bland Israels barn
	vid Meribas vatten vid Kades, i knen Sin, i det att I icke
	hllen mig helig bland Israels barn.
032:052 Mitt framfr dig skall du se landet; men du skall icke komma
	dit, in i det land som jag vill giva t Israels barn.

033:001 Och detta r den vlsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
	fre sin dd;
033:002 han sade:
	  HERREN kom frn Sinai,
	  och frn Seir gick hans sken upp fr dem;
	  man kom fram i glans frn berget Paran,
	  ut ur hopen av mngtusen heliga;
	  p hans hgra sida brann i eld en lag fr dem.
033:003   Ja, han vrdar sig om folken;
	  folkets heliga ro alla under din hand.
	  De ligga vid din fot,
	  de hmta upp av dina ord.

033:004   Mose gav t oss en lag,
	  en arvedel for Jakobs menighet.
033:005   Och Jesurun fick en konung,
	  nr folkets hvdingar frsamlades,
	  Israels stammar allasammans.

033:006   M Ruben leva och icke d;
	  dock blive hans mn en ringa hop.

033:007 Och detta sade han om Juda:
	  Hr, o HERRE, Judas rst,
	  och lt honom komma till sitt folk.
	  Med sina hnder utfrde han dess sak;
	  bliv du honom en hjlp mot hans ovnner.

033:008 Och om Levi sade han:
	  Dina tummim och dina urim,
	  de tillhra din frommes skara,
	  dem du frestade i Massa,
	  dem du tvistade med vid Meribas vatten,
033:009   dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
	  och som icke ville knnas vid sina brder,
	  ej heller veta av sina barn.
	  Ty de aktade p ditt tal,
	  och ditt frbund hllo de.
033:010   De lra Jakob dina rtter och Israel din lag,
	  de bra fram rkverk fr din nsa
	  och heloffer p ditt altare.
033:011   Vlsigna, HERRE, hans kraft,
	  och lt hans hnders verk behaga dig.
	  Krossa lnderna p hans motstndare,
	  p hans fiender, s att de icke kunna resa sig.

033:012 Om Benjamin sade han:
	  HERRENS vn r han,
	  han skall bo i trygghet hos honom,
	  hos honom som verskygger honom alltid,
	  och som har sin boning mellan hans hjder.

033:013 Och om Josef sade han:
	  Vlsignat av HERREN vare hans land
	  med himmelens dlaste gvor, med dagg,
	  med gvor frn djupet som utbreder sig drnere,
033:014   med solens dlaste alster
	  och mnvarvens dlaste frukter,
033:015   med de urldriga bergens yppersta skatter
	  och de eviga hjdernas dlaste frukt,
033:016   med jordens dlaste frukt och allt vad hon br,
	  och med nd frn honom som bodde i busken.
	  Detta komme ver Josefs huvud,
	  ver hans hjssa, furstens bland brder.
033:017   Hrlig r den frstfdde bland hans tjurar,
	  ssom en vildoxes ro hans horn;
	  med dem stngar han ned alla folk,
	  ja ock dem som bo vid jordens ndar.
	  Sdana ro Efraims tiotusenden.
	  sdana Manasses tusenden.

033:018 Och om Sebulon sade han:
	  Gld dig, Sebulon, nr du drager ut,
	  och du, Isaskar, i dina tlt.
033:019   Folk inbjuda de till sitt berg;
	  dr offra de rtta offer.
	  Ty havens rikedom f de suga,
	  och de skatter som sanden dljer.

033:020 Och om Gad sade han:
	  Lovad vare han som gav s rymligt land t Gad!
	  Lik en lejoninna har han lgrat sig,
	  han krossar bde arm och hjssa.
033:021   Han utsg t sig frstlingslandet,
	  ty dr var hans hrskarlott frvarad.
	  Dock drog han med bland folkets hvdingar;
	  HERRENS rtt utfrde han
	  och hans domar, tillsammans med det vriga Israel.

033:022 Och om Dan sade han:
	  Dan r ett ungt lejon,
	  som rusar ned frn Basan.

033:023 Och om Naftali sade han:
	  Naftali har ftt riklig nd
	  och vlsignelse till fyllest av HERREN.
	  Vstern och sdern tage du i besittning.

033:024 Och om Aser sade han:
	  Vlsignad bland sner vare Aser!
	  Han blive lskad av sina brder,
	  och han doppe sin fot i olja.
033:025   Av jrn och koppar vare dina riglar;
	  och s lnge du lever, m din kraft best.

033:026   Ingen r lik Gud, o Jesurun;
	  till din hjlp far han fram p himmelen
	  och i sin hghet p skyarna.
033:027   En tillflykt r han, urtidens Gud,
	  och hrnere rda hans eviga armar.
	  Han frjagade fienderna fr dig,
	  han sade: Frgr dem.
033:028   S fick Israel bo i trygghet,
	  Jakobs klla vara i ro,
	  i ett land med sd och vin,
	  under en himmel som dryper av dagg.
033:029   Sll r du, Israel; ja, vem r dig lik?
	  Du r ett folk som fr seger genom HERREN,
	  genom honom som r din skyddande skld,
	  honom som r ditt rorika svrd.
	  Ja, dina fiender skola visa dig underdnighet,
	  och du skall g fram ver deras hjder.
034:001 Och Mose gick frn Moabs hedar upp p berget Nebo, p toppen av
	Pisga, gent emot Jeriko.  Och HERREN lt honom se hela landet:
	Gilead nda till Dan,
034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
	land, nda till Vstra havet,
034:003 och Sydlandet och Jordansltten, det r lgsltten vid Jeriko --
	Palmstaden -- nda till Soar.
034:004 Och HERREN sade till honom: Detta r det land som jag med ed
	har lovat t Abraham.  Isak och Jakob, i det jag sade: 't din
	sd skall jag giva det.'  Jag har nu ltit dig se det med dina
	gon, men ditin skall du icke komma.
034:005 Och HERRENS tjnare Mose dog dr i Moabs land, ssom HERREN hade
	sagt.
034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
	men nnu intill denna dag har ingen ftt veta var hans grav r.
034:007 Och Mose var ett hundra tjugu r gammal, nr han dog, men hans
	gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke frsvunnit.
034:008 Och Israels barn begrto Mose p Moabs hedar i trettio dagar;
	drmed voro grtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
	lagt sina hnder p honom; och Israels barn lydde honom och
	gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
034:010 Men i Israel uppstod icke mer ngon profet sdan som Mose, med
	vilken HERREN hade umgtts ansikte mot ansikte --
034:011 ingen, om man tnker p alla de tecken och under som HERREN hade
	snt honom att gra i Egyptens land, med Farao och alla hans
	tjnare och med hela hans land,
034:012 och om man tnker p all den vldiga kraft som Mose visade, och
	p alla de stora och fruktansvrda grningar som han gjorde
	infr hela Israel.



Book 06 Josua


001:001 Efter HERRENS tjnare Moses dd sade HERREN till Josua, Nuns
	son, Moses tjnare:
001:002 Min tjnare Mose r dd; s st nu upp och g ver denna
	Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
	dem, giva t Israels barn.
001:003 Var ort som eder fot betrder har jag givit eder, ssom jag
	lovade Mose.
001:004 Frn knen till Libanon druppe och nda till den stora floden,
	floden Frat, ver hetiternas land och nda till Stora havet
	vsterut skall edert omrde strcka sig.
001:005 Ingen skall kunna st dig emot i alla dina livsdagar; ssom jag
	har varit med Mose, s skall jag ock vara med dig; jag skall
	icke lmna dig eller vergiva dig.
001:006 Var frimodig och ofrfrad; ty du skall utskifta t detta folk
	ssom arv det land som jag med ed har lovat deras fder att giva
	dem.
001:007 Allenast m du vara helt frimodig och ofrfrad till att i alla
	stycken hlla den lag som min tjnare Mose har givit dig och
	gra efter den; vik icke av drifrn vare sig till hger eller
	till vnster; p det att du m hava framgng i allt vad du
	fretager dig.
001:008 Lt icke denna lagbok vara skild frn din mun; tnk p den bde
	dag och natt, s att du i alla stycken hller det som r skrivet
	i den och gr drefter; ty d skola dina vgar vara lyckosamma,
	och d skall du hava framgng.
001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och ofrfrad; s var
	nu icke frskrckt eller frsagd.  Ty HERREN, din Gud, r med dig
	i allt vad du fretager dig.
001:010 D bjd Josua folkets tillsyningsmn och sade:
001:011 Gn igenom lgret och bjuden folket och sgen: 'Reden till
	reskost t eder; ty om tre dagar skolen I g ver denna Jordan,
	fr att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
	eder Gud, vill giva eder till besittning.'
001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena hlften av Manasse
	stam sade Josua:
001:013 Tnken p det som HERRENS tjnare Mose bjd eder, nr han sade:
	'HERREN, eder Gud, vill lta eder komma till ro och giva eder
	detta land.'
001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m nu stanna kvar i det
	land som Mose har givit eder hr p andra sidan Jordan; men I
	sjlva, s mnga av eder som ro tappra stridsmn, skolen draga
	vpnade stad i spetsen fr edra brder och hjlpa dem,
001:015 till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro svl
	som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
	HERREN, eder Gud, vill giva dem.  Sedan mn I vnda tillbaka till
	det land som skall vara eder besittning; det mn I d taga i
	besittning, det land som HERRENS tjnare Mose har givit eder hr
	p andra sidan Jordan, p stra sidan.
001:016 D svarade de Josua och sade: Allt vad du har bjudit oss vilja
	vi gra, och varthelst du snder oss, dit vilja vi g.
001:017 Ssom vi i allt hava lytt Mose, s vilja vi ock lyda dig;
	allenast m HERREN, din Gud, vara med dig, ssom han var med
	Mose.
001:018 Var och en som r genstrvig mot dina befallningar och icke
	lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
	ddad.  Allenast m du vara frimodig och ofrfrad.
002:001 Josua, Nuns son, snde hemligen ut tv spejare frn Sittim och
	sade: Gn och besen landet och Jeriko.  De gingo stad och
	kommo in i ett hus dr en skka bodde, vid namn Rahab, och dr
	lade de sig till vila.
002:002 Men fr konungen i Jeriko blev inberttat: I natt hava ngra
	mn kommit hit frn Israels barn fr att utforska landet.
002:003 D snde konungen i Jeriko till Rahab och lt sga: Lmna ut de
	mn som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
	kommit hit fr att utforska hela landet.
002:004 Men kvinnan tog de bda mnnen och dolde dem; sedan svarade hon:
	Ja, mnnen kommo till mig, men jag visste icke varifrn de
	voro;
002:005 och nr porten skulle stngas, sedan det hade blivit mrkt,
	gingo mnnen ut, och jag vet icke vart de togo vgen; skynden
	eder att stta efter dem, s fn I nog fatt i dem.
002:006 Men hon hade frt dem upp p taket och gmt dem under
	linstjlkar, som hon hade dr, utbredda p taket.
002:007 S satte nu mnnen efter dem t Jordan till, bort emot
	vadstllena; och man stngde stadsporten s snart frfljarna
	hade begivit sig stad.
002:008 Men innan de frmmande mnnen hade lagt sig, steg hon upp till
	dem p taket
002:009 och sade till dem: Jag vet att HERREN har givit eder detta
	land, och att frskrckelse fr eder har fallit ver oss, ja,
	att alla landets inbyggare ro i ngest fr eder.
002:010 Ty vi hava hrt huru HERREN lt vattnet i Rda havet torka ut
	framfr eder, nr I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
	med amorernas konungar, de tv p andra sidan Jordan, Sihon och
	Og, huru I gven dem till spillo.
002:011 D vi hrde detta, blevo vra hjrtan frfrade, och numera har
	ingen mod att st eder emot; ty HERREN, eder Gud, r Gud, uppe i
	himmelen och nere p jorden.
002:012 S loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
	barmhrtighet med min faders hus och giva mig ett skert tecken
	drp,
002:013 och lta min fader och min moder, mina brder och mina systrar
	leva, s ock alla som tillhra dem, och rdda oss frn dden.
002:014 Mnnen sade till henne: Med vrt eget liv svara vi fr edert,
	sframt I icke frrden vrt frehavande; nr HERREN giver oss
	landet, skola vi bevisa dig barmhrtighet och trofasthet.
002:015 D slppte hon ned dem genom fnstret med ett tg; ty hennes hus
	lg invid stadsmuren, s att hon bodde invid sjlva muren.
002:016 Och hon sade till dem: Gn upp i bergsbygden, s att edra
	frfljare icke trffa p eder; och hllen eder gmda dr i tre
	dagar, till dess edra frfljare hava kommit tillbaka, s kunnen
	I sedan fortstta eder frd.
002:017 Och mnnen sade till henne: Vi vilja likvl vara fria ifrn den
	ed som du nu har tagit av oss,
002:018 om du, nr vi komma in i landet, underlter att binda detta rda
	snre i det fnster genom vilket du har slppt ned oss, och
	likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
	brder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
002:019 Dock, om ngon gr stad, utom drrarna till ditt hus, s komme
	hans blod ver hans huvud, och vi ro utan skuld; om dremot
	ngons hand kommer vid en av dem som ro inne i ditt hus, s m
	dennes blod komma ver vrt huvud.
002:020 Och om du frrder vrt frehavande, s ro vi likaledes fria
	ifrn den ed som du har tagit av oss.
002:021 Hon svarade: Vare det ssom I haven sagt.  Och s lt hon dem
	g, och de drogo stad.  Men hon band det rda snret i fnstret.
002:022 S drogo de nu stad och kommo upp i bergsbygden och stannade
	dr i tre dagar, till dess att deras frfljare hade vnt
	tillbaka; ty dessa hade skt efter dem verallt p vgarna, men
	hade icke funnit dem.
002:023 Sedan vnde de bda mnnen tillbaka och kommo ned frn
	bergsbygden och gingo ver floden och kommo s till Josua, Nuns
	son; och de frtljde fr honom allt vad som hade vederfarits
	dem.
002:024 Och de sade till Josua: HERREN har givit hela landet i vr
	hand; alla landets inbyggare ro i ngest fr oss.
003:001 Bittida fljande morgon brt Josua med alla Israels barn upp
	frn Sittim och kom till Jordan; dr stannade de om natten,
	innan de gingo ver.
003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsmnnen genom lgret
003:003 och bjdo folket och sade: S snart I fn se HERRENS, eder
	Guds, frbundsark, och att de levitiska prsterna bra den,
	skolen ock I bryta upp frn eder plats och flja efter den
003:004 -- lten dock mellan den och eder vara ett avstnd av vid pass
	tv tusen alnar; nrmare mn I icke komma den -- p det att I
	mn kunna veta vilken vg I skolen g, ty I haven icke frut
	dragit den vgen fram.
003:005 Och Josua sade till folket: Helgen eder, ty i morgon skall
	HERREN gra under bland eder.
003:006 Drefter sade Josua till prsterna: Tagen frbundsarken och
	dragen stad framfr folket.  D togo de frbundsarken och gingo
	framfr folket.
003:007 Och HERREN sade till Josua: I dag skall jag begynna att gra
	dig stor i hela Israels gon, p det att de m frnimma, att
	ssom jag har varit med Mose, s vill jag ock vara med dig.
003:008 Bjud du nu prsterna som bra frbundsarken och sg: 'S snart I
	kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
	stanna dr, vid Jordan.'
003:009 D sade Josua till Israels barn: Trden fram hit och hren
	HERRENS, eder Guds, ord.
003:010 Och Josua sade: Hrav skolen I frnimma att en levande Gud r
	mitt ibland eder, och att han frvisso vill frdriva fr eder
	kananerna, hetiterna, hiverna, perisserna, girgaserna,
	amorerna och jebuserna:
003:011 frbundsarken, hela jordens Herres frbundsark, drager nu
	framfr eder ver Jordan.
003:012 Vljen allts ut tolv mn ur Israels stammar, en man fr var
	stam.
003:013 S snart d prsterna som bra HERRENS, hela jordens Herres, ark
	st stilla med sina ftter i Jordans vatten, det vatten som
	kommer uppifrn, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st
	ssom en samlad hg.
003:014 Folket brt d upp frn sina tlt fr att g ver Jordan, och
	prsterna som buro frbundsarken gingo framfr folket.
003:015 Nr nu de som buro arken kommo till Jordan, s att prsterna,
	som buro arken, med sina ftter vidrrde yttersta randen av
	vattnet i Jordan, vilken under hela skrdetiden r full ver
	alla sina brddar,
003:016 d stannade det vatten som kom uppifrn, och blev stende ssom
	en samlad hg lngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
	bredvid Saretan; och det vatten som flt ned mot Hedmarkshavet,
	Salthavet, blev slunda helt och hllet avskuret.  Och folket
	gick ver mitt emot Jeriko.
003:017 Men prsterna som buro HERRENS frbundsark stodo orrliga p
	torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ver p torr mark,
	till dess att allt folket helt och hllet hade kommit ver
	Jordan.
004:001 D nu allt folket helt och hllet hade kommit ver Jordan, sade
	HERREN till Josua:
004:002 Vljen ut bland folket tolv mn, en man ur var stam,
004:003 och bjuden dem och sgen: 'Tagen hr ur Jordan, frn den plats
	dr prsterna stodo med sina ftter, tolv stenar, och lyften upp
	dem och fren dem ver med eder, och lggen ned dem p det
	stlle, dr I skolen lgra eder i natt.'
004:004 D kallade Josua till sig de tolv mn som han hade utsett bland
	Israels barn, en man ur var stam.
004:005 Och Josua sade till dem: Dragen stad framfr HERRENS, eder
	Guds, ark, och gn ut mitt i Jordan; och var och en av eder m
	dr lyfta upp en sten p axeln, efter antalet av Israels barns
	stammar.
004:006 Detta skall nmligen bliva ett minnesmrke bland eder.  Nr d
	edra barn i framtiden frga: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:007 skolen I svara dem s: 'De betyda att Jordans vatten hr blev
	avskuret i sitt lopp, framfr HERRENS frbundsark; ja, nr den
	gick ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
	Drfr skola dessa stenar vara ett minnelsemrke fr Israels
	barn till evrdlig tid.'
004:008 D gjorde Israels barn ssom Josua bjd dem; de togo upp tolv
	stenar ur Jordan, ssom HERREN hade tillsagt Josua, efter
	antalet av Israels barns stammar; och de frde dem ver med sig
	till lgerstllet och lade ned dem dr.
004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p samma plats
	dr prsterna som buro frbundsarken hade sttt med sina ftter;
	och de finnas kvar dr nnu i dag.
004:010 Och prsterna som buro arken blevo stende mitt i Jordan, till
	dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
	att tillsga folket, alldeles i enlighet med vad Mose frut hade
	bjudit Josua; och folket gick ver med hast.
004:011 Men nr allt folket helt och hllet hade kommit ver, gick ock
	HERRENS ark ver, jmte prsterna, och tog plats framfr folket.
004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
	drogo vpnade stad i spetsen fr Israels barn, ssom Mose hade
	tillsagt dem.
004:013 Det var vid pass fyrtio tusen mn som s drogo stad, vpnade
	till strid, fr att kmpa infr HERREN p Jerikos hedmarker.
004:014 P den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels gon, och
	de fruktade honom, ssom de fruktat Mose, s lnge denne levde.
004:015 Och HERREN sade till Josua:
004:016 Bjud prsterna som bra vittnesbrdets ark att stiga upp ur
	Jordan.
004:017 Och Josua bjd prsterna och sade: Stigen upp ur Jordan.
004:018 Nr d prsterna som buro HERRENS frbundsark stego upp ur
	Jordan, hade deras ftter knappt hunnit upp p torra landet,
	frrn Jordans vatten vnde tillbaka till sin plats och ndde,
	ssom frut, upp ver alla sina brddar.
004:019 Det var p tionde dagen i frsta mnaden som folket steg upp ur
	Jordan; och de lgrade sig i Gilgal, p grnsen av stra
	Jerikoomrdet.
004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
	Gilgal.
004:021 Och han sade till Israels barn: Nr nu edra barn i framtiden
	frga sina fder: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:022 d skolen I gra det kunnigt fr edra barn och sga: 'Israel
	gick p torr mark ver denna Jordan,
004:023 i det att HERREN, eder Gud, lt vattnet i Jordan torka ut
	framfr eder, till dess I haden gtt ver den, likasom HERREN,
	eder Gud, gjorde med Rda havet, som han lt torka ut framfr
	oss, till dess vi hade gtt ver det;
004:024 p det att alla folk p jorden m frnimma huru stark HERRENS
	hand r, s att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'
005:001 D nu alla amorernas konungar p andra sidan Jordan, p vstra
	sidan, och alla kananernas konungar vid havet hrde huru HERREN
	hade ltit vattnet i Jordan torka ut framfr Israels barn, medan
	vi gingo ver den, blevo deras hjrtan frfrade, och de hade
	icke lngre mod att st emot Israels barn.
005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: Gr dig stenknivar och
	omskr ter Israels barn, fr andra gngen.
005:003 D gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
	Frhudshjden.
005:004 Och orsaken varfr Josua omskar dem var denna: allt det folk av
	mankn, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara mn, hade
	dtt i knen under vgen, efter uttget ur Egypten.
005:005 Ty vl hade bland folket alla de som voro med under uttget
	blivit omskurna, men de bland folket, som voro fdda i knen
	under vgen, efter uttget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
005:006 Ty Israels barn vandrade i knen i fyrtio r, under vilken tid
	alla stridbara mn i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
	frgingos, eftersom de icke hrde HERRENS rst, varfr ock
	HERREN svor att han icke skulle lta dem se det land som han med
	ed hade lovat deras fder att giva oss, ett land som flyter av
	mjlk och honung.
005:007 Men deras barn, som han hade ltit uppst i deras stlle, dem
	omskar nu Josua, ty de hade frhud, eftersom de icke hade blivit
	omskurna under vgen.
005:008 Och nr allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar dr
	de voro i lgret, till dess de hade blivit lkta.
005:009 Och HERREN sade till Josua: I dag har jag avvltrat frn
	eder Egyptens smlek.  Och detta stlle fick namnet Gilgal,
	ssom det heter nnu i dag.
005:010 Medan nu Israels barn voro lgrade i Gilgal, hllo de pskhgtid
	den fjortonde dagen i mnaden, om aftonen, p Jerikos hedmarker.
005:011 Och dagen efter pskhgtiden to de osyrat brd och rostade ax
	av landets sd, just p den dagen.
005:012 Och mannat upphrde dagen drefter, d de nu to av landets sd,
	och Israels barn fingo icke manna mer, utan de to det ret av
	landet Kanaans avkastning.
005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, hnde sig att han, i det han
	lyfte upp sina gon, fick se en man st dr framfr sig med ett
	draget svrd i sin hand.  D gick Josua fram till honom och
	frgade honom: Tillhr du oss eller vra ovnner?
005:014 Han svarade: Nej, jag r hvitsman ver HERRENS hr, och jag
	har just nu kommit hit.  D fll Josua ned till jorden p sitt
	ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: Vad har min
	herre att sga till sin tjnare?
005:015 Hvitsmannen ver HERRENS hr sade d till Josua: Drag dina
	skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig.  Och Josua
	gjorde s.

006:001 Och Jeriko hade sina portar stngda, det hll sig tillstngt fr
	Israels barn; ingen gick ut eller in.
006:002 Men HERREN sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko med dess
	konung, med dess tappra stridsmn, i din hand.
006:003 Tgen nu omkring staden, s mnga stridbara mn I ren, runt
	omkring staden en gng; s skall du gra i sex dagar.
006:004 Och sju prster skola bra de sju jubelbasunerna framfr arken;
	men p sjunde dagen skolen I tga omkring staden sju gnger; och
	prsterna skola stta i basunerna.
006:005 Och nr det blses i jubelhornet med utdragen ton, och I hren
	basunljudet, skall allt folket upphva ett stort hrskri; d
	skola stadsmurarna falla p stllet, och folket skall draga in
	ver dem, var och en rtt fram.
006:006 D kallade Josua, Nuns son, till sig prsterna och sade till
	dem: Tagen frbundsarken, och sju prster skola bra sju
	jubelbasuner framfr HERRENS ark.
006:007 Och till folket blev sagt: Dragen ut och tgen omkring staden;
	och den vpnade skaran skall draga framfr HERRENS ark.
006:008 D nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju prster
	som buro jubelbasunerna framfr HERREN stad och sttte i
	basunerna; och HERRENS frbundsark fljde efter dem.
006:009 Och den vpnade skaran gick framfr prsterna som sttte i
	basunerna, och den vriga hopen slutade tget och fljde efter
	arken, under det att man alltjmt sttte i basunerna.
006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: I skolen icke upphva
	ngot hrskri eller lta hra eder rst eller ens lta ngot ord
	utg av eder mun, frrn den dag d jag sger till eder: 'Hven
	upp ett hrskri'; d skolen I upphva ett hrskri.
006:011 Och nr han s hade ltit bra HERRENS ark omkring staden, runt
	omkring den en gng, gingo de in i lgret och stannade i lgret
	ver natten.
006:012 Och fljande morgon stod Josua bittida upp, och prsterna togo
	HERRENS ark.
006:013 Och de sju prster som buro de sju jubelbasunerna framfr
	HERRENS ark gingo alltjmt och sttte i basunerna; och den
	vpnade skaran gick framfr dem, och den vriga hopen slutade
	tget och fljde efter HERRENS ark, under det att man alltjmt
	sttte i basunerna.
006:014 De tgade ocks nu p andra dagen en gng omkring staden och
	tervnde sedan till lgret; s gjorde de i sex dagar.
006:015 Men p sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens
	uppgng och tgade d sju gnger omkring staden p samma stt;
	endast denna dag tgade de sju gnger omkring staden.
006:016 Och nr prsterna sjunde gngen sttte i basunerna, sade Josua
	till folket: Hven upp ett hrskri, ty HERREN har givit eder
	staden.
006:017 Men staden med allt vad dri r skall givas till spillo t
	HERREN; allenast skkan Rahab skall f leva, jmte alla som ro
	inne i hennes hus, drfr att hon gmde de utskickade som vi
	hade snt stad.
006:018 Men tagen eder vl till vara fr det tillspillogivna, s att I
	icke, sedan I haven givit det till spillo, nd tagen ngot av
	det tillspillogivna och drigenom kommen Israels lger att
	hemfalla t tillspillogivning, och s dragen olycka ver det.
006:019 Allt silver och guld och allt som r av koppar eller jrn skall
	vara helgat t HERREN och ing till HERRENS skatt.
006:020 D hov folket upp ett hrskri, och man sttte i basunerna.  Ja,
	nr folket hrde basunljudet, hov det upp ett stort hrskri; d
	fllo murarna p stllet, och folket drog ver dem in i staden,
	var och en rtt fram; s intogo de staden.
006:021 Och de gvo till spillo allt vad som fanns i staden, bde mn
	och kvinnor, bde unga och gamla, s ock oxar, fr och snor,
	och slogo dem med svrdsegg.
006:022 Men till de bda mn som hade bespejat landet sade Josua: Gn
	in i skkans hus och fren kvinnan, jmte alla som tillhra
	henne, ut drifrn, ssom I med ed haven lovat henne.
006:023 D gingo de unga mn som hade varit dr ssom spejare ditin och
	frde ut Rahab, jmte hennes fader och moder och hennes brder
	och alla som tillhrde henne; hela hennes slkt frde de ut.  Och
	de slppte dem utanfr Israels lger.
006:024 Men staden med allt vad som fanns dri brnde de upp i eld;
	allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller jrn
	lade de till skatten i HERRENS hus.
006:025 Men skkan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhrde
	henne lt Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill
	denna dag; detta drfr att hon gmde de utskickade som Josua
	hade snt stad fr att bespeja Jeriko.
006:026 P den tiden lt Josua folket svrja denna ed: Frbannad vare
	infr HERREN den man som tager sig fre att ter bygga upp denna
	stad, Jeriko.  Nr han lgger dess grund, m detta kosta honom
	hans ldste son, och nr han stter upp dess portar, m detta
	kosta honom hans yngste son.
006:027 Och HERREN var med Josua, s att ryktet om honom gick ut ver
	hela landet.
007:001 Men Israels barn frgrepo sig trolst p det tillspillogivna; ty
	Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda
	stam, tog ngot av det tillspillogivna.  D upptndes HERRENS
	vrede mot Israels barn.
007:002 Och Josua snde frn Jeriko ngra mn stad till Ai, som ligger
	vid Bet-Aven, ster om Betel, och sade till dem: Dragen ditupp
	och bespejen landet.  S drogo d mnnen upp och bespejade Ai.
007:003 Och nr de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: Allt
	folket behver icke draga ditupp; om vid pass tv eller tre
	tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai.  Du behver icke
	lta allt folket gra sig mdan att tga dit, ty dess invnare
	ro f.
007:004 Allts fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men
	dessa mste fly fr ajiterna.
007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem,
	frfljde de de vriga utanfr stadsporten nda till Sebarim och
	slogo dem p sluttningen dr.  D blev folkets hjrta frfrat,
	det blev ssom vatten.
007:006 Och Josua med de ldste i Israel rev snder sina klder, och
	fll ned p sitt ansikte till jorden framfr HERRENS ark och lg
	dr nda till aftonen, och de strdde stoft p sina huvuden.
007:007 Och Josua sade: Ack, Herre, HERRE, varfr har du d frt detta
	folk ver Jordan, om du vill giva i amorernas hand och s
	frgra oss?  O att vi hade beslutit oss fr att stanna p andra
	sidan Jordan!
007:008 Ack Herre, vad skall jag nu sga, sedan Israel har tagit till
	flykten fr sina fiender?
007:009 Nr kananerna och landets alla vriga inbyggare f hra detta,
	skola de omringa oss och utrota till och med vrt namn frn
	jorden.  Vad vill du d gra fr ditt stora namns ra?
007:010 Men HERREN svarade Josua: St upp.  Varfr ligger du s p ditt
	ansikte?
007:011 Israel har syndat, de hava vertrtt det frbund som jag
	stadgade fr dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava
	stulit, de hava ljugit, de hava gmt det bland sitt eget gods.
007:012 Drfr kunna Israels barn icke st emot sina fiender, utan de
	mste taga till flykten fr sina fiender, ty de ro nu sjlva
	hemfallna t tillspillogivning.  Jag vill icke mer vara med eder,
	om I icke alldeles skaffen bort ifrn eder det tillspillogivna.
007:013 St nu upp och helga folket och sg: Helgen eder till i morgon.
	Ty s sger HERREN, Israels Gud: Ngot tillspillogivet finnes
	hos dig, Israel; du skall icke kunna st emot dina fiender,
	frrn I skiljen det tillspillogivna frn eder.
007:014 I morgon skolen I trda fram, den ena stammen efter den andra; i
	den stam som HERREN d lter trffas av lotten skall den ena
	slkten efter den andra trda fram; och i den slkt som HERREN
	lter trffas av lotten skall den ena familjen efter den andra
	trda fram; och i den familj som HERREN lter trffas av lotten
	skall den ena mannen efter den andra trda fram.
007:015 Och den som d trffas av lotten ssom skyldig till frgripelse
	p det tillspillogivna, han skall brnnas upp i eld med allt vad
	han har, drfr att han vertrdde HERRENS frbund och gjorde
	vad som var en galenskap i Israel.
007:016 S lt nu Josua bittida fljande morgon Israel trda fram, den
	ena stammen efter den andra; d trffades Juda stam av lotten.
007:017 Nr han d lt Juda slkter trda fram, trffade lotten
	seraiternas slkt; och nr han lt seraiternas slkt trda fram,
	den ena mannen efter den andra, trffades Sabdi av lotten.
007:018 Nr han d lt hans familj trda fram, den ena mannen efter den
	andra, trffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son
	till Sera av Juda stam.
007:019 D sade Josua till Akan: Min son, giv ra t HERREN, Israels
	Gud, och beknn, honom till pris: sg mig vad du gjort och dlj
	intet fr mig.
007:020 Akan svarade Josua och sade: Det r sant, jag har syndat mot
	HERREN, Israels Gud, ty s har jag gjort:
007:021 jag sg ibland bytet en dyrbar mantel frn Sinear och tv hundra
	siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till
	detta fick begrelse och tog det; se, det r gmt i jorden, i
	mitten av mitt tlt, och silvret underst.
007:022 D snde Josua ngra mn dit fr att se efter, och de skyndade
	till tltet; och de funno det gmt dr i hans tlt, och silvret
	underst.
007:023 Och de togo det ur tltet och buro det till Josua och Israels
	barns menighet och lade det ned infr HERREN.
007:024 D tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och
	silvret och manteln och guldplattan, och hans sner och dttrar,
	hans oxar, snor och fr, och hans tlt, och allt vrigt som han
	hade, och frde alltsammans upp till Akors dal.
007:025 Och Josua sade: Varfr drog du olycka ver oss?  Nu skall ock
	HERREN i dag lta olycka komma ver dig.  Och Israels
	menighet stenade honom; de brnde upp dem i eld och kastade
	stenar p dem.
007:026 Och de uppkastade ver honom ett stort stenrse, som finnes kvar
	nnu i dag; och s vnde sig HERREN ifrn sin vredes gld.  Drav
	fick det stllet namnet Akors dal, ssom det heter nnu i dag.

008:001 Och HERREN sade till Josua: Frukta icke och var icke frfrad;
	tag med dig allt krigsfolket och st upp och drag stad mot Ai.
	Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans
	stad och hans land.
008:002 Och du skall gra med Ai och dess konung p samma stt som du
	gjorde med Jeriko och dess konung; dock mn I behlla rovet
	drifrn och boskapen, ssom edert byte.  Lgg nu ett bakhll mot
	staden, p andra sidan drom.
008:003 D brt Josua upp med allt krigsfolket fr att draga stad mot
	Ai.  Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste
	stridsmnnen, och snde dem ut om natten.
008:004 Och han bjd dem och sade: Given akt: I skolen lgga eder i
	bakhll mot staden, p andra sidan drom, men lggen eder icke
	alltfr lngt ifrn staden; och hllen eder alla redo.
008:005 Sjlv skall jag, med allt det folk som r kvar hos mig, rycka
	fram mot staden.  Nr de d draga ut mot oss ssom frra gngen,
	vilja vi fly fr dem.
008:006 D skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem lngt
	bort ifrn staden; ty de skola tnka: 'De flyr fr oss, nu ssom
	frra gngen.'
008:007 Men under det att vi fly fr dem, skolen I bryta fram ifrn
	bakhllet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den
	i eder hand.
008:008 Och s snart I haven ftt staden i edert vld, skolen I tnda
	eld p den; efter HERRENS ord skolen I s gra.  Given akt p vad
	jag nu har bjudit eder.
008:009 S snde Josua dem stad, och de gingo och lade sig i bakhll
	mellan Betel och Ai, vster om Ai.  Men Josua stannade ver
	natten bland folket.
008:010 Och bittida fljande morgon mnstrade Josua folket och drog s,
	med de ldste i Israel i spetsen fr folket, upp till Ai.
008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp
	och ryckte allt nrmare, till dess de kommo mitt emot staden;
	dr lgrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhll mellan
	Betel och Ai, vster om staden.
008:013 Och sedan folket hade blivit uppstllt, svl hela lgret, norr
	om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
008:014 Nr konungen i Ai sg detta, skyndade sig mnnen i staden, han
	sjlv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till
	strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framfr
	hedmarken; han sjlv visste nmligen icke att ett bakhll var
	lagt mot honom p andra sidan om staden.
008:015 Och Josua och hela Israel lto sl sig av dem och flydde t
	knen till.
008:016 D uppbdades allt folket i staden till att frflja dem; och
	under det att de frfljde Josua, blevo de lockade lngt bort
	ifrn staden.
008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo
	ut efter Israel och lmnade staden ppen, i det att de frfljde
	Israel.

008:018 Och HERREN sade till Josua: Rck ut lansen, som du har i din
	hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.  D rckte Josua
	ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
008:019 Och de som lgo i bakhll brto med hast upp frn sin plats och
	skyndade stad, s snart han rckte ut sin hand, och kommo in i
	staden och intogo den; och de tnde strax eld p staden.
008:020 Nr d mnnen frn Ai vnde sig om, fingo de se rken frn
	staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utvg att fly,
	vare sig hit eller dit, d nu det folk som flydde t knen vnde
	sig mot sina frfljare.
008:021 Ty nr Josua och hela Israel sgo att de som lgo i bakhll hade
	intagit staden, och att rken steg upp frn staden, vnde de om
	och angrepo ajiterna.
008:022 De andra drogo nu ocks ut frn staden emot dem, s att de kommo
	mitt emellan israeliterna och fingo dem p bda sidor om sig,
	och dessa nedgjorde dem d och lto ingen av dem slippa undan
	och rdda sig.
008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till fnga och frd till
	Josua.
008:024 Och nr Israel hade drpt alla Ais invnare ute p fltet, i
	knen, dit de hade frfljt dem, och dessa allasammans s hade
	fallit fr svrdsegg och blivit nedgjorda, d vnde hela Israel
	tillbaka till Ai och slog med svrdsegg ocks dem som voro dr.
008:025 Och de som fllo p den dagen, mn och kvinnor, utgjorde
	tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade rckt
	ut lansen, frrn alla Ais invnare hade blivit givna till
	spillo.
008:027 Allenast boskapen och rovet frn denna stad togo israeliterna
	ssom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit
	Josua.
008:028 Och Josua brnde upp Ai och gjorde det till en grushg fr
	evrdlig tid, till en demark, ssom det r nnu i dag.
008:029 Och konungen i Ai lt han hnga upp p en ple, dr han fick
	hnga nda till aftonen.  Men nr solen gick ned, tog man p
	Josuas befallning hans dda kropp ned frn plen och kastade den
	vid ingngen till stadsporten; och man uppkastade ver den ett
	stort stenrse, som finnes kvar nnu i dag.
008:030 D byggde Josua t HERREN, Israels Gud, ett altare p berget
	Ebal,
008:031 ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit Israels barn, och ssom
	det var freskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna
	stenar, vid vilka man icke hade kommit med ngot jrn; och p
	det offrade de brnnoffer t HERREN och slaktade tackoffer.
008:032 Och han lt dr p stenarna stta en avskrift av Moses lag, den
	lag som Mose hade skrivit och frelagt Israels barn.
008:033 Och Israels menighet, med dess ldste och tillsyningsmn och
	domare, stod p bda sidor om arken, s att de hade framfr sig
	de levitiska prsterna som buro HERRENS frbundsark, menigheten,
	frmlingar svl som infdingar, den ena hlften vnd mot berget
	Gerissim och den andra hlften mot berget Ebal, i enlighet med
	vad HERRENS tjnare Mose hade bjudit, nmligen att man frst
	skulle vlsigna Israels folk.
008:034 Drefter lste han upp alla lagens ord, vlsignelsen och
	frbannelsen, alldeles ssom det var skrivet i lagboken.
008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlt Josua att
	upplsa infr Israels hela frsamling, med kvinnor och barn, och
	infr de frmlingar som fljde med dem.
009:001 D nu alla de konungar som bodde p andra sidan Jordan, i
	Bergsbygden, i Lglandet och i hela kustlandet vid Stora havet
	upp emot Libanon, hrde vad som hade skett -- hetiterna,
	amorerna, kananerna, perisserna, hiverna och jebuserna --
009:002 slto de sig endrktigt tillhopa fr att strida mot Josua och
	Israel.

009:003 Men nr invnarna i Gibeon hrde vad Josua hade gjort med Jeriko
	och Ai,
009:004 togo ocks de sin tillflykt till list: de gingo stad och
	fregvo sig vara sndebud; de lade utslitna packsckar p sina
	snor, s ock utslitna, snderspruckna och hopflickade vinlglar
	av skinn,
009:005 och togo utslitna, lappade skor p sina ftter och kldde sig i
	utslitna klder, varjmte allt det brd de togo med sig till
	reskost var torrt och sndersmulat.
009:006 S gingo de till Josua i lgret vid Gilgal och sade till honom
	och Israels mn: Vi hava kommit hit frn ett avlgset land;
	sluten nu frbund med oss.
009:007 Men Israels mn svarade hiverna: Kanhnda bon I hr mitt
	ibland oss; huru skulle vi d kunna sluta frbund med eder?
009:008 D sade de till Josua: Vi vilja bliva dig underdniga.  Josua
	frgade dem: Vilka ren I d, och varifrn kommen I?
009:009 De svarade honom: Dina tjnare hava kommit frn ett mycket
	avlgset land fr HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava
	hrt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
009:010 och allt vad han har gjort med amorernas konungar, de tv p
	andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i
	Basan, som bodde i Astarot.
009:011 Drfr sade vra ldste och alla vrt lands inbyggare till oss:
	'Tagen reskost med eder och gn dem till mtes och sgen till
	dem: Vi vilja bliva eder underdniga, sluten nu frbund med
	oss.'
009:012 Detta vrt brd var nybakat, nr vi togo det med oss till
	reskost hemifrn, den dag vi gvo oss i vg fr att g till
	eder; men se, nu r det torrt och sndersmulat.
009:013 Dessa vinlglar, som voro nya, nr vi fyllde dem, se, de ro nu
	snderspruckna.  Och dessa klder och skor som vi hava p oss
	hava blivit utslitna under vr mycket lnga resa.
009:014 D togo mnnen av deras reskost, men rdfrgade icke HERRENS
	mun.
009:015 Och Josua tillfrskrade dem fred och slt ett frbund med dem,
	att de skulle f leva; och menighetens hvdingar gvo dem sin
	ed.

009:016 Men nr tre dagar voro frlidna, sedan de hade slutit frbund
	med dem, fingo de hra att de voro frn grannskapet, ja, att de
	bodde mitt ibland dem.
009:017 D brto Israels barn upp och kommo p tredje dagen till deras
	stder; och deras stder voro: Gibeon, Kefira, Beerot och
	Kirjat-Jearim.
009:018 Likvl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens
	hvdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud.  Men
	hela menigheten knorrade mot hvdingarna.
009:019 D sade alla hvdingarna till menigheten: Vi hava givit dem vr
	ed vid HERREN, Israels Gud; drfr kunna vi nu icke komma vid
	dem.
009:020 Detta r vad vi vilja gra med dem, i det att vi lta dem leva,
	p det att icke frtrnelse m komma ver oss, fr edens skull
	som vi hava svurit dem.
009:021 Och hvdingarna sade till dem att de skulle f leva; men de
	mste bliva vedhuggare och vattenbrare t hela menigheten,
	ssom hvdingarna hade sagt till dem.
009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:
	Varfr haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket lngt borta
	frn eder', fastn I bon mitt ibland oss?
009:023 S varen I drfr nu frbannade; I skolen aldrig upphra att
	vara trlar, vedhuggare och vattenbrare vid min Guds hus.
009:024 De svarade Josua och sade: Det hade blivit berttat fr dina
	tjnare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjnare Mose att
	han ville giva eder hela detta land och frgra alla landets
	inbyggare fr eder; drfr fruktade vi storligen fr vra liv,
	nr I kommen, och s gjorde vi detta.
009:025 Och se, nu ro vi i din hand.  Vad dig synes gott och rtt att
	gra med oss, det m du gra.
009:026 Och han gjorde s med dem; han friade dem frn Israels barns
	hand, s att de icke drpte dem;
009:027 men tillika bestmde Josua p den dagen att de skulle bliva
	vedhuggare och vattenbrare och vid HERRENS altare -- ssom de
	ro nnu i dag -- p den plats som han skulle utvlja.
010:001 D nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hrde att Josua hade
	intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
	Ai och dess konung p samma stt som han hade gjort med Jeriko
	och dess konung, och att invnarna i Gibeon hade ingtt fred med
	Israel och fingo bo mitt ibland dem,
010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
	stad, ssom en av konungastderna, ja, det var strre n Ai, och
	dess mn voro alla tappra.
010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, snde till Hoham,
	konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
	konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lt
	sga:
010:004 Kommen hitupp till mig och hjlpen mig, s att vi kunna sl
	gibeoniterna, ty de hava ingtt fred med Josua och Israels
	barn.
010:005 S frsamlade sig d de fem amoreiska konungarna, konungen i
	Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
	Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina hrar;
	och de belgrade Gibeon och angrepo det.
010:006 Men gibeoniterna snde till Josua i lgret vid Gilgal och lto
	sga: Drag icke din hand frn dina tjnare, utan kom hitupp
	till oss med hast och undstt oss och hjlp oss, ty konungarna
	ver amorerna, som bo i bergsbygden, hava frsamlat sig mot
	oss.
010:007 D drog Josua ditupp frn Gilgal med allt sitt krigsfolk och
	alla sina tappraste stridsmn.
010:008 Och HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty jag har
	givit dem i dina hnder; ingen av dem skall kunna st dig emot.
010:009 Och Josua kom pltsligt ver dem, ty han tgade hela natten,
	sedan han hade brutit upp frn Gilgal.
010:010 Och HERREN snde en sdan frvirring bland dem, nr de fingo se
	israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
	Gibeon; drefter frfljde de dem p vgen upp till Bet-Horon
	och nedgjorde dem, och drevo dem nda till Aseka och Mackeda.
010:011 Och nr de s, under sin flykt fr Israel, hade kommit till den
	sluttning som gr ned frn Bet-Horon, lt HERREN stora stenar
	falla ver dem frn himmelen, hela vgen nda till Aseka, s att
	de blevo ddade; de som ddades genom hagelstenarna voro till
	och med flera n de som Israels barn drpte med svrd.

010:012 Och Josua talade till HERREN p den dag d HERREN gav amorerna
	i Israels barns vld; han sade infr Israel:
	  Du sol, st stilla i Gibeon,
	  du mne, i Ajalons dal!

010:013 D stod solen stilla, och mnen blev stende, till dess folket
	hade tagit hmnd p sina fiender.

	Detta finnes ju upptecknat i Den redliges bok.  Solen blev
	stende mitt p himmelen nstan en hel dag och hastade icke att
	g ned.
010:014 Aldrig har ngon dag, varken frr eller senare, varit lik denna,
	i det att HERREN d lydde en mans ord; ty HERREN stridde fr
	Israel.

010:015 Och Josua med hela Israel vnde tillbaka till lgret vid Gilgal.

010:016 Men de fem konungarna flydde och gmde sig i grottan vid
	Mackeda.
010:017 D blev det inberttat fr Josua: Man har funnit de fem
	konungarna gmda i grottan till Mackeda.
010:018 Josua sade: Vltren stora stenar framfr ingngen till grottan,
	och stten dit folk fr att bevaka den.
010:019 Men I andra, stannen icke, utan frfljen edra fiender, och
	nedgren dem som bliva efter; lten dem icke komma in i sina
	stder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.

010:020 D nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
	nederlag och nedgjort dem -- varvid dock ngra av dem lyckades
	rdda sig och komma in i de befsta stderna --
010:021 vnde allt folket vlbehllet tillbaka till Josua i lgret vid
	Mackeda, ty ingen vgade mer ens rra sin tunga mot ngon av
	Israels barn.
010:022 D sade Josua: ppnen grottan och fren de fem konungarna till
	mig, ut ur grottan.
010:023 De gjorde s och frde de fem konungarna ut till honom ur
	grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
	Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
010:024 Nr dessa konungar hade blivit frda ut till Josua, kallade
	Josua till sig alla Israels mn och sade till anfrarna fr
	krigsfolket som hade dragit med honom: Trden fram och stt
	edra ftter p dessa konungars halsar.  Och de trdde fram och
	satte sina ftter p deras halsar.
010:025 Sedan sade Josua till dem: Frukten icke och varen icke
	frsagda, utan varen frimodiga och ofrfrade, ty s skall
	HERREN gra med alla sina fiender som I kommen i strid med.
010:026 Drefter lt Josua sl dem till dds och hnga upp dem p fem
	plar; och de fingo p plarna nda till aftonen.
010:027 Men vid solnedgngen togos de p Josuas befallning ned frn
	plarna och kastades in i grottan dr de hade varit gmda; och
	framfr ingngen till grottan lade man stora stenar, som ligga
	kvar dr nnu i denna dag.
010:028 Och Josua intog Mackeda p den dagen och slog dess invnare och
	dess konung med svrdsegg; han gav det till spillo med alla dem
	som voro drinne och lt ingen slippa undan.  Och han gjorde med
	konungen i Mackeda p samma stt som han hade gjort med konungen
	i Jeriko.
010:029 Drefter drog Josua med hela Israel frn Mackeda till Libna och
	belgrade Libna.
010:030 Och HERREN gav ocks det och dess konung i Israels hand; och de
	slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem som voro drinne,
	och lto ingen drinne slippa undan.  Och han gjorde med dess
	konung p samma stt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
010:031 Sedan drog Josua med hela Israel frn Libna till Lakis och
	belgrade och angrep det.
010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s att de intogo det p
	andra dagen; och de slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem
	som voro drinne -- alldeles ssom de hade gjort med Libna.
010:033 D drog Horam, konungen i Geser, upp fr att hjlpa Lakis; men
	Josua slog honom och hans folk och lt ingen av dem slippa
	undan.
010:034 Och frn Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
	belgrade och angrepo det.
010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess invnare med
	svrdsegg, och han gav p den dagen till spillo alla dem som
	voro drinne -- alldeles ssom han hade gjort med Lakis.
010:036 Sedan drog Josua med hela Israel frn Eglon upp till Hebron och
	belgrade det.
010:037 Och de intogo det och slogo dess invnare och dess konung med
	svrdsegg, s ock alla dess lydstder och alla dem som voro
	drinne, och han lt ingen slippa undan -- alldeles ssom han
	hade gjort med Eglon.  Han gav det till spillo med alla dem som
	voro drinne.
010:038 Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
	belgrade det.
010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstder,
	och de slogo deras invnare med svrdsegg; de gvo till spillo
	alla dem som voro drinne, och han lt ingen slippa undan.  Han
	gjorde med Debir och dess konung p samma stt som han hade
	gjort med Hebron, och ssom han hade gjort med Libna och dess
	konung.
010:040 S intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Lglandet
	och Bergssluttningarna, och slog alla konungar dr och lt ingen
	slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, ssom
	HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s ock
	hela landet Gosen nda till Gibeon.
010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p en gng,
	ty HERREN, Israels Gud, stridde fr Israel.
010:043 Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till lgret vid
	Gilgal.
011:001 D nu Jabin, konungen i Hasor, hrde detta, snde han bud till
	Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen
	i Aksaf
011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p
	Hedmarken, sder om Kinarot, och i Lglandet, s ock i
	Nafot-Dor, vsterut,
011:003 vidare till kananerna sterut och vsterut och till amorerna,
	hetiterna, perisserna och jebuserna i Bergsbygden, s och till
	hiverna nedanfr Hermon, i Mispalandet.
011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina hrar, en folkskara s talrik
	som sanden p havets strand, jmte hstar och vagnar i stor
	myckenhet.
011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och lgrade
	sig tillhopa vid Meroms vatten, fr att strida mot Israel.
011:006 Men HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty i morgon
	vid denna tid vill jag sjlv giva dem allasammans slagna i
	Israels vld.  P deras hstar skall du avskra fotsenorna, och
	deras vagnar skall du brnna upp i eld.

011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pltsligt ver dem vid
	Meroms vatten och anfll dem.
011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och
	frfljde dem nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till
	Mispedalen, sterut; de slogo dem och lto ingen slippa undan.
011:009 Och Josua gjorde med dem ssom HERREN hade befallt honom: p
	deras hstar lt han avskra fotsenorna, och deras vagnar lt
	han brnna upp i eld.
011:010 Drefter, vid samma tid, vnde Josua tillbaka och intog Hasor
	och slog dess konung med svrd; ty Hasor var fordom huvudstaden
	fr alla dessa riken.
011:011 Alla de som voro drinne blevo slagna med svrdsegg och givna
	till spillo, s att intet som anda hade lmnades kvar; och
	sjlva Hasor brnde han upp i eld.
011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastderna med
	alla deras konungar, och han slog deras invnare med svrdsegg
	och gav dem till spillo, ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit.
011:013 Dock brnde Israel icke upp ngon av de stder som lgo p
	hjder, utom Hasor allena, ty det uppbrndes av Josua.
011:014 Och allt rovet frn dessa stder, s ock boskapen, togo Israels
	barn ssom sitt byte; men alla mnniskor i dem slogo de med
	svrdsegg, till dess att de hade frgjort dem; de lto intet som
	anda hade bliva kvar.
011:015 Ssom HERREN hade bjudit sin tjnare Mose, s hade Mose bjudit
	Josua, och s gjorde Josua; han underlt icke ngot av allt det
	som HERREN hade bjudit Mose.
011:016 S intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och
	hela landet Gosen, Lglandet och Hedmarken, s ock Israels
	bergsbygd och dess lgland,
011:017 landet frn Halakberget, som hjer sig mot Seir, nda till
	Baal-Gad i Libanonsdalen nedanfr berget Hermon; och alla
	konungar dr tog han till fnga och slog dem till dds.
011:018 I lng tid frde Josua krig mot alla dessa konungar.
011:019 Om man undantager de hiver som bodde i Gibeon, fanns ingen stad
	som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med
	strid.
011:020 Ty frn HERREN kom det att de frstockade sina hjrtan och
	mtte Israel med krig, fr att de skulle givas till spillo, och
	fr att nd icke skulle vederfaras dem; i stllet skulle de
	frgras, ssom HERREN hade bjudit Mose.
011:021 Under denna tid drog Josua stad och utrotade anakiterna i
	Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och
	i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras stder till
	spillo.
011:022 I Israels barns land lmnades inga anakiter kvar; allenast i
	Gasa, Gat och Asdod blevo ngra kvar.
011:023 S intog Josua hela landet, alldeles ssom HERREN hade lovat
	Mose; och Josua gav det till arvedel t Israel, efter deras
	avdelningar och stammar.  Och landet hade nu ro frn krig.
012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och
	vilkas land de togo i besittning p andra sidan Jordan, p stra
	sidan, landet frn bcken Arnon nda till berget Hermon, s ock
	hela Hedmarken p stra sidan:
012:002 Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon och rdde ver
	landet Aroer vid bcken Arnons strand och frn dalens mitt, samt
	ver ena hlften av Gilead nda till bcken Jabbok, som r
	Ammons barns grns,
012:003 vensom ver Hedmarken nda upp till Kinarotsjn, p stra
	sidan, och nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p stra
	sidan, t Bet-Hajesimot till, och lngre sderut till trakten
	nedanfr Pisgas sluttningar.
012:004 Vidare intogo de Ogs omrde, konungens i Basan, vilken var en av
	de sista rafaerna och bodde i Astarot och Edrei.
012:005 Han rdde ver Hermons bergsbygd och ver Salka och hela Basan
	nda till gesurernas och maakaternas omrde, s ock ver andra
	hlften av Gilead, till Sihons omrde, konungens i Hesbon.
012:006 HERRENS tjnare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och
	HERRENS tjnare Mose hade givit landet till besittning t
	rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
012:007 Och fljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels
	barn slogo p andra sidan Jordan, p vstra sidan, frn Baal-Gad
	i Libanonsdalen nda till Halakberget, som hjer sig mot Seir.
	(Josua gav sedan landet till besittning t Israels stammar,
	efter deras avdelningar,
012:008 svl Bergsbygden, Lglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna
	som ock knen och Sydlandet, hetiternas, amorernas,
	kananernas, perissernas, hivernas och jebusernas land.)
012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid
	Betel, en,
012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en,
012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en,
012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
012:023 konungen ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ver Goim vid Gilgal
	en,
012:024 konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
013:001 D nu Josua var gammal och kommen till hg lder, sade HERREN
	till honom: Du r gammal och kommen till hg lder, men nnu
	terstr av landet en mycket stor del som skall intagas.
013:002 Detta r nmligen vad som terstr av landet: alla filisternas
	kretsar och hela gesurernas land.
013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, ster om Egypten, och Ekrons
	omrde norrut rknas till Kananernas land, nmligen vad
	filisternas fem hvdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod,
	den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s ock avernas
	omrde,
013:004 hela kananernas land sderut, vidare Meara, som tillhr
	sidonierna, nda till Afek, nda till amorernas omrde.
013:005 och gebalernas land samt hela Libanonstrakten sterut, frn
	Baal-Gad, nedanfr berget Hermon, nda dit dr vgen gr till
	Hamat --
013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, frn Libanon nda till
	Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sjlv frdriva fr
	Israels barn.  Men frdela du genom lottkastning landet t Israel
	till arvedel, ssom jag har bjudit dig.
013:007 Ja, redan nu m du utskifta detta land till arvedel t de nio
	stammarna och t ena hlften av Manasse stam.
013:008 Jmte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna ftt sin
	arvedel, den som Mose gav dem p andra sidan Jordan, p stra
	sidan, just ssom HERRENS tjnare Mose gav den t dem:
013:009 landet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i
	dalens mitt, s ock hela Medebasltten nda till Dibon,
013:010 jmte alla vriga stder som hade tillhrt Sihon, amorernas
	konung, vilken regerade i Hesbon, nda till Ammons barns omrde,
013:011 vidare Gilead och gesurernas och maakaternas omrde och hela
	Hermons bergsbygd och hela Basan nda till Salka,
013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei,
	och som levde kvar ssom en av de sista rafaerna, sedan Mose
	hade slagit och frdrivit dem.
013:013 Dock frdrevo Israels barn icke gesurerna och maakaterna;
	drfr bodde ock gesurer och maakater kvar bland Israels folk,
	ssom de gra nnu i dag.
013:014 (Men t Levi stam gav han icke ngon arvedel.  HERRENS, Israels
	Guds, eldsoffer ro hans arvedel, ssom han har sagt honom.)
013:015 Mose gav allts land t Rubens barns stam, efter deras slkter.
013:016 De fingo omrdet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn
	staden i dalens mitt, s ock hela sltten vid Medeba,
013:017 Hesbon med alla dess lydstder p sltten, Dibon, Bamot-Baal,
	Bet-Baal-Meon,
013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat,
013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p Dalberget,
013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
013:021 alla stderna p sltten, hela Sihons rike, amorernas konungs,
	hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose
	jmte de midjanitiska hvdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,
	Sihons lydfurstar, som bodde dr i landet.
013:022 Bileam, Beors son, spmannen, drptes ock av Israels barn med
	svrd, jmte andra som d blevo slagna av dem.
013:023 Och grnsen fr Rubens barn var Jordan; den utgjorde grnsen.
	Detta r Rubens barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
	sina byar.
013:024 Likaledes gav Mose land t Gads stam, t Gads barn, efter deras
	slkter.
013:025 De fingo till sitt omrde Jaeser och alla stder i Gilead och
	hlften av Ammons barns land, nda till det Aroer som ligger
	gent emot Rabba,
013:026 vidare landet frn Hesbon nda till Ramat-Hammispe och Betonim,
	och frn Mahanaim nda till Lidebirs omrde,
013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det vriga
	av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde
	grnsen, upp till ndan av Kinneretsjn, landet p andra sidan
	Jordan, p stra sidan.
013:028 Detta r Gads barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
	sina byar.
013:029 Och Mose gav ocks land t ena hlften av Manasse stam, s
	att denna hlft av Manasse barns stam fick land, efter sina
	slkter.
013:030 Deras omrde utgjordes av landet frn Mahanaim, av hela Basan,
	hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan,
	sextio stder,
013:031 allts ock av halva Gilead jmte Astarot och Edrei, Ogs
	huvudstder i Basan; detta gavs t Makirs, Manasses sons, barn,
	nmligen t ena hlften av Makirs barn, efter deras slkter.
013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p Moabs hedar, p
	andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan.
013:033 Men t Levi stam gav Mose icke ngon arvedel.  HERREN, Israels
	Gud, r deras arvedel, ssom han har sagt dem.
014:001 Och dessa ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
	land, de som prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
	huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
	t dem,
014:002 nmligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, ssom
	HERREN hade bjudit genom Mose angende de nio stammarna och den
	ena halva stammen.
014:003 Ty de tv vriga stammarna och den andra halva stammen hade av
	Mose ftt sin arvedel p andra sidan Jordan, men leviterna hade
	han icke givit ngon arvedel bland dem.
014:004 Ty Josefs barn utgjorde tv stammar, Manasse och Efraim; och t
	leviterna gav man icke ngon srskild del av landet, utan
	allenast ngra stder att bo i, med tillhrande utmarker fr
	deras boskap och deras vriga egendom.
014:005 Ssom HERREN hade bjudit Mose, s gjorde Israels barn, nr de
	utskiftade landet
014:006 Men Juda barn trdde fram infr Josua i Gilgal, och kenasen
	Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: Du vet sjlv vad HERREN
	sade till gudsmannen Mose angende mig och dig i Kades-Barnea.
014:007 Jag var fyrtio r gammal, nr HERRENS tjnare Mose snde mig
	stad frn Kades-Barnea fr att bespeja landet, och jag avgav
	sedan min berttelse drom infr honom efter bsta frstnd.
014:008 Mina brder, som hade varit druppe med mig, gjorde folkets
	hjrtan frsagda, men jag efterfljde i allt HERREN, min Gud.
014:009 D betygade Mose p den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
	land som din fot har betrtt skall vara din och dina barns
	arvedel fr evrdlig tid, drfr att du i allt har efterfljt
	HERREN, min Gud.'
014:010 Och se, nu har HERREN ltit mig leva, ssom han lovade, i
	ytterligare fyrtiofem r, sedan HERREN talade s till Mose -- de
	r Israel vandrade i knen; se, jag r nu ttiofem r gammal.
014:011 nnu i dag r jag lika stark som jag var den dag d Mose snde
	mig stad, ja, sdan min kraft d var, sdan r den nnu, vare
	sig det gller att strida eller att vara ledare och anfrare.
014:012 S giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p den
	dagen.  Du hrde ju sjlv d att anakiterna bo dr, och att dr
	finnas stora befsta stder; mhnda r HERREN med mig, s att
	jag kan frdriva dem, ssom HERREN har lovat.
014:013 D vlsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
	till arvedel.
014:014 Allts fick d kenasen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
	arvedel, ssom det r nnu i dag, drfr att han i allt hade
	efterfljt HERREN, Israels Gud.
014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den strste mannen
	bland anakiterna.  Och landet hade nu ro frn krig.
015:001 Juda barns stam fick, efter sina slkter, sin lott sderut
	intill Edoms grns, intill knen Sin, lngst ned i sder.
015:002 Och deras sdra grns begynte vid ndan av Salthavet, vid dess
	sydligaste vik,
015:003 gick vidare sder om Skorpionhjden och fram till Sin, drog sig
	s upp sder om Kades-Barnea, gick drefter framom Hesron och
	drog sig upp till Addar samt bjde sig sedan mot Karka.
015:004 Vidare gick den fram till Asmon och drifrn ut till Egyptens
	bck; sedan gick grnsen ut vid havet.  Detta, sade han, skall
	vara eder grns i sder.
015:005 Grnsen i ster var Salthavet nda till Jordans utlopp.  Och
	grnsen p norra sidan begynte vid den vik av detta hav, dr
	Jordan har sitt utlopp.
015:006 Drifrn drog sig grnsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr
	om Bet-Haaraba; vidare drog sig grnsen upp till Bohans, Rubens
	sons, sten.
015:007 Drefter drog sig grnsen upp till Debir frn Akors dal i
	nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot
	Adummimshjden, sder om bcken; sedan gick grnsen fram till
	Semeskllans vatten och s ut till Rogelskllan.
015:008 Vidare drog sig grnsen uppt Hinnoms sons dal, sder om Jebus'
	hjd, det r Jerusalem; drefter drog sig grnsen upp till
	toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, vsterut,
	i norra ndan av Refaimsdalen.
015:009 Och frn toppen av detta berg drog sig grnsen fram till
	Neftoavattnets klla och vidare till stderna i Efrons
	bergsbygd; sedan drog sig grnsen till Baala, det r
	Kirjat-Jearim.
015:010 Och frn Baala bjde sig grnsen t vster mot Seirs bergsbygd
	och gick fram till Jearims bergshjd, det r Kesalon, norr om
	denna, och gick s ned till Bet-Semes och framom Timna.
015:011 Vidare gick grnsen till Ekrons hjd, norrut; drefter drog sig
	grnsen till Sickeron, gick s framom berget Baala och drifrn
	ut till Jabneel; sedan gick grnsen ut vid havet.
015:012 Och grnsen i vster fljde Stora havet; det utgjorde grnsen.
	Dessa voro Juda barns grnser runt omkring, efter deras slkter.
015:013 Men t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till
	Josua, en srskild del bland Juda barn, nmligen Arbas, Anaks
	faders, stad, det r Hebron.
015:014 Och Kaleb frdrev drifrn Anaks tre sner, Sesai, Ahiman och
	Talmai, Anaks avkomlingar.
015:015 Drifrn drog han upp mot Debirs invnare.  Men Debir hette
	fordom Kirjat-Sefer.
015:016 Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
	det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.
015:017 Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han
	honom sin dotter Aksa till hustru.
015:018 Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett
	stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn
	snan.  D sade Kaleb till henne: Vad nskar du?
015:019 Hon sade: Giv mig en avskedssknk; eftersom du har gift bort
	mig till det torra Sydlandet, m du giva mig vattenkllor.  D
	gav han henne Illiotkllorna och Tatiotkllorna.
015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras slkter.
015:021 Och de stder som lgo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms
	grns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
015:022 Kina, Dimona, Adada,
015:023 Kedes, Hasor och Jitnan,
015:024 Sif, Telem, Bealot,
015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det r Hasor,
015:026 Amam, Sema, Molada,
015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
015:029 Baala, Ijim, Esem,
015:030 Eltolad, Kesil, Horma,
015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna,
015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio stder
	med sina byar.
015:033 I Lglandet: Estaol, Sorga, Asna,
015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton stder med
	sina byar;
015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
015:038 Dilean, Mispe, Jokteel,
015:039 Lakis, Boskat, Eglon,
015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis,
015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton stder med sina
	byar;
015:042 Libna, Eter, Asan,
015:043 Jifta, Asna, Nesib,
015:044 Kegila, Aksib och Maresa -- nio stder med sina byar;
015:045 Ekron med underlydande stder och byar;
015:046 frn Ekron till havet allt vad som ligger p sidan om Asdod samt
	dithrande byar;
015:047 vidare Asdod med underlydande stder och byar, Gasa med
	underlydande stder och byar nda till Egyptens bck och fram
	till Stora havet, som utgjorde grnsen.
015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det r Debir,
015:050 Anab, Estemo, Anim,
015:051 Gosen, Holon och Gilo -- elva stder med sina byar;
015:052 Arab, Ruma, Esean,
015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka,
015:054 Humta, Kirjat-Arba, det r Hebron, och Sior -- nio stder med
	sina byar;
015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta,
015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
015:057 Kain, Gibea och Timna -- tio stder med sina byar;
015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor,
015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex stder med sina byar;
015:060 Kirjat-Baal, det r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv stder med
	sina byar;
015:061 I knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex stder med sina byar.
015:063 Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke
	frdriva; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Juda barn i
	Jerusalem, ssom de gra nnu i dag.
016:001 Och lotten fll ut fr Josefs barn slunda: Landet frn Jordan
	vid Jeriko till Jerikos vatten sterut, knen, som frn Jeriko
	hjer sig uppt Bergsbygden mot Betel.
016:002 Och grnsen gick vidare frn Betel till Lus och s fram till
	arkiternas omrde, mot Atarot.
016:003 Drefter gick den vsterut ned till jafletiternas omrde, nda
	till Nedre Bet-Horons omrde och till Geser; sedan gick den ut
	vid havet.
016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
016:005 Efraims barn fingo, efter sina slkter, sina grnser slunda:
	Grnsen fr deras arvedel i ster gick frn Atrot-Addar nda
	till vre Bet-Horon.
016:006 Sedan gick grnsen ut vid havet.  I norr var Mikmetat grns.
	Drifrn bjde sig grnsen sterut till Taanat-Silo.  Drefter
	gick den fram dr i ster till Janoa.
016:007 Frn Janoa gick den ned till Atarot och Naara, trffade s
	Jeriko och gick ut vid Jordan.
016:008 Frn Tappua gick grnsen vsterut till Kanabcken och gick sedan
	ut vid havet.  Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
	slkter.
016:009 Dit hrde ock de stder som avsndrades t Efraims barn inom
	Manasse barns arvedel, alla dessa stder med sina byar.
016:010 Men de frdrevo icke kananerna som bodde i Geser; drfr bodde
	ock kananerna kvar bland Efraims barn, ssom de gra nnu i
	dag, men de blevo arbetspliktiga tjnare under dem.
017:001 Och Manasse stam fick sin lott slunda, ty han var Josefs
	frstfdde: Makir, Manasses frstfdde, Gileads fader, fick
	Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
017:002 Manasses vriga barn fingo ock land, efter sina slkter:
	Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
	barn, och Semidas barn.  Dessa voro Manasses, Josefs sons,
	manliga avkomlingar, efter deras slkter.
017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
	son till Manasse, hade inga sner, utan allenast dttrar; och
	hans dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
017:004 Dessa trdde fram infr prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
	stamhvdingarna och sade: HERREN bjd Mose att giva oss en
	arvedel bland vra brder.  D gav man dem, efter HERRENS
	befallning, en arvedel bland deras faders brder.
017:005 Allts blevo de lotter som tillfllo Manasse tio -- frutom
	Gileads land och Basan p andra sidan Jordan --
017:006 eftersom Manasses dttrar fingo en arvedel bland hans sner.  Men
	Gileads land hade Manasses vriga barn ftt.
017:007 Och Manasse fick sin grns bestmd slunda: Den gick frn Aser
	till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; drefter gick grnsen
	t hger, till En-Tappuas inbyggare.
017:008 (Tappuas land tillfll nmligen Manasse, men sjlva Tappua,
	inemot Manasse grns, tillfll Efraims barn.)
017:009 Och grnsen gick vidare ned till Kanabcken, sder om bcken;
	men stderna dr tillfllo Efraim, fastn de lgo bland Manasse
	stder.  Manasse grns gick vidare norr om bcken och gick sedan
	ut vid havet.
017:010 Det som lg sder om den tillfll Efraim, men det som lg norr
	om den tillfll Manasse, och deras grns var havet; och i norr
	ndde de till Aser och i ster till Isaskar.
017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
	orter, Jibleam med underlydande orter, invnarna i Dor och
	underlydande orter, invnarna i En-Dor och underlydande orter,
	invnarna i Taanak och underlydande orter, invnarna i Megiddo
	och underlydande orter, de tre hjdernas land.
017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa stder, utan kananerna
	frmdde hlla sig kvar dr i landet.
017:013 Nr sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananerna
	arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d.
017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: Varfr har du givit
	oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastn vi ro
	ett talrikt folk, d ju HERREN hitintills har vlsignat oss?
017:015 D svarade Josua dem: Om du r ett fr talrikt folk, s drag
	upp till skogsbygden och rj dig dr mark i perissernas och
	rafaernas land, eftersom Efraims bergsbygd r dig fr trng.
017:016 Men Josefs barn sade: I bergsbygden finnes icke rum nog fr
	oss; och de kananer som bo i dalbygden hava allasammans
	stridsvagnar av jrn, bde de som bo i Bet-Sean och underlydande
	orter och de som bo i Jisreels dal.
017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: Du r ett
	talrikt folk och har stor kraft, drfr skall du icke hava
	allenast en lott;
017:018 utan du skall f en bergsbygd, som ju ock r en skogsbygd, men
	som du skall rja upp, s att till och med utkanterna drav
	skola tillhra dig.  Ty du mste frdriva kananerna, eftersom de
	hava stridsvagnar av jrn och ro s starka.
018:001 Och Israels barns hela menighet frsamlade sig i Silo och
	uppsatte dr uppenbarelsetltet, d nu landet var dem
	underdnigt.
018:002 Men nnu terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
	ftt sin arvedel sig tillskiftad.
018:003 Drfr sade Josua till Israels barn: Huru lnge viljen I
	frsumma att g stad och taga i besittning det land som HERREN,
	edra fders Gud, har givit eder?
018:004 Utsen t eder tre mn fr var stam, s skall jag snda dem
	stad, fr att de m st upp och draga omkring i landet och
	stta upp en beskrivning drver, efter som vars och ens arvedel
	skall bliva, och s komma tillbaka till mig.
018:005 De skola nmligen uppdela det t sig i sju delar, varvid Juda
	skall frbliva vid sitt omrde i sder och Josefs hus frbliva
	vid sitt omrde i norr.
018:006 Och sedan skolen I stta upp beskrivningen ver landet, efter
	dessa sju delar, och bra den hit till mig, s vill jag kasta
	lott fr eder hr infr HERREN, vr Gud.
018:007 Ty leviterna f ingen srskild del bland eder, utan HERRENS
	prstadme r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hlften
	av Manasse stam hava redan ftt sin arvedel p andra sidan
	Jordan, p stra sidan, den arvedel som HERRENS tjnare Mose gav
	dem.
018:008 Och mnnen stodo upp och gingo stad; och nr de gingo stad
	bjd Josua dem att de skulle stta upp en beskrivning ver
	landet, i det han sade: Gn stad och dragen omkring i landet
	och stten upp en beskrivning drver, och vnden sedan tillbaka
	till mig, s vill jag kasta lott fr eder hr infr HERREN i
	Silo.
018:009 S gingo d mnnen stad och drogo genom landet och satte upp en
	beskrivning ver det, efter dess sju delar, med dess stder, och
	kommo s tillbaka till Josua i lgret vid Silo.
018:010 Sedan kastade Josua lott fr dem i Silo infr HERREN, och Josua
	utskiftade dr landet t Israels barn, efter deras avdelningar.
018:011 D nu lotten drogs fr Benjamins barns stam, efter deras
	slkter, fll den ut s, att det omrde som lotten gav dem lg
	mellan Juda barns och Josefs barns omrden.
018:012 Deras grns p norra sidan begynte vid Jordan, och grnsen drog
	sig s upp mot Jerikos hjd i norr och uppt bergsbygden
	vsterut och gick s ut i knen vid Bet-Aven.
018:013 Drifrn gick grnsen fram till Lus, till hjden sder om Lus,
	det r Betel; sedan gick grnsen ned till Atrot-Addar ver
	berget sder om Nedre Bet-Horon.
018:014 Och grnsen drog sig vidare framt och bjde sig p vstra sidan
	sderut frn berget som ligger gent emot Bet-Horon, sder drom,
	och gick s ut till Kirjat-Baal, det r staden Kirjat-Jearim
	inom Juda barns omrde.  Detta var vstra sidan.
018:015 Och sdra sidan begynte vid ndan av Kirjat-Jearims omrde, och
	grnsen gick s t vster fram till Neftoavattnets klla.
018:016 Sedan gick grnsen ned till ndan av det berg som ligger gent
	emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och drefter ned i
	Hinnomsdalen, p sdra sidan om Jebus' hjd, och gick s ned
	till Rogelskllan.
018:017 Drefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskllan och
	vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshjden, och
	gick s ned till Bohans, Rubens sons, sten.
018:018 Vidare gick den fram till den hjd som ligger framfr Hedmarken,
	norrut, och s ned till Hedmarken.
018:019 Sedan gick grnsen fram till Bet-Hoglas hjd, norrut, och s
	gick grnsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans sdra
	nda.  Detta var sdra grnsen.
018:020 Men p stra sidan var Jordan grnsen.  Detta var Benjamins barns
	arvedel med dess grnser runt omkring, efter deras slkter.
018:021 Och de stder som tillfllo Benjamins barns stam, efter deras
	slkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
018:023 Avim, Para, Ofra,
018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv stder med sina byar;
018:025 Gibeon, Rama, Beerot,
018:026 Mispe, Kefira, Mosa,
018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala,
018:028 Sela, Elef, Jebus, det r Jerusalem, Gibeat och Kirjat --
	fjorton stder med sina byar.  Detta var nu Benjamins barns
	arvedel, efter deras slkter.
019:001 Och den andra lotten fll ut fr Simeon, fr Simeons barns stam,
	efter deras slkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
	arvedel.
019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem,
019:004 Eltolad, Betul, Horma,
019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
019:006 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton stder med deras byar;
019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra stder med deras byar;
019:008 drtill alla de byar som lgo runt omkring dessa stder, nda
	till Baalat-Beer, det sydliga Rama.  Detta var Simeons barns
	arvedel, efter deras slkter.
019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
	barns lott var fr stor fr dem; drfr fingo Simeons barn sin
	arvedel inom deras arvedel.
019:010 Den tredje lotten drogs ut fr Sebulons barn, efter deras
	slkter; och grnsen fr deras arvedel gick nda till Sarid.
019:011 Drifrn drog sig deras grns vsterut uppt till Mareala och
	trffade Dabbeset och trffade vidare dalen som ligger gent emot
	Jokneam.
019:012 P andra sidan frn Sarid, sterut mot solens uppgng, vnde den
	sig t Kislot-Tabors omrde och gick vidare till Dobrat och upp
	till Jafia.
019:013 Drifrn gick den fram sterut mot solens uppgng till Gat-Hefer
	och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som strcker sig till
	Nea.
019:014 Hrfrbi bjde sig grnsen i norr till Hannaton och gick s ut
	vid Jifta-Els dal.
019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
	-- tolv stder med deras byar.
019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras slkter, de nmnda
	stderna med sina byar.
019:017 Fr Isaskar fll den fjrde lotten ut, fr Isaskars barn, efter
	deras slkter.
019:018 Och deras grns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat,
019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes,
019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
019:022 och grnsen trffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
	grns gick ut vid Jordan -- sexton stder med deras byar.
019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras slkter,
	stderna med sina byar.
019:024 Den femte lotten fll ut fr Asers barns stam, efter deras
	slkter.
019:025 Och deras grns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet trffade den Karmel
	och Sihor-Libnat.
019:027 Drefter vnde den sig t ster till Bet-Dagon och trffade
	Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
	och gick s ut till Kabul i norr.
019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, nda upp till
	Stora Sidon.
019:029 Och grnsen vnde sig till Rama och gick fram till den befsta
	staden Tyrus; sedan vnde sig grnsen till Hosa och gick s ut
	vid havet dr landstrckan vid Aksib begynner.
019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv stder med
	deras byar.
019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras slkter, de
	nmnda stderna med sina byar.
019:032 Fr Naftali barn fll den sjtte lotten ut, fr Naftali barn,
	efter deras slkter.
019:033 Och deras grns gick frn Helef, frn terebinten i Saanannim
	till Adami-Hannekeb och Jabneel, nda till Lackum, och gick s
	ut vid Jordan.
019:034 Och grnsen vnde sig vsterut till Asnot-Tabor och gick vidare
	drifrn till Huckok; den trffade Sebulon i sder, och Aser
	trffade den i vster och Juda med Jordan i ster.
019:035 Och den omfattade de befsta stderna Siddim, Ser och Hammat,
	Rackat och Kinneret,
019:036 Adama, Rama, Hasor,
019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor,
019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton
	stder med deras byar.
019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras slkter,
	stderna med sina byar.
019:040 Fr Dans barns stam, efter deras slkter, fll den sjunde lotten
	ut.
019:041 Och grnsen fr deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
019:043 Elon, Timna, Ekron,
019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat,
019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omrdet framfr Jafo.
019:047 (Men nr sedan Dans barns omrde gick frlorat fr dem, drogo
	Dans barn upp och belgrade Lesem och intogo det och slogo dess
	invnare med svrdsegg; och sedan de s hade tagit det i
	besittning, bosatte de sig dr och kallade Lesem fr Dan, efter
	Dans, sin faders, namn.)
019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras slkter, de
	nmnda stderna med sina byar.
019:049 Nr Israels barn s hade utskiftat landet efter dess grnser,
	gvo de t Josua, Nuns son, en srskild arvedel ibland sig.
019:050 Efter HERRENS befallning gvo de honom nmligen den stad som han
	begrde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
	staden och bosatte sig dr.
019:051 Dessa voro de arvslotter som prsten Eleasar och Josua, Nuns
	son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar
	utskiftade genom lottkastning i Silo infr HERRENS ansikte, vid
	ingngen till uppenbarelsetltet.  S avslutade de nu
	frdelningen av landet.
020:001 Och HERREN talade till Josua och sade:
020:002 Tala till Israels barn och sg: Utsen t eder de fristder om
	vilka jag har talat till eder genom Mose,
020:003 de stder till vilka en drpare som ouppstligen, utan vett och
	vilja, har ddat ngon m kunna fly; och I skolen hava dem ssom
	tillflyktsorter undan blodshmnaren.
020:004 Och nr ngon flyr till en av dessa stder, skall han stanna vid
	ingngen till stadsporten och omtala sin sak fr de ldste i den
	staden; drefter m de taga honom in i staden till sig och giva
	honom en plats dr han fr bo ibland dem.
020:005 Och om blodshmnaren frfljer honom, skola de icke verlmna
	drparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har ddat
	sin nsta, och utan att frut hava burit hat till honom.
020:006 Och han skall stanna kvar dr i staden, till dess han har sttt
	till rtta infr menigheten, och till dess den dvarande
	versteprsten har dtt; sedan m drparen vnda tillbaka och
	komma till sin stad frn vilken han har flytt.
020:007 S helgade de d drtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
	Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det r Hebron, i Juda
	bergsbygd.
020:008 Och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan,
	utsgo de drtill inom Rubens stam Beser i knen p sltten,
	inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
	Basan.
020:009 Dessa voro de stder som fr alla Israels barn, och fr de
	frmlingar som bodde ibland dem, bestmdes att vara orter till
	vilka var och en som ouppstligen hade ddat ngon finge fly, s
	att han skulle slippa d fr blodshmnarens hand, innan han hade
	sttt till rtta infr menigheten.
021:001 Och huvudmnnen fr leviternas familjer trdde fram infr
	prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr
	familjerna inom Israels barns stammar
021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: HERREN
	bjd genom Mose att man skulle giva oss stder att bo i, med
	tillhrande utmarker fr vr boskap.
021:003 S gvo d Israels barn, efter HERRES befallning, av sina
	arvslotter t leviterna fljande stder med tillhrande
	utmarker.
021:004 Fr kehatiternas slkter fll lotten ut s, att bland dessa
	leviter prsten Arons sner genom lotten fingo ur Juda stam, ur
	simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton stder.
021:005 Och Kehats vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams
	slkter, ur Dans stam och ur ena hlften av Manasse stam tio
	stder.
021:006 Gersons barn ter fingo genom lotten ur Isaskars stams slkter,
	ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hlften av Manasse
	stam, i Basan, tretton stder.
021:007 Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
	stam och ur Sebulons stam tolv stder.
021:008 Israels barn gvo nu t leviterna dessa stder med tillhrande
	utmarker, genom lottkastning, ssom HERREN hade bjudit genom
	Mose.
021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man fljande
	hr namngivna stder:
021:010 Bland kehatiternas slkter bland Levi barn fingo Arons sner
	fljande, ty dem trffade lotten frst:
021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det r Hebron, i Juda
	bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
021:012 Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man till
	besittning t Kaleb, Jefunnes son.
021:013 t prsten Arons sner gav man allts drparfristaden Hebron med
	dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med
	dess utmarker -- nio stder ur dessa tv stammar;
021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess
	utmarker,
021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra
	stder.
021:019 De stder som Arons sner, prsterna, fingo utgjorde allts
	tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
021:020 Och Kehats barns slkter av leviterna, nmligen de vriga Kehats
	barn, fingo ur Efraims stam fljande stder, som lotten bestmde
	t dem:
021:021 Man gav dem drparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims
	bergsbygd, Geser med dess utmarker,
021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker --
	fyra stder;
021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess
	utmarker,
021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker --
	fyra stder;
021:025 och ur ena hlften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och
	Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv stder.
021:026 De stder som de vriga Kehats barns slkter fingo utgjorde
	allts tillsammans tio, med tillhrande utmarker.
021:027 Bland leviternas slkter fingo vidare Gersons barn ur ena
	hlften av Manasse stam drparfristaden Golan i Basan med dess
	utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv stder;
021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess
	utmarker,
021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra
	stder;
021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess
	utmarker,
021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra
	stder;
021:032 och ur Naftali stam drparfristaden Kedes i Galileen med dess
	utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess
	utmarker -- tre stder.
021:033 Gersoniternas stder, efter deras slkter, utgjorde allts
	tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
021:034 Och de vriga leviterna, Meraris barns slkter, fingo ur
	Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess
	utmarker,
021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra
	stder.
021:036 
021:037 
021:038 och ur Gads stam drparfristaden Ramot i Gilead med dess
	utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker --
	tillsammans fyra stder.
021:040 De stder som dessa de vriga leviternas slkter, Meraris barn,
	fingo p sin lott, efter sina slkter, utgjorde allts
	tillsammans tolv stder.
021:041 Tillsammans utgjorde levitstderna inom Israels barns
	besittningsomrde fyrtiotta stder med tillhrande utmarker.
021:042 Var och en av dessa stder skulle best av sjlva staden och
	tillhrande utmarker runt omkring.  S var det med alla dessa
	stder.
021:043 S gav d HERREN t Israel hela det land som han med ed hade
	lovat giva t deras fder; och de togo det i besittning och
	bosatte sig dr.
021:044 Och HERREN lt dem hava ro p alla sidor, alldeles ssom han med
	ed hade lovat deras fder; och ingen av deras fiender kunde st
	dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels
	hus; det gick allt i fullbordan.

022:001 D kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena
	hlften av Manasse stam
022:002 och sade till dem: I haven hllit allt vad HERRENS tjnare Mose
	har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag
	har befallt eder.
022:003 I haven under denna lnga tid, nda till denna dag, icke
	vergivit edra brder, och I haven hllit vad HERRENS, eder
	Guds, bud har befallt eder hlla.
022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, ltit edra brder komma till ro,
	ssom han lovade dem; s vnden nu om och gn hem till edra
	hyddor i det land I haven ftt till besittning, det som HERRENS
	tjnare Mose har givit eder p andra sidan Jordan.
022:005 Allenast mn I noga hlla och gra efter de bud och den lag som
	HERRENS tjnare Mose har givit eder, s att I lsken HERREN,
	eder Gud, och alltid vandren p hans vgar och iakttagen hans
	bud och hllen eder till honom och tjnen honom av allt edert
	hjrta och av all eder sjl.
022:006 Och Josua vlsignade dem och lt dem g, och s gingo de hem
	till sina hyddor.
022:007 Ty t ena hlften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan,
	och t andra hlften hade Josua givit land jmte deras brder p
	andra sidan Jordan, p vstra sidan.  D nu Josua lt dem g hem
	till sina hyddor, vlsignade han dem
022:008 och sade till dem: Vnden tillbaka till edra hyddor med de
	stora skatter I haven ftt, med boskap i stor myckenhet, med
	silver, guld, koppar och jrn och klder i stor myckenhet;
	skiften s med edra brder bytet frn edra fiender.
022:009 S vnde d Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
	stam tillbaka, och gingo bort ifrn de vriga israeliterna, bort
	ifrn Silo i Kanaans land, fr att begiva sig till Gileads land,
	det land de hade ftt till besittning, och dr de skulle hava
	sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
022:010 Nr s Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
	kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de
	dr ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
022:011 Och de vriga israeliterna fingo hra sgas: Se, Rubens barn
	och Gads barn och ena hlften av Manasse stam hava byggt ett
	altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p
	andra sidan om de vriga israeliternas omrde.
022:012 Nr Israels barn hrde detta, frsamlade sig deras hela menighet
	i Silo fr att draga upp till strid mot dem.
022:013 Drefter snde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads
	barn och ena hlften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas,
	prsten Eleasars son,
022:014 och med honom tio hvdingar, en hvding fr var stamfamilj inom
	Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman fr sin
	familj inom Israels tter.
022:015 Och nr dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena
	hlften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och
	sade:
022:016 S sger hela HERRENS menighet: Vad r detta fr en otrohet som
	I haven begtt mot Israels Gud, d I haven vnt eder bort ifrn
	HERREN, drigenom att I haven byggt eder ett altare och slunda
	nu satt eder upp mot HERREN?
022:017 r det icke nog att vi hava begtt missgrningen med Peor, frn
	vilken vi nnu i dag icke hava blivit renade, och fr vilken en
	hemskelse drabbade HERRENS menighet?
022:018 Viljen I nu ytterligare vnda eder bort ifrn HERREN?  Om I i dag
	stten eder upp mot HERREN, s skall frvisso i morgon hans
	frtrnelse drabba Israels hela menighet.
022:019 Men om det land I haven ftt till besittning tyckes eder vara
	orent, s dragen ver till det land HERREN har tagit till
	besittning, dr HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra
	besittningar dr bland oss.  Stten eder icke upp mot HERREN och
	stten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare,
	ett annat n HERRENS, vr Guds, altare.
022:020 Nr Akan, Seras son, hade trolst frgripit sig p det
	tillspillogivna, kom icke d frtrnelse ver Israels hela
	menighet, s att han sjlv icke blev den ende som frgicks genom
	den missgrningen?
022:021 D svarade Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
	stam och talade till huvudmnnen fr Israels tter:
022:022 Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel
	m ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet
	och otrohet mot HERREN -- du m d i dag undandraga oss din
	hjlp!  --
022:023 om vi hava byggt altaret t oss, drfr att vi vilja vnda oss
	bort ifrn HERREN, och om vi vilja offra drp brnnoffer eller
	spisoffer eller frambra tackoffer drp, d m HERREN sjlv
	utkrva vad vi hava frskyllt.
022:024 Nej, vi hava sannerligen gjort s av fruktan fr vad som kunde
	hnda, i det att vi tnkte att edra barn i framtiden skulle
	kunna sga till vra barn: 'Vad haven I att gra med HERREN,
	Israels Gud?
022:025 HERREN har ju satt Jordan till grns mellan oss och eder, I
	Rubens barn och Gads barn; allts haven I ingen del i HERREN.'
	Och s skulle edra barn kunna hindra vra barn frn att frukta
	HERREN.
022:026 Drfr sade vi: M vi gripa oss an och bygga detta altare, men
	icke till brnnoffer eller till slaktoffer,
022:027 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan
	bdas efterkommande efter oss, att vi vilja frrtta HERRENS
	tjnst infr hans ansikte med vra brnnoffer och slaktoffer och
	tackoffer, s att edra barn i framtiden icke kunna sga till
	vra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
022:028 Och vi tnkte: Om det i framtiden hnder att de s sga till oss
	och vra efterkommande, d kunna vi svara: 'Sen p den bild av
	HERRENS altare, som vra fder hava gjort, men icke till
	brnnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne
	mellan oss och eder.'
022:029 Bort det, att vi skulle stta oss upp mot HERREN och nu vnda
	oss bort ifrn HERREN genom att bygga ett altare till brnnoffer
	eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat n HERRENS, vr
	Guds, altare, som str framfr hans tabernakel.
022:030 D nu prsten Pinehas och menighetens hvdingar, nmligen
	huvudmnnen fr Israels tter, som voro med honom, hrde vad
	Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det
	dem.
022:031 Och Pinehas, prsten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads
	barn och Manasse barn: Nu hava vi frnummit att HERREN r mitt
	ibland oss, drav nmligen, att I icke haven velat beg en sdan
	otrohet mot HERREN.  Drmed haven I ock rddat Israels barn undan
	HERRENS hand.
022:032 Drefter vnde Pinehas, prsten Eleasars son, jmte hvdingarna
	tillbaka frn Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i
	Kanaans land till de vriga israeliterna och avgvo sin
	berttelse hrom infr dem.
022:033 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de
	tnkte icke mer p att draga upp till strid mot dem, fr att
	frdrva det land dr Rubens barn och Gads barn bodde.
022:034 Och Rubens barn och Gads barn gvo namn t altaret; de sade:
	Ett vittne r det mellan oss, att HERREN r Gud.
023:001 En lng tid hrefter, nr HERREN hade ltit Israel f ro fr
	alla dess fiender runt omkring, och d Josua var gammal och
	kommen till hg lder,
023:002 kallade han till sig hela Israel, dess ldste, dess huvudmn,
	dess domare och tillsyningsmn och sade till dem: Jag r nu
	gammal och kommen till hg lder.
023:003 Och I haven sjlva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med
	alla dessa folk, nr I drogen hrin, ty HERREN eder Gud, stridde
	sjlv fr eder.
023:004 Se, dessa folk som nnu ro kvar har jag genom lottkastning
	frdelat t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrn
	Jordan intill Stora havet vsterut, fr att icke nmna alla de
	folk jag har utrotat.
023:005 Och HERREN, eder Gud, skall sjlv driva dem undan fr eder och
	frjaga dem fr eder, s att I skolen taga deras land i
	besittning, ssom HERREN, eder Gud, har lovat eder.
023:006 Men varen I nu stndaktiga i att hlla och gra allt vad som r
	freskrivet i Moses lagbok, s att I icke viken av drifrn vare
	sig till hger eller till vnster,
023:007 och icke trden i gemenskap med dessa folk som nnu ro kvar hr
	jmte eder, ej heller nmnen deras gudars namn eller svrjen vid
	dem eller tjnen och tillbedjen dem.
023:008 Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hlla eder, ssom I haven
	gjort nda till denna dag,
023:009 varfr ock HERREN har frdrivit fr eder stora och mktiga folk,
	s att ingen har kunnat st eder emot nda till denna dag.
023:010 En enda man bland eder jagade tusen framfr sig, ty HERREN, eder
	Gud, stridde sjlv fr eder, ssom han hade lovat eder.
023:011 S haven nu noga akt p eder sjlva, s att I lsken HERREN,
	eder Gud.
023:012 Ty om I vnden eder bort ifrn honom, och hllen eder till
	terstoden av dessa folk som nnu ro kvar hr jmte eder, och
	befrynden eder med dem, s att I trden i gemenskap med dem och
	de med eder,
023:013 d mn I frvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall
	frdriva dessa folk undan fr eder, utan de skola bliva eder
	till en snara och ett giller och bliva ett gissel fr edra sidor
	och taggar i edra gon, till dess I bliven utrotade ur detta
	goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
023:014 Se, jag gr nu all vrldens vg.  S besinnen d av allt edert
	hjrta och av all eder sjl att intet har uteblivit av allt det
	goda som HERREN, eder Gud, har lovat angende eder; det har allt
	gtt i fullbordan fr eder, intet drav har uteblivit.
023:015 Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har
	kommit ver eder, s skall ock HERREN lta allt det onda komma
	ver eder, till dess han har frgjort eder ur detta goda land,
	som HERREN, eder Gud, har givit eder.
023:016 Om I nmligen vertrden HERRENS, eder Guds, frbund, det som
	han har stadgat fr eder, och gn stad och tjnen andra gudar
	och tillbedjen dem, s skall HERRENS vrede upptndas mot eder,
	och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han
	har givit eder.
024:001 Och Josua frsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han
	kallade till sig de ldste i Israel, dess huvudmn, dess domare
	och dess tillsyningsmn, och de trdde fram infr Gud.
024:002 Och Josua sade till allt folket: S sger HERREN, Israels Gud:
	P andra sidan floden bodde edra fder i forna tider; s gjorde
	ock Tera, Abrahams och Nahors fader.  Och de tjnade dr andra
	gudar.
024:003 Men jag hmtade eder fader Abraham frn andra sidan floden och
	lt honom vandra omkring i hela Kanaans land.  Och jag gjorde
	hans sd talrik; jag gav honom Isak,
024:004 och t Isak gav jag Jakob och Esau.  Och jag gav Seirs bergsbygd
	till besittning t Esau; men Jakob och hans sner drogo ned till
	Egypten.
024:005 Sedan snde jag Mose och Aron och hemskte Egypten med de
	grningar jag dr gjorde, och drefter frde jag eder ut.
024:006 Och nr jag frde edra fder ut ur Egypten och I haden kommit
	till havet, frfljde egyptierna edra fder med vagnar och
	ryttare ned i Rda havet.
024:007 D ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mrker mellan
	eder och egyptierna och lt havet komma ver dem, s att det
	vertckte dem; ja, I sgen med egna gon vad jag gjorde med
	egyptierna.  Sedan bodden I i knen en lng tid.
024:008 Drefter frde jag eder in i amorernas land, vilka bodde p
	andra sidan Jordan, och de inlto sig i strid med eder; men jag
	gav dem i eder hand, s att I intogen deras land, och jag
	frgjorde dem fr eder.
024:009 D uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig
	i strid med Israel.  Och han snde och lt kalla till sig Bileam,
	Beors son, fr att denne skulle frbanna eder.
024:010 Men jag ville icke hra p Bileam, utan han mste vlsigna eder,
	och jag rddade eder ur hans hand.
024:011 Och nr I haden gtt ver Jordan och kommit till Jeriko, gvo
	sig Jerikos borgare i strid med eder, s och amorerna,
	perisserna, kananerna, hetiterna och girgaserna, hiverna och
	jebuserna; men jag gav dem i eder hand.
024:012 Och jag snde getingar framfr eder, och genom dessa frjagades
	amorernas tv konungar fr eder, icke genom ditt svrd eller
	din bge.
024:013 Och jag gav eder ett land varp du icke hade nedlagt ngot
	arbete, s ock stder som I icke haden byggt, och i dem fingen I
	bo; och av vingrdar och olivplanteringar som I icke haden
	planterat fingen I ta.
024:014 S frukten nu HERREN och tjnen honom ostraffligt och troget;
	skaffen bort de gudar som edra fder tjnade p andra sidan
	floden och i Egypten, och tjnen HERREN.
024:015 Men om det misshagar eder att tjna HERREN, s utvljen t eder
	i dag vem I viljen tjna, antingen de gudar som edra fder
	tjnade, nr de bodde p andra sidan floden, eller de gudar som
	dyrkas av amorerna, i vilkas land I sjlva bon.  Men jag och
	mitt hus, vi vilja tjna HERREN.
024:016 D svarade folket och sade: Bort det, att vi skulle vergiva
	HERREN och tjna andra gudar!
024:017 Nej, HERREN r vr Gud, han r den som har frt oss och vra
	fder upp ur Egyptens land, ur trldomshuset, och som infr vra
	gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p hela den
	vg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi
	hava dragit fram.
024:018 HERREN har frjagat fr oss alla dessa folk, s ock amorerna som
	bodde i landet.  Drfr vilja vi ock tjna HERREN; ty an r vr
	Gud.
024:019 Josua sade till folket: I kunnen icke tjna HERREN, ty han r
	en helig Gud; han r en nitlskande Gud, han skall icke hava
	frdrag med edra vertrdelser och synder.
024:020 Om I vergiven HERREN och tjnen frmmande gudar, s skall han
	vnda sig bort och lta det g eder illa och frgra eder, i
	stllet fr att han hittills har ltit det g eder vl.
024:021 Men folket sade till Josua: Icke s, utan vi vilja tjna
	HERREN.
024:022 D sade Josua till folket: I ren nu sjlva vittnen mot eder,
	att I haven utvalt HERREN t eder, fr att tjna honom.  De
	svarade: Ja.
024:023 Han sade: S skaffen nu bort de frmmande gudar som I haven
	bland eder, och bjen edra hjrtan till HERREN, Israels Gud.
024:024 Folket svarade Josua: HERREN, vr Gud, vilja vi tjna, och hans
	rst vilja vi hra.
024:025 S slt d Josua p den dagen ett frbund med folket och
	frelade dem lag och rtt i Sikem.
024:026 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok.  Och han tog en
	stor sten och reste den dr, under eken som stod vid HERRENS
	helgedom.
024:027 Och Josua sade till allt folket: Se, denna sten skall vara
	vittne mot oss, ty den har hrt alla de ord som HERREN har talat
	med oss; den skall vara vittne mot eder, s att I icke frneken
	eder Gud.
024:028 Sedan lt Josua folket g, var och en till sin arvedel.
024:029 En tid hrefter dog HERRENS tjnare Josua, Nuns son, ett hundra
	tio r gammal.
024:030 Och man begrov honom p hans arvedels omrde, i Timnat-Sera i
	Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
024:031 Och Israel tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de
	ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av
	alla de grningar HERREN hade gjort fr Israel.
024:032 Och Josefs ben, som Israels barn hade frt upp ur Egypten,
	begrovo de i Sikem, p det jordstycke som Jakob hade kpt av
	Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor; Josefs barn
	fingo detta till arvedel.
024:033 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son
	Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims
	bergsbygd.



Book 07 Domareboken


001:001 Efter Josuas dd frgade Israels barn HERREN och sade: Vem
	bland oss skall frst draga upp mot kananerna och strida mot
	dem?
001:002 HERREN sade: Juda skall gra det; se, jag har givit landet i
	hans hand.
001:003 D sade Juda till sin broder Simeon: Drag upp med mig in i min
	arvslott, och lt oss strida mot kananerna, s skall jag sedan
	tga med dig in i din arvslott.  S tgade d Simeon med honom.
001:004 Nr nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananerna och perisserna i
	deras hand, s att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
001:005 Ty vid Besek trffade de p Adoni-Besek och stridde mot honom och
	slogo s kananerna och perisserna.
001:006 Och Adoni-Besek flydde, men de frfljde honom och grepo honom
	och hggo av honom hans tummar och stortr.
001:007 D sade Adoni-Besek: Sjuttio konungar med avhuggna tummar och
	stortr hmtade upp smulorna under mitt bord; efter mina
	grningar har Gud nu vedergllt mig.  Sedan frde de honom till
	Jerusalem, och dr dog han.

001:008 Men Juda barn belgrade Jerusalem och intogo det och slogo dess
	invnare med svrdsegg; drefter satte de eld p staden.
001:009 Sedan drogo Juda barn ned fr att strida mot de kananer som
	bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Lglandet.
001:010 Och Juda tgade stad mot de kananer som bodde i Hebron --
	vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman
	och Talmai.
001:011 Drifrn tgade de stad mot Debirs invnare.  Men Debir hette
	fordom Kirjat-Sefer.
001:012 Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
	det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.
001:013 Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det,
	gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
001:014 Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett
	stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn
	snan.  D sade Kaleb till henne: Vad nskar du?
001:015 Hon sade till honom: Lt mig f en avskedssknk; eftersom du
	har gift bort mig till det torra Sydlandet, m du giva mig
	vattenkllor.  D gav Kaleb henne Illitkllorna och
	Tatitkllorna.

001:016 Och kainens, Moses svrfaders, barn hade dragit upp frn
	Palmstaden med Juda barn till Juda ken, sder om Arad; de gingo
	stad och bosatte sig bland folket dr.

001:017 Men Juda tgade stad med sin broder Simeon, och de slogo de
	kananer som bodde i Sefat; och de gvo staden till spillo; s
	fick den namnet Horma.
001:018 Drefter intog Juda Gasa med dess omrde, Askelon med dess
	omrde och Ekron med dess omrde.
001:019 Och HERREN var med Juda, s att de intogo bergsbygden; men de
	kunde icke frdriva dem som bodde i dalbygden, drfr att dessa
	hade stridsvagnar av jrn.
001:020 Och de gvo Hebron t Kaleb, ssom Mose hade freskrivit; och
	han frdrev drifrn Anaks tre sner.
001:021 Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, blevo icke frdrivna av
	Benjamins barn; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Benjamins
	barn i Jerusalem, ssom de gra nnu dag.

001:022 S drogo ock mnnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var
	med dem.
001:023 Och mnnen av Josefs hus lto bespeja Betel, samma stad som
	fordom hette Lus.
001:024 D fingo deras kunskapare se en man g ut ur staden, och de sade
	till honom: Visa oss var vi kunna komma in i staden, s vilja
	vi sedan gra barmhrtighet med dig.
001:025 Nr han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden,
	slog de stadens invnare med svrdsegg; men den mannen och hela
	hans slkt lto de g.
001:026 Och mannen begav sig till hetiternas land; dr byggde han en
	stad och gav den namnet Lus, ssom den heter nnu i dag.

001:027 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej
	heller Taanak med underlydande orter; och ej heller frdrevo de
	invnarna i Dor och underlydande orter, ej heller invnarna i
	Jibleam och underlydande orter, ej heller invnarna i Megiddo
	och underlydande orter, utan kananerna frmdde hlla sig kvar
	dr i landet.
001:028 Nr sedan israeliterna blevo de starkare, lto de kananerna
	bliva arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d.

001:029 Icke heller frdrev Efraim de kananer som bodde i Geser, utan
	kananerna bodde kvar bland dem dr i Geser.

001:030 Sebulon frdrev icke invnarna i Kitron och invnarna i Nahalol,
	utan kananerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga
	under dem.

001:031 Aser frdrev icke invnarna i Acko eller invnarna i Sidon, ej
	heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
001:032 Allts bodde aseriterna bland kananerna, landets gamla
	inbyggare; ty de frdrevo dem icke.

001:033 Naftali frdrev icke invnarna i Bet-Semes, ej heller invnarna
	i Bet-Anat, utan bodde ibland kananerna, landets gamla
	inbyggare; men invnarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo
	arbetspliktiga t dem.

001:034 Men amorerna trngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de
	tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
001:035 Och amorerna frmdde hlla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och
	Saalbim; men Josefs barns hand blev tung ver dem, s att de
	blevo arbetspliktiga under dessa.
001:036 Och amorernas omrde strckte sig frn Skorpionhjden, frn
	Sela vidare uppt.

002:001 Och HERRENS ngel kom frn Gilgal upp till Bokim.  Och han sade:
	Jag frde eder upp ur Egypten och lt eder komma in i det land
	som jag med ed hade lovat t edra fder; och jag sade: 'Jag
	skall icke bryta mitt frbund med eder till evig tid.
002:002 I ter skolen icke sluta frbund med detta lands inbyggare; I
	skolen bryta ned deras altaren.'  Men I haven icke velat hra min
	rst.  Vad haven I gjort!  --
002:003 Drfr sger jag nu ock: 'Jag vill icke frjaga dem fr eder,
	utan de skola trnga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva
	eder till en snara.'
002:004 Nr HERRENS ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn,
	brast folket ut i grt.
002:005 Och de gvo den platsen namnet Bokim; och de offrade dr t
	HERREN.

002:006 Sedan Josua hade ltit folket g, drogo Israels barn stad var
	och en till sin arvedel, fr att taga landet i besittning.
002:007 Och folket tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de
	ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett
	alla de stora grningar HERREN hade gjort fr Israel.
002:008 Men HERRENS tjnare Josua, Nuns son, dog, nr han var ett hundra
	tio r gammal.
002:009 Och man begrov honom p hans arvedels omrde i Timna-Heres i
	Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
002:010 Nr sedan ocks hela det slktet hade blivit samlat till sina
	fder, kom ett annat slkte upp efter dem, ett som icke visste
	av HERREN eller de grningar som han hade gjort fr Israel.
002:011 D gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och tjnade
	Baalerna.
002:012 De vergvo HERREN, sina fders Gud, som hade frt dem ut ur
	Egyptens land, och fljde efter andra gudar, de folks gudar, som
	bodde omkring dem, och dessa tillbdo de; drmed frtrnade de
	HERREN.
002:013 Ty nr de vergvo HERREN och tjnade Baal och Astarterna,
002:014 upptndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i
	plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han slde dem i
	deras fienders hand dr runt omkring, s att de icke mer kunde
	st emot sina fiender.
002:015 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s att de kommo
	i olycka, ssom HERREN hade hotat, och ssom HERREN hade svurit
	att det skulle g dem, och de kommo i stor nd.
002:016 D lt HERREN domare uppst, som frlste dem ur deras
	plundrares hand.
002:017 Men de hrde icke heller p sina domare, utan lupo i trols
	avfllighet efter andra gudar och tillbdo dem; de veko med hast
	av ifrn den vg som deras fder hade vandrat, i lydnad fr
	HERRENS bud, och gjorde icke ssom de.

002:018 Nr HERREN allts lt ngon domare uppst bland dem, var han med
	domaren och frlste dem ur deras fienders hand, s lnge domaren
	levde; ty d de jmrade sig ver sina frtryckare och plgare,
	frbarmade sig HERREN.
002:019 Men nr domaren dog, vnde de tillbaka och togo sig till vad
	frdrvligt var, nnu mer n deras fder, s att de fljde efter
	andra gudar och tjnade och tillbdo dem; de avstodo icke frn
	sina grningar och sin hrdnackenhet.
002:020 Drfr upptndes HERRENS vrede mot Israel, s att han sade:
	Eftersom detta folk har vertrtt det frbund som jag stadgade
	fr deras fder, och icke har velat hra min rst,
002:021 drfr skall icke heller jag hdanefter frdriva fr dem en enda
	man av de folk som Josua lmnade efter sig, nr han dog;
002:022 ty jag skall med dem stta Israel p prov, om de vilja hlla
	HERRENS vg och vandra drp, ssom deras fder hava hllit den,
	eller om de icke vilja det.
002:023 Allts lt HERREN dessa folk bliva kvar och frdrev dem icke med
	hast; han gav dem icke i Josuas hand.

003:001 Dessa voro de folk som HERREN lt bliva kvar, fr att genom dem
	stta Israel p prov, alla de israeliter nmligen, som icke
	hade varit med om alla krigen i Kanaan
003:002 -- allenast p det att dessa Israels barns efterkommande skulle
	f vara med om sdana, fr att han s skulle lra dem att fra
	krig, dock allenast dem som frut icke hade varit med om sdana
	--:
003:003 filisternas fem hvdingar och alla kananer och sidonier, samt
	de hiver som bodde i Libanons bergsbygd, frn berget
	Baal-Hermon nda dit dr vgen gr till Hamat.
003:004 Med dessa ville HERREN stta Israel p prov, fr att frnimma om
	de ville hrsamma de bud som han hade givit deras fder.
003:005 D nu Israels barn bodde: ibland kananerna, hetiterna,
	amorerna, perisserna, hiverna och jebuserna,
003:006 togo de deras dttrar till hustrur t sig och gvo sina dttrar
	t deras sner och tjnade deras gudar.

003:007 S gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och glmde
	HERREN, sin Gud, och tjnade Baalerna och Aserorna.
003:008 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i
	Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels
	barn mste tjna Kusan-Risataim i tta r.
003:009 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland
	Israels barn en frlsare uppst, som frlste dem, nmligen
	Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.
003:010 HERRENS Ande kom ver honom, och han blev domare i Israel, och
	nr han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen
	i Aram, i hans hand, s att hans hand blev Kusan-Risataim
	vermktig.
003:011 Och landet hade nu ro i fyrtio r; s dog Otniel, Kenas' son.

003:012 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, d gav
	HERREN Eglon, konungen i Moab, makt ver Israel, eftersom de
	gjorde vad ont var i HERRENS gon.
003:013 Denne frenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tgade han
	stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
003:014 Och Israels barn mste nu tjna: Eglon, konungen i Moab, i
	aderton r.

003:015 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland dem
	en frlsare uppst, benjaminiten Ehud, Geras son, en vnsterhnt
	man.  Nr Israels barn genom honom skulle snda sina sknker till
	Eglon, konungen i Moab,
003:016 gjorde sig Ehud ett tveeggat svrd, en fot lngt; och han band
	detta under sina klder vid sin hgra lnd.
003:017 S verlmnade han sknkerna till Eglon, konungen i Moab.  Men
	Eglon var en mycket fet man.
003:018 Nr han nu hade verlmnat sknkerna, lt han folket som hade
	burit dem g sin vg.
003:019 Men sjlv vnde han tillbaka frn Beltesplatsen vid Gilgal och
	lt sga: Jag har ett hemligt rende till dig, o konung.  Nr
	denne d sade: Lmnen oss i ro, gingo alla de som stodo
	omkring honom ut drifrn.
003:020 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, dr han satt i
	sommarsalen, som han hade fr sig allena, sade Ehud: Jag har
	ett ord frn Gud att sga dig.  D stod han upp frn sin stol.
003:021 Men Ehud rckte ut sin vnstra hand och tog svrdet frn sin
	hgra lnd och sttte det i hans buk,
003:022 s att ock fstet fljde med in efter klingan, och klingan
	omslts av fettet, ty han drog icke ut svrdet ur hans
	buk.  Drefter gick Ehud ut i frsalen;
003:023 och nr han hade kommit ditut, i frhallen, stngde han igen
	drrarna till salen efter sig och riglade dem.
003:024 Sedan, d han hade gtt sin vg, kommo Eglons tjnare, och nr
	de fingo se att drrarna till salen voro riglade, tnkte de:
	Frvisso har han ngot avsides bestyr i sin sommarkammare.
003:025 Men sedan de hade vntat lnge och vl, och han nd icke
	ppnade drrarna till salen, togo de nyckeln och ppnade sjlva,
	och se, d lg deras herre dd dr p golvet.
003:026 Men Ehud hade flytt undan, medan de drjde; han hade redan
	hunnit frbi Beltesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
003:027 Och s snart han hade kommit hem, lt han stta i basun Efraims
	bergsbygd; d drogo Israels barn ned frn bergsbygden med honom
	i spetsen fr sig.
003:028 Och han sade till dem: Fljen efter mig, ty HERREN har givit
	edra fiender, moabiterna, i eder hand.  D drogo de efter honom
	lngre ned och besatte vadstllena ver Jordan fr moabiterna
	och lto ingen komma ver.
003:029 Dr slogo de d moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans
	ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
003:030 S blev Moab d kuvat under Israels hand.  Och landet hade nu ro
	i ttio r.
003:031 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filisterna, sex
	hundra man, med en oxpik.  Ocks han frlste Israel.
004:001 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, nr
	Ehud var dd.
004:002 D slde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som
	regerade i Hasor.  Hans hrhvitsman var Sisera, och denne bodde
	i Haroset-Haggoim.
004:003 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra
	stridsvagnar av jrn, och han frtryckte Israels barn vldsamt i
	tjugu r.

004:004 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p den tiden
	domarinna i Israel.
004:005 Hon plgade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i
	Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for
	att hon skulle skipa rtt.
004:006 Hon snde nu och lt kalla till sig Barak, Abinoams son, frn
	Kedes i Naftali, och sade till honom: Se, HERREN, Israels Gud,
	bjuder: Drag stad upp p berget Tabor och tag med dig tio tusen
	man av Naftali barn och Sebulons barn.
004:007 Ty jag vill draga Sisera, Jabins hrhvitsman, med hans vagnar
	och skaror, till dig vid bcken Kison och giva honom i din
	hand.
004:008 Barak sade till henne: Om du gr med mig, s gr jag, men om du
	icke gr med mig, s gr icke heller jag.
004:009 D svarade hon: Ja, jag skall g med dig; dock skall ran d
	icke bliva din p den vg du nu gr, utan HERREN skall slja
	Sisera i en kvinnas hand.  S stod Debora upp och gick med Barak
	till Kedes.

004:010 D bdade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio
	tusen man fljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.
004:011 Men kainen Heber hade skilt sig frn de vriga kainerna,
	Hobabs, Moses svrfaders, barn; och han hade sina tltplatser
	nda till terebinten i Saannim vid Kedes.
004:012 Och man berttade fr Sisera att Barak, Abinoams son, hade
	dragit upp p berget Tabor.
004:013 D bdade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar
	av jrn, drtill ock allt folk han hade, att draga frn
	Haroset-Haggoim till bcken Kison.
004:014 Men Debora sade till Barak: St upp, ty detta r den dag p
	vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit
	ut framfr dig.  S drog d Barak ned frn berget Tabor, och tio
	tusen man fljde honom.
004:015 Och HERREN snde frvirring ver Sisera och alla hans vagnar och
	hela hans hr, s att de veko tillbaka fr Baraks svrd; och
	Sisera steg ned frn sin vagn och flydde till fots.
004:016 Och Barak jagade efter vagnarna och hren nda till
	Haroset-Haggoim.  Och hela Siseras hr fll fr svrdsegg; icke
	en enda kom undan.

004:017 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels,
	kainen Hebers hustrus, tlt; ty vnskap rdde mellan Jabin,
	konungen i Hasor, och kainen Hebers hus.
004:018 D gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: Kom in, min
	herre, kom in till mig, frukta intet.  S gick han d in till
	henne i tltet, och hon hljde ver honom med ett tcke.
004:019 Och han sade till henne: Giv mig litet vatten att dricka, ty
	jag r trstig.  D ppnade hon mjlk- krlet och gav honom att
	dricka och hljde sedan ter ver honom.
004:020 Och han sade till henne: Stll dig vid ingngen till tltet;
	och kommer ngon och frgar dig om ngon r hr, s svara nej.
004:021 Men Jael, Hebers hustru, grep en tltplugg och tog en hammare i
	sin hand, gick drefter sakta in till honom och slog pluggen
	genom tinningen p honom, s att den gick ned i marken.  S
	ddades han, dr han lg frsnkt i tung smn, medtagen av
	trtthet.
004:022 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d gick Jael ut
	emot honom och sade till honom: Kom hit, s skall jag visa dig
	den man som du sker.  Nr han d gick in till henne, fick han
	se Sisera ligga dd dr, med tltpluggen genom tinningen.

004:023 S lt Gud p den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av
	Israels barn.
004:024 Och Israels barns hand vilade allt tyngre p Jabin, konungen i
	Kanaan; och till slut frgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.
005:001 De sjngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sng:

005:002   Att hrfrare frde an i Israel,
	    att folket villigt fljde dem --
	    loven HERREN drfr!
005:003   Hren, I konungar;
	    lyssnen, I furstar.
	  Till HERRENS ra
	    vill jag, vill jag sjunga,
	  lovsga HERREN,
	    Israels Gud.

005:004   HERRE, nr du drog ut frn Seir,
	  nr du gick fram ifrn Edoms mark,
	  d bvade jorden,
	    d strmmade det frn himmelen,
	  d strmmade vatten
	    ned ifrn molnen;
005:005   bergen sklvde
	    infr HERRENS ansikte,
	  ja, Sinai infr HERRENS,
	    Israels Guds, ansikte.

005:006   I Samgars dagar,
	    Anats sons,
	  i Jaels dagar
	    lgo vgarna de;
	  vandrarna mste frdas
	     svra omvgar.
005:007   Inga styresmn funnos,
	    inga funnos mer i Israel,
	  frrn du stod upp, Debora,
	  stod upp ssom en moder i Israel.
005:008   Man valde sig nya gudar;
	    d ndde striden fram till portarna.
	  Men ingen skld, intet spjut var att se
	  hos de fyrtio tusen i Israel.

005:009   Mitt hjrta tillhr Israels hvdingar
	  och dem bland folket, som villigt fljde;
005:010   ja, loven HERREN.
	  I som riden p vita sninnor,
	    I som sitten hemma p mattor,
	  och I som vandren p vgen, talen hrom.
005:011   Nr man under rop
	    skiftar byte mellan vattenhoarna,
	  d lovprisar man dr
	    HERRENS rttfrdiga grningar,
	  att han i rttfrdighet regerar i Israel.
	  D drog HERRENS folk
	    ned till portarna.
005:012   Upp, upp, Debora!
	  Upp, upp, sjung din sng!
	  St upp, Barak;
	    tag dig fngar,
	    du Abinoams son.

005:013   D satte folkets kvarleva
	    de tappre till anfrare,
	  HERREN satte mig
	    till anfrare ver hjltarna.
005:014   Frn Efraim kommo mn
	    som hade rotfst sig i Amalek;
	  Benjamin fljde dig
	    och blandade sig med dina skaror.
	  Ned ifrn Makir
	    drogo hvdingar stad,
	  och frn Sebulon mn
	   som buro anfrarstav.
005:015   Furstarna i Isaskar
	    slto sig till Debora;
	  och likasom Isaskar,
	   s gjorde ock Barak;
	  ned i dalen skyndade man i dennes spr.

	    Bland Rubens tter
	    hllos stora rdslag.
005:016   Men varfr satt du kvar
	    ibland dina fllor
	  och lyssnade till fljtspel vid hjordarna?
	  Ja, av Rubens tter
	  frdes stora verlggningar.
005:017   Gilead stannade
	    p andra sidan Jordan.
	  Och Dan varfr -- drjer han
	    nnu vid skeppen?
	  Aser satt kvar
	    vid havets strand,
	    vid sina vikar stannade han.
005:018   Men Sebulon var ett folk
	    som prisgav sitt liv t dden,
	  Naftali likas,
	    p stridsfltets hjder.

005:019   Konungar drogo fram och stridde
	  ja, d stridde Kanaans konungar
	  vid Taanak, invid Megiddos vatten;
	  men byte av silver vunno de icke.
005:020   Frn himmelen frdes strid,
	  stjrnorna stridde
	  frn sina banor mot Sisera.

005:021   Bcken Kison ryckte dem bort,
	    urtidsbcken,
	    bcken Kison.
	  G fram, min sjl, med makt!
005:022   D stampade hstarnas hovar,
	  nr deras tappra ryttare jagade framt, framt.
005:023   Frbannen Meros,
	    sger HERRENS ngel,
	  ja, frbannen dess inbyggare,
	  drfr att de ej kommo
	    HERREN till hjlp,
	  HERREN till hjlp bland hjltarna.

005:024   Vlsignad vare Jael framfr andra kvinnor,
	  Hebers hustru, kainens,
	  vlsignad framfr alla kvinnor som bo i tlt!
005:025   Vatten begrde han;
	      d gav hon honom mjlk,
	  grddmjlk bar hon fram
	      i hgtidssklen.
005:026   Sin hand rckte hon ut efter tltpluggen,
	  sin hgra hand efter arbetshammaren
	  med den slog hon Sisera
	      och krossade hans huvud,
	  sprckte hans tinning
	      och genomborrade den.
005:027   Vid hennes ftter sjnk han ihop,
	      fll omkull och blev liggande;
	  ja, vid hennes ftter
	      sjnk han ihop och fll omkull;
	  dr han sjnk ihop,
	      dr fll han ddsslagen.

005:028   Ut genom fnstret
	      skdade hon och ropade,
	  Siseras moder,
	      ut genom gallret:
	  Varfr drjer vl
	      hans vagn att komma?
	  Varfr ro de s senfrdiga,
	      hans vagnshstars ftter?
005:029   D svara de klokaste
	      av hennes hovtrnor,
	  och sjlv giver hon sig
	      detsamma svaret:
005:030   Frvisso vunno de byte,
	      som de nu utskifta:
	  en flicka, ja, tv
	      t envar av mnnen,
	  byte av praktvvnader fr Siseras rkning,
	  byte av praktvvnader, brokiga tyger;
	  en prktig duk, ja, tv brokiga dukar
	  fr de fngnas halsar.

005:031   S m alla dina fiender
	      frgs, o HERRE.
	  Men de som lska honom m likna solen,
	      nr den gr upp i hjltekraft.

	Och landet hade nu ro i fyrtio r.
006:001 Men nr Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS gon, gav
	HERREN dem i Midjans hand, i sju r.
006:002 Och Midjans hand blev Israel s vermktig, att Israels barn
	till skydd mot Midjan gjorde sig de hlor som nu ro att se i
	bergen, s ock grottorna och bergfstena.
006:003 S ofta israeliterna hade stt, drogo midjaniterna, amalekiterna
	och sterlnningarna upp emot dem
006:004 och lgrade sig dr och verfllo dem och frdrvade landets
	grda nda fram emot Gasa; de lmnade inga livsmedel kvar i
	Israel, inga fr, oxar eller snor.
006:005 Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina tlt och kommo s
	talrika som grshoppor; de sjlva och deras kameler voro
	orkneliga.  Och de fllo in i landet fr att frdrva det.
006:006 S kom Israel i stort elnde genom Midjan; d ropade Israels
	barn till HERREN.
006:007 Och nr Israels barn ropade till HERREN fr Midjans skull,
006:008 snde HERREN en profet till Israels barn.  Denne sade till dem:
	S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv har frt eder upp ur
	Egypten och hmtat eder ut ur trldomshuset.
006:009 Jag har rddat eder frn egyptiernas hand och frn alla edra
	frtryckares hand; jag har frjagat dem fr eder och givit eder
	deras land.
006:010 Och jag sade till eder: Jag r HERREN, eder Gud; I skolen icke
	frukta de gudar som dyrkas av amorerna, i vilkas land I bon.
	Men I villen icke hra min rst.

006:011 Och HERRENS ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra,
	som tillhrde abiesriten Joas; dennes son Gideon hll d p att
	klappa ut vete i vinpressen, fr att brga det undan Midjan.
006:012 Fr honom uppenbarade sig nu HERRENS ngel och sade till honom:
	HERREN r med dig, du tappre stridsman.
006:013 Gideon svarade honom: Ack min herre, om HERREN r med oss,
	varfr har d allt detta kommit ver oss?  Och var ro alla hans
	under, om vilka vra fder hava frtljt fr oss och sagt: 'Se,
	HERREN har frt oss upp ur Egypten'?  Nu har ju HERREN
	frskjutit oss och givit oss i Midjans vld.
006:014 D vnde sig HERREN till honom och sade: G stad i denna din
	kraft och frls Israel ur Midjans vld; se, jag har snt dig.
006:015 Han svarade honom: Ack Herre, varmed kan jag frlsa Israel?  Min
	tt r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sjlv den
	ringaste i min faders hus.
006:016 HERREN sade till honom: Jag vill vara med dig, s att du skall
	sl Midjan, ssom voro det en enda man.
006:017 Men han svarade honom: Om jag har funnit nd fr dina gon, s
	lt mig f ett tecken att det r du som talar med mig.
006:018 G icke bort hrifrn, frrn jag har kommit tillbaka till dig
	och hmtat ut min offergva och lagt fram den fr dig.  Han
	sade: Jag vill stanna, till dess du kommer igen.

006:019 D gick Gideon in och tillredde en killing, s ock osyrat brd
	av en efa mjl; drefter lade han kttet i en korg och hllde
	spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under
	terebinten och satte fram det.
006:020 Men Guds ngel sade till honom: Tag kttet och det osyrade
	brdet, och lgg det p berghllen dr, och gjut spadet
	drver.  Och han gjorde s.
006:021 Och HERRENS ngel rckte ut staven som han hade i sin hand och
	rrde med dess nda vid kttet och det osyrade brdet; d kom
	eld ut ur klippan och frtrde kttet och det osyrade brdet;
	och drvid frsvann HERRENS ngel ur hans syn.
006:022 D sg Gideon att det var HERRENS ngel.  Och Gideon sade: Ve
	mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS ngel
	ansikte mot ansikte!
006:023 Men HERREN sade till honom: Frid vare med dig, frukta icke; du
	skall icke d.
006:024 D byggde Gideon dr ett altare t HERREN och kallade det HERREN
	r frid; det finnes kvar nnu i dag i det abiesritiska Ofra.

006:025 Den natten sade HERREN till honom: Tag den tjur som tillhr din
	fader och den andra sjuriga tjuren.  Riv sedan ned det
	Baalsaltare som tillhr din fader, och hugg snder Aseran som
	str drinvid.
006:026 Bygg drefter upp ett altare t HERREN, din Gud, verst p denna
	fasta plats, och uppfr det p vligt stt; tag s den andra
	tjuren och offra den till brnnoffer p styckena av Aseran som
	du har huggit snder.
006:027 D tog Gideon tio av sina tjnare med sig och gjorde ssom
	HERREN sade sagt till honom.  Men eftersom han fruktade att gra
	det om dagen, av rdsla fr sin faders hus och fr mnnen i
	staden, gjorde han det om natten.
006:028 Bittida fljande morgon fingo mannen i staden se att Baals
	altare lg nedbrutet, att Aseran drinvid var snderhuggen, och
	att den andra tjuren hade blivit offrad ssom brnnoffer p det
	nyuppbyggda altaret.
006:029 D sade de till varandra: Vem har gjort detta?  Och nr de
	frgade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon,
	Joas' son, hade gjort det.
006:030 D sade mnnen i staden till Joas: Fr din son hitut, han mste
	d; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit
	snder Aseran som stod drinvid.
006:031 Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: Viljen I utfra
	Baals sak, viljen I komma honom till hjlp?  Den som vill utfra
	hans sak, han skall bliva ddad innan nsta morgon.  r han Gud,
	s utfre han sjlv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans
	altare.
006:032 Hrav kallade man honom d Jerubbaal, i det man sade: Baal
	utfre sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans
	altare.

006:033 Och midjaniterna, amalekiterna och sterlnningarna hade alla
	tillhopa frsamlat sig och gtt ver floden och lgrat sig i
	Jisreels dal.
006:034 Men Gideon hade blivit bekldd med HERRENS Andes kraft; han
	sttte i basun, och abiesriterna frsamlade sig och fljde efter
	honom.
006:035 Och han snde omkring budbrare i hela Manasse, s att ock de
	vriga frsamlade sig och fljde efter honom; likaledes snde
	han budbrare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d
	ocks upp, de andra till mtes.

006:036 Och Gideon sade till Gud: Om du verkligen vill genom min hand
	frlsa Israel, ssom du har lovat,
006:037 s se nu hr: jag lgger denna avklippta ull p trskplatsen;
	ifall dagg kommer allenast p ullen, under det att marken eljest
	verallt frbliver torr, d vet jag att du genom min hand skall
	frlsa Israel, ssom du har lovat.
006:038 Och det skedde s, ty nr han bittida dagen drefter kramade ur
	ullen, kunde han av den pressa ut s mycket dagg, att en hel
	skl blev full med vatten.
006:039 Men Gideon sade till Gud: M din vrede icke upptndas mot mig,
	drfr att jag talar nnu en enda gng.  Lt mig f frska
	blott en gng till med ullen: gr nu s, att allenast ullen
	frbliver torr, under det att dagg kommer eljest verallt p
	marken.
006:040 Och Gud gjorde s den natten; allenast ullen var torr, men
	eljest hade dagg kommit verallt p marken.

007:001 Bittida fljande morgon drog Jerubbaal, det r Gideon, stad med
	allt folket som fljde honom, och de lgrade sig vid
	Harodskllan; han hade d midjaniternas lger norr om sig, frn
	Morehjden ned i dalen.
007:002 Men HERREN sade till Gideon: Folket som har fljt dig r fr
	talrikt fr att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty
	Israel kunde d bermma sig mot mig och sga: 'Min egen hand har
	frlst mig.'
007:003 Lt drfr nu utropa fr folket och sga: Om ngon fruktar och
	r rdd, s m han vnda tillbaka hem och skynda bort ifrn
	Gileads berg.  D vnde tjugutv tusen man av folket tillbaka,
	s att allenast tio tusen man stannade kvar.
007:004 Men HERREN sade till Gideon: Folket r nnu fr talrikt; fr
	dem ned till vattnet, s skall jag dr gra ett urval av dem t
	dig.  Den om vilken jag d sger till dig: 'Denne skall g med
	dig', han fr g med dig, men var och en om vilken jag sger
	till dig: 'Denne skall icke g med dig', han fr icke g med.
007:005 S frde han d folket ned till vattnet.  Och HERREN sade till
	Gideon: Alla som lppja av vattnet, ssom hunden gr, dem skall
	du stlla fr sig, och likas alla som falla ned p kn fr att
	dricka.
007:006 D befanns antalet av dem som hade lppjat av vattnet, genom att
	med handen fra det till munnen, vara tre hundra man; allt det
	vriga folket hade fallit ned p kn fr att dricka vatten.
007:007 Och HERREN sade till Gideon: Med de tre hundra mn som hava
	lppjat av vattnet skall jag frlsa eder och giva Midjan i din
	hand; allt det andra folket m begiva sig hem, var och en till
	sitt.
007:008 D tog hans folk till sig sitt munfrrd och sina basuner,
	drefter lt han alla de andra israeliterna g hem, var och en
	till sin hydda; han behll allenast de tre hundra mnnen.  Och
	midjaniternas lger hade han nedanfr sig i dalen.

007:009 Och HERREN sade den natten till honom: St upp och drag ned i
	lgret, ty jag har givit det i din hand.
007:010 Men om du fruktar fr att draga ditned, s m du g frut med
	din tjnare Pura ned till lgret
007:011 och hra efter, vad man dr talar; sedan skall du f mod till
	att draga ditned och bryta in i lgret.  S gick han d med sin
	tjnare Pura ned till frposterna i lgret.
007:012 Och midjaniterna, amalekiterna och alla sterlnningarna lgo
	dr i dalen, talrika ssom grshoppor; och deras kameler voro
	orkneliga, talrika ssom sanden p havets strand.
007:013 D nu Gideon kom dit, hll en man just p att frtlja en drm
	fr en annan.  Han sade: Jag har nyss haft en drm.  Jag tyckte
	att en kornbrdskaka kom rullande in i midjaniternas lger.  Den
	kom nda fram till tltet och slog emot det, s att det fll, och
	vnde upp och ned p det, och tltet blev s liggande.
007:014 D svarade den andre och sade: Detta betyder intet annat n
	israeliten Gideons, Joas' sons, svrd; Gud har givit Midjan och
	hela lgret i hans hand.
007:015 Nr Gideon hrde denna drm frtljas och hrde dess uttydning,
	fll han ned och tillbad.  Drefter vnde han tillbaka till
	Israels lger och sade: Stn upp, ty HERREN har givit
	midjaniternas lger i eder hand.

007:016 Och han delade sina tre hundra mn i tre hopar och gav
	allasammans basuner i hnderna, s ock tomma krukor, med facklor
	inne i krukorna.
007:017 Och han sade till dem: Sen p mig och gren ssom jag; s snart
	jag har kommit till utkanten av lgret, skolen I gra ssom jag
	gr.
007:018 Nr nmligen jag och alla som jag har med mig stta i basunerna,
	skolen ock I stta i basunerna runt omkring hela lgret och
	ropa: 'Fr HERREN och fr Gideon!'

007:019 S kommo nu Gideon och de hundra mn, som han hade med sig, till
	utkanten av lgret, nr den mellersta nattvkten ingick; och man
	hade just stllt ut vakterna.  D sttte de i basunerna och
	krossade krukorna som de hade i sina hnder.
007:020 De tre hoparna sttte i basunerna och slogo snder krukorna; de
	fattade med vnstra handen i facklorna och med hgra handen i
	basunerna och sttte i dem; och de ropade: HERRENS och Gideons
	svrd!
007:021 Men de stodo stilla, var och en p sin plats, runt omkring
	lgret.  D begynte alla i lgret att lpa hit och dit och skria
	och fly.
007:022 Och nr de sttte i de tre hundra basunerna, vnde HERREN den
	enes svrd mot den andre i hela lgret; och de som voro i lgret
	flydde nda till Bet-Hasitta, t Serera till, nda till stranden
	vid Abel-Mehola, frbi Tabbat.
007:023 Och ter frsamlade sig israeliterna, frn Naftali och Aser och
	frn hela Manasse, och frfljde midjaniterna.

007:024 Och Gideon hade snt omkring budbrare i hela Efraims bergsbygd
	och ltit sga: Dragen ned mot Midjan och bestten i deras vg
	vattendragen nda till Bet-Bara, vensom Jordan.  S frsamlade
	sig alla Efraims mn och besatte vattendragen nda till
	Bet-Bara, vensom Jordan.
007:025 Och de togo tv midjanitiska hvdingar, Oreb och Seeb, till
	fnga, och drpte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb drpte de vid
	Seebspressen, och frfljde s midjaniterna.  Men Orebs och
	Seebs huvuden frde de ver till Gideon p andra sidan Jordan.
008:001 Men Efraims mn sade till honom: Huru har du kunnat handla s
	mot oss?  Varfr bdade du icke upp oss, nr du drog ut till
	strid mot Midjan?  Och de foro hftigt ut mot honom.
008:002 Han svarade dem: Vad har jag d utrttat i jmfrelse med
	eder?  r icke Efraims efterskrd bttre n Abiesers
	vinbrgning?
008:003 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hvdingarna Oreb
	och Seeb.  Vad har jag kunnat utrtta i jmfrelse med eder?  D
	han s talade, stillades deras vrede mot honom.

008:004 Nr sedan Gideon kom till Jordan, gick han ver jmte de tre
	hundra mn som han hade med sig; och de voro trtta av
	frfljandet.
008:005 Han sade drfr till mnnen i Suckot: Given ngra kakor brd t
	folket som fljer mig, ty de ro trtta; se, jag r nu i frd
	med att frflja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.
008:006 Men de verste i Suckot svarade: Har du d redan Seba och
	Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi skola giva brd
	t din hr?
008:007 Gideon sade Nvl; nr HERREN, giver Seba och Salmunna i min
	hand, skall jag sndertrska edert ktt med kentrnen och
	tistlar.
008:008 S drog han vidare drifrn upp till Penuel och talade p samma
	stt till dem som voro dr; och mnnen i Penuel gvo honom samma
	svar som mnnen i Suckot hade givit.
008:009 D sade han ock till mnnen i Penuel: Nr jag kommer
	vlbehllen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.

008:010 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin hr hos
	sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av
	sterlnningarnas hela hr; ty de stupade utgjorde ett hundra
	tjugu tusen svrdbevpnade mn.
008:011 Och Gideon drog upp p karavanvgen, ster om Noba och Jogbeha,
	och verfll hren, dr den lg sorgls i sitt lger.
008:012 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han
	tog de tv midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fnga
	och skingrade hela hren.

008:013 Nr drefter Gideon, Joas' son, vnde tillbaka frn striden, ned
	frn Hereshjden,
008:014 fick han fatt p en ung man, en av invnarna i Suckot, och
	utfrgade denne, och han mste skriva upp t honom de verste i
	Suckot och de ldste dr, sjuttiosju mn.
008:015 Nr han sedan kom till mnnen i Suckot, sade han: Se hr ro nu
	Seba och Salmunna, om vilka I hnfullt saden till mig: 'Har du
	redan Seba och Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi
	skola giva brd t dina trtta mn?'
008:016 Drefter lt han gripa de ldste i staden och tog kentrnen och
	tistlar och lt mnnen i Suckot f knna dem.
008:017 Och tornet i Penuel rev han ned och drpte mnnen i staden.
008:018 Och till Seba och Salmunna sade han: Hurudana voro de mn som I
	drpten p Tabor?  De svarade: De voro lika dig; var och en sg
	ut ssom en konungason.
008:019 Han sade: D var det mina brder, min moders sner.  S sant
	HERREN lever: om I haden ltit dem leva, skulle jag icke hava
	drpt eder.
008:020 Sedan sade han till Jeter, sin frstfdde: St upp och drp
	dem.  Men gossen drog icke ut sitt svrd, ty han var frsagd,
	eftersom han nnu var allenast en gosse.
008:021 D sade Seba och Salmunna: St upp, du sjlv, och stt ned oss;
	ty sdan mannen r, sdan r ock hans styrka.  S stod d Gideon
	upp och drpte Seba och Salmunna.  Och han tog fr sin rkning de
	prydnader som sutto p deras kamelers halsar.

008:022 Och israeliterna sade till Gideon: Rd du ver oss, och ssom
	du s ock sedan din son och din sonson; ty du har frlst oss ur
	Midjans hand.
008:023 Men Gideon svarade dem: Jag vill icke rda ver eder, och min
	son skall icke heller rda ver eder, utan HERREN skall rda
	ver eder.
008:024 Och Gideon sade ytterligare till dem: Ett vill jag dock begra
	av eder: var och en av eder m giva mig den nsring han har ftt
	ssom byte.  Ty midjaniterna buro nsringar av guld, eftersom de
	voro ismaeliter.
008:025 De svarade: Ja, vi vilja giva dig dem.  Och de bredde ut ett
	klde, och var och en kastade p detta den nsring han hade ftt
	ssom byte.
008:026 Och guldringarna, som han hade begrt, befunnos vga ett tusen
	sju hundra siklar i guld -- detta frutom de halsprydnader, de
	rhngen och de purpurrda klder som de midjanitiska konungarna
	hade burit, och frutom de kedjor som hade suttit p deras
	kamelers halsar.
008:027 Och Gideon lt drav gra en efod och satte upp den i sin stad,
	Ofra; och hela Israel lopp dr i trols avfllighet efter
	den.  Och den blev fr Gideon och hans hus till en snara.

008:028 S blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer
	sitt huvud.  Och landet hade ro i fyrtio r, s lnge Gideon
	levde.

008:029 Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt
	hus.
008:030 Och Gideon hade sjuttio sner, som hade utgtt frn hans lnd,
	ty han gde mnga hustrur.
008:031 En bihustru som han hade i Sikem fdde honom ock en son; denne
	gav han namnet Abimelek.
008:032 Och Gideon, Joas' son, dog i en god lder och blev begraven i
	sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra

008:033 Men nr Gideon var dd, begynte Israels barn ter i trols
	avfllighet lpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till
	gud t sig.
008:034 Israels barn tnkte icke p HERREN, sin Gud, som hade rddat
	dem frn alla deras fienders hand runt omkring.
008:035 Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus ngon krlek, till
	gengld fr allt det goda som han hade gjort mot Israel.
009:001 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders brder i
	Sikem och talade till dem och till alla som voro beslktade med
	hans morfaders hus, och sade:
009:002 Talen s till alla Sikems borgare: Vilket r bst fr eder: att
	sjuttio mn, alla Jerubbaals sner, rda ver eder, eller att en
	enda man rder ver eder?  Kommen drjmte ihg att jag r edert
	ktt och ben.
009:003 D talade hans moders brder till hans frmn allt detta infr
	alla Sikems borgare.  Och dessa blevo vunna fr Abimelek, ty de
	tnkte: Han r ju vr broder.
009:004 Och de gvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel;
	fr dessa lejde Abimelek lst folk och ventyrare, vilkas
	anfrare han blev.
009:005 Drefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och drpte dr
	sina brder, Jerubbaals sner, sjuttio mn, och detta p en och
	samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty
	han hade gmt sig.
009:006 Sedan frsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i
	Millo och gingo stad och gjorde Abimelek till konung vid
	Vrd-terebinten invid Sikem.
009:007 Nr man berttade detta far Jotam, gick han stad och stllde
	sig p toppen av berget Gerissim och hov upp sin rst och ropade
	och sade till dem: Hren mig, I Sikems borgare, fr att Gud ock
	m hra eder.
009:008 Trden gingo en gng stad fr att smrja en konung ver
	sig.  Och de sade till olivtrdet: 'Bliv du konung ver oss'
009:009 Men olivtrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min fetma,
	som bde gudar och mnniskor ra mig fr, och g bort fr att
	svaja ver de andra trden?'
009:010 D sade trden till fikontrdet: 'Kom du och bliv konung ver
	oss.'
009:011 Men fikontrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min stma
	och min goda frukt och g bort fr att svaja ver de andra
	trden?'
009:012 D sade trden till vintrdet: 'Kom du och bliv konung ver
	oss.'
009:013 Men vintrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min vinmust,
	som gr bde gudar och mnniskor glada, och g bort fr att
	svaja ver de andra trden?'
009:014 D sade alla trden till trnbusken: 'Kom du och bliv konung
	ver oss.'
009:015 Trnbusken svarade trden: 'Om det r eder uppriktiga mening att
	smrja mig till konung ver eder, s kommen och tagen eder
	tillflykt under min skugga; varom icke, s skall eld g ut ur
	trnbusken och frtra cedrarna p Libanon.'
009:016 S hren nu: om I haven frfarit riktigt och redligt dri att I
	haven gjort Abimelek till konung, och om I haven frfarit vl
	mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergllt honom efter
	hans grningar --
009:017 ty I veten att min fader stridde fr eder och vgade sitt liv
	fr att rdda eder frn Midjans hand,
009:018 under det att I dremot i dag haven rest eder upp mot min faders
	hus och drpt hans sner, sjuttio mn, p en och samma sten, och
	gjort Abimelek, hans tjnstekvinnas son, till konung ver Sikems
	borgare, eftersom han r eder broder --
009:019 om I allts denna dag haven frfarit riktigt och redligt mot
	Jerubbaal och hans hus, d mn I gldja eder ver Abimelek, och
	han m ock gldja sig ver eder;
009:020 varom icke, s m eld g ut frn Abimelek och frtra Sikems
	borgare och dem som bo i Millo, och frn Sikems borgare och frn
	dem som bo i Millo m eld g ut och frtra Abimelek.
009:021 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och dr
	bosatte han sig fr att vara i skerhet fr sin broder Abimelek.

009:022 Nr Abimelek hade hrskat ver Israel i tre r,
009:023 snde Gud en tvedrktsande mellan Abimelek och Sikems borgare,
	s att Sikems borgare avfllo frn Abimelek.
009:024 Detta skedde, fr att vldet mot Jerubbaals sjuttio sner skulle
	bliva hmnat, och fr att deras blod skulle komma ver deras
	broder Abimelek som drpte dem, s ock ver Sikems borgare, som
	lmnade honom understd, s att han kunde drpa sina brder.
009:025 Fr att skada honom lade Sikems borgare nu folk i frst p
	bergshjderna, och dessa plundrade alla som drogo vgen fram
	drfrbi.  Detta blev berttat fr Abimelek.

009:026 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina brder, och de drogo in
	i Sikem.  Och Sikems borgare fattade frtroende fr honom.
009:027 S hnde sig en gng att de gingo ut p fltet och avbrgade
	sina vingrdar och pressade druvorna och hllo en gldjefest,
	och de gingo drvid in i sin guds hus och to och drucko, och
	uttalade frbannelser ver Abimelek.
009:028 Och Gaal, Ebeds son, sade: Vad r Abimelek, och vad r Sikem,
	eftersom vi skola tjna honom?  Han r ju Jerubbaals son, och
	Sebul r hans tillsyningsman.  Nej, tjnen mn som hrstamma frn
	Hamor, Sikems fader.  Varfr skulle vi tjna denne?
009:029 Ack om jag hade detta folk under min vrd!  D skulle jag driva
	bort Abimelek.  Och i frga om Abimelek sade han: Frka din
	hr och drag ut.

009:030 Men nr Sebul, hvitsmannen i staden, fick hra vad Gaal, Ebeds
	son, hade sagt, upptndes hans vrede.
009:031 Och han snde listeligen bud till Abimelek och lt sga: Se,
	Gaal, Ebeds son, och hans brder hava kommit till Sikem, och de
	hlla just nu p att uppvigla staden mot dig.
009:032 Bryt drfr nu upp om natten, du med ditt folk, och lgg dig i
	bakhll p fltet.
009:033 Sedan m du i morgon bittida, nr solen gr upp, strta fram mot
	staden.  Nr han d med sitt folk drager ut mot dig, m du gra
	med honom vad tillfllet giver vid handen.
009:034 D brt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade
	sig i bakhll mot Sikem, i fyra hopar.

009:035 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och stllde sig vid ingngen till
	stadsporten; och i detsamma brt Abimelek med sitt folk fram
	ifrn bakhllet.
009:036 Nr d Gaal sg folket, sade han till Sebul: Se, dr kommer
	folk ned frn bergshjderna.  Men Sebul svarade honom: Det r
	skuggan av bergen, som fr dina gon ser ut ssom mnniskor.
009:037 Gaal tog ter till orda och sade: Jo, dr kommer folk ned frn
	Mittelhjden, och en annan hop kommer p vgen frn
	Teckentydarterebinten.
009:038 D sade Sebul till honom: Var r nu din stortalighet, du som
	sade: 'Vad r Abimelek, eftersom vi skola tjna honom?'  Se, hr
	kommer det folk som du s fraktade.  Drag nu ut och strid mot
	dem.
009:039 S drog d Gaal ut i spetsen fr Sikems borgare och gav sig i
	strid med Abimelek.
009:040 Men Abimelek jagade honom p flykten, och han flydde undan fr
	honom; och mnga fllo slagna nda fram till stadsporten.
009:041 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans
	brder och lt dem icke lngre stanna i Sikem.

009:042 Dagen drefter gick folket ut p fltet; och man berttade detta
	fr Abimelek.
009:043 D tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i
	bakhll p fltet.  Och nr han fick se att folket gick ut ur
	staden, brt han upp och anfll dem och nedgjorde dem.
009:044 Abimelek och de hopar han hade med sig strtade nmligen fram
	och stllde sig vid ingngen till stadsporten; men de bda andra
	hoparna strtade fram mot alla som voro p fltet och nedgjorde
	dem.
009:045 Nr s Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den
	och drpte det folk som fanns drinne Sedan rev han ned staden
	och bestrdde platsen med salt.

009:046 Nr besttningen i Sikems torn hrde detta, begvo de sig alla
	till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
009:047 Och nr det blev berttat for Abimelek att hela besttningen i
	Sikems torn hade frsamlat sig dr,
009:048 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek
	tog en yxa i sin hand och hgg av en trdgren och lyfte upp den
	och lade den p axeln; och han sade till sitt folk: Gren med
	hast detsamma som I haven sett mig gra.
009:049 D hgg ocks allt folket av var sin gren och fljde efter
	Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tnde
	upp eld till att frbrnna valvet jmte dem som voro dr.  S
	omkommo ock alla de mnniskor som bodde i Sikems torn, vid pass
	tusen mn och kvinnor.

009:050 Och Abimelek drog stad till Tebes och belgrade Tebes och intog
	det.
009:051 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla mn
	och kvinnor, alla borgare i staden, och stngde igen om sig;
	sedan stego de upp p tornets tak.
009:052 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram
	till porten p tornet fr att brnna upp den i eld.
009:053 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p Abimeleks huvud och
	brckte s hans huvudskl.
009:054 D ropade han med hast p sin vapendragare och sade till honom:
	Drag ut ditt svrd och dda mig, fr att man icke m sga om
	mig: En kvinna drpte honom.  D genomborrade hans tjnare
	honom, s att han dog.
009:055 Nr nu israeliterna sgo att Abimelek var dd, gingo de hem, var
	och en till sitt.
009:056 Allts lt Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader,
	d han drpte sina sjuttio brder, komma tillbaka ver honom.
009:057 Och allt det onda som Sikems mn hade gjort lt Gud ock komma
	tillbaka ver deras huvuden.  S gick Jotams, Jerubbaals sons,
	frbannelse i fullbordan p dem.
010:001 Efter Abimelek uppstod till Israels frlsning Tola, son till
	Pua, son till Dodo, en man frn Isaskar; och han bodde i Samir,
	i Efraims bergsbygd.
010:002 Han var domare i Israel i tjugutre r; sedan dog han och blev
	begraven i Samir.

010:003 Efter honom uppstod gileaditen Jair.  Han var domare i Israel i
	tjugutv r.
010:004 Han hade trettio sner, som plgade rida p trettio snor; och
	de hade trettio stder.  Dessa kallar man nnu i dag Jairs byar,
	och de ligga i Gileads land.
010:005 Och Jair dog och blev begraven i Kamon.

010:006 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon och
	tjnade Baalerna och Astarterna, s ock Arams, Sidons, Moabs,
	Ammons barns och filisternas gudar och vergvo HERREN och
	tjnade honom icke.
010:007 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i
	filisternas och Ammons barns hand.
010:008 Och dessa plgade Israels barn och frforo vldsamt mot dem det
	ret; i aderton r gjorde de s mot alla de israeliter som bodde
	p andra sidan Jordan, i amorernas land, i Gilead.
010:009 Drtill gingo Ammons barn ver Jordan och gvo sig i strid ocks
	med Juda, Benjamin och Efraims hus, s att Israel kom i stor
	nd.
010:010 D ropade Israels barn till HERREN och sade: Vi hava syndat mot
	dig, ty vi hava vergivit vr Gud och tjnat Baalerna.
010:011 Men HERREN sade till Israels barn: Har jag icke frlst eder
	frn egyptierna, amorerna, Ammons barn och filisterna?
010:012 Likaledes bleven I frtryckta av sidonierna, amalekiterna och
	maoniterna; och nr I ropaden till mig, frlste jag eder frn
	deras hand.
010:013 Men I haven nu vergivit mig och tjnat andra gudar; drfr vill
	jag icke mer frlsa eder.
010:014 Gn bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m de
	frlsa eder, om I nu ren i nd.
010:015 D sade Israels barn till HERREN: Vi hava syndat; gr du med
	oss alldeles ssom dig tckes.  Allenast rdda oss nu denna
	gng.
010:016 Drefter skaffade de bort ifrn sig de frmmande gudarna och
	tjnade HERREN.  D kunde han icke lngre lida att se Israels
	vedermda.

010:017 Och Ammons barn blevo uppbdade och lgrade sig i Gilead; men
	Israels barn frsamlade sig och lgrade sig i Mispa.
010:018 D sade folket, nmligen de verste i Gilead, till varandra:
	Vem vill begynna striden mot Ammons barn?  Den som det vill
	skall bliva hvding ver alla Gileads inbyggare.
011:001 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till
	en skka; och Jeftas fader var Gilead.
011:002 Nu fdde ock Gileads hustru honom sner; och nr dessa hans
	hustrus sner hade vxt upp, drevo de ut Jefta och sade till
	honom: Du skall icke taga arv i vr faders hus, ty du r son
	till en kvinna som icke r hans hustru.
011:003 D flydde Jefta bort ifrn sina brder och bosatte sig i landet
	Tob; dr sllade sig lst folk till Jefta och gjorde strvtg
	med honom.

011:004 Ngon tid drefter gvo Ammons barn sig i strid med Israel.
011:005 Men nr Ammons barn gvo sig i strid med Israel, gingo de ldste
	i Gilead stad fr att hmta Jefta frn landet Tob.
011:006 Och de sade till Jefta: Kom och bliv vr anfrare, s vilja vi
	strida mot Ammons barn.
011:007 Men Jefta svarade de ldste i Gilead: I haven ju hatat mig och
	drivit mig ut ur min faders hus.  Huru kunnen I d nu, nr I
	ren i nd, komma till mig?
011:008 De ldste i Gilead sade till Jefta: Just drfr hava vi nu
	kommit tillbaka till dig, och du mste g med oss och strida mot
	Ammons barn; ty du skall bliva hvding ver oss, alla Gileads
	inbyggare.
011:009 Jefta svarade de ldste i Gilead: Om I nu fren mig tillbaka
	fr att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt vld,
	s vill jag ock sedan vara eder hvding.
011:010 D sade de ldste i Gilead till Jefta: HERREN hre vrt avtal.
	Frvisso skola vi lta det bliva s om du har sagt.
011:011 S gick d Jefta med de ldste i Gilead, och folket satte honom
	till hvding och anfrare ver sig.  Och Jefta uttalade infr
	HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.

011:012 Och Jefta skickade sndebud till Ammons barns konung och lt
	sga: Vad har du med mig att gra, eftersom du har kommit emot
	mig och angripit mitt land?
011:013 D svarade Ammons barns konung Jeftas sndebud: Nr Israel drog
	upp frn Egypten, togo de ju mitt land frn Arnon nda till
	Jabbok och till Jordan; s giv mig nu detta tillbaka i godo.
011:014 ter skickade Jefta sndebud till Ammons barns konung
011:015 och lt sga till honom: S sger Jefta: Israel har icke tagit
	ngot land vare sig frn Moab eller frn Ammons barn.
011:016 Ty nr de drogo upp frn Egypten och Israel hade tgat genom
	knen nda till Rda havet och sedan kommit till Kades,
011:017 skickade Israel sndebud till konungen i Edom och lt sga: 'Lt
	mig tga genom ditt land.'  Men konungen i Edom hrde icke drp.
	De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke
	heller D stannade Israel i Kades.
011:018 Drefter tgade de genom knen och gingo omkring Edoms land och
	Moabs land och kommo ster om Moabs land och lgrade sig p
	andra sidan Arnon; de kommo icke in p Moabs omrde, ty Arnon r
	Moabs grns.
011:019 Sedan skickade Israel sndebud till Sihon, amorernas konung,
	konungen i Hesbon; och Israel lt sga till honom: 'Lt oss
	genom ditt land tga dit vi skola.'
011:020 Men Sihon litade icke p Israel och lt dem icke tga genom sitt
	land, utan frsamlade allt sitt folk, och de lgrade sig i
	Jahas; dr in- lt han sig i strid med Israel.
011:021 Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels
	hand, s att de slogo dem; och Israel intog hela amorernas
	land, ty dessa bodde d i detta land.
011:022 De intogo hela amorernas omrde, frn Arnon nda till Jabbok,
	och frn knen nda till Jordan.
011:023 Och nu, d HERREN, Israels Gud, har frdrivit amorerna fr sitt
	folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!
011:024 r det icke s: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det
	tager du i besittning?  S taga ock vi, nrhelst HERREN, vr Gud,
	frdriver ett folk fr oss, deras land i besittning.
011:025 Menar du att du r s mycket frmer n Balak, Sippors sons
	konungen i Moab?  Han dristade ju icke att inlta sig i tvist med
	Israel eller giva sig i strid med dem.
011:026 Nr Israel nu i tre hundra r har bott i Hesbon och underlydande
	orter, i Aror och underlydande orter och i alla stder p bda
	sidor om Arnon, varfr haven I d under hela den tiden icke
	tagit detta ifrn oss?
011:027 Jag har icke frsyndat mig mot dig, men du gr illa mot mig, d
	du nu verfaller mig.  HERREN, domaren, m i dag dma mellan
	Israels barn och Ammons barn.
011:028 Men Ammons barns konung hrde icke p vad Jefta lt sga honom
	genom sndebuden.

011:029 D kom HERRENS Ande ver Jefta; och han tgade genom Gilead och
	Manasse och tgade s genom Mispe i Gilead, och frn Mispe i
	Gilead tgade han fram mot Ammons barn.
011:030 Och Jefta gjorde ett lfte t HERREN och sade: Om du giver
	Ammons barn i min hand,
011:031 s lovar jag att vadhelst som ur drrarna till mitt hus gr ut
	emot mig, nr jag vlbehllen kommer tillbaka frn Ammons barn,
	det skall hra HERREN till, och det skall jag offra till
	brnnoffer.
011:032 S drog nu Jefta stad mot Ammons barn fr att strida mot dem;
	och HERREN gav dem i hans hand.
011:033 Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
	landet frn Aroer nda till fram emot Minnit, tjugu stder, och
	nda till Abel-Keramim.  Allts blevo Ammons barn kuvade under
	Israels barn.
011:034 Nr sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d gick hans
	dotter ut emot honom med pukor och dans.  Och hon var hans enda
	barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
011:035 I detsamma han nu fick se henne, rev han snder sina klder och
	ropade: Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
	jorden, du drager olycka ver mig!  Ty jag har ppnat min mun
	infr HERREN till ett lfte och kan icke taga mitt ord
	tillbaka.
011:036 Hon svarade honom: Min fader, har du ppnat din mun infr
	HERREN, s gr med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
	har skaffat dig hmnd p dina fiender, Ammons barn.
011:037 Och hon sade ytterligare till sin fader: Uppfyll dock denna min
	begran: unna mig tv mnader, s att jag fr g stad ned p
	bergen och begrta min jungfrudom med mina vninnor.
011:038 Han svarade: Du fr g stad.  Och han tillstadde henne att
	vara borta i tv mnader.  D gick hon stad med sina vninnor
	och begrt sin jungfrudom p bergen.
011:039 Men efter tv mnader vnde hon tillbaka till sin fader, och han
	frfor d med henne efter det lfte han hade gjort.  Och hon hade
	icke knt ngon man.
011:040 Sedan blev det en sedvnja i Israel att Israels dttrar r efter
	r gingo stad fr att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
	fyra dagar vart r.
012:001 Men Efraims mn frsamlade sig och drogo till Safon; och de sade
	till Jefta: Varfr drog du stad till strid mot Ammons barn
	utan att kalla p oss till att tga med dig?  Nu vilja vi brnna
	upp ditt hus jmte dig sjlv i eld.
012:002 Jefta svarade dem: Jag och mitt folk lgo i svr fejd med
	Ammons barn; d manade jag eder att komma, men I villen icke
	frlsa mig ur deras hand.
012:003 Och nr jag sg att I icke villen frlsa mig, tog jag min
	sjl i min hand och drog stad mot Ammons barn, och HERREN
	gav dem i min hand.  Varfr haven I d nu dragit upp emot mig
	till att strida emot mig?

012:004 Och Jefta frsamlade alla Gileads mn och gav sig i strid med
	Efraim.  Och Gileads mn slogo efraimiterna; dessa hade nmligen
	sagt: Flyktingar ifrn Efraim ren I; Gilead r ett mellanting,
	varken Efraim eller Manasse.
012:005 Och gileaditerna besatte vadstllena ver Jordan fr
	efraimiterna.  D nu ngon av de efraimitiska flyktingarna sade:
	Lt mig komma ver, frgade Gileads mn honom: r du en
	efraimit?  Om han d svarade nej,
012:006 s sade de till honom: Sg 'schibbolet'.  Sade han d
	sibbolet, drfr att han icke nog lade sig vinn om att uttala
	ordet rtt, s grepo de honom och hggo ned honom dr vid
	vadstllena ver Jordan.  P detta stt fllo vid det tillfllet
	fyrtiotv tusen efraimiter.

012:007 Och Jefta var domare i Israel i sex r.  Sedan dog gileaditen
	Jefta och blev begraven i en av Gileads stder.

012:008 Efter honom var Ibsan frn Bet-Lehem domare i Israel.
012:009 Han hade trettio sner, och trettio dttrar gifte han bort; han
	fick ock trettio dttrar genom att skaffa hustrur t sina sner
	utifrn.  Och han var domare i Israel i sju r.
012:010 Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem.

012:011 Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio r var
	han domare i Israel.
012:012 Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i
	Sebulons land.

012:013 Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel.
012:014 Han hade fyrtio sner och trettio sonsner, vilka plgade rida
	p sjuttio snor.  Och han var domare i Israel i tta r.
012:015 Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i
	Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

013:001 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon; d gav
	HERREN dem i filisternas hand, i fyrtio r.

013:002 I Sorga levde nu en man av daniternas slkt, vid namn Manoa;
	hans hustru var ofruktsam och hade icke ftt ngra barn.
013:003 Men HERRENS ngel uppenbarade sig fr hustrun och sade till
	henne: Se, du r ofruktsam och har icke ftt ngra barn, men du
	skall bliva havande och fda en son.
013:004 Tag dig nu till vara, s att du icke dricker vin eller starka
	drycker ej heller ter ngot orent.
013:005 Ty se, du skall bliva havande och fda en son, p vilkens huvud
	ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir
	allt ifrn moderlivet; och han skall gra begynnelse till att
	frlsa Israel ur filisternas hand.
013:006 D gick hustrun in och omtalade detta fr sin man och sade: En
	gudsman kom till mig; han sg ut ssom en Guds ngel, mycket
	fruktansvrd.  Jag frgade honom icke varifrn han var, och sitt
	namn lt han mig icke veta.
013:007 Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och fda en
	son; drick nu icke vin eller starka drycker och t icke ngot
	orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, frn moderlivet nda
	till sin dd.'

013:008 Och Manoa bad till HERREN och sade: Ack Herre, lt gudsmannen
	som du snde hit ter komma till oss, fr att han m lra oss
	huru vi skola gra med gossen som skall fdas.
013:009 Och Gud hrde Manoas rst; Guds ngel kom ter till hans hustru,
	nr hon en gng satt ute p marken och hennes man Manoa icke var
	hos henne.
013:010 D skyndade hustrun strax stad och berttade det fr sin man;
	hon sade till honom: Mannen som kom till mig hromdagen har
	uppenbarat sig fr mig.
013:011 Manoa stod upp och fljde sin hustru; och nr han kom till
	mannen, frgade han honom: r du den man som frut talade med
	min hustru?  Han svarade: Ja.
013:012 D sade Manoa: Nr det som du har sagt gr i fullbordan, vad r
	d att iakttaga med gossen?  Hur skall man gra med honom?
013:013 HERRENS ngel svarade Manoa Din hustru skall taga sig till
	vara fr allt varom jag har talat med henne.
013:014 Hon skall icke ta ngot som ha vuxit p vintrd, och vin eller
	starka drycker fr hon icke dricka, ej heller fr hon ta ngot
	orent.  Allt vad jag har bjudit henne skall hon hlla.
013:015 Och Manoa sade till HERRENS ngel: Lt oss f hlla dig kvar,
	s vilja vi tillreda en killing och stta fram fr dig.
013:016 Men HERRENS ngel svarade Manoa: Om du ock hller mig kvar,
	skall jag dock icke ta av din mat; men om du vill tillreda ett
	brnnoffer, s offra detta t HERREN.  Ty Manoa frstod icke att
	det var HERRENS ngel.
013:017 Och Manoa sade till HERRENS ngel: Vad r ditt namn?  Sg oss
	det, fr att vi m kunna ra dig, nr det som du har sagt gr i
	fullbordan.
013:018 HERRENS ngel sade till honom: Varfr frgar du efter mitt
	namn?  Det r alltfr underbart.
013:019 Och Manoa tog killingen med tillhrande spisoffer och lade upp
	den p klippan t HERREN.  D lt han ngot underbart ske i
	Manoas och hans hustrus syn.
013:020 Nr lgan steg upp frn altaret mot himmelen, for nmligen
	HERRENS ngel upp, i lgan frn altaret.  D Manoa och hans
	hustru sgo detta, fllo de ned till jorden p sitt ansikte
013:021 Sedan visade sig HERRENS ngel icke mer fr Manoa och hans
	hustru.  D frstod Manoa att det hade varit HERRENS ngel.
013:022 Och Manoa sade till sin hustru: Nu mste vi d, eftersom vi
	hava sett Gud.
013:023 Men hans hustru svarade honom: Om HERREN hade velat dda oss,
	s hade han icke tagit emot ngot brnnoffer och spisoffer av
	vr hand, och icke ltit oss se allt detta, ej heller hade han
	nu ltit oss hra sdant.
013:024 Drefter fdde hans hustru en son och gav honom namnet Simson;
	och gossen vxte upp, och HERREN vlsignade honom.
013:025 Och HERRENS Ande begynte att verka p honom, medan han var i
	Dans lger, mellan Sorga och Estaol.
014:001 Nr Simson en gng gick ned till Timna, fick han dr i Timna se
	en kvinna, en av filisternas dttrar.
014:002 Och nr han kom upp drifrn, omtalade han det fr sin fader och
	moder och sade: Jag har i Timna sett en kvinna, en av
	filisternas dttrar; henne mn I nu skaffa mig till hustru.
014:003 Hans fader och moder sade till honom: Finnes d ingen kvinna
	bland dina brders dttrar och i hela mitt folk, eftersom du
	vill g bort fr att skaffa dig en hustru frn de oomskurna
	filisterna?  Simson sade till sin fader: Skaffa mig denna, ty
	hon behagar mig.
014:004 Men hans fader och moder visste icke att detta kom frn HERREN,
	som skte sak med filisterna.  P den tiden rdde nmligen
	filisterna ver Israel.
014:005 Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just
	som de hade hunnit fram till vingrdarna vid Timna, kom ett ungt
	lejon rytande emot honom.
014:006 D fll HERRENS Ande ver honom, och han slet snder lejonet,
	ssom hade han slitit snder en killing, fastn han icke hade
	ngonting i sin hand; men han talade icke om fr sin fader och
	moder vad han hade gjort.
014:007 Nr han s kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade
	Simson.
014:008 En tid drefter vnde han tillbaka fr att hmta henne och vek
	d av vgen fr att se p det dda lejonet; d fick han i
	lejonets kropp se en bisvrm med honung.
014:009 Och han skrapade ut honungen i sina hnder och t drav, medan
	han gick, han kom s till sin fader och moder och gav dem, och
	de to.  Men han talade icke om fr dem att det var ur lejonets
	kropp han hade skrapat honungen.

014:010 Nr nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson dr ett
	gstabud, ty s plgade de unga mnnen gra.
014:011 Och nr de fingo se honom, skaffade de trettio brllopssvenner,
	som skulle vara hos honom.
014:012 Till dem sade Simson: Jag vill frelgga eder en gta; om I
	under de sju gstabudsdagarna sgen mig lsningen p den och
	gissen rtt, s skall jag giva eder trettio fina linneskjortor
	och trettio hgtidsdrkter.
014:013 Men om I icke kunnen sga mig lsningen, s skolen I giva mig
	trettio fina linneskjortor och trettio hgtidsdrkter.  De sade
	till honom: Frelgg oss din gta, lt oss hra den.
014:014 D sade han till dem:
	  Frn stortaren utgick tbart,
	  frn den grymme kom stma.

	Men under tre dagar kunde de icke lsa gtan.
014:015 P sjunde dagen sade de d till Simsons hustru: Locka din man
	till att sga oss lsningen p gtan; eljest skola vi brnna upp
	dig och din faders hus i eld.  Icke haven I vl bjudit oss hit
	fr att utarma oss?
014:016 D lg Simsons hustru ver honom med grt och sade: Du hatar
	mig allenast och lskar mig alls icke; du har frelagt mina
	landsmn en gta, men mig har du icke sagt lsningen p den.
	Han svarade henne: Icke ens t min fader eller min moder har
	jag sagt lsningen; skulle jag d sga den t dig?
014:017 Men hon lg ver honom med grt under de sju dagar de hllo
	gstabudet.  Och p sjunde dagen sade han henne lsningen,
	eftersom hon s hrt ansatte honom; sedan sade hon lsningen p
	gtan t sina landsmn.
014:018 Innan solen gick ned p sjunde dagen, gvo honom allts mnnen i
	staden det svaret:
	  Vad r stare n honung,
	  och vad r grymmare n ett lejon?

	Men han sade till dem: Haden I icke pljt med min kviga, s
	haden I icke gissat min gta.

014:019 Och HERRENS Ande kom ver honom, och han gick ned till Askelon
	och slog dr ihjl trettio mn och tog deras klder och gav
	hgtidsdrkterna t dem som hade sagt lsningen p gtan.  Och
	hans vrede upptndes, och han vnde tillbaka upp till sin faders
	hus.
014:020 D blev Simsons hustru given t den av hans brllopssvenner, som
	han hade haft till sin srskilda fljesven.
015:001 En tid drefter, medan veteskrden pgick, ville Simson beska
	sin hustru, och frde med sig en killing.  Och han sade: Lt
	mig g in till min hustru i kammaren.  Men hennes fader ville
	icke tillstdja honom att g in;
015:002 hennes fader sade: Jag hll fr skert att du hade fattat hat
	till henne, och drfr gav jag henne t din brllopssven.  Men
	hon har ju en yngre syster, som r fagrare n hon; tag denna i
	stllet fr den andra.
015:003 Men Simson svarade dem: Denna gng r jag utan skuld gent emot
	filisterna, om jag gr dem ngot ont.
015:004 Och Simson gick bort och fngade tre hundra rvar; sedan tog han
	facklor, band s ihop tv och tv rvar med svansarna och satte
	in en fackla mitt emellan de tv svansarna.
015:005 Drefter tnde han eld p facklorna och slppte djuren in p
	filisternas sdesflt och antnde s bde sdesskylar och
	oskuren sd, vingrdar och olivplanteringar.
015:006 D nu filisterna frgade efter vem som hade gjort detta, fingo
	de det svaret: Det har Simson, timnitens mg, drfr att denne
	tog hans hustru och gav henne t hans brllopssven.  D drogo
	filisterna stad och brnde upp bde henne och hennes fader i
	eld.
015:007 Men Simson sade till dem: Om I beten eder s, skall jag
	sannerligen icke vila, frrn jag har tagit hmnd p eder.
015:008 Och han for vldsamt fram med dem, s att de varken kunde g
	eller st.  Sedan gick han ned drifrn och bodde i bergsklyftan
	vid Etam.

015:009 D drogo filisterna upp och lgrade sig i Juda; och de spridde
	sig i Lehi.
015:010 Och Juda mn sade: Varfr haven I dragit hitupp mot oss?  De
	svarade: Vi hava dragit hitupp fr att binda Simson och fr att
	gra mot honom ssom han har gjort mot oss.
015:011 D drogo tre tusen mn frn Juda ned till bergsklyftan vid Etam
	och sade till Simson: Du vet ju att filisterna rda ver oss;
	huru har du d kunnat gra s mot oss?  Han svarade dem: Ssom
	de hava gjort mot mig, s har jag gjort mot dem.
015:012 De sade till honom: Vi hava kommit hitned fr att binda dig och
	sedan lmna dig i filisternas hand.  Simson sade till dem: S
	given mig nu eder ed p att I icke sjlva viljen stta ned mig.
015:013 De svarade honom: Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan
	lmna dig i deras hand, men vi skola icke dda dig.  S bundo de
	honom med tv nya tg och frde honom upp, bort ifrn klippan.
015:014 Nr han nu kom till Lehi, skriade filisterna och sprungo emot
	honom.  D kom HERRENS Ande ver honom, och tgen omkring hans
	armar blevo ssom lintrdar, nr de antndas av eld, och banden
	likasom smlte bort ifrn hans hnder.
015:015 Och han fick fatt i en snekke som nnu var frisk; och han
	rckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjl tusen
	mn.
015:016 Sedan sade Simson:
	  Med snekken slog jag
	      en skara, ja, tv;
	  med snekken slog jag
	      tusen man.

015:017 Nr han hade sagt detta, kastade han kken ifrn sig.  Och man
	kallade den platsen <sprr>Ramat-Lehi</sprr>.
015:018 Men d han drefter blev mycket trstig, ropade han till HERREN
	och sade: Du sjlv har genom din tjnare givit denna stora
	seger; och nu mste jag d av trst, och s falla i de
	oomskurnas hand!
015:019 D lt Gud frdjupningen i Lehi ppna sig, och drur gick ut
	vatten, s att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och
	han fick liv igen.  Drav kallades kllan <sprr>Den ropandes
	klla i Lehi</sprr>, ssom den heter nnu i dag.

015:020 Och han var domare i Israel under filisternas tid, i tjugu r.

016:001 Och Simson gick till Gasa; dr fick han se en skka och gick in
	till henne.
016:002 Nr d gasiterna fingo hra att Simson hade kommit dit,
	omringade de platsen och lgo i frst fr honom hela natten vid
	stadsporten.  Men hela natten hllo de sig stilla; de tnkte:
	Vi vilja vnta till i morgon, nr det bliver dager; d skola vi
	drpa honom.
016:003 Och Simson lg dr intill midnatt; men vid midnattstiden stod
	han upp och grep tag i stadsportens drrar och i de bda
	drrposterna och ryckte loss dem jmte bommen, och lade
	alltsammans p sina axlar och bar upp det till toppen p det
	berg som ligger gent emot Hebron.
016:004 Drefter fattade han krlek till en kvinna som hette Delila, vid
	bcken Sorek.
016:005 D kommo filisternas hvdingar upp till henne och sade till
	henne: Locka honom till att uppenbara fr dig varav det beror
	att han r s stark, och huru vi skola bliva honom vermktiga,
	s att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d giva dig
	ett tusen ett hundra siklar silver var.
016:006 D sade Delila till Simson: Sg mig varav det beror att du r
	s stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.
016:007 Simson svarade henne: Om man bunde mig med sju friska
	senstrngar, som icke hade hunnit torka, s bleve jag svag och
	vore ssom en vanlig mnniska.
016:008 D buro filisternas hvdingar till henne sju friska
	senstrngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med
	dem.
016:009 Men hon hade lagt folk i frst i den inre kammaren.  Sedan
	ropade hon till honom: Filisterna ro ver dig, Simson!  D
	slet han snder senstrngarna s ltt som en blngarnssnodd
	slites snder, nr den kommer intill elden.  Allts hade man
	ingenting ftt veta om hans styrka.
016:010 D sade Delila till Simson: Du har ju bedragit mig och ljugit
	fr mig.  Men sg mig nu huru man skulle kunna binda dig.
016:011 Han svarade henne: Om man bunde mig med nya tg, som nnu icke
	hade blivit begagnade till ngot, s bleve jag svag och vore
	ssom en vanlig mnniska.
016:012 D tog Delila nya tg och band honom med dem och ropade s till
	honom: Filisterna ro ver dig, Simson!; och folk lg i
	frst i den inre kammaren.  Men han slet tgen av sina armar,
	ssom hade det varit trdar.
016:013 D sade Delila till Simson: Hittills har du bedragit mig och
	ljugit fr mig; sg mig nu huru man skulle kunna binda dig.  Han
	svarade henne: Jo, om du vvde in de sju fltorna p mitt huvud
	i rnningen till din vv.
016:014 Hon slog allts fast dem med pluggen och ropade sedan till
	honom: Filisterna ro ver dig, Simson!  Nr han d vaknade
	upp ur smnen, ryckte han loss vvpluggen jmte rnningen till
	vven.
016:015 D sade hon till honom: Huru kan du sga att du har mig kr, du
	som icke r uppriktig mot mig?  Tre gnger har du nu bedragit
	mig och icke velat sga mig varp det beror att du r s stark.
016:016 D hon nu dag efter dag hrt ansatte honom med denna sin begran
	och plgade honom drmed, blev han s otlig att han kunde d,
016:017 och yppade s fr henne hela sin hemlighet och sade till henne:
	Ingen rakkniv har kommit p mitt huvud, ty jag r en Guds nasir
	allt ifrn min moders liv.  Drfr, om man rakar hret av mig,
	viker min styrka ifrn mig, s att jag bliver svag och r ssom
	alla andra mnniskor.

016:018 D nu Delila insg att han hade yppat fr henne hela sin
	hemlighet, snde hon bud och kallade till sig filisternas
	hvdingar; hon lt sga: Kommen hitupp nnu en gng, ty han har
	nu yppat fr mig hela sin hemlighet.  D kommo filisternas
	hvdingar ditupp till henne och frde med sig penningarna.
016:019 Nu lagade hon s, att han somnade in p hennes knn; och sedan
	hon hade kallat till sig en man som p hennes befallning skar av
	de sju fltorna p hans huvud, begynte hon att f makt ver
	honom, och hans styrka vek ifrn honom.
016:020 Drefter ropade hon: Filisterna ro ver dig, Simson!  Nr han
	d vaknade upp ur smnen, tnkte han: Jag gr mig vl fri, nu
	ssom de frra gngerna, och skakar mig ls; ty han visste icke
	att HERREN hade vikit ifrn honom.
016:021 Men filisterna grepo honom och stucko ut gonen p
	honom.  Drefter frde de honom ned till Gasa och bundo honom med
	kopparfjttrar, och han mste mala i fngelset.
016:022 Men hans huvudhr begynte ter vxa ut, sedan det hade blivit
	avrakat.

016:023 Och filisternas hvdingar frsamlade sig fr att anstlla en
	stor offerfest t sin gud Dagon och gra sig glada, ty de sade:
	Vr gud har givit vr fiende Simson i vr hand.
016:024 Och nr folket sg honom, lovade de likaledes sin gud och sade:
	Vr gud har givit vr fiende i vr hand honom som frdde vrt
	land och slog s mnga av oss ihjl.
016:025 D nu deras hjrtan hade blivit glada, sade de: Lt hmta
	Simson, fr att han m frlusta oss.  Och Simson blev hmtad ur
	fngelset och mste vara dem till frlustelse.  Och de hade
	stllt honom mellan pelarna.
016:026 Men Simson sade till den gosse som hll honom vid handen: Slpp
	mig och lt mig komma intill pelarna som huset vilar p, s att
	jag fr luta mig mot dem.
016:027 Och huset var fullt med mn och kvinnor, och filisternas alla
	hvdingar voro dr; och p taket voro vid pass tre tusen mn och
	kvinnor, som sgo p, huru Simson frlustade dem.
016:028 Men Simson ropade till HERREN och sade: Herre, HERRE, tnk p
	mig och styrk mig allenast denna gng, o Gud, s att jag fr
	taga hmnd p filisterna fr ett av mina bda gon.
016:029 Drefter fattade Simson i de bda mittelpelare som huset vilade
	p, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med hgra
	handen och i den andra med vnstra.
016:030 Och Simson sade: M jag nu sjlv d med filisterna.  Sedan
	bjde han sig framt med sdan kraft, att huset fll omkull ver
	hvdingarna och allt folket som fanns dr.  Och de som han s
	ddade vid sin dd voro flera n de som han hade ddat, medan
	han levde.

016:031 Och hans brder och hela hans familj kommo ditned och togo honom
	upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans
	fader Manoas grav.  Han hade d i tjugu r varit domare i Israel.
017:001 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
017:002 Denne sade till sin moder: De ett tusen ett hundra silversiklar
	som blevo dig frntagna, och fr vilkas skull du uttalade en
	frbannelse, som jag sjlv hrde, se, de penningarna finnas hos
	mig.  Det var jag som tog dem.  D sade hans moder: Vlsignad
	vare du, min son, av HERREN!
017:003 S gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka t
	sin moder.  Men hans moder sade: Hrmed helgar jag dessa
	penningar t HERREN och lmnar dem t min son, fr att han m
	lta gra en skuren och en gjuten gudabild.  Hr lmnar jag dem
	nu tillbaka t dig.
017:004 Men han gav penningarna tillbaka t sin moder.  D tog hans moder
	tv hundra siklar silver och gav dem t en guldsmed, och denne
	gjorde drav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan
	stlldes in i Mikas hus.
017:005 Mannen Mika hade s ett gudahus; han lt ock gra en efod och
	husgudar och insatte genom handfyllning en av sina sner till
	prst t sig.
017:006 P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
	honom behagade.

017:007 I Bet-Lehem i Juda levde d en ung man av Juda slkt; han var
	levit och bodde dr ssom frmling.
017:008 Denne man vandrade bort ifrn sin stad, Bet-Lehem i Juda, fr
	att se om han funne ngon annan ort dr han kunde bo; och under
	sin frd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
017:009 D frgade Mika honom: Varifrn kommer du?  Han svarade honom:
	Jag r en levit frn Bet-Lehem i Juda, och jag r nu stadd p
	vandring, fr att se om jag finner ngon annan ort dr jag kan
	bo.
017:010 Mika sade till honom: Stanna kvar hos mig, och bliv fader
	och prst t mig, s skall jag rligen giva dig tio siklar
	silver och vad klder du behver, och drtill din fda.  D
	fljde leviten med honom.
017:011 Och leviten gick in p att stanna hos mannen, och denne
	behandlade den unge mannen ssom sin son.
017:012 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s att den unge
	mannen blev prst t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.
017:013 Och Mika sade: Nu vet jag att HERREN skall gra mig gott,
	eftersom jag har ftt leviten till prst.

018:001 P den tiden fanns ingen konung i Israel.  Och p den tiden skte
	sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty nda dittills
	hade icke ngot omrde tillfallit den ssom arvedel bland
	Israels vriga stammar.
018:002 S snde d Dans barn ur sin slkt fem mn, uttagna bland dem,
	tappra mn, frn Sorga och Estaol, till att bespeja landet och
	underska det; och de sade till dem: Gn stad och undersken
	landet.  S kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas
	hus; dr stannade de ver natten.
018:003 Nr de nu voro vid Mikas hus och knde igen den unge levitens
	stt att tala, gingo de fram till honom och frgade honom: Vem
	har frt dig hit?  Och vad gr du p detta stlle, och huru har
	du det hr?
018:004 Han omtalade d fr dem: S och s gjorde Mika med mig; han gav
	mig ln, och jag blev prst t honom.
018:005 D sade de till honom: Frga d Gud, s att vi f veta om den
	resa som vi ro stadda p skall bliva lyckosam.
018:006 Prsten svarade dem: Gn i frid.  Den resa som I ren stadda p
	str under HERRENS beskydd.
018:007 D gingo de fem mnnen vidare och kommo till Lais; och de sgo
	huru folket drinne bodde i trygghet, p sidoniernas stt,
	stilla och trygga, och att ingen gjorde ngon skada i landet
	genom att tillvlla sig makten; och de bodde lngt ifrn
	sidonierna och hade intet att skaffa med andra mnniskor.

018:008 Nr de sedan kommo ter till sina brder i Sorga och Estaol,
	frgade deras brder dem: Vad haven I att sga?
018:009 De svarade: Upp, lt oss draga stad mot dem!  Ty vi hava besett
	landet och funnit det mycket gott.  Skolen d I sitta stilla?
	Nej, varen ej sena till att tga stad, s att I kommen dit och
	intagen landet.
018:010 Nr I kommen dit, kommen I till ett folk som knner sig tryggt,
	och landet har utrymme nog.  Ja, Gud har givit det i eder hand --
	en ort dr ingen brist r p ngot som jorden kan bra.

018:011 S brto sex hundra man av daniternas slkt, omgjordade med
	vapen, upp drifrn, nmligen frn Sorga och Estaol.
018:012 De drogo upp och lgrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda.  Drfr
	kallar man nnu i dag det stllet fr Dans lger; det ligger
	bakom Kirjat-Jearim.
018:013 Drifrn drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s
	fram till Mikas hus.
018:014 De fem mn som hade varit stad fr att bespeja Lais' land togo
	d till orda och sade till sina brder: I mn veta att hr i
	husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten
	Gudabild.  S betnken nu vad I bren gra.
018:015 D drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till
	Mikas hus, och hlsade honom.
018:016 Men de sex hundra mnnen av Dans barn stllde sig vid ingngen
	till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
018:017 Och de fem mn som hade varit stad fr att bespeja landet gingo
	upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden,
	s ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att
	prsten stod vid ingngen till porten jmte de sex hundra
	vapenomgjordade mnnen.
018:018 Nr nu de fem mnnen hade gtt in i Mikas hus och tagit den
	skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna
	gudabilden, sade prsten till dem: Vad r det I gren!
018:019 De svarade honom: Tig, lgg handen p din mun, och g med oss
	och bliv fader och prst t oss.  Vilket r bst fr dig: att
	vara prst fr en enskild mans hus eller att vara prst fr en
	hel stam och slkt i Israel?
018:020 D blev prstens hjrta glatt, och han tog emot efoden och
	husgudarna och den skurna gudabilden och slt sig till folket.

018:021 Sedan vnde de sig t annat hll och gingo vidare, och lto
	drvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset
	fras frmst i tget.
018:022 Men nr Dans barn hade kommit ett lngt stycke vg frn Mikas
	hus, upphunnos de av de mn som voro bosatta i nrheten av Mikas
	hus, och som under tiden hade samlat sig.
018:023 Vid dessas tillrop vnde sig nu Dans barn om och frgade Mika:
	Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sdan hop?
018:024 Han svarade: I haven tagit de gudar som jag har gjort t mig,
	drtill ock prsten, och s gn I eder vg.  Vad har jag nu mer
	kvar?  Och nd frgen I mig: 'Vad fattas dig?'!
018:025 Men Dans barn sade till honom: Lt oss icke hra ett ord mer
	frn dig.  Eljest kan det hnda att ngra mn i frbittring hugga
	ned eder, och d bliver du orsak till att I frloren livet, bde
	du sjlv och ditt husfolk.
018:026 Drefter fortsatte Dans barn sin vg; och nr Mika sg att de
	voro starkare n han, vnde han om och drog tillbaka hem igen.
018:027 Sedan de s hade tagit bde vad Mika hade ltit frfrdiga och
	drtill hans prst, fllo de ver folket i Lais, som levde
	stilla och i trygghet, och slogo dem med svrdsegg; men staden
	brnde de upp i eld.
018:028 Och ingen kunde komma den till hjlp, ty den lg lngt ifrn
	Sidon, och folket dri hade intet att skaffa med andra
	mnniskor; den lg i Bet-Rehobs dal.  Sedan byggde de ter upp
	staden och bosatte sig dr.
018:029 Och de gvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son
	till Israel; frut hade staden hetat Lais.
018:030 Och Dans barn stllde dr upp t sig den skurna gudabilden; och
	Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans sner voro
	prster t daniternas stam, nda till dess att landets folk
	frdes bort i fngenskap.
018:031 De stllde upp t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort,
	och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i
	Silo.

019:001 P den tiden, d nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en
	levitisk man lngst uppe i Efraims bergsbygd.  Denne tog till
	bihustru t sig en kvinna frn Bet-Lehem i Juda.
019:002 Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrn honom till
	sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; dr uppehll hon sig en tid
	av fyra mnader.
019:003 D stod hennes man upp och begav sig stad efter henne, fr att
	tala vnligt med henne och s fra henne tillbaka; och han hade
	med sig sin tjnare och ett par snor.  Hon frde honom d in i
	sin faders hus, och nr kvinnans fader fick se honom, gick han
	glad emot honom.
019:004 Och hans svrfader, kvinnans fader, hll honom kvar, s att han
	stannade hos honom i tre dagar; de to och drucko och voro dr
	ntterna ver.
019:005 Nr de nu p fjrde dagen stodo upp bittida om morgonen och han
	gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin mg:
	Vederkvick dig med ett stycke brd; sedan mn I resa.
019:006 D satte de sig ned och to bda tillsammans och
	drucko.  Drefter sade kvinnans fader till mannen: Beslut dig
	fr att stanna hr ver natten, och lt ditt hjrta vara glatt.
019:007 Och nr mannen nd gjorde sig redo att resa, bad hans svrfader
	honom s entrget, att han nnu en gng stannade kvar dr ver
	natten.
019:008 P femte dagen stod han ter upp bittida om morgonen fr att
	resa; d sade kvinnans fader: Vederkvick dig frst, och drjen
	s till eftermiddagen.  Drefter to de bda tillsammans.
019:009 Nr sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och
	sin tjnare, sade hans svrfader, kvinnans fader, till honom:
	Se, det lider mot aftonen; stannen kvar ver natten, dagen
	nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar hr ver natten, och lt
	ditt hjrta vara glatt.  Sedan kunnen I i morgon bittida fretaga
	eder frd, s att du fr komma hem till din hydda.
019:010 Men mannen ville icke stanna ver natten, utan gjorde sig redo
	och reste sin vg, och kom s fram till platsen mitt emot Jebus,
	det r Jerusalem.  Och han hade med sig ett par sadlade snor;
	och hans bihustru fljde honom.

019:011 D de nu voro vid Jebus och dagen var lngt framliden, sade
	tjnaren till sin herre: Kom, lt oss taga in i denna
	jebusstad och stanna dr ver natten.
019:012 Men hans herre svarade honom: Vi skola icke taga in i en
	frmmande stad, dr inga israeliter bo; lt oss draga vidare,
	fram till Gibea.
019:013 Och han sade ytterligare till sin tjnare: Kom, lt oss frska
	hinna fram till en av orterna hr och stanna ver natten i Gibea
	eller Rama.
019:014 S drogo de vidare; och nr de voro invid Gibea i Benjamin, gick
	solen ned.
019:015 D togo de in dr och kommo fr att stanna ver natten i
	Gibea.  Och nr mannen kom ditin, satte han sig p den ppna
	platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus ver
	natten.
019:016 Men d, om aftonen, kom en gammal man frn sitt arbete p
	fltet, och denne man var frn Efraims bergsbygd och bodde ssom
	frmling i Gibea; ty folket dr p orten voro benjaminiter.
019:017 Nr denne nu lyfte upp sina gon, fick han se den vgfarande
	mannen p den ppna platsen i staden.  D sade den gamle mannen:
	Vart skall du resa, och varifrn kommer du?
019:018 Han svarade honom: Vi ro p genomresa frn Bet-Lehem i Juda
	till den del av Efraims bergsbygd, som ligger lngst uppe;
	drifrn r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i
	Juda.  Nu r jag p vg till HERRENS hus, men ingen vill hr taga
	emot mig i sitt hus.
019:019 Jag har bde halm och foder t vra snor, s ock brd och vin
	t mig sjlv och t din tjnarinna och t mannen som tfljer
	oss, dina tjnare, s att intet fattas oss.
019:020 D sade den gamle mannen: Frid vare med dig!  Men lt mig f
	srja fr allt som kan fattas dig.  Hrute p den ppna platsen
	m du icke stanna ver natten.
019:021 Drefter frde han honom till sitt hus och fodrade snorna.  Och
	sedan de hade tvtt sina ftter, to de och drucko.

019:022 Under det att de s gjorde sina hjrtan glada, omringades
	pltsligt huset av mnnen i staden, onda mn, som bultade p
	drren; och de sade till den gamle mannen, som rdde om huset:
	Fr hitut den man som har kommit till ditt hus, s att vi f
	knna honom.
019:023 D gick mannen som rdde om huset ut till dem och sade till dem:
	Nej, mina brder, gren icke s illa.  Eftersom nu denne man har
	kommit in i mitt hus, mn I icke gra en sdan galenskap.
019:024 Se, jag har en dotter som r jungfru, och han har sjlv en
	bihustru.  Dem vill jag fra hitut, s kunnen I krnka dem och
	gra med dem vad I finnen fr gott.  Men med denne man mn I icke
	gra ngon sdan galenskap.
019:025 Men mnnen ville icke hra p honom; d tog mannen sin bihustru
	och frde henne ut till dem.  Och de knde henne och hanterade
	henne skndligt hela natten nda till morgonen; frst nr
	morgonrodnaden gick upp, lto de henne g.
019:026 D kom kvinnan mot morgonen och fll ned vid ingngen till
	mannens hus, dr hennes herre var, och lg s, till dess det
	blev dager.
019:027 Nr nu hennes herre stod upp om morgonen och ppnade drren till
	huset och gick ut fr att fortstta sin frd, fick han se sin
	bihustru ligga vid ingngen till huset med hnderna p trskeln.
019:028 Han sade till henne: St upp och lt oss g.  Men hon gav intet
	svar.  D tog han och lade henne p snan; sedan gjorde mannen
	sig redo och reste hem till sitt.
019:029 Men nr han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi-
	hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv
	stycken och snde styckena omkring ver hela Israels land.
019:030 Och var och en som sg detta sade: Ngot sdant har icke hnt
	eller blivit sett allt ifrn den dag d Israels barn drogo upp
	ur Egyptens land nda till denna dag.  vervgen detta, rdsln
	och sgen edert ord.
020:001 D drogo alla Israels barn ut, och menigheten frsamlade sig
	ssom en man, frn Dan nda till Beer-Seba, s ock frn Gileads
	land, infr HERREN i Mispa.
020:002 Och de frnmsta i hela folket alla Israels stammar, trdde fram
	i Guds folks frsamling: fyra hundra tusen svrdbevpnade mn
	till fots.
020:003 Men Benjamins barn fingo hra att de vriga israeliterna hade
	dragit upp till Mispa.

	Och Israels barn sade: Omtalen huru denna ogrning har
	tillgtt.
020:004 D tog den levitiske mannen, den mrdade kvinnans man, till orda
	och sade: Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin fr
	att stanna dr ver natten.
020:005 D blev jag verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om
	natten fr att vldfra sig p mig.  Mig tnkte de drpa, och
	min bihustru krnkte de, s att hon dog.
020:006 D tog jag min bihustru och styckade henne och snde styckena
	omkring ver Israels arvedels hela omrde, eftersom de hade
	gjort en sdan skndlighet och galenskap i Israel.
020:007 Se, nu ren I allasammans hr, I Israels barn.  Lggen nu fram
	frslag och rd hr p stllet.
020:008 D stod allt folket upp ssom en man och sade: Ingen av oss m
	g hem till sin hydda, ingen m begiva sig hem till sitt hus.
020:009 Detta r vad vi nu vilja gra med Gibea: vi skola lta lotten g
	ver det.
020:010 P vart hundratal i alla Israels stammar m vi taga ut tio mn,
	och p vart tusental hundra, och p vart tiotusental tusen, fr
	att dessa m skaffa munfrrd t folket, s att folket, nr det
	kommer till Geba i Benjamin, kan gra med staden ssom
	tillbrligt r fr all den galenskap som den har gjort i
	Israel.
020:011 S frsamlade sig vid staden alla mn i Israel, endrktigt ssom
	en man.

020:012 Och Israels stammar snde stad mn till alla Benjamins stammar
	och lto sga; Vad r det fr en ogrning som har blivit
	begngen ibland eder!
020:013 Lmnen nu ut de onda mn som bo i Gibea, s att vi f dda dem
	och skaffa bort ifrn Israel vad ont r.  Men benjaminiterna
	ville icke lyssna till sina brders, de vriga israeliternas,
	ord.
020:014 I stllet frsamlade sig Benjamins barn frn sina stder till
	Gibea, fr att draga ut till strid mot de vriga israeliterna.
020:015 P den dagen mnstrades Benjamins barn, de utgjorde frn dessa
	stder tjugusex tusen svrdbevpnade mn; vid denna mnstring
	medrknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra
	utvalda mn.
020:016 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda mn som voro
	vnsterhnta; alla dessa kunde med slungstenen trffa p hret,
	utan att fela.
020:017 Och nr Israels mn -- Benjamin frnrknad -- mnstrades,
	utgjorde de fyra hundra tusen svrdbevpnade mn; alla dessa
	voro krigsmn.
020:018 Dessa brto nu upp och drogo stad till Betel och frgade Gud.
	Israels barn sade: Vem bland oss skall frst draga ut i striden
	mot Benjamins barn?  HERREN svarade: Juda frst.

020:019 D brto Israels barn upp fljande morgon och lgrade sig
	framfr Gibea.
020:020 Drefter drogo Israels mn ut till strid mot Benjamin; Israels
	mn stllde upp sig till strid mot dem vid Gibea.
020:021 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p den dagen
	tjugutv tusen man av Israel.
020:022 Folket, Israels mn, tog dock ter mod till sig och stllde upp
	sig nnu en gng till strid p samma plats dr de hade stllt
	upp sig frsta dagen.
020:023 Israels barn gingo nmligen upp och grto infr HERRENS ansikte
	nda till aftonen; och de frgade HERREN: Skall jag nnu en
	gng inlta mig i strid med min broder Benjamins barn?  Och
	HERREN svarade: Dragen ut mot honom.

020:024 Nr s Israels barn dagen drefter ryckte fram mot Benjamins
	barn,
020:025 drog ock Benjamin p andra dagen ut frn Gibea mot Israels barn
	och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans
	svrdbevpnade mn.
020:026 D drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till
	Betel och grto och stannade dr infr HERRENS ansikte och
	fastade p den dagen nda till aftonen; och de offrade
	brnnoffer och tackoffer infr HERRENS ansikte.
020:027 Och Israels barn frgade HERREN (ty Guds frbundsark stod p den
	tiden dr,
020:028 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjnst infr
	den p den tiden); de sade: Skall jag nnu en gng draga ut
	till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst
	drifrn?  HERREN svarade: Dragen upp; ty i morgon skall jag
	giva honom i din hand.

020:029 D lade Israel manskap i bakhll mot Gibea, runt omkring det.
020:030 Och drefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p
	tredje dagen, och stllde upp sig i slagordning mot Gibea
	likasom de frra gngerna.
020:031 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade lngt
	bort ifrn staden; och likasom det hade skett de frra gngerna,
	fingo de i brjan sl ihjl ngra av folket p vgarna (bde p
	den som gr upp till Betel och p den som gr till Gibea ver
	fltet), kanhnda ett trettiotal av Israels mn.
020:032 D tnkte Benjamins barn: De ro slagna av oss, nu likasom
	frut.  Men Israels barn hade trffat det avtalet: Vi vilja fly
	och s locka dem lngt bort ifrn staden, ut p vgarna.
020:033 Och alla Israels mn hade brutit upp frn platsen dr de voro,
	och hade stllt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det
	att de israeliter som lgo i bakhll brto fram ifrn sin plats
	vid Maare-Geba.
020:034 S kommo d tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent
	emot Gibea, och striden blev hrd, utan att ngon visste att
	olyckan var dem s nra.
020:035 Och HERREN lt Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn
	nedgjorde av Benjamin p den dagen tjugufem tusen ett hundra
	man, allasammans svrdbevpnade mn.

020:036 Nu sgo Benjamins barn att de voro slagna.  Israels mn gvo
	nmligen plats t Benjamin, ty de frlitade sig p bakhllet som
	de hade lagt mot Gibea.
020:037 D skyndade sig de som lgo i bakhll att falla in i Gibea; de
	som lgo i bakhll drogo stad och slogo alla invnarna i staden
	med svrdsegg.
020:038 Men de vriga israeliterna hade trffat det avtalet med dem som
	lgo i bakhll, att dessa skulle lta en tjock rk ssom tecken
	stiga upp frn staden.
020:039 Israels mn vnde allts ryggen i striden.  Men sedan Benjamin i
	brjan hade ftt sl ihjl ngra av Israels man, kanhnda ett
	trettiotal, och drvid hade tnkt: Frvisso ro de slagna av
	oss, nu likasom i den frra striden,
020:040 d kommo de att vnda sig om, vid det att rkpelaren, det
	avtalade tecknet, begynte stiga upp frn staden.  Och de fingo nu
	se hela staden frvandlad i lgor som slogo upp mot himmelen.
020:041 Nr d Israels mn ter vnde om, blevo Benjamins mn
	frskrckta, ty nu sgo de att olyckan var dem nra.
020:042 Och de vnde om fr Israels mn, bort t knen till, men
	fienderna hunno upp dem; och de som bodde i stderna dr
	nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.
020:043 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned
	dem p deras viloplats, nda fram emot Gibea, sterut.
020:044 S fllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert
	folk.
020:045 D vnde de vriga sig mot knen och flydde dit, till Rimmons
	klippa; men de andra gjorde en efterskrd bland dem p vgarna,
	fem tusen man, och satte s efter dem nda till Gideom och slogo
	av dem tv tusen man.
020:046 Allts utgjorde de som p den dagen fllo av Benjamin
	tillsammans tjugufem tusen svrdbevpnade mn; alla dessa voro
	tappert folk.
020:047 Men av dem som vnde sig mot knen och flydde dit, till Rimmons
	klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p Rimmons
	klippa i fyra mnader.
020:048 Emellertid vnde Israels mn tillbaka till Benjamins barn och
	slogo dem med svrdsegg, bde dem av stadens befolkning, som
	nnu voro oskadda, och jmvl boskapen, korteligen, allt vad de
	trffade p; drtill satte de eld p alla stder som de trffade
	p.
021:001 Men Israels mn hade svurit i Mispa och sagt: Ingen av oss
	skall giva sin dotter till hustru t ngon benjaminit.
021:002 Och nu kom folket till Betel och stannade dr nda till aftonen
	infr Guds ansikte; och de brusto ut i bitter grt
021:003 och sade: Varfr, o HERRE, Israels Gud, har sdant ftt ske i
	Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?
021:004 Dagen drefter stod folket bittida upp och byggde dr ett altare
	och offrade brnnoffer och tackoffer.
021:005 och Israels barn sade: Finnes ngon bland Israels alla stammar,
	som icke kom upp till HERREN med den vriga frsamlingen?  Ty
	man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till
	HERREN i Mispa skulle straffas med dden.
021:006 Och Israels barn mkade sig ver sin broder Benjamin och sade:
	Nu har en hel stam blivit borthuggen frn Israel.
021:007 Vad skola vi gra fr dem som ro kvar, s att de kunna f
	hustrur?  Ty sjlva hava vi ju svurit vid HERREN att icke t dem
	giva hustrur av vra dttrar.
021:008 Och d frgade ter: Finnes bland Israels stammar ngon som
	icke kom upp till HERREN i Mispa?  Och se, frn Jabes i Gilead
	hade ingen kommit till lgret, till frsamlingen dr.
021:009 Ty nr folket mnstrades, befanns det att ingen av invnarna i
	Jabes i Gilead var dr.

021:010 D snde menigheten dit tolv tusen av de tappraste mnnen och
	bjd dessa och sade: Gn stad och sln invnarna i Jabes i
	Gilead med svrdsegg, ocks kvinnor och barn.
021:011 Ja, detta r vad I skolen gra: allt mankn och alla de kvinnor
	som hava haft med mankn att skaffa skolen I giva till spillo.
021:012 Men bland invnarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga
	kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med mn, med
	mankn, att skaffa.  Dessa frde de d till lgret i Silo i
	Kanaans land.
021:013 Sedan snde hela menigheten stad och underhandlade med de
	benjaminiter som befunno sig p Rimmons klippa, och tillbjd dem
	fred.
021:014 S vnde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de
	kvinnor frn Jabes i Gilead, som man hade ltit leva.  Men dessa
	rckte ingalunda till fr dem.

021:015 Och folket mkade sig ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort
	en rmna bland Israels stammar.
021:016 Och de ldste i menigheten sade: Vad skola vi gra med dem som
	ro kvar, s att de kunna f hustrur?  Ty alla kvinnor ro ju
	utrotade ur Benjamin.
021:017 Och de sade ytterligare: De undkomna av Benjamin mste f en
	besittning, s att icke en stam bliver utplnad ur Israel.
021:018 Men sjlva kunna vi icke t dem giva hustrur av vra dttrar, ty
	Israels barn hava svurit och sagt: Frbannad vare den som giver
	en hustru t Benjamin.
021:019 Och de sade vidare: En HERREN hgtid plgar ju hllas r efter
	r i Silo, som ligger norr om Betel, ster om den vg som gr
	frn Betel upp till Sikem, och sder om Lebona.
021:020 Och de bjdo Benjamins barn och sade: Gn stad och lggen eder
	i frst i vingrdarna.
021:021 Nr I d fn se Silos dttrar komma ut fr att uppfra sina
	dansar, skolen I komma fram ur vingrdarna, och var och en av
	eder skall bland Silos dttrar rycka till sig en som kan bliva
	hans hustru; drefter skolen I begiva eder hem till Benjamins
	land.
021:022 Om sedan deras fder eller deras brder komma och beklaga sig
	fr oss, vilja vi sga till dem: 'Frunnen oss dem; ty ingen av
	oss har tagit sig ngon hustru i kriget.  I haven ju d icke
	sjlva givit dem t dessa; ty i sdant fall haden I dragit eder
	skuld.'
021:023 Och Benjamins barn gjorde s och skaffade sig hustrur, lika
	mnga som de sjlva voro, bland de dansande kvinnor som de
	rvade.  Sedan begvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde
	ter upp stderna och bosatte sig i dem.
021:024 Ocks de vriga israeliterna begvo sig bort drifrn, var och
	en till sin stam och sin slkt, och drogo ut drifrn, var och
	en till sin arvedel.

021:025 P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
	honom behagade.



Book 08 Rut


001:001 P den tid d domarna regerade uppstod hungersnd i landet.  D
	drog en man frn Bet-Lehem i Juda stad med sin hustru och sina
	bda sner fr att bostta sig i Moabs land under ngon tid.
001:002 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans bda sner
	Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, frn Bet-Lehem i Juda.
	S kommo de nu till Moabs land och vistades dr.
001:003 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina bda
	sner.
001:004 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och
	den andra Rut.
001:005 Och sedan de hade bott dr vid pass tio r, dogo ocks de bda,
	Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina bda sner
	och sin man.
001:006 D stod hon upp med sina sonhustrur fr att vnda tillbaka frn
	Moabs land; ty hon hade hrt i Moabs land att HERREN hade sett
	till sitt folk och givit det brd.

001:007 S begav hon sig, jmte sina bda sonhustrur, frn det stlle
	dr hon hade vistats.  Men nr de nu gingo sin vg fram, fr att
	komma tillbaka till Juda land,
001:008 sade Noomi till sina bda sonhustrur: Vnden om och g hem
	igen, var och en till sin moder.
001:009 HERREN bevise godhet mot eder, ssom I haven gjort mot de bda
	dda och mot mig.  HERREN give eder att I mn finna ro, var i sin
	mans hus.  Drefter kysste hon dem.  Men de brusto ut i grt
001:010 och sade till henne: Nej, vi vilja flja med dig tillbaka till
	ditt folk.
001:011 Men Noomi svarade: Vnden om, mina dttrar.  Varfr skullen I g
	med mig?  Kan vl jag nnu en gng f sner i mitt liv, vilka
	kunna bliva mn t eder?
001:012 Vnden om, mina dttrar, och gn hem, ty jag r nu fr gammal
	att verlmna mig t en man.  Och om jag n kunde tnka: 'Jag har
	nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt verlmnade mig t en
	man och s verkligen fdde sner,
001:013 icke skullen I drfr vnta, till dess att de hade blivit
	fullvuxna, icke skullen I drfr stnga eder inne och frbliva
	utan mn?  Bort det, mina dttrar!  Jag knner redan bedrvelse
	nog fr eder skull, eftersom HERRENS hand s har drabbat mig.
001:014 D brusto de ter ut i grt.  Och Orpa kysste sin svrmoder till
	avsked, men Rut hll sig alltjmt intill henne.
001:015 D sade hon: Se, din svgerska har vnt tillbaka till sitt folk
	och till sin gud; vnd ock du tillbaka och flj din svgerska.
001:016 Men Rut svarade: Sk icke intala mig att vergiva dig och vnda
	tillbaka ifrn dig.  Ty dit du gr vill ock jag g, och dr du
	stannar vill ock jag stanna.  Ditt folk r mitt folk, och din Gud
	r min Gud.
001:017 Dr du dr vill ock jag d, och dr vill jag bliva begraven.
	HERREN straffe mig nu och framgent, om ngot annat n dden
	kommer att skilja mig frn dig.
001:018 D hon nu sg att denna stod fast i sitt beslut att g med
	henne, upphrde hon att tala drom med henne.

001:019 S gingo de bda med varandra, till dess att de kommo till
	Bet-Lehem.  Och nr de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i
	rrelse fr deras skull, och kvinnorna sade: Detta r ju
	Noomi!
001:020 Men hon sade till dem: Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig
	Mara, ty den Allsmktige har ltit mycken bedrvelse komma ver
	mig.
001:021 Rik drog jag hrifrn, och tomhnt har HERREN ltit mig komma
	tillbaka.  Varfr kallen I mig d Noomi, nr HERREN har vittnat
	emot mig, nr den Allsmktige har ltit det g mig s illa?

001:022 S kom d Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i
	det hon vnde tillbaka frn Moabs land.  Och de kommo till
	Bet-Lehem, nr kornskrden begynte.
002:001 Men Noomi hade en frnde p sin mans sida, en rik man av
	Elimeleks slkt, vid namn Boas.
002:002 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: Lt mig g ut p kern och
	plocka ax efter ngon infr vilkens gon jag finner nd.  Hon
	svarade henne: Ja, g, min dotter.
002:003 D gick hon stad och kom till en ker och plockade dr ax efter
	skrdemnnen; och det hnde sig s fr henne att kerstycket
	tillhrde Boas, som var av Elimeleks slkt.
002:004 Och Boas kom just d dit frn Bet-Lehem; och han sade till
	skrdemnnen: HERREN vare med eder.  De svarade honom: HERREN
	vlsigne dig.
002:005 Och Boas frgade den bland tjnarna, som hade uppsikt ver
	skrdemnnen: Vem tillhr den unga kvinnan dr?
002:006 Tjnaren som hade uppsikt ver skrdemnnen svarade och sade:
	Det r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit
	hit frn Moabs land.
002:007 Hon bad att hon skulle f plocka och hopsamla ax bland krvarna,
	efter skrdemnnen; och s kom hon, och hon har hllit p allt
	sedan i morse nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat
	ngot litet drinne.
002:008 D sade Boas till Rut: Hr, min dotter: du skall icke g bort
	och plocka ax p ngon annan ker, ej heller g hrifrn, utan
	du skall hlla dig till mina tjnarinnor hr.
002:009 Se efter, var skrdemnnen arbeta p kern, och g efter dem;
	jag har frbjudit mina tjnare att gra dig ngot fr nr.  Och
	om du bliver trstig, s g till krlen och drick av det som
	mina tjnare hmta.
002:010 D fll hon ned p sitt ansikte och bugade sig mot jorden och
	sade till honom: Varfr har jag funnit sdan nd fr dina gon,
	att du tager dig an mig, fastn jag r en frmling?
002:011 Boas svarade och sade till henne: Fr mig har blivit berttat
	allt vad du har gjort mot din svrmoder efter din mans dd, huru
	du har vergivit din fader och din moder och ditt fdernesland,
	och vandrat stad till ett folk som du frut icke knde.
002:012 HERREN vederglle dig fr vad du har gjort; ja, m full ln
	tillfalla dig frn HERREN, Israels Gud, till vilken du har
	kommit, fr att finna tillflykt under hans vingar.
002:013 Hon sade: S m jag d finna nd fr dina gon, min herre; ty
	du har trstat mig och talat vnligt med din tjnarinna, fastn
	jag icke r ssom ngon av dina tjnarinnor.

002:014 Och nr mltidsstunden var inne, sade Boas till henne: Kom
	hitfram och t av brdet och doppa ditt brdstycke i vinet.  D
	satte hon sig vid sidan av skrdemnnen; och han lade fr henne
	rostade ax, och hon t och blev mtt och fick drtill ver.
002:015 Och nr hon drefter stod upp fr att plocka ax, bjd Boas sina
	tjnare och sade: Lten henne ock f plocka ax mellan krvarna,
	och frfrdelen henne icke.
002:016 Ja, I mn till och med draga ut strn ur knipporna t henne och
	lta dem ligga, s att hon fr plocka upp dem, och ingen m
	banna henne drfr.
002:017 S plockade hon ax p kern nda till aftonen; och nr hon
	klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa
	korn.

002:018 Och hon tog sin brda och gick in i staden, och hennes svrmoder
	fick se vad hon hade plockat.  Drefter tog hon fram och gav
	henne vad hon hade ftt ver, sedan hon hade tit sig mtt.
002:019 D sade hennes svrmoder till henne: Var har du i dag plockat
	ax, och var har du arbetat?  Vlsignad vare han som har tagit sig
	an dig!  D berttade hon fr sin svrmoder hos vem hon hade
	arbetat; hon sade: Den man som jag i dag har arbetat hos heter
	Boas.
002:020 D sade Noomi till sin sonhustru: Vlsignad vare han av HERREN,
	drfr att han icke har undandragit sig att bevisa godhet bde
	mot de levande och mot de dda!  Och Noomi sade ytterligare till
	henne: Den mannen r vr nra frnde, en av vra brdemn.
002:021 Moabitiskan Rut sade: Han sade ock till mig: 'Hll dig till
	mina tjnare, nda till dess att de hava inbrgat hela min
	skrd.'
002:022 D sade Noomi till sin sonhustru Rut: Ja, det r bst, min
	dotter, att du gr med hans tjnarinnor, s att man icke
	behandlar dig illa, ssom det kunde ske p en annan ker.
002:023 S hll hon sig d till Boas' tjnarinnor och plockade ax dr,
	till dess bde korn- och veteskrden voro avslutade.  Men hon
	bodde hos sin svrmoder.
003:001 Och hennes svrmoder Noomi sade till henne: Min dotter, jag
	vill ska skaffa dig ro, fr att det m g dig vl.
003:002 S hr d: Boas, med vilkens tjnarinnor du har varit
	tillsammans, r ju vr frnde.  Och just i natt kastar han korn
	p sin trskplats.
003:003 S tv dig nu och smrj dig och kld dig, och g ned till
	trskplatsen.  Men laga s, att mannen icke fr se dig, frrn
	han har tit och druckit.
003:004 Nr han d lgger sig, s se efter, var han lgger sig, och g
	dit och lyft upp tcket vid hans ftter och lgg dig dr; han
	skall d sjlv sga dig vad du br gra.
003:005 Hon svarade: Allt vad du sger vill jag gra.

003:006 Och hon gick ned till trskplatsen och gjorde alldeles ssom
	hennes svrmoder hade bjudit henne.
003:007 Ty nr Boas hade tit och druckit, s att hans hjrta blev
	glatt, och sedan han hade gtt stad och lagt sig invid
	sdeshgen, kom hon ofrmrkt och lyfte upp tcket vid hans
	ftter och lade sig dr.
003:008 Vid midnattstiden blev mannen uppskrmd och bjde sig framt och
	fick d se en kvinna ligga vid hans ftter.
003:009 Och han sade: Vem r du?  Hon svarade: Jag r Rut, din
	tjnarinna.  Bred ut din mantelflik ver din tjnarinna, ty du r
	min brdeman.
003:010 D sade han: Vlsignad vare du av HERREN, min dotter!  Du har nu
	givit ett strre bevis p din krlek n frut, drigenom att du
	icke har lupit efter unga mn, vare sig fattiga eller rika.
003:011 S frukta nu icke, min dotter; allt vad du sger vill jag gra
	dig.  Ty allt folket i min stad vet att du r en rttskaffens
	kvinna.
003:012 Nu r det visserligen sant att jag r din brdeman; men en annan
	brdeman finnes, som r nrmare n jag.
003:013 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
	brdesrtt, gott, m han d gra det, s sant HERREN lever.  Ligg
	nu kvar nda till morgonen.

003:014 S lg hon vid hans ftter nda till morgonen, men hon fick st
	upp, innan nnu ngon kunde knna igen den andre; ty han tnkte:
	Det fr icke bliva knt att kvinnan har kommit hit till
	trskplatsen.
003:015 Och han sade: Rck hit manteln som du har p dig, och hll fram
	den.  Och hon hll fram den.  D mtte han upp sex mtt korn och
	gav henne att bra; drefter gick hon in i staden.

003:016 Och nr hon kom till sin svrmoder, sade denna: Huru har det
	gtt fr dig, min dotter?  D berttade hon fr henne allt vad
	mannen hade gjort mot henne;
003:017 och hon sade: Dessa sex mtt korn gav han mig, i det han sade:
	'Du skall icke komma tomhnt hem till din svrmoder.'
003:018 D svarade hon: Bida, min dotter, till dess du fr se huru
	saken avlper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
	han i dag fr saken till sitt slut.
004:001 Och Boas hade gtt upp till stadsporten och satt sig dr.  D
	hnde sig att den brdeman som Boas hade talat om gick dr fram;
	d nmnde han honom vid namn och sade: Kom hit och stt dig
	hr.  Och han kom och satte sig.
004:002 Drefter tog Boas till sig tio mn av de ldste i staden och
	sade: Stten eder hr.  Och de satte sig.
004:003 Sedan sade han till brdemannen: Det kerstycke som tillhrde
	vr broder Elimelek har Noomi slt, hon som kom tillbaka frn
	Moabs land.
004:004 Drefter tnkte jag att jag skulle underrtta dig drom och
	sga: Kp det infr dem som hr sitta och infr mitt folks
	ldste.  Om du vill taga det efter brdesrtt, s sg mig det, s
	att jag fr veta det, ty ingen annan ger brdesrtt n du
	och, nst dig, jag sjlv.  Han sade: Jag vill taga det efter
	brdesrtt.
004:005 D sade Boas: Nr du kper kern av Noomis hand, d kper du
	den ock av moabitiskan Rut, den ddes hustru, med skyldighet att
	uppvcka den ddes namn och fsta det vid hans arvedel.
004:006 Brdemannen svarade: D kan jag icke begagna mig av min
	brdesrtt, ty jag skulle drmed frdrva min egen arvedel.
	Brda du t dig vad jag skulle hava brdat, ty jag kan icke gra
	det.

004:007 Men nr ngon brdade ngot eller avtalade ett byte, var det
	fordom sed i Israel att han, till stadfstelse av ett sdant
	avtal, drog av sig sin sko och gav den t den andre; och detta
	gllde ssom ett vittnesbrd i Israel.
004:008 S sade nu brdemannen till Boas: Kp du det; och han drog
	drvid av sig sin sko.
004:009 D sade Boas till de ldste och till allt folket: I ren i dag
	vittnen till att jag nu har kpt av Noomis hand allt vad som har
	tillhrt Kiljon och Mahelon.
004:010 Drjmte har jag ock kpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till
	hustru t mig, fr att uppvcka den ddes namn och fsta det vid
	hans arvedel, p det att den ddes namn icke m bliva utrotat
	bland hans brder eller ur porten till hans stad.  I ren i dag
	vittnen hrtill.
004:011 Och allt folket i stadsporten, s ock de ldste, svarade: Ja,
	och HERREN lte den kvinna som nu gr in i ditt hus bliva lik
	Rakel och Lea, de bda som hava byggt upp Israels hus.  Och m du
	frkovra dig storligen i Efrata och gra dig ett namn i
	Bet-Lehem.
004:012 Och blive ditt hus ssom Peres' hus, hans som Tamar fdde t
	Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna
	unga kvinna.

004:013 S tog d Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han
	gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon
	fdde en son.
004:014 D sade kvinnorna till Noomi: Lovad vare HERREN, som i dag har
	s gjort, att det icke fattas dig en brdeman som skall f ett
	namn i Israel!
004:015 Han skall bliva dig en trstare och en frsrjare p din
	lderdom; ty din sonhustru, som har dig kr, har ftt honom, hon
	som r mer fr dig n sju sner.
004:016 Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess
	skterska.
004:017 Och grannkvinnorna sade: Noomi har ftt en son; och de gvo
	honom namn, de kallade honom Obed.  Han blev fader till Isai,
	Davids fader.

004:018 Och detta r Peres' slktregister: Peres fdde Hesron;
004:019 Hesron fdde Ram; Ram fdde Amminadab;
004:020 Amminadab fdde Naheson; Naheson fdde Salma;
004:021 Salmon fdde Boas; Boas fdde Obed;
004:022 Obed fdde Isai, och Isai fdde David.




Book 09 Frsta Samuelsboken (1 Sam.)


001:001 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette
	Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son
	till Suf, en efraimit.
001:002 Han hade tv hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna.
	Och Peninna hade barn, men Hanna var barnls.
001:003 Den mannen begav sig r efter r upp frn sin stad fr att
	tillbedja och offra t HERREN Sebaot i Silo, dr Elis bda
	sner, Hofni och Pinehas, d voro HERRENS prster.
001:004 En dag offrade nu Elkana.  Och han plgade giva sin hustru
	Peninna och alla hennes sner och dttrar var sin andel av
	offret;
001:005 men t Hanna gav han d en dubbelt s stor andel, ty han hade
	Hanna kr, fastn HERREN hade gjort henne ofruktsam.
001:006 Men hennes medtvlerska plgade, fr att vcka hennes vrede,
	mycket retas med henne, drfr att HERREN hade gjort henne
	ofruktsam.
001:007 Fr vart r, s ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus,
	gjorde han p samma stt, och den andra retades d med henne p
	samma stt.  Och nu grt hon och t intet.
001:008 D sade hennes man Elkana till henne: Hanna, varfr grter du?
	Varfr ter du icke?  Varfr r du s sorgsen?  r jag icke mer
	fr dig n tio sner?

001:009 En gng nr de hade tit och druckit i Silo hnde sig, medan
	prsten Eli satt p sin stol vid drren till HERRENS tempel, att
	Hanna stod upp
001:010 och i sin djupa bedrvelse begynte bedja till HERREN under
	bitter grt.
001:011 Och hon gjorde ett lfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se
	till din tjnarinnas lidande och tnka p mig och icke frgta
	din tjnarinna, utan giva din tjnarinna en manlig avkomling, s
	vill jag giva denne t HERREN fr hela hans liv, och ingen
	rakkniv skall komma p hans huvud.
001:012 Nr hon nu lnge s bad infr HERREN och Eli drvid gav akt p
	hennes mun
001:013 -- Hanna talade nmligen i sitt hjrta; allenast hennes
	lppar rrde sig, men hennes rst hrdes icke -- d trodde Eli
	att hon var drucken.
001:014 Drfr sade Eli till henne: Huru lnge skall du bete dig ssom
	en drucken?  Laga s, att ruset gr av dig.
001:015 Men Hanna svarade och sade: Nej, min herre, jag r en hrt
	prvad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men
	jag utgt nu min sjl fr HERREN.
001:016 Anse icke din tjnarinna fr en ond kvinna, ty det r mitt
	myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala
	nda till denna stund.
001:017 D svarade Eli och sade: G i frid.  Israels Gud skall giva dig
	vad du har utbett dig av honom.
001:018 Hon sade: Lt din tjnarinna finna nd fr dina gon.  S gick
	kvinnan sin vg och fick sig mat, och hon sg sedan icke mer s
	sorgsen ut.

001:019 Bittida fljande morgon, sedan de hade tillbett infr HERREN,
	vnde de tillbaka och kommo hem igen till Rama.  Och Elkana knde
	sin hustru Hanna, och HERREN tnkte p henne,
001:020 Och Hanna blev havande och fdde en son, nr tiden hade gtt om;
	denne gav hon namnet Samuel, ty, sade hon, av HERREN har jag
	utbett mig honom.
001:021 Nr sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp fr att
	offra t HERREN sitt rliga slaktoffer och sitt lftesoffer,
001:022 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: Jag vill
	vnta, till dess att gossen har blivit avvand, d skall jag fra
	honom med mig, fr att han m stllas fram infr HERRENS ansikte
	och sedan stanna dr fr alltid.
001:023 Hennes man Elkana sade till henne: Gr vad du finner fr gott;
	stanna, till dess du har avvant honom; m HERREN allenast
	uppfylla sitt ord.  S stannade d hustrun hemma och gav sin son
	di, till dess hon skulle avvnja honom.

001:024 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig
	ditupp, jmte tre tjurar, en efa mjl och en vinlgel; s frde
	hon honom in i HERRENS hus i Silo.  Men gossen var nnu helt ung.
001:025 Och de slaktade tjuren och frde s gossen fram till Eli.
001:026 Och hon sade: Hr mig, min herre; s sant du lever, min herre,
	jag r den kvinna som stod hr bredvid dig och bad till HERREN.
001:027 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad
	mig av honom.
001:028 Drfr vill ock jag nu giva honom tillbaka t HERREN; s lnge
	han lever, skall han vara given t HERREN.  Och de tillbdo dr
	HERREN.

002:001 Och Hanna bad och sade:

	  Mitt hjrta frjdar sig i HERREN;
	  mitt horn r upphjt genom HERREN.
	  Min mun r vitt upplten mot mina fiender;
	  ty jag glder mig ver din frlsning.
002:002   Ingen r helig ssom HERREN
	  ty ingen finnes frutom dig;
	  ingen klippa r ssom vr Gud.

002:003   Fren icke bestndigt s mycket hgmodigt tal;
	  vad frckt r gnge icke ut ur eder mun.
	  Ty HERREN r en Gud som vet allt,
	  och hos honom vgas grningarna.
002:004   Hjltarnas bgar ro snderbrutna,
	  men de stapplande omgjorda sig med kraft.
002:005   De som voro mtta mste taga lega fr brd,
	  men de som ledo hunger hungra icke mer.
	  Ja, den ofruktsamma fder sju barn,
	  men den moder som fick mnga
	  barn vissnar bort.

002:006   HERREN ddar och gr levande,
	  han fr ned i ddsriket och upp
	  drifrn.
002:007   HERREN gr fattig, han gr ock rik;
	  han dmjukar, men han upphjer ock.
002:008   Han upprttar den ringe ur stoftet,
	  ur dyn lyfter han den fattige upp,
	  ty han vill lta dem sitta bredvid furstar,
	  och en hrlig tron giver han dem till arvedel.
	  Ty jordens grundfsten ro HERRENS,
	  och jordkretsen har han stllt p dem.

002:009   Sina frommas ftter bevarar han,
	  men de ogudaktiga frgras i mrkret,
	  ty ingen frmr ngot genom egen kraft.
002:010   De som strida mot HERREN bliva krossade,
	  ovan dem dundrar han i himmelen;
	  ja, HERREN dmer jordens ndar.
	  Men han giver makt t sin konung,
	  han upphjer sin smordes horn.

002:011 Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen dremot gjorde tjnst
	infr HERREN under prsten Eli.
002:012 Men Elis sner voro onda mn, de ville icke veta av HERREN.
002:013 P fljande stt plgade nmligen prsterna g till vga med
	folket: s ofta ngon offrade ett slaktoffer, kom prstens
	tjnare, medan kttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin
	hand;
002:014 den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller
	grytan, och allt vad han s fick upp med gaffeln, det tog
	prsten.  S gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till
	Silo.
002:015 Ja, till och med innan man hade frbrnt det feta, kom prstens
	tjnare och sade till den som offrade: Giv hit ktt, s att jag
	kan steka det t prsten, ty han vill icke hava kokt ktt av
	dig, utan rtt.
002:016 Om d mannen svarade honom: Frst skall man nu frbrnna det
	feta; tag sedan vad dig lyster, s sade han: Nej, nu strax
	skall du lmna det, eljest tager jag det med vld.
002:017 Och de unga mnnens synd var s mycket strre infr HERREN som
	folket drigenom lrde sig att frakta HERRENS offer.

002:018 Men Samuel gjorde tjnst infr HERRENS ansikte, och var redan
	ssom gosse ikldd linne-efod.
002:019 Drtill plgade hans moder vart r gra t honom en liten kpa,
	som hon hade med sig till honom, nr hon jmte sin man begav sig
	upp fr att offra det rliga slaktoffret.
002:020 D plgade Eli vlsigna Elkana jmte hans hustru och sga:
	HERREN sknke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i
	stllet fr den som hon utbad sig genom sin bn till HERREN.
	Och s gingo de hem igen.
002:021 Och HERREN sg till Hanna, och hon blev havande och fdde tre
	sner och tv dttrar.  Men gossen Samuel vxte upp i HERRENS
	hus.

002:022 D nu Eli, som var mycket gammal, fick hra allt vad hans sner
	gjorde mot hela Israel, och att de lgo hos de kvinnor som hade
	tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet,
002:023 sade han till dem: Varfr gren sdant, allt detta onda som jag
	hr allt folket hr tala om eder?
002:024 Icke s, mina sner!  Det rykte jag hr vara gngse bland HERRENS
	folk r icke gott.
002:025 Om en mnniska frsyndar sig mot en annan, s kan Gud medla fr
	henne; men om en mnniska frsyndar sig mot HERREN, vem kan d
	gra sig till medlare fr henne?  Men de lyssnade icke till sin
	faders ord, ty HERREN ville dda dem.
002:026 Gossen Samuel dremot vxte till i lder och vlbehag bde fr
	HERREN och fr mnniskor.

002:027 Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: S sger
	HERREN: Har jag icke uppenbarat mig fr din faders hus, nr de
	nnu voro i Egypten och tjnade Faraos hus?
002:028 Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till
	prst t mig, till att offra p mitt altare och antnda rkelse
	och bra efod infr mitt ansikte?  Och gav jag icke t din faders
	hus Israels barns alla eldsoffer?
002:029 Varfr frtrampen I d de slaktoffer och spisoffer som jag har
	pbjudit i min boning?  Och huru kan du ra dina sner mer n
	mig, s att I gden eder med det bsta av var offergva som mitt
	folk Israel br fram?
002:030 Drfr sger HERREN, Israels Gud: Vl har jag sagt att ditt och
	din faders hus skulle f gra tjnst infr mig evrdligen.  Men
	nu sger HERREN: Bort det!  Ty dem som ra mig vill jag ock ra,
	men de som frakta mig skola komma p skam.
002:031 Se, dagar skola komma, d jag skall avhugga din arm och din
	faders hus' arm, s att ingen skall bliva gammal i ditt hus.
002:032 Och du skall f se min boning lida nd, trots allt det goda som
	vederfares Israel.  Och ingen skall ngonsin bliva gammal i ditt
	eget hus.
002:033 Dock vill jag icke frn mitt altare utrota var man av din slakt,
	s att jag kommer dina gon att frtvina och din sjl att
	frsmkta; men alla som vxa upp i ditt hus skola d, nr de
	hava hunnit till manlig lder.
002:034 Och tecknet hrtill skall fr dig vara det som skall verg dina
	bda sner Hofni och Pinehas: p en och samma dag skola de bda
	d.
002:035 Men jag skall lta en prst uppst t mig, som bliver
	bestndande, en som gr efter vad i mitt hjrta och min sjl r;
	t honom skall jag bygga ett hus som bliver bestndande, och han
	skall gra tjnst infr min smorde bestndigt.
002:036 Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och
	falla ned fr honom, fr att f en silverpenning eller en kaka
	brd; han skall sga: 'Anstll mig vid ngon prstsyssla, s att
	jag fr en bit brd att ta.'
003:001 S gjorde nu den unge Samuel tjnst infr HERREN under Eli.  Och
	HERRENS ord var sllsynt p den tiden, profetsyner voro icke
	vanliga.
003:002 D nu en gng Eli, vilkens gon hade begynt att bliva skumma, s
	att han icke kunde se, lg och sov p sin plats,
003:003 innan nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks Samuel lg
	och sov, d hnde sig i HERRENS tempel, dr Guds ark stod,
003:004 att HERREN ropade p Samuel Denne svarade: Hr r jag.
003:005 Drefter skyndade han till Eli och sade: Hr r jag; du ropade
	ju p mig.  Men han svarade: Jag har icke ropat; g tillbaka
	och lgg dig.  Och han gick och lade sig.
003:006 Men HERREN ropade nnu en gng p Samuel; och Samuel stod upp
	och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju p mig.
	Men han svarade: Jag har icke ropat, min son; g tillbaka och
	lgg dig.
003:007 Samuel hade nmligen nnu icke lrt att knna igen HERREN, och
	nnu hade icke ngot HERRENS ord blivit uppenbarat fr honom.
003:008 Men HERREN ropade ter p Samuel, fr tredje gngen; och han
	stod upp och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju
	p mig.  D frstod Eli att det var HERREN som ropade p
	ynglingen.
003:009 Drfr sade Eli till Samuel: G och lgg dig; och om han vidare
	ropar p dig, s sg: 'Tala, HERRE; din tjnare hr.  Och Samuel
	gick och lade sig p sin plats.

003:010 D kom HERREN och stllde sig dr och ropade ssom de frra
	gngerna: Samuel!  Samuel!  Samuel svarade: Tala, din tjnare
	hr.
003:011 D sade HERREN till Samuel: Se, jag skall i Israel gra ngot
	som kommer att genljuda i bda ronen p var och en som fr hra
	det.
003:012 P den dagen skall jag lta komma ver Eli allt vad jag har
	uttalat ver hans hus, det frsta till det sista.
003:013 Ty jag har frkunnat fr honom att jag skall vara domare ver
	hans hus till evig tid, drfr att han har syndat, i det han
	visste huru hans sner drogo frbannelse ver sig och dock icke
	hll dem tillbaka.
003:014 Drfr har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis
	hus' missgrning skall icke ngonsin kunna frsonas, vare sig
	med slaktoffer eller med ngon annat offergva.

003:015 Och Samuel lg kvar nda tills morgonen, d han ppnade
	drrarna till HERRENS hus.  Och Samuel fruktade fr att omtala
	synen for Eli.
003:016 Men Eli ropade p Samuel och sade: Samuel, min son!  Denne
	svarade: Hr r jag.
003:017 Han sade: Vad var det han ta lade till dig?  Dlj det icke fr
	mig.  Gud straffe dig nu och framgent, om du dljer for mig
	ngot enda ord av det han talade till dig.
003:018 D omtalade Samuel fr honom alltsammans och dolde intet fr
	honom.  Och han sade: Han r HERREN; han gre vad honom tckes.

003:019 Men Samuel vxte upp, och HERREN var med honom och lt intet av
	allt vad han hade talat falla till jorden.
003:020 Och hela Israel, frn Dan nda till Beer-Seba, frstod att
	Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.
003:021 Och HERREN fortfor att lta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade
	sig fr Samuel i Silo genom HERRENS ord.
003:022 Och Samuels ord kom till hela Israel.
004:001 Och Israel drog ut till strid mot filisterna och lgrade sig
	vid Eben-Haeser, under det filisterna hade lgrat sig vid
	Afek.
004:002 Filisterna stllde d upp sig i slagordning mot Israel, och
	striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av
	filisterna; dessa nedgjorde p slagfltet vid pass fyra tusen
	man.
004:003 Nr folket kom tillbaka till lgret sade de ldste i Israel:
	Varfr har HERREN i dag ltit oss bliva slagna av filisterna?
	Lt oss hmta hit till oss frn Silo HERRENS frbundsark, fr
	att den m komma och vara ibland oss och frlsa oss frn vra
	fienders hand.
004:004 S snde d folket till Silo, och de buro drifrn HERREN
	Sebaots frbundsark, hans som tronar p keruberna; och Elis bda
	sner, Hofni och Pinehas, fljde drvid med Guds frbundsark.

004:005 D nu HERRENS frbundsark kom in i lgret, hov hela Israel upp
	ett stort jubelrop, s att det dnade i marken.
004:006 Nr d filisterna hrde jubelropet, sade de: Vad betyder detta
	stora jubelrop i hebrernas lger?  Och de fingo veta att
	HERRENS ark hade kommit in i lgret.
004:007 D blevo filisterna frskrckta, ty de tnkte: Gud har kommit
	in i lgret.  Och de sade: Ve oss!  Ngot sdant har frut icke
	hnt.
004:008 Ve oss!  Vem kan rdda oss frn denne vldige Guds hand?  Det var
	denne Gud som slog egyptierna med alla slags plgor i knen.
004:009 Men fatten dock mod och varen mn, I filister, s att I icke
	bliven trlar t hebrerna, ssom de hava varit trlar t
	eder.  Ja, varen mn och striden.
004:010 S stridde nu filisterna, och israeliterna blevo slagna och
	flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket
	stort: av Israel fllo trettio tusen man fotfolk.
004:011 Drtill blev Guds ark tagen, och Elis bda sner, Hofni och
	Pinehas, blevo ddade.
004:012 Och en benjaminit sprang frn slagfltet och kom till Silo samma
	dag, med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.
004:013 Och nr han kom dit, satt Eli p sin stol vid sidan av vgen och
	sg utt, ty hans hjrta bvade av oro fr Guds ark.  D nu
	mannen kom in i staden med budskapet, hjde hela staden upp
	klagorop.
004:014 Och nr Eli hrde klagoropet, sade han: Vad betyder detta
	larm?  D kom mannen skyndsamt dit och berttade det fr Eli.
004:015 Men Eli var nittiotta r gammal och hans gon voro starrblinda,
	s att han icke kunde se.
004:016 Och mannen sade till Eli: Jag r den som har kommit frn
	slagfltet; jag har i dag flytt ifrn slagfltet.  D sade han:
	Huru har det gtt, min son?
004:017 Budbraren svarade och sade: Israel har flytt fr filisterna,
	mycket folk har ocks stupat; dina bda sner, Hofni och
	Pinehas, ro ock dda, och drtill har Guds ark blivit tagen.
004:018 Nr han nmnde om Guds ark, fll Eli baklnges av stolen vid
	sidan av porten och brt nacken av sig och dog; ty mannen var
	gammal och tung.  Han hade d varit domare i Israel i fyrtio r.
004:019 Och nr hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och
	nra att fda, fick hra ryktet om att Guds ark var tagen, och
	att hennes svrfader och hennes man voro dda, sjnk hon ned och
	fdde sitt barn, ty fdslovndorna kommo ver henne.
004:020 Och nr hon d hll p att d, sade kvinnorna som stodo omkring
	henne: Frukta icke; du har ftt en son.  Men hon svarade intet
	och aktade icke drp.
004:021 Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: Hrligheten r
	borta frn Israel.  Drmed syftade hon p att Guds ark var
	tagen, s ock p sin svrfader och sin man.
004:022 Hon sade: Hrligheten r borta frn Israel, eftersom Guds ark
	var tagen.

005:001 Nr filisterna hade tagit Guds ark, frde de den frn
	Eben-Haeser till Asdod.
005:002 Dr togo filisterna Guds ark och frde in den i Dagons tempel
	och stllde den bredvid Dagon.
005:003 Men nr asdoditerna bittida dagen drefter kommo dit, fingo de
	se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS ark.  D togo
	de Dagon och satte honom upp igen p hans plats.
005:004 Men nr de dagen drefter ter kommo dit bittida om morgonen,
	fingo de nyo se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS
	ark; och Dagons huvud och hans bda hnder lgo avslagna p
	trskeln, allenast fiskdelen satt kvar p honom.
005:005 I Asdod trampar drfr nnu i dag ingen p Dagons trskel,
	varken ngon av Dagons prster, ej heller ngon annan som gr in
	i Dagons tempel.
005:006 Och HERRENS hand var tung ver asdoditerna; han anstllde
	frdelse bland dem, i det han slog dem med blder, svl i
	Asdod som inom tillhrande omrden.
005:007 D nu invnarna i Asdod sgo att s skedde, sade de: Israels
	Guds ark fr icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hrt p oss
	och p vr gud Dagon.
005:008 Och de snde bud och lto frsamla till sig alla filisternas
	hvdingar och sade: Vad skola vi gra med Israels Guds ark?  De
	svarade: Israels Guds ark m flyttas till Gat.  D flyttade de
	Israels Guds ark dit.
005:009 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en
	mycket stor frvirring i staden; han slog invnarna i staden,
	bde sm och stora, s att blder slogo upp p dem.
005:010 D snde de Guds ark till Ekron.  Men nr Guds ark kom till
	Ekron, ropade ekroniterna: De hava flyttat Israels Guds ark
	till oss fr att dda oss och vrt folk.
005:011 Och de snde bud och lto fr samla alla filisternas hvdingar
	och sade: Snden bort Israels Guds ark, s att den fr komma
	tillbaka till sin plats igen och icke ddar oss och vrt folk.
	Ty en ddlig frvirring hade uppsttt i hela staden; Guds hand
	lg mycket tung p den.
005:012 De av invnarna som icke dogo blevo slagna med blder; och ropet
	frn staden steg upp mot himmelen.

006:001 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisternas land i sju
	mnader,
006:002 tillkallade filisterna sina prster och spmn och sade: Vad
	skola vi gra med HERRENS ark?  Lten oss veta p vilket stt vi
	skola snda den till dess plats igen.
006:003 De svarade: Om I viljen snda bort Israels Guds ark, skolen I
	icke snda bort den utan sknker; I msten giva t honom ett
	skuldoffer.  D skolen I bliva botade, och det skall d ocks
	bliva eder kunnigt varfr hans hand icke drager sig tillbaka
	frn eder.
006:004 D frgade de: Vad fr ett skuldoffer skola vi giva t honom?
	De svarade: Fem blder av guld och fem jordrttor av guld, lika
	mnga som filisternas hvdingar; ty en och samma hemskelse har
	trffat alla, ocks edra hvdingar.
006:005 I skolen gra avbildningar av edra blder och avbildningar av
	jordrttorna som frdrva edert land; given s ra t Israels
	Gud.  Kanhnda tager han d bort sin tunga hand frn eder, s ock
	frn eder gud och frn edert land.
006:006 Varfr tillsluten I edra hjrtan, ssom egyptierna och Farao
	tillslto sina hjrtan?  Mste icke dessa, sedan han hade utfrt
	stora grningar bland dem, slppa israeliterna, s att de fingo
	g?
006:007 S gren eder nu en ny vagn, och tagen tv kor som giva di, och
	som icke hava burit ngot ok, och spnnen korna fr vagnen, men
	skiljen deras kalvar ifrn dem och lten dem stanna hemma.
006:008 Tagen s HERRENS ark och stten den p vagnen, och lggen de
	gyllene klenoder I given honom ssom skuldoffer ned i ett skrin
	vid sidan av den, och lten den s g stad.
006:009 Sedan skolen I se efter: om den tager vgen till sitt land, upp
	mot Bet-Semes, s var det han som gjorde oss allt detta stora
	onda; men om s icke sker, d veta vi att det icke var hans hand
	som hemskte oss.  Detta har d trffat oss allenast av en
	hndelse.

006:010 Mnnen gjorde s; de togo tv kor som gvo di och spnde dem fr
	vagnen; men deras kalvar behllo de hemma.
006:011 Och de satte HERRENS ark p vagnen, drtill ock skrinet med
	jordrttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.
006:012 Och korna gingo raka vgen fram t Bet-Semes till; de hllo
	alltjmt samma strt och gingo dr rmande, utan att vika av
	vare sig till hger eller till vnster.  Och filisternas
	hvdingar gingo efter dem nda till Bet-Semes' omrde.
006:013 Men betsemesiterna hllo p med veteskrd i dalen.  Nr de nu
	lyfte upp sina gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d
	de sgo den.
006:014 Men nr vagnen kom till betsemesiten Josuas ker, stannade den
	dr; och dr lg en stor sten.  D hggo de snder trvirket p
	vagnen och offrade korna till brnnoffer t HERREN.
006:015 Leviterna hade nmligen lyft ned HERRENS ark jmte skrinet som
	stod drbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade
	satt detta p den stora stenen.  Sedan offrade invnarna i
	Bet-Semes p den dagen brnnoffer och slaktoffer t HERREN.
006:016 Och nr filisternas fem hvdingar hade sett detta, vnde de
	samma dag tillbaka till Ekron.

006:017 De svulster av guld som filisterna gvo ssom skuldoffer t
	HERREN utgjorde: fr Asdod en, fr Gasa en, fr Askelon en, fr
	Gat en, fr Ekron en.
006:018 Men jordrttorna av guld voro lika mnga som filisternas alla
	stder under de fem hvdingarna, varvid medrknas bde befsta
	stder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p
	vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar nnu i dag,
	p betsemesiten Josuas ker.
006:019 Av invnarna i Bet-Semes blevo ock mnga slagna, drfr att de
	hade sett p HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,
	femtio tusen man.  Och folket srjde drver att HERREN hade
	slagit s mnga bland folket.
006:020 Och invnarna i Bet-Semes sade: Vem kan best infr HERREN,
	denne helige Gud?  Och till vem skall han draga bort ifrn oss?
006:021 Och de skickade sndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och
	lto sga: Filisterna hava snt tillbaka HERRENS ark; kommen
	hitned och hmten den upp till eder.
007:001 D kommo Kirjat-Jearims mn och hmtade HERRENS ark ditupp och
	frde den in i Abinadabs hus p hjden.  Och hans son Eleasar
	helgade de till att hava vrden om HERRENS ark.
007:002 Och frn den dag d arken fick sin plats i Kirjat-Jearim frflt
	en lng tid: tjugu r frgingo; och hela Israels hus suckade nu
	efter HERREN.
007:003 Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I av allt edert
	hjrta viljen vnda om till HERREN, s skaffen bort ifrn eder
	de frmmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjrtan
	till HERREN och tjnen honom allena, s skall han rdda eder
	ifrn filisternas hand.
007:004 D skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och
	tjnade HERREN allena.

007:005 Och Samuel sade: Frsamlen hela Israel i Mispa, s vill jag dr
	bedja till HERREN fr eder.
007:006 D frsamlade de sig i Mispa och ste upp vatten och gto ut det
	in.  fr HERREN och fastade den dagen; och de sade dr: Vi hava
	syndat mot HERREN.  Och Samuel dmde Israels barn i Mispa.

007:007 Men nr filisterna hrde att Israels barn hade frsamlat sig i
	Mispa, drogo filisternas hvdingar ditupp mot Israel.  D
	Israels barn hrde detta, blevo de frskrckta fr filisterna.
007:008 Och Israels barn sade till Samuel: Hr icke upp att ropa fr
	oss till HERREN, vr Gud, att han m frlsa oss ifrn
	filisternas hand.
007:009 D tog Samuel ett dilamm och offrade det ssom ett heloffer,
	till brnnoffer t HERREN; och Samuel ropade till HERREN fr
	Israel, och HERREN bnhrde honom.
007:010 Under det att Samuel offrade brnnoffret, ryckte nmligen
	filisterna fram till strid mot Israel; men HERREN lt ett
	starkt tordn dundra ver filisterna p den dagen och
	frvirrade dem, s att de blevo slagna av Israel.
007:011 Och Israels mn drogo ut frn Mispa och frfljde filisterna
	och nedgjorde dem, under det att de frfljde dem nda till
	trakten nedanfr Bet-Kar.
007:012 D tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav
	den namnet Eben-Haeser, i det han sade: Allt hrintill har
	HERREN hjlpt oss.

007:013 S blevo filisterna kuvade och kommo icke mer in i Israels land
	Och HERRENS hand var emot filisterna, s lnge Samuel levde.
007:014 Och de stder som filisterna hade tagit frn Israel kommo
	tillbaka till Israel, allasammans, frn Ekron nda till Gat; och
	det tillhrande omrdet tog Israel ocks igen ifrn
	filisterna.  Och mellan Israel och amorerna blev fred.
007:015 Och Samuel var domare i Israel, s lnge han levde.
007:016 Vart r frdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och
	han dmde Israel p alla dessa platser.
007:017 Sedan plgade han vnda tillbaka till Rama, ty dr var hans hem,
	och dr dmde han eljest Israel dr byggde han ock ett altare t
	HERREN.

008:001 Men nr Samuel blev gammal, satte han sina sner till domare
	ver Israel
008:002 Hans frstfdde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade
	sitt domarste i Beer-Seba.
008:003 Men hans sner vandrade icke p hans vg, utan veko av drifrn
	och skte ortt vinning; de togo mutor och vrngde rtten.

008:004 D frsamlade sig alla de ldste i Israel och kommo till Samuel
	i Rama.
008:005 Och de sade till honom: Du r ju nu gammal, och dina sner
	vandra icke p dina vgar.  S stt nu en konung ver oss till
	att dma oss, ssom alla andra folk hava.
008:006 Men det misshagade Samuel, detta att de sade d: Giv oss en
	konung, for att han m dma oss.  Och Samuel bad till HERREN.
008:007 D sade HERREN till Samuel Lyssna till folkets ord, och gr
	allt vad de begra av dig; ty det r icke dig de hava frkastat,
	nej, mig hava de frkastat, i det de icke vilja att jag skall
	vara konung ver dem.
008:008 Ssom de alltid hava gjort, frn den dag d jag frde dem upp ur
	Egypten nda till denna dag, i det att de hava vergivit mig och
	tjnat andra gudar, s gra de nu ock mot dig.
008:009 S lyssna nu till deras ord.  Dock m du hgtidligt varna dem och
	frkunna fr dem den konungs rtt, som kommer att regera ver
	dem.

008:010 Och Samuel sade till folket, som hade begrt en konung av honom,
	allt vad HERREN hade talat.
008:011 Han sade: Detta bliver den konungs rtt, som kommer att regera
	ver eder: Edra sner skall han taga och skall stta dem p sina
	vagnar och hstar, till sin tjnst, eller ock skola de ndgas
	lpa framfr hans vagnar.
008:012 Andra av dem skall han taga och stta till sina ver- och
	underhvitsmn, och andra skola ndgas plja hans kerjord och
	inbrga hans skrd och frfrdiga hans krigsredskap och hans
	vagnsredskap.
008:013 Edra dttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och
	bagerskor.
008:014 Edra bsta krar, vingrdar och olivplanteringar skall han taga
	och skall giva dem t sina tjnare;
008:015 och han skall taga tionde av edra sdesflt och edra vingrdar
	och giva t sina hovmn och tjnare.
008:016 Drtill skall han taga edra tjnare och edra tjnarinnor och
	edra bsta ynglingar, s ock edra snor, och bruka dem fr sitt
	behov.
008:017 Av eder smboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans
	trlar.
008:018 Nr I d ropen om hjlp fr dem konungs skull som I sjlva haven
	utvalt t eder, d skall HERREN icke svara eder.

008:019 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: Nej,
	en konung mste vi hava ver oss.
008:020 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som
	dmer oss, och som drager ut i spetsen fr oss till att fra
	vra krig.
008:021 D nu Samuel hrde allt detta som folket sade, framfrde han det
	till HERREN.
008:022 Men HERREN sade till Samuel: Lyssna till deras ord, och stt en
	konung ver dem.  D sade Samuel till Israels mn: Gn hem, var
	och en till sin stad.
009:001 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
	Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
	och han var en rik man.
009:002 Han hade en son som hette Saul, en sttlig och fager man; bland
	Israels barn fanns ingen man som var fagrare n han; han var
	huvudet hgre n allt folket.
009:003 Nu hade Kis', Sauls faders, sninnor kommit bort fr honom;
	drfr sade Kis till sin son Saul: Tag med dig en av tjnarna
	och st upp och g stad och sk efter sninnorna.
009:004 D gick han genom Efraims bergsbygd och drefter genom
	Salisalandet; men de funno dem icke.  S gingo de genom
	Saalimslandet, men dr voro de icke; sedan gick han genom
	Benjamins land, men de funno dem icke heller dr.
009:005 Nr de s hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjnaren
	som han hade med sig: Kom, lt oss g hem igen; min fader kunde
	eljest, stllet fr att tnka p sninnorna, bliva orolig fr
	vr skull.
009:006 Men han svarade honom: Se, i denna stad finnes en gudsman; han
	r en ansedd man; allt vad han sger, det sker.  Lt oss nu g
	dit; mhnda kan han sga oss ngot om den frd vi hava
	fretagit oss.
009:007 D sade Saul till sin tjnare: Men om vi g dit, vad skola vi
	d taga med oss t mannen?  Brdet r ju slut i vra rnslar, och
	vi hava icke heller ngon annan gva att taga med oss t
	gudsmannen.  Eller vad hava vi vl?
009:008 Tjnaren svarade Saul nnu en gng och sade: Se, hr har jag i
	min go en fjrdedels sikel silver; den vill jag giva t
	gudsmannen, fr att han m sga oss vilken vg vi bra g.
009:009 (Fordom sade man s i Israel, nr man gick fr att frga Gud:
	Kom, lt oss g till siaren.  Ty den som man nu kallar profet
	kallade man fordom siare.)
009:010 Saul sade till sin tjnare: Ditt frslag r gott; kom, lt oss
	g.  S gingo de till staden dr gudsmannen fanns.

009:011 Nr de nu gingo uppfr hjden dr staden lg, trffade de ngra
	flickor som hade gtt ut fr att hmta vatten; dem frgade de:
	r siaren hr?
009:012 De svarade dem och sade: Ja, helt nra.  Skynda dig nu, ty han
	har i dag kommit till staden; folket firar nmligen i dag en
	offerfest p offerhjden.
009:013 Om I nu gn in i staden, trffen I honom, innan han gr upp p
	hjden till mltiden, ty folket ter icke, frrn han
	kommer.  Han skall vlsigna offret; frst sedan begynna de
	inbjudna att ta.  Gn drfr nu ditupp, ty just nu kunnen I
	trffa honom.
009:014 S gingo de upp till staden.  Och just nr de kommo in i staden,
	mtte de Samuel, som var stadd p vg upp till offerhjden.

009:015 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat fr Samuel och
	sagt:
009:016 I morgon vid denna tid skall jag snda till dig en man frn
	Benjamins land, och honom skall du smrja till furste ver mitt
	folk Israel; han skall frlsa mitt folk ifrn filisternas
	hand.  Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
	kommit till mig.
009:017 Nr nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
	Se dr r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
	styra mitt folk.

009:018 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: Sg mig var
	siaren bor.
009:019 Samuel svarade Saul och sade: Jag r siaren.  G fre mig upp p
	offerhjden, ty I skolen ta dr med mig i dag.  Men i morgon
	vill jag lta dig g; och om allt vad du har p hjrtat vill jag
	giva dig besked.
009:020 Och vad angr sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
	fr dig, skall du icke bekymra dig fr dem, ty de ro
	terfunna.  Vem tillhr fr vrigt allt vad hrligt r i Israel,
	om icke dig och hela din faders hus?
009:021 Saul svarade och sade: Jag r ju en benjaminit, frn en av de
	minsta stammarna i Israel, och min slkt r ju den ringaste
	bland alla slkter i Benjamins stammar.  Varfr talar du d till
	mig p det sttet?
009:022 Men Samuel tog Saul och hans tjnare och frde dem upp i salen
	och gav dem plats verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
	trettio mn.
009:023 Och Samuel sade till kocken: Giv hit det stycke som jag gav
	dig, och som jag sade att du skulle frvara hos dig.
009:024 D tog kocken fram lrstycket med vad drtill hrde, och satte
	det fram fr Saul; och Samuel sade: Se, hr sttes nu fram fr
	dig det som har blivit sparat; t drav.  Ty just fr denna stund
	blev det undanlagt t dig, d nr jag sade att jag hade inbjudit
	folket.  S t Saul den dagen med Samuel.

009:025 Drefter gingo de ned frn offerhjden och in i staden.  Sedan
	samtalade han med Saul uppe p taket.
009:026 Men bittida fljande dag, nr morgonrodnaden gick upp, ropade
	Samuel uppt taket till Saul och sade: St upp, s vill jag
	ledsaga dig till vgs.  D stod Saul upp, och de gingo bda
	stad, han och Samuel.
009:027 Nr de s voro p vg ned mot ndan av staden, sade Samuel till
	Saul: Sg till tjnaren att han skall g fre oss -- och han
	fick g -- men du sjlv m nu stanna hr, s vill jag lta dig
	hra vad Gud har talat.
010:001 Och Samuel tog sin oljeflaska och gt olja p hans huvud och
	kysste honom och sade: Se, HERREN har smort dig till furste
	ver sin arvedel.
010:002 Nr du nu gr ifrn mig, skall du invid Rakels grav, vid
	Benjamins grns, vid Selsa, trffa tv mn; dessa skola sga
	till dig: 'sninnorna som du gick stad att ska ro terfunna;
	din fader tnker drfr icke mer p sninnorna, men han r
	orolig fr eder skull och sger: Vad skall jag gra fr att
	finna min son?'
010:003 Och nr du har gtt drifrn ett stycke fram och kommit till
	Tabors terebint skall du dr mta tre mn som ro p vg upp
	till Gud i Betel.  En br tre killingar, en bar tre brdkakor,
	och en br en vinlgel.
010:004 Dessa skola hlsa dig och giv dig tv brd, och du skall taga
	emot vad de giva.
010:005 Sedan kommer du till Guds Gibea, dr filisternas fogdar
	ro.  Och nr du kommer dit in i staden, skall du trffa p en
	skara profeter, som komma ned frn offerhjden dr, med
	psaltare, puka, fljt och harpa fre sig, under det att de
	sjlva ro i profetisk hnryckning.
010:006 Och HERRENS Ande skall komma ver dig, s att ocks du fattas av
	hnryckning likasom de; och du skall d bliva frvandlad till en
	annan mnniska.
010:007 Nr du nu ser att dessa tecken intrffa, d m du gra vad
	tillfllet giver vid handen, ty Gud r med dig.
010:008 Sedan m du g ned fre mig till Gilgal, s skall jag komma
	ditned till dig, fr att offra brnnoffer och tackoffer; sju
	dagar skall du vnta till dess jag kommer till dig och frkunnar
	fr dig vad du skall gra.

010:009 I det han nu vnde sig om fr att g ifrn Samuel, frvandlade
	Gud hans sinne och gav honom ett annat hjrta; och alla dessa
	tecken intrffade samma dag.
010:010 Nr de kommo till Gibea, mtte honom dr en skara profeter; d
	kom Guds Ande ver honom, s att han, mitt ibland dem, sjlv
	fattades av profetisk hnryckning.
010:011 D nu alla som frut knde honom fingo se honom vara i
	hnryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: Vad
	har skett med Kis' son?  r ock Saul bland profeterna?
010:012 Men en av mnnen drifrn svarade och sade: Vem r d dessas
	fader?  -- Hrav uppkom ordsprket: r ock Saul bland
	profeterna?

010:013 Men nr hans profetiska hnryckning hade upphrt, gick han upp
	p offerhjden.
010:014 D frgade Sauls farbroder honom och hans tjnare: Var haven I
	varit?  Han svarade: Borta fr att ska sninnorna.  Men nr vi
	sgo att de ingenstdes voro att finna, gingo vi till Samuel.
010:015 D sade Sauls farbroder: Tala om for mig vad Samuel sade till
	eder.
010:016 Saul svarade sin farbroder: Han omtalade fr oss att sninnorna
	voro terfunna.  Men vad Samuel hade sagt om konungadmet
	omtalade han icke fr honom.

010:017 Drefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
010:018 Och han sade till Israels barn: S sger HERREN, Israels Gud:
	Jag har frt Israel upp ur Egypten, och jag rddade eder icke
	allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadmen
	som frtryckte eder.
010:019 Men nu haven I frkastat eder Gud, som sjlv frlste eder ur
	alla edra olyckor och trngml, och haven sagt till honom: 'Stt
	en konung ver oss.'  S trden nu fram infr HERREN efter edra
	stammar och edra tter.
010:020 Drp lt Samuel alla Israels stammar g fram; d trffades
	Benjamin stam av lotten.
010:021 Nr han sedan lt Benjamins stam g fram efter dess slkter,
	trffade Matris slkt av lotten; drp trffades Saul, Kis' son,
	av lotten, men nr de d skte efter honom, stod han icke att
	finna.
010:022 D frgade de HERREN nnu en gng: Har ngon mer kommit hit?
	HERREN svarade: Han har gmt sig bland trossen.
010:023 D skyndade de dit och hmtad honom drifrn, och nr han nu
	trdde fram bland folket, var han huvudet hgre n allt folket.
010:024 Och Samuel sade till allt folket: Hr sen I nu den som HERREN
	har utvalt; ingen r honom lik bland allt folket.  D jublade
	allt folket och ropade: Leve konungen!

010:025 Och Samuel kungjorde fr folket konungadmets rtt och tecknade
	upp den i en bok och lade ned den infr HERREN.  Sedan lt Samuel
	allt folket g hem, var och en till sitt.
010:026 Ocks Saul gick hem till Gibea; och honom fljde en hrskara av
	mn vilkas hjrtan Gud hade rrt.
010:027 Men ngra onda mn sade: Vad hjlp skulle denne kunna giva
	oss?  Och de fraktade honom och buro icke fram sknker till
	honom.  Men han ltsade som om han icke mrkte det.
011:001 Och ammoniten Nahas drog upp och belgrade Jabes i Gilead.  D
	sade alla mn i Jabes till Nahas: Slut frdrag med oss, s
	vilja vi bliva dig underdniga.
011:002 Men ammoniten Nahas svarade dem: P det villkoret vill jag
	sluta frdrag med eder, att jag fr sticka ut hgra gat p eder
	alla och drmed tillfoga hela Israel smlek.
011:003 De ldste i Jabes sade till honom: Giv oss sju dagars uppskov,
	s att vi kunna skicka sndebud ver hela Israels land; om d
	ingen vill hjlpa oss, s skola vi giva oss t dig.

011:004 S kommo nu sndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta fr
	folket.  D brast allt folket ut i grt.
011:005 Men just d kom Saul gende bakom sina oxar frn kern.  Och Saul
	frgade: Vad fattas folket, eftersom de grta?  Och de
	frtljde fr honom vad mannen frn Jabes hade sagt.
011:006 D kom Guds Ande ver Saul, nr han hrde detta, och hans vrede
	upptndes hgeligen.
011:007 Och han tog ett par oxar och styckade dem och snde styckena
	omkring ver hela Israels land med sndebuden och lt sga: Den
	som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s
	gras.  D fll en frskrckelse ifrn HERREN ver folket, s
	att de drogo ut ssom en man.
011:008 Och han mnstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d tre
	hundra tusen, och Juda mn trettio tusen.

011:009 Och de sade till sndebuden som hade kommit: S skolen I sga
	till mnnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f hjlp, nr
	solen brnner som hetast.  Och sndebuden kommo och frkunnade
	detta fr mnnen i Jabes; och dessa blevo glada drver.
011:010 Nu lto mnnen i Jabes sga: I morgon vilja vi giva oss t
	eder, och I mn d gra med oss vadhelst I finnen fr gott.
011:011 Dagen drefter frdelade Saul folket i tre hopar; och de trngde
	in i lgret vid morgonvkten och nedgjorde ammoniterna, och
	upphrde frst nr det var som hetast p dagen.  Och de som kommo
	undan blevo s kringspridda, att icke tv av dem kommo undan
	tillsammans.
011:012 D sade folket till Samuel: Vilka voro de som sade: 'Skulle
	Saul bliva konung ver oss!'  Given hit dessa mn, s att vi f
	dda dem.
011:013 Men Saul sade: P denna dag skall ingen ddas, ty i dag har
	HERREN givit seger t Israel.

011:014 Och Samuel sade till folket: Kom, lt oss g till Gilgal och
	dr frnya konungadmet.
011:015 D gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung dr,
	infr HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade dr tackoffer
	infr HERRENS ansikte.  Och Saul och alla Israels mn voro dr
	uppfyllda av gldje.
012:001 Och Samuel sade till hela Israel: Se, jag har lyssnat till edra
	ord och gjort allt vad I haven begrt av mig; jag har satt en
	konung ver eder.
012:002 Nu r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d jag r
	gammal och gr; I haven ju redan mina sner ibland
	eder.  Hittills r det jag som har varit eder ledare, frn min
	ungdom nda till denna dag.
012:003 Se har str jag, vittnen nu mot mig infr HERREN och infr hans
	smorde.  Har jag tagit ngons oxe, eller har jag tagit ngons
	sna?  Har jag frtryckt ngon eller vat vld mot ngon?  Har
	jag tagit mutor av ngon, fr att jag skulle se genom fingrarna
	med honom?  Jag vill d giva eder ersttning drfr.
012:004 De svarade: Du har icke frtryckt oss, du har icke vat vld
	mot oss; och frn ingen mnniska har du tagit ngot.
012:005 D sade han till dem: HERREN vare vittne mot -- eder, och hans
	smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit ngot
	i min hand.  De svarade: Ja, vare det s.

012:006 Samuel sade till folket: Ja, HERREN vare vittne, han som lt
	Mose och Aron uppst och frde edra fder upp ur Egyptens land.
012:007 S trden nu fram, fr att jag m g till rtta med eder infr
	HERREN angende allt gott som HERREN i sin rttfrdighet har
	gjort mot eder och mot edra fder.
012:008 Nr Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fder till
	HERREN, och HERREN snde Mose och Aron, som frde edra fder ut
	ur Egypten och lto dem bostta sig hr i landet.
012:009 Men nr de glmde HERREN, sin Gud, slde han dem i Siseras hand,
	hrhvitsmannens i Hasor, och i filisternas hand och i Moabs
	konungs hand, och dessa stridde mot dem.
012:010 Men d ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava
	vergivit HERREN och tjnat Baalerna och Astarterna; men rdda
	oss nu frn vra fienders hand, s vilja vi tjna dig.'
012:011 D snde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och
	rddade eder frn edra fienders hand runt omkring, s att I
	fingen bo i trygghet.
012:012 Men nr I sgen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder,
	saden I till mig: 'Nej, en konung mste regera ver oss', fastn
	det r HERREN, eder Gud, som r eder konung.
012:013 Och se, hr r nu den konung I haven utvalt, den som I haven
	begrt; se, HERREN har satt en konung ver eder.
012:014 Allenast man I nu frukta HERREN och tjna honom och hra hans
	rst och icke vara genstrviga mot HERRENS befallning.  Ja, bde
	I och den konung som regerar ver eder mn flja HERREN, eder
	Gud.
012:015 Men om I icke hren HERRENS rst, utan ren genstrviga mot
	HERRENS befallning, d skall HERRENS hand drabba eder likasom
	edra fder.
012:016 Trden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall gra
	infr edra gon.
012:017 Nu r ju tiden fr veteskrden; men jag vill ropa till HERREN
	att han m lta det dundra och regna.  S skolen I mrka och se
	huru mycket ont I haven gjort i HERRENS gon genom eder begran
	att f en konung.

012:018 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lt det dundra och
	regna p den dagen.  D betogs allt folket av stor fruktan fr
	HERREN och fr Samuel.
012:019 Och allt folket sade till Samuel: Bed fr dina tjnare till
	HERREN, din Gud, att vi icke m d, eftersom vi till alla vra
	andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begrt att f en
	konung.
012:020 Samuel sade till folket: Frukten icke.  Vl haven I gjort allt
	detta onda; men viken nu blott icke av ifrn HERREN, utan tjnen
	HERREN av allt edert hjrta.
012:021 Viken icke av; ty d fljen I tomma avgudar, som varken kunna
	hjlpa eller rdda, eftersom de ro allenast tomhet.
012:022 Ty HERREN skall icke frskjuta sitt folk, fr sitt stora namns
	skull, eftersom HERREN har behagat att gra eder till sitt
	folk.
012:023 Vare det ock fjrran ifrn mig att jag skulle s synda mot
	HERREN, att jag upphrde att bedja fr eder!  Jag vill fastmer
	lra eder den goda och rtta vgen.
012:024 Allenast frukten HERREN och tjnen honom troget av allt edert
	hjrta.  Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
012:025 Men om I gren vad ont r, s skolen bde I och eder konung
	frgs.
013:001 Saul hade varit konung ett r, och nr han nu regerade ver
	Israel p andra ret,
013:002 utvalde han t sig tre tusen mn ur Israel.  Av dessa hade Saul
	sjlv hos sig tv tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett
	tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin.  Men det vriga
	folket hade han ltit g hem, var och en till sin hydda.
013:003 Och Jonatan drpte filisternas fogde i Geba; och filisterna
	fingo hra det.  Men Saul lt stta i basun ver hela landet och
	sga: Detta m hebrerna hra.
013:004 S fick hela Israel hra omtalas att Saul hade drpt
	filisternas fogde, och att Israel drigenom hade blivit
	frhatligt fr filisterna.  Och folket bdades upp att flja
	Saul till Gilgal.
013:005 Under tiden hade filisterna frsamlat sig fr att strida mot
	Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk
	s talrikt som sanden p havets strand; och de drogo upp och
	lgrade sig vid Mikmas, ster om Bet-Aven.
013:006 D nu israeliterna sgo sig vara i nd, i det att folket svrt
	ansattes, gmde sig folket i grottor, i skogssnr och bland
	klippor, i fasta valv och i gropar.
013:007 Och somliga av hebrerna gingo ver Jordan in i Gads och Gileads
	land.  Men Saul var nnu kvar i Gilgal; och allt folket fljde
	honom med bvan.
013:008 Nr han nu hade vntat sju dagar, intill den tid Samuel hade
	bestmt men Samuel likvl icke kom till Gilgal, begynte folket
	skingra sig och g ifrn honom.
013:009 D sade Saul: Fren fram till mig brnnoffers- och
	tackoffersdjuren.  Drp frambar han brnnoffret.
013:010 Men just nr han hade slutat att frambra brnnoffret, kom
	Samuel.  D gick Saul honom till mtes fr att hlsa honom.
013:011 Men Samuel sade: Vad har du gjort!  Saul svarade: Nr jag sg
	att folket skingrade sig och gick ifrn mig, under det att du
	icke kom inom den bestmda tiden, fastn filisterna voro
	frsamlade vid Mikmas,
013:012 d tnkte jag: Nu komma filisterna hitned mot mig i Gilgal, och
	jag har nnu icke bnfallit infr HERREN.  D tog jag mod till
	mig och offrade brnnoffret.
013:013 Samuel sade till Saul: Du har handlat draktigt.  Du har icke
	hllit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle
	HERREN hava befst ditt konungadme ver Israel fr evig tid.
013:014 Men nu skall ditt konungadme icke bliva bestndande.  HERREN har
	skt sig en man efter sitt hjrta, och honom har HERREN
	frordnat till furste ver sitt folk, eftersom du icke har
	hllit vad HERREN bjd dig.

013:015 Drefter stod Samuel upp och gick frn Gilgal till Gibea i
	Benjamin.  Men Saul mnstrade det folk som fanns hos honom: vid
	pass sex hundra man.
013:016 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det
	folk som fanns hos dem, under det att filisterna hade lgrat
	sig vid Mikmas.
013:017 Och en hrskara, delad i tre hopar, drog ut ur filisternas lger
	fr att hrja: en hop tog vgen till Ofra i Sualslandet,
013:018 en hop tog vgen till Bet-Horon, och en hop tog vgen till det
	omrde som vetter t Seboimsdalen, t knen till.

013:019 Ingen smed fanns d i hela Israels land, ty filisterna fruktade
	att hebrerna skulle lta gra sig svrd eller spjut.
013:020 Och s mste en israelit alltid begiva sig ned till filisterna,
	om han ville lta vssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa
	eller sin skra,
013:021 nr det hade blivit ngot fel med eggen p skrorna eller
	plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller nr
	oxpikarnas uddar behvde rtas.
013:022 Hrav kom sig, att nr striden skulle st, ingen enda av Sauls
	och Jonatans folk hade ett svrd eller ett spjut; allenast Saul
	sjlv och hans son Jonatan hade sdana.

013:023 Men filisterna lto en utpost rycka fram till passet vid
	Mikmas.
014:001 S hnde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin
	vapendragare: Kom, lt oss g ver till filisternas utpost dr
	p andra sidan.  Men han omtalade det icke fr sin fader.
014:002 Saul vistades d vid Gibeas grns, under granattrdet i Migron,
	och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra
	man;
014:003 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till
	Pinehas, son till Eli, HERRENS prst i Silo, har d efoden.  Och
	folket visste icke om, att Jonatan hade gtt bort.
014:004 Men i passet, dr Jonatan skte g ver fr att komma till
	filisternas utpost, lg p vardera sidan en brant klippa; den
	ena hette Boses och den andra Sene.
014:005 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i
	sder, mitt emot Geba.
014:006 Och Jonatan sade till sin vapendragare: Kom, lt oss g ver
	till dessa oomskurnas utpost, kanhnda skall HERREN gra ngot
	fr oss.  Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f
	likasvl som genom mnga.
014:007 Hans vapendragare svarade honom: Gr allt vad du har i sinnet.
	G du stad; jag fljer dig vart du vill.
014:008 D sade Jonatan: Vlan, vi skola g ver till mnnen dr och
	laga s, att de f se oss.
014:009 Om de d sga till oss s: 'Stn stilla, till dess vi komma fram
	till eder', d skola vi stanna dr vi ro och icke stiga upp
	till dem.
014:010 Om de dremot sga s: 'Kommen hitupp till oss', d skola vi
	stiga ditupp, ty d har HERREN givit dem i vr hand; detta skall
	fr oss vara tecknet hrtill.
014:011 Nr nu de tv hade blivit synliga fr filisternas utpost, sade
	filisterna: Se, hebrerna krypa ut ur hlen dr de hava gmt
	sig.
014:012 Drp ropade utpostens manskap till Jonatan och hans
	vapendragare och sade: Kommen hitupp till oss, s skola vi vl
	lra eder!  D sade Jonatan till sin vapendragare: Flj mig
	ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.
014:013 Och Jonatan klttrade p hnder och ftter uppfr, och hans
	vapendragare fljde honom.  Och de fllo fr Jonatan; och hans
	vapendragare gick efter honom och gav dem ddsstten.
014:014 I det frsta anfallet nedgjorde s Jonatan och hans
	vapendragare vid pass tjugu mn, p en strcka av vid pass ett
	halvt plogland.
014:015 D uppstod frskrckelse i lgret p fltet och bland allt
	folket; utposterna och de som hade gtt ut fr att hrja grepos
	ock av frskrckelse.  Och marken darrade, s att en
	frskrckelse ifrn Gud uppstod.

014:016 Och Sauls vktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i
	upplsning, och att man sprang hit och dit.
014:017 D sade Saul till folket som han hade hos sig: Hllen mnstring
	och sen efter, vem som har gtt ifrn oss.  Nr de d hllo
	mnstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro
	dr.
014:018 D sade Saul till Ahia: Fr hit Guds ark.  Ty Guds ark fanns p
	den tiden bland Israels barn.
014:019 Medan Saul nnu talade med prsten, tilltog larmet i
	filisternas lger allt mer och mer.  D sade Saul till prsten:
	Lt det vara.
014:020 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig frsamlade sig
	och drogo till stridsplatsen; dr fingo de se att den ene hade
	lyft sitt svrd mot den andre, s att en mycket stor frvirring
	hade uppsttt.
014:021 Och de hebrer som sedan gammalt lydde under filisterna, och
	som hade dragit hitupp med dem och voro hr och dr i lgret,
	dessa slto sig nu ock till de israeliter som anfrdes av Saul
	och Jonatan.
014:022 Och nr de israeliter som hade gmt sig i Efraims bergsbygd
	hrde att filisterna flydde, satte alla dessa ocks efter dem
	och deltogo i striden.
014:023 S gav HERREN Israel seger p den dagen, och striden fortsattes
	nda bortom Bet-Aven.

014:024 Nr nu Israels mn p den dagen voro hrt anstrngda, band Saul
	folket med fljande ed: Frbannad vare den man som frtr ngon
	fda fre aftonen, och innan jag har tagit hmnd p mina
	fiender.  S smakade d ingen av folket ngon fda.
014:025 Och nr de allasammans kommo in i skogsbygden, lg honung p
	marken.
014:026 Men nr folket hade kommit in i skogsbygden och ftt se den
	utflutna honungen, vgade dock ingen fra handen upp till
	munnen, ty folket fruktade fr eden.
014:027 Jonatan dremot hade icke hrt, nr hans fader band folket med
	eden; drfr rckte han ut staven som han hade i sin hand och
	doppade dess nda i honungskakan, och frde s handen till
	munnen; d kunde hans gon ter se klart.
014:028 Men en man bland folket tog till orda och sade: Din fader har
	bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Frbannad vare den man
	som dag frtr ngon fda.'  Och folket var uttrttat.
014:029 Jonatan svarade: Min fader har drmed dragit olycka ver
	landet.  Sen huru klara mina gon hava blivit, drfr att jag
	smakade ngot litet av honungen hr.
014:030 Huru mycket mer, om folket i dag hade ftt ta sig mtta av
	bytet som de hade tagit frn sina fiender -- huru mycket strre
	skulle icke d filisternas nederlag hava blivit!
014:031 Emellertid slogo de filisterna p den dagen och frfljde dem
	frn Mikmas till Ajalon.  Och folket var mycket uttrttat.
014:032 Drfr kastade sig folket ver bytet och tog fr, oxar och
	kalvar och slaktade dem p marken; och folket t sedan kttet
	med blodet i.
014:033 Nr man berttade detta fr Saul och sade: Se, folket syndar
	mot HERREN genom att ta ktt med blodet i, utropade han: I
	haven handlat brottsligt.  Vltren nu fram till mig en stor
	sten.
014:034 Och Saul sade vidare: Gn ut bland folket och sgen till dem
	'Var och en fre fram till mig sin oxe och sitt fr, och slakten
	dem hr och ten; synden icke mot HERREN genom att ta kttet
	med blodet i.'  D frde allt folket, var och en med egen hand,
	om natten fram sina oxar och slaktade dem dr.
014:035 Och Saul byggde ett altare t HERREN; detta var det frsta
	altare som han byggde t HERREN.

014:036 Och Saul sade: Lt oss i natt draga ned och frflja
	filisterna och anstlla plundring bland dem, nda till dess det
	bliver dager i morgon, och lt oss laga s, att ingen av dem
	bliver kvar.  De svarade: Gr allt vad dig tckes.  Men prsten
	sade: Lt oss trda fram hit till Gud.
014:037 D frgade Saul Gud: Skall jag draga ned och frflja
	filisterna?  Vill du d giva dem i Israels hand?  Men han gav
	honom intet svar den dagen.
014:038 D sade Saul: Kommen hitfram, alla I folkets frnmsta mn, fr
	att I mn f veta och se vari den synd bestr, som i dag har
	blivit begngen.
014:039 Ty s sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den
	ock vore begngen av min son Jonatan, skall han dden d.  Men
	ingen bland allt folket svarade honom.
014:040 D sade han till hela Israel: Stllen I eder p ena sidan, s
	vill jag med min son Jonatan stlla mig p andra sidan.  Folket
	svarade Saul: Gr vad dig tckes.
014:041 Och Saul sade till HERREN, Israels Gud: Lt sanningen komma i
	dagen.  D trffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick
	fritt.
014:042 Saul sade: Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.  D
	trffades Jonatan av lotten.
014:043 Saul sade till Jonatan: Omtala fr mig vad du har gjort.  D
	omtalade Jonatan det fr honom och sade: Med ndan av staven
	som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade drp
	-- och s skall jag nu d!
014:044 Saul svarade: Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du mste
	dden d, Jonatan.
014:045 Men folket sade till Saul: Skulle Jonatan d, han som har
	frskaffat Israel denna stora seger?  Bort det!  S sant HERREN
	lever, icke ett hr frn hans huvud skall falla till jorden; ty
	med Guds hjlp har han i dag utfrt detta.  Och folket kpte
	Jonatan fri ifrn dden.
014:046 Och Saul drog hem, utan att vidare frflja filisterna;
	filisterna begvo sig ock hem till sitt.

014:047 Nr Saul nu hade tagit konungadmet ver Israel i besittning,
	frde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot
	Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot
	filisterna; och vart han vnde sig tuktade han dem.
014:048 Han gjorde mktiga ting och slog Amalek och rddade s Israel
	frn dess plundrares hand.
014:049 Sauls sner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans bda
	dttrar hette den ldre Merab och den yngre Mikal.
014:050 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter.  Hans hrhvitsman
	hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.
014:051 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro sner till
	Abiel.

014:052 Men kriget mot filisterna pgick hftigt, s lnge Saul
	levde.  Och varhelst Saul sg ngon rask och krigsduglig man tog
	han honom i sin tjnst.
015:001 Men Samuel sade till Saul: Det var mig HERREN snde att smrja
	dig till konung ver sitt folk Israel.  S hr nu HERRENS ord.
015:002 S sger HERREN Sebaot: Jag vill hemska Amalek fr det som han
	gjorde mot Israel, att han lade sig i vgen fr honom, nr han
	drog upp ur Egypten.
015:003 S drag nu stad och sl amalekiterna och giv dem till spillo,
	med allt vad de hava, och skona dem icke, utan dda bde mn och
	kvinnor, bde barn och spenabarn, bde fkreatur och fr, bde
	kameler och snor.
015:004 D bdade Saul upp folket och mnstrade dem i Telaim: tv hundra
	tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man frn Juda.

015:005 Nr Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhll i
	dalen.
015:006 Men till kainerna lt Saul sga: Skiljen eder frn
	amalekiterna och dragen ned, fr att jag icke m utrota eder
	tillsammans med dem.  I bevisaden ju barmhrtighet mot alla
	Israels barn, nr de drogo ut ur Egypten.  D skilde sig
	kainerna frn amalekiterna.
015:007 Och Saul slog amalekiterna och frfljde dem frn Havila fram
	emot Sur, som ligger ster om Egypten.
015:008 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fnga, och allt
	folket gav han till spillo, och han slog dem med
	svrdsegg.
015:009 Men Saul och folket skonade Agag, s ock det bsta och det nst
	bsta av fr och fkreatur jmte lammen, korteligen, allt som
	var av vrde; sdant ville de icke giva till spillo.  All boskap
	dremot, som var dlig och mager, gvo de till spillo.

015:010 D kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
015:011 Jag ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vnt
	sig bort ifrn mig och icke fullgjort mina befallningar.  Detta
	gick Samuel hrt till sinnes, och han ropade till HERREN hela
	den natten.
015:012 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick fr att mta
	Saul.  D blev det berttat fr Samuel att Saul hade kommit till
	Karmel och dr rest t sig en minnesstod, och att han sedan hade
	vnt om och dragit drifrn ned till Gilgal.
015:013 Nr nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Vlsignad
	vare du av HERREN.  Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.
015:014 Men Samuel sade: Vad r det d fr ett lte av fr som ljuder i
	mina ron, och vad r det fr ett lte av fkreatur som jag
	hr?
015:015 Saul svarade: Frn amalekiterna hava de frt dem med sig, ty
	folket skonade det bsta av fren och fkreaturen fr att offra
	det t HERREN, din Gud; men det vriga hava vi givit till
	spillo.
015:016 D sade Samuel till Saul: Hll nu upp, s vill jag frkunna fr
	dig vad HERREN i natt har talat till mig.  Han sade till honom:
	Tala.
015:017 Samuel sade: Se, fastn du var ringa i dina egna gon, har du
	blivit ett huvud fr Israels stammar, ty HERREN smorde dig till
	konung ver Israel.
015:018 Och HERREN snde dig stad och sade: 'G och giv till spillo
	amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du
	har frgjort dem.'
015:019 Varfr har du d icke hrt HERRENS rst, utan kastat dig ver
	bytet och gjort vad ont r i HERRENS gon?
015:020 Saul svarade Samuel: Jag har ju hrt HERRENS rst och gtt den
	vg p vilken HERREN har snt mig.  Jag har frt hit Agag,
	Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
015:021 Men folket tog av bytet far och fkreatur, det bsta av det
	tillspillogivna, fr att offra det t HERREN din Gud, i Gilgal.
015:022 D sade Samuel: Menar du att HERREN har samma behag till
	brnnoffer och slaktoffer som drtill att man hr HERRENS rst?
	  Nej, lydnad r bttre n offer,
	  och hrsamhet bttre n det feta av vdurar.
015:023   Ty genstrvighet r trolldomssynd,
	  och motspnstighet r avguderi och husgudsdyrkan.

	Eftersom du har frkastat HERRENS ord, har han ock frkastat
	dig, och du skall icke lngre vara konung.
015:024 Saul sade till Samuel: Jag har syndat drmed att jag har
	vertrtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag
	fruktade fr folket och lyssnade till deras ord.
015:025 Men frlt mig nu min synd, och vnd tillbaka med mig, s att
	jag fr tillbedja HERREN.
015:026 Samuel sade till Saul: Jag vnder icke tillbaka med dig; ty d
	du har frkastat HERRENS ord, har HERREN ock frkastat dig, s
	att du icke lngre fr vara konung ver Israel.
015:027 Nr nu Samuel vnde sig om fr att g, fattade han i hrnet p
	hans mantel, och den rycktes snder.
015:028 Och Samuel sade till honom: HERREN har i dag ryckt Israels
	konungarike frn dig och givit det t en annan, som r bttre n
	du.
015:029 Och den Hrlige i Israel ljuger icke och ngrar sig icke; ty han
	r icke en mnniska, s att han skulle kunna ngra sig.
015:030 Han svarade: Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den ran
	infr de ldste i mitt folk och infr Israel, att du vnder
	tillbaka med mig, s att jag fr tillbedja HERREN, din Gud.
015:031 D vnde Samuel tillbaka och fljde med Saul; och Saul tillbad
	HERREN.

015:032 Och Samuel sade: Fren fram till mig Agag, Amaleks konung.  D
	gick Agag med glatt mod fram till honom.  Och Agag sade: Vlan,
	snart r ddens bitterhet verstnden.
015:033 Men Samuel sade: Ssom ditt svrd har gjort kvinnor barnlsa s
	skall ock din moder bliva barnls framfr andra kvinnor.  Drp
	hgg Samuel Agag i stycken infr HERREN, i Gilgal.
015:034 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt
	hem i Sauls Gibea.
015:035 Och Samuel ville icke mer se Saul s lnge han levde, ty Samuel
	srjde ver Saul, eftersom HERREN ngrade att han hade gjort
	Saul till konung ver Israel.
016:001 Och HERREN sade till Samuel: Huru lnge tnker du srja ver
	Saul?  Jag har ju frkastat honom, ty jag vill icke lngre att
	han skall vara konung ver Israel.  Fyll ditt horn med olja och
	g stad jag vill snda dig till betlehemiten Isai, ty en av
	hans sner har jag utsett t mig till konung.
016:002 Men Samuel sade: Huru skall jag kunna g dit?  Om Saul fr hra
	det, s drper han mig.  HERREN svarade: Tag en kviga med dig
	och sg: 'Jag har kommit fr att offra t HERREN.'
016:003 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d sjlv
	lta dig veta vad du br gra, och du skall smrja t mig den
	jag sger dig.
016:004 Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s till Bet-Lehem
	Men nr de ldste i staden fingo se honom, blevo de frskrckta
	och frgade: Allt str vl rtt till?
016:005 Han svarade: Ja.  Jag har kommit fr att offra t HERREN.  Helgen
	eder och kommen med mig tid offret.  Och han helgade Isai och
	hans sner och inbjd dem till offret.

016:006 Nr de nu kommo dit och han fick se Eliab, tnkte han: Frvisso
	str HERRENS smorde hr infr honom.
016:007 Men HERREN sade till Samuel Skda icke p hans utseende och p
	hans hgvxta gestalt, ty jag har frkastat honom.  Ty det r
	icke ssom en mnniska ser; en mnniska ser p det som r fr
	gonen men HERREN ser till hjrtat.
016:008 D kallade Isai p Abinadab och lt honom g fram fr
	Samuel.  Men han sade: Icke heller denne har HERREN utvalt.
016:009 D lt Isai Samma g fram.  Men han sade: Icke heller denne har
	HERREN utvalt.
016:010 P detta stt lt Isai sju av sina sner g fram fr Samuel; men
	Samuel sade till Isai: HERREN har icke utvalt ngon av dessa.
016:011 Och Samuel frgade Isai: r detta alla ynglingarna?  Han
	svarade: nnu terstr den yngste, men han gr nu i vall med
	fren.  D sade Samuel till Isai: Snd stad och hmta hit
	honom, ty vi skola icke stta oss till bords, frrn han kommer
	hit.
016:012 D snde han stad och lt hmta honom, och han var ljusltt och
	hade skna gon och ett fagert utseende.  Och HERREN sade: St
	upp och smrj honom, ty denne r det.
016:013 D tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans
	brder; och HERRENS Ande kom ver David, frn den dagen och allt
	framgent.  Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.

016:014 Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrn Saul, kvaldes han av en
	ond ande frn HERREN.
016:015 D sade Sauls tjnare till honom: Eftersom en ond ande frn Gud
	kvljer dig,
016:016 m du, vr herre, tillsga dina tjnare, som st infr dig, att
	de ska upp en man som r kunnig i harpospel, p det att han m
	spela p harpan, nr den onde anden frn Gud kommer ver dig; s
	skall det bliva bttre med dig.
016:017 D sade Saul till sina tjnare: Sen eder fr min rkning om
	efter en man som r skicklig i strngaspel, och fren honom till
	mig.
016:018 En av mnnen svarade d och sade: Betlehemiten Isai har en son
	som jag har funnit vara kunnig i strngaspel, en kck stridsman
	och en frstndig man, drtill en fager man; och HERREN r med
	honom.
016:019 S snde d Saul bud till Isai och lt sga: Snd till mig din
	son David, som vaktar fren.
016:020 D tog Isai en sna, som han lastade med brd, vidare en
	vinlgel och en killing, och snde detta med sin son David till
	Saul.
016:021 S kom David till Saul och trdde i hans tjnst och blev honom
	mycket kr, s att han fick bliva hans vapendragare.
016:022 Och Saul snde till Isai och lt sga: Lt David stanna kvar i
	min tjnst, ty han har funnit nd fr mina gon.
016:023 Nr nu anden frn Gud kom ver Saul, tog David harpan och
	spelade; d knde Saul lindring, och det blev bttre med honom,
	och den onde anden vek ifrn honom.
017:001 Men filisterna frsamlade sina hrar till strid; de frsamlade
	sig vid det Soko som hr till Juda.  Och de lgrade sig mellan
	Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.
017:002 Saul och Israels mn hade ock frsamlat sig och lgrat sig i
	Terebintdalen; och de stllde upp sig till strid mot
	filisterna.
017:003 Filisterna stodo vid berget p ena sidan, och israeliterna
	stodo vid berget p andra sidan, s att de hade dalen emellan
	sig.
017:004 D framtrdde ur filisternas skaror en envigeskmpe vid namn
	Goljat, frn Gat; han var sex alnar och ett kvarter lng.
017:005 Han hade en kopparhjlm p sitt huvud och var kldd i ett
	fjllpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar
	koppar.
017:006 Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p
	sin rygg.
017:007 Skaftet p hans spjut liknade en vvbom, och spetsen p spjutet
	hll sex hundra siklar jrn.  Och hans skldbrare gick framfr
	honom.
017:008 Han trdde nu fram och ropade till Israels hr och sade till
	dem: Varfr dragen I ut och stllen upp eder till strid?  Jag
	str hr p filisternas vgnar, och I ren Sauls tjnare;
	vljen nu ut t eder en man som m komma hitned till mig.
017:009 Om han frmr strida mot mig och slr ned mig, s skola vi vara
	eder underdniga; men om jag bliver hans verman och slr ned
	honom, s skolen I vara oss underdniga och tjna oss.
017:010 Och filisten sade ytterligare: Jag har i dag smdat Israels
	hr.  Skaffen nu hit ngon, s att vi f strida med varandra!
017:011 D Saul och hela Israel hrde dessa filistens ord, blevo de
	gripna av frfran och stor fruktan.

017:012 Men David var son till den omtalade efratiten frn Bet-Lehem i
	Juda, som hette Isai och hade tta sner; denne var p Sauls tid
	en gammal man vid framskriden lder.
017:013 Nu hade Isais tre ldsta sner dragit stad och fljt med Saul
	ut i kriget.  Av dessa hans tre sner, som hade dragit ut i
	kriget, hette den frstfdde Eliab, hans andre son Abinadab och
	den tredje Samma.
017:014 David var den yngste.  De tre ldsta hade nu fljt med Saul.
017:015 Men David lmnade understundom Saul och gick hem fr att vakta
	sin faders fr i Bet-Lehem.
017:016 Och filisten kom fram bde bittida och sent; i fyrtio dagar kom
	han och stllde sig dr.
017:017 Nu sade Isai en gng till sin son David: Tag fr dina brders
	rkning en efa av dessa rostade ax jmte dessa tio brd, och
	skaffa detta skyndsamt till dina brder i lgret.
017:018 Och dessa tio ostar skall du fra till deras verhvitsman.  Du
	skall se efter, om det str vl till med dina brder, och begra
	av dem en mottagningspant.
017:019 Saul och de och alla Israels mn ro nmligen i Terebintdalen
	och strida mot filisterna.

017:020 Bittida fljande morgon verlmnade David fren t en vaktare,
	tog med sig vad han skulle och begav sig stad, ssom Isai hade
	bjudit honom.  Nr han kom fram till vagnborgen, hov hren, som
	d skulle draga ut i slagordning, upp sitt hrskri.
017:021 Och Israel och filisterna stllde upp sig i slagordning mot
	varandra.
017:022 D lmnade David ifrn sig sakerna t trossvaktaren och skyndade
	bort till hren; och nr han kom dit, hlsade han sina brder.
017:023 Under det att han talade med dem, trdde nu envigeskmpen, han
	som hette Goljat, filisten ifrn Gat, fram ur filisternas hr
	och talade ssom frut; och David hrde det.
017:024 Och alla Israels mn flydde fr mannen, nr de fingo se honom
	och fruktade storligen.
017:025 Och Israels mn sade: Sen I mannen dr, som nu trder upp?  Han
	trder upp fr att smda Israel.  Men den man som slr ned honom
	vill konungen begva med stor rikedom, och t honom vill han
	giva sin dotter, och hans faders hus vill han gra skattefritt i
	Israel.
017:026 Och David sade till de man som stodo bredvid honom: Vad fr den
	man som slr ned denne filist och drmed tager bort sdan
	smlek frn Israel?  Ty vem r denne oomskurne filist, som vgar
	smda den levande Gudens hr?
017:027 Folket upprepade d fr honom det som nyss hade blivit sagt; de
	sade: Detta fr den man som slr ned honom.
017:028 Men Eliab, hans ldste broder, hrde huru han talade med mnnen;
	d upptndes Eliabs vrede mot David, och han sade: Varfr har
	du kommit hitned, och t vem har du verlmnat den lilla
	frhjorden dr i knen?  Jag knner ditt vermod och ditt hjrtas
	ondska; fr att se p striden r det som du har kommit hitned.
017:029 David svarade: Vad har jag d gjort?  Det var ju allenast en
	frga.
017:030 Sedan vnde han sig ifrn honom till en annan och upprepade sin
	frga, och folket gav honom samma svar som frut.
017:031 Men vad David hade talat blev bekant; och man berttade det fr
	Saul, och denne lt hmta honom.

017:032 Och David sade till Saul: M ingen lta sitt mod falla.  Din
	tjnare vill g stad och strida mot denne filist.
017:033 Saul sade till David: Icke kan du g stad mot denne filist
	och strida mot honom; du r du ju allenast en yngling, och han
	r en stridsman allt ifrn ungdomen.
017:034 Men David svarade Saul: Din tjnare har gtt i vall med sin
	faders fr; om d ett lejon eller en bjrn kom och tog bort ett
	fr av hjorden,
017:035 s fljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet
	ur munnen p det; och om det d reste sig upp mot mig, s
	fattade jag det i skgget och slog ned det och ddade det.
017:036 Har nu din tjnare slagit ned bde lejon och bjrn, s skall det
	g denne oomskurne filist ssom det gick vart och ett av dessa
	djur, ty han har smdat den levande Gudens hr.
017:037 Och David sade ytterligare: HERREN, som rddade mig undan lejon
	och bjrn, han skall ock rdda mig undan denne filist.  D sade
	Saul till David: G d stad; HERREN skall vara med dig.
017:038 Och Saul kldde p David sina egna klder och satte en
	kopparhjlm p hans huvud och kldde p honom ett pansar.
017:039 Och David omgjordade sig med hans svrd utanp klderna och
	prvade p att g drmed, ty han hade aldrig frskt ngot
	sdant.  Och David sade till Saul: Jag kan icke g s kldd, ty
	jag har aldrig frskt sdant.  Drp lade David det av sig.
017:040 Och han tog sin stav i handen och valde ut t sig fem slta
	stenar ur bcken och lade dem i sin herdevska och i barmen, och
	tog sin slunga i handen; drefter gick han fram mot filisten.
017:041 Och filisten gick framt och kom David allt nrmare, och hans
	skld brare gick framfr honom.
017:042 D nu filisten sg upp och fick se David, fraktade han honom;
	ty denne var nnu en yngling, ljusltt och skn.
017:043 Och filisten sade till David: Menar du att jag r en hund,
	eftersom du kommer emot mig med kppar?  Och filisten
	frbannade David, i det han svor vid sina gudar.
017:044 Sedan sade filisten till David: Kom hit till mig, s skall jag
	giva ditt ktt t himmelens fglar och t markens djur.
017:045 David svarade filisten: Du kommer mot mig med svrd och spjut
	och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som
	r Israels hrs Gud, den hrs som du har smdat.
017:046 HERREN skall denna dag verlmna dig i min hand, s att jag
	skall sl ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall
	denna dag giva de filisteiska krigarnas dda kroppar t
	himmelens fglar och t jordens vilda djur; s skola alla lnder
	frnimma att Israel har en Gud.
017:047 Och hela denna hop skall frnimma att det icke r genom svrd
	och spjut som HERREN giver seger; ty striden r HERRENS, och han
	skall giva eder i vr hand.

017:048 Nr d filisten gjorde sig redo och gick framt och nrmade sig
	David, sprang David med hast fram mot hren, filisten till
	mtes.
017:049 Och David stack sin hand i vskan och tog drur en sten och
	slungade och trffade filisten i pannan; och stenen trngde in
	i pannan, s att han fll omkull med ansiktet mot jorden.
017:050 S vervann David filisten med slunga och sten och slog
	filisten till dds,
017:051 utan att David drvid hade ngot svrd i sin hand.  Sedan sprang
	David fram och stllde sig invid filisten och fattade i hans
	svrd; och nr han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom
	ddsstten och hgg av hans huvud drmed.  Nr filisterna nu
	sgo att deras kmpe var dd, flydde de.
017:052 Men Israels och Juda man stodo upp och hjde ett hrskri och
	frfljde filisterna nda dit dr vgen gr till Gai, och nda
	intill Ekrons portar; och filister fllo och lgo slagna p
	vgen till Saaraim, och sedan nda till Gat och nda till Ekron.
017:053 Sedan Israels barn slunda hftigt hade frfljt filisterna,
	vnde de tillbaka och plundrade deras lger.
017:054 Och David tog filistens huvud och frde det till Jerusalem, men
	hans vapen lade han i sitt tlt.

017:055 Nr Saul sg David g ut mot filisten, frgade han
	hrhvitsmannen Abner: Vems son r denne yngling, Abner?  Abner
	svarade: S sant du lever, konung, jag vet det icke.
017:056 D sade konungen: Hr d efter, vems son den unge mannen r.
017:057 Nr sedan David vnde tillbaka, efter att hava slagit ihjl
	filisten, tog Abner honom med sig och frde honom infr Saul,
	medan han nnu hade filistens huvud i sin hand.
017:058 D sade Saul till honom: Vems son r du, yngling David
	svarade: Din tjnare Isais, betlehemitens, son.
018:001 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fste sig
	Jonatans hjrta s vid Davids hjrta, att Jonatan hade honom
	lika kr som sitt eget liv.
018:002 Och Saul tog honom till sig p den dagen och lt honom icke mer
	vnda tillbaka till sin faders hus.
018:003 Och Jonatan slt ett frbund med David, d han nu hade honom
	lika kr som sitt eget liv.
018:004 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p sig och gav den
	t David, s ock sina vriga klder, nda till sitt svrd, sin
	bge och sitt blte
018:005 Och nr David drog ut, hade han framgng verallt dit Saul snde
	honom; Saul satte honom drfr ver krigsfolket.  Och allt folket
	fann behag i honom, ocks de som voro Sauls tjnare.

018:006 Och nr de kommo hem, d David vnde tillbaka, efter att hava
	slagit ned filisten, gingo kvinnorna ut frn alla Israels
	stder, under sng och dans, fr att mta konung Saul med jubel,
	med pukor och trianglar.
018:007 Och kvinnorna sjngo med frjd slunda:
	  Saul har slagit sina tusen,
	  men David sina tio tusen.

018:008 D blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han
	sade: t David hava de givit tio tusen, och t mig hava de
	givit tusen; nu fattas honom allenast konungadmet.
018:009 Och Saul sg med ont ga p David frn den dagen och allt
	framgent.

018:010 Dagen drefter kom en ond ande frn Gud ver Saul, s att han
	rasade i sitt hus; men David spelade p harpan, ssom han
	dagligen plgade.  Och Saul hade sitt spjut i handen.
018:011 Och Saul svngde spjutet och tnkte: Jag skall spetsa David
	fast vid vggen.  Men David bjde sig undan fr honom, tv
	gnger.

018:012 Och Saul fruktade fr David, eftersom HERREN var med honom,
	sedan han hade vikit ifrn Saul.
018:013 Drfr avlgsnade Saul honom ifrn sig, i det att han gjorde
	honom till verhvitsman i sin hr; han blev s folkets ledare
	och anfrare.
018:014 Och David hade framgng p alla sina vgar, och HERREN var med
	honom.
018:015 D nu Saul sg att han hade s stor framgng, fruktade han honom
	n mer.
018:016 Men hela Israel och Juda hade David kr, eftersom han var deras
	ledare och anfrare.

018:017 Och Saul sade till David: Se, min ldsta dotter, Merab, vill
	jag giva dig till hustru; skicka dig allenast ssom en tapper
	man i min tjnst, och fr HERRENS krig.  Ty Saul tnkte: Min
	hand m icke drabba honom, filisternas hand m drabba honom.
018:018 Men David svarade Saul: Vem r jag, vilka hava mina
	levnadsfrhllanden varit, och vad r min faders slkt i Israel,
	eftersom jag skulle bliva konungens mg?
018:019 Nr tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits t
	David, blev hon emellertid given till hustru t meholatiten
	Adriel.  --
018:020 Men Sauls dotter Mikal hade David kr.  Och nr man omtalade
	detta fr Saul, behagade det honom.
018:021 Saul tnkte nmligen: Jag skall giva henne t honom, fr att
	hon m bliva honom en snara, s att filisternas hand drabbar
	honom.  Och Saul sade till David: Fr andra gngen kan du nu
	bliva min mg.
018:022 Och Saul bjd sina tjnare att de hemligen skulle tala s med
	David: Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjnare
	hava dig kr; du hr nu bliva konungens mg.
018:023 Och Sauls tjnare talade dessa ord i Davids ron.  Men David
	sade: Tyckes det eder vara en s ringa sak att bliva konungens
	mg?  Jag r ju en fattig och ringa man.
018:024 Detta omtalade Sauls tjnare fr honom och sade: S har David
	sagt.
018:025 D tillsade Saul dem att de skulle sga s till David: Konungen
	begr ingen annan brudgva n frhudarna av ett hundra
	filister, fr att hmnd s m tagas p konungens fiender.  Saul
	hoppades nmligen att han skulle f David flld genom
	filisternas hand.
018:026 Nr s hans tjnare omtalade fr David vad han hade sagt, ville
	David grna p det villkoret bliva konungens mg; och innan
	tiden nnu var frlupen,
018:027 stod David upp och drog stad med sina mn och slog av
	filisterna tv hundra man.  Och David tog deras frhudar med
	sig, och fulla antalet blev verlmnat t konungen, fr att han
	skulle bliva konungens mg.  Och Saul gav honom s sin dotter
	Mikal till hustru.
018:028 Men Saul sg och frstod att HERREN var med David; Och Sauls
	dotter Mikal hade honom kr.
018:029 D fruktade Saul nnu mer fr David, och s blev Saul Davids
	fiende fr hela livet.

018:030 Men filisternas furstar drogo i flt; och s ofta de drogo ut,
	hade David strre framgng n ngon annan av Sauls tjnare, s
	att hans namn blev mycket bermt.
019:001 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjnare om
	att dda David; men Sauls son Jonatan var David mycket
	tillgiven.
019:002 Drfr omtalade Jonatan detta fr David och sade: Min fader
	Saul sker att dda dig.  Tag dig allts till vara i morgon och
	hll dig gmd p ngon plats dr du kan vara dold.
019:003 Men sjlv vill jag g ut och stlla mig bredvid min fader p
	marken, dr du r, och jag vill tala om dig med min fader; om
	jag d mrker ngot, skall jag sedan omtala det fr dig.
019:004 Och Jonatan talade till Davids bsta med sin fader Saul och sade
	till honom: Konungen m icke frsynda sig p sin tjnare David
	ty han har icke frsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort
	har varit till stort gagn fr dig.
019:005 Han tog ju sin sjl i sin hand och slog ned filisten, och
	HERREN gav s hela Israel en stor seger; du har sjlv sett det
	och glatt dig drt.  Varfr skulle du d frsynda dig p
	oskyldigt blod genom att dda David utan sak?
019:006 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: S sant
	HERREN lever, han skall icke ddas.
019:007 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade fr
	honom allt som hade blivit sagt.  Drefter frde Jonatan David
	till Saul, och han var i hans tjnst ssom frut.

019:008 Nr s kriget ter begynte, drog David ut och stridde mot
	filisterna och tillfogade dem ett stort nederlag, s att de
	flydde fr honom.

019:009 Men en ond ande frn HERREN kom ver Saul, dr han satt i sitt
	hus med spjutet i handen, under det att David spelade p harpan.
019:010 D skte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vggen; men
	denne vek undan fr Saul, s att han allenast sttte spjutet in
	i vggen.  Och David flydde och kom undan samma natt.
019:011 Emellertid snde Saul till Davids hus ngra mn med uppdrag att
	vakta p honom och att sedan om morgonen dda honom.  Men Mikal,
	Davids hustru, omtalade detta fr honom och sade: Om du icke i
	natt rddar ditt liv, s r du i morgon ddens man.
019:012 Drefter slppte Mikal ned David genom fnstret; och han begav
	sig p flykten och kom s undan.
019:013 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sngen och satte
	myggntet av gethr ver huvudgrden och hljde tcket ver
	honom.
019:014 Nr sedan Saul snde sina mn med uppdrag att hmta David, sade
	hon: Han r sjuk.
019:015 D snde Saul dit mnnen med uppdrag att skaffa sig tilltrde
	till David sjlv och sade: Bren honom i sngen hitupp till
	mig, s att jag fr dda honom.
019:016 Men nr mnnen kommo in, fingo de se att det var husguden som
	lg i sngen, med myggntet ver huvudgrden.
019:017 D sade Saul till Mikal: Varfr har du s bedragit mig och
	slppt min fiende, s att han har kommit undan?  Mikal svarade
	Saul: Han sade till mig: 'Slpp mig; eljest ddar jag dig.'

019:018 Nr David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till
	Samuel i Rama och omtalade fr denne allt vad Saul hade gjort
	honom.  Och han och Samuel gingo till Najot och stannade dr.
019:019 Och det blev berttat fr Saul att David var i Najot vid Rama.
019:020 D snde Saul dit ngra mn med uppdrag att hmta David.  Men nr
	Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk
	hnryckning, och fingo se Samuel st dr ssom deras anfrare,
	kom Guds Ande ver dem, s att ocks de fattades av hnryckning.
019:021 Nr man omtalade detta fr Saul, snde han dit andra mn; men
	ocks de fattades av hnryckning.  Och nr han d ytterligare,
	fr tredje gngen, snde dit mn med samma uppdrag, fattades
	ocks dessa av hnryckning.
019:022 D begav han sig sjlv till Rama; och nr han kom till den stora
	brunnen i Seku, frgade han: Var ro Samuel och David?  Man
	svarade: De ro i Najot vid Rama.
019:023 D begav han sig dit, till Najot vid Rama.  Men Guds Ande kom
	ocks ver honom, s att han hela vgen gick i profetisk
	hnryckning, nda till dess att han kom fram till Najot vid
	Rama.
019:024 D kastade ocks han av sig sina klder, i det att ocks han
	blev fattad av hnryckning infr Samuel; och han fll ned och
	lg dr naken hela den dagen och hela natten.  Drfr plgar man
	sga: r ock Saul bland profeterna?

020:001 Men David flydde frn Najot vid Rama och kom till Jonatan och
	sade: Vad har jag gjort?  Vilken missgrning, vilken synd har
	jag begtt mot dig fader, eftersom han str efter mitt liv?
020:002 Han svarade honom: Bort det!  Du skall icke d.  Min fader gr
	ju intet, varken ngot viktigt eller ngot oviktigt, utan att
	uppenbara det fr mig.  Varfr skulle d min fader dlja detta
	fr mig?  Nej, s skall icke ske.
020:003 Men David betygade ytterligare med ed och sade: Din fader vet
	vl att jag har funnit nd fr dina gon; drfr tnker han:
	'Jonatan skall icke f veta detta, p det att han icke m bliva
	bedrvad.'  Men s sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever:
	det r icke mer n ett steg mellan mig och dden.
020:004 D sade Jonatan till David: Vadhelst du nskar skall jag gra
	fr dig.
020:005 David sade till Jonatan: I morgon r ju nymnad, och jag skulle
	d rtteligen sitta till bords med konungen; men lt mig nu g
	och gmma mig ute p marken till i vermorgon afton.
020:006 Om d din fader saknar mig, s sg: 'David utbad sig tillstnd
	av mig att f gra ett hastigt besk i sin stad, Bet-Lehem, dr
	hela slkten nu firar sin rliga offerfest.'
020:007 Om han d sger: 'Gott!', s kan din tjnare vara trygg.  Men om
	han bliver vred, s mrker du drav att han har beslutit min
	ofrd.
020:008 Visa s din nd mot din tjnare, eftersom du har ltit din
	tjnare ing ett HERRENS frbund med dig.  Men om det finnes
	ngon missgrning hos mig, s dda mig du, ty varfr skulle du
	fra mig till din fader?
020:009 D sade Jonatan: Bort det!  Om jag mrker att min fader har
	beslutit att lta ofrd komma ver dig, skall jag frvisso
	omtala det fr dig.
020:010 Men David sade till Jonatan: Vem skall omtala fr mig detta,
	eller sga mig om din fader giver dig ett hrt svar?
020:011 Jonatan sade till David: Kom, lt oss g ut p marken.  Och de
	gingo bda ut p marken.

020:012 Och Jonatan sade till David: Vid HERREN Israels Gud: om jag
	finner att det lter gott fr David, nr jag i morgon eller i
	vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s skall jag
	frvisso snda bud till dig och uppenbara det fr dig.
020:013 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, sframt min
	fader stundar din ofrd, icke uppenbarar det fr dig och lter
	dig komma undan, s att du fr g dina frde i trygghet.  Och
	HERREN vare d med dig, ssom han har varit med min fader.
020:014 Och nog skall du vl, om jag d nnu r i livet, ja, nog skall
	du vl bevisa barmhrtighet mot mig, ssom HERREN r barmhrtig,
	s att jag slipper att d?
020:015 Icke skall du vl ngonsin taga bort din barmhrtighet frn mitt
	hus, icke ens d nr HERREN har tagit bort alla Davids fiender
	ifrn jorden?
020:016 Jonatan slt d ett frbund med Davids hus; och HERREN utkrvde
	sedan av Davids fiender vad de hade frskyllt.
020:017 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin krlek till honom,
	ty han hade honom lika kr som han hade sitt eget liv;
020:018 Jonatan sade till honom: I morgon r nymnad, och du skall d
	saknas, ty din plats kommer ju att st tom.
020:019 Men g i vermorgon skyndsamt ned till den plats dr du gmde
	dig den dag d ogrningen skulle hava skett, och uppehll dig
	bredvid Eselstenen.
020:020 Jag vill d sjlv i dess nrhet avskjuta mina tre pilar, ssom
	skte jag till mls.
020:021 Sedan skall jag skicka min tjnare att g och ska upp
	pilarna.  Om jag d sger till tjnaren: Se, pilarna ligga bakom
	dig, nrmare hitt', s tag du upp dem och kom fram, ty d kan
	du vara trygg och ingenting r p frde, s sant HERREN lever.
020:022 Men om jag sger s till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga
	framfr dig, lngre bort', s g dina frde, ty d snder HERREN
	dig bort.
020:023 Och i frga om det som jag och du nu hava talat, r HERREN
	vittne mellan mig och dig till evig tid.
020:024 Och David gmde sig ute p marken.  Och nr nymnaden var inne,
	satte konungen sig till bords fr att ta.
020:025 Konungen satte sig p sin vanliga sittplats, platsen vid vggen;
	och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida.  Men
	Davids plats stod tom.
020:026 Saul sade dock intet den dagen, ty han tnkte: Ngot har hnt
	honom; han r nog icke ren, skerligen r han icke ren.
020:027 Men nr Davids plats stod tom ocks dagen efter nymnadsdagen,
	dagen drefter, sade Saul till sin son Jonatan: Varfr har
	Isais son varken i gr eller i dag kommit till mltiden?
020:028 Jonatan svarade Saul: David utbad sig tillstnd av mig att f
	g till Bet-Lehem;
020:029 han sade: 'Lt mig g, ty vi fira en slktofferfest i staden,
	och min broder har sjlv bjudit mig att komma; om jag har funnit
	nd fr dina gon, s lt mig nu slippa hrifrn fr att beska
	mina brder.'  Drfr har han icke kommit till konungens bord.
020:030 D upptndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom:
	Du son till en otuktig kvinna!  Visste jag d icke att du hade
	funnit behag i Isais son, till skam fr dig sjlv och till skam
	fr din moders blygd!
020:031 Ty s lnge Isais son lever p jorden, r varken du eller din
	konungamakt sker.  Snd drfr nu stad och lt hmta honom hit
	till mig, ty han r ddens barn.
020:032 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: Varfr
	skall han ddas?  Vad har han gjort?
020:033 D svngde Saul spjutet mot honom fr att genomborra honom; och
	nu mrkte Jonatan att hans fader hade beslutit att dda David.
020:034 Och Jonatan stod upp frn bordet i vredesmod och t intet p den
	andra nymnadsdagen, ty han var bedrvad fr Davids skull,
	drfr att hans fader hade gjort sdan ortt mot denne.

020:035 Fljande morgon gick Jonatan ut p marken, vid den tid han hade
	utsatt fr David; och han hade en liten gosse med sig.
020:036 Och han sade till gossen: Spring och sk reda p pilarna som
	jag skjuter av.  Medan nu gossen sprang, skt han pilen ver
	honom.
020:037 Och nr gossen kom till det stlle dit Jonatan hade avskjutit
	pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: Pilen ligger ju
	framfr dig, lngre bort.
020:038 Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: Fort, skynda dig,
	stanna icke!  Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen
	och kom till sin herre.
020:039 Men gossen visste icke varom frga var; allenast Jonatan och
	David visste det.
020:040 Och Jonatan lmnade sina vapen t gossen som han hade med sig
	och sade till honom: G och br dem in i staden.
020:041 Men sedan gossen hade gtt, reste David sig upp p sdra sidan;
	och han fll ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig tre
	gnger; och de kysste varandra och grto med varandra, och David
	grt verljutt.
020:042 Och Jonatan sade till David: G i frid.  Blive det ssom vi bda
	svuro vid HERRENS namn, nr vi sade: 'HERREN vare vittne mellan
	mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig
	tid.'
020:043 Sedan stod han upp och gick sina frde, men Jonatan gick in i
	staden igen.
021:001 Och David kom till prsten Ahimelek i Nob.  Men Ahimelek blev
	frskrckt, nr han fick se David, och frgade honom: Varfr
	kommer du ensam och har ingen med dig?
021:002 David svarade prsten Ahimelek: Konungen har givit mig ett
	uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen fr veta ngot om det
	uppdrag vari jag snder dig, och som jag har givit dig.'  Och
	mina mn har jag visat till det och det stllet.
021:003 Giv mig nu vad du har till hands, fem brd eller vad som kan
	finnas.
021:004 Prsten svarade David och sade Vanligt brd har jag icke till
	hands; allenast heligt brd finnes -- om eljest dina mn hava
	avhllit sig frn kvinnor.
021:005 David svarade prsten och sade till honom: Ja, sannerligen,
	kvinnor hava p sista tiden varit skilda frn oss; nr jag drog
	stad, voro ock mina mns tillhrigheter heliga.  Drfr, om
	ocks vrt frehavande r av helt vanligt slag, r det dock i
	dag heligt, vad vra tillhrigheter angr.
021:006 D gav prsten honom av det heliga; ty dr fanns icke ngot
	annat brd n skdebrden, som hade legat infr HERRENS ansikte,
	men som man hade burit undan, fr att lgga fram nybakat brd
	samma dag det gamla togs bort.
021:007 Men dr befann sig den dagen en av Sauls tjnare, som var satt i
	frvar infr HERREN, en edom vid namn Doeg, den frnmste av
	Sauls herdar.
021:008 Och David frgade Ahimelek ytterligare: Har du icke hr till
	hands ngot spjut eller ngot svrd?  Ty varken mitt svrd eller
	mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag
	krvde s stor skyndsamhet.
021:009 Prsten svarade: Jo, det svrd som har tillhrt filisten
	Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes,
	inhljt i ett klde, dr bakom efoden.  Vill du taga det med dig,
	s tag det; ty ngot annat n det har jag icke.  David sade:
	Dess like finnes icke; giv mig det.

021:010 Och David stod upp och flydde samma dag fr Saul och kom till
	Akis, konungen i Gat.
021:011 Men Akis' tjnare sade till honom: Detta r ju David, landets
	konung!  Det r ju till dennes ra man sjunger s under dansen:
	  'Saul har slagit sina tusen,
	  men David sina tio tusen.'

021:012 David lade mrke till dessa ord, och han begynte storligen
	frukta fr Akis, konungen i Gat.
021:013 Drfr stllde han sig vansinnig infr deras gon och betedde
	sig ssom en ursinnig, nr de ville fasthlla honom, och ritade
	p drrarna i porten och lt spotten rinna ned i sitt skgg.
021:014 D sade Akis till sina tjnare: I sen ju huru vanvettigt mannen
	beter sig.  Varfr fren I honom till mig?
021:015 Har jag d sdan brist p vanvettiga mnniskor, att I behvden
	fra denne hit, fr att han skulle bete sig vanvettigt infr
	mig?  Skulle en sdan f komma in i mitt hus?
022:001 D begav sig David drifrn och flydde undan till Adullams
	grotta.  Och nr hans brder och hela hans faders hus fingo hra
	detta, kommo de ditned till honom.
022:002 Och till honom frsamlade sig alla slags mn som voro i ngot
	trngml, alla som ansattes av fordringsgare och alla
	missnjda, och han blev deras hvding; vid pass fyra hundra man
	slto sig s till honom.
022:003 Drifrn begav sig David till Mispe i Moab.  Och han sade till
	konungen i Moab: Lt min fader och min moder f komma hitver
	och vara hos eder till dess jag fr veta vad Gud vill gra med
	mig.
022:004 Och han frde dem fram infr konungen i Moab; och de fingo
	stanna hos denne, s lnge David var p borgen.
022:005 Men profeten Gad sade till David: Du skall icke stanna hr p
	borgen; drag bort hrifrn och begiv dig in i Juda land.  D
	drog David bort drifrn och kom till Heretskogen.

022:006 Och Saul fick hra att man hade ftt spaning p David och de mn
	som voro med honom.  D nu Saul en dag satt i Gibea under
	tamarisken p hjden, med sitt spjut i handen, under det att
	alla hans tjnare stodo omkring honom,
022:007 sade han till sina tjnare, dr de stodo omkring honom: Hren,
	I benjaminiter.  Skall d ocks Isais son t eder alla giva
	krar och vingrdar och gra eder alla till ver- och
	underhvitsmn?
022:008 Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har
	uppenbarat fr mig att min son har slutit frbund med Isais
	son.  Ingen av eder bekymrar sig s mycket om mig, att han har
	uppenbarat det fr mig.  Min son har ju uppeggat min tjnare till
	att stmpla mot mig, ssom nu sker.
022:009 Edomen Doeg, som ock stod dr bland Sauls tjnare, svarade d
	och sade: Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs
	son, i Nob.
022:010 Denne frgade d HERREN fr honom och gav honom reskost; han gav
	honom ock filisten Goljats svrd.

022:011 D snde konungen och lt kalla till sig prsten Ahimelek,
	Ahitubs son, och hela hans faders hus, prsterna i Nob.  Och de
	kommo alla till konungen.
022:012 D sade Saul: Hr mig, du Ahitubs son.  Han svarade: Jag hr
	dig, min herre.
022:013 Saul sade till honom: Varfr haven I sammansvurit eder mot mig,
	du och Isais son, i det att du har givit honom brd och svrd
	och frgat Gud fr honom, s att han skulle kunna stta sig upp
	mot mig och stmpla mot mig, ssom nu sker?
022:014 Ahimelek svarade konungen och sade: Vem bland alla dina tjnare
	r vl s betrodd som David, han som drtill r konungens mg
	och hvding fr din livvakt och hgt rad i ditt hus?
022:015 r det d nu fr frsta gngen som jag har frgat Gud fr honom?
	Bort det!  Icke m konungen lgga mig, sin tjnare, och hela min
	faders hus ngot till last, ty din tjnare visste alls intet om
	allt detta.
022:016 Men konungen sade: Du mste dden d, Ahimelek, du sjlv och
	hela din faders hus.
022:017 Och konungen sade till drabanterna som stodo dr omkring honom:
	Trden fram och dden HERRENS prster; ty ocks de hlla med
	David; och fastn de visste att han flydde, uppenbarade de det
	icke fr mig.  Men konungens tjnare ville icke utrcka sina
	hnder till att stta ned HERRENS prster.
022:018 D sade konungen till Doeg: Trd du fram och stt ned
	prsterna.  Edomen Doeg trdde d fram och sttte ned prsterna
	och ddade p den dagen ttiofem mn som buro linne-efod.
022:019 Och invnarna i prststaden Nob blevo slagna med svrdsegg, bde
	mn och kvinnor, bde barn och spenabarn; ocks fkreatur, snor
	och fr blevo slagna med svrdsegg.
022:020 Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar,
	kom undan, och denne flydde bort till David.
022:021 Och Ebjatar omtalade fr David att Saul hade drpt HERRENS
	prster.
022:022 D sade David till Ebjatar: Jag frstod redan d att edomen
	Doeg, eftersom han var dr, skulle omtala allt fr Saul.  Det r
	jag som r orsaken till att hela din faders hus har frgtts.
022:023 Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som str efter mitt liv,
	han str ock efter ditt liv.  Hos mig r du i gott frvar.
023:001 Och man berttade fr David: Filisterna hlla nu p att
	belgra Kegila, och de plundra logarna.
023:002 D frgade David HERREN: Skall jag draga stad och sl dessa
	filister?  HERREN svarade David: Drag stad och sl
	filisterna och frls Kegila.
023:003 Men Davids mn sade till honom: Vi leva ju i fruktan redan hr
	i Juda.  Och nu skulla vi drtill draga stad till Kegila, mot
	filisternas hr!
023:004 D frgade David HERREN nnu en gng, och HERREN svarade honom
	och sade: St upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva
	filisterna i din hand.
023:005 D drog David med sina mn till Kegila och stridde mot
	filisterna och frde bort deras boskap och tillfogade dem ett
	stort nederlag.  S frlste David invnarna i Kegila.

023:006 Nr Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, frde
	han efoden med sig ditned.

023:007 Och det blev berttat fr Saul att David hade dragit in i
	Kegila.  D sade Saul: Gud har frkastat honom och givit honom i
	min hand, ty han har sjlv stngt in sig genom att g in i en
	stad med portar och bommar.
023:008 Drefter bdade Saul upp allt folket till strid, fr att draga
	ned till Kegila och dr innesluta David och hans man.
023:009 Men nr David fick veta att Saul stmplade ont mot honom, sade
	han till prsten Ebjatar: Br hit efoden.
023:010 Och David sade: HERRE, Israels Gud, din tjnare har hrt att
	Saul har i sinnet att komma mot Kegila och frdrva staden fr
	min skull.
023:011 Skola Kegilas borgare d utlmna mig t honom?  Skall Saul komma
	hitned, ssom din tjnare har hrt?  HERRE, Israels Gud,
	frkunna det fr din tjnare.  HERREN svarade: Han skall komma
	hitned.
023:012 David frgade ytterligare: Skola Kegilas borgare d utlmna mig
	och mina man t Saul?  HERREN svarade: De skola utlmna eder.
023:013 D brt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex
	hundra man, och de drogo ut frn Kegila och vandrade vart de
	kunde.  Nr det d blev berttat fr Saul att David hade flytt
	undan frn Kegila avstod han frn att draga ut.

023:014 S uppehll sig nu David i knen p bergfstena; han uppehll
	sig bland bergen i knen Sif.  Och Saul skte alltjmt efter
	honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
023:015 Och medan David var i Hores i knen Sif, frnam han att Saul
	hade dragit ut fr att ska dda honom.
023:016 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och
	styrkte hans mod i Gud.
023:017 Han sade till honom: Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall
	icke trffa dig, utan du skall bliva konung ver Israel, och jag
	skall d hava andra platsen, nst efter dig.  Detta vet ock min
	fader Saul.
023:018 Sedan slto de bda ett frbund infr HERREN.  Och David stannade
	kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.

023:019 Men ngra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: David
	hller sig nu gmd hos oss p bergfstena i Hores, p
	Hakilahjden, som ligger sder om demarken.
023:020 S drag nu ditned, o konung, s snart det lyster dig att gra
	det.  str sak bliver det d att utlmna honom t konungen.
023:021 D sade Saul: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
	velat spara mig bekymmer.
023:022 Men gn nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda
	p och sen efter, p vilket stlle han nu vistas, och vem som
	har sett honom dr; ty man har sagt mig att han r mycket
	listig.
023:023 Och sen efter och tagen reda p alla gmstllen dr han kan
	gmma sig; och kommen s igen till mig, nr I haven ftt
	visshet, s vill jag sedan g med eder.  Ty finnes han i landet,
	skall jag veta att ska upp honom, om jag n mste ska bland
	alla Juda tter.
023:024 D stodo de upp och gingo till Sif fre Saul.  Men David och hans
	mn voro i knen Maon, p hedmarken, sder om demarken.

023:025 Nr nu Saul drog stad med sina mn fr att ska efter David, om
	talade man det fr denne, och han drog d ned till klippan och
	stannade s i knen Maon.  Nr Saul hrde detta, satte han efter
	David in i knen Maon.
023:026 Och Saul gick p ena sidan om berget, och David med sina mn p
	andra sidan.  Men just som David var stadd p flykt fr att komma
	undan Saul, under det att Saul och hans mn skte kringrnna
	David och hans mn fr att taga dem till fnga
023:027 kom en budbrare till Saul och sade: Skynda dig och kom, ty
	filisterna hava fallit in i landet.
023:028 D upphrde Saul att frflja David och drog mot
	filisterna.  Drav fick det stllet namnet Sela-Hammalekot.

024:001 Men David drog upp drifrn och uppehll sig sedan p En-Gedis
	bergfsten.
024:002 Och nr Saul kom tillbaka frn tget mot filisterna, omtalade
	man fr honom att David var i En-Gedis ken.
024:003 D tog Saul tre tusen mn, utvalda ur hela Israel, och drog
	stad fr att ska efter David och hans mn p
	Stenbocksklipporna.
024:004 Och nr han kom till boskapsgrdarna vid vgen, fanns dr en
	grotta; d gick han ditin fr ngot avsides bestyr.  Men David
	och hans mn sutto lngst inne i grottan.
024:005 D sade Davids mn till honom: Se, detta r den dag om vilken
	HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din
	hand, s att du far gra med honom vad du finner fr gott.  D
	stod David upp och skar ofrmrkt av en flik p Sauls mantel.
024:006 Men drefter slog Davids samvete honom, drfr att han hade
	skurit av fliken p Sauls mantel.
024:007 Och han sade till sina mn: HERREN lte det vara fjrran ifrn
	mig att jag skulle gra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,
	att jag skulle utrcka min hand mot honom; han r ju HERRENS
	Smorde.
024:008 Och David hll sina mn tillbaka med strnga ord och tillstadde
	dem icke att verfalla Saul.  Men nr Saul hade sttt upp och
	gtt ut ur grottan och fortsatt sin frd,
024:009 d stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter
	Saul: Min herre konung!  Nr d Saul sg sig tillbaka, bjde
	David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
024:010 Och David sade till Saul: Varfr hr du p sdana mnniskors
	ord, som sga att David sker din ofrd?
024:011 Du har ju i dag med egna gon sett hurusom jag skonade dig, nr
	HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man
	uppmanade mig att drpa dig; jag tnkte: 'Jag vill icke utrcka
	min hand mot min herre; han r ju HERRENS Smorde.
024:012 Se sjlv, min fader, ja, se hr fliken av din mantel i min
	hand.  Ty drav att jag skar av fliken p din mantel, men icke
	drpte dig, m du mrka och se att jag icke har velat gra ngot
	ont eller beg ngon frbrytelse, och att jag icke har frsyndat
	mig mot dig, fastn du traktar efter att taga mitt liv.
024:013 HERREN skall dma mellan mig och dig, och HERREN skall hmnas
	mig p dig, men min hand skall icke rra dig.
024:014 Det r ssom det gamla ordsprket sger: 'Frn de ogudaktiga
	kommer vad ogudaktigt r'; drfr skall hand icke rra dig.
024:015 Efter vem har Israels konung dragit ut?  Efter vem r det du
	jagar?  Efter en dd hund, efter en enda liten loppa!
024:016 S vare d HERREN domare och dme mellan mig och dig; m han se
	hrtill och utfra min sak, ja, m han dma mig fri ifrn din
	hand.

024:017 Nr David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: De r ju
	din rst, min son David.  Och Saul brast ut i grt.
024:018 Och han sade till David: Du r rttfrdigare n jag, ty du har
	bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
024:019 Du har i dag ltit mig se din godhet mot mig, drigenom att du
	icke har drpt mig, fastn HERREN hade verlmnat mig i din
	hand.
024:020 Ty nr ngon trffar p sin fiende, plgar han d lta honom g
	sin vg i ro?  HERREN vederglle dig med sitt goda fr vad du
	denna dag har gjort mig.
024:021 Och nu vet jag vl att du skall bliva konung, och att Israels
	konungadme skall frbliva i din hand.
024:022 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina
	avkomlingar efter mig och icke utplnar mitt namn ur min faders
	hus.
024:023 D svor David Saul denna ed.  Drefter drog Saul hem; men David
	och hans mn drogo upp till borgen.
025:001 Och Samuel dog, och hela Israel frsamlade sig och hll
	ddsklagan efter honom; och de begrovo honom dr han bodde i
	Rama.

	Och David stod upp och drog ned till knen Paran.
025:002 I Maon fanns d en man som hade sin boskapssktsel i Karmel, och
	den mannen var mycket rik; han gde tre tusen fr och ett tusen
	getter.  Och han hll just d p att klippa sina fr i
	Karmel.
025:003 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.  Hustrun hade
	ett gott frstnd och ett sknt utseende; men mannen var hrd
	och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.
025:004 Nr nu David i knen fick hra att Nabal klippte sina fr,
025:005 snde han dit tio unga mn; och David sade till mnnen: Gn upp
	till Karmel och begiven eder till Nabal och hlsen honom frn
	mig.
025:006 Och I skolen sga till mina brder dr: Frid vare med dig sjlv
	frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.
025:007 Jag har nu hrt att du hller p med frklippning.  Nu r det s
	att dina herdar hava vistats i vrt grannskap, utan att vi hava
	gjort dem ngot frfng, och utan att ngot har kommit bort fr
	dem under hela den tid de hava varit i Karmel.
025:008 Frga dina tjnare drom, s skola de sjlva sga dig det.  Lt
	nu vra mn finna nd fr dina gon.  Vi hava ju kommit hit p
	en glad dag.  Giv drfr t dina tjnare och t din son David vad
	du kan hava till hands.
025:009 Nr nu Davids mn kommo dit, talade de p Davids vgnar till
	Nabal alldeles ssom det var dem befallt, och sedan vntade de
	stilla.
025:010 Men Nabal svarade Davids tjnare och sade: Vem r David, vem r
	Isais son?  I denna tid r det mnga tjnare som rymma frn sina
	herrar.
025:011 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag
	har slaktat t mina frklippare, och giva detta t mn om vilka
	jag icke ens vet varifrn de ro?
025:012 D vnde Davids mn om och gingo sin vg; och nr de hade kommit
	tillbaka, berttade de for honom allt, ssom det hade tillgtt.
025:013 D sade David till sina mn: Var och en omgjorde sig med sitt
	svrd.  Och var och en omgjordade sig med sitt svrd; jmvl
	David sjlv omgjordade sig med sitt svrd.  Och vid pass fyra
	hundra man fljde med David ditupp, men tv hundra stannade vid
	trossen.
025:014 Men en av tjnarna berttade fr Abigail, Nabals hustru, och
	sade: David har skickat sndebud hit frn knen och ltit hlsa
	vr herre, men han visade av dem.
025:015 Dessa mn hava likvl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig
	lidit ngot frfng, och aldrig har ngot kommit bort fr oss
	under hela den tid vi drogo omkring i deras nrhet, medan vi
	voro drute p marken.
025:016 De voro en mur fr oss bde dag och natt under hela den tid vi
	vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.
025:017 S betnk nu och se till, vad du br gra, ty ngot ont r nog
	beslutet mot vr herre och ver hela hans hus; och han r ju en
	ond man, s att ingen vgar sga ngot t honom.

025:018 D gick Abigail strax och tog tv hundra brd, tv vinlglar,
	fem tillredda fr, fem sea-mtt rostade ax, ett hundra
	russinkakor och tv hundra fikonkakor, och lastade detta p
	snor.
025:019 Och hon sade till sina tjnare: Gn framfr mig, jag vill komma
	efter eder.  Men fr sin man Nabal sade hon intet hrom.
025:020 Nr hon nu red p sin sna och kom ned i en hlvg i berget,
	fick hon se David och hans mn komma ned frn motsatta sidan, s
	att hon mste mta dem.
025:021 Men David hade sagt: Frgves har jag skyddat allt vad den
	mannen hade i knen, s att intet av allt vad han gde har
	kommit bort; men har har vedergllt mig med ont fr gott.
025:022 S sant Gud m straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall
	av allt som tillhr honom icke lta ngon av mankn leva kvar
	till i morgon.
025:023 D nu Abigail fick se David, steg hon strax ned frn snan och
	fll ned infr David p sitt ansikte och bugade sig mot jorden.
025:024 Hon fll till hans ftter och sade: P mig vilar denna
	missgrning, herre.  Men lt din tjnarinna f tala infr dig,
	och hr p din tjnarinnas ord.
025:025 Icke m min herre fsta ngot avseende vid Nabal, den onde
	mannen, ty vad hans namn betyder, det r han; Nabal heter han,
	och drskap bor i honom.  Men jag, din tjnarinna, har icke
	sett de mn som du, min herre, snde.
025:026 Och nu, min herre, s sant HERREN lever, och s sant du sjlv
	lever, du som av HERREN har avhllits frn att draga dig
	blodskuld och skaffa dig rtt med egen hand: m det nu g dina
	fiender och dem som ska bereda min herre ofrd ssom det m g
	Nabal.
025:027 Och lt nu dessa hlsningssknker, som din trlinna har medfrt
	till min herre, givas t de mn som flja min herre.
025:028 Frlt din tjnarinna vad hon har brutit.  Ty HERREN skall
	frvisso t min herre uppbygga ett hus som bliver bestndande,
	eftersom min herre fr HERRENS krig; och du skall icke bliva
	skyldig till ngot ont, s lnge du lever.
025:029 Och om ngon str upp fr att frflja dig och ska dda dig, s
	m min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN,
	din Gud; men dina fienders liv m han lgga i sin slunga och
	slunga det bort.
025:030 Nr nu HERREN gr med min herre allt det goda varom han har
	talat till dig, och frordnar dig till furste ver Israel,
025:031 skall allts detta icke bliva dig en sttesten eller vara till
	hjrtengest fr min herre, att du har utgjutit blod utan sak,
	och att min herre sjlv har skaffat sig rtt.  Men nr HERREN gr
	min herre gott, s tnk p din tjnarinna.
025:032 D sade David till Abigal: Vlsignad vare HERREN, Israels Gud
	som i dag har snt dig mig till mtes!
025:033 Och vlsignat vare ditt frstnd, och vlsignad vare du sjlv,
	som i dag har hindrat mig frn att draga mig blodskuld och
	skaffa mig rtt med egen hand!
025:034 Men s sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhllit mig
	frn att gra dig ngot ont: om du icke strax hade kommit mig
	till mtes, s skulle i morgon, nr det hade blivit dager, ingen
	av mankn hava funnits kvar av Nabals hus.
025:035 Drefter tog David emot av henne vad hon hade medfrt t honom;
	och han sade till henne: Far i frid hem igen.  Se, jag har
	lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.

025:036 Nr sedan Abigail kom hem till Nabal, hll denne just i sitt hus
	ett gstabud, som var ssom en konungs gstabud; och Nabals
	hjrta var glatt i honom, och han var mycket drucken.  Drfr
	omtalade hon alls intet fr honom frrn om morgonen, nr det
	blev dager.
025:037 Men om morgonen, nr ruset hade gtt av Nabal, omtalade hans
	hustru fr honom vad som hade hnt.  D blev hans hjrta ssom
	dtt i hans brst, och han blev ssom en sten.
025:038 Och vid pass tio dagar drefter slog HERREN Nabal, s att han
	dog.

025:039 Nr David hrde att Nabal var dd, sade han: Lovad vare HERREN,
	som p Nabal har hmnats den smlek han tillfogade mig, och som
	har bevarat sin tjnare frn att gra vad ont var, under det att
	HERREN lt Nabals ondska komma tillbaka ver hans eget huvud!
	Och David snde stad och lt sga Abigail att han nskade f
	henne till sin hustru.
025:040 Nr s Davids tjnare kommo till Abigail i Karmel, talade de
	till henne och sade: David har snt oss till dig fr att f dig
	till hustru t sig.
025:041 D stod hon upp och fll ned till jorden p sitt ansikte och
	sade: M din tjnarinna bliva en trlinna, som tvr min herres
	tjnares ftter.
025:042 Drefter stod Abigail upp med hast och satte sig p sin sna,
	likaledes de fem trnor som utgjorde hennes flje.  Och hon
	fljde med dem som David hade snt till henne och blev hans
	hustru.
025:043 David hade ock tagit till hustru Ahinoam frn Jisreel, s att
	dessa bda blevo hans hustrur.
025:044 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, t Palti,
	Lais' son, frn Gallim.

026:001 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: David hller
	sig nu gmd p Hakilahjden, gent emot demarken.
026:002 D brt Saul upp och drog ned till knen Sif med tre tusen mn
	utvalda ur Israel, fr att ska efter David i knen Sif.
026:003 Och Saul lgrade sig p Hakilahjden, som ligger gent emot
	demarken, vid vgen.  Men David uppehll sig d i knen.  Och nr
	David frnam att Saul hade kommit efter honom in i knen,
026:004 snde han ut spejare och fick s full visshet om att Saul hade
	kommit.
026:005 D brt David upp och begav sig till det stlle dr Saul hade
	lgrat sig; och David sg platsen dr Saul lg med sin
	hrhvitsman Abner, Ners son.  Saul lg nmligen i vagnborgen,
	och folket var lgrat runt
026:006 Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och
	till Abisai, Serujas son, Joabs broder: Vem vill g med mig ned
	till Saul i lgret?  D svarade Abisai: Jag vill g med dig
	ditned.
026:007 S kommo d David och Abisai om natten till folket dr, och sgo
	Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedsttt i jorden
	invid huvudgrden; och Abner och folket lgo runt omkring honom.
026:008 D sade Abisai till David: Gud har i dag verlmnat din fiende
	i din hand; s lt mig nu f spetsa honom fast i jorden med
	spjutet; det skall ske genom en enda stt, jag skall icke behva
	giva honom mer n den.
026:009 Men David svarade Abisai: Du fr icke frgra honom; ty vem har
	utrckt sin hand mot HERRENS smorde och frblivit ostraffad?
026:010 Och David sade ytterligare: S sant HERREN lever, HERREN m
	sjlv sl honom, eller ock m hans ddsdag komma i vanlig
	ordning, eller m han draga ut i strid och s f sin bane;
026:011 men HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle
	utrcka min hand mot HERRENS smorde.  Tag nu likvl spjutet som
	str vid hans huvudgrd och vattenkruset; och lt oss sedan g
	vr vg.
026:012 Och David tog spjutet och vattenkruset frn Sauls huvudgrd, och
	sedan gingo de sin vg.  Men ingen sg eller mrkte det eller ens
	vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade ltit en tung
	smn falla ver dem.

026:013 Sedan, nr David hade kommit ver p andra sidan, stllde han
	sig p toppen av berget, lngt ifrn s att avstndet var stort
	mellan dem.
026:014 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:
	Vill du icke svara, Abner?  Abner svarade och sade: Vem r du
	som s ropar till konungen?
026:015 David sade till Abner: Du r ju en man som icke har sin like i
	Israel.  Varfr har du d icke vakat ver din herre, konungen?  En
	av folket har ju kommit in fr att frgra konungen, din herre.
026:016 Vad du har gjort r icke vl gjort.  S sant HERREN lever, I
	haden frtjnat att d, drfr att I icke haven vakat ver eder
	herre, HERRENS smorde.  Se nu efter: var ro konungens spjut och
	vattenkruset som stodo vid hans huvudgrd?
026:017 D knde Saul igen Davids rst och sade: Det r ju din rst,
	min son David.  David svarade: Ja, min herre konung.
026:018 Och han sade ytterligare: Varfr jagar min herre s efter sin
	tjnare?  Vad har jag d gjort, och vad fr ont r i min hand?
026:019 M nu min herre konungen hra sin tjnares ord: Om det r HERREN
	som har uppeggat dig emot mig, s lt honom f knna lukten av
	en offergva; men om det r mnniskor, s vare de frbannade
	infr HERREN, drfr att de nu hava drivit mig bort, s att jag
	icke fr uppehlla mig i HERRENS arvedel.  De sga ju: 'G bort
	och tjna andra gudar.'
026:020 Och m nu icke mitt blod falla p jorden fjrran ifrn HERRENS
	ansikte, d Israels konung har dragit ut fr att ska efter en
	enda liten loppa, ssom man jagar rapphns p bergen.
026:021 D sade Saul: Jag har syndat.  Kom tillbaka, min son David; ty
	jag vill icke mer gra dig ngot ont, eftersom mitt liv i dag
	har varit dyrt aktat i dina gon.  Se, ja har handlat i mycket
	stor drskap och frvillelse.
026:022 David svarade och sade: Se hr r spjutet, o konung; lt nu en
	av dina mn komma hitver och hmta det.
026:023 Och HERREN skall vederglla var och en fr hans rttfrdighet
	och trofasthet.  HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville
	icke utrcka min hand mot HERRENS smorde.
026:024 Och likasom ditt liv i dag har varit hgt aktat i mina gon, s
	s ock mitt liv vara hgt aktat i HERRENS gon, s att han
	rddar mig ur all nd.
026:025 Saul sade till David: Vlsignad vare du, min son David!  Vad du
	fretager dig, det skall du ock frm utfra.  Drefter gick
	David sin vg, och Saul vnde tillbaka hem igen.
027:001 Men David sade till sig sjlv: En dag skall jag nu i alla fall
	omkomma genom Sauls hand.  Ingen annan rddning finnes fr mig n
	att fly undan till filisternas land; d mste Saul avst ifrn
	att vidare ska efter mig ver hela Israels omrde, och s
	undkommer jag hans hand.
027:002 Och David brt upp och drog med sina sex hundra man ver till
	Akis, Maoks son, konungen i Gat.
027:003 Och David stannade hos Akis i Gat med sina mn, var och en med
	sitt husfolk, David med sina bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel
	och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
027:004 Och nr det blev berttat fr Saul att David hade flytt till
	Gat, skte han icke vidare efter honom.
027:005 Men David sade till Akis: Om jag har funnit nd fr dina gon,
	s lt mig f min bostad i ngon av landsortsstderna, s att
	jag fr vistas dr.  Varfr skulle din tjnare bo i huvudstaden
	hos dig?
027:006 D gav Akis honom samma dag Siklag.  Drfr hr Siklag nnu i dag
	under Juda konungar.
027:007 Den tid David bodde i filisternas land var sammanrknat ett r
	och fyra mnader.

027:008 Men David drog upp med sina mn, och de fretogo plundringstg i
	gesurernas, girsiternas och amalekiternas land.  Ty dessa
	stammar bodde sedan gammalt dr i landet, fram emot Sur och nda
	intill Egyptens land.
027:009 Och s ofta David hrjade i landet, lt han varken mn eller
	kvinnor bliva vid liv; men fr och fkreatur och snor och
	kameler och klder tog han med sig och vnde s tillbaka och kom
	till Akis.
027:010 Nr d Akis sade: Haven I vl i dag fretagit ngot
	plundringstg?, svarade David: Ja, i den del av Sydlandet, som
	tillhr Juda, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
	jerameeliterna, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
	kainerna.
027:011 Men att David lt varken mn eller kvinnor bliva vid liv och
	komma till Gat, det skedde drfr att han tnkte: De kunde
	eljest frrda oss och sga: 'S och s har David gjort, s har
	han betett sig under hela den tid han har bott i filisternas
	land.'
027:012 Drfr trodde Akis David och tnkte: Han har nu gjort sig
	frhatlig fr sitt folk Israel och kommer att bliva min tjnare
	fr alltid.
028:001 Vid den tiden frsamlade filisterna sina krigshrar fr att
	strida mot Israel.  Och Akis sade till David: Du m veta att du
	med dina mn nu mste draga ut med mig i hrnad.
028:002 David svarade Akis: Vlan, d skall du ock f mrka vad din
	tjnare kan utrtta.  Akis sade till David Vlan, jag stter
	dig allts till vktare ver mitt huvud fr bestndigt.

028:003 Samuel var nu dd, och hela Israel hade hllit ddsklagan efter
	honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama.  Och Saul
	hade utdrivit andebesvrjare och spmn ur landet.

028:004 S frsamlade sig nu filisterna och kommo och lgrade sig vid
	Sunem.  D frsamlade ock Saul hela Israel, och de lgrade sig
	vid Gilboa.
028:005 Men nr Saul sg filisternas lger, fruktade han och
	frskrcktes hgeligen i sitt hjrta.
028:006 Och Saul frgade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken
	genom drmmar eller genom urim eller genom profeter.
028:007 D sade Saul till sina tjnare: Sken upp t mig ngon
	andebesvrjerska, s vill jag g till henne och frga henne.
	Hans tjnare svarade honom: I En-Dor finnes en
	andebesvrjerska.

028:008 D gjorde Saul sig oigenknnlig och tog p sig andra klder och
	gick stad med tv mn; och de kommo till kvinnan om natten.  Och
	han sade: Sp t mig genom anden, och mana upp t mig den jag
	sger dig.
028:009 Men kvinnan svarade honom: Du vet ju sjlv vad Saul har gjort,
	huru han har utrotat andebesvrjare och spmn ur landet.  Varfr
	lgger du d ut en snara fr mitt liv och vill dda mig?
028:010 D svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: S sant HERREN
	lever, i denna sak skall intet tillrknas dig ssom
	missgrning.
028:011 Kvinnan frgade: Vem skall jag d mana upp t dig?  Han
	svarade: Mana upp Samuel t mig.
028:012 Men nr kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett hgt rop.  Och
	kvinnan sade till Saul: Varfr har du bedragit mig?  Du r ju
	Saul.
028:013 Konungen sade till henne: Frukta icke.  Vad r det d du ser?
	Kvinnan svarade Saul: Jag ser ett gudavsen komma upp ur
	jorden.
028:014 Han frgade henne: Huru ser han ut?  Hon svarade: Det r en
	gammal man som kommer upp, hljd i en kpa.  D frstod Saul att
	det var Samuel, och bjde sig ned med ansiktet mot jorden och
	bugade sig.
028:015 Och Samuel sade till Saul: Varfr har du strt min ro och manat
	mig upp?  Saul svarade: Jag r i stor nd: filisterna hava
	begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrn mig och svarar mig
	icke mer, varken genom profeter eller genom drmmar.  Drfr har
	jag kallat dig upp, p det att du m lta mig veta vad jag skall
	gra.
028:016 Men Samuel svarade: Varfr frgar du mig, d nu HERREN har
	vikit ifrn dig och blivit din fiende?
028:017 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig:
	HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det t en annan, t
	David.
028:018 Eftersom du icke hrde HERRENS rst och icke lt Amalek knna
	hans vredes gld, drfr har HERREN nu gjort dig detta.
028:019 HERREN skall giva bde dig och Israel i filisternas hand, och i
	morgon skall du med dina sner vara hos mig; ja, ocks Israels
	lger skall HERREN giva i filisternas hand.
028:020 D fll Saul strax raklng till jorden; s frfrad blev han
	ver Samuels ord.  Ocks voro hans krafter uttmda, ty p ett
	helt dygn hade han ingenting tit.
028:021 Men kvinnan gick fram till Saul, och nr hon sg huru hgeligen
	frskrckt han var, sade hon till honom: Se, din tjnarinna
	lyssnade till din begran; Jag tog min sjl i min hand och
	hrsammade den nskan du uttalade till mig.
028:022 S lyssna nu ocks du till dina tjnarinnas ord och lt mig
	stta fram litet mat fr dig, och t, s att du hmtar krafter,
	innan du gr dina frde.
028:023 Men han vgrade och sade: Jag vill icke ta.  D bdo honom
	hans tjnare jmte kvinnan s entrget, att han lyssnade till
	deras ord; han stod upp frn jorden och satte sig p vilobdden.
028:024 Och kvinnan hade en gdd kalv i huset; den slaktade hon nu i
	hast.  Drp tog hon mjl och kndade det och bakade drav
	osyrat brd.
028:025 Sedan satte hon fram det fr Saul: och hans tjnare, och de
	to.  Drefter stodo de upp och gingo samma natt sina frde.

029:001 Filisterna frsamlade nu alla sina hrar i Afek, medan
	israeliterna voro lgrade vid kllan i Jisreel.
029:002 D nu filisternas hvdingar tgade fram med avdelningar p
	hundra och tusen, och David och hans mn drvid tgade sist
	fram, tillika med Akis,
029:003 sade filisternas furstar: Vad hava dessa hebrer hr att
	gra?  Men Akis svarade filisternas furstar: Denne David r ju
	Sauls, Israels konungs, tjnare, som nu har varit hos mig ver
	r och dag, och jag har icke funnit ngot ont hos honom, frn
	den dag han gick ver till mig nda till denna dag.
029:004 D blevo filisternas furstar frtrnade p honom; och
	filisternas furstar sade till honom: Lt mannen vnda om och
	g tillbaka till den ort du har anvisat honom; han fr icke
	draga med med oss till strid, fr att han icke under striden m
	bliva vr motstndare.  Ty varigenom skulle han vl bttre kunna
	gra sig behaglig fr sin herre n genom dessa mns huvuden?
029:005 Han r ju den David till vilkens ra man sjunger s under
	dansen:
	  'Saul har slagit sina tusen,
	  men David sina tio tusen.'

029:006 D kallade Akis David till sig och sade till honom: S sant
	HERREN lever, du r en redlig man, och att du gr ut och in hr
	hos mig i lgret r mig vlbehagligt, ty jag har icke funnit
	ngot ont hos dig, frn den dag du kom till mig nda till denna
	dag; men fr hvdingarna r du icke vlbehaglig.
029:007 S vnd nu tillbaka och g i frid, fr att du icke m gra ngot
	som misshagar filisternas hvdingar.
029:008 David sade till Akis: Vad har jag d gjort, och vad har du
	funnit hos din tjnare, frn den dag jag kom i din tjnst nda
	till denna dag, eftersom jag icke fr g stad och strida mot
	min herre konungens fiender?
029:009 Akis svarade och sade till David: Jag vet bst att du r mig
	vlbehaglig ssom en Guds ngel; men filisternas furstar sga:
	'Han fr icke draga upp med oss i striden.'
029:010 S st nu upp bittida i morgon, jmte din herres tjnare som
	hava kommit hit med dig; och nr morgon haven sttt bittida upp,
	mn I draga edra frde, s snart det har blivit dager.
029:011 D stod David bittida upp med sina mn fr att om morgonen drag
	tillbaka till filisternas land.  Men filisterna drogo upp till
	Jisreel.
030:001 Nr David med sina mn p tredje dagen kom till Siklag, hade
	amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade
	intagit Siklag och brnt upp det i eld.
030:002 Och kvinnorna som voro drinne, bde sm och stora, hade de frt
	bort ssom fngar, utan att dda ngon; de hade allenast frt
	bort dem och gtt sin vg.
030:003 Nr nu David med sina mn kom till staden och fick se att den
	var uppbrnd i eld, och att deras hustrur jmte deras sner och
	dttrar voro bortfrda ssom fngar,
030:004 brast han ut i grt, s ock hans folk; och de grto, till dess
	att de icke frmdde grta mer.
030:005 Davids bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail,
	karmeliten Nabals hustru, voro ocks fngna.
030:006 Och David kom i stor nd, ty folket tnkte stena honom; s
	frbittrat var allt folket, var och en fr sina sners och
	dttrars skull.  Men David hmtade styrka hos HERREN, sin Gud.
030:007 Och David sade till prsten Ebjatar, Ahimeleks son: Br hit
	till mig efoden.  D bar Ebjatar fram efoden till David.
030:008 David frgade nu HERREN: Skall jag stta efter denna
	rvarskara?  Kan jag d hinna upp den?  Han svarade honom: Stt
	efter dem; ty du skall frvisso hinna upp dem och skaffa
	rddning.

030:009 D begav sig David stad med sina sex hundra man, och de kommo
	till bcken Besor; dr stannade de som ndgades bliva efter.
030:010 Men David fortsatte frfljelsen med fyra hundra man; ty de som
	sade blivit fr trtta, och som drfr stannade, utan att g
	ver bcken Besor, utgjorde tv hundra man.

030:011 Sedan trffade de p fltet en egyptisk man; honom togo de med
	sig till David.  Och nr de hade givit honom brd att ta och
	vatten att dricka
030:012 och nr de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och
	tv russinkakor att ta, kom livskraften tillbaka i honom
	igen.  P tre dygn hade han nmligen varken tit eller druckit.
030:013 Och David frgade honom: Vem tillhr du, och varifrn r du?
	Han svarade: Jag r en egyptisk yngling, tjnare t en
	amalekitisk man; men min herre vergav mig fr tre dagar sedan,
	drfr att jag blev sjuk.
030:014 Vi hade nmligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhr
	kereterna, och i det omrde som tillhr Juda, och i den del av
	Sydlandet, som tillhr Kaleb, och vi hade brnt upp Siklag i
	eld.
030:015 David sade till honom: Vill du fra mig ned till den
	rvarskaran?  Han svarade: Lova mig med ed vid Gud att du icke
	ddar mig eller utlmnar mig t min herre, s vill jag fra dig
	ned till den rvarskaran.
030:016 S frde han honom ditned, och de lgo d kringspridda verallt
	p marken och to och drucko och frlustade sig med allt det
	stora byte som de hade tagit ur filisternas land och ur Juda
	land.
030:017 Och nda frn skymningen intill nsta dags afton hll David p
	med att nedgra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra
	hundra tjnare som satte sig upp p kamelerna och flydde.
030:018 Och David rddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bda
	hustrur rddade David ocks.
030:019 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens
	dotter, ej heller ngot av bytet eller ngot av det som de hade
	tagit med sig; David frde alltsammans tillbaka.
030:020 David tog ock alla fr och fkreatur, och man drev dessa framfr
	den vriga boskapen och ropade: Detta r Davids byte.

030:021 Och nr David kom tillbaka till de tv hundra man som hade varit
	fr trtta att flja honom, och som drfr hade ftt stanna kvar
	vid bcken Besor, gingo dessa stad fr att mta David och det
	folk som han hade med sig; d gick David fram till folket och
	hlsade dem.
030:022 Men allahanda onda och illasinnade mn, bland dem som hade fljt
	med David, togo till orda och sade: Eftersom dessa icke fljde
	med oss, skola vi icke giva dem ngot av bytet som vi hava
	rddat; var och en av dem m allenast taga sin hustru och sina
	barn med sig och g hem.
030:023 Men David svarade: S skolen I icke gra, mina brder, med det
	som HERREN har givit oss, d han bevarade oss och gav i vr hand
	denna rvarskara, som kom ver oss.
030:024 Och vem skulle fr vrigt hrutinnan vilja lyssna till eder?
	Nej, sdan deras lott r, som draga med i striden, sdan skall
	deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jmnt med
	varandra.
030:025 Och drvid blev det, frn den dagen och allt framgent; ty han
	gjorde detta till lag och rtt i Israel, ssom det r nnu i
	dag.
030:026 Nr sedan David kom till Siklag, snde han en del av bytet till
	de ldste i Juda, sina vnner, i det han lt sga: Detta r en
	sknk till eder av bytet frn HERRENS fiender.
030:027 Han snde till de ldste i Betel, de ldste i Ramot i Sydlandet
	och de ldste i Jattir;
030:028 till de ldste i Aroer, de ldste i Sifamot och de ldste i
	Estemoa;
030:029 till de ldste i Rakal, de ldste i jerameeliternas stder och
	de ldste i kainernas stder;
030:030 till de ldste i Horma, de ldste i Bor-Asan och de ldste i
	Atak;
030:031 till de ldste i Hebron och till alla de orter dr David hade
	vandrat omkring med sina mn.
031:001 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
	filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
031:002 Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
	filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
031:003 Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
	ver honom, greps han av stor frskrckelse fr skyttarna.
031:004 Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
	genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
	genomborra mig och hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare
	ville det icke, ty han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv
	svrdet och strtade sig drp.
031:005 Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
	p sitt svrd och fljde honom i dden.

031:006 S dogo d med varandra p den dagen Saul och hans tre sner och
	hans vapendragare, och drjmte alla hans mn.
031:007 Och nr israeliterna p andra sidan dalen och p andra sidan
	Jordan frnummo att Israels mn hade flytt, och att Saul och
	hans sner voro dda, vergvo de stderna och flydde; sedan
	kommo filisterna och bosatte sig i dem.

031:008 Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
	funno d Saul och hans tre sner, dr de lgo fallna p berget
	Gilboa.
031:009 D hggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och
	snde dem omkring i filisternas land och lto frkunna det
	glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.
031:010 Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hngde
	de upp p Bet-Sans mur.

031:011 Men nr invnarna i Jabes i Gilead hrde vad filisterna hade
	gjort med Saul,
031:012 stodo de upp, alla stridbara mn, och gingo hela natten och togo
	Sauls och hans sners kroppar ned frn Bet-Sans mur, och begvo
	sig drefter till Jabes och frbrnde dem dr.
031:013 Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes
	och fastade s i sju dagar.



Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.)


001:001 Efter Sauls dd, nr David hade kommit tillbaka frn segern ver
	Amalek, och nr David sedan i tv dagar hade uppehllit sig i
	Siklag,
001:002 d hnde sig p tredje dagen att en man kom frn Sauls lger,
	med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.  Och nr han
	kom in till David, fll han ned till jorden och bugade
	sig.
001:003 David frgade honom: Varifrn kommer du?  Han svarade honom:
	Jag kommer ssom flykting ifrn Israels lger.
001:004 D sade David till honom: Huru har det gtt?  Sg mig det.  Han
	svarade: Folket har flytt ur striden, mnga av folket hava
	ocks fallit och dtt; Saul och hans son Jonatan ro ock dda.
001:005 David frgade den unge mannen som berttade detta fr honom:
	Huru vet du att Saul och hans son Jonatan ro dda?
001:006 Den unge mannen som hade framfrt underrttelsen till honom
	svarade: Jag kom av en hndelse upp p berget Gilboa, och dr
	fick jag se Saul stdja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
	och ryttare ansatte honom.
001:007 Nr han d vnde sig om och fick se mig, ropade han p mig, och
	jag svarade: 'Hr r jag.'
001:008 D frgade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
	var en amalekit.
001:009 Sedan sade han till mig: 'Trd fram hit till mig och giv mig
	ddsstten, ty jag r gripen av ddens vanmakt, om ock livet
	nnu alltjmt r kvar i mig.'
001:010 D trdde jag fram till honom och ddade honom, ty jag visste ju
	att han icke skulle kunna verleva sitt fall.  Och jag tog
	diademet som satt p hans huvud, och ett armband som satt p
	hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.
001:011 D fattade David i sina klder och rev snder dem; s gjorde ock
	alla de mn som voro dr med honom.
001:012 Och de hllo ddsklagan och grto och fastade nda till aftonen
	fr Sauls och hans son Jonatans skull, och fr HERRENS folks och
	fr Israels hus' skull, drfr att de hade fallit fr svrd.
001:013 Och David frgade den unge mannen som hade framfrt
	underrttelsen till honom: Varifrn r du?  Han svarade: Jag
	r son till en amalekit som lever hr ssom frmling.
001:014 David sade till honom: Knde du d ingen fruktan fr att
	utrcka din hand till att frgra HERRENS smorde?
001:015 Och David kallade p en av sina mn och sade: Kom hit och stt
	ned honom.  Och han slog honom till dds.
001:016 Och David sade till honom: Ditt blod komme ver ditt huvud, ty
	din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
	ddat HERRENS smorde.'

001:017 Och David sjng fljande klagosng ver Saul och hans son
	Jonatan,
001:018 och han befallde att man skulle lra Juda barn Bgsngen; den
	r upptecknad i Den redliges bok:

001:019   Din hrlighet, Israel,
	      ligger slagen p dina hjder.
	  Huru hava icke hjltarna fallit!

001:020   Frkunnen det icke i Gat,
	  bebden det ej p Askelons gator,
	  fr att filisternas dttrar icke m gldja sig,
	  de oomskurnas dttrar ej frjda sig.

001:021   I Gilboa berg,
	      p eder m ej falla
	      dagg eller regn,
	  ej ses offergrdsskrdar.
	  Ty hjltarnas skld
	      blev dr till smlek,
	  Sauls skld,
	      ej sedan smord med olja.

001:022   Frn slagnas blod,
	      frn hjltars hull
	  vek Jonatans bge
	      icke tillbaka,
	  vnde Sauls svrd
	      ej omttat ter.

001:023   Saul och Jonatan,
	      s kra och ljuvliga
	      fr varandra i livet,
	  de blevo ej heller
	      skilda i dden,
	  de tv, som voro snabbare n rnar,
	      starka mer n lejon.

001:024   Israels dttrar,
	      grten ver Saul,
	  ver honom som kldde eder
	      i scharlakan och praktskrud
	  och prydde edra klder
	      med gyllene smycken.

001:025   Huru hava icke hjltarna
	      fallit i striden!
	  Jonatan ligger slagen
	      p dina hjder.

001:026   Jag srjer ver dig,
	      du min broder Jonatan;
	      mycket ljuvlig var du mig.
	  Dyrbar var mig din krlek,
	      mer n kvinnokrlek.

001:027   Huru hava icke hjltarna fallit,
	  de bda stridssvrden frgtts!
002:001 Drefter frgade David HERREN: Skall jag draga upp till ngon
	av Juda stder?  HERREN svarade honom: Drag upp.  D frgade
	David: Vart skall jag draga upp?, Han svarade: Till Hebron.
002:002 S drog d David ditupp jmte sina bda hustrur, Ahinoam frn
	Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
002:003 David lt ock sina mn draga ditupp, var och en med sitt
	husfolk; och de bosatte sig i Hebrons stder.
002:004 Dit kommo nu Juda mn och smorde David till konung ver Juda
	hus.

	Nr man berttade fr David att det var mnnen i Jabes i Gilead
	som hade begravit Saul,
002:005 skickade David sndebud till mnnen i Jabes i Gilead och lt
	sga till dem: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
	bevisat eder herre Saul den barmhrtighetstjnsten att begrava
	honom!
002:006 S m nu ock HERREN bevisa barmhrtighet och trofasthet mot
	eder.  Sjlv vill jag ocks gra eder gott, drfr att I haven
	gjort detta.
002:007 Varen allts nu vid gott mod och ofrskrckta, fastn eder herre
	Saul r dd; det r nu jag som av Juda hus har blivit smord till
	konung ver dem.

002:008 Men Abner, Ners son, Sauls hrhvitsman, tog Sauls son Is-Boset
	och frde honom ver till Mahanaim
002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asurernas land och
	Jisreel, s ock ver Efraim, Benjamin och hela det vriga
	Israel.
002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio r gammal, nr han blev konung
	ver Israel, och han regerade i tv r.  Allenast Juda hus hll
	sig till David.
002:011 Den tid David var konung i Hebron ver Juda hus utgjorde
	sammanrknat sju r och sex mnader.

002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrn
	Mahanaim till Gibeon.
002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks ut; och de mtte
	varandra vid Gibeons damm.  Dr stannade de p var sin sida om
	dammen.
002:014 Och Abner sade till Joab: M vi lta ngra unga mn st upp och
	utfra en krigslek i vr syn.  Joab svarade: M s ske.
002:015 D stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv fr Benjamin
	och fr Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
002:016 Och de fattade varandra i huvudet och sttte svrdet i sidan p
	varandra och fllo s allasammans drfr blev detta stlle
	kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.

002:017 Sedan begynte en mycket hrd strid p den dagen; men Abner och
	Israels mn blevo slagna av Davids folk.
002:018 Nu funnos dr tre sner till Seruja: Joab, Abisai och Asael.  Och
	Asael var snabbfotad ssom en gasell p fltet.
002:019 Och Asael frfljde Abner, utan att vika undan vare sig till
	hger eller till vnster frn Abner.
002:020 D vnde Abner sig om och sade: r det du, Asael?  Han svarade:
	Ja.
002:021 D sade Abner till honom: Vnd dig t annat hll, t hger
	eller t vnster.  Angrip ngon av de yngre och frsk att taga
	hans rustning.  Men Asael ville icke lta honom vara.
002:022 D sade Abner nnu en gng till Asael: Lt mig vara.  Du vill
	vl icke att jag skall sl dig till jorden?  Huru skulle jag
	sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?
002:023 Nr han nd icke ville lta honom vara, gav Abner honom med
	bakndan av sitt spjut en stt i underlivet, s att spjutet gick
	ut baktill; och han fll ned dr och dog p stllet.  Och var och
	en som kom till platsen dr Asael hade fallit ned och dtt
	stannade dr.

002:024 Och Joab och Abisai frfljde Abner.  Men nr solen hade gtt ned
	och de hade kommit till Ammahjden, som ligger gent emot Gia, t
	Gibeons ken till,
002:025 d samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s att de
	utgjorde en sluten skara, och intogo en stllning p toppen av
	en och samma hjd.
002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: Skall d svrdet f
	oavltligen frossa?  Frstr du icke att detta mste leda till
	ett bittert slut?  Huru lnge tnker du drja, innan du befaller
	ditt folk att upphra med att frflja sina brder?
002:027 Joab svarade: S sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d
	hade folket frst i morgon ftt draga sig tillbaka och upphra
	att frflja sina brder.
002:028 Drefter lt Joab stta i basunen; d stannade allt folket och
	frfljde icke mer Israel.  Och sedan stridde de icke vidare.

002:029 Men Abner och hans mn tgade genom Hedmarken hela den natten;
	drefter gingo de ver Jordan och tgade vidare hela frmiddagen
	och kommo s till Mahanaim.
002:030 Joab ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphrt
	att frflja Abner; d fattades av Davids folk nitton man utom
	Asael.
002:031 Davids folk hade dremot slagit till dds tre hundra sextio man
	av Benjamin och av Abners folk.
002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
	Bet-Lehem.  Drefter tgade Joab och hans mn hela natten och
	kommo i dagningen till Hebron.

003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lngvarigt.  Drunder
	blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
	svagare och svagare.

003:002 I Hebron fddes sner t David.  hans frstfdde var Amnon, som
	han fick med Ahinoam frn Jisreel.
003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
	Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
	var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
003:004 Den fjrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
	Abitals son.
003:005 Den sjtte var Jitream, som David fick med sin hustru
	Egla.  Dessa fddes t David i Hebron.

003:006 S lnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
	Abner kraftigt Sauls hus.
003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
	Is-Boset sade till Abner: Varfr har du gtt in till min faders
	bihustru?
003:008 Fr dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: r jag d
	ett hundhuvud frn Juda land?  Just d jag bevisar barmhrtighet
	mot din fader Sauls hus, mot hans brder och hans vnner, och
	icke har ltit dig falla i Davids hand, just d tillvitar du mig
	att hava begtt en missgrning med denna kvinna.
003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hdanefter
	handlar s mot David som HERREN med ed har lovat honom:
003:010 jag vill gra s, att konungadmet tages ifrn Sauls hus, och
	att i stllet Davids tron bliver upprest ver bde Israel och
	Juda, frn Dan nda till Beer-Seba.
003:011 D tordes han icke sga ett ord mer t Abner, av fruktan fr
	honom.

003:012 Men Abner skickade strax sndebud till David och lt sga: Vem
	tillhr landet?, och lt vidare sga: Slut frbund med mig,
	s skall jag bist dig och gra s, att hela Israel gr ver
	till dig.
003:013 Han svarade: Gott!  Jag vill sluta frbund med dig.  Men en sak
	fordrar jag av dig, nmligen att du icke trder fram infr mitt
	ansikte utan att hit medfra Mikal, Sauls dotter, nr du kommer
	fr att trda fram infr mitt ansikte.
003:014 Drefter skickade David sndebud till Is-Boset, Sauls son, och
	lt sga: Giv mig ter min hustru Mikal, som jag frvrvade mig
	fr ett hundra filisters frhudar.
003:015 D snde Is-Boset stad och lt taga henne ifrn hennes man,
	Paltiel, Lais' son.
003:016 Men hennes man gick med henne och fljde henne under bestndig
	grt nda till Bahurim.  Hr sade Abner till honom: Vnd om och
	g dina frde.  D vnde han om.

003:017 Och Abner hade underhandlat med de ldste i Israel och sagt:
	Sedan lng tid tillbaka haven I skt att f David till konung
	ver eder.
003:018 Fullborden nu edert uppst, ty s har HERREN sagt om David:
	Genom min tjnare Davids hand skall jag frlsa mitt folk Israel
	ifrn filisternas hand och ifrn alla dess fienders hand.
003:019 Likaledes talade Abner hrom med benjaminiterna.  Drefter gick
	Abner ock stad for att tala med David i Hebron om allt vad
	Israel och hela Benjamins hus hade funnit lmpligt att svara.
003:020 Nr d Abner, tfljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
	gjorde David ett gstabud fr Abner och hans mn.
003:021 Och Abner sade till David: Jag vill st upp och g stad och
	frsamla hela Israel till min herre konungen, fr att de m
	sluta frbund med dig, s att du bliver konung p vad villkor
	dig lyster.  Sedan lt David Abner g, och han drog bort i frid.

003:022 Just d kommo Davids folk och Joab hem frn ett strvtg och
	frde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lngre kvar
	hos David i Hebron, ty denne hade ltit honom g, och han hade
	dragit bort i frid.
003:023 Men nr Joab och hela hans hr kom hem, berttade man fr honom
	och sade: Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lt
	honom g, och han drog bort i frid.
003:024 D gick Joab in till konungen och sade: Vad har du gjort!  D nu
	Abner hade kommit till dig, varfr lt du d honom g, s att
	han fritt kunde draga sina frde?
003:025 Du knner vl Abner, Ners son?  Han kom hit fr att bedraga dig.
	Han ville utforska ditt grande och ltande, och utforska allt
	vad du frehar.
003:026 Sedan, nr Joab hade gtt ut frn David, snde han bud efter
	Abner, och sndebuden frde denne tillbaka frn Bor-Hassira.  Men
	David visste intet drom.
003:027 Nr Abner s hade kommit tillbaka till Hebron, frde Joab honom
	avsides till mitten av porten, under frevndning att tala
	enskilt med honom; dr srade han honom till dds med en stt i
	underlivet -- detta for att hmnas sin broder Asaels blod.
003:028 Nr David sedan fick hra detta, sade han: Jag och mitt
	konungadme ro oskyldiga infr HERREN evinnerligen till Abners,
	Ners sons blod.
003:029 M det komma ver Joabs huvud och ver hela hans faders hus; och
	m i Joabs hus aldrig fattas mn som hava flytning, eller som
	ro spetlska, eller som stdja sig p krycka, eller som falla
	fr svrd, eller som lida brist p brd.
003:030 S hade nu Joab och hans broder Abisai drpt Abner, drfr att
	denne hade ddat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.

003:031 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
	Riven snder edra klder och hljen eder i sorgdrkt och hllen
	ddsklagan efter Abner.  Och konung David gick sjlv bakom
	bren.
003:032 S begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grt vid
	Abners grav, och allt folket grt.
003:033 Och konungen sjng fljande klagosng ver Abner:
	  Mste d Abner d en gudls dres dd?
003:034   Dina hnder voro ju ej bundna,
	  dina ftter ej slagna i fjttrar.
	  Du fll ssom man faller fr ogrningsmn.

	D begrt allt folket honom nnu mer.

003:035 Och allt folket kom fr att frm David att ta ngot under
	dagens lopp; men David betygade med ed och sade: Gud straffe
	mig nu och framgent, om jag smakar brd eller ngot annat,
	frrn solen har gtt ned.
003:036 Nr folket hrde detta, behagade det dem alla vl, likasom allt
	annat som konungen gjorde behagade allt folket vl.
003:037 Och allt folket och hela Israel insg d att konungen ingen del
	hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit ddad.
003:038 Och konungen sade till sina tjnare: I veten nogsamt att en
	furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
003:039 Men jag r nnu svag, fastn jag r smord till konung, och dessa
	mn, Serujas sner, ro starkare n jag.  HERREN vederglle den
	som ont gr, efter hans ondska.
004:001 D nu Sauls son hrde att Abner var dd i Hebron, sjnk allt
	hans mod, och hela Israel var frskrckt.
004:002 Men Sauls son hade till hvitsmn fr sina strvskaror tv mn,
	av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, sner till
	Rimmon frn Beerot, av Benjamins barn.  Ty ocks Beerot rknas
	till Benjamin;
004:003 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dr sedan ssom
	frmlingar, vilket de gra nnu i dag.
004:004 (Ocks Jonatan, Sauls son, hade lmnat efter sig en son, som nu
	var ofrdig i ftterna.  Han var nmligen fem r gammal, nr
	budskapet om Saul och Jonatan kom frn Jisreel, och d tog hans
	skterska honom och flydde; men under hennes brda flykt fll
	han omkull och blev drefter halt; och han hette Mefiboset.)
004:005 Nu gingo beerotiten Rimmons sner Rekab och Baana stad och
	kommo till Is-Bosets hus, d det var som hetast p dagen, medan
	han lg i sin middagssmn.
004:006 Nr de s, under frevndning att hmta vete, hade kommit in i
	det inre av huset, srade de honom med en stt i underlivet;
	drefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.
004:007 De kommo allts in i huset, nr han lg p sin vilobdd i
	sovkammaren, och srade honom till dds och hggo huvudet av
	honom; drp togo de hans huvud och frdades genom Hedmarken
	hela natten.
004:008 Och de frde s Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade
	till konungen: Se hr r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes,
	huvud, hans som stod efter ditt liv.  HERREN har i dag givit min
	herre konungen hmnd p Saul och hans efterkommande.

004:009 D svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons
	sner, och sade till dem: S sant HERREN lever, han som har
	frlossat mig frn all nd:
004:010 den som frkunnade fr mig och sade: 'Nu r Saul dd', och som
	menade sig vara en gldjebudbrare, honom lt jag gripa och
	drpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit
	budbrarln;
004:011 huru mycket mer skall jag icke d nu, nr ogudaktiga mn hava
	drpt en oskyldig man i hans eget hus, p hans sng, utkrva
	hans blod av eder hand och utrota eder frn jorden!
004:012 P Davids befallning drpte hans mn dem sedan och hggo av
	deras hnder och ftter och hngde upp dem vid dammen i Hebron.
	Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i
	Hebron.
005:001 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade
	s: Vi ro ju ditt ktt och ben.
005:002 Redan fr lnge sedan, d Saul nnu var konung ver oss, var det
	du som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har
	HERREN sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja, du
	skall vara en furste ver Israel.
005:003 Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
	slt konung David ett frbund med dem dr i Hebron, infr
	HERREN; och sedan smorde de David till konung ver Israel.
005:004 David var trettio r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade i fyrtio r.
005:005 I Hebron regerade han ver Juda i sju r och sex mnader, och i
	Jerusalem regerade han i trettiotre r ver hela Israel och
	Juda.

005:006 Och konungen drog med sina mn till Jerusalem, mot jebuserna,
	som bodde dr i landet.  De sade d till David: Hitin kommer du
	icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David
	icke skall komma hitin.
005:007 Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad.
005:008 Och David sade p den dagen: Vemhelst som slr ihjl en jebus
	och trnger fram till vattenledningen, han slr ihjl just dessa
	halta och blinda, som David hatar.  Drfr plgar man sga:
	Ingen blind och halt m komma in i huset.
005:009 Sedan tog David sin boning p borgen och kallade den Davids
	stad.  Dr uppfrde David byggnader runt omkring, frn Millo och
	vidare int.
005:010 Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN,
	hrskarornas Gud, var med honom.

005:011 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
	cedertr, drjmte ock timmermn och stenhuggare; och de byggde
	ett hus t David.
005:012 Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
	Israel, och att han hade upphjt hans konungadme, fr sitt folk
	Israels skull.

005:013 Och David tog sig nnu flera bihustrur och hustrur frn
	Jerusalem, sedan han hade kommit frn Hebron; och t David
	fddes nnu flera sner och dttrar.
005:014 Dessa ro namnen p de sner som fddes t honom i Jerusalem:
	Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
005:015 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
005:016 Elisama, Eljada och Elifelet.

005:017 Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
	konung ver Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
	David.  Nr David hrde detta, drog han ned till borgen.
005:018 Och sedan filisterna hade kommit fram, spridde de sig i
	Refaimsdalen.
005:019 D frgade David HERREN: Skall jag draga upp mot filisterna?
	Vill du d giva dem i min hand?  HERREN svarade David: Drag
	upp; ty jag skall giva filisterna i din hand.
005:020 Och David kom till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D sade
	han: HERREN har brutit ned mina fiender infr mig, likasom
	en vattenflod bryter ned.  Drav fick det stllet namnet
	Baal-Perasim.
005:021 De lmnade dr efter sig sina avgudabilder, och David och hans
	mn togo dessa med sig.

005:022 Men filisterna drogo upp nnu en gng och spridde sig i
	Refaimsdalen.
005:023 Nr David d frgade HERREN, svarade han: Du skall icke draga
	ditupp; du m kringg dem bakifrn, s att du kommer ver dem
	frn det hll dr bakatrden st.
005:024 S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar,
	skynda d raskt fram, ty d har HERREN dragit ut framfr dig
	till att sl filisternas hr.
005:025 David gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; och han slog
	filisterna och frfljde dem frn Geba nda fram emot Geser.
006:001 ter frsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio
	tusen man.
006:002 Och David brt upp och drog stad med allt sitt folk ifrn
	Baale-Juda, fr att drifrn fra upp Guds ark, som hade ftt
	sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p keruberna.
006:003 Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
	Abinadabs hus p hjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs sner,
	krde den nya vagnen.
006:004 S frde de Guds ark bort ifrn Abinadabs hus p hjden, och
	fljde sjlva med, och Ajo gick drvid framfr arken.
006:005 Och David och hela Israels hus frjdade sig infr HERREN, med
	allahanda instrumenter av cypresstr, med harpor, psaltare,
	pukor, skallror och cymbaler.
006:006 Men nr de kommo till Nakonslogen, rckte Ussa ut sin hand mot
	Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.
006:007 D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom dr fr
	hans frseelse, s att han fll ned dd dr vid Guds
	ark.
006:008 Men det gick David hrt till sinne att HERREN s hade brutit ned
	Ussa; och han kallade det stlle Peres-Ussa, ssom det heter
	nnu i dag.
006:009 Och David betogs av sdan fruktan fr HERREN p den dagen, att
	han sade: Huru skulle jag tras lta HERRENS ark komma till
	mig?
006:010 Drfr ville David icke lta flytta in HERRENS ark till sig i
	David stad, utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
006:011 Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre
	mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edom och hela hans hus.

006:012 Nr det nu blev berttat fr konung David att HERREN hade
	vlsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, fr Guds arks
	skull, d gick David stad och hmtade Guds ark ur Obed-Edoms
	hus upp till Davids stad under jubel.
006:013 Och nr de som buro HERRENS ark hade gtt sex steg framt,
	offrade han en tjur och en gdkalv.
006:014 Sjlv dansade David med all makt infr HERREN, och drvid var
	David ikldd en linne-efod.
006:015 S hmtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel
	och basuners ljud.
006:016 Nr d HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls
	dotter, ut genom fnstret, och nr hon sg konung David hoppa
	och dansa infr HERREN fick hon frakt fr honom i sitt hjrta.
006:017 Sedan de hade frt HERRENS ark ditin, stllde de den p dess
	plats i tltet som David hade slagit upp t den; och drefter
	offrade David brnnoffer infr HERREN, s ock tackoffer.
006:018 Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret vlsignade han
	folket i HERREN Sebaots namn.
006:019 Och t allt folket, t var och en i hela hopen av israeliter,
	bde man och kvinna, gav han en kaka brd, ett stycke ktt och
	en druvkaka.  Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

006:020 Men nr David kom tillbaka fr att hlsa sitt husfolk, gick
	Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: Huru hrlig har
	icke Israels konung visat sig i dag, d han i dag har blottat sig
	fr sina tjnares tjnstekvinnors gon, ssom lst folk plgar
	gra!
006:021 D sade David till Mikal: Infr HERREN, som har utvalt mig
	framfr din fader och hela hans hus, och som har frordnat mig
	till furste ver HERRENS folk, ver Israel -- infr HERREN
	frjdade jag mig.
006:022 Dock knde jag mig rtteligen fr ringa till detta, ja, jag var
	i mina gon allt fr lg drtill.  Skulle jag d ska ra hos
	tjnstekvinnorna, om vilka du talade?
006:023 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s lnge hon levde.

007:001 D nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade ltit honom f
	ro runt omkring fr alla hans fiender,
007:002 sade han till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av
	cedertr, under det att Guds ark bor i ett tlt.
007:003 Natan sade till konungen: Vlan, gr allt vad du har i sinnet;
	ty HERREN r med dig.
007:004 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
007:005 G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Skulle du
	bygga mig ett hus att bo i?
007:006 Jag har ju icke bott i ngot hus, allt ifrn den dag d jag
	frde Israels barn upp ur Egypten nda till denna dag, utan jag
	har flyttat omkring i ett tlt, i ett tabernakel.
007:007 Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla
	Israels barn, talat och sagt s till ngon enda av Israels
	stammar, som jag har frordnat till herde fr mitt folk Israel:
	'Varfr haven I icke byggt mig ett hus av cedertr?'
007:008 Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
	Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
	dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
007:009 Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
	dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, s stort
	som de strstes namn p jorden.
007:010 Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
	s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva
	oroat.  Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frtrycka det,
	ssom fordom skedde,
007:011 och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
	domare ver mitt folk Israel; och jag skall lta dig f ro fr
	alla dina fiender.  S frkunnar nu HERREN fr dig att HERREN
	skall uppbygga ett hus t dig.
007:012 Nr din tid r ute och du vilar hos dina fder, skall jag efter
	dig upphja den son som skall utg ur ditt liv; och jag skall
	befsta hans konungadme.
007:013 Han skall bygga ett hus t mitt namn, och jag skall befsta hans
	konungatron fr evig tid.
007:014 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s att
	jag visserligen, om han gr ngot illa, skall straffa honom med
	ris, ssom mnniskor plga tuktas, och med plgor, sdana som
	hemska mnniskors barn;
007:015 men min nd skall icke vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
	ifrn Saul, vilken jag lt vika undan fr dig.
007:016 Ditt hus och ditt konungadme skola bliva bestndande infr dig
	till evig tid; ja, din tron skall vara befst fr evig tid.
007:017 Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
	talade nu Natan till David.
007:018 D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
	och sade: Vem r jag, Herre, HERRE, och vad r mitt hus,
	eftersom du har ltit mig komma hrtill?
007:019 Och detta har nd synts dig vara fr litet, Herre, HERRE; du
	har ock talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt
	fram i tiden.  och hrom har du talat p mnniskostt, Herre,
	HERRE!
007:020 Vad skall nu David vidare tala till dig?  Du knner ju din
	tjnare, Herre, HERRE.
007:021 Fr ditt ords skull och efter ditt hjrta har du gjort allt
	detta stora och frkunnat det fr din tjnare.
007:022 Drfr r du ock stor HERRE Gud, ty ingen r dig lik, och ingen
	Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hrt med vra ron.
007:023 Och var finnes p jorden ngot enda folk likt ditt folk Israel,
	ngot folk som en Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig
	till ett folk, fr att s gra sig ett namn -- ja, fr att gra
	dessa stora ting med eder och dessa fruktansvrda grningar med
	ditt land, infr ditt folk, det som du frlossade t dig frn
	Egypten, frn hedningarna och deras gudar.
007:024 Och du har berett t dig ditt folk Israel, dig till ett folk fr
	evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
007:025 S uppfyll nu, HERRE Gud, fr evig tid vad du har talat om din
	tjnare och om hans hus; gr ssom du har talat.
007:026 D skall ditt namn bliva stort till evig tid, s att man skall
	sga: 'HERREN Sebaot r Gud ver Israel.'  Och s skall din
	tjnare Davids hus best infr dig.
007:027 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat fr din tjnare
	och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.'  Drfr har din tjnare
	ftt frimodighet att bedja till dig denna bn.
007:028 Och nu, Herre, HERRE, du r Gud, och dina ord ro sanning; och
	du du har lovat din tjnare detta goda,
007:029 s vrdes nu vlsigna din tjnares hus, s att det frbliver
	evinnerligen infr dig.  Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det,
	och genom din vlsignelse skall din tjnares hus bliva vlsignat
	evinnerligen.
008:001 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
	bemktigade sig David huvudstaden och tog den ur filisternas
	hand.
008:002 Han slog ock moabiterna och mtte dem med snre, i det att han
	lt dem lgga sig ned p jorden: med tv snrlngder mtte han
	ut den del av dem, som skulle ddas, och med en full snrlngd
	den del som han lt leva.  S blevo moabiterna David underdniga
	och frde till honom sknker.
008:003 Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, nr
	denne hade dragit stad fr att utstrcka sitt vlde till
	floden.
008:004 Och David tog till fnga av han folk ett tusen sju hundra
	ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt avskra
	fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra hstar, som
	han skonade.
008:005 Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
	Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
	av dem.
008:006 Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus, och
	aramerna blevo David underdniga och frde till honom
	sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
008:007 Och David tog de gyllene skldar som Hadadesers tjnare hade
	burit och frde dem till Jerusalem.
008:008 Och frn Hadadesers stder Beta och Berotai tog konung David
	koppar i stor myckenhet.

008:009 D nu Toi, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
	Hadadesers hela hr,
008:010 snde han sin son Joram till konung David fr att hlsa honom
	och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
	Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois
	fiende.  Och han hade med sig krl av silver, av guld och av
	koppar.
008:011 Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
	gjort med det silver och guld han hade tagit frn alla de folk
	som han hade underlagt sig:
008:012 frn aramerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
	amalekiterna, s ock med det byte han hade tagit frn Hadadeser,
	Rehobs son, konungen i Soba.

008:013 Och nr David kom tillbaka frn sin seger ver aramerna, gjorde
	han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, dr han slog aderton
	tusen man.
008:014 Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
	och alla edomer blevo David underdniga.  S gav HERREN seger t
	David, varhelst han drog fram.

008:015 David regerade nu ver hela Israel; och David skipade lag och
	rtt t allt sitt folk.
008:016 Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat
	Ahiluds son, var kansler.
008:017 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro prster,
	och Seraja var sekreterare.
008:018 Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
	peleterna; dessutom voro Davids sner prster.
009:001 Och David sade: Finnes nnu ngon kvar av Sauls hus, mot vilken
	jag kan bevisa barmhrtighet fr Jonatans skull?
009:002 Nu hade Sauls hus haft en tjnare vid namn Siba; honom hmtade
	man till David.  D sade konungen till honom: r du Siba?  Han
	svarade: Ja, din tjnare.
009:003 Konungen frgade: Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
	jag kan bevisa barmhrtighet, ssom Gud r barmhrtig?  Siba
	svarade konungen: nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
	r ofrdig i ftterna.
009:004 Konungen frgade honom Var r han?  Siba svarade konungen: Han
	r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.
009:005 D snde konung David och lt hmta honom frn Makirs, Ammiels
	sons, hus i Lo-Debar.
009:006 Nr s Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
	fll han ned p sitt ansikte och bugade sig.  D sade David:
	Mefiboset!  Han svarade: Ja, din tjnare hr.
009:007 David sade till honom: Frukta icke, ty jag vill bevisa
	barmhrtighet mot dig fr din fader Jonatans skull, och jag vill
	giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
	ta vid mitt bord bestndigt.
009:008 D bugade han sig och sade: Vad r jag, din tjnare, eftersom
	du vnder dig till en sdan dd hund som jag r?

009:009 Drefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjnare, och sade till
	honom; Allt som Saul och hela hans hus har gt giver jag t
	din herres son.
009:010 Och du med dina sner och dina tjnare skall bruka jorden t
	honom och inbrga skrden, fr att din herres son m hava brd
	att ta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestndigt ta
	vid mitt bord.  Siba hade nmligen femton sner och tjugu
	tjnare.
009:011 D sade Siba till konungen: Din tjnare skall i alla stycken
	gra ssom min herre konungen bjuder sin tjnare.  Ja, svarade
	han, Mefiboset skall ta vid mitt bord, ssom vore han en av
	konungens sner.
009:012 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika.  Och alla som bodde
	i Sibas hus blevo Mefibosets tjnare.
009:013 Sjlv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestndigt
	skulle ta vid konungens bord.  Och han var halt p bda
	ftterna.
010:001 En tid hrefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
	konung efter honom.
010:002 D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
	likasom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David snde ngra
	av sina tjnare fr att trsta honom i hans sorg efter
	fadern.  Nr s Davids tjnare kommo till Ammons barns land,
010:003 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: Menar du att
	David drmed att han snder trstare till dig vill visa dig att
	han rar din fader?  Nej, fr att underska staden, fr att
	bespeja och sedan frdrva den har David snt sina tjnare till
	dig.
010:004 D tog Hanun Davids tjnare och lt raka av dem halva skgget
	och skra av deras klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt
	dem s g.
010:005 Nr man berttade detta fr David, snde han bud emot dem; ty
	mnnen voro ju mycket vanrade.  Och konungen lt sga: Stannen
	i Jeriko, till dess edert skgg hinner vxa ut, och kommen s
	tillbaka.

010:006 D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
	David, snde de bort och lejde frn Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
	tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
	av Tobs mn tolv tusen.
010:007 Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
	tappraste krigarna.
010:008 Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid framfr
	stadsporten; men de frn Aram-Soba och Rehob, vensom Tobs mn
	och maakaterna, stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
010:009 D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
	sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
	stllde sedan upp sig mot aramerna.
010:010 Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai,
	vilken med dem stllde upp sig mot Ammons barn.
010:011 Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
	komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
	s vill jag tga till din hjlp.
010:012 Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
	folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
	tckes.
010:013 Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aramerna
	och de flydde fr honom.
010:014 Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
	fr Abisai och begvo sig in i staden.  D drog Joab bort ifrn
	Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
010:015 D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
	frsamlade de sig allasammans.
010:016 Och Hadadeser snde bud att de aramer som bodde p andra sidan
	floden skulle rycka ut; dessa kommo d till Helam, anfrda av
	Sobak, Hadadesers hrhvitsman.
010:017 Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
	och gick ver Jordan och kom till Helam; och aramerna stllde
	upp sig i slagordning mot David och gvo sig i strid med honom.
010:018 Men aramerna flydde fr Israel, och David drpte av aramerna
	manskapet p sju hundra vagnar, s ock fyrtio tusen ryttare;
	deras hrhvitsman Sobak slog han ock dr till dds.
010:019 D allts Hadadesers alla lydkonungar sgo att de hade blivit
	slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
	underdniga.  Efter detta fruktade aramerna fr att vidare
	hjlpa Ammons barn.
011:001 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
	snde David stad Joab och med honom sina tjnare och hela
	Israel; och de hrjade Ammons barns land och belgrade Rabba,
	medan David stannade kvar i Jerusalem.
011:002 D hnde sig en afton, nr David hade sttt upp frn sitt lger
	och gick omkring p konungshusets tak, att han frn taket fick
	se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skda.
011:003 David snde d stad och frfrgade sig om kvinnan, och man
	sade: Det r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.
011:004 D snde David ngra mn med uppdrag att hmta henne, och hon
	kom till honom, och han lg hos henne, nr hon hade helgat sig
	frn sin orenhet.  Sedan tervnde hon hem.

011:005 Men kvinnan blev havande; hon snde d stad och lt underrtta
	David drom och sga: Jag r havande.
011:006 D snde David till Joab detta bud: Snd till mig hetiten
	Uria.  S snde d Joab Uria till David.
011:007 Och nr Uria kom till David, frgade denne om det stod vl till
	med Joab och med folket, och huru kriget gick.
011:008 Drefter sade David till Uria: G nu ned till ditt hus och tv
	dina ftter.  Nr d Uria gick ut ur konungens hus, sndes en
	gva frn konungen efter honom.
011:009 Men Uria lade sig till vila vid ingngen till konungshuset,
	jmte hans herres alla andra tjnare, och gick icke ned till
	sitt eget hus.
011:010 Detta berttade man fr David och sade: Uria har icke gtt ned
	till sitt hus.  D sade David till Uria: Du kommer ju frn
	resan; varfr har du d icke gtt ned till ditt hus?
011:011 Uria svarade David: Arken och Israel och Juda bo nu i
	lgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjnare ro
	lgrade ute p marken: skulle jag d g in i mitt hus fr att
	ta och dricka och ligga hos min hustru?  S sant du lever, s
	sant din sjl lever: jag vill icke gra s.
011:012 D sade David till Uria: Stanna hr ocks i dag, s vill jag i
	morgon snda dig stad.  S stannade d Uria i Jerusalem den
	dagen och den fljande.
011:013 Och David inbjd honom till sig och lt honom ta och dricka med
	sig och gjorde honom drucken.  Men om aftonen gick han ut och
	lade sig p sitt lger tillsammans med sin herres tjnare, och
	gick icke ned till sitt hus.
011:014 Fljande morgon skrev David ett brev till Joab och snde det med
	Uria.
011:015 I brevet skrev han s: Stllen Uria lngst fram, dr striden r
	som hftigast, och dragen eder sedan tillbaka frn honom, s att
	han bliver slagen till dds.
011:016 Under belgringen av staden skickade d Joab Uria till den plats
	dr han visste att de tappraste mnnen funnos.
011:017 Och mnnen i staden gjorde ett utfall och gvo sig i strid med
	Joab, och flera av folket, av Davids tjnare, fllo; ocks
	hetiten Uria ddades.
011:018 D snde Joab och lt bertta fr David allt vad som hade hnt
	under striden.
011:019 Och han bjd budbraren och sade: Nr du har omtalat fr
	konungen allt vad som har hnt under striden,
011:020 d upptndes kanske konungens vrede, och han sger till dig:
	'Varfr gingen I under striden s nra intill staden?  Vissten I
	icke att de skulle skjuta uppifrn muren?
011:021 Vem var det som slog ihjl Abimelek, Jerubbesets son?  Var det icke
	en kvinna som kastade en kvarnsten ned p honom frn muren, s
	att han ddades, dr i Tebes?  Varfr gingen I d s nra intill
	muren?'  Men d skall du sga: 'Din tjnare Uria, hetiten, r ock
	dd.'

011:022 Budbraren gick stad och kom och berttade fr David allt vad
	Joab hade snt honom att sga;
011:023 budbraren sade till David: Mnnen blevo oss vermktiga och
	drogo ut mot oss p fltet, men vi slogo dem tillbaka nda till
	stadsporten.
011:024 D skto skyttarna uppifrn muren p dina tjnare, s att flera
	av konungens tjnare ddades; din tjnare Uria, hetiten, r ock
	dd.
011:025 D sade David till budbraren: S skall du sga till Joab: 'Lt
	icke detta frtryta dig, ty svrdet frtr n den ene, n den
	andre; fortsatt med kraft stadens belgring och frstr den.'
	Och intala honom s mod.

011:026 D nu Urias hustru hrde att hennes man Uria var dd, hll hon
	ddsklagan efter sin man.
011:027 Och nr sorgetiden var frbi, snde David och lt hmta henne
	hem till sig, och hon blev hans hustru; drefter fdde hon honom
	en son.  Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
012:001 Och HERREN snde Natan till David.  Nr han kom in till honom,
	sade han till honom: Tv mn bodde i samma stad; den ene var
	rik och den andre fattig.
012:002 Den rike hade fr och fkreatur i stor myckenhet.
012:003 Men den fattige hade icke mer n ett enda litet lamm, som han
	hade kpt; han uppfdde det, och det vxte upp hos honom och
	hans sner, tillsammans med dem: det t av hans brdstycke och
	drack ur hans bgare och lg i hans famn och var fr honom ssom
	en dotter.
012:004 S kom en vgfarande till den rike mannen; d nndes han icke
	taga av sina fr och fkreatur fr att tillreda t den resande
	som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens
	lamm och tillredde det t mannen som hade kommit till honom.
012:005 D upptndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade
	till Natan: S sant HERREN lever: ddens barn r den man som
	har gjort detta.
012:006 Och lammet skall han erstta fyradubbelt, drfr att han gjorde
	sdant, och eftersom han var s obarmhrtig.
012:007 Men Natan sade till David: Du r den mannen.  S sger HERREN,
	Israels Gud: Jag har smort dig till konung ver Israel, och jag
	har rddat dig ur Sauls hand.
012:008 Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i
	din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda.  Och om
	detta skulle vara fr litet, s vore jag villig att ytterligare
	giva dig bde ett och annat.
012:009 Varfr har du d fraktat HERRENS ord och gjort vad ont r i
	hans gon?  Hetiten Uria har du ltit sl ihjl med svrd, och
	hans hustru har du tagit till hustru t dig sjlv; ja, honom har
	du drpt med Ammons barns svrd.
012:010 S skall nu icke heller svrdet vika ifrn ditt hus till evig
	tid, drfr att du har fraktat mig och tagit hetiten Urias
	hustru till hustru t dig.
012:011 S sger HERREN: Se, jag skall lta olyckor komma ver dig frn
	ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur infr dina gon
	och giva dem t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur
	mitt p ljusa dagen.
012:012 Ty vl har du gjort sdant i hemlighet, men jag vill lta detta
	ske infr hela Israel, och det p ljusa dagen.

012:013 D sade David till Natan: Jag har syndat mot HERREN.  Natan
	sade till David: S har ock HERREN tillgivit dig din synd; du
	skall icke d.
012:014 Men eftersom du genom denna grning har kommit HERRENS fiender
	att frakta honom, skall ock den son som har blivit fdd t dig
	dden d.
012:015 Sedan gick Natan hem igen.  Och HERREN slog barnet som Urias
	hustru hade ftt t David, han slog det, s att det blev
	ddssjukt.
012:016 D skte David Gud fr gossens skull; och David hll fasta, och
	nr han kom hem, lg han p bara marken ver natten.
012:017 D stodo de ldste i hans hus upp och gingo till honom, fr att
	frm honom att stiga upp frn marken; men han ville icke, och
	han t icke heller ngot med dem.

012:018 Men p sjunde dagen dog barnet.  D fruktade Davids tjnare att
	om tala fr honom att barnet hade dtt, ty de tnkte: Nr vi
	talade till honom, medan barnet nnu levde, ville han ju icke
	lyssna till vra ord.  Huru skulle vi d kunna sga till honom
	att barnet har dtt?  Han kunde gra ngot ont.
012:019 Men nr David sg att hans tjnare viskade med varandra, frstod
	han att barnet hade dtt.  D frgade David sina tjnare: Har
	barnet dtt?  De svarade: Ja.
012:020 D stod David upp frn marken och tvdde sig och smorde sig och
	bytte om klder och gick in i HERRENS hus och tillbad.  Och nr
	han kom hem igen, begrde han att man skulle stta fram mat t
	honom, och han t.
012:021 D sade hans tjnare till honom: Varfr gr du p detta stt?
	Medan barnet levde, fastade du och grt fr dess skull; men s
	snart barnet har dtt, str du upp och ter!
012:022 Han svarade: s lnge barnet nnu levde, fastade och grt jag,
	ty jag tnkte: 'Vem vet, kanhnda bliver HERREN mig ndig och
	lter barnet f leva.'
012:023 Men nu, nr det har dtt, varfr skulle jag d fasta?  Kan jag
	vl skaffa honom tillbaka igen?  Jag gr bort till honom, men han
	kommer icke tillbaka till mig.

012:024 Och David trstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne
	och lg hos henne.  Och hon fdde en son, t vilken han gav
	namnet Salomo.  Och HERREN lskade honom
012:025 och snde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom
	namnet Jedidja, fr HERRENS skull.

012:026 Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog
	konungastaden.
012:027 Sedan snde Joab bud till David och lt sga honom: Jag har
	angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.
012:028 S frsamla du nu det vriga folket och belgra staden och intag
	den, s att det icke bliver jag som intager staden och fr bra
	namnet drfr.
012:029 D frsamlade David allt folket och tgade till Rabba och angrep
	det och intog det.
012:030 Och han tog deras konungs krona frn hans huvud; den vgde en
	talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes nu p
	Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
	myckenhet.
012:031 Och folket drinne frde han ut och lade dem under sgar och
	trskvagnar av jrn och bilor av jrn och verlmnade dem t
	Molok.  S gjorde han mot Ammons barns alla stder.  Sedan vnde
	David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

013:001 Drefter tilldrog sig fljande Davids son Absalom hade en skn
	syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade krlek till
	henne.
013:002 Ja, Amnon kom fr sin syster Tamars skull i en sdan vnda att
	han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
	vara mjligt att gra henne ngot.
013:003 Men Amnon hade en vn, som hette Jonadab, en son till Davids
	broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
013:004 Denne sade nu till honom: Varfr ser du var morgon s avtrd
	ut, du konungens son?  Vill du icke sga mig det?  Amnon
	svarade honom: Jag har fattat krlek till min broder Absaloms
	syster Tamar.
013:005 Jonadab sade till honom: Lgg dig p din sng och gr dig sjuk.
	Nr d din fader kommer fr att beska dig, s sg till honom:
	'Lt min syster Tamar komma och giva mig ngot att ta, men lt
	henne tillreda maten infr mina gon; s att jag ser det och kan
	f den ur hennes hand att ta.'
013:006 D lade Amnon sig och gjorde sig sjuk.  Nr nu konungen kom fr
	att beska honom, sade Amnon till konungen: Lt min syster
	Tamar komma hit och tillaga tv kakor infr mina gon, s att
	jag kan f dem ur hennes hand att ta.

013:007 D snde David bud in i huset till Tamar och lt sga: G till
	din broder Amnons hus och red till t honom ngot att ta.
013:008 Tamar gick d stad till sin broder Amnons hus, dr denne lg
	till sngs.  Och hon tog deg och kndade den och gjorde drav
	kakor infr hans gon och grddade kakorna.
013:009 Drefter tog hon pannan och lade upp dem drur infr hans gon;
	men han ville icke ta.  Och Amnon sade: Lt alla g ut
	hrifrn.  D gingo alla ut drifrn.
013:010 Sedan sade Amnon till Tamar: Br maten hitin i kammaren, s att
	jag fr den ur din hand att ta.  D tog Tamar kakorna som hon
	hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
013:011 Men nr hon kom fram med dem till honom, fr att han skulle ta,
	fattade han i henne och sade till henne: Kom hit och ligg hos
	mig, min syster.
013:012 Hon sade till honom: Ack nej, min broder, krnk mig icke; ty
	sdant fr icke ske i Israel.  Gr icke en sdan galenskap.
013:013 Vart skulle jag d taga vgen med min skam?  Och du sjlv skulle
	ju sedan i Israel hllas fr en dre.  Tala nu med konungen; han
	vgrar nog icke att giva mig t dig.
013:014 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
	vermktig och krnkte henne och lg hos henne.
013:015 Men drefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
	den motvilja han fick mot henne var strre n den krlek han
	hade haft till henne.  Och Amnon sade till henne: St upp och g
	din vg.
013:016 D sade hon till honom: Gr dig icke skyldig till ett s svrt
	brott som att driva bort mig; det vore vrre n det andra som du
	har gjort med mig.
013:017 Men han ville icke hra p henne, utan ropade p den unge man
	som han hade till tjnare och sade: Driven denna kvinna ut
	hrifrn, och rigla du drren efter henne.
013:018 Och hon hade en fotsid livkldnad p sig; ty i sdana kpor voro
	konungens dttrar kldda, s lnge de voro jungfrur.  Nr
	tjnaren nu hade frt ut Tamar och riglat drren efter henne,
013:019 tog hon aska och strdde p sitt huvud, och den fotsida
	livkldnaden som hon hade p sig rev hon snder; och hon lade
	handen p sitt huvud och gick dr ropande och klagande.
013:020 D sade hennes broder Absalom till henne: Har din broder Aminon
	varit hos dig?  Tig nu stilla, min syster; han r ju din broder.
	Lgg denna sak icke s p sinnet.  S stannade d Tamar i sin
	broder Absaloms hus i svr sorg.
013:021 Men nr konung David fick hra allt detta, blev han mycket vred.
013:022 Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
	Absalom hatade Amnon, drfr att denne hade krnkt hans syster
	Tamar.

013:023 Tv r drefter hade Absalom frklippning i Baal-Hasor, som
	ligger vid Efraim.  Och Absalom inbjd d alla konungens sner.
013:024 Absalom kom till konungen och sade: Din tjnare skall nu hava
	frklippning; jag beder att konungen ville jmte sina tjnare g
	med din tjnare.
013:025 Men konungen svarade Absalom Nej, min son, vi m icke
	allasammans g med, ty vi vilja icke vara dig till besvr.  Och
	fastn han bad honom entrget, ville han icke g, utan gav honom
	sin avskedshlsning.
013:026 D sade Absalom: Om du icke vill, s lt dock min broder Amnon
	g med oss.  Konungen frgade honom: Varfr skall just han g
	med dig?
013:027 Men Absalom bad honom s entrget, att han lt Amnon och alla de
	vriga konungasnerna g med honom.

013:028 Och Absalom bjd sina tjnare och sade: Sen efter, nr Amnons
	hjrta bliver glatt av vinet; och nr jag d sger till eder:
	'Huggen ned Amnon', s dden honom utan fruktan.  Det r ju jag
	som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder ssom
	kcka mn.
013:029 Och Absaloms tjnare gjorde med Amnon ssom Absalom hade bjudit.
	D stodo alla konungens sner upp och satte sig var och en p
	sin mulsna och flydde.
013:030 Medan de nnu voro p vg, kom till David ett rykte om att
	Absalom hade huggit ned alla konungens sner, s att icke en
	enda av dem fanns kvar.
013:031 D stod konungen upp och rev snder sina klder och lade sig p
	marken, under det att alla hans tjnare stodo dr med
	snderrivna klder.
013:032 Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
	och sade: Min herre m icke tnka att de hava ddat alla de
	unga mnnen, konungens sner, det r Amnon allena som r dd.
	Ty Absaloms uppsyn har bdat olycka nda ifrn den dag d denne
	krnkte hans syster Tamar.
013:033 S m nu min herre konungen icke akta p detta som har blivit
	sagt, att alla konungens sner ro dda; nej, Amnon allena r
	dd.

013:034 Emellertid flydde Absalom.  -- Nr nu mannen som stod p vakt
	lyfte upp sina gon, fick han se mycket folk komma frn vgen
	bakom honom, vid sidan av berget.
013:035 D sade Jonadab till konungen: Se, dr komma konungens sner.
	Ssom din tjnare sade, s har det gtt till.
013:036 Just nr han hade sagt detta, kommo konungens sner; och de
	brusto ut i grt.  Ocks konungen och alla hans tjnare grto
	hftigt och bitterligen.
013:037 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
	son, konungen i Gesur.  Och David srjde hela tiden sin son.
013:038 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
	han dr i tre r.
013:039 Och konung David avstod ifrn att draga ut mot Absalom, ty han
	trstade sig ver att Amnon var dd.
014:001 Men Joab, Serujas son, mrkte att konungens hjrta var vnt mot
	Absalom.
014:002 D snde Joab till Tekoa och lt drifrn hmta en klok kvinna
	och sade till henne: Ltsa att du har sorg, och kld dig i
	sorgklder och smrj dig icke med olja, utan skicka dig ssom en
	kvinna som i lng tid har haft sorg efter en dd.
014:003 G s in till konungen och tala till honom ssom jag sger dig.
	Joab lade nu orden i hennes mun.
014:004 Och kvinnan frn Tekoa talade med konungen; hon fll ned till
	jorden p sitt ansikte och bugade sig och sade: Hjlp, o
	konung!
014:005 Konungen sade till henne: Vad fattas dig?  Hon svarade: Ack,
	jag r nka; min man r dd.
014:006 Och din tjnarinna hade tv sner; dessa bda kommo i trta med
	varandra ute p marken, dr ingen fanns, som kunde trda emellan
	och hindra dem; den ene slog d ned den andre och ddade honom.
014:007 Och nu har hela slkten rest sig upp mot din tjnarinna, och de
	sga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s att vi f dda
	honom, drfr att han har tagit sin broders liv och drpt honom;
	p det sttet frgra vi ock arvingen.'  P det att efter min
	man varken namn eller efterkommande m finnas p jorden, vilja
	de utslcka den gnista av mig, som nnu r kvar.
014:008 D sade konungen till kvinnan: G hem igen; jag vill giva
	befallning om dig.
014:009 Kvinnan frn Tekoa sade till konungen: P mig, o min herre
	konung, och p min faders hus vile missgrningen, men konungen
	och hans tron vare utan skuld.
014:010 Konungen sade: Om ngon sger ngot t dig, s fr honom till
	mig; han skall sedan icke mer antasta dig.
014:011 Hon sade: Ja, m konungen tnka p HERREN, sin Gud, s att
	blodshmnaren icke fr gra olyckan strre, och s att de icke
	frgra min son.  D sade han: S sant HERREN lever, icke ett
	hr av din son skall falla p jorden.
014:012 Men kvinnan sade: Lt din tjnarinna tala nnu ett ord till min
	herre konungen.  Han sade: Tala.
014:013 D sade kvinnan: Varfr r du d s sinnad mot Guds folk?  Nr
	konungen talar s, d ligger ju dri att han sjlv br p skuld,
	eftersom konungen icke lter sin frskjutne son komma tillbaka.
014:014 Vi mste ju alla d och ro d ssom vatten som spilles p
	jorden, vilket icke kan samlas upp igen.  Men Gud tager icke
	livet bort, utan han tnker ut vad gras kan, fr att den
	frskjutne icke m frbliva frskjuten och skild frn honom.
014:015 Och att jag nu har kommit fr att tala detta till min herre
	konungen, det har skett drfr att folket frskrckte mig.  D
	tnkte din tjnarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhnda
	skall konungen uppfylla sin trlinnas nskan.
014:016 Ja, konungen skall lyssna till sin trlinna och rdda mig frn
	den mans hand, som vill frgra bde mig och min son frn Guds
	arvedel.
014:017 Och din tjnarinna tnkte: Min herre konungens ord skall giva
	mig ro.  Ty min herre konungen r lik Guds ngel dri att han hr
	allt, bde gott och ont.  Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.

014:018 D svarade konungen och sade till kvinnan: Dlj icke fr mig
	ngot av det varom jag nu vill frga dig.  Kvinnan sade: Min
	herre konungen tale.
014:019 D sade konungen: Har icke Joab sin hand med i allt detta?
	Kvinnan svarade och sade: S sant du lever, min herre konung:
	om min Herre konungen talar ngot, s kan ingen komma undan det,
	vare sig t hger eller t vnster.  Ja, det r din tjnare Joab
	som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjnarinnas mun
	allt vad jag har sagt.
014:020 Fr att giva saken ett annat utseende har din tjnare Joab
	handlat p detta stt; men min herre liknar i vishet Guds ngel
	och vet allt som sker p jorden.

014:021 S sade d konungen till Joab: Vlan, jag vill gra ssom du
	nskar.  G nu och fr tillbaka den unge mannen Absalom.
014:022 D fll Joab ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig och
	vlsignade konungen; och Joab sade: I dag mrker din tjnare
	att jag har funnit nd fr dina gon, min herre konung, eftersom
	konungen uppfyller sin tjnares nskan.
014:023 Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och frde Absalom
	till Jerusalem.
014:024 Men konungen sade: Han fr begiva sig till sitt hus, men han
	fr icke komma infr mitt ansikte.  D begav sig Absalom till
	sitt hus, och kom icke infr konungens ansikte.

014:025 Men i hela Israel fanns ingen s skn man som Absalom, ingen som
	man s mycket prisade: frn hans fotblad upp till hans hjssa
	fanns icke ngot fel p honom
014:026 Och nr han lt klippa hret p sitt huvud -- vid slutet av vart
	r lt han klippa det, ty det blev honom d s tungt att han
	mste lta klippa det -- s befanns det, att nr man vgde hret
	frn hans huvud, d vgde det tv hundra siklar, efter
	konungsvikt.
014:027 Och t Absalom fddes tre sner och en dotter, som fick namnet
	Tamar; hon var en skn kvinna.

014:028 Nr Absalom hade bott tv hela r i Jerusalem utan att f komma
	infr konungens ansikte,
014:029 snde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till
	konungen; men han ville icke komma till honom.  Och han snde
	bud nnu en gng, men han ville nd icke komma.
014:030 D sade han till sina tjnare: I sen att Joab dr har ett
	kerstycke vid sidan av mitt, och p det har han korn; gn nu
	dit och tnden eld drp.  S tnde d Absaloms tjnare eld p
	kerstycket.
014:031 D stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom:
	Varfr hava dina tjnare tnt eld p mitt kerstycke?
014:032 Absalom svarade Joab: Jag snde ju till dig och lt sga: Kom
	hit, s att jag kan skicka dig till konungen och lta sga:
	'Varfr fick jag komma hem frn Gesur?  Det hade varit bttre
	fr mig, om jag nnu vore kvar dr.'  Nu vill jag komma infr
	konungens ansikte; och finnes ngon missgrning hos mig, s m
	han dda mig.
014:033 D gick Joab till konungen och sade honom detta.  Denne kallade
	d till sig Absalom, och han kom till konungen; och han fll ned
	fr honom p sitt ansikte och bugade sig till jorden infr
	konungen.  Och konungen kysste Absalom.
015:001 En tid hrefter skaffade Absalom sig vagn och hstar, drtill
	ock femtio man som lpte framfr honom.
015:002 Och Absalom plgade bittida om morgonen stlla sig vid sidan av
	vgen som ledde till porten, och s ofta ngon d var p vg
	till konungen med en rttssak som han ville hava avdmd, kallade
	Absalom honom till sig och frgade: Frn vilken stad r du?
	Nr han d svarade: Din tjnare r frn den och den av Israels
	stammar,
015:003 sade Absalom till honom: Din sak r visserligen god och rtt,
	men du har ingen som hr p dig hos konungen.
015:004 Och Absalom tillade: Ack om jag bleve satt till domare i
	landet!  Om d var och en som hade ngon rtts- och domssak komme
	till mig, s skulle jag skaffa honom rttvisa.
015:005 Och nr ngon gick fram fr att buga sig fr honom, rckte han
	ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
015:006 P detta stt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo fr
	att f ngon sak avdmd hos konungen.  S frledde Absalom
	Israels mn.

015:007 Fyrtio r voro nu frlidna, d Absalom en gng sade till
	konungen: Lt mig begiva mig till Hebron fr att dr infria det
	lfte som jag har gjort t HERREN.
015:008 Ty din tjnare gjorde ett lfte, nr jag bodde i Gesur i Aram;
	jag sade: 'Om HERREN lter mig komma tillbaka till Jerusalem, s
	vill jag hlla en gudstjnst t HERREN.'
015:009 Konungen sade till honom: G i frid.  D stod han upp och begav
	sig till Hebron.
015:010 Men Absalom snde ut hemliga budbrare till alla Israels stammar
	och lt sga: Nr I hren basunen ljuda, s sgen: 'Nu har
	Absalom blivit konung i Hebron.'
015:011 Och med Absalom hade fljt tv hundra mn frn Jerusalem, som
	voro inbjudna och fljde med i all oskuld, utan att veta om
	ngonting.
015:012 Medan Absalom offrade slaktoffren, snde han ocks och lt hmta
	giloniten Ahitofel, Davids rdgivare, frn hans stad Gilo.  Och
	sammansvrjningen vxte i styrka, och i allt strre myckenhet
	gick folket ver till Absalom.

015:013 Men en budbrare kom till David och sade: Israels mn hava vnt
	sina hjrtan till Absalom.
015:014 D sade David till alla sina tjnare, dem som han hade hos sig i
	Jerusalem: Upp, lt oss fly, ty ingen annan rddning finnes fr
	oss undan Absalom.  Skynden eder stad, s att han icke med hast
	kommer ver oss och fr olycka ver oss och slr stadens
	invnare med svrdsegg.
015:015 Konungens tjnare svarade konungen: Till allt vad min herre
	konungen behagar ro dina tjnare redo.
015:016 D drog konungen ut, och allt hans husfolk fljde honom; dock
	lmnade konungen kvar tio av sina bihustrur fr att vakta huset.
015:017 S drog d konungen ut, och allt folket fljde honom; men de
	stannade vid Bet-Hammerhak.
015:018 Och alla hans tjnare tgade frbi p sidan om honom, s ock
	alla kereterna och peleterna; och alla gatiterna, sex hundra
	man, som hade fljt med honom frn Gat, tgade likaledes frbi
	framfr konungen.
015:019 D sade konungen till gatiten Ittai: Varfr gr ocks du med
	oss?  Vnd om och stanna hos den som nu r konung; du r ju en
	frmling och drtill landsflyktig frn ditt hem.
015:020 I gr kom du; skulle jag d i dag lta dig irra omkring med oss
	p var frd, nu d jag sjlv gr jag vet icke vart?  Vnd
	tillbaka och fr dina brder tillbaka med dig; m nd och
	trofasthet bevisas eder.
015:021 Men Ittai svarade konungen och sade: S sant HERREN lever, och
	s sant min herre konungen lever: p den plats dr min herre
	konungen r, dr vill ock din tjnare vara, det m glla liv
	eller dd.
015:022 D sade David till Ittai: Kom d och drag med.  Och gatiten
	Ittai drog med jmte alla sina mn och alla kvinnor och barn som
	han hade med sig.
015:023 Och hela landet grt hgljutt, nr allt folket drog fram.  Och
	d nu konungen gick ver bcken Kidron, gick ock allt folket
	ver och tog vgen t knen.
015:024 Bland de andra sg man ock Sadok jmte alla leviterna, och de
	buro med sig Guds frbundsark; men de satte ned Guds ark --
	varvid ocks Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket
	hade hunnit draga fram ur staden.
015:025 D sade konungen till Sadok: Fr Guds ark tillbaka in i
	staden.  Om jag finner nd fr HERRENS gon, lter han mig komma
	tillbaka, s att jag ter fr se honom och hans boning.
015:026 Men om han sger s: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d r
	jag redo; han gre d med mig ssom honom tckes.
015:027 Och konungen sade till prsten Sadok: Du r ju siare; vnd
	tillbaka till staden i frid.  Och din son Ahimaas och Ebjatars
	son Jonatan, bda edra sner, m flja med eder.
015:028 Se, jag vill drja vid frjstllena i knen, till dess att ett
	budskap kommer frn eder med underrttelser till mig.
015:029 D frde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och
	stannade dr.

015:030 Men David gick grtande uppfr Oljeberget med verhljt huvud
	ock bara ftter; och allt folket som fljde med honom hade ock
	hljt ver sina huvuden och gingo ditupp under grt.
015:031 Och nr man berttade fr David att Ahitofel var med bland dem
	som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: HERRE, gr
	Ahitofels rd till drskap.
015:032 Nr sedan David hade kommit upp p bergstoppen, dr man plgade
	tillbedja Gud, d kom arkiten Husai emot honom, med snderriven
	livkldnad och med jord p sitt huvud.
015:033 David sade till honom: Om du gr med mig, s bliver du mig till
	besvr.
015:034 Men om du vnder tillbaka till staden och sger till Absalom:
	'Din tjnare vill jag vara, o konung; jag har frut varit din
	faders tjnare, men nu vill jag vara din tjnare', s kan du
	gagna mig med att gra Ahitofels rd om intet.
015:035 Dr har du ju ock prsterna Sadok och Ebjatar; allt vad du fr
	hra frn konungens hus m du meddela prsterna Sadok och
	Ebjatar.
015:036 De hava ju ock dr sina bda sner hos sig: Sadok har Ahimaas,
	och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I snda mig bud om allt
	vad I fn hra.
015:037 S gick d Husai, Davids vn, in i staden.  Och jmvl Absalom
	drog in i Jerusalem.

016:001 Nr David hade gtt framt ett litet stycke frn bergstoppen, d
	mtte honom Siba, Mefibosets tjnare, med ett par lastade snor,
	som buro tv hundra brd, ett hundra russinkakor, ett hundra
	fruktkakor och en vinlgel.
016:002 D sade konungen till Siba: Vad vill du med detta?  Siba
	svarade: snorna skola vara fr konungens husfolk till att rida
	p, brdet och fruktkakorna skola tjnarna hava att ta, och
	vinet skola de trstande hava att dricka i knen.
016:003 Konungen sade: Men var r din herres son?  Siba svarade
	konungen: Han r kvar i Jerusalem; ty han tnkte: 'Nu skall
	Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'
016:004 D sade konungen till Siba: Se, allt vad Mefiboset ger skall
	vara ditt.  Siba svarade: Jag faller ned fr dig; lt mig finna
	nd fr dina gon, min herre konung.

016:005 Nr sedan konung David hade kommit till Bahurim, d trdde
	drifrn ut en man som var beslktad med Sauls hus och hette
	Simei, Geras son; han trdde fram och for ut i frbannelser.
016:006 Och han kastade stenar p David och p alla konung Davids
	tjnare, fastn allt folket och alla hjltarna omgvo denne,
	bde till hger och till vnster.
016:007 Och Simeis ord, nr han frbannade honom, voro dessa: Bort,
	bort, du blodsman, du ogrningsman!
016:008 HERREN lter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka ver dig, du
	som har blivit konung i hans stlle; HERREN giver nu
	konungadmet t din son Absalom.  Se, nu har du kommit i den
	olycka du frtjnade, ty en blodsman r du.
016:009 D sade Abisai, Serujas son, till konungen: Varfr skall den
	dda hunden dr f frbanna min herre konungen?  Lt mig g dit
	och hugga huvudet av honom.
016:010 Men konungen svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
	sner?  Om han frbannar, och om det r HERREN som har bjudit
	honom att frbanna David, vem trs d frga: 'Varfr gr du s?'
016:011 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina
	tjnare: Min son, han som har utgtt frn mitt eget liv, str
	mig ju efter livet; med huru mycket mer skl d denne
	benjaminit!  Lten honom vara, m han frbanna; ty HERREN har
	befallt honom det.
016:012 Kanhnda skall HERREN se till den ortt mig sker, s att HERREN
	ter giver mig lycka, till gengld fr den frbannelse som i dag
	uttalas ver mig.
016:013 Och David gick med sina mn vgen fram, under det att Simei gick
	lngs utmed berget, jmsides med honom, och for ut i
	frbannelser och kastade stenar och grus, dr han gick jmsides
	med honom.
016:014 Nr s konungen, med allt folket som fljde honom, hade kommit
	till Ajefim, rastade han dr.

016:015 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels mn, kommit till
	Jerusalem; han hade d ocks Ahitofel med sig.
016:016 Nr nu arkiten Husai, Davids vn, kom till Absalom, ropade Husai
	till Absalom: Leve konungen!  Leve konungen!
016:017 Absalom sade till Husai: r det s du visar din krlek mot din
	vn?  Varfr har du icke fljt med din vn?
016:018 Husai svarade Absalom: Nej, den som HERREN och detta folk och
	alla Israels mn hava utvalt, honom vill jag tillhra, och hos
	honom vill jag stanna.
016:019 Och dessutom, vilken br jag tjna?  Br jag icke tjna infr
	hans son?  Jo, ssom jag har tjnat infr din fader, s vill jag
	ock gra det infr dig.
016:020 Och Absalom sade till Ahitofel: Given nu ett rd om vad vi
	skola gra.
016:021 Ahitofel sade till Absalom: G in till din faders bihustrur,
	som han har lmnat kvar fr att vakta huset.  D fr hela Israel
	hra att du har gjort dig frhatlig fr din fader, och s
	styrkes modet hos alla dem som hlla med dig.
016:022 Drefter slog man upp ett tlt t Absalom ovanp taket, och s
	gick Absalom in till sin faders bihustrur infr hela Israels
	gon.
016:023 Den tiden gllde nmligen ett rd som Ahitofel gav lika mycket
	som om man hade frgat Gud till rds; s mycket gllde vart rd
	av Ahitofel bde fr David och fr Absalom.
017:001 Och Ahitofel sade till Absalom: Lt mig utvlja tolv tusen mn,
	s vill jag bryta upp och frflja David i natt.
017:002 D kan jag komma ver honom och frskrcka honom, medan han r
	utmattad och modls, och allt hans folk skall d taga till
	flykten; sedan kan jag dda konungen, nr han str dr
	vergiven.
017:003 Drefter skall jag fra allt folket tillbaka till dig.  Ty om det
	s gr den man du sker, s r detta som om alla vnde tillbaka;
	allt folket fr d frid.
017:004 Detta behagade Absalom och alla de ldste i Israel.
017:005 Likvl sade Absalom: Kalla ock arkiten Husai hit, s att vi
	ocks f hra vad han har att sga.
017:006 Nr d Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: S
	och s har Ahitofel talat.  Skola vi gra ssom han har sagt?
	Varom icke, s tala du.
017:007 Husai svarade Absalom: Det rd som Ahitofel denna gng har givit
	r icke gott.
017:008 Och Husai sade ytterligare: Du knner din fader och hans mn,
	och vet att de ro hjltar och bistra ssom en bjrninna frn
	vilken man har tagit ungarna ute p marken.  Och din fader r ju
	en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.
017:009 Nu har han skerligen gmt sig i ngon hla eller p ngot annat
	stlle.  Om nu redan i brjan ngra av folket hr flle, s
	skulle var och en som finge hra talas drom sga att det folk
	som fljer Absalom har lidit ett nederlag;
017:010 och d skulle till och med den tappraste, den som hade mod ssom
	ett lejon, bliva hgeligen frfrad; ty hela Israel vet att din
	fader r en hjlte, och att de som flja honom ro tappra mn.
017:011 Drfr r nu mitt rd: Lt hela Israel frn Dan nda till
	Beer-Seba frsamla sig till dig, s talrikt som sanden vid
	havet; och sjlv m du draga med i striden.
017:012 Nr vi s drabba ihop med honom, varhelst han m ptrffas,
	skola vi sl ned p honom, ssom daggen faller ver marken; och
	d skall intet bliva kvar av honom och alla de mn som ro med
	honom
017:013 Ja, om han ocks droge sig tillbaka in i ngon stad, s skulle
	hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga
	den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna
	drav.
017:014 D sade Absalom och alla Israels mn: Arkiten Husais rd r
	bttre n Ahitofels rd.  HERREN hade nmligen skickat det s,
	att Ahitofels goda rd gjordes om intet, fr att HERREN skulle
	lta olycka komma ver Absalom.

017:015 Och Husai sade till prsterna Sadok och Ebjatar: Det och det
	rdet har Ahitofel givit Absalom och de ldste i Israel, men jag
	har givit det och det rdet.
017:016 S snden nu med hast bud och lten sga David: 'Stanna icke
	ver natten vid frjstllena i knen, utan g hellre ver, fr
	att icke konungen och allt hans folk m drabbas av frdrv.'
017:017 Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhll vid Rogelskllan, och
	en tjnstekvinna gick dit med budskap; sedan plgade de sjlva
	g med budskapet till konung David.  Ty de tordes icke g in i
	staden och visa sig dr.
017:018 Men en gosse fick se dem och berttade det fr Absalom.  D gingo
	bda med hast sin vg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som
	p sin grd hade en brunn; i den stego de ned.
017:019 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det ver
	brunnshlet och strdde gryn drp, s att man icke kunde mrka
	ngot.
017:020 D nu Absaloms tjnare kommo in i huset till hustrun och frgade
	var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: De gingo ver
	bcken dr.  D skte de, men utan att finna, och vnde s
	tillbaka till Jerusalem.
017:021 Men sedan de hade gtt sin vg, stego de andra upp ur brunnen
	och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till
	David: Bryten upp och gn med hast ver vattnet, ty det och det
	rdet har Ahitofel givit, till eder ofrd.
017:022 D brt David upp med allt det folk han hade hos sig, och de
	gingo ver Jordan; och om morgonen, nr det blev dager, saknades
	ingen enda, utan alla hade kommit ver Jordan.

017:023 Men nr Ahitofel sg att man icke fljde hans rd, sadlade han
	sin sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han
	hade bestllt om sitt hus, hngde han sig.  Och nr han var dd,
	blev han begraven i sin faders grav.

017:024 S hade nu David kommit till Mahanaim, nr Absalom med alla
	Israels mn gick ver Jordan.
017:025 Men Absalom hade satt Amasa i Joabs stlle ver hren.  Och Amasa
	var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gtt
	in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.
017:026 Och Israel och Absalom lgrade sig i Gileads land.
017:027 Men nr David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, frn
	Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, frn
	Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit frn Rogelim,
017:028 ltit fra dit sngar, sklar, lerkrl, s ock vete, korn, mjl
	och rostade ax, vensom bnor, linsrter och annat rostat,
017:029 drjmte honung, grddmjlk, fr och ntostar till mat t David
	och hans folk; ty de tnkte: Folket r hungrigt, trtt och
	trstigt i knen.
018:001 Och David mnstrade sitt folk och satte ver- och underhvitsmn
	ver dem.
018:002 Drefter lt David folket tga stad: en tredjedel under Joabs
	befl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders,
	befl, och en tredjedel under gatiten Ittais befl.  Och konungen
	sade till folket: Jag vill ock sjlv draga ut med eder.
018:003 Men folket svarade: Du fr icke draga ut; ty om vi mste fly,
	aktar ingen p oss, och om hlften av oss bliver ddad, aktar
	man icke heller p oss, men du r nu s god som tio tusen av
	oss.  Drfr r det nu bttre att du str redo att komma oss till
	hjlp frn staden.
018:004 D sade konungen till dem: Vad I ansen vara bst vill jag
	gra.  Och konungen stllde sig vid sidan av porten, under det
	att allt folket drog ut i avdelningar p hundra och tusen.
018:005 Men konungen bjd Joab, Abisai och Ittai och sade: Faren nu
	varligt med den unge mannen Absalom.  Och allt folket hrde huru
	konungen s bjd alla hvitsmnnen angende Absalom.
018:006 S drog d folket ut p fltet mot Israel, och striden stod i
	Efraims skog.
018:007 Dr blev Israels folk slaget av Davids tjnare, och mnga
	stupade dr p den dagen: tjugu tusen man.
018:008 Och striden utbredde sig ver hela den trakten; och skogen
	frgjorde mer folk, n svrdet frgjorde p den dagen.

018:009 Och Absalom kom i Davids tjnares vg.  Absalom red d p sin
	mulsna; och nr mulsnan kom under en stor terebint med tta
	grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s att han blev
	hngande mellan himmel och jord, ty mulsnan som han satt p
	sprang sin vg.
018:010 Och en man fick se det och berttade fr Joab och sade: Jag sg
	dr borta Absalom hnga i en terebint.
018:011 D sade Joab till mannen som berttade detta fr honom: Om du
	sg det, varfr slog du honom d icke strax till jorden?  Jag
	skulle d grna hava givit dig tio siklar silver och ett blte.
018:012 Men mannen svarade Joab: Om jag ock finge vga upp tusen siklar
	silver i mina hnder, skulle jag dock icke vilja utrcka min
	hand mot konungens son, ty konungen bjd ju dig och Abisai och
	Ittai, s att vi hrde det: 'Tagen vara, I alla, p den unge
	mannen Absalom.'
018:013 Dessutom, om jag lmskt hade frgripit mig p hans liv, s hade
	du skerligen lmnat mig i sticket, eftersom intet kan frbliva
	dolt fr konungen.
018:014 Joab sade: Jag vill icke p detta stt frhala tiden med dig.
	Drefter tog han tre spjut i sin hand och sttte dem i Absaloms
	brst, medan denne nnu var vid liv, dr han hngde under
	terebinten.
018:015 Sedan kommo tio unga mn, Joabs vapendragare, ditfram, och av
	dem blev Absalom till fullo ddad.

018:016 Och Joab lt stta i basunen, och folket upphrde att frflja
	Israel, ty Joab ville skona folket.
018:017 Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen
	och staplade upp ett mycket stort stenrse ver honom.  Men
	hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
018:018 Och Absalom hade, medan han nnu levde, ltit resa t sig en
	stod som str i Konungsdalen; ty han tnkte: Jag har ingen son
	som kan bevara mitt namns minnelse.  Den stoden hade han
	uppkallat efter sitt namn, och den heter nnu i dag Absaloms
	minnesvrd.

018:019 Och Ahimaas, Sadoks son, sade: Lt mig skynda stad och
	frkunna fr konungen gldjebudskapet att HERREN har dmt honom
	fri ifrn hans fienders hand.
018:020 Men Joab svarade honom: I dag bliver du ingen gldjebudbrare;
	en annan dag m du frkunna gldjebudskap, men denna dag
	frkunnar du icke ngot gldjebudskap, eftersom nu konungens son
	r dd.
018:021 Drefter sade Joab till en etiopier: G och bertta fr
	konungen vad du har sett.  D fll etiopiern ned fr Joab och
	skyndade drp stad.
018:022 Men Ahimaas, Sadoks son; sade nnu en gng till Joab: Lt ocks
	mig, vad n m ske, f skynda stad, efter etiopiern.  Joab
	sade: Varfr vill du skynda stad, min son, d detta ju icke
	kan vara ett gldjebudskap som skaffar dig ngon ln?
018:023 Han svarade: Vad n m ske vill jag skynda stad.  D sade han
	till honom: S skynda d.  Och Ahimaas skyndade stad och tog
	vgen ver Jordansltten och hann om etiopiern.

018:024 Under tiden satt David inne i porten.  Och vktaren gick upp p
	porttaket invid muren; nr han dr lyfte upp sina gon, fick han
	se en man komma ensam springande.
018:025 Vktaren ropade och frkunnade det fr konungen.  D sade
	konungen: r han ensam, s har han ett gldjebudskap att
	kungra.  Och han kom allt nrmare.
018:026 Drefter fick vktaren se en annan man komma springande; d
	ropade vktaren till portvaktaren och sade: Nu ser jag ter en
	man komma ensam springande.  Konungen sade: Denne r ock en
	gldjebudbrare.
018:027 Och vktaren sade: Efter sitt stt att springa tyckes mig den
	frste vara Ahimaas, Sadoks son.  D sade konungen: Det r en
	god man; han kommer skerligen med ett gott gldjebudskap.

018:028 Och Ahimaas ropade och sade till konungen: Allt vl!  Drefter
	fll han ned till Jorden p sitt ansikte infr konungen och
	sade: Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de
	mnniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!
018:029 D frgade konungen: Str det vl till med den unge mannen
	Absalom?  Ahimaas svarade: Jag sg en stor hop folk, nr Joab
	avsnde konungens andre tjnare och mig, din tjnare; men jag
	vet icke vad det var.
018:030 Konungen sade: G t sidan och stll dig dr.  D gick han t
	sidan och blev stende dr
018:031 Just d kom etiopiern.  Och etiopiern sade: Mottag, min herre
	konung, det gldjebudskapet att HERREN i dag har dmt dig fri
	ifrn alla de mns hand, som hava rest sig upp mot dig.
018:032 Konungen frgade etiopiern: Str det vl till med den unge
	mannen Absalom?  Etiopiern svarade: M det s g med min herre
	konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig fr att
	gra dig ont, ssom det har gtt med den unge mannen.
018:033 D blev konungen hftigt upprrd och gick upp i salen ver
	porten och grt.  Och under det att han gick, ropade han s: Min
	son Absalom, min son, min son Absalom!  Ack, att jag hade ftt d
	i ditt stlle!  Absalom, min son, min son!
019:001 Och det blev berttat fr Joab att konungen grt och srjde
	Absalom.
019:002 Och segern blev p den dagen frbytt till sorg fr allt folket,
	eftersom folket p den dagen fick hra sgas att konungen var
	bedrvad fr sin sons skull.
019:003 Och folket smg sig p den dagen in i staden, ssom mnniskor
	plga gra, vilka hava vanrat sig, drigenom att de hava flytt
	under striden.
019:004 Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med
	hg rst: Min son Absalom!  Absalom, min son, min son!
019:005 D gick Joab in i huset till konungen och sade: Du kommer i dag
	alla dina tjnares ansikten att rodna av skam, fastn de i dag
	hava rddat bde ditt eget liv och dina sners och dttrars liv
	och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.
019:006 Ty du lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som lska dig.
	I dag har du nmligen gjort kunnigt att dina hvitsmn och
	tjnare ro intet for dig, ty i dag mrker jag, att om Absalom
	vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s skulle
	detta hava varit dig mer till behag.
019:007 Men st nu upp, och g ut och tala vnligt med dina tjnare; ty
	jag svr vid HERREN, att om du icke gr det, s skall icke en
	enda man stanna kvar hos dig ver denna natt, och detta skall
	fr dig bliva en strre olycka n alla de olyckor som hava
	vergtt dig frn din ungdom nda till nu.
019:008 D stod konungen upp och satte sig i porten.  Och man gjorde
	kunnigt fr allt folket och sade: Konungen sitter nu i porten.
	D kom allt folket infr konungen.  Men Israel hade flytt, var
	och en till sin hydda.

019:009 Och allt folket i alla Israels stammar begynte drefter frebr
	varandra och sga: Konungen har rddat oss frn vara fienders
	hand och hjlpt oss ifrn filisternas hand, och nu har han mst
	fly ur landet fr Absalom.
019:010 Men Absalom, som vi hade smort till konung ver oss, har blivit
	ddad i striden.  Varfr sgen I d icke ett ord om att fra
	konungen tillbaka?

019:011 Under tiden hade konung David snt bud till prsterna Sadok och
	Ebjatar och ltit sga: Talen s till de ldste i Juda: 'Varfr
	skolen I vara de sista att hmta konungen tillbaka hem?  Ty vad
	hela Israel talar har redan kommit fr konungen, dr han bor.
019:012 I ren ju mina brder, I ren ju mitt ktt och ben.  Varfr
	skolen I d vara de sista att hmta konungen tillbaka?'
019:013 Och till Amasa skolen I sga: 'r du icke mitt ktt och ben?  Gud
	straffe mig nu och framgent, om du icke fr all din tid skall
	bliva hrhvitsman hos mig i Joabs stlle.'
019:014 Hrigenom vann han alla Juda mns hjrtan utan undantag, s att
	de snde detta budskap till konungen: Vnd tillbaka, du sjlv
	med alla dina tjnare.
019:015 D vnde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade
	kommit till Gilgal fr att mta konungen och fra konungen ver
	Jordan.

019:016 Ocks Simei, Geras son, benjaminiten, som var frn Bahurim,
	skyndade sig och drog ned med Juda mn for att mta konung
	David.
019:017 Och med honom fljde tusen man frn Benjamin, vensom Siba,
	vilken hade varit tjnare i Sauls hus, jmte hans femton sner
	och tjugu tjnare.  Dessa hade nu hastat ned till Jordan fre
	konungen.
019:018 Och frjan gick ver fr att verfra konungens familj, och fr
	att anvndas efter hans gottfinnande.  Men Simei, Geras son,
	fll ned infr konungen, nr han skulle fara ver Jordan,
019:019 och sade till konungen: M min herre icke tillrkna mig min
	missgrning, och icke tnka p huru illa din tjnare gjorde p
	den dag d min herre konungen drog ut frn Jerusalem; m
	konungen icke akta drp.
019:020 Ty din tjnare inser att jag d frsyndade mig; drfr har jag
	nu i dag frst av hela Josefs hus kommit hitned fr att mta min
	herre konungen.
019:021 D tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: Skulle icke
	Simei ddas fr detta?  Han har ju frbannat HERRENS smorde.
019:022 Men David svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
	sner, eftersom I i dag ren mig till hinders?  Skulle vl i dag
	ngon ddas i Israel?  Vet jag d icke att jag i dag har blivit
	konung ver Israel?
019:023 Drefter sade konungen till Simei: Du skall icke d.  Och
	konungen gav honom sin ed drp.

019:024 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned fr att mta konungen.
	Han hade varken ansat sina ftter eller sitt skgg, ej heller
	hade han ltit tv sina klder allt ifrn den dag d konungen
	drog bort, nda till den dag d han kom igen i frid.
019:025 Nr han nu kom till Jerusalem fr att mta konungen, sade
	konungen till honom: Varfr fljde du icke med mig, Mefiboset?
019:026 Han svarade: Min herre konung, min tjnare bedrog mig.  Ty din
	tjnare sade: 'Jag vill sadla min sna och stta mig p den och
	s begiva mig till konungen'; din tjnare r ju halt.
019:027 Men han har frtalat din tjnare hos min herre konungen.  Min
	herre konungen r ju dock ssom Guds ngel; s gr nu vad dig
	tckes.
019:028 Ty hela min faders hus frtjnade intet annat n dden av min
	herre konungen, och likvl lt du din tjnare sitta bland dem
	som f ta vid ditt bord.  Vad har jag d rtt att ytterligare
	begra, och varom kan jag vl ytterligare ropa till konungen?
019:029 Konungen sade till honom: Varfr ordar du ytterligare hrom?
	Jag sger att du och Siba skolen dela jordagodset.
019:030 D sade Mefiboset till konungen: Han m grna taga alltsammans,
	sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.

019:031 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned frn Rogelim och drog
	sedan med konungen till Jordan, fr att f ledsaga honom ver
	Jordan.
019:032 Barsillai var d mycket gammal: ttio r.  Han hade srjt fr
	konungens behov, medan denne uppehll sig i Mahanaim, ty han var
	en mycket rik man.
019:033 Konungen sade nu till Barsillai: Du skall draga med mig, s
	skall jag srja fr dina behov hemma hos mig i Jerusalem.
019:034 Men Barsillai svarade konungen: Huru mnga r kan jag vl nnu
	hava att leva, eftersom jag skulle flja med konungen upp till
	Jerusalem?
019:035 Jag r nu ttio r gammal; kan jag d knna skillnad mellan
	bttre och smre, eller har vl din tjnare ngon smak fr vad
	jag ter eller fr vad jag dricker?  Eller kan jag nnu njuta av
	att hra sngare och sngerskor sjunga?  Varfr skulle din
	tjnare d ytterligare bliva min herre konungen till besvr?
019:036 Allenast fr en stund vill din tjnare fara med konungen ver
	Jordan.  Varfr skulle vl konungen giva mig en sdan
	vedergllning?
019:037 Lt din tjnare vnda tillbaka, s att jag fr d i min stad,
	dr jag har min faders och min moders grav.  Men se hr r din
	tjnare Kimham, lt honom f draga med min herre konungen; och
	gr fr honom vad dig tckes.
019:038 D sade konungen: S m d Kimham draga med mig, och jag skall
	gra fr honom vad du vill.  Och allt vad du begr av mig skall
	jag gra dig.
019:039 Drefter gick allt folket ver Jordan, och konungen sjlv gick
	ocks ver.  Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av
	honom.  Sedan vnde denne tillbaka hem igen.

019:040 S drog nu konungen till Gilgal, och Kimham fljde med honom, s
	ock allt Juda folk.  Och de, jmte hlften av Israels folk,
	frde konungen ditver.
019:041 Men d kommo alla de vriga israeliterna till konungen och sade
	till honom: Varfr hava vra brder, Juda mn, ftt hemligen
	bemktiga sig dig och fra konungen och hans familj, tillika med
	alla Davids mn, ver Jordan?
019:042 Alla Juda mn svarade Israels mn: Konungen str ju oss
	nrmast; varfr vredgens I d hrver?  Hava vi levat p
	konungen eller skaffat oss ngon vinning genom honom?
019:043 D svarade Israels mn Juda mn och sade: Tio gnger strre del
	n I hava vi i den som r konung, allts ock i David.  Varfr
	haven I d ringaktat oss?  Och voro icke vi de som frst talade
	om att hmta vr konung tillbaka?  Men Juda mn lto nnu
	hrdare ord falla n Israels mn.
020:001 Nu hnde sig att dr fanns en illasinnad man vid namn Seba,
	Bikris son, en benjaminit.  Denne sttte i basun och sade:

	  Vi hava ingen del i David
	  och ingen arvslott i Isais son.
	  Israel drage hem, var och en till sin hydda.

020:002 D vergvo alla Israels mn David och fljde Seba, Bikris son;
	men Juda mn hllo sig till sin konung och fljde honom frn
	Jordan nda till Jerusalem.
020:003 S kom David hem igen till Jerusalem.  Och konungen tog d de tio
	bihustrur som han hade lmnat kvar fr att vakta huset, och satte
	in dem i ett srskilt hus till att dr frvaras; och han gav dem
	underhll, men gick icke in till dem.  Dr frblevo de nu
	instngda till sin ddsdag och levde redan under hans livstid
	ssom nkor.

020:004 Och konungen sade till Amasa: Bda upp t mig Juda mn inom tre
	dagar, och instll dig sedan sjlv hr.
020:005 Amasa begav sig d stad fr att uppbda Juda; men nr han
	drjde utver den tid som hade blivit honom frelagd,
020:006 sade David till Abisai: Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva
	farligare fr oss n Absalom.  Tag du din herres tjnare och stt
	efter honom, s att han icke bemktigar sig ngra befsta stder
	och tillfogar oss fr stor skada.
020:007 Allts drogo Joabs mn tillika med kereterna och peleterna
	och alla hjltarna ut efter honom; de drogo ut frn Jerusalem
	fr att stta efter Seba, Bikris son.
020:008 Men nr de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom
	Amasa emot dem.  Joab var d kldd i livrocken som plgade utgra
	hans drkt, och ovanp den hade han ett blte, med ett svrd i
	skidan, bundet ver sina lnder; men nr han gick fram, fll det
	ut.
020:009 Och Joab sade till Amasa: Str det vl till med dig, min
	broder?  Drvid fattade Joab Amasa i skgget med hgra handen
	ssom fr att kyssa honom.
020:010 Och d Amasa icke tog sig till vara fr det svrd som Joab hade
	i sin andra hand, gav denne honom drmed en stt i underlivet,
	s att hans inlvor runno ut p jorden.  S dog han, utan att
	den andre behvde giva honom ngon ytterligare stt.  Drefter
	fortsatte Joab och hans broder Abisai att frflja Seba, Bikris
	son.
020:011 Men en av Joabs tjnare stod kvar drbredvid och ropade: Var
	och en som r Joabs vn och hller med David, han flje efter
	Joab.
020:012 Nu lg Amasa slad i sitt blod mitt p vgen; och mannen sg
	allt folket stannade.  D frde han Amasa undan frn vgen in p
	kern och kastade ett klde ver honom, eftersom han sg huru
	alla de som kommo drfrbi stannade.
020:013 S snart han var bortskaffad frn vgen, drogo alla frbi och
	fljde Joab fr att stta efter Seba, Bikris son.

020:014 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och
	Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och
	fljde honom nda ditin.
020:015 Men de kommo och belgrade honom dr i Abel vid Bet-Hammaaka och
	kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren.
	Och allt Joabs folk arbetade p att frstra muren och
	kullstta den.
020:016 D ropade en klok kvinna frn staden: Hren!  Hren!  Sgen till
	Joab att han kommer hit, s att jag fr tala med honom.
020:017 Nr han d kom fram till kvinnan, frgade hon: r du Joab?  Han
	svarade: Ja.  Hon sade till honom: Hr din tjnarinnas ord.
	Han svarade: Jag hr.
020:018 D sade hon: Fordom plgade man sga s: 'I Abel skall man
	frga till rds'; sedan kunde man utfra sina planer.
020:019 Vi ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du sker att
	frgra en stad som r en moder i Israel.  Varfr vill du
	frstra HERRENS arvedel?
020:020 Joab svarade och sade: Bort det, bort det, att jag skulle vilja
	frstra och frdrva!
020:021 Det r icke s, utan en man frn Efraims bergsbygd vid namn
	Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlmnen
	allenast honom, s vill jag draga bort ifrn staden.  Kvinnan
	svarade Joab: Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig
	ver muren.
020:022 Sedan vnde sig kvinnan med sitt kloka rd till allt folket, och
	de hggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till
	Joab.  D sttte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig
	och drog bort ifrn staden, var och en till sin hydda.  Och Joab
	vnde tillbaka till konungen i Jerusalem.

020:023 Joab hade nu beflet ver hela krigshren i Israel, och Benaja,
	Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna.
020:024 Adoram hade uppsikten ver de allmnna arbetena, och Josafat,
	Ahiluds son, var kansler.
020:025 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro prster.
020:026 Dessutom var ock jairiten Ira prst hos David.
021:001 Men under Davids tid uppstod en hungersnd, som varade oavbrutet
	i tre r; d skte David HERRENS ansikte.  HERREN svarade: Fr
	Sauls och hans blodbeflckade hus' skull sker detta, drfr att
	han ddade gibeoniterna.
021:002 D kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem.
	Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av
	amorerna och fastn Israels barn hade givit dem sin ed, hade
	Saul, i sin nitlskan fr Israels barn och fr Juda, frskt att
	nedgra dem.
021:003 David sade nu till gibeoniterna: Vad skall jag gra fr eder,
	och varmed skall jag bringa frsoning, s att I vlsignen
	HERRENS arvedel?
021:004 Gibeoniterna svarade honom: Vi fordra icke silver och guld av
	Saul och hans hus, ej heller hava vi rtt att dda ngon man i
	Israel.  Han frgade: Vad begren I d att jag skall gra fr
	eder?
021:005 De svarade konungen: Den man som ville frgra oss, och som
	stmplade mot oss, fr att vi skulle bliva utrotade och icke mer
	hava bestnd ngonstdes inom Israels land,
021:006 av hans sner m sju utlmnas till oss, s att vi f upphnga
	dem fr HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.  Konungen sade:
	Jag skall utlmna dem.
021:007 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, fr den
	ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit
	varandra.
021:008 Dremot tog konungen de tv sner, Armoni och Mefiboset, som
	Rispa, Ajas dotter, hade ftt t Saul, och de fem sner som
	Mikal, Sauls dotter, hade ftt t meholatiten Adriel, Barsillais
	son
021:009 och verlmnade dem t gibeoniterna, och dessa upphngde dem p
	berget infr HERREN, s att de omkommo, alla sju p en gng.  Och
	det var under de frsta skrdedagarna, nr kornskrden begynte,
	som de blevo ddade.
021:010 D tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdrkt och hade den till sitt
	lger ovanp klippan frn det att skrden begynte, nda till
	dess att vattnet strmmade ned ver dem frn himmelen; och hon
	tillstadde icke himmelens fglar att sl ned p dem om dagen, ej
	heller markens vilda djur att gra det om natten.

021:011 Nr det blev berttat fr David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls
	bihustru, hade gjort
021:012 begav sig David stad och hmtade Sauls och hans son Jonatans
	ben frn borgarna i Jabes i Gilead.  Dessa hade nmligen i
	hemlighet tagit deras kroppar bort ifrn den ppna platsen i
	Bet-San, dr filisterna hade hngt upp dem, nr filisterna
	slogo Saul p Gilboa.
021:013 Och d han hade frt Sauls och hans son Jonatans ben upp
	drifrn, samlade man ock ihop de upphngdas ben.
021:014 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins
	land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad
	konungen hade bjudit.  Och drefter hrde Gud landets bn.

021:015 ter uppstod krig mellan filisterna och Israel.  Och David drog
	ned med sina tjnare, och de stridde mot filisterna.  Men David
	blev trtt;
021:016 och Jisbo-Benob, en av rafaernas avkomlingar, vilkens lans
	vgde tre hundra siklar koppar, och som var ikldd en ny
	rustning, tnkte d dda David.
021:017 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjlp och slog filisten
	till dds.  D besvuro Davids mn honom att han icke mer skulle
	draga ut med dem i striden, s att han icke utslckte Israels
	lampa.
021:018 Drefter stod ter en strid med filisterna vid Gob; husatiten
	Sibbekai slog d ned Saf, en av rafaernas avkomlingar.

021:019 ter stod en strid med filisterna vid Gob; Elhanan,
	Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d ned gatiten Goljat, som
	hade ett spjut vars skaft liknade en vvbom.
021:020 ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
	fingrar p var hand och sex tr p var fot, eller tillsammans
	tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaerna.
021:021 Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
	Simeai, Davids broder.

021:022 Dessa fyra voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
	Davids och hans tjnares hand.
022:001 Och David talade till HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade
	rddat honom frn alla hans fienders hand och frn Sauls hand.
022:002 Han sade:

	  HERRE, du mitt bergfste, min borg och min rddare,
022:003   Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
	  min skld och min frlsnings horn,
	    mitt vrn och min tillflykt,
	  min frlsare, du som frlsar mig frn vldet!
022:004   HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
	  och frn mina fiender bliver jag frlst.

022:005   Ty ddens brnningar omvrvde mig,
	  frdrvets strmmar frskrckte mig,
022:006   ddsrikets band omslto mig,
	  ddens snaror fllo ver mig.
022:007   Men jag kallade HERREN i min nd,
	  ja, jag gick med min kallan till min Gud.
	  Och han hrde frn sin himmelska boning min rst,
	  och mitt rop kom till hans ron.

022:008   D skalv jorden och bvade,
	  himmelens grundvalar darrade;
	  de skakades, ty hans vrede var upptnd.
022:009   Rk steg upp frn hans nsa
	  och frtrande eld frn hans mun,
	  eldsgld ljungade frn honom.
022:010   Och han snkte himmelen och for ned
	  och tcken var under hans ftter.

022:011   Han for p keruben och flg,
	  han sgs komma p vindens vingar
022:012   Och han gjorde mrker till en hydda som omslt honom:
	  vattenhopar, tjocka moln.
022:013   Ur glansen framfr honom ljungade eldsgld.

022:014   HERREN dundrade frn himmelen
	  den Hgste lt hra sin rst.
022:015   Han skt pilar och frskingrade dem,
	  ljungeld och frvirrade dem.
022:016   Havets bddar kommo i dagen,
	  jordens grundvalar blottades,
	  fr HERRENS npst,
	  fr hans vredes stormvind.

022:017   Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
	  han drog mig upp ur de stora vattnen.
022:018   Han rddade mig frn min starke fiende,
	  frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
022:019   De verfllo mig p min olyckas dag,
	  men HERREN blev mitt std.
022:020   Han frde mig ut p rymlig plats
	  han rddade mig, ty han hade behag till mig.

022:021   HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
	  efter mina hnders renhet vedergller han mig.
022:022   Ty jag hll mig p HERRENS vgar
	  och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
022:023   nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
	  och frn hans stadgar vek jag icke av.
022:024   S var jag ostrafflig fr honom
	  och tog mig till vara fr missgrning.

022:025   Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
	  efter min renhet infr hans gon.
022:026   Mot den fromme bevisar du dig from,
	  mot en ostrafflig hjlte bevisar du dig ostrafflig.
022:027   Mot den rene bevisar du dig ren,
	  men mot den vrnge bevisar du dig avog.
022:028   och du frlsar ett betryckt folk,
	  men dina gon ro emot de stolta, till att dmjuka dem.

022:029   Ja, du, HERRE, r min lampa;
	  ty HERREN gr mitt mrker ljust.
022:030   Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
	  med min Gud stormar jag murar.
022:031   Guds vg r ostrafflig,
	  HERRENS tal r luttrat.
	  En skld r han fr alla
	    som taga sin tillflykt till honom.

022:032   Ty vem r Gud frutom HERREN,
	  och vem r en klippa frutom vr Gud?
022:033   Gud, du som var mitt starka vrn
	  och ledde den ostrafflige p hans vg,
022:034   du som gjorde hans ftter ssom hindens
	  och stllde mig p mina hjder,
022:035   du som lrde mina hnder att strida
	  och mina armar att spnna kopparbgen!

022:036   Du gav mig din frlsnings skld
	  och din bnhrelse gjorde mig stor,
022:037   du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
	  och mina ftter vacklade icke.
022:038   Jag frfljde mina fiender och frgjorde dem;
	  jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
022:039   Ja, jag gjorde nde p dem och slog dem,
	    s att de icke mer reste sig;
	  de fllo under mina ftter.

022:040   Du omgjordade mig med kraft till striden,
	  du bjde mina motstndare under mig.
022:041   Mina fiender drev du p flykten fr mig,
	  dem som hatade mig frgjorde jag.
022:042   De sgo sig omkring, men det fanns ingen som frlste;
	  efter HERREN, men han svarade dem icke.
022:043   Och jag sttte dem snder till stoft p jorden,
	  jag krossade och frtrampade dem
	    ssom orenlighet p gatan.

022:044   Du rddade mig ur mitt folks strider,
	  du bevarade mig till ett huvud ver hedningar;
	  folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
022:045   Frmlingar visade mig underdnighet;
	  vid blotta ryktet hrsammade de mig.
022:046   Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
	  de omgjordade sig och vergvo sina borgar.

022:047   HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
	  upphjd vare Gud, min frlsnings klippa!
022:048   Gud, som har givit mig hmnd
	  och lagt folken under mig;
022:049   du som har frt mig ut frn mina fiender
	  och upphjt mig ver mina motstndare,
	  rddat mig frn vldets man!
022:050   Frdenskull vill jag tacka dig,
	  HERRE, bland hedningarna,
	  och lovsjunga ditt namn.
022:051   Ty du giver din konung stor seger
	  och gr nd mot din smorde,
	  mot David och hans sd till evig tid.
023:001 Dessa voro Davids sista ord:

	  S sger David, Isais son,
	  s sger den man som blev hgt upphjd,
	  Jakobs Guds smorde,
	  Israels ljuvlige sngare:
023:002   HERRENS Ande har talat genom mig,
	  och hans ord r p min tunga;
023:003   Israels Gud har s sagt,
	  Israels klippa har s talat till mig:
	  Den som rder ver mnniskorna rtt,
	  den som rder i Guds fruktan,
023:004   han r lik morgonens ljus,
	    nr solen gr upp,
	    en morgon utan moln,
	  d jorden grnskar
	    genom solsken efter regn.

023:005   Ja, r det icke s
	    med mitt hus infr Gud?
	  Han har ju upprttat med mig
	    ett evigt frbund,
	  i allo stadgat och betryggat.
	  Ja, visst skall han lta
	    all frlsning och gldje
	    vxa upp t mig.

023:006   Men de onda ro allasammans
	    lika bortkastade trnen,
	  som man ej vill taga i med handen.
023:007   Och mste man rra vid dem,
	  s rustar man sig
	    med jrn och med spjutskaft,
	  och brnner sedan upp dem
	    i eld p stllet.

023:008 Dessa ro namnen p Davids hjltar: Joseb-Bassebet, en
	takemonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
	spjut ver tta hundra som hade blivit slagna p en gng.
023:009 Och nst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
	ahoait.  Han var en av de tre hjltar som voro med David, nr de
	blevo smdade av filisterna, som dr hade frsamlat sig till
	strid; Israels mn drogo sig d tillbaka.
023:010 Men han hll stnd och hgg in p filisterna, till dess att
	hans hand blev s trtt att den var ssom faststelnad vid
	svrdet; och HERREN beredde s en stor seger p den dagen.  Sedan
	hade folket allenast att vnda om och flja med honom fr att
	plundra.
023:011 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit.  En gng
	hade filisterna frsamlat sig, s att de utgjorde en hel
	skara.  Och dr var ett kerstycke, fullt med linsrter.  Och
	folket flydde fr filisterna.
023:012 D stllde han sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
	slog filisterna; och HERREN beredde s en stor seger.

023:013 En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned och kommo
	vid skrdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
	filister var lgrad i Refaimsdalen.
023:014 Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
	fanns i Bet-Lehem.
023:015 Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
	mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
023:016 D brto de tre hjltarna sig igenom filisternas lger och
	hmtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
	och buro det till David.  Men han ville icke dricka det, utan gt
	ut det ssom ett drickoffer t HERREN.
023:017 Han sade nmligen: Bort det, HERRE, att jag skulle gra detta!
	Skulle jag dricka de mns blod, som gingo stad med fara fr
	sina liv?  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de
	tre hjltarna gjort.

023:018 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den frnmste av tre
	andra; han svngde en gng sitt spjut ver tre hundra som hade
	blivit slagna.  Och han hade ett stort namn bland de tre.
023:019 Han var visserligen mer ansedd n ngon annan i detta tretal,
	och han var de andras hvitsman, men upp till de tre frsta kom
	han dock icke.
023:020 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
	segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
	och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
	lejonet i brunnen.
023:021 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s ansenlig att
	skda.  Fastn egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
	mot honom, vpnad allenast med sin stav.  Och han ryckte spjutet
	ur egyptierns hand och drpte honom med hans eget spjut.
023:022 Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
	stort namn bland de tre hjltarna.
023:023 Han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de tre
	frsta kom han icke.  Och David insatte honom i sin livvakt.

023:024 Till de trettio hrde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son,
	frn Bet-Lehem;
023:025 haroditen Samma; haroditen Elika;
023:026 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
023:027 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
023:028 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
023:029 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, frn Gibea i
	Benjamins barns stam;
023:030 Benaja, en pirgatonit; Hiddai frn Gaas' dalar;
023:031 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
023:032 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
023:033 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
023:034 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam,
	Ahitofels son;
023:035 Hesro frn Karmel; arabiten Paarai;
023:036 Jigeal, Natans son, frn Soba; gaditen Bani;
023:037 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare t Joab,
	Serujas son;
023:038 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
023:039 hetiten Uria.

	Tillsammans utgjorde de trettiosju.
024:001 Men HERRENS vrede upptndes ter mot Israel, s att han
	uppeggade David mot dem och sade: G stad och rkna Israel och
	Juda.
024:002 D sade konungen till Joab, hvitsmannen fr hans hr: Far
	igenom alla Israels stammar, frn Dan nda till Beer-Seba, och
	anstllen en folkrkning, s att jag fr veta huru stor
	folkmngden r.
024:003 Joab svarade konungen: M HERREN, din Gud, frka detta folk
	hundrafalt, huru talrikt det n r, och m min herre konungen f
	se detta med egna gon.  Men varfr har min herre konungen ftt
	lust till sdant?
024:004 Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab och hrens
	andra hvitsmn; allts drog Joab jmte hrens andra hvitsmn
	ut i konungens tjnst fr att anstlla folkrkning i Israel.

024:005 Och de gingo ver Jordan och lgrade sig vid Aroer, p hgra
	sidan om staden i Gads dal, och t Jaeser till.
024:006 Drifrn kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
	de till Dan-Jaan och s runt omkring till Sidon.
024:007 Drefter kommo de till Tyrus' befstningar och till hivernas
	och kananernas alla stder; slutligen drogo de till Beer-Seba i
	Juda sydland.
024:008 Och sedan de s hade farit igenom hela landet, kommo de efter
	nio mnader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
024:009 Och Joab uppgav fr konungen vilken slutsumma folkrkningen
	utvisade: i Israel funnos tta hundra tusen stridbara,
	svrdbevpnade mn, och Juda mn voro fem hundra tusen.

024:010 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade ltit rkna
	folket, och David sade till HERREN: Jag har syndat storligen i
	vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjnares
	missgrning, ty jag har handlat mycket draktigt.
024:011 D nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
	profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
024:012 G och tala till David: S sger HERREN: Tre ting frelgger
	jag dig; vlj bland dem ut t dig ett som du vill att jag skall
	gra dig.
024:013 D gick Gad in till David och frkunnade detta fr honom.  Han
	sade till honom: Vill du att hungersnd under sju r skall
	komma i ditt land?  Eller att du i tre mnader skall ndgas fly
	fr dina ovnner, medan de frflja dig?  Eller att pest i tre
	dagar skall hemska ditt land?  Betnk nu och eftersinna vilket
	svar jag skall giva honom som har snt mig.
024:014 David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt oss d falla i
	HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r stor; i mnniskohand vill
	jag icke falla.

024:015 S lt d HERREN pest komma i Israel, frn morgonen intill den
	bestmda tiden; drunder dogo av folket, ifrn Dan nda till
	Beer-Seba, sjuttio tusen mn.
024:016 Men nr ngeln rckte ut sin hand ver Jerusalem fr att
	frdrva det, ngrade HERREN det onda, och han sade till ngeln,
	folkets frdrvare: Det r nog; drag nu din hand tillbaka.  Och
	HERRENS ngel var d vid jebusen Araunas trskplats.
024:017 Men nr David fick se ngeln som slog folket, sade han till
	HERREN s: Det r ju jag som har syndat, det r jag som har
	gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  M din
	hand vnda sig mot mig och min faders hus.
024:018 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: G stad
	och res ett altare t HERREN p jebusen Araunas trskplats.
024:019 Och David gick stad efter Gads ord, ssom HERREN hade bjudit.
024:020 Nr Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
	tjnare kommo till honom, gick han ut och fll ned till jorden
	p sitt ansikte fr konungen.
024:021 Och Arauna sade: Varfr kommer min herre konungen till sin
	tjnare?  David svarade: Fr att kpa trskplatsen av dig och
	dr bygga ett altare t HERREN; och m s hemskelsen upphra
	bland folket.
024:022 D sade Arauna till David: Min herre konungen tage till sitt
	offer vad honom tckes.  Se hr ro fkreaturen till brnnoffer,
	och hr ro trskvagnarna, jmte fkreaturens ok, till ved.
024:023 Alltsammans, o konung, giver Arauna t konungen.  Och Arauna
	sade ytterligare till konungen: M HERREN, din Gud, vara dig
	ndig.
024:024 Men konungen svarade Arauna: Nej, jag vill kpa det av dig fr
	ett bestmt pris; ty jag vill icke offra t HERREN, min Gud,
	brnnoffer som jag har ftt fr intet.  Och David kpte
	trskplatsen och fkreaturen fr femtio siklar silver.
024:025 Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
	och tackoffer.  Och HERREN lyssnade till landets bn, och
	hemskelsen upphrde bland Israel.



Book 11 Frsta Konungaboken (1 Kon.)


001:001 Konung David var nu gammal och kommen till hg lder; och ehuru
	man hljde tcken ver honom, kunde han dock icke hlla sig
	varm.
001:002 D sade hans tjnare till honom: M man fr min herre konungens
	rkning ska upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
	konungens tjnarinna och skta honom.  Om hon fr ligga i din
	famn, s bliver min herre konungen varm
001:003 S skte de d ver hela Israels land efter en skn flicka; och
	de funno Abisag frn Sunem och frde henne till konungen.
001:004 Hon var en mycket skn flicka, och hon sktte nu konungen och
	betjnade honom, men konungen hade intet umgnge med henne.
001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: Det r jag som
	skall bliva konung.  Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
	drtill ock femtio man som lpte framfr honom.
001:006 Hans fader hade aldrig velat bedrva honom med att sga: Varfr
	gr du s?  Han var ock mycket fager; och hans moder hade ftt
	honom nst efter Absalom.
001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
	prstens Ebjatar, och dessa slto sig till Adonia och
	understdde honom.
001:008 Men prsten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
	Simei, Rei och Davids hjltar hllo icke med Adonia.

001:009 Och Adonia slaktade fr och fkreatur och gdkalvar vid
	Soheletstenen, som ligger vid Rogelskllan; och han inbjd dit
	alla sina brder, konungens sner, och alla de Juda mn som voro
	i konungens tjnst.
001:010 Men profeten Natan, Benaja, hjltarna och sin broder Salomo
	inbjd han icke.

001:011 D sade Natan s till Bat-Seba, Salomos moder: Du har vl hrt
	att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vr herre
	David vet drom?
001:012 Men jag vill nu giva dig ett rd, fr att du m kunna rdda ditt
	liv och din son Salomos liv.
001:013 G in till konung David och sg till honom: 'Har du icke, min
	herre konung, sjlv med ed lovat din tjnarinna och sagt: Din
	son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min
	tron?  Varfr har d Adonia blivit konung?'
001:014 Och medan du nnu r dr och talar med konungen, skall jag efter
	dig komma in och bekrfta dina ord.

001:015 S gick d Bat-Seba in till konungen, i kammaren.  Konungen var
	nu mycket gammal; och Abisag frn Sunem betjnade konungen.
001:016 Och Bat-Seba bugade sig och fll ned fr konungen.  D frgade
	konungen: Vad nskar du?
001:017 Hon sade till honom: Min herre, du har ju sjlv lovat din
	tjnarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall
	bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron.'
001:018 Men se, nu har Adonia blivit konung, fastn du, min herre
	konung, nnu icke har ftt veta det.
001:019 Och han har slaktat tjurar och gdkalvar och fr i myckenhet,
	och han har inbjudit alla konungens sner och prsten Ebjatar
	och hrhvitsmannen Joab; men din tjnare Salomo har han icke
	inbjudit.
001:020 P dig, min herre konung, ro nu hela Israels gon riktade, i
	frvntan att du skall kungra fr dem vem som skall sitta p
	min herre konungens tron efter honom.
001:021 Eljest torde hnda, att nr min herre konungen har gtt till
	vila hos sina fder, d bliva jag och min son Salomo hllna
	ssom brottslingar.

001:022 Medan hon nnu hll p att tala med konungen, kom profeten
	Natan.
001:023 Och man anmlde det fr konungen och sade: Profeten Natan r
	hr.  Nr han s kom infr konungen, fll han ned till jorden p
	sitt ansikte fr konungen.
001:024 Och Natan sade: Min herre konung, r det vl du som har sagt
	att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta
	p din tron?
001:025 Ty han har i dag gtt ned och slaktat tjurar och gdkalvar och
	fr i myckenhet, och har inbjudit alla konungens sner och
	hrhvitsmnnen och prsten Ebjatar, och de hlla nu p med att
	ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'
001:026 Men mig, din tjnare, och prsten Sadok och Benaja, Jojadas son,
	och din tjnare Salomo har han icke inbjudit.
001:027 Kan vl detta hava utgtt frn min herre konungen, utan att du
	har ltit dina tjnare vet vem som skall sitta p min herre
	konungens tron efter honom?

001:028 D svarade konung David och sade: Kallen hit till mig
	Bat-Seba.  Nr hon nu kom infr konungen och stod infr
	konungen,
001:029 betygade konungen med ed och sade: S sant HERREN lever, han
	som har frlossat mig frn all nd:
001:030 ssom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d jag
	sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall
	sitta p min tron i mitt stlle', s vill jag denna dag gra.
001:031 D bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och fll ned
	fr konungen och sade: M min herre, konung David, leva
	evinnerligen!
001:032 Och konung David sade: Kallen till mig prsten Sadok och
	profeten Natan och Benaja, Jojadas son.  Nr dessa kommo infr
	konungen,
001:033 sade konungen till dem: Tagen eder herres tjnare med eder och
	stten min son Salomo p min egen mulsna och fren honom med
	till Gihon.
001:034 Dr m prsten Sadok och profeten Natan smrja honom till konung
	ver Israel; sedan skolen I stta i basun och ropa: 'Leve konung
	Salomo!'
001:035 Drefter skolen I flja honom hitupp, och nr han kommer hit,
	skall han stta sig p min tron, och s skall han vara konung i
	mitt stlle.  Ty det r honom jag har frordnat att vara furste
	ver Israel och Juda.
001:036 D svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: Amen.  S
	bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
001:037 Ssom HERREN har varit med min herre konungen, s vare han ock
	med Salomo.  Ja, m han gra hans tron nnu mktigare n min
	herres, konung Davids, tron.
001:038 S gingo nu prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas
	son, ditned, jmte kereterna och peleterna, och satte Salomo
	p konung Davids mulsna och frde honom till Gihon.
001:039 Och prsten Sadok tog oljehornet ur tltet och smorde
	Salomo.  Drefter sttte de i basun, och allt folket ropade:
	Leve konung Salomo!
001:040 Sedan fljde allt folket honom upp, under det att de blste p
	fljter och visade sin gldje med ett s stort jubel, att jorden
	kunde rmna av deras rop.
001:041 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hrde
	detta, just d de hade slutat att ta.  Nr Joab nu hrde
	basunljudet, sade han: Varfr hres detta larm frn staden?
001:042 Medan han nnu talade, kom Jonatan, prsten Ebjatars son; och
	Adonia sade: Kom hit, ty du r en rttskaffens man och har nog
	ett gott gldjebudskap att frkunna.
001:043 Jonatan svarade och sade till Adonia: Nej, vr herre, konung
	David, har gjort Salomo till konung.
001:044 Och konungen har med honom snt stad prsten Sadok och profeten
	Natan och Benaja, Jojadas son, jmte kereterna och peleterna,
	och de hava satt honom p konungens mulsna.
001:045 Drefter hava prsten Sadok och profeten Natan i Gihon smort
	honom till konung, och sedan hava de dragit upp drifrn under
	jubel, och hela staden har kommit i rrelse.  Hrav kommer det
	buller som I haven hrt.
001:046 Salomo sitter nu ock p konungatronen.
001:047 Vidare hava konungens tjnare kommit och lycknskat vr herre
	konung David, och sagt: 'Din Gud lte Salomos namn bliva nnu
	strre n ditt namn, och hans tron nnu mktigare n din tron.'
	Och konungen har tillbett, nedbjd p sin sng;
001:048 ja, konungen har sagt s: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i
	dag har satt en eftertrdare p min tron, s att jag med egna
	gon har ftt se det!
001:049 D blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia frskrckta och
	stodo upp och gingo bort, var och en sin vg.
001:050 Men Adonia fruktade s fr Salomo, att han stod upp och gick
	bort och fattade i hornen p altaret.
001:051 Och det blev berttat fr Salomo: Se, Adonia fruktar fr konung
	Salomo; drfr har han fattat i hornen p altaret och sagt:
	'Konung Salomo mste lova mig i dag med ed att han icke skall
	dda sin tjnare med svrd.'
001:052 D sade Salomo: Om han vill vara en rttskaffens man, s skall
	icke ett hr av hans huvud falla till jorden; men om ngot ont
	bliver funnet hos honom, s skall han d.
001:053 Drefter snde konung Salomo stad och lt hmta honom frn
	altaret; och han kom och fll ned fr konung Salomo.  D sade
	Salomo till honom: G hem till ditt.
002:001 D nu tiden tillstundade att David skulle d, bjd han sin son
	Salomo och sade:
002:002 Jag gr nu all vrldens vg; s var d frimodig och visa dig
	ssom en man.
002:003 Och hll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hlla, s att du vandrar
	p hans vgar och hller hans stadgar, hans bud och rtter och
	vittnesbrd, ssom det r skrivet i Moses lag, p det att du m
	hava framgng i allt vad du gr, och verallt dit du vnder dig;
002:004 s att HERREN fr uppfylla det ord som han talade om mig, d han
	sade: 'Om dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra infr
	mig i trohet och av allt sitt hjrta och av all sin sjl, d' --
	sade han -- 'skall p Israels tron aldrig saknas en avkomling av
	dig.'
002:005 Vidare: du vet vl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,
	huru han gjorde mot de tv hrhvitsmnnen i Israel, Abner, Ners
	son, och Amasa, Jeters son, huru han drpte dem, s att han i
	fredstid utgt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom
	hade det varit krig, lt blod komma p bltet som han hade
	omkring sina lnder, och p skorna som han hade p sina ftter.
002:006 S gr nu efter din vishet, och lt icke hans gr hr f med
	frid fara ned i ddsriket.
002:007 Men mot gileaditen Barsillais sner skall du bevisa godhet, s
	att de f vara med bland dem som ta vid ditt bord; ty p sdant
	stt bemtte de mig, nr jag flydde fr din broder Absalom.
002:008 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten frn
	Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga frbannelser p den dag
	d jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig
	till mtes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och
	sade: 'Jag skall icke dda dig med svrd.'
002:009 Men nu m du icke lta honom bliva ostraffad, ty du r en vis
	man och vet vl vad du br gra med honom, s att du lter hans
	gr hr med blod fara ned i ddsriket.
002:010 och David gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	Davids stad.
002:011 Den tid David regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
	regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
	r.
002:012 Och Salomo satte sig p sin fader Davids tron, och han
	konungamakt blev starkt befst.

002:013 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder.  Hon
	frgade d: Har du gott att meddela?  Han svarade: Ja.
002:014 Drefter sade han: Jag har ngot att tala med dig om.  Hon
	svarade: Tala.
002:015 D sade han: Du vet sjlv att konungadmet tillhrde mig, och
	att hela Israel fste sina blickar p mig, i frvntan att jag
	skulle bliva konung.  Men s gick konungadmet ifrn mig och blev
	min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
002:016 Nu har jag en enda bn till dig.  Visa icke bort mig.  Hon
	svarade honom: Tala.
002:017 D sade han: Sg till konung Salomo -- dig visar han ju icke
	bort -- att han giver mig Abisag frn Sunem till hustru.
002:018 Bat-Seba svarade: Gott!  Jag skall sjlv tala med konungen om
	dig.

002:019 S gick d Bat-Seba in till konung Salomo fr att tala med honom
	om Adonia.  D stod konungen upp och gick emot henne och bugade
	sig fr henne och satte sig drefter p sin stol; man stllde
	ock fram en stol t konungens moder, och hon satte sig p hans
	hgra sida.
002:020 Drefter sade hon: Jag har en enda liten bn till dig.  Visa
	icke bort mig.  Konungen svarade henne: Framstll din bn, min
	moder; jag vill ingalunda visa bort dig.
002:021 D sade hon: Lt giva Abisag frn Sunem t din broder Adonia
	till hustru.
002:022 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: Varfr begr
	du endast Abisag frn Sunem t Adonia?  Du kunde lika grna
	begra konungadmet t honom -- han r ju min ldste broder --
	ja, t honom och t prsten Ebjatar och t Joab, Serujas son.
002:023 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: Gud
	straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall
	f umglla att han har talat detta.
002:024 Och nu, s sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
	mig p min fader Davids tron, och som, enligt sitt lfte, har
	uppbyggt t mig ett hus: i dag skall Adonia ddas.
002:025 Drefter snde konung Salomo stad och lt utfra detta genom
	Benaja, Jojadas son; denne sttte ned honom, s att han dog.
002:026 Och till prsten Ebjatar sade konungen: G bort till ditt
	jordagods i Anatot, ty du har frtjnat dden; men i dag vill
	jag icke dda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark
	framfr min fader David, och eftersom du med min fader har lidit
	allt vad han har ftt lida.
002:027 S drev Salomo bort Ebjatar och lt honom icke lngre vara
	HERRENS prst, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han
	hade talat i Silo ver Elis hus.
002:028 D nu ryktet hrom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till
	Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde
	han till HERRENS tlt och fattade i hornen p altaret.
002:029 Men nr det blev berttat fr konung Salomo att Joab hade flytt
	till HERRENS tlt, och att han stod invid altaret, snde Salomo
	stad Benaja, Jojadas son, och sade: G och stt ned honom.
002:030 Nr Benaja s kom till HERRENS tlt, sade han till honom: S
	sger konungen: G bort hrifrn.  Men han svarade: Nej; hr
	vill jag d.  Nr Benaja framfrde detta till konungen och sade:
	S och s har Joab sagt, s har han svarat mig,
002:031 sade konungen till honom: Gr ssom han har sagt, stt ned
	honom och begrav honom, s att du befriar mig och min faders hus
	frn skulden fr det blod som Joab utan sak har utgjutit.
002:032 Och m HERREN lta hans blod komma tillbaka ver hans eget
	huvud, drfr att han sttte ned tv mn som voro rttfrdigare
	och bttre n han sjlv, och drpte dem med svrd, utan att min
	fader David visste det, nmligen Abner, Ners son,
	hrhvitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, hrhvitsmannen
	i Juda.
002:033 Ja, deras blod skall komma tillbaka ver Joabs och hans
	efterkommandes huvud fr evigt.  Men t David och hans
	efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid
	till evig tid.
002:034 S gick d Benaja, Jojadas son, ditupp och sttte ned honom och
	ddade honom; och han blev begraven dr han bodde i knen.
002:035 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans stlle ver
	hren; och prsten Sadok hade konungen satt i Ebjatars stlle.

002:036 Drefter snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade
	till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo dr, och
	drifrn fr du icke g ut, varken hit eller dit.
002:037 Ty det m du veta, att p den dag du gr ut och gr ver bcken
	Kidron skall du dden d.  Ditt blod kommer d ver ditt eget
	huvud.
002:038 Simei sade till konungen: Vad du har talat r gott; ssom min
	herre konungen har sagt, s skall din tjnare gra.  Och Simei
	bodde i Jerusalem en lng tid.
002:039 Men tre r drefter hnde sig att tv tjnare flydde ifrn Simei
	till Akis, Maakas son, konungen i Gat.  Och man berttade fr
	Simei och sade: Dina tjnare ro i Gat.
002:040 D stod Simei upp och sadlade sin sna och begav sig till Akis i
	Gat fr att ska efter sina tjnare.  Simei begav sig allts
	stad och hmtade sina tjnare frn Gat.
002:041 Men nr det blev berttat fr Salomo att Simei hade begivit sig
	frn Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
002:042 snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade till honom:
	Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och
	sagt till dig: 'Det m du veta, att p den dag du gr ut och
	begiver dig hit eller dit skall du dden d'?  Och du svarade
	mig: 'Vad du har sagt r gott, och jag har hrt det.'
002:043 Varfr har du d icke aktat p din ed vid HERREN och p det bud
	som jag har givit dig?
002:044 Och konungen sade ytterligare till Simei: Du knner sjlv allt
	det onda som ditt hjrta vet med sig att du har gjort min fader
	David.  HERREN skall nu lta din ondska komma tillbaka ver ditt
	eget huvud.
002:045 Men konung Salomo skall bliva vlsignad, och Davids tron skall
	bliva befst infr HERREN till evig tid.
002:046 P konungens befallning gick drefter Benaja, Jojadas son, fram
	och sttte ned honom, s att han dog.  Och konungadmet blev
	befst i Salomos hand.
003:001 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog
	Faraos dotter till hustru och frde henne in i Davids stad, och
	dr fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus frdigt, s
	ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
003:002 Emellertid offrade folket p hjderna, eftersom nnu vid denna
	tid intet hus hade blivit byggt t HERRENS namn.
003:003 Och Salomo lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids
	stadgar, utom att han frambar offer p hjderna och tnde
	offereld dr.

003:004 Och konungen begav sig till Gibeon fr att offra dr, ty detta
	var den frnmsta offerhjden; tusen brnnoffer offrade Salomo
	p altaret dr.
003:005 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN fr Salomo i en drm om
	natten; Gud sade: Bed mig om vad du vill att jag skall giva
	dig.
003:006 Salomo svarade: Du har gjort stor nd med din tjnare, min
	fader David, eftersom han vandrade infr dig i trohet,
	rttfrdighet och rttsinnighet mot dig.  Och du bevarade t
	honom denna stora nd och gav honom en son till eftertrdare p
	hans tron, ssom ju nu har skett.
003:007 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjnare till konung
	efter min fader David; men jag r en helt ung man, som icke rtt
	frstr att vara ledare och anfrare.
003:008 Och din tjnare r hr bland ditt folk, det som du har utvalt,
	ett folk som r s talrikt att det icke kan rknas eller tljas
	fr sin myckenhets skull.
003:009 S giv nu din tjnare ett hrsamt hjrta, s att han kan vara
	domare fr ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem
	frmr vl eljest att vara domare fr detta ditt stora folk?
003:010 Detta, att Salomo bad om sdant, tcktes Herren.
003:011 Och Gud sade till honom: Eftersom du har bett om sdant och
	icke bett om ett lngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett
	om dina fienders liv, utan har bett om att f frstnd till att
	akta p vad rtt r,
003:012 se, drfr vill jag gra ssom du nskar; se, jag giver dig ett
	s vist och frstndigt hjrta, att din like icke har funnits
	fre dig, och att din like ej heller skall uppst efter dig.
003:013 Drtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nmligen
	bde rikedom och ra, s att i all din tid ingen konung skall
	vara din like.
003:014 Och om du vandrar p mina vgar, s att du hller mina stadgar
	och bud, ssom din fader David gjorde, d skall jag lta dig
	lnge leva.
003:015 Drefter vaknade Salomo och fann att det var en drm.  Och nr
	han kom till Jerusalem, trdde han fram infr Herrens
	frbundsark och offrade brnnoffer och frambar tackoffer; och
	drefter gjorde han ett gstabud fr alla sina tjnare.

003:016 Vid den tiden kommo tv skkor till konungen och trdde fram
	infr honom.
003:017 Och den ena kvinnan sade: Hr mig, herre.  Jag och denna kvinna
	bo i samma hus.  Och jag fdde barn dr i huset hos henne.
003:018 Sedan, p tredje dagen efter det jag hade ftt mitt barn, fdde
	ock denna kvinna ett barn.  Och vi voro tillsammans, utan att
	ngon frmmande var hos oss i huset; allenast vi bda voro i
	huset.
003:019 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjl
	honom.
003:020 D stod hon upp om natten och tog min son frn min sida, under
	det att din tjnarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin
	dde son lade hon i min famn.
003:021 Nr jag d om morgonen reste mig upp fr att giva min son di,
	fick jag se att han var dd.  Men nr jag sg nogare p honom om
	morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade
	ftt.
003:022 D sade den andra kvinnan: Det r icke s.  Min son r den som
	lever, och din son r den som r dd.  Men den frsta svarade:
	Det r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den
	som lever.  S tvistade de infr konungen.
003:023 D sade konungen: Den ena sger: 'Denne, den som lever, r min
	son, och din son r den som r dd.'  Och den andra sger: 'Det
	r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den som
	lever.'
003:024 Drefter sade konungen: Tagen hit ett svrd.  Och nr man hade
	burit svrdet fram till konungen,
003:025 sade konungen: Huggen det levande barnet i tv delar, och given
	den ena hlften t den ena och den andra hlften t den andra.
003:026 Men d sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till
	konungen -- ty hennes hjrta upprrdes av krlek till sonen --
	hon sade: Hr mig, herre; given henne det levande barnet; dden
	det icke.  Men den andra sade: M det vara varken mitt eller
	ditt; huggen det itu.
003:027 D tog konungen till orda och sade: Given henne det levande
	barnet; dden det icke.  Hon r dess moder.
003:028 Nr nu hela Israel fick hra talas om den dom som konungen hade
	fllt, hpnade de ver konungen, ty de sgo att Guds vishet var
	i honom till att skipa rtt.
004:001 Konung Salomo var nu konung ver hela Israel.
004:002 Och dessa voro hans frnmsta mn: Asarja, Sadoks son, var
	prst;
004:003 Elihoref och Ahia, Sisas sner, voro sekreterare; Josafat,
	Ahiluds son, var kansler;
004:004 Benaja, Jojadas son, var verbeflhavare; Sadok och Ebjatar voro
	prster;
004:005 Asarja, Natans son, var verfogde; Sabud, Natans son, en prst,
	var konungens vn;
004:006 Ahisar var verhovmstare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten
	ver de allmnna arbetena.

004:007 Och Salomo hade satt ver hela Israel tolv fogdar, som skulle
	srja fr vad konungen och hans hus behvde; var och en hade
	rligen sin mnad, d han skulle srja fr dessa behov.
004:008 Och fljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
004:009 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
004:010 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
004:011 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat
	till hustru --;
004:012 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av
	Bet-Sean, som ligger p sidan om Saretan, nedanfr Jisreel, frn
	Bet-Sean nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
004:013 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar,
	som ligga i Gilead; han hade ock landstrckan Argob, som ligger
	i Basan, sextio stora stder med murar och kopparbommar;
004:014 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
004:015 Ahimaas i Naftali; ocks han hade tagit en dotter av Salomo,
	Basemat, till hustru;
004:016 Baana, Husais son, i Aser och Alot;
004:017 Josafat, Paruas son, i Isaskar;
004:018 Simei, Elas son, i Benjamin;
004:019 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhrt
	Sihon, amorernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast
	en enda fogde fanns i det landet.
004:020 Juda och Israel voro d talrika, s talrika som sanden vid
	havet; och man t och drack och var glad.

004:021 S var nu Salomo herre ver alla riken ifrn floden till
	filisternas land och nda ned till Egyptens grns; de frde
	sknker till Salomo och voro honom underdniga, s lnge han
	levde.
004:022 Och vad Salomo fr var dag behvde av livsmedel var: trettio
	korer fint mjl och sextio korer vanligt mjl,
004:023 tio gdda oxar, tjugu valloxar och hundra far, frutom hjortar,
	gaseller, dovhjortar och gdda fglar.
004:024 Ty han rdde ver hela landet p andra sidan floden, ifrn Tifsa
	nda till Gasa, ver alla konungar p andra sidan floden; och
	han hade fred p alla sidor, runt omkring,
004:025 S att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt
	vintrd och sitt fikontrd, ifrn Dan nda till Beer-Seba, s
	lnge Salomo levde.
004:026 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshstar och tolv tusen
	ridhstar.
004:027 Och de nmnda fogdarna srjde var sin mnad fr konung Salomos
	behov, och fr allas som hade tilltrde till konung Salomos
	bord; de lto intet fattas.
004:028 Och kornet och halmen fr hstarna och travarna frde de, var
	och en i sin ordning, till det stlle dr han uppehll sig.

004:029 Och Gud gav Salomo vishet och frstnd i mycket rikt mtt och s
	mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p havets strand,
004:030 s att Salomos vishet var strre n alla sterlnningars vishet
	och all Egyptens vishet.
004:031 Han var visare n alla andra mnniskor, visare n esraiten Etan
	och Heman och Kalkol och Darda, Mahols sner; och ryktet om
	honom gick ut bland alla folk runt omkring.
004:032 Han diktade tre tusen ordsprk, och hans snger voro ett
	tusen fem.
004:033 Han talade om trden, frn cedern p Libanon nda till isopen,
	som vxer fram ur vggen.  Han talade ock om fyrfotadjuren, om
	fglarna, om krldjuren och om fiskarna.
004:034 Och frn alla folk kom man fr att hra Salomos visdom, frn
	alla konungar p jorden, som hade hrt talas om hans visdom.

005:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, snde sina tjnare till Salomo,
	sedan han hade ftt hra att denne hade blivit smord till konung
	efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vn.
005:002 Och Salomo snde till Hiram och lt sga:
005:003 Du vet sjlv att min fader David icke kunde bygga ngot hus t
	HERRENS, sin Guds, namn, fr de krigs skull med vilka fienderna
	runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under
	hans ftter
005:004 Men nu har HERREN, min Gud, ltit mig f ro p alla sidor; ingen
	motstndare finnes, och ingen olycka r p frde.
005:005 Drfr tnker jag nu p att bygga ett hus t HERRENS, min Guds,
	namn, ssom HERREN talade till min fader David, i det han sade:
	'Din son, den som jag skall stta p din tron efter dig, han
	skall bygga huset t mitt namn.'
005:006 S bjud nu att man hugger t mig cedrar p Libanon.  Hrvid skola
	mina tjnare vara dina tjnare behjlpliga; och jag vill giva
	dig betalning fr dina tjnares arbete, alldeles ssom du sjlv
	begr.  Ty du vet sjlv att bland oss icke finnes ngon som r s
	skicklig att hugga virke som sidonierna.

005:007 D nu Hiram hrde Salomos ord, blev han mycket glad; och han
	sade: Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s
	vis son till att regera ver detta talrika folk!
005:008 Och Hiram snde till Salomo och lt sga: Jag har hrt det
	budskap du har snt till mig.  Jag vill gra allt vad du begr i
	frga om cedertr och cypresstr.
005:009 Mina tjnare skola fra virket frn Libanon ned till havet, och
	jag skall lta lgga det i flottar p havet och fra det till
	det stlle som du anvisar mig, och lossa det dr; men du m
	sjlv avhmta det.  Du ter skall gra vad jag begr, nmligen
	frse mitt hus med livsmedel.
005:010 S gav d Hirom t Salomo cedertr och cypresstr, s mycket han
	begrde.
005:011 Men Salomo gav t Hiram tjugu tusen korer vete, till fda fr
	hans hus, och tjugu korer olja av sttta oliver.  Detta gav
	Salomo t Hiram fr vart r.
005:012 Och HERREN hade givit Salomo vishet, ssom han hade lovat
	honom.  Och vnskap rdde mellan Hiram och Salomo; och de slto
	frbund med varandra.

005:013 Och konung Salomo bdade upp arbetsfolk ur hela Israel, och
	arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
005:014 Dessa snde han till Libanon, tio tusen i vr mnad, skiftevis,
	s att de voro en mnad p Libanon och tv mnader hemma; och
	Adoniram hade uppsikten ver de allmnna arbetena.
005:015 Och Salomo hade sjuttio tusen mn som buro brdor, och ttio
	tusen som hggo sten i bergen,
005:016 frutom de verfogdar som av Salomo voro anstllda ver
	arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade beflet ver folket
	som utfrde arbetet.
005:017 Och p konungens befallning brto de stora och dyrbara stenar,
	fr att husets grund skulle kunna lggas med huggen sten,
005:018 Och Salomos byggningsmn och Hiroms byggningsmn och mnnen
	frn Gebal hggo och tillredde bde det trvirke och de stenar
	som behvdes till att bygga huset.
006:001 I det fyra hundra ttionde ret efter Israels barns uttg ur
	Egyptens land, i det fjrde ret av Salomos regering ver
	Israel, i mnaden Siv, det r den andra mnaden, begynte han
	bygga huset t HERREN.
006:002 Huset som konung Salomo byggde t HERREN var sextio alnar lngt,
	tjugu alnar brett och trettio alnar hgt.
006:003 Frhuset framfr tempelsalen var tjugu alnar lngt, framfr
	husets kortsida, och tio alnar brett, dr det lg framfr huset.
006:004 Och han gjorde fnster p huset, slutna fnster, med bjlkramar.
006:005 Och runt omkring huset, utmed dess vgg, uppfrde han en
	ytterbyggnad, som gick runt omkring husets vggar, bde utmed
	tempelsalen och utmed koret; och han gjorde dri sidokamrar runt
	omkring.
006:006 Den nedersta vningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den
	mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han
	hade gjort avsatser p huset runt omkring utvndigt, fr att
	icke behva gra fsthl i husets vggar.
006:007 Och nr huset uppfrdes, byggdes det av sten som hade blivit
	frdighuggen vid stenbrottet; allts hrdes varken hammare eller
	yxa eller andra jrnverktyg vid huset, nr det byggdes.
006:008 Drren till mellersta sidokammaren hade sin plats p husets
	sdra sida, och genom en trappgng kom man upp till den
	mellersta vningen, och frn den mellersta vningen upp till den
	tredje.
006:009 S byggde han huset och fullbordade det.  Och han panelade huset
	med inlggningar och med cederplankor i rader.
006:010 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han vningarna fem
	alnar hga; och den var fst vid huset med cederbjlkar.

006:011 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:
006:012 Med detta hus som du nu bygger skall s ske: om du vandrar
	efter mina stadgar och gr efter mina rtter och hller alla
	mina bud och vandrar efter dem, s skall jag p dig uppfylla
	mitt ord, det som jag talade till din fader David:
006:013 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke vergiva
	mitt folk Israel.

006:014 S byggde nu Salomo huset och fullbordade det.
006:015 Han tckte husets vggar invndigt med brder av cedertr.  Frn
	husets golv nda upp till takbjlkarna verkldde han det med
	tr invndigt; husets golv verkldde han med brder av
	cypresstr.
006:016 Och han tckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med
	brder av cedertr, frn golvet nda upp till bjlkarna; s
	inrttade han rummet drinne t sig till ett kor: det
	allraheligaste.
006:017 Och fyrtio alnar mtte den del av huset, som utgjorde
	tempelsalen drframfr.
006:018 Och innantill hade huset en belggning av cedertr med
	utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans
	var dr av cedertr, ingen sten syntes.
006:019 Och ett kor inredde han i det inre av huset fr att dr stlla
	HERRENS frbundsark.
006:020 Och framfr koret, som var tjugu alnar lngt, tjugu alnar brett
	och tjugu alnar hgt, och som han verdrog med fint guld, satte
	han ett altare, verkltt med cedertr.
006:021 Och Salomo verdrog det inre av huset med fint guld.  Och med
	kedjor av guld stngde han fr koret; och jmvl detta verdrog
	han med guld.
006:022 Allts verdrog han hela huset med guld, till dess att hela
	huset var helt och hllet verdraget med guld.  Han verdrog ock
	med guld hela det altare som hrde till koret.
006:023 Och till koret gjorde han tv keruber av olivtr.  Den ena av dem
	var tio alnar hg;
006:024 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra
	vinge var ock fem alnar, s att det var tio alnar frn den ena
	vingspetsen till den andra.
006:025 Den andra keruben var ock tio alnar.  Bda keruberna hade samma
	mtt och samma form:
006:026 den ena keruben var tio alnar hg och likas den andra keruben.
006:027 Och han stllde keruberna i de innersta av huset, och keruberna
	bredde ut sina vingar, s att den enas ena vinge rrde vid den
	ena vggen och den andra kerubens ena vinge rrde vid den andra
	vggen; och mitt i huset rrde deras bda andra vingar vid
	varandra.
006:028 Och han verdrog keruberna med guld.

006:029 Och alla husets vggar runt omkring utsirade han med snidverk i
	form av keruber, palmer och blomsterband; s bde i det inre
	rummet och i det yttre.
006:030 Och husets golv verdrog han med guld; s bde i det inre rummet
	och i det yttre.
006:031 Fr ingngen till koret gjorde han drrar av
	olivtr.  Drrinfattningen hade formen av en femkant.
006:032 Och de bda drrarna av olivtr prydde han med utsirningar i
	form av keruber, palmer och blomsterband, och verdrog dem med
	guld; han lade ut guldet ver keruberna och palmerna.
006:033 Likas gjorde han fr ingngen till tempelsalen drrposter av
	olivtr, i fyrkant,
006:034 och tv drrar av cypresstr, var drr bestende av tv
	drrhalvor som kunde vridas.
006:035 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och
	verdrog dem med guld, som lades jmnt ver snidverken.

006:036 Vidare byggde han den inre frgrdsmuren av tre varv huggna
	stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.

006:037 I det fjrde ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i mnaden
	Siv.
006:038 Och i det elfte ret, mnaden Bul, det r den ttonde mnaden,
	var huset frdigt till alla sina delar alldeles ssom det skulle
	vara.  Han byggde allts drp i sju r.
007:001 Men p sitt eget hus byggde Salomo i tretton r, innan han fick
	hela sitt hus frdigt.
007:002 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar lngt, femtio alnar
	brett och trettio alnar hgt, med fyra rader pelare av cedertr
	och med huggna bjlkar av cedertr ovanp pelarna.
007:003 Det hade ock ett tak av cedertr ver sidokamrarna, vilka vilade
	p pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.
007:004 Och det hade bjlklag i tre rader; och fnsterppningarna sutto
	mitt emot varandra i tre omgngar.
007:005 Alla drrppningar och drrposter voro fyrkantiga, av bjlkar;
	och fnsterppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre
	omgngar.
007:006 Vidare gjorde han pelarfrhuset, femtio alnar lngt och trettio
	alnar brett, och framfr detta ocks ett frhus med pelare, och
	med ett trapphus framfr dessa.
007:007 Och han gjorde tronfrhuset, dr han skulle skipa rtt,
	domsfrhuset; det var belagt med cedertr frn golv till tak.
007:008 Och hans eget hus, dr han sjlv skulle bo, p den andra grden,
	innanfr frhuset, var byggt p samma stt.  Salomo byggde ock
	ett hus, likadant som detta frhus, t Faraos dotter, som han
	hade tagit till hustru.

007:009 Allt detta var av dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock
	och sgade med sg invndigt och utvndigt, alltsammans, nda
	ifrn grunden upp till taklisterna; och likas allt drutanfr,
	nda till den stora frgrdsmuren.
007:010 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio
	alnars lngd och av tta alnars lngd.
007:011 Drovanp lgo dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock,
	vensom cederbjlkar.
007:012 Och den stora frgrdsmuren dr runt omkring var uppfrd av tre
	varv huggna stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.  S
	var det ock med den inre frgrdsmuren till HERRENS hus, s
	jmvl med husets frhus.
007:013 Och konung Salomo snde och lt hmta Hiram frn Tyrus.
007:014 Denne var son till en nka av Naftali stam, och hans fader var
	en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
	frstnd och kunskap i fullt mtt till att utfra alla slags
	arbeten av koppar.  Han kom nu till konung Salomo och utfrde
	alla hans arbeten.

007:015 Han frfrdigade de bda pelarna av koppar.  Aderton alnar hg
	var den ena pelaren, och en tolv alnar lng trd mtte omfnget
	av den andra pelaren.
007:016 Han gjorde ock tv pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att
	stta ovanp pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar hgt.
007:017 Ntlika utsirningar, som bildade ett ntverk, hngprydnader i
	form av kedjor funnos p pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna,
	sju p vart pelarhuvud.
007:018 Och han gjorde pelarna s, att tv rader gingo runt omkring ver
	det ena av de ntverk som tjnade till att betcka
	pelarhuvudena, vilka hjde sig ver granatpplena; och likadant
	gjorde han p det andra pelarhuvudet.
007:019 Och pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna inne i frhuset voro
	utformade till liljor, och mtte fyra alnar.
007:020 P bda pelarna funnos pelarhuvuden, ocks ovantill invid den
	bukformiga delen inemot ntverket.  Och granatpplena voro tv
	hundra, i rader runt omkring, ver det andra pelarhuvudet.
007:021 Pelarna stllde han upp vid frhuset till tempelsalen.  t den
	pelare han stllde upp p hgra sidan gav han namnet Jakin, och
	t den han stllde upp p vnstra sidan gav han namnet Boas.
007:022 verst voro pelarna utformade till liljor.  S blev d arbetet
	med pelarna fullbordat.

007:023 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
	den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
	hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
007:024 Och under kanten voro gurklika sirater, som omgvo det runt
	omkring -- tio alnar brett som det var -- s att de gingo runt
	omkring havet.  De gurklika siraterna sutto i tv rader, och de
	voro gjutna i ett stycke med det vriga.
007:025 Det stod p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot vster,
	tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod ovanp
	dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
007:026 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
	kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde tv
	tusen bat.

007:027 Vidare gjorde han de tio bckenstllen, av koppar.  Vart stll
	var fyra alnar lngt, fyra alnar brett och tre alnar hgt.
007:028 Och p fljande stt voro dessa stll gjorda.  De voro frsedda
	med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan
	hrnlisterna.
007:029 P dessa sidolister mellan hrnlisterna funnos avbildade lejon,
	tjurar och keruber, och likas p hrnlisterna upptill.  Under
	lejonen och tjurarna sutto nedhngande blomsterslingor.
007:030 Vart stll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och
	dess fyra ftter voro frsedda med brarmar.  Dessa brarmar voro
	gjutna till att sitta under bckenet, och mitt fr var och en
	sutto blomsterslingor.
007:031 Sin ppning hade det inom kransstycket, som hjde sig en aln
	uppt.  ppningen i detta var rund; det var s gjort, att det
	kunde tjna ssom underlag, och det mtte en och en halv
	aln.  Ocks p dess ppning funnos utsirningar.  Men sidolisterna
	drtill voro fyrkantiga, icke runda.
007:032 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hllare
	voro fsta vid bckenstllet.  Vart hjul mtte en och en halv
	aln.
007:033 Hjulen voro gjorda ssom vagnshjul; och deras hllare, deras
	ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.
007:034 Fyra brarmar funnos p vart stll, i de fyra hrnen; brarmarna
	voro gjorda i ett stycke med sitt stll.
007:035 verst p vart stll var en helt och hllet rund uppsats, en
	halv aln hg; och ovantill p vart stll sutto dess hllare, s
	ock dess sidolister gjorda i ett stycke drmed.
007:036 Och p hllarnas ytor och p sidolisterna inristade han keruber,
	lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p var och en, s
	ock blomsterslingor runt omkring.
007:037 P detta stt gjorde han de tio bckenstllen; de voro alla
	gjutna p samma stt och hade samma mtt och samma form

007:038 Han gjorde ock tio bcken, av koppar.  Fyrtio bat rymde vart
	bcken, och vart bcken mtte fyra alnar; till vart och ett av
	de tio bckenstllen gjordes ett bcken.
007:039 Och han stllde fem av bckenstllen p hgra sidan om huset och
	fem p vnstra sidan om huset.  Och havet stllde han p hgra
	sidan om huset, t sydost.
007:040 Hirom gjorde dessa bcken, s ock skovlarna och sklarna.

	S frde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utfra t
	konung Salomo fr HERRENS hus:
007:041 nmligen tv pelare, och de tv klotformiga pelarhuvuden som
	sutto ovanp pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de
	bda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
007:042 drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda ntverken,
	tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de bda
	klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s skulle
	bliva betckta,
007:043 Vidare de tio bckenstllen och de tio bckenen p
	bckenstllen,
007:044 s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under
	havet,
007:045 vidare askkrlen, skovlarna och sklarna, korteligen, alla redan
	nmnda freml som Hiram gjorde t konung Salomo fr HERRENS
	hus.  Allt var av polerad koppar.
007:046 P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
	Suckot och Saretan.
007:047 Och fr den vermttan stora myckenhetens skull lmnade Salomo
	alla fremlen ovgda, s att kopparens vikt icke blev utrnt.

007:048 Salomo gjorde ock alla vriga freml som skulle finnas i
	HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som
	skdebrden skulle ligga p,
007:049 s ock ljusstakarna, fem p hgra sidan och fem p vnstra
	framfr koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och
	lamptngerna av guld,
007:050 vidare faten, knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten,
	av fint guld, ntligen de gyllene gngjrnen till de drrar som
	ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till
	de drrar i huset, som ledde till tempelsalen.
007:051 Sedan allt det arbete som konung Salomo lt utfra p HERRENS
	hus var frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade
	helgat t HERREN: silvret, guldet och krlen; detta lade han in
	i skattkamrarna i HERRENS hus.
008:001 Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
	fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till konung
	Salomo i Jerusalem, fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn
	Davids stad, det r Sion.
008:002 S frsamlade sig d till konung Salomo alla Israels mn under
	hgtiden i mnaden Etanim, det r den sjunde mnaden.
008:003 Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
	prsterna upp arken.
008:004 Och de hmtade HERRENS ark och uppenbarelsetltet ditupp, jmte
	alla heliga freml som funnos i tltet; prsterna och leviterna
	hmtade det ditupp.
008:005 Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
	menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
	smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
	tljas eller rknas.
008:006 Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
	husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
	vingar.
008:007 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram ver den plats dr arken
	stod, s att arken och dess stnger ovantill betcktes av
	keruberna.
008:008 Och stngerna voro s lnga, att deras ndar vl kunde ses frn
	helgedomen framfr koret, men dremot icke voro synliga lngre
	ute.  Och de hava blivit kvar dr nda till denna dag.
008:009 I arken fanns intet annat n de tv stentavlor som Mose hade
	lagt ned dri vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels
	barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.

008:010 Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
	HERRENS hus,
008:011 s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
	tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
008:012 D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
008:013 Jag har nu byggt ett hus till boning t dig, berett en plats dr
	du m frbliva till evig tid.
008:014 Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
	frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
	stende.
008:015 Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
	fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
	sade:
008:016 'Frn den dag d jag frde mitt folk Israel ut ur Egypten har
	jag icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
	den bygga ett hus dr mitt namn skulle vara; men David har jag
	utvalt till att rda ver mitt folk Israel.'
008:017 Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
	HERRENS, Israels Guds, namn;
008:018 men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
	bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
	du har detta i sinnet;
008:019 dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
	utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
008:020 Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
	min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
	HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
	namn.
008:021 Och dr har jag tillrett ett rum fr arken, i vilken frvaras
	det frbund som HERREN slt med vra fder, nr han frde dem ut
	ur Egyptens land.

008:022 Drefter trdde Salomo fram fr HERRENS altare infr Israels
	hela frsamling, och utrckte sina hnder mot himmelen
008:023 och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, uppe i
	himmelen eller nere p jorden, du som hller frbund och bevarar
	nd mot dina tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt
	hjrta,
008:024 du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
	vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
	ssom nu har skett.
008:025 S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
	David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
	komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
	dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
	infr mig, ssom du har vandrat infr mig.'
008:026 S lt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
	tjnare David, min fader, bliva sanna.
008:027 Men kan d Gud verkligen bo p jorden?  Himlarna och himlarnas
	himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d detta hus som
	jag har byggt!

008:028 Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
	Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare nu
	uppsnder till dig,
008:029 och lter dina gon natt och dag vara ppna och vnda mot detta
	hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara dr'
	-- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd mot
	denna plats.
008:030 Ja, hr p den kallan som din tjnare och ditt folk Israel
	uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra den och lta den
	komma upp till himmelen, dr du bor; och nr du hr, s m du
	frlta.

008:031 Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
	och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
	altare i detta hus,
008:032 m du d hra det i himmelen och utfra ditt verk och skaffa
	dina tjnare rtt, i det att du dmer den skyldige skyldig och
	lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
	den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

008:033 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att de
	hava syndat mot dig, men de omvnda sig till dig och prisa ditt
	namn och bedja och kalla dig i detta hus,
008:034 m du d hra det i himmelen och frlta ditt folk Israels synd
	och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit t
	deras fder.

008:035 Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
	att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
	plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
	bnhr dem,
008:036 m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
	folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
	skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
	du har givit t ditt folk till arvedel.

008:037 Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot eller
	rost, om grshoppor eller grsmaskar komma, om fienden trnger
	folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
	plga eller sjukdom kommer, vilken det vara m,
008:038 och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
	vilken det vara m, eller frn hela ditt folk Israel, nr de var
	fr sig knna plgan drav i sitt hjrta och s utrcka sina
	hnder mot detta hus,
008:039 m du d hra det i himmelen, dr du bor, och frlta och utfra
	ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
	grningar, eftersom du knner hans hjrta -- ty du allena knner
	alla mnniskors hjrtan --
008:040 p det att de alltid m frukta dig, s lnge de leva i det land
	som du har givit t vra fder.

008:041 Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
	ifrn fjrran land fr ditt namns skull
008:042 -- ty man skall ock dr hra talas om ditt stora namn och din
	starka hand och din utrckta arm -- om ngon sdan kommer och
	beder, vnd mot detta hus,
008:043 m du d i himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
	frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
	ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
	frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
	namn.
008:044 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p den vg du
	snder dem, och de d bedja till HERREN, vnda i riktning mot den
	stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t
	ditt namn,
008:045 m du d i himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
	rtt.

008:046 Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke
	syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
	vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
	fiendens land, fjrran eller nra,
008:047 men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
	omvnda sig och kalla dig i landet dr man hller dem fngna
	och sga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
	ogudaktiga',
008:048 om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
	sjl, i sina fienders land -- deras som hava frt dem i
	fngenskap -- och bedja till dig, vnda i riktning mot sitt
	land, det som du har givit t deras fder, och mot den stad som
	du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn,
008:049 m du d i himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan och
	skaffa dem rtt
008:050 och frlta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
	vertrdelser som de hava begtt mot dig, och lta dem finna
	barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att dessa
	frbarma sig ver dem.
008:051 Ty de ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut ur
	Egypten, den smltugnen.
008:052 Ja, lt dina gon vara ppna och vnda till din tjnares och
	ditt folk Israels kallan, s att du hr p dem, s ofta de ropa
	till dig.
008:053 Ty du har sjlv avskilt dem t dig till arvedel bland alla folk
	p Jorden, ssom du talade genom din tjnare Mose, nr du frde
	vra fder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.

008:054 Nr Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och kalla
	HERREN, stod han upp frn HERRENS altare, dr han hade legat p
	sina knn med hnderna utrckta mot himmelen,
008:055 och trdde fram och vlsignade Israels hela frsamling med hg
	rst och sade:
008:056 Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
	ssom han har sagt!  Alls intet har uteblivit av allt det goda
	som han lovade genom sin tjnare Mose.
008:057 S vare d HERREN, vr Gud, med oss, ssom han har varit med
	vra fder.  Han m icke vergiva oss och frskjuta oss,
008:058 utan bja vra hjrtan till sig, s att vi alltid vandra p hans
	vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, dem som han har
	givit vra fder.
008:059 Och m dessa mina ord, med vilka jag har bnfallit infr HERRENS
	ansikte, vara nra HERREN, vr Gud, dag och natt, s att han
	skaffar rtt t sin tjnare och rtt t sitt folk Israel, efter
	var dags behov;
008:060 p det att alla folk p jorden m frnimma att HERREN r Gud,
	och ingen annan.
008:061 Och m edra hjrtan vara hngivna t HERREN, vr Gud, s att I
	alltjmt vandren efter hans stadgar och hllen hans bud, ssom I
	nu gren.

008:062 Och konungen jmte hela Israel offrade slaktoffer infr HERRENS
	ansikte.
008:063 Till det tackoffer som Salomo offrade t HERREN tog han tjugutv
	tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S
	invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
008:064 P samma dag helgade konungen den mellersta delen av frgrden
	framfr HERRENS hus, ty dr offrade han brnnoffret, spisoffret
	och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
	infr HERRENS ansikte, var fr litet fr att brnnoffret,
	spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
	dr.

008:065 Vid detta tillflle firade Salomo hgtiden, och med honom hela
	Israel -- en stor frsamling ifrn hela landet, allt ifrn det
	stlle dr vgen gr till Hamat nda till Egyptens bck -- infr
	HERRENS, vr Guds, ansikte i sju dagar och ter sju dagar,
	tillsammans fjorton dagar.
008:066 P ttonde dagen lt han folket g, och de togo avsked av
	konungen.  Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gldje och
	frjd ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjnare
	David och sitt folk Israel.
009:001 D nu Salomo hade byggt HERRENS hus frdigt, s ock
	konungshuset, vensom allt annat som han hade knt stundan och
	lust att utfra,
009:002 uppenbarade sig HERREN fr andra gngen fr Salomo, likasom han
	frut hade uppenbarat sig fr honom i Gibeon.
009:003 Och HERREN sade till honom Jag har hrt den bn och kallan som
	du har uppsnt till mig; detta hus som du har byggt har jag
	helgat, till att dr fsta mitt namn fr evig tid.  Och mina gon
	och mitt hjrta skola vara dr alltid.
009:004 Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, med
	ostraffligt hjrta och i redlighet, s att du gr allt vad jag
	har bjudit dig och hller mina stadgar och rtter
009:005 d skall jag upprtthlla din konungatron ver Israel
	evinnerligen, ssom jag lovade angende din fader David, nr jag
	sade: 'Aldrig skall p Israels tron saknas en avkomling av dig.'
009:006 Men om I och edra barn vnden om och vergiven mig, och icke
	hllen de bud och stadgar som jag har frelagt eder, utan gn
	bort och tjnen andra gudar och tillbedjen dem,
009:007 d skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;
	och det hus som jag har helgat t mitt namn skall jag frkasta
	ifrn mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordsprk och en
	visa bland alla folk.
009:008 Och huru upphjt detta hus nu n m vara, skall d var och en
	som gr drfrbi bliva hpen och vissla.  Och nr man frgar:
	'Varfr har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
009:009 d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sin Gud, som
	hade frt deras fder ut ur Egyptens land, och hllo sig till
	andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har HERREN
	ltit allt detta onda komma ver dem.'

009:010 Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p de
	tv husen, HERRENS hus och konungshuset,
009:011 gav konung Salomo tjugu stder i Galileen t Hiram, konungen i
	Tyrus, som hade frsett honom med cedertr, cypresstr och guld,
	s mycket han begrde.
009:012 Men nr Hiram frn Tyrus begav sig ut fr att bese de stder som
	Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,
009:013 utan han sade: Vad r detta fr stder som du har givit mig,
	min broder?  Och han kallade dem Kabuls land, ssom de heta nnu
	i dag.
009:014 Men Hiram snde till konungen ett hundra tjugu talenter guld.

009:015 Och p fljande stt frhll det sig med det arbetsfolk som
	konung Salomo bdade upp fr att bygga HERRENS hus och hans eget
	hus och Millo, vensom Jerusalems murar, s ock Hasor, Megiddo
	och Geser.
009:016 (Farao, konungen i Egypten, hade nmligen dragit upp och intagit
	Geser och brnt upp det i eld och drpt de kananer som bodde i
	staden, varefter han hade givit den till hemgift t sin dotter,
	Salomos hustru.
009:017 Men Salomo byggde upp Geser, vensom Nedre Bet-Horon,
009:018 s ock Baalat och Tamar i knen dr i landet,
009:019 vidare alla Salomos frrdsstder, vagnsstderna och
	hststderna, och vad annat Salomo knde stundan att bygga i
	Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det land som lydde under
	hans vlde.)
009:020 Allt det folk som fanns kvar av amorerna, hetiterna,
	perisserna hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
	icke voro av Israels barn --
009:021 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
	i det Israels barn icke hade frmtt giva dem till spillo, dessa
	plade Salomo att vara arbetspliktiga tjnare, ssom de ro nnu
	i dag.
009:022 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till trl, utan de blevo
	krigare och blevo hans tjnare och hvitsman och kmpar, eller
	uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
009:023 verfogdarna ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa
	hade beflet ver folket som utfrde arbetet.

009:024 Men s snart Faraos dotter hade flyttat upp frn Davids stad
	till det hus som han hade byggt t henne, byggde han ock
	Millo.
009:025 Och Salomo offrade tre gnger om ret brnnoffer och tackoffer
	p det altare som han hade byggt t HERREN, och tnde drjmte
	rkelsen infr HERRENS ansikte.  S hade han d gjort huset
	frdigt.
009:026 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid
	Elot, p stranden av Rda havet, i Edoms land.
009:027 P denna flotta snde Hiram av sitt folk sjkunnigt
	skeppsmanskap, som tfljde Salomos folk.
009:028 De foro till Ofir och hmtade drifrn guld, fyra hundra tjugu
	talenter, som de frde till konung Salomo.
010:001 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo och vad han
	hade gjort fr HERRENS namn, kom hon fr att stta honom p prov
	med svra frgor.
010:002 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort flje, med kameler,
	som buro vlluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s ock
	dla stenar.  Och nr hon kom infr Salomo, frelade hon honom
	allt vad hon hade i tankarna.
010:003 Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
	frborgat fr konungen, utan han kunde giva henne svar p allt.
010:004 Nr nu drottningen av Saba sg all Salomos vishet, och sg huset
	som han hade byggt,
010:005 och sg rtterna p hans bord, och sg huru hans tjnare sutto
	dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
	och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och nr
	hon sg brnnoffren som han offrade i HERRENS hus, d blev hon
	utom sig av frundran.
010:006 Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
	mitt land om dig och om din vishet.
010:007 Jag ville icke tro vad man sade, frrn jag sjlv kom och med
	egna gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till
	hlften har blivit omtalat fr mig.  Du har lngt mer vishet och
	rikedom, n jag genom ryktet hade hrt.
010:008 Slla ro dina mn, slla ro dessa dina tjnare, som bestndigt
	f st infr dig och hra din visdom.
010:009 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
	att han har satt dig p Israels tron!  Ja, drfr att HERREN
	lskar Israel evinnerligen, drfr har han satt dig till konung,
	fr att du skall skipa lag och rtt.

010:010 Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s ock
	vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar; en s
	stor myckenhet av vlluktande kryddor, som drottningen av Saba
	gav t konung Salomo, har aldrig mer blivit infrd.
010:011 Nr Hirams flotta hmtade guld frn Ofir, hemfrde ocks den
	frn Ofir almugtr i stor myckenhet, vensom dla stenar.
010:012 Av almugtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
	till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr sngarna.  S
	mycket almugtr har sedan intill denna dag icke infrts eller
	blivit sett i landet.
010:013 Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
	stundade och begrde, och sknkte henne i sin konungsliga
	frikostighet ocks annat drutver.  Sedan vnde hon om och for
	till sitt land igen med sina tjnare.

010:014 Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
	sextiosex talenter,
010:015 frutom det som inkom genom kringresande handelsmn och genom
	krmares kpenskap, s ock frn Erebs alla konungar och frn
	stthllarna i landet.
010:016 Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
	guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar guld;
010:017 likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
	till var sdan skld tre minor guld; och konungen satte upp dem
	i Libanonskogshuset.
010:018 Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
	den med fint guld.
010:019 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill
	avrundat; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
	stodo utmed armstden;
010:020 och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
	sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
	rike.
010:021 Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
	i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,
	det aktades icke fr ngot i Salomos tid.
010:022 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p havet jmte Hirams
	flotta; en gng vart tredje r kom Tarsisflottan hem och frde
	med sig guld och silver, elfenben, apor och pfglar.
010:023 Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
	bde i rikedom och i vishet.
010:024 Frn alla lnder kom man fr att beska Salomo och hra den
	vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
010:025 Och var och en frde med sig sknker: freml av silver och av
	guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
	mulsnor.  S skedde r efter r.
010:026 Salomo samlade ock vagnar och ridhstar, s att han hade ett
	tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
	han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
010:027 Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
	som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
	Lglandet.
010:028 Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
	antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
	bestmt pris.
010:029 Var vagn som hmtades upp frn Egypten och infrdes kostade sex
	hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
	infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
	konungar och till konungarna i Aram.
011:001 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter mnga andra utlndska
	kvinnor som han lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
	sidoniskor och hetitiskor,
011:002 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
	I skolen icke inlta eder med dem, och de f icke inlta sig
	med eder; de skola frvisso eljest frleda edra hjrtan att
	avfalla till deras gudar.  Till dessa hll sig Salomo och
	lskade dem.
011:003 Han hade sju hundra furstliga gemler och tre hundra bihustrur.
	Dessa kvinnor frledde hans hjrta till avfall.
011:004 Ja, nr Salomo blev gammal, frledde kvinnorna hans hjrta att
	avfalla till andra gudar, s att hans hjrta icke frblev
	hngivet t HERREN, hans Gud, ssom hans fader Davids hjrta
	hade varit.
011:005 S kom Salomo att flja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
	Milkom, ammoniternas styggelse.
011:006 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde icke i
	allt efter HERREN, ssom hans fader David hade gjort.
011:007 Salomo byggde nmligen d en offerhjd t Kemos, moabiternas
	styggelse, p berget ster om Jerusalem, och likas en t Molok,
	Ammons barns styggelse.
011:008 P samma stt gjorde han fr alla sina utlndska kvinnor, s att
	de fingo tnda offereld och frambra offer t sina gudar.

011:009 Och HERREN blev vred p Salomo, drfr att hans hjrta hade
	avfallit frn HERREN, Israels Gud, som dock tv gnger hade
	uppenbarat sig fr honom,
011:010 och som hade givit honom ett srskilt bud angende denna sak,
	att han icke skulle flja efter andra gudar, ett HERRENS bud som
	han icke hade hllit.
011:011 Drfr sade HERREN till Salomo: Eftersom det r s med dig, och
	eftersom du icke har hllit det frbund och de stadgar som jag
	har givit dig, skall jag rycka riket ifrn dig och giva det t
	din tjnare.
011:012 Men fr din fader Davids skull vill jag icke gra detta i din
	tid; frst ur din sons hand skall jag rycka det.
011:013 Dock skall jag icke rycka hela riket ifrn honom, utan en stam
	skall jag giva t din son, fr min tjnare Davids skull och fr
	Jerusalems skull, som jag har utvalt.

011:014 Och HERREN lt en motstndare till Salomo uppst i edomen
	Hadad.  Denne var av konungaslkten i Edom.
011:015 Ty nr David var i strid med Edom, och hrhvitsmannen Joab drog
	upp fr att begrava de slagna och drvid frgjorde allt mankn i
	Edom
011:016 -- ty Joab och hela Israel stannade dr i sex mnader, till dess
	att han hade utrotat allt mankn i Edom --
011:017 d flydde Adad jmte ngra edomeiska mn som hade varit i hans
	faders tjnst, och de togo vgen till Egypten; Hadad var d en
	ung gosse.
011:018 De begav sig stad frn Midjan och kommo till Paran; och de togo
	folk med sig frn Paran och kommo s till Egypten, till Farao,
	konungen i Egypten.  Denne gav honom ett hus och anslog ett
	underhll t honom och gav honom land.
011:019 Och Hadad fann mycken nd fr Faraos gon, s att denne gav
	honom till hustru en syster till sin geml, en syster till
	drottning Tapenes.
011:020 Denna syster till Tapenes fdde t honom sonen Genubat, och
	Tapenes lt avvnja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
	Faraos hus bland Faraos sner.
011:021 D nu Hadad i Egypten hrde att David hade gtt till vila hos
	sina fder, och att hrhvitsmannen Joab var dd, sade han till
	Farao: Lt mig fara hem till mitt land.
011:022 Men Farao sade till honom: Vad fattas dig hr hos mig, eftersom
	du vill fara till ditt land?  Han svarade: Hindra mig icke,
	utan lt mig g.

011:023 Och Gud lt nnu en motstndare till honom uppst i Reson,
	Eljadas son, som hade flytt ifrn sin herre, Hadadeser, konungen
	i Soba.
011:024 Nr David sedan anstllde blodbadet ibland dem, samlade denne
	folk omkring sig och blev hvitsman fr en strvskara; dessa
	drogo drefter till Damaskus och slogo sig ned dr och gjorde
	sig till herrar i Damaskus.
011:025 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motstndare och
	gjorde det skada, han svl som Hadad.  Han avskydde Israel; och
	han blev konung ver Aram.
011:026 Och en av Salomos tjnare hette Jerobeam; han var son till
	Nebat, en efraimit, frn Sereda, och hans moder hette Seruga och
	var nka.  Denne reste sig upp mot konungen.
011:027 Orsaken varfr han reste sig upp mot konungen var
	fljande.  Salomo byggde d p Millo; han ville befsta det
	blottade stllet p sin fader Davids stad.
011:028 Nu var Jerobeam en dugande man; och d Salomo sg att den unge
	mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom ver allt det
	arbete som lg Josefs hus.
011:029 Vid den tiden hnde sig en gng att Jerobeam hade begivit sig ut
	ur Jerusalem; d kom profeten Ahia frn Silo emot honom p
	vgen, dr han gick kldd i en ny mantel; och de bda voro
	ensamma p fltet.
011:030 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p sig och
	ryckte snder den i tolv stycken.
011:031 Drefter sade han till Jerobeam: Tag hr tio stycken fr
	dig.  Ty s sger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket
	ur Salomos hand och giva tio av stammarna t dig;
011:032 den ena stammen skall han f behlla fr min tjnare Davids
	skull och fr Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur
	alla Israels stammar.
011:033 S skall ske, drfr att de hava vergivit mig och tillbett
	Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,
	Ammons barns gud, och icke vandrat p mina vgar och icke gjort
	vad rtt r i mina gon, efter mina stadgar och rtter, ssom
	hans fader David gjorde.
011:034 Dock skall jag icke taga ifrn honom sjlv det samlade riket,
	utan jag vill lta honom frbliva furste, s lnge han lever,
	fr min tjnare Davids skull, som jag utvalde, drfr att han
	hll mina bud och stadgar.
011:035 Men frn hans son skall jag taga konungadmet och giva det t
	dig, nmligen de tio stammarna.
011:036 En stam skall jag giva t hans son, s att min tjnare David
	alltid har en lampa infr mitt ansikte i Jerusalem, den stad som
	jag har utvalt t mig, till att dr fsta mitt namn.
011:037 Dig vill jag allts taga och vill lta dig regera ver allt vad
	dig lyster; du skall bliva konung ver Israel.
011:038 Om du nu hrsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p mina
	vgar och gr vad rtt r i mina gon, s att du hller mina
	stadgar och bud, ssom min tjnare David gjorde, s skall jag
	vara med dig och bygga t dig ett hus som bliver bestndande,
	ssom jag byggde ett hus t David, och jag skall giva Israel t
	dig.  --
011:039 Ja, fr den sakens skull skall jag dmjuka Davids sd, dock icke
	fr alltid.

011:040 Och Salomo skte tillflle att dda Jerobeam; men Jerobeam stod
	upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten.  Och
	han stannade i Egypten till Salomos dd.

011:041 Vad nu mer r att sga om Salomo, om allt vad han gjorde och om
	hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krnika.
011:042 Den tid Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel var fyrtio
	r.
011:043 Och Salomo gick till vila hos sina fder och blev begraven i sin
	fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung efter
	honom.
012:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
	Sikem fr att gra honom till konung.
012:002 Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta -- han var d nnu kvar i
	Egypten, dit han hade flytt fr konung Salomo; Jerobeam bodde
	allts i Egypten,
012:003 men de snde ditbort och lto kalla honom ter -- d kom han
	tillstdes jmte Israels hela frsamling och talade till
	Rehabeam och sade:
012:004 Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
	arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
	tjna dig.
012:005 Han svarade dem: Gn bort och vnten nnu tre dagar, och kommen
	s tillbaka till mig.  Och folket gick.

012:006 D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
	tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
	Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
012:007 De svarade honom och sade: Om du i dag underkastar dig detta
	folk och bliver dem till tjnst, om du lyssnar till deras bn
	och talar goda ord till dem, s skola de fr alltid bliva dina
	tjnare.
012:008 Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
	utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
	och som nu voro i hans tjnst.
012:009 Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
	som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
	lagt p oss'?
012:010 De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
	sade: S br du sga till detta folk som har talat till dig och
	sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
	-- s br du tala till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
	min faders lnd.
012:011 S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
	ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
	eder med ris, s skall jag tukta eder med skorpiongissel.'
012:012 S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
	dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
	tillbaka till mig p tredje dagen.
012:013 D gav konungen folket ett hrt svar; ty han aktade icke p det
	rd som de gamle hade givit honom.
012:014 Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Har min
	fader gjort edert ok tungt, s skall jag gra edert ok nnu
	tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag tukta
	eder med skorpiongissel.
012:015 Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
	HERREN, fr att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade
	talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
012:016 D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
	gav folket konungen detta svar:

	Vad del hava vi i David?  Ingen arvslott hava vi i Isais son.
	Drag hem till dina hyddor, Israel.  Se nu sjlv om ditt hus, du
	David.

	Drefter drog Israel hem till sina hyddor.
012:017 Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
	Rehabeam konung.
012:018 Och nr konung Rehabeam snde stad Adoram, som hade uppsikten
	ver de allmnna arbetena, stenade hela Israel denne till dds;
	och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
	och fly till Jerusalem.
012:019 S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
	nda till denna dag.
012:020 Men nr hela Israel hrde att Jerobeam hade kommit tillbaka,
	snde de och lto kalla honom till folkfrsamlingen och gjorde
	honom till konung ver hela Israel; ingen hll sig till Davids
	hus, utom Juda stam allena.
012:021 Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han hela Juda
	hus och Benjamins stam, ett hundra ttio tusen utvalda krigare,
	fr att de skulle strida mot Israels hus och tervinna
	konungadmet t Rehabeam, Salomos son.
012:022 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;
012:023 han sade: Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till
	hela Juda hus och Benjamin och till det vriga folket:
012:024 S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
	brder, Israels barn.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt,
	ty vad som har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till
	HERRENS ord och vnde om och gingo sin vg, ssom HERREN hade
	befallt.
012:025 Men Jerobeam befste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig
	dr.  Drifrn drog han stad och befste Penuel.
012:026 Och Jerobeam sade vid sig sjlv: Ssom nu r, kan riket komma
	tillbaka till Davids hus.
012:027 Ty om folket hr fr draga upp och anstlla slaktoffer i HERRENS
	hus i Jerusalem, s kan folkets hjrta vnda tillbaka till deras
	herre Rehabeam, Juda konung; ja, d kunna de drpa mig och vnda
	tillbaka till Rehabeam, Juda konung.
012:028 Sedan nu konungen hade verlagt hrom, lt han gra tv kalvar
	av guld.  Drefter sade han till folket: Nu m det vara nog med
	edra frder upp till Jerusalem.  Se, hr r din Gud, Israel, han
	som har frt dig upp ur Egyptens land.
012:029 Och han stllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp
	i Dan.
012:030 Detta blev en orsak till synd; folket gick nda till Dan fr att
	trda fram infr den ena av dem.
012:031 Han byggde ocks upp offerhjdshus och gjorde till prster
	allahanda mn ur folket, sdana som icke voro av Levi barn.
012:032 Och Jerobeam anordnade en hgtid i ttonde mnaden, p femtonde
	dagen i mnaden, lik hgtiden Juda, och steg d upp till
	altaret; s gjorde han i Betel fr att offra t de kalvar som
	han hade ltit gra.  Och de mn som han hade gjort till
	offerhjdsprster lt han gra tjnst i Betel.

013:033 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts upp
	p femtonde dagen i ttonde mnaden, den mnad som han av eget
	pfund hade valt.  Han anordnade nmligen d en hgtid fr
	Israels barn och steg upp till altaret fr att dr tnda
	offereld.
013:001 Men d kom p HERRENS befallning en gudsman frn Juda till
	Betel, just nr Jerobeam stod vid altaret fr att dr tnda
	offereld.
013:002 Och mannen ropade mot altaret p HERRENS befallning och sade:
	Altare!  Altare!  S sger HERREN: Se, t Davids hus skall fdas
	en son vid namn Josia, han skall p dig slakta
	offerhjdsprsterna som antnda offereld p dig, och mnniskoben
	skall man d brnna upp p dig.
013:003 P samma gng angav han ett tecken, i det han sade: Detta r
	tecknet p att det r HERREN som har talat: se, altaret skall
	rmna, och askan drp skall spillas ut.
013:004 Nr konung Jerobeam hrde dessa ord, som gudsmannen ropade mot
	altaret i Betel, rckte han ut sin hand frn altaret och sade:
	Gripen honom.  Men handen som han hade rckt ut mot honom
	frvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig
	igen.
013:005 Och altaret rmnade, och askan p altaret spilldes ut; det var
	det tecken som gudsmannen p HERRENS befallning hade angivit.
013:006 D tog konungen till orda och sade till gudsmannen: Bnfall
	infr HERREN, din Gud, och bed fr mig att jag m kunna draga
	min hand tillbaka till mig igen.  Och gudsmannen bnfll infr
	HERREN; och konungen kunde d draga sin hand tillbaka till sig
	igen, och den var likadan som frut.
013:007 D talade konungen till gudsmannen: Kom hem med mig och
	vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gva.
013:008 Men gudsmannen svarade konungen: Om du n vill giva mig hlften
	av vad som finnes i ditt hus, s kommer jag dock icke med dig;
	hr p orten vill jag varken ta eller dricka.
013:009 Ty s har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall
	varken ta eller dricka, och ej heller vnda tillbaka samma vg
	du har gtt hit.
013:010 Drefter gick han sina frde en annan vg och vnde icke
	tillbaka samma vg han hade kommit till Betel.

013:011 Men i Betel bodde en gammal profet.  Dennes son kom och frtljde
	fr honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru
	han hade talat till konungen.  Nr de hade frtljt detta fr
	sin fader,
013:012 frgade deras fader dem vilken vg han hade gtt.  Och hans sner
	visste vilken vg gudsmannen som kom frn Juda hade gtt.
013:013 D sade han till sina sner: Sadlen snan t mig.  Nr de d
	hade sadlat snan t honom, satte han sig p den
013:014 och begav dig stad efter gudsmannen och fann honom sittande
	under terebinten; och han frgade honom: r du den gudsman som
	har kommit frn Juda?  Han svarade: Ja.
013:015 D sade han till honom: Kom med mig hem och t med mig.
013:016 Men han svarade: Jag kan icke vnda om med dig och flja dig,
	och jag vill icke ta eller dricka med dig hr p orten;
013:017 ty s har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken ta
	eller dricka dr; du skall icke heller g tillbaka samma vg du
	har gtt dit.
013:018 Han sade till honom: Jag r ock en profet ssom du, och en
	ngel har talat till mig p HERRENS befallning och sagt: 'Fr
	honom tillbaka med dig hem och giv honom att ta och dricka.'
	Men hri ljg han fr honom.
013:019 D vnde han tillbaka med honom och t i hans hus och drack.
013:020 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till
	profeten som hade frt honom tillbaka.
013:021 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frn Juda och
	sade: S sger HERREN: Drfr att du har varit genstrvig mot
	HERRENS ord och icke hllit det bud som HERREN, din Gud, har
	givit dig,
013:022 utan vnt tillbaka och tit och druckit p den ort dr han hade
	frbjudit, dig att ta och dricka, drfr skall din dda kropp
	icke komma i dina fders grav.
013:023 Sedan han nu hade tit och druckit, sadlade han snan t honom,
	t profeten som han hade frt tillbaka.
013:024 Och denne begav sig stad; men ett lejon kom emot honom p vgen
	och ddade honom.  Sedan lg hans dda kropp utstrckt dr p
	vgen, under det att snan stod bredvid den; och lejonet stod
	ocks bredvid den dda kroppen.
013:025 D nu folk som gick drfrbi fick se den dda kroppen ligga
	utstrckt p vgen och lejonet st bredvid den dda kroppen,
	gingo de in i staden dr den gamle profeten bodde och omtalade
	det dr.
013:026 Nr profeten, som hade frt honom tillbaka frn hans vg, hrde
	det, sade han: Det r gudsmannen, han som var genstrvig mot
	HERRENS ord; drfr har HERREN givit honom i lejonets vld, och
	det har krossat och ddat honom, i enlighet med det ord som
	HERREN hade talat till honom.
013:027 Drefter tillsade han sina sner att de skulle sadla snan t
	honom; och de sadlade den.
013:028 S begav han sig stad och fann den dda kroppen liggande
	utstrckt p vgen och snan och lejonet stende bredvid den
	dda kroppen; lejonet hade icke tit av den dda kroppen och ej
	heller krossat snan.
013:029 D tog profeten upp gudsmannens dda kropp och lade den p snan
	och frde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i
	sin stad fr att hlla ddsklagan och begrava honom.
013:030 Och han lade hans dda kropp i sin egen grav; och de hllo
	ddsklagan efter honom och ropade: Ack ve, min broder!
013:031 D han nu hade begravit honom, sade han till sina sner: Nr
	jag dr, s begraven mig i den grav dr gudsmannen ligger
	begraven; lggen mina ben vid sidan av hans ben.
013:032 Ty frvisso skall det ord g i fullbordan, som han p HERRENS
	befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhjdshus
	i Samariens stder.

013:033 Dock vnde Jerobeam efter detta icke om frn sin onda vg, utan
	gjorde ter allahanda man ur folket till offerhjdsprster; vem
	som hade lust drtill fick av honom mottaga handfyllning till
	att vara offerhjdsprst.
013:034 P detta stt blev han fr Jerobeams hus en orsak till synd, och
	en orsak till att det blev utplnat och utrotat frn jorden.
014:001 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.
014:002 D sade Jerobeam till sin hustru: St upp och frkld dig, s
	att ingen kan mrka att du r Jerobeams hustru, och g till
	Silo, ty dr bor profeten Ahia, han som frkunnade om mig att
	jag skulle bliva konung ver detta folk.
014:003 Och tag med dig tio brd, drtill smtt bakverk och en kruka
	honung, och g in till honom; han skall d frkunna fr dig huru
	det skall g med gossen.
014:004 Jerobeams hustru gjorde s; hon stod upp och gick till Silo och
	kom till Ahias hus.  Och Ahia kunde icke se, ty hans gon voro
	starrblinda av lderdom.
014:005 Men HERREN hade sagt till Ahia: Just nu kommer Jerobeams hustru
	fr att frfrga sig hos dig om sin son, ty han r sjuk; s och
	s skall du tala till henne.  Men nr hon kommer, skall hon
	stlla sig frmmande.
014:006 D nu Ahia hrde ljudet av hennes steg, nr hon kom i drren,
	sade han: Kom in, du Jerobeams hustru.  Varfr stller du dig
	frmmande?  Jag har ju ftt uppdrag att giva dig ett hrt
	budskap.
014:007 G och sg Jerobeam: S sger HERREN, Israels Gud: Se, jag har
	upphjt dig ur folket och satt dig till furste ver mitt folk
	Israel
014:008 och har ryckt riket frn Davids hus och givit det t dig.  Men du
	har icke varit sdan som min tjnare David, som hll mina bud
	och fljde efter mig av allt sitt hjrta, s att han gjorde
	allenast vad rtt var i mina gon;
014:009 utan du har gjort mer ont n alla som hava varit fre dig och
	har gtt bort och gjort dig andra gudar, nmligen gjutna
	belten, fr att frtrna mig, och har kastat mig bakom din
	rygg.
014:010 Drfr skall jag lta olycka komma ver Jerobeams hus och utrota
	allt mankn av Jerobeams hus, bde sm och stora i Israel; och
	jag skall bortsopa Jerobeams hus, ssom man sopar bort
	orenlighet, till dess det bliver en nde drp.
014:011 Den av Jerobeams hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
	och den som dr ute p marken, skola himmelens fglar ta upp.
	Ty s har HERREN talat.
014:012 S st du nu upp och g hem igen.  Nr din fot trder in i
	staden, skall barnet d.
014:013 Och hela Israel skall hlla ddsklagan efter honom, och man
	skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han
	komma i en grav, drfr att i Jerobeams hus dock hos honom blev
	funnet ngot som var gott infr HERREN, Israels Gud.
014:014 Men HERREN skall lta en konung ver Israel uppst t sig, en
	konung som skall utrota Jerobeams hus.  Detta r den dagen; och
	vad skall icke nu ske!
014:015 HERREN skall sl Israel, s att det bliver likt vassen, som
	vaggar hit och dit i vattnet.  Och han skall rycka upp Israel ur
	detta goda land, som han har givit t deras fder, och skall
	frstr dem p andra sidan floden, drfr att de hava gjort sig
	Aseror och drmed frtrnat HERREN.
014:016 Och han skall prisgiva Israel fr de synders skull som Jerobeam
	har begtt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.
014:017 D stod Jerobeams hustru upp och gick sin vg och kom till
	Tirsa; och just som hon betrdde husets trskel, gav gossen upp
	andan.
014:018 Och man begrov honom, och hela Israel hll ddsklagan efter
	honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin
	tjnare, profeten Ahia.

014:019 Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om hans krig och om hans
	regering, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
014:020 Den tid Jerobeam regerade var tjugutv r.  S gick han till vila
	hos sina fder; och hans son Nadab blev konung efter honom.
014:021 Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda.  Fyrtioett r
	gammal var Rehabeam, nr han blev konung, och han regerade
	sjutton r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla
	Israels stammar, till att dr fsta sitt namn.  Hans moder hette
	Naama, ammonitiskan.
014:022 Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS gon; med de synder som
	de begingo retade de honom lngt mer, n deras fder hade gjort.
014:023 Ty ocks de byggde sig offerhjder och reste stoder och Aseror
	p alla hga kullar och under alla grna trd;
014:024 ja, ocks tempelbolare funnos i landet.  De gjorde efter alla
	styggelser hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels
	barn.

014:025 Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sosak, konungen i
	Egypten, upp mot Jerusalem.
014:026 Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i
	konungshuset; alltsammans tog han.  Han tog ock alla de gyllene
	skldar som Salomo hade ltit gra.
014:027 I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
	dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
	hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
014:028 Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna
	dem; sedan frde de dem tillbaka till drabantsalen.
014:029 Vad nu mer r att sga om Rehabeam och om allt vad han gjorde,
	det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
014:030 Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de
	levde.
014:031 Och Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i Davids stad.  Hans moder hette Naama,
	ammonitiskan.  Och hans son Abiam blev konung efter honom.
015:001 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsr blev
	Abiam konung ver Juda.
015:002 Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
	Abisaloms dotter.
015:003 Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begtt
	fre honom, och hans hjrta var icke hngivet t HERREN, hans
	Gud, ssom hans fader Davids hjrta hade varit.
015:004 Allenast fr Davids skull lt HERREN, hans Gud, honom f en
	lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom
	och lt Jerusalem hava bestnd --
015:005 detta drfr att David gjorde vad rtt var i HERRENS gon och
	icke vek ifrn ngot som han bjd honom, s lnge han levde,
	utom i saken med hetiten Uria.

015:006 Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge den
	frre levde.

015:007 Vad nu mer r att sga om Abiam och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Juda konungars krnika.  Men Abiam och
	Jerobeam lgo i krig med varandra.
015:008 Och Abiam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.
015:009 I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsr blev Asa
	konung ver Juda.
015:010 Han regerade fyrtioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
	Abisaloms dotter.
015:011 Och Asa gjorde vad rtt var i HERRENS gon, ssom hans fader
	David hade gjort
015:012 Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de
	elndiga avgudabelten som hans fader hade ltit gra.
015:013 Ja, sin moder Maaka avsatte han frn hennes drottningsvrdighet,
	drfr att hon hade satt upp en styggelse t Aseran; Asa hgg nu
	ned styggelsen och brnde upp den i Kidrons dal.
015:014 Men offerhjderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjrta
	hngivet t HERREN, s lnge han levde.
015:015 Och han frde in i HERRENS hus bde vad hans fader och vad han
	sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.
015:016 Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra, s
	lnge de levde.
015:017 Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befsta
	Rama, fr att hindra att ngon komme vare sig till eller ifrn
	Asa, Juda konung.
015:018 D tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i
	HERRENS hus, vensom skatterna i konungshuset, och lmnade detta
	t sina tjnare; drefter snde konung Asa dem till Ben-Hadad,
	son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde
	i Damaskus, och lt sga:
015:019 Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
	min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig sknker av
	silver och guld, s bryt d nu ditt frbund med Baesa, Israels
	konung, fr att han m lmna mig i fred.
015:020 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
	krigshvitsmn mot Israels stder och frhrjade Ijon, Dan,
	Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jmte hela Naftali land.
015:021 Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och hll
	sig sedan stilla i Tirsa.
015:022 Men konung Asa bdade upp hela Juda, ingen fritagen; och de
	frde bort stenar och trvirke som Baesa anvnde till att
	befsta Rama.  Drmed befste nu konung Asa Geba i Benjamin, s
	ock Mispa.
015:023 Allt vad mer r att sga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt
	vad han gjorde och om de stder han byggde, det finnes
	upptecknat i Juda konungars krnika.  Men p sin lderdom fick
	han en sjukdom i sina ftter.
015:024 Och Asa gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina
	fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Josafat blev konung
	efter honom.

015:025 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung ver Israel i Asas, Juda
	konungs, andra regeringsr, och han regerade ver Israel i tv
	r.
015:026 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
	vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
	synda.
015:027 Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en
	sammansvrjning mot honom, och Baesa drpte honom vid Gibbeton,
	som tillhrde filisterna; Nadab med hela Israel hll nmligen
	p med att belgra Gibbeton.
015:028 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr var det som Baesa
	ddade honom, och han blev s sjlv konung i hans stlle.
015:029 Och nr han hade blivit konung frgjorde han hela Jerobeams hus;
	han lt intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan
	utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom
	sin tjnare Ahia frn Silo --
015:030 detta fr de synders skull som Jerobeam hade begtt, och genom
	vilka han kom Israel att synda, s att han drmed frtrnade
	HERREN, Israels Gud.

015:031 Vad nu mer r att sga om Nadab och om allt vad han gjorde det
	finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:032 Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra,
	lnge de levde.
015:033 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr blev Baesa, Ahias son,
	konung ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra r.
015:034 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams
	vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
	synda.
016:001 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:
016:002 Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste
	ver mitt folk Israel.  Men du har vandrat p Jerobeams vg och
	kommit mitt folk Israel att synda, s att de hava frtrnat mig
	genom sina synder.
016:003 Drfr vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill gra
	med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.
016:004 Den av Baesas hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och
	den av hans hus, som dr ute p marken, skola himmelens fglar
	ta upp.

016:005 Vad nu mer r att sga om Baesa, om vad han gjorde och om hans
	bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
016:006 Och Baesa gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	Tirsa.  Och hans son Ela blev konung efter honom.
016:007 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit
	till Baesa och hans hus, icke allenast fr allt det onda som han
	hade gjort i HERRENS gon, d han frtrnade honom genom sina
	hnders verk, s att det mste g honom ssom det gick Jerobeams
	hus, utan ock drfr att han hade frgjort detta.

016:008 I Asas, Juda konungs, tjugusjtte regeringsr blev Ela, Baesas
	son, konung ver Israel i Tirsa och regerade i tv r.
016:009 Men hans tjnare Simri, som var hvitsman fr den ena hlften av
	stridsvagnarna, anstiftade en sammansvrjning mot honom.  Och en
	gng, d han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus,
	verhovmstarens i Tirsa,
016:010 kom Simri dit och slog honom till dds -- det var i Asas, Juda
	konungs, tjugusjunde regeringsr -- och han sjlv blev s konung
	i hans stlle.
016:011 Och nr han hade blivit konung och intagit sin tron, frgjorde
	han hela Baesas hus, utan att lta ngon av mankn bliva kvar,
	varken hans blodsfrvanter eller hans vnner.
016:012 S utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som
	HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu --
016:013 detta fr alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade
	begtt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s att
	de frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar som
	de dyrkade.

016:014 Vad nu mer r att sga om Ela och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

016:015 I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsr blev Simri konung
	och regerade i sju dagar, i Tirsa.  Folket hll d p att belgra
	Gibbeton, som tillhrde filisterna.
016:016 Medan nu folket hll p med belgringen, fingo de hra sgas
	Simri har anstiftat en sammansvrjning; han har ock drpt
	konungen.  D gjorde hela Israel samma dag Omri, den
	israelitiske hrhvitsmannen, till konung, i lgret.
016:017 Drefter drog Omri med hela Israel upp frn Gibbeton, och de
	angrepo Tirsa.
016:018 Men nr Simri sg att staden var intagen, gick han in i
	konungshusets palatsbyggnad och brnde upp konungshuset jmte
	sig sjlv i eld och omkom s --
016:019 detta fr de synders skull som han hade begtt, i det att han
	gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams vg
	och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade
	kommit Israel att synda.

016:020 Vad nu mer r att sga om Simri och om den sammansvrjning som
	han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars
	krnika.

016:021 Nu delade sig Israels folk i tv hlfter; den ena hlften av
	folket hll sig till Tibni, Ginats son, och ville gra honom
	till konung, och den andra hlften hll sig till Omri.
016:022 Men den del av folket som hll sig till Omri, fick verhanden
	ver den del som hll sig till Tibni, Ginats son.  Och nr Tibni
	var dd, blev Omri konung.

016:023 I Asas, Juda konungs, trettiofrsta regeringsr blev Omri konung
	ver Israel och regerade i tolv r; i Tirsa regerade han i sex
	r.
016:024 Han kpte berget Samaria av Semer fr tv talenter silver; och
	han bebyggde berget och kallade staden som han byggde dr
	Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets gare.
016:025 Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS gon; han gjorde mer ont
	n ngon av dem som hade varit fre honom.
016:026 Han vandrade i allt p Jerobeams, Nebats sons, vg och i de
	synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s att de
	frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar de
	dyrkade.

016:027 Vad nu mer r att sga om Omri, om vad han gjorde och om de
	bedrifter han utfrde, det finnes upptecknat i Israels konungars
	krnika.
016:028 Och Omri gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	Samaria.  Och hans son Ahab blev konung efter honom.
016:029 Ahab, Omris son, blev konung ver Israel i Asas, Juda konungs,
	trettiottonde regeringsr; sedan regerade Ahab, Omris son, i
	tjugutv r ver Israel i Samaria.
016:030 Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS gon, mer n
	ngon av dem som hade varit fre honom.
016:031 Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons,
	synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal,
	sidoniernas konung, och gick s stad och tjnade Baal och
	tillbad honom.
016:032 Och han reste ett altare t Baal i Baalstemplet som han hade
	byggt i Samaria.
016:033 Drtill lt Ahab gra Aseran.  S gjorde Ahab mer till att
	frtrna HERREN, Israels Gud, n ngon av de Israels konungar
	som hade varit fre honom.
016:034 Under hans tid byggde beteliten Hiel ter upp Jeriko.  Men nr
	han lade dess grund, kostade det honom hans ldste son Abiram,
	och nr han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste
	son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom
	Josua, Nuns son.
017:001 Och tisbiten Elia, en man som frut hade uppehllit sig i
	Gilead, sade till Ahab: S sant HERREN, Israels Gud, lever, han
	vilkens tjnare jag r, under dessa r skall varken dagg eller
	regn falla, med mindre jag sger det.

017:002 Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
017:003 G bort hrifrn och begiv dig sterut, och gm dig vid bcken
	Kerit, som sterifrn rinner ut i Jordan.
017:004 Din dryck skall du f ur bcken, och korparna har jag bjudit att
	dr
	  frse dig med fda.
017:005 D gick han bort och gjorde ssom HERREN hade befallt; han gick
	bort och uppehll sig vid bcken Kerit, som sterifrn rinner ut
	i Jordan.
017:006 Och korparna frde till honom brd och ktt om morgonen, och
	brd och ktt om aftonen, och sin dryck fick han ur bcken.

017:007 Men efter ngon tid torkade bcken ut, drfr att det icke
	regnade i landet.
017:008 D kom HERRENS ord till honom; han sade:
017:009 St upp och g till Sarefat, som hr till Sidon, och uppehll
	dig dr.  Se, jag har dr bjudit en nka att frse dig med
	fda.
017:010 Han stod upp och gick till Sarefat.  Och nr han kom till
	stadsporten, fick han dr se en nka som samlade ved.  D ropade
	han till henne och sade: Hmta litet vatten t mig i krlet, s
	att jag fr dricka.
017:011 Nr hon nu gick fr att hmta det, ropade han efter henne och
	sade: Tag ock med dig ett stycke brd t mig.
017:012 Men hon svarade: S sant HERREN, din Gud, lever, jag ger icke
	en kaka brd, utan allenast en hand full mjl i krukan och litet
	olja i kruset.  Och se, hr har jag samlat ihop ett par
	vedpinnar, och jag gr nu hem och tillreder det t mig och min
	son, fr att vi m ta det och sedan d.
017:013 D sade Elia till henne: Frukta icke; g och gr ssom du har
	sagt.  Men red frst till en liten kaka drav t mig, och br ut
	den till mig; red sedan till t dig och din son.
017:014 Ty s sger HERREN, Israels Gud: Mjlet i krukan skall icke taga
	slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d
	HERREN lter det regna p jorden.
017:015 D gick hon stad och gjorde ssom Elia hade sagt.  Och hon hade
	sedan att ta, hon sjlv och han och hennes husfolk, en lng
	tid.
017:016 Mjlet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset trt icke, i
	enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

017:017 Men hrefter hnde sig, att kvinnans, hans vrdinnas, son blev
	sjuk; hans sjukdom blev mycket svr, s att han till slut icke
	mer andades.
017:018 D sade hon till Elia: Vad har du med mig att gra, du gudsman?
	Du har kommit till mig, fr att min missgrning skulle bliva
	ihgkommen, s att min son mste d.
017:019 Men han sade till henne: Giv mig din son.  Och han tog honom ur
	hennes famn och bar honom upp i salen dr han bodde och lade
	honom p sin sng.
017:020 Och han ropade till HERREN och sade: HERRE, min Gud, har du vl
	kunnat gra s illa mot denna nka, vilkens gst jag r, att du
	har ddat hennes son?
017:021 Drefter strckte han sig ut ver gossen tre gnger och ropade
	till HERREN och sade: HERRE, min Gud, lt denna gosses sjl
	komma tillbaka in i honom.
017:022 Och HERREN hrde Elias rst, och gossens sjl kom tillbaka in i
	honom, och han fick liv igen.
017:023 Och Elia tog gossen och bar honom frn salen ned i huset och gav
	honom t hans moder.  Och Elia sade: Se, din son lever.
017:024 D sade kvinnan till Elia: Nu vet jag att du r en gudsman, och
	att HERRENS ord i din mun r sanning.
018:001 En lng tid hrefter, p tredje ret, kom HERRENS ord till Elia;
	han sade: G stad och trd fram fr Ahab, s skall jag sedan
	lta det regna p jorden.
018:002 D gick Elia stad fr att trda fram fr Ahab.  Men hungersnden
	var d stor i Samaria.
018:003 Och Ahab kallade till sig Obadja, sin verhovmstare; men Obadja
	dyrkade HERREN med stor iver.
018:004 Och nr Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett
	hundra profeter och gmt dem, femtio man t gngen, i en grotta
	och frsett dem med mat och dryck.
018:005 Ahab sade nu till Obadja: Far igenom landet till alla
	vattenkllor och alla bckar.  Kanhnda skola vi finna grs, s
	att vi kunna behlla hstar och mulsnor vid liv och slippa att
	slakta ned ngon boskap.
018:006 Och de frdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom.
	Ahab for en vg fr sig, och Obadja for en annan vg fr sig.
018:007 Nr nu Obadja frdades sin vg fram, fick han se Elia komma emot
	sig.  Och han knde igen denne och fll ned p Sitt ansikte och
	sade: r du hr, min herre Elia?
018:008 Han svarade honom: Ja.  G och sg till din herre: 'Elia r
	hr.'
018:009 D sade han: Varmed har jag frsyndat mig, eftersom du vill
	giva din tjnare i Ahabs hand och lta honom dda mig?
018:010 S sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke ngot folk eller
	ngot rike dit min herre icke har snt fr att ska efter dig;
	och om man har svarat: 'Han r icke hr', s har han av det
	riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.
018:011 Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'
018:012 Om nu, nr jag gr ifrn dig, HERRENS Ande skulle rycka bort
	dig, jag vet icke vart, och jag likvl komme med ditt budskap
	till Ahab, s skulle han drpa mig, nr han icke funne dig.  Och
	dock har ju jag, din tjnare, fruktat HERREN allt ifrn min
	ungdom.
018:013 Har det icke blivit berttat fr min herre vad jag gjorde, nr
	Isebel drpte HERRENS profeter, huru jag gmde ett hundra av
	HERRENS profeter, femtio man och ter femtio, i en grotta och
	frsg dem med mat och dryck?
018:014 Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'  --
	fr att han skall drpa mig.
018:015 Men Elia svarade: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens
	tjnare jag r, redan i dag skall jag trda fram fr honom.

018:016 D gick Obadja Ahab till mtes och frkunnade detta fr honom;
	och Ahab begav sig stad fr att mta Elia.
018:017 Och nr Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: r du hr, du
	som drager olycka ver Israel?
018:018 Han svarade: Det r icke jag, som drager olycka ver Israel,
	utan du och din faders hus, drmed att I vergiven HERRENS bud,
	och drmed att du fljer efter Baalerna.
018:019 Men snd nu bort och frsamla hela Israel till mig p berget
	Karmel, jmte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra
	hundra profeter, som ta vid Isebels bord.
018:020 D snde Ahab omkring bland Israels barn och lt frsamla
	profeterna p berget Karmel.

018:021 Och Elia trdde fram fr allt folket och sade: Huru lnge
	viljen I halta p bda sidor?  r det HERREN som r Gud, s
	fljen efter honom; men om Baal r det, s fljen efter honom.
	Och folket svarade honom icke ett ord.
018:022 D sade Elia till folket: Jag allena r kvar ssom HERRENS
	Profet, och Baals profeter ro fyra hundra femtio man.
018:023 M man nu giva oss tv tjurar, och m de vlja ut t sig den ena
	tjuren och stycka den och lgga den p veden, utan att tnda eld
	drp, s vill jag reda till den andra tjuren och lgga den p
	veden, utan att tnda eld drp.
018:024 Drefter mn I kalla eder guds namn, men sjlv vill jag kalla
	HERRENS namn.  Den gud som d svarar med eld, han vare Gud.
	Allt folket svarade och sade.  Ditt frslag r gott.
018:025 D sade Elia till Baals profeter: Vljen ut t eder den ena
	tjuren och reden till den, I frst, ty I ren flertalet; kallen
	drefter eder guds namn, men eld fn I icke tnda.
018:026 D togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan
	kallade de Baals namn frn morgonen nda till middagen och
	ropade: Baal, svara oss.  Men icke ett ljud hrdes, och ingen
	svarade.  Och alltjmt haltade de stad kring altaret som man
	hade gjort.
018:027 Nr det s blev middag, gckades Elia med dem och sade: Ropen
	nnu hgre, ty visserligen r han en gud, men han har vl ngot
	att begrunda, eller ock har han gtt avsides, eller r han p
	resa; kanhnda sover han, men d skall han vl vakna.
018:028 D ropade de nnu hgre och ristade sig, ssom deras sed var,
	med svrd och spjut, s att blodet kom ut p dem.
018:029 Nr det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt
	raseri, och hllo s p nda till den tid d spisoffret
	frambres.  Men icke ett ljud hrdes, ingen svarade, och ingen
	tycktes heller akta p dem.

018:030 Och Elia sade till allt folket: Trden hitfram till mig.  S
	trdde nu allt folket fram till honom.  D satte han ter i
	stnd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.
018:031 Elia tog tolv stenar, lika mnga som Jakobs sners stammar --
	den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: Israel
	skall vara ditt namn.
018:032 Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde
	omkring altaret en grav, stor nog fr ett utsde av tv
	sea-mtt.
018:033 Drefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p
	veden.
018:034 Sedan sade han: Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut
	vattnet ver brnnoffret och veden.  Han sade ytterligare:
	Gren s nnu en gng.  Och de gjorde s fr andra
	gngen.  Drefter sade han: Gren s fr tredje gngen.  Och de
	gjorde s fr tredje gngen.
018:035 Och vattnet flt runt omkring altaret; och han lt fylla ocks
	graven med vatten.
018:036 D nu tiden var inne att frambra spisoffret, trdde profeten
	Elia fram och sade: HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, lt
	det i dag bliva kunnigt att du r Gud i Israel, och att jag r
	din tjnare, och att det r p din befallning jag har gjort allt
	detta.
018:037 Svara mig, HERRE, svara mig, s att detta folk frnimmer att det
	r du, HERRE, som r Gud, i det att du vnder om deras hjrtan.
018:038 D fll HERRENS ed ned och frtrde brnnoffret, veden,
	stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.
018:039 Nr allt folket sg detta, fllo de ned p sina ansikten och
	sade: HERREN r det som r Gud!  HERREN r det som r Gud!
018:040 Men Elia sade till dem: Gripen Baals profeter; lten ingen av
	dem komma undan.  Och de grepo dem.  Och Elia lt fra dem ned
	till bcken Kison och slakta dem dr.
018:041 Och Elia sade till Ahab: Begiv dig ditupp, t och drick, ty
	jag hr bruset av regn.
018:042 D begav sig Ahab ditupp fr att ta och dricka.  Men Elia steg
	upp p Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och snkte sitt
	ansikte mellan sina knn.
018:043 Och han sade till sin tjnare G upp och skda ut t havet.
	Denne gick d upp och skdade ut, men sade: Jag ser ingenting.
	S tillsade han honom sju gnger att g tillbaka.
018:044 Nr han d kom dit sjunde gngen sade han: Nu ser jag ett litet
	moln, icke strre n en mans hand, stiga upp ur havet.  D sade
	han: G upp och sg till Ahab: Spnn fr och far ned, s att
	regnet icke hller dig kvar.
018:045 Och i ett gonblick frmrkades himmelen av moln och storm, och
	ett starkt regn fll.  Och Ahab steg upp i sin vagn och for till
	Jisreel.
018:046 Men HERRENS hand hade kommit ver Elia, s att han omgjorde sina
	lnder och sprang framfr Ahab nda inemot Jisreel.
019:001 Men nr Ahab berttade fr Isebel allt vad Elia hade gjort, och
	huru han hade drpt alla profeterna med svrd,
019:002 Snde Isebel en budbrare till Elia och lt sga: Gudarna
	straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid
	lter det g med ditt liv ssom det gick med alla dessas liv.
019:003 Nr han frnam detta, stod han upp och begav sig i vg fr att
	rdda sitt liv, och han kom s till Beer-Seba, som hr till Juda;
	dr lmnade han kvar sin tjnare.
019:004 Men sjlv gick han ut i knen en dagsresa.  Dr satte han sig
	under en ginstbuske; och han nskade sig dden och sade: Det r
	nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag r icke frmer n mina
	fder.
019:005 Drefter lade han sig att sova under en ginstbuske.  Men se, d
	rrde en ngel vid honom och sade till honom: St upp och t.
019:006 Nr han d sg upp, fick han vid sin huvudgrd se ett brd,
	sdant som bakas p gldande stenar, och ett krus med
	vatten.  Och han t och drack och lade sig ter ned.
019:007 Men HERRENS ngel rrde ter vid honom, fr andra gngen, och
	sade: St upp och t, ty eljest bliver vgen dig fr lng.
019:008 D stod han upp och t och drack, och gick s, styrkt av den
	maten, i fyrtio dagar och fyrtio ntter, nda till Guds berg
	Horeb.
019:009 Dr gick han in i en grotta, och i den stannade han ver natten.

	D kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: Vad vill du
	hr, Elia?
019:010 Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.  Ty
	Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina altaren
	och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar, och de
	st efter att taga mitt liv.
019:011 Han sade: G ut och stll dig p berget infr HERREN.  D gick
	HERREN fram dr, och en stor och stark storm, som ryckte loss
	berg och brt snder klippor, gick fre HERREN; men icke var
	HERREN i stormen.  Efter stormen kom en jordbvning; men icke var
	HERREN i jordbvningen.
019:012 Efter jordbvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden.
	Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
019:013 S snart Elia hrde detta, skylde han sitt ansikte med manteln
	och gick ut och stllde sig vid ingngen till grottan.  D kom en
	rst till honom och sade: Vad vill du hr, Elia?
019:014 Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.
	Ty Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina
	altaren och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar,
	och de st efter att taga mitt liv.
019:015 HERREN sade till honom: G nu tillbaka igen, och tag vgen till
	Damaskus' ken, och g in och smrj Hasael till konung ver
	Aram.
019:016 Och Jehu, Nimsis son, skall du smrja till konung ver
	Israel.  Och till profet i ditt stlle skall du smrja Elisa,
	Safats son, frn Abel-Mehola.
019:017 Och s skall ske: den som kommer undan Hasaels svrd, honom
	skall Jehu dda, och den som kommer undan Jehus svrd, honom
	skall Elisa dda.
019:018 Men jag skall lta sju tusen mn bliva kvar i Israel, alla de
	knn som icke hava bjt sig fr Baal, och var mun som icke har
	givit honom hyllningskyss.

019:019 Nr han sedan gick drifrn, trffade han p Elisa, Safats son,
	som hll p att plja; tolv par oxar gingo framfr honom, och
	sjlv krde han det tolfte paret.  Och Elia gick fram till honom
	och kastade sin mantel ver honom.
019:020 D slppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: Lt mig
	frst f kyssa min fader och min moder, s vill jag sedan flja
	dig.  Han sade till honom: Vlan, du m g tillbaka igen; du
	vet ju vad jag har gjort med dig.
019:021 D lmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bda oxar
	och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras ktt;
	detta gav han t folket, och de to.  Drefter stod han upp och
	fljde Elia och blev hans tjnare.
020:001 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hr; han hade
	med sig trettiotv konungar jmte hstar och vagnar.  Han drog
	upp och belgrade Samaria och ansatte det.
020:002 Och han skickade sndebud in i staden till Ahab, Israels
	konung,
020:003 och lt sga honom: S sger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt
	guld tillhr mig, och det bsta du har av kvinnor och barn
	tillhr mig ock.
020:004 Israels konung svarade och sade: Ssom du har sagt, min herre
	konung: jag sjlv och allt vad jag har tillhr dig.
020:005 Men sndebuden kommo tillbaka och sade: S sger Ben-Hadad: Jag
	har ju snt till dig och ltit sga: 'Ditt silver och ditt guld,
	dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
020:006 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid snda mina
	tjnare till dig, fr att de m genomska ditt hus och dina
	tjnares hus; och allt som r dina gons lust skola de taga med
	sig och fra bort.

020:007 D kallade Israels konung till sig alla de ldste i landet och
	sade: Mrken och sen huru denne str efter vrt frdrv.  Ty nr
	han snde till mig och begrde mina kvinnor och mina barn, mitt
	silver och mitt guld, vgrade jag ju icke att giva honom det.
020:008 Alla de ldste och allt folket sade till honom: Hr icke p
	honom och gr honom icke till viljes.
020:009 S svarade han d Ben-Hadads sndebud: Sgen till min herre
	konungen: Allt, varom du frra gngen snde bud till din tjnare,
	det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.  Och
	sndebuden vnde tillbaka med detta svar.
020:010 D snde Ben-Hadad till honom och lt sga: Gudarna straffe mig
	nu och framgent, om Samarias grus skall rcka till att fylla
	hnderna p allt det folk som fljer mig.
020:011 Men Israels konung svarade och sade: Sgen s: Icke m den som
	omgjordar sig med svrdet bermma sig likt den som spnner det
	av sig.
020:012 S snart Ben-Hadad hrde detta svar, dr han satt och drack med
	konungarna i lgerhyddorna, sade han till sina tjnare: Gren
	eder redo.  Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

020:013 D trdde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade:
	S sger HERREN: Ser du hela denna stor hop?  Se, jag vill i dag
	giva den i din hand, p det att du m frnimma att jag r
	HERREN.
020:014 D frgade Ahab: Genom vem?  Han svarade: S sger HERREN:
	Genom landshvdingarnas mn.  Han frgade ytterligare: Vem
	skall begynna striden?  Han svarade: Du sjlv.
020:015 S mnstrade han d landshvdingarnas mn, och de voro tv
	hundra trettiotv, drefter mnstrade han allt folket, alla
	Israels barn, sju tusen man.
020:016 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just nr Ben-Hadad
	hll p att dricka sig drucken i lgerhyddorna, tillsammans med
	de trettiotv konungar som sade kommit honom till hjlp.
020:017 Landshvdingarnas mn drogo frst ut.  Och de kunskapare som
	Ben-Hadad snde ut underrttade honom om att folk kom ut frn
	Samaria.
020:018 D sade han: Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s gripen
	dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s gripen dem
	ock levande.
020:019 Men nr dessa -- landshvdingarnas mn och hren som fljde dem
	-- hade kommit ut ur staden,
020:020 hggo de ned var och en sin man, och aramerna flydde, och
	Israel frfljde dem.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan
	p en hst, jmte ngra ryttare.
020:021 Och Israels konung drog ut och slog bde ryttarhren och
	vagnshren och tillfogade aramerna ett stort nederlag.
020:022 Men profeten trdde fram till Israels konung och sade till
	honom: Grip dig nu an; och betnk och se till, vad du br gra,
	ty nsta r kommer konungen i Aram att ter draga upp mot dig.

020:023 Men den arameiske konungens tjnare sade till honom: Deras gud
	r en bergsgud; drfr hava de blivit oss vermktiga.  Lt oss
	nu strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva dem
	vermktiga.
020:024 Och vidare mste du gra s: avstt var och en av konungarna
	frn hans plats, och instt stthllare i deras stlle.
020:025 Skaffa dig sedan sjlv en hr, lika stor som den du har
	frlorat, med lika mnga hstar och lika mnga vagnar, och lt
	oss sedan strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva
	dem vermktiga.  Och han lyssnade till deras ord och gjorde s.

020:026 Fljande r mnstrade Ben-Hadad aramerna och drog s upp till
	Afek fr att strida mot Israel.
020:027 Israels barn hade ock blivit mnstrade och frsedda med
	livsmedel och tgade drefter emot dem.  Och Israels barn lgrade
	sig gent emot dem, lika tv sm gethjordar, under det att
	aramerna uppfyllde landet.
020:028 D trdde gudsmannen fram och sade till Israels konung: S
	sger HERREN: Drfr att aramerna hava sagt: 'HERREN r en
	bergsgud och icke en dalgud', drfr giver jag hela denna stora
	hop i din hand, p det att I mn frnimma att jag r HERREN.
020:029 Och de voro lgrade mitt emot varandra i sju dagar.  P sjunde
	dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d av aramerna
	hundra tusen man fotfolk, detta p en enda dag.
020:030 De terstende flydde in i staden Afek; men stadsmuren fll ned
	ver tjugusju tusen man, dem som terstodo.  Ben-Hadad flydde
	ocks och kom in i staden och sprang frn kammare till
	kammare.
020:031 D sade hans tjnare till honom: Vi hava hrt att konungarna av
	Israels hus ro ndiga konungar.  Lt oss drfr stta scktyg
	om vra lnder och rep om vra huvuden och giva oss t Israels
	konung; kanhnda lter han dig d f leva.
020:032 Och de bundo scktyg omkring sina lnder och rep omkring sina
	huvuden och kommo s till Israels konung och sade: Din tjnare
	Ben-Hadad beder: 'Lt mig f leva.'  Han svarade: r han nnu
	vid liv, han min broder?
020:033 Mnnen, som i detta hans ord sgo ett gott varsel, skyndade att
	taga fasta drp och sade: Ja, din broder r Ben-Hadad.  Han
	sade: Gn och hmten honom hit.  D gav sig Ben-Hadad t honom,
	och han lt honom stiga upp i sin vagn.
020:034 Och Ben-Hadad sade till honom: De stder som min fader tog frn
	din fader vill jag giva tillbaka, och du skall fr din rkning
	f inrtta handelskvarter i Damaskus, ssom min fader fick gra
	i Samaria.  Vlan, sade Ahab, p sdana villkor vill jag giva
	dig fri.  Och han slt ett frdrag med honom och gav honom fri.
020:035 Och en av profetlrjungarna sade p HERRENS befallning till en
	annan: Sl till mig.  Men mannen vgrade att sl honom.
020:036 D sade han till honom: Eftersom du icke har lyssnat till
	HERRENS rst, drfr skall ett lejon sl ned dig, nr du gr
	ifrn mig.  Och nr han gick sin vg ifrn honom, kom ett lejon
	emot honom och slog ned honom.
020:037 Sedan trffade han en annan man och sade: Sl till mig.  Och
	mannen slog honom s hrt, att sr uppstod drav.
020:038 Drefter gick profeten och stllde sig i konungens vg, sedan
	han hade gjort sig oigenknnlig genom att stta en bindel ver
	gonen.
020:039 Nr nu konungen kom drfram, ropade han till konungen och sade:
	Din tjnare hade givit sig ut i striden, d i detsamma en man
	kom drifrn och frde till mig en annan man och sade: 'Vakta
	denne man; om han kommer bort, skall det g dig ssom det skulle
	hava gtt honom, eller ock mste du betala en talent silver.'
020:040 Nu hnde sig, under det din tjnare hade att syssla n hr n
	dr, att mannen kom undan.  Israels konung sade till honom: Din
	dom r given; du har ju sjlv avkunnat den.
020:041 D tog han skyndsamt bort bindeln frn sina gon, och Israels
	konung knde igen honom och sg att han var en av profeterna.
020:042 Och han sade till konungen: S sger HERREN: Drfr att du har
	slppt ur din hand den man som av mig var given till spillo,
	skall det g dig ssom det skulle hava gtt honom, och ditt folk
	ssom det har gtt hans folk.
020:043 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom
	till Samaria.
021:001 Drefter hnde sig fljande.  Jisreeliten Nabot hade en vingrd i
	Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.
021:002 Och Ahab talade till Nabot och sade: Lt mig f din vingrd fr
	att drav gra mig en kkstrdgrd, eftersom den ligger s nra
	intill mitt hus; jag vill giva dig en bttre vingrd i stllet,
	eller om dig s behagar, vill jag giva dig penningar ssom
	betalning fr den.
021:003 Men Nabot svarade Ahab: HERREN lte det vara fjrran ifrn mig
	att jag skulle lta dig f mina fders arvedel.
021:004 D gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred fr det svars
	skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, nr denne sade:
	Jag vill icke lta dig f mina fders arvedel.  Och han lade
	sig p sin sng och vnde bort sitt ansikte och t intet.
021:005 D kom hans hustru Isebel in till honom och frgade honom:
	Varfr r du s missmodig, och varfr ter du intet?
021:006 Han svarade henne: Drfr att nr jag talade till jisreeliten
	Nabot och sade till honom: 'Lt mig f din vingrd fr
	penningar, eller om du s nskar, vill jag giva dig en annan
	vingrd i stllet', d svarade han: 'Jag vill icke lta dig f
	min vingrd.'
021:007 D sade hans hustru Isebel honom: r det du som nu regerar ver
	Israel?  St upp och t och var vid gott mod; jag skall skaffa
	dig jisreeliten Nabot vingrd.
021:008 Drefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under
	det med hans signetring, och snde s brevet till de ldste och
	frnmsta i Nabots stad, de som bodde dr jmte honom.
021:009 Och hon skrev i brevet s: Lysen ut en fasta, och lten Nabot
	sitta lngst fram bland folket.
021:010 Och lten s tv onda mn stta sig mitt emot honom, och lten
	dem vittna emot honom och sga: 'Du har talat frgripligt mot
	Gud och konungen.'  Fren s ut honom och stenen honom till
	dds.
021:011 Och de ldsta och frnmsta mnnen i staden, de som bodde dr i
	hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade snt
	dem, och ssom det var skrivet i brevet som hon hade snt till
	dem.
021:012 De lyste ut en fasta och lto Nabot sitta lngst fram bland
	folket.
021:013 Och de tv onda mnnen kommo och satte sig mitt emot honom; och
	de onda mnnen vittnade mot Nabot infr folket och sade: Nabot
	har talat frgripligt mot Gud och konungen.  D frde man honom
	utanfr staden och stenade honom till dds.
021:014 Drefter snde de bud till Isebel och lto sga: Nabot har
	blivit stenad till dds.
021:015 S snart Isebel hrde att Nabot var stenad till dds, sade hon
	till Ahab: St upp och tag jisreeliten Nabots vingrd i
	besittning, den som han vgrade att lta dig f fr penningar;
	ty Nabot r icke lngre vid liv, utan han r dd.
021:016 S snart Ahab hrde att Nabot var dd, stod han upp och begav
	sig stad ned till jisreeliten Nabots vingrd fr att taga den i
	besittning.
021:017 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:
021:018 St upp, g stad och mt Ahab, Israels konung, som bor i
	Samaria.  Du trffar honom i Nabots vingrd, dit han har gtt
	ned fr att taga den i besittning.
021:019 Och du skall tala till honom och sga: 'S sger HERREN: Har du
	till redan hunnit att bde drpa och tilltrda arvet?'  Drefter
	skall du tala till honom och sga: 'S sger HERREN: P samma
	stlle dr hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna
	slicka ocks ditt blod.'
021:020 Ahab sade till Elia: Har du ntligen funnit mig, du min
	fiende?  Han svarade: Ja, jag har funnit dig.  Eftersom du har
	slt dig till att gra vad ont r i HERRENS gon,
021:021 drfr skall jag ock lta vad ont r komma ver dig och skall
	bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankn,
	bde sm och stora i Israel.
021:022 Och jag skall gra med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
	Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
	hus, drfr att du har frtrnat mig och kommit Israel att
	synda.
021:023 Ocks om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola ta
	upp Isebel invid Jisreels murar.
021:024 Ja, den av Ahabs hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
	och den som dr ute p marken skola himmelens fglar ta upp.

021:025 (Ocks har ingen varit ssom Ahab, han som slde sig till att
	gra vad ont var i HERRENS gon, nr hans hustru Isebel
	uppeggade honom drtill.
021:026 Mycken styggelse frvade han, i det han fljde efter de
	elndiga avgudarna, alldeles ssom amorerna hade gjort, vilka
	HERREN frdrev fr Israels barn.)

021:027 Men nr Ahab hrde de orden, rev han snder sina klder och
	svepte scktyg om sin kropp och
	fastade; och han lg hljd i scktyg och gick tyst omkring.
021:028 D kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:
021:029 Har du sett huru Ahab dmjukar sig infr mig?  Drfr att han s
	dmjukar sig infr mig, skall jag icke lta olyckan komma i hans
	tid; frst i hans sons tid skall jag lta olyckan komma ver
	hans hus.
022:001 Och de sutto i ro i tre r, under vilka intet krig var mellan
	Aram och Israel.
022:002 Men i det tredje ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels
	konung.
022:003 Och Israels konung sade till sina tjnare: I veten ju att Ramot
	i Gilead tillhr oss.  Och likvl sitta vi stilla och taga det
	icke ifrn konungen i Aram.
022:004 Och han frgade Josafat: Vill du draga med mig fr att belgra
	Ramot i Gilead?  Josafat svarade Israels konung: Jag ssom du,
	mitt folk ssom ditt folk, mina hstar ssom dina hstar!
022:005 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
	frst HERREN hrom.
022:006 D frsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra
	mn, och frgade dem: Skall jag draga stad mot Ramot i Gilead
	fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De
	svarade: Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.
022:007 Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
	vi kunna frga genom honom?
022:008 Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
	Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
	frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan allenast
	olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke s.
022:009 D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
	skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
022:010 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
	sin tron, ikldda sina skrudar, p en trskplats vid Samarias
	port, under det att alla profeterna profeterade infr dem.
022:011 D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
	sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
	frgras.
022:012 Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
	upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
	giva det i konungens hand.

022:013 Och budet som hade gtt fr att tillkalla Mika talade till honom
	och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
	lycka; lt nu dina ord stmma verens med vad de hava talat, och
	lova ocks du lycka.
022:014 Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
	det som HERREN sger till mig.
022:015 Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
	skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
	eller skola vi avst drifrn?  Han svarade honom: Drag ditupp,
	s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens
	hand.
022:016 Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
	besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
	namn?
022:017 D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
	fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
	ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
	sitt.'
022:018 D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
	denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

022:019 Men han sade: Hr allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
	sin tron och himmelens hela hrskara st dr hos honom, p hans
	hgra sida och p hans vnstra.
022:020 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i
	Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den ene s och den
	andre s.
022:021 Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
	'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
	stt?'
022:022 Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
	hans profeters mun.'  D sade han: 'Du m frska att locka
	honom drtill, och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
022:023 Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i alla dessa dina
	profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
	komma ver dig.

022:024 D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
	kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
	ifrn mig fr att tala med dig?
022:025 Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
	springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
022:026 Men Israels konung sade: Tag Mika och fr honom tillbaka till
	Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
022:027 Och sg: S sger konungen: Stten denne i fngelse och bespisen
	honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen hem.
022:028 Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
	icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
	folk, allasammans.
022:029 S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
	Ramot i Gilead.
022:030 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
	nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
	klder.  S frkldde sig Israels konung, nr han drog ut i
	striden.
022:031 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv
	vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
	sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
022:032 Nr d hvitsmnnen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
	Frvisso r detta Israels konung, och vnde sig drfr till
	anfall mot honom.  D gav Josafat upp ett rop.
022:033 S snart nu hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke var
	Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
022:034 Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
	konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
	Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
022:035 Och striden blev p den dagen allt hftigare, och konungen stod
	upprtt i sin vagn, vnd mot aramerna; men om aftonen gav han
	upp andan.  Och blodet frn sret hade runnit ned i vagnen.
022:036 Och vid solnedgngen gick ett rop genom hren: Var och en till
	sin stad igen!  Var och en till sitt land igen!

022:037 S ddades d konungen och blev frd till Samaria; och man
	begrov konungen dr i Samaria.
022:038 Och nr man skljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna
	hans blod, och skkorna badade sig dri -- ssom HERREN hade
	sagt.

022:039 Vad nu mer r att sga om Ahab och om allt vad han gjorde, om
	elfenbenshuset som han byggde, och om alla de stder som han
	byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
022:040 Och Ahab gick till vila hos sina fder.  Och hans son Ahasja blev
	konung efter honom.

022:041 Men Josafat, Asas sons blev konung ver Juda i Ahabs, Israels
	konungs, fjrde regeringsr.
022:042 Trettiofem r gammal var Josafat, nr han blev konung, och han
	regerade tjugufem r i Jerusalem.  Hans moder hette Asuba,
	Silhis dotter.
022:043 Och han vandrade i allt p sin fader Asas vg, utan att vika av
	ifrn den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
022:044 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
	att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
022:045 Och Josafat hll fred med Israels konung.

022:046 Vad nu mer r att sga om Josafat och om de bedrifter han
	utfrde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars
	krnika.
022:047 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som nnu funnos dr,
	vilka hade lmnats kvar i hans fader Asas tid.
022:048 I Edom fanns d ingen konung, utan en stthllare regerade dr.
022:049 Och Josafat hade ltit bygga Tarsis-skepp, som skulle g till
	Ofir fr att hmta guld; men de kommo aldrig stad, ty de ledo
	skeppsbrott vid Esjon-Geber.
022:050 D sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: Lt mitt folk fara med
	ditt folk p skeppen.  Men Josafat ville icke.

022:051 Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Joram blev
	konung efter honom.

022:052 Ahasja, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i
	Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsr, och han regerade
	ver Israel i tv r.
022:053 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
	och sin moders vg och p Jerobeams, Nebats sons, vg, hans som
	hade kommit Israel att synda.
022:054 Och han tjnade Baal och tillbad honom och frtrnade HERREN,
	Israels Gud, alldeles ssom hans fader hade gjort.



Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.)


001:001 Efter Ahabs dd avfll Moab frn Israel.

001:002 Och Ahasja strtade ned genom gallret i sin vre sal i Samaria
	och skadade sig, s att han blev sjuk.  D skickade han stad
	sndebud och sade till dem: Gn och frgen Baal-Sebub, guden i
	Ekron, om jag skall tillfriskna frn denna sjukdom.
001:003 Men HERRENS ngel hade talat s till tisbiten Elia: St upp och
	g emot konungens i Samaria sndebud och tala s till dem: 'r
	det drfr att ingen Gud finnes i Israel som I gn stad och
	frgen Baal-Sebub, guden i Ekron?
001:004 Drfr att I gren detta, sger HERREN s: Du skall icke komma
	upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden
	d.'  Och Elia gick.

001:005 Nr sedan sndebuden kommo tillbaka till konungen, frgade han
	dem: Varfr kommen I tillbaka?
001:006 De svarade honom: En man kom emot oss och sade till oss: 'Gn
	tillbaka till konungen, som har snt eder, och talen s till
	honom: S sger HERREN: r det drfr att ingen Gud finnes i
	Israel som du snder bud fr att frga Baal-Sebub, guden i
	Ekron?  Drfr att du s gr skall du icke komma upp ur den sng
	i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d.'
001:007 D frgade han dem: Huru sg den mannen ut, som kom emot eder
	och talade till eder p detta stt?
001:008 De svarade honom: Mannen bar en hrmantel och var omgjordad med
	en ldergrdel om sina lnder.  D sade han: Det var tisbiten
	Elia.
001:009 Och han snde till honom en underhvitsman med femtio man.  Och
	nr denne kom upp till honom, dr han satt p toppen av berget,
	sade han till honom: Du gudsman, konungen befaller dig att
	komma ned.
001:010 Men Elia svarade och sade till underhvitsmannen: Om jag r en
	gudsman, s komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina
	femtio.  D kom eld ned frn himmelen och frtrde honom och
	hans femtio.
001:011 Och han snde ter till honom en annan underhvitsman med
	femtio man.  Denne tog till orda och sade till honom: Du
	gudsman, s sger konungen: Kom strax ned.
001:012 Men Elia svarade och sade till dem: Om jag r en gudsman, s
	komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina femtio.  D
	kom Guds eld ned frn himmelen och frtrde honom och hans
	femtio.
001:013 ter snde han stad en tredje underhvitsman med femtio man
	Och denne tredje underhvitsman drog ditupp, och nr han kom
	fram, fll han ned p sina knn fr Elia och bad honom och sade
	till honom: Du gudsman, lt mitt liv och dessa dina femtio
	tjnares liv vara ngot aktat i dina gon.
001:014 Se, eld har kommit ned frn himmelen och frtrt de frsta tv
	underhvitsmnnen med deras femtio man; men lt nu mitt liv vara
	ngot aktat i dina gon.
001:015 Och HERRENS ngel sade till Elia: G ned med honom, frukta icke
	fr honom.  D stod han upp och gick med honom ned till konungen
001:016 Och han sade till denne: S sger HERREN: Eftersom du skickade
	sndebud fr att frga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i
	Israel icke funnes ngon Gud, som du kunde frga hrom --
	frdenskull skall du icke f komma upp ur den sng i vilken du
	har lagt dig, ty du skall dden d.
001:017 Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat;
	och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda
	konungs, andra regeringsr.  Han hade nmligen ingen son.

001:018 Vad nu mer r att sga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes
	upptecknat i Israels konungars krnika.
002:001 Vid den tid d HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
	stormvind gingo Elia och Elisa frn Gilgal.
002:002 Och Elia sade till Elisa: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
	till Betel.  Men Elisa svarade: S sant HERREN lever, och s
	sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo ned till
	Betel.
002:003 D kommo profetlrjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
	honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn dig,
	upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
	stilla.
002:004 Och Elia sade till honom: Elisa, stanna hr, ty HERREN har snt
	mig till Jeriko.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
	sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de kommo till
	Jeriko.
002:005 D gingo profetlrjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
	till honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn
	dig, upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
	stilla.
002:006 Och Elia sade till honom: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
	till Jordan.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
	sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo bda
	stad.
002:007 Men femtio mn av profetlrjungarna gingo ock stad och stllde
	sig p ngot avstnd, lngre bort, under det att de bda stodo
	vid Jordan.
002:008 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p vattnet; d
	delade sig detta t tv sidor.  Och de gingo s bda p torr mark
	drigenom.

002:009 Nr de hade kommit ver, sade Elia till Elisa: Bed mig om vad
	jag skall gra fr dig, innan jag bliver tagen ifrn dig.  Elisa
	sade M en dubbel arvslott av din ande falla mig till.
002:010 Han svarade: Du har bett om ngot svrt.  Men om du ser mig, nr
	jag bliver tagen ifrn dig, d kommer det dock att s ske dig;
	varom icke, s sker det ej.
002:011 Under det att de nu gingo och talade, syntes pltsligt en vagn
	eld, med hstar av eld, och skilde de bda frn varandra; och
	Elia for i stormvinden upp till himmelen.
002:012 Och Elisa sg det och ropade: Min fader, min fader!  Du som fr
	Israel r bde vagnar och ryttare!  Sedan sg han honom icke
	mer.  Och han fattade i sina klder och rev snder dem i tv
	stycken.
002:013 Drefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
	vnde s om och stllde sig vid Jordans strand.
002:014 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p
	vattnet och sade: Var r HERREN, Elias Gud?  D nu ocks Elisa
	slog p vattnet, delade det sig t tv sidor, och han gick ver.

002:015 Nr profetlrjungarna, som voro vid Jeriko p ngot avstnd,
	sgo detta, sade de: Elias ande vilar p Elisa.  Och de kommo
	honom till mtes och bugade sig ned till jorden fr honom.
002:016 Och de sade till honom: Se, bland dina tjnare finnas femtio
	raska mn; lt dessa g och ska efter din herre.  Kanhnda har
	HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p ngot berg eller
	i ngon dal.  Men han svarade: Snden ingen stad.
002:017 Men nr de lnge och vl entrget hade bett honom drom, sade
	han: S snden d stad.  D snde de stad femtio mn; och
	dessa skte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
002:018 Nr de sedan kommo tillbaka till honom, medan han nnu vistades
	i Jeriko, sade han till dem: Sade jag icke till eder att I icke
	skullen g?

002:019 Och mnnen i staden sade till Elisa: Stadens lge r ju gott,
	ssom min herre ser, men vattnet r dligt, och drav komma
	missfall i landet.
002:020 Han sade: Hmten hit t mig en ny skl och lggen salt dri.
	Och de hmtade en t honom.
002:021 Drefter gick han ut till vattenkllan och kastade salt dri och
	sade: S sger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; dd
	och missfall skola icke mer komma drav.
002:022 Och vattnet blev sunt, och har frblivit s nda till denna dag,
	i enlighet med det ord Elisa talade.
002:023 Drifrn begav han sig upp till Betel.  Och under det han var p
	vg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte
	driva gck med honom och ropade till honom: Upp med dig, du
	flintskalle!  Upp med dig, du flintskalle!
002:024 Nr han d vnde sig om och fick se dem, uttalade han en
	frbannelse ver dem i HERRENS namn.  D kommo tv bjrninnor ut
	ur skogen och sleto snder fyrtiotv av barnen.
002:025 Drifrn gick han till berget Karmel och vnde sedan drifrn
	tillbaka till Samaria.
003:001 Joram, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i Josafats,
	Juda konungs, adertonde regeringsr, och han regerade i tolv r.
003:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; dock icke ssom hans
	fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans
	fader hade ltit gra.
003:003 Dock hll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom
	vilka denne hade kommit Israel att synda; frn dessa avstod han
	icke.

003:004 Mesa, konungen i Moab, som gde mycken boskap, hade i skatt till
	konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra
	tusen vdurar.
003:005 Men nr Ahab var dd, avfll konungen i Moab frn konungen i
	Israel.
003:006 D drog konung Joram ut frn Samaria och mnstrade hela Israel.
003:007 Drefter snde han stad bud till Josafat, konungen i Juda, och
	lt sga honom: Konungen i Moab har avfallit frn mig.  Vill du
	draga med mig fr att strida mot Moab?  Han svarade: Ja, jag
	vill draga ditupp -- jag ssom du, mitt folk ssom ditt folk,
	mina hstar ssom dina hstar!
003:008 Och han frgade: Vilken vg skola vi draga ditupp?  Han svarade
	Vgen genom Edoms ken.

003:009 S drogo d konungen i Israel konungen i Juda och konungen i
	Edom stad; men nr de hade frdats sju dagsresor, fanns intet
	vatten fr hren och fr djuren som de hade med sig.
003:010 D sade Israels konung: Ack att HERREN skulle kalla tillhopa
	dessa tre konungar fr att giva dem i Moabs hand!
003:011 Men Josafat sade: Finnes hr ingen HERRENS profet, s att vi
	kunna frga HERREN genom honom?  D svarade en av Israels
	konungs tjnare och sade: Elisa, Safats son, finnes hr, han
	som plgade gjuta vatten p Elias hnder.
003:012 Josafat sade: Hos honom r HERRENS ord.  Israels konung och
	Josafat och Edoms konung gingo d ned till honom.
003:013 Men Elisa sade till Israels konung: Vad har du med mig att
	gra?  G du till din faders profeter och till din moders
	profeter.  Israels konung svarade honom: Bort det, att HERREN
	skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar fr att giva dem
	i Moabs hand!
003:014 D sade Elisa: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjnare
	jag r: om jag icke hade undseende fr Josafat, Juda konung, s
	skulle jag icke akta p dig eller se till dig.
003:015 Men hmten nu hit t mig en harpospelare.  S ofta harpospelaren
	spelade, kom nmligen HERRENS hand ver honom.
003:016 Och han sade: S sger HERREN: Grven i denna dal grop vid
	grop.
003:017 Ty s sger HERREN: I skolen icke mrka ngon vind, ej heller se
	ngot regn, men likvl skall denna dal bliva full med vatten, s
	att bde I sjlva skolen hava att dricka och eder boskap och
	edra vriga djur.
003:018 Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock
	giva Moab i eder hand.
003:019 Och I skolen intaga alla befsta stder och alla andra ansenliga
	stder, I skolen flla alla nyttiga trd och kasta igen alla
	vattenkllor, och alla brdiga kerstycken skolen I frdrva med
	stenar.
003:020 Och se, om morgonen, vid den tid d spisoffret frambres,
	strmmade vatten till frn Edomssidan, s att landet fylldes med
	vatten.
003:021 Moabiterna hade nu allasammans hrt att konungarna hade dragit
	upp fr att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenfr
	lder eller drutver blevo uppbdade och stodo nu vid grnsen.
003:022 Men bittida om morgonen, nr solen gick upp och lyste p
	vattnet, sgo moabiterna vattnet framfr sig rtt ssom blod.
003:023 D sade de: Det r blod!  Konungarna hava helt visst rkat i
	strid och drvid drpt varandra.  Nu till plundring, Moab!
003:024 Men nr de kommo till Israels lger, brto israeliterna fram och
	slogo moabiterna, s att de flydde fr dem.  Och de drogo in i
	landet och slogo ytterligare moabiterna.
003:025 Och stderna frstrde de, och p alla brdiga kerstycken
	kastade de var och en sin sten, till dess de hade verhljt dem,
	och alla vattenkllor tppte de till, och alla nyttiga trd
	fllde de, s att de till slut lmnade kvar allenast stenarna av
	Kir-Hareset.  Men nr slungkastarna omringade staden och beskto
	den
003:026 och Moabs konung sg att han icke kunde hlla stnd i striden,
	tog han med sig sju hundra svrdbevpnade mn fr att sl sig
	igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.
003:027 D tog han sin frstfdde son, den som skulle bliva konung efter
	honom, och offrade denne p muren till ett brnnoffer.  D
	drabbades Israel av svr hemskelse, s att de mste bryta upp
	och lmna honom i fred och vnda tillbaka till sitt land igen.
004:001 Och en kvinna som var hustru till en av profetlrjungarna ropade
	till Elisa och sade: Min man, din tjnare, har dtt, och du vet
	att din tjnare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsgare
	och vill taga mina bda sner till trlar.
004:002 Elisa sade till henne: Vad kan jag gra fr dig?  Sg mig, vad
	har du i huset?  Hon svarade: Din tjnarinna har intet annat i
	huset n en flaska smrjelseolja.
004:003 D sade han: G och lna dig krl utifrn av alla dina grannar,
	tomma krl, men icke fr f.
004:004 G s in, och stng igen drren om dig och dina sner, och gjut
	i alla dessa krl; och nr ett krl r fullt, s flytta undan
	det.
004:005 D gick hon ifrn honom.  Och sedan hon hade stngt igen drren
	om sig och sina sner, buro de fram krlen till henne, och hon
	gt i.
004:006 Och nr krlen voro fulla, sade hon till sin son: Br fram t
	mig nnu ett krl.  Men han svarade henne: Hr finnes intet
	krl mer.  D stannade oljan av.
004:007 Och hon kom och berttade detta fr gudsmannen.  D sade han: G
	och slj oljan, och betala din skuld.  Sedan m du med dina
	sner leva av det som bliver ver.

004:008 En dag kom Elisa ver till Sunem.  Dr bodde en rik kvinna, som
	ndgade honom att ta hos sig; och s ofta han sedan kom
	ditver, tog han in dr och t.
004:009 D sade hon en gng till sin man: Se, jag har frnummit att han
	som bestndigt kommer hitver r en helig gudsman.
004:010 S lt oss nu mura upp ett litet rum p taket och dr stta in
	t honom en sng, ett bord, en stol och en ljusstake, s att han
	kan f taga in dr, nr han kommer till oss.
004:011 S kom han dit en dag och fick d taga in i rummet och ligga
	dr.
004:012 Och han sade till sin tjnare Gehasi: Kalla hit sunemitiskan.
	D kallade han dit henne, och hon infann sig dr hos tjnaren.
004:013 Ytterligare tillsade han honom: Sg till henne: 'Se, du har
	haft allt detta besvr fr oss.  Vad kan nu jag gra fr dig?  Har
	du ngot att andraga hos konungen eller hos hrhvitsmannen?'
	Men hon svarade: Nej; jag bor ju hr mitt ibland mitt folk.
004:014 Sedan frgade han: Vad kan jag d gra fr henne?  Gehasi
	svarade: Jo, hon har ingen son, och hennes man r gammal.
004:015 S sade han d: Kalla henne hitin.  D kallade han dit henne,
	och hon stannade i drren.
004:016 Och han sade: Nsta r vid just denna tid skall du hava en son
	i famnen.  Hon svarade: Nej, min herre, du gudsman, inbilla
	icke din tjnarinna ngot sdant.
004:017 Men kvinnan blev havande och fdde en son fljande r, just vid
	den tid som Elisa hade sagt henne.

004:018 Och nr gossen blev strre, hnde sig en dag att han gick ut
	till sin fader hos skrdemnnen.
004:019 D begynte han klaga fr sin fader: Mitt huvud!  Mitt huvud!
	Denne sade till sin tjnare: Tag honom och br honom till hans
	moder.
004:020 Han tog honom d och frde honom till hans moder.  Och han satt i
	hennes kn till middagstiden; d gav han upp andan.
004:021 Men hon gick upp och lade honom p gudsmannens sng och stngde
	igen om honom och gick ut.
004:022 Drefter kallade hon p sin man och sade: Snd till mig en av
	tjnarna med en sninna, s vill jag skynda till gudsmannen;
	sedan kommer jag strax tillbaka.
004:023 Han sade: Varfr vill du i dag fara till honom?  Det r ju
	varken nymnad eller sabbat.  Hon svarade: Oroa dig icke!
004:024 Sedan lt hon sadla sninnan och sade till sin tjnare: Driv p
	framt, och gr icke ngot uppehll i min frd, frrn jag sger
	dig till.
004:025 S begav hon sig stad och kom till gudsmannen p berget Karmel.
	D nu gudsmannen fick se henne p ngot avstnd, sade han till
	sin tjnare Gehasi: Se, dr r sunemitiskan.
004:026 Skynda nu emot henne och frga henne: 'Allt str vl rtt till
	med dig och med din man och med gossen?'  Hon svarade: Ja.
004:027 Men nr hon kom upp till gudsmannen p berget, fattade hon om
	hans ftter.  D gick Gehasi fram och ville driva henne undan;
	men gudsmannen sade: Lt henne vara, ty hennes sjl r
	bedrvad; men HERREN hade frdolt detta fr mig och icke ltit
	mig f veta det.
004:028 Och hon sade: Hade jag vl bett min herre om en son?  Sade jag
	icke fastmer att du icke skulle inbilla mig ngot?
004:029 D sade han till Gehasi: Omgjorda dina lnder och tag min stav
	i din hand och g stad; om du mter ngon, s hlsa icke p
	honom, och om ngon hlsar p dig, s besvara icke hans
	hlsning.  Och lgg sedan min stav p gossens ansikte.
004:030 Men gossens moder sade: S sant HERREN lever, och s sant du
	sjlv lever, jag slpper dig icke.  D stod han upp och fljde
	med henne.
004:031 Men Gehasi hade redan gtt fre dem och lagt staven p gossens
	ansikte; dock hrdes icke ett ljud, och intet spr av
	frnimmelse kunde mrkas.  D vnde han om och gick honom till
	mtes och berttade det fr honom och sade: Gossen har icke
	vaknat upp.
004:032 Och nr Elisa kom in i huset, fick han se att gossen lg dd p
	hans sng.
004:033 D gick han in och stngde igen drren om dem bda och bad till
	HERREN.
004:034 Och han steg upp i sngen och lade sig ver gossen, s att han
	hade sin mun p hans mun, sina gon p hans gon och sina hnder
	p hans hnder.  Nr han s lutade sig ned ver gossen, blev
	kroppen varm.
004:035 Drefter gick han ter fram och tillbaka i rummet och steg s
	ter upp i sngen och lutade sig ned ver honom.  D ns gossen,
	nda till sju gnger.  Och drp slog gossen upp gonen.
004:036 Sedan ropade han p Gehasi och sade: Kalla hit sunemitiskan.
	D kallade han in henne, och nr hon kom in till honom, sade
	han: Tag din son.
004:037 D kom hon fram och fll ned fr hans ftter och bugade sig mot
	jorden.  Drefter tog hon sin son och gick ut.

004:038 Och Elisa kom ter till Gilgal, medan hungersnden var i landet.
	Nr d profetlrjungarna sutto dr infr honom, sade han till
	sin tjnare Stt p den stora grytan och koka ngot till soppa
	t profetlrjungarna.
004:039 Och en av dem gick ut p marken fr att plocka ngot grnt; d
	fick han se en vild slingervxt, och av den plockade han ngot
	som liknade gurkor, sin mantel full.  Nr han sedan kom in, skar
	han snder dem och lade dem i soppgrytan; ty de knde icke till
	dem.
004:040 Och de ste upp t mnnen, fr att de skulle ta.  Men s snart
	de hade begynt ta av soppan, gvo de upp ett rop och sade:
	Dden r i grytan, du gudsman!  Och de kunde icke ta.
004:041 D sade han: Skaffen hit mjl.  Detta kastade han i
	grytan.  Drefter sade han: s upp t folket och lt dem ta.
	Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

004:042 Och en man kom frn Baal-Salisa och frde med sig t gudsmannen
	frstlingsbrd; tjugu kornbrd, och ax av grnskuren sd i sin
	pse.  D sade han: Giv det t folket att ta.
004:043 Men hans tjnare sade: Huru skall jag kunna stta fram detta
	fr hundra mn?  Han sade: Giv det t folket att ta; ty s
	sger HERREN: De skola ta och f ver.
004:044 D satte han fram det fr dem.  Och de to och fingo ver, ssom
	HERREN hade sagt.
005:001 Naaman, den arameiske konungens hrhvitsman, hade stort
	anseende hos sin herre och var hgt aktad, ty genom honom hade
	HERREN givit seger t Aram; och han var en tapper stridsman, men
	spetlsk.
005:002 Nu hade aramerna, en gng d de drogo ut p strvtg, frt med
	sig ssom fnge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjnst
	hos Naamans hustru.
005:003 Denna sade till sin fru: Ack att min herre vore hos profeten i
	Samaria, s skulle denne nog befria honom frn hans spetlska!
005:004 D gick hon stad och berttade detta fr sin herre och sade:
	S och s har flickan ifrn Israels land sagt.
005:005 Konungen i Aram svarade: Far dit, s skall jag snda brev till
	konungen i Israel.  S for han d och tog med sig tio talenter
	silver och sex tusen siklar guld, s ock tio hgtidsdrkter.
005:006 Och han verlmnade brevet till Israels konung, och dri stod
	det: Nu, nr detta brev kommer dig till handa, m du veta att
	jag har snt till dig min tjnare Naaman, fr att du m befria
	honom frn hans spetlska.
005:007 Nr Israels konung hade lst brevet, rev han snder sina klder
	och sade: r jag d Gud, s att jag skulle kunna dda och gra
	levande, eftersom denne snder bud till mig att jag skall befria
	en man frn hans spetlska?  Mrken nu och sen huru han sker sak
	med mig.

005:008 Men nr gudsmannen Elisa hrde att Israels konung hade rivit
	snder sina klder, snde han till konungen och lt sga:
	Varfr har du rivit snder dina klder?  Lt honom komma till
	mig, s skall han frnimma att en profet finnes i Israel.
005:009 S kom d Naaman med sina hstar och vagnar och stannade vid
	drren till Elisas hus.
005:010 D snde Elisa ett bud ut till honom och lt sga: G bort och
	bada dig sju gnger i Jordan, s skall ditt ktt ter bliva sig
	likt, och du skall bliva ren.
005:011 Men Naaman blev vred och for sin vg, i det han sade: Jag
	tnkte att han skulle g ut till mig och trda fram och kalla
	HERRENS, sin Guds, namn och fra sin hand fram och ter ver
	stllet och s taga bort spetlskan.
005:012 ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bttre n alla
	vatten Israel?  D kunde jag ju lika grna bada mig i dem fr att
	bliva ren.  S vnde han om och for sin vg i vrede.
005:013 Men hans tjnare gingo fram och talade till honom och sade: Min
	fader, om profeten hade frelagt dig ngot svrt, skulle du d
	icke hava gjort det?  Huru mycket mer nu, d han allenast har
	sagt till dig: 'Bada dig, s bliver du ren'!
005:014 D for han ned och doppade sig i Jordan sju gnger, ssom
	gudsmannen hade sagt; och hans ktt blev d ter sig likt,
	friskt ssom en ung gosses ktt, och han blev ren.

005:015 Drefter vnde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara
	och gick in och trdde fram fr honom och sade: Se, nu vet jag
	att ingen Gud finnes p hela jorden utom i Israel.  S tag nu
	emot en tacksamhetssknk av din tjnare.
005:016 Men han svarade: S sant HERREN lever, han vilkens tjnare jag
	r, jag vill icke taga emot den.  Och fastn han entrget bad
	honom att taga emot den, ville han icke.
005:017 D sade Naaman: Om du icke vill detta, s lt d din tjnare f
	s mycket jord som ett par mulsnor kunna bra.  Ty din tjnare
	vill icke mer offra brnnoffer och slaktoffer t andra gudar,
	utan allenast t HERREN.
005:018 Detta m dock HERREN frlta din tjnare: nr min herre gr in i
	Rimmons tempel fr att dr bja kn, och han d stder sig vid
	min hand, och jag ocks bjer kn dr i Rimmons tempel, m d
	HERREN frlta din tjnare, nr jag s bjer kn i Rimmons
	tempel.
005:019 Han sade till honom: Far i frid.

	Men nr hn hade lmnat honom och farit ett stycke vg framt,
005:020 tnkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjnare: Se, min herre har
	slppt denne Naaman frn Aram, utan att taga emot av honom vad
	han hade frt med sig.  S sant HERREN lever, jag vill skynda
	efter honom och ska f ngot av honom.
005:021 S gav sig d Gehasi stad efter Naaman.  Men nr Naaman sg
	ngon skynda efter sig, steg han med hast ned frn vagnen och
	gick emot honom och sade: Allt str vl rtt till?
005:022 Han svarade: Ja; men min herre har snt mig och lter sga:
	'Just nu hava tv unga mn, profetlrjungar, kommit till mig
	frn Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv
	hgtidsdrkter.'
005:023 Naaman svarade: Vrdes taga tv talenter.  Och han bad honom
	entrget och knt s in tv talenter silver i tv pungar och tog
	fram tv hgtidsdrkter, och lmnade detta t tv av sina
	tjnare, och dessa buro det framfr honom.
005:024 Men nr han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade
	det i frvar i huset; sedan lt han mnnen g sin vg.
005:025 Drefter gick han in och trdde fram fr sin herre.  D frgade
	Elisa honom: Varifrn kommer du, Gehasi?  Han svarade: Din
	tjnare har ingenstdes varit.
005:026 D sade han till honom: Menar du att jag icke i min ande var
	med, nr en man vnde om frn sin vagn och gick emot dig?  r det
	nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klder, s ock
	olivplanteringar, vingrdar, fr och fkreatur, tjnare och
	tjnarinnor,
005:027 nu d Naamans spetlska kommer att lda vid dig och vid dina
	efterkommande fr evigt?  S gick denne ut ifrn honom, vit
	ssom sn av spetlska.
006:001 Profetlrjungarna sade till Elisa: Se, rummet dr vi sitta
	infr dig r fr trngt fr oss.
006:002 Lt oss drfr g till Jordan och drifrn hmta var sin
	timmerstock, s att vi dr kunna bygga oss ett annat hus att
	sitta i.  Han svarade: Gn stad.
006:003 Men en av dem sade: Vrdes sjlv g med dina tjnaren.  Han
	varade: Ja, jag skall g med.
006:004 S gick han med dem.  Och nr de kommo till Jordan, begynte de
	hugga ned trd.
006:005 Men under det att en av dem hll p att flla en stock, fll
	yxjrnet i vattnet.  D gav han upp ett rop och sade: Ack, min
	herre, yxan var ju lnad.
006:006 Gudsmannen frgade: Var fll den i?  Och han visade honom
	stllet.  D hgg han av ett stycke tr och kastade det i dr
	och fick s jrnet att flyta upp.
006:007 Sedan sade han: Tag nu upp det.  D rckte mannen ut sin hand
	och tog det.

006:008 Och konungen i Aram lg i krig med Israel.  Men nr han rdfrde
	sig med sina tjnare och sade: P det och det stllet vill jag
	lgra mig,
006:009 d snde gudsmannen bud till Israels konung och lt sga: Tag
	dig till vara fr att tga fram vid det stllet, ty aramerna
	ligga dr.
006:010 D snde Israels konung till det stlle som gudsmannen hade
	angivit fr honom och varnat honom fr; och han tog sig till
	vara dr.  Detta skedde icke allenast en gng eller tv gnger.
006:011 Hrver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till
	sig sina tjnare och sade till dem: Kunnen I icke sga mig vem
	av de vra det r som hller med Israels konung?
006:012 D svarade en av hans tjnare: Icke s, min herre konung; men
	Elisa, profeten i Israel, kungr fr Israels konung vart ord som
	du talar i din sovkammare.
006:013 Han sade: Gn och sen till, var han finnes, s att jag kan
	snda stad och gripa honom.  Och man berttade fr honom att
	han var i Dotan.

006:014 D snde han dit hstar och vagnar och en stor hr; och de kommo
	dit om natten och omringade staden.
006:015 Nr nu gudsmannens tjnare bittida om morgonen stod upp och gick
	ut, fick han se att en hr hade lgrat sig runt omkring staden
	med hstar och vagnar.  D sade tjnaren till honom: Ack, min
	herre, huru skola vi nu gra?
006:016 Han svarade: Frukta icke; ty de som ro med oss ro flera n de
	som ro med dem.
006:017 Och Elisa bad och sade: HERRE, ppna hans gon, s att han
	ser.  D ppnade HERREN tjnarens gon, och han fick se att
	berget var fullt med hstar och vagnar av eld, runt omkring
	Elisa.

006:018 Nr de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:
	Sl detta folk med blindhet.  D slog han dem med blindhet,
	ssom Elisa bad.
006:019 Och Elisa sade till dem: Detta r icke den rtta vgen eller
	den rtta staden.  Fljen mig, s skall jag fra eder till den
	man som I sken.  Drefter frde han dem till Samaria.
006:020 Men nr de kommo till Samaria, sade Elisa: HERRE, ppna dessas
	gon, s att de se.  D ppnade HERREN deras gon, och de fingo
	se att de voro mitt i Samaria.
006:021 Nr d Israels konung sg dem, sade han till Elisa: Skall jag
	hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?
006:022 Han svarade: Du skall icke hugga ned dem.  Du plgar ju icke ens
	hugga ned dem som du har tagit till fnga med svrd och
	bge.  Stt fram fr dem mat och dryck och lt dem ta och
	dricka, och lt dem sedan g till sin herre igen
006:023 D tillredde han t dem en stor mltid, och nr de hade tit och
	druckit, lt han dem g; och de gingo till sin herre igen.  Sedan
	kommo icke vidare ngra arameiska strvskaror in i Israels land.

006:024 Drefter hnde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela
	sin hr och drog upp och belgrade Samaria.
006:025 Och medan de belgrade Samaria, uppstod dr en s stor
	hungersnd, att man betalade ttio siklar silver fr ett
	snehuvud och fem siklar silver fr en fjrdedels kab duvotrck.
006:026 Och en gng d Israels konung gick omkring p muren ropade en
	kvinna till honom och sade: Hjlp, min herre konung!
006:027 Han svarade: Hjlper icke HERREN dig, varifrn skall d jag
	kunna skaffa hjlp t dig?  Frn logen eller frn vinpressen?
006:028 Och konungen frgade henne: Vad fattas dig?  Hon svarade:
	Kvinnan dr sade till mig: 'Giv hit din son, s att vi f ta
	honom i dag, s skola vi ta min son i morgon.'
006:029 S kokade vi min son och to upp honom.  Nsta dag sade jag till
	henne: 'Giv nu hit din son, s att vi f ta honom.'  Men d
	gmde hon undan sin son.
006:030 Nr konungen hrde kvinnans ord, rev han snder sina klder, dr
	han gick p muren.  D fick folket se att han hade scktyg
	inunder, nrmast kroppen.
006:031 Och han sade: Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,
	Safats sons, huvud i dag fr sitta kvar p honom.

006:032 S snde han d dit en man fre sig, under det att Elisa satt i
	sitt hus och de ldste sutto dr hos honom.  Men innan den
	utskickade hann fram till honom, sade han till de ldste: Sen I
	huru denne mrdarson snder hit en man fr att taga mitt huvud?
	Men sen nu till, att I stngen igen drren, nr den utskickade
	kommer; och sprren s vgen fr honom med den.  Jag hr nu ock
	ljudet av hans herres steg efter honom.
006:033 Medan han nnu talade med dem, kom den utskickade ned till
	honom.  Och denne sade: Se, detta r en olycka som kommer frn
	HERREN; huru skall jag d lngre kunna hoppas p HERREN?

006:001 Men Elisa svarade: Hren HERRENS ord.  S sger HERREN: I morgon
	vid denna tid skall man f ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
	s ock tv sea-mtt korn fr en sikel, i Samarias port.
006:002 Den kmpe vid vilkens hand konungen stdde sig svarade d
	gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde fnster p
	himmelen, huru skulle vl detta kunna ske?  Han sade: Du skall
	f se det med egna gon, men du skall icke f ta drav.

007:003 Utanfr stadsporten uppehllo sig d fyra spetlska mn.  Dessa
	sade till varandra: Varfr skola vi stanna kvar hr, till dess
	vi d?
007:004 Om vi besluta oss fr att g in i staden nu d hungersnd r i
	staden, s skola vi d dr, och om vi stanna hr, skola vi ock
	d.  Vlan d, lt oss g ver till aramernas lger; lta de oss
	leva, s f vi leva, och dda de oss, s m vi d.
007:005 S stodo de d upp i skymningen fr att g in i aramernas
	lger.  Men nr de kommo till utkanten av aramernas lger, se,
	d fanns ingen mnniska dr.
007:006 Ty Herren hade ltit ett dn av vagnar och hstar hras i
	aramernas lger, ett dn ssom av en stor hr, s att de hade
	sagt till varandra: Frvisso har Israels konung lejt hjlp mot
	oss av hetiternas och egyptiernas konungar, fr att dessa skola
	komma ver oss.
007:007 Drfr hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
	vergivit sina tlt, sina hstar och snor, lgret sdant det
	stod; de hade flytt fr att rdda sina liv.
007:008 Nr de spetlska nu kommo till utkanten av lgret, gingo de in i
	ett tlt och to och drucko, och togo drur silver och guld och
	klder, och gingo s bort och gmde det.  Sedan vnde de
	tillbaka och gingo in i ett annat tlt och togo vad dr fanns,
	och gingo s bort och gmde det.
007:009 Men drefter sade de till varandra: Vi bete oss icke rtt.  I
	dag kunna vi frambra ett gldjebudskap.  Men om vi nu tiga och
	vnta till i morgon, nr det bliver dager, s skall det
	tillrknas oss ssom missgrning.  Vlan d, lt oss g och
	bertta detta i konungens hus.
007:010 S gingo de stad och ropade an vakten vid stadsporten och
	berttade fr dem och sade: Vi kommo till aramernas lger, men
	dr fanns ingen mnniska, och icke ett ljud av ngon mnniska
	hrdes; dr stodo allenast hstarna och snorna bundna och
	tlten ssom de plga st.
007:011 Detta ropades sedan ut av dem som hllo vakt vid porten, och man
	frkunnade det ocks inne i konungens hus.
007:012 Konungen stod d upp om natten och sade till sina tjnare: Jag
	vill sga eder vad aramerna hava fr hnder mot oss.  De veta
	att vi lida hungersnd, drfr hava de gtt ut ur lgret och
	gmt sig ute p marken, i det de tnka att de skola gripa oss
	levande, nr vi nu g ut ur staden, och att de s skola komma in
	i staden.
007:013 Men en av hans tjnare svarade och sade: Lt oss taga fem av de
	terstende hstarna, dem som nnu finnas kvar hrinne -- det
	skall ju eljest g dem ssom det gr hela hopen av israeliter
	som nnu ro kvar hrinne, eller ssom det har gtt hela hopen
	av israeliter som redan hava omkommit -- och lt oss snda stad
	och se efter.
007:014 S tog man d tv vagnar med hstar fr, och konungen snde dem
	stad efter aramernas hr och sade: Faren stad och sen
	efter.
007:015 Dessa foro nu efter dem nda till Jordan; och se, hela vgen var
	full med klder och andra saker som aramerna hade kastat ifrn
	sig, nr de hastade bort.  Och de utskickade kommo tillbaka och
	berttade detta fr konungen.
007:016 D drog folket ut och plundrade Aramernas lger; och nu fick
	man ett sea-mtt fint mjl fr en sikel och likas tv sea-mtt
	korn fr en sikel, ssom HERREN hade sagt.

007:017 Och den kmpe vid vilkens hand konungen plgade stdja sig hade
	av honom blivit satt till att hlla ordning vid stadsporten; men
	folket trampade honom till dds i porten, detta i enlighet med
	gudsmannens ord, vad denne hade sagt, nr konungen kom ned till
	honom.
007:018 Ty nr gudsmannen sade till konungen: I morgon vid denna tid
	skall man i Samarias port f tv sea-mtt korn fr en sikel och
	likas ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
007:019 d svarade kmpen gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde
	fnster p himmelen, huru skulle vl ngot sdant kunna ske?  D
	sade han: Du skall f se det med egna gon, men du skall icke
	f ta drav.
007:020 S gick det honom ock, ty folket trampade honom till dds i
	porten.
008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
	levande, han sade: St upp och drag bort med ditt husfolk och
	vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnden komma, och
	den har redan kommit in i landet och skall rcka i sju r.
008:002 D stod kvinnan upp och gjorde ssom gudsmannen sade; hon drog
	bort med sitt husfolk och vistades i filisternas land i sju r.
008:003 Men nr de sju ren voro frlidna, kom kvinnan tillbaka ifrn
	filisternas land; och hon gick stad fr att anropa konungen om
	att terf sitt hus och sin ker.
008:004 Och konungen hll d p att tala med Gehasi, gudsmannens
	tjnare, och sade: Frtlj fr mig alla de stora ting som Elisa
	har gjort.
008:005 Och just som han frtljde fr konungen huru han hade gjort en
	dd levande, d kom den kvinna vilkens son han hade gjort
	levande och anropade konungen om att terf sitt hus och sin
	ker.  D sade Gehasi: Min herre konung, detta r kvinnan, och
	detta r hennes son, den som Elisa har gjort levande.
008:006 D frgade konungen kvinnan, och hon frtljde allt fr
	honom.  Sedan lt konungen henne f en hovman med sig och sade:
	Skaffa tillbaka allt vad som tillhr henne, och drtill all
	avkastning av kern, frn den dag d hon lmnade landet nda
	till nu.
008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
	Aram, lg sjuk.  Nr man nu berttade fr denne att gudsmannen
	hade kommit dit,
008:008 sade konungen till Hasael: Tag sknker med dig och g
	gudsmannen till mtes, och frga HERREN genom honom om jag skall
	tillfriskna frn denna sjukdom.
008:009 S gick d Hasael honom till mtes och tog med sig sknker, allt
	det bsta som fanns i Damaskus, s mycket som fyrtio kameler
	kunde bra.  Och han kom och trdde fram fr honom och sade: Din
	son Ben-Hadad, konungen i Aram, har snt mig till dig och lter
	frga: 'Skall jag tillfriskna frn denna sjukdom?'
008:010 Elisa svarade honom: G och sg till honom: 'Du skall
	tillfriskna.'  Men HERREN har uppenbarat fr mig att han likvl
	skall d.
008:011 Och gudsmannen stirrade framfr sig och betraktade honom lnge
	och vl; drefter begynte han grta.
008:012 D sade Hasael: Varfr grter min herre?  Han svarade: Drfr
	att jag vet huru mycket ont du skall gra Israels barn: du skall
	stta eld p deras fsten, deras unga mn skall du drpa med
	svrd, deras spda barn skall du krossa, och deras havande
	kvinnor skall du upprista.
008:013 Hasael sade: Vad r vl din tjnare, den hunden, eftersom han
	skulle kunna gra s stora ting?  Elisa svarade: HERREN har
	uppenbarat fr mig att du skall bliva konung ver Aram.
008:014 Och han gick ifrn Elisa och kom till sin herre.  D frgade
	denne honom: Vad sade Elisa till dig?  Han svarade: Han sade
	till mig att du skall tillfriskna.
008:015 Men dagen drefter tog han tcket och doppade det i vatten och
	bredde ut det ver hans ansikte; detta blev hans dd.  Och Hasael
	blev konung efter honom.

008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsr, medan
	Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
	Juda.
008:017 Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tta r i Jerusalem.
008:018 Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
	gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
	ont var i HERRENS gon.
008:019 Dock ville HERREN icke frdrva Juda, fr sin tjnare Davids
	skull, enligt sitt lfte till honom, att han skulle lta honom
	och hans sner hava en lampa fr alltid.

008:020 I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
	ver sig.
008:021 D drog Joram ver till Sair med alla sina stridsvagnar.  Och om
	natten gjorde han ett anfall p edomerna, som hade omringat
	honom, och slog dem och hvitsmannen ver deras vagnar, men
	folket flydde till sina hyddor.
008:022 S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
	nda till denna dag.  Vid just samma tid avfll ock Libna.

008:023 Vad nu mer r att sga om Joram och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
008:024 Och Joram gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i Davids stad.  Och hans son Ahasja blev konung efter
	honom.

008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsr blev
	Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
008:026 Tjugutv r gammal var Ahasja, nr han blev konung, och han
	regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, dotter
	till Omri, Israels konung.
008:027 Han vandrade p Ahabs hus' vg och gjorde vad ont var i HERRENS
	gon likasom Ahabs hus; han var ju nra beslktad med Ahabs hus.
008:028 Och han drog stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
	konungen i Aram, vid Ramot Gilead.  Men Joram blev srad av
	aramerna.
008:029 D vnde konung Joram tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig
	frn de sr som aramerna hade tillfogat honom vid Rama, i
	striden mot Hasael, konungen i Aram.  Och Ahasja, Jorams son,
	Juda konung, for ned fr att beska Joram, Ahabs son, i Jisreel,
	eftersom denne lg sjuk.
009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlrjungarna och sade
	till honom: Omgjorda dina lnder och tag denna oljeflaska med
	dig, och g till Ramot i Gilead.
009:002 Och nr du har kommit dit, s sk upp Jehu, son till Josafat,
	son till Nimsi, och g in och bed honom st upp, dr han sitter
	bland sina brder, och fr honom in i den innersta kammaren.
009:003 Tag s oljeflaskan och gjut olja p hans huvud och sg: 'S
	sger HERREN: Jag har smort dig till konung ver Israel.'  ppna
	sedan drren och fly, utan att drja.
009:004 S gick d den unge mannen, profetens tjnare, stad till Ramot
	i Gilead.
009:005 Och nr han kom dit, fick han se hrens hvitsmn sitta dr.  D
	sade han: Jag har ett rende till dig, hvitsman.  Jehu
	frgade: Till vem av oss alla hr?  Han svarade: Till dig
	sjlv, hvitsman.
009:006 D stod han upp och gick in i huset; och han gt oljan p hans
	huvud och sade till honom: S sger HERREN Israels Gud: Jag har
	smort dig till konung ver HERRENS folk, ver Israel.
009:007 Och du skall frgra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p
	Isebel hmnas mina tjnare profeterna blod, ja, alla HERRENS
	tjnares blod.
009:008 Och Ahabs hela hus skall frgs jag skall utrota allt mankn av
	Ahab hus, bde sm och stora i Israel.
009:009 Och jag skall gra med Ahab hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
	Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
	hus.
009:010 Och hundarna skola ta upp Isebel p Jisreels kerflt, och
	ingen skall begrava henne.  Drefter ppnade han drren och
	flydde.

009:011 Nr sedan Jehu ter kom ut till sin herres tjnare, frgade man
	honom: Allt str vl rtt till?  Varfr kom denne vanvetting
	till dig?  Han svarade dem: I knnen ju den mannen och hans
	tal.
009:012 Men de sade: Du vill bedraga oss; sg oss sanningen.  D sade
	han: S och s talade han till mig och sade: 'S sger HERREN:
	Jag har smort dig till konung ver Israel.'
009:013 Strax tog d var och en av dem sin mantel och lade den under
	honom p sjlva trappan; och de sttte i basun och ropade: Jehu
	har blivit konung.

009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
	sammansvrjning mot Joram.  (Joram hade d med hela Israel legat
	vid Ramot i Gilead fr att frsvara det mot Hasael, konungen i
	Aram;
009:015 men sjlv hade konung Joram vnt tillbaka, fr att i Jisreel
	lta hela sig frn de sr som aramerna hade tillfogat honom
	under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
	Om I s viljen, s lten ingen slippa ut ur staden, som kan g
	stad och bertta detta i Jisreel.
009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lg
	sjuk dr; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned fr att
	beska Joram.
009:017 Nr nu vktaren som stod p tornet i Jisreel fick se Jehus
	skara, d han kom, sade han: Jag ser en skara.  D bjd Joram
	att man skulle taga en ryttare och snda honom dem till mtes
	och lta honom frga om allt stode rtt till.
009:018 Ryttaren red honom d till mtes och sade: Konungen lter frga
	'Allt str vl rtt till?'  D svarade Jehu: Vad kommer den
	saken dig vid?  Vnd, och flj efter mig.  Och vktaren berttade
	och sade: Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
	kommer icke tillbaka.
009:019 D snde han en annan ryttare.  nr denne hade hunnit fram till
	dem, sade han: Konungen lter frga: 'Allt str vl rtt
	till?'  Jehu svarade: Vad kommer den saken dig vid?  Vnd, och
	flj efter mig.
009:020 Vktaren berttade ter och sade: Han har hunnit fram till dem
	men han kommer icke tillbaka.  P deras stt att fara fram ser
	det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram ssom en
	vanvetting.

009:021 D sade Joram: Spnn fr.  Och man spnde fr hans vagn.  Och
	Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
	och en i sin vagn; de foro ut fr att mta Jehu.  Och de trffade
	tillsammans med honom p jisreeliten Nabots kerstycke.
009:022 Nr Joram nu fick se Jehu, sade han: Allt str vl rtt till,
	Jehu?  Denne svarade: Huru skulle det kunna st rtt till, s
	lnge som du tl din moder Isebels avgudiska vsen och hennes
	mnga trolldomskonster?
009:023 D svngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
	Ahasja: Frrderi, Ahasja!
009:024 Men Jehu hade fattat bgen i sin hand och skt Joram i ryggen,
	att pilen gick ut genom hjrtat, och han sjnk ned i sin vagn.
009:025 Drefter sade han till sin livkmpe Bidkar: Tag honom och kasta
	ut honom p jisreeliten Nabots kerstycke; kom ihg huru HERREN,
	nr jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
	denne uttalade den utsagan:
009:026 'Sannerligen, s visst som jag i gr sg Nabots och hans sners
	blod, sger HERREN, skall jag just p detta kerstycke
	vederglla dig, sger HERREN.'  Tag drfr honom nu och kasta ut
	honom hr p kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.

009:027 Nr Ahasja, Juda konung, sg detta, flydde han t Trdgrdshuset
	till.  Men Jehu jagade efter honom och ropade: Skjuten ned ocks
	honom i vagnen.  S skedde ock p Gurhjden vid Jibleam; men han
	flydde vidare till Megiddo och dog dr.
009:028 Sedan frde hans tjnare honom i vagnen till Jerusalem; och man
	begrov honom i hans grav hos hans fder, i Davids stad.
009:029 Ahasja hade blivit konung ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
	regeringsr.

009:030 S kom nu Jehu till Jisreel.  Nr Isebel fick hra detta,
	sminkade hon sig kring gonen och smyckade sitt huvud och sg ut
	genom fnstret.
009:031 Och nr Jehu kom in genom porten, ropade hon: Allt str vl
	rtt till, du, Simri, som har drpt din herre?
009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot fnstret och sade: Vem hller
	med mig?  Vem?  D sgo tv eller tre hovmn ut, ned p honom.
009:033 Han sade: Strten ned henne.  Och de strtade ned henne, s att
	hennes blod stnkte p vggen och p hstarna; och han krde
	ver henne.
009:034 Drefter gick han in och t och drack.  Sedan sade han: Tagen
	vara p henne, den frbannade, och begraven henne, ty hon r
	dock en konungadotter.
009:035 Men nr de d gingo stad fr att begrava henne, funno de av
	henne intet annat n huvudsklen, ftterna och hnderna.
009:036 och de vnde tillbaka och berttade detta fr honom.  D sade
	han: Detta r vad HERREN talade genom sin tjnare tisbiten
	Elia, i det han sade: 'P Jisreels kerflt skola hundarna ta
	upp Isebels ktt;
009:037 och Isebels dda kropp skall ligga ssom gdsel p marken p
	Jisreels kerflt, s att ingen skall kunna sga: Detta r
	Isebel.'
010:001 Men Ahab hade sjuttio sner i Samaria.  Och Jehu skrev brev och
	snde till Samaria, till de verste i Jisreel, de ldste, och
	till de fostrare som Ahab hade utsett;
010:002 han skrev: Nu, nr detta brev kommer eder till handa, I som
	haven eder herres sner hos eder, och som haven vagnarna och
	hstarna hos eder, och drtill en befst stad och vapen,
010:003 mn I utse den som r bst och lmpligast av eder herres sner
	och stta honom p hans faders tron och strida fr eder herres
	hus.
010:004 Men de blevo vermttan frskrckta och sade: De tv konungarna
	hava ju icke kunnat hlla stnd mot honom; huru skulle d vi
	kunna hlla stnd!
010:005 Och verhovmstaren och hvdingen ver staden och de ldste och
	konungasnernas fostrare snde till Jehu och lto sga: Vi ro
	dina tjnare; allt vad du sger oss villa vi gra.  Vi vilja icke
	gra ngon till konung; gr vad dig tckes.

010:006 D skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: Om I
	hllen med mig och viljen lyssna till mina ord, s tagen
	huvudena av eder herres sner och kommen i morgon vid denna tid
	till mig i Jisreel.  De sjuttio konungasnerna bodde nmligen
	hos de store i staden, vilka fostrade dem.
010:007 D nu brevet kom dem till handa, togo de konungasnerna och
	slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och
	snde dem till honom i Jisreel.
010:008 Nr d ett bud kom och berttade fr honom att de hade frt dit
	konungasnernas huvuden, sade han: Lggen dem till i morgon i
	tv hgar vid ingngen till porten.
010:009 Och om morgonen gick han ut och stllde sig dr och sade till
	allt folket: I ren utan skuld.  Det r jag som har anstiftat
	sammansvrjningen mot min herre och drpt honom; men vem har
	slagit ihjl alla dessa?
010:010 Mrken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet
	som HERREN har talat mot Ahabs hus.  Ja, HERREN har gjort vad han
	har sagt genom sin tjnare Elia.
010:011 Sedan, drpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s
	ock alla hans store och hans frtrogne och hans prster; han lt
	ingen slippa undan.

010:012 Drefter stod han upp och begav sig stad till Samaria; men
	under vgen, nr Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
010:013 trffade han p Ahasjas, Juda konungs, brder.  Han frgade dem:
	Vilka ren I?  De svarade: Vi ro Ahasjas brder, och vi ro
	p vg ned fr att hlsa p konungasnerna och konungamoderns
	sner.
010:014 Han sade: Gripen dem levande.  D grepo de dem levande och
	slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv;
	han lt ingen av dem bliva kvar.
010:015 Nr han sedan begav sig drifrn, trffade han Jonadab, Rekabs
	son, som kom honom till mtes; och han hlsade p honom och sade
	till honom: r du lika redligt sinnad mot mig som jag r mot
	dig?  Jonadab svarade: Ja.  r det s, sade han, s rck mig
	din hand.  D rckte han honom sin hand; och han lt honom stiga
	upp till sig i vagnen.
010:016 Och han sade: Far med mig och se huru jag nitlskar fr
	HERREN.  S krde man stad med honom i hans vagn.
010:017 Och nr han kom till Samaria, drpte han alla som voro kvar av
	Ahabs hus i Samaria och frgjorde det s, i enlighet med det ord
	som HERREN hade talat till Elia.

010:018 Och Jehu frsamlade allt folket och sade till dem: Ahab har
	tjnat Baal litet; Jehu skall tjna honom mycket.
010:019 S kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjnare
	och alla hans prster -- ingen fr saknas -- ty jag har ett
	stort offer t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista
	livet.  Men Jehu gjorde s med led list, i avsikt att utrota
	Baals tjnare.
010:020 Drefter sade Jehu: Plysen en helig hgtidsfrsamling t
	Baal.  D lyste man ut en sdan.
010:021 Och Jehu snde bud ver hela Israel, och alla Baals tjnare
	kommo; Ingen underlt att komma.  Och de gingo in i Baals tempel,
	och Baals tempel blev fullt, ifrn den ena ndan till den andra.
010:022 Sedan sade han till frestndaren fr kldkammaren: Tag fram
	klder t alla Baals tjnare.  Och han tog fram klderna t dem.
010:023 Drefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs
	son.  Och han sade till Baals tjnare: Sen nu noga efter, att
	hr bland eder icke finnes ngon HERRENS tjnare, utan allenast
	sdana som tjna Baal.

010:024 De gingo allts in fr att offra slaktoffer och brnnoffer.  Men
	Jehu hade drutanfr stllt ttio man och sagt: Om ngon
	slipper undan av de mn som jag nu verlmnar i edra hnder, s
	skall liv givas fr liv.
010:025 Och nr man hade offrat brnnoffret, sade Jehu till drabanterna
	och kmparna: Gn in och sln ned dem; lten ingen komma ut.
	Och de slogo dem med svrdsegg, och drabanterna och kmparna
	kastade undan deras kroppar.  Drefter gingo de in i det inre av
	Baals tempel
010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brnde upp dem.
010:027 Och sjlva Baalsstoden brto de ned; de brto ock ned Baals
	tempel och gjorde drav avtrden, som finnas kvar nnu i dag.

010:028 S utrotade Jehu Baal ur Israel.
010:029 Men frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
	hade kommit Israel att synda, frn dem avstod icke Jehu, icke
	frn guldkalvarna i Betel och Dan.
010:030 Och HERREN sade till Jehu: Drfr att du har vl utfrt vad
	rtt var i mina gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade
	i sinnet, drfr skola dina sner till fjrde led sitta p
	Israels tron.
010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels
	Guds, lag av allt sitt hjrta; han avstod icke frn de Jerobeams
	synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

010:032 Vid denna tid begynte HERREN skra bort stycken frn Israel, ty
	Hasael slog israeliterna utefter hela deras grns
010:033 och intog stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,
	rubeniternas och manassiternas land, omrdet frn Aroer vid
	bcken Arnon, bde Gilead och Basan.

010:034 Vad nu mer r att sga om Jehu, om allt vad han gjorde och om
	alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
	krnika.
010:035 Och Jehu gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Samaria.  Och hans son Joahas blev konung efter honom.
010:036 Den tid Jehu regerade ver Israel Samaria var tjugutta r.
011:001 Nr Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd, stod
	hon upp och frgjorde hela konungaslkten.
011:002 Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog Joseba, konung
	Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
	honom jmte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; dr hll
	man honom dold fr Atalja, s att han icke blev ddad.
011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, dr han frblev gmd i
	sex r, medan Atalja regerade i landet.

011:004 Men i det sjunde ret snde Jojada stad och lt hmta karernas
	och drabanternas underhvitsmn och frde dem in till sig i
	HERRENS hus; och sedan han hade gjort en verenskommelse med dem
	och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
	son.
011:005 Drefter bjd han dem och sade: Detta r vad I skolen gra: en
	tredjedel av eder, I som haven att intrda i vakthllningen p
	sabbaten, skall hlla vakt i konungshuset
011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
	drabanterna; s skolen hlla vakt vid huset var i sin ordning.
011:007 Men de bda andra avdelningarna av eder, nmligen alla som hava
	att avg frn vakthllningen p sabbaten, de skola hlla vakt i
	HERRENS hus hos konungen.
011:008 I skolen stlla eder runt omkring; konungen, var och en med sina
	vapen i handen; och om ngon vill trnga sig inom leden, skall
	han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig han gr ut
	eller in.

011:009 Underhvitsmnnen gjorde allt vad prsten Jojada hade bjudit
	dem; var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle intrda
	i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg drifrn p
	sabbaten, och de kommo s till prsten Jojada.
011:010 Och prsten gav t underhvitsmnnen det spjut och de skldar
	som hade tillhrt konung David, och som funnos i HERRENS hus.
011:011 Och drabanterna stllde upp sig, var och en med sina vapen i
	handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
	altaret och mot huset, runt omkring konungen.
011:012 Drefter frde han ut konungasonen och satte p honom kronan och
	gav honom vittnesbrdet; och de gjorde honom till konung och
	smorde honom.  Och de klappade i hnderna och ropade: Leve
	konungen!

011:013 Nr Atalja nu hrde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
	HERRENS hus till folket.
011:014 Dr fick hon d se konungen st vid pelaren, ssom vligt var,
	och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
	hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna.  D
	rev Atalja snder sina klder och utropade: Sammansvrjning!
	Sammansvrjning!
011:015 Men prsten Jojada gav underhvitsmnnen som anfrde skaran
	denna befallning: Fren henne ut mellan leden, och om ngon
	fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten ville nmligen
	frhindra att hon ddades i HERRENS hus.
011:016 Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit till den plats
	dr hstarna plgade fras in i konungshuset, ddades hon dr.
011:017 Och Jojada slt det frbundet mellan HERREN, konungen och
	folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slt ock ett
	frbund mellan konungen och folket.
011:018 Och hela folkmngden begav sig till Baals tempel och rev ned det
	och frstrde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
	Baals prst, drpte de framfr altarna.  Drefter stllde
	prsten ut vakter vid HERRENS hus.
011:019 Och han tog med sig underhvitsmnnen jmte karerna och
	drabanterna och hela folkmngden, och de frde konungen ned frn
	HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
	han satte sig p konungatronen.
011:020 Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
	Atalja hade de ddat med svrd i konungshuset.

012:021 Joas var sju r gammal, nr han blev konung.

012:001 I Jehus sjunde regeringsr blev Joas konung, och han regerade
	fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
012:002 Och Joas gjorde vad rtt var HERRENS gon, s lnge han levde,
	prsten Jojada hade varit hans lrare.
012:003 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
	att frambra offer och tnda offereld p hjderna.

012:004 Och Joas sade till prsterna: Alla penningar vilka ssom heliga
	gvor inflyta till HERRENS hus, gngbara penningar, sdana som
	utgra lsen fr personer, efter det vrde som fr var och en
	bestmmes, och alla penningar som ngon av sitt hjrta manas att
	bra till HERRENS hus,
012:005 dem skola prsterna taga emot, var och en av sina bekanta, och
	de skola drmed stta i stnd vad som r frfallet p HERRENS
	hus, verallt dr ngot frfallet finnes.
012:006 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsr hade prsterna nnu
	icke satt i stnd vad som var frfallet p huset.
012:007 D kallade konung Joas till sig prsten Jojada och de vriga
	prsterna och sade till dem: Varfr stten I icke i stnd vad
	som r frfallet p huset?  Nu fn I icke lngre taga emot
	penningar av edra bekanta, utan I skolen lmna dem ifrn eder
	till det som r frfallet p huset.
012:008 Och prsterna samtyckte till att icke taga emot penningar av
	folket, och ej heller befatta sig med att stta i stnd vad som
	var frfallet p huset.
012:009 D tog prsten Jojada en kista och borrade ett hl p locket och
	stllde den bredvid altaret, p hgra sidan, nr man gr in i
	HERRENS hus.  Och prsterna som hllo vakt vid trskeln lade dit
	alla penningar som inflto till HERRENS hus.
012:010 Men s snart de d mrkte att mycket penningar fanns i kistan,
	gick konungens sekreterare ditupp jmte versteprsten, och de
	knto in och rknade sedan de penningar som funnos i HERRENS
	hus.
012:011 Drefter verlmnades de uppvgda penningarna t de mn som
	frrttade arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus, och
	dessa betalade ut dem t de timmermn och byggningsmn som
	arbetade p HERRENS hus,
012:012 och t murarna och stenhuggarna, s ock till inkp av trvirke
	och huggen sten fr att stta i stnd vad som var frfallet p
	HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter fr att stta huset i
	stnd.
012:013 Men man gjorde inga silverfat fr HERRENS hus, ej heller
	knivar, sklar, trumpeter eller andra freml av guld eller av
	silver, fr de penningar som inflto till HERRENS hus,
012:014 utan man gav dem t arbetarna, och dessa satte drfr HERRENS
	hus i stnd.
012:015 Och man hll icke ngon rkenskap med de mn t vilka
	penningarna verlmnades, fr att de skulle giva dem t
	arbetarna, utan de fingo handla p heder och tro.
012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
	HERRENS hus utan tillfllo prsterna.

012:017 P den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belgrade Gat
	och intog det, drefter stllde Hasael sitt tg upp mot
	Jerusalem.
012:018 D tog Joas, Juda konung, allt vad hans fder Josafat, Joram och
	Ahasja, Juda konungar, hade helgat t HERREN, och vad han sjlv
	hade helgat t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
	HERRENS hus och i konungshuset, och snde det till Hasael,
	konungen i Aram, och d lmnade denne Jerusalem i fred.

012:019 Vad nu mer r att sga om Joas och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
012:020 Och hans tjnare uppreste sig och sammansvuro sig och drpte
	Joas i Millobyggnaden, som strcker sig ned mot Silla.
012:021 Det var hans tjnare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers
	son, som slogo honom till dds.  Och man begrov honom hos hans
	fder i Davids stad.  Och hans son Amasja blev konung efter honom
013:001 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsr
	blev Joahas, Jehus son, konung ver Israel i Samaria och
	regerade i sjutton r.
013:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde efter de
	Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
	Israel att synda; frn dem avstod han icke.
013:003 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i
	Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels
	sons, hand hela denna tid.
013:004 (Men Joahas bnfll infr HERREN, och HERREN hrde honom,
	eftersom han sg Israels betryck, d nu konungen i Aram
	frtryckte dem.
013:005 Och HERREN gav t Israel en frlsare, s att de blevo rddade ur
	aramernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor ssom
	frut.
013:006 Dock avstodo de icke frn de Jerobeams hus' synder genom vilka
	denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.  Aseran
	fick ocks st kvar i Samaria.)
013:007 Ty han hade icke ltit Joahas behlla mer folk n femtio
	ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s illa frgjorde
	dem konungen i Aram; han slog dem, s att de blevo ssom stoft,
	nr man trskar.

013:008 Vad nu mer r att sga om Joahas, om allt vad han gjorde och om
	hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
	krnika.
013:009 Och Joahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Samaria.  Och hans son Joas blev konung efter honom.
013:010 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsr blev Joas,
	Joahas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sexton
	r.
013:011 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
	ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
	hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.

013:012 Vad nu mer r att sga om Joas, om allt vad han gjorde och om
	hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
	upptecknat i Israels konungars krnika.
013:013 Och Joas gick till vila hos sina fder, och Jerobeam besteg hans
	tron.  Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

013:014 Men nr Elisa lg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,
	Israels konung, ned till honom.  Och han satt hos honom grtande
	och sade: Min fader, min fader!  Du som fr Israel r bde
	vagnar och ryttare!
013:015 D sade Elisa till honom: Hmta en bge och pilar.  Och han
	hmtade t honom en bge och pilar.
013:016 D sade han till Israels konung: Fatta i bgen med din hand.
	Och nr han hade gjort detta, lade Elisa sina hnder p
	konungens hnder.
013:017 Drefter sade han: ppna fnstret mot ster.  Och nr han hade
	ppnat det, sade Elisa: Skjut.  Och han skt.  D sade han: En
	HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram!  Du skall sl aramerna
	vid Afek, s att de frgras.
013:018 Drefter sade han: Tag pilarna.  Och nr han hade tagit dem,
	sade han till Israels konung: Sl p jorden.  D slog han tre
	gnger och sedan hll han upp.
013:019 D blev gudsmannen vred p honom och sade: Du skulle slagit fem
	eller sex gnger, ty d skulle du hava slagit aramerna s, att
	de hade blivit frgjorda; men nu kommer du att sl aramerna
	allenast tre gnger.

013:020 S dog d Elisa, och man begrov honom.  Men moabitiska
	strvskaror plgade falla in i landet, vid rets ingng.
013:021 S hnde sig, att just nr ngra hllo p att begrava en man,
	fingo de se en strvskara; d kastade de mannen i Elisas
	grav.  Nr d mannen kom i berring med Elisas ben, fick han liv
	igen och reste sig upp p sina ftter.

013:022 Och Hasael, konungen i Aram, hade frtryckt Israel, s lnge
	Joahas levde.
013:023 Men HERREN blev dem ndig och frbarmade sig ver dem och vnde
	sig till dem, fr det frbunds skull som han hade slutit med
	Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke frdrva dem, och han
	hade nnu icke kastat dem bort ifrn sitt ansikte.
013:024 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev
	konung efter honom.
013:025 D tog Joas, Joahas' son, tillbaka frn Ben-Hadad, Hasaels son,
	de stder som denne i krig hade tagit ifrn hans fader
	Joahas.  Tre gnger slog Joas honom och tertog s Israels
	stder.
014:001 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
	Amasja, Joas' son, konung i Juda.
014:002 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddin, frn
	Jerusalem.
014:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke ssom hans
	fader David; men han gjorde i allt ssom hans fader Joas hade
	gjort.
014:004 Offerhjderna blevo likvl icke avskaffade, utan folket fortfor
	att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
014:005 Och sedan konungadmet hade blivit befst i hans hand, lt han
	drpa dem av sina tjnare, som hade drpt hans fader, konungen.
014:006 Men mrdarnas barn ddade han icke, i enlighet med vad
	freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
	Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull, och barnen
	skola icke ddas fr sina frldrars skull, utan var och en
	skall d genom sin egen synd.
014:007 Han slog edomerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
	med strid och gav det namnet Jokteel, ssom det heter nnu i
	dag.
014:008 Drefter skickade Amasja sndebud till Joas, son till Joahas,
	son till Jehu, Israels konung, och lt sga: Kom, lt oss
	drabba samman med varandra.
014:009 Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
	lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
	p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
	hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
	trnbusken och trampade ned den.
014:010 Du har slagit Edom, och drver frhver du dig i ditt hjrta.
	Men lt dig nja med den ran, och stanna hemma.  Varfr utmanar
	du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till fall?
014:011 Men Amasja ville icke hra hrp, och Joas, Israels konung, drog
	d upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
	Juda konung, vid det Bet-Semes som hr till Juda.
014:012 Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
	till sin hydda.
014:013 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
	tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr de
	kommo till Jerusalem, brt han ned ett stycke av Jerusalems mur
	vid Efraimsporten, och drifrn nda till Hrnporten, fyra
	hundra alnar.
014:014 Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i
	HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, drtill ock
	gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.

014:015 Vad nu mer r att sga om Joas, om vad han gjorde och om hans
	bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
	upptecknat i Israels konungars krnika.
014:016 Och Joas gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	Samaria, hos Israels konungar.  Och hans son Jerobeam blev konung
	efter honom.
014:017 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
	Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
014:018 Vad nu mer r att sga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
	konungars krnika.
014:019 Och en sammansvrjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s att
	han mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis,
	och dessa ddade honom dr.
014:020 Sedan frde man honom drifrn p hstar; och han blev begraven
	i Jerusalem hos sina fder i Davids stad.

014:021 Och allt folket i Juda tog Asarja som d var sexton r gammal,
	och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
014:022 Det var han som befste Elat; ock han lade det ter under Juda,
	sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.

014:023 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsr blev
	Jerobeam, Joas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i
	fyrtioett r.
014:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
	ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
	hade kommit Israel att synda.
014:025 Han tervann Israels omrde, frn det stlle dr vgen gr till
	Hamat nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
	HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjnare profeten Jona,
	Amittais son, frn Gat-Hahefer.
014:026 Ty HERREN sg att Israels betryck var mycket svrt, och att det
	var ute med alla och envar, och att Israel icke hade ngon
	hjlpare.
014:027 Och HERREN hade nnu icke beslutit att utplna Israels namn
	under himmelen; drfr frlste han dem genom Jerobeam, Joas'
	son.

014:028 Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
	om hans bedrifter och hans krig, s ock om huru han t Israel
	tervann den del av Damaskus och Hamat, som en gng hade
	tillhrt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
	krnika.
014:029 Och Jerobeam gick till vila hos sina fder, Israels
	konungar.  Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
015:001 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsr blev
	Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
015:002 Han var sexton r gammal, nr han blev konung, och han regerade
	femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekolja, frn
	Jerusalem.
015:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
	fader Amasja hade gjort.
015:004 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
	att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
015:005 Men HERREN hemskte konungen, s att han blev spetlsk fr hela
	sitt liv; och han bodde sedan i ett srskilt hus.  Jotam,
	konungens son, frestod d hans hus och dmde folket i landet.

015:006 Vad nu mer r att sga om Asarja och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
015:007 Och Asarja gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
	hos hans fder i Davids stad.  Och hans son Jotam blev konung
	efter honom.

015:008 I Asarjas, Juda konungs, trettiottonde regeringsr blev
	Sakarja, Jerobeams son, konung ver Israel i Samaria och
	regerade i sex mnader.
015:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fder hade
	gjort; han avstod icke frn de Jerobeams, Nebats sons, synder
	genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
015:010 Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvrjning mot honom
	och slog honom till dds i folkets syn, och blev s konung i
	hans stlle

015:011 Vad nu mer r att sga om Sakarja, det finnes upptecknat i
	Israels konungars krnika.
015:012 S, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, nr han
	sade: Dina sner till fjrde led skola sitta p Israels tron.
	Det skedde s.

015:013 Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs,
	trettionionde regeringsr, och han regerade en mnads tid i
	Samaria.
015:014 Men d drog Menahem, Gadis son, upp frn Tirsa och kom till
	Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till dds i Samaria, och
	blev s konung i hans stlle
015:015 Vad nu mer r att sga om Sallum och om den sammansvrjning han
	anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:016 Vid den tiden frhrjade Menahem Tifsa med allt vad drinne var,
	s ock hela dess omrde, frn Tirsa; ty staden hade icke ppnat
	portarna, drfr hrjade han den, och alla dess havande kvinnor
	lt han upprista.

015:017 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsr blev Menahem,
	Gadis son, konung ver Israel och regerade i tio r, i Samaria.
015:018 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke, s lnge
	han levde, frn de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka
	denne hade kommit Israel att synda.
015:019 Och Pul, konungen i Assyrien, fll in i landet; d gav Menahem
	t Pul tusen talenter silver, fr att han skulle understdja
	honom och befsta konungadmet i hans hand.
015:020 Och de penningar som Menahem skulle giva t konungen i Assyrien
	tog han ut genom att lgga skatt p alla rika mn i Israel, en
	skatt av femtio siklar silver p var och en.  S vnde d
	konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke dr i landet.

015:021 Vad nu mer r att sga om Menahem och om allt vad han gjorde,
	det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:022 Och Menahem gick till vila hos sina fder.  Och hans son Pekaja
	blev konung efter honom.

015:023 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsr blev Pekaja,
	Menahems son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tv
	r.
015:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
	Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
	Israel att synda.
015:025 Och Peka, Remaljas son, hans livkmpe, anstiftade en
	sammansvrjning mot honom och drpte honom i Samaria, i
	konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;
	drvid hade han med sig femtio gileaditer.  S ddade han honom
	och blev konung i hans stlle.

015:026 Vad nu mer r att sga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

015:027 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsr blev Peka,
	Remaljas son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tjugu
	r.
015:028 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
	Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
	Israel att synda.
015:029 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i
	Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,
	Gilead och Galileen, hela Naftali land, och frde folket bort
	till Assyrien.
015:030 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvrjning mot Peka,
	Remaljas son, och slog honom till dds och blev s konung i hans
	stlle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsr.

015:031 Vad nu mer r att sga om Peka och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

015:032 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
	Jotam, Ussias son, konung i Juda.
015:033 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
	dotter.
015:034 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon; han gjorde alldeles
	ssom hans fader Ussia hade gjort.
015:035 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
	att frambra offer och tnda offereld p hjderna.  Han byggde
	vre porten till HERRENS hus.

015:036 Vad nu mer r att sga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes
	upptecknat i Juda konungars krnika.
015:037 Vid den tiden begynte HERREN att lta Juda hemskas av Resin,
	konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.
015:038 Och Jotam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Ahas blev
	konung efter honom.
016:001 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsr blev Ahas, Jotams
	son, konung i Juda.
016:002 Tjugu r gammal var Ahas, nr han blev konung, och han regerade
	sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS,
	sin Guds, gon, ssom hans fader David,
016:003 utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock sin son
	g genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN
	hade frdrivit fr Israels barn.
016:004 Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
	kullarna och under alla grna trd.

016:005 P den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas
	son, Israels konung, upp fr att ervra Jerusalem; och de
	inneslto Ahas, men kunde icke ervra staden.
016:006 Vid samma tid tervann Resin, konungen i Aram, Elat t Aram och
	jagade Juda mn bort ifrn Elot.  Drefter kommo aramerna till
	Elat och bosatte sig dr, och dr bo de nnu i dag.
016:007 Men Ahas skickade sndebud till Tiglat-Pileser, konungen i
	Assyrien, och lt sga: Jag r din tjnare och din son.  Drag
	hitupp och frls mig frn Arams konung och frn Israels konung,
	ty de hava verfallit mig.
016:008 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i
	konungshusets skattkamrar, och snde det ssom sknk till
	konungen i Assyrien.
016:009 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien
	drog upp mot Damaskus och intog det och frde bort folket till
	Kir och ddade Resin.
016:010 Sedan for konung Ahas till Damaskus fr att dr mta
	Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien.  Och nr konung Ahas fick se
	altaret i Damaskus, snde han till prsten Uria en avteckning av
	altaret och en mnsterbild till ett sdant, alldeles ssom det
	var gjort.
016:011 Sedan byggde prsten Uria altaret; alldeles efter den freskrift
	som konung Ahas hade snt till honom frn Damaskus gjorde
	prsten Uria det frdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka
	frn Damaskus.
016:012 Nr s konungen efter sin hemkomst frn Damaskus fick se
	altaret, trdde han fram till altaret och steg upp till det.
016:013 Drefter frbrnde han sitt brnnoffer och sitt spisoffer och
	utgt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han
	offrade stnkte han p altaret.
016:014 Men kopparaltaret, som stod infr HERRENS ansikte, flyttade han
	undan frn husets framsida, frn platsen mellan det nya altaret
	och HERRENS hus, och stllde det p norra sidan om detta altare.
016:015 Och konung Ahas bjd prsten Uria och sade: P det stora
	altaret skall du frbrnna morgonens brnnoffer och aftonens
	spisoffer, vensom konungens brnnoffer jmte hans spisoffer,
	s ock brnnoffer, spisoffer och drickoffer fr allt folket i
	landet; och allt blodet, svl av brnnoffer som av slaktoffer,
	skall du stnka drp.  Men vad Jag skall gra med kopparaltaret,
	det vill jag nrmare betnka.
016:016 Och prsten Uria gjorde alldeles ssom konung Ahas bjd honom.
016:017 Konung Ahas lsbrt ock sidolisterna p bckenstllen och tog
	bort bckenet frn dem; och havet lyfte han ned frn
	kopparoxarna som stodo drunder och stllde det p ett stengolv.
016:018 Och den tckta sabbatsgngen som man hade byggt vid huset, s
	ock konungens yttre ingngsvg, frlade han inom HERRENS hus,
	fr den assyriske konungens skull.
016:019 Vad nu mer r att sga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes
	upptecknat i Juda konungars krnika.
016:020 Och Ahab gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i Davids stad.  Och hans son Hiskia blev konung efter
	honom.
017:001 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsr blev Hosea, Elas son,
	konung i Samaria ver Israel och regerade i nio r.
017:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS; gon, dock icke ssom de
	israelitiska konungar som hade varit fre honom
017:003 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea
	mste bliva honom underdnig och giva honom sknker.
017:004 Men sedan mrkte konungen i Assyrien att Hosea frehade
	stmplingar, i det att han skickade sndebud till So, konungen i
	Egypten och icke, ssom frut, vart r snde sknker till
	konungen i Assyrien D lt konungen i Assyrien sprra in honom
	och hlla honom bunden i fngelse.
017:005 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog
	upp mot Samaria och belgrade det i tre r.
017:006 I Hoseas nionde regeringsr intog konungen i Assyrien Samaria
	och frde Israel bort till Assyrien och lt dem bo i Hala och
	vid Habor -- en strm i Gosan -- och i Mediens stder.

017:007 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade
	frt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske
	konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
017:008 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade
	frdrivit fr Israels barn, och efter de stadgar som Israels
	konungar hade uppgjort.
017:009 Ja, Israels barn hade bedrivit otillbrliga ting mot HERREN, sin
	Gud; de hade byggt sig offerhjder p alla sina boningsorter,
	vid vktartornen svl som i de befsta stderna.
017:010 De hade rest stoder och Aseror t sig p alla hga kullar och
	under alla grna trd.
017:011 Dr hade de p alla offerhjder tnt offereld, likasom de folk
	som HERREN hade drivit bort fr dem, och hade gjort onda ting,
	s att de frtrnade HERREN.
017:012 De hade tjnat de elndiga avgudarna, fastn HERREN hade sagt
	till dem: I skolen icke gra s.
017:013 Och HERREN hade varnat bde Israel och Juda genom alla sina
	profeter och siare och sagt: Vnden om frn edra onda vgar och
	hllen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav
	edra fder -- s ock vad jag har ltit sga eder genom mina
	tjnare profeterna.
017:014 Men de ville icke hra, utan voro hrdnackade ssom deras fder,
	vilka icke trodde p HERREN, sin Gud.
017:015 De frkastade hans stadgar och det frbund som han hade slutit
	med deras fder, och de frordningar som han hade givit dem, och
	fljde efter ffngliga avgudar och bedrevo ffnglighet,
	likasom de folk som voro omkring dem, fastn HERREN hade
	frbjudit dem att gra ssom dessa.
017:016 De vergvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna
	belten, tv kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbdo
	himmelens hela hrskara och tjnade Baal.
017:017 Och de lto sina sner och dttrar g genom eld och befattade
	sig med spdom och vade trolldom de slde sig till att gra vad
	ont var i HERRENS gon och frtrnade honom drmed.

017:018 Drfr blev ock HERREN mycket vred p Israel och frskt dem
	frn sitt ansikte, s att icke ngot annat blev kvar n Juda
	stam allena.
017:019 Dock hll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
	efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
017:020 S frkastade d HERREN all Israels sd och tuktade dem och gav
	dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrn
	sitt ansikte.
017:021 Ty nr han hade ryckt Israel frn Davids hus och de hade gjort
	Jerobeam, Nebats son, till konung, frfrde Jerobeam Israel till
	att avfalla frn HERREN och kom dem att beg en stor synd.
017:022 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade
	gjort; de avstodo icke frn dem.
017:023 Men till slut frskt HERREN Israel frn sitt ansikte, ssom har
	hade hotat genom alla sina tjnare profeterna.  S blev Israel;
	bortfrt frn sitt land till Assyrien, dr de ro nnu i dag.

017:024 Och konungen i Assyrien lt folk komma frn Babel, Kuta, Ava,
	Hamat och Sefarvaim och bostta sig i Samariens stder, i
	Israels barns stlle.  S togo d dessa Samarien i besittning och
	bosatte sig i dess stder.
017:025 Men d de under den frsta tiden av sin vistelse dr icke
	fruktade HERREN, snde HERREN bland dem lejon, som anstllde
	frdelse bland dem.
017:026 Och man omtalade detta fr konungen i Assyrien och sade: De
	folk som du har frt bort och ltit bostta sig i Samariens
	stder veta icke huru landets Gud skall dyrkas drfr har han
	snt lejon ibland dem, och dessa dda dem nu, eftersom de icke
	veta huru landets Gud skall dyrkas.
017:027 D bjd konungen i Assyrien och sade: Lten en av de prster
	som I haven frt bort drifrn fara dit; m de fara dit och
	bostta sig dr.  Och m han lra dem huru landets Gud skall
	dyrkas.
017:028 S kom d en av de prster som: de hade frt bort ifrn Samarien
	och bosatte sig i Betel; och han lrde dem huru de skulle frukta
	HERREN.

017:029 Vl gjorde sig vart folk sin egen gud och stllde upp denne i de
	offerhjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk fr sig,
	i de stder dr det bodde.
017:030 Folket ifrn Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrn Kut
	gjorde sig en Nergal, och folket ifrn Hamat gjorde sig en
	Asima;
017:031 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna
	brnde upp sina barn i eld t Adrammelek och Anammelek,
	Sefarvaims gudar.
017:032 Men de fruktade ocks HERREN.  Och de gjorde mn ur sin egen
	krets till offerhjdsprster t sig, och dessa offrade t dem i
	offerhjdshusen.
017:033 S fruktade de visserligen HERREN, men de tjnade drjmte sina
	egna gudar, p samma stt som de folk ifrn vilka man hade frt
	bort dem.
017:034 nnu i dag gra de likasom frut: de frukta icke HERREN och gra
	icke efter de stadgar och den rtt som de hava ftt, icke efter
	den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans t
	vilken han gav namnet Israel.
017:035 Ty HERREN slt ett frbund med dem och bjd dem och sade: I
	skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller
	tjna dem eller offra t dem.
017:036 Nej, HERREN allena, som frde eder upp ur Egyptens land med stor
	makt och utrckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I
	tillbedja och t honom skolen I offra.
017:037 Och de stadgar och rtter, den lag och de bud som han har
	freskrivit eder, dem skolen I hlla och gra i all tid; men I
	skolen icke frukta andra gudar.
017:038 Det frbund som jag har slutit med eder skolen I icke frgta; I
	skolen icke frukta andra gudar.
017:039 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s skall han rdda
	eder ur alla edra fienders hand.
017:040 Men de ville icke hra hrp, utan gjorde likasom frut.
017:041 S fruktade d dessa folk HERREN, men tjnade drjmte sina
	belten.  Ocks deras barn och deras barnbarn gra nnu i dag
	ssom deras fder gjorde.
018:001 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsr blev
	Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
018:002 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abi, Sakarjas
	dotter.
018:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
	fader David hade gjort.
018:004 Han avskaffade offerhjderna, slog snder stoderna och hgg ned
	Aseran.  Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
	nda till denna tid hade Israels barn tnt offereld t
	denne.  Man kallade honom Nehustan.
018:005 P HERREN, Israels Gud, frtrstade han, s att ingen var honom
	lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
	som hade varit fre honom.
018:006 Han hll sig till HERREN och vek icke av ifrn honom, utan hll
	hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
018:007 Och HERREN var med honom, s att han hade framgng i allt vad
	han fretog sig.  Han avfll frn konungen i Assyrien och
	upphrde att vara honom underdnig.
018:008 Han slog ock filisterna och intog deras land nda till Gasa med
	dess omrde, svl vktartorn som befsta stder.

018:009 I konung Hiskias fjrde regeringsr, som var Hoseas, Elas sons,
	Israels konungs, sjunde regeringsr, drog Salmaneser, konungen i
	Assyrien, upp mot Samaria och belgrade det.
018:010 Och de intogo det efter tre r, i Hiskias sjtte regeringsr;
	under detta r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
	regeringsr, blev Samaria intaget.
018:011 Och konungen i Assyrien frde Israel bort till Assyrien och
	frflyttade dem till Hala och till Habor, en strm i Gosan, och
	till Mediens stder --
018:012 detta drfr att de icke hrde HERRENS, sin Guds, rst, utan
	vertrdde hans frbund, allt vad HERRENS tjnare Mose hade
	bjudit; de ville varken hra eller gra det.

018:013 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr drog Sanherib,
	konungen i Assyrien, upp och angrep alla befsta stder i Juda
	och intog dem.
018:014 D snde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
	lt sga: Jag har frsyndat mig; vnd om och lmna mig i fred.
	Vad du lgger p mig vill jag bra.  D lade konungen i
	Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
	silver och trettio talenter guld.
018:015 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
	i konungshusets skattkamrar.
018:016 Vid detta tillflle lsbrt ock Hiskia frn drrarna till
	HERRENS tempel och frn drrposterna den belggning som Hiskia,
	Juda konung, hade verdragit dem med, och gav detta t konungen
	i Assyrien.

018:017 Men konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Tartan, Rab-Saris
	och Rab-Sake med en stor hr mot konung Hiskia i
	Jerusalem.  Dessa drogo d upp och kommo till Jerusalem; och nr
	de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid vre
	dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
018:018 Och de begrde att f tala med konungen.  D gingo
	verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
	kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
018:019 Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
	store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
	frtrstan som du nu har hngivit dig t?
018:020 Du menar vl att allenast munvder behvs fr att veta rd och
	hava makt att fra krig.  P vem frtrstar du d, eftersom du
	har satt dig upp mot mig?
018:021 Du frtrstar val nu p den brckta rrstaven Egypten, men se,
	nr ngon stder sig p den, gr den in i hans hand och
	genomborrar den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr
	alla som frtrsta p honom.
018:022 Eller sgen I kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
	Gud'?  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
	avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
	altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
018:023 Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
	giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
	dem.
018:024 Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
	min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
	Egypten, i hopp om att s f vagnar och ryttare!
018:025 Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
	stlle fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN som har sagt
	till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

018:026 D sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
	Tala till dina tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket,
	och tala icke med oss p judiska infr folket som str p
	muren.
018:027 Men Rab-Sake svarade dem: r det d till din herre och till dig
	som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
	fastmer till de mn som sitta p muren, och som jmte eder skola
	ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
018:028 Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
	judiska och talade och sade: Hren den store konungens, den
	assyriske konungens, ord.
018:029 S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
	icke rdda eder ur min hand
018:030 Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
	drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss, och
	denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
	hand.'
018:031 Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren upp
	i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var och
	en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och en
	ur sin brunn,
018:032 till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
	edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
	vingrdar, ett land med dla olivtrd och honung; s skolen I f
	leva och icke d.  Men hren icke p Hiskia; ty han vill frleda
	eder, nr han sger: 'HERREN skall rdda oss.'
018:033 Har vl ngon av de andra folkens gudar ngonsin rddat sitt
	land ur den assyriske konungens hand?
018:034 Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims, Henas och
	Ivas gudar?  Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
018:035 Vilken bland andra lnders alla gudar har vl rddat sitt land
	ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rdda Jerusalem
	ur min hand?
018:036 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
	s bjudit och sagt: Svaren honom icke.
018:037 Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
	och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
	klder och berttade fr honom vad Rab-Sake hade sagt.
019:001 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
	hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
019:002 Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
	bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
	Jesaja, Amos' son.
019:003 Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
	smlekens dag r denna dag, ty fostren hava vl kommit fram till
	fdseln, men kraft att fda finnes icke.
019:004 Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra alla Rab-Sakes ord, med
	vilka hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att
	smda den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa
	ord, som han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr
	den kvarleva som nnu finnes.
019:005 Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
019:006 sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
	sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem med
	vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
019:007 Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han, p
	grund av ett rykte som han skall f hra, vnder tillbaka till
	sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
	land.
019:008 Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
	upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt att han hade
	brutit upp frn Lakis.

019:009 Men nr Sanherib fick hra sga om Tirhaka, konungen i Etiopien,
	att denne hade dragit ut fr att strida mot honom, skickade han
	ter sndebud till Hiskia och sade:
019:010 S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
	som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
	'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
	hand.'
019:011 Du har nu hrt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
	andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
	nu bliva rddad!
019:012 Hava vl de folk som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
	och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
019:013 Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
	Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

019:014 Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det, gick
	han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
	HERRENS ansikte.
019:015 Och Hiskia bad infr HERRENS ansikte och sade: HERRE, Israels
	Gud, du som tronar p keruberna, du allena r Gud, den som rder
	ver alla riken p jorden; du har gjort himmel och jord.
019:016 HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
	se.  Ja, hr Sanheribs ord, det budskap varmed han har smdat den
	levande Guden.
019:017 Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt folken
	och deras land.
019:018 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
	gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
	de frgra dem.
019:019 Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
	riken p jorden frnimma att du, HERRE, allena r Gud.

019:020 D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
	sger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angende
	Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hrt.
019:021 S r nu detta det ord som HERREN har talat om honom:

	  Hon fraktar dig och bespottar dig,
	      jungfrun dottern Sion;
	  hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
019:022   vem har du smdat och hdat,
	      och mot vem har du upphvt din rst?
	  Alltfr hgt har du upplyft dina gon --
	      Ja, mot Israels Helige.
019:023   Genom dina sndebud smdade du Herren,
	      nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
	  drog jag upp p bergens hjder,
	      lngst upp p Libanon;
	  jag hgg ned dess hga cedrar
	      och vldiga cypresser;
	  jag trngde fram till dess innersta gmslen,
	      dess frodigaste skog;
019:024   jag grvde brunnar och drack ut
	      frmmande vatten,
	  och med min fot uttorkade jag
	      alla Egyptens strmmar.'
019:025   Har du icke hrt att jag fr lnge sedan
	      beredde detta?
	  Av lder bestmde jag ju s;
	      och nu har jag frt det fram:
	  du fick makt att delgga befsta stder
	      till grusade stenhopar.
019:026   Deras invnare blevo maktlsa,
	      de frfrades och stodo med skam.
	  Det gick dem ssom grset p marken
	      och grna rter,
	  ssom det som vxer p taken,
	      och sd som frbrnnes,
	  frrn stret har vuxit upp.
019:027   Om du sitter eller gr ut
	  eller gr in, s vet jag det,
	  och huru du rasar mot mig.
019:028   Men d du nu s rasar mot mig,
	      och d ditt vermod har ntt till mina ron,
	  skall jag stta min krok i din nsa
	      och mitt betsel i din mun
	  och fra dig tillbaka samma vg
	  som du har kommit p.

019:029 Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta vad
	som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd; men det
	tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar och
	ta deras frukt.
019:030 Och den rddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
	skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
019:031 Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
	Sions berg.  HERRENS nitlskan skall gra detta.
019:032 Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

	  Han skall icke komma in i denna stad
	  och icke skjuta ngon pil ditin;
	  han skall icke mot den fra fram ngon skld
	  eller kasta upp ngon vall mot den.
019:033   Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
	  och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
019:034   Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
	  fr min och min tjnare Davids skull.

019:035 Och samma natt gick HERRENS ngel ut och slog i assyriernas
	lger ett hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida
	fljande morgon kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr
	verallt
019:036 D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
	och han stannade sedan i Nineve.
019:037 Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
	drpt med svrd av Adrammelek och Sareser; drefter flydde dessa
	undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon blev konung
	efter honom.
020:001 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
	son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
	Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
020:002 D vnde han sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN och
	sade:
020:003 Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat infr dig i trohet
	och med hngivet hjrta och gjort vad gott r i dina gon.  Och
	Hiskia grt bitterligen.
020:004 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS
	ord till honom; han sade:
020:005 Vnd om och sg till Hiskia, fursten ver mitt folk: S sger
	HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hrt din bn, jag har sett
	dina trar.  Se, jag vill gra dig frisk; i vermorgon skall du
	f g upp i HERRENS hus.
020:006 Och jag skall frka din livstid med femton r; jag skall ock
	rdda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand.  Ja,
	jag skall beskrma denna stad, fr min skull och fr min tjnare
	Davids skull.
020:007 Och Jesaja sade: Hmten hit en fikonkaka.  D hmtade man en
	sdan och lade den p bulnaden.  Och han tillfrisknade.

020:008 Och Hiskia sade till Jesaja: Vad fr ett tecken gives mig
	drp att HERREN skall gra mig frisk, s att jag i vermorgon
	fr g upp i HERRENS hus?
020:009 Jesaja svarade: Detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN
	drp att HERREN skall gra vad han har lovat: skuggan har gtt
	tio steg framt; skall den nu g tio steg tillbaka?
020:010 Hiskia sade: Det r ltt fr skuggan att strcka sig tio steg
	framt.  Nej, lt skuggan g tio steg tillbaka.
020:011 D ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lt skuggan p
	Ahas' solvisare g tillbaka de tio steg som den redan hade lagt
	till rygga.

020:012 Vid samma tid snde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i
	Babel, brev och sknker till Hiskia, ty han hade sport att
	Hiskia hade varit sjuk.
020:013 Och nr Hiskia hade hrt p dem, visade han dem hela sitt
	frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
	sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns
	i hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i
	hans go, som han icke visade dem.

020:014 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
	Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
	Hiskia svarade: De hava kommit ifrn fjrran land, ifrn
	Babel.
020:015 Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
	Allt som r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina
	skattkamrar, som jag icke har visat dem.
020:016 D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERRENS ord:
020:017 Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus, och som
	dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
	Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
020:018 Och sner till dig, de som skola utg av dig, och som du skall
	fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
	babyloniske konungens palats.
020:019 Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord som du har
	talat.  Och han sade ytterligare: Ja, om nu blott frid och
	trygghet f rda i min tid.
020:020 Vad nu mer r att sga om Hiskia och om alla hans bedrifter,
	och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde
	vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars
	krnika.
020:021 Och Hiskia gick till vila hos sina fder.  Och hans son Manasse
	blev konung efter honom.
021:001 Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade femtiofem r i Jerusalem.  Hans moder hette Hefsi-Ba.
021:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
	seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
021:003 Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
	frstrt, och reste altaren t Baal och gjorde en Asera, likasom
	Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjnade
	himmelens hela hrskara.
021:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
	sagt: Vid Jerusalem vill jag fsta mitt namn.
021:005 Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
	frgrdarna till HERRENS hus.
021:006 Han lt ock sin son g genom eld och vade teckentyderi och
	svartkonst och skaffade sig andebesvrjare och spmn och gjorde
	mycket som var ont i HERRENS gon, s att han frtrnade
	honom.
021:007 Och Aserabeltet som han hade ltit gra satte han i det hus om
	vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo:
	Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla
	Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid
021:008 Och jag skall icke mer lta Israel vandra flyktig bort ifrn det
	land som jag har givit t deras fder, om de allenast hlla och
	gra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag
	som min tjnare Mose har givit dem.
021:009 Men de lyssnade icke hrtill, och Manasse frfrde dem, s att
	de gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr
	Israels barn.
021:010 D talade HERREN genom sina tjnare profeterna och sade:
021:011 Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser
	och s gjort mer ont, n allt vad amorerna som voro fre honom
	hava gjort, s att han med sina elndiga avgudar har kommit
	ocks Juda att synda,
021:012 drfr sger HERREN, Israels Gud, s: 'Se, jag skall lta en
	sdan olycka komma ver Jerusalem och Juda, att det skall
	genljuda i bda ronen p var och en som fr hra det.
021:013 Och mot Jerusalem skall jag bruka det mtsnre som jag
	brukade mot Samaria, och det snklod som jag brukade mot Ahabs
	hus; och jag skall sklja Jerusalem tomt, ssom man skljer ett
	fat och, sedan man har skljt det, vnder det upp och ned.
021:014 Och jag skall frskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i
	deras fienders hand, s att de skola bliva ett rov och ett byte
	fr alla sina fiender --
021:015 detta drfr att de hava gjort vad ont r i mina gon och
	bestndigt frtrnat mig, frn den dag d deras fader drogo ut
	ur Egypten nda till denna dag.'
021:016 Drtill utgt ock Manasse oskyldigt blod i s stor myckenhet,
	att han drmed uppfyllde Jerusalem frn den ena ndan till den
	andra -- detta frutom den srskilda syns genom vilken han kom
	Juda att synda och gra vad ont var i HERRENS gon.

021:017 Vad nu mer r att sga om Manasse och om allt vad han gjorde s
	ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda
	konungars krnika.
021:018 Och Manasse gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	trdgrden till sitt hus, i Ussas trdgrd.  Och hans son Amon
	blev konung efter honom.

021:019 Amon var tjugutv r gammal nr han blev konung, och han
	regerade tv r i Jerusalem.  Hans moder hette Mesullemet, Harus'
	dotter, frn Jotba.
021:020 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
	hade gjort.
021:021 Han vandrade i allt p samma vg som hans fader hade vandrat,
	och tjnade och tillbad de elndiga avgudar som hans fader hade
	tjnat.
021:022 Han vergav HERREN, sina fders Gud, och vandrade icke p
	HERRENS vg.
021:023 Och Amons tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade konungen
	hemma i hans hus.
021:024 Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
	konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
	konung efter honom.
021:025 Vad nu mer r att sga om Amon, om vad han gjorde, det finnes
	upptecknat i Juda konungars krnika.  Och man begrov honom i
	hans grav i Ussas trdgrd.  Och hans son Josia blev konung efter
	honom.

022:001 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
	trettioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Jedida, Adajas
	dotter, frn Boskat.
022:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade i allt p
	sin fader Davids vg och vek icke av vare sig till hger eller
	till vnster.

022:003 I sitt adertonde regeringsr snde konung Josia sekreteraren
	Safan, son till Asalja, Mesullams son, stad till HERRENS hus
	och sade:
022:004 G upp till versteprsten Hilkia, och bjud honom att gra i
	ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan
	de hava blivit insamlade ifrn folket av dem som hlla vakt vid
	trskeln.
022:005 Och han skall verlmna dem t de mn som frrtta arbete ssom
	tillsyningsmn vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem t de
	mn som arbeta vid HERRENS hus, fr att stta i stnd vad som r
	frfallet p huset,
022:006 nmligen t timmermnnen, byggningsmnnen och murarna, s ock
	till att inkpa trvirke och huggen sten fr att stta huset i
	stnd.
022:007 Dock skall man icke hlla ngon rkenskap med dem angende de
	penningar som verlmnas t dem, utan de skola f handla p
	heder och tro.

022:008 Och versteprsten Hilkia sade till sekreteraren Safan: Jag har
	funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t Safan,
	och han lste den.
022:009 Drefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin
	berttelse infr konungen; han sade: Dina tjnare hava tmt ut
	de penningar som funnos i templet, och hava verlmnat dem t de
	mn som frrtta arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus.
022:010 Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
	Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste den
	fr konungen.
022:011 Nr konungen nu hrde lagbokens ord, rev han snder sina klder.
022:012 Och konungen bjd prsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och
	Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens
	tjnare, och sade:
022:013 Gn och frgen HERREN fr mig och fr folket, ja, fr hela
	Juda, angende det som str i denna bok som nu har blivit
	funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r upptnd mot oss,
	drfr att vra fder icke hava velat lyssna till denna boks ord
	och icke hava gjort allt som r oss freskrivet.

022:014 D gingo prsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till
	profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
	son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
	staden.  Och de talade med henne.
022:015 D sade hon till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
	den man som har snt eder till mig:
022:016 S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
	skall jag lta olycka komma, allt vad som str i den bok som
	Juda konung har lst --
022:017 detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
	andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
	verk.  Min vrede skall upptndas mot denna plats och skall icke
	bliva utslckt.
022:018 Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
	till honom skolen I sga s: S sger HERRES, Israels Gud,
022:019 angende de ord som du har hrt: Eftersom ditt hjrta blev
	bevekt och du dmjukade dig infr HERREN, nr du hrde vad jag
	har talat mot denna plats och mot dess invnare, nmligen att de
	skola bliva ett freml fr hpnad och ett exempel som man
	nmner, nr man frbannar, och eftersom du rev snder dina
	klder och grt infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig,
	sger HERREN.
022:020 Drfr vill jag samla dig till dina fder, s att du fr samlas
	till dem i din grav med frid; och dina gon skola slippa att se
	all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats.  Och
	de vnde till baka till konungen med detta svar.
023:001 D snde konungen stad mn som frsamlade till honom alla de
	ldste i Juda och Jerusalem.
023:002 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda mn och alla
	Jerusalems invnare fljde honom, ocks prsterna och
	profeterna, ja, allt folket, ifrn den minste till den
	strste.  Och han lste upp fr dem allt vad som stod i
	frbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
023:003 Och konungen trdde fram till pelaren och slt infr HERRENS
	ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
	hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt
	hjrta och av all sjl, och upprtthlla detta frbunds ord, dem
	som voro skrivna i denna bok.  Och allt folket trdde in i
	frbundet.

023:004 Drefter bjd konungen versteprsten Hilkia och prsterna nst
	under honom, s ock dem som hllo vakt vid trskeln, att de
	skulle fra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro
	gjorda t Baal och Aseran och t himmelens hela hrskara.  Och
	han lt brnna upp dem utanfr Jerusalem p Kidrons flt, men
	askan efter dem lt han fra till Betel.
023:005 Han avsatte ock de avgudaprster som Juda konungar hade
	tillsatt, fr att tnda offereld p offerhjderna i Juda stder
	och runt omkring Jerusalem, s ock dem som tnde offereld t
	Baal, t solen, t mnen, t stjrnbilderna och t himmelens
	hela hrskara.
023:006 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och frde bort den utanfr
	Jerusalem till Kidrons dal, och brnde upp den dr i Kidrons
	dal, han sttte snder den till stoft och kastade stoftet p den
	allmnna begravningsplatsen.
023:007 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,
	dem i vilka kvinnor vvde tyg till tlt t Aseran.
023:008 Och han lt fra alla prsterna bort ifrn Juda stder och
	orenade de offerhjder dr prsterna hade tnt offereld, frn
	Geba nda till Beer-Seba; och han brt ned offerhjderna vid
	stadsportarna, bde den som lg vid ingngen till
	stadshvitsmannen Josuas port och den som lg till vnster, nr
	man gick in genom stadsporten.
023:009 Dock fingo offerhjdsprsterna icke stiga upp till HERRENS
	altare i Jerusalem; de fingo allenast ta osyrat brd ibland
	sina brder.
023:010 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, fr att ingen skulle
	lta sin son eller dotter g genom eld, till offer t Molok.
023:011 Och han skaffade bort de hstar som Juda konungar hade invigt t
	solen och stllt upp s, att man icke kunde g in i HERRENS hus,
	vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar
	brnde han upp i eld.
023:012 Och altarna p taket ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade
	ltit gra, och de altaren som Manasse hade ltit gra p de
	bda frgrdarna till HERRENS hus, dem brt konungen ned; sedan
	skyndade han bort drifrn och kastade stoftet av dem i Kidrons
	dal.
023:013 Och offerhjderna ster om Jerusalem och sder om Frdrvets
	berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt t Astarte,
	sidoniernas styggelse, t Kemos, Moabs styggelse, och t Milkom,
	Ammons barns skndlighet, dem orenade konungen.
023:014 Han slog snder stoderna och hgg ned Aserorna; och platsen dr
	de hade sttt fyllde han med mnniskoben.
023:015 Ocks altaret i Betel, den offerhjd som Jerobeam, Nebats son,
	hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks detta altare
	med offerhjden brt han ned; drefter brnde han upp
	offerhjden och sttte snder den till stoft och brnde
	tillika upp Aseran.
023:016 Nr d Josia sg sig om och fick se gravarna som voro dr p
	berget, snde han stad och lt hmta benen ur gravarna och
	brnde upp dem p altaret och orenade det s -- i enlighet med
	det HERRENS ord som hade blivit frkunnat av gudsmannen som
	frkunnade att detta skulle ske.
023:017 Och han frgade: Vad r det fr en vrd som jag ser dr?
	Folket i staden svarade honom: Det r den gudsmans grav, som
	kom frn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,
	som du nu har gjort.
023:018 D sade han: Lten honom vara; ingen m rra hans ben.  S
	lmnade man d hans ben i fred, och tillika benen av den profet
	som hade kommit dit frn Samarien.
023:019 Drjmte skaffade Josia bort alla de offerhjdshus i Samariens
	stder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de
	hade kommit frtrnelse stad; och han gjorde med dem alldeles
	p samma stt som han hade gjort i Betel.
023:020 Och alla offerhjdsprster som funnos dr slaktade han p
	altarna och brnde mnniskoben ovanp dem.  Drefter vnde han
	tillbaka till Jerusalem.

023:021 Och konungen bjd allt folket och sade: Hllen HERRENS, eder
	Guds, pskhgtid, ssom det r freskrivet i denna frbundsbok.
023:022 Ty en sdan pskhgtid hade icke blivit hllen sedan den tid d
	domarna dmde Israel, icke under Israels konungars och Juda
	konungars hela tid.
023:023 Frst i konung Josias adertonde regeringsr hlls en sdan
	HERRENS pskhgtid i Jerusalem.
023:024 Drjmte skaffade Josia bort andebesvrjarna och spmnnen,
	husgudarna och de elndiga avgudarna, och alla styggelser som
	voro att se i Juda land och i Jerusalem, p det att han skulle
	upprtthlla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som
	prsten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
023:025 Ingen konung lik honom hade funnits fre honom, ingen som s av
	allt sitt hjrta och av all sin sjl och av all sin kraft hade
	vnt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter
	honom uppstod ej heller ngon som var honom lik.
023:026 Dock vnde HERREN sig icke ifrn sin stora vredes gld, d nu
	hans vrede hade blivit upptnd mot Juda, fr allt det varmed
	Manasse hade frtrnat honom.
023:027 Och HERREN sade: Ocks Juda vill jag frskjuta ifrn mitt
	ansikte, likasom jag har frskjutit Israel; ja, jag vill
	frkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s ock det
	hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara dr.

023:028 Vad nu mer r att sga om Josia och om allt vad han gjorde, det
	finnes upptecknat i Juda konungars krnika.

023:029 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen
	i Assyrien, till floden Frat.  D tgade konung Josia emot honom,
	men blev ddad av honom vid Megiddo, under frsta
	sammandrabbningen.
023:030 Och hans tjnare frde hans dda kropp i en vagn bort ifrn
	Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav.  Men folket
	i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom
	till konung efter hans fader.
023:031 Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Hamutal,
	Jeremias dotter, frn Libna.
023:032 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
	hade gjort.
023:033 Och Farao Neko lt stta honom i fngelse i Ribla i Hamats land
	och gjorde s slut p hans regering i Jerusalem; och han plade
	landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent
	guld.
023:034 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans
	fader Josias stlle och frndrade hans namn till Jojakim.  Men
	Joahas tog han med sig, och denne kom s till Egypten och dog
	dr.
023:035 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet t Farao; men han
	mste skattlgga landet fr att kunna utbetala dessa penningar
	enligt Faraos befallning.  Efter som var och en av folket i
	landet blev uppskattad, indrevs frn dem silvret och guldet, fr
	att sedan utbetalas t Farao Neko.

023:036 Jojakim var tjugufem r gammal, nr han blev konung; och han
	regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Sebida, Pedajas
	dotter, frn Ruma.
023:037 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
	hade gjort.

024:001 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och
	Jojakim blev honom underdnig och frblev s i tre r; men sedan
	avfll han frn honom.
024:002 D snde HERREN ver honom kaldernas; aramernas, moabiternas
	och Ammons barns hrskaror; han snde dem ver Juda fr att
	frgra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat
	genom sina tjnare profeterna.
024:003 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ver Juda, i det att
	han frskt det frn sitt ansikte fr de synder Manasse hade
	begtt och fr allt vad denne hade frvat,
024:004 jmvl fr det oskyldiga blod som han utgt, ty han uppfyllde
	Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke frlta.

024:005 Vad nu mer r att sga om Jojakim och om allt vad han gjorde,
	det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
024:006 Och Jojakim gick till vila hos sina fder.  Och hans son Jojakin
	blev konung efter honom.

024:007 Drefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty
	konungen i Babel hade intagit allt som tillhrde konungen i
	Egypten, frn Egyptens bck nda till floden Frat.

024:008 Jojakin var aderton r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Nehusta,
	Elnatans dotter, frn Jerusalem.
024:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader
	hade gjort.

024:010 P den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars
	tjnare upp till Jerusalem, och staden blev belgrad.
024:011 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans
	tjnare belgrade den.
024:012 D gav sig Jojakin, Juda konung, t konungen i Babel, med sin
	moder och med sina tjnare, sina hvitsmn och hovmn; och
	konungen i Babel tog honom s till fnga i sitt ttonde
	regeringsr.
024:013 Och han frde bort drifrn alla skatter i HERRENS hus och
	skatterna i konungshuset, han lsbrt ock belggningen frn alla
	gyllene freml som Salomo, Israels konung, hade ltit gra fr
	HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.
024:014 Och han frde bort i fngenskap hela Jerusalem, alla hvitsmn
	och alla tappra stridsmn; tio tusen frde han bort, jmvl alla
	timmermn och smeder.  Inga andra lmnades kvar n de ringaste av
	folket i landet.
024:015 Han frde Jojakin bort till Babel; drjmte frde han konungens
	moder, konungens hustrur och hans hovmn samt de mktige i
	landet ssom fngar bort ifrn Jerusalem till Babel,
024:016 s ock alla stridsmnnen, sju tusen, och timmermnnen och
	smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga
	mn.  Dessa frdes nu av den babyloniske konungen i fngenskap
	till Babel.
024:017 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung
	i hans stlle och frndrade dennes namn till Sidkia.

024:018 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
	dotter, frn Libna.
024:019 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
	hade gjort.
024:020 Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
	och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.
025:001 D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden; p tionde dagen
	i mnaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin hr
	till Jerusalem och belgrade det; och de byggde en belgringsmur
	runt omkring det.
025:002 S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
	elfte regeringsr.
025:003 Men p nionde dagen i mnaden var hungersnden s stor i staden,
	att mngden av folket icke hade ngot att ta.
025:004 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten
	genom porten mellan de bda murarna (den port som ledde till den
	kungliga trdgrden), medan kalderna lgo runt omkring staden;
	och folket tog vgen t Hedmarken till.
025:005 Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp honom p
	Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom och
	skingrat sig.
025:006 Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
	konungen i Ribla; dr hll man rannsakning och dom med honom.
025:007 Och Sidkias barn slaktade man infr hans gon, och p Sidkia
	sjlv stack man ut gonen; och man fngslade honom med
	kopparfjttrar och frde honom till Babel.

025:008 I femte mnaden, p sjunde dagen i mnaden, detta i den
	babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsr, kom
	den babyloniske konungens tjnare Nebusaradan, versten fr
	drabanterna, till Jerusalem.
025:009 Denne brnde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i
	Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
	eld.
025:010 Och murarna runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr av
	kalder, som versten fr drabanterna hade med sig,
025:011 och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
	verlpare som hade gtt ver till konungen i Babel, s ock den
	vriga hopen, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
	bort i fngenskap.
025:012 Men av de ringaste i landet lmnade versten fr drabanterna
	ngra kvar till vingrdsmn och kermn.

025:013 Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
	HERRENS hus slogo kalderna snder och frde kopparen till
	Babel.
025:014 Och askkrlen, skovlarna, knivarna, sklarna och alla kopparkrl
	som hade begagnats vid gudstjnsten togo de bort.
025:015 Likaledes tog versten fr drabanterna bort fyrfaten och
	offersklarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
025:016 Vad angr de tv pelarna, havet, som var allenast ett, och
	bckenstllen, som Salomo hade ltit gra till HERRENS hus, s
	kunde kopparen i alla dessa freml icke vgas.
025:017 Aderton alnar hg var den ena pelaren, och ovanp den var ett
	pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar hgt, och
	ett ntverk och granatpplen funnos p pelarhuvudet runt
	omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p den
	andra pelaren, ver ntverket.

025:018 Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
	Sefanja, prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
	vid trskeln,
025:019 och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
	krigsfolket, och fem av konungens nrmaste mn, som ptrffades
	i staden, s ock sekreteraren, den hrhvitsman som plgade
	utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
	av landets folk, som ptrffades i staden --
025:020 dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
	till den babyloniske konungen i Ribla.
025:021 Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
	blev Juda bortfrt frn sitt land.

025:022 Men ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som
	Nebukadnessar, konungen i Babel, lt bliva kvar dr, satte han
	Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
025:023 Nr d alla krigshvitsmnnen jmte sina mn fingo hra att
	konungen i Babel hade satt Gedalja ver landet, kommo de till
	Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas
	son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,
	maakatitens son, med sina mn.
025:024 Och Gedalja gav dem och deras mn sin ed och sade till dem:
	Frukten icke fr kaldernas tjnare.  Stannen kvar i landet,
	och tjnen konungen i Babel, s skall det g eder vl.

025:025 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
	Elisama, av konungslig brd, och hade med sig tio mn, och de
	slogo ihjl Gedalja, s ock de judar och kalder som voro hos
	honom i Mispa.
025:026 D brt allt folket upp, frn den minste till den strste,
	tillika med krigshvitsmnnen, och begav sig till Egypten; ty de
	fruktade fr kalderna.

025:027 Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
	blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugusjunde
	dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r
	han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och befriade
	honom ur fngelset;
025:028 Och han talade vnligt med honom och gav honom frmsta platsen
	bland de konungar som voro hos honom i Babel.
025:029 Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans bord,
	s lnge han levde.
025:030 Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen, visst fr
	var dag, s lnge han levde.



Book 13 Frsta Krnikeboken (1 Krn.)


001:001 Adam, Set, Enos,
001:002 Kenan, Mahalalel, Jered,
001:003 Hanok, Metusela, Lemek,
001:004 Noa, Sem, Ham och Jafet.

001:005 Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
	Tiras.
001:006 Gomers sner voro Askenas, Difat och Togarma.
001:007 Javans sner voro Elisa och Tarsisa, kitterna och rodanerna.
001:008 Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
001:009 Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
	sner voro Saba och Dedan.

001:010 Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
	vlde p jorden.
001:011 Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,
001:012 patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
	och kaftorerna.
001:013 Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
001:014 s ock jebuserna, amorerna och girgaserna,
001:015 hiverna, arkerna, sinerna,
001:016 arvaderna, semarerna och hamaterna.

001:017 Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s ock Us,
	Hul, Geter och Mesek.
001:018 Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
001:019 Men t Eber fddes tv sner; den ene hette Peleg, ty i hans
	tid blev jorden frdelad; och hans broder hette Joktan.
001:020 Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
001:021 Hadoram, Usal, Dikla,
001:022 Ebal, Abimael, Saba,
001:023 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.

001:024 Sem, Arpaksad, Sela,
001:025 Eber, Peleg, Regu,
001:026 Serug, Nahor, Tera,
001:027 Abram, det r Abraham
001:028 Abrahams sner voro Isak och Ismael.
001:029 Detta r deras slkttavla: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare
	Kedar, Adbeel och Mibsam,
001:030 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
001:031 Jetur, Nafis och Kedma.  Dessa voro Ismaels sner.
001:032 Och de sner som Ketura, Abrahams bihustru, fdde voro Simran,
	Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.  Joksans sner voro Saba
	och Dedan.
001:033 Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
	dessa voro Keturas sner.
001:034 Och Abraham fdde Isak.  Isaks sner voro Esau och Israel.

001:035 Esaus sner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
001:036 Elifas' sner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
	och Amalek
001:037 Reguels sner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.

001:038 Men Seirs sner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
	Disan.
001:039 Lotans sner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
001:040 Sobals sner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam.  Och
	Sibeons sner voro Aja och Ana.
001:041 Anas sner voro Dison.  Och Disons sner voro Hamran, Esban,
	Jitran och Keran.
001:042 Esers sner voro Bilhan, Saavan, Jaakan.  Disans sner voro Us
	och Aran.

001:043 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
	ngon israelitisk konung var konung dr: Bela, Beors son, och
	hans stad hette Dinhaba.
001:044 Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
	honom.
001:045 Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
	honom.
001:046 Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
	som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
001:047 Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
001:048 Nr Samla dog, blev Saul, frn Rehobot vid floden, konung efter
	honom.
001:049 Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
001:050 Nr Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
	hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
	var dotter till Me-Sahab.
001:051 Men nr Hadad hade dtt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
	Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
001:052 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
001:053 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
001:054 fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar.

002:001 Dessa voro Israels sner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar
	och Sebulon,
002:002 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.

002:003 Judas sner voro Er, Onan och Sela; dessa tre fddes t honom av
	Suas dotter, kananeiskan.  Men Er, Judas frstfdde, misshagade
	HERREN; drfr ddade han honom.
002:004 Och Tamar, hans sonhustru, fdde t honom Peres och Sera, s att
	Judas sner voro tillsammans fem.

002:005 Peres' sner voro Hesron och Hamul.
002:006 Seras sner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
	tillsammans fem.
002:007 Men Karmis sner voro Akar, som drog olycka ver Israel, nr han
	trolst frgrep sig p det tillspillogivna.
002:008 Och Etans sner voro Asarja.

002:009 Och de sner som fddes t Hesron voro Jerameel, Ram och
	Kelubai.
002:010 Och Ram fdde Amminadab, och Amminadab fdde Naheson, hvding
	fr Juda barn.
002:011 Naheson fdde Salma, och Salma fdde Boas.
002:012 Boas fdde Obed, och Obed fdde Isai.
002:013 Isai fdde Eliab, som var hans frstfdde, Abinadab, den andre,
	och Simea, den tredje,
002:014 Netanel, den fjrde, Raddai, den femte,
002:015 Osem, den sjtte, David, den sjunde.
002:016 Och deras systrar voro Seruja och Abigail.  Och Serujas sner
	voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
002:017 Och Abigail fdde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.

002:018 Och Kaleb, Hesrons son, fdde ett barn av kvinnkn, Asuba,
	drtill ock Jeriot; och dessa voro henne sner: Jeser, Sobab och
	Ardon.
002:019 Och nr Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru t sig, och hon
	fdde t honom Hur.
002:020 Och Hur fdde Uri, och Uri fdde Besalel.
002:021 Drefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
	henne tog han till hustru, nr han var sextio r gammal.  Och hon
	fdde t honom Segub.
002:022 Och Segub fdde Jair; denne hade tjugutre stder i Gileads land.
002:023 Men gesurerna och aramerna togo ifrn dem Jairs byar jmte
	Kenat med underlydande orter, sextio stder.  Alla dessa voro
	sner till Makir, Gileads fader.
002:024 Och sedan Hesron hade dtt i Kaleb-Efrata, fdde Hesrons hustru
	Abia t honom Ashur, Tekoas fader.

002:025 Och Jerameels, Hesrons frstfddes, sner voro Ram, den
	frstfdde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
002:026 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
	till Onam.
002:027 Och Rams, Jerameels frstfddes, sner voro Maas, Jamin och
	Eker.
002:028 Onams sner voro Sammai och Jada; och Sammais sner voro Nadab
	och Abisur.
002:029 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon fdde t honom Aban och
	Molid.
002:030 Nadabs sner voro Seled och Appaim.  Seled dog barnls.
002:031 Men Appaims sner voro Jisei; Jiseis sner voro Sesan; Sesans
	sner voro Alai.
002:032 Jadas, Sammais broders, sner voro Jeter och Jonatan.  Jeter dog
	barnls.
002:033 Men Jonatans sner voro Pelet och Sasa.  Dessa voro Jerameels
	sner.
002:034 Men Sesan hade inga sner, utan allenast dttrar.  Nu hade Sesan
	en egyptisk tjnare som hette Jarha.
002:035 Och Sesan gav sin dotter till hustru t sin tjnare Jarha, och
	hon fdde t honom Attai.
002:036 Attai fdde Natan, och Natan fdde Sabad.
002:037 Sabad fdde Eflal, och Eflal fdde Obed.
002:038 Obed fdde Jehu, och Jehu fdde Asarja.
002:039 Asarja fdde Heles, och Heles fdde Eleasa.
002:040 Eleasa fdde Sisamai, och Sisamai fdde Sallum.
002:041 Sallum fdde Jekamja, och Jekamja fdde Elisama.

002:042 Och Kalebs, Jerameels broders, sner voro Mesa, hans frstfdde,
	som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, sner.
002:043 Men Hebrons sner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
002:044 Sema fdde Raham, Jorkeams fader.  Men Rekem fdde Sammai.
002:045 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.

002:046 Och Efa, Kalebs bihustru, fdde Haran, Mosa och Gases; och Haran
	fdde Gases.
002:047 Och Jadais sner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
002:048 Kalebs bihustru Maaka fdde Seber och Tirhana.
002:049 Hon fdde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
	Gibeas fader.  Och Kalebs dotter var Aksa.

002:050 Dessa voro Kalebs sner: Hurs, Efratas frstfddes, son var
	Sobal Kirjat-Jearims fader,
002:051 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
002:052 Sner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hlften
	av Hammenuhot-slkten.
002:053 Men Kirjat-Jearims slkter voro jeteriterna, putiterna,
	sumatiterna och misraiterna.  Frn dem utgingo sorgatiterna och
	estaoliterna.
002:054 Salmas sner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
	s ock hlften av manahatiterna, sorgiterna.
002:055 Och de skriftlrdes slkter, deras som bodde i Jaebes, voro
	tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna.  Dessa voro de kainer
	som hrstammade frn Hammat, fader till Rekabs slkt.
003:001 Dessa voro de sner som fddes t David i Hebron: Amnon, den
	frstfdde, av Ahinoam frn Jisreel; Daniel, den andre, av
	Abigail frn Karmel;
003:002 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
	konungen i Gesur; Adonia, den fjrde, Haggits son;
003:003 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjtte, av hans
	hustru Egla.
003:004 Dessa sex fddes t honom i Hebron, dr han regerade i sju r
	och sex mnader.  I Jerusalem ter regerade han i trettiotre r.

003:005 Och dessa sner fddes t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
	och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
003:006 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
003:007 Noga, Nefeg, Jafia,
003:008 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.

003:009 Detta var alla Davids sner, frutom snerna med bihustrurna;
	och Tamar var deras syster.
003:010 Salomos son var Rehabeam.  Hans son var Abia; hans son var Asa;
	hans son var Josafat.
003:011 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
003:012 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
003:013 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
003:014 Hans son var Amon; hans son var Josia.
003:015 Josias sner voro Johanan den frstfdde, Jojakim, den andre,
	Sidkia, den tredje, Sallum, den fjrde.
003:016 Jojakims sner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.

003:017 Jekonjas sner voro Assir och dennes son Sealtiel,
003:018 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
003:019 Pedajas sner voro Serubbabel och Simei.  Serubbabels sner voro
	Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
003:020 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
	tillsammans fem.
003:021 Hananjas sner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas sner,
	Arnans sner, Obadjas sner och Sekanjas sner.
003:022 Sekanjas sner voro Semaja, Semajas sner voro Hattus, Jigeal,
	Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
003:023 Nearjas sner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
	tre.
003:024 Eljoenais sner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
	Delaja och Anani, tillsammans sju.
004:001 Judas sner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
004:002 Och Reaja, Sobals son, fdde Jahat, och Jahat fdde Ahumai och
	Lahad.  Dessa voro sorgatiternas slkter.
004:003 Och dessa voro Abi-Etams sner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
	deras syster hette Hasselelponi,
004:004 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader.  Dessa voro
	sner till Hur, Efratas frstfdde, Bet-Lehems fader.

004:005 Och Ashur, Tekoas fader, hade tv hustrur, Helea och Naara.
004:006 Naara fdde t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
	Dessa voro Naaras sner.
004:007 Och Heleas sner voro Seret, Jishar och Etnan.
004:008 Och Kos fdde Anub och Hassobeba, s ock Aharhels, Harums sons,
	slkter.

004:009 Men Jaebes var mer ansedd n sina brder; hans moder hade givit
	honom namnet Jaebes, i det hon sade: Jag har ftt honom
	med smrta.
004:010 Och Jaebes kallade Israels Gud och sade: O att du ville
	vlsigna mig och utvidga mitt omrde och lta din hand vara med
	mig!  O att du ville avvnda vad ont r, s att jag sluppe att
	knna ngon smrta!  Och Gud lt det ske, som han begrde.

004:011 Och Kelub, Suhas broder, fdde Mehir; han var Estons fader.
004:012 Och Eston fdde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
	fader.  Dessa voro mnnen frn Reka.

004:013 Och Kenas sner voro Otniel och Seraja.  Otniels sner voro
	Hatat.
004:014 Och Meonotai fdde Ofra.  Och Seraja fdde Joab, fader till
	Timmermansdalens slkt, ty dessa voro timmermn.
004:015 Och Kalebs, Jefunnes sons, sner voro Iru, Ela och Naam, s ock
	Elas sner och Kenas.

004:016 Och Jehallelels sner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.

004:017 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon.  Och
	kvinnan blev havande och fdde Mirjam, Sammai och Jisba,
	Estemoas fader.
004:018 Och hans judiska hustru fdde Jered, Gedors fader, och Heber,
	Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader.  Men de andra voro
	sner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till
	hustru.

004:019 Och sner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
	garmiten, och maakatiten Estemoa.

004:020 Och Simons sner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.

	Och Jiseis sner voro Sohet och Sohets son.

004:021 Sner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
	Maresas fader, och de slkter som tillhrde linnearbetarnas hus,
	av Asbeas hus,
004:022 vidare Jokim och mnnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
	herrar ver Moab, s ock Jasubi-Lehem.  Men detta tillhr en
	avlgsen tid.
004:023 Dessa voro krukmakarna och invnarna i Netaim och Gedera; de
	bodde dr hos konungen och voro i hans arbete.

004:024 Simeons sner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
004:025 Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
004:026 Mismas sner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
	dennes son Simei.
004:027 Och Simei hade sexton sner och sex dttrar; men hans brder
	hade icke mnga barn.  Och deras slkt i sin helhet frkade sig
	icke s mycket som Juda barn.
004:028 Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
004:029 i Bilha, i Esem och i Tolad,
004:030 i Betuel, i Horma och i Siklag,
004:031 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim.  Dessa
	voro deras stder, till dess att David blev konung.
004:032 Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem
	stder;
004:033 drtill alla deras byar, som lgo runt omkring dessa stder,
	nda till Baal.  Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
	srskilda slktregister.

004:034 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
004:035 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
	Asiel,
004:036 och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
	Benaja,
004:037 s ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
	till Simri son till Semaja.
004:038 Dessa nu nmnda voro hvdingar i sina slkter, och deras
	familjer utbredde sig och blevo talrika.
004:039 Och de drogo fram mot Gedor, nda till stra sidan av dalen, fr
	att ska bete fr sin boskap.
004:040 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
	och dr var stilla och lugnt, ty de som frut bodde dr voro
	hamiter.
004:041 Men dessa som hr hava blivit upptecknade vid namn kommo i
	Hiskias, Juda konungs, tid och frstrde deras tlt och slogo de
	meiniter som funnos dr och gvo dem till spillo, s att de nu
	icke mer ro till, och bosatte sig i deras land; ty dr fanns
	bete fr deras boskap.
004:042 Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
	bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis sner,
	stodo i spetsen fr dem.
004:043 Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
	de sig dr och bo dr nnu i dag.

005:001 Och Rubens sner, Israels frstfddes -- han var nmligen den
	frstfdde, men drfr att han oskrade sin faders bdd, blev
	hans frstfdslortt given t Josefs, Israels sons, sner, dock
	icke s, att denne skulle upptagas i slktregistret ssom den
	frstfdde;
005:002 ty vl var Juda den mktigaste bland sina brder, och furste
	blev en av hans avkomlingar, men frstfdslortten blev dock
	Josefs --
005:003 Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
	och Karmi.
005:004 Joels sner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
	Simei,
005:005 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
005:006 s ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
	Assyrien, frde bort i fngenskap; han var hvding fr
	rubeniterna.
005:007 Och hans brder voro, efter sina slkter, nr de upptecknades i
	slktregistret efter sin ttfljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
005:008 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
	i Aroer, och hans boningsplatser ndde nda till Nebo och
	Baal-Meon.
005:009 Och sterut ndde hans boningsplatser nda fram till knen som
	strcker sig ifrn floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
	i Gileads land.
005:010 Men i Sauls tid frde de krig mot hagariterna, och dessa fllo
	fr deras hand; d bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
	stra sidan av Gilead.

005:011 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
	Basan nda till Salka:
005:012 Joel, huvudmannen, och Safam drnst, och vidare Jaanai och
	Safat i Basan.
005:013 Och deras brder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
	Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
005:014 Dessa voro sner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
	son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
	Jado, son till Bus.
005:015 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman fr deras
	familjer.
005:016 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s ock p
	alla Sarons utmarker, s lngt de strckte sig.
005:017 Alla dessa blevo upptecknade i slktregistret i Jotams, Juda
	konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.

005:018 Rubens barn och gaditerna och ena hlften av Manasse stam, de av
	dem, som voro krigsdugliga och buro skld och svrd och spnde
	bge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
	hundra sextio stridbara mn.
005:019 Och de frde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
	Nodab.
005:020 Och seger beskrdes dem i striden mot dessa, s att hagariterna
	och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
	till Gud under striden, och han bnhrde dem, drfr att de
	frtrstade p honom.
005:021 Och ssom byte frde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
	kameler, tv hundra femtio tusen fr och tv tusen snor, s ock
	ett hundra tusen mnniskor.
005:022 Ty mnga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud.  Sedan
	bosatte de sig i deras land och bodde dr nda till
	fngenskapen.

005:023 Halva Manasse stams barn bodde ock dr i landet, frn Basan nda
	till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
	talrika.
005:024 Och dessa voro huvudmn fr sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
	Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmn,
	namnkunniga mn, huvudmn fr sina familjer.

005:025 Men de blevo otrogna mot sina fders Gud, i det att de i trols
	avfllighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk dr i
	landet, som Gud hade frgjort fr dem.
005:026 D uppvckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
	den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lt folket
	fras bort i fngenskap, svl rubeniterna och gaditerna som ena
	hlften av Manasse stam, och lt dem komma till Hala, Habor,
	Hara och Gosans strm, dr de ro nnu i dag.
006:001 Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
006:002 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:003 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam.  Arons sner voro Nadab
	och Abihu, Eleasar och Itamar.
006:004 Eleasar fdde Pinehas, Pinehas fdde Abisua.
006:005 Abisua fdde Bucki, och Bucki fdde Ussi.
006:006 Ussi fdde Seraja, och Seraja fdde Merajot.
006:007 Merajot fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
006:008 Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Ahimaas.
006:009 Ahimaas fdde Asarja, och Asarja fdde Johanan.
006:010 Johanan fdde Asarja; det var han som var prst i det tempel som
	Salomo byggde i Jerusalem.
006:011 Asarja fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
006:012 Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Sallum.
006:013 Sallum fdde Hilkia, och Hilkia fdde Asarja.
006:014 Asarja fdde Seraja, och Seraja fdde Josadak.
006:015 Men Josadak mste g med i fngenskap, nr HERREN lt Juda och
	Jerusalem fras bort genom Nebukadnessar.

006:016 Levis sner voro Gersom, Kehat och Merari.
006:017 Och dessa voro namnen p Gersoms sner: Libni och Simei.
006:018 Och Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:019 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
	slkter, efter deras fder.
006:020 Frn Gersom hrstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
	son Simma,
006:021 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
	Jeaterai.
006:022 Kehats sner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
	son Assir,
006:023 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
006:024 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes
	son Saul.
006:025 Elkanas sner voro Amasai och Ahimot.
006:026 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var
	Nahat.
006:027 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
006:028 Och Samuels sner voro Vasni, den frstfdde, och Abia.
006:029 Meraris sner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
	dennes son Ussa,
006:030 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.

006:031 Och dessa voro de som David anstllde fr att ombesrja sngen i
	HERRENS hus, sedan arken hade ftt en vilostad.
006:032 De gjorde tjnst infr uppenbarelsetltets tabernakel ssom
	sngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
	stodo dr och frrttade sin tjnst, ssom det var freskrivet
	fr dem.
006:033 Dessa voro de som s tjnstgjorde, och dessa voro deras sner:

	Av kehatiternas barn: Heman, sngaren, son till Joel, son till
	Samuel,
006:034 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
006:035 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
006:036 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
	Sefanja,
006:037 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
006:038 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
006:039 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p hans hgra sida,
	Asaf, son till Berekja, son till Simea,
006:040 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
006:041 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
006:042 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
006:043 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
006:044 Och deras brder, Meraris barn stodo p den vnstra sidan: Etan
	son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
006:045 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
006:046 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
006:047 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.

006:048 Och deras brder, de vriga leviterna, hade blivit givna till
	allt slags tjnstgring vid tabernaklet, Guds hus.
006:049 Men Aron och hans sner ombesrjde offren p brnnoffersaltaret
	och p rkelsealtaret, och skulle utfra all frrttning i det
	allraheligaste och bringa frsoning fr Israel, alldeles ssom
	Mose, Guds tjnare, hade bjudit.
006:050 Och dessa voro Arons sner: hans son Eleasar, dennes son
	Pinehas, dennes son Abisua,
006:051 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
006:052 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
006:053 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.

006:054 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tltlger inom
	deras omrde: t Arons sner av kehatiternas slkt -- ty dem
	trffade nu lotten --
006:055 t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
	omkring.
006:056 Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man t
	Kaleb, Jefunnes son.
006:057 t Arons sner gav man allts fristderna Hebron och Libna med
	dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
006:058 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
006:059 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
006:060 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
	utmarker och Anatot med dess utmarker, s att deras stder
	tillsammans utgjorde tretton stder, efter deras slkter.

006:061 Och Kehats vriga barn fingo ur en stamslkt, nmligen den
	stamhalva som utgjorde ena hlften av Manasse stam, genom
	lottkastning tio stder.
006:062 Gersoms barn ter fingo, efter sina slkter, ur Isaskars stam,
	ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
	tretton stder.
006:063 Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
	stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv stder.

006:064 S gvo Israels barn t leviterna dessa stder med deras
	utmarker.
006:065 Genom lottkastning gvo de t dem ur Juda barns stam, ur Simeons
	barns stam och ur Benjamins barns stam dessa stder, som de
	namngvo.

006:066 Och bland Kehats barns slkter fingo ngra fljande stder ur
	Efraims stam ssom sitt omrde:
006:067 Man gav dem fristderna Sikem med dess utmarker i Efraims
	bergsbygd, Geser med dess utmarker,
006:068 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
006:069 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
	utmarker;
006:070 och ur ena hlften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
	Bileam med dess utmarker.  Detta tillfll Kehats vriga barns
	slkt.

006:071 Gersoms barn fingo ur den slkt som utgjorde ena hlften av
	Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
	dess utmarker;
006:072 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
	utmarker,
006:073 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
006:074 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
	utmarker,
006:075 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
006:076 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
	med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.

006:077 Meraris vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
	utmarker och Tabor med dess utmarker,
006:078 och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ster om Jordan, ur
	Rubens stam Beser i knen med dess utmarker, Jahas med dess
	utmarker,
006:079 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
006:080 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
	dess utmarker,
006:081 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
007:001 Och Isaskars sner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
	tillsammans fyra.
007:002 Tolas sner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
	huvudmn fr sina familjer, ttlingar av Tola, tappra stridsmn,
	upptecknade efter sin ttfljd.  I Davids tid var deras antal
	tjugutv tusen sex hundra.
007:003 Ussis sner voro Jisraja, och Jisrajas sner voro Mikael, Obadja
	och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmn.
007:004 Och med dem fljde stridbara hrskaror, trettiosex tusen man,
	efter sin ttfljd och sina familjer; ty de hade mnga hustrur
	och barn.
007:005 Och deras brder i alla Isaskars slkter voro tappra stridsmn;
	ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
	deras slktregister.

007:006 Benjamins sner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
007:007 Belas sner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
	tillsammans fem, huvudmn fr sina familjer, tappra stridsmn;
	de som voro upptecknade i deras slktregister utgjorde tjugutv
	tusen trettiofyra.
007:008 Bekers sner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
	Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.  Alla dessa voro Bekers sner.
007:009 De som voro upptecknade i deras slktregister, efter sin
	ttfljd, efter huvudmannen fr sina familjer, tappra stridsmn,
	utgjorde tjugu tusen tv hundra.
007:010 Jediaels sner voro Bilhan; Bilhans sner voro Jeus, Benjamin,
	Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
007:011 Alla dessa voro Jediaels sner, upptecknade efter huvudmnnen
	fr sina familjer, tappra stridsmn, sjutton tusen tv hundra
	stridbara krigsmn.
007:012 Och Suppim och Huppim voro Irs sner.  -- Men Husim voro Ahers
	sner.

007:013 Naftalis sner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
	sner.
007:014 Manasses sner voro Asriel, som kvinnan fdde; hans arameiska
	bihustru fdde Makir, Gileads fader.
007:015 Och Makir tog hustru t Huppim och Suppim.  Hans syster hette
	Maaka.  Och den andre hette Selofhad.  Och Selofhad hade dttrar.
007:016 Och Maaka, Makirs hustru, fdde en son och gav honom namnet
	Peres, men hans broder hette Seres.  Hans sner voro Ulam och
	Rekem.
007:017 Ulams sner voro Bedan.  Dessa voro sner till Gilead, son till
	Makir, son till Manasse.
007:018 Och hans syster var Hammoleket; hon fdde Is-Hod, Abieser och
	Mahela.
007:019 Och Semidas sner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.

007:020 Och Efraims sner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
	Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
007:021 dennes son Sabad och dennes son Sutela, s ock Eser och
	Elead.  Och mn frn Gat, som voro fdda dr i landet, drpte dem,
	drfr att de hade dragit ned fr att taga deras boskapshjordar.
007:022 D srjde Efraim, deras fader, i lng tid, och hans brder kommo
	fr att trsta honom.
007:023 Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och fdde
	en son; och han gav honom namnet <sprr>Beria</sprr>, drfr
	att det hade skett <sprr>under en olyckstid</sprr> fr hans
	hus.
007:024 Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och vre Bet-Horon, s
	ock Ussen-Seera.
007:025 Och hans son var Refa; hans son var Resef, vensom Tela; hans
	son var Tahan.
007:026 Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
007:027 Hans son var Non; hans son var Josua.
007:028 Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
	underlydande orter, sterut Naaran och vsterut Geser med
	underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, nda
	till Aja med underlydande orter.
007:029 Men i Manasse barns go voro Bet-Sean med underlydande orter,
	Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
	Dor med underlydande orter.  Hr bodde nu Josefs, Israels sons,
	barn.

007:030 Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
	var Sera.
007:031 Berias sner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
007:032 Och Heber fdde Jaflet, Somer och Hotam, s ock Sua, deras
	syster.
007:033 Och Jaflets sner voro Pasak, Bimhal och Asvat.  Dessa voro
	Jaflets sner.
007:034 Semers sner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
007:035 Hans broder Helems sner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
007:036 Sofas sner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
007:037 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
007:038 Jeters sner voro Jefunne, Pispa och Ara.
007:039 Och Ullas sner voro Ara, Hanniel och Risja.
007:040 Alla dessa voro Asers sner, huvudmn fr sina familjer, utvalda
	tappra stridsmn, huvudmn bland hvdingarna; och de som voro
	upptecknade i deras slktregister ssom dugliga till krigstjnst
	utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.

008:001 Och Benjamin fdde Bela, sin frstfdde, Asbel, den andre, och
	Ahara, den tredje,
008:002 Noha, den fjrde, och Rafa, den femte.
008:003 Bela hade fljande sner: Addar, Gera, Abihud,
008:004 Abisua, Naaman, Ahoa,
008:005 Gera, Sefufan och Huram.

008:006 Och dessa voro Ehuds sner, och de voro familjehuvudmn fr dem
	som bodde i Geba, och som blevo bortfrda till Manahat,
008:007 dit Gera jmte Naaman och Ahia frde bort dem: han fdde Ussa
	och Ahihud.

008:008 Och Saharaim fdde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
	frn sina hustrur, Husim och Baara;
008:009 med sin hustru Hodes fdde han dr Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
008:010 Jeus, Sakeja och Mirma.  Dessa voro hans sner, huvudmn fr
	familjer.
008:011 Med Husim hade han ftt Abitub och Elpaal.
008:012 Och Elpaals sner voro Eber, Miseam och Semed.  Han var den som
	byggde Ono och Lod med underlydande orter.

008:013 Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudmn fr Ajalons
	invnare och frjagade Gats invnare --
008:014 s ock Ajo, Sasak och Jeremot.
008:015 Och Sebadja, Arad, Eder,
008:016 Mikael, Jispa och Joha voro Berias sner.
008:017 Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
008:018 Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals sner.
008:019 Och Jakim, Sikri, Sabdi,
008:020 Elienai, Silletai, Eliel,
008:021 Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis sner.
008:022 Och Jispan, Eber, Eliel,
008:023 Abdon, Sikri, Hanan,
008:024 Hananja, Elam, Antotja,
008:025 Jifdeja och Peniel voro Sasaks sner.
008:026 Och Samserai, Seharja, Atalja,
008:027 Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams sner.
008:028 Dessa vore huvudman fr familjer, huvudmn efter sin ttfljd;
	de bodde i Jerusalem.

008:029 I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
008:030 Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
008:031 Gedor, Ajo och Seker.
008:032 Men Miklot fdde Simea.  Ocks dessa bodde jmte sina brder i
	Jerusalem, gent emot sina brder.

008:033 Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
	Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
008:034 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
008:035 Mikas sner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
008:036 Ahas fdde Joadda, Joadda fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
	Simri fdde Mosa.
008:037 Mosa fdde Binea.  Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
	son var Asel.
008:038 Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
	Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Alla dessa voro Asels sner.
008:039 Och hans broder Eseks sner voro Ulam, hans frstfdde, Jeus,
	den andre, och Elifelet, den tredje.
008:040 Och Ulams sner voro tappra stridsmn, som voro skickliga i att
	spnna bge; och de hade mnga sner och sonsner: ett hundra
	femtio.

	Alla dessa voro av Benjamins barn
009:001 Och hela Israel blev upptecknat i slktregister, och de finnas
	uppskrivna i boken om Israels konungar.  Och Juda frdes i
	fngenskap bort till Babel fr sin otrohets skull.
009:002 Men de frra invnarna som bodde dr de hade sin arvsbesittning,
	i sina stder, utgjordes av vanliga israeliter, prster, leviter
	och tempeltrlar.

009:003 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
	Efraims och Manasse barn, nmligen:
009:004 Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
	Bani, av Peres', Judas sons, barn;
009:005 av siloniterna Asaja, den frstfdde, och hans sner;
009:006 av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
009:007 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
	son till Hassenua,
009:008 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
	Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
	Jibneja,
009:009 s ock deras brder, efter deras ttfljd, nio hundra
	femtiosex.  Alla dessa mn voro huvudmn fr familjer, var och en
	fr sin familj.
009:010 Och av prsterna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
009:011 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
	Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
009:012 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
	Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
	Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
009:013 s ock deras brder, huvudmn fr sina familjer, ett tusen sju
	hundra sextio, dugande mn i de sysslor som hrde till
	tjnstgringen i Guds hus.

009:014 Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
	till Hasabja, av Meraris barn,
009:015 vidare Bakbackar, Heres och Galal, s ock Mattanja, son till
	Mika, son till Sikri, son till Asaf,
009:016 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
	Jedutun, s ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
	bodde i netofatiternas byar.
009:017 Och drrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
	brder; men Sallum var huvudmannen.
009:018 Och nda till nu gra de tjnst vid Konungsporten, p stra
	sidan.  Dessa voro drrvaktarna i Levi barns lger.
009:019 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
	jmte sina brder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
	tjnstgringssyssla att hlla vakt vid tltets trsklar; deras
	fder hade nmligen i HERRENS lger hllit vakt vid ingngen.
009:020 Och Pinehas, Eleasars son, hade frut varit furste ver dem --
	med honom vare HERREN!
009:021 Sakarja, Meselemjas son, var drrvaktare vid ingngen till
	uppenbarelsetltet.
009:022 Alla dessa voro utvalda till drrvaktare vid trsklarna: tv
	hundra tolv.  De blevo i sina byar upptecknade i
	slktregistret.  David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
	tjna p heder och tro.
009:023 De och deras sner stodo drfr vid portarna till HERRENS hus,
	tlthuset, och hllo vakt.
009:024 Efter de fyra vderstrecken hade drrvaktarna sina platser: i
	ster, vster, norr och sder.
009:025 Och deras brder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
	dag, alltid p samma timme, infinna sig hos dem.
009:026 Ty p heder och tro voro dessa fyra anstllda ssom frmn fr
	drrvaktarna.  Detta var nu leviterna.  De hade ock uppsikten
	ver kamrarna och frvaringsrummen i Guds hus.
009:027 Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem lg att
	hlla vakt, och de skulle ppna drrarna var morgon.
009:028 Somliga av dem hade uppsikten ver de krl som anvndes vid
	tjnstgringen.  De buro nmligen in dem, efter att hava rknat
	dem, och buro sedan ut dem, efter att ter hava rknat dem.
009:029 Och somliga av dem voro frordnade till att hava uppsikten ver
	de andra krlen, ver alla andra helgedomens krl, s ock ver
	det fina mjlet och vinet och oljan och rkelsen och de
	vlluktande kryddorna.
009:030 Men somliga av prsternas sner beredde salvan av de vlluktande
	kryddorna.
009:031 Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums frstfdde, hade
	p heder och tro uppsikten ver bakverket.
009:032 Och somliga av deras brder, kehatiternas sner, hade uppsikten
	ver skdebrden och skulle tillreda dem fr var sabbat.
009:033 Men de andra, nmligen sngarna, huvudmn fr levitiska
	familjer, vistades i kamrarna, fria ifrn annan tjnstgring, ty
	dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.

009:034 Dessa voro huvudmnnen fr de levitiska familjerna, huvudman
	efter sin ttfljd; de bodde i Jerusalem.

009:035 I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
009:036 Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
	Nadab
009:037 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
009:038 Men Miklot fdde Simeam.  Ocks de bodde jmte sina brder i
	Jerusalem, gent emot sina brder.
009:039 Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
	Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
009:040 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
009:041 Mikas sner voro Piton, Melek och Taharea.
009:042 Ahas fdde Jaera, Jaera fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
	Simri fdde Mosa.
009:043 Mosa fdde Binea.  Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
	son var Asel.
009:044 Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
	Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Dessa voro Asels sner
010:001 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
	filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
010:002 Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
	filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
010:003 Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
	ver honom, greps han av frskrckelse fr skyttarna.
010:004 Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
	genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
	hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare ville det icke, ty
	han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv svrdet och strtade
	sig drp.
010:005 Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
	p sitt svrd och dog.

010:006 S dogo d Saul och hans tre sner; och alla som hrde till hans
	hus dogo p samma gng.
010:007 Och nr alla israeliterna i dalen frnummo att deras hr hade
	flytt, och att Saul och hans sner voro dda, vergvo de sina
	stder och flydde; sedan kommo filisterna och bosatte sig i
	dem.

010:008 Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
	funno d Saul och hans sner, dr de lgo fallna p berget
	Gilboa.
010:009 Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
	vapen och snde dem omkring i filisternas land och lto
	frkunna det glada budskapet fr sina avgudar och fr folket.
010:010 Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskl hngde
	de upp i Dagons tempel.

010:011 Men nr allt folket i Jabes i Gilead hrde allt vad filisterna
	hade gjort med Saul,
010:012 stodo de upp, alla stridbara mn, och togo Sauls och hans sners
	lik och frde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
	terebinten i Jabes och fastade s i sju dagar.

010:013 Detta blev Sauls dd, drfr att han hade begtt otrohet mot
	HERREN, i det att han icke hade hllit HERRENS ord, s ock
	drfr att han hade frgat en ande och skt svar hos en sdan.
010:014 Han hade icke skt svar hos HERREN; drfr ddade HERREN
	honom.  Och sedan verflyttade han konungadmet p David, Isais
	son.
011:001 D frsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: Vi
	ro ju ditt ktt och ben.
011:002 Redan fr lnge sedan, redan d Saul nnu var konung, var det du
	som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har HERREN,
	din Gud, sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja,
	du skall vara en furste ver mitt folk Israel.
011:003 Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
	slt David ett frbund med dem dr i Hebron, infr HERREN; och
	sedan smorde de David till konung ver Israel, i enlighet med
	HERRENS ord genom Samuel.

011:004 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det r Jebus; dr
	befunno sig jebuserna, som nnu bodde kvar i landet.
011:005 Och invnarna i Jebus sade till David: Hitin kommer du icke.
	Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad
011:006 Och David sade: Vemhelst som frst slr ihjl en jebus, han
	skall bliva hvding och anfrare.  Och Joab, Serujas son, kom
	frst ditupp och blev s hvding.
011:007 Sedan tog David sin boning i bergfstet; drfr kallade man det
	Davids stad.
011:008 Och han uppfrde befstningsverk runt omkring staden, frn Millo
	och allt omkring; och Joab terstllde det vriga av staden.
011:009 Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN Sebaot
	var med honom

011:010 Och dessa ro de frnmsta bland Davids hjltar, vilka gvo
	honom kraftig hjlp att bliva konung, de jmte hela Israel, och
	s skaffade honom konungavldet, enligt HERRENS ord angende
	Israel.
011:011 Detta r frteckningen p Davids hjltar: Jasobeam, son till en
	hakmonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
	spjut ver tre hundra som hade blivit slagna p en gng.
011:012 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
	av de tre hjltarna.
011:013 Han var med David vid Pas-Dammim, nr filisterna dr hade
	frsamlat sig till strid.  Och dr var ett kerstycke, fullt med
	korn.  Och folket flydde fr filisterna.
011:014 D stllde de sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
	slogo filisterna; och HERREN lt dem s vinna en stor seger.

011:015 En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned ver
	klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
	filister var lgrad i Refaimsdalen.
011:016 Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
	fanns i Bet-Lehem.
011:017 Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
	mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
011:018 D brto de tre sig igenom filisternas lger och hmtade vatten
	ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
	till David.  Men David ville icke dricka det, utan gt ut det
	ssom ett drickoffer t HERREN.
011:019 Han sade nmligen: Gud lte det vara fjrran ifrn mig att jag
	skulle gra detta!  Skulle jag dricka dessa mns blod, som hava
	vgat sina liv?  Ty med fara fr sina liv hava de burit det
	hit.  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de tre
	hjltarna gjort.

011:020 Absai, Joabs broder, var den frnmste av tre andra; han svngde
	en gng sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna.  Och
	han hade ett stort namn bland de tre.
011:021 Han var dubbelt mer ansedd n ngon annan i detta tretal, och
	han var deras hvitsman, men upp till de tre frsta kom han dock
	icke.
011:022 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
	segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
	och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
	lejonet i brunnen.
011:023 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s reslig: fem
	alnar lng.  Fastn egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
	en vvbom, gick han ned mot honom, vpnad allenast med sin
	stav.  Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och drpte honom
	med hans eget spjut.
011:024 Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
	stort namn bland de tre hjltarna.
011:025 Ja, han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de
	tre frsta kom han icke.  Och David satte honom till anfrare fr
	sin livvakt.

011:026 De tappra hjltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
	son, frn Bet-Lehem;
011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles;
011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
011:031 Itai, Ribais son, frn Gibea i Benjamins barns stam;
	pirgatoniten Benaja;
011:032 Hurai frn Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
011:037 Hesro frn Karmel; Naarai, Esbais son;
011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare t Joab,
	Serujas son;
011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son;
011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
	jmte honom trettio andra;
011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams sner;
011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams sner, och
	moabiten Jitma;
011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han nnu
	hll sig undan fr Saul, Kis' son; de hrde till de hjltar som
	bistodo honom under kriget.
012:002 De voro vpnade med bge och skickliga i att, bde med hger och
	med vnster hand, slunga stenar och avskjuta pilar frn
	bgen.  Av Sauls stamfrnder, benjaminiterna, kommo:
012:003 Ahieser, den frnmste, och Joas, gibeatiten Hassemaas sner;
	Jesuel och Pelet, Asmavets sner; Beraka; anatotiten Jehu;
012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjltarna, anfrare fr de
	trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
012:007 Joela och Sebadja, sner till Jeroham, av strvskaran.

012:008 Och av gaditerna avfllo ngra och gingo till David i bergfstet
	i knen, tappra mn, krigsmn skickliga att strida, rustade med
	skld och spjut; de hade en uppsyn ssom lejon och voro snabba
	ssom gaseller p bergen:
012:009 Eser, den frnmste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
012:010 Masmanna, den fjrde, Jeremia, den femte,
012:011 Attai, den sjtte, Eliel, den sjunde,
012:012 Johanan, den ttonde, Elsabad, den nionde,
012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
012:014 Dessa hrde till Gads barn och till de frnmsta i hren; den
	ringaste av dem var ensam s god som hundra, men den ypperste s
	god som tusen.
012:015 Dessa voro de som i frsta mnaden gingo ver Jordan, nr den
	var full ver alla sina brddar, och som frjagade alla dem som
	bodde i dalarna, t ster och t vster.

012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo ngra mn till David nda till
	bergfstet.
012:017 D gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
	Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist mig, s
	r mitt hjrta redo till frening med eder; men om I kommen fr
	att frrda mig t mina ovnner, fastn ingen ortt r i mina
	hnder, d m vra fders Gud se drtill och straffa det.
012:018 Men Amasai, den frnmste bland de trettio, hade blivit bekldd
	med andekraft, och han sade:

	   Dina ro vi, David,
	       och med dig st vi, du Isais son.
	   Frid vare med dig, frid,
	       och frid vare med dem som bist dig
	   ty din Gud har bisttt dig!

	Och David tog emot dem och gav dem plats bland de frnmsta i
	sin skara.

012:019 Frn Manasse gingo ngra ver till David, nr han med
	filisterna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist
	dessa; ty nr filisternas hvdingar hade rdplgat, skickade de
	bort honom, i det de sade: Det gller huvudet fr oss, om han
	gr ver till sin herre Saul.
012:020 Nr han d drog till Siklag, gingo dessa frn Manasse ver till
	honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
	Silletai, huvudmn fr de tter som tillhrde Manasse.
012:021 Dessa bistodo David mot strvskaran, ty de voro allasammans
	tappra stridsmn och blevo hvitsmn i hren.
012:022 Dag efter dag kommo nmligen allt flera till David fr att bist
	honom, s att hans lger blev vermttan stort.

012:023 Detta r de tal som angiva summorna av det vpnade krigsfolk som
	kom till David i Hebron, fr att efter HERRENS befallning flytta
	Sauls konungamakt ver p honom:
012:024 Juda barn, som buro skld och spjut, sex tusen tta hundra,
	vpnade till strid;
012:025 av Simeons barn tappra krigsmn, sju tusen ett hundra;
012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra;
012:027 drtill Jojada, fursten inom Arons slkt, och med honom tre
	tusen sju hundra;
012:028 s ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv
	hvitsmn;
012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfrnder, tre tusen (ty nnu vid den
	tiden hllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
012:030 av Efraims barn tjugu tusen tta hundra, tappra stridsmn,
	namnkunniga mn i sina familjer;
012:031 av ena hlften av Manasse stam aderton tusen namngivna mn, som
	kommo fr att gra David till konung;
012:032 av Isaskars barn kommo mn som vl frstodo tidstecknen och
	insgo vad Israel borde gra, tv hundra huvudmn, drtill alla
	deras stamfrnder under deras befl;
012:033 av Sebulon stridbara mn, rustade till krig med alla slags
	vapen, femtio tusen, som samlades endrktigt;
012:034 av Naftali ett tusen hvitsmn, och med dem trettiosju tusen,
	vpnade med skld och spjut;
012:035 av daniterna krigsrustade mn, tjugutta tusen sex hundra;
012:036 av Aser stridbara mn, rustade till krig, fyrtio tusen;
012:037 och frn andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
	hlften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, vpnade med
	alla slags vapen som brukas vid krigfring.
012:038 Alla dessa krigsmn, ordnade till strid, kommo i sina hjrtans
	hngivenhet till Hebron fr att gra David till konung ver hela
	Israel.  Ocks hela det vriga Israel var enigt i att gra David
	till konung.
012:039 Och de voro dr hos David i tre dagar och to och drucko, ty
	deras brder hade frsett dem med livsmedel.
012:040 De som bodde nrmast dem, nda upp till Isaskar, Sebulon och
	Naftali, tillfrde dem ock p snor, kameler, mulsnor och oxar
	livsmedel i myckenhet till fda: mjl, fikonkakor och
	russinkakor, vin och olja, fkreatur och smboskap; ty gldje
	rdde i Israel.
013:001 Och David rdfrde sig med ver- och underhvitsmnnen, med alla
	furstarna.
013:002 Sedan sade David till Israels hela frsamling: Om I s finnen
	fr gott, och om detta r frn HERREN, vr Gud, s lt oss snda
	bud t alla hll till vra vriga brder i alla Israels
	landsndar, och drjmte till prsterna och leviterna i de
	stder kring vilka de hava sina utmarker, att de m frsamla sig
	till oss;
013:003 och lt oss flytta vr Guds ark till oss, ty i Sauls tid frgade
	vi icke efter den.
013:004 Och hela frsamlingen svarade att man skulle gra s, ty
	frslaget behagade hela folket.
013:005 S frsamlade d David hela Israel, frn Sihor i Egypten nda
	dit dr vgen gr till Hamat, fr att hmta Guds ark frn
	Kirjat-Jearim.
013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det r
	Kirjat-Jearim, som hr till Juda, fr att drifrn fra upp
	Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p keruberna, och efter
	vilken den hade ftt sitt namn.
013:007 Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
	Abinadabs hus; och Ussa och Ajo krde vagnen.
013:008 Och David och hela Israel frjdade sig infr Gud av all makt,
	med snger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
	trumpeter.
013:009 Men nr de kommo till Kidonslogen, rckte Ussa ut sin hand fr
	att fatta I arken, ty oxarna snavade.
013:010 D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och drfr att han hade
	rckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s att han fll ned
	dd dr infr Gud.
013:011 Men det gick David hrt till sinnes att HERREN s <sprr>hade
	brutit ned Ussa</sprr>; och han kallade det stllet
	<sprr>Peres-Ussa</sprr>, ssom det heter nnu i dag.
013:012 Och David betogs av sdan fruktan fr Gud p den dagen, att han
	sade: Huru skulle jag tras lta fra Guds ark till mig?
013:013 Drfr lt David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
	utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, dr den stod i sitt
	eget hus, i tre mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edoms hus
	och allt vad som hrde honom till.

014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
	cedertr, drjmte ock murare och timmermn, fr att de skulle
	bygga honom ett hus.
014:002 Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
	Israel; ty han hade ltit hans rike bliva vermttan upphjt,
	fr sitt folk Israels skull.
014:003 Och David tog sig nnu flera hustrur i Jerusalem, och David
	fdde nnu flera sner och dttrar.
014:004 Dessa ro namnen p de sner som han fick i Jerusalem: Sammua,
	Sobab, Natan, Salomo,
014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet,
014:006 Noga, Nefeg, Jafia,
014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.

014:008 Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
	konung ver hela Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
	David.  Nr David hrde detta, drog han ut mot dem.
014:009 D nu filisterna hade fallit in i Refaimsdalen och dr fretogo
	plundringstg,
014:010 frgade David Gud: Skall jag draga upp mot filisterna?  Vill du
	d giva dem i min hand?  HERREN svarade honom: Drag upp; jag
	vill giva dem i din hand.
014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D
	sade David: Gud <sprr>har brutit ned</sprr> mina fiender
	genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned. Drav fick
	det stllet namnet <sprr>Baal-Perasim</sprr>.
014:012 De lmnade dr efter sig sina gudar; och David befallde att
	dessa skulle brnnas upp i eld.
014:013 Men filisterna fretogo nnu en gng plundringstg i dalen.
014:014 Nr David d ter frgade Gud, svarade Gud honom: Du skall icke
	draga upp efter dem; du m kringg dem p en omvg, s att du
	kommer ver dem frn det hll dr bakatrden st.
014:015 S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar, drag
	d ut till strid, ty d har Gud dragit ut framfr dig till att
	sl filisternas hr.
014:016 David gjorde ssom Gud hade bjudit honom; och de slogo
	filisternas hr och frfljde dem frn Gibeon nda till Geser.
014:017 Och ryktet om David gick ut i alla lnder, och HERREN lt
	fruktan fr honom komma ver alla folk.

015:001 Och han uppfrde t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
	plats t Guds ark och slog upp ett tlt t den.
015:002 Drvid befallde David: Inga andra n leviterna m bra Guds
	ark; ty dem har HERREN utvalt till att bra Guds ark och till
	att gra tjnst infr honom fr evrdlig tid.
015:003 Och David frsamlade hela Israel till Jerusalem fr att hmta
	HERRENS ark upp till den plats som han hade berett t den.
015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
015:005 av Kehats barn: Uriel, deras verste, och hans brder, ett
	hundra tjugu;
015:006 av Meraris barn: Asaja, deras verste, och hans brder, tv
	hundra tjugu;
015:007 av Gersoms barn: Joel, deras verste, och hans brder, ett
	hundra trettio;
015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras verste, och hans brder, tv
	hundra;
015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras verste, och hans brder, ttio;
015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras verste, och hans brder, ett
	hundra tolv.

015:011 Och David kallade till sig prsterna Sadok och Ebjatar jmte
	leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
015:012 Och han sade till dem: I ren huvudmn fr leviternas familjer.
	Helgen eder tillika med edra brder, och hmten s HERRENS,
	Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett t
	den.
015:013 Ty drfr att I frra gngen icke voren tillstdes var det som
	HERREN, vr Gud, brt ned en av oss, till straff fr att vi icke
	skte honom s, som tillbrligt var.
015:014 D helgade prsterna och leviterna sig till att hmta upp
	HERRENS, Israels Guds, ark.
015:015 Och ssom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
	Levi barn Guds ark med stnger, som vilade p deras axlar.

015:016 Och David sade till de versta bland leviterna att de skulle
	frordna sina brder sngarna till tjnstgring med
	musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
	lta ljuda, under det att de hjde gldjesngen.
015:017 Leviterna frordnade d Heman, Joels son, och av hans brder
	Asaf, Berekjas son, och av dessas brder, Meraris barn, Etan,
	Kusajas son,
015:018 och jmte dem deras brder av andra ordningen Sakarja, Ben,
	Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
	Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
	drrvaktarna.
015:019 Och sngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl kopparcymbaler.
015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
	Benaja skulle spela p psaltare, till Alamt.
015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
	skulle leda sngen med harpor, till Seminit.
015:022 Kenanja, leviternas anfrare, nr de buro, skulle undervisa i
	att bra, ty han var kunnig i sdant.
015:023 Berekja och Elkana skulle vara drrvaktare vid arken.
015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
	prsterna, skulle blsa i trumpeter framfr Guds ark.  Slutligen
	skulle Obed-Edom och Jehia vara drrvaktare vid arken.
015:025 S gingo d David och de ldste i Israel och verhvitsmnnen
	stad fr att hmta HERRENS frbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
	under jubel.
015:026 Och d Gud skyddade leviterna som buro HERRENS frbundsark,
	offrade man sju tjurar och sju vdurar.
015:027 Drvid var David kldd i en kpa av fint linne; s voro ock alla
	leviterna som buro arken, s ock sngarna och Kenanja, som
	anfrde sngarna, nr de buro.  Och drjmte bar David en
	linne-efod.
015:028 Och hela Israel hmtade upp HERRENS frbundsark under jubel och
	basuners ljud; och man blste i trumpeter och slog cymbaler och
	lt psaltare och harpor ljuda.

015:029 Nr d HERRENS frbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
	Sauls dotter, ut genom fnstret, och d hon sg konung David
	dansa och gra sig glad, fick hon frakt fr honom i sitt
	hjrta.
016:001 Sedan de hade frt Guds ark ditin, stllde de den i tltet som
	David hade slagit upp t den, och framburo drefter brnnoffer
	och tackoffer infr Guds ansikte.
016:002 Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret, vlsignade han
	folket i HERRENS namn.
016:003 Och t var och en av alla israeliterna, bde man och kvinna, gav
	han en kaka brd, ett stycke ktt och en druvkaka.

016:004 Och han frordnade vissa leviter till att gra tjnst infr
	HERRENS ark, fr att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
	Israels Gud:
016:005 Asaf ssom anfrare, nst efter honom Sakarja, och vidare
	Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
	och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl
	cymbaler.
016:006 Men prsterna Benaja och Jahasiel skulle bestndigt st med sina
	trumpeter framfr Guds frbundsark.
016:007 P den dagen var det som David frst faststllde den ordningen
	att man genom Asaf och hans brder skulle tacka HERREN p detta
	stt:

016:008   Tacken HERREN,
	       kallen hans namn,
	   gren hans grningar kunniga bland folken.
016:009   Sjungen till hans ra,
	       lovsgen honom,
	   talen om alla hans under.
016:010   Bermmen eder av hans heliga namn;
	   gldje sig av hjrtat
	       de som ska HERREN.

016:011   Frgen efter HERREN och hans makt,
	   sken hans ansikte bestndigt.
016:012   Tnken p de underbara verk som han har gjort,
	   p hans under och hans muns domar,
016:013   I Israels, hans tjnares, sd,
	   I Jakobs barn, hans utvalda.

016:014   Han r HERREN, vr Gud;
	   ver hela jorden g hans domar.
016:015   Tnken evinnerligen p hans frbund,
	   intill tusen slkten p vad han har stadgat,
016:016   p det frbund han slt med Abraham
	   och p hans ed till Isak.

016:017   Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
	   fr Israel till ett evigt frbund;
016:018   han sade: 't dig vill jag giva Kanaans land,
	   det skall bliva eder arvedels lott.'
016:019   D voren I nnu en liten hop,
	   I voren ringa och frmlingar drinne.

016:020   Och de vandrade stad ifrn folk till folk
	   ifrn ett rike bort till ett annat.
016:021   Han tillstadde ingen att gra dem skada,
	   han straffade konungar fr deras skull:
016:022   'Kommen icke vid mina smorda,
	   och gren ej mina profeter ngot ont.'

016:023   Sjungen till HERRENS ra,
	       alla lnder,
	   bden gldje var dag,
	       frkunnen hans frlsning.
016:024   Frtljen bland hedningarna hans ra,
	   bland alla folk hans under.

016:025   Ty stor r HERREN
	       och hgt lovad,
	   och fruktansvrd r han
	       mer n alla gudar.
016:026   Ty folkens alla gudar ro avgudar,
	   men HERREN r den som har gjort himmelen.
016:027   Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
	   makt och frjd i hans boning.

016:028   Given t HERREN,
	       I folkens slkter,
	   given t HERREN
	       ra och makt;
016:029   given t HERREN
	       hans namns ra,
	   bren fram sknker
	       och kommen infr hans ansikte,
	   tillbedjen HERREN
	       i helig skrud.
016:030   Bven fr hans ansikte,
	       alla lnder;
	   se, jordkretsen str fast
	       och vacklar icke.

016:031   Himmelen vare glad,
	       och jorden frjde sig,
	   och bland hedningarna sge man:
	   'HERREN r nu konung!'
016:032   Havet bruse
	       och allt vad dri r,
	   marken gldje sig
	       och allt som r drp;
016:033   ja, d juble
	       skogens trd
	   infr HERREN, ty han kommer
	       fr att dma jorden.

016:034   Tacken HERREN, ty han r god,
	   ty hans nd varar evinnerligen,
016:035   och sgen: 'Frls oss, du vr frlsnings Gud,
	   frsamla oss och rdda oss frn hedningarna,
	   s att vi f prisa ditt heliga namn
	   och bermma oss av ditt lov.'

016:036 Lovad vare HERREN, Israels Gud,
	frn evighet till evighet!

	Och allt folket sade: Amen, och lovade HERREN.

016:037 Och han gav dr, infr HERRENS frbundsark, t Asaf och hans
	brder uppdraget att bestndigt gra tjnst infr arken, var dag
	med de fr den dagen bestmda sysslorna.
016:038 Men Obed-Edom och deras brder voro sextiotta; och Obed-Edom,
	Jedituns son, och Hosa gjorde han till drrvaktare.
016:039 Och prsten Sadok och hans brder, prsterna, anstllde han
	infr HERRENS tabernakel, p offerhjden i Gibeon,
016:040 fr att de bestndigt skulle offra t HERREN brnnoffer p
	brnnoffersaltaret, morgon och afton, och gra allt vad som var
	freskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit t Israel;
016:041 och jmte dem Heman och Jedutun och de vriga namngivna utvalda,
	p det att de skulle tacka HERREN, drfr att hans nd varar
	evinnerligen.
016:042 Och hos dessa, nmligen Heman och Jedutun, frvarades trumpeter
	och cymbaler t dem som skulle spela, s ock andra instrumenter
	som hrde till gudstjnsten.  Och Jedutuns sner gjorde han till
	drrvaktare.
016:043 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
	vnde om fr att hlsa sitt husfolk.
017:001 D nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: Se,
	jag bor i ett hus av cedertr, under det att HERRENS frbundsark
	str under ett tlt.
017:002 Natan sade till David: Gr allt vad du har i sinnet; ty Gud r
	med dig.
017:003 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
017:004 G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Icke du
	skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
017:005 Jag har ju icke bott i ngot hus, frn den dag d jag frde
	Israel hitupp nda till denna dag, utan jag har flyttat ifrn
	tlt till tlt, ifrn tabernakel till tabernakel.
017:006 Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
	Israel, talat och sagt s till ngon enda av Israels domare, som
	jag har frordnat till herde fr mitt folk: 'Varfr haven I icke
	byggt mig ett hus av cedertr?'
017:007 Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
	Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
	dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
017:008 Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
	dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, sdant som
	de strstes namn p jorden.
017:009 Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
	s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva oroat.
	Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frda det, ssom fordom
	skedde,
017:010 och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
	domare ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
	fiender.  S frkunnar jag nu fr dig att HERREN skall bygga ett
	hus t dig.
017:011 Ty det skall ske, att nr din tid r ute och du gr till dina
	fder skall jag efter dig upphja din son, en av dina
	avkomlingar; och jag skall befsta hans konungamakt.
017:012 Han skall bygga ett hus t mig, och jag skall befsta hans tron
	fr evig tid.
017:013 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
	nd skall jag icke lta vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
	ifrn din fretrdare.
017:014 Jag skall hlla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike fr
	evig tid, och hans tron skall vara befst fr evig tid.

017:015 Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
	talade nu Natan till David.
017:016 D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
	och sade: Vem r jag, HERRE Gud, och vad r mitt hus, eftersom
	du har ltit mig komma hrtill?
017:017 Och detta har likvl synts dig vara fr litet, o Gud; du har
	talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt fram i
	tiden.  Ja, du har sett till mig p mnniskostt, for att upphja
	mig, HERRE Gud.
017:018 Vad skall nu David vidare sga till dig om den ra du har
	bevisat din tjnare?  Du knner ju din tjnare.
017:019 HERRE, fr din tjnares skull och efter ditt hjrta har du gjort
	allt detta stora och frkunnat alla dessa stora ting.
017:020 HERRE, ingen r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
	allt vad vi hava hrt med vra ron.
017:021 Och var finnes p jorden ngot enda folk som r likt ditt folk
	Israel, vilket Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig till
	ett folk -- fr att s gra dig ett stort och fruktansvrt namn,
	i det att du frjagade hedningarna fr ditt folk, det som du
	hade frlossat ifrn Egypten?
017:022 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk t dig fr evig
	tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
017:023 S m nu, HERRE, vad du har talat om din tjnare och om hans hus
	bliva fast fr evig tid; gr ssom du har talat.
017:024 D skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s
	att man skall sga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, r Gud ver
	Israel.'  Och s skall din tjnare Davids hus best infr dig.
017:025 Ty du, min Gud, har uppenbarat fr din tjnare att du skall
	bygga honom ett hus; drfr har din tjnare dristat att bedja
	infr dig.
017:026 Och nu, HERRE, du r Gud; och d du har lovat din tjnare detta
	goda,
017:027 s m du nu ock vrdigas vlsigna din tjnares hus, s att det
	frbliver evinnerligen infr dig.  Ty vad du, HERRE, vlsignar,
	det r vlsignat evinnerligen.
018:001 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
	tog han Gat med underlydande orter ur filisternas hand.
018:002 Han slog ock moabiterna; s blevo moabiterna David underdniga
	och frde till honom sknker.
018:003 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, nr
	denne hade dragit stad fr att befsta sitt vlde vid floden
	Frat.
018:004 Och David tog ifrn honom ett tusen vagnar och tog till fnga
	sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt
	avskra fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra
	hstar, som han skonade.

018:005 Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
	Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
	av dem.
018:006 Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus; och
	aramerna blevo David underdniga och frde till honom
	sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
018:007 Och David tog de gyllene skldar som Hadaresers tjnare hade
	burit och frde dem till Jerusalem.
018:008 Och frn Hadaresers stder Tibhat och Kun tog David koppar i
	stor myckenhet; drav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
	och kopparkrlen.

018:009 D nu Tou, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
	Hadaresers, konungens i Soba, hela hr,
018:010 snde han sin son Hadoram till konung David fr att hlsa honom
	och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
	Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
	fiende.  Han snde ock alla slags krl av guld, silver och
	koppar.
018:011 Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
	gjort med det silver och guld han hade hemfrt frn alla andra
	folk: frn edomerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
	amalekiterna.

018:012 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edomerna i Saltdalen,
	aderton tusen man,
018:013 insatte han fogdar i Edom; och alla edomer blevo David
	underdniga.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog
	fram.

018:014 David regerade nu ver hela Israel; och han skipade lag och rtt
	t allt sitt folk.
018:015 Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat,
	Ahiluds son, var kansler.
018:016 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro prster,
	och Sausa var sekreterare.
018:017 Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
	peleterna; men Davids sner voro de frnmste vid konungens
	sida.
019:001 En tid hrefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
	blev konung efter honom.
019:002 D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
	eftersom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David skickade
	sndebud fr att trsta honom i hans sorg efter fadern.  Nr s
	Davids tjnare kommo till Ammons barns land, till Hanun, fr att
	trsta honom,
019:003 sade Ammons barns furstar till Hanun: Menar du att David drmed
	att han snder trstare till dig vill visa dig att han rar din
	fader?  Nej, fr att underska och frdrva och bespeja landet
	hava hans tjnare kommit till dig.
019:004 D tog Hanun Davids tjnare och lt raka dem och skra av deras
	klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt dem s g.
019:005 Och man kom och berttade fr David vad som hade hnt mnnen; d
	snde han bud emot dem, ty mnnen voro ju mycket vanrade.  Och
	konungen lt sga: Stannen i Jeriko, till dess edert skgg
	hinner vxa ut, och kommen s tillbaka.

019:006 D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
	David, snde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver fr
	att leja sig vagnar och ryttare frn Aram-Naharaim, frn
	Aram-Maaka och frn Soba.
019:007 De lejde sig trettiotv tusen vagnar, vensom hjlp av konungen
	i Maaka med hans folk; dessa kommo och lgrade sig framfr
	Medeba.  Ammons barn frsamlade sig ock frn sina stder och
	kommo fr att strida.
019:008 Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
	tappraste krigarna.
019:009 Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid vid
	ingngen till staden; men de konungar som hade kommit dit
	stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
019:010 D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
	sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
	stllde sedan upp sig mot aramerna.
019:011 Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai, och
	dessa fingo stlla upp sig mot Ammons barn.
019:012 Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
	komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
	s vill jag hjlpa dig.
019:013 Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
	folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
	tckes.
019:014 Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
	aramerna, och de flydde fr honom.
019:015 Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
	fr hans broder Absai och begvo sig in i staden.  D begav sig
	Joab till Jerusalem.

019:016 D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
	snde de bud att de aramer som bodde p andra sidan floden
	skulle rycka ut, anfrda av Sofak, Hadaresers hrhvitsman.
019:017 Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
	och gick ver Jordan, och d han kom fram till dem, stllde han
	upp sig i slagordning mot dem; och nr David hade stllt upp sig
	till strid mot aramerna, gvo dessa sig i strid med honom.
019:018 Men aramerna flydde undan fr Israel, och David drpte av
	aramerna manskapet p sju tusen vagnar, s ock fyrtio tusen man
	fotfolk; hrhvitsmannen Sofak ddade han ock.
019:019 D, allts Hadaresers tjnare sgo att de hade blivit slagna av
	israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
	underdniga.  Efter detta ville aramerna icke vidare hjlpa
	Ammons barn.
020:001 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
	tgade Joab ut med krigshren och hrjade Ammons barns land, och
	kom s och belgrade Rabba, medan David stannade kvar i
	Jerusalem.  Och Joab intog Rabba och frstrde det.
020:002 Och David tog deras konungs krona frn hans huvud, den befanns
	vga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes
	nu p Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
	myckenhet.
020:003 Och folket drinne frde han ut och sndersargade dem med sgar
	och trskvagnar av jrn och med bilor.  S gjorde David mot
	Ammons barns alla stder.  Sedan vnde David med allt folket
	tillbaka till Jerusalem.

020:004 Drefter uppstod en strid med filisterna vid Geser; husatiten
	Sibbekai slog d ned Sippai, en av rafaernas avkomlingar; s
	blevo de kuvade.

020:005 ter stod en strid med filisterna; Elhanan, Jaurs son, slog d
	ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
	liknade en vvbom.

020:006 ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
	fingrar och sex tr, tillsammans tjugufyra; han var ock en
	avkomling av rafaerna.
020:007 Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
	Simea, Davids broder.

020:008 Dessa voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
	Davids och hans tjnares hand.
021:001 Men Satan trdde upp mot Israel och uppeggade David till att
	rkna Israel.
021:002 D sade David till Joab och till folkets andra hvitsman: Gn
	stad och rknen Israel, frn Beer-Seba nda till Dan, och given
	mig besked drom, s att jag fr veta huru mnga de ro.
021:003 Joab svarade: M HERREN n vidare frka sitt folk hundrafalt.
	ro de d icke, min herre konung, allasammans min herres
	tjnare?  Varfr begr d min herre sdant?  Varfr skulle man
	drmed draga skuld ver Israel?
021:004 Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab.  Allts
	drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s hem igen
	till Jerusalem.

021:005 Och Joab uppgav fr David vilken slutsumma folkrkningen
	utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
	svrdbevpnade mn, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
	svrdbevpnade man.
021:006 Men Levi och Benjamin hade han icke rknat jmte de andra, ty
	konungens befallning var en styggelse fr Joab.

021:007 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemskte Israel.
021:008 D sade David till Gud: Jag har syndat storligen dri att jag
	har gjort detta; men tillgiv nu din tjnares missgrning, ty jag
	har handlat mycket draktigt.
021:009 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
021:010 G och tala till David och sg: S sger HERREN: Tre ting
	lgger jag fram fr dig; vlj bland dem ut t dig ett som du
	vill att jag skall gra dig.
021:011 D gick Gad in till David och sade till honom: S sger HERREN:
021:012 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnd i tre r, eller
	frdelse i tre mnader genom dina ovnners anfall, utan att du
	kan undkomma dina fienders svrd, eller HERRENS svrd och pest i
	landet under tre dagar, i det att HERRENS ngel sprider frdrv
	inom hela Israels omrde.  Eftersinna nu vilket svar jag skall
	giva honom som har snt mig.
021:013 David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt mig d falla i
	HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r mycket stor; i
	mnniskohand vill jag icke falla.
021:014 S lt d HERREN pest komma i Israel, s att sjuttio tusen mn
	av Israel fllo.
021:015 Och Gud snde en ngel mot Jerusalem till att frdrva det.  Men
	nr denne hll p att frdrva, sg HERREN drtill och ngrade
	det onda, s att han sade till ngeln, Frdrvaren: Det r
	nog; drag nu din hand tillbaka.  Och HERRENS ngel stod d vid
	jebusen Ornans trskplats.
021:016 Nr nu David lyfte upp sina gon och fick se HERRENS ngel
	stende mellan jorden och himmelen med ett blottat svrd i sin
	hand, utrckt ver Jerusalem, d fllo han och de ldste, hljda
	i sorgdrkt, ned p sina ansikten.
021:017 Och David sade till Gud: Det var ju jag som befallde att folket
	skulle rknas.  Det r d jag som har syndat och gjort vad ont
	r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  HERRE, min Gud, m
	din hand vnda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
	folk, s att det bliver hemskt.

021:018 Men HERRENS ngel befallde Gad att sga till David att David
	skulle g stad och resa ett altare t HERREN p jebusen Ornans
	trskplats.
021:019 Och David gick stad p grund av det ord som Gad hade talat i
	HERRENS namn.
021:020 D Ornan nu vnde sig om, fick han se ngeln; och hans fyra
	sner som voro med honom, gmde sig.  Men Ornan hll p att
	trska vete.
021:021 Och David kom till Ornan; nr d Ornan sg upp och fick se
	David, gick han fram ifrn trskplatsen och fll ned till jorden
	p sitt ansikte fr David.
021:022 Och David sade till Ornan: Giv mig den plats dr du trskar din
	sd, s att jag dr kan bygga ett altare t HERREN; giv mig den
	fr full betalning; och m s hemskelsen upphra bland folket.
021:023 D sade Ornan till David: Tag den, och m sedan min herre
	konungen gra vad honom tckes.  Se, hr giver jag dig
	fkreaturen till brnnoffer och trskvagnarna till ved och vetet
	till spisoffer; alltsammans giver jag.
021:024 Men konung David svarade Ornan: Nej, jag vill kpa det fr full
	betalning; ty jag vill icke taga t HERREN det som r ditt, och
	offra brnnoffer som jag har ftt fr intet.
021:025 Och David gav t Ornan fr platsen sex hundra siklar guld, i
	full vikt.
021:026 Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
	och tackoffer.  Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
	eld frn himmelen p brnnoffersaltaret.
021:027 Och p HERRENS befallning stack ngeln sitt svrd tillbaka i
	skidan.

021:028 D, nr David frnam att HERREN hade bnhrt honom p jebusen
	Ornans trskplats, offrade han dr.
021:029 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade ltit gra i knen, stod
	jmte brnnoffersaltaret, vid den tiden p offerhjden i Gibeon.
021:030 Dock vgade David icke komma infr Guds ansikte fr att ska
	honom; s frskrckt var han fr HERRENS ngels svrd.

022:001 Och David sade: Hr skall HERREN Guds hus st, och hr altaret
	fr Israels brnnoffer.

022:002 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de frmlingar
	som funnos i Israels land; och han anstllde hantverkare, som
	skulle hugga ut stenar fr att drmed bygga Guds hus.
022:003 Och David anskaffade jrn i myckenhet till spikar p drrarna i
	portarna och till krampor, s ock koppar i sdan myckenhet att
	den icke kunde vgas,
022:004 och cederbjlkar i otalig mngd; ty sidonierna och tyrierna
	frde cedertr i myckenhet till David.
022:005 David tnkte nmligen: Min son Salomo r ung och spd, men
	huset som skall byggas t HERREN mste gras vermttan stort,
	s att det bliver namnkunnigt och prisat i alla lnder; jag vill
	drfr skaffa frrd t honom.  S skaffade David frrd i
	myckenhet fre sin dd.

022:006 Och han kallade till sig sin son Salomo och bjd honom att bygga
	ett hus t HERREN, Israels Gud.
022:007 Och David sade till sin son Salomo: Jag hade sjlv i sinnet att
	bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn.
022:008 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
	myckenhet och frt stora krig; du skall icke bygga ett hus t
	mitt namn, eftersom du har utgjutit s mycket blod p jorden, i
	min syn.
022:009 Men se, t dig skall fdas en son; han skall bliva en fridsll
	man, och jag skall lta honom f fred med alla sina fiender runt
	omkring; ty <sprr>Salomo</sprr> skall han heta, och
	<sprr>frid</sprr> och ro skall jag lta vila ver Israel i
	hans dagar.
022:010 Han skall bygga ett hus t mitt namn; han skall vara min son,
	och jag skall vara hans fader.  Och jag skall befsta hans
	konungatron ver Israel fr evig tid.
022:011 S vare nu HERREN med dig, min son; m du bliva lyckosam och f
	bygga HERRENS, din Guds, hus, ssom han har lovat om dig.
022:012 M HERREN allenast giva dig klokhet och frstnd, nr han stter
	dig till hrskare ver Israel, och frhjlpa dig till att hlla
	HERRENS, din Guds, lag.
022:013 D skall du bliva lyckosam, om du hller och gr efter de
	stadgar och rtter som HERREN har bjudit Mose att lgga
	Israel.  Var frimodig och ofrfrad; frukta icke och var icke
	frsagd.
022:014 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
	ett hundra tusen talenter guld och tusen gnger tusen talenter
	silver, drtill av koppar och jrn mer n som kan vgas, ty s
	mycket r det; trvirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
	m du sjlv anskaffa.
022:015 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
	timmermn, och drtill allahanda folk som r kunnigt i allt
	slags annat arbete.
022:016 P guldet, silvret, kopparen och jrnet kan ingen rkning
	hllas.  Upp d och g till verket; och vare HERREN med dig!

022:017 Drefter bjd David alla Israels furstar att de skulle
	understdja hans son Salomo; han sade:
022:018 HERREN, eder Gud, r ju med eder och har ltit eder f ro p
	alla sidor; ty han har givit landets frra inbyggare i min hand,
	och landet har blivit HERREN och hans folk underdnigt.
022:019 S vnden nu edert hjrta och eder sjl till att ska HERREN,
	eder Gud; och stn upp och byggen HERREN Guds helgedom, s att
	man kan fra HERRENS frbundsark och vad annat som hr till Guds
	helgedom in i det hus som skall byggas t HERRENS namn.

023:001 Och nr David blev gammal och levnadsmtt, gjorde han sin son
	Salomo till konung ver Israel.

023:002 Och han frsamlade alla Israels furstar, s ock prsterna och
	leviterna.
023:003 Och leviterna blevo rknade, de nmligen som voro trettio r
	gamla eller drutver; och deras antal, antalet av alla personer
	av mankn, utgjorde trettiotta tusen.
023:004 Av dessa, sade han, skola tjugufyra tusen frest sysslorna
	vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmn och domare;
023:005 fyra tusen skola vara drrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
	HERREN till de instrumenter som jag har ltit gra fr
	lovsngen.
023:006 Och David delade dem i avdelningar efter Levis sner, Gerson
	Kehat och Merari.

023:007 Till gersoniterna hrde Laedan och Simei.
023:008 Laedans sner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
	tillsammans tre.
023:009 Simeis sner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
	tre.  Dessa voro huvudmn fr Laedans familjer.
023:010 Och Simeis sner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria.  Dessa voro
	Simeis sner, tillsammans fyra.
023:011 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre.  Men Jeus och
	Beria hade icke mnga barn; drfr fingo de utgra allenast en
	familj, en ordning.

023:012 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
	fyra.
023:013 Amrams sner voro Aron och Mose.  Och Aron blev jmte sina sner
	fr evrdlig tid avskild till att helgas ssom hghelig, till
	att fr evrdlig tid antnda rkelse infr HERREN och gra tjnst
	infr honom och vlsigna i hans namn.
023:014 Men gudsmannen Moses sner rknades till Levi stam.
023:015 Moses sner voro Gersom och Elieser.
023:016 Gersoms sner voro Sebuel, huvudmannen.
023:017 Och Eliesers sner voro Rehabja, huvudmannen.  Elieser hade inga
	andra sner; men Rehabjas sner voro vermttan talrika.
023:018 Jishars sner voro Selomit, huvudmannen.
023:019 Hebrons sner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
	Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjrde.
023:020 Ussiels sner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.

023:021 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Mahelis sner voro Eleasar
	och Kis.
023:022 Nr Eleasar dog, lmnade han inga sner efter sig, utan allenast
	dttrar; men Kis' sner, deras frnder, togo dessa till hustrur.
023:023 Musis sner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

023:024 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmnnen fr
	familjerna, s mnga av dem som inmnstrades, vart namn rknat
	srskilt, var person fr sig, de som kunde frrtta sysslor vid
	tjnstgringen i HERRENS hus, nmligen de som voro tjugu r
	gamla eller drutver.
023:025 Ty David sade: HERREN, Israels Gud, har ltit sitt folk komma
	till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
023:026 drfr behva icke heller leviterna mer bra tabernaklet och
	alla redskap till tjnstgringen drvid.
023:027 (Enligt berttelsen om Davids sista tid rknades nmligen av
	Levi barn de som voro tjugu r gamla eller drutver.)
023:028 De fingo i stllet sin plats vid Arons sners sida fr
	tjnstgringen i HERRENS hus, i vad som rrde frgrdarna och
	kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
	tjnstgringen i Guds hus,
023:029 vare sig det gllde skdebrden eller det fina mjlet till
	spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pltarna eller det
	hopkndade mjlet, eller ngot mtt och ml,
023:030 eller att var morgon gra tjnst genom att tacka och lova
	HERREN, och likaledes var afton,
023:031 eller att offra alla brnnoffer t HERREN p sabbaterna, vid
	nymnaderna och vid hgtiderna, till bestmt antal och ssom det
	var freskrivet fr dem, bestndigt, infr HERRENS ansikte.
023:032 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
	uppenbarelsetltet och vid det heliga, vad Arons sner, deras
	brder, hade att iakttaga vid tjnstgringen i HERRENS hus.
024:001 Och Arons sner hade fljande avdelningar: Arons sner voro
	Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
024:002 Men Nadab och Abihu dogo fre sin fader; och de hade inga
	sner.  S blevo allenast Eleasar och Itamar prster.
024:003 Och David jmte Sadok, av Eleasars sner, och Ahimelek, av
	Itamars sner, indelade dem och bestmde den ordning i vilken de
	skulle gra tjnst.
024:004 D nu Eleasars sner befunnos hava flera huvudmn n Itamars
	sner, indelade man dem s, att Eleasars sner fingo sexton
	huvudmn fr sina familjer och Itamars sner tta huvudmn fr
	sina familjer.
024:005 Man indelade dem genom lottkastning, de frra svl som de
	senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos bde av
	Eleasars sner och av Itamars sner.
024:006 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
	upp dem i nrvaro av konungen, furstarna och prsten Sadok och
	Ahimelek, Ebjatars son, och i nrvaro av huvudmnnen fr
	prsternas och leviternas familjer.  Lotterna drogos skiftevis
	fr Eleasars och fr Itamars familjer.
024:007 Den frsta lotten fll ut fr Jojarib, den andra fr Jedaja,
024:008 den tredje fr Harim, den fjrde fr Seorim,
024:009 den femte fr Malkia, den sjtte fr Mijamin,
024:010 den sjunde fr Hackos, den ttonde fr Abia,
024:011 den nionde fr Jesua, den tionde fr Sekanja,
024:012 den elfte fr Eljasib, den tolfte fr Jakim,
024:013 den trettonde fr Huppa, den fjortonde fr Jesebab,
024:014 den femtonde fr Bilga, den sextonde fr Immer,
024:015 den sjuttonde fr Hesir, den adertonde fr Happisses,
024:016 den nittonde fr Petaja, den tjugonde fr Hesekiel,
024:017 den tjugufrsta fr Jakin, den tjuguandra fr Gamul,
024:018 den tjugutredje for Delaja, den tjugufjrde fr Maasja.
024:019 Detta blev den ordning i vilken de skulle gra tjnst, nr de
	gingo in i HERRENS hus, ssom det var freskrivet fr dem genom
	deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
	bjudit honom.

024:020 Vad angr de vriga Levi barn, s hrde till Amrams barn Subael,
	till Subaels barn Jedeja,
024:021 till Rehabja, det r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
024:022 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
024:023 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
	tredje, och Jekameam, den fjrde.
024:024 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hrde Samur.
024:025 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hrde Sakarja.
024:026 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos sner.
024:027 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
	och Ibri.
024:028 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga sner.
024:029 Till Kis, det r Kis' barn, hrde Jerameel.
024:030 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot.  Dessa voro
	leviternas barn, efter deras familjer.
024:031 Ocks dessa kastade lott likasvl som deras brder, Arons
	sner, i nrvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och
	huvudmnnen fr prsternas och leviternas familjer, huvudmnnen
	fr familjerna likasvl som deras yngsta brder.
025:001 Och David jmte hrhvitsmnnen avskilde till tjnstgring
	Asafs, Hemans och Jedutuns sner, som hade profetisk anda till
	att spela p harpor, psaltare och cymbaler.  Och detta r
	frteckningen p dem, p de mn som fingo denna tjnstgring
	till liggande.
025:002 Av Asafs sner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs sner,
	under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
	under konungens ledning.
025:003 Av Jedutun: Jedutuns sner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
	Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
	fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och
	lovsnger till HERREN.
025:004 Av Heman: Hemans sner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
	Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
	Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
025:005 Alla dessa voro sner till Heman, som var konungens siare,
	enligt det lfte Gud hade givit, att han ville upphja hans
	horn; drfr gav Gud Heman fjorton sner och tre dttrar.

025:006 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, nr de
	utfrde sngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
	och s gjorde tjnst i Guds hus; de stodo under konungens,
	Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

025:007 Och antalet av dem jmte deras brder, av dem som hade blivit
	undervisade i sngen till HERREN ra, alla de dri kunniga,
	utgjorde tv hundra ttiotta.

025:008 Och de kastade lott om tjnstgringen, alla, den minste
	likasvl som den strste, den kunnige jmte lrjungen.
025:009 Den frsta lotten kom ut fr Asaf och fll p Josef; den andre
	blev Gedalja, han sjlv med sina brder och sner, tillsammans
	tolv;
025:010 den tredje blev Sackur, med sin sner och brder, tillsammans
	tolv
025:011 den fjrde lotten kom ut fr Jisri, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:012 den femte blev Netanja, med sina sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:013 den sjtte blev Buckia, med sina sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:014 den sjunde blev Jesarela, med sina sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:015 den ttonde blev Jesaja, med sin sner och brder, tillsammans
	tolv
025:016 den nionde blev Mattanja, med sina sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:017 den tionde blev Simei, med sina sner och brder, tillsammans
	tolv
025:018 den elfte blev Asarel, med sin sner och brder, tillsammans
	tolv
025:019 den tolfte lotten kom ut fr Hasabja, med hans sner och brder
	tillsammans tolv;
025:020 den trettonde blev Subael, med sina sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:021 den fjortonde blev Mattitja, med sina sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:022 den femtonde lotten kom ut fr Jeremot, med hans sner och
	brder, tillsammans tolv;
025:023 den sextonde fr Hananja, med hans sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:024 den sjuttonde fr Josbekasa, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:025 den adertonde fr Hanani, med hans sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:026 den nittonde fr Malloti, med hans sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:027 den tjugonde fr Elijata, med hans sner och brder, tillsammans
	tolv;
025:028 den tjugufrsta fr Hotir, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:029 den tjuguandra fr Giddalti, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:030 den tjugutredje fr Mahasiot, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv;
025:031 den tjugufjrde fr Romamti-Eser, med hans sner och brder,
	tillsammans tolv.
026:001 Vad angr drrvaktarnas avdelningar, s hrde till koraiterna
	Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
026:002 Och Meselemja hade sner: Sakarja var den frstfdde, Jediael
	den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjrde,
026:003 Elam den femte, Johanan den sjtte, Eljoenai den sjunde.
026:004 Och Obed-Edom hade sner: Semaja var den frstfdde, Josabad den
	andre, Joa den tredje, Sakar den fjrde, Netanel den femte,
026:005 Ammiel den sjtte, Isaskar den sjunde, Peulletai den ttonde; ty
	Gud hade vlsignat honom.
026:006 t hans son Semaja fddes ock sner, som blevo furstar inom sin
	familj, ty de voro dugande mn.
026:007 Semajas sner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
	brder, dugliga mn, Elihu och Semakja.
026:008 Alla dessa hrde till Obed-Edoms avkomlingar, de sjlva och
	deras sner och brder, dugliga och kraftfulla mn i tjnsten,
	tillsammans sextiotv avkomlingar av Obed-Edom.
026:009 Meselemja hade ock sner och brder, dugliga mn, tillsammans
	aderton.
026:010 Och Hosa, av Meraris barn, hade sner: Simri var huvudmannen, ty
	visserligen var han icke frstfdd, men hans fader insatte honom
	till huvudman;
026:011 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
	fjrde.  Hosas sner och brder voro tillsammans tretton.

026:012 Dessa avdelningar av drrvaktarna, nmligen dessa deras
	huvudmn, fingo nu, likasvl som deras brder, sina ligganden
	fr att gra tjnst i HERRENS hus.
026:013 Och om var port kastade de lott, den minste svl som den
	strste, efter sina familjer.
026:014 Den lott som angav ster fll d p Selemja; och fr hans son
	Sakarja, en rdklok man, kastade man lott, och fr honom kom ut
	den lott som angav norr;
026:015 fr Obed-Edom den lott som angav sder, under det att hans sner
	fingo p sin del frrdshuset;
026:016 fr Suppim och fr Hosa den lott som angav platsen vsterut, vid
	Salleketporten, dr vgen hjer sig uppt, det ena vaktstllet
	invid det andra.
026:017 sterut voro sex leviter, norrut fyra fr var dag, sderut fyra
	fr var dag, och vid frrdshuset tv i snder;
026:018 vid Parbar vsterut voro fyra vid vgen och tv vid sjlva
	Parbar.
026:019 Dessa voro drrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
	av Meraris barn.

026:020 Och av leviterna hade Ahia uppsikten ver Guds hus skatter och
	vrden om de frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
	t HERREN.
026:021 Laedans barn, nmligen gersoniternas barn av Laedans slkt,
	huvudmannen fr gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
026:022 det r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
	uppsikten ver skatterna i HERRENS hus.
026:023 Vad angr amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
	ossieliterna,
026:024 s var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, veruppsyningsman
	ver skatterna.
026:025 Och hans brder av Eliesers slkt voro dennes son Rehabja, dennes
	son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
	Selomot.
026:026 Denne Selomot och hans brder hade uppsikten ver alla frrd
	som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN av konung
	David, s ock av huvudmnnen fr familjerna, vensom av ver-
	och underhvitsmnnen och av hrhvitsmnnen.
026:027 Frn krigen och av bytet hade de helgat detta fr att hlla
	HERRENS hus vid makt;
026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
	Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var
	och en som helgade ngot lmnade det under Selomits och hans
	brders vrd.

026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans sner till de vrldsliga
	sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmn och domare.
026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans brder, dugliga mn, ett
	tusen sju hundra, till mbetsfrvaltningen i Israel p andra
	sidan Jordan, p vstra sidan, till alla slags sysslor t HERREN
	och till konungens tjnst.
026:031 Fr hebroniterna var Jeria huvudman, fr hebroniterna efter
	deras ttfljd och familjer.  (I Davids fyrtionde regeringsr
	anstlldes underskning rrande dem; och bland dem funnos d
	dugande mn i Jaeser i Gilead.)
026:032 Hans brder, dugliga mn, vore tv tusen sju hundra, huvudmn
	fr familjer.  Dem satte konung David ver rubeniterna, gaditerna
	och ena hlften av Manasse stam, fr att ombesrja alla Guds och
	konungens angelgenheter.
027:001 Och detta r frteckningen p Israels barn, efter deras antal
	med huvudmnnen fr deras familjer och med ver- och
	underhvitsmnnen och med deras tillsyningsmn vilka tjnade
	konungen i allt som rrde krigsfolkets avdelningar, vilka
	avdelningar kommo och avgingo skiftevis fr var och en av rets
	alla mnader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

027:002 ver den frsta avdelningen, den som tjnstgjorde under frsta
	mnaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, beflet.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.
027:003 Han hrde till Peres' barn och var huvudanfrare fr alla
	hrhvitsmn som tjnstgjorde under frsta mnaden.
027:004 ver den andra mnadens avdelning hade ahoaiten Dodai beflet,
	det var hans avdelning; dr var ock fursten Miklot.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.
027:005 Den tredje hrhvitsmannen, den som tjnstgjorde under tredje
	mnaden, var Benaja, prsten Jojadas son, ssom
	huvudanfrare.  Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:006 Denne Benaja var en hjlte bland de trettio och hade beflet
	ver de trettio.  Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
027:007 Den fjrde, den som tjnstgjorde under fjrde mnaden, var
	Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja.  Och i
	hans avdelning voro tjugufyra tusen
027:008 Den femte, den som tjnstgjorde under femte mnaden, var
	hvitsmannen Samhut, jisraiten.  Och i hans avdelning voro
	tjugufyra tusen.
027:009 Den sjtte, den som tjnstgjorde under sjtte mnaden, var
	tekoaiten Ira, Ickes' son.  Och i hans avdelning voro tjugufyra
	tusen.
027:010 Den sjunde, den som tjnstgjorde under sjunde mnaden, var
	peloniten Heles, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
	tjugufyra tusen.
027:011 Den ttonde, den som tjnstgjorde under ttonde mnaden, var
	husatiten Sibbekai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.
027:012 Den nionde, den som tjnstgjorde under nionde mnaden, var
	anatotiten Abieser, som hrde till benjaminiterna.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.
027:013 Den tionde, den som tjnstgjorde under tionde mnaden, var
	netofatiten Maherai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.
027:014 Den elfte, den som tjnstgjorde under elfte mnaden, var
	pirgatoniten Benaja, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
	tjugufyra tusen.
027:015 Den tolfte, den som tjnstgjorde under tolfte mnaden, var
	netofatiten Heldai, som hrde till Otniels slkt.  Och i hans
	avdelning voro tjugufyra tusen.

027:016 Och Israels stamhvdingar voro dessa: furste fr rubeniterna var
	Elieser, Sikris son; fr simeoniterna Sefatja, Maakas son;
027:017 fr Levi Hasabja, Kemuels son; fr Arons slkt Sadok;
027:018 fr Juda Elihu, en av Davids brder; fr Isaskar Omri, Mikaels
	son;
027:019 fr Sebulon Jismaja, Obadjas son; fr Naftali Jerimot, Asriels
	son;
027:020 fr Efraims barn Hosea, Asasjas son; fr ena hlften av Manasse
	stam Joel, Pedajas son;
027:021 fr andra hlften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
	fr Benjamin Jaasiel, Abners son;
027:022 fr Dan Asarel, Jerohams son.  Dessa voro Israels stamhvdingar.

027:023 Men David tog i frteckningen icke upp dem som voro under tjugu
	r, ty HERREN hade lovat att han ville frka Israel ssom
	stjrnorna p himmelen.
027:024 Joab, Serujas son, begynte rkningen, men fullbordade den icke,
	ty genom den kom frtrnelse ver Israel; och antalet togs icke
	upp i ngon frteckning i konung Davids krnika.

027:025 Uppsikten ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ver
	frrden p flten, i stderna och byarna och fstningstornen
	Jonatan, Ussias son;
027:026 ver dem som arbetade p fltet med jordbruket Esri, Kelubs son;
027:027 ver vingrdarna ramatiten Simei; ver de vinfrrd som man hade
	samlat i vingrdarna sifmiten Sabdi;
027:028 ver olivplanteringarna och mullbrsfikontrden i Lglandet
	gaderiten Baal-Hanan; ver oljefrrden Joas.
027:029 ver de fkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ver
	fkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
027:030 ver kamelerna ismaeliten Obil; ver sninnorna meronotiten
	Jedeja;
027:031 ver smboskapen hagariten Jasis.  Alla dessa voro uppsyningsmn
	ver konung Davids godelar.
027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var rdgivare; han var en
	frstndig och skriftlrd man.  Jehiel, Hakmonis son, var
	anstlld hos konungens sner.
027:033 Ahitofel var konungens rdgivare, och arkiten Husai var
	konungens vn.
027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar.  Och Joab
	var konungens hrhvitsman.

028:001 Och David frsamlade till Jerusalem alla Israels hvdingar,
	stamhvdingarna och hravdelningarnas hvitsmn, dem som voro i
	konungens tjnst, och ver- och underhvitsmnnen och
	uppsyningsmnnen ver alla konungens och hans sners godelar
	och boskap, s ock hovmnnen och hjltarna och alla tappra
	stridsmn.
028:002 Och konung David stod upp frn sin plats och sade: Hren mig,
	mina brder och mitt folk.  Jag hade sjlv i sinnet att bygga ett
	hus till vilostad fr HERRENS frbundsark och fr vr Guds
	fotapall, och jag hade skaffat frrd till byggnadsverket.
028:003 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus t mitt
	namn, ty du r en krigsman och har utgjutit blod.'
028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
	att vara konung ver Israel evrdligen.  Ty Juda utvalde han
	till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
	sner hade han behag till mig, s att han gjorde mig till konung
	ver hela Israel.
028:005 Och bland alla mina sner -- ty HERREN har givit mig mnga sner
	-- utvalde han min son Salomo till att sitta p HERRENS
	konungatron och hrska ver Israel.
028:006 Och han sade till mig: 'Din son Salomo r den som skall bygga
	mitt hus och mina frgrdar; ty honom har jag utvalt till min
	son, och jag skall vara hans fader.
028:007 Och jag skall befsta hans konungamakt fr evigt, om han r
	stndaktig i att gra efter mina bud och rtter, ssom han nu
	gr.'
028:008 Och nu sger jag infr hela Israel, HERRENS frsamling, och
	infr vr Gud, som hr det: Hllen och akten p alla HERRENS,
	eder Guds, bud, s att I fn besitta det goda landet och lmna
	det ssom arv t edra barn efter eder till evrdlig tid.
028:009 Och du, min son Salomo, m lra knna din faders Gud och tjna
	honom med hngivet hjrta och med villig sjl; ty HERREN
	rannsakar alla hjrtan och frstr alla uppst och tankar.  Om du
	sker honom, s lter han sig finnas av dig, men om du vergiver
	honom, d frkastar han dig evinnerligen.
028:010 S se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
	helgedomen.  Var frimodig och g till verket.

028:011 Och David gav t sin son Salomo en mnsterbild av frhuset och
	tempelbyggnaderna, och av frrdskamrarna, de vre salarna och
	de inre rummen, och av ndastolens boning;
028:012 vidare en mnsterbild av allt som han hade tnkt ut i sitt sinne
	rrande frgrdarna till HERRENS hus, och rrande alla kamrarna
	runt omkring fr Guds hus' skatter och fr de frrd som
	utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN;
028:013 vidare freskrifter rrande prsternas och leviternas
	avdelningar och alla sysslor som skulle frekomma vid
	tjnstgringen i HERRENS hus, och rrande alla krl som skulle
	anvndas vid tjnstgringen i HERRENS hus,
028:014 och rrande guldet, med uppgift p den vikt i guld, som kom p
	vart srskilt krl till tjnstgringen, och rrande alla krl av
	silver, med uppgift p den vikt som kom p vart srskilt krl
	till tjnstgringen.
028:015 Och han angav vikten p de gyllene ljusstakarna med tillhrande
	lampor av guld, med uppgift p vikten i var srskild ljusstake
	med dess lampor, s ock rrande silverljusstakarna, med uppgift
	p vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
	beskaffenheten av den tjnstfrrttning vid vilken ljusstaken
	skulle anvndas;
028:016 likaledes rrande vikten p guldet till skdebrdsborden, vart
	bord fr sig, och rrande silvret till silverborden.
028:017 Och han gav honom freskrifter rrande gafflarna och sklarna
	och kannorna av rent guld, och rrande de gyllene bgarna, med
	uppgift p vikten i var srskild bgare, och rrande
	silverbgarna, med uppgift p vikten i var srskild bgare;
028:018 likas rrande rkelsealtaret av rent guld, med uppgift p
	vikten; s ock en mnsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
	som skulle breda ut sina vingar och vertcka HERRENS
	frbundsark.
028:019 Om alltsammans, sade han, har HERREN undervisat mig genom en
	skrift av sin hand, om allt som skall utfras enligt
	mnsterbilden.

028:020 Och David sade till sin son Salomo: Var frimodig och ofrfrad
	och g till verket; frukta icke och var icke frsagd.  Ty HERREN
	Gud, min Gud, skall vara med dig.  Han skall icke lmna dig och
	icke vergiva dig, till dess att allt som skall utfras fr
	tjnstgringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
028:021 Och se, hr ro prsternas och leviternas avdelningar, som skola
	frrtta allt slags tjnst i Guds hus.  Och till allt som skall
	utfras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
	vishet till allt slags arbete; drjmte ro hvdingarna och allt
	folket redo till allt vad du befaller.

029:001 Och konung David sade till hela frsamlingen: Min son Salomo
	den ende som Gud har utvalt, r ung och spd, och arbetet r
	stort, ty denna borg r icke avsedd fr en mnniska, utan fr
	HERREN Gud.
029:002 Drfr har jag, s vitt jag har frmtt, fr min Guds hus
	anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
	som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
	koppar, jrn till det som skall vara av jrn, och tr till det
	som skall vara av tr, dessutom onyxstenar och andra
	infattningsstenar, svartglnsande och brokiga stenar,
	korteligen, alla slags dyrbara stenar, s ock marmor i
	myckenhet.
029:003 Och drjmte, eftersom jag har min Guds hus krt, giver jag nu
	vad jag sjlv ger i guld och silver till min Guds hus, utver
	allt vad jag frut har anskaffat fr det heliga huset:
029:004 tre tusen talenter guld, guld frn Ofir, och sju tusen talenter
	renat silver till att drmed verdraga byggnadernas vggar,
029:005 till att gra av guld vad som skall vara av guld, och till att
	gra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
	arbete som utfres av konstnrer.  Vill d ngon annan nu i dag
	frivilligt fylla sin hand med gvor t HERREN?

029:006 D kommo frivilligt familjehvdingarna och Israels
	stamhvdingar, s ock ver- och underhvitsmnnen och tillika
	uppsyningsmnnen ver konungens arbeten,
029:007 och de gvo till arbetet p Guds hus fem tusen talenter guld,
	tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
	talenter koppar och ett hundra tusen talenter jrn.
029:008 Och var och en som hade dla stenar i sin go gav dem till
	skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vrd.
029:009 D gladde sig folket ver deras frivilliga gvor, ty av hngivet
	hjrta buro de fram sina frivilliga gvor t HERREN; konung
	David gladde sig ock hgeligen.

029:010 Och David lovade HERREN infr hela frsamlingen; David sade:
	Lovad vare du, HERRE, vr fader Israels Gud, frn evighet till
	evighet!
029:011 Dig, HERRE, tillhr storhet och makt och hrlighet och glans och
	majestt, ja, allt vad i himmelen och p jorden r.  Ditt, o
	HERRE, r riket, och du har upphjt dig till ett huvud ver
	allt.
029:012 Rikedom och ra komma frn dig, du rder ver allt, och i din
	hand r kraft och makt; det str i din hand att gra vad som
	helst stort och starkt.
029:013 S tacka vi dig nu, vr Gud, och lova ditt hrliga namn.
029:014 Ty vad r vl jag, och vad r mitt folk, att vi sjlva skulle
	frm att giva sdana frivilliga gvor?  Nej, frn dig kommer
	allt, och ur din hand hava vi givit det t dig.
029:015 Ty vi ro frmlingar hos dig och gster ssom alla vra fder;
	ssom en skugga ro vra dagar p jorden, och intet r hr att
	lita p.
029:016 HERRE, vr Gud, alla dessa hvor som vi hava anskaffat fr att
	bygga dig ett hus t ditt heliga namn -- frn din hand hava de
	kommit, och ditt r alltsammans.
029:017 Och jag vet, min Gud, att du prvar hjrtat och har behag till
	vad rtt r.  Med rttsinnigt hjrta har jag burit fram alla
	dessa frivilliga gvor; och nu har jag ock sett med gldje huru
	ditt folk, som str har, har burit fram t dig sina frivilliga
	gvor.
029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, vra fders, Gud, lt
	evinnerligen ditt folks hjrtas hg och tankar vara redo till
	sdant, och vnd deras hjrtan till dig.
029:019 Och giv min son Salomo ett hngivet hjrta, s att han hller
	dina bud, dina vittnesbrd och dina stadgar, och utfr allt
	detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat frrd.

029:020 Drefter sade David till hela frsamlingen: Loven HERREN, eder
	Gud.  D lovade hela frsamlingen HERREN, sina fders Gud, och
	de bugade sig och fllo ned fr HERREN och fr konungen.
029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer t HERREN och
	offrade brnnoffer t HERREN: tusen tjurar, tusen vdurar och
	tusen lamm med tillhrande drickoffer, drtill slaktoffer i
	myckenhet fr hela Israel.
029:022 Och de to och drucko infr HERRENS ansikte p den dagen med
	stor gldje.  Och de gjorde fr andra gngen Salomo, Davids son,
	till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
	till prst.
029:023 Och s satt Salomo p HERRENS tron ssom konung efter sin fader
	David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
029:024 Och alla hvdingarna och hjltarna och drjmte alla konung
	Davids sner underkastade sig konung Salomo.
029:025 Och HERREN gjorde Salomo vermttan stor infr hela Israel, och
	lt hans konungsliga hrlighet bliva strre n ngons som fre
	honom hade varit konung ver Israel.

029:026 Men David, Isais son, hade regerat ver hela Israel.
029:027 Den tid han regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
	regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
	r.
029:028 Och han dog i en god lder, mtt p att leva och mtt p rikedom
	och ra.  Och hans son Salomo blev konung efter honom.

029:029 Och vad som r att sga om konung David, om hans frsta tid
	svl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
	krnika, i profeten Natans krnika och i siaren Gads krnika,
029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
	skickelser som vergingo honom och Israel och alla andra lnder
	och riken.



Book 14 Andra Krnikeboken (2 Krn)


001:001 Salomo, Davids son, befste sig nu i sin konungamakt, i det att
	HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom vermttan
	stor.
001:002 Och sedan Salomo hade ltit kallelse utg till hela Israel, till
	ver- och underhvitsmnnen, till domarna och till alla
	hvdingar i hela Israel, huvudmnnen fr familjerna,
001:003 begav han sig med hela denna frsamling till offerhjden i
	Gibeon, ty dr stod Guds uppenbarelsetlt, som HERRENS tjnare
	Mose hade gjort i knen.
001:004 Guds ark dremot hade David hmtat frn Kirjat-Jearim upp till
	den plats som David hade berett t den, ty han hade t den
	slagit upp ett tlt i Jerusalem.
001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
	gjort, det hade man stllt upp framfr HERRENS tabernakel; och
	Salomo och frsamlingen gingo dit fr att frga honom.
001:006 Dr offrade nu Salomo infr HERRENS ansikte p kopparaltaret,
	som stod vid uppenbarelsetltet; han offrade p det tusen
	brnnoffer.
001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud fr Salomo; han sade till
	honom: Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.
001:008 Salomo svarade Gud: Du har gjort stor nd med min fader David
	och har ltit mig bliva konung efter honom.
001:009 S lt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
	vara sant; ty du har sjlv gjort mig till konung ver ett folk
	som r s talrikt som stoftet p jorden.
001:010 Giv mig nu vishet och frstnd till att vara detta folks ledare
	och anfrare; ty vem skulle eljest kunna vara domare fr detta
	ditt stora folk?
001:011 D sade Gud till Salomo: Eftersom du r s till sinnes, och
	icke har bett om rikedom, skatter och ra eller om dina ovnners
	liv, och ej heller bett om lngt liv, utan har bett om vishet
	och frstnd, s att du kan vara domare fr mitt folk, ver
	vilket jag har gjort dig till konung,
001:012 drfr vare vishet och frstnd dig givna; drtill vill jag ock
	giva dig rikedom och skatter och ra, s att ingen konung fre
	dig har haft och ej heller ngon efter dig skall hava s mycket
	drav.

001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerhjden i Gibeon, begav han
	sig frn uppenbarelsetltet till Jerusalem och regerade dr ver
	Israel.
001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridhstar, s att han hade ett
	tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
	han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
001:015 Och konungen styrde s, att silver och guld blev lika vanligt i
	Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som
	mullbrsfikontr i Lglandet.
001:016 Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
	antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
	bestmt pris.
001:017 Var vagn som de hmtade upp frn Egypten och infrde kostade sex
	hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
	infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
	konungar och till konungarna i Aram.
002:001 Och Salomo tnkte nu p att bygga ett hus t HERRENS namn och
	ett hus t sig sjlv till konungaboning.
002:002 Drfr avrknade Salomo sjuttio tusen mn till att vara brare,
	ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
	hundra till att hava uppsikt ver de andra.
002:003 Och Salomo snde till Huram, konungen i Tyrus, och lt sga:
	Visa samma vnskap mot mig som mot min fader David, till vilken
	du snde cedertr, fr att han skulle bygga sig ett hus att bo
	i.
002:004 Nu vill jag bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn och helga
	det t honom, fr att man dr m antnda vlluktande rkelse
	infr hans ansikte, och hava skdebrden bestndigt upplagda,
	och offra brnnoffer morgon och afton, p sabbaterna, vid
	nymnaderna och vid HERRENS, vr Guds, hgtider; ty s r det
	fr evrdlig tid stadgat fr Israel.
002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vr Gud r
	strre n alla andra gudar.
002:006 Vem frmr vl att bygga honom ett hus?  Himlarna och himlarnas
	himmel rymma honom ju icke.  Vem r d jag, att jag skulle kunna
	bygga honom ett hus, om icke fr att antnda rkelse infr hans
	ansikte?
002:007 S snd mig nu en konstfrfaren man som kan arbeta i guld,
	silver, koppar och jrn, s ock i purpurrtt, karmosinrtt och
	mrkbltt garn, och som r skicklig i att utfra snidverk,
	tillsammans med de konstfrfarna mn som jag har hos mig hr i
	Juda och Jerusalem, och som min fader David har anstllt.
002:008 Och snd mig cedertr, cypresstr och algumtr frn Libanon, ty
	jag vet att dina tjnare ro skickliga i att hugga virke p
	Libanon; och mina tjnare ro redo att vara dina tjnare
	behjlpliga.
002:009 M du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
	skall vara stort och hrligt.
002:010 Och jag r villig att t timmermnnen som hugga virket giva, fr
	dina tjnares rkning, tjugu tusen korer trskat vete, tjugu
	tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.

002:011 Hrp svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han snde
	till Salomo: Drfr att HERREN lskar sitt folk, har han satt
	dig till konung ver dem.
002:012 Och Huram skrev ytterligare: Lovad vare HERREN, Israels Gud,
	himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en
	vis son, s utrustad med klokhet och frstnd, att han kan bygga
	ett hus t HERREN och ett hus t sig sjlv till konungaboning!
002:013 S snder jag nu en konstfrfaren och frstndig man, nmligen
	Huram-Abi.
002:014 Han r son till en av Dans dttrar, och hans fader r en tyrisk
	man; han r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,
	jrn, sten och tr, s ock i purpurrtt, mrkbltt, vitt och
	karmosinrtt garn, och tillika att utfra alla slags snidverk
	och att vva alla slags konstvvnader; honom m du lta utfra
	arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,
	konstfrfarna mn.
002:015 M allts nu min herre snda till sina tjnare vetet och kornet,
	oljan och vinet som han har talat om.
002:016 D vilja vi hugga virke p Libanon, s mycket du behver, och
	flotta det till dig p havet till Jafo; men drifrn m du sjlv
	lta fra det upp till Jerusalem.
002:017 Och Salomo lt rkna alla frmmande mn i Israels land, likasom
	hans fader David frut hade anstllt en rkning av dem.  Och de
	befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
002:018 Av dem utsg han sjuttio tusen till att vara brare, ttio tusen
	till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att
	hava uppsikt ver folket och hlla det till arbete.
003:001 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p berget
	Moria, dr hans fader David hade ftt sin uppenbarelse, och dr
	han nu sjlv hade berett rum, p det stlle som David hade
	utsett, nmligen p jebusen Ornans trskplats.
003:002 Han begynte att bygga p andra dagen i andra mnaden, i sitt
	fjrde regeringsr.

003:003 Nr Salomo d skulle bygga Guds hus, lade han grunden s, att
	det blev sextio alnar lngt och tjugu alnar brett, efter det
	gamla alnmttet.
003:004 Frhuset, som lg framfr lnghuset, framfr husets kortsida,
	mtte tjugu alnar, och dess hjd var ett hundra tjugu, och han
	verdrog det innantill med rent guld.
003:005 Huvudbyggnaden bekldde han med cypresstr, detta ter bekldde
	han med bsta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.
003:006 Drjmte smyckade han huset med dyrbara stenar.  Men guldet var
	frn Parvaim.
003:007 Och han bekldde huset, bjlkarna, trsklarna, vensom vggarna
	och drrarna dri med guld, och lt inrista keruber p vggarna.

003:008 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;
	det lg utefter husets kortsida och var tjugu alnar lngt och
	tjugu alnar brett.  Och han bekldde det med bsta guld, sex
	hundra talenter i vikt.
003:009 Och spikarna dri vgde femtio siklar i guld.  De vre salarna
	bekldde han ock med guld.
003:010 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv
	keruber, i bildhuggeriarbete, och man verdrog dem med guld.
003:011 Lngden p kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar.  Den
	enas ena vinge, fem alnar lng, rrde vid husets ena vgg, och
	hans andra vinge, fem alnar lng, rrde vid den andra kerubens
	vinge.
003:012 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lng, rrde vid
	husets andra vgg, och hans andra vinge, fem alnar lng, ndde
	intill den frsta kerubens vinge.
003:013 Allts bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,
	under det att de stodo p sina ftter, med ansiktena vnda
	int.
003:014 Och han gjorde frlten av mrkbltt, purpurrtt, karmosinrtt
	och vitt garn och prydde den med keruber.

003:015 Och han gjorde tv pelare till att st framfr huset, trettiofem
	alnar hga; och huvudet som satt ovanp var och en av dem var
	fem alnar.
003:016 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sdana upptill p
	pelarna.  Och vidare gjorde han hundra granatpplen och satte dem
	p kedjorna.
003:017 Och pelarna stllde han upp framfr tempelsalen, den ena p
	hgra sidan och den andra p vnstra; t den hgra gav han
	namnet Jakin och t den vnstra namnet Boas.
004:001 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar lngt, tjugu
	alnar brett och tio alnar hgt.

004:002 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
	den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
	hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
004:003 Och runt omkring nedantill voro bilder som frestllde oxar, och
	omgvo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s att
	de omslto havet runt omkring; oxarna bildade tv rader och voro
	gjutna i ett stycke med det vriga.
004:004 Det stod ock p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot
	vster, tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod
	ovanp dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
004:005 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
	kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde och
	hll tre tusen bat.

004:006 Vidare gjorde han tio bcken och stllde fem p hgra sidan och
	fem p vnstra, fr att brukas vid tvagning; i dem skulle man
	nmligen sklja vad som hrde till brnnoffret.  Men havet var
	fr prsterna till att tv sig i.

004:007 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet,
	sdana de skulle vara, och stllde dem i tempelsalen, fem p
	hgra sidan och fem p vnstra.

004:008 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p
	hgra sidan och fem p vnstra.  Han gjorde ock ett hundra
	sklar av guld.

004:009 Och han gjorde prsternas frgrd och den stora yttre frgrden,
	s ock drrar till denna frgrd; och drrarna verdrog han med
	koppar.
004:010 Och havet stllde han p hgra sidan, t sydost.
004:011 Dessutom gjorde Huram askkrlen, skovlarna och sklarna.

	S frde Hiram det arbete till slut, som han fick utfra t
	konung Salomo fr Guds hus:
004:012 nmligen tv pelare, och de tv kloten och pelarhuvudena ovanp
	pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de bda
	klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
004:013 och drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda
	ntverken, tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de
	bda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s
	skulle bliva betckta.
004:014 Vidare gjorde han bckenstllen och gjorde tillika bckenen p
	bckenstllen,
004:015 s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna drunder.
004:016 Och askkrlen, skovlarna och gafflarna och alla dithrande
	freml gjorde Huram-Abiv t konung Salomo till HERRENS
	hus.  Allt var av blank koppar.
004:017 P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
	Suckot och Sereda.
004:018 Och Salomo lt gra en s stor myckenhet av alla dessa freml,
	att kopparens vikt icke kunde utrnas.

004:019 Allts gjorde Salomo alla freml som skulle finnas i Guds hus:
	det gyllene altaret, borden som skdebrden skulle ligga p,
004:020 s ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tndas p
	freskrivet stt, framfr koret, av fint guld,
004:021 med blomverket, lamporna och lamptngerna av guld -- allt av
	yppersta guld;
004:022 vidare knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten, av fint
	guld.  Och vad angr ingngarna i huset, s voro bde de drrar
	i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
	drrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
005:001 Sedan allt det arbete som Salomo lt utfra fr HERRENS hus var
	frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat t
	HERREN: silvret, guldet och alla krlen; detta lade han in i
	skattkamrarna i Guds hus.

005:002 Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
	fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till Jerusalem,
	fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn Davids stad, det r
	Sion.
005:003 S frsamlade sig d till konungen alla Israels mn under
	hgtiden, den som firades i sjunde mnaden.
005:004 Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
	leviterna upp arken.
005:005 Och de hmtade arken och uppenbarelsetltet ditupp, jmte alla
	heliga freml som funnos i tltet; de levitiska prsterna
	hmtade det ditupp.
005:006 Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
	menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
	smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
	tljas eller rknas.
005:007 Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
	husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
	vingar.
005:008 Keruberna hllo nmligen sina vingar utbredda ver den plats dr
	arken stod, s att arken och dess stnger ovantill vertcktes
	av keruberna.
005:009 Och stngerna voro s lnga, att deras ndar, som skto ut frn
	arken, vl kunde ses framfr koret, men dremot icke voro
	synliga lngre ute.  Och den har blivit kvar dr nda till denna
	dag.
005:010 I arken fanns intet annat n de tv tavlor som Mose hade lagt
	dit vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels barn, sedan
	de hade dragit ut ur Egypten.

005:011 Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen (ty alla prster som
	funnos dr hade helgat sig, utan avseende p vilken avdelning de
	tillhrde;
005:012 och leviterna, samtliga sngarna, Asaf, Heman och Jedutun med
	sina sner och brder, stodo, kldda i vitt linne, med cymbaler,
	psaltare och harpor ster om altaret, och jmte dem ett hundra
	tjugu prster som blste i trumpeter;
005:013 och trumpetblsarna och sngarna stmde p en gng och enhlligt
	upp HERRENS lov och pris), och nr man nu lt trumpeter och
	cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
	drfr att han r god, och drfr att hans nd varar
	evinnerligen, d blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
	molnsky,
005:014 s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
	tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde Guds hus.
006:001 D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
006:002 Men jag har byggt ett hus till boning t dig och berett en plats
	dr du m frbliva till evig tid.
006:003 Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
	frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
	stende.
006:004 Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina hnder
	har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
	han sade:
006:005 'Frn den dag d jag frde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
	icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
	bygga ett hus dr mitt namn skulle vara, ej heller har jag
	utvalt ngon man till att vara en furste ver mitt folk Israel;
006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, fr att mitt namn skall vara
	dr, och David har jag utvalt till att rda ver mitt folk
	Israel.'
006:007 Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
	HERRENS, Israels Guds, namn;
006:008 men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
	bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
	du har detta i sinnet;
006:009 dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
	utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
006:010 Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
	i min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
	HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
	namn.
006:011 Och dr har jag satt arken, i vilken frvaras det frbund som
	HERREN slt med Israels barn.

006:012 Drefter trdde han fram fr HERRENS altare infr Israels hela
	frsamling och utrckte sina hnder.
006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lng, fem
	alnar bred och tre alnar hg, och stllt den mitt p den yttre
	frgrden, p den stod han nu.  Och han fll ned p sina knn
	infr Israels hela frsamling, och utrckte sina hnder mot
	himmelen
006:014 och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, i himmelen
	eller p jorden, du som hller frbund och bevarar nd mot dina
	tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt hjrta,
006:015 du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
	vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s
	som nu har skett.
006:016 S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
	David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
	komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
	dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
	efter min lag, ssom du har vandrat infr mig.'
006:017 S lt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
	tjnare David bliva sant.

006:018 Men kan d Gud verkligen bo p jorden bland mnniskorna?
	Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
	mindre d detta hus som jag har byggt!
006:019 Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
	Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare
	uppsnder till dig
006:020 och lter dina gon dag och natt vara ppna och vnda mot detta
	hus -- den plats varom du har sagt att du dr vill fsta ditt
	namn -- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd
	mot denna plats.
006:021 Ja, hr p de bner som din tjnare och ditt folk Israel
	uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra dem frn himmelen,
	dr du bor; och nr du hr, s m du frlta.

006:022 Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
	och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
	altare i detta hus,
006:023 m du d hra det frn himmelen och utfra ditt verk och skaffa
	dina tjnare rtt, i det att du vedergller den skyldige och
	lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
	den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

006:024 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att
	de hava syndat mot dig, men de omvnda sig och prisa ditt namn
	och bedja och kalla infr ditt ansikte i detta hus
006:025 m du d hra det frn himmelen och frlta ditt folk Israels
	synd och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit
	t dem och deras fder.

006:026 Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
	att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
	plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
	bnhr dem,
006:027 m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
	folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
	skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
	du har givit t ditt folk till arvedel.

006:028 Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot och
	rost, om grshoppor och grsmaskar komma, om fienderna trnga
	folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
	plga och sjukdom kommer, vilken det vara m,
006:029 och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
	vilken det vara m, eller ock frn hela ditt folk Israel, nr de
	var fr sig knna den plga och smrta som har drabbat dem, och
	de s utrcka sina hnder mot detta hus,
006:030 m du d hra det frn himmelen, dr du bor, och frlta och
	giva var och en efter alla hans grningar, eftersom du knner
	hans hjrta -- ty du allena knner mnniskornas hjrtan --
006:031 p det att de alltid m frukta dig och vandra p dina vgar, s
	lnge de leva i det land som du har givit t vra fder.

006:032 Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
	ifrn fjrran land, fr ditt stora namns och din starka hands
	och din utrckta arms skull, om ngon sdan kommer och beder,
	vnd mot detta hus,
006:033 m du d frn himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
	frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
	ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
	frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
	namn.

006:034 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p den vg
	du snder dem, och de d bedja till dig, vnda i riktning mot
	denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
	t ditt namn,
006:035 m du d frn himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
	rtt.

006:036 Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke
	syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
	vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
	ngot annat land, fjrran eller nra,
006:037 men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
	omvnda sig och kalla dig i fngenskapens land och sga: 'Vi
	hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
006:038 om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
	sjl, i fngenskapens land, dit man har frt dem i fngenskap,
	och bedja, vnda i riktning mot sitt land, det som du har givit
	t deras fder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
	hus som jag har byggt t ditt namn,
006:039 m du d frn himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan
	och skaffa dem rtt och frlta ditt folk vad de hava syndat mot
	dig.

006:040 Ja, min Gud, lt nu dina gon vara ppna och dina ron akta p
	vad som bedes p denna plats.
006:041 Ja:

	  St upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
	  du och din makts ark.
	  Dina prster, HERRE Gud, vare kldda i frlsning,
	  och dina fromma gldje sig ver ditt goda.
006:042   HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
	  tnk p den nd du har lovat din tjnare David.
007:001 Nr Salomo hade slutat sin bn, kom eld ned frn himmelen och
	frtrde brnnoffret och slaktoffren, och HERRENS hrlighet
	uppfyllde huset.
007:002 Och prsterna kunde icke g in i HERRENS hus, eftersom HERRENS
	hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
007:003 D nu alla Israels barn sgo huru elden kom ned, och sgo
	HERRENS hrlighet ver huset, fllo de ned p den stenlagda
	grden, med ansiktena mot jorden, och tillbdo HERREN och
	tackade honom, drfr att han r god, och drfr att hans nd
	varar evinnerligen.
007:004 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer infr HERRENS
	ansikte.
007:005 Konung Salomo offrade ssom slaktoffer tjugutv tusen tjurar
	och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S invigdes Guds hus
	av konungen och allt folket.
007:006 Och prsterna stodo dr i sina tjnstfrrttningar, och
	leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David
	hade ltit gra, fr att de med dem skulle tacka HERREN, drfr
	att hans nd varar evinnerligen; David lt nmligen dem utfra
	lovsngen.  Men prsterna stodo mitt emot dem och blste i
	trumpeter, medan hela Israel frblev stende.
007:007 Och Salomo helgade den mellersta delen av frgrden framfr
	HERRENS hus; ty dr offrade han brnnoffren och fettstyckena av
	tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade ltit gra
	icke kunde rymma brnnoffret, spisoffret och fettstyckena.

007:008 Tid detta tillflle firade Salomo hgtiden i sju dagar, och med
	honom hela Israel, en mycket stor frsamling ifrn hela landet,
	allt ifrn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till
	Egyptens bck.
007:009 Och p ttonde dagen hllo de hgtidsfrsamling.  Ty altarets
	invigning firade de i sju dagar och hgtiden i sju dagar.
007:010 Men p tjugutredje dagen i sjunde mnaden lt han folket g hem
	till sina hyddor; och de voro fulla av gldje och frjd ver det
	goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt
	folk Israel.

007:011 S fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad
	Salomo hade haft i sinnet att utfra i HERRENS hus och i sitt
	eget hus hade lyckats honom vl.
007:012 Och HERREN uppenbarade sig fr Salomo om natten och sade till
	honom: Jag har hrt din bn och utvalt denna plats t mig till
	offerplats.
007:013 Om jag tillsluter himmelen, s att regn icke faller, om jag
	bjuder grshoppor att frdrva landet, eller om jag snder pest
	bland mitt folk,
007:014 men mitt folk, det som r uppkallat efter mitt namn, d dmjukar
	sig och beder och sker mitt ansikte och omvnder sig frn sina
	onda vgar, s vill jag hra det frn himmelen och frlta deras
	synd och skaffa bot t deras land.
007:015 S skola nu mina gon vara ppna och mina ron akta p vad som
	bedes p denna plats.
007:016 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, fr att mitt namn
	skall vara dr till evig tid.  Och mina gon och mitt hjrta
	skola vara dr alltid.
007:017 Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, s
	att du gr allt vad jag har bjudit dig och hller mina stadgar
	och rtter,
007:018 d skall jag upprtthlla din konungatron, ssom jag lovade din
	fader David, nr jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d en
	avkomling av dig icke rder ver Israel.'
007:019 Men om I vnden om och vergiven de stadgar och bud som jag har
	frelagt eder, och gn bort och tjnen andra gudar och
	tillbedjen dem,
007:020 d skall jag rycka upp dem som s gra ur mitt land, det som jag
	har givit dem; och detta hus som jag har helgat t mitt namn
	skall jag frkasta ifrn mitt ansikte; och jag skall gra det
	till ett ordsprk och en visa bland alla folk.
007:021 Och ver detta hus, som har varit s upphjt, skall d var och
	en som gr drfrbi bliva hpen.  Och nr ngon frgar: 'Varfr
	har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
007:022 d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sina fders
	Gud, som hade frt dem ut ur Egyptens land, och hllo sig till
	andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har han
	ltit allt detta onda komma ver dem.'
008:001 Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p
	HERRENS hus och p sitt eget hus,
008:002 byggde Salomo upp de stder som Huram hade givit honom och lt
	Israels barn bostta sig i dem.
008:003 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemktigade sig det.
008:004 Och han byggde upp Tadmor i knen och alla de frrdsstder som
	i Hamat ro byggda av honom.
008:005 Vidare byggde han upp vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och
	gjorde dem till fasta stder med murar, portar och bommar,
008:006 s ock Baalat och alla Salomos frrdsstder, vensom alla
	vagnsstderna och hststderna, och allt annat som Salomo knde
	stundan att bygga i Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det
	land som lydde under hans vlde.

008:007 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amorerna,
	perisserna, hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
	icke voro av Israel --
008:008 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
	i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa plade
	Salomo att vara arbetspliktiga, ssom de ro nnu i dag.
008:009 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trlar vid
	de arbeten han utfrde, utan de blevo krigare och hvitsmn fr
	hans kmpar, eller uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
008:010 Och konung Salomos verfogdar voro tv hundra femtio; dessa hade
	beflet ver folket.

008:011 Och Salomo lt Faraos dotter flytta upp frn Davids stad till
	det hus som han hade byggt t henne; ty han sade: Jag vill icke
	att ngon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det
	r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.

008:012 Nu offrade Salomo brnnoffer t HERREN p HERRENS, altare, det
	som han hade byggt framfr frhuset;
008:013 han offrade var dag de fr den dagen bestmda offren, efter
	Moses bud, p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna tre
	gnger om ret, nmligen vid det osyrade brdets hgtid, vid
	veckohgtiden och vid lvhyddohgtiden.
008:014 Och efter sin fader Davids anordning faststllde han de
	avdelningar i vilka prsterna skulle tjnstgra, vensom
	leviternas ligganden, att de skulle utfra lovsngen och
	betjna prsterna -- var dag de fr den dagen bestmda
	liggandena -- s ock huru drrvaktarna, efter sina avdelningar,
	skulle hlla vakt vid de srskilda portarna; ty s hade
	gudsmannen David bjudit.
008:015 Och man vek icke av ifrn vad konungen hade bjudit angende
	prsterna och leviterna, varken i frga om ngon annan
	angelgenhet eller i frga om frrden.
008:016 S utfrdes allt Salomos arbete, frst intill den dag d grunden
	lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev
	fullbordat.  Och s var d HERRENS hus frdigt.

008:017 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p
	havsstranden, i Edoms land.
008:018 Och Huram snde till honom skepp genom sitt folk, och drjmte
	av sitt folk sjkunnigt manskap.  De foro med Salomos folk till
	Ofir och hmtade drifrn fyra hundra femtio talenter guld, som
	de frde till konung Salomo.
009:001 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo, kom hon fr
	att i Jerusalem stta Salomo p prov med svra frgor.  Hon kom
	med ett mycket stort flje och frde med sig kameler, som buro
	vlluktande kryddor och guld i myckenhet, s ock dla
	stenar.  Och nr hon kom infr konung Salomo, frelade hon honom
	allt vad hon hade i tankarna.
009:002 Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
	frborgat fr Salomo, utan han kunde giva henne svar p allt.
009:003 Nr nu drottningen av Saba sg Salomos vishet, och sg huset som
	han hade byggt,
009:004 och sg rtterna p hans bord och sg huru hans tjnare sutto
	dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
	och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och
	huru de voro kldda, och nr hon sg den trappgng p vilken han
	gick upp till HERRENS hus, d blev hon utom sig av frundran.
009:005 Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
	mitt land om dig och om din vishet.
009:006 Jag ville icke tro vad man sade frrn jag sjlv kom och med
	egna gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din
	vishet icke ens till hlften har blivit omtalad fr mig.  Du r
	vida frmer, n jag genom ryktet hade hrt.
009:007 Slla ro dina mn, och slla ro dessa dina tjnare, som
	bestndigt f st infr dig och hra din visdom.
009:008 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
	att han har satt dig p sin tron till att vara konung infr
	HERREN, din Gud!  Ja, drfr att din Gud lskar Israel och vill
	hlla det vid makt evinnerligen, drfr har han satt dig till
	konung ver dem, fr att du skall skipa lag och rtt.

009:009 Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s och
	vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar;
	sdana vlluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav
	t konung Salomo hava eljest icke funnits.
009:010 Nr Hirams folk och Salomos folk hmtade guld frn Ofir,
	hemfrde ocks de algumtr och dla stenar.
009:011 Av algumtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
	till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr
	sngarna.  Sdant hade aldrig frut blivit sett i Juda land.
009:012 Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
	stundade och begrde, frutom vad som svarade emot det hon hade
	medfrt t konungen.  Sedan vnde hon om och for till sitt land
	igen med sina tjnare.

009:013 Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
	sextiosex talenter,
009:014 frutom det som infrdes genom kringresande handelsmn och andra
	kpmn; ocks Arabiens alla konungar och stthllarna i landet
	frde guld och silver till Salomo.
009:015 Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
	guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar uthamrat
	guld;
009:016 likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
	till var sdan skld tre hundra siklar guld; och konungen satte
	upp dem i Libanonskogshuset.
009:017 Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
	den med rent guld.
009:018 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid
	tronen; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
	stodo utmed armstden;
009:019 och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
	sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
	rike.
009:020 Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
	i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke fr
	ngot i Salomos tid.
009:021 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en
	gng vart tredje r kommo Tarsis-skeppen hem och frde med sig
	guld och silver, elfenben, apor och pfglar.

009:022 Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
	bde i rikedom och i vishet.
009:023 Alla konungar p jorden kommo fr att beska Salomo och hra den
	vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
009:024 Och var och en av dem frde med sig sknker: freml av silver
	och av guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
	mulsnor.  S skedde r efter r.

009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann hstar med vagnar och tolv
	tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i
	Jerusalem, hos konungen sjlv.
009:026 Och han var herre ver alla konungar ifrn floden nda till
	filisternas land och sedan nda ned till Egyptens grns.
009:027 Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
	som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
	Lglandet.
009:028 Och hstar infrdes till Salomo frn Egypten och frn alla andra
	lnder.

009:029 Vad nu vidare r att sga om Salomo, om hans frsta tid svl
	som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
	krnika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
	Jerobeam, Nebats son.
009:030 Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel i fyrtio r.
009:031 Och Salomo gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
	i hans fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung
	efter honom.
010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
	Sikem fr att gra honom till konung.
010:002 Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta, dr han var i Egypten --
	dit hade han nmligen flytt fr konung Salomo -- vnde han
	tillbaka frn Egypten.
010:003 Och de snde bort och lto kalla honom ter.  D kom Jerobeam
	tillstdes jmte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
010:004 Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
	arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
	tjna dig.
010:005 Han svarade dem: Vnten nnu tre dagar, och kommen s tillbaka
	till mig.  Och folket gick.

010:006 D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
	tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
	Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
010:007 De svarade honom och sade: Om du visar dig god mot detta folk
	och r ndig mot dem och talar goda ord till dem, s skola de
	fr alltid bliva dina tjnare.
010:008 Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
	utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
	och som nu voro i hans tjnst.
010:009 Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
	som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
	lagt p oss'?
010:010 De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
	sade: S br du sga till folket som har talat till dig och
	sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
	-- s br du sga till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
	min faders lnd.
010:011 S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
	ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
	eder med ris, s skall jag gra det med skorpiongissel.'

010:012 S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
	dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
	tillbaka till mig p tredje dagen.
010:013 D gav konungen dem ett hrt svar; ty konung Rehabeam aktade
	icke p de gamles rd.
010:014 Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Jag
	skall gra edert ok tungt, ja, jag skall gra det nnu tyngre n
	frut; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag gra det
	med skorpiongissel.
010:015 Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
	Gud, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
	talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
010:016 D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
	gav folket konungen detta svar:

	  Vad del hava vi i David?
	  Ingen arvslott hava vi i Isais son.
	  Israel drage hem, var och en till sin hydda.
	  Se nu sjlv om ditt hus, du David.

	Drefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
010:017 Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
	Rehabeam konung.

010:018 Och nr konung Rehabeam snde stad Hadoram, som hade uppsikten
	ver de allmnna arbetena, stenade Israels barn denne till dds;
	och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
	och fly till Jerusalem.
010:019 S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
	nda till denna dag.
011:001 Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han Juda hus och
	Benjamin, ett hundra ttio tusen utvalda krigare, fr att de
	skulle strida mot Israel och tervinna konungadmet t Rehabeam.
011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:
011:003 Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla
	israeliter i Juda och Benjamin:
011:004 S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
	brder.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som
	har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till HERRENS ord
	och vnde om och drogo icke mot Jerobeam.

011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befste stder i Juda
	och gjorde dem till fasta platser.
011:006 Han befste Bet-Lehem, Etam, Tekoa,
011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam
011:008 Gat, Maresa, Sif,
011:009 Adoraim, Lakis, Aseka,
011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde
	dem till fasta stder.
011:011 Och han gjorde deras befstningar starka och tillsatte hvdingar
	i dem och lade in i dem frrd av mat, olja och vin;
011:012 var och en srskild av dessa stder frsg han med skldar och
	spjut; han befste dem mycket starkt.  Och Juda och Benjamin
	frblevo under hans vlde.

011:013 Och prsterna och leviterna i hela Israel gingo ver till honom
	frn alla sina omrden;
011:014 ty leviterna vergvo sina utmarker och sina andra besittningar
	och begvo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med
	sina sner drev dem bort ifrn deras tjnst ssom HERRENS
	prster,
011:015 och anstllde t sig andra prster fr offerhjderna och fr de
	onda andarna och fr kalvarna som han hade ltit gra.
011:016 Och dem fljde ifrn alla Israels stammar de som vnde sina
	hjrtan till att ska HERREN, Israels Gud; dessa kommo till
	Jerusalem fr att offra t HERREN, sina fders Gud.
011:017 I tre r befste de s konungamakten i Juda och gjorde
	Rehabeams, Salomos sons, vlde starkt; ty i tre r vandrade de
	p Davids och Salomos vg.

011:018 Och Rehabeam tog till hustru t sig Mahalat, dotter till
	Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons,
	dotter.
011:019 Hon fdde t honom snerna Jeus, Semarja och Saham.
011:020 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter.  Hon
	fdde t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.
011:021 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, krare n alla sina
	andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur
	och sextio bihustrur -- och han fdde tjugutta sner och sextio
	dttrar.
011:022 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland
	sina brder, ty han hade i sinnet att gra honom till konung.
011:023 Och p lmpligt stt frdelade han alla Judas och Benjamins
	landskap och alla fasta stder mellan ngra av sina sner och
	gav dem rikligt underhll; han skaffade dem ock hustrur i mngd.
012:001 Nr Rehabeams konungamakt nu hade blivit befst och han hade
	blivit mktig, vergav han HERRENS lag, han jmte hela Israel.
012:002 Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sisak, konungen i
	Egypten, upp mot Jerusalem, drfr att de hade varit otrogna mot
	HERREN;
012:003 han kom med ett tusen tv hundra vagnar och sextio tusen
	ryttare, och ingen kunde rkna det folk som fljde honom frn
	Egypten: libyer, sucker och etiopier.
012:004 Och han intog de fasta stderna i Juda och kom nda till
	Jerusalem.

012:005 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda
	furstar, som hade frsamlat sig i Jerusalem av fruktan fr
	Sisak; och han sade till dem: S sger HERREN: I haven
	vergivit mig, drfr har ock jag vergivit eder och givit eder
	i Sisaks hand.
012:006 D dmjukade sig Israels furstar och konungen sjlv och sade:
	HERREN r rttfrdig.
012:007 Nr nu HERREN sg att de dmjukade sig, kom HERRENS ord till
	Semaja; han sade: Eftersom de hava dmjukat sig, vill jag icke
	frdrva dem; jag skall lta dem med knapp nd komma undan, och
	min vrede skall icke bliva utgjuten ver Jerusalem genom Sisaks
	hand.
012:008 Dock skola de ndgas bliva honom underdniga, fr att de m lra
	sig frst vilken skillnad det r mellan att tjna mig och att
	tjna frmmande konungadmen.

012:009 S drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem.  Och han
	tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;
	alltsammans tog han.  Han tog ock de gyllene skldar som Salomo
	hade ltit gra.
012:010 I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
	dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
	hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
012:011 Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock
	drabanterna och buro dem; sedan frde de dem tillbaka till
	drabantsalen.

012:012 Drfr att nu Rehabeam dmjukade sig, vnde sig HERRENS vrede
	ifrn honom, s att han icke alldeles frdrvade honom.  Ocks
	fanns nnu ngot gott i Juda.
012:013 Allts befste konung Rehabeam sitt vlde i Jerusalem och
	fortsatte att regera.  Rehabeam var nmligen fyrtioett r gammal,
	nr han blev konung, och han regerade sjutton r i Jerusalem,
	den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att
	dr fsta sitt namn.  Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
012:014 Och han gjorde vad ont var, ty han vnde icke sitt hjrta till
	att ska HERREN.

012:015 Men vad som r att sga om Rehabeam, om hans frsta tid svl
	som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och
	siaren Iddos krnikor, enligt slktregistrens stt.  Och Rehabeam
	och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de levde.
012:016 Men Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven i
	Davids stad.  Och hans son Abia blev konung efter honom.
013:001 I konung Jerobeams adertonde regeringsr blev Abia konung ver
	Juda.
013:002 Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Mikaja,
	Uriels dotter, frn Gibea.  Men Abia och Jerobeam lgo i krig med
	varandra.
013:003 Och Abia begynte kriget med en hr av tappra krigsmn, fyra
	hundra tusen utvalda mn; men Jerobeam stllde upp sig till
	strid mot honom med tta hundra tusen utvalda tappra stridsmn.
013:004 Och Abia steg upp p berget Semaraim i Efraims bergsbygd och
	sade: Hren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.
013:005 Skullen I icke veta att det r HERREN, Israels Gud, som har
	givit t David konungadmet ver Israel fr evig tid, t honom
	sjlv och hans sner, genom ett saltfrbund?
013:006 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjnare,
	uppreste sig och avfll frn sin herre.
013:007 Och till honom frsamlade sig lst folk, onda mn, och de blevo
	Rehabeam, Salomos son, fr starka, eftersom Rehabeam nnu var
	ung och frsagd och drfr icke kunde st dem emot.
013:008 Och nu menen I eder kunna st emot HERRENS konungadme, som
	tillhr Davids sner, eftersom I ren en stor hop och haven hos
	eder de guldkalvar som Jerobeam har ltit gra t eder till
	gudar.
013:009 Haven I icke frdrivit HERRENS prster, Arons sner, och
	leviterna, och sjlva gjort eder prster, ssom de frmmande
	folken gra?  Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vdurar
	for att taga handfyllning, han fr bliva prst t dessa gudar,
	som icke ro gudar.
013:010 Men vi hava HERREN till vr Gud, och vi hava icke vergivit
	honom.  Vi hava prster av Arons sner, som gra tjnst infr
	HERREN, och leviter, som skta tempelsysslorna;
013:011 och de frbrnna t HERREN brnnoffer var morgon och var afton
	och antnda vlluktande rkelse och lgga upp brd p det
	gyllene bordet och tnda var afton den gyllene ljusstaken med
	dess lampor.  Ty vi hlla vad HERREN, vr Gud, har bjudit oss
	hlla, men I haven vergivit honom.
013:012 Och se, vi hava Gud i spetsen fr oss, och vi hava hans prster
	med larmtrumpeterna fr att blsa till strid mot eder.  I Israels
	barn, striden icke mot HERREN, edra fders Gud; ty d skall det
	icke g eder vl.

013:013 Men Jerobeam hade ltit kringg dem och lagt ett bakhll fr att
	falla dem i ryggen; s stodo de nu mitt emot Juda mn och hade
	sitt bakhll bakom dem.
013:014 Nr d Juda mn vnde sig om, fingo de se att de hade fiender
	bde framfr sig och bakom sig.  D ropade de till HERREN, och
	prsterna blste i trumpeterna.
013:015 Drefter hovo Juda mn upp ett hrskri; och nr Juda mn hovo
	upp sitt hrskri, lt Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna
	av Abia och Juda.
013:016 Och Israels barn flydde fr Juda, och Gud gav dem i deras hand.
013:017 Och Abia med sitt folk anstllde ett stort nederlag bland dem,
	s att fem hundra tusen unga mn av Israel fllo slagna.
013:018 Allts blevo Israels barn p den tiden kuvade; men Juda barn
	voro starka, ty de stdde sig p HERREN sina fders Gud.
013:019 Och Abia frfljde Jerobeam och tog ifrn honom ngra stder:
	Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och
	Efron med underlydande orter.
013:020 Och Jerobeam frmdde ingenting mer, s lnge Abia levde; och
	han blev hemskt av HERREN, s att han dog.

013:021 Men Abia befste sitt vlde; och han tog sig fjorton hustrur och
	fdde tjugutv sner och sexton dttrar.
013:022 Vad nu mer r att sga om Abia, om hans fretag och om annat som
	rr honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos Utlggning.

014:001 Och Abia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.  Under
	hans tid hade landet ro i tio r.
014:002 Och Asa gjorde vad gott och rtt var i HERRENS, sin Guds, gon.
014:003 Han skaffade bort de frmmande altarna och offerhjderna och
	slog snder stoderna och hgg ned Aserorna.
014:004 Och han uppmanade Juda att ska HERREN, sina fders Gud, och
	hlla lagen och budorden.
014:005 Ur alla Juda stder skaffade han bort offerhjderna och
	solstoderna; och riket hade ro under honom.
014:006 Och han byggde fasta stder i Juda, eftersom landet hade ro och
	han under dessa r icke hade ngot krig; ty HERREN hade givit
	honom lugn.
014:007 Han sade nmligen till Juda: Lt oss bygga dessa stder och
	frse dem runt omkring med murar och torn, med portar och
	bommar, medan vi nnu hava landet i vr makt, drfr att vi hava
	skt HERREN, vr Gud; ty vi hava skt honom, och han har ltit
	oss f lugn p alla sidor.  S byggde de d, och allt gick vl.
014:008 Och Asa hade en hr som var vpnad med stora skldar och med
	spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man frn Juda,
	vartill kommo tv hundra ttio tusen man frn Benjamin, som voro
	vpnade med sm skldar och spnde bge.  Alla dessa voro tappra
	stridsmn.

014:009 Men Sera frn Etiopien drog ut mot dem med en hr av tusen
	gnger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
014:010 Och Asa drog ut mot honom, och de stllde upp sig till strid i
	Sefatas dal vid Maresa.
014:011 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, frutom
	dig finnes ingen som kan hjlpa i striden mellan den starke och
	den svage.  S hjlp oss, HERRE, vr Gud, ty p dig stdja vi
	oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop.  HERRE, du
	r vr Gud; mot dig frmr ju ingen mnniska ngot.

014:012 Och HERREN lt etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s att
	etiopierna flydde.
014:013 Och Asa och hans folk frfljde dem nda till Gerar; och av
	etiopierna fllo s mnga, att ingen av dem kom undan med livet,
	ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans hr.  Och folket tog
	byte i stor myckenhet.
014:014 Och de intogo alla stder runt omkring Gerar, ty en
	frskrckelse ifrn HERREN hade kommit ver dessa; och de
	plundrade alla stderna, ty i dem fanns mycket att plundra.
014:015 Till och med boskapsskjulen brto de ned och frde bort
	smboskap i myckenhet och kameler, och vnde s tillbaka till
	Jerusalem.
015:001 Och ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
015:002 Han gick ut mot Asa och sade till honom: Hren mig, du, Asa,
	och I, hela Juda och Benjamin.  HERREN r med eder, nr I ren
	med honom, och om I sken honom, s lter han sig finnas av
	eder; men om I vergiven honom, s vergiver han ock eder.
015:003 En lng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan prster som
	undervisade dem, och utan ngon lag.
015:004 Men i sin nd omvnde de sig till HERREN, Israels Gud, och nr
	de skte honom, lt han sig finnas av dem.
015:005 Under de tiderna fanns ingen trygghet, nr man gick ut eller in;
	utan stor frvirring rdde bland alla dem som bodde hr i
	lnderna,
015:006 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud
	frvirrade dem med allt slags nd.
015:007 Men varen I frimodiga, lten icke modet falla, ty edert verk
	skall f sin ln.

015:008 Nr Asa hrde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog
	han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och
	Benjamins hela land och ur de stder som han hade tagit i
	Efraims bergsbygd, och upprttade ter HERRENS altare, det som
	stod framfr HERRENS frhus.
015:009 Och han frsamlade hela Juda och Benjamin, s ock de frmlingar
	ifrn Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty mnga
	frn Israel hade gtt ver till honom, nr de sgo att HERREN,
	hans Gud, var med honom.
015:010 Och de frsamlade sig till Jerusalem i tredje mnaden av Asas
	femtonde regeringsr,
015:011 och offrade p den dagen t HERREN sju hundra tjurar och sju
	tusen djur av smboskapen, uttagna av det byte som de hade frt
	med sig.
015:012 Och de ingingo det frbundet att de skulle ska HERREN, sina
	fders Gud, av allt sitt hjrta och av all sin sjl,
015:013 och att var och en som icke skte HERREN, Israels Gud, han
	skulle bliva ddad, liten eller stor, man eller kvinna.
015:014 Och de gvo HERREN sin ed med hg rst och under jubel, och
	under det att trumpeter och basuner ljdo.
015:015 Och hela Juda gladde sig ver eden; ty de hade svurit den av
	allt sitt hjrta, och de skte HERREN med hela sin vilja, och
	han lt sig finnas av dem, och han lt dem f ro p alla sidor.

015:016 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka frn hennes
	drottningsvrdighet, drfr att hon hade satt upp en styggelse
	t Aseran; Asa hgg nu ned styggelsen och krossade de och brnde
	upp den i Kidrons dal.
015:017 Men offerhjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas
	hjrta gudhngivet, s lnge han levde.
015:018 Och han frde in i Guds hus bde vad hans fader och vad han
	sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.

015:019 Och intet krig uppstod frrn i Asas trettiofemte regeringsr.
016:001 I Asas trettiosjtte regeringsr drog Baesa, Israels konung, upp
	mot Juda och begynte befsta Rama, fr att hindra att ngon
	komme vare sig frn eller till Asa, Juda konung.
016:002 D tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i
	konungshuset, och snde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som
	bodde i Damaskus, och lt sga:
016:003 Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
	min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig silver och guld;
	s bryt d ditt frbund med Baesa, Israels konung, fr att han
	m lmna mig i fred.
016:004 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
	krigshvitsmn mot Israels stder, och de frhrjade Ijon, Dan
	och Abel-Maim samt alla frrdshus i Naftali stder.
016:005 Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och lt
	sina arbeten dr upphra.
016:006 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de frde bort ifrn
	Rama stenar och trvirke som Baesa anvnde till att befsta
	det.  Drmed befste han s Geba och Mispa.

016:007 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade
	till honom: Eftersom du stdde dig p konungen i Aram och icke
	stdde dig p HERREN, din Gud, drfr har den arameiske
	konungens hr sluppit undan din hand.
016:008 Voro icke etiopierna och libyerna en vldig hr, med vagnar och
	ryttare i stor myckenhet?  Men drfr att du d stdde dig p
	HERREN, gav han dem i din hand.
016:009 TY HERRENS gon verfara hela jorden, fr att han med sin kraft
	skall bist dem som med sina hjrtan hngiva sig t
	honom.  Hrutinnan har du handlat draktigt.  Drfr skall du
	hdanefter hava stndiga strider.
016:010 Men Asa blev frtrnad p siaren och satte honom i stockhuset;
	s frbittrad var han p honom fr vad han hade sagt.  Vid samma
	tid frfor Asa ock vldsamt mot andra av folket.

016:011 Men vad som r att sga om Asa, om hans frsta tid svl som om
	hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels
	konungar.
016:012 Och i sitt trettionionde regeringsr fick Asa en sjukdom i sina
	ftter, och sjukdomen blev vermttan svr; men oaktat sin
	sjukdom skte han icke HERREN, utan allenast lkares hjlp.
016:013 Och Asa gick till vila hos sina fder och dog i sitt
	fyrtiofrsta regeringsr.
016:014 Och man begrov honom i den grav som han hade ltit hugga ut t
	sig i Davids stad; och man lade honom p en bdd som man hade
	fyllt med vllukter och kryddor av olika slag, konstmssigt
	beredda, och anstllde till hans ra en mycket stor
	frbrnning.

017:001 Och hans son Josafat blev konung; efter honom.  Han befste sitt
	vlde mot Israel.
017:002 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta stder och lade in
	besttningar i Juda land och i de Efraims stder som hans fader
	Asa hade intagit.
017:003 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p sin fader Davids
	frsta vgar och skte icke Baalerna,
017:004 utan skte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde
	icke ssom Israel.
017:005 Drfr befste HERREN konungadmet i hans hand, och hela Juda
	gav sknker t Josafat, s att hans rikedom och ra blev stor.
017:006 Och d hans frimodighet vxte p HERRENS vgar, skaffade han
	ocks bort offerhjderna och Aserorna ur Juda.

017:007 Och i sitt tredje regeringsr snde han ut sina hvdingar
	Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att
	undervisa i Juda stder,
017:008 och med dem ngra leviter, nmligen leviterna Semaja, Netanja,
	Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och
	Tob-Adonia; och de hade med sig prsterna Elisama och Joram.
017:009 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de
	foro omkring i alla Juda stder och undervisade bland folket.
017:010 Och en frskrckelse ifrn HERREN kom ver alla riken i de
	lnder som lgo omkring Juda, s att de icke vgade kriga mot
	Josafat.
017:011 Och en del av filisterna frde sknker till Josafat och gvo
	silver i skatt.  Drtill frde ock araberna till honom smboskap,
	sju tusen sju hundra vdurar och sju tusen sju undra bockar.

017:012 S blev Josafat allt mktigare och till slut vermttan
	mktig.  Och han byggde borgar och frrdsstder i Juda.
017:013 Han hade stora upplag i Juda stder; och krigsfolk, tappra
	stridsmn, hade han i Jerusalem.
017:014 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer.  Till
	Juda hrde fljande verhvitsmn: hvitsmannen Adna och med
	honom tre hundra tusen tappra stridsmn;
017:015 drnst hvitsmannen Johanan och med honom tv hundra ttio
	tusen;
017:016 drnst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i
	HERRENS tjnst, och med honom tv hundra tusen tappra stridsmn.
017:017 Men frn Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med
	honom tv hundra tusen, vpnade med bge och skld;
017:018 drnst Josabad och med honom ett hundra ttio tusen, rustade
	till strid.
017:019 Dessa voro de som gjorde tjnst hos konungen; drtill kommo de
	som konungen hade frlagt i de befsta stderna i hela Juda.
018:001 Nr Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ra, befryndade
	han sig med Ahab.
018:002 Och efter ngra rs frlopp for han ned till Ahab i Samaria.  Och
	Ahab lt fr honom och folket som han hade med sig slakta fr
	och fkreatur i myckenhet; och han skte intala honom att draga
	upp mot Ramot i Gilead.
018:003 Ahab, Israels konung, frgade allts Josafat, Juda konung: Vill
	du draga med mig mot Ramot i Gilead?  Han svarade honom: Jag
	ssom du, och mitt folk ssom ditt folk!  Jag vill flja med dig
	i striden.
018:004 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
	frst HERREN hrom.
018:005 D frsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra mn, och
	frgade dem: Skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att
	belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De svarade: Drag
	ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.
018:006 Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
	vi kunna frga genom honom?
018:007 Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
	Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
	frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan
	bestndigt allenast olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke
	s.
018:008 D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
	skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
018:009 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
	sin tron, ikldda sina skrudar; de sutto p en trskplats vid
	Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infr
	dem.
018:010 D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
	sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
	frgras.
018:011 Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
	upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
	giva det i konungens hand.

018:012 Och budet som hade gtt fr att kalla p Mika talade till honom
	och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
	lycka; s lt nu ock ditt tal stmma verens med deras, och lova
	ocks du lycka.
018:013 Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
	det som min Gud sger.
018:014 Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
	skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
	eller skall jag avst drifrn?  Han svarade: Dragen ditupp, s
	skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.
018:015 Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
	besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
	namn?
018:016 D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
	fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
	ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
	sitt.'
018:017 D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
	denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

018:018 Men han sade: Hren allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
	sin tron och himmelens hela hrskara st p hans hgra sida och
	p hans vnstra.
018:019 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga
	upp mot Ramot i Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den
	ene s och den andre s.
018:020 Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
	'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
	stt?'
018:021 Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
	hans profeters mun.  D sade han: 'Du m frska att locka honom
	drtill och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
018:022 Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i dessa dina
	profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
	komma ver dig.

018:023 D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
	kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
	ifrn mig fr att tala med dig?
018:024 Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
	springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
018:025 Men Israels konung sade: Tagen Mika och fren honom tillbaka
	till Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
018:026 Och sgen: S sger konungen: Stten denne i fngelse och
	bespisen honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen
	tillbaka.
018:027 Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
	icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
	folk, allasammans.

018:028 S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
	Ramot i Gilead.
018:029 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
	nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
	klder.  S frkldde sig Israels konung, nr de drogo ut i
	striden.
018:030 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina
	vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
	sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
018:031 Nr d hvitsmannen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
	Detta r Israels konung, och omringade honom drfr, i avsikt
	att anfalla honom.  D gav Josafat upp ett rop, och HERREN
	hjlpte honom, Gud vnde dem bort ifrn honom.
018:032 S snart nmligen hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke
	var Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
018:033 Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
	konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
	Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
018:034 Och striden blev p den dagen allt hftigare, och Israels
	konung hll sig nda till aftonen upprtt i sin vagn, vnd mot
	aramerna; men vid den tid d solen gick ned gav han upp andan.
019:001 Men Josafat, Juda konung, vnde vlbehllen hem igen till
	Jerusalem.
019:002 D gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade
	till honom: Skall man d hjlpa den ogudaktige?  Skall du d
	lska dem som hata HERREN?  Fr vad du har gjort vilar nu HERRENS
	frtrnelse ver dig.
019:003 Dock har ngot gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat
	Aserorna ur landet och har vnt ditt hjrta till att ska Gud.
019:004 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han ter ut
	bland folket, ifrn Beer-Seba nda till Efraims bergsbygd, och
	frde dem tillbaka till HERREN, deras fders Gud.
019:005 Och han anstllde domare i landet, i alla Juda befsta stder,
	srskilda fr var stad.
019:006 Och han sade till dessa domare: Sen till, vad I gren; ty I
	dmen icke mnniskodom, utan HERRENS dom, och han r nrvarande,
	s ofta I dmen.
019:007 Lten allts nu fruktan fr HERREN vara ver eder.  Given akt p
	vad I gren; ty hos HERREN, vr Gud, finnes ingen ortt, och han
	har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.
019:008 Ocks i Jerusalem hade Josafat anstllt ngra av leviterna och
	prsterna och ngra av huvudmnnen fr Israels familjer till att
	dma HERRENS dom och avgra rttstvister.  Nr de sedan vnde
	tillbaka till Jerusalem,
019:009 bjd han dem och sade: S skolen I gra i HERRENS fruktan,
	redligt och med hngivet hjrta.
019:010 Och s ofta ngon rttssak drages infr eder av edra brder, som
	bo i sina stder, det m glla dom i en blodssak eller eljest
	tillmpning av lag och bud, stadgar och rtter, d skolen I
	varna dem, s att de icke draga sig skuld infr HERREN,
	varigenom frtrnelse kommer ver eder och edra brder.  S
	skolen I gra, fr att I icke mn draga eder skuld.
019:011 Och se, versteprsten Amarja skall vara eder frman i alla
	HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten fr Juda hus, i
	alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmn
	under eder.  Varen nu stndaktiga i vad I gren, och HERREN
	skall vara med den som r god.
020:001 Drefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av
	ammoniterna fr att strida mot Josafat.
020:002 Och man kom och berttade detta fr Josafat och sade: En stor
	hop kommer mot dig frn landet p andra sidan havet, frn Aram,
	och de ro redan i Hasason-Tamar (det r En-Gedi).
020:003 D blev Josafat frskrckt och vnde sin hg till att ska
	HERREN; och han lt lysa ut en fasta ver hela Juda.
020:004 Och Juda frsamlade sig fr att ska hjlp hos HERREN; ja, frn
	alla Juda stder kom man fr att ska HERREN.
020:005 Och Josafat trdde upp i Juda mns och Jerusalems frsamling i
	HERRENS hus, framfr den nya frgrden,
020:006 och sade:

	HERRE, vra fders Gud, r icke du Gud i himmelen och den som
	rder ver alla hednafolkens riken?  I din hand r kraft och
	makt; och ingen finnes, som kan st dig emot.
020:007 Var det icke du, vr Gud, som frdrev detta lands inbyggare fr
	ditt folk Israel och gav det t Abrahams, din vns, sd fr evig
	tid?
020:008 De fingo bo dr, och de byggde dig dr en helgedom t ditt namn,
	i det de sade:
020:009 'Om ngot ont kommer ver oss, svrd, straffdom eller pest eller
	hungersnd, s vilja vi trda upp infr detta hus och infr dig,
	ty ditt namn r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vr
	nd, och du skall d hra och hjlpa.'
020:010 Se drfr nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs
	bergsbygd -- genom vilkas omrde du icke tillstadde Israel att
	g, nr de kommo frn Egyptens land, varfr de ock togo en omvg
	bort ifrn dem och icke frgjorde dem --
020:011 se huru dessa nu vederglla oss, i det att de komma fr att
	frjaga oss ur det land som r din besittning, och som du har
	givit oss till besittning.
020:012 Du, vr Gud, skall du icke hlla dom ver dem?  Ty vi frm intet
	mot denna stora hop som kommer emot oss, och sjlva veta vi icke
	vad vi skola gra, utan till dig se vra gon.

020:013 Och hela Juda stod dr infr HERREN med sina spda barn, sina
	hustrur och sner.
020:014 D kom HERRENS Ande mitt i frsamlingen ver Jahasiel, son till
	Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en
	levit, av Asafs sner,
020:015 och han sade: Akten hrp, alla I av Juda, och I Jerusalems
	invnare, och du konung Josafat.  S sger HERREN till eder:
	Frukten icke och varen icke frfrade fr denna stora hop, ty
	striden r icke eder, utan Guds.
020:016 Dragen i morgon ned mot dem.  De draga d upp p Hassishjden,
	och I skolen trffa dem vid andan av dalen, framfr Jeruels
	ken.
020:017 Men drvid bliver det icke eder sak att strida.  I skolen
	allenast trda fram och st stilla och se p, huru HERREN
	frlsar eder, I av Juda och Jerusalem.  Frukten icke och varen
	icke frfrade.  Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall
	vara med eder.
020:018 D bjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda
	mn och Jerusalems invnare fllo ned fr HERREN och tillbdo
	HERREN.
020:019 Och de av leviterna, som tillhrde kehatiternas och koraiternas
	barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hg och
	stark rst.

020:020 Men bittida fljande morgon drogo de ut till Tekoas ken.  Och
	nr de drogo ut, trdde Josafat fram och sade: Hren mig, I av
	Juda och I Jerusalems invnare.  Haven tro p HERREN, eder Gud,
	s skolen I hava ro.  Och tron p hans profeter, s skolen I
	bliva lyckosamma.
020:021 Och sedan han hade rdfrt sig med folket, stllde han upp mn
	som skulle sjunga till HERRENS ra och lova honom i helig skrud,
	under det att de drogo ut framfr den vpnade hren; de skulle
	sjunga: Tacken HERREN, ty hans nd varar evinnerligen.
020:022 Och just som de begynte med sngen och lovet, lt HERREN ett
	angrepp ske bakifrn p Ammons barn och Moab och folket ifrn
	Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo
	slagna.
020:023 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrn Seirs
	bergsbygd och gvo dem till spillo och frgjorde dem; och nr de
	hade gjort nde p folket ifrn Seir, hjlptes de t att nedgra
	varandra.

020:024 Nr sedan Juda mn kommo upp p hjden, varifrn man kunde se ut
	ver knen, och vnde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa
	ligga dda p jorden, och ingen hade undkommit.
020:025 Och nr Josafat begav sig dit med sitt folk fr att plundra och
	taga byte frn dem, funno de dr en myckenhet av gods och av
	dda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s mycket
	att de icke kunde bra det.  Och de fortsatte plundringen i tre
	dagar; s stort var bytet.
020:026 Men p fjrde dagen frsamlade de sig i Berakadalen; dr
	<sprr>lovade de</sprr> HERREN, och drav fick det stllet
	namnet <sprr>Berakadalen</sprr>, ssom det heter nnu i dag.

020:027 Drefter vnde alla Judas och Jerusalems mn, med Josafat i
	spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade
	berett dem gldje genom vad som hade skett med deras fiender.
020:028 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter
	och tgade till HERRENS hus.
020:029 Och en frskrckelse ifrn Gud kom ver alla de frmmande
	rikena, nr de hrde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.
020:030 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lt honom f lugn p
	alla sidor.

020:031 S regerade Josafat ver Juda.  han var trettiofem r gammal,
	nr han blev konung, och han regerade tjugufem r i
	Jerusalem.  Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
020:032 Och han vandrade p sin fader Asas vg, utan att vika av ifrn
	den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
020:033 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, och nnu hade folket
	icke vnt sina hjrtan till sina fders Gud.

020:034 Vad nu mer r att sga om Josafat, om hans frsta tid svl som
	om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons,
	krnika, som r upptagen i boken om Israels konungar.

020:035 Men sedan frband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels
	konung, fastn denne var ogudaktig i sina grningar;
020:036 han frband sig med honom fr att bygga skepp som skulle g till
	Tarsis.  Och de byggde skepp i Esjon-Geber.
020:037 D profeterade Elieser, Dodavahus son, frn Maresa, mot Josafat;
	han sade: Drfr att du har frbundit dig med Ahasja, skall
	HERREN lta ditt fretag bliva om intet.  Och somliga av skeppen
	ledo skeppsbrott, s att de icke kunde g till Tarsis.

021:001 Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
	sina fder i Davids stad.  Och hans son Joram blev konung efter
	honom.
021:002 Denne hade brder, sner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja,
	Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro sner till
	Josafat, Israels konung.
021:003 Och deras fader gav dem stora sknker i silver och guld och
	dyrbarheter, drtill ock fasta stder i Juda; men konungadmet
	hade han givit t Joram, ty denne var den frstfdde.
021:004 Nr Joram nu hade vertagit sin faders konungadme och befst
	sig dri, drpte han alla sina brder med svrd, s ock ngra av
	Israels furstar,

021:005 Joram var trettiotv r gammal, r han blev konung, och han
	regerade tta r i Jerusalem.
021:006 Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
	gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
	ont var i HERRENS gon.
021:007 Dock ville HERREN icke frdrva Davids hus, fr det frbunds
	skull som han hade slutit med David, och enligt sitt lfte, att
	han skulle lta honom och hans sner hava en lampa fr alltid.

021:008 I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
	ver sig.
021:009 D drog Joram dit med sina hvitsmn och med alla sina
	stridsvagnar.  Och om natten gjorde han ett anfall p edomerna,
	som hade omringat honom, och slog dem och hvitsmnnen ver
	deras vagnar.
021:010 S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
	nda till denna dag.  Vid samma tid avfll ock Libna frn hans
	vlde, drfr att han hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
021:011 Ocks han uppfrde offerhjder p bergen i Juda och frledde s
	Jerusalems invnare till trols avfllighet och frfrde Juda.

021:012 Men en skrivelse kom honom till handa frn profeten Elia, s
	lydande: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke
	vandrat p din fader Josafats vgar eller p Asas, Juda konungs,
	vgar,
021:013 utan du har vandrat p Israels konungars vg och frlett Juda
	och Jerusalems invnare till trols avfllighet, p samma stt
	som Ahabs hus frledde till avfllighet; du har ocks drpt dina
	brder, dem som hrde till din faders hus, och som voro bttre
	n du.
021:014 Drfr skall HERREN lta en stor hemskelse drabba ditt folk, s
	ock dina barn och dina hustrur och allt vad du ger;
021:015 och sjlv skall du trffas av svr sjukdom, en sjukdom i dina
	inlvor, s svr att dina inlvor, efter r och dagar, skola
	falla ut i fljd av sjukdomen.

021:016 Och HERREN uppvckte mot Joram filisternas ande och de arabers
	som bodde nrmast etiopierna;
021:017 och de drogo upp mot Juda och brto in dr och frde bort allt
	gods som fanns i konungens hus, drtill ock hans sner och
	hustrur, s att han icke hade kvar ngon av sina sner frutom
	Joahas, sin yngste son.
021:018 Och efter allt detta hemskte HERREN honom med en obotlig
	sjukdom i inlvorna.
021:019 Och efter r och dagar, nr tv r voro frlidna, fllo hans
	inlvor ut i fljd av sjukdomen, och han dog i svra plgor; men
	hans folk anstllde ingen frbrnning till hans ra, ssom de
	hade gjort efter hans fder.
021:020 Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tta r i Jerusalem.  Och han gick bort utan att bliva
	saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i
	konungagravarna.

022:001 Och Jerusalems invnare gjorde Ahasja, hans yngste son, till
	konung efter honom; ty alla de ldre hade blivit drpta av den
	rvarskara som med araberna hade kommit till lgret.  S blev d
	Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
022:002 Fyrtiotv r gammal var Ahasja, r han blev konung, ock han
	regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, Omris
	dotter.
022:003 Ocks han vandrade p Ahabs hus' vgar, ty hans moder var hans
	rdgiverska i ogudaktighet.
022:004 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon likasom Ahabs hus; ty
	drifrn tog han, efter sin faders dd, sina rdgivare, till
	sitt eget frdrv.
022:005 Det var ock deras rd han fljde, nr han drog stad med Joram,
	Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i
	Aram, vid Ramot i Gilead.  Men Joram blev srad av aramerna.
022:006 D vnde han tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de
	sr som han hade ftt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i
	Aram.  Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned fr att
	beska Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lg sjuk.
022:007 Men till Ahasjas frdrv var det av Gud bestmt att han skulle
	komma till Joram.  Ty nr han hade kommit dit, for han med Joram
	fr att mta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att
	utrota Ahabs hus.
022:008 S hnde sig att Jehu, nr han utfrde straffdomen ver Ahabs
	hus, trffade p de Juda furstar och de brorsner till Ahasja,
	som voro i Ahasjas tjnst, och drpte dem.
022:009 Sedan skte han efter Ahasja; och man grep denne, dr han hll
	sig gmd i Samaria, och frde honom till Jehu och ddade
	honom.  Men drefter begrovo de honom, ty de sade: Han var dock
	son till Josafat, som skte HERREN av allt sitt hjrta.  Och av
	Ahasjas hus fanns sedan ingen dom frmdde vertaga
	konungadmet.

022:010 Nr nu Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd,
	stod hon upp och frgjorde hela konungaslkten i Juda
	hus.
022:011 Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog konungadottern
	Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i
	det att han frde honom jmte hans amma in i sovkammaren; dr
	hll Josabeat, konung Jorams dotter, prsten Jojadas hustru --
	som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold fr Atalja, s att
	denna icke fick dda honom.
022:012 Sedan var han hos dem i Guds hus, dr han frblev gmd i sex r,
	medan Atalja regerade i landet.
023:001 Men i det sjunde ret tog Jojada mod till sig och frband sig
	med underhvitsmnnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans
	son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat,
	Sikris son.
023:002 Dessa foro drefter omkring i Juda och frsamlade leviterna ur
	alla Juda stder, s ock huvudmnnen fr Israels familjer.  Och
	nr de kommo till Jerusalem,
023:003 Slt hela frsamlingen i Guds hus ett frbund med konungen.  Och
	Jojada sade till dem: Konungens son skall nu vara konung, ssom
	HERREN har talat angende Davids sner.
023:004 Detta r allts vad I skolen gra: en tredjedel av eder,
	nmligen de prster och leviter som hava att intrda i
	vakthllningen p sabbaten, skall st p vakt vid trsklarna
023:005 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid
	Jesodporten; och allt folket skall vara p frgrdarna till
	HERRENS hus.
023:006 Dock m ingen annan n prsterna och de tjnstgrande leviterna
	g in i HERRENS hus; dessa m g in, ty de ro heliga.  Men allt
	det vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem
	iakttaga.
023:007 Och leviterna skola stlla sig runt omkring konungen, var och en
	med sina vapen i handen; och om ngon vill trnga sig in i
	huset, skall han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig
	han gr in eller ut.

023:008 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prsten Jojada hade
	bjudit dem, var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle
	intrda i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg
	drifrn p sabbaten, ty prsten Jojada lt ingen avdelning vara
	fri ifrn tjnstgring.
023:009 Och prsten Jojada gav t underhvitsmnnen de spjut och de
	skldar av olika slag, som hade tillhrt konung David, och som
	funnos i Guds hus.
023:010 Och han stllde upp allt folket, var och en med sitt vapen i
	handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
	altaret och mot huset, runt omkring konungen.
023:011 Drefter frde de ut konungasonen och satte p honom kronan och
	gvo honom vittnesbrdet och gjorde honom till konung; och
	Jojada och hans sner smorde honom och ropade: Leve konungen!

023:012 Nr Atalja nu hrde folkets rop, d de skyndade fram och hyllade
	konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.
023:013 Dr fick hon d se konungen st vid sin pelare, nra ingngen,
	och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
	hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna, och
	huru sngarna med sina instrumenter ledde hyllningssngen.  D
	rev Atalja snder sina klder och ropade: Sammansvrjning!
	Sammansvrjning!
023:014 Men prsten Jojada lt underhvitsmnnen som anfrde skaran
	trda fram, och han sade till dem: Fren henne ut mellan leden,
	och om ngon fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten
	frbjd dem nmligen att dda henne i HERRENS hus.
023:015 Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit fram dit dr
	Hstporten fr in i konungshuset, ddade de henne dr.

023:016 Och Jojada slt ett frbund mellan sig och allt folket och
	konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.
023:017 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och
	slog snder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals prst,
	drpte de framfr altarna.
023:018 Drefter stllde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde
	detta vrv t de levitiska prsterna, dem som David hade indelat
	i klasser fr tjnstgringen i HERRENS hus, till att offra
	brnnoffer t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses lag, med
	jubel och sng, efter Davids anordning.
023:019 Och han stllde drrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, fr
	att ingen skulle komma in, som p ngot stt var oren.
023:020 Och han tog med sig underhvitsmnnen och de frnmsta och
	mktigaste bland folket och hela folkmngden och frde konungen
	ned frn HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom vre
	porten; och de satte konungen p konungatronen.
023:021 Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
	Atalja hade de ddat med svrd.

024:001 Joas var sju r gammal, nr han blev konung, och han regerade
	fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
024:002 Och Joas gjorde vad rtt var i HERRENS gon, s lnge prsten
	Jojada levde.
024:003 Och Jojada tog t honom tv hustrur, och han fdde sner och
	dttrar.

024:004 Drefter blev Joas betnkt p att upphjlpa HERRENS hus.
024:005 Och han frsamlade prsterna och leviterna och sade till dem:
	Faren vart r ut till Juda stder, och samlen frn hela Israel
	in penningar till att stta eder Guds hus i stnd; och I skolen
	bedriva denna sak med skyndsamhet.  Men leviterna skyndade sig
	icke.
024:006 D kallade konungen till sig versteprsten Jojada och sade till
	honom: Varfr har du icke tillhllit leviterna att frn Juda
	och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjnare Mose plade,
	och som Israels frsamling skulle erlgga till vittnesbrdets
	tabernakel?
024:007 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, sner hava frdrvat Gud
	hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anvnt
	till Baalerna.

024:008 P konungens befallning gjorde man drefter en kista och stllde
	den utanfr porten till HERREN hus.
024:009 Och man lt utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds
	tjnare Mose hade plagt Israel i knen skulle erlggas t
	HERREN.
024:010 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med
	gldje och kastade dem i kistan, till dess att allt var
	insamlat.
024:011 Och nr tid blev att genom leviternas frsorg fra kistan till
	de granskningsmn som konungen hade frordnat, och dessa d
	mrkte att mycket penningar fanns i den, d kommo konungens
	sekreterare och versteprstens tillsyningsman och tmde kistan
	och buro den sedan tillbaka till dess plats.  S gjorde de gng
	efter annan och samlade in penningar i myckenhet.
024:012 Drefter lmnade konungen och Jojada dessa t den som skulle
	utfra arbetet p HERRENS hus, och lejde stenhuggare och
	timmermn till att upphjlpa HERRENS hus, s ock jrn- och
	kopparsmeder till att stta HERRENS hus i stnd.
024:013 Och de som utfrde arbetet bedrevo det s, att arbetet gick
	framt under deras hnder, Och de terstllde Guds hus i dess
	frra skick och satte det i gott stnd.
024:014 Och nr de hade slutat, buro de terstoden av penningarna till
	konungen och Jojada; och man gjorde drav krl till HERRENS hus,
	krl till gudstjnsten och offren, sklar och andra krl av guld
	och silver Och man offrade brnnoffer i HERRENS hus bestndigt,
	s lnge Jojada levde.

024:015 Men Jojada blev gammal och mtt p att leva och dog s; ett
	hundra trettio r gammal var han vid sin dd.
024:016 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, drfr att
	han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.

024:017 Men efter Jojadas dd kommo Juda furstar och fllo ned fr
	konungen; d lyssnade konungen till dem.
024:018 Och de vergvo HERRENS, sina fders Guds, hus och tjnade
	Aserorna och avgudarna.  D kom frtrnelse ver Juda och
	Jerusalem genom den skuld de s drogo sig.
024:019 Och profeter sndes ibland dem fr att omvnda dem till HERREN;
	och dessa varnade dem, men de lyssnade icke drtill.

024:020 Men Sakarja, prsten Jojadas son, hade blivit bekldd med Guds
	Andes kraft, och han trdde fram infr folket och sade till dem:
	S sger Gud: Varfr vertrden I HERRENS bud, eder sjlva till
	ingen fromma?  Eftersom I haven vergivit HERREN, har han ock
	vergivit eder.
024:021 D sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt
	konungens befallning, p frgrden till HERRENS hus.
024:022 Ty konung Joas tnkte icke p den krlek som Jojada, dennes
	fader, hade bevisat honom, utan drpte hans son.  Men denne sade
	i sin ddsstund: M HERREN se detta och utkrva det.

024:023 Och nr ret hade gtt till nda, drog aramernas hr upp mot
	honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur
	folket alla folkets furstar.  Och allt byte som de togo snde de
	till konungen i Damaskus.
024:024 Ty fastn aramernas hr som d ryckte an utgjorde allenast en
	ringa skara, gav HERREN likvl i deras hand en mycket talrik
	hr, drfr att folket hade vergivit HERREN, sina fders
	Gud.  S fingo de utfra straffdomen ver Joas.

024:025 Och nr dessa drogo bort ifrn honom -- ty de lmnade honom kvar
	illa sjuk -- sammansvuro sig hans tjnare mot honom, drfr att
	han hade utgjutit prsten Jojadas sners blod, och drpte honom
	p hans sng; detta blev hans dd.  Och man begrov honom i
	Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.
024:026 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till
	ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
024:027 Men om hans sner, och om de mnga profetior som frkunnades mot
	honom, och om huru Guds hus ter upprttades, hrom r skrivet i
	Utlggning av Konungaboken.  Och hans son Amasja blev konung
	efter honom.
025:001 Amasja var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddan,
	frn Jerusalem.
025:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke av fullt
	hngivet hjrta.
025:003 Och sedan hans konungadme hade blivit befst, lt han drpa
	dem av sina tjnare, som hade ddat hans fader, konungen.
025:004 Men deras barn ddade han icke, utan handlade i enlighet med vad
	freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
	Frldrarna skola icke d fr sina barns skull, och barnen
	skola icke d fr sina frldrars skull, utan var och en skall
	d genom sin egen synd.

025:005 Och Amasja frsamlade Juda barn och lt dem stlla upp sig efter
	sina familjer, efter sina ver- och under- hvitsmn, hela Juda
	och Benjamin.  Drefter inmnstrade han dem som voro tjugu r
	gamla eller drutver, och fann dem utgra tre hundra tusen
	utvalda stridbara mn, som kunde fra spjut och skld.
025:006 Drtill lejde han fr hundra talenter silver ett hundra tusen
	tappra stridsmn ur Israel.
025:007 Men en gudsman kom till honom och sade: O konung, lt icke
	Israels hr draga stad med dig, ty HERREN r icke med Israel,
	icke med hela hopen av Efraims barn;
025:008 utan du sjlv m allena draga stad.  Grip verket an, g
	frimodigt ut i striden.  Gud skall eljest lta dig komma p fall
	genom fienden; ty Gud frmr bde att hjlpa och att stjlpa.
025:009 Amasja sade till gudsmannen: Men huru skall det d g med de
	hundra talenterna som jag har givit t skaran frn Israel?
	Gudsmannen svarade: HERREN kan vl giva dig mer n det.
025:010 D avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom frn
	Efraim och lt dem g hem igen.  Hrver blevo dessa hgeligen
	frgrymmade p Juda och vnde tillbaka hem i vredesmod.

025:011 Men Amasja tog mod till sig och tgade ut med sitt folk och drog
	till Saltdalen och nedgjorde dr av Seirs barn tio tusen.
025:012 Och Juda barn togo andra tio tusen till fnga levande; dem frde
	de upp p spetsen av en klippa och strtade dem ned frn
	klippspetsen, s att de alla krossades.
025:013 Men de som tillhrde den skara som Amasja hade snt tillbaka,
	och som icke hade ftt g med honom ut i striden, fretogo
	plundringstg i Juda stder, frn Samaria nda till Bet-Horon;
	och de nedgjorde tre tusen av invnarna och togo stort byte.

025:014 Nr sedan Amasja kom tillbaka frn sin seger ver edomerna,
	frde han med sig Seirs barns gudar och stllde upp dem till
	gudar t sig; och han tillbad infr dem och tnde offereld t
	dem.
025:015 D upptndes HERRENS vrede mot Amasja, och han snde till honom
	en profet; denne sade till honom: Varfr sker du detta folks
	gudar, som ju icke hava kunnat rdda sitt eget folk ur din
	hand?
025:016 Nr denne s talade till honom, svarade han honom: Hava vi satt
	dig till konungens rdgivare?  Hll upp, om du icke vill att man
	skall drpa dig.  D hll profeten upp och sade: Jag frstr nu
	att Gud har beslutit att frdrva dig, eftersom du gr p detta
	stt och icke vill hra p mitt rd.

025:017 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hllit rdplgning, snde
	han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,
	och lt sga: Kom, lt oss drabba samman med varandra.
025:018 Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
	lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
	p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
	hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
	trnbusken och trampade ned den.
025:019 Du tnker p huru du har slagit Edom, och drver frhver du dig
	ditt hjrta och vill vinna nnu mer ra.  Men stanna nu hemma.
	Varfr utmanar du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till
	fall?
025:020 Men Amasja ville icke hra hrp, ty Gud skickade det s, fr
	att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade skt
	Edoms gudar.
025:021 S drog d Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
	varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hr
	till Juda.
025:022 Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
	till sin hydda.
025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
	tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr
	denne hade frt honom till Jerusalem, brt han ned ett stycke av
	Jerusalems mur, frn Efraimsporten nda till Poneporten, fyra
	hundra alnar.
025:024 Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i Guds
	hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, drtill ock
	gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.

025:025 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
	Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
025:026 Vad nu mer r att sga om Amasja, om hans frsta tid svl som
	om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
	Israels konungar.
025:027 Och frn den tid d Amasja vek av ifrn HERREN begynte man
	anstifta en sammansvrjning mot honom i Jerusalem, s att han
	mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis, och
	dessa ddade honom dr.
025:028 Sedan frde man honom drifrn p hstar och begrov honom hos
	hans fder i Juda huvudstad.
026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d var sexton r gammal,
	och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
026:002 Det var han som befste Elot, och han lade det ter under Juda,
	sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.
026:003 Ussia var sexton r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekilja,
	frn Jerusalem.
026:004 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
	fader Amasja hade gjort.
026:005 Och han skte Gud, s lnge Sakarja levde, han som aktade p
	Guds syner.  Och s lnge han skte HERREN, lt Gud det g honom
	vl.
026:006 Han drog ut och stridde mot filisterna och brt ned Gats,
	Jabnes och Asdods murar; och han byggde stder p Asdods omrde
	och annorstdes i filisternas land.
026:007 Och Gud hjlpte honom mot filisterna och mot de araber som
	bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
026:008 Och ammoniterna mste giva sknker t Ussia, och ryktet om honom
	strckte sig nda till Egypten, ty han blev vermttan mktig.

026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem ver Hrnporten och ver
	Dalporten och ver Vinkeln och befste dem.
026:010 Han byggde ock torn i knen och hgg ut mnga brunnar, ty han
	hade mycken boskap, bde i lglandet och p sltten.  Jordbruks-
	och vingrdsarbetare hade han i bergsbygden och p de brdiga
	flten, ty han var en vn av kerbruk.
026:011 Och Ussia hade en krigshr som drog ut till strid i avdelade
	skaror, med en mansstyrka som hade blivit faststlld vid
	mnstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
	Maaseja, under verinseende av Hananja, en av konungens
	hvitsmn.
026:012 Hela antalet av de tappra stridsmn som voro huvudmn fr
	familjerna var tv tusen sex hundra.
026:013 Under deras befl stod en krigshr av tre hundra sju tusen fem
	hundra mn, som stridde med kraft och mod och voro konungens
	hjlp mot fienden.
026:014 Och Ussia frsg hela denna hr med skldar, spjut, hjlmar,
	pansar och bgar, s ock med slungstenar.
026:015 Och han lt i Jerusalem gra krigsredskap, konstmssigt
	uttnkta, till att stta upp p tornen och p murarnas hrn, fr
	att med dem avskjuta pilar och stora stenar.  Och ryktet om honom
	gick ut vida omkring, ty underbart hjlptes han fram till makt.
026:016 Men nr han nu var s mktig, blev hans hjrta hgmodigt, s att
	han gjorde vad frdrvligt var; han frbrt sig trolst mot
	HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel fr att
	antnda rkelse p rkelsealtaret.
026:017 D gick prsten Asarja ditin efter honom, tfljd av ttio
	HERRENS prster, ofrskrckta mn.
026:018 Dessa trdde fram mot konung Ussia och sade till honom: Det hr
	icke dig till, Ussia, att antnda rkelse t HERREN, utan det
	tillhr prsterna, Arons sner, som r helgade till att antnda
	rkelse.  G ut ur helgedomen, ty du har begtt en frbrytelse,
	och HERREN Gud skall icke lta detta lnda dig till ra.
026:019 D for Ussia ut i vrede, dr han stod med ett rkelsekar i sin
	hand fr att antnda rkelse.  Men just som han for ut mot
	prsterna, slog spetlska ut p hans panna, i prsternas
	nrvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rkelsealtaret.
026:020 Och nr versteprsten Asarja och alla prsterna vnde sig till
	honom och fingo se att han var spetlsk i pannan, drevo de honom
	strax ut drifrn.  Sjlv skyndade han ocks ut, eftersom HERREN
	s hemskte honom.
026:021 Sedan var konung Ussia spetlsk fr hela sitt liv och bodde i
	ett srskilt hus ssom spetlsk, ty han var utesluten frn
	HERRENS hus.  Hans son Jotam frestod d konungens hus och dmde
	folket i landet.

026:022 Vad nu mer r att sga om Ussia, om hans frsta tid svl som om
	hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
026:023 Och Ussia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
	hos hans fder, ute p konungagravens mark, detta med tanke
	drp att han hade varit spetlsk.  Och hans son Jotam blev
	konung efter honom.
027:001 Jotam var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
	regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
	dotter.
027:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
	fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke trngde in i
	HERRENS tempel; men folket gjorde nnu vad frdrvligt var.
027:003 Han byggde vre porten till HERRENS hus, och p Ofelmuren
	utfrde han stora byggnadsarbeten.
027:004 Drtill byggde han stder i Juda bergsbygd, och i skogarna
	byggde han borgar och torn.
027:005 Och nr han s kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem
	vermktig, s att Ammons barn det ret mste giva honom ett
	hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer
	korn.  Lika mycket mste Ammons barn erlgga t honom ocks nsta
	r och ret drp.
027:006 S mktig blev Jotam, drfr att han vandrade stndaktigt infr
	HERREN, sin Gud.

027:007 Vad nu mer r att sga om Jotam och om alla hans krig och andra
	fretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda
	konungar.
027:008 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade sexton r i Jerusalem.
027:009 Och Jotam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Davids stad.  Och hans son Ahas blev konung efter honom.
028:001 Ahas var tjugu r gammal nr han blev konung, och han regerade
	sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS
	gon, ssom hans fader David,
028:002 utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock gra
	gjutna belten t Baalerna.
028:003 Och sjlv tnde han offereld i Hinnoms sons dal och brnde upp
	sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som
	HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
028:004 Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
	kullarna och under alla grna trd.

028:005 Drfr gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
	hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fngar
	och frde dem till Damaskus.  Han blev ock given i Israels
	konungs hand, s att denne tillfogade honom ett stort nederlag.
028:006 Ty Peka, Remaljas son, drpte av Juda ett hundra tjugu tusen man
	p en enda dag, allasammans stridbara mn.  Detta skedde drfr
	att de hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
028:007 Och Sikri, en tapper man frn Efraim, drpte Maaseja,
	konungasonen, och Asrikam, slottshvdingen, och Elkana,
	konungens nrmaste man.
028:008 Och Israels barn bortfrde frn sina brder tv hundra tusen
	fngar, nmligen deras hustrur, sner och dttrar, och togo
	drjmte mycket byte frn dem och frde bytet till Samaria.

028:009 Men dr var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot
	hren, nr den kom till Samaria, och sade till dem: Se, i sin
	vrede ver Juda har HERREN, edra fders Gud, givit dem i eder
	hand, men I haven drpt dem med en htskhet som har ntt upp
	till himmelen.
028:010 Och nu tnken I gra Judas och Jerusalems barn till trlar och
	trlinnor t eder.  Drmed dragen I ju allenast skuld ver eder
	sjlva infr HERREN, eder Gud.
028:011 S hren mig nu: Snden tillbaka fngarna som I haven tagit frn
	edra brder; ty HERRENS vrede r upptnd mot eder.

028:012 Ngra av huvudmnnen bland Efraims barn, nmligen Asarja,
	Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och
	Amasa, Hadlais son, stodo d upp och gingo emot dem som kommo
	frn kriget
028:013 och sade till dem: I skolen icke fra dessa fngar hitin; ty I
	frehaven ngot som drager skuld ver oss infr HERREN, och
	varigenom I ytterligare frken vra synder och vr skuld.  Vr
	skuld r ju redan stor nog, och vrede r upptnd mot Israel.
028:014 D lmnade krigsfolket ifrn sig fngarna och bytet infr de
	verste och hela frsamlingen.
028:015 Och de nmnda mnnen stodo upp och togo sig an fngarna.  Alla
	som voro nakna bland dem kldde de upp med vad de hade tagit
	ssom byte; de gvo dem klder och skor, mat och dryck, och
	smorde dem med olja, och alla som icke orkade g lto de stta
	sig upp p snor, och frde dem s till Jeriko, Palmstaden, till
	deras brder dr.  Sedan vnde de tillbaka till Samaria.

028:016 Vid samma tid snde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,
	med begran att de skulle hjlpa honom.
028:017 Ty frutom allt annat hade edomerna kommit och slagit Juda och
	tagit fngar.
028:018 Och filisterna hade fallit in i stderna i Juda lgland och
	sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s ock
	Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och
	Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.
028:019 Ty HERREN ville frdmjuka Juda, fr Ahas', den israelitiske
	konungens, skull, drfr att denne hade vllat oordning i Juda
	och varit otrogen mot HERREN.
028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och
	angrep honom, i stllet fr att understdja honom.
028:021 Ty fastn Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de
	verstes hus och gav allt t konungen i Assyrien, s hjlpte det
	honom dock icke.
028:022 Och i sin nd frsyndade sig samme konung Ahas nnu mer genom
	otrohet mot HERREN.
028:023 Han offrade nmligen t gudarna i Damaskus, som hade slagit
	honom; ty han tnkte: Eftersom de arameiska konungarnas gudar
	hava frmtt hjlpa dem, vill jag offra t dessa gudar, fr att
	de ock m hjlpa mig.  Men i stllet var det dessa som kommo
	honom och hela Israel p fall.
028:024 Ahas samlade ihop de krl som funnos i Guds hus och brt snder
	krlen i Guds hus och stngde igen drrarna till HERRENS hus,
	och gjorde sig altaren i vart hrn i Jerusalem.
028:025 Och i var och en av Juda stder uppfrde han offerhjder fr att
	dr tnda offereld t andra gudar, och han frtrnade s HERREN,
	sina fders Gud.

028:026 Vad nu mer r att sga om honom och om alla hans fretag, under
	hans frsta tid svl som under hans sista, det finnes
	upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
028:027 Och Ahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
	Jerusalem, inne i sjlva staden; de lade honom nmligen icke i
	Israels konungars gravar.  Och hans son Hiskia blev konung efter
	honom.
029:001 Hiskia var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abia,
	Sakarjas dotter.
029:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
	fader David hade gjort.

029:003 I sitt frsta regeringsr, i frsta mnaden, ppnade han
	drrarna till HERRENS hus och satte dem i stnd
029:004 Och han lt hmta prsterna och leviterna och frsamlade dem p
	den ppna platsen mot ster.
029:005 Och han sade till dem: Hren mig, I leviter.  Helgen nu eder
	sjlva, och helgen HERRENS, edra fders Guds, hus, och skaffen
	orenheten ut ur helgedomen.
029:006 Ty vra fder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vr
	Guds, gon och vergvo honom; de vnde sitt ansikte bort ifrn
	HERRENS boning och vnde honom ryggen.
029:007 De stngde ock igen drrarna till frhuset, slckte ut lamporna,
	tnde ingen rkelse och offrade inga brnnoffer i helgedomen t
	Israels Gud.
029:008 Drfr har HERRENS frtrnelse kommit ver Juda och Jerusalem,
	och han har gjort dem till en varnagel, till ett freml fr
	hpnad och begabberi, ssom I sen med egna gon.
029:009 Ja, drfr hava ock vra fder fallit fr svrd, och vra sner
	och dttrar och hustrur hava frdenskull kommit i fngenskap.
029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett frbund med HERREN,
	Israels Gud, fr att hans vredes gld m vnda sig ifrn oss.
029:011 S varen nu icke frsumliga, mina barn, ty eder har HERREN
	utvalt till att st infr hans ansikte och gra tjnst infr
	honom, till att vara hans tjnare och antnda rkelse t
	honom.

029:012 D stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas
	son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och
	Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och
	Eden, Joas son;
029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och
	Mattanja;
029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och
	Ussiel.
029:015 Dessa frsamlade nu sina brder och helgade sig och gingo, ssom
	konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in fr att
	rena HERRENS hus.
029:016 Men prsterna gingo in i det inre av HERRENS hus fr att rena
	det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p
	frgrden till HERRENS hus; dr togo leviterna emot den och buro
	ut den i Kidrons dal.
029:017 De begynte att helga templet p frsta dagen i frsta mnaden,
	och p ttonde dagen i mnaden hade de hunnit till HERRENS
	frhus och helgade sedan HERRENS hus under tta dagar; och p
	sextonde dagen i frsta mnaden hade de fullgjort sitt arbete.
029:018 D gingo de in till konung Hiskia och sade: Vi hava renat hela
	HERRENS hus och brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr och
	skdebrdsbordet med alla dess tillbehr.
029:019 Och alla de krl som konung Ahas under sin regering i sin
	otrohet frkastade, dem hava vi terstllt och helgat, och de
	st nu framfr HERRENS altare.

029:020 D lt konung Hiskia bittida om morgonen frsamla de verste i
	staden och gick upp i HERRENS hus.
029:021 Och man frde fram sju tjurar, sju vdurar och sju lamm, s ock
	sju bockar till syndoffer fr riket och fr helgedomen och fr
	Juda; och han befallde Arons sner, prsterna, att offra detta
	p HERRENS altare.
029:022 D slaktade de fkreaturen, och prsterna togo upp blodet och
	stnkte det p altaret; drefter slaktade de vdurarna och
	stnkte blodet p altaret; sedan slaktade de lammen och stnkte
	blodet p altaret.
029:023 Drefter frde de syndoffersbockarna fram infr konungen och
	frsamlingen, och de lade sina hnder p dem.
029:024 Och prsterna slaktade dem och lto deras blod ssom syndoffer
	komma p altaret, till frsoning fr hela Israel; ty konungen
	hade befallt att offra dessa brnnoffer och syndoffer fr hela
	Israel.

029:025 Och han lt leviterna stlla upp sig till tjnstgring i HERRENS
	hus med cymbaler, psaltare och harpor, ssom David och Gad,
	konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet hrom
	var givet av HERREN genom hans profeter.
029:026 Och leviterna stllde upp sig med Davids instrumenter, och
	prsterna med trumpeterna.
029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra brnnoffret p altaret;
	och p samma gng som offret begynte, begynte ock HERRENS sng
	ljuda jmte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,
	Israels konungs, instrumenter.
029:028 Och hela frsamlingen fll ned, under det att sngen sjngs och
	trumpeterna skallade -- allt detta nda till dess brnnoffret
	var fullbordat.
029:029 Och nr de hade offrat brnnoffret, knbjde konungen och alla
	som voro dr tillstdes med honom, och tillbdo.
029:030 Och konung Hiskia och de verste befallde leviterna att lova
	HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjngo hans lov
	med gldje och bjde sig ned och tillbdo.

029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: I haven nu tagit
	handfyllning till HERRENS tjnst.  S trden nu hit och fren
	fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.  D frde
	frsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av
	sitt hjrta manades drtill offrade brnnoffer.
029:032 Antalet av de brnnoffersdjur som frsamlingen frde fram var
	sjuttio tjurar, ett hundra vdurar och tv hundra lamm, alla
	dessa till brnnoffer t HERREN.
029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur
	av smboskapen.
029:034 Men prsterna voro fr f, s att de icke kunde draga av huden
	p alla brnnoffersdjuren; drfr understddes de av sina brder
	leviterna, till dess detta groml var fullgjort, och till dess
	prsterna hade helgat sig.  Ty i frga om att helga sig hade
	leviterna visat sig mer rttsinniga n prsterna.
029:035 Ocks var antalet stort av brnnoffer, vartill kommo
	fettstyckena frn tackoffren, s ock de drickoffer som hrde
	till brnnoffren.

	S blev det ordnat med tjnstgringen i HERRENS hus.
029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig ver vad Gud hade berett
	t folket; ty helt ovntat hade detta kommit till stnd.
030:001 Drefter snde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
	ocks brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
	HERRENS hus i Jerusalem fr att hlla HERRENS, Israels Guds,
	pskhgtid.
030:002 Och konungen och hans frnmsta mn och hela frsamlingen i
	Jerusalem enade sig om att hlla pskhgtiden i andra mnaden;
030:003 ty de kunde icke hlla den nu genast, eftersom prsterna nnu
	icke hade helgat sig i tillrckligt antal och folket icke hade
	hunnit frsamla sig till Jerusalem.
030:004 Drfr syntes det konungen och hela frsamlingen rtt att gra
	s.
030:005 Och de beslto att lta utropa i hela Israel, frn Beer-Seba
	nda till Dan, att man skulle komma och hlla HERRENS, Israels
	Guds, pskhgtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hllit den
	samfllt, ssom freskrivet var.

030:006 S begvo sig d ilbuden stad med breven frn konungen och hans
	frnmsta mn och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
	konungens befallning, och sade: I Israels barn, vnden om till
	HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p det att han m vnda
	om till den kvarleva av eder, som har rddats undan de assyriska
	konungarnas hand.
030:007 Och varen icke ssom edra fder och brder, som voro otrogna mot
	HERREN, sina fders Gud, s att han prisgav dem t frdelse,
	ssom I sjlva haven sett.
030:008 Varen allts nu icke hrdnackade ssom edra fder, utan
	underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
	han har helgat fr evig tid, och tjnen HERREN, eder Gud, p det
	att hans vredes gld m vnda sig ifrn eder.
030:009 Ty om I vnden om till HERREN, skola edra brder och edra barn
	finna barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att de f
	vnda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, r ndig
	och barmhrtig, och han skall icke vnda sitt ansikte ifrn
	eder, om I vnden om till honom.
030:010 Och ilbuden foro ifrn stad till stad i Efraims och Manasse land
	och nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
	dem.
030:011 Dock funnos ngra i Aser, Manasse och Sebulon, som dmjukade sig
	och kommo till Jerusalem.
030:012 Ocks i Juda verkade Guds hand, s att han gav dem ett
	endrktigt hjrta till att gra efter vad konungen och de
	verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem fr att hlla det
	osyrade brdets hgtid i andra mnaden, en mycket stor
	frsamling.
030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
	Jerusalem; ocks alla offereldsaltarna skaffade de bort och
	kastade dem i Kidrons dal.
030:015 Och de slaktade pskalammet p fjortonde dagen i andra mnaden;
	prsterna och leviterna, som nu knde blygsel och drfr hade
	helgat sig, frde drvid fram brnnoffer till HERRENS hus.
030:016 Och de instllde sig till tjnstgring p sina platser, ssom
	det var freskrivet fr dem, efter gudsmannen Moses lag; och
	prsterna stnkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
	leviterna.
030:017 Ty mnga funnos i frsamlingen, som icke hade helgat sig; drfr
	mste leviterna slakta pskalammen fr alla som icke voro rena,
	och s helga dem t HERREN.
030:018 Det var nmligen en myckenhet av folket, mnga frn Efraim och
	Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan to
	pskalammet p annat stt n freskrivet var.  Men Hiskia hade
	bett fr dem och sagt: HERREN, den gode, frlte var och en
030:019 som har vnt sitt hjrta till att ska Gud, HERREN, sina fders
	Gud, om han n icke r ren efter helgedomens ordning.
030:020 Och HERREN hrde Hiskia och skonade folket.

030:021 S hllo Israels barn, de som d voro tillstdes i Jerusalem,
	det osyrade brdets hgtid i sju dagar med stor gldje; och
	leviterna och prsterna lovade HERREN var dag med kraftiga
	instrumenter, HERREN till ra.
030:022 Och Hiskia talade vnligt till alla de leviter som voro vl
	frfarna i HERRENS tjnst.  Och de to av hgtidsoffren under de
	sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
	sina faders Gud.
030:023 Och hela frsamlingen enade sig om att hlla hgtid under nnu
	sju dagar; och s hll man hgtid med gldje ocks under de sju
	dagarna.
030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade ssom offergrd givit t
	frsamlingen ett tusen tjurar och av smboskapen sju tusen djur,
	och de verste hade ssom offergrd givit t frsamlingen ett
	tusen tjurar och av smboskapen tio tusen djur.  Och ett stort
	antal prster helgade sig.
030:025 Och hela Juda frsamling gladde sig med prsterna och leviterna,
	s ock hela frsamlingen av dem som hade kommit frn Israel,
	vensom de frmlingar som hade kommit frn Israels land, eller
	som bodde i Juda.
030:026 Och i Jerusalem var stor gldje; ty alltsedan Salomos, Davids
	sons, Israels konungs, tid hade icke ngot sdant som detta
	skett i Jerusalem.
030:027 Och de levitiska prsterna stodo upp och vlsignade folket, och
	deras rst blev hrd, och deras bn kom till himmelen, hans
	heliga boning.
031:001 Nr nu allt detta var till nda, drogo alla israeliter som hade
	varit dr tillstdes ut till Juda stder och slogo snder
	stoderna, hggo ned Aserorna och brto ned offerhjderna och
	altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till
	dess att de hade gjort nde p dem; sedan vnde alla Israels
	barn tillbaka till sina stder, var och en till sin egendom.

031:002 Och Hiskia frordnade om prsternas och leviternas avdelningar,
	alltefter som de tillhrde den ena eller den andra avdelningen,
	s att var och en av svl prsterna som leviterna fick sitt
	bestmda groml, nr brnnoffer och tackoffer skulle offras,
	till att drvid gra tjnst och tacka och lovsjunga i portarna
	till HERRENS lger.
031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till brnnoffren,
	nmligen till att offra brnnoffer morgon och afton, och till
	att offra brnnoffer p sabbaterna, vid nymnaderna och vid
	hgtiderna, ssom det var freskrivet i HERRENS lag.
031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prsterna
	och leviterna deras del, fr att de skulle kunna hlla fast vid
	HERRENS lag.
031:005 Och nr denna befallning blev knd, gvo Israels barn rikligen
	en frstling av sd, vin, olja och honung och av all markens
	avkastning; och tionde av allt frde de fram i myckenhet.
031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda stder, frde
	ock fram tionde av fkreatur och sm boskap, s ock tionde av
	de heliga gvor som helgades t HERRENS, deras Gud, och lade upp
	dem i srskilda hgar.
031:007 I tredje mnaden begynte de att lgga upp hgarna, och i sjunde
	mnaden hade de slutat drmed.
031:008 Nr d Hiskia och de verste kommo och sgo hgarna, prisade de
	HERREN och hans folk Israel.
031:009 Och Hiskia frgade prsterna och leviterna om hgarna.
031:010 D svarade honom versteprsten Asarja, av Sadoks hus, och sade;
	Alltsedan man begynte fra fram offergrden till HERRENS hus,
	hava vi tit och blivit mtta och dock ftt mycket kvar; ty
	HERREN har vlsignat sitt folk, och vad som r kvar r denna
	stora rikedom.

031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda frrdskamrar i
	HERRENS hus, och man inredde sdana.
031:012 Och i dem frde man in offergrden och tionden och de heliga
	gvorna, allt p heder och tro.  Och veruppsyningsman drver
	var leviten Konanja, och hans nrmaste man var hans broder
	Simei.
031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,
	Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmn under Konanja och
	hans broder Simei, efter frordnande av konung Hiskia och
	Asarja, fursten i Guds hus.
031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var drrvaktare p stra
	sidan, hade uppsikten ver de frivilliga gvorna t Gud och
	skulle frdela HERRENS offergrd och det hgheliga av offren.
031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och
	Sekanja till frtroendemn i prststderna fr att ombesrja
	utdelningen t sina brder, efter deras avdelningar, t den
	minste svl som t den strste.
031:016 Hrifrn voro undantagna alla sdana i sina slktregister
	upptecknade personer av mankn, frn tre rs lder och
	drutver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, dr var dag de
	fr den dagen bestmda sysslorna skulle utfras genom dem som
	hade tjnstgringen, med de srskilda ligganden de hade efter
	sina avdelningar.
031:017 Och vad angick prsternas slktregister, s var det uppgjort
	efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som
	voro tjugu r gamla eller drutver, efter sina srskilda
	ligganden, alltefter sina avdelningar.
031:018 Och i slktregistret skulle de vara upptecknade jmte alla sina
	spda barn, hustrur, sner och dttrar, s mnga de voro.  Ty p
	heder och tro skulle de frvalta det heliga ssom heligt.
031:019 Och fr dem av Arons sner, prsterna, som bodde p sina stders
	utmarker, voro i var srskild stad namngivna mn tillsatta, som
	t allt mankn bland prsterna och t alla de leviter som voro
	upptecknade i slktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

031:020 S frfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde infr HERREN, sin
	Gud, vad gott och rtt och sant var.
031:021 Och allt som han fretog sig, nr han nu skte sin Gud, allt,
	vare sig det angick tjnstgringen i Guds hus eller det angick
	lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjrta, och det
	lyckades honom vl.
032:001 Sedan han hade utfrt detta och bevisat sdan trohet, kom
	Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belgrade
	dess befsta stder och tnkte ervra dem t sig.
032:002 D nu Hiskia sg att Sanherib kom, i avsikt att belgra
	Jerusalem,
032:003 rdfrde han sig med sina frnmsta mn och sina hjltar om att
	tppa fr vattnet i de kllor som lgo utom staden; och de
	hjlpte honom hrmed.
032:004 Mycket folk frsamlades och tppte till alla kllorna och dmde
	fr bcken som flt mitt igenom trakten, ty de sade: Nr de
	assyriska konungarna komma, bra de icke finna vatten i sdan
	myckenhet.
032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren verallt dr den
	var nedbruten, och byggde tornen hgre, och frde upp en annan
	mur drutanfr, och befste Millo i Davids stad, och lt gra
	skjutvapen i myckenhet, s ock skldar.
032:006 Och han tillsatte krigshvitsmn ver folket och frsamlade dem
	till sig p den ppna platsen vid stadsporten, och talade
	uppmuntrande till dem och sade:
032:007 Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
	frskrckta fr konungen i Assyrien och fr hela den hop han har
	med sig; ty med oss r en som r strre n den som r med honom.
032:008 Med honom r en arm av ktt, men med oss r HERREN, vr Gud, och
	han skall hjlpa oss och fra vra krig.  Och folket tryggade sig
	vid Hiskias, Juda konungs, ord.

032:009 Drefter snde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela
	sin hrsmakt lg framfr Lakis -- sina tjnare till Jerusalem,
	till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
	Jerusalem, och lt sga:
032:010 S sger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp frtrsten I,
	eftersom I stannen kvar i det belgrade Jerusalem?
032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, s att I kommen att d genom hunger
	och trst; han sger: 'HERREN, vr Gud, skall rdda oss ur den
	assyriske konungens hand.'
032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhjder och
	altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Infr ett enda altare
	skolen I tillbedja, och p detta skolen I tnda offereld'?
032:013 Veten I icke vad jag och mina fder hava gjort med andra lnders
	alla folk?  Hava vl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
	lnder ngonsin frmtt rdda sina lnder ur min hand?
032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fder hava givit till
	spillo har vl haft ngon gud som har frmtt rdda sitt folk ur
	min hand eftersom I menen att eder Gud frmr rdda eder ur min
	hand!
032:015 Nej, lten nu icke Hiskia s bedraga och uppegga eder, och tron
	honom icke; ty ingen gud hos ngot folk eller i ngot rike har
	frmtt rdda sitt folk ur min hand eller ur mina fders
	hand.  Huru mycket mindre skall d eder Gud kunna rdda eder ur
	min hand!
032:016 Och hans tjnare talade nnu mer mot HERREN Gud och mot hans
	tjnare Hiskia.
032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han smdade HERREN, Israels
	Gud, och talade mot honom s: Lika litet som de gudar som
	dyrkas av folken i de andra lnderna hava kunnat rdda sina folk
	ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rdda sitt folk
	ur min hand.
032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p muren, ropade de med
	hg rst p judiska fr att gra dem modlsa och frskrckta, s
	att man sedan skulle kunna intaga staden.
032:019 Och de talade om Jerusalems Gud p samma stt som om de
	frmmande folkens gudar, vilka ro verk av mnniskohnder.

032:020 Men vid allt detta bdo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
	son, och ropade till himmelen.
032:021 D snde HERREN en ngel, som frgjorde alla de tappra
	stridsmnnen och furstarna och hvitsmnnen i den assyriske
	konungens lger, s att han med skam mste draga tillbaka till
	sitt land.  Och nr han en gng gick in i sin guds hus, blev han
	dr nedhuggen med svrd av sina egna sner.
032:022 S frlste HERREN Hiskia och Jerusalems invnare ur Sanheribs,
	den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
	beskyddade dem p alla sidor.
032:023 Och mnga frde sknker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
	gvor till Hiskia, Juda konung; och han blev hrefter hgt aktad
	av alla folk.

032:024 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk.  D bad han till HERREN, och
	han svarade honom och gav honom ett undertecken.
032:025 Dock tergldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
	bevisat, utan hans hjrta blev hgmodigt; drfr kom frtrnelse
	ver honom och ver Juda och Jerusalem.
032:026 Men d Hiskia dmjukade sig, mitt i sitt hjrtas hgmod, och
	Jerusalems invnare med honom, drabbade HERRENS frtrnelse dem
	icke, s lnge Hiskia levde.

032:027 Och Hiskias rikedom och hrlighet var mycket stor; han hade
	byggt sig skattkamrar fr silver och guld och dla stenar, och
	fr vlluktande kryddor, och fr skldar och fr allahanda
	dyrbara hvor av andra slag,
032:028 s ock frrdshus fr vad som kom in av sd, vin och olja,
	vensom stall fr allt slags boskap; och hjordar hade han
	skaffat fr sina fllor.
032:029 Och han hade byggt sig stder och frvrvat sig stor rikedom p
	fr och fkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
	godelar.
032:030 Det var ock Hiskia som tppte till Gihonsvattnets vre klla och
	ledde vattnet nedt, vster om Davids stad.  Och Hiskia var
	lyckosam i allt vad han fretog sig.
032:031 Jmvl nr frn Babels furstar de sndebud kommo, som voro
	skickade till honom fr att frga efter det under som hade skett
	i landet, vergav Gud honom allenast fr att prva honom, p det
	att han skulle frnimma allt vad som var i hans hjrta.

032:032 Vad nu mer r att sga om Hiskia och om hans fromma grningar,
	det finnes upptecknat i Profeten Jesajas, Amos' sons, syner, i
	boken om Judas och Israels konungar.
032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina fder, och han begrov honom
	p den plats dr man gr upp till Davids hus' gravar; och hela
	Juda och Jerusalems invnare bevisade honom ra vid hans
	dd.  Och hans son Manasse blev konung efter honom.
033:001 Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade femtiofem r i Jerusalem.
033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
	seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
033:003 Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
	brutit ned, och reste altaren t Baalerna och gjorde Aseror, och
	tillbad och tjnade himmelens hela hrskara.
033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
	sagt: I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.
033:005 Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
	frgrdarna till HERRENS hus.
033:006 Han lt ock sina barn g genom eld i Hinnoms sons dal och vade
	teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
	andebesvrjare och spmn och gjorde mycket som var ont i
	HERRENS gon, s att han frtrnade honom.
033:007 Och avgudabeltet som han hade ltit gra satte han i Guds hus,
	om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
	Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
	Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid.
033:008 Och jag skall icke mer lta Israel vandra bort ifrn det land
	som jag har bestmt t edra fder, om de allenast hlla och gra
	allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
	och rtter som de hava ftt genom Mose.
033:009 Men Manasse frfrde Juda och Jerusalems invnare, s att de
	gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr Israels
	barn.

033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
	drp.
033:011 D lt HERREN den assyriske konungens hrhvitsmn komma ver
	dem; de slogo Manasse i bojor och fngslade honom med
	kopparfjttrar och frde honom till Babel.
033:012 Men nr han nu var i nd, bn fll han infr HERREN, sin Gud,
	och dmjukade sig storligen fr sina fders Gud.
033:013 Och nr han s bad till honom, lt han beveka sig och hrde hans
	bn och lt honom komma tillbaka till Jerusalem ssom
	konung.  Och d besinnade Manasse att HERREN r Gud.
033:014 Drefter byggde han en yttre mur till Davids stad vsterut mot
	Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
	gjorde den mycket hg.  Och han insatte krigshvitsmn i alla
	befsta stder i Juda.
033:015 Och han skaffade bort de frmmande gudarna och avgudabeltet ur
	HERRENS hus, s ock alla de altaren som han hade byggt p det
	berg dr HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
	utanfr staden.
033:016 Och han upprttade HERRENS altare och offrade tackoffer och
	lovoffer drp, och uppmanade Juda att tjna HERREN, Israels
	Gud.
033:017 Men folket offrade nnu p hjderna, dock allenast t HERREN,
	sin Gud.

033:018 Vad nu mer r att sga om Manasse och om hans bn till sin Gud
	och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
	Guds, namn, det str i Israels konungars krnika.
033:019 Och om hans bn och huru han blev bnhrd, och om all hans synd
	och otrohet, och om de platser p vilka han byggde offerhjder
	och stllde upp sina Aseror och belten, innan han dmjukade sig,
	hrom r skrivet i Hosais krnika.
033:020 Och Manasse gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
	dr han bodde.  Och hans son Amon blev konung efter honom.

033:021 Amon var tjugutv r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tv r i Jerusalem.
033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
	hade gjort; t alla de belten som hans fader Manasse hade ltit
	gra offrade Amon, och han tjnade dem.
033:023 Men han dmjukade sig icke fr HERREN, ssom hans fader Manasse
	hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p skuld.
033:024 Och hans tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade honom
	hemma i hans hus.
033:025 Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
	konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
	konung efter honom.
034:001 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
	trettioett r i Jerusalem.
034:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade p sin fader
	Davids vgar och vek icke av vare sig till hger eller till
	vnster.

034:003 I sitt ttonde regeringsr, medan han nnu var en yngling,
	begynte han att ska sin fader Davids Gud; och i det tolfte ret
	begynte han att rena Juda och Jerusalem frn offerhjderna och
	Aserorna och frn de skurna och gjutna beltena.
034:004 Men Baalsaltarna brtos ned i hans syn, och solstoderna som
	voro uppstllda p dem hgg han ned, och Aserorna och de skurna
	och gjutna beltena slog han snder och krossade dem till stoft
	och strdde ut stoftet p de mns gravar, som hade offrat t
	dem.
034:005 Och prsternas ben brnde han upp p deras altaren.  S renade
	han Juda och Jerusalem.
034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons stder nda till Naftali
	genomskte han verallt husen.
034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
	beltena snder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
	Israels land, vnde han tillbaka till Jerusalem.

034:008 Och i sitt adertonde regeringsr, medan han hll p med att rena
	landet och templet, snde han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
	hvitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, fr att
	stta HERRENS, sin Guds, hus i stnd.
034:009 Och de gingo till versteprsten Hilkia och avlmnade de
	penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
	leviter som hllo vakt vid trskeln hade blivit insamlade frn
	Manasse, Efraim och hela det vriga Israel, s ock frn hela
	Juda och Benjamin och frn Jerusalems invnare;
034:010 de verlmnade dem t de mn som frrttade arbete ssom
	tillsyningsmn vid HERRENS hus.  Sedan gvos penningarna av dessa
	mn, som frrttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
	med att laga huset och stta det i stnd,
034:011 de gvos t timmermnnen och byggningsmnnen, till att inkpa
	huggen sten och trvirke till stockar, fr att man drmed skulle
	timra upp de hus som Juda konungar hade frstrt.
034:012 Och mnnen fingo vid sitt arbete handla p heder och tro; och
	tillsyningsmn ver dem och frestndare fr arbetet voro Jahat
	och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
	av kehatiternas barn, s ock alla de leviter som voro kunniga p
	musikinstrumenter.
034:013 De hade ock tillsynen ver brarna, s att frestndare funnos fr
	alla arbetarna vid de srskilda gromlen.  Av leviterna togos
	ock skrivare, uppsyningsmn och drrvaktare.

034:014 Nr de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
	hus, fann prsten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
	given genom Mose
034:015 D tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: Jag
	har funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t
	Safan.
034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav drjmte sin
	berttelse infr konungen och sade: Allt vad dina tjnare hava
	ftt i uppdrag att gra, det gra de.
034:017 Och de hava tmt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
	hava verlmnat dem t tillsyningsmnnen och t arbetarna.
034:018 Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
	Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste drur
	fr konungen
034:019 Nr konungen nu hrde lagens ord, rev han snder sina klder.
034:020 Och konungen bjd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
	Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjnare,
	och sade:
034:021 Gn och frgen HERREN fr mig och fr dem som ro kvar av
	Israel och Juda, angende det som str i den bok som nu har
	blivit funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r utgjuten
	ver oss, drfr att vra fder icke hava hllit HERRENS ord och
	icke hava gjort allt som r freskrivet i denna bok.

034:022 D gick Hilkia, tillika med andra som konungen snde stad, till
	profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
	son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
	staden.  Och de talade med henne ssom dem bjudet var.
034:023 D svarade hon dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
	den man som har snt eder till mig:
034:024 S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
	skall jag lta olycka komma, alla de frbannelser som ro
	skrivna i den bok som man har frelst fr Juda konung --
034:025 detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
	andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
	verk.  Min vrede skall utgjutas ver denna plats och skall icke
	bliva utslckt.
034:026 Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
	till honom skolen I sga s: S sger HERREN, Israels Gud,
	angende de ord som du har hrt:
034:027 Eftersom ditt hjrta blev bevekt och du dmjukade dig infr Gud,
	nr du hrde hans ord mot denna plats och mot dess invnare, ja,
	dmjukade dig infr mig och rev snder dina klder och grt
	infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig, sger HERREN.
034:028 Se, jag vill samla dig till dina fder, s att du fr samlas
	till dem i din grav med frid, och dina gon skola slippa att se
	all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats och
	dess invnare.  Och de vnde tillbaka till konungen med detta
	svar.

034:029 D snde konungen stad och lt frsamla alla de ldste i Juda
	och Jerusalem.
034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda mn och
	Jerusalems invnare, ocks prsterna och leviterna, ja, allt
	folket, ifrn den strste till den minste.  Och han lste upp fr
	dem allt vad som stod i frbundsboken, som hade blivit funnen i
	HERRENS hus.
034:031 Och konungen trdde fram p sin plats och slt infr HERRENS
	ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
	hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt sitt
	hjrta och av all sin sjl, och gra efter frbundets ord, dem
	som voro skrivna i denna bok.
034:032 Och han lt alla som funnos i Jerusalem och Benjamin trda in i
	frbundet Och Jerusalems invnare gjorde efter Guds, sina fders
	Guds, frbund.
034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
	landomrden, och tillhll alla dem som funnos i Israel att tjna
	HERREN, sin Gud.  S lnge han levde, veko de icke av ifrn
	HERREN, sina fders Gud.
035:001 Drefter hll Josia HERRENS pskhgtid i Jerusalem; man slaktade
	pskalammet p fjortonde dagen i frsta mnaden.
035:002 Och han faststllde prsternas ligganden och styrkte dem till
	tjnstgringen i HERRENS hus.
035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
	voro helgade t HERREN: Stten den heliga arken i det hus som
	Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt.  Den skall icke
	mer vara en brda p edra axlar.  Tjnen nu HERREN, eder Gud, och
	hans folk Israel.
035:004 Gren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
	vad David, Israels konung, har freskrivit, och enligt hans son
	Salomos freskrifter,
035:005 och instllen eder i helgedomen, ordnade efter edra brders, det
	meniga folkets, familjeskiften, s att en avdelning av en
	levitisk familj kommer p vart skifte.
035:006 Och slakten pskalammet och helgen eder och reden till det fr
	edra brder, s att I gren efter HERRENS ord genom Mose.

035:007 Och Josia gav t det meniga folket ssom offergrd smboskap,
	dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
	alltsammans till pskoffer, t alla som voro dr tillstdes, s
	ock tre tusen fkreatur, detta allt av konungens enskilda
	egendom.
035:008 Och hans frnmsta mn gvo efter sin fria vilja offergvor t
	folket, t prsterna och leviterna.  Hilkia, Sakarja och Jehiel,
	furstarna i Guds hus, gvo t prsterna tv tusen sex hundra
	lamm och killingar till pskoffer, s ock tre hundra fkreatur.
035:009 Men Konanja och hans brder, Semaja och Netanel, jmte Hasabja,
	Jegiel och Josabad, de versta bland leviterna, gvo t
	leviterna ssom offergrd fem tusen lamm och killingar till
	pskoffer, s ock fem hundra fkreatur.

035:010 S blev det d ordnat fr gudstjnsten; och prsterna instllde
	sig till tjnstgring p sina platser och likaledes leviterna,
	efter sina avdelningar, ssom konungen hade bjudit.
035:011 Drefter slaktade de pskalammet, och prsterna stnkte med
	blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
035:012 Och de avskilde brnnoffersstyckena och delade ut dem t det
	meniga folket, efter deras familjeskiften, fr att de skulle
	offra dem t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses bok.  P
	samma stt gjorde de ock med fkreaturen.
035:013 Och de stekte pskalammet p eld, p freskrivet stt; men
	tackofferskttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
	delade ut det med hast t allt det meniga folket.
035:014 Sedan redde de till t sig sjlva och t prsterna; ty
	prsterna, Arons sner, voro upptagna nda till natten med att
	offra brnnoffret och fettstyckena; drfr mste leviterna reda
	till bde t sig och t prsterna, Arons sner.
035:015 Och sngarna, Asafs barn, stodo p sin plats, ssom David och
	Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
	drrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behvde icke g
	ifrn sin tjnstgring, ty deras brder, de andra leviterna,
	redde till t dem.

035:016 S blev allt ordnat fr HERRENS tjnst p den dagen, i det att
	man hll pskhgtid och offrade brnnoffer p HERRENS altare,
	ssom konung Josia hade bjudit.
035:017 De israeliter som voro dr tillstdes hllo nu pskhgtid och
	firade det osyrade brdets hgtid i sju dagar.
035:018 En pskhgtid lik denna hade icke blivit hllen i Israel sedan
	profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hllit
	en sdan pskhgtid som den vilken nu hlls av Josia jmte
	prsterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
	voro dr tillstdes, jmvl Jerusalems invnare.
035:019 I Josias adertonde regeringsr hlls denna pskhgtid.

035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade frsatt templet i gott stnd,
	drog Neko, konungen i Egypten, upp fr att strida vid Karkemis,
	som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
035:021 D skickade denne sndebud till honom och lt sga: Vad har du
	med mig att gra, du Juda konung?  Det r icke mot dig jag nu
	kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
	skynda.  Hr upp att trotsa Gud, som r med mig, och tag dig
	till vara, s att han icke frdrvar dig.
035:022 Men i stllet fr att vnda om och lmna honom i fred frkldde
	Josia sig och gick att strida mot honom, utan att hra p Nekos
	ord, som dock kommo frn Guds mun.  Och det kom till strid p
	Megiddos sltt.
035:023 Men skyttarnas skott trffade konung Josia; och konungen sade
	till sina tjnare: Bren mig undan, ty jag r svrt srad.
035:024 D buro hans tjnare honom frn stridsvagnen och satte honom i
	hans andra vagn och frde honom till Jerusalem; och han gav upp
	andan och blev begraven dr hans fder voro begravna.  Och hela
	Juda och Jerusalem srjde Josia.
035:025 Och Jeremia sjng en klagosng ver Josia.  Och alla sngare och
	sngerskor talade sedan i sina klagosnger om Josia, ssom man
	gr nnu i dag; och dessa snger blevo allmnt gngse i
	Israel.  De finnas upptecknade bland Klagosngerna.

035:026 Vad nu mer r att sga om Josia och om de fromma grningar han
	gjorde, efter vad freskrivet var i HERRENS lag,
035:027 och om annat som han fretog sig under sin frsta tid svl som
	under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
	Juda konungar
036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
	konung i Jerusalem efter hans fader.
036:002 Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tre mnader i Jerusalem.
036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och plade landet
	en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
	ver Juda och Jerusalem och frndrade hans namn till Jojakim
	men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han frde
	honom till Egypten.

036:005 Jojakim var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
	regerade elva r i Jerusalem.  Han gjorde vad ont var i HERRENS,
	sin Guds, gon.
036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
	fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom bort till
	Babel.
036:007 Och en del av krlen i HERRENS hus frde Nebukadnessar till
	Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.

036:008 Vad nu mer r att sga om Jojakim och om de styggelser som han
	gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
	det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.  Och
	hans son Jojakin blev konung efter honom.

036:009 Jojakin var tta r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade tre mnader och tio dagar i Jerusalem.  Han gjorde vad
	ont var i HERRENS gon.
036:010 Och vid fljande rs brjan snde konung Nebukadnessar och lt
	hmta honom till Babel, tillika med de dyrbara krlen i HERRENS
	hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ver Juda och
	Jerusalem.

036:011 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade elva r i Jerusalem.
036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, gon; han dmjukade
	sig icke fr profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
036:013 Han avfll frn konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
	vid Gud.  Och han var hrdnackad och frstockade sitt hjrta, s
	att han icke omvnde sig till HERREN, Israels Gud.
036:014 Alla de versta bland prsterna och folket frsyndade sig ock
	storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
	orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
	titt och ofta genom sina sndebud, ty han mkade sig ver sitt
	folk och sin boning.
036:016 Men de begabbade Guds sndebud och fraktade hans ord och
	bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ver hans folk
	vxte s, att ingen bot mer fanns.
036:017 D snde han emot dem kaldernas konung, och denne drpte deras
	unga mn med svrd i deras helgedomshus och skonade varken
	ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och grhrsmn; allt
	blev givet i hans hand.
036:018 Och alla krl i Guds hus, bde stora och sm, och skatterna i
	HERRENS hus, s ock konungens och hans frnmsta mns skatter,
	allt frde han till Babel.
036:019 Och man brnde upp Guds hus och brt ned Jerusalems mur, och
	alla dess palats brnde man upp i eld och frstrde alla de
	dyrbara freml som funnos dr.
036:020 Och dem som hade undsluppit svrdet frde han bort i fngenskap
	till Babel, och de blevo tjnare t honom och t hans sner,
	till dess att perserna kommo till vldet --
036:021 fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
	allts till dess att landet hade ftt gottgrelse fr sina
	sabbater.  Ty medan det lg de, hade det sabbat -- till dess att
	sjuttio r hade gtt till nda.

036:022 Men i den persiske konungens Kores' frsta regeringsr uppvckte
	HERREN -- fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
	fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne
	lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
	fljande:
036:023 S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
	HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
	bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.  Vemhelst nu bland eder,
	som tillhr hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
	drage ditupp.



Book 15 Esra


001:001 Men i den persiske konungen Kores' frsta regeringsr uppvckte
	HERREN -- fr att HERRENS ord frn Jeremias mun skulle
	fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne
	lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
	fljande:
001:002 S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
	HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
	bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillhr hans folk, med honom vare
	hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda fr att bygga
	p HERRENS, Israels Guds, hus; han r den Gud som bor i
	Jerusalem.
001:004 Och varhelst ngon nnu finnes kvar, m han av folket p den ort
	dr han bor ssom frmling f hjlp med silver och guld, med
	gods och boskap, detta jmte vad som frivilligt gives till Guds
	hus i Jerusalem.

001:005 D stodo huvudmnnen fr Judas och Benjamins familjer upp,
	vensom prsterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
	uppvckte till att draga upp och bygga p HERRENS hus i
	Jerusalem.
001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap understdde dem med
	silverkrl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
	sknker, detta frutom allt vad man eljest frivilligt gav.

001:007 Och konung Kores utlmnade de krl till HERRENS hus, som
	Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem och ltit stta in
	i sin guds hus.
001:008 Dem utlmnade nu Kores, konungen i Persien, t skattmstaren
	Mitredat, och denne rknade upp den t Sesbassar, hvdingen fr
	Juda.
001:009 Och detta var antalet av dem: trettio bcken av guld, ett tusen
	bcken av silver, tjugunio andra offerkrl,
001:010 trettio bgare av guld, fyra hundra tio silverbgare av ringare
	slag, drtill ett tusen andra krl.
001:011 Krlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
	hundra.  Allt detta frde Sesbassar med sig, nr de som hade
	varit i fngenskapen drogo upp frn Babel till Jerusalem.
002:001 Och dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
	landsflykt och fngenskap i Babel, till vilken de hade blivit
	bortfrda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde
	tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
002:002 i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
	Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

	Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
002:003 Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
	hundra tolv;
002:007 Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
002:009 Sackais barn: sju hundra sextio;
002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotv;
002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre;
002:012 Asgads barn: ett tusen tv hundra tjugutv;
002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
002:014 Bigvais barn: tv tusen femtiosex;
002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
002:016 Aters barn av Hiskia: nittiotta;
002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre;
002:018 Joras barn: ett hundra tolv;
002:019 Hasums barn: tv hundra tjugutre;
002:020 Gibbars barn: nittiofem;
002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
002:022 mnnen frn Netofa: femtiosex;
002:023 mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
002:024 Asmavets barn: fyrtiotv;
002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
002:027 mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
002:028 mnnen frn Betel och Ai: tv hundra tjugutre;
002:029 Nebos barn: femtiotv;
002:030 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
002:031 den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
002:032 Harims barn: tre hundra tjugu;
002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

002:036 Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
002:037 Immers barn: ett tusen femtiotv;
002:038 Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
002:039 Harims barn: ett tusen sjutton.

002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
	sjuttiofyra;
002:041 av sngarna: Asafs barn: ett hundra tjugutta;
002:042 av drrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
	Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
	hundra trettionio.

002:043 Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
002:044 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
002:053 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
002:054 Nesias barn, Hatifas barn.

002:055 Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
	barn,
002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

002:058 Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
	tre hundra nittiotv.

002:059 Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
	Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
	och sin slkt och huruvida de voro av Israel:
002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv.
002:061 Och av prsternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
	barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till
	hustru och blev uppkallad efter deras namn.
002:062 Dessa skte efter sina slktregister, men kunde icke finna dem;
	drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
002:063 Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
	hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.

002:064 Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
	hundra sextio,
002:065 frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
	hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra sngare och
	sngerskor.
002:066 De hade sju hundra trettiosex hstar, tv hundra fyrtiofem
	mulsnor,
002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
	snor.

002:068 Och somliga av huvudmnnen fr familjerna gvo, nr de kommo
	till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gvor till Guds hus,
	fr att det ter skulle byggas upp p samma plats.
002:069 De gvo, efter som var och en frmdde, till arbetskassan i guld
	sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s ock ett
	hundra prsterliga livkldnader.
002:070 Och prsterna, leviterna, en del av meniga folket, sngarna,
	drrvaktarna och tempeltrlarna bosatte sig i sina stder: hela
	Israel i sina stder.
003:001 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
	sina stder, frsamlade sig folket ssom en man till Jerusalem.
003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans brder, prsterna, och
	Serubbabel, Sealtiels son, och hans brder stodo upp och byggde
	Israels Guds altare fr att offra brnnoffer drp, ssom det
	var freskrivet i gudsmannen Moses lag.
003:003 De uppfrde altaret p dess plats, ty en frskrckelse hade
	kommit ver dem fr de frmmande folken; och de offrade t
	HERREN brnnoffer drp, morgonens och aftonens brnnoffer.

003:004 Och de hllo lvhyddohgtiden, ssom det var freskrivet, och
	offrade brnnoffer fr var dag till bestmt antal, p stadgat
	stt, var dag det fr den dagen bestmda antalet,
003:005 och drefter det dagliga brnnoffret och de offer som hrde till
	nymnaderna och till alla HERRENS vriga helgade hgtider, s
	ock alla de offer som man frivilligt frambar t HERREN.

003:006 P frsta dagen i sjunde mnaden begynte de att offra brnnoffer
	t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel nnu var lagd.
003:007 Och de gvo penningar t stenhuggare och timmermn, s ock
	matvaror, dryckesvaror och olja t sidonierna och tyrierna, fr
	att dessa sjledes skulle fra cedertr frn Libanon till Jafo,
	i enlighet med den tilltelse som Kores, konungen i Persien,
	hade givit dem.

003:008 Och ret nst efter det d de hade kommit till Guds hus i
	Jerusalem, i andra mnaden, begyntes verket av Serubbabel,
	Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras vriga brder,
	prsterna och leviterna, och av alla dem som ur fngenskapen
	hade kommit till Jerusalem; det begyntes drmed att de anstllde
	leviterna, dem som voro tjugu r gamla eller drutver, till att
	frest arbetet p HERRENS hus.
003:009 Och Jesua med sina sner och brder och Kadmiel med sina sner,
	Judas sner, allasammans, blevo anstllda till att hava uppsikt
	ver dem som utfrde arbetet p Guds hus, sammaledes ock
	Henadads sner med sina sner och brder, leviterna.

003:010 Och nr byggningsmnnen lade grunden till HERRENS tempel,
	stlldes prsterna upp i mbetsskrud med trumpeter, s ock
	leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
	Davids, Israels konungs, anordning.
003:011 Och de sjngo, under lov och tack till HERREN, drfr att han r
	god, och drfr att hans nd varar evinnerligen ver Israel.
	Och allt folket jublade hgt till HERRENS lov, drfr att
	grunden till HERRENS hus var lagd.
003:012 Men mnga av prsterna och leviterna och huvudmnnen fr
	familjerna, de gamle som hade sett det frra huset, grto
	hgljutt, nr de sgo grunden lggas till detta hus, mnga ter
	jublade och voro s glada att de ropade med hg rst.
003:013 Och man kunde icke skilja mellan det hgljudda, glada jubelropet
	och folkets hgljudda grt; ty folket ropade s hgt att ljudet
	drav hrdes vida omkring.
004:001 Men nr ovnnerna till Juda och Benjamin fingo hra att de som
	hade terkommit ifrn fngenskapen hllo p att bygga ett tempel
	t HERREN, Israels Gud,
004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudmnnen fr familjerna och
	sade till dem: Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi ska
	eder Gud, likasom I, och t honom offra vi alltsedan den tid d
	den assyriske konungen Esarhaddon lt fra oss hit.
004:003 Men Serubbabel och Jesua och de vriga huvudmnnen fr Israels
	familjer sade till dem: Det r icke tillbrligt att I
	tillsammans med oss byggen ett hus t vr Gud, utan vi vilja fr
	oss sjlva med varandra bygga huset t HERREN, Israels Gud,
	ssom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.
004:004 Men folket i landet bedrev det s, att judafolkets mod fll och
	de avskrcktes frn att bygga vidare.
004:005 Och de lejde mot dem mn som genom sina rd gjorde deras rdslag
	om intet, s lnge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
	nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
	regeringen.

004:006 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
	hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
	Juda och Jerusalem.
004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
	dennes vriga medbrder till Artasasta, konungen i Persien.  Och
	det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstver
	och avfattat p arameiska.
004:008 Likaledes skrevo rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
	brev om Jerusalem till konung Artasasta av fljande innehll.
004:009 De skrevo d, rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
	andra, deras medbrder: diniterna och afaresatkiterna,
	tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
	susaniterna, dehaviterna, elamiterna
004:010 och de andra folk som den store och mktige Asenappar hade frt
	bort och ltit bostta sig i staden Samaria och annorstdes i
	landet p andra sidan floden o. s. v.
004:011 Och detta r vad som stod skrivet i det brev som de snde till
	konung Artasasta: Dina tjnare, mnnen p andra sidan floden
	o. s. v.
004:012 Det vare veterligt fr konungen att de judar som drogo upp frn
	dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hlla nu p att
	bygga upp den upproriska och onda staden, att stta murarna i
	stnd och att frbttra grundvalarna.
004:013 S m nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
	murarna bliva satta i stnd, skola de varken giva skatt eller
	tull eller vgpenningar, och sdant skall bliva till men fr
	konungarnas inkomster.
004:014 Alldenstund vi nu ta palatsets salt, och det icke r
	tillbrligt att vi se huru skada tillskyndas konungen, drfr
	snda vi nu och lta konungen veta detta,
004:015 fr att man m gra efterforskningar i dina fders krnikor; ty
	av dessa krnikor skall du finna och erfara att denna stad har
	varit en upprorisk stad, till frfng fr konungar och lnder,
	och att man i den har anstiftat oroligheter nda ifrn ldsta
	tider, varfr ock denna stad har blivit frstrd.
004:016 S lta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
	och dess murar bliva satta i stnd, s skall du i fljd hrav
	icke mer hava ngon del i landet p andra sidan floden.
004:017 D snde konungen fljande svar till rdsherren Rehum och
	sekreteraren Simsai och de andra, deras medbrder, som bodde i
	Samaria och i det vriga landet p andra sidan floden: Frid
	o. s. v.
004:018 Den skrivelse som I haven snt till oss har noggrant blivit
	upplst fr mig.
004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle gra
	efterforskningar, fann man att denna stad nda ifrn ldsta
	tider har plgat stta sig upp mot konungar, och att uppror och
	oroligheter dr hava anstiftats.
004:020 I Jerusalem hava ock funnits mktiga konungar, som hava varit
	herrar ver allt land som ligger p andra sidan floden, och
	skatt, tull och vgpenningar hava blivit dem givna.
004:021 S utfrden nu en befallning att man frhindrar dessa mn att
	bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning drom.
004:022 Och sen till, att I icke handlen frsumligt i denna sak, s att
	skadan icke vxer, konungarna till frfng.
004:023 S snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
	blivit lst fr Rehum och sekreteraren Simsai och deras
	medbrder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
	hindrade dem med vld och makt.)

004:024 S frhindrades nu arbetet p Guds hus i Jerusalem.  Och det
	blev frhindrat nda till den persiske konungen Darejaves' andra
	regeringsr.

005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
	profeterade fr judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
	namn, efter vilket de voro uppkallade.
005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d
	upp och begynte bygga p Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
	profeter, som understdde dem.
005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, stthllaren i landet p
	andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbrder, och
	sade s till dem: Vem har givit eder tilltelse att bygga detta
	hus och att stta denna mur i stnd?
005:004 D sade vi dem vad de mn hette, som uppfrde byggnaden.
005:005 Och ver judarnas ldste vakade deras Guds ga, s att man
	lovade att icke lgga ngot hinder i vgen fr dem, till dess
	saken hade kommit infr Darejaves; sedan skulle man snda dem en
	skrivelse hrom.

005:006 Detta r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
	stthllaren i landet p andra sidan floden, och Setar-Bosenai
	och hans medbrder, afarsekiterna, som bodde p andra sidan
	floden, snde till konung Darejaves;
005:007 de snde nmligen till honom en berttelse, och dri var s
	skrivet:

	Frid vare i allo med konung Darejaves.
005:008 Det vare veterligt fr konungen att vi kommo till det judiska
	hvdingdmet, till den store Gudens hus.  Detta hller man nu p
	att bygga upp med stora stenar, och i vggarna lgger man in
	trvirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgng
	under deras hnder.
005:009 D frgade vi de ldste dr och sade till dem s: 'Vem har givit
	eder tilltelse att bygga detta hus och att stta denna mur i
	stnd?'
005:010 Vi frgade dem ock huru de hette, fr att kunna underrtta dig
	drom, och fr att teckna upp namnen p de mn som stodo i
	spetsen fr dem.
005:011 Och detta var det svar som de gvo oss: 'Vi ro himmelens och
	jordens Guds tjnare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
	fr mnga r sedan, var uppbyggt hr, och som en stor konung i
	Israel hade byggt och fullndat.
005:012 Men eftersom vra fder frtrnade himmelens Gud, gav han dem i
	kalden Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
	frstrde detta hus och frde folket bort till Babel.
005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' frsta regeringsr gav
	konung Kores befallning att man ter skulle bygga upp detta Guds
	hus.
005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de krl av guld
	och silver, som hade tillhrt Guds hus, men som Nebukadnessar
	hade tagit ur templet i Jerusalem och frt till templet i Babel;
	och de verlmnades t en man vid namn Sesbassar, som han hade
	satt till stthllare.
005:015 Och till honom sade han: Tag dessa krl och far stad och stt
	in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall ter byggas upp
	p sin plats.
005:016 S kom d denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
	Jerusalem.  Och frn den tiden och intill nu har man byggt
	drp, och det r nnu icke frdigt.'
005:017 Om det nu tckes konungen, m man gra efterforskningar i
	konungens skattkammare drborta i Babel om det r s, att konung
	Kores har givit tilltelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
	drefter m konungen meddela oss sin vilja hrom.
006:001 D gav konung Darejaves befallning att man skulle gra
	efterforskningar i kansliet i Babel, dr skatterna nedlades.
006:002 Och i Ametas borg, i hvdingdmet Medien, fann man en bokrulle i
	vilken fljande var upptecknat till hgkomst:
006:003 I konung Kores' frsta regeringsr gav konung Kores denna
	befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
	till att vara en plats dr man frambr offer; och dess
	grundvalar skola gras fasta.  Det skall byggas sextio alnar
	hgt och sextio alnar brett,
006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trvirke; och
	vad som fordras fr omkostnaderna skall utgivas frn konungens
	hus.
006:005 De krl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
	templet i Jerusalem och frde till Babel, skall man ock giva
	tillbaka, s att de komma ter till sin plats i templet i
	Jerusalem, och man skall stta in dem i Guds hus.'  --
006:006 Allts, du Tattenai, som r stthllare i landet p andra sidan
	floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nmndas
	medbrder p andra sidan floden: hllen eder fjrran drifrn.
006:007 Lmnen arbetet p detta Guds hus ostrt.  Judarnas stthllare
	och judarnas ldste m bygga detta Guds hus p dess plats.
006:008 Och hrmed giver jag befallning om huru I skolen frfara med
	dessa judarnas ldste, nr de bygga p detta Guds hus.  Av de
	penningar som givas t konungen i skatt frn landet p andra
	sidan floden skall vad som fordras fr omkostnaderna redligt
	utgivas t dessa mn, s att hinder icke uppstr i arbetet.
006:009 Och vad de behva, ungtjurar, vdurar och lamm till brnnoffer
	t himmelens Gud, s och vete, salt, vin och olja, det skall,
	efter uppgift av prsterna i Jerusalem, utgivas t dem dag fr
	dag utan ngon frsummelse,
006:010 fr att de m kunna frambra offer, till en vlbehaglig lukt t
	himmelens Gud, och fr att de m bedja fr konungens och hans
	sners liv.
006:011 Och hrmed giver jag befallning, att om ngon vertrder denna
	frordning, s skall en bjlke brytas ut ur hans hus, och p den
	skall man upphnga och fsta honom, och hans hus skall gras
	till en plats fr orenlighet, drfr att han har s gjort.
006:012 Och m den Gud som har ltit sitt namn bo dr sl ned alla
	konungar och folk som utrcka sin hand till att vertrda denna
	frordning, och till att frstra detta Guds hus i Jerusalem.
	Jag, Darejaves, giver denna befallning.  Blive den redligt
	fullgjord!

006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade snt ett sdant bud, blev
	detta redligt fullgjort av Tattenai, stthllaren i landet p
	andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s ock av deras
	medbrder.
006:014 Och judarnas ldste byggde vidare och hade god framgng i
	arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
	profetiska tal; man byggde och fullbordade det ssom Israels Gud
	hade befallt, och ssom Kores och Darejaves och Artasasta, den
	persiske konungen, hade befallt.

006:015 Och huset blev frdigt till den tredje dagen i mnaden Adar, i
	konung Darejaves' sjtte regeringsr.
006:016 Och Israels barn, prsterna och leviterna och de vriga som hade
	terkommit ifrn fngenskapen, firade invigningen av detta Guds
	hus med gldje.
006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
	tjurar, tv hundra vdurar och fyra hundra lamm, s ock till
	syndoffer fr hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
	stammar.
006:018 Och man anstllde prsterna, efter deras skiften, och leviterna,
	efter deras avdelningar, till att frrtta Guds tjnst i
	Jerusalem, ssom det var freskrivet i Moses bok.

006:019 Och de som hade terkommit ifrn fngenskapen hllo pskhgtid
	p fjortonde dagen i frsta mnaden.
006:020 Ty prsterna och leviterna hade d allasammans renat sig, s att
	de alla voro rena; och de slaktade pskalammet fr alla dem som
	hade terkommit ifrn fngenskapen, ocks fr sina brder,
	prsterna, likasvl som fr sig sjlva.
006:021 Och de israeliter som hade tervnt ifrn fngenskapen to
	drav, jmte alla sdana som hade avskilt sig frn den hedniska
	landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem fr att ska
	HERREN, Israels Gud.
006:022 Och de hllo det osyrade brdets hgtid i sju dagar med gldje;
	ty HERREN hade berett dem gldje, i det att han hade vnt den
	assyriske konungens hjrta till dem, s att han understdde dem
	i arbetet p Guds, Israels Guds, hus.
007:001 Efter en tids frlopp, under den persiske konungen Artasastas
	regering, hnde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
	son till Hilkia,
007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
	Aron, versteprsten --
007:006 det hnde sig att denne Esra drog upp frn Babel; han var en
	skriftlrd, vl frfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
	Gud, hade utgivit.  Och konungen gav honom allt vad han begrde,
	eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ver honom.
007:007 Ocks en del av Israels barn och av prsterna, leviterna,
	sngarna, drrvaktarna och tempeltrlarna drog upp till
	Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsr.
007:008 Och han kom till Jerusalem i femte mnaden, i konungens sjunde
	regeringsr.
007:009 Ty p frsta dagen i frsta mnaden blev det bestmt att man
	skulle draga upp frn Babel; och p frsta dagen i femte mnaden
	kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ver honom.
007:010 Ty Esra hade vnt sitt hjrta till att begrunda HERRENS lag och
	gra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rtt.

007:011 S stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav t
	prsten Esra, den skriftlrde, som var lrd i det som HERREN
	hade bjudit och stadgat fr Israel:
007:012 Artasasta, konungarnas konung, till prsten Esra, den i
	himmelens Guds lag lrde, o. s. v. med vlig fortsttning.
007:013 Jag giver hrmed befallning att var och en i mitt rike av
	Israels folk och av dess prster och leviter, som r villig att
	fara till Jerusalem, m fara med dig,
007:014 alldenstund du r snd av konungen och hans sju rdgivare till
	att hlla underskning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
	som r i din hand,
007:015 och till att fra dit det silver och guld som konungen och hans
	rdgivare av fritt beslut hava givit t Israels Gud, vilken har
	sin boning i Jerusalem,
007:016 s ock allt det silver och guld som du kan f i hela Babels
	hvdingdme, tillika med de frivilliga gvor som folket och
	prsterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
007:017 Allts skall du nu fr dessa penningar ssom en redlig man kpa
	tjurar, vdurar och lamm, jmte sdant som behves till
	dithrande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p
	altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
007:018 Och vad du och dina brder finnen fr gott att gra med det
	silver och guld som bliver ver, det mn I gra efter eder Guds
	vilja.
007:019 Och alla de krl som givas dig till tempeltjnsten i din Guds
	hus skall du avlmna infr Jerusalems Gud.
007:020 Och vad du mste utbetala fr det som hrutver behves till din
	Guds hus, det m du lta utbetala ur konungens skattkammare.
007:021 Och jag, konung Artasasta, giver hrmed befallning till alla
	skattmstare i landet p andra sidan floden att allt vad prsten
	Esra, den i himmelens Guds lag lrde, begr av eder, det skall
	redligt gras och givas,
007:022 nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
	vin och hundra bat olja, s ock salt utan srskild freskrift.
007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant gras och givas
	till himmelens Guds hus, fr att icke vrede m komma ver
	konungens och hans sners rike.
007:024 Och vi gra eder veterligt att ingen skall hava makt att lgga
	skatt, tull eller vgpenningar p ngon prst eller levit,
	sngare, drrvaktare, tempeltrl eller annan tjnare i detta
	Guds hus.
007:025 Och du, Esra, m, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
	betrodd, frordna domare och lagkloke till att dma allt folket
	i landet p andra sidan floden, alla dem som knna din Guds
	lagar; och om ngon icke knner dessa, skolen I lra honom dem.
007:026 Och var och en som icke gr efter din Guds lag och konungens
	lag, ver honom skall dom fllas med rttvisa, vare sig till dd
	eller till landsfrvisning eller till penningbter eller till
	fngelse.

007:027 Lovad vare HERREN, vra fders Gud, som ingav konungen sdant i
	hjrtat, nmligen att han skulle frhrliga HERRENS hus i
	Jerusalem,
007:028 och som lt mig finna nd infr konungen och hans rdgivare och
	infr alla konungens mktiga hvdingar!

007:029 Och jag knde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
	ver mig, och jag frsamlade en del av huvudmnnen i Israel till
	att draga upp med mig.
008:001 Och dessa voro de huvudmn fr familjerna, som under konung
	Artasastas regering med mig drogo upp frn Babel, och s frhll
	det sig med deras slkter:
008:002 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
	Hattus;
008:003 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
	slktregistret upptagna mn, ett hundra femtio;
008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv
	hundra mn;
008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra mn;
008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio mn;
008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio mn;
008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom ttio mn;
008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv hundra
	aderton mn;
008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
	mn;
008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugutta mn;
008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
	tio mn;
008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
	Semaja, och med dem sextio mn;
008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio mn.

008:015 Och jag frsamlade dessa till den strm som flyter till Ahava,
	och vi voro lgrade dr i tre dagar.  Men nr jag nrmare gav
	akt p folket och prsterna, fann jag dr ingen av Levi barn.
008:016 D snde jag stad huvudmnnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
	Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lrarna Jojarib
	och Elnatan;
008:017 jag bjd dem g till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
	dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
	och till tempeltrlarna i Kasifja, p det att man skulle snda
	till oss tjnare fr vr Guds hus.
008:018 Och eftersom vr Guds goda hand var ver oss, snde de till oss
	en frstndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
	vensom Serebja med hans sner och brder, aderton mn,
008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
	brder och deras sner, tjugu mn,
008:020 s ock tv hundra tjugu tempeltrlar, alla namngivna, av de
	tempeltrlar som David och hans frnmsta mn hade givit till
	leviternas tjnst.

008:021 Och jag lt dr, vid Ahavastrmmen, lysa ut en fasta, fr att vi
	skulle dmjuka oss infr vr Gud, till att av honom utbedja oss
	en lyckosam resa fr oss och vra kvinnor och barn och all vr
	egendom.
008:022 Ty jag blygdes fr att av konungen begra krigsfolk och ryttare
	till att hjlpa oss mot fiender p vgen, eftersom vi hade sagt
	till konungen: Vr Guds hand r ver alla dem som ska honom,
	och s gr det dem vl, men hans makt och hans vrede ro emot
	alla dem som vergiva honom.
008:023 Drfr fastade vi och skte hjlp av vr Gud, och han bnhrde
	oss.

008:024 Och jag avskilde tolv av de versta bland prsterna, s ock
	Serebja och Hasabja och med dem tio av deras brder.
008:025 Och jag vgde upp t dem silvret och guldet och krlen, den grd
	till vr Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
	rdgivare och hvdingar och av alla de israeliter som voro dr.
008:026 Jag vgde upp t dem sex hundra femtio talenter silver jmte
	silverkrl till ett vrde av ett hundra talenter, s ock ett
	hundra talenter guld,
008:027 drtill tjugu bgare av guld, till ett vrde av tusen dariker,
	samt tv krl av fin, glnsande koppar, dyrbara ssom guld.
008:028 Och jag sade till dem: I ren helgade t HERREN, och krlen ro
	helgade, och silvret och guldet r en frivillig gva t HERREN,
	edra fders Gud.
008:029 S vaken drver och bevaren det, till dess I fn vga upp det i
	Jerusalem infr de versta bland prsterna och leviterna och de
	versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.
008:030 D togo prsterna och leviterna emot det uppvgda, silvret och
	guldet och krlen, fr att de skulle fra det till Jerusalem,
	till vr Guds hus.

008:031 Och vi brto upp frn Ahavastrmmen p tolfte dagen i frsta
	mnaden fr att draga till Jerusalem; och vr Guds hand var ver
	oss och rddade oss undan fiender och frst p vgen.
008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla dr i tre dagar.
008:033 Men p fjrde dagen uppvgdes silvret och guldet och krlen i
	vr Guds hus, och verlmnades t prsten Meremot, Urias son,
	och jmte honom t Eleasar, Pinehas' son, och jmte dessa t
	leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d
	upptecknad.

008:035 De landsflyktiga som hade terkommit ifrn fngenskapen offrade
	nu till brnnoffer t Israels Gud tolv tjurar fr hela Israel,
	nittiosex vdurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
	alltsammans till brnnoffer t HERREN.
008:036 Och de verlmnade konungens pbud t konungens satraper och t
	stthllarna i landet p andra sidan floden, och dessa gvo
	understd t folket och t Guds hus.
009:001 Sedan allt detta hade skett, trdde ngra av furstarna fram till
	mig och sade: Varken folket i Israel eller prsterna och
	leviterna hava hllit sig avskilda frn de frmmande folken,
	ssom tillbrligt hade varit fr de styggelsers skull som hava
	bedrivits av dem, av kananerna, hetiterna, perisserna,
	jebuserna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amorerna.
009:002 Ty av deras dttrar hava de tagit hustrur t sig och t sina
	sner, och s har det heliga slktet blandat sig med de
	frmmande folken; och furstarna och frestndarna hava varit de
	frsta att beg sdan otrohet.
009:003 Nr jag nu hrde detta, rev jag snder min livrock och min kpa
	och ryckte av mig huvudhr och skgg och blev sittande i djup
	sorg.
009:004 Och alla de som fruktade fr vad Israels Gud hade talat mot
	sdan otrohet som den de terkomna fngarna hade begtt, de
	frsamlade sig till mig, under det att jag frblev sittande i
	min djupa sorg nda till tiden fr aftonoffret.

009:005 Men vid tiden fr aftonoffret stod jag upp frn min bedrvelse
	och rev snder min livrock och min kpa; drefter fll jag ned
	p mina knn och utrckte mina hnder till HERREN, min Gud,
009:006 och sade: Min Gud, jag skmmes och blyges fr att upplyfta mitt
	ansikte till dig, min Gud, ty vra missgrningar hava vxt oss
	ver huvudet, och vr skuld r stor allt upp till himmelen.
009:007 Frn vra fders dagar nda till denna dag hava vi varit i stor
	skuld, och genom vra missgrningar hava vi, med vra konungar
	och prster, blivit givna i frmmande konungars hand, och hava
	drabbats av svrd, fngenskap, plundring och skam, ssom det gr
	oss nnu i dag.
009:008 Men nu har ett litet gonblick nd vederfarits oss frn HERREN,
	vr Gud, s att han har ltit en rddad skara bliva kvar av oss,
	och givit oss fotfste p sin heliga plats, fr att han, vr
	Gud, s skulle lta ljus g upp fr vra gon och giva oss ngot
	litet andrum i vr trldom.
009:009 Ty trlar ro vi, men i vr trldom har vr Gud icke vergivit
	oss, utan han har ltit oss finna nd infr Persiens konungar,
	s att de hava givit oss andrum till att upprtta vr Guds hus
	och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hgnad plats i Juda
	och Jerusalem.
009:010 Och vad skola vi nu sga, o vr Gud, efter allt detta?  Vi hava
	ju vergivit dina bud,
009:011 dem som du gav genom dina tjnare profeterna, i det du sade:
	'Det land dit I nu kommen, fr att taga det i besittning, r ett
	besmittat land, genom de frmmande folkens besmittelse, och
	genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
	frn den ena ndan till den andra.
009:012 S given nu icke edra dttrar t deras sner, och tagen icke
	deras dttrar till hustrur t edra sner.  Ja, I skolen aldrig
	frga efter deras vlfrd och lycka -- detta p det att I mn
	bliva starka, s att I fn ta av landets goda och lmna det
	till besittning t edra barn fr evrdlig tid.'
009:013 Skulle vi vl nu, efter allt vad som har kommit ver oss genom
	vra onda grningar och genom den stora skuld vi hava dragit
	oss, och sedan du, vr Gud, har skonat oss mer n vra
	missgrningar frtjnade, och ltit en skara av oss, sdan som
	denna, bliva rddad --
009:014 skulle vi vl nu p nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
	folk som bedriva sdana styggelser?  Skulle du d icke vredgas
	p oss, nda drhn att du frgjorde oss, s att intet mer vore
	kvar och ingen rddning funnes?
009:015 HERRE, Israels Gud, du r rttfrdig, ty av oss har allenast
	blivit kvar en rddad skara, ssom i dag nogsamt synes.  Och se,
	nu ligga vi hr i vr skuld infr dig, ty vid sdant kan ingen
	best infr dig.
010:001 D nu Esra s bad och beknde, dr han lg grtande framfr Guds
	hus, frsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
	mn, kvinnor och barn; ty ocks folket grt bitterligen.
010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
	till Esra: Ja, vi hava varit otrogna mot vr Gud, i det att vi
	hava tagit till oss frmmande kvinnor frn de andra folken hr i
	landet.  Dock finnes nnu hopp fr Israel.
010:003 S lt oss nu sluta ett frbund med vr Gud, att vi, i kraft av
	Herrens rdslut och de mns som frukta fr vr Guds bud, vilja
	avlgsna ifrn oss alla sdana kvinnor jmte deras barn; s br
	ju ske efter lagen.
010:004 St upp, ty dig ligger denna sak, och vi vilja vara med dig.  
	Var frimodig och grip verket an.

010:005 D stod Esra upp och tog en ed av de versta bland prsterna,
	leviterna och hela Israel, att de skulle gra ssom det var
	sagt; och de gingo eden.
010:006 Och Esra stod upp frn platsen framfr Guds hus och gick in i
	Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare.  Och nr han hade kommit
	dit, kunde han varken ta eller dricka; s srjde han ver den
	otrohet som de terkomna fngarna hade begtt.

010:007 Och man lt utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
	terkommit ifrn fngenskapen, att de skulle frsamla sig i
	Jerusalem;
010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen drefter, i
	enlighet med furstarnas och de ldstes beslut, hans hela egendom
	skulle givas till spillo, och han sjlv skulle avskiljas frn de
	terkomna fngarnas frsamling.
010:009 S frsamlade sig d alla Judas och Benjamins mn i Jerusalem
	till den tredje dagen, det r p tjugonde dagen i nionde
	mnaden; och allt folket stannade p den ppna platsen vid Guds
	hus, sklvande bde p grund av den sak som frelg och p grund
	av det starka regnet.
010:010 Och prsten Esra stod upp och sade till dem: I haven varit
	otrogna, i det att I haven tagit till eder frmmande kvinnor och
	drigenom kat Israels skuld.
010:011 Men beknnen det nu, HERREN, edra fders Gud, till pris, och
	gren hans vilja: skiljen eder frn de andra folken hr i landet
	och frn de frmmande kvinnorna.
010:012 D svarade hela frsamlingen och sade med hg rst: Ssom du
	har sagt, s tillkommer det oss att gra.
010:013 Men folket r talrikt, och regntiden r nu inne, och man kan
	icke st hrute; detta rende kan ej heller avslutas p en dag
	eller tv, ty vi hava mycket frbrutit oss hrutinnan.
010:014 M drfr vra furstar st redo fr hela frsamlingen, och m
	alla i vra stder, som hava tagit till sig frmmande kvinnor,
	infinna sig p bestmda tider, och med dem de ldste i var stad
	och domarna dr, till dess att vi hava avvnt ifrn oss vr Guds
	vredes gld i denna sak.
010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trdde upp
	hremot, och Mesullam jmte leviten Sabbetai understdde dem.
010:016 Men de som hade terkommit ifrn fngenskapen gjorde ssom det
	var sagt.  Och man utsg prsten Esra och ngra av huvudmnnen
	fr familjerna, efter de srskilda familjerna, alla namngivna;
	och p frsta dagen i tionde mnaden satte de sig att rannsaka
	hrom.
010:017 Och till frsta dagen i frsta mnaden hade de avslutat
	rannsakningen om allt som angick de mn vilka hade tagit till
	sig frmmande kvinnor.

010:018 Bland prsternas sner befunnos fljande hava tagit till sig
	frmmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
	brder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
010:019 vilka nu gvo sin hand drp att de skulle avlgsna ifrn sig
	sina kvinnor; och de skulle frambra en vdur ssom skuldoffer
	fr den skuld de hade dragit sig;
010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja;
010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
	Eleasa.
010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
	Petaja, Juda och Elieser;
010:024 av sngarna: Eljasib; av drrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
010:025 Av det vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
	Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
	Elia;
010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
	Asisa;
010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
	Besalel, Binnui och Manasse;
010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
010:032 Benjamin, Malluk, Semarja;
010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
	Manasse, Simei;
010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi,
010:036 Vanja, Meremot, Eljasib,
010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu,
010:038 vidare Bani, Binnui, Simei,
010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja,
010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai,
010:041 Asarel, Selemja, Semarja,
010:042 Sallum, Amarja, Josef;
010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
	Benaja.
010:044 Alla dessa hade tagit frmmande kvinnor till hustrur; och bland
	dessa funnos kvinnor som hade ftt barn.



Book 16 Nehemja


001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, berttelse.

	I mnaden Kisleu, i det tjugonde ret, nr jag var i Susans
	borg,
001:002 hnde sig att Hanani, en av mina brder, och ngra andra mn
	kommo frn Juda.  Och jag frgade dem om judarna, den rddade
	skara som fanns kvar efter fngenskapen, och om Jerusalem.
001:003 De sade till mig: De kvarblivna, de som efter fngenskapen
	finnas kvar i hvdingdmet, lida stor nd och smlek, och
	Jerusalems mur r nedbruten, och dess portar ro uppbrnda i
	eld.
001:004 Nr jag hade hrt detta, satt jag grtande och srjande i flera
	dagar och fastade och bad infr himmelens Gud.
001:005 Och jag sade: Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
	fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd mot dem
	som lska dig och hlla dina bud,
001:006 lt ditt ra akta hrp, och lt dina gon vara ppna, och hr
	din tjnares bn, den som jag nu beder infr dig bde dag och
	natt, fr Israels barn, dina tjnare, i det att jag beknner
	Israels barns synder, dem som vi hava begtt mot dig; ty ocks
	jag och min faders hus hava syndat.
001:007 Vi hava svrt frbrutit oss mot dig; vi hava icke hllit de bud
	och stadgar och rtter som du gav din tjnare Mose.
001:008 Men tnk p det ord som du gav din tjnare Mose, nr du sade:
	'Om I ren otrogna, s skall jag frstr eder bland folken;
001:009 men om I vnden om till mig och hllen mina bud och gren efter
	dem, d vill jag, om n edra frdrivna vore vid himmelens nda,
	likvl frsamla dem drifrn och lta dem komma till den plats
	som jag har utvalt till boning t mitt namn.'
001:010 De ro ju dina tjnare och ditt folk, som du har frlossat genom
	din stora kraft och din starka hand.
001:011 Ack Herre, lt ditt ra akta p din tjnares bn, ja, p vad
	dina tjnare bedja, de som vilja frukta ditt namn; lt nu din
	tjnare vara lyckosam och lt honom finna barmhrtighet infr
	denne man.

	Jag var d munsknk hos konungen.
002:001 I mnaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsr, vid ett
	tillflle d vin stod framsatt fr konungen, tog jag vinet och
	gav det t honom.  Och jag hade icke frr visat mig sorgsen infr
	honom;
002:002 men nu sade konungen till mig: Varfr ser du s sorgsen ut?  Du
	r ju icke sjuk; du mste hava ngon hjrtesorg.  D blev jag
	vermttan hpen.
002:003 Och jag sade till konungen: M konungen leva evinnerligen!
	Skulle jag icke se sorgsen ut, d den stad dr mina fders
	gravar ro ligger de och dess portar ro frtrda av eld?
002:004 Konungen sade till mig: Vad r det d du begr?  D bad jag en
	bn till himmelens Gud
002:005 och sade till konungen: Om det s tckes konungen, och om du
	finner behag i din tjnare, s beder jag att du ville lta mig
	fara till Juda, till den stad dr mina fders gravar ro, p det
	att jag ter m bygga upp den.
002:006 D frgade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
	hans sida: Huru lnge kan din resa rcka, och nr kan du komma
	tillbaka?  D det nu allts tcktes konungen att lta mig fara,
	uppgav jag fr honom en bestmd tid.
002:007 Och jag sade till konungen: Om det s tckes konungen, s m
	brev givas mig till stthllarna i landet p andra sidan floden,
	att de lta mig fara drigenom, till dess jag kommer till Juda,
002:008 s ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ver den kungliga
	skogsparken, att han lter mig f virke fr att drmed timra upp
	portarna till borgen som hr till templet, vensom virke till
	stadsmuren, s ock till det hus dr jag sjlv skall hava min
	bostad.  Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
	goda hand var ver mig.

002:009 Nr jag s kom till stthllarna i landet p andra sidan floden,
	gav jag dem konungens brev.  Och konungen hade snt med mig
	hrhvitsmn och ryttare.
002:010 Men d horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
	tjnstemannen, hrde detta, frtrt det dem hgeligen att ngon
	hade kommit fr att se Israels barn till godo.

002:011 Nr jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit dr i tre
	dagar,
002:012 stod jag upp om natten jmte ngra f mn, utan att hava omtalat
	fr ngon mnniska vad min Gud ingav mig i hjrtat att gra fr
	Jerusalem; och det djur som jag red p var det enda jag hade med
	mig.
002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkllan
	och Dyngporten och besg Jerusalems murar, huru de voro
	nedbrutna, och huru dess portar voro frtrda av eld.
002:014 Och jag drog vidare till Kllporten och till Konungsdammen, men
	dr var det icke mjligt fr djuret att komma fram med mig.
002:015 D begav jag mig uppfr dalen om natten och besg muren och
	vnde sedan ter in genom Dalporten och kom s tillbaka.

002:016 Och frestndarna hade icke ftt veta vart jag hade gtt, och
	vad jag ville gra, ty jag hade nnu icke omtalat ngot fr
	judarna, prsterna, dlingarna, frestndarna och de vriga, som
	skulle f med arbetet att gra.
002:017 Men nu sade jag till dem: I sen sjlva i vilken nd vi ro,
	huru Jerusalem ligger de, och huru dess portar ro uppbrnda i
	eld.  Vlan d, lt oss bygga upp Jerusalems mur, fr att vi icke
	lngre m vara till smlek.
002:018 Och jag omtalade fr dem huru min Guds hand hade varit mig
	ndig, s ock vad konungen hade lovat mig.  D sade de: Vi vilja
	st upp och bygga.  Och de togo mod till sig fr det goda
	verket.

002:019 Men nr horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
	tjnstemannen, och araben Gesem hrde detta, bespottade de oss
	och visade frakt fr oss; och de sade: Vad r det I gren?
	Viljen I stta eder upp mot konungen?
002:020 D gav jag dem detta svar: Himmelens Gud skall lta det g oss
	vl, och vi, hans tjnare, vilja st upp och bygga; men I haven
	ingen del eller rtt eller minnelse i Jerusalem.
003:001 Och versteprsten Eljasib och hans brder, prsterna, stodo upp
	och byggde Frporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
	satte in drrarna.  Vidare byggde de nda fram till Hammeatornet,
	som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
003:002 Drbredvid byggde Jerikos mn; och drbredvid byggde Sackur,
	Imris son.
003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
	satte in dess drrar, dess riglar och bommar.
003:004 Drbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p
	att stta muren i stnd; drbredvid arbetade Mesullam, son till
	Berekja, son till Mesesabel; och drbredvid arbetade Sadok,
	Baanas son.
003:005 Drbredvid arbetade tekoaiterna, men de frnmsta bland dem
	ville icke bja sin hals till att tjna sin Herre.
003:006 Gamla porten sattes i stnd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
	Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess drrar, dess
	riglar och bommar.
003:007 Drbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
	jmte mnnen frn Gibeon och Mispa, som lydde under stthllaren
	i landet p andra sidan floden.
003:008 Drbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jmte guldsmederna;
	och drbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna.  Det
	nstfljande stycket av Jerusalem lt man vara, nda till Breda
	muren.
003:009 Drbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hvdingen ver ena hlften
	av Jerusalems omrde.
003:010 Drbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
	hus; och drbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
003:011 En annan strcka sattes i stnd av Malkia, Harims son, och av
	Hassub, Pahat-Moabs son, och drjmte Ugnstornet.
003:012 Drbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hvdingen ver andra
	hlften av Jerusalems omrde, han sjlv med sina dttrar.
003:013 Dalporten sattes i stnd av Hanun och Sanoas invnare; de byggde
	upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  De
	byggde ock ett tusen alnar p muren, nda fram till Dyngporten.
003:014 Och Dyngporten sattes i stnd av Malkia, Rekabs son, hvdingen
	ver Bet-Hackerems omrde; han byggde upp den och satte in dess
	drrar, dess riglar och bommar.
003:015 Och Kllporten sattes i stnd av Sallun, Kol-Hoses son,
	hvdingen ver Mispas omrde; han byggde upp den och lade tak
	drp och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  Han
	byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga
	trdgrden, nda fram till trapporna som fra ned frn Davids
	stad.
003:016 Drnst sattes ett stycke i stnd av Nehemja, Asbuks son,
	hvdingen ver ena hlften av Bet-Surs omrde, nmligen stycket
	nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
	till den grvda dammen och till Hjltehuset.
003:017 Drnst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; drbredvid
	arbetade Hasabja, hvdingen ver ena hlften av Kegilas omrde,
	fr sitt omrde.
003:018 Drnst arbetade deras brder under Bavai, Henadads son,
	hvdingen ver andra hlften av Kegilas omrde.
003:019 Drbredvid sattes en annan strcka i stnd av Eser, Jesuas son,
	hvdingen ver Mispa, nmligen frn platsen mitt emot uppgngen
	till tyghuset i Vinkeln.
003:020 Drnst sattes, under ivrigt arbete, en annan strcka i stnd av
	Baruk, Sabbais son, frn Vinkeln nda fram till ingngen till
	versteprsten Eljasibs hus.
003:021 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Meremot, son till
	Uria, son till Hackos, frn ingngen till Eljasibs hus nda dit
	dr Eljasibs hus slutar.
003:022 Drnst arbetade prsterna, mnnen frn Jordansltten.
003:023 Drnst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
	drnst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
	utmed sitt eget hus.
003:024 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Binnui, Henadads son,
	frn Asarjas hus nda fram till Vinkeln och vidare fram till
	Hrnet.
003:025 Palal, Usais son, satte i stnd stycket frn platsen mitt emot
	Vinkeln och det torn som skjuter ut frn det vre konungshuset,
	vid fngelsegrden; drnst kom Pedaja, Pareos' son.
003:026 (Men tempeltrlarna bodde p Ofel nda fram till platsen mitt
	emot Vattenporten mot ster och det utskjutande tornet.)
003:027 Drnst sattes en annan strcka i stnd av tekoaiterna, frn
	platsen mitt emot det stora utskjutande tornet nda fram till
	Ofelmuren.
003:028 Ovanfr Hstporten arbetade prsterna, var och en mitt emot sitt
	eget hus.
003:029 Drnst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
	drnst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid stra
	porten.
003:030 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Hananja, Selemjas
	son, och Hanun, Salafs sjtte son; drnst arbetade Mesullam,
	Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
003:031 Drnst sattes ett stycke i stnd av Malkia, en av guldsmederna,
	nda fram till tempeltrlarnas och kpmnnens hus, mitt emot
	Mnstringsporten och vidare fram till Hrnsalen.
003:032 Och mellan Hrnsalen och Frporten arbetade guldsmederna och
	kpmnnen p att stta muren i stnd.
004:001 Nr nu Sanballat hrde att vi hllo p att bygga upp muren,
	vredgades han och blev hgeligen frtrnad.  Och han bespottade
	judarna
004:002 och talade s infr sina brder och infr Samariens krigsfolk:
	Vad r det dessa vanmktiga judar gra?  Skall man lta dem
	hllas?  Skola de f offra?  Skola de kanhnda i sinom tid
	fullborda sitt verk?  Skola de kunna giva liv t stenarna i
	grushgarna, dr de ligga frbrnda?
004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: Huru de n
	bygga, skall dock en rv komma deras stenmur att rmna, blott
	han hoppar upp p den.

004:004 Hr, vr Gud, huru fraktade vi ro.  Lt deras smdelser falla
	tillbaka p deras egna huvuden.  Ja, lt dem bliva utplundrade i
	ett land dit de fras ssom fngar.
004:005 verskyl icke deras missgrningar, och lt deras synd icke varda
	utplnad ur din syn, eftersom de hava varit de byggande till
	frargelse.

004:006 Och vi byggde p muren, och hela muren blev hopfogad till sin
	halva hjd; och folket arbetade med gott mod.

004:007 Men nr Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
	asdoditerna hrde att man alltjmt hll p med att laga upp
	Jerusalems murar, och att rmnorna begynte igentppas, d blevo
	de mycket vreda.
004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att g stad och angripa
	Jerusalem och stra folket i deras arbete.
004:009 D bdo vi till vr Gud; och vi lto hlla vakt mot dem bde dag
	och natt fr att skydda oss mot dem.
004:010 Men judarna sade: Brarnas kraft sviker, och gruset r alltfr
	mycket; vi frm icke mer att bygga p muren.
004:011 Vra ovnner ter sade: Innan de f veta eller se ngot, skola
	vi st mitt ibland dem och drpa dem; s skola vi gra slut p
	arbetet.
004:012 Nr nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och frn alla
	hll uppmanade oss, vl tio gnger, att vi skulle draga oss
	tillbaka till dem,
004:013 d stllde jag upp folket i de lgsta och mest ppna delarna av
	staden bakom muren; jag stllde upp dem efter slkter, med sina
	svrd, spjut och bgar.
004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
	dlingarna och frestndarna och det vriga folket: Frukten
	icke fr dem; tnken p Herren, den store och fruktansvrde, och
	striden fr edra brder, edra sner och dttrar, edra hustrur
	och edra hus.

004:015 Sedan vra fiender slunda hade ftt frnimma att saken var oss
	bekant, och att Gud hade gjort deras rd om intet, kunde vi alla
	vnda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
004:016 Frn den dagen var ena hlften av mina tjnare sysselsatt med
	arbetet, under det att andra hlften stod vpnad med sina spjut,
	skldar, bgar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
	hus.
004:017 De som byggde p muren och de som lassade p och buro brdor
	gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra hllo
	de vapnet.
004:018 Och de som byggde hade var och en sitt svrd bundet vid sin
	lnd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
	basunblsare.
004:019 Jag hade nmligen sagt till dlingarna och frestndarna och det
	vriga folket: Arbetet r stort och vidstrckt, och vi ro
	spridda ver muren, lngt ifrn varandra.
004:020 Dr I nu hren basunen ljuda, dit skolen I frsamla eder till
	oss; vr Gud skall strida fr oss.
004:021 S gjorde ock vi vrt arbete, under det att hlften av folket
	stod vpnad med sina spjut frn morgonrodnadens uppgng, till
	dess att stjrnorna kommo fram.
004:022 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
	tjnare skulle stanna ver natten inne i Jerusalem, s att vi om
	natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
004:023 Och varken jag eller mina brder eller mina tjnare eller de som
	gjorde vakt hos mig lade av klderna; vapnen hllos av var och
	en fr lika ndvndiga som vatten.
005:001 Och mnnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
	sina judiska brder.
005:002 Ngra sade: Vi med vra sner och dttrar ro mnga; lt oss f
	sd, s att vi hava att ta och kunna bliva vid liv.
005:003 Och ngra sade: Vra krar, vingrdar och hus mste vi
	pantstta; lt oss f sd till att stilla vr hunger.
005:004 Och andra sade: Vi hava mst lna penningar p vra krar och
	vingrdar till skatten t konungen.
005:005 Nu ro ju vra kroppar lika goda som vra brders kroppar, och
	vra barn lika goda som deras barn; men nd mste vi giva vra
	sner och dttrar i trldom, ja, ngra av vra dttrar hava
	redan blivit givna i trldom, utan att vi frm gra ngot
	drvid, eftersom vra krar och vingrdar ro i andras hnder.

005:006 Nr jag nu hrde deras rop och hrde dessa ord, blev jag mycket
	vred.
005:007 Och sedan jag hade gtt till rds med mig sjlv, frebrdde jag
	dlingarna och frestndarna och sade till dem: Det r ocker I
	bedriven mot varandra.  Drefter sammankallade jag en stor
	folkfrsamling emot dem.
005:008 Och jag sade till dem: Vi hava efter frmga frikpt vra
	judiska brder som voro slda t hedningarna.  Skolen nu I slja
	edra brder?  Skola de behva slja sig t oss?  D tego de och
	hade intet att svara.
005:009 Och jag sade: Vad I gren r icke rtt.  I borden ju vandra i
	vr Guds fruktan, s att vra fiender, hedningarna, ej finge
	orsak att smda oss.
005:010 Ocks jag och mina brder och mina tjnare hava penningar och
	sd att fordra av dem; lt oss nu avst frn vr fordran.
005:011 Given dem redan i dag tillbaka deras krar, vingrdar,
	olivplanteringar och hus, och sknken efter den rnta p
	penningarna, p sden, p vinet och oljan, som I haven att
	fordra av dem.
005:012 De svarade: Vi vilja giva det tillbaka och icke utkrva ngot
	av dem; vi vilja gra ssom du har sagt.  Och jag tog en ed av
	dem, sedan jag hade tillkallat prsterna, att de skulle gra s.
005:013 Drjmte skakade jag fnget p min mantel och sade: Var och en
	som icke hller detta sitt ord, honom m Gud s skaka bort ifrn
	hans hus och hans gods; ja, varde han s utskakad och tom p
	allt.  Och hela frsamlingen sade: Amen, och lovade HERREN.
	Drefter gjorde folket ssom det var sagt.

005:014 Ytterligare r att nmna att frn den dag d jag frordnades att
	vara stthllare ver dem i Juda land, allts frn Artasastas
	tjugonde regeringsr nda till hans trettioandra, tolv hela r,
	varken jag eller mina brder to av stthllarkosten.
005:015 De frra stthllarna, de som hade varit fre mig, hade betungat
	folket och tagit av dem mat och vin till ett vrde av mer n
	fyrtio siklar silver, och jmvl deras tjnare hade frfarit
	hrt mot folket.  Men s gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
005:016 Dessutom hll jag i att arbeta p muren, och ingen ker kpte vi
	oss; och alla mina tjnare voro frsamlade vid arbetet dr.
005:017 Och av judarna och deras frestndare to ett hundra femtio man
	vid mitt bord, frutom dem som kommo till oss ifrn folken runt
	omkring oss.
005:018 Och vad som tillreddes fr var dag, nmligen en oxe och sex
	utskta fr, frutom fglar, det tillreddes p min bekostnad;
	och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag.  Men
	likvl krvde jag icke ut stthllarkosten, eftersom arbetet
	tyngde s svrt p folket.

005:019 Tnk, min Gud, p allt vad jag har gjort fr detta folk, och
	rkna mig det till godo!
006:001 Nr nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och vra vriga
	fiender hrde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
	fanns ngon rmna i den -- om jag ock vid den tiden nnu icke
	hade satt in drrar i portarna --
006:002 d snde Sanballat och Gesem bud till mig och lto sga: Kom,
	lt oss trda tillsammans i Kefirim i Onos dal.  De tnkte
	nmligen gra mig ngot ont.
006:003 Men jag skickade bud till dem och lt sga: Jag har ett stort
	arbete fr hnder och kan icke komma ned.  Arbetet kan ju icke
	vila, ssom dock mste ske, om jag lmnade det och komme ned
	till eder.
006:004 Och de snde samma bud till mig fyra gnger; men var gng gav
	jag dem samma svar som frut.
006:005 D snde Sanballat fr femte gngen till mig sin tjnare med
	samma bud, och denne hade nu med sig ett ppet brev.
006:006 Dri var skrivet: Det frljudes bland folken, och psts jmvl
	av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
	det r drfr du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
	konung -- sdant sger man.
006:007 Du lr ock hava bestllt profeter som i Jerusalem skola utropa
	och frkunna att du r konung i Juda.  Eftersom nu konungen nog
	fr hra talas hrom, drfr m du nu komma, s att vi f rdsl
	med varandra.
006:008 D snde jag bud till honom och lt svara: Intet av det du
	sger har ngon grund, utan det r dina egna pfund.
006:009 De ville nmligen alla skrmma oss, i tanke att vi d skulle
	frlora allt mod till arbetet, och att detta s skulle bliva
	ogjort.

	Styrk du nu i stllet mitt mod!

006:010 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
	Mehetabel; han hll sig d inne.  Och han sade: Lt oss
	tillsammans g till Guds hus, in i templet, och sedan stnga
	igen templets drrar.  Ty de skola komma fr att drpa dig; om
	natten skola de komma fr att drpa dig.
006:011 Men jag svarade: Skulle en man sdan som jag vilja fly?  Eller
	kan vl en man av mitt slag g in i templet och dock bliva vid
	liv?  Nej, jag vill icke g dit.
006:012 Jag frstod nmligen att Gud icke hade snt honom, utan att han
	frebdade mig sdant, blott drfr att Tobia och Sanballat hade
	lejt honom.
006:013 Han var lejd, fr att jag skulle lta skrmma mig till att gra
	ssom han sade och drmed frsynda mig; p detta stt ville de
	framkalla ont rykte om mig, fr att sedan kunna smda mig.

006:014 Tnk, min Gud p Tobia, vensom Sanballat, efter dessa hans
	grningar, s ock p profetissan Noadja och de andra profeterna
	som ville skrmma mig!

006:015 Och muren blev frdig p tjugufemte dagen i mnaden Elul, efter
	femtiotv dagar.
006:016 Nr nu alla vra fiender hrde detta, betogos de, alla de
	kringboende folken, av fruktan, och sgo att de hade kommit illa
	till korta; ty de frstodo nu att detta arbete var vr Guds
	verk.

006:017 Vid denna tid snde ock Juda dlingar mnga brev till Tobia, och
	brev frn Tobia ankommo ock till dem.
006:018 Ty mnga i Juda voro genom ed frbundna med honom; han var
	nmligen mg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
	tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
006:019 Dessa plgade ocks infr mig tala gott om honom, och vad jag
	sade buro de fram till honom.  Tobia snde ock brev fr att
	skrmma mig.
007:001 Nr nu muren var uppbyggd, satte jag in drrarna; och
	drrvaktare, sngare och leviter blevo anstllda.
007:002 Och till beflhavare ver Jerusalem satte jag min broder Hanani
	jmte Hananja, hvitsman i borgen, ty denne hlls fr en
	plitlig man och var gudfruktig mer n mnga andra.
007:003 Och jag sade till dem: Jerusalems portar m icke ppnas, frrn
	solen r hgt uppe; och medan vakten nnu str kvar, skall man
	stnga drrarna och stta bommarna fr.  Och I skolen stlla ut
	vakter av Jerusalems invnare, var och en p hans post, s att
	envar fr st framfr sitt eget hus.

007:004 Och staden var vidstrckt och stor, men dr fanns icke mycket
	folk, och husen voro icke uppbyggda.

007:005 Och min Gud ingav mig i hjrtat att jag skulle frsamla
	dlingarna, frestndarna och folket fr att upptecknas i
	slktregister.  D fann jag slktfrteckningen ver dem som frst
	hade dragit upp, och jag fann dri s skrivet:

007:006 Dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
	landsflykt och fngenskap till vilken de hade blivit bortfrda
	av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde tillbaka till
	Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
007:007 i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
	Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
	Baana.

	Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
007:008 Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
007:009 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
007:010 Aras barn: sex hundra femtiotv;
007:011 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
	hundra aderton;
007:012 Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
007:013 Sattus barn: tta hundra fyrtiofem;
007:014 Sackais barn: sju hundra sextio;
007:015 Binnuis barn: sex hundra fyrtiotta;
007:016 Bebais barn: sex hundra tjugutta;
007:017 Asgads barn: tv tusen tre hundra tjugutv;
007:018 Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
007:019 Bigvais barn: tv tusen sextiosju;
007:020 Adins barn: sex hundra femtiofem;
007:021 Aters barn av Hiskia: nittiotta;
007:022 Hasums barn: tre hundra tjugutta;
007:023 Besais barn: tre hundra tjugufyra;
007:024 Harifs barn: ett hundra tolv;
007:025 Gibeons barn: nittiofem;
007:026 mnnen frn Bet-Lehem och Netofa: ett hundra ttiotta;
007:027 mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
007:028 mnnen frn Bet-Asmavet: fyrtiotv;
007:029 mnnen frn Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
	fyrtiotre;
007:030 mnnen frn Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
007:031 mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
007:032 mnnen frn Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
007:033 mnnen frn det andra Nebo: femtiotv;
007:034 den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
007:035 Harims barn: tre hundra tjugu;
007:036 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
007:037 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
007:038 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.

007:039 Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
007:040 Immers barn: ett tusen femtiotv;
007:041 Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
007:042 Harims barn: ett tusen sjutton.

007:043 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
	sjuttiofyra;
007:044 av sngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtiotta;
007:045 av drrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
	barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettiotta.

007:046 Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
007:047 Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
007:048 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
007:049 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
007:050 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
007:051 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
007:052 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
007:053 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
007:054 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
007:055 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
007:056 Nesias barn, Hatifas barn.

007:057 Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
	barn,
007:058 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
007:059 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
	barn.

007:060 Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
	tre hundra nittiotv.

007:061 Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
	Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
	och sin slkt, och huruvida de voro av Israel:
007:062 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv.
007:063 Och av prsterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,
	hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till hustru och
	blev uppkallad efter deras namn.
007:064 Dessa skte efter sina slktregister, men man kunde icke finna
	dem; drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
007:065 Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
	hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.

007:066 Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
	hundra sextio,
007:067 frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
	hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra fyrtiofem
	sngare och sngerskor.
007:068 
007:069 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
	hundra tjugu snor.

007:070 Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo sknker till
	arbetet.  Stthllaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
	drtill femtio sklar och fem hundra trettio prsterliga
	livkldnader.
007:071 Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo till
	arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv tusen
	tv hundra minor.
007:072 Och det vriga folkets gvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
	och i silver tv tusen minor, s ock sextiosju prsterliga
	livkldnader.
007:073 Och prsterna, leviterna, drrvaktarna, sngarna, en del av
	meniga folket samt tempeltrlarna, korteligen hela Israel,
	bosatte sig i sina stder.

008:001 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
	stder, frsamlade sig folket, alla ssom en man, p den ppna
	platsen framfr Vattenporten; och de bdo Esra, den skriftlrde,
	att hmta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit t
	Israel.
008:002 D framlade prsten Esra lagen fr frsamlingen, fr bde mn
	och kvinnor, alla som kunde frst vad de hrde; detta var p
	frsta dagen i sjunde mnaden.
008:003 Och han frelste drur vid den ppna platsen framfr
	Vattenporten, frn dagningen till middagen, fr mn och kvinnor,
	dem som kunde frst det; och allt folket lyssnade till
	lagboken.
008:004 Och Esra, den skriftlrde, stod p en hg trstllning som man
	hade gjort fr det ndamlet; och bredvid honom stodo Mattitja,
	Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p hans hgra sida, och
	till vnster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
	Sakarja och Mesullam.
008:005 Och Esra ppnade boken, s att allt folket sg det, ty han stod
	hgre n allt folket; och nr han ppnade den, stod allt folket
	upp.
008:006 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
	Amen, Amen, med upprckta hnder; och de bjde sig ned och
	tillbdo HERREN med ansiktet mot jorden.
008:007 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
	Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
	leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod dr, var
	och en p sin plats.
008:008 Och de frelste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
	meningen, s att man frstod det som lstes.

008:009 Och Nehemja, han som var stthllare, och prsten Esra, den
	skriftlrde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
	allt folket: Denna dag r helgad t HERREN, eder Gud; srjen
	icke och grten icke.  Ty allt folket grt, nr de hrde lagens
	ord.
008:010 Och han sade ytterligare till dem: Gn bort och ten eder bsta
	mat och dricken edert staste vin, och snden omkring gvor
	drav till dem som icke hava ngot tillrett t sig, ty denna dag
	r helgad t vr Herre.  Och varen icke bedrvade, ty frjd i
	HERREN r eder starkhet.
008:011 Ocks leviterna lugnade allt folket och sade: Varen stilla, ty
	dagen r helig; varen icke bedrvade.
008:012 Och allt folket gick bort och t och drack; de snde ock omkring
	gvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
	ty de hade aktat p det som man hade kungjort fr dem.

008:013 Dagen drefter frsamlade sig huvudmnnen fr hela folkets
	familjer, s ock prsterna och leviterna, till Esra, den
	skriftlrde, fr att giva nrmare akt p lagens ord.
008:014 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
	att Israels barn skulle bo i lvhyddor under hgtiden i sjunde
	mnaden,
008:015 och att man skulle kungra och lta utropa i alla deras stder
	och i Jerusalem och sga: Gn ut p bergen och hmten lv av
	olivtrd, planterade eller vilda, och lv av myrten, palmtrd
	och andra lummiga trd, och gren lvhyddor, ssom det r
	freskrivet.
008:016 D gick folket ut och hmtade sdant och gjorde sig hyddor p
	tak och p grdar, var och en t sig, s ock p grdarna till
	Guds hus och p den ppna platsen vid Vattenporten och p den
	ppna platsen vid Efraimsporten.
008:017 Och hela frsamlingen, s mnga som hade kommit tillbaka ifrn
	fngenskapen, gjorde sig lvhyddor och bodde i dessa hyddor.  Ty
	frn Jesuas, Nuns sons, dagar nda till den dagen hade Israels
	barn icke gjort s.  Och dr rdde mycket stor gldje.
008:018 Och man frelste ur Guds lagbok var dag, frn den frsta dagen
	till den sista.  Och de hllo hgtid i sju dagar, och p ttonde
	dagen hlls en hgtidsfrsamling p freskrivet stt.
009:001 Men p tjugufjrde dagen i samma mnad frsamlade sig Israels barn
	och hllo fasta och kldde sig i sorgdrkt och strdde jord p sina
	huvuden.
009:002 Och de som voro av Israels slkt avskilde sig frn alla frmlingar
	och trdde s fram och beknde sina synder och sina fders
	missgrningar.
009:003 Och de stodo upp, var och en p sin plats, och man frelste ur
	HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjrdedel av dagen; och under
	en annan fjrdedel beknde de sina synder och tillbdo HERREN, sin
	Gud.
009:004 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
	Kenani trdde upp p leviternas upphjning och ropade med hg rst
	till HERREN, sin Gud.
009:005 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
	Sebanja och Petaja sade:

	Stn upp och loven HERREN, eder Gud, frn evighet till evighet.
	Ja, lovat vare ditt hrliga namn, som r upphjt ver allt lov
	och pris.
009:006 Du allena r HERREN.  Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och
	hela deras hrskara, jorden och allt vad drp r, haven och allt
	vad som r i dem, och det r du som behller det allt vid liv; och
	himmelens hrskara tillbeder dig.
009:007 Du r HERREN Gud, som utvalde Abram och frde honom ut frn det
	kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
009:008 Och du fann hans hjrta fast i tron infr dig, och du slt med
	honom det frbundet att du skulle giva t hans sd kananernas,
	hetiternas, amorernas, perissernas, jebusernas och girgasernas
	land, ja, giva det t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du r
	rttfrdig.

009:009 Och du sg till vra fders betryck i Egypten och hrde deras rop
	vid Rda havet.
009:010 Du gjorde tecken och under p Farao och p alla hans tjnare och p
	allt folket i hans land; ty du frnam att dessa handlade vermodigt
	mot dem, och du gjorde dig ett namn, som r detsamma n i dag.
009:011 Havet klv du itu fr dem, s att de gingo mitt igenom havet p
	torr mark; men deras frfljare lt du sjunka i djupet ssom
	stenar, i vldiga vatten.
009:012 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
	eldstod, fr att lysa dem p den vg de skulle g.
009:013 Och du steg ned p berget Sinai och talade till dem frn himmelen
	och gav dem rttfrdiga rtter och riktiga lagar, goda stadgar och
	bud.
009:014 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
	och lag genom din tjnare Mose.
009:015 Och du gav dem brd frn himmelen, nr de hungrade, och lt vatten
	komma ut ur klippan, nr de trstade; och du tillsade dem att g
	och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
	giva t dem.

009:016 Men vra fder, de voro vermodiga; de voro hrdnackade, s att de
	icke hrde p dina bud.
009:017 De ville icke hra och tnkte icke p de under som du hade gjort
	med dem, utan voro hrdnackade och valde i sin genstrvighet en
	anfrare, fr att vnda tillbaka till sin trldom.  Men du r en
	frltande Gud, ndig och barmhrtig, lngmodig och stor i mildhet;
	och du vergav dem icke.
009:018 Nej, fastn de gjorde t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta r din
	Gud, han som har frt dig upp ur Egypten', och fastn de gjorde sig
	skyldiga till stora hdelser,
009:019 s vergav du dem likvl icke i knen, efter din stora
	barmhrtighet.  Molnstoden vek om dagen icke ifrn dem, utan ledde
	dem p vgen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p den
	vg de skulle g.
009:020 Din gode Ande snde du att undervisa dem, och ditt manna frvgrade
	du icke deras mun, och vatten gav du dem, nr de trstade.
009:021 I fyrtio r frsrjde du dem i knen, s att intet fattades dem;
	deras klder blevo icke utslitna, och deras ftter svullnade icke.
009:022 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter t dem p
	skilda hll; och de intogo Sihons land, det land som tillhrde
	konungen i Hesbon, och det land som tillhrde Og, konungen i Basan
009:023 Och du lt deras barn bliva talrika ssom stjrnorna p himmelen,
	och frde dem in i det land varom du hade sagt till deras fder att
	de skulle komma dit och taga det i besittning.
009:024 S kommo d barnen och togo landet i besittning, och du kuvade fr
	dem landets inbyggare, kananerna, och gav dessa i deras hand, bde
	konungarna och folken dr i landet, s att de gjorde med dem vad de
	ville.
009:025 Och de intogo befsta stder och ett brdigt land och kommo i
	besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
	vingrdar, olivplanteringar och frukttrd i myckenhet; och de to
	och blevo mtta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
	goda.

009:026 Men de blevo genstrviga och satte sig upp mot dig och kastade din
	lag bakom sin rygg och drpte dina profeter, som varnade dem och
	ville omvnda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
	hdelser.
009:027 D gav du dem i deras ovnners hand, s att dessa frtryckte dem;
	men nr de i sin nds tid ropade till dig, hrde du det frn
	himmelen, och efter din stora barmhrtighet gav du dem frlsare,
	som frlste dem ur deras ovnners hand.
009:028 Nr de s kommo till ro, gjorde de ter vad ont var infr dig.  D
	verlmnade du dem i deras fienders hand, s att dessa fingo rda
	ver dem; men nr de ter ropade till dig, d hrde du det frn
	himmelen och rddade dem efter din barmhrtighet, mnga gnger.
009:029 Och du varnade dem och ville omvnda dem till din lag; men de voro
	vermodiga och hrde icke p dina bud, utan syndade mot dina
	rtter, om vilka det gller att den mnniska som gr efter dem fr
	leva genom dem; de spjrnade emot i genstrvighet och voro
	hrdnackade och ville icke hra.
009:030 Du hade frdrag med dem i mnga r och varnade dem med din Ande
	genom dina profeter, men de lyssnade icke drtill; d gav du
	dem i de frmmande folkens hand.
009:031 Men i din stora barmhrtighet gjorde du icke alldeles nde p dem
	och vergav dem icke; ty du r en ndig och barmhrtig Gud.

009:032 Och nu, vr Gud, du store, vldige och fruktansvrde Gud, du som
	hller frbund och bevarar nd, nu m du icke akta fr ringa all
	den vedermda som har trffat oss, vra konungar, vra furstar,
	vra prster, vra fder och hela ditt folk, ifrn de assyriska
	konungarnas dagar nda till denna dag.
009:033 Nej, du r rttfrdig vid allt det som har kommit ver oss; ty du
	har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
009:034 Och vra konungar, vra furstar, vra prster och vra fder
	hava icke gjort efter din lag och icke aktat p dina bud och p de
	varningar som du har ltit komma till dem.
009:035 Och fastn de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
	givit dem, och i det rymliga och brdiga land som du hade uppltit
	fr dem, hava de nd icke tjnat dig och icke omvnt sig frn sina
	onda grningar.
009:036 Se, vi ro nu andras tjnare; i det land som du gav t vra fder,
	fr att de skulle ta dess frukt och dess goda, just dr ro vi
	andras tjnare,
009:037 och sin rika avkastning giver det t de konungar som du fr vra
	synders skull har satt ver oss.  Och de rda ver vra kroppar och
	vr boskap ssom de vilja, och vi ro i stor nd.

010:038 P grund av allt detta slto vi ett fast frbund och uppsatte det
	skriftligen; och p skrivelsen, som frsgs med sigill, stodo vra
	furstars, vra leviters och vra prsters namn.
010:001 Fljande namn stodo p skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
	stthllaren, Hakaljas son, och Sidkia,
010:002 Seraja, Asarja, Jeremia,
010:003 Pashur, Amarja, Malkia,
010:004 Hattus, Sebanja, Malluk,
010:005 Harim, Meremot, Obadja,
010:006 Daniel, Ginneton, Baruk,
010:007 Mesullam, Abia, Mijamin,
010:008 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prsterna.
010:009 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
	Kadmiel,
010:010 s ock deras brder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
010:011 Mika, Rehob, Hasabja,
010:012 Sackur, Serebja, Sebanja,
010:013 Hodia, Bani och Beninu.
010:014 Folkets huvudmn voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
010:015 Bunni, Asgad, Bebai,
010:016 Adonia, Bigvai, Adin,
010:017 Ater, Hiskia, Assur,
010:018 Hodia, Hasum, Besai,
010:019 Harif, Anatot, Nobai,
010:020 Magpias, Mesullam, Hesir,
010:021 Mesesabel, Sadok, Jaddua,
010:022 Pelatja, Hanan, Anaja,
010:023 Hosea, Hananja, Hassub,
010:024 Hallohes, Pilha, Sobek,
010:025 Rehum, Hasabna, Maaseja,
010:026 Ahia, Hanan, Anan,
010:027 Malluk, Harim och Baana.

010:028 Och det vriga folket, prsterna, leviterna, drrvaktarna,
	sngarna, tempeltrlarna och alla de som hade avskilt sig frn de
	frmmande folken och vnt sig till Guds lag, s ock deras hustrur,
	sner och dttrar, alla som hade kommit till moget frstnd,
010:029 dessa slto sig till sina frnmligare brder och gingo ed och
	svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
	given genom Guds tjnare Mose, och att de skulle hlla och gra
	efter alla HERRENS, vr HERRES, bud och rtter och stadgar,
010:030 att vi icke skulle giva vra dttrar t de frmmande folken, ej
	heller taga deras dttrar till hustrur t vra sner.
010:031 Och nr de frmmande folken frde in handelsvaror eller ngot slags
	sd till salu p sabbatsdagen, skulle vi icke kpa det av dem p
	sabbat eller helgdag; och vi skulle lta vart sjunde r vara frir
	och d avst frn alla slags krav.
010:032 Och vi faststllde fr oss den frpliktelsen att ssom vr grd
	rligen erlgga en tredjedels sikel till tjnsten i vr Guds hus,
010:033 nmligen till skdebrden, och till det dagliga brnnoffret, och
	till offren p sabbaterna, vid nymnaderna och hgtiderna, och till
	tackoffren, och till syndoffren fr Israels frsoning, och till
	allt arbete i vr Guds hus.
010:034 Och vi, prsterna, leviterna och folket, kastade lott angende
	vedoffret, huru man rligen skulle fra det till vr Guds hus p
	bestmda tider, efter vra familjer, fr att antndas p HERRENS,
	vr Guds, altare, ssom det r freskrivet i lagen.
010:035 Och vi skulle rligen fra till HERRENS hus frstlingen av vr
	mark, och frstlingen av all frukt p alla slags trd,
010:036 och de frstfdda av vra sner och av vr boskap, ssom det r
	freskrivet i lagen; vi skulle fra till vr Guds hus de frstfdda
	bde av vra fkreatur och av vr smboskap, till prsterna som
	gjorde tjnst i vr Guds hus.
010:037 Och frstlingen av vrt mjl och vra offergrder, s ock av allt
	slags trdfrukt, av vin och olja skulle vi fra till prsterna, in
	i kamrarna i vr Guds hus, och tionden av vr jord till leviterna;
	ty det var leviterna som skulle uppbra tionden i alla de stder
	vid vilka vi brukade jorden.
010:038 Och en prst, en av Arons sner, skulle vara med leviterna, nr
	leviterna uppburo tionden; och sjlva skulle leviterna fra tionden
	av sin tionde upp till vr Guds hus, in i frrdshusets kamrar.
010:039 Ty svl de vriga israeliterna som Levi barn skulle fra sin
	offergrd av sd, vin och olja in i dessa kamrar, dr helgedomens
	krl och de tjnstgrande prsterna, vensom drrvaktarna och
	sngarna voro.  Allts skulle vi icke frsumma vr Guds hus.
011:001 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det vriga folket
	kastade lott, fr att s var tionde man skulle utses att bo i
	Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de
	andra stderna.
011:002 Och folket vlsignade alla de mn som frivilligt bosatte sig i
	Jerusalem.

011:003 Och de huvudmn i hvdingdmet, som bodde i Jerusalem, bodde var
	och en dr han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga
	israeliter, prster, leviter och tempeltrlar, s ock Salomos
	tjnares barn.
011:004 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,
	nmligen:

	Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till
	Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,
011:005 s ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,
	son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
011:006 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra
	sextiotta stridbara mn.
011:007 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till
	Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till
	Itiel, son till Jesaja,
011:008 och nst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugutta.
011:009 Joel, Sikris son, var tillsyningsman ver dem, och Juda, Hassenuas
	son, var den andre i beflet ver staden.

011:010 Av prsterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin
011:011 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,
	son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
011:012 s ock deras brder, som frrttade sysslorna i huset, tta hundra
	tjugutv; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son
	till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
011:013 s ock hans brder, huvudmn fr familjer, tv hundra fyrtiotv;
	vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till
	Mesillemot, son till Immer,
011:014 s ock deras brder, dugande mn, ett hundra tjugutta; och
	tillsyningsman ver dem var Sabdiel, Haggedolims son.

011:015 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son
	till Hasabja, son till Bunni,
011:016 s ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten ver de yttre
	sysslorna vid Guds hus och hrde till leviternas huvudmn,
011:017 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,
	snganfraren, som vid bnen tog upp lovsngen, och Bakbukja, den
	av hans brder, som var nrmast efter honom, och Abda, son till
	Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
011:018 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv hundra
	ttiofyra.
011:019 Och drrvaktarna, Ackub, Talmon och deras brder, som hllo vakt
	vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv.

011:020 Och de vriga israeliterna, prsterna och leviterna bodde i alla de
	andra stderna i Juda, var och en i sin arvedel.
011:021 Men tempeltrlarna bodde p Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten
	ver tempeltrlarna.
011:022 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds
	hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,
	son till Mika, av Asafs barn, sngarna.
011:023 Ty ett kungligt pbud var utfrdat angende dem, och en bestmd
	utanordning var fr var dag faststlld fr sngarna.
011:024 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick
	konungen till handa i var sak som rrde folket.

011:025 Och i byarna med tillhrande utmarker bodde ock en del av Juda
	barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och
	underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,
011:026 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
011:027 och Hasar-Sual, s ock i Beer-Seba och underlydande orter,
011:028 i Siklag, vensom i Mekona och underlydande orter,
011:029 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
011:030 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka
	och underlydande orter; och de hade sina boningsorter frn Beer-
	Seba nda till Hinnoms dal.
011:031 Och Benjamins barn hade sina boningsorter frn Geba: i Mikmas och
	Aja, s ock i Betel och underlydande orter,
011:032 i Anatot, Nob, Ananja,
011:033 Hasor, Rama, Gittaim,
011:034 Hadid, Seboim, Neballat,
011:035 Lod, Ono, och Timmermansdalen.
011:036 Och av leviterna blevo ngra avdelningar frn Juda rknade till
	Benjamin.
012:001 Och dessa voro de prster och leviter som drogo upp med Serubbabel,
	Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
012:002 Amarja, Malluk, Hattus,
012:003 Sekanja, Rehum, Meremot,
012:004 Iddo, Ginnetoi, Abia,
012:005 Mijamin, Maadja, Bilga,
012:006 Semaja, Jojarib, Jedaja,
012:007 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja.  Dessa voro huvudmn fr prsterna
	och fr sina brder i Jesuas tid.
012:008 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och
	Mattanja, som jmte sina brder frestod lovsngen;
012:009 vidare Bakbukja och Unno, deras brder, som hade sina platser mitt
	emot dem, s att var avdelning hade sin tjnstgring.

012:010 Och Jesua fdde Jojakim, och Jojakim fdde Eljasib, och Eljasib
	Jojada,
012:011 och Jojada fdde Jonatan, och Jonatan fdde Jaddua.

012:012 Och i Jojakims tid voro huvudmnnen fr prsternas familjer
	fljande: fr Seraja Meraja, fr Jeremia Hananja,
012:013 fr Esra Mesullam, fr Amarja Johanan,
012:014 fr Malluki Jonatan, fr Sebanja Josef,
012:015 fr Harim Adna, fr Merajot Helkai,
012:016 fr Iddo Sakarja, fr Ginneton Mesullam,
012:017 fr Abia Sikri, fr Minjamin, fr Moadja Piltai,
012:018 fr Bilga Sammua, fr Semaja Jonatan,
012:019 fr Jojarib Mattenai, fr Jedaja Ussi,
012:020 fr Sallai Kallai, fr Amok Eber,
012:021 fr Hilkia Hasabja, fr Jedaja Netanel.

012:022 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo
	huvudmnnen fr leviternas familjer upptecknade, vens prsterna
	under persern Darejaves' regering.
012:023 Huvudmnnen fr Levi barns familjer ro upptecknade i krnikeboken,
	nda till Johanans, Eljasibs sons, tid.
012:024 Och leviternas huvudmn voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels
	son, samt deras brder, som stodo mitt emot dem fr att lova och
	tacka, ssom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjnstgrande
	avdelningen jmte den andra.
012:025 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub hllo ssom
	drrvaktare vakt ver frrdshusen vid portarna.

012:026 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i
	Nehemjas, stthllarens, och i prsten Esras, den skriftlrdes,
	tid.

012:027 Och nr Jerusalems mur skulle invigas, uppskte man leviterna p
	alla deras orter och frde dem till Jerusalem fr att hlla
	invignings- och gldjehgtid under tacksgelse och sng, med
	cymbaler, psaltare och harpor.
012:028 D frsamlade sig sngarnas barn svl frn nejden runt omkring
	Jerusalem som frn netofatiternas byar,
012:029 vensom frn Bet-Haggilgal och frn Gebas och Asmavets utmarker; ty
	sngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
012:030 Och prsterna och leviterna renade sig och renade sedan folket,
	portarna och muren.

012:031 Och jag lt Juda furstar stiga upp p muren.  Drefter anordnade jag
	tv stora lovsngskrer och hgtidstg; den ena kren gick till
	hger ovanp muren, fram till Dyngporten.
012:032 Och dem fljde Hosaja och ena hlften av Juda furstar
012:033 samt Asarja, Esra och Mesullam,
012:034 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,
012:035 vensom ngra av prsterna sner med trumpeter, vidare Sakarja, son
	till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,
	son till Sackur, son till Asaf,
012:036 s ock hans brder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel
	och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och
	Esra, den skriftlrde, gick i spetsen fr dem.
012:037 Och de gingo ver Kllporten och rakt fram uppfr trapporna till
	Davids stad, p trappan i muren ovanfr Davids hus, nda fram till
	Vattenporten mot ster.
012:038 Och efter den andra lovsngskren, som gick t motsatt hll, fljde
	jag med andra hlften av folket, ovanp muren, upp genom Ugnstornet
	nda till Breda muren,
012:039 vidare ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom
	Hananeltornet, nda fram till Frporten; och de stannade vid
	Fngelseporten.
012:040 Sedan trdde de bda lovsngskrerna upp i Guds hus, och likas jag
	och ena hlften av frestndarna jmte mig,
012:041 s ock prsterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,
	Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
012:042 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.
	Och sngarna lto sngen ljuda under Jisrajas anfrarskap.
012:043 Och de offrade p den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade
	berett dem stor gldje; ocks kvinnor och barn voro glada.  Och
	gldjen frn Jerusalem hrdes vida omkring.

012:044 Vid samma tid tillsattes mn som skulle frest frrdskamrarna
	dr offergrder, frstling och tionde nedlades; de skulle i dem
	hopsamla frn stadskrarna det som efter lagen tillkom prsterna
	och leviterna.  Ty gldje rdde i Juda ver att prsterna och
	leviterna nu gjorde sin tjnst.
012:045 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjnsten och vid
	reningarna, och likas gjorde sngarna och drrvaktarna sin tjnst,
	ssom David och hans son Salomo hade bjudit.
012:046 Ty redan i fordom tid, p Davids och Asafs tid, hans som var
	anfrare fr sngarna, sjngos lov- och tacksgelsesnger till Gud.
012:047 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel t
	sngarna och drrvaktarna vad som tillkom dem fr var dag; och man
	gav t leviterna deras helgade andel, och leviterna gvo t Arons
	sner deras helgade andel.
013:001 Vid samma tid frelste man ur Moses bok fr folket, och man fann
	dri skrivet att ingen ammonit eller moabit ngonsin skulle f
	komma in i Guds frsamling,
013:002 drfr att de icke hade kommit Israels barn till mtes med mat och
	dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att frbanna dem; fastn
	vr Gud frvandlade frbannelsen till vlsignelse.
013:003 Och nr de hade hrt lagen, avskilde de allt slags frmmande folk
	frn Israel.
013:004 Men en tid frut hade prsten Eljasib, som var satt att frest
	kammaren i vr Guds hus, och som var en frnde till Tobia,
013:005 t denne inrett en stor kammare, dr man frut plgade lgga in
	spisoffret, rkelsen och krlen och den tionde av sd, vin och
	olja, som var bestmd t leviterna, sngarna och drrvaktarna, s
	ock offergrden t prsterna.
013:006 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den
	babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsr hade jag
	terkommit till konungen.  Men sedan jag efter ngon tid hade utbett
	mig tillstnd av konungen,
013:007 begav jag mig till Jerusalem.  Och nr jag dr frnam det onda som
	Eljasib hade gjort till frmn fr Tobia, d han hade inrett t
	honom en kammare i frgrdarna till Guds hus,
013:008 misshagade detta mig hgeligen; och jag lt kasta allt Tobias bohag
	ut ur kammaren.
013:009 Drefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lt
	ter stlla in i dem Guds hus' krl, s ock spisoffret och
	rkelsen.

013:010 Och nr jag vidare fick veta att man icke hade givit t leviterna
	vad dem tillkom, varfr ock leviterna och sngarna, i stllet fr
	att frrtta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt
	jordagods,
013:011 d frebrdde jag frestndarna detta och sade: Varfr har Guds
	hus blivit s frsummat?  Och jag hmtade dem tillhopa och lt
	dem instlla sig p sina platser.
013:012 Och hela Juda frde fram till frrdshusen sin tionde av sd, vin
	och olja;
013:013 och jag satte prsten Selemja och Sadok, den skriftlrde, och
	Pedaja, en av leviterna, till frvaltare ver frrdshusen och gav
	dem till bitrde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty
	dessa voro ansedda ssom plitliga mn, och de skulle nu ombesrja
	utdelningen t sina brder.

013:014 Tnk frdenskull p mig, min Gud, och lt icke de fromma grningar
	bliva utplnade, som jag har gjort fr min Guds hus och fr
	tjnstgringen dr!

013:015 Vid samma tid sg jag i Juda huru man trampade vinpressarna p
	sabbaten och frde hem sd, som man lastade p snor, s ock vin,
	druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
	frde sdant till Jerusalem p sabbatsdagen; och jag varnade dem,
	nr de slde dessa livsfrndenheter.
013:016 Och tyrierna, som vistades dr, frde in fisk och alla slags varor
	och slde dem p sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
013:017 D frebrdde jag Juda dlingar detta och sade till dem: Huru
	kunnen I handla s illa och drmed ohelga sabbatsdagen?
013:018 Var det icke drfr att edra fder gjorde sdant som vr Gud lt
	all denna olycka komma ver oss och ver denna stad?  Och nu dragen
	I nnu strre vrede ver Israel genom att s ohelga sabbaten.
013:019 Och s snart det begynte bliva mrkt i Jerusalems portar fre
	sabbaten, tillsade jag att man skulle stnga drrarna; jag tillsade
	ock att man icke skulle ppna dem frrn efter sabbaten.  Och jag
	stllde ngra av mina tjnare p vakt vid portarna, fr att intet
	lastgods skulle kunna fras in p sabbatsdagen.
013:020 D stannade kpmn och frsljare av alla slags varor utanfr
	Jerusalem ver natten, och det bde en och tv gnger.
013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: Varfr stannen I ver
	natten framfr muren?  Om I nnu en gng gren s, skall jag lta
	min hand drabba eder.
013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
	hlla vakt vid portarna, fr att sabbatsdagen mtte hllas helig.

	Tnk ock drfr p mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
	stora nd!

013:023 P den tiden sg jag ocks judiska mn som hade tagit till sig
	asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
013:024 Och deras barn talade till hlften asdoditiska -- ty judiska kunde
	de icke tala riktigt -- eller ock ngot av de andra folkens
	tungoml.
013:025 D frebrdde jag dem detta och uttalade frbannelser ver dem, ja,
	ngra av dem slog jag och ryckte jag i skgget.  Och jag besvor dem
	vid Gud och sade: I skolen icke giva edra dttrar t deras sner,
	ej heller skolen I av deras dttrar taga hustrur t edra sner
	eller t eder sjlva.
013:026 Var det icke med sdant som Salomo, Israels konung, frsyndade sig?
	Det fanns bland de mnga folken ingen konung som var hans like, ty
	han var lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung ver
	hela Israel.  Likvl kommo de frmmande kvinnorna ocks honom att
	synda.
013:027 Och nu skulle vi om eder f hra att I haven gjort allt detta
	stora onda och varit otrogna mot vr Gud, i det att I haven tagit
	till eder frmmande kvinnor!
013:028 Och en son till Jojada, versteprsten Eljasibs son, var mg till
	horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrn mig.

013:029 Tnk p dem, min Gud, drfr att de hava beflckat prstadmet och
	prstadmets och leviternas frbund!

013:030 S renade jag folket ifrn allt frmmande vsen; och jag
	faststllde vad prsterna och leviterna skulle iakttaga, var och en
	i sin syssla,
013:031 och huru vedoffret p bestmda tider skulle avlmnas, och huru med
	frstlingsgvorna skulle frfaras.

	Tnk hrp, min Gud, och rkna mig det till godo!



Book 17 Ester


001:001 I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade frn Indien nda
	till Etiopien, ver ett hundra tjugusju hvdingdmen --
001:002 under den tiden, medan konung Ahasveros satt p konungatronen i
	Susans borg, tilldrog sig fljande.
001:003 I sitt tredje regeringsr gjorde han ett gstabud fr alla sina
	furstar och tjnare, varvid Persiens och Mediens hrfrare och
	hans frnmsta mn och furstarna i hvdingdmena voro samlade
	infr honom.
001:004 Och han lt dem under mnga dagar se sin konungsliga hrlighet
	och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra
	ttio dagar.
001:005 Och nr dessa dagar hade gtt till nda, gjorde konungen ett sju
	dagars gstabud fr allt det folk som fanns i Susans borg, bde
	stora och sm, i den inhgnade trdgrd som hrde till
	konungapalatset.
001:006 Dr hngde tapeter av linne, bomull och mrkbltt tyg, uppsatta
	med vita och purpurrda snren i ringar av silver och p pelare
	av vit marmor.  Soffor av guld och silver stodo p ett golv som
	var inlagt med grn och vit marmor och med prlglnsande och
	svart sten.
001:007 Och dryckerna sattes fram i gyllene krl, det ena icke likt det
	andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, ssom det hvdes
	hos en konung.
001:008 Och nr man drack, gllde den lagen att intet tvng skulle rda;
	ty konungen hade befallt alla sina hovmstare att de skulle
	rtta sig efter vars och ens nskan.
001:009 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gstabud fr
	kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.
001:010 Nr d p sjunde dagen konungens hjrta var glatt av vinet,
	befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar
	och Karkas, de sju hovmn som gjorde tjnst hos konung
	Ahasveros,
001:011 att de skulle fra drottning Vasti, prydd med kunglig krona,
	infr konungen, fr att han skulle lta folken och furstarna se
	hennes sknhet, ty hon var fager att skda.
001:012 Men drottning Vasti ville icke komma, fastn konungen befallde
	henne det genom hovmnnen.  D blev konungen mycket frtrnad.
	och hans vrede upptndes.
001:013 Och konungen frgade de vise som voro kunniga i tidstecknens
	tydning (ty konungens renden plgade s lggas fram fr alla i
	lag och rtt kunniga;
001:014 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres,
	Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som
	voro konungens nrmaste mn och innehade frmsta platsen i
	riket); han frgade:
001:015 Vad skall man efter lag gra med drottning Vasti, d hon nu
	icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmnnen?
001:016 Memukan svarade infr konungen och furstarna: Icke mot konungen
	allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och
	alla folk i alla konung Ahasveros' hvdingdmen.
001:017 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor,
	och skall leda till att de frakta sina mn, d de ju kunna
	sga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle fra drottning
	Vasti infr honom, men hon kom icke.'
001:018 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, nr de
	f hra vad drottningen har gjort, beropa detta infr alla
	konungens furstar, och drav skall komma frakt och frtret mer
	n nog.
001:019 Om det s tckes konungen, m han drfr lta en kunglig
	befallning utg -- och m denna upptecknas i Persiens och
	Mediens lagar, s att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer
	skall f komma infr konung Ahasveros' ansikte; och hennes
	konungsliga vrdighet give konungen t en annan, som r bttre
	n hon.
001:020 Nr s den frordning som konungen utfrdar bliver kunnig i hela
	hans rike, s stort det r, d skola alla kvinnor giva sina mn
	tillbrlig ra, bde stora och sm.
001:021 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde
	ssom Memukan hade sagt.
001:022 Skrivelser blevo snda till alla konungens hvdingdmen, till
	vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess
	tungoml, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala
	sitt folks tungoml.
002:001 Efter en tids frlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt
	sig, tnkte han ter p Vasti och vad hon hade gjort, och vad
	som var beslutet om henne.
002:002 D sade konungens mn som betjnade honom: M man fr konungens
	rkning ska upp unga och fagra jungfrur,
002:003 och m konungen i sitt rikes alla hvdingdmen frordna vissa
	mn som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till
	fruhuset i Susans borg och verlmna dem t konungens hovman
	Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad ndigt r till deras
	beredelse.
002:004 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i
	Vastis stlle.  Detta tal behagade konungen, och han gjorde s.
002:005 I Susans borg fanns d en judisk man som hette Mordokai, son
	till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;
002:006 denne hade blivit bortfrd frn Jerusalem med de fngar som
	frdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, nr denne
	frdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.
002:007 Han var fosterfader t Hadassa, som ock kallades Ester, hans
	farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder.  Hon
	var en flicka med skn gestalt, fager att skda; och efter
	hennes faders och moders dd hade Mordokai upptagit henne ssom
	sin egen dotter.
002:008 D nu konungens befallning och pbud blev kunnigt, och mnga
	unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och verlmnades
	t Hegai, blev ock Ester hmtad till konungshuset och verlmnad
	t kvinnovaktaren Hegai.
002:009 Och flickan behagade honom och fann nd infr honom; drfr
	skyndade han att giva henne vad ndigt var till hennes
	beredelse, s ock den kost hon skulle hava, vensom att giva
	henne frn konungshuset de sju trnor som utsgos t henne.  Och
	han lt henne med sina trnor flytta in i den bsta delen av
	fruhuset.
002:010 Men om sitt folk och sin slkt hade Ester icke yppat ngot, ty
	Mordokai hade frbjudit henne att yppa ngot drom.
002:011 Och Mordokai gick var dag fram och ter utanfr grden till
	fruhuset, fr att f veta huru det stod till med Ester, och vad
	som vederfors henne.
002:012 Nu var det s, att nr ordningen kom till den ena eller andra av
	de unga kvinnorna att g in till konung Ahasveros, sedan med
	henne hade frfarits i tolv mnader ssom det var pbjudet om
	kvinnorna (s lng tid tgick nmligen till att bereda dem: sex
	mnader med myrraolja och sex mnader med vlluktande kryddor
	och annat som var ndigt till kvinnornas beredelse),
002:013 nr allts en kvinna gick in till konungen, d fick hon taga med
	sig ifrn fruhuset till konungshuset allt vad hon begrde.
002:014 Och sedan hon om aftonen hade gtt ditin, skulle hon om
	morgonen, nr hon gick tillbaka, g in i det andra fruhuset och
	verlmnas t konungens hovman Saasgas, som hade vakten ver
	bihustrurna.  Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om
	icke konungen hade funnit sdant behag i henne, att hon
	uttryckligen blev kallad till honom.
002:015 D nu ordningen att g in till konungen kom till Ester, dotter
	till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne
	till sin dotter, begrde hon intet annat n det som konungens
	hovman Hegai, kvinnovaktaren, rdde henne till.  Och Ester fann
	nd fr allas gon, som sgo henne.
002:016 Ester blev hmtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i
	tionde mnaden, det r mnaden Tebet, i hans sjunde regeringsr.
002:017 Och Ester blev konungen krare n alla de andra kvinnorna, och
	hon fann nd och ynnest infr honom mer n alla de andra
	jungfrurna, s att han satte en kunglig krona p hennes huvud
	och gjorde henne till drottning i Vastis stlle.
002:018 Och konungen gjorde ett stort gstabud fr alla sina furstar och
	tjnare, ett gstabud till Esters ra; och han beviljade
	skattelindring t sina hvdingdmen och delade ut sknker, ssom
	det hvdes en konung.
002:019 Nr sedermera jungfrur fr andra gngen samlades tillhopa och
	Mordokai satt i konungens port
002:020 (men Ester hade, ssom Mordokai bjd henne, icke yppat ngot om
	sin slkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais
	befallning, likasom nr hon var under hans vrd),
002:021 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port,
	blevo Bigetan och Teres, tv av de hovmn hos konungen, som
	hllo vakt vid trskeln, frbittrade p konung Ahasveros och
	skte tillflle att bra hand p honom.
002:022 Hrom fick Mordokai kunskap, och han berttade det fr drottning
	Ester; drefter omtalade Ester det fr konungen p Mordokais
	vgnar.
002:023 Saken blev nu underskt och s befunnen; och de blevo bda
	upphngda p tr.  Och detta upptecknades i krnikan, fr
	konungen.
003:001 En tid hrefter upphjde konung Ahasveros agagiten Haman,
	Hammedatas son, till hg vrdighet och gav honom frmsta platsen
	bland alla de furstar som voro hos honom.
003:002 Och alla konungens tjnare som voro i konungens port bjde kn
	och fllo ned fr Haman, ty s hade konungen bjudit om honom.
	Men Mordokai bjde icke kn och fll icke ned fr honom.
003:003 D sade konungens tjnare som voro i konungens port till
	Mordokai: Varfr vertrder du konungens bud?
003:004 Och nr de dag efter dag hade sagt s till honom, utan att han
	lyssnade till dem, berttade de det fr Haman, fr att se om
	Mordokais frklaring skulle f glla: ty han hade berttat fr
	dem att han var en jude.
003:005 Nr nu Haman sg att Mordokai icke bjde kn eller fll ned fr
	honom, uppfylldes han med vrede.
003:006 Men det syntes honom fr ringa att bra hand allenast p
	Mordokai, sedan man berttat fr honom av vilket folk Mordokai
	var, utan Haman skte tillflle att utrota alla judar som funnos
	i Ahasveros' hela rike, drfr att de voro Mordokais landsmn.
003:007 I frsta mnaden, det r mnaden Nisan, i Ahasveros' tolfte
	regeringsr, kastades <sprr>pur</sprr>, det r
	<sprr>lott</sprr>, infr Haman om var srskild dag och var
	srskild mnad intill tolfte mnaden, det r mnaden Adar.
003:008 Och Haman sade till konung Ahasveros: Hr finnes ett folk som
	bor kringspritt och frstrtt bland de andra folken i ditt rikes
	alla hvdingdmen.  Deras lagar ro olika alla andra folks, och
	de gra icke efter konungens lagar; drfr r det icke konungen
	vrdigt att lta dem vara.
003:009 Om det s tckes konungen, m frdenskull en skrivelse utfrdas,
	att man skall frgra dem.  Tio tusen talenter silver skall jag
	d kunna vga upp t tjnstemnnen till att lggas in i
	konungens skattkamrar.
003:010 D tog konungen ringen av sin hand och gav den t agagiten
	Haman, Hammedatas son, judarnas ovn.
003:011 Drefter sade konungen till Haman: Silvret vare dig sknkt, och
	med folket m du gra ssom du finner fr gott.
003:012 S blevo d konungens sekreterare tillkallade p trettonde dagen
	i frsta mnaden, och en skrivelse, alldeles sdan som Haman
	ville, utfrdades till konungens satraper och till stthllarna
	ver de srskilda hvdingdmena och till furstarna ver de
	srskilda folken, till vart hvdingdme med dess skrift och till
	vart folk p dess tungoml.  I konung Ahasveros' namn utfrdades
	skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
003:013 Sedan kringsndes med ilbud brev till alla konungens
	hvdingdmen, att man skulle utrota, drpa och frgra judarna,
	bde unga och gamla, bde barn och kvinnor, alla p en och samma
	dag, nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r
	mnaden Adar, varvid ock deras godelar ssom byte skulle givas
	till plundring.
003:014 I skrivelsen stod att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
	ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll att de skulle
	vara redo den dagen.
003:015 Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast
	stad, s snart pbudet hade blivit utfrdat i Susans borg.  Men
	konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att
	bestrtning rdde i staden Susan.
004:001 Nr Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han snder
	sina klder och kldde sig i sck och aska, och gick s ut i
	staden och uppgav hgljudda och bittra klagorop.
004:002 Och han begav sig till konungens port och stannade framfr den,
	ty in i konungens port fick ingen komma, som var kldd i
	sorgdrkt.
004:003 Och i vart hvdingdme dit konungens befallning och pbud kom
	blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grto och klagade,
	ja, de flesta satte sig i sck och aska.
004:004 Nr nu Esters tjnarinnor och hovmn kommo och berttade detta
	fr henne, blev drottningen hgeligen frskrckt; och hon
	skickade ut klder till Mordokai, fr att man skulle klda honom
	i dem och taga av honom sorgdrkten; men han tog icke emot dem.
004:005 D kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmn som konungen
	hade anstllt i hennes tjnst, och bjd honom att g till
	Mordokai, fr att f veta vad som var p frde, och varfr han
	gjorde s.
004:006 Nr d Hatak kom ut till Mordokai p den ppna platsen i staden
	framfr konungens port,
004:007 berttade Mordokai fr honom allt vad som hade hnt honom, och
	uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vga
	upp till konungens skattkamrar, fr att han skulle f frgra
	judarna.
004:008 Och en avskrift av det skrivna pbud som hade blivit utfrdat i
	Susan om att de skulle utrotas lmnade han honom ock, fr att
	han skulle visa Ester den och bertta allt fr henne, och lgga
	henne att g in till konungen och bedja honom om misskund och
	ska nd hos honom fr sitt folk.
004:009 Och Hatak kom och berttade fr Ester vad Mordokai hade sagt.
004:010 D bjd Ester Hatak att g till Mordokai och sga:
004:011 Alla konungens tjnare och folket i konungens hvdingdmen
	veta, att om ngon, vare sig man eller kvinna, gr in till
	konungen p den inre grden utan att vara kallad, s gller fr
	var och en samma lag: att han skall ddas, sframt icke konungen
	rcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p att han
	fr leva.  Men jag har icke p trettio dagar varit kallad att
	komma till konungen.
004:012 Nr man nu berttade fr Mordokai vad Ester hade sagt,
004:013 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: Tnk icke
	att du ensam bland alla judar skall slippa undan, drfr att du
	r i konungens hus.
004:014 Nej, om du tiger stilla vid detta tillflle, s skall nog hjlp
	och rddning beredas judarna frn ngot annat hll, men du och
	din faders hus, I skolen frgras.  Vem vet om du icke just fr
	en sdan tid som denna har kommit till konungslig vrdighet?
004:015 D lt Ester giva Mordokai detta svar:
004:016 G stad och frsamla alla judar som finnas i Susan, och hllen
	fasta fr mig; I skolen icke ta eller dricka ngot under tre
	dygn, vare sig dag eller natt.  Jag med mina trnor vill ock
	sammalunda fasta; drefter vill jag g in till konungen, fastn
	det r emot lagen.  Och skall jag g frlorad, s m det d ske.
004:017 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles ssom Ester hade
	bjudit honom.
005:001 P tredje dagen kldde Ester sig i konungslig skrud och trdde
	in p den inre grden till konungshuset, mitt emot sjlva
	konungshuset; konungen satt d p sin konungatron i det kungliga
	palatset, mitt emot palatsets drr.
005:002 Nr nu konungen sg drottning Ester st p grden, fann hon nd
	fr hans gon, s att konungen rckte ut mot Ester den gyllene
	spira, som han hade i sin hand; d gick Ester fram och rrde vid
	ndan av spiran.
005:003 Och konungen sade till henne: Vad nskar du, drottning Ester,
	och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av riket, s
	skall den beviljas dig.
005:004 Ester svarade: Om det s tckes konungen, m konungen jmte
	Haman i dag komma till ett gstabud, som jag har tillrett fr
	honom.
005:005 D sade konungen: Skynden att hmta hit Haman, fr att s m
	ske, som Ester har begrt.  S kommo d konungen och Haman till
	gstabudet, som Ester hade tillrett.
005:006 Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester: Vad r din bn?
	Den vare dig beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock
	hlften av riket, s skall den uppfyllas.
005:007 Ester svarade och sade: Min bn och min begran r:
005:008 om jag har funnit nd fr konungens gon, och det tckes
	konungen att bevilja min bn och uppfylla min begran, s m
	konungen och Haman komma till nnu ett gstabud, som jag vill
	tillreda fr dem; d skall jag i morgon gra ssom konungen har
	befallt.
005:009 Och Haman gick drifrn den dagen, glad och vl till mods.  Men
	nr han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod
	upp eller ens rrde sig fr honom, d uppfylldes Haman med vrede
	mot Mordokai.
005:010 Men Haman betvang sig och gick hem; drefter snde han och lt
	hmta sina vnner och sin hustru Seres.
005:011 Och Haman talade fr dem om sin rikedom och hrlighet och om
	sina mnga barn och om all den storhet, som konungen hade givit
	honom, och om huru konungen i allt hade upphjt honom ver de
	andra furstarna och konungens vriga tjnare.
005:012 Och Haman sade ytterligare: Icke heller har drottning Ester
	ltit ngon annan n mig komma med konungen till det gstabud,
	som hon hade tillrett; och jmvl i morgon r jag bjuden till
	henne, jmte konungen.
005:013 Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s lnge
	jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.
005:014 D sade hans hustru Seres och alla hans vnner till honom: Lt
	resa upp en ple, femtio alnar hg, och bed i morgon konungen,
	att Mordokai m bliva upphngd drp; d kan du glad komma med
	konungen till gstabudet.  Detta behagade Haman, och han lt
	resa upp plen.
006:001 Den natten kunde konungen icke sova; drfr lt han hmta
	krnikan, dr minnesvrda hndelser voro upptecknade, och man
	frelste ur den fr konungen.
006:002 D fann man dr skrivet, att Mordokai hade berttat, hurusom
	Bigetana och Teres, tv av de hovmn, som hllo vakt vid
	trskeln, hade skt tillflle att bra hand p konung Ahasveros.
006:003 Konungen frgade: Vilken ra och upphjelse har vederfarits
	Mordokai fr detta?  Konungens mn, som betjnade honom,
	svarade: Intet sdant har vederfarits honom.
006:004 D sade konungen: r ngon nu tillstdes p grden?  Och Haman
	hade just kommit in p den yttre grden till konungshuset fr
	att bedja konungen, att Mordokai mtte bliva upphngd p den
	ple, som han hade ltit stta upp fr hans rkning.
006:005 S svarade honom d konungens tjnare: Ja, Haman str drute p
	grden.  Konungen sade: Lt honom komma in.
006:006 Nr d Haman kom in, sade konungen till honom: Huru skall man
	gra med den man, som konungen vill ra?  Men Haman tnkte i
	sitt hjrta: Vem skulle konungen vilja bevisa ra mer n mig?
006:007 Drfr sade Haman till konungen: Om konungen vill ra ngon,
006:008 s skall man hmta en konungslig kldnad, som konungen sjlv har
	burit, och en hst, som konungen sjlv har ridit p, och p
	vilkens huvud en kunglig krona r fst;
006:009 och man skall verlmna kldnaden och hsten t en av konungens
	frnmsta furstar, och kldnaden skall sttas p den man, som
	konungen vill ra, och man skall fra honom ridande p hsten
	fram p den ppna platsen i staden och utropa framfr honom: 'S
	gr man med den man, som konungen vill ra.'
006:010 D sade konungen till Haman: Skynda dig att taga kldnaden och
	hsten, ssom du har sagt, och gr s med juden Mordokai, som
	sitter i konungens port.  Underlt intet av allt vad du har
	sagt.
006:011 S tog d Haman kldnaden och hsten och satte kldnaden p
	Mordokai och frde honom ridande fram p den ppna platsen i
	staden och utropade framfr honom: S gr man med den man, som
	konungen vill ra.
006:012 Och Mordokai vnde tillbaka till konungens port; men Haman
	skyndade hem, srjande och med verhljt huvud.
006:013 Och nr Haman frtljde fr sin hustru Seres och alla sina
	vnner vad som hade hnt honom, sade hans vise mn och hans
	hustru Seres till honom: Om Mordokai, som du har begynt att st
	tillbaka fr, r av judisk brd, s frmr du intet mot honom,
	utan skall komma alldeles till korta fr honom.
006:014 Medan de nnu s talade med honom, kommo konungens hovmn fr
	att skyndsamt hmta Haman till gstabudet, som Ester hade
	tillrett.
007:001 S kommo d konungen och Haman till gstabudet hos drottning
	Ester.
007:002 Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks nu p
	andra dagen: Vad r din bn, drottning Ester?  Den vare dig
	beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av
	riket, s skall den uppfyllas.
007:003 Drottning Ester svarade och sade: Om jag har funnit nd fr
	dina gon, o konung, och det s tckes konungen, s blive mitt
	liv mig sknkt p min bn, och mitt folks p min begran.
007:004 Ty vi ro slda, jag och mitt folk, till att utrotas, drpas och
	frgras.  Om vi allenast hade blivit slda till trlar och
	trlinnor, s skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke
	sdan, att vi borde besvra konungen drmed.
007:005 D svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: Vem
	r den, och var r den, som har frdristat sig att s gra?
007:006 Ester sade: En htsk och illvillig man r det: den onde Haman
	dr.  D blev Haman frskrckt fr konungen och drottningen.
007:007 Och konungen stod upp i vrede och lmnade gstabudet och gick ut
	i palatsets trdgrd; men Haman trdde fram fr att bedja
	drottning Ester om sitt liv, ty han sg, att konungen hade
	beslutit hans ofrd.
007:008 Nr konungen drefter kom tillbaka till gstabudssalen frn
	palatsets trdgrd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, dr
	Ester satt; d sade konungen: Vill han ock va vld mot
	drottningen, hrinne i min nrvaro?  Knappt hade detta ord gtt
	ver konungens lppar, frrn man hljde ver Hamans ansikte.
007:009 Och Harebona, en av hovmnnen hos konungen, sade: Vid Hamans
	hus str redan en ple, femtio alnar hg, som Haman ltit resa
	upp fr Mordokai, vilkens ord en gng var konungen till sdant
	gagn.  D sade konungen: Hngen upp honom p den.
007:010 S hngde de upp Haman p den ple, som han hade ltit stta upp
	fr Mordokai.  Sedan lade sig konungens vrede.
008:001 Samma dag gav konung Ahasveros t drottning Ester Hamans,
	judarnas ovns, hus.  Och Mordokai fick tilltrde till konungen,
	ty Ester hade nu omtalat, vad han var fr henne.
008:002 Och konungen tog av sig ringen, som han hade ltit taga ifrn
	Haman, och gav den t Mordokai.  Och Ester satte Mordokai ver
	Hamans hus.
008:003 Och Ester talade ytterligare infr konungen, i det att hon fll
	ned fr hans ftter; hon bnfll honom grtande, att han skulle
	avvnda agagiten Hamans onda rd och det anslag, som denne hade
	frehaft mot judarna.
008:004 D rckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester
	stod upp och trdde fram infr konungen
008:005 och sade: Om det s tckes konungen, och om jag har funnit nd
	infr honom, och det synes konungen vara riktigt och jag r
	honom till behag, s m en skrivelse utfrdas fr att terkalla
	de brev, som innehllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag,
	och som han skrev fr att frgra judarna i alla konungens
	hvdingdmen.
008:006 Ty huru skulle jag kunna uthrda att se den olycka, som eljest
	trffade mitt folk?  Ja, huru skulle jag kunna uthrda att se
	mina landsmn frgras?
008:007 D sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden
	Mordokai: Se, Hamans hus har jag givit t Ester, och han sjlv
	har blivit upphngd p en ple, drfr att han ville bra hand
	p judarna.
008:008 Men utfrden nu ock I en skrivelse angende judarna i konungen
	namn, ssom I finnen fr gott, och beseglen den med konungens
	ring.  Ty en skrivelse, som r utfrdad i konungens namn och
	beseglad med konungens ring, kan icke terkallas.
008:009 S blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p
	tjugutredje dagen i tredje mnaden, det r mnaden Sivan, och en
	skrivelse, alldeles sdan som Mordokai ville, utfrdades till
	judarna och till satraperna, stthllarna och furstarna i
	hvdingdmena, frn Indien nda till Etiopien, ett hundra
	tjugusju hvdingdmen, till vart hvdingdme med dess skrift
	och till vart folk p dess tungoml, jmvl till judarna med
	deras skrift och p deras tungoml.
008:010 Han utfrdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade
	den med konungens ring.  Drefter kringsnde han brev med ilbud
	till hst, som redo p kungliga travare frn stuterierna,
008:011 att konungen tillstadde judarna i var srskild stad att frsamla
	sig till frsvar fr sitt liv och att i vart folk och
	hvdingdme utrota, drpa och frgra alla vpnade skaror, som
	angrepe dem, vensom barn och kvinnor, varvid deras godelar
	ssom byte skulle givas till plundring,
008:012 detta p en och samma dag i alla konung Ahasveros' hvdingdmen,
	nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden
	Adar.
008:013 I skrivelsen stod, att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
	ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll, att judarna
	skulle vara redo till den dagen att hmnas p sina fiender.
008:014 Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden p de
	kungliga travarna skyndsamt och med hast stad, s snart pbudet
	hade blivit utfrdat i Susans borg.
008:015 Men Mordokai gick ut frn konungen i konungslig kldnad av
	mrkbltt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en
	mantel av vitt och purpurrtt tyg, under det att staden Susan
	jublade och var glad.
008:016 Fr judarna hade nu uppgtt ljus och gldje, frjd och ra.
008:017 Och i vart hvdingdme och i var stad, dit konungens befallning
	och pbud kom, blev gldje och frjd bland judarna, och de hllo
	gstabud och hgtid.  Och mnga ur de frmmande folken blevo
	judar, ty frskrckelse fr judarna hade fallit ver dem.
009:001 P trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar, den
	dag d konungens befallning och pbud skulle verkstllas, och d
	judarnas fiender hade hoppats att bliva dem vermktiga --
	fastn det vnde sig s, att judarna i stllet skulle bliva sina
	motstndare vermktiga --
009:002 p den dagen frsamlade sig judarna i sina stder, i alla konung
	Ahasveros' hvdingdmen, fr att kasta sig ver dem, som skte
	deras ofrd; och ingen kunde st dem emot, ty frskrckelse fr
	dem hade fallit ver alla folk.
009:003 Och alla furstarna i hvdingdmena och satraperna och
	stthllarna och konungens tjnstemn understdde judarna, ty
	frskrckelse fr Mordokai hade fallit ver dem.
009:004 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut
	i alla hvdingdmen, eftersom denne Mordokai lev allt strre och
	strre.
009:005 Och judarna anstllde med sina svrd ett nederlag verallt bland
	sina fiender och drpte och frgjorde dem och frforo ssom de
	ville med sina motstndare.
009:006 I Susans borg drpte och frgjorde judarna fem hundra mn.
009:007 Och Parsandata, Dalefon, Aspata,
009:008 Porata, Adalja, Aridata,
009:009 Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,
009:010 judarnas ovn Hamans, Hammedatas sons, tio sner drpte de; men
	till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:011 Samma dag fick konungen veta huru mnga som hade blivit drpta i
	Susans borg.
009:012 D sade konungen till drottning Ester: I Susans borg hava
	judarna drpt och frgjort fem hundra mn utom Hamans tio sner;
	vad skola de d icke hava gjort i konungens vriga hvdingdmen?
	Vad r nu din bn?  Den vare dig beviljad.  Och vad r
	ytterligare din begran?  Den skall uppfyllas.
009:013 Ester svarade: Om det s tckes konungen, s m det ocks i
	morgon tillstdjas de judar, som ro i Susan, att gra efter
	pbudet fr i dag; och m Hamans tio sner bliva upphngda p
	plen.
009:014 D befallde konungen, att s skulle ske, och pbudet blev
	utfrdat i Susan; drefter blevo Hamans tio sner upphngda.
009:015 och de judar, som voro i Susan, frsamlade sig ocks p
	fjortonde dagen i mnaden Adar och drpte i Susan tre hundra
	mn; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:016 Och de vriga judarna, de som voro i konungen hvdingdmen,
	frsamlade sig till frsvar fr sitt liv och skaffade sig ro fr
	sina fiender, i det att drpte sjuttiofem tusen av dessa sina
	motstndare; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:017 Detta skedde p trettonde dagen i mnaden Adar; men p fjortonde
	dagen vilade de och firade den ssom en gstabuds- och
	gldjedag.
009:018 De judar ter, som voro i Susan, hade frsamlat sig bde den
	trettonde dagen och p den fjortonde; men de vilade p den
	femtonde dagen och firade den ssom en gstabuds- och gldjedag.
009:019 Drfr fira judarna p landsbygden, de som bo i
	landsortsstderna, den fjortonde dagen i mnaden Adar ssom en
	gldje-, gstabuds- och hgtidsdag, p vilken de snda gvor
	till varandra av den mat de hava tillagat.
009:020 Och Mordokai tecknade upp dessa hndelser och snde skrivelser
	till alla judar i konung Ahasveros' hvdingdmen, bde nra och
	fjrran,
009:021 och stadgade ssom lag fr dem, att de alltid, r efter r,
	skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i mnaden Adar,
009:022 eftersom det var p dessa dagar som judarna hade ftt ro fr
	sina fiender, och eftersom i denna mnad deras bedrvelse hade
	blivit frvandlad till gldje och deras sorg till hgtid.
	Drfr skulle de fira dessa dagar ssom gstabuds- och
	gldjedagar, p vilka de skulle snda gvor till varandra av den
	mat de hade tillagat, s ock sknker till de fattiga.
009:023 Och judarna antogo ssom sed, vad de nu hade begynt att gra,
	det varom Mordokai hade skrivit till dem --
009:024 detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovn,
	hade frehaft sitt anslag mot judarna till att frgra dem och
	hade kastat <sprr>pur</sprr>, det r <sprr>lott</sprr>, till
	att pltsligt verfalla och frgra dem;
009:025 varemot konungen, nr han hade ftt veta detta, hade givit
	befallning och utfrdat en skrivelse om att det onda anslag, som
	denne hade frehaft mot judarna, skulle vnda tillbaka p hans
	eget huvud, s att han sjlv och hans sner hade blivit
	upphngda p plen.
009:026 Frdenskull blevo dessa dagar kallade <sprr>purim</sprr> efter
	ordet <sprr>pur</sprr>; och frdenskull, i anledning av allt
	som stod i detta brev, och vad de sjlva hrav hade sett, och
	vad som hade vederfarits dem,
009:027 stadgade judarna och antogo ssom orygglig sed fr sig och sina
	efterkommande och fr alla, som slto sig till dem, att alltid,
	r efter r, fira dessa bda dagar, efter freskriften om dem
	och p den fr dem bestmda tiden,
009:028 och att dessa dagar skulle ihgkommas och firas i alla tider, i
	var slkt, i vart hvdingdme och i var stad, s att dessa
	purimsdagar oryggligt skulle hllas bland judarna och deras
	minnelse icke upphra bland deras efterkommande.
009:029 Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai
	uppsatte nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, fr att
	stadga ssom en lag, vad som freskrevs i detta nya brev om
	purim.
009:030 Och skrivelser, vnligt och vlvilligt avfattade, utsndes till
	alla judar i de ett hundra tjugusju hvdingdmena i Ahasveros'
	rike,
009:031 fr att stadga ssom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar
	p deras bestmda tider s, som juden Mordokai och drottning
	Ester stadgade fr dem, och s, som de stadgade fr sig sjlva
	och sina efterkommande, nmligen med freskrivna fastor och
	vliga klagorop.

009:032 Allts blevo genom Esters befallning dessa freskrifter om purim
	stadgade ssom lag; och den tecknades upp i en bok.
010:001 Och konung Ahasveros tog skatt bde av fastlandet och av arna i
	havet.
010:002 Och allt vad han i sin makt och sin vldighet gjorde, vensom
	berttelsen om den storhet, till vilken konungen upphjde
	Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska
	konungarnas krnika.
010:003 Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' nrmaste man, och han
	var stor bland judarna och lskad av alla sina brder, eftersom
	han skte sitt folks bsta och lade sig ut fr alla sina
	landsmn till deras vlfrd.



Book 18 Job


001:001 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och
	redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.
001:002 t honom fddes sju sner och tre dttrar;
001:003 och han gde sju tusen fr, tre tusen kameler, fem hundra par
	oxar och fem hundra sninnor, drtill tjnare i stor mngd.  S
	var denne man mktigare n ngon annan i sterlandet.

001:004 Och hans sner hade fr sed att g stad och hlla gstabud,
	den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de
	snde d och inbjdo sina tre systrar att ta och dricka
	tillsammans med dem.
001:005 Nr s en omgng av gstabudsdagar var till nda, snde Job
	efter dem fr att helga dem; bittida om morgonen offrade han d
	ett brnnoffer fr var och en av dem.  Ty Job tnkte Kanhnda
	hava mina barn syndat och i sina hjrtan talat frgripligt om
	Gud.  S gjorde Job fr var gng.

001:006 Men nu hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram
	infr HERREN, och klagaren kom ocks med bland dem.
001:007 D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
	svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
	frn en frd omkring p den.
001:008 D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
	Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
	redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda.
001:009 klagaren svarade HERREN och sade: r det d fr intet som Job
	fruktar Gud?
001:010 Du har ju p allt stt beskrmat honom och hans hus och allt
	vad han ger; du har vlsignat hans hnders verk, och hans
	boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
001:011 Man rck ut din hand och kom vid detta allt som han ger;
	frvisso skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot
	dig.
001:012 HERREN sade till klagaren: Vlan, allt vad han ger vare
	givet i din hand; allenast mot honom sjlv m du icke rcka ut
	din hand.  S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte.

001:013 Nr nu en dag hans sner och dttrar hllo mltid och drucko
	vin i den ldste broderns hus,
001:014 Kom en budbrare till Job och sade: Oxarna gingo fr plogen,
	och sninnorna betade drbredvid;
001:015 d fllo saberna in och rvade bort dem, och folket slogo de
	med svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
	skulle underrtta dig drom.
001:016 Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Guds eld fll
	ifrn himmelen och slog ned bland smboskapen och folket och
	frtrde dem.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
	skulle underrtta dig drom.

001:017 Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Kalderna
	stllde upp sitt manskap i tre hopar och fllo s ver
	kamelerna och rvade bort dem, och folket slogo de med
	svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle
	underrtta dig drom.

001:018 Under det att denne nnu talade, kom ter en annan och sade:
	Dina sner och dttrar hllo mltid och drucko vin i den ldste
	broderns hus;
001:019 d kom en stark storm fram ver knen och tog tag i husets fyra
	hrn, och det fll omkull ver folket, s att de frgingos.  Jag
	var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig
	drom.

001:020 D stod Job upp och rev snder sin mantel och skar av hret p
	sitt huvud.  Och han fll ned till jorden och tillbad
001:021 och sade:
	  Naken kom jag ur min moders liv,
	  och naken skall jag vnda ter dit;
	  HERREN gav, och HERREN tog.
	  Lovat vare HERRENS namn!

001:022 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot
	Gud.

002:001 ter hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram
	infr HERREN; och klagaren kom ocks med bland dem och trdde
	fram infr HERREN.
002:002 D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
	svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
	frn en frd omkring p den.
002:003 D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
	Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
	redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda; och nnu
	hller han fast vid sin ostrafflighet.  S har du d uppeggat
	mig mot honom till att utan sak frdrva honom.
002:004 klagaren svarade HERREN och sade: Hud fr hud; allt vad man
	ger giver man ju fr att sjlv slippa undan.
002:005 Men rck ut din hand och kom vid hans ktt och ben; frvisso
	skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot dig.
002:006 HERREN sade till klagaren: Vlan, han vare given i din hand;
	allenast hans liv m du skona.
002:007 S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte och slog Job med
	svra bulnader, ifrn fotbladet nda till hjssan.

002:008 Och han tog sig en lerskrva att skrapa sig med, dr han satt
	mitt i askan.
002:009 D sade hans hustru till honom: Hller du nnu fast vid din
	ostrafflighet?  Tala fritt ut om Gud, och d.
002:010 Man han svarade henne: Du talar ssom en draktig kvinna
	skulle tala.  Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d icke
	ocks taga emot det onda?

	Vid allt detta syndade Job icke med sina lppar.

002:011 Men tre vnner till Job fingo hra om alla de olyckor som hade
	trffat honom, och de kommo s, var och en frn sin ort; Elifas
	frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn Naama.  Och de
	avtalade med varandra att de skulle begiva sig stad fr att
	mka honom och trsta honom.

002:012 Men nr de, nnu p avstnd, lyfte upp sina gon och sgo att
	de icke mer kunde knna igen honom, brusto de ut i grt och
	revo snder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned
	ver sina huvuden.
002:013 Sedan sutto de med honom p jorden i sju dagar och sju ntter,
	utan att ngon av dem talade ett ord till honom, eftersom de
	sgo att hans plga var mycket stor.
003:001 Drefter upplt Job sin mun och frbannade sin fdelsedag;
003:002 Job tog till orda och sade:

003:003   M den dag utplnas, p vilken jag fddes,
	  och den natt som sade: Ett gossebarn r avlat.

003:004   M den dagen vndas i mrker,
	  m Gud i hjden ej frga efter den
	  och intet dagsljus lysa drver.
003:005   Mrkret och ddsskuggan brde den ter,
	  molnen lgre sig ver den;
	  frskrcke den allt som kan frmrka en dag.

003:006   Den natten m gripas av tjockaste mrker;
	  ej m den f frjda sig bland rets dagar,
	  intet rum m den finna inom mnadernas krets.
003:007   Ja, ofruktsam blive den natten,
	  aldrig hje sig jubel under den.
003:008   M den frbannas av dem som besvrja dagar,
	  av dem som frm mana upp Leviatan.
003:009   M dess grynings stjrnor frmrkas,
	  efter ljus m den bida, utan att det kommer,
	  morgonrodnadens gonbryn m den aldrig f se;
003:010   eftersom den ej tillslt drrarna till min moders liv,
	  ej lt olyckan frbliva dold fr mina gon.

003:011   Varfr fick jag ej d strax i moderssktet,
	  frgs vid det jag kom ut ur min moders liv?
003:012   Varfr funnos knn mig till mtes,
	  och varfr brst, dr jag fick di?

003:013   Hade s icke skett, lge jag nu i ro,
	  jag finge d sova, jag njte d min vila,
003:014   vid sidan av konungar och rdsherrar i landet,
	  mn som byggde sig palatslika gravar,
003:015   ja, vid sidan av furstar som voro rika p guld
	  och hade sina hus uppfyllda av silver;
003:016   eller vore jag icke till, lik ett nedgrvt foster,
	  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

003:017   Dr hava ju de ogudaktiga upphrt att rasa,
	  dr f de uttrttade komma till vila;
003:018   dr hava alla fngar ftt ro,
	  de hra dr ingen pdrivares rst.
003:019   Sm och stora ro dr varandra lika,
	  trlen har dr blivit fri ifrn sin herre.

003:020   Varfr skulle den olycklige skda ljuset?
	  Ja, varfr gives liv t dem som plgas s bittert,
003:021   t dem som vnta efter dden, utan att den kommer,
	  och spana drefter mer n efter ngon skatt,
003:022   t dem som skulle gldjas -- ja, intill jubel --
	  och frjda sig, allenast de funne sin grav;
003:023   varfr t en man vilkens vg r hljd i mrker,
	  t en man s kringstngd av Gud?

003:024   Suckan har ju blivit mitt dagliga brd,
	  och ssom vatten strmma mina klagorop.
003:025   ty det som ingav mig frskrckelse, det drabbar mig nu,
	  och vad jag fruktade fr, det kommer ver mig.
003:026   Jag fr ingen rast, ingen ro, ingen vila;
	  ngest kommer ver mig.
004:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

004:002   Misstycker du, om man dristar tala till dig?
	  Vem kan hlla tillbaka sina ord?

004:003   Se, mnga har du visat till rtta,
	  och maktlsa hnder har du strkt;
004:004   dina ord hava upprttat den som stapplade,
	  och t vacklande knn har du givit kraft.

004:005   Men nu, d det gller dig sjlv, bliver du otlig,
	  nr det r dig det drabbar, frskrckes du.
004:006   Skulle d icke din gudsfruktan vara din tillfrsikt
	  och dina vgars ostrafflighet ditt hopp?

004:007   Tnk efter: nr hnde det att en oskyldig fick frgs?
	  och var skedde det att de redliga mste g under?
004:008   Nej, s har jag sett det g, att de som plja frdrv
	  och de som uts olycka, de skrda och sdant;
004:009   fr Guds andedrkt frgs de
	  och fr en fnysning av hans nsa frsvinna de.

004:010   Ja, lejonets skri och rytarens rst mste tystna,
	  och unglejonens tnder brytas ut;
004:011   Det gamla lejonet frgs, ty det finner intet rov,
	  och lejoninnans ungar bliva frstrdda.

004:012   Men till mig smg sakta ett ord,
	  mitt ra frnam det likasom en viskning,
004:013   Nr tankarna svvade om vid nattens syner
	  och smnen fll tung p mnniskorna,
004:014   d kom en frskrckelse och bvan ver mig,
	  med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

004:015   En vindpust for fram ver mitt ansikte,
	  drvid reste sig hren p min kropp.
004:016   Och ngot trdde infr mina gon,
	  en skepnad vars form jag icke sknjde;
	  och jag hrde en susning och en rst:

004:017   Kan d en mnniska hava rtt mot Gud
	  eller en man vara ren infr sin skapare?
004:018   Se, ej ens p sina tjnare kan han frlita sig,
	  jmvl sina nglar mste han tillvita fel;
004:019   huru mycket mer d dem som bo i hyddor av ler,
	  dem som hava sin grundval i stoftet!

	  De krossas snder s ltt som mal;
004:020   nr morgon har bytts till afton, ligga de slagna;
	  innan man aktar drp, hava de frgtts fr alltid.
004:021   Ja, deras hyddas fste ryckes bort fr dem,
	  ofrtnkt mste de d.
005:001   Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,
	  och till vilken av de heliga kan du vnda dig?
005:002   Se, dren drpes av sin grmelse,
	  och den fkunnige ddas av sin bitterhet.

005:003   Jag sg en dre, fast var han rotad,
	  men pltsligt mste jag ropa ve ver hans boning.
005:004   Ty hans barn g nu fjrran ifrn frlsning,
	  de frtrampas i porten utan rddning.
005:005   Av hans skrd ter vem som r hungrig,
	  den rvas bort, om och hgnad med trnen;
	  efter hans rikedom gapar ett giller.

005:006   Ty icke upp ur stoftet kommer frdrvet,
	  ej ur marken skjuter olyckan upp;
005:007   nej, mnniskan varder fdd till olycka,
	  ssom eldgnistor mste flyga mot hjden.

005:008   Men vore det nu jag, s skte jag nd hos Gud,
	  t Gud hemstllde jag min sak,
005:009   t honom som gr stora och outrannsakliga ting,
	  under, flera n ngon kan rkna,
005:010   t honom som lter regnet falla p jorden
	  och snder vatten ned ver markerna,
005:011   nr han vill upphja de ringa
	  och frhjlpa de srjande till frlsning.

005:012   Han r den som gr de klokas anslag om intet,
	  s att deras hnder intet utrtta med frnuft;
005:013   han fngar de visa i deras klokskap
	  och lter de illfundiga frhasta sig i sina rdslag:
005:014   mitt p dagen rka de ut fr mrker
	  och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

005:015   S frlsar han frn deras tungors svrd,
	  han frlsar den fattige ur den vermktiges hand.
005:016   Den arme kan s ter hava ett hopp,
	  och orttfrdigheten mste tillsluta sin mun.

005:017   Ja, sll r den mnniska som Gud agar;
	  den Allsmktiges tuktan m du icke frkasta.
005:018   Ty om han och sargar, s frbinder han ock,
	  om han slr, s hela ock hans hnder.
005:019   Sex gnger rddar han dig ur nden,
	  ja, sju gnger avvndes olyckan frn dig.

005:020   I hungerstid frlossar han dig frn dden
	  och i krig undan svrdets vld.
005:021   Nr tungor svnga gisslet, gmmes du undan;
	  du har intet att frukta, nr frhrjelse kommer.

005:022   Ja, t frhrjelse och dyr tid kan du d le,
	  fr vilddjur behver du ej heller knna fruktan;
005:023   ty med markens stenar str du i frbund,
	  och med djuren p marken har du ingtt fred.
005:024   Och du fr se huru din hydda str trygg;
	  nr du synar din boning, saknas intet dri.

005:025   Du fr ock se huru din tt frkas,
	  huru din avkomma bliver ssom markens rter.
005:026   I graven kommer du, nr du har hunnit din mognad,
	  ssom sdesskylen brgas, d dess tid r inne.

005:027   Se, detta hava vi utrannsakat, och s r det;
	  hr drp och betnk det vl.
006:001 D tog Job till orda och sade:

006:002   Ack att min grmelse bleve vgd
	  och min olycka lagd jmte den p vgen!
006:003   Se, tyngre r den nu n havets sand,
	  drfr kan jag icke styra mina ord.
006:004   Ty den Allsmktiges pilar hava trffat mig,
	  och min ande indricker deras gift;
	  ja, frskrckelser ifrn Gud stlla sig upp mot mig.

006:005   Icke skriar vildsnan, nr hon har friskt grs,
	  icke rmar oxen, d han str vid sitt foder?
006:006   Men vem vill ta den mat som ej har smak eller slta,
	  och vem finner behag i slemrtens saft?
006:007   S vgrar nu min sjl att komma vid detta,
	  det r fr mig en vmjelig spis.

006:008   Ack att min bn bleve hrd,
	  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
006:009   O att det tcktes Gud att krossa mig,
	  att rcka ut sin hand och avskra mitt liv!
006:010   D funnes nnu fr mig ngon trst,
	  jag kunde d jubla, fastn plgad utan frskoning;
	  jag har ju ej frnekat den Heliges ord.

006:011   Huru stor r d min kraft, eftersom jag alltjmt br hoppas?
	  Och vad vntar mig fr nde, eftersom jag skall vara tlig?
006:012   Min kraft r vl ej ssom stenens,
	  min kropp r vl icke av koppar?
006:013   Nej, frvisso gives ingen hjlp fr mig,
	  var utvg har blivit mig stngd.

006:014   Den frtvivlade borde ju rna barmhrtighet av sin vn,
	  men se, man vergiver den Allsmktiges fruktan,
006:015   Mina brder ro trolsa, de ro ssom regnbckar,
	  ja, lika bckarnas rnnilar, som snart sina ut,
006:016   som vl kunna g mrka av vinterns flden,
	  nr snn har fallit och gmt sig i dem,
006:017   men som ter frsvinna, nr de trffas av hettan,
	  och torka bort ifrn sin plats, d vrmen kommer.

006:018   Vgfarande dr i trakten vika av till dem,
	  men de finna allenast dslighet och mste frgs.
006:019   Temas vgfarande skdade dithn,
	  Sabas kpmanstg hoppades p dem;
006:020   men de kommo p skam i sin frtrstan,
	  de sgo sig gckade, nr de hade hunnit ditfram.

006:021   Ja, likas ren I nu ingenting vrda,
	  handfallna stn I av frfran och frskrckelse.
006:022   Har jag d begrt att I skolen giva mig gvor,
	  taga av edert gods fr att lsa mig ut,
006:023   att I skolen rdda mig undan min ovn,
	  kpa mig fri ur vldsverkares hand?

006:024   Undervisen mig, s vill jag tiga,
	  lren mig att frst vari jag har farit vilse.
006:025   Gott r frvisso uppriktigt tal,
	  men tillrttavisning av eder, vad btar den?

006:026   Haven I d i sinnet att hlla rfst med ord,
	  och skall den frtvivlade f tala fr vinden?
006:027   D kasten I vl ocks lott om den faderlse,
	  d lren I vl kpsl om eder vn!

006:028   Dock, m det nu tckas eder att akta p mig;
	  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
006:029   Vnden om!  M sdan ortt icke ske;
	  ja, vnden nnu om, ty min sak r rttfrdig!
006:030   Skulle vl ortt bo p min tunga,
	  och min mun, skulle den ej frst vad frdrvligt r?
007:001   En stridsmans liv lever ju mnniskan p jorden,
	  och hennes dagar ro ssom dagakarlens dagar.
007:002   Hon r lik en trl som flmtar efter skugga,
	  lik en dagakarl som fr bida efter sin ln.

007:003   S har jag ftt till arvedel mnader av elnde;
	  ntter av vedermda hava blivit min lott.
007:004   S snart jag har lagt mig, r min frga:
	  Nr skall jag d f st upp?
	  Ty aftonen synes mig s lng;
	  jag r vermtt av oro, innan morgonen har kommit.

007:005   Med frruttnelsens maskar hljes min kropp,
	  med en skorpa lik jord;
	  min hud skrymper samman och faller snder.

007:006   Mina dagar fly snabbare n vvarens spole;
	  de frsvinna utan ngot hopp.
007:007   Tnk drp att mitt liv r en flkt,
	  att mitt ga icke mer skall f se ngon lycka.
007:008   Den nu ser mig, hans ga skall ej vidare skda mig;
	  bst din blick vilar p mig, r jag icke mer.

007:009   Ssom ett moln som har frsvunnit och gtt bort,
	  s r den som har farit ned i ddsriket;
	  han kommer ej ter upp drifrn.
007:010   Aldrig mer vnder han tillbaka till sitt hus,
	  och hans plats vet icke av honom mer.

007:011   Drfr vill jag nu icke lgga band p min mun,
	  jag vill taga till orda i min andes ngest,
	  jag vill klaga i min sjls bedrvelse.
007:012   Icke r jag vl ett hav eller ett havsvidunder,
	  s att du mste stta ut vakt mot mig?

007:013   Nr jag hoppas att min bdd skall trsta mig,
	  att mitt lger skall lindra mitt bekymmer,
007:014   d frfrar du mig genom drmmar,
	  och med syner frskrcker du mig.

007:015   Nej, hellre vill jag nu bliva kvvd,
	  hellre d n vara blott knotor!
007:016   Jag r led vid detta; aldrig kommer jag ter till liv.
	  Lt mig vara; mina dagar ro ju ffnglighet.

007:017   Vad r d en mnniska, att du gr s stor sak av henne,
	  aktar p henne s noga,
007:018   synar henne var morgon,
	  prvar henne vart gonblick?

007:019   Huru lnge skall det drja,
	  innan du vnder din blick ifrn mig,
	  lmnar mig i fred ett litet andetag?
007:020   Om jag n har syndar, vad skadar jag drmed dig,
	  du mnniskornas bespejare?

	  Varfr har du satt mig till ett ml fr dina angrepp
	  och ltit mig bliva en brda fr mig sjlv?
007:021   Varfr vill du icke frlta mig min vertrdelse,
	  icke tillgiva mig min missgrning?
	  Nu mste jag ju snart g till vila i stoftet;
	  om du sker efter mig, s r jag icke mer.
008:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

008:002   Huru lnge vill du hlla p med sdant tal
	  och lta din muns ord komma ssom en vldig storm?
008:003   Skulle vl Gud kunna krnka rtten?
	  Kan den Allsmktige krnka rttfrdigheten?

008:004   Om dina barn hava syndat mot honom
	  och han gav dem i sina vertrdelsers vld,
008:005   s vet, att om du sjlv sker Gud
	  och beder till den Allsmktige om misskund,
008:006   d, om du r ren och rttsinnig,
	  ja, d skall han vakna upp till din rddning
	  och upprtta din boning, s att du bor dr i rttfrdighet;
008:007   och s skall din frsta tid synas ringa,
	  d nu din sista tid har blivit s stor.

008:008   Ty frga framfarna slkten,
	  och akta p vad fderna hava utrnt
008:009   -- vi sjlva ro ju frn i gr och veta intet,
	  en skugga ro vra dagar p jorden;
008:010   men de skola undervisa dig och sga dig det,
	  ur sina hjrtan skola de hmta fram svar:

008:011   Icke kan rret vxa hgt, dr marken ej r sank,
	  eller vassen skjuta i hjden, dr vatten ej finnes?
008:012   Nej, bst den str grn, ej mogen fr skrd,
	  mste den d vissna, fre allt annat grs.

008:013   S gr det alla som frgta Gud;
	  den gudlses hopp mste varda om intet.
008:014   Ty hans tillfrsikt visar sig brcklig
	  och hans frtrstan lik spindelns vv.
008:015   Han frlitar sig p sitt hus, men det har intet bestnd;
	  han tryggar sig drvid, men det ger ingen fasthet.

008:016   Lik en frodig planta vxer han i solens sken,
	  ut ver lustgrden strcka sig hans skott;
008:017   kring stenrset slingra sig hans rtter,
	  mellan stenarna bryter han sig fram.

008:018   Men nr s Gud rycker bort honom frn hans plats,
	  d frnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
008:019   Ja, s gr det med hans levnads frjd,
	  och ur mullen f andra vxa upp.

008:020   Se, Gud fraktar icke den som r ostrafflig,
	  han hller ej heller de onda vid handen.
008:021   S bida d, till dess han fyller din mun med lje
	  och dina lppar med jubel.
008:022   De som hata dig varda d hljda med skam,
	  och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
009:001 Drefter tog Job till orda och sade:

009:002   Ja, frvisso vet jag att s r;
	  huru skulle en mnniska kunna hava rtt mot Gud?
009:003   Vill han g till rtta med henne,
	  s kan hon ej svara honom p en sak bland tusen.
009:004   Han som r s vis i frstnd och s vldig i kraft,
	  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
009:005   honom som ofrtnkt flyttar bort berg
	  och omstrtar dem i sin vrede;
009:006   honom som kommer jorden att vackla frn sin plats,
	  och dess pelare bva drvid;
009:007   honom som befaller solen, s gr hon icke upp,
	  och som stter stjrnorna under frsegling;
009:008   honom som helt allena spnner ut himmelen
	  och skrider fram ver havets toppar;
009:009   honom som har gjort Karlavagnen och Orion,
	  Sjustjrnorna och sderns Stjrngemak;
009:010   honom som gr stora och outrannsakliga ting
	  och under, flera n ngon kan rkna?

009:011   Se, han far frbi mig, innan jag hinner att se det,
	  han drager framom mig, frrn jag bliver honom varse.
009:012   Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?
	  Vem kan sga till honom: Vad gr du?

009:013   Gud, han ryggar icke sin vrede;
	  fr honom har Rahabs flje mst bja sig;
009:014   huru skulle jag d vga svara honom,
	  vlja ut ord till att tala med honom?

009:015   Nej, om jag n hade rtt, tordes jag dock ej svara;
	  jag finge anropa min motpart om misskund.
009:016   Och om han n svarade mig p mitt rop,
	  s kunde jag ej tro att han lyssnade till min rst.

009:017   Ty med storm hemsker han mig
	  och slr mig med sr p sr, utan sak.
009:018   Han unnar mig icke att hmta andan;
	  nej, med bedrvelser mttar han mig.

009:019   Gller det frsteg i kraft: Vlan, jag r redo!,
	  gller det rtt: Vem stller mig till ansvar?
009:020   Ja, hade jag n rtt, s dmde min mun mig skyldig;
	  vore jag n ostrafflig, s lte han mig synas vrng.

009:021   Men ostrafflig r jag!  Jag aktar ej mitt liv,
	  jag frgar icke efter, om jag fr leva.
009:022   Det m g som det vill, nu vare det sagt:
	  han frgr den ostrafflige jmte den ogudaktige.

009:023   Om en landsplga kommer med pltslig dd,
	  s bespottar han de oskyldigas frtvivlan.
009:024   Jorden r given i de ogudaktigas hand,
	  och tckelse stter han fr dess domares gon.
	  r det ej han som gr det, vem r det d?

009:025   Min dagar hasta undan snabbare n ngon lpare,
	  de fly bort utan att hava sett ngon lycka;
009:026   de ila stad ssom en farkost av rr,
	  ssom en rn, nr han strtar sig ned p sitt byte.

009:027   Om jag n besluter att frgta mitt bekymmer,
	  att lta min sorgsenhet fara och gra mig glad,
009:028   S mste jag dock bva fr alla mina kval;
	  jag vet ju att du icke skall dma mig fri.

009:029   Nej, ssom skyldig mste jag st dr;
	  varfr skulle jag d gra mig ffng mda?
009:030   Om jag n tvr mig i sn
	  och renar mina hnder i lutsalt,
009:031   s skall du dock snka mig ned i plen,
	  s att mina klder mste vmjas vid mig.

009:032   Ty han r ej min like, s att jag vgar svara honom,
	  ej en sdan, att vi kunna g till doms med varandra;
009:033   ingen skiljeman finnes mellan oss,
	  ingen som har myndighet ver oss bda.

009:034   M han blott vnda av frn mig sitt ris,
	  och m fruktan fr honom ej frskrcka mig;
009:035   d skall jag tala utan att rdas fr honom,
	  ty jag vet med min sjlv att jag icke r en sdan.
010:001   Min sjl r led vid livet.
	  Jag vill giva fritt lopp t min klagan,
	  jag vill tala i min sjls bedrvelse.

010:002   Jag vill sga till Gud: Dm mig icke skyldig;
	  lt mig veta varfr du sker sak mot mig.
010:003   Anstr det dig att va vld, att frkasta dina hnders verk,
	  medan du lter ditt ljus lysa ver de ogudaktigas rdslag?

010:004   Har du d gon som en varelse av ktt,
	  eller ser du ssom mnniskor se?
010:005   r din lder som en mnniskas lder,
	  eller ro dina r ssom en mans tider,
010:006   eftersom du letar efter missgrning hos mig
	  och sker att hos mig finna synd,
010:007   du som dock vet att jag icke r skyldig,
	  och att ingen finnes, som kan rdda ur din hand?

010:008   Dina hnder hava danat och gjort mig,
	  helt och i allo; och nu frdrvar du mig!
010:009   Tnk p huru du formade mig ssom lera;
	  och nu lter du mig ter varda till stoft!

010:010   Ja, du utgt mig ssom mjlk,
	  och ssom ostmne lt du mig stelna.
010:011   Med hud och ktt bekldde du mig,
	  av ben och senor vvde du mig samman.
010:012   Liv och nd beskrde du mig,
	  och genom din vrd bevarades min ande.

010:013   Men drvid gmde du i ditt hjrta den tanken,
	  jag vet att du hade detta i sinnet:
010:014   om jag syndade, skulle du vakta p mig
	  och icke lmna min missgrning ostraffad.

010:015   Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!
	  Men vore jag n oskyldig, s finge jag ej lyfta mitt huvud,
	  jag skulle mttas av skam och skda min ofrd.

010:016   Hjde jag det likvl, d skulle du ssom ett lejon jaga mig
	  och alltjmt bevisa din undermakt p mig.
010:017   Nya vittnen mot mig skulle du d fra fram
	  och alltmer lta mig knna din frtrnelse;
	  med skaror efter skaror skulle du anstta mig.

010:018   Varfr lt du mig d komma ut ur moderssktet?
	  Jag borde hava frgtts, innan ngot ga sg mig,
010:019   hava blivit ssom hade jag aldrig varit till;
	  frn moderlivet skulle jag hava frts till graven.

010:020   Kort r ju min tid; m han d lta mig vara,
	  lmna mig i fred, s att jag fr en flyktig gldje,
010:021   innan jag gr hdan, fr att aldrig komma ter,
	  bort till mrkrets och ddsskuggans land,
010:022   till det land vars dunkel r ssom djupa vatten,
	  dit dr ddsskugga och frvirring rder,
	  ja, dr dagsljuset sjlvt r ssom djupa vatten.
011:001 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

011:002   Skall sdant ordflde bliva utan svar
	  och en s stortalig man f rtt?
011:003   Skall ditt lsa tal ndga mn till tystnad,
	  s att du fr bespotta, utan att ngon kommer dig att blygas?
011:004   Och skall du s f sga: Vad jag lr r rtt,
	  och utan flck har jag varit infr dina gon?

011:005   Nej, om allenast Gud ville tala
	  och upplta sina lppar till att svara dig,
011:006   om han ville uppenbara dig sin visdoms lnnligheter,
	  huru han ger frstnd, ja, i dubbelt mtt,
	  d insge du att Gud, dig till frmn,
	  har lmnat t glmskan en del av din missgrning.

011:007   Men kan vl du utrannsaka Guds djuphet
	  eller fatta den Allsmktiges fullkomlighet?
011:008   Hg ssom himmelen r den -- vad kan du gra?
	  djupare n ddsriket -- vad kan du frst?
011:009   Dess lngd strcker sig vidare n jorden,
	  och i bredd vertrffar den havet.

011:010   Nr han vill fara fram och sprra ngon inne
	  eller kalla ngon till doms, vem kan d hindra honom?
011:011   Han r ju den som knner lgnens mn,
	  frdrv upptcker han, utan att leta drefter.
011:012   Men lika ltt kan en draktig man f frstnd,
	  som en vildsnefle kan fdas till mnniska.

011:013   Om du nu rtt bereder ditt hjrta
	  och utrcker dina hnder till honom,
011:014   om du skaffar bort det frdrv som kan lda vid din hand
	  och ej lter orttfrdighet bo i dina hyddor,
011:015   ja, d fr du upplyfta ditt ansikte utan skam,
	  du str fast och har intet att frukta.

011:016   Ja, d skall du frgta din olycka,
	  blott minnas den ssom vatten som har frrunnit.
011:017   Ditt liv skall d strla klarare n middagens sken;
	  och kommer mrker p, s r det som en gryning till morgon.
011:018   Du kan d vara trygg, ty du ger ett hopp;
	  du spanar omkring dig och gr sedan trygg till vila.

011:019   Ja, du fr d ligga i ro, utan att ngon frskrcker dig,
	  och mnga skola ska din ynnest.
011:020   Men de ogudaktigas gon skola frsmkta;
	  ingen tillflykt skall mer finnas fr dem,
	  och deras hopp skall vara att f giva upp andan.
012:001 Drefter tog Job till orda och sade:

012:002   Ja, visst ren I det rtta folket,
	  och med eder kommer visheten att d ut!
012:003   Dock, jmvl jag har frstnd s gott som I,
	  icke str jag tillbaka fr eder;
	  ty vem r den som ej begriper slikt?

012:004   S mste jag d vara ett tlje fr min vn,
	  jag som fick svar, s snart jag ropade till Gud;
	  man ler t en som r rttfrdig och ostrafflig!

012:005   Ja, med frakt ses olyckan av den som str sker;
	  frakt vntar dem vilkas ftter vackla.
012:006   Men frhrjares hyddor tnjuta frid,
	  och trygghet f sdana som trotsa Gud,
	  de som hava sin gud i sin hand.

012:007   Men frga du boskapen, den m undervisa dig,
	  och fglarna under himmelen, de m upplysa dig;
012:008   eller tala till jorden, hon m undervisa dig,
	  fiskarna i havet m giva dig besked.

012:009   Vem kan icke lra genom allt detta
	  att det r HERRENS hand som har gjort det?
012:010   I hans han r ju allt levandes sjl
	  och alla mnskliga varelsers anda.

012:011   Skall icke ra prva orden,
	  likasom munnen prvar matens smak?
012:012   Vishet tillkommer ju de gamle
	  och frstnd dem som lnge hava levat.

012:013   Hos Honom finnes vishet och makt,
	  hos honom rd och frstnd.
012:014   Se, vad han river ned, det bygges ej upp;
	  fr den han sprrar inne kan ingen upplta.
012:015   Han hller vattnen tillbaka -- se, se d bliver dr torrt,
	  han slpper dem lsa, d frdrva de landet.

012:016   Hos honom r kraft och klokhet,
	  den frvillade och frvillaren ro bda i hans hand.
012:017   Rdsherrar utblottar han, han fr dem i landsflykt,
	  och domare gr han till drar.
012:018   Han upplser konungars vlde
	  och stter fngblte om deras hfter.

012:019   Prster utblottar han, han fr dem i landsflykt,
	  och de skrast rotade kommer han p fall.
012:020   Vlbetrodda mn bervar han mlet
	  och avhnder de ldste deras insikt.
012:021   Han utgjuter frakt ver furstar
	  och lossar de starkes grdel.

012:022   Han blottar djupen, s att de ej hljas av mrker,
	  ddsskuggan drager han fram i ljuset.
012:023   Han lter folkslag vxa till -- och frgr dem;
	  han utvidgar deras grnser, men fr dem sedan bort.
012:024   Stamhvdingar i landet bervar han frstndet,
	  han leder dem vilse i vglsa demarker.
012:025   De famla i mrkret och hava intet ljus,
	  han kommer dem att ragla ssom druckna.
013:001   Ja, alltsammans har mitt ga sett,
	  mitt ra har hrt det och nogsamt givit akt.
013:002   Vad I veten, det vet ocks jag;
	  icke str jag tillbaka fr eder.
013:003   Men till den Allsmktige vill jag nu tala,
	  det lyster mig att g till rtta med Gud.

013:004   Dock, I ren mn som spinna ihop lgn,
	  allasammans hopstten I ffngligt tal.
013:005   Om I nd villen alldeles tiga!
	  Det kunde tillrknas eder som vishet.
013:006   Hren nu likvl mitt klagoml,
	  och akten p mina lppars gensagor.

013:007   Viljen I frsvara Gud med orttfrdigt tal
	  och honom till frmn bruka orligt tal?
013:008   Skolen I visa eder partiska fr honom
	  eller gra eder till sakfrare fr Gud?
013:009   Icke kan sdant ndas vl,
	  nr han hller rfst med eder?
	  Eller kunnen I gckas med honom,
	  ssom man kan gckas med en mnniska?

013:010   Nej, frvisso skall han straffa eder,
	  om I visen en hemlig partiskhet.
013:011   Sannerligen, hans majestt skall d frskrcka eder,
	  och fruktan fr honom skall falla ver eder.
013:012   Edra tnkesprk skola d bliva visdomsord av aska,
	  edra frsvarsverk varda ssom vallar av ler.

013:013   Tigen nu fr min, s skall jag tala,
	  gnge s ver mig vad det vara m.
013:014   Ja, huru det n gr, vill jag fatta mitt ktt mellan tnderna
	  och taga min sjl i min hand.
013:015   M han drpa mig, jag hoppas intet annat;
	  min vandel vill jag nd hlla fram infr honom.
013:016   Redan detta skall lnda mig till frlsning,
	  ty ingen gudls dristar komma infr honom.

013:017   Hren, hren d mina ord,
	  och lten min frklaring trnga in i edra ron.
013:018   Se, hr lgger jag saken fram;
	  jag vet att jag skall befinnas hava rtt.
013:019   Eller gives det ngon som kan vederlgga mig?
	  Ja, d vill jag tiga -- och d.

013:020   Allenast tv ting m du ej gra mot mig,
	  s behver jag ej dlja mig infr ditt ansikte:
013:021   din hand m du ej lta komma mig nr,
	  och fruktan fr dig m icke frskrcka mig.
013:022   Sedan m du klaga, och jag vill svara,
	  eller ock skall jag tala, och du m gendriva mig.

013:023   Huru r det allts med mina missgrningar och synder?
	  Lt mig f veta min vertrdelse och synd.
013:024   Varfr dljer du ditt ansikte
	  och aktar mig ssom din fiende?
013:025   Vill du skrmma ett lv som drives av vinden,
	  vill du frflja ett borttorkat str?

013:026   Du skriver ju bedrvelser p min lott
	  och giver mig till arvedel min ungdoms missgrningar;
013:027   du stter mina ftter i stocken,
	  du vaktar p alla vgar,
	  fr mina fotsulor mrker du ut stegen.
013:028   Och detta mot en som tres bort lik murket tr,
	  en som liknar en kldnad snderfrtt av mal!
014:001   Mnniskan, av kvinna fdd,
	  lever en liten tid och mttas av oro;
014:002   lik ett blomster vxer hon upp och vissnar bort,
	  hon flyr undan ssom skuggan och har intet bestnd.

014:003   Och till att vakta p en sdan upplter du dina gon,
	  ja, du drager mig till doms infr dig.
014:004   Som om en ren skulle kunna framg av en oren!
	  Sdant kan ju aldrig ske.

014:005   ro nu mnniskans dagar oryggligt bestmda,
	  hennes mnaders antal faststllt av dig,
	  har du utstakat en grns som hon ej kan verskrida,
014:006   vnd d din blick ifrn henne och unna henne ro,
	  lt henne njuta en dagakarls gldje av sin dag.

014:007   Fr ett trd finnes ju kvar ngot hopp;
	  hugges det n ned, kan det ter skjuta skott,
	  och telningar behva ej fattas drp.
014:008   Om n dess rot tynar hn i jorden
	  och dess stubbe dr bort i mullen,
014:009   s kan det grnska upp genom vattnets ngor
	  och skjuta grenar lik ett nyplantat trd.

014:010   Men om en man dr, s ligger han dr slagen;
	  om en mnniska har givit upp andan, var finnes hon d mer?
014:011   Ssom nr vattnet har frrunnit ur en sj,
	  och ssom nr en flod har sinat bort och uttorkat,
014:012   s ligger mannen dr och str ej mer upp,
	  han vaknar icke ter, s lnge himmelen varar;
	  aldrig vckes han upp ur sin smn.

014:013   Ack, att du ville gmma mig i ddsriket,
	  frdlja mig, till dess din vrede hade upphrt,
	  staka ut fr mig en tidsgrns och sedan tnka p mig --
014:014   fastn ju ingen kan f liv, nr han en gng r dd!
	  D skulle jag hlla min stridstid ut,
	  nda till dess att min avlsning komme.

014:015   Du skulle d ropa p mig,
	  och jag skulle svara dig;
	  efter dina hnders verk skulle du lngta;
014:016   ja, du skulle d rkna mina steg,
	  du skulle ej akta p min synd.
014:017   I en frseglad pung lge d min vertrdelse,
	  och du verskylde min missgrning.

014:018   Men ssom sjlva berget faller och frvittrar,
	  och ssom klippan flyttas ifrn sin plats,
014:019   ssom stenar ntas snder genom vattnet,
	  och ssom mullen skljes bort av dess flden,
	  s gr du ock mnniskans hopp om intet.

014:020   Du slr henne ned fr alltid, och hon far hdan;
	  du frvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
014:021   Om hennes barn komma till ra, s knner hon det icke;
	  om de sjunka ned till ringhet, s aktar hon dock ej p dem.
014:022   Hennes kropp knner blott sin egen plga,
	  hennes sjl blott den sorg hon sjlv fr frnimma.
015:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

015:002   Skall en vis man tala s i vdret
	  och fylla upp sitt brst med stanvind?
015:003   Skall han frsvara sin sak med haltlst tal,
	  med ord som ingenting bevisa?

015:004   n mer, du gr gudsfruktan om intet
	  och kommer med klagolt infr Gud.
015:005   Ty din ondska lgger dig orden i munnen,
	  och ditt behag str till illfundigt tal.
015:006   S dmes du nu skyldig av din mun, ej av mig,
	  dina egna lppar vittna emot dig.

015:007   Var du den frsta mnniska som fddes,
	  och fick du liv, frrn hjderna funnos?
015:008   Blev du hrare i Guds hemliga rd
	  och fick s visheten i ditt vld?
015:009   Vad vet du d, som vi icke veta?
	  Vad frstr du, som ej r oss kunnigt?
015:010   Grhrsman och ldring finnes ocks bland oss,
	  ja, en som vergr din fader i lder.

015:011   Frsmr du den trst som Gud har att bjuda,
	  och det ord som i saktmod talas med dig?
015:012   Vart fres du hn av ditt sinne,
	  och varfr vlva dina gon s,
015:013   i det du vnder ditt raseri mot Gud
	  och ser ut ord ur din mun?

015:014   Vad r en mnniska, att hon skulle vara ren?
	  Vad en av kvinna fdd, att han skulle vara rttfrdig?
015:015   Se, ej ens p sina heliga kan han frlita sig,
	  och himlarna ro icke rena infr hans gon;
015:016   huru mycket mindre d den som r ond och frdrvad,
	  den man som lskar sig med orttfrdighet ssom med vatten!

015:017   Jag vill kungra dig ngot, s hr nu mig;
	  det som jag har skdat vill jag frtlja,
015:018   vad visa mn hava gjort kunnigt,
	  lagt fram ssom ett arv ifrn sina fder,
015:019   ifrn dem som allena fingo landet till gva,
	  och bland vilka ingen frmling nnu hade trngt in:

015:020   Den ogudaktige har ngest i alla sina dagar,
	  under de r, helt f, som beskras en vldsverkare.
015:021   Skrckrster ljuda i hans ron;
	  nr han r som tryggast, kommer frhrjaren ver honom.
015:022   Han har intet hopp om rddning ur mrkret,
	  ty svrdet lurar p honom.

015:023   Ssom flykting sker han sitt brd: var r det?
	  Han frnimmer att mrkrets dag r fr handen.
015:024   ngest och trngml frskrcka honom,
	  han nedsls av dem ssom av en stridsrustad konung.

015:025   Ty mot Gud rckte han ut sin hand,
	  och mot den Allsmktige frhvde han sig;
015:026   han stormade mot honom med trotsig hals,
	  med sina skldars ryggar i sluten hop;
015:027   han hljde sitt ansikte med fetma
	  och samlade hull p sin lnd;
015:028   han bosatte sig i stder, dmda till frstring,
	  i hus som ej fingo bebos,
	  ty till stenhopar voro de bestmda.

015:029   Drfr bliver han ej rik, och hans gods bestr ej,
	  hans skrdar luta ej tunga mot jorden.
015:030   Han kan icke undslippa mrkret;
	  hans telningar skola frtorka av hetta,
	  och sjlv skall han frgs genom Guds muns anda.

015:031   I sin frvillelse m han ej lita p vad ffngligt r,
	  ty ffnglighet mste bliva hans ln.
015:032   I frtid skall hans mtt varda fyllt,
	  och hans krona skall ej grnska mer.
015:033   Han bliver lik ett vintrd som i frtid mister sina druvor,
	  lik ett olivtrd som fller sina blommor.

015:034   Ty den gudlses hus frbliver ofruktsamt,
	  ssom eld frtr hyddor dr mutor tagas.
015:035   Man gr havande med olycka och fder frdrv;
	  den livsfrukt man alstrar r ett sviket hopp.
016:001 Drefter tog Job till orda och sade:

016:002   ver nog har jag ftt hra av sdant;
	  usla trstare ren I alla.
016:003   r det nu slut p detta tal i vdret,
	  eller eggar dig nnu ngot till gensvar?

016:004   Jag kunde vl ock tala, jag ssom I;
	  ja, jag ville att I voren i mitt stlle!
	  D kunde jag hopstta ord mot eder
	  och skaka mot eder mitt huvud till hn.
016:005   Med munnen kunde jag d styrka eder
	  och med lpparnas mkan bereda eder lindring.

016:006   Om jag nu talar, s lindras drav ej min plga;
	  och tiger jag, icke slpper den mig nd.
016:007   Nej, nu har all min kraft blivit tmd;
	  du har ju frtt hela mitt hus.
016:008   Och att du har hemskt mig, det gller ssom vittnesbrd;
	  min sjukdom fr trda upp och tala mot mig.

016:009   I vrede sndersliter och anstter man mig,
	  man biter sina tnder samman emot mig;
	  ja, min ovn vsser mot mig sina blickar.
016:010   Man sprrar upp munnen mot mig,
	  smdligt slr man mig p mina kinder;
	  alla rota sig tillsammans emot mig.

016:011   Gud giver mig till pris t orttfrdiga mnniskor
	  och kastar mig i de ogudaktigas hnder.
016:012   Jag satt i god ro, d krossade han mig;
	  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.

	  Han satte mig upp till ett ml fr sina skott;
016:013   frn alla sidor trffa mig hans pilar,
	  han genomborrar mina njurar utan frskoning,
	  min galla gjuter han ut p jorden.
016:014   Han bryter ned mig med stt p stt,
	  han stormar emot mig ssom en kmpe.

016:015   Scktyg br jag hopfst ver min hud,
	  och i stoftet har jag mst snka mitt horn,
016:016   Mitt anlete r gldande rtt av grt,
	  och p mina gonlock r ddsskugga lgrad.
016:017   Och detta, fastn vld ej finnes i mina hnder,
	  och fastn min bn r ren!

016:018   Du jord, verskyl icke mitt blod,
	  och lt fr mitt rop ingen vilostad finnas.
016:019   Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,
	  och i hjden den som skall tala fr mig.

016:020   Mina vnner hava mig nu till sitt tlje,
	  drfr skdar mitt ga med trar till Gud,
016:021   Ja, m han hr skaffa rtt t en man mot Gud
	  och t ett mnniskobarn mot dess nsta.
016:022   Ty f ro de r som skola upprinna,
	  innan jag vandrar den vg dr jag ej mer kommer ter.
017:001   Min livskraft r frstrd, mina dagar slockna ut,
	  bland gravar fr jag min lott.
017:002   Ja, i sanning r jag omgiven av gckeri,
	  och avoghet fr mitt ga stndigt skda hos dessa!

017:003   S stll nu skerhet och borgen fr mig hos dig sjlv;
	  vilken annan vill giva mig sitt handslag?
017:004   Dessas hjrtan har du ju tillslutit fr frstnd,
	  drfr skall du icke lta dem triumfera.
017:005   Den som frrder sina vnner till plundring,
	  p hans barn skola gonen frsmkta.

017:006   Jag r satt till ett ordsprk bland folken;
	  en man som man spottar i ansiktet r jag.
017:007   Drfr r mitt ga skumt av grmelse,
	  och mina lemmar ro ssom en skugga allasammans.

017:008   De redliga hpna ver sdant,
	  och den oskyldige upprres av harm mot den gudlse.
017:009   Men den rttfrdige hller fast vid sin vg,
	  och den som har rena hnder bemannar sig dess mer.
017:010   Ja, grna mn I alla anstta mig p nytt,
	  jag lr nd bland eder ej finna ngon vis.

017:011   Mina dagar ro frlidna, snderslitna ro mina planer,
	  vad som var mitt hjrtas begr.
017:012   Men natten vill man gra till dag,
	  ljuset skulle vara nra, nu d mrker bryter in.

017:013   Nej, huru jag n bidar, bliver ddsriket min boning,
	  i mrkret skall jag bdda mitt lger;
017:014   till graven mste jag sga: Du r min fader,
	  till frruttnelsens maskar: Min moder, Min syster.
017:015   Vad bliver d av mitt hopp,
	  ja, mitt hopp, vem fr skda det?
017:016   Till ddsrikets bommar far det ned,
	  d jag nu sjlv gr till vila i stoftet.
018:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

018:002   Huru lnge skolen I g p jakt efter ord?
	  Kommen till frstnd; sedan m vi talas vid.
018:003   Varfr skola vi aktas ssom oskliga djur,
	  rknas i edra gon ssom ett frstockat folk?
018:004   Du som i din vrede sliter snder dig sjlv,
	  menar du att dr din skull jorden skall bliva de
	  och klippan flyttas bort frn sin plats?

018:005   Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,
	  och lgan av hans eld icke giva ngot sken.
018:006   Ljuset skall frmrkas i hans hydda,
	  och lampan slockna ut fr honom.
018:007   Hans vldiga steg skola stckas,
	  hans egna rdslag bringa honom p fall.

018:008   Ty han rusar med sina ftter in i ntet,
	  frsten lura, dr han vandrar fram;
018:009   snaran griper honom om hlen,
	  och gillret tager honom fatt;
018:010   garn till att fnga honom ro lagda p marken
	  och snrjande band p hans stig.

018:011   Frn alla sidor ngsla honom frskrckelser,
	  de jaga honom, varhelst han gr fram.
018:012   Olyckan vill uppsluka honom,
	  och ofrd str redo, honom till fall.
018:013   Under hans hud frtas hans lemmar bort,
	  ja, av ddens frstfdde bortfrtas hans lemmar.

018:014   Ur sin hydda, som han frtrstar p, ryckes han bort,
	  och till frskrckelsernas konung vandrar han hn.
018:015   I hans hydda fr frmlingar bo,
	  och svavel utstrs ver hans boning.

018:016   Nedantill frtorkas hans rtter,
	  och ovantill vissnar hans krona bort.
018:017   Hans minnelse frgs ifrn jorden,
	  hans namn lever icke kvar i vrlden.
018:018   Frn ljus sttes han ned i mrker
	  och frjagas ifrn jordens krets.
018:019   Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,
	  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

018:020   ver hans ofrdsdag hpna vsterns folk,
	  och sterns mn gripas av rysning.
018:021   Ja, s sker det med den orttfrdiges hem,
	  s gr det dens hus, som ej vill veta av Gud.
019:001 Drefter tog Job till orda och sade:

019:002   Huru lnge skolen I bedrva min sjl
	  och krossa mig snder med edra ord?
019:003   Tio gnger haven I nu talat smdligt mot mig
	  och krnkt mig utan all frsyn.

019:004   Om s r, att jag verkligen har farit vilse,
	  d r frvillelsen min egen sak.
019:005   Men viljen I nd verkligen frhva eder mot mig,
	  och pstn I att smleken har drabbat mig med skl,
019:006   s veten fastmer att Gud har gjort mig ortt
	  och att han har omsnrjt mig med sitt nt.

019:007   Se, jag klagar ver vld, men fr intet svar;
	  jag ropar, men fr icke rtt.
019:008   Min vg har han sprrat, s att jag ej kommer fram,
	  och ver mina stigar breder han mrker.
019:009   Min ra har han avkltt mig,
	  och frn mitt huvud har han tagit bort kronan.

019:010   Frn alla sidor bryter han ned mig, s att jag frgs;
	  han rycker upp mitt hopp, ssom vore det ett trd.
019:011   Sin vrede lter han brinna mot mig
	  och aktar mig ssom sina ovnners like.
019:012   Hans skaror draga samlade fram
	  och bereda sig vg till anfall mot mig;
	  de lgra sig runt omkring min hydda.

019:013   Lngt bort ifrn mig har han drivit mina frnder;
	  mina bekanta ro idel frmlingar mot mig.
019:014   Mina nrmaste hava dragit sig undan,
	  och mina frtrogna hava frgtit mig.

019:015   Mitt husfolk och mina tjnstekvinnor akta mig ssom frmling;
	  en frmmande man har jag blivit i deras gon.
019:016   Kallar jag p min tjnare, s svarar han icke;
	  dmjukt mste jag bnfalla hos honom.

019:017   Min andedrkt r vidrig fr min hustru,
	  jag vcker leda hos min moders barn.
019:018   Till och med de sm barnen visa mig frakt;
	  s snart jag str upp, tala de ohviskt emot mig.
019:019   Ja, en styggelse r jag fr alla dem jag umgicks med;
	  de som voro mig krast hava vnt sig emot mig.

019:020   Benen i min kropp trnga ut i hud och hull;
	  knappt tandkttet har jag ftt behlla kvar.

019:021   Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vnner,
	  d nu Guds hand s har hemskt mig.
019:022   Varfr skolen I frflja mig, I ssom Gud,
	  och aldrig bliva mtta av mitt ktt?

019:023   Ack att mina ord skreves upp,
	  ack att de bleve upptecknade i en bok,
019:024   ja, bleve med ett stift av jrn och med bly
	  fr evig tid inprglade i klippan!

019:025   Dock, jag vet att min frlossare lever,
	  och att han till slut skall st fram ver stoftet.
019:026   Och sedan denna min sargade hud r borta,
	  skall jag fri ifrn mitt ktt f skda Gud.
019:027   Ja, honom skall jag f skda, mig till hjlp,
	  fr mina gon skall jag se honom, ej ssom en frmling;
	  drefter trnar jag i mitt innersta.

019:028   Men nr I tnken: huru skola vi icke anstta honom!
	  -- ssom vore skulden att finna hos mig --
019:029   d mn I taga eder till vara fr svrdet,
	  ty vreden hr till de synder som straffas med svrd;
	  s mn I d besinna att en dom skall komma.
020:001 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

020:002   P sdant tal giva mina tankar mig ett svar,
	  n mer, d jag nu r s upprrd i mitt inre.
020:003   Smdlig tillrttavisning mste jag hra,
	  och man svarar mig med munvder p frstndigt tal.

020:004   Vet du d icke att s har varit frn evig tid,
	  frn den stund d mnniskor sattes p jorden:
020:005   att de ogudaktigas jubel varar helt kort
	  och den gudlses gldje ett gonblick?

020:006   Om n hans frhvelse stiger upp till himmelen
	  och hans huvud nr intill molnen,
020:007   S frgs han dock fr alltid och aktas lik sin trck;
	  de som sgo honom mste frga: Var r han?
020:008   Lik en drm flyger han bort, och ingen finner honom mer;
	  han frjagas ssom en syn om natten.
020:009   Det ga som sg honom ser honom icke ter,
	  och hans plats fr ej skda honom mer.
020:010   Hans barn mste gottgra hans skulder till de arma,
	  hans hnder terbra hans vinning.
020:011   Bst ungdomskraften fyller hans ben,
	  skall den ligga i stoftet med honom.

020:012   Om n ondskan smakar ljuvligt i hans mun,
	  s att han gmmer den under sin tunga,
020:013   r rdd om den och ej vill g miste drom,
	  utan hller den frvarad inom sin gom,
020:014   s frvandlas denna kost i hans inre,
	  bliver huggormsetter i hans liv.
020:015   Den rikedom han har slukat mste han utspy;
	  av Gud drives den ut ur hans buk.
020:016   Ja, huggormsgift kommer han att dricka,
	  av etterormens tunga bliver han drpt.
020:017   Ingen bck fr vederkvicka hans syn,
	  ingen strm med flden av honung och grddmjlk.

020:018   Sitt frdrv mste han terbra, han fr ej njuta drav;
	  hans frjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
020:019   Ty mot de arma vade han vld och lt dem ligga dr;
	  han rev till sig hus som han ej kan hlla vid makt.
020:020   Han visste ej av ngon ro fr sin buk,
	  men han skall icke rdda sig med sina skatter.
020:021   Intet slapp undan hans glupskhet,
	  drfr ger och hans lycka intet bestnd.
020:022   Mitt i hans verfld pkommer honom nd,
	  och envar elndig vnder d mot honom sin hand.

020:023   Ja, s mste ske, fr att hans buk m bliva fylld;
	  sin vredes gld skall Gud snda ver honom
	  och lta den trnga ssom ett regn in i hans kropp.

020:024   Om han flyr undan fr vapen av jrn,
	  s genomborras han av kopparbgens skott.
020:025   Nr han d drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,
	  nr den ljungande udden kommer fram ur hans galla,
	  d falla ddsfasorna ver honom.

020:026   Idel mrker r frvarat t hans skatter;
	  till mat gives honom eld som brinner utan pust,
	  den frtr vad som r kvar i hans hydda.
020:027   Himmelen lgger hans missgrning i dagen,
	  och jorden reser sig upp emot honom.
020:028   Vad som har samlats i hans hus far ter sin kos,
	  likt frrinnande vatten, p vredens dag.

020:029   Sdan lott fr en ogudaktig mnniska av Gud,
	  sdan arvedel har av Gud blivit bestmd t henne.
021:001 Drefter tog Job till orda och sade:

021:002   Hren tminstone p mina ord;
	  lten det vara den trst som I given mig.
021:003   Haven frdrag med mig, s att jag fr tala;
	  sedan jag har talat, m du bespotta.

021:004   r d min klagan, ssom nr mnniskor eljest klaga?
	  Eller huru skulle jag kunna vara annat n otlig?
021:005   Akten p mig, s skolen I hpna
	  och ndgas lgga handen p munnen.
021:006   Ja, nr jag tnker drp, d frskrckes jag sjlv,
	  och frfran griper mitt ktt.

021:007   Varfr f de ogudaktiga leva,
	  ja, med ldern vxa till i rikedom?
021:008   De se sina barn leva kvar hos sig,
	  och sin avkomma hava de infr sina gon.
021:009   Deras hus st trygga, ej hemskta av frskrckelse;
	  Gud lter sitt ris icke komma vid dem.

021:010   Nr deras boskap parar sig, r det icke frgves;
	  ltt kalva deras kor, och icke i otid.
021:011   Sina barn slppa de ut ssom en hjord,
	  deras piltar hoppa lustigt omkring.
021:012   De stmma upp med pukor och harpor,
	  och gldja sig vid pipors ljud.
021:013   De frnta sina dagar i lust,
	  och ned till ddsriket fara de i frid.

021:014   Och de sade dock till Gud: Vik ifrn oss,
	  dina vgar vilja vi icke veta av.
021:015   Vad r den Allsmktige, att vi skulle tjna honom?
	  och vad skulle det hjlpa oss att kalla honom?

021:016   Det r sant, i deras egen hand str ej deras lycka,
	  och de ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

021:017   Men huru ofta utslocknar vl de ogudaktigas lampa,
	  huru ofta hnder det att ofrd kommer ver dem,
	  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
021:018   De borde ju bliva ssom halm fr vinden,
	  lika agnar som stormen rycker bort.

021:019   Gud spar t hans barn att lida fr hans ondska.
	  Ja, men honom sjlv borde han vederglla, s att han finge knna det.
021:020   Med egna gon borde han se sitt fall,
	  och av den Allsmktiges vrede borde han f dricka.
021:021   Ty vad frgar han efter sitt hus, nr han sjlv r borta,
	  nr hans mnaders antal har ntt sin nde?

021:022   Skall man d lra Gud frstnd,
	  honom som dmer ver de hgsta?

021:023   Ja, den ene fr d i sin vlmaktstid,
	  dr han sitter i allskns frid och ro;
021:024   hans stvor hava ftt st fulla med mjlk,
	  och mrgen i hans ben har bevarat sin saft.
021:025   Den andre mste d med bedrvad sjl,
	  och aldrig fick han njuta av ngon lycka.
021:026   Tillsammans ligga de s i stoftet,
	  och frruttnelsens maskar vertcka dem.

021:027   Se, jag knner vl edra tankar
	  och de funder med vilka I viljen nedsl mig.
021:028   I sprjen ju: Vad har blivit av de hga herrarnas hus,
	  av hyddorna nr de ogudaktiga bodde?

021:029   Haven I d ej frgat dem som vida foro,
	  och akten I ej p deras vittnesbrd:
021:030   att den onde bliver sparad p ofrdens dag
	  och brgad undan p vredens dag?
021:031   Vem vgar ens frehlla en sdan hans vg?
	  Vem vedergller honom, vad han n m gra?

021:032   Och nr han har blivit bortfrd till graven,
	  s vakar man sedan dr vid kullen.
021:033   Ljuvligt fr han vilja under dalens torvor.
	  I hans spr drager hela vrlden fram;
	  fre honom har och otaliga gtt.

021:034   Huru kunnen I d bjuda mig s ffnglig trst?
	  Av edra svar str allenast trolsheten kvar.
022:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

022:002   Kan en man bereda Gud ngot gagn,
	  s att det lnder honom till gagn, om ngon r frstndig?
022:003   Har den Allsmktige ngon btnad av att du r rttfrdig,
	  eller ngon vinning av att du vandrar ostraffligt?

022:004   r det fr din gudsfruktans skull som han straffar dig,
	  och som han gr med dig till doms?
022:005   Har d icke din ondska varit stor,
	  och voro ej dina missgrningar utan nde?
022:006   Jo, du tog pant av din broder utan sak,
	  du plundrade de utblottade p deras klder.
022:007   t den frsmktande gav du intet vatten att dricka,
	  och den hungrige nekade du brd.

022:008   Fr den vldige ville du upplta landet,
	  och den myndige skulle f bo dri,
022:009   men nkor lt du g med tomma hnder,
	  och de faderlsas armar blevo krossade.

022:010   Drfr omgives du nu av snaror
	  och frfras av pltslig skrck.
022:011   ja, av ett mrker dr du intet ser,
	  och av vattenflden som vertcka dig.

022:012   I himmelens hjde r det ju Gud som har sin boning,
	  och du ser stjrnorna druppe, huru hgt de sitta;
022:013   drfr tnker du: Vad kan Gud veta?
	  Skulle han kunna dma, han som bor bortom tcknet?
022:014   Molnen ro ju ett tckelse, s att han intet ser;
	  och p himlarunden r det han har sin gng.

022:015   Vill du d hlla dig p forntidens vg,
	  dr frdrvets mn gingo fram,
022:016   de mn som bortrycktes, innan deras tid var ute,
	  och ssom en strm flt deras grundval bort,
022:017   de mn som sade till Gud: Vik ifrn oss,
	  ty vad skulle den Allsmktige kunna gra dem?
022:018   Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.
	  De ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

022:019   De rttfrdiga skola se det och gldja sig,
	  och den oskyldige skall f bespotta dem:
022:020   Ja, nu ro frvisso vra motstndare utrotade,
	  och deras verfld har elden frtrt.

022:021   Men sk nu frlikning och frid med honom;
	  drigenom skall lycka falla dig till.
022:022   Tag emot undervisning av hans mun,
	  och frvara hans ord i ditt hjrta.

022:023   Om du omvnder dig till den Allsmktige, s bliver du upprttad;
	  men orttfrdighet m du skaffa bort ur din hydda.
022:024   Ja kasta din gyllene skatt i stoftet
	  och Ofirs-guldet ibland bckens stenar,
022:025   s bliver den Allsmktige din gyllene skatt,
	  det dlaste silver varder han fr dig.

022:026   Ja, d skall du hava din lust i den Allsmktige
	  och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
022:027   Nr du d beder till honom, skall han hra dig,
	  och de lften du gr skall du f infria.
022:028   Allt vad du besluter skall d lyckas fr dig,
	  och ljus skall skina p dina vgar.
022:029   Om de leda mot djupet och du d beder: Uppt!,
	  s frlsar han mannen som har dmjukat sig.
022:030   Ja han rddar och den som ej r fri ifrn skuld;
	  genom dina hnders renhet rddas en sdan.
023:001 Drefter tog Job till orda och sade:

023:002   Ocks i dag vill min klaga gra uppror.
	  Min hand knnes matt fr min suckans skull.
023:003   Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,
	  huru jag kunde komma dit dr han bor!

023:004   Jag skulle d lgga fram fr honom min sak
	  och fylla min mun med bevis.
023:005   Jag ville vl hra vad han kunde svara mig,
	  och frnimma vad han skulle sga till mig.

023:006   Icke med vermakt finge han bekmpa mig,
	  nej, han borde allenast lyssna till mig.
023:007   D skulle hans motpart st hr ssom en redlig man,
	  ja, d skulle jag fr alltid komma undan min domare.

023:008   Men gr jag mot ster, s r han icke dr;
	  gr jag mot vster, s varsnar jag honom ej;
023:009   har han ngot att skaffa i norr, jag skdar honom icke;
	  dljer han sig i sder, jag ser honom ej heller dr.

023:010   Han vet ju vilken vg jag har vandrat;
	  han har prvat mig, och jag har befunnits lik guld.
023:011   Vid hans spr har min for hllit fast,
	  hans vg har jag fljt, utan att vika av.
023:012   Frn hans lppars bud har jag icke gjort ngot avsteg;
	  mer n egna rdslut har jag aktat hans muns tal.

023:013   Men hans vilja r orygglig; vem kan hindra honom?
	  Vad honom lyster, det gr han ock.
023:014   Ja, han giver mig fullt upp min beskrda del,
	  och mycket av samma slag har han nnu i frvar.

023:015   Drfr gripes jag av frskrckelse fr hans ansikte;
	  nr jag betnker det, fruktar jag fr honom.
023:016   Det r Gud som har gjort mitt hjrta frsagt,
	  den Allsmktige r det som har vllat min frskrckelse,
023:017   ty jag fick icke frgs, innan mrkret kom,
	  ddsnatten undanhll han mig.
024:001   Varfr har den Allsmktige inga rfstetider i frvar?
	  varfr f hans vnner ej skda hans hmndedagar?

024:002   Se, rmrken flyttar man undan,
	  rvade hjordar driver man i bet;
024:003   de faderlsas sna fr man bort
	  och tager nkans ko i pant.
024:004   Man trnger de fattiga undan frn vgen,
	  de betryckta i landet mste gmma sig med varandra.

024:005   Ja, ssom vildsnor mste de leva i knen;
	  dit g de och mda sig och ska ngot till tring;
	  hedmarken r det brd de hava t sina barn.
024:006   P fltet f de till skrd vad boskap plgar ta,
	  de hmta upp det sista i den ogudaktiges vingrd.
024:007   Nakna ligga de om natten, bervade sina klder;
	  de hava intet att skyla sig med i klden.
024:008   Av strtskurar frn bergen genomdrnkas de;
	  de famna klippan, ty de ga ej annan tillflykt.

024:009   Den faderlse slites frn sin moders brst,
	  och den betryckte drabbas av utpantning.
024:010   Nakna mste de g omkring, bervade sina klder,
	  hungrande ndgas de bra p krvar.
024:011   Inom sina frtryckares murar mste de bereda olja,
	  de f trampa vinpressar och drvid lida trst.
024:012   Utsttta ur mnniskors samfund jmra de sig,
	  ja, frn ddsslagnas sjlar uppstiger ett rop.
	  Men Gud aktar ej p vad frvnt som sker.

024:013   Andra hava blivit fiender till ljuset;
	  de knna icke dess vgar
	  och hlla sig ej p dess stigar.
024:014   Vid dagningen str mrdaren upp
	  fr att drpa den betryckte och fattige;
	  och om natten gr han sig till tjuvars like.
024:015   ktenskapsbrytarens ga spejar efter skymningen,
	  han tnker: Intet ga fr knna igen mig,
	  och stter s ett tckelse framfr sitt ansikte.

024:016   Nr det r mrkt, bryta sdana sig in i husen,
	  men under dagen stnga de sig inne;
	  ljuset vilja de icke veta av.
024:017   Ty det svarta mrkret rknas av dem alla ssom morgon,
	  med mrkrets frskrckelser ro de ju frtrogna.

024:018   Men hastigt, menen I, ryckes en sdan bort av strmmen,
	  frbannad bliver hans del i landet;
	  till vingrdarna fr han ej mer styra sina steg.
024:019   Ssom snvatten frtres av torka och hetta,
	  s frtr ddsriket den som har syndat.
024:020   Hans moders liv frgter honom,
	  maskar frossa p honom,
	  ingen finnes, som bevarar hans minne;
	  ssom ett trd brytes orttfrdigheten av.
024:021   S gr det, nr ngon plundrar den ofruktsamma, som intet fder,
	  och nr ngon icke gr gott mot nkan.

024:022   Ja, men han uppehller ock vldsmnnen genom sin kraft,
	  de f st upp, nr de redan hade frlorat hoppet om livet;
024:023   han giver dem trygghet, s att de f vila,
	  och hans gon vaka ver deras vgar.
024:024   Nr de hava stigit till sin hjd, beskres dem en snar hdanfrd,
	  de sjunka d ned och d som alla andra;
	  likasom axens toppar vissna de bort.
024:025   r det ej s, vem vill d vederlgga mig,
	  vem kan gra mina ord om intet?
025:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

025:002   Hos honom r vldighet och frskrckande makt,
	  hos honom, som skapar frid i sina himlars hjd.
025:003   Vem finnes, som frmr rkna hans skaror?
	  Och vem verstrlas ej av hans ljus?

025:004   Huru skulle d en mnniska kunna hava rtt mot Gud
	  eller en av kvinna fdd kunna befinnas ren?
025:005   Se, ej ens mnen skiner nog klart,
	  ej ens stjrnorna ro rena i hans gon;
025:006   huru mycket mindre d mnniskan, det krypet,
	  mnniskobarnet, den masken!
026:001 Drefter tog Job till orda och sade:

026:002   Vilken hjlp har du ej sknkt den vanmktige,
	  huru har du ej strkt den maktlses arm!
026:003   Vilka rd har du ej givit den ovise,
	  och vilket verfld av klokhet har du ej lagt i dagen!
026:004   Vem gav dig kraft att tala sdana ord,
	  och vems ande var det som kom till orda ur dig?

026:005   Ddsrikets skuggor gripas av ngest,
	  djupets vatten och de som bo dri.
026:006   Ddsriket ligger blottat fr honom,
	  och avgrunden har intet tckelse.

026:007   Han spnner ut nordanrymden ver det tomma
	  och hnger upp jorden p intet.
026:008   Han samlar vatten i sina moln ssom i ett knyte,
	  och skyarna brista icke under brdan.
026:009   Han gmmer sin tron fr vr syn,
	  han omhljer den med sina skyar.
026:010   En rundel har han vlvt ssom grns fr vattnen,
	  dr varest ljus ndas i mrker.

026:011   Himmelens pelare sklva,
	  de gripas av frfran vid hans npst.
026:012   Med sin kraft frskrckte han havet,
	  och genom sitt frstnd snderkrossade han Rahab.
026:013   Blott han andades, blev himmelen klar;
	  hans hand genomborrade den snabba ormen.

026:014   Se, detta r allenast utkanterna av hans verk;
	  en sakta viskning r allt vad vi frnimma drom.
	  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
027:001 ter hov Job upp sin rst och kvad:

027:002   S sant Gud lever, han som har frhllit mig min rtt,
	  den Allsmktige, som har vllat min sjls bedrvelse:
027:003   aldrig, s lnge nnu min ande r i mig
	  och Guds livsflkt r kvar i min nsa,
027:004   aldrig skola mina lppar tala vad orttfrdigt r,
	  och min tunga bra fram orligt tal.

027:005   Bort det, att jag skulle giva eder rtt!
	  Intill min dd lter jag min ostrafflighet ej tagas ifrn mig.
027:006   Vid min rttfrdighet hller jag fast och slpper den icke,
	  mitt hjrta frebrr mig ej fr ngon av mina dagar.

027:007   Nej, ssom ogudaktig m min fiende st dr
	  och min motstndare ssom orttfrdig.
027:008   Ty vad hopp har den gudlse nr hans liv avskres,
	  nr hans sjl ryckes bort av Gud?
027:009   Mnne Gud skall hra hans rop,
	  nr nden kommer ver honom?
027:010   Eller kan en sdan hava sin lust i den Allsmktige,
	  kan han kalla Gud alltid?

027:011   Jag vill undervisa eder om huru Gud gr till vga;
	  huru den Allsmktige tnker, vill jag icke frdlja.
027:012   Dock, I haven ju sjlva allasammans skdat det;
	  huru kunnen I d hngiva eder t s ffngliga tankar?

027:013   Hren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,
	  vilken arvedel vldsverkaren fr av den Allsmktige:

027:014   Om hans barn bliva mnga, s r vinningen svrdets;
	  hans avkomlingar f ej brd att mtta sig med.
027:015   De som slippa undan lggas i graven genom pest,
	  och hans nkor kunna icke hlla sin klagogrt.

027:016   Om han ock hopar silver ssom stoft
	  och lgger klder p hg ssom lera,
027:017   s r det den rttfrdige som fr klda sig i vad han lgger p hg,
	  och den skuldlse kommer att utskifta silvret.

027:018   Det hus han bygger bliver s frgngligt som malen,
	  det skall likna skjulet som vaktaren gr sig.
027:019   Rik lgger han sig och menar att intet skall tagas bort;
	  men nr han ppnar sina gon, r ingenting kvar.

027:020   Ssom vattenfloder taga frskrckelser honom fatt,
	  om natten rvas han bort av stormen.
027:021   stanvinden griper honom, s att han far sin kos,
	  den rycker honom undan frn hans plats.

027:022   Utan frskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;
	  fr hans hand mste han flykta med hast.
027:023   D slr man ihop hnderna, honom till hn;
	  man visslar t honom p platsen dr han var.
028:001   Silvret har ju sin gruva,
	  sin fyndort har guldet, som man renar;
028:002   jrn hmtas upp ur jorden,
	  och stenar smltas till koppar.

028:003   Man stter d grnser fr mrkret,
	  och rannsakar ned till yttersta djupet,
028:004   Dr sprnger man schakt lngt under markens bebyggare,
	  dr frdas man frgten djupt under vandrarens fot,
	  dr hnger man svvande, fjrran ifrn mnniskor.

028:005   Ovan ur jorden uppvxer brd,
	  men drnere omvlves den ssom av eld.
028:006   Dr, bland dess stenar, har safiren sitt fste,
	  guldmalm hmtar man ock dr.

028:007   Stigen ditned r ej knd av rnen,
	  och falkens ga har ej utspanat den;
028:008   den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,
	  intet lejon har gtt drfram.

028:009   Ja, dr br man hand p hrda stenen;
	  bergen omvlvas nda ifrn rtterna.
028:010   In i klipporna bryter man sig gngar,
	  dr gat fr se allt vad hrligt r.
028:011   Vattendror tppas till och hindras att grta.
	  S dragas dolda skatter fram i ljuset.

028:012   Men visheten, var finnes hon,
	  och var har frstndet sin boning?
028:013   Priset fr henne knner ingen mnniska;
	  hon str ej att finna i de levandes land.
028:014   Djupet sger: Hon r icke hr,
	  och havet sger: Hos mig r hon icke.

028:015   Hon kper icke fr dlaste metall,
	  med silver gldas ej hennes vrde.
028:016   Hon vges icke upp med guld frn Ofir,
	  ej med dyrbar onyx och safir.

028:017   Guld och glas kunna ej liknas vid henne;
	  hon fr ej i byte mot gyllene klenoder.
028:018   Koraller och kristall m icke ens nmnas;
	  svrare r frvrva vishet n prlor.
028:019   Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;
	  hon vges icke upp med renaste guld.

028:020   Ja, visheten, varifrn kommer vl hon,
	  och var har frstndet sin boning?
028:021   Frborgad r hon fr alla levandes gon,
	  fr himmelens fglar r hon frdold;
028:022   avgrunden och dden giva till knna;
	  Blott hrsgner om henne frnummo vra ron.

028:023   Gud, han r den som knner vgen till henne,
	  han r den som vet var hon har sin boning.
028:024   Ty han frmr skda till jordens ndar,
	  allt vad som finnes under himmelen ser han.

028:025   Nr han mtte ut t vinden dess styrka
	  och avvgde vattnen efter mtt,
028:026   nr han stadgade en lag fr regnet
	  och en vg fr tordnets strle,
028:027   d sg han och uppenbarade henne,
	  d lt han henne st fram, d utforskade han henne.

028:028   Och till mnniskorna sade han s:
	  Se Herrens fruktan, det r vishet,
	  och att fly det onda r frstnd.
029:001 ter hov Job upp sin rst och kvad:

029:002   Ack att jag vore ssom i forna mnader,
	  ssom i de dagar d Gud gav mig sitt beskydd,
029:003   d hans lykta sken ver mitt huvud
	  och jag vid hans ljus gick fram genom mrkret!

029:004   Ja, vore jag ssom i min mognads dagar,
	  d Guds huldhet vilade ver min hydda,
029:005   d nnu den Allsmktige var med mig
	  och mina barn stodo runt omkring mig,
029:006   d mina ftter badade i grddmjlk
	  och klippan invid mig gt ut bckar av olja!

029:007   Nr jag d gick upp till porten i staden
	  och intog mitt ste p torget,
029:008   d drogo de unga sig undan vid min syn,
	  de gamla reste sig upp och blevo stende.
029:009   D hllo hvdingar tillbaka sina ord
	  och lade handen p munnen;
029:010   furstarnas rst ljd d dmpad,
	  och deras tunga ldde vid gommen.

029:011   Ja, vart ra som hrde prisade mig d sll,
	  och vart ga som sg bar vittnesbrd om mig;
029:012   ty jag rddade den betryckte som ropade,
	  och den faderlse, den som ingen hjlpare hade.

029:013   Den olyckliges vlsignelse kom d ver mig,
	  och nkans hjrta uppfyllde jag med jubel.
029:014   I rttfrdighet kldde jag mig, och den var ssom min kldnad;
	  rttvisa bar jag ssom mantel och huvudbindel.
029:015   gon blev jag d t den blinde,
	  och ftter var jag t den halte.

029:016   Jag var d en fader fr de fattiga,
	  och den okndes sak redde jag ut.
029:017   Jag krossade den orttfrdiges kkar
	  och ryckte rovet undan hans tnder.

029:018   Jag tnkte d: I mitt nste skall jag f d,
	  mina dagar skola bliva mnga ssom sanden.
029:019   Min rot ligger ju ppen fr vatten,
	  och i min krona faller nattens dagg.
029:020   Min ra bliver stndigt ny,
	  och min bge fryngras i min hand.

029:021   Ja, p mig hrde man d och vntade,
	  man lyssnade under tystnad p mitt rd.
029:022   Sedan jag hade talat, talade ingen annan;
	  ssom ett vederkvickande flde kommo mina ord ver dem.

029:023   De vntade p mig ssom p regn,
	  de sprrade upp sina munnar ssom efter vrregn.
029:024   Nr de misstrstade, log jag emot dem,
	  och mitt ansiktes klarhet kunde de icke frmrka.
029:025   Tcktes jag beska dem, s mste jag sitta frmst;
	  jag tronade d ssom en konung i sin skara,
	  lik en man som har trst fr de srjande.
030:001   Och nu le de t mig,
	  mnniskor som ro yngre till ren n jag,
	  mn vilkas fder jag aktade ringa,
	  ja, ej ens hade velat stta bland mina vallhundar.

030:002   Vad skulle de ocks kunna gagna mig med sin hjlp,
	  dessa mnniskor som sakna all manlig kraft?
030:003   Utmrglade ro de ju av brist och svlt;
	  de gnaga sin fda av torra knen,
	  som redan i frvg r de och dslig.
030:004   Saltrter plocka de dr bland snren,
	  och ginstrtter r vad de hava till mat.

030:005   Ur mnniskors samkvm drives de ut,
	  man ropar efter dem ssom efter tjuvar.
030:006   I gruvliga klyftor mste de bo,
	  i hlor under jorden och i bergens skrevor.
030:007   Bland snren hva de upp sitt tjut,
	  under nsslor ligga de skockade,
030:008   en avfda av drar och relst folk,
	  utjagade ur landet med hugg och slag.

030:009   Och fr sdana har jag nu blivit en visa,
	  de hava mig till mne fr sitt tal;
030:010   med avsky hlla de sig fjrran ifrn mig,
	  de hava ej frsyn fr att spotta t mig.
030:011   Nej, mig till plga, lossa de alla band,
	  alla tyglar kasta de av infr mig.

030:012   Invid min hgra sida upphver sig ynglet;
	  mina ftter vilja de stta undan.
	  De gra sig vgar som skola leda till min ofrd.
030:013   Stigen framfr mig hava de rivit upp.
	  De gra sitt bsta till att frdrva mig,
	  de som dock sjlva ro hjlplsa.
030:014   Ssom genom en bred rmna bryta de in;
	  de vltra sig fram under murarnas brak.
030:015   Frskrckelser vlvas ned ver mig.
	  Ssom en storm bortrycka de min ra,
	  och ssom ett moln har min vlfrd farit bort.

030:016   Och nu utgjuter sig min sjl inom mig,
	  elndesdagar hlla mig fast.
030:017   Natten bortfrter benen i min kropp,
	  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
030:018   Genom vermktig kraft har mitt kroppshlje blivit vanstllt,
	  ssom en livkldnad hnger det omkring mig.
030:019   I orenlighet har jag blivit nedstjlpt,
	  och sjlv r jag nu lik stoft och aska.

030:020   Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;
	  jag str hr, men de bespejar mig allenast.
030:021   Du frvandlas fr mig till en grym fiende,
	  med din starka hand anstter du mig.
030:022   Du lyfter upp mig i stormvinden och fr mig hn,
	  och i bruset lter du mig frsmlta av ngest.
030:023   Ja, jag frstr att du vill fra mig till dden,
	  till den boning dit allt levande frsamlas.

030:024   Men skulle man vid sitt fall ej f strcka ut handen,
	  ej ropa efter hjlp, nr ofrd har kommit?
030:025   Grt jag ej sjlv ver den som hade hrda dagar,
	  och mkade sig min sjl ej ver den fattige?

030:026   Se, jag vntade mig lycka, men olycka kom;
	  jag hoppades p ljus, men mrker kom.
030:027   Drfr sjuder mitt innersta och fr ingen ro,
	  elndesdagar hava ju mtt mig.

030:028   Med mrknad hud gr jag, fastn ej brnd av solen;
	  mitt i frsamlingen str jag upp och skriar.
030:029   En broder har jag blivit till schakalerna,
	  och en frnde r jag vorden till strutsarna.
030:030   Min hud har svartnat och lossnat frn mitt ktt,
	  benen i min kropp ro frbrnda av hetta.
030:031   I sorgelt r mitt harpospel frbytt,
	  mina pipors klang i hgljudd grt.
031:001   Ett frbund slt jag med mina gon:
	  aldrig skulle jag skda efter ngon jungfru.
031:002   Vilken lott finge jag eljest av Gud i hjden,
	  vilken arvedel av den Allsmktige drovan?
031:003   Ofrd kommer ju ver de orttfrdiga,
	  och olycka drabbar ogrningsmn.
031:004   Ser icke han mina vgar,
	  rknar han ej alla mina steg?

031:005   Har jag vl umgtts med lgn,
	  och har min fot varit snar till svek?
031:006   Nej, m jag vgas p en riktig vg,
	  s skall Gud frnimma min ostrafflighet.

031:007   Hava mina steg vikit av ifrn vgen,
	  har mitt hjrta fljt efter mina gon,
	  eller lder vid min hnder en flck?
031:008   D m en annan ta var jag har stt,
	  och vad jag har planterat m ryckas upp med roten.

031:009   Har mitt hjrta ltit dra sig av ngon kvinna,
	  s att jag har sttt p lur vid min nstas drr?
031:010   D m min hustru mala mjl t en annan,
	  och frmmande mn m d famntaga henne.
031:011   Ja, sdant hade varit en skndlighet,
	  en straffbar missgrning hade det varit,
031:012   en eld som skulle frtra intill avgrunden
	  och frhrja till roten all min grda.

031:013   Har jag krnkt min tjnares eller tjnarinnas rtt,
	  nr de hade ngon tvist med mig?
031:014   Vad skulle jag d gra, nr Gud stode upp,
	  och nr han hlle rfst, vad kunde jag d svara honom?
031:015   Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,
	  han, densamme, har berett dem i moderssktet.

031:016   Har jag vgrat de arma vad de begrde
	  eller ltit nkans gon frsmkta?
031:017   Har jag tit mitt brdstycke allena,
	  utan att den faderlse och har ftt ta drav?
031:018   Nej, frn min ungdom fostrades han hos mig ssom hos en fader,
	  och frn min moders liv var jag nkors ledare.

031:019   Har jag kunnat se en olycklig g utan klder,
	  se en fattig ej ga ngot att skyla sig med?
031:020   Mste ej fastmer hans lnd vlsigna mig,
	  och fick han ej vrma sig i ull av mina lamm?

031:021   Har jag lyft min hand mot den faderlse,
	  drfr att jag sg mig hava medhll i porten?
031:022   D m min axel lossna frn sitt fste
	  och min arm brytas av ifrn sin led.
031:023   Jag mste d frukta ofrd ifrn Gud
	  och skulle st maktls infr hans majestt.

031:024   Har jag satt mitt hopp till guldet
	  och kallat guldklimpen min frtrstan?
031:025   Var det min gldje att min rikedom blev s stor,
	  och att min hand frvrvade s mycket?

031:026   Hnde det, nr jag sg solljuset, huru det sken,
	  och mnen, huru hrligt den gick fram,
031:027   att mitt hjrta hemligen lt dra sig,
	  s att jag med handkyss gav dem min hyllning?
031:028   Nej, ocks det hade varit en straffbar missgrning;
	  drmed hade jag ju frnekat Gud i hjden.

031:029   Har jag glatt mig t min fiendes ofrd
	  och frjdats, nr olycka trffade honom?
031:030   Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s,
	  ej att med frbannelse begra hans liv.

031:031   Och kan mitt husfolk icke bevittna
	  att envar fick mtta sig av ktt vid mitt bord?
031:032   Frmlingen behvde ej stanna ver natten p gatan,
	  mina drrar lt jag st ppna utt vgen.

031:033   Har jag p mnniskovis skylt mina vertrdelser
	  och gmt min missgrning i min barm,
031:034   av fruktan fr den stora hopen
	  och av rdsla fr stamfrnders frakt,
	  s att jag teg och ej gick utom min drr?

031:035   Ack att ngon funnes, som ville hra mig!
	  Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmktige m nu svara mig;
	  ack att jag finge min vederparts motskrift!
031:036   Sannerligen, jag skulle d bra den hgt p min skuldra,
	  ssom en krona skulle jag fsta den p mig.
031:037   Jag ville d gra honom rkenskap fr alla mina steg,
	  lik en furste skulle jag d trda infr honom.

031:038   Har min mark hjt rop ver mig,
	  och hava dess fror grtit med varandra?
031:039   Har jag frtrt dess grda obetald
	  eller utpinat dess brukares liv?
031:040   D m trne vxa upp fr vete,
	  och ogrs i stllet fr korn.

	Slut p Jobs tal.
032:001 De tre mnnen upphrde nu att svara Job, eftersom han hll sig
	sjlv fr rttfrdig.
032:002 D blev Elihu, Barakels son, frn Bus, av Rams slkt, upptnd
	av vrede.  Mot Job upptndes han av vrede, drfr att denne
	menade sig hava rtt mot Gud;
032:003 och mot hans tre vnner upptndes hans vrede, drfr att de
	icke funno ngot svar varmed de kunde vederlgga Job.
032:004 Hittills hade Elihu drjt att tala till Job, drfr att de
	andra voro ldre till ren n han.
032:005 Men d nu Elihu sg att de tre mnnen icke mer hade ngot att
	svara, upptndes hans vrede.

032:006 S tog d Elihu, Barakels son, frn Bus, till orda och sade;

	  Ung till ren r jag,
	  I dremot ren gamla.
	  Drfr hll jag mig tillbaka och var frsagd
	  och lade ej fram fr eder min mening.
032:007   Jag tnkte: M ldern tala,
	  och m rens mngd frkunna visdom.

032:008   Dock, p anden i mnniskorna kommer det an,
	  den Allsmktiges livsflkt giver dem frstnd.
032:009   Icke de ldriga ro alltid visast,
	  icke de ldsta frst bst vad rtt r.
032:010   Drfr sger jag nu: Hr mig;
	  jag vill lgga fram min mening, ocks jag.

032:011   Se, jag vntade p vad I skullen tala,
	  jag lyssnade efter frstnd ifrn eder,
	  efter skl som I skullen draga fram.
032:012   Ja, noga aktade jag p eder.
	  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,
	  ingen bland eder, som kunde svara p hans ord.

032:013   Nu mn I icke sga: Vi mttes av vishet;
	  Gud, men ingen mnniska, kan nedsl denne.
032:014   Skl mot min mening har han icke lagt fram,
	  ej heller skall jag bemta honom med edra bevis.

032:015   Se, nu st de bestrta och svara ej mer,
	  mlet i munnen hava de mist.
032:016   Och jag skulle vnta, d de nu intet kunna sga,
	  d de st dr och ej mer hava ngot svar!
032:017   Nej, ocks jag vill svara i min ordning,
	  jag vill lgga fram min mening, ocks jag.
032:018   Ty, fullt upp har jag av skl,
	  anden i mitt inre vill sprnga mig snder.
032:019   Ja, mitt inre r ssom instngt vin,
	  likt en lgel med nytt vin r det nra att brista.

032:020   S vill jag d tala och skaffa mig luft,
	  jag vill upplta mina lppar och svara.
032:021   Jag fr ej hava anseende till personen,
	  och jag skall ej till ngon tala instllsamma ord.
032:022   Nej, jag frstr ej att tala instllsamma ord;
	  huru ltt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
033:001   Men hr nu, Job, mina ord,
	  och lyssna till allt vad jag vill sga.
033:002   Se, jag upplter nu mina lppar,
	  min tunga tager till orda i min mun.
033:003   Ur ett redbart hjrta framgr mitt tal,
	  och vad mina lppar frst sga de rligt ut.

033:004   Guds ande r det som har gjort mig,
	  den Allsmktiges flkt beskr mig liv.
033:005   Om du frmr, s m du nu svara mig;
	  red dig till strid mot mig, trd fram.
033:006   Se, jag r likstlld med dig infr Gud,
	  jag r danad av en nypa ler, ocks jag.
033:007   Ja, fruktan fr mig behver ej frskrcka dig,
	  ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

033:008   Men nu sade du s infr mina ron,
	  s ljdo de ord jag hrde:
033:009   Ren r jag och fri ifrn vertrdelse,
	  oskyldig r jag och utan missgrning;
033:010   men se, han finner p sak mot mig,
	  han aktar mig ssom sin fiende.
033:011   Han stter mina ftter i stocken,
	  vaktar p alla mina vgar.

033:012   Nej, hri har du ortt, svarar jag dig.
	  Gud r ju frmer n en mnniska.
033:013   Huru kan du g till rtta med honom,
	  ssom gve han aldrig svar i sin sak?
033:014   Bde p ett stt och p tv talar Gud,
	  om man ocks ej aktar drp.

033:015   I drmmen, i nattens syn,
	  nr smnen har fallit tung ver mnniskorna
	  och de vila i slummer p sitt lger,
033:016   d ppnar han mnniskornas ron
	  och stter inseglet p sina varningar till dem,
033:017   nr han vill avvnda ngon frn en ogrning
	  eller hlla hgmodet borta ifrn en mnniska.
033:018   S bevarar han hennes sjl frn graven
	  och hennes liv ifrn att frgs genom vapen.

033:019   Hon bliver ock agad genom plgor p sitt lger
	  och genom stndig oro, allt intill benen.
033:020   Hennes sinne fr leda vid maten,
	  och hennes sjl vid den fda hon lskade.
033:021   Hennes hull frtvinar, till dess intet r att se,
	  ja, hennes ben tras bort intill osynlighet.
033:022   S nalkas hennes sjl till graven
	  och hennes liv hn till ddens makter.

033:023   Men om en ngel d finnes, som vakar ver henne,
	  en medlare, ngon enda av de tusen,
	  och denne fr lra mnniskan hennes plikt,
033:024   d frbarmar Gud sig ver henne och sger;
	  Frls henne, s att hon slipper fara ned i graven;
	  lsepenningen har jag nu ftt.

033:025   Hennes kropp fr d ny ungdomskraft,
	  hon bliver ter ssom under sin styrkas dagar.
033:026   Nr hon d beder till Gud, r han henne ndig
	  och lter henne se sitt ansikte med jubel;
	  han giver s den mannen hans rttfrdighet ter.

033:027   S fr denne d sjunga infr mnniskorna och sga:
	  Vl syndade jag, och vl krnkte jag rtten,
	  dock vederfors mig ej vad jag hade frskyllt;
033:028   ty han frlossade min sjl, s att den undslapp graven,
	  och mitt liv fr nu med lust skda ljuset.

033:029   Se, detta allt kommer Gud stad,
	  bde tv gnger och tre, fr den mannen,
033:030   till att rdda hans sjl frn graven,
	  s att han fr njuta av de levandes ljus.

033:031   Akta nu hrp, du Job, och hr mig;
	  tig, s att jag fr tala.
033:032   Dock, har du ngot att sga, s svara mig;
	  tala, ty grna gve jag dig rtt.
033:033   Varom icke, s r det du som m hra p mig;
	  du m tiga, s att jag fr lra dig vishet.
034:001 Och Elihu tog till orda och sade:

034:002   Hren, I vise, mina ord;
	  I frstndige, lyssnen till mig.
034:003   rat skall ju prva orden,
	  och munnen smaken hos det man vill ta.
034:004   M vi nu utvlja t oss vad rtt r,
	  samfllt ska frst vad gott r.

034:005   Se, Job har sagt: Jag r oskyldig.
	  Gud har frhllit mig min rtt.
034:006   Fastn jag har rtt, mste jag st ssom lgnare;
	  ddsskjuten r jag, jag som intet har brutit.

034:007   Var finnes en man som r ssom Job?
	  Han lskar sig med bespottelse ssom med vatten,
034:008   han gr sig till ogrningsmns stallbroder
	  och sllar sig till ogudaktiga mnniskor.
034:009   Ty han sger: Det gagnar en man till intet,
	  om han hller sig vl med Gud.

034:010   Hren mig drfr, I frstndige mn:
	  Bort det, att Gud skulle beg ngon ortt,
	  att den Allsmktige skulle gra vad orttfrdigt r!
034:011   Nej, han vedergller var mnniska efter hennes grningar
	  och lnar envar ssom hans vandel har frtjnat.
034:012   Ty Gud gr i sanning intet som r ortt,
	  den Allsmktige kan icke krnka rtten.

034:013   Vem har bjudit honom att vrda sig om jorden,
	  och vem lade p honom brdan av hela jordens krets?
034:014   Om han ville tnka allenast p sig sjlv
	  och ter draga till sig sin anda och livsflkt,
034:015   d skulle p en gng allt ktt frgs,
	  och mnniskorna skulle vnda ter till stoft.

034:016   Men mrk nu vl och hr hrp,
	  lyssna till vad mina ord frkunna.
034:017   Skulle den frm regera, som hatade vad rtt r?
	  Eller frdmer du den som r den strste i rttfrdighet?
034:018   Fr man d sga till en konung: Du ogrningsman,
	  eller till en furste: Du ogudaktige?

034:019   Gud har ju ej anseende till ngon hvdings person,
	  han aktar den rike ej fr mer n den fattige,
	  ty alla ro de hans hnders verk.

034:020   I ett gonblick omkomma de, mitt i natten:
	  folkhopar gripas av bvan och frgs,
	  de vldige ryckas bort, utan mnniskohand.

034:021   Ty hans gon vakta p var mans vgar,
	  och alla deras steg, dem ser han.
034:022   Intet mrker finnes och ingen skugga s djup,
	  att ogrningsmn kunna frdlja sig dri.
034:023   Ty lnge behver Gud ej vakta p en mnniska,
	  innan hon mste st till doms infr honom.
034:024   Han krossar de vldige utan rannsakning
	  och lter s andra trda fram i deras stlle.

034:025   Ja, han mrker vl vad de gra,
	  han omstrtar dem om natten och lter dem frgs.
034:026   Ssom ogudaktiga tuktar han dem
	  ppet, infr mnniskors syn,
034:027   eftersom de veko av ifrn honom
	  och ej aktade p alla hans vgar.
034:028   De bragte s den armes rop infr honom,
	  och rop av betryckta fick han hra.

034:029   Vem vgar d frdma, om han stillar larmet?
	  Ja, vem vill vl skda honom, om han dljer sitt ansikte,
	  fr ett folk eller fr en enskild man,
034:030   nr han vill rycka makten ifrn gudlsa mnniskor
	  och hindra dem att bliva snaror fr folket?

034:031   Kan man vl sga till Gud: Jag mste lida,
	  jag som nd intet har frbrutit.
034:032   Visa mig du vad som gr ver mitt frstnd;
	  om jag har gjort ngot ortt, vill jag d ej gra s mer.

034:033   Skall d han, fr ditt klanders skull,
	    giva vedergllning ssom du vill?
	  Du sjlv, och icke jag, m dma drom;
	  ja, tala du ut vad du menar.

034:034   Men kloka mn skola sga s till mig,
	  visa mn, nr de f hra mig:
034:035   Job talar utan ngon insikt,
	  hans ord ro utan frstnd.

034:036   S m nu Job utst prvningar allt framgent,
	  d han vill frsvara sig p ogrningsmns stt.
034:037   Till sin synd lgger han ju uppenbar ondska,
	  oss till hn slr han ihop sina hnder
	  och talar stora ord mot Gud.
035:001 Och Elihu tog till orda och sade:

035:002   Menar du att sdant r riktigt?
	  Kan du pst att du har rtt mot Gud,
035:003   du som frgar vad rttfrdighet gagnar dig,
	  vad den btar dig mer n synd?
035:004   Svar hrp vill jag giva dig,
	  jag ock dina vnner med dig.

035:005   Skda upp mot himmelen och se,
	  betrakta skyarna, som g dr hgt ver dig.
035:006   Om du syndar, vad gr du vl honom drmed?
	  Och om dina vertrdelser ro mnga, vad skadar du honom drmed?
035:007   Eller om du r rttfrdig, vad giver du honom,
	  och vad undfr han av din hand?
035:008   Nej, fr din like kunde din ogudaktighet ngot betyda
	  och fr en mnniskoson din rttfrdighet.

035:009   Vl klagar man, nr vldsgrningarna ro mnga,
	  man ropar om hjlp mot de vermktigas arm;
035:010   men ingen frgar: Var r min Gud, min skapare,
	  han som lter lovsnger ljuda mitt i natten,
035:011   han som giver oss insikt framfr markens djur
	  och vishet framfr himmelens fglar?
035:012   Drfr r det man fr ropa utan svar
	  om skydd mot de ondas vermod.

035:013   Se, p ffngliga bner hr icke Gud,
	  den Allsmktige aktar icke p slikt;
035:014   allra minst, nr du pstr att du icke fr skda honom,
	  att du mste vnta p honom, fastn saken r uppenbar.

035:015   Och nu menar du att hans vrede ej hller ngon rfst,
	  och att han fga bekymrar sig om mnniskors vermod?
035:016   Ja, till ffngligt tal sprrar Job upp sin mun,
	  utan insikt talar han stora ord.
036:001 Vidare sade Elihu:

036:002   Bida nnu litet, s att jag fr giva dig besked,
	  ty nnu ngot har jag att sga till Guds frsvar.
036:003   Min insikt vill jag hmta vida ifrn,
	  och t min skapare vill jag skaffa rtt.
036:004   Ja, frvisso skola mina ord icke vara lgn;
	  en man med fullgod insikt har du framfr dig.

036:005   Se, Gud r vldig, men han frsmr dock ingen,
	  han som r s vldig i sitt frstnds kraft.
036:006   Den ogudaktige lter han ej bliva vid liv,
	  men t de arma skaffar han rtt.
036:007   Han tager ej sina gon frn de rttfrdiga;
	  de f trona i konungars krets,
	  fr alltid lter han dem sitta dr i hghet.

036:008   Och om de lggas bundna i kedjor
	  och fngas i elndets snaror,
036:009   s vill han drmed visa dem vad de hava gjort,
	  och vilka vertrdelser de hava begtt i sitt hgmod;
036:010   han vill d ppna deras ra fr tuktan
	  och mana dem att vnda om ifrn frdrvet.

036:011   Om de d hra p honom och underkasta sig,
	  s f de framleva sina dagar i lycka
	  och sina r i ljuvlig ro.
036:012   Men hra de honom ej, s frgs de genom vapen
	  och omkomma, nr de minst tnka det.
036:013   Ja, de som med gudlst hjrta hngiva sig t vrede
	  och icke anropa honom, nr han lgger dem i band,
036:014   deras sjl skall i deras ungdom ryckas bort av dden,
	  och deras liv skall dela tempelbolares lott.

036:015   Genom lidandet vill han rdda den lidande,
	  och genom betrycket vill han ppna hans ra.
036:016   S skte han ock draga dig ur ndens gap,
	  ut p en rymlig plats, dr intet trngml rdde;
	  och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rtter.

036:017   Men nu br du till fullo ogudaktighetens dom;
	  ja, dom och rttvisa hlla dig nu fast.
036:018   Ty vrede borde ej f uppegga dig under din tuktans tid,
	  och huru svrt du n har mst plikta, borde du ej drav ledas vilse.
036:019   Huru kan han lra dig bedja, om icke genom nd
	  och genom allt som nu har prvat din kraft?

036:020   Du m ej lngta s ivrigt efter natten,
	  den natt d folken skola ryckas bort ifrn sin plats.
036:021   Tag dig till vara, s att du ej vnder dig till vad frdrvligt r;
	  sdant behagar dig ju mer n att lida.

036:022   Se, Gud r upphjd genom sin kraft.
	  Var finnes ngon mstare som r honom lik?
036:023   Vem har freskrivit honom hans vg,
	  och vem kan sga: Du gr vad ortt r?

036:024   Tnk d p att upphja hans grningar,
	  dem vilka mnniskorna besjunga
036:025   och som de alla skda med lust,
	  de ddliga, om de n blott sknja dem i fjrran.

036:026   Ja, Gud r fr hg fr vrt frstnd,
	  hans r ro flera n ngon kan utrannsaka.
036:027   Se, vattnets droppar drager han uppt,
	  och de sila ned ssom regn, dr hans dimma gr fram;
036:028   skyarna gjuta dem ut ssom en strm,
	  lta dem drypa ned ver talrika mnniskor.

036:029   Ja, kan ngon fatta molnens utbredning,
	  braket som utgr frn hans hydda?
036:030   Se, sitt ljungeldsljus breder han ut ver molnen,
	  och sjlva havsgrunden hljer han in dri.
036:031   Ty s utfr han sina domar ver folken;
	  s bereder han ock nring i rikligt mtt.
036:032   I ljungeldsljus hljer han sina hnder
	  och snder det ut mot dem som begynna strid.
036:033   Budskap om honom br hans dunder;
	  sjlva boskapen bebdar hans antg.
037:001   Ja, vid sdant frskrckes mitt hjrta,
	  bvande spritter det upp.
037:002   Hren, hren huru hans rst ljuder vred,
	  hren dnet som gr ut ur hans mun.
037:003   Han snder det stad, s lngt himmelen nr,
	  och sina ljungeldar bort till jordens ndar.
037:004   Eftert ryter s dnet,
	  nr han dundrar med sin vldiga rst;
	  och p ljungeldarna spar han ej,
	  d hans rst lter hra sig.
037:005   Ja, underbart dundrar Gud med sin rst,
	  stora ting gr han, utver vad vi frst.

037:006   Se, t snn giver han bud: Fall ned till jorden,
	  s ock t regnskuren, t sitt regnfldes mktiga skur.
037:007   Drmed fjttrar han alla mnniskors hnder,
	  s att envar som han har skapat kan lra drav.
037:008   D draga sig vilddjuren in i sina gmslen,
	  och i sina kulor lgga de sig till ro.
037:009   Frn Stjrngemaket kommer d storm
	  och kld genom nordanhimmelens stjrnor;
037:010   med sin andedrkt snder Gud frost,
	  och de vida vattnen betvingas.

037:011   Skyarna lastar han ock med vta
	  och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
037:012   De mste svva n hit, n dit,
	  alltefter hans rdslut och de uppdrag de f,
	  vadhelst han lgger dem p jordens krets.
037:013   n r det som tuktoris, n med hjlp t hans jord,
	  n r det med nd som han lter dem komma.

037:014   Lyssna d hrtill, du Job;
	  stanna och betnk Guds under.
037:015   Frstr du p vad stt Gud styr deras gng
	  och lter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
037:016   Frstr du lagen fr skyarnas jmvikt,
	  den Allvises underbara verk?
037:017   Frstr du huru klderna bliva dig s heta,
	  nr han lter jorden domna under sunnanvinden?
037:018   Kan du vlva molnhimmelen s som han,
	  s fast som en spegel av gjuten metall?

037:019   Lr oss d vad vi skola sga till honom;
	  fr vrt mrkers skull hava vi intet att lgga fram.
037:020   Ej m det bebdas honom att jag vill tala.
	  Mnne ngon begr sitt eget frdrv?

037:021   Men synes icke redan skenet?
	  Strlande visar han sig ju mellan skyarna,
	  dr vinden har gtt fram och sopat dem undan.
037:022   I guldglans kommer han frn norden.
	  Ja, Gud r hljd i fruktansvrt majestt;
037:023   den Allsmktige kunna vi icke fatta,
	  honom som r s stor i kraft,
	  honom som ej krnker rtten, ej strngaste rttfrdighet.
037:024   Frdenskull frukta mnniskorna honom;
	  men de sjlvkloka -- dem alla aktar han ej p.
038:001 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

038:002   Vem r du som stmplar vishet ssom mrker,
	  i det att du talar s utan insikt?
038:003   Omgjorda nu ssom ej man dina lnder;
	  jag vill frga dig, och du m giva mig besked.

038:004   Var var du, nr jag lade jordens grund?
	  Sg det, om du har ett s stort frstnd.
038:005   Vem har faststllt hennes mtt -- du vet ju det?
	  Och vem spnde sitt mtsnre ut ver henne?
038:006   Var fingo hennes pelare sina fsten,
	  och vem var det som lade hennes hrnsten,
038:007   medan morgonstjrnorna tillsammans jublade
	  och alla Guds sner hjde gldjerop?

038:008   Och vem satte drrar fr havet,
	  nr det fddes och kom ut ur moderlivet,
038:009   nr jag gav det moln till bekldnad
	  och lt tcken bliva dess linda,
038:010   nr jag t det utstakade min grns
	  och satte bom och drrar drfr,
038:011   och sade: Hrintill skall du komma, men ej vidare,
	  hr skola dina stolta bljor lgga sig?

038:012   Har du i din tid bjudit dagen att gry
	  eller anvisat t morgonrodnaden dess plats,
038:013   dr den skulle fatta jorden i dess flikar,
	  s att de ogudaktiga skakades bort drifrn?
038:014   D ndrar den form ssom leran under signetet,
	  och tingen st fram ssom kldda i skrud;
038:015   d bervas de ogudaktiga sitt ljus,
	  och den arm som lyftes fr hgt brytes snder.

038:016   Har du stigit ned till havets kllor
	  och vandrat omkring p djupets botten?
038:017   Hava ddens portar avsljat sig fr dig,
	  ja, sg du ddsskuggans portar?
038:018   Har du verskdat jordens vidder?
	  Om du knner allt detta, s lt hra.

038:019   Vet du vgen dit varest ljuset bor,
	  eller platsen dr mrkret har sin boning,
038:020   s att du kan hmta dem ut till deras grns
	  och finna stigarna som leda till deras hus?
038:021   Visst kan du det, ty s tidigt blev du ju fdd,
	  s stort r ju dina dagars antal!

038:022   Har du varit framme vid snns frrdshus?
	  Och haglets frrdshus, du sg vl dem
038:023   -- de frrd som jag har sparat till hemskelsens tid,
	  till stridens och drabbningens dag?
038:024   Vet du vgen dit varest ljuset delar sig,
	  dit dr stormen sprider sig ut ver jorden?

038:025   Vem har t regnfldet ppnat en rnna
	  och banat en vg fr tordnets strle,
038:026   till att snda regn ver lnder dr ingen bor,
	  ver knar, dr ingen mnniska finnes,
038:027   till att mtta dsliga demarker
	  och giva vxt t grsets brodd?

038:028   Sg om regnet har ngon fader,
	  och vem han r, som fdde daggens droppar?
038:029   Ur vilken moders liv r det isen gick fram,
	  och vem r hon som fdde himmelens rimfrost?
038:030   Se, vattnet ttnar och bliver likt sten,
	  s ytan sluter sig samman ver djupet.

038:031   Knyter du tillhopa Sjustjrnornas knippe?
	  Och frmr du att lossa Orions band?
038:032   r det du som, nr tid r, fr himmelstecknen fram,
	  och som leder Bjrninnan med hennes ungar?
038:033   Ja, frstr du himmelens lagar,
	  och ordnar du dess vlde ver jorden?

038:034   Kan du upphja din rst till molnen
	  och frm vattenflden att vertcka dig?
038:035   Kan du snda ljungeldar stad, s att de g,
	  s att de svara dig: Ja vi ro redo?

038:036   Vem har lagt vishet i de mrka molnen,
	  och vem gav frstnd t jrtecknen i luften?
038:037   Vem hller med sin vishet rkning p skyarna?
	  Och himmelens lglar, vem hller ut dem,
038:038   medan mullen smlter ssom malm
	  och jordkokorna klibbas tillhopa?
039:001   r det du som jagar upp rov t lejoninnan
	  och stillar de unga lejonens hunger,
039:002   nr de trycka sig ned i sina kulor
	  eller ligga p lur i snret?
039:003   Vem r det som skaffar mat t korpen,
	  nr hans ungar ropar till Gud,
	  dr de svva omkring utan fda?

039:004   Vet du tiden fr stengetterna att fda,
	  vakar du ver nr hindarna br kalva?
039:005   Rknar du mnaderna som de skola g drktiga,
	  ja, vet du tiden fr dem att fda?

039:006   De bja sig ned, de avbrda sig sina foster,
	  hastigt gra de sig fria ifrn fdslovndan.
039:007   Deras ungar frodas och vxa till p marken,
	  s springa de sin vg och vnda ej tillbaka.

039:008   Vem har sknkt vildsnan hennes frihet,
	  vem har lossat den skyggas band?
039:009   Se, hedmarken gav jag henne till hem,
	  och saltknen blev hennes boning.
039:010   Hon ler t larmet i staden,
	  hon hr ingen pdrivares rop.
039:011   Vad hon spanar upp p berget har hon till bete,
	  hon letar efter allt som r grnt.

039:012   Skall vildoxen finnas hgad att tjna dig
	  och att stanna ver natten invid din krubba?
039:013   Kan du tvinga vildoxen att g i fran efter tm
	  och frm honom att i ditt spr harva markerna jmna?
039:014   Kan du lita p honom, d ju hans kraft r s stor,
	  kan du betro t honom ditt arbetes frukt?
039:015   verlter du t honom att fra hem din sd
	  och att hmta den tillhopa till din loge?

039:016   Strutshonans vingar flaxa med frjd,
	  men vad modersmhet visa vl hennes pennor, hennes fjdrar?
039:017   t jorden verlter hon ju sina gg
	  och ruvar dem ovanp sanden.
039:018   Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,
	  att ett vilddjur kan trampa dem snder.
039:019   Hrd r hon mot sin avkomma, ssom vore den ej hennes;
	  att hennes avel kan g under, det bekymrar henne ej.
039:020   Ty Gud har gjort henne glmsk fr vishet,
	  han har ej tilldelat henne frstnd.
039:021   Men nr det gller, piskar hon sig sjlv upp till sprng;
	  d ler hon t bde hst och man.

039:022   r det du som giver t hsten hans styrka
	  och klder hans hals med brusande man?
039:023   r det du som lr honom grshoppans sprng?
	  Hans stolta frustning, en frskrckelse r den!
039:024   Han skrapar marken och frjdar sig i sin kraft
	  och rusar s fram mot vpnade skaror.
039:025   Han ler t fruktan och knner ej frfran,
	  han ryggar icke tillbaka fr svrd.
039:026   Omkring honom ljuder ett rassel av koger,
	  av ljungande spjut och lans.
039:027   Han skakas och rasar och uppslukar marken,
	  han kan icke styra sig, nr basunen har ljudit.
039:028   Fr var basunstt frustar han: Huj!
	  nnu i fjrran vdrar han striden,
	  anfrarnas rop och larmet av hrskrin.

039:029   r det ett verk av ditt frstnd, att falken svingar sig upp
	  och breder ut sina vingar till flykt mot sder?
039:030   Eller r det p ditt bud som rnen stiger s hgt
	  och bygger sitt nste i hjden?
039:031   P klippan bor han, dr har han sitt tillhll,
	  p klippans spets och p branta berget.
039:032   Drifrn spanar han efter sitt byte,
	  lngt bort i fjrran skdar hans gon.
039:033   Hans ungar frossa p blod,
	  och dr slagna ligga, dr finner man honom.

040:034 S svarade nu HERREN Job och sade:

040:035   Vill du tvista med den Allsmktige, du mstare?
	  Svara d, du som s klagar p Gud!

040:036 Job svarade HERREN och sade:

040:037   Nej, drtill r jag fr ringa; vad skulle jag svara dig?
	  Jag mste lgga handen p munnen.
040:038   En gng har jag talat, och nu sger jag intet mer;
	  ja, tv gnger, men jag gr det icke ter.

040:001 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

040:002   Omgjorda ssom en man dina lnder;
	  jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
040:003   Vill du gra min rtt om intet
	  och dma mig skyldig, fr att sjlv st ssom rttfrdig?
040:004   Har du en sdan arm som Gud,
	  och frmr du dundra med din rst ssom han?
040:005   Pryd dig d med ra och hghet,
	  kld dig i majestt och hrlighet.
040:006   Gjut ut din vredes frgrymmelse,
	  dmjuka med en blick allt vad hgt r.
040:007   Ja, kuva med en blick allt vad hgt r,
	  sl ned de ogudaktiga p stllet.
040:008   Gm dem i stoftet allasammans,
	  ja, fjttra deras ansikten i mrkret.
040:009   D vill jag prisa dig, ocks jag,
	  fr segern som din hgra hand har berett dig.

040:010   Se, Behemot, han r ju mitt verk svl som du.
	  Han lever av grs ssom en oxe.
040:011   Och se vilken kraft han ger i sina lnder,
	  vilken styrka han har i sin buks muskler.
040:012   Han br sin svans s styv som en ceder,
	  ett konstrikt fltverk ro senorna i hans lr.
040:013   Hans benpipor ro ssom rr av koppar,
	  benen i hans kropp likna stnger av jrn.
040:014   Frstlingen r han av vad Gud har gjort;
	  hans skapare sjlv har givit honom hans skra.
040:015   Ty foder t honom frambra bergen,
	  dr de vilda djuren alla hava sin lek.
040:016   Under lotustrd lgger han sig ned,
	  i skygdet av rr och vass.
040:017   Lotustrd giva honom tak och skugga,
	  piltrd hgna honom runt omkring.
040:018   r floden n s vldsam, s ngslas han dock icke;
	  han r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
040:019   Vem kan fnga honom, nr han r p sin vakt,
	  vem borrar en snara genom hans nos?

040:020   Kan du draga upp Leviatan med krok
	  och med en metrev betvinga hans tunga?
040:021   Kan du stta en svhank i hans nos
	  eller borra en hake genom hans kft?
040:022   Menar du att han skall slsa p dig mnga bner
	  eller tala till dig med mjuka ord?
040:023   Att han skall vilja sluta frdrag med dig,
	  s att du finge honom till din trl fr alltid?
040:024   Kan du hava honom till leksak ssom en fgel
	  och stta honom i band t dina trnor?
040:025   Plga fiskarlag kpsl om honom
	  och stycka ut hans kropp mellan krmare?
040:026   Kan du skjuta hans hud full med spjut
	  och hans huvud med fiskharpuner?
040:027   Ja, frsk att bra hand p honom
	  du skall minnas den striden och skall ej fra s mer.
040:028   Nej, den sdant vgar, hans hopp bliver sviket,
	  han flles till marken redan vid hans syn.
041:001   S ofrvgen r ingen, att han trs reta denne.
	  Vem vgar d stta sig upp mot mig sjlv?
041:002   Vem har frst givit mig ngot, som jag allts br betala igen?
	  Mitt r ju allt vad som finnes under himmelen.

041:003   Jag vill ej hra upp att tala om hans lemmar,
	  om huru vldig han r, och huru hrligt han r danad.

041:004   Vem mktar rycka av honom hans pansar?
	  Vem vgar sig in mellan hans kkars par?
041:005   Hans gaps drrar, vem vill ppna dem?
	  Runtom hans tnder bor ju frskrckelse.

041:006   Stolta sitta p honom skldarnas rader;
	  hopslutna ro de med fast frsegling.
041:007   Ttt fogar sig den ena intill den andra,
	  icke en vindflkt trnger in mellan dem.
041:008   Var och en hller ihop med den nsta,
	  de gripa in i varandra och skiljas ej t.

041:009   Nr han fnyser, strlar det av ljus;
	  hans blickar ro ssom morgonrodnadens gonbryn.
041:010   Bloss fara ut ur hans gap,
	  eldgnistor springa fram drur.
041:011   Frn hans nsborrar utgr rk
	  ssom ur en sjudande panna p brnslet.
041:012   Hans andedrkt framgnistrar eldkol,
	  och lgor bryta fram ur hans gap.

041:013   P hans hals har kraften sin boning,
	  och framfr honom stapplar frsagdhet.
041:014   Sjlva det veka p hans buk r ett stadigt fogverk,
	  det sitter orubbligt, ssom gjutet p honom.

041:015   Hans hjrta r fast ssom sten,
	  fast ssom bottenstenen i kvarnen.
041:016   Nr han reser sig, bva hjltar,
	  av ngest mista de all sans.
041:017   Angripes han med ett svrd, s hller det ej stnd,
	  ej heller spjut eller pil eller pansar.
041:018   Han aktar jrn ssom halm
	  och koppar ssom murket tr.
041:019   Bgskott skrmma honom ej bort,
	  slungstenar frvandlas fr honom till str;
041:020   ja, stridsklubbor aktar han ssom str,
	  han ler t rasslet av lansar.

041:021   P sin buk br han skarpa eggar,
	  spr ssom av en trskvagn ristar han i dyn.
041:022   Han gr djupet sjudande som en gryta,
	  likt en salvokokares kittel frvandlar han vattnet.
041:023   Bakom honom strlar vgen av ljus,
	  djupet synes bra silverhr.

041:024   Ja, p jorden finnes intet som r honom likt,
	  otillgnglig fr fruktan skapades han.
041:025   P allt vad hgt r ser han med frakt,
	  konung r han ver alla stolta vilddjur.
042:001 Job svarade HERREN och sade:

042:002   Ja, jag vet att du frmr allt,
	  och att intet som du besluter r dig fr svrt.
042:003   Vem var d jag som i ofrstnd gav vishet namn av mrker?
	  Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
	  om det som var mig fr underbart och det jag ej kunde frst.
042:004   Men hr nu, s vill jag tala;
	  jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
042:005   Blott hrsgner hade jag frnummit om dig,
	  men nu har jag ftt se dig med egna gon.
042:006   Drfr tager jag det tillbaka och ngrar mig,
	  i stoft och aska.

042:007 Sedan HERREN hade talat s till Job, sade han till Elifas frn
	Teman: Min vrede r upptnd mot dig och dina bda vnner,
	drfr att I icke haven talat om mig vad rtt r, ssom min
	tjnare Job har gjort.
042:008 S tagen eder nu sju tjurar och sju vdurar, och gn till min
	tjnare Job och offren dem ssom brnnoffer fr eder; ock lten
	min tjnare Job bedja fr eder.  Till ventyrs skall jag d, av
	nd mot honom, avst frn att gra ngot frskrckligt mot
	eder, till straff drfr att I icke haven talat om mig vad rtt
	r, ssom min tjnare Job har gjort.

042:009 D gingo Elifas frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn
	Naaman stad och gjorde ssom HERREN hade tillsagt dem; och
	HERREN tog ndigt emot Jobs bn.

042:010 Och d nu Job bad fr sina vnner, upprttade HERREN ter honom
	sjlv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han frut hade haft.
042:011 Och alla hans brder och systrar och alla hans forna bekanta
	kommo till honom och hllo mltid med honom i hans hus, och
	mkade honom fr alla de olyckor som HERREN hade ltit komma
	ver honom.  Och de gvo honom vardera en kesita och en
	guldring.
042:012 Och HERREN vlsignade slutet av Jobs levnad nnu mer n
	begynnelsen, s att han fick fjorton tusen fr, sex tusen
	kameler, ett tusen par oxar och ett tusen sninnor.
042:013 Och han fick sju sner och tre dttrar.
042:014 Den frsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den
	tredje Keren-Happuk.
042:015 Och s skna kvinnor som Jobs dttrar funnos icke i hela
	landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras brder.
042:016 Och Job levde drefter ett hundra fyrtio r, och fick se sina
	barn och barnbarn i fyra led.
042:017 Sedan dog Job, gammal och mtt p att leva.



Book 19 Psaltaren


001:001   Sll r den man
	      som icke vandrar
	      i de ogudaktigas rd
	  och icke trder in
	      p syndares vg,
	  ej heller sitter
	      dr bespottare sitta,
001:002   utan har sin lust
	      i HERRENS lag
	  och tnker p hans lag
	      bde dag och natt.
001:003   Han r ssom ett trd,
	      planterat vid vattenbckar,
	  vilket br sin frukt i sin tid,
	  och vars lv icke vissna;
	  och allt vad han gr, det lyckas vl.

001:004   Icke s de ogudaktiga,
	  utan de ro ssom agnar
	      som vinden bortfr.
001:005   Drfr skola de ogudaktiga
	      icke best i domen,
	  ej heller syndarna
	      i de rttfrdigas frsamling.
001:006   Ty HERREN knner
	      de rttfrdigas vg,
	  men de ogudaktigas vg frgs.
002:001   Varfr larma hedningarna
	  och tnka folken ffnglighet?
002:002   Jordens konungar resa sig upp,
	  och furstarna rdsl med varandra,
	  mot HERREN och hans smorde:
002:003   Lt oss slita snder deras bojor
	  och kasta deras band ifrn oss.

002:004   Han som bor i himmelen ler,
	  HERREN bespottar dem.
002:005   D talar han till dem i sin vrede,
	  och i sin frgrymmelse frskrcker han dem:
002:006   Jag sjlv har insatt min konung
	  p Sion, mitt heliga berg.

002:007   Jag vill frtlja om vad beslutet r;
	  HERREN sade till mig:
	  Du r min son,
	  jag har i dag ftt dig.
002:008   Begr av mig,
	  s skall jag giva dig hedningarna till arvedel
	  och jordens ndar till egendom.
002:009   Du skall sndersl dem med jrnspira,
	  ssom lerkrl skall du krossa dem.

002:010   S kommen nu till frstnd, I konungar;
	  lten varna eder, I domare p jorden.
002:011   Tjnen HERREN med fruktan,
	  och frjden eder med bvan.
002:012   Hyllen sonen, s att han icke vredgas
	  och I frgns p eder vg;
	  ty snart kunde hans vrede upptndas.
	  Saliga ro alla de som taga sin tillflykt till honom.
003:001 En psalm av David, nr han flydde fr sin son Absalom.

003:002   HERRE, huru mnga ro icke mina ovnner!
	  Ja, mnga resa sig upp mot mig.
003:003   Mnga sga om mig:
	  Det finnes ingen frlsning fr honom hos Gud.

003:004   Men du, HERRE, r en skld fr mig;
	  du r min ra och den som upplyfter mitt huvud.
003:005   Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
	  och han svarar mig frn sitt heliga berg.  Sela.

003:006   Jag lade mig och somnade in;
	  jag har ter vaknat upp, ty HERREN uppehller mig.
003:007   Jag fruktar icke fr skaror av mnga tusen,
	  som lgra sig mot mig runt omkring.

003:008   St upp, HERRE,
	      frls mig, min Gud;
	  ty du slr alla mina fiender p kinden,
	  du krossar de ogudaktigas tnder.
003:009   Hos HERREN r frlsningen;
	      ver ditt folk komme din vlsignelse.  Sela.
004:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm av David.

004:002   Nr jag ropar, s svara mig,
	  du min rttfrdighets Gud,
	  du som i trngml skaffar mig rum;
	  var mig ndig och hr min bn.

004:003   I herrar, huru lnge skall min ra
	      vara vnd i smlek,
	  huru lnge skolen I lska ffnglighet
	      och fara efter lgn?  Sela.
004:004   Besinnen dock att HERREN
	      har utvalt t sig den fromme;
	  HERREN hr,
	      nr jag ropar till honom.

004:005   Vredgens, men synden icke;
	  eftersinnen i edra hjrtan,
	      p edra lger, och varen stilla.  Sela.
004:006   Offren rtta offer,
	      och frtrsten p HERREN.

004:007   Mnga sga:
	      Vem skall lta oss se det gott r?
	  Upplyft du ver oss
	      ditt ansiktes ljus, o HERRE.
004:008   Du giver mig gldje i hjrtat,
	      strre n andras, nr de f sd
	      och vin i myckenhet.

004:009   I frid vill jag lgga mig ned,
	      och i frid skall jag somna in,
	  ty du, HERRE, lter mig bo
	      avskild och i trygghet.
005:001 Fr sngmstaren, till Nehilt; en psalm av David.

005:002   Lyssna till mina ord, HERRE;
	  frnim min suckan.
005:003   Akta p mitt klagorop,
	      du min konung och min Gud;
	  ty till dig vill jag stlla min bn.
005:004   HERRE, bittida hr du nu min rst,
	  bittida frambr jag mitt offer till dig
	      och skdar efter dig.

005:005   Ty du r icke en Gud
	      som har behag till ogudaktighet;
	  den som r ond fr icke bo hos dig.
005:006   De vermodiga best icke infr dina gon;
	  du hatar alla ogrningsmn.
005:007   Du frgr dem som tala lgn;
	  de blodgiriga och falska
	      ro en styggelse fr HERREN.

005:008   Men jag fr g in i ditt hus,
	      genom din stora nd;
	  jag fr tillbedja i din fruktan,
	      vnd mot ditt heliga tempel.
005:009   HERRE, led mig genom din rttfrdighet,
	      fr mina frfljares skull;
	  gr din vg jmn fr mig.

005:010   Ty i deras mun r intet visst,
	      deras innersta r frdrv,
	  en ppen grav r deras strupe,
	      sin tunga gra de hal.
005:011   Dm dem, o Gud;
	      m de komma p fall med sina anslag.
	  Driv bort dem fr deras mnga vertrdelsers skull,
	      eftersom de ro genstrviga mot dig.

005:012   Men lt alla dem gldjas,
	      som taga sin tillflykt till dig;
	  evinnerligen m de jubla,
	      ty du beskrmar dem;
	  i dig m de frjda sig,
	      som hava ditt namn krt.
005:013   Ty du, HERRE, vlsignar den rttfrdige;
	  du betcker honom med nd ssom med en skld.
006:001 Fr sngmstaren, med strngaspel, till Seminit; en psalm av
	David.

006:002   HERRE, straffa mig icke i din vrede,
	  och tukta mig icke i din frtrnelse.
006:003   Var mig ndig, HERRE,
	      ty jag frsmktar;
	  hela mig, HERRE,
	      ty nda in i mitt innersta r jag frskrckt.
006:004   Ja, min sjl r storligen frskrckt;
	  ack HERRE, huru lnge?

006:005   Vnd ter, HERRE,
	      rdda min sjl,
	  frls mig fr din nds skull.
006:006   Ty i dden tnker man icke p dig;
	  vem tackar dig i ddsriket?

006:007   Jag r s trtt av suckande;
	  var natt fuktar jag min sng
	  och vter mitt lger med mina trar.
006:008   Av sorg r mitt ga frmrkat;
	  det har ldrats fr alla mina ovnners skull.

006:009   Viken bort ifrn mig,
	      alla I ogrningsmn;
	  ty HERREN har hrt
	      min hgljudda grt.
006:010   HERREN har hrt min kallan,
	  min bn upptager HERREN.
006:011   Alla mina fiender skola komma p skam
	      och storligen frskrckas;
	  de skola vika tillbaka
	      och komma p skam med hast.
007:001 En sng av David, som han sjng till HERREN fr benjaminiten
	Kus' ords skull.

007:002   HERRE, min Gud,
	      till dig tager jag min tillflykt;
	  frls mig frn alla mina frfljare och rdda mig,
007:003   s att de icke, ssom lejon, snderslita min sjl
	  och rycka bort henne utan rddning.

007:004   HERRE, min Gud,
	      har jag gjort sdant,
	  och r ortt i mina hnder,
007:005   har jag med ont vedergllt ned som hll frid med mig
	  eller plundrat den som var min ovn utan sak,
007:006   s frflje fienden min sjl
	      och tage henne fatt
	  och trampe mitt liv till jorden
	  och lgge min ra i stoftet.  Sela.

007:007   St upp, HERRE, i din vrede,
	  res dig mot mina ovnners raseri
	  och vakna upp till min hjlp,
	      du som har pbjudit dom.
007:008   M folkens frsamling omgiva dig,
	  och m du ver den vnda ter till hjden.

007:009   HERREN hller dom ver folken;
	  skaffa mig rtt, HERRE,
	      efter min rttfrdighet och ostrafflighet.
007:010   Lt de ogudaktigas ondska f en nde,
	      men hll den rttfrdige vid makt;
	  ty du, som prvar hjrtan och njurar,
	      r en rttfrdig Gud.

007:011   Min skld r i Guds hand;
	  han frlsar de rttsinniga.
007:012   Gud r en rttfrdig domare
	  och en Gud som dagligen vredgas.
007:013   Om ngon icke vill omvnda sig,
	      s vsser han sitt svrd,
	  sin bge spnner han och gr den redo;
007:014   och han riktar mot honom ddande skott,
	  sina pilar gr han brinnande.

007:015   Se, denne r i fdsloarbete med frdrv,
	  han gr havande med olycka,
	      men han fder ett intet.
007:016   Han grver en grop och gr den djup,
	  men han faller sjlv i den grav som han grver.
007:017   Den olycka han tnkte vlla vnder tillbaka p hans huvud,
	  och ver hans hjssa kommer hans ondska.

007:018   Jag vill tacka HERREN efter hans rttfrdighet
	  och lovsjunga HERRENS, den Hgstes, namn.

008:001 Fr sngmstaren, till Gittt; en psalm av David.

008:002   HERRE, vr Herre,
	  huru hrligt r icke ditt namn
	      ver hela jorden,
	  du som har satt
	      ditt majestt p himmelen!
008:003   Av barns och spenabarns mun
	      har du upprttat en makt,
	      fr dina ovnners skull,
	  till att nedsl fienden och den hmndgirige.

008:004   Nr jag ser din himmel,
	      dina fingrars verk,
	  mnen och stjrnorna,
	      som du har berett,
008:005   vad r d en mnniska, att du tnker p henne,
	  eller en mnniskoson, att du lter dig vrda om honom.

008:006   Dock gjorde du honom nstan till ett gudavsen;
	  med ra och hrlighet krnte du honom.
008:007   Du satte honom till herre ver dina hnders verk;
	  allt lade du under hans ftter:
008:008   fr och oxar, allasammans,
	  s ock vildmarkens djur,
008:009   fglarna under himmelen och fiskarna i havet,
	  vad som vandrar havens vgar.

008:010   HERRE, vr Herre,
	  huru hrligt r icke ditt namn
	      ver hela jorden!
009:001 Fr sngmstaren, till Mutlabbn; en psalm av David.

009:002   Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjrta;
	  jag vill frtlja alla dina under.
009:003   Jag vill vara glad och frjdas i dig,
	  jag vill lovsjunga ditt namn, du den Hgste.

009:004   Ty mina fiender vika tillbaka,
	  de falla och frgs fr ditt ansikte.
009:005   Ja, du har utfrt min rtt och min sak;
	  du sitter p din tron
	      ssom en rttfrdig domare.

009:006   Du har npst hedningarna
	      och frgjort de ogudaktiga;
	  deras namn har du utplnat
	      fr alltid och evinnerligen.
009:007   Fienderna ro nedgjorda,
	      utrotade fr alltid;
	  deras stder har du omstrtat,
	      deras minnelse har frgtts.

009:008   Men HERREN tronar evinnerligen,
	  sin stol har han berett till doms;
009:009   och han skall dma jordens krets med rttfrdighet,
	  han skall skipa lag bland folken med rttvisa.

009:010   S vare d HERREN en borg fr den frtryckte,
	  en borg i ndens tider.
009:011   Och m de som knna ditt namn frtrsta p dig;
	  ty du vergiver icke dem som ska dig, HERRE.

009:012   Lovsjungen HERREN,
	      som bor i Sion,
	  frkunnen bland folken hans grningar.
009:013   Ty han som utkrver blodskulder
	      har kommit ihg dem;
	  han har icke frgtit de betrycktas klagorop.

009:014   Var mig ndig, HERRE;
	  se huru jag plgas av dem som hata mig,
	  du som lyfter mig upp frn ddens portar;
009:015   p det att jag m frtlja allt ditt lov
	  och i dottern Sions portar
	      frjda mig ver din frlsning.

009:016   Hedningarna hava sjunkit ned
	      i den grav som de grvde;
	  i det nt som de lade ut
	      har deras fot blivit fngad.
009:017   HERREN har gjort sig knd,
	      han har hllit dom;
	  han snrjer den ogudaktige
	      i hans hnders verk.  Higgajn.  Sela.

009:018   DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i ddsriket,
	  alla hedningar, de som frgta Gud.

009:019   Ty icke fr alltid
	      skall den fattige vara frgten,
	  de betrycktas hopp
	      skall ej varda om intet evinnerligen.

009:020   St upp, HERRE;
	      lt icke mnniskor f verhanden,
	  lt hedningarna bliva dmda infr ditt ansikte.

009:021   Lt, o HERRE,
	      frskrckelse komma ver dem;
	  m hedningarna frnimma
	      att de ro mnniskor.  Sela.

010:001   Varfr, HERRE,
	  str du s lngt ifrn
	  och frdljer dig i ndens tider?
010:002   Genom de ogudaktigas vermod
	      mste den arme lida.
	  M de fngas i de rnker
	      som de hava uttnkt!

010:003   Ty den ogudaktige bermmer sig
	      av sin sjls lystnad,
	  och den rovgirige talar frgripligt
	      och fraktar HERREN.
010:004   Den ogudaktige sger i sitt hgmod:
	      Han frgar icke drefter.
	  Det finnes ingen Gud,
	      s ro alla hans tankar.
010:005   Trygga ro alltid hans vgar,
	  dina domar g hgt ver hans blickar;
	  alla sina ovnner rknar han fr intet.
010:006   Han sger i sitt hjrta:
	      Jag skall icke vackla,
	  ver mig skall i evighet
	      ingen olycka komma.
010:007   Hans mun r full av frbannelse,
	      av svek och frtryck;
	  hans tunga gmmer
	      olycka och frdrv.

010:008   Han lgger sig i frst vid grdarna,
	  i lnndom vill han drpa den oskyldige;
	  hans gon lura p den olycklige.
010:009   Han ligger i frst p lnnligt stlle,
	      ssom ett lejon i sitt snr,
	  han ligger i frst fr att gripa den arme;
	  han griper den arme,
	      i det han drager honom in i sitt nt.
010:010   Han trycker sig ned, han ligger p lur,
	  och de olyckliga falla i hans klor.
010:011   Han sger i sitt hjrta:
	      Gud frgter det,
	  han har dolt sitt ansikte,
	      han ser det aldrig.

010:012   St upp, HERRE;
	      Gud, upplyft din hand,
	  frgt icke de arma.
010:013   Varfr skall den ogudaktige
	      f frakta Gud
	  och sga i sitt hjrta
	      att du icke frgar drefter?

010:014   Du har ju sett det, ty du giver akt
	      p olycka och jmmer,
	      fr att taga det i din hand.
	  t dig verlmnar den olycklige sin sak;
	  du blev den faderlses hjlpare.

010:015   Bryt snder den ogudaktiges arm,
	  och hemsk de ondas ogudaktighet,
	      s att du icke mer finner den.
010:016   Ja, HERREN r konung
	      alltid och evinnerligen;
	  hedningarna utrotas ur hans land.

010:017   De dmjukas trngtan
	      hr du, HERRE;
	  du gr deras hjrtan stndaktiga;
	      du lter ditt ra giva akt
010:018   fr att skaffa den faderlse och frtryckte rtt,
	  s att mnniskor, komna av jord,
	      ej lngre vlla skrck.

011:001 Fr sngmstaren; av David.

	  Till HERREN Har jag tagit min tillflykt.
	  Huru kunnen I d sga till mig:
	  Flyn ssom fglar till edert berg;
011:002   ty se, de ogudaktiga spnna bgen,
	  de hava lagt sin pil p strngen,
	  fr att i mrkret skjuta p de rttsinniga.
011:003   Nr grundvalarna upprivas,
	  vad kan d den rttfrdige utrtta?

011:004   HERREN r i sitt heliga tempel,
	  HERRENS tron r i himmelen;
	  hans gon skda,
	  hans blickar prva
	      mnniskors barn.
011:005   HERREN prvar den rttfrdige;
	  men den ogudaktige och den som lskar vld,
	      dem hatar hans sjl.

011:006   Han skall lta ljungeldssnaror regna ver de ogudaktiga;
	  eld och svavel
	      och gldande vind,
	  det r den kalk som bliver dem beskrd.
011:007   Ty HERREN r rttfrdig,
	      han lskar rttfrdigheten;
	  de redliga skola skda hans ansikte.
012:001 Fr sngmstaren, till Semint; en psalm av David.

012:002   Frls, HERRE;
	      ty de fromma ro borta,
	  de trogna ro frsvunna
	      ifrn mnniskors barn.
012:003   De tala lgn,
	      den ene med den andre;
	  med hala lppar tala de,
	      och med dubbelt hjrta.

012:004   HERREN utrote
	      alla hala lppar,
	  den tunga som talar stora ord,
012:005   dem som sga:
	      Genom vr tunga ro vi starka,
	  vra lppar st oss bi;
	      vem r herre ver oss?

012:006   Eftersom de arma lida vervld
	      och de fattiga klaga,
	  vill jag nu st upp,
	      sger HERREN;
	  jag vill skaffa frlsning
	      t den som lngtar drefter.

012:007   HERRENS tal
	      r ett rent tal,
	  likt silver som rinner ned mot jorden,
	      luttrat i degeln,
	      renat sju gnger.

012:008   Du, HERRE, skall bevara dem,
	  du skall beskydda dem
	      fr detta slkte evinnerligen.
012:009   Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,
	  d nu uselheten r rdande
	      bland mnniskors barn.
013:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

013:002   Huru lnge, HERRE;
	      skall du s alldeles frgta mig?
	  Huru lnge skall du frdlja
	      ditt ansikte fr mig?
013:003   Huru lnge skall jag
	      bekymras i min sjl
	  och ngslas i mitt hjrta dagligen?
	  Huru lnge skall min fiende
	      frhva sig ver mig?

013:004   Skda ned, svara mig,
	      HERRE, min Gud;
	  upplys mina gon,
	      s att jag icke somnar in i dden;
013:005   p det att min fiende icke m sga:
	      Jag blev honom vermktig,
	  och p att mina ovnner ej m frjda sig,
	      nr jag vacklar.

013:006   Jag frtrstar p din nd,
	  mitt hjrta frjde sig ver din frlsning.
	  Jag vill sjunga till HERRENS ra,
	      ty han har gjort vl mot mig.
014:001 Fr sngmstaren; av David.

	  Drarna sga i sina hjrtan:
	      Det finnes ingen Gud.
	  Frdrv och styggelse r deras verk;
	      ingen finnes, som gr vad gott r.

014:002   HERREN skdar ned frn himmelen
	      p mnniskors barn,
	  fr att se om det finnes ngon frstndig,
	      ngon som sker Gud.

014:003   Nej, alla ro de avflliga,
	      allasammans ro de frdrvade;
	  ingen finnes, som gr vad gott r,
	      det finnes icke en enda.

014:004   Hava de d intet ftt frnimma,
	      alla dessa ogrningsmn,
	  dessa som uppta mitt folk,
	      likasom te de brd,
	  och som icke kalla HERREN?

014:005   Jo, dr verfll dem frskrckelse --
	  ty Gud r hos de rttfrdigas slkte.
014:006   Den betrycktes rdslag mn I ska bringa p skam,
	      HERREN r ju nd hans tillflykt.

014:007   Ack att frn Sion
	      komme frlsning fr Israel!
	  Nr HERREN vill ter
	      upprtta sitt folk,
	  d skall Jakob frjda sig,
	      d skall Israel vara glad.
015:001 En psalm av David.

	  HERRE, vem fr bo i din hydda?
	  Vem fr dvljas p ditt heliga berg?
015:002   Den som vandrar ostraffligt
	      och gr vad rtt r
	  och talar sanning av hjrtat;
015:003   den som icke br frtal p sin tunga,
	  den som icke gr sin broder ngot ont
	  och icke drager smlek ver sin nsta;
015:004   den som aktar den frkastlige fr intet,
	  men rar dem som frukta HERREN;
	  den som svr sig till skada, men ej bryter sin ed;
015:005   den som icke driver ocker med sina penningar
	  och icke tager mutor fr att flla den oskyldige.
	  Den som s handlar, han skall icke vackla till evig tid.
016:001 En sng av David.

	  Bevara mig, Gud,
	      ty jag tager min tillflykt till dig.
016:002   Jag sger till HERREN:
	      Du r ju Herren;
	  fr mig finnes intet gott utom dig;
016:003   de heliga som finnas i landet,
	  de ro de hrliga till vilka jag har allt mitt behag.

016:004   Men de som taga sig en annan gud,
	      de hava stora vedermdor;
	  jag vill icke offra deras drickoffer av blod
	  eller taga deras namn p mina lppar.
016:005   HERREN r min beskrda del och bgare;
	  du r den som uppehller min arvedel.

016:006   En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
	  ja, ett arv som behagar mig vl.
016:007   Jag vill lova HERREN,
	      ty han giver mig rd;
	  nnu om natten
	      manar mig mitt innersta.

016:008   Jag har haft HERREN
	      fr mina gon alltid;
	  ja, han r p min hgra sida,
	      jag skall icke vackla.
016:009   Frdenskull glder sig mitt hjrta,
	      och min ra frjdar sig;
	  jmvl min kropp
	      fr bo i trygghet.

016:010   Ty du skall icke lmna
	      min sjl t ddsriket,
	  du skall icke lta din fromme
	      f se graven.
016:011   Du skall kungra mig livets vg;
	  infr ditt ansikte r gldje till fyllest,
	  ljuvlighet i din hgra hand evinnerligen.
017:001 En bn av David.

	  Hr, o HERRE, en rttfrdig sak,
	  akta p mitt rop,
	      lyssna till min bn;
	  den kommer icke ifrn falska lppar.
017:002   Av dig m jag f min rtt;
	  dina gon m skda vad rttvist r.

017:003   Du prvar mitt hjrta,
	      du utrannsakar mig, men du finner intet;
	  ingen ond tanke gr ut ur min mun.
017:004   Efter dina lppars ord,
	      och vad mnniskor n m gra,
	  tager jag mig till vara
	      fr vldsverkares stigar.
017:005   Mina steg hlla sig stadigt
	      p dina vgar,
	  mina ftter vackla icke.

017:006   S kallar jag nu dig,
	      ty du, Gud, skall svara mig;
	  bj ditt ra till mig,
	      hr mitt tal.
017:007   Bevisa din underbara nd,
	      du som frlsar undan motstndarna
	      dem som taga sin tillflykt till din hgra hand.

017:008   Bevara mig ssom en gonsten,
	  beskrma mig under dina vingars skugga
017:009   fr de ogudaktiga,
	      som vilja frdrva mig,
	  fr mina ddsfiender,
	      som omringa mig.

017:010   Sitt hjrta frstocka de;
	  med sin mun tala de stora ord.
017:011   Nu ro de omkring mig, var vi g,
	  deras gon speja efter
	      huru de skola bja mig till jorden.

017:012   Ja, denne r lik ett lejon
	      som lngtar efter rov,
	  lik ett ungt lejon
	      som ligger i frst.

017:013   St upp, HERRE;
	      trd emot honom, sl honom ned,
	  rdda med ditt svrd
	      min sjl frn den ogudaktige,
017:014   ja, med din hand, frn mnniskorna, HERRE,
	  frn denna vrldens mnniskor,
	      som hava sin del i detta livet,
	  och vilkas buk du fyller med dina hvor,
	      som hava sner i mngd
	  och lmna sitt verfld t sina barn.

017:015   Men jag skall skda
	      ditt ansikte i rttfrdighet;
	  nr jag uppvaknar,
	      vill jag mtta mig av din syn.
018:001 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David, som talade till
	HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade rddat honom frn alla
	hans fienders hand och ur Sauls vld.
018:002 Han sade:

	  Hjrtligen kr har jag dig, HERRE, min starkhet,
018:003   HERRE, mitt bergfste, min borg och min rddare,
	  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
	  min skld och min frlsnings horn, mitt vrn.
018:004   HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
	  och frn mina fiender bliver jag frlst.

018:005   Ddens band omvrvde mig,
	  och frdrvets strmmar frskrckte mig.
018:006   Ddsrikets band omslto mig,
	  ddens snaror fllo ver mig.
018:007   Men jag kallade HERREN i min nd
	  och ropade till min Gud.
	  Han hrde frn sin himmelska boning min rst,
	  och mitt rop infr honom kom till hans ron.

018:008   D skalv jorden och bvade,
	  och bergens grundvalar darrade;
	  de skakades, ty hans vrede var upptnd.
018:009   Rk steg upp frn hans nsa
	  och frtrande eld frn hans mun;
	  eldsgld ljungade frn honom.
018:010   Och han snkte himmelen och for ned,
	  och tcken var under hans ftter.

018:011   Han for p keruben och flg,
	  han svvade p vindens vingar.
018:012   Han gjorde mrker till sitt tckelse,
	  till en hydda som omslt honom;
	  mrka vatten, tjocka moln.
018:013   Av glansen framfr honom veko molnen undan;
	  hagel fll, och eldsgld for ned.

018:014   Och HERREN dundrade i himmelen,
	  den Hgste lt hra sin rst;
	  hagel fll, och eldsgld for ned.
018:015   Han skt sina pilar och frskingrade dem,
	  ljungeldar i mngd och frvirrade dem.
018:016   Vattnens bddar kommo i dagen,
	  och jordens grundvalar blottades,
	  fr din npst, o HERRE,
	  fr din vredes stormvind.

018:017   Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
	  han drog mig upp ur de stora vattnen.
018:018   Han rddade mig frn min starke fiende
	  och frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
018:019   De verfllo mig p min olyckas dag,
	  men HERREN blev mitt std.
018:020   Han frde mig ut p rymlig plats;
	  han rddade mig, ty han hade behag till mig.

018:021   HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
	  efter mina hnders renhet vedergller han mig.
018:022   Ty jag hll mig p HERRENS vgar
	  och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
018:023   nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
	  och hans stadgar lt jag icke vika ifrn mig.
018:024   S var jag ostrafflig infr honom
	  och tog mig till vara fr missgrning.

018:025   Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
	  efter mina hnders renhet infr hans gon.
018:026   Mot den fromme bevisar du dig from,
	  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
018:027   Mot den rene bevisar du dig ren,
	  men mot den vrnge bevisar du dig avog.
018:028   Ty du frlsar ett betryckt folk,
	  men stolta gon dmjukar du.

018:029   Ja, du lter min lampa brinna klart;
	  HERREN, min Gud, gr mitt mrker ljuset.
018:030   Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
	  och med min Gud stormar jag murar.
018:031   Guds vg r ostrafflig;
	  HERRENS tal r luttrat.
	  En skld r han fr alla
	      som taga sin tillflykt till honom.

018:032   Ty vem r Gud frutom HERREN,
	  och vem r en klippa utom vr Gud?
018:033   Gud, du som omgjordade mig med kraft
	  och lt min vg vara lyckosam,
018:034   du som gjorde mina ftter ssom hindens
	  och stllde mig p mina hjder,
018:035   du som lrde mina hnder att strida
	  och mina armar att spnna kopparbgen!

018:036   Du gav mig din frlsnings skld,
	  och din hgra hand stdde mig,
	      och ditt saktmod gjorde mig stor;
018:037   du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
	  och mina ftter vacklade icke.
018:038   Jag frfljde mina fiender och hann upp dem;
	  jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
018:039   Jag slog dem, s att de icke mer kunde resa sig;
	  de fllo under mina ftter.

018:040   Du omgjordade mig med kraft till striden,
	  du bjde mina motstndare under mig.
018:041   Mina fiender drev du p flykten fr mig,
	  och dem som hatade mig frgjorde jag.
018:042   De ropade, men det fanns ingen som frlste;
	  till HERREN, men han svarade dem icke.
018:043   Och jag sttte dem snder till stoft fr vinden,
	  jag kastade ut dem ssom orenlighet p gatan.

018:044   Du rddade mig ur folkets strider,
	  du satte mig till ett huvud ver hedningar;
	  folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
018:045   Vid blotta ryktet hrsammade de mig;
	  frmlingar visade mig underdnighet.
018:046   Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
	  med bvan vergvo de sina borgar.

018:047   HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
	  och upphjd vare min frlsnings Gud!
018:048   Gud, som har givit mig hmnd
	  och tvingat folken under mig;
018:049   du som har befriat mig frn mina fiender
	  och upphjt mig ver mina motstndare,
	  rddat mig frn vldets man!
018:050   Frdenskull vill jag tacka dig
	      bland hedningarna, HERRE,
	  och lovsjunga ditt namn.
018:051   Ty du giver din konung stor seger
	  och gr nd mot din smorde,
	  mot David och hans sd till evig tid.
019:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

019:002   Himlarna frtlja
	      Guds ra,
	  och fstet frkunnar
	      hans hnders verk;
019:003   den ena dagen talar
	      drom till den andra,
	  och den ena natten
	      kungr det fr den andra;
019:004   det r ej ett tal eller sprk
	  vars ljud icke hres.

019:005   De strcka sig ut ver hela jorden,
	  och deras ord g till vrldens ndar.
	  t solen har han gjort
	      en hydda i dem;
019:006   och den r ssom en brudgum
	      som gr ut ur sin kammare,
	  den frjdar sig, ssom en hjlte,
	      att lpa sin bana.
019:007   Vid himmelens nda
	      r det den gr upp,
	  och dess omlopp nr
	      intill himmelens grnser,
	  och intet r skylt fr dess hetta.

019:008   HERRENS lag r utan brist
	      och vederkvicker sjlen;
	  HERRENS vittnesbrd r fast
	      och gr den enfaldige vis.
019:009   HERRENS befallningar ro rtta
	      och giva gldje t hjrtat;
	  HERRENS bud r klart
	      och upplyser gonen.
019:010   HERRENS fruktan r ren
	      och bestr evinnerligen;
	  HERRENS rtter ro sanning,
	      allasammans rttfrdiga.
019:011   De ro dyrbarare n guld,
	      ja, n fint guld i mngd;
	  de ro stare n honung,
	      ja, n renaste honung.

019:012   Av dem hmtar ock din tjnare varning;
	  den som hller dem har stor ln.
019:013   Vem mrker sjlv huru ofta han felar?
	      Frlt mig mina hemliga brister.

019:014   Bevara ock din tjnare fr frcka mnniskor;
	      lt dem icke f makt med mig,
	  s bliver jag ostrafflig och varder fri
	      ifrn svr vertrdelse.

019:015   Lt min muns tal tckas dig
	  och mitt hjrtas tankar,
	  HERRE, min klippa och min frlossare.
020:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

020:002   HERREN bnhre dig
	      p ndens dag,
	  Jakobs Guds namn
	      beskydde dig.
020:003   Han snde dig hjlp frn helgedomen,
	      och stdje dig frn Sion.
020:004   Han tnke p alla dina spisoffer
	      och upptage med vlbehag ditt brnnoffer.  Sela.

020:005   Han give dig vad ditt hjrta begr
	  och fullborde alla dina rdslag.
020:006   M vi f jubla ver din seger
	  och i vr Guds namn resa upp baneret;
	  HERREN uppfylle alla dina bner.

020:007   Nu vet jag att HERREN
	      giver seger t sin smorde;
	  han svarar honom frn sin heliga himmel,
	  genom vldiga grningar
	      giver hans hgra hand seger.
020:008   De andra prisa vagnar,
	      de prisa hstar,
	  men vi prisa HERRENS,
	      vr Guds, namn.
020:009   De sjunka ned och falla,
	  men vi resa oss upp och bliva bestndande.

020:010   HERRE, giv seger;
	  ja, konungen svare oss
	      p den tid d vi ropa.
021:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

021:002   HERRE, ver din makt
	      glder sig konungen;
	  huru frjdas han icke hgeligen
	      ver din seger!
021:003   Vad hans hjrta nskar
	      har du givit honom,
	  och hans lppars begran
	      har du icke vgrat honom.  Sela.

021:004   Ty du kommer honom till mtes
	      med vlsignelser av vad gott r;
	  du stter p hans huvud
	      en gyllene krona.
021:005   Han bad dig om liv,
	      och du gav honom det,
	  ett lngt liv
	      alltid och evinnerligen.

021:006   Stor r hans ra
	      genom din seger;
	  majestt och hrlighet
	      beskr du honom.
021:007   Ja, du lter honom bliva
	      till vlsignelse evinnerligen;
	  du frjdar honom med gldje
	      infr ditt ansikte.

021:008   Ty konungen frtrstar p HERREN,
	  och genom den Hgstes nd skall han icke vackla.
021:009   Din hand skall n alla dina fiender;
	  din hgra hand skall trffa dem som hata dig.

021:010   Du skall lta dem knna det
	      ssom i en gldande ugn,
	      nr du lter se ditt ansikte.
	  HERREN skall frdrva dem i sin vrede;
	      eld skall frtra dem.
021:011   Deras livsfrukt skall du utrota frn jorden
	  och deras avkomma frn mnniskors barn.

021:012   Ty de ville draga ont ver dig;
	  de tnkte ut rnker, men de frm intet.
021:013   Nej, du skall driva dem tillbaka;
	  med din bge skall du sikta mot deras anleten.

021:014   Upphjd vare du, HERREN, i din makt;
	  vi vilja besjunga och lovsga din hjltekraft.
022:001 Fr sngmstaren, efter Morgonrodnadens hind; en psalm av
	David.

022:002   Min Gud, min Gud,
	      varfr har du vergivit mig?
	  Jag brister ut och klagar,
	      men min frlsning r fjrran.
022:003   Men Gud, jag ropar om dagen,
	      men du svarar icke,
	  s ock om natten,
	      men jag fr ingen ro.

022:004   Och dock r du den Helige,
	  den som tronar p Israels lovsnger.
022:005   P dig frtrstade vra fder;
	  de frtrstade, och du rddade dem.
022:006   Till dig ropade de och blevo hulpna;
	  p dig frtrstade de och kommo icke p skam.

022:007   Men jag r en mask,
	      och icke en mnniska,
	  till smlek bland mn,
	      fraktad av folket.
022:008   Alla som se mig
	      bespotta mig;
	  de sprra upp munnen,
	      de skaka huvudet:
022:009   Befall dig t HERREN!
	      Han befrie honom,
	  han rdde honom,
	      ty han har ju behag till honom.

022:010   Ja, det var du som hmtade mig ut ur moderlivet
	  och lt mig vila trygg vid min moders brst.
022:011   P dig r jag kastad allt ifrn moderssktet;
	  du r min Gud allt ifrn min moders liv.
022:012   Var icke lngt ifrn mig,
	      ty nd r nra,
	      och det finnes ingen hjlpare.

022:013   Tjurar i mngd omgiva mig,
	  Basans oxar omringa mig.
022:014   Ssom glupande och rytande lejon
	  sprrar man upp gapet mot mig.
022:015   Jag r lik vatten som utgjutes,
	  alla mina leder hava skilts t;
	  mitt hjrta r ssom vax,
	  det smlter i mitt liv.
022:016   Min kraft r frtorkad och lik en lerskrva,
	  min tunga lder vid min gom,
	  och du lgger mig i ddens stoft.
022:017   Ty hundar omgiva mig;
	  de ondas hop har kringrnt mig,
	  mina hnder och ftter hava de genomborrat.
022:018   Jag kan rkna alla mina ben;
	  de skda drp, de se med lust p mig.
022:019   De dela mina klder mellan sig
	  och kasta lott om min kldnad.

022:020   Men du, HERRE, var icke fjrran;
	  du min starkhet, skynda till min hjlp.
022:021   Rdda min sjl frn svrdet,
	  mitt liv ur hundarnas vld.
022:022   Frls mig frn lejonets gap.
	  Ja, du bnhr mig och rddar mig undan vildoxarnas horn.

022:023   D skall jag frkunna ditt namn fr mina brder,
	  mitt i frsamlingen skall jag prisa dig:

022:024   I som frukten HERREN, loven honom;
	  ren honom, alla Jakobs barn,
	  och bven fr honom, alla Israels barn.
022:025   Ty han fraktade icke den betrycktes elnde
	  och hll det icke fr en styggelse;
	  han frdolde icke sitt ansikte fr honom,
	  och nr han ropade, lyssnade han till honom.

022:026   Genom dig skall min lovsng ljuda
	      i den stora frsamlingen;
	  mina lften fr jag infria
	      infr dem som frukta honom.
022:027   De dmjuka skola ta och bliva mtta,
	  de som ska HERREN skola f lova honom;
	  ja, edra hjrtan skola leva evinnerligen.
022:028   Alla jordens ndar skola betnka det
	      och omvnda sig till HERREN.
	  Hedningarnas alla slkter
	      skola tillbedja infr dig.
022:029   Ty riket r HERRENS,
	      och han rder ver hedningarna.
022:030   Ja, alla mktiga p jorden
	      skola ta och tillbedja;
	  infr honom skola knbja
	      alla de som mste fara ned i graven,
	  de som icke kunna behlla
	      sin sjlv vid liv.
022:031   Kommande ttled skola tjna honom;
	  man skall frtlja om Herren fr ett annat slkte.
022:032   Man skall trda upp och frkunna hans rttfrdighet,
	  ja, bland folk som skola fdas att han har gjort det.
023:001 En psalm av David.

	  HERREN r min herde, mig skall intet fattas,
023:002   han lter mig vila p grna ngar;
	  han fr mig till vatten dr jag finner ro,
023:003       han vederkvicker min sjl;
	  han leder mig p rtta vgar,
	      fr sitt namns skull.
023:004   Om jag ock vandrar i ddsskuggans dal,
	      fruktar jag intet ont,
	  ty du r med mig;
	  din kpp och stav,
	      de trsta mig.

023:005   Du bereder fr mig ett bord
	      i mina ovnners syn;
	  du smrjer mitt huvud med olja
	      och lter min bgare flda ver.
023:006   Godhet allenast och nd skola flja mig
	      i alla mina livsdagar,
	  och jag skall ter f bo i HERRENS hus,
	      evinnerligen.
024:001 Av David; en psalm.

	  Jorden r HERRENS och allt vad drp r,
	  jordens krets och de som bo drp.
024:002   Ty han r den som har lagt hennes grund p haven,
	  den som p strmmarna har berett henne fste.

024:003   Vem fr g upp p HERRENS berg,
	  och vem fr trda in i hans helgedom?
024:004   Den som har oskyldiga hnder och rent hjrta,
	  den som icke vnder sin sjl till lgn
	  och den som icke svr falskt.
024:005   Han skall undf vlsignelse av HERREN
	  och rttfrdighet av sin frlsnings Gud.
024:006   Sdant r det slkte som frgar efter honom;
	  de som ska ditt ansikte, de ro Jakobs barn.  Sela.

024:007   Hjen, I portar, edra huvuden,
	  hjen eder, I eviga drrar,
	  fr att rans konung m draga drin.
024:008   Vem r d rans konung?
	  Det r HERREN, stark och vldig,
	  HERREN, vldig i strid.

024:009   Hjen, I portar, edra huvuden,
	  hjen dem, I eviga drrar,
	  fr att rans konung m draga drin.
024:010   Vem r d denne rans konung?
	  Det r HERREN Sebaot;
	  han r rans konung.  Sela.
025:001 Av David.

	  Till dig, HERRE, upplyfter jag min sjl.

025:002   Min Gud, p dig frtrstar jag;
	      lt mig icke komma p skam,
	  lt icke mina fiender frjda sig ver mig.

025:003   Nej, ingen kommer p skam, som frbidar dig;
	  p skam kommer de som, utan sak, handla trolst.

025:004   HERRE, kungr mig dina vgar,
	  lr mig dina stigar.

025:005   Led mig i din sanning, och lr mig,
	  ty du r min frlsnings Gud;
	  dig frbidar jag alltid.

025:006   Tnk, HERRE, p din barmhrtighet och din nd,
	  ty de ro av evighet.

025:007   Tnk icke p min ungdoms synder
	      och p mina vertrdelser,
	  utan tnk p mig efter din nd,
	      fr din godhets skull, HERRE.

025:008   HERREN r god och rttfrdig,
	  drfr undervisar han syndare om vgen.

025:009   Han leder de dmjuka rtt,
	  han lr de dmjuka sin vg.

025:010   Alla HERRENS vgar ro nd och trofasthet
	  fr dem som hlla hans frbund och vittnesbrd.

025:011   Fr ditt namns skull, HERRE,
	  frlt min missgrning, ty den r stor.

025:012   Finnes det en man som fruktar HERREN,
	  d undervisar han honom om den vg han br vlja.

025:013   Han sjlv skall leva i lycka,
	  och hans efterkommande skola besitta landet.

025:014   HERREN har sin umgngelse med dem som frukta honom,
	  och sitt frbund vill han kungra fr dem.

025:015   Mina gon se alltid till HERREN,
	  ty han drager mina ftter ur ntet.

025:016   Vnd dig till mig och var mig ndig;
	  ty jag r ensam och betryckt.

025:017   Mitt hjrtas ngest r stor;
	  fr mig ut ur mitt trngml.

025:018   Se till mitt lidande och min vedermda,
	  och frlt mig alla mina synder.

025:019   Se drtill att mina fiender ro s mnga
	  och hata mig med ortt.

025:020   Bevara min sjl och rdda mig;
	  lt mig icke komma p skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

025:021   Ostrafflighet och redlighet bevare mig,
	  ty jag frbidar dig.

025:022   Frlossa Israel, o Gud,
	  ur all dess nd.

026:001 Av David.

	  Skaffa mig rtt, HERRE,
	  ty jag vandrar i ostrafflighet,
	  och jag frtrstar p HERREN utan att vackla.
026:002   Prva mig, HERRE, och frsk mig;
	  rannsaka mina njurar och mitt hjrta.
026:003   Ty din nd r infr mina gon,
	  och jag vandrar i din sanning.
026:004   Jag sitter icke hos lgnens mn,
	  och med hycklare har jag icke min umgngelse.
026:005   Jag hatar de ondas frsamling,
	  och hos de ogudaktiga sitter jag icke.
026:006   Jag tvr mina hnder i oskuld,
	  och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,
026:007   fr att hja min rst till tacksgelse
	  och frtlja alla dina under.
026:008   HERRE, jag har din boning kr
	  och den plats dr din hrlighet bor.
026:009   Ryck icke min sjl bort med syndare,
	  icke mitt liv med de blodgiriga,
026:010   i vilkas hnder r skndlighet,
	  och vilkas hgra hand r full av mutor.
026:011   Jag vandrar ju i ostrafflighet;
	  frlossa mig och var mig ndig.

026:012   Ja, min fot str p jmn mark;
	  i frsamlingarna skall jag lova HERREN.
027:001 Av David.

	  HERREN r mitt ljus och min frlsning;
	      fr vem skulle jag frukta?
	  HERREN r mitt livs vrn;
	      fr vem skulle jag rdas?
027:002   Nr de onda draga emot mig
	      och vilja uppsluka mig,
	  d stappla de sjlva och falla,
	      mina motstndare och fiender.
027:003   Om ock en hr lgrar sig mot mig,
	      s fruktar nd icke mitt hjrta;
	  om krig uppstr mot mig,
	      s r jag dock trygg.

027:004   Ett har jag begrt av HERREN,
	      drefter traktar jag:
	  att jag m f bo i HERRENS hus
	      i alla mina livsdagar,
	  fr att skda HERRENS ljuvlighet
	      och betrakta hans tempel.
027:005   Ty han dljer mig i sin hydda
	      p olyckans dag,
	  han beskrmar mig i sitt tjll,
	      han fr mig upp p en klippa.

027:006   Och nu skall mitt huvud resa sig
	      ver mina fiender runt omkring mig,
	  och jag vill offra i hans hydda
	      jublets offer,
	  jag vill sjunga till HERRENS ra
	      och lovsga honom.

027:007   Hr, o HERRE!
	  Jag hjer min rst och ropar,
	      var mig ndig och svara mig.
027:008   Mitt hjrta frehller dig ditt ord:
	      Sken mitt ansikte.
	  Ja, ditt ansikte, HERRE, sker jag;
027:009   frdlj icke ditt ansikte fr mig.
	  Driv icke bort din tjnare i vrede,
	      du som har varit min hjlp;
	  frskjut mig icke, vergiv mig icke,
	      du min frlsnings Gud.
027:010   Nej, om n min fader och min moder vergiva mig,
	      skall HERREN upptaga mig.

027:011   Visa mig, HERRE, din vg,
	  och led mig p en jmn stig,
	      fr mina frfljares skull.
027:012   verlmna mig icke t mina ovnners vilja;
	  ty mot mig uppst falska vittnen
	      och mn som andas vld.

027:013   Ja, jag tror frvisso
	      att jag skall f se HERRENS goda
	      i de levandes land.
027:014   Frbida HERREN,
	  var frimodig och ofrfrad i ditt hjrta;
	      ja, frbida HERREN.
028:001 Av David.

	  Till dig, HERRE, ropar jag;
	  min klippa, var icke stum mot mig.
	  Ja, var icke tyst mot mig, s att jag bliver lik
	      dem som fara ned i graven.
028:002   Hr mina bners ljud,
	      nr jag ropar till dig,
	  nr jag upplyfter mina hnder
	      mot det allraheligaste i din helgedom.
028:003   Tag mig icke bort med de ogudaktiga
	      och med ogrningsmnnen,
	  som tala vnligt med sin nsta
	      men hava ondska i sina hjrtan.
028:004   Giv dem efter deras grningar
	      och efter deras onda vsende,
	  giv dem efter deras hnders verk,
	      vedergll dem vad de hava gjort.
028:005   Ty de akta icke p HERRENS grningar,
	      icke p hans hnder verk;
	  drfr skall han sl dem ned
	      och ej mer bygga upp dem.

028:006   Lovad vare HERREN, ty han har hrt
	     mina bners ljud!
028:007   HERREN r min starkhet och min skld;
	      p honom frtrstade mitt hjrta.
	  Och jag vart hulpen, drfr frjdar sig mitt hjrta,
	      och med min sng vill jag tacka honom.
028:008   HERREN r sitt folks starkhet,
	  och ett frlsningens vrn
	      r han fr sin smorde.
028:009   Frls ditt folk
	      och vlsigna din arvedel,
	  och var deras herde och br dem
	      till evig tid.
029:001 En psalm av David.

	  Given t HERREN,
	      I Guds snder,
	  given t HERREN
	      ra och makt;
029:002   given t HERREN
	      hans namns ra,
	  tillbedjen HERREN
	      i helig skrud.

029:003   HERRENS rst gr ovan vattnen;
	  Gud, den hrlige, dundrar,
	  ja, HERREN, ovan de stora vattnen.
029:004   HERRENS rst ljuder med makt,
	  HERRENS rst ljuder hrligt.

029:005   HERRENS rst
	      brcker cedrar,
	  HERREN brcker
	      Libanons cedrar.
029:006   Han kommer dem att hoppa
	      likasom kalvar,
	  Libanon och Sirjon
	      ssom unga vildoxar.
029:007   HERRENS rst
	      sprider ljungeldslgor.
029:008   HERRENS rst
	      kommer knen att bva,
	  HERREN kommer Kades'
	      ken att bva.
029:009   HERRENS rst
	      bringar hindarna att fda;
	  skogarnas kldnad
	      rycker den bort.
	  I hans himmelska boning
	      frkunnar allting hans ra.

029:010   HERREN p sin tron
	      bjd floden komma,
	  och HERREN tronar
	      ssom konung evinnerligen.
029:011   HERREN skall giva
	      makt t sitt folk,
	  HERREN skall vlsigna
	      sitt folk med frid.
030:001 En psalm, en sng av David, vid templets invigning.

030:002   Jag vill upphja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,
	  du har icke ltit mina fiender gldja sig ver mig.
030:003   HERRE, min Gud,
	  jag ropade till dig, och du helade mig.
030:004   HERRE, du frde min sjl upp ur ddsriket,
	  du tog mig levande ut frn dem som foro ned i graven.

030:005   Lovsjungen HERREN, I hans fromme,
	  och prisen hans heliga namn.
030:006   Ty ett gonblick varar hans vrede,
	      men hela livet hans nd;
	  om aftonen gstar grt,
	      men om morgonen kommer jubel.

030:007   Jag sade, nr det gick mig vl:
	      Jag skall aldrig vackla.
030:008   HERRE, i din nd
	      hade du gjort mitt berg starkt;
	  men du frdolde ditt ansikte,
	      d frskrcktes jag.

030:009   Till dig, HERRE, ropade jag,
	  och till Herren bad jag:
030:010   Vad vinning har du av mitt blod,
	      eller drav att jag far ned i graven?
	  Kan stoftet tacka dig,
	      kan det frkunna din trofasthet?
030:011   Hr, o HERRE, och var mig ndig;
	  HERRE, var min hjlpare.

030:012   D frvandlade du min klagan
	      i frjdesprng;
	  du kldde av mig sorgens drkt
	      och omgjordade mig med gldje.
030:013   Drfr skall min ra lovsjunga dig,
	      utan att tystna;
	  HERRE, min Gud,
	      jag vill tacka dig evinnerligen.

031:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

031:002   Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
	  lt mig aldrig komma p skam,
	      befria mig genom din rttfrdighet.
031:003   Bj ditt ra till mig,
	      rdda mig snarligen;
	  var mig en fast klippa,
	      en bort till min frlsning.

031:004   Ty du r mitt bergfste och min bort,
	  och du skall, fr ditt namns skull,
	      leda och fra mig.
031:005   Du skall draga mig ur det nt
	      som de lade ut fr mig;
	  ty du r mitt vrn.

031:006   I din hand befaller jag min ande;
	  du frlossar mig, HERRE,
	      du trofaste Gud.
031:007   Jag hatar dem som hlla sig
	      till ffngliga avgudar,
	  men jag frtrstar p HERREN.

031:008   Jag vill frjda mig och vara glad ver din nd,
	  att du ser till mitt lidande,
	  att du lter dig vrda om min sjl i nden
031:009   och icke verlmnar mig i fiendens hand,
	  utan stller mina ftter p rymlig plats.

031:010   Var mig ndig, HERRE, ty jag r i nd;
	  av sorg r mitt ga frmrkat,
	      ja, min sjl svl som min kropp.
031:011   Ty mitt liv har frsvunnit i bedrvelse
	      och mina r i suckan;
	  min kraft r bruten genom min missgrning,
	      och benen i min kropp ro maktlsa.

031:012   Fr alla mina ovnners skull har jag blivit till smlek,
	  ja, till stor smlek fr mina grannar
	      och till skrck fr mina frtrogna;
	  de som se mig p gatan
	      fly undan fr mig.
031:013   Jag r bortglmd ur hjrtat, ssom vore jag dd;
	  jag har blivit ssom ett snderslaget krl.
031:014   Ty jag hr mig frtalas av mnga;
	      skrck frn alla sidor!
	  De rdsl med varandra mot mig
	  och stmpla fr att taga mitt liv.

031:015   Men jag frtrstar p dig, HERRE;
	  jag sger: Du r min Gud.
031:016   Min tid str i dina hnder; rdda mig
	      frn mina fienders hand och mina frfljare.
031:017   Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare;
	      frls mig genom din nd.

031:018   HERRE, lt mig icke komma p skam, ty jag kallar dig;
	  lt de ogudaktiga komma p skam
	      och varda tystade i ddsriket.
031:019   M lgnaktiga lppar frstummas,
	  de som tala vad frckt r mot den rttfrdige,
	      med hgmod och frakt.

031:020   Huru stor r icke din godhet,
	      den du frvarar t dem som frukta dig,
	  och den du bevisar infr mnniskors barn
	      mot dem som taga sin tillflykt till dig!
031:021   Du beskrmar dem i ditt ansiktes beskrm
	      mot mnniskors sammangaddning;
	  du dljer dem i din hydda
	      mot tungors angrepp.

031:022   Lovad vare HERREN,
	  ty han har bevisat mig sin underbara nd
	      genom att beskra mig en fast stad!
031:023   Ty vl sade jag i min ngest:
	  Jag r bortdriven frn dina gon.
	  Likvl hrde du mina bners ljud,
	      nr jag ropade till dig.

031:024   lsken HERREN, alla I hans fromme.
	  HERREN bevarar de trogna,
	  men han vedergller i fullt mtt
	      den som ver hgmod.
031:025   Varen frimodiga och ofrfrade i edra hjrtan,
	  alla I som stten edert hopp till HERREN.
032:001 Av David; en sng.

	  Sll r den vilkens vertrdelse r frlten,
	      vilkens synd r verskyld.
032:002   Sll r den mnniska
	      som HERREN icke tillrknar missgrning,
	  och i vilkens ande icke r ngot svek.

032:003   S lnge jag teg, frsmktade mina ben
	      vid min stndiga klagan.
032:004   Ty dag och natt var din hand
	      tung ver mig;
	  min livssaft frtorkades
	      ssom av sommarhetta.  Sela.

032:005   D uppenbarade jag min synd fr dig
	      och verskylde icke min missgrning.
	  Jag sade: Jag vill beknna
	      fr HERREN mina vertrdelser;
	  d frlt du mig
	      min synds missgrning.  Sela.

032:006   Drfr skola alla fromma bedja till dig
	      p den tid d du r att finna;
	  sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
	      skola de icke n till dem.
032:007   Du r mitt beskrm,
	      fr nd bevarar du mig;
	  med rddningens jubel
	      omgiver du mig.  Sela.

032:008   Jag vill lra dig och undervisa dig
	      om den vg du skall vandra;
	  jag vill giva dig rd
	      och lta mitt ga vaka ver dig.
032:009   Varen icke ssom hstar och mulsnor
	      utan frstnd,
	  p vilka man lgger tm och betsel
	      fr att tmja dem,
	      eljest fr man dem ej fram.

032:010   Den ogudaktige har mnga plgor;
	  men den som frtrstar p HERREN,
	      honom omgiver han med nd.
032:011   Varen glada i HERREN
	      och frjden eder, I rttfrdige,
	  och jublen, alla I rttsinnige.
033:001   Jublen i HERREN, I rttfrdige;
	  lovsng hves de redliga.
033:002   Tacken HERREN p harpa,
	  lovsjungen honom till tiostrngad psaltare.
033:003   Sjungen honom en ny sng,
	  spelen sknt med jubelklang.

033:004   Ty HERRENS ord r rtt,
	  och allt vad han gr r gjort i trofasthet.
033:005   Han lskar rttfrdighet och rtt;
	  jorden r full av HERRENS nd.

033:006   Himmelen r gjord genom HERRENS ord
	  och all dess hr genom hans muns anda.
033:007   Han samlar havets vatten ssom i en hg;
	  han lgger djupen i deras frvaringsrum.

033:008   Hela jorden frukte HERREN;
	  fr honom bve alla som bo p jordens krets.
033:009   Ty han sade, och det vart;
	  han bjd, och det stod dr.

033:010   HERREN gjorde hedningarnas
	      rd om intet,
	  han lt folkens tankar
	      komma p skam.
033:011   Men HERRENS rd
	      bestr evinnerligen,
	  hans hjrtas tankar
	      frn slkte till slkte.
033:012   Saligt r det folk
	      vars Gud HERREN r,
	  det folk som han har utvalt
	      till arvedel t sig.

033:013   Ja, frn himmelen skdade HERREN ned,
	  han sg alla mnniskors barn.
033:014   Frn sin boning blickade han ned
	  till alla dem som bo p jorden,
033:015   han som har danat allas deras hjrtan,
	  han som aktar p alla deras verk.

033:016   En konung segrar icke genom sin stora styrka,
	  en hjlte rddas icke genom sin stora kraft.
033:017   Frgves vntar man sig seger genom hstar,
	  med all sin styrka rdda de icke.

033:018   Se, HERRENS ga r vnt till dem som frukta honom,
	  till dem som hoppas p hans nd;
033:019   han vill rdda deras sjl frn dden
	  och behlla dem vid liv i hungerns tid.

033:020   Vr sjl vntar efter HERREN;
	  han r vr hjlp och skld.
033:021   Ty i honom glder sig vrt hjrta,
	  vi frtrsta p hans heliga namn.
033:022   Din nd, HERRE, vare ver oss,
	  ssom vi hoppas p dig.
034:001 Av David, hr han stllde sig vansinnig infr Abimelek, och
	denne drev honom ifrn sig, och han gick sin vg.

034:002   Jag vill lova HERREN alltid;
	  hans pris skall stndigt vara i min mun.

034:003   Min sjl skall bermma sig av HERREN;
	  de dmjuka skola hra det och gldja sig.

034:004   Loven med mig HERREN,
	  ltom oss med varandra upphja hans namn.

034:005   Jag skte HERREN, och han svarade mig,
	  och ur all min frskrckelse rddade han mig.

034:006   De som skda upp till honom strla av frjd,
	  och deras ansikten behva icke rodna av blygsel.

034:007   Hr r en betryckt som ropade, och HERREN hrde honom
	  och frlste honom ur all hans nd.

034:008   HERRENS ngel slr sitt lger omkring dem som frukta honom,
	  och han befriar dem.

034:009   Smaken och sen att HERREN r god;
	  sll r den som tager sin tillflykt till honom.

034:010   Frukten HERREN, I hans helige;
	  ty de som frukta honom lida ingen brist.

034:011   Unga lejon lida nd och hungra,
	  men de som ska HERREN hava icke brist p ngot gott.

034:012   Kommen, barn, hren mig;
	  jag skall lra eder HERRENS fruktan.

034:013   r du en man som lskar livet
	  och nskar att se goda dagar?

034:014   Avhll d din tunga frn det som r ont
	  och dina lppar frn att tala svek.

034:015   Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
	  sk friden och trakta drefter.

034:016   HERRENS gon ro vnda till de rttfrdiga
	  och hans ron till deras rop.

034:017   Men HERRENS ansikte r emot dem som gra det onda,
	  han vill utrota deras minnelse frn jorden.

034:018   Nr de rttfrdiga ropa, d hr HERREN
	  och rddar dem ur all deras nd.

034:019   HERREN r nra dem som hava ett frkrossat hjrta
	  och frlsar dem som hava en bedrvad ande.

034:020   Den rttfrdige mste lida mycket,
	  men HERREN rddar honom ur allt.

034:021   Han bevarar alla hans ben;
	  icke ett enda av dem skall sndersls.

034:022   Den ogudaktige skall ddas av olyckan,
	  och de som hata den rttfrdige skola st med skuld.

034:023   Men sina tjnares sjlar frlossar HERREN,
	  och ingen skall st med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

035:001 Av David.

	  G till rtta, HERRE, med dem som g till rtta med mig;
	      strid mot dem som strida mot mig.
035:002   Fatta skld och skrm,
	      och st upp till min hjlp;
035:003   drag fram spjutet, och sprra vgen
	      fr mina frfljare.
	  Sg till min sjl:
	      Jag r din frlsning.

035:004   M de komma p skam och blygas,
	      som st efter mitt liv;
	  m de vika tillbaka och varda utskmda,
	      som hava ont i sinnet mot mig.
035:005   M de bliva ssom agnar fr vinden,
	      och HERRENS ngel drive dem bort.
035:006   Deras vg blive mrk och slipprig,
	      och HERRENS ngel drive dem bort.

035:007   Ty utan sak hava de frstligen tillrett
	      sin ntgrop fr mig,
	  utan sak hava de grvt en grav fr mitt liv.
035:008   Frdrv komme ver den mannen ofrtnkt,
	  det nt han har utlagt m fnga honom;
	  ja, till sitt frdrv falle han sjlv dri.

035:009   Men min sjl skall frjda sig i HERREN
	      och vara glad ver hans frlsning.
035:010   Alla ben i min kropp skola sga:
	      HERRE, vem r dig lik,
	  du som rddar den betryckte
	      frn den som r honom fr stark,
	  den betryckte och fattige
	      ifrn den som plundrar honom?

035:011   Orttfrdiga vittnen trda fram;
	  de utfrga mig om det jag icke vet.
035:012   De lna mig med ont fr gott;
	  vergiven r min sjl.

035:013   Jag ter bar sorgdrkt,
	      nr de voro sjuka,
	  jag spkte min sjl med fasta,
	  jag bad med nedsnkt huvud;
035:014   ssom gllde det min vn, min broder,
	      s skickade jag mig;
	  lik den som srjer sin moder gick jag
	      sorgkldd och lutande.

035:015   Men de gldja sig ver mitt fall och rota sig samman;
	  ja, elndiga mnniskor, som jag icke knner,
	      rota sig samman mot mig,
	      de smda mig utan uppehll.
035:016   Dessa gudlsa, som driva gyckel fr en kaka brd,
	      bita ihop tnderna mot mig.

035:017   Herre, huru lnge skall du se hrp?
	  Ryck min sjl undan det frdrv de bereda,
	  och mitt liv undan lejonen.
035:018   D skall jag tacka dig i den stora frsamlingen,
	  och bland mycket folk skall jag lova dig.

035:019   Lt icke dem f gldja sig ver mig,
	      som utan skl ro mina fiender;
	  lt icke dem som utan sak hata mig
	      f blinka med gonen.
035:020   Ty det r icke frid som de tala;
	  nej, svekets ord tnka de ut
	      mot de stilla i landet.
035:021   De sprra upp munnen mot mig;
	  de sga: Rtt s, rtt s,
	      nu se vi det med egna gon!

035:022   Du, HERRE, ser det; tig icke.
	  Herre, var icke lngt ifrn mig.
035:023   Vakna och st upp fr att skaffa mig rtt,
	  fr att utfra min sak, du min Gud och Herre.
035:024   Skaffa mig rtt efter din rttfrdighet,
	      HERRE, min Gud,
	  och lt dem icke f gldja sig ver mig.
035:025   Lt dem icke sga i sina hjrtan:
	      Rtt s, det gick ssom vi ville!
	  Lt dem icke sga: Vi hava frdrvat honom.

035:026   M alla komma p skam och blygas,
	      som gldja sig ver min ofrd.
	  Med skam och blygd m de varda kldda,
	      som frhva sig ver mig.
035:027   Men m de jubla och gldja sig,
	      som unna mig min rtt,
	  och m de alltid kunna sga:
	      Lovad vare HERREN,
	  han som unnar sin tjnare gott!
035:028   D skall min tunga frkunna din rttfrdighet
	      och hela dagen ditt lov.
036:001 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David.

036:002   I mitt hjrta betnker jag
	      vad synden sger till den ogudaktige,
	  till den fr vilkens gon
	      Guds fruktan ej finnes.
036:003   Den intalar ju honom vad som r behagligt i hans gon:
	  att man icke skall finna hans missgrning och hata den.

036:004   Hans muns ord ro frdrv och svek;
	  han vill icke gra vad frstndigt och gott r.
036:005   Frdrv tnker han ut p sitt lger,
	  han trder p den vg som icke r god;
	  han skyr icke fr ngot ont.

036:006   HERRE, upp i himmelen rcker din nd,
	  och din trofasthet allt upp till skyarna.
036:007   Din rttfrdighet r ssom vldiga berg,
	  dina rtter ssom det stora havsdjupet;
	  bde mnniskor och djur hjlper du, HERRE.

036:008   Huru dyrbar r icke din nd, o Gud!
	  Mnniskors barn hava sin tillflykt
	      under dina vingars skugga.
036:009   De varda mttade av ditt hus' rika hvor,
	  och av din ljuvlighets strm giver du dem att dricka.
036:010   Ty hos dig r livets klla,
	  i ditt ljus se vi ljus.

036:011   Lt din nd frbliva ver dem som knna dig
	  och din rttfrdighet ver de rttsinniga.
036:012   Lt icke de hgmodigas fot komma ver mig
	  eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
036:013   Ja, dr ligga ogrningsmnnen fallna;
	  de ro nedsttta och kunna icke mer resa sig.
037:001 Av David.

	  Harmas icke ver de onda,
	  avundas icke dem som gra ortt.
037:002   Ty ssom grs varda de snart avhuggna,
	  och ssom grna rter vissna de.

037:003   Frtrsta p HERREN, och gr vad gott r,
	  frbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
037:004   och hav din lust i HERREN:
	  d skall han giva dig vad ditt hjrta begr.

037:005   Befall din vg t HERREN
	  och frtrsta p honom; han skall gra det.
037:006   Han skall lta din rttfrdighet g fram ssom ljuset
	  och din rtt ssom middagens sken.

037:007   Var stilla fr HERREN och frbida honom,
	  harmas icke ver den vilkens vg r lyckosam,
	  ver den man som umgs med rnker.

037:008   Avhll dig frn vrede och lt frbittringen fara;
	  harmas icke; drmed gr du blott illa.
037:009   Ty de onda skola varda utrotade,
	  men de som vnta efter HERREN, de skola besitta landet.

037:010   nnu en liten tid, s r den ogudaktige icke mer;
	  och nr du ser efter hans plats, d r han borta.
037:011   Men de dmjuka skola besitta landet
	  och hugnas av stor frid.

037:012   Den ogudaktige stmplar mot den rttfrdige
	  och biter sina tnder samman mot honom;
037:013   men Herren ler t honom,
	  ty han ser att hans dag kommer.

037:014   De ogudaktiga draga ut svrdet
	  och spnna sin bge,
	  fr att flla den som r betryckt och fattig,
	  fr att slakta dem som vandra i redlighet.
037:015   Men deras svrd skall g in i deras eget hjrta,
	  och deras bgar skola brista snder.

037:016   Det lilla som en rttfrdig har
	  r bttre n mnga ogudaktigas stora hvor.
037:017   Ty de ogudaktigas armar skola snderbrytas;
	  men HERREN uppehller de rttfrdiga.

037:018   HERREN knner de frommas dagar,
	  och deras arvedel skall best evinnerligen.
037:019   De skola icke komma p skam i den onda tiden,
	  och i hungerns dagar skola de varda mttade.

037:020   Ty de ogudaktiga skola frgs;
	  HERRENS fiender ro ssom ngarnas prakt:
	  de frsvinna ssom rk, ja, de frsvinna.

037:021   Den ogudaktige lnar och kan icke betala,
	  men den rttfrdige r barmhrtig och givmild.
037:022   Ty HERRENS vlsignade skola besitta landet,
	  men de som han frbannar skola varda utrotade.

037:023   Genom HERREN bliva en mans steg fasta,
	  nr han har behag till hans vg.
037:024   Om han faller, strtar han dock icke till marken,
	  ty HERREN hller honom vid handen.

037:025   Jag har varit ung och r nu gammal,
	  men jag har icke sett den rttfrdige vergiven
	  eller hans barn g efter brd.
037:026   Han r alltid barmhrtig och villig att lna
	  och hans barn ro till vlsignelse.

037:027   Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
	  s skall du f bo kvar evinnerligen.
037:028   Ty HERREN lskar vad rtt r
	  och vergiver icke sina fromma,
	  evinnerligen bliva de bevarade;
	  men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
037:029   De rttfrdiga skola besitta landet
	  och bo dri evinnerligen.

037:030   Den rttfrdiges mun talar visdom,
	  och hans tunga sger vad rtt r.
037:031   Hans Guds lag r i hans hjrta;
	  hans steg vackla icke.

037:032   Den ogudaktige vaktar p den rttfrdige
	  och str efter att dda honom,
037:033   men HERREN verlmnar honom icke i hans hand
	  och frdmer honom icke, nr han dmes.

037:034   Frbida HERREN, och hll dig p hans vg,
	  s skall han upphja dig till att besitta landet;
	  du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

037:035   Jag sg en ogudaktig som trotsade p sin makt;
	  han utbredde sig ssom ett grnskande trd, vl rotat.
037:036   Men nr man sedan gick dr fram, se, d var han borta;
	  jag skte efter honom, men han fanns icke mer.

037:037   Giv akt p den ostrafflige, och se p den redlige,
	  huru fridens man har en framtid.
037:038   Men vertrdarna skola allasammans frgs,
	  de ogudaktigas framtid varder avskuren.

037:039   Till de rttfrdiga kommer frlsning ifrn HERREN;
	  han r deras vrn i ndens tid.
037:040   HERREN hjlper dem och befriar dem;
	  han befriar dem frn de ogudaktiga och frlsar dem,
	  ty de taga sin tillflykt till honom.

038:001 En psalm av David; till minnelse.

038:002   HERRE, straffa mig icke i din frtrnelse,
	  och tukta mig icke i din vrede.
038:003   Ty dina pilar hava trffat mig,
	  och din hand drabbar mig.

038:004   Det finnes intet helt p min kropp
	      fr din vredes skull,
	  intet helbrgda i mina ben
	      fr min synds skull.
038:005   Ty mina missgrningar g mig ver huvudet;
	  ssom en svr brda
	      ro de mig fr tunga.

038:006   Mina sr stinka och flyta
	  fr min drskaps skull.
038:007   Jag gr krokig och mycket lutande;
	  hela dagen gr jag srjande.

038:008   Ty mina lnder ro fulla av brand,
	  och intet helt finnes p min kropp.
038:009   Jag r vanmktig och illa snderslagen;
	  jag klagar fr mitt hjrtas jmmers skull.

038:010   Herre, du knner all min trngtan,
	  och min suckan r dig icke frdold.
038:011   Mitt hjrta slr hftigt,
	      min kraft har vergivit mig;
	   mina gons ljus,
	      ocks det r borta.

038:012   Mina vnner och frnder
	      hlla sig fjrran ifrn min plga,
	  och mina nrmaste hava stllt sig lngt ifrn.
038:013   Snaror lgga de ut, som st efter mitt liv,
	  och de som ska min ofrd
	      tala vad frdrvligt r;
	  p svek tnka de hela dagen.

038:014   Men jag r lik en dv, som intet hr,
	  och lik en stum, som icke upplter sin mun;
038:015   ja, jag r lik en man som intet hr,
	  och som icke har ngot gensvar i sin mun.

038:016   Se, p dig, HERRE, hoppas jag;
	  du skall svara, Herre, min Gud.
038:017   Ty jag fruktar att de annars
	      f gldja sig ver mig,
	  att de skola frhva sig ver mig,
	      nr min fot vacklar.

038:018   Ty jag r nra att falla,
	  och min plga r alltid infr mig;
038:019   ja, jag mste beknna min missgrning,
	  och jag srjer ver min synd.

038:020   Men mina fiender f leva och ro mktiga,
	  och mnga ro de som hata mig utan sak,
038:021   de som lna gott med ont,
	  och som st mig emot, drfr att jag far efter det goda.

038:022   vergiv mig icke, HERRE;
	  min Gud, var icke lngt ifrn mig.
038:023   Skynda till min hjlp,
	      Herre, du min frlsning.
039:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

039:002   Jag sade: Jag vill akta p vad jag gr,
	  s att jag icke syndar med min tunga;
	  jag vill akta p att tygla min mun,
	  s lnge den ogudaktige r fr mina gon.
039:003   Jag blev stum och tyst,
	  jag teg i min sorg;
	      man jag upprrdes av smrta.
039:004   Mitt hjrta blev brinnande i mitt brst:
	  nr jag begrundade, upptndes en eld i mig;
	  jag talade med min tunga.

039:005   HERRE, lr mig betnka att jag mste f en nde,
	  och vad som r mina dagars mtt,
	  s att jag frstr huru frgnglig jag r.
039:006   Se, ssom en handsbredd har du gjort mina dagars mtt,
	  och min livslngd r ssom intet infr dig;
	  ffnglighet allenast ro alla mnniskor,
	      huru skra de n st.  Sela.
039:007   Ssom en drmbild allenast g de fram,
	  ffnglighet allenast r deras vlan;
	  de samla tillhopa och veta icke vem som skall f det.

039:008   Och nu, vad frbidar jag, Herre?
	  Till dig str mitt hopp.
039:009   Befria mig frn alla mina vertrdelser,
	  lt mig icke bliva till smlek fr dren.
039:010   Jag tiger och upplter icke min mun;
	  ty det r du som har gjort det.
039:011   Vnd av ifrn mig din plga;
	  fr din hands aga frsmktar jag.
039:012   Om du tuktar ngon
	      med npst fr missgrning,
	  s r det ute med hans hrlighet,
	      ssom nr mal krossas.
	  Ffnglighet allenast ro alla mnniskor.  Sela.

039:013   Hr min bn, o HERRE,
	      och lyssna till mitt rop,
	      tig icke vid mina trar;
	  ty jag r en frmling i ditt hgn,
	  en gst ssom alla mina fder.
039:014   Vnd ifrn mig din blick, s att jag fr vederkvickas,
	  innan jag gr hdan och icke mer r till.
040:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

040:002   Stadigt frbidade jag HERREN,
	      och han bjde sig till mig
	  och hrde mitt rop.
040:003   Han drog mig upp ur frdrvets grop,
	      ur den djupa dyn;
	  han stllde mina ftter p en klippa,
	      han gjorde mina steg fasta;
040:004   han lade i min mun en ny sng,
	      en lovsng till vr Gud.
	  Det skola mnga se och varda hpna,
	      och skola frtrsta p HERREN.

040:005   Sll r den man som stter
	      sin frtrstan till HERREN;
	  och icke vnder sig till dem som ro stolta
	      och vika av i lgn.
040:006   Stora ro de under du har gjort,
	      HERRE, min Gud,
	  och de tankar du har tnkt fr oss;
	      dig r intet likt.
	  Jag ville frkunna dem och tala om dem,
	      men de st icke till att rkna.

040:007   Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag
	  -- ppna ron har du givit mig --
	  brnnoffer och syndoffer begr du icke.
040:008   Drfr sger jag: Se, jag kommer;
	  i bokrullen r skrivet vad jag skall gra.
040:009   Att gra din vilja, min Gud, r min lust,
	  och din lag r i mitt hjrta.

040:010   Jag bdar gldje, jag frkunnar din rttfrdighet
	      i den stora frsamlingen;
	  se, jag tillsluter icke mina lppar;
	      du, HERRE, vet det.
040:011   Din rttfrdighet frdljer jag icke
	      i mitt hjrta,
	  om din trohet och din frlsning talar jag;
	  jag frtiger icke din nd och din trofasthet
	      fr den stora frsamlingen.

040:012   Du, HERRE, skall icke tillsluta
	      din barmhrtighet fr mig;
	  din nd och din trofasthet
	      m alltid bevara mig.
040:013   Ty lidanden omvrva mig,
	      flera n jag kan rkna;
	  mina missgrningar hava tagit mig fatt,
	      s att jag icke kan se;
	  de ro flera n hren p mitt huvud,
	      och mitt mod har vergivit mig.

040:014   Vrdes, o HERRE, rdda mig;
	  HERRE, skynda till min hjlp.
040:015   M alla de komma p skam och varda utskmda,
	  som st efter mitt liv fr att frgra det;
	  m de vika tillbaka och blygas,
	      som nska min ofrd.
040:016   M de hpna i sin skam,
	  som sga till mig: Rtt s, rtt s!

040:017   Men alla de som ska dig m frjdas
	      och vara glada i dig;
	  de som stunda din frlsning sge alltid:
	      Lovad vare HERREN!
040:018   r jag ock betryckt och fattig,
	      Herren srjer dock fr mig.
	  Min hjlp och min befriare r du;
	      min Gud, drj icke.
041:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

041:002   Sll r den som lter sig vrda om den arme;
	  honom skall HERREN hjlpa
	      p olyckans dag.
041:003   HERREN skall bevara honom och behlla honom vid liv,
	      han skall prisas sll i landet.
	  Icke skall du verlmna honom
	      t hans fienders vilja!
041:004   HERREN skall p sjukbdden
	      st honom bi;
	  vid hans krankhet frvandlar du
	      alldeles hans lger.

041:005   S sger jag d: HERRE;
	      var du mig ndig;
	  hela du min sjl,
	      ty jag har syndat mot dig.
041:006   Mina fiender tala
	      vad ont r mot mig:
	  Nr skall han d
	      och hans namn frgs?
041:007   Kommer ngon och besker mig,
	      s talar han falskhet;
	  hans hjrta samlar t honom
	      vad ondskefullt r;
	  sedan gr han ut och talar drom.

041:008   De som hata mig tassla alla
	      med varandra mot mig;
	  de tnka ut mot mig
	      det som r mig till skada.
041:009   Ohjlplig ofrd
	      har drabbat honom,
	  han som ligger dr
	      skall icke mer st upp.
041:010   Ja, ocks min vn,
	      som jag litade p,
	  han som t mitt brd,
	      lyfter nu mot mig sin hl.

041:011   Men du, HERRE,
	      var mig ndig och upprtta mig,
	      s vill jag vederglla dem.
041:012   Att du har behag till mig,
	      det vet jag drav
	  att min fiende icke
	      fr jubla ver mig.
041:013   Ty mig uppehller du,
	      fr min ostrafflighets skull,
	  och lter mig st
	      infr ditt ansikte evinnerligen.
	               ----

041:014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!
	Amen, Amen.
	                       Andra boken

042:001 Fr sngmstaren; en sng av Koras sner.

042:002   Ssom hjorten trngtar
	      till vattenbckar,
	  s trngtar min sjl
	      efter dig, o Gud.
042:003   Min sjl trstar efter Gud,
	      efter den levande Guden.
	  Nr skall jag f trda fram
	      infr Guds ansikte?
042:004   Mina trar ro min spis
	      bde dag och natt,
	  ty stndigt sger man till mig:
	      Var r nu din Gud?
042:005   Men jag vill utgjuta inom mig min sjl
	      och hava i minne
	  huru jag gick med hopen
	      upp till Guds hus,
	  under frjderop och tacksgelse,
	      i hgtidsskaran.

042:006   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
	      och s orolig i mig?
	  Hoppas p Gud;
	      ty jag skall ter f tacka honom
	      fr frlsning genom honom.

042:007   Min Gud, bedrvad r min sjl i mig;
	      drfr tnker jag p dig
	  i Jordans land och p Hermons hjder,
	      p Misars berg.
042:008   Djup ropar till djup,
	      vid dnet av dina vattenfall;
	  alla dina svallande bljor
	      g fram ver mig.
042:009   Om dagen m HERREN
	      beskra sin nd,
	  och om natten vill jag sjunga till hans ra
	  och bedja till mitt livs Gud.
042:010   Jag vill sga till Gud, min klippa:
	      Varfr har du frgtit mig,
	  varfr mste jag g srjande,
	      trngd av fiender?
042:011   Det r ssom krossade man benen i min kropp,
	      nr mina ovnner smda mig,
	  nr de bestndigt sga till mig:
	      Var r nu din Gud?

042:012   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
	      och varfr s orolig i mig?
	  Hoppas p Gud;
	      ty jag skall ter f tacka honom,
	  min frlsning och min Gud.
043:001   Skaffa mig rtt, o Gud,
	  och utfr min sak
	      mot ett folk utan fromhet;
	  rdda mig ifrn falska
	      och orttfrdiga mnniskor.
043:002   Ty du r den Gud som r mitt vrn;
	      varfr har du frkastat mig?
	  Varfr mste jag g srjande,
	      trngd av fiender?
043:003   Snd ditt ljus och din sanning;
	      m de leda mig,
	  m de fra mig till ditt heliga berg
	      och till dina boningar,
043:004   s att jag fr g in till Guds altare,
	  till Gud, som r min gldje och frjd,
	  och tacka dig p harpa,
	      Gud, min Gud.
043:005   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
	      och varfr s orolig i mig?
	  Hoppas p Gud;
	      ty jag skall ter f tacka honom,
	  min frlsning och min Gud.
044:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en sng.

044:002   Gud, med vra ron hava vi hrt,
	      vra fder hava frtljt drom fr oss:
	  om den grning du gjorde i deras dagar,
	  i forntidens dagar.
044:003   Det var du som med din hand
	  utrotade hedningarna, men planterade dem;
	  du frdrvade andra folk, men dem lt du utbreda sig.
044:004   Ty icke med sitt svrd intogo de landet,
	  och deras egen arm gav dem icke seger,
	  utan din hgra hand och din arm
	  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

044:005   Du, densamme, r min konung, o Gud;
	  s tillsg nu Jakob seger.
044:006   Med din hjlp kunna vi stta ned vra ovnner
	  och i ditt namn frtrampa vra motstndare.
044:007   Ty icke p min bge frlitar jag mig,
	  och mitt svrd kan icke giva mig seger;
044:008   nej, du giver oss seger ver vra ovnner,
	  och dem som hata oss lter du komma p skam.
044:009   Gud lova vi alltid,
	  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

044:010   Och dock har du nu frkastat oss och ltit oss varda till blygd,
	  och du drager icke ut med vra hrar.
044:011   Du lter oss vika tillbaka fr ovnnen,
	  och de som hata oss taga sig byte.
044:012   Du lter oss bliva upptna ssom fr,
	  och bland hedningarna han du frstrtt oss.
044:013   Du sljer ditt folk fr ett ringa pris,
	  stor r icke den vinst du har gjort drp.
044:014   Du lter oss bliva till smlek fr vra grannar,
	  till spott och hn fr dem som bo omkring oss.
044:015   Du gr oss till ett ordsprk bland hedningarna,
	  du lter folken skaka huvudet t oss.
044:016   Hela dagen r min smlek infr mig,
	  och blygsel hljer mitt ansikte,
044:017   nr jag hr smdarens och lastarens tal,
	  nr jag ser fienden och den hmndgirige.

044:018   Allt detta har kommit ver oss,
	  och vi hava dock icke frgtit dig,
	  ej heller svikit ditt frbund.
044:019   Vra hjrtan avfllo icke,
	  och vra steg veko ej av ifrn din vg,
044:020   s att du drfr har krossat oss i schakalers land
	  och vertckt oss med ddsskugga.

044:021   Om vi hade frgtit vr Guds namn
	  och utrckt vra hnder till en frmmande gud,
044:022   mnne icke Gud skulle hava utrannsakat det,
	  han som knner hjrtats lnnligheter?
044:023   Nej, fr din skull varda vi ddade hela dagen
	  och bliva aktade ssom slaktfr.

044:024   Vakna upp; varfr sover du, Herre?
	  Vakna, frkasta oss icke fr alltid.
044:025   Varfr dljer du ditt ansikte
	  och frgter vrt lidande och trngml?
044:026   Se, vr sjl r nedbjd i stoftet,
	  vr kropp ligger nedtryckt till jorden.
044:027   St upp till vr hjlp,
	  och frlossa oss fr din nds skull.
045:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; av Koras sner; en sng, ett
	kvde om krlek.

045:002   Mitt hjrta fldar ver
	      av skna ord;
	  jag sger: min dikt
	      gller en konung;
	  en snabb skrivares
	      penna r min tunga.

045:003   Du r den sknaste
	      bland mnniskors barn,
	  ljuvlighet r utgjuten
	      ver dina lppar;
	  s se vi att Gud
	      har vlsignat dig evinnerligen.
045:004   Omgjorda din lnd
	      med ditt svrd, du hjlte,
	  i ditt majestt och din hrlighet.
045:005   Och drag s stad,
	      lyckosam i din hrlighet,
	  till frsvar fr sanning,
	      fr dmjukhet och rttfrdighet,
	  s skall din hgra hand lra dig
	      underbara grningar.
045:006   Skarpa ro dina pilar;
	      folk skola falla fr dig;
	  konungens fiender
	      skola trffas i hjrtat.
045:007   Gud, din tron frbliver
	      alltid och evinnerligen;
	  ditt rikes spira
	      r rttvisans spira.
045:008   Du lskar rttfrdighet
	      och hatar orttfrdighet;
	  drfr har Gud,
	      din Gud, smort dig
	  med gldjens olja
	      mer n dina medbrder.

045:009   Av myrra, aloe och kassia
	      dofta alla dina klder;
	  frn elfenbenspalatser
	      glder dig strngaspel.
045:010   Konungadttrar har du
	      ssom trnor i ditt hov,
	  en drottning str vid din hgra sida,
	      i guld frn Ofir.

045:011   Hr, dotter, och giv akt,
	      och bj ditt ra hrtill:
	  Frgt nu ditt folk
	      och din faders hus,
045:012   och m konungen f hava
	      sin lust i din sknhet;
	  ty han r din herre,
	      och fr honom skall du falla ned.

045:013   Se, dottern Tyrus,
	      ja, de rikaste folk
	  ska nu att vinna
	      din ynnest med sknker.
045:014   Idel hrlighet r hon,
	      konungadottern i gemaket:
	  av guldvirkat tyg
	      bestr hennes drkt,
045:015   i brokigt vvda klder
	      fres hon till konungen;
	  jungfrur, hennes vninnor,
	      flja henne t;
	  de ledas in till dig.
045:016   Under gldje och frjd
	      fras de fram,
	  de tga in
	      i konungens palats.

045:017   I dina fders stlle
	      skola dina sner trda;
	  dem skall du stta till furstar
	      verallt i landet.
045:018   Ditt namn vill jag gra prisat
	      bland alla kommande slkten;
	  s skola ock folken lova dig,
	      alltid och evinnerligen.
046:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; till Alamt; en sng.

046:002   Gud r vr tillflykt
	      och vr starkhet,
	  en hjlp i nden,
	      vl beprvad.
046:003   Drfr skulle vi icke frukta,
	      om n jorden omvlvdes
	  och bergen vacklade
	      ned i havsdjupet;
046:004   om n dess vgor
	      brusade och svallade,
	  s att bergen bvade
	      vid dess uppror.  Sela.

046:005   En strm gr fram, vars flden
	      giva gldje t Guds stad,
	  t den Hgstes heliga boning.
046:006   Gud bor drinne,
	      den vacklar icke;
	  Gud hjlper den,
	      nr morgonen gryr.
046:007   Hedningarna larma,
	      riken vackla;
	  han lter hra sin rst,
	      d frsmlter jorden.

046:008   HERREN Sebaot r med oss,
	  Jakobs Gud r vr borg.  Sela.

046:009   Kommen och skden
	      HERRENS verk:
	  grningar som vcka hpnad
	      gr han p jorden.
046:010   Han stillar strider
	      intill jordens nda,
	  bgen bryter han snder
	      och brcker spjutet,
	  i eld brnner han upp
	      stridsvagnarna.
046:011   Bliven stilla och besinnen
	      att jag r Gud;
	  hg varder jag bland hedningarna,
	      hg p jorden.

046:012   HERREN Sebaot r men oss,
	  Jakobs Gud r vr borg.  Sela.
047:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

047:002   Klappen i hnderna,
	      alla folk,
	  hjen jubel till Gud
	      med frjderop.
047:003   Ty HERREN r den Hgste,
	      fruktansvrd r han,
	  en stor konung
	      ver hela jorden.

047:004   Han tvingar folk under oss
	  och folkslag under vra ftter.
047:005   Han utvljer t oss vr arvedel,
	  Jakobs, hans lskades, stolthet.  Sela.

047:006   Gud har farit upp under jubel,
	  HERREN, under basuners ljud.
047:007   Lovsjungen Gud, lovsjungen;
	  lovsjungen vr konung, lovsjungen.

047:008   Ty Gud r konung ver hela jorden;
	  lovsjungen honom med en sng.
047:009   Gud r nu konung ver hedningarna,
	  Gud har satt sig p sin heliga tron.

047:010   Folkens ypperste hava frsamlat sig
	  till att bliva ett Abrahams Guds folk.
	  Ty Gud tillhra de som ro jordens skldar;
	  hgt r han upphjd.
048:001 En sng, en psalm av Koras sner.

048:002   Stor r HERREN
	      och hgt lovad,
	  i vr Guds stad,
	      p sitt heliga berg.
048:003   Sknt hjer det sig,
	      hela jordens frjd,
	  berget Sion
	      lngst uppe i norr,
	  den store konungens stad.
048:004   Gud har i dess palatser
	      gjort sig knd ssom ett vrn.

048:005   Ty se, konungarna frsamlade sig,
	      tillhopa drogo de fram.
048:006   De sgo det, d hpnade de;
	      de frskrcktes, de flydde.
048:007   Bvan grep dem dr,
	      ngest lik en barnafderskas.
048:008   S krossar du Tarsis-skepp
	      med stanvinden.
048:009   Ssom vi hade hrt,
	      s fingo vi se det,
	  i HERREN Sebaots stad,
	      i vr Guds stad;
	  Gud hller den vid makt
	      till evig tid.  Sela.

048:010   Vi tnka, o Gud, p din nd,
	      nr vi st i ditt tempel.
048:011   Ssom ditt namn, o Gud,
	  s nr ock ditt lov
	      intill jordens ndar;
	  din hgra hand
	      r full av rttfrdighet.
048:012   Sions berg gldje sig,
	  Juda dttrar frjde sig,
	      fr dina domars skull.

048:013   Gn omkring Sion
	  och vandren runt drom,
	      rknen dess torn;
048:014   given akt p dess murar,
	      skriden genom dess palatser,
	  s att I kunnen frtlja drom
	      fr ett kommande slkte.
048:015   Ty sdan r Gud, vr Gud,
	      alltid och evinnerligen;
	  intill dden skall han
	      ledsaga oss.
049:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

049:002   Hren detta, alla folk,
	  lyssnen hrtill, I alla som leven i vrlden,
049:003   bde lga och hga,
	  rika svl som fattiga.
049:004   Hin mun skall tala visdom,
	  och mitt hjrtas tanke skall vara frstnd.
049:005   Jag vill bja mitt ra till lrorikt tal,
	  jag vill yppa vid harpan min frborgade kunskap.

049:006   Varfr skulle jag frukta i olyckans dagar,
	  nr mina frfljares ondska omgiver mig?
049:007   De frlita sig p sina godelar
	  och bermma sig av sin stora rikedom.
049:008   Men sin broder kan ingen frlossa
	  eller giva Gud lsepenning fr honom.
049:009   Fr dyr r lsen fr hans sjl
	  och kan icke betalas till evig tid,
049:010   s att han skulle f leva fr alltid
	  och undg att se graven.
049:011   Nej, man skall se att visa mn d,
	  att drar och ofrnuftiga frgs likasom de;
	  de mste lmna sina godelar t andra.

049:012   De tnka att deras hus skola best evinnerligen,
	  deras boningar frn slkte till slkte;
	  de uppkalla jordagods efter sina namn.
049:013   Men en mnniska har, mitt i sin hrlighet, intet bestnd,
	  hon r lik fnaden, som frgres.

049:014   Den vgen g de, drar som de ro,
	  och de fljas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.
049:015   Ssom en frhjord drivas de ned till ddsriket,
	      dr dden bliver deras herde.
	  S f de redliga makt ver dem,
	      nr morgonen gryr,
	  medan deras skepnader frtras av ddsriket
	      och ej f annan boning.
049:016   Men min sjl skall Gud frlossa
	      ifrn ddsrikets vld,
	  ty han skall upptaga mig.  Sela.

049:017   Frukta icke, nr en man bliver rik,
	  nr hans hus vxer till i hrlighet.
049:018   Ty av allt detta fr han vid sin dd intet med sig,
	  och hans hrlighet fljer honom icke ditned.
049:019   Om han ock prisar sig vlsignad under sitt liv,
	  ja, om man n bermmer dig, nr du gr goda dagar,
	  s skall dock vars och ens sjl g till hans fders slkte,
	  till dem som aldrig mer se ljuset.

049:020   En mnniska som, mitt i sin hrlighet, r utan frstnd,
	  hon r lik fnaden, som frgres.
050:001 En psalm av Asaf.

	  Gud, HERREN Gud,
	  talar och kallar jorden,
	  allt mellan ster och vster.
050:002   Frn Sion, sknhetens fullhet,
	  trder Gud fram i glans.
050:003   Vr Gud kommer, och han skall icke tiga.
	  Frtrande eld gr framfr honom,
	  och omkring honom stormar det med makt.
050:004   Han kallar p himmelen drovan
	  och p jorden, fr att dma sitt folk:
050:005   Frsamlen till mig mina fromma,
	  som sluta frbund med mig vid offer.
050:006   Och himlarna frkunna att han r rttfrdig,
	  att Gud r den som skipar rtt.  Sela.

050:007   Hr, mitt folk, jag vill tala;
	  Israel, lt mig varna dig.
	  Gud, din Gud, r jag.
050:008   Icke fr dina slaktoffer vill jag g till rtta med dig;
	  dina brnnoffer har jag alltid infr mig.
050:009   Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
	  eller bockar ur dina fllor;
050:010   ty mina ro alla skogens djur,
	  boskapen p de tusende bergen;
050:011   jag knner alla fglar p bergen,
	  och vad som rr sig p marken r mig bekant.
050:012   Om jag hungrade, skulle jag icke sga dig det;
	  ty min r jordens krets med allt vad drp r.
050:013   Skulle jag ta tjurars ktt,
	  och skulle jag dricka bockars blod?
050:014   Nej, offra lovets offer t Gud,
	  s skall du f infria dina lften till den Hgste.
050:015   Och kalla mig i nden,
	  s vill jag hjlpa dig, och du skall prisa mig.

050:016   Men till den ogudaktige sger Gud:
	  Huru kan du tala om mina stadgar
	  och fra mitt frbund p tungan,
050:017   du som hatar tuktan
	  och kastar mina ord bakom dig?
050:018   Om du ser en tjuv, s hller du med honom,
	  och med ktenskapsbrytare giver du dig i lag.
050:019   Din mun slpper du ls till vad ont r,
	  och din tunga hopspinner svek.
050:020   Du sitter dr och frtalar din broder,
	  din moders son lastar du!
050:021   S gr du, och jag tiger,
	  och nu tror du att jag r ssom du.
	  Nej, jag vill straffa dig och stlla dig det fr gonen.

050:022   I som frgten Gud, mrken detta,
	  fr att jag icke m snderriva eder utan rddning:
050:023   den som offrar lovets offer, han rar mig;
	  och den som aktar p sin vg,
	  honom skall jag lta se Guds frlsning.
051:001 Fr sngmstaren; en psalm av David,
051:002 nr profeten Natan kom till honom, d han hade gtt in till
	Bat-Seba.

051:003   Gud, var mig ndig efter din godhet,
	  utplna mina vertrdelser efter din stora barmhrtighet.
051:004   Tv mig vl frn min missgrning,
	  och rena mig frn synd.
051:005   Ty jag knner mina vertrdelser,
	  och min synd r alltid infr mig.

051:006   Mot dig allena har jag syndat
	  och gjort vad ont r i dina gon;
	  p det att du m finnas rttfrdig i dina ord
	  och rttvis i dina domar.

051:007   Se, i synd r jag fdd,
	  och i synd har min moder avlat mig.
051:008   Du har ju behag till sanning i hjrtegrunden;
	  s lr mig d vishet i mitt innersta.

051:009   Skra mig med isop, s att jag varder ren;
	  tv mig, s att jag bliver vitare n sn.
051:010   Lt mig frnimma frjd och gldje,
	  lt de ben som du har krossat f frjda sig.
051:011   Vnd bort ditt ansikte frn mina synder,
	  och utplna alla mina missgrningar.

051:012   Skapa i mig, Gud, ett rent hjrta,
	  och giv mig p nytt en frimodig ande.
051:013   Frkasta mig icke frn ditt ansikte,
	  och tag icke din helige Ande ifrn mig.

051:014   Lt mig ter f frjdas ver din frlsning,
	  och uppehll mig med villighetens ande.
051:015   D skall jag lra vertrdarna dina vgar,
	  och syndarna skola omvnda sig till dig.

051:016   Rdda mig undan blodstider, Gud,
	      du min frlsnings Gud,
	  s skall min tunga jubla ver din rttfrdighet.
051:017   Herre, upplt mina lppar,
	  s att min mun kan frkunna ditt lov.

051:018   Ty du har icke behag till offer,
	      eljest skulle jag giva dig sdana;
	  till brnnoffer har du icke lust.
051:019   Det offer som behagar Gud
	      r en frkrossad ande;
	  ett frkrossat och bedrvat hjrta
	      skall du, Gud, icke frakta.

051:020   Gr vl mot Sion i din nd,
	  bygg upp Jerusalems murar.
051:021   D skall du undf rtta offer, som behaga dig,
	      brnnoffer och heloffer;
	  d skall man offra tjurar p ditt altare.
052:001 Fr sngmstaren; en sng av David,
052:002 nr edomen Doeg kom och berttade fr Saul och sade till honom:
	David har gtt in i Ahimeleks hus.

052:003   Varfr bermmer du dig av vad ont r, du vldsverkare?
	  Guds nd varar ju bestndigt.
052:004   Din tunga far efter frdrv,
	  den r lik en skarp rakkniv, du arglistige.
052:005   Du lskar ont mer n gott,
	  lgn mer n att tala vad rtt r.  Sela.

052:006   Ja, du lskar allt frdrvligt tal,
	  du falska tunga.
052:007   Drfr skall ock Gud strta dig ned fr alltid,
	  han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda
	  och utrota dig ur de levandes land.  Sela.

052:008   Och de rttfrdiga skola se det och frukta,
	      de skola le t honom:
052:009   Se dr r den man som icke gjorde
	      Gud till sitt vrn,
	  utan frlitade sig p sin stora rikedom,
	      trotsig i sin lystnad!

052:010   Men jag skall vara ssom ett grnskande olivtrd
	      i Guds hus;
	  jag frtrstar p Guds nd
	      alltid och evinnerligen.
052:011   Jag skall evinnerligen tacka dig
	      fr att du har gjort det;
	  och infr dina fromma
	      skall jag frbida ditt namn,
	      ty det r gott.
053:001 Fr sngmstaren, till Mahalt; en sng av David.

053:002   Drarna sga i sina hjrtan:
	      Det finnes ingen Gud.
	  Frdrv och styggelse r deras onda verk;
	      ingen finnes, som gr vad gott r.

053:003   Gud skdar ned frn himmelen
	      p mnniskors barn,
	  fr att se om det finnes ngon frstndig,
	      ngon som sker Gud.

053:004   Nej, alla hava de avfallit,
	      allasammans ro de frdrvade;
	  ingen finnes, som gr vad gott r,
	      det finnes icke en enda.

053:005   Hava de d intet ftt frnimma,
	      dessa ogrningsmn,
	  dessa som uppta mitt folk,
	      likasom te de brd,
	  och som icke kalla Gud?

053:006   Jo, dr verfll dem frskrckelse,
	      varest intet frskrckligt var;
	  ty Gud frstrdde deras ben,
	      nr de lgrade sig mot dig.
	  S lt du dem komma p skam,
	      ja, Gud frkastade dem.

053:007   Ack att frn Sion
	      komme frlsning fr Israel!
	  Nr Gud vill ter
	      upprtta sitt folk,
	  d skall Jakob frjda sig,
	      d skall Israel vara glad.
054:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David,
054:002 nr sifiterna kommo och sade till Saul: David hller sig nu
	gmd hos oss.

054:003   Gud, frls mig genom ditt namn,
	      och skaffa mig rtt genom din makt.
054:004   Gud, hr min bn,
	  lyssna till min muns tal.
054:005   Ty frmlingar resa sig upp mot mig,
	  och vldsverkare st efter mitt liv;
	  de hava icke Gud fr gonen.  Sela.

054:006   Se, Gud r min hjlpare,
	  Herren uppehller min sjl.
054:007   M det onda falla tillbaka p mina frfljare,
	  frgr dem, du som r trofast.
054:008   D skall jag offra t dig med villigt hjrta;
	  jag skall prisa ditt namn, o HERRE,
	      ty det r gott.
054:009   Ja, ur all nd rddar det mig,
	  och mitt ga fr se med lust p mina fiender.
055:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David.

055:002   Lyssna, Gud, till min bn,
	  och frdlj dig icke fr min kallan.
055:003   Akta p mig och svara mig.
	  I mitt bekymmer r jag utan ro och mste klaga,
055:004   vid fiendens rop,
	      vid den ogudaktiges skri.

	  Ty de vilja draga frdrv ver mig,
	      och i vrede anstta de mig.
055:005   Mitt hjrta ngslas i mitt brst,
	  och ddens fasor hava fallit ver mig.
055:006   Fruktan och bvan kommer ver mig,
	      och frfran vertcker mig.

055:007   Drfr sger jag:
	  Ack att jag hade vingar ssom duvan!
	      D skulle jag flyga bort och ska mig ett bo.
055:008   Ja, lngt bort skulle jag fly,
	      jag skulle taga hrbrge i knen.  Sela.
055:009   Jag skulle skynda att ska mig en tillflykt
	      undan stormvind och ovder.

055:010   Frdrva dem, Herre;
	      gr deras tungor oense.
	  Ty vld och genstridighet
	      ser jag i staden.
055:011   Dag och natt g de omkring den,
	      ovanp dess murar,
	  ondska och olycka rda drinne;
055:012   ja, frdrv rder drinne,
	  och frn dess torg vika icke
	      frtryck och svek.

055:013   Se, det r icke en fiende som smdar mig,
	      det kunde jag frdraga;
	  det r icke min ovn som frhver sig mot mig,
	      fr honom kunde jag gmma mig undan.
055:014   Nej, du gr det, du som var min jmlike,
	      min vn och frtrogne,
055:015   du som levde med mig
	      i ljuvlig frtrolighet,
	  du som i Guds hus gick med mig
	      i hgtidsskaran.

055:016   Dden komme ver dem ofrtnkt,
	  levande fare de ned i ddsriket;
	  ty ondska rder i deras boning, i deras hjrtan.

055:017   Men jag ropar till Gud;
	      HERREN skall frlsa mig.
055:018   Afton och morgon och middag
	      vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,
	      och han skall hra min rst.
055:019   Han frlossar min sjl och skaffar henne ro,
	      s att de icke komma vid mig;
	  ty de ro mnga, som st mig emot.

055:020   Gud skall hra det och giva dem svar,
	      han som sitter p sin tron av lder.  Sela.
	  Ty de vilja icke ndra sig,
	      och de frukta ej Gud.

055:021   Den mannen br hnder p sin vn;
	      han bryter sitt frbund.
055:022   Orden i hans mun ro hala ssom smr,
	      men stridslust fyller hans hjrta;
	  hans ord ro lenare n olja,
	      dock ro de dragna svrd.

055:023   Kasta din brda p HERREN,
	      han skall uppehlla dig;
	  han skall i evighet icke tillstdja
	      att den rttfrdige vacklar.
055:024   Gud, du skall strta dem ned
	      i gravens djup;
	  de blodgiriga och falska skola ej n
	      sin halva lder.
	  Men jag frtrstar p dig.
056:001 Fr sngmstaren, efter Den stumma duvan i fjrran; en sng av
	David, nr filisterna grepo honom i Gat.

056:002   Var mig ndig, o Gud,
	      ty mnniskor st mig efter livet;
	  bestndigt trnga mig stridsmn.
056:003   Mina frfljare st mig bestndigt efter livet;
	  ja, de ro mnga, som i hgmod strida mot mig.
056:004   Men nr fruktan kommer ver mig,
	  stter jag min frtrstan p dig.

056:005   Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord,
	  p Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
	  vad kan det som r ktt gra mig?

056:006   Bestndigt frbittra de livet fr mig,
	  alla deras tankar g ut p att skada mig.
056:007   De rota sig samman, de lgga frst,
	  de vakta p mina steg,
	      ty de st efter mitt liv.
056:008   Skulle de rddas med all sin ondska?
	  Nej, sl ned folken,
	      Gud, i din vrede.

056:009   Du har rknat min flykts dagar.
	  Samla mina trar i din lgel;
	      de st ju i din bok.
056:010   S mste d mina fiender vika tillbaka
	      p den dag d jag ropar;
	  det vet jag, att Gud str mig bi.

056:011   Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord;
	  med HERRENS hjlp skall jag f prisa hans ord.
056:012   P Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
	  vad kunna mnniskor gra mig?

056:013   Jag har lften att infria till dig, o Gud;
	  jag vill betala dig lovoffer.
056:014   Ty du har rddat min sjl frn dden,
	  ja, mina ftter ifrn fall,
	  s att jag kan vandra infr Gud
	      i de levandes ljus.
057:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr han
	flydde fr Saul och var i grottan.

057:002   Var mig ndig, o Gud, var mig ndig;
	  ty till dig tager min sjl sin tillflykt.
	  Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt,
	  till dess att det onda r frbi.

057:003   Jag ropar till Gud den Hgste,
	  till Gud, som fullbordar sitt verk fr mig.
057:004   Han skall snda frn himmelen och frlsa mig,
	  nr jag smdas av mnniskor som st mig efter livet.  Sela.
	  Gud skall snda sin nd och sin trofasthet.

057:005   Min sjl r omgiven av lejon,
	  jag mste ligga bland eldsprutare,
	  bland mnniskor vilkas tnder ro spjut och pilar,
	  och vilkas tungor ro skarpa svrd.

057:006   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
	  ver hela jorden strcke sig din ra.

057:007   De lgga ut nt fr mina ftter,
	      min sjl bjes ned,
	  de grva fr mig en grop,
	      men de falla sjlva dri.  Sela.

057:008   Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
	  mitt hjrta r frimodigt;
	      jag vill sjunga och lova.
057:009   Vakna upp, min ra;
	  upp, psaltare och harpa!
	      Jag vill vcka morgonrodnaden.

057:010   Jag vill tacka dig bland folken, Herre;
	      jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
057:011   Ty din nd r stor allt upp till himmelen
	      och din trofasthet allt upp till skyarna.

057:012   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
	  ver hela jorden strcke sig din ra.

058:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; av David; en sng.

058:002   Talen I vl i eder stumhet
	      vad rttfrdigt r?
	  Dmen I ssom rtt r,
	      I mnniskors barn?
058:003   Nej, i hjrtat uppgren I
	      onda anslag;
	  I vgen ut i landet
	      edra hnders vld.

058:004   De ogudaktiga ro avflliga
	      allt ifrn moderssktet;
	  de lgnaktiga fara vilse
	      nda frn sin moders liv.
058:005   Gift r i dem,
	      likt ormens gift;
	  en dv huggorm likna de,
	      en som tillstoppar sitt ra,
058:006   s att han icke hr tjusarnas rst,
	      icke den frfarne besvrjarens.

058:007   Gud, krossa tnderna
	      i deras mun;
	  bryt ut, o HERRE,
	      de unga lejonens kindtnder.
058:008   Lt dem bliva till intet,
	      likasom vatten som frrinner.
	  Nr ngon skjuter sina pilar,
	      blive de ssom utan udd.
058:009   M han vara lik snigeln,
	      som upplses och frgs,
	  lik en kvinnas foster,
	      som ej fick skda solen.

058:010   Frrn edra grytor
	      hava hunnit mrka brnslet,
	  och medan kttet nnu r rtt,
	      skall en gldvind rycka bort det.
058:011   Den rttfrdige skall gldja sig,
	      nr han skdar hmnden,
	  han skall tv sina ftter
	      i den ogudaktiges blod.
058:012   Och mnniskorna skola sga:
	      Ja, den rttfrdige fr sin ln;
	  ja, det finnes en Gud
	      som dmer p jorden.
059:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr Saul
	snde och lt bevaka hans hus fr att dda honom.

059:002   Rdda mig, min Gud, frn mina fiender,
	  beskydda mig fr mina motstndare.
059:003   Rdda mig frn ogrningsmnnen,
	  och frls mig frn de blodgiriga.
059:004   Ty se, de ligga i frst fr mig;
	  grymma mnniskor rota sig samman mot mig,
	  utan ngon min vertrdelse
	      eller synd, o HERRE.
059:005   Utan ngon min missgrning
	      lpa de fram och gra sig redo;
	  vakna upp, kom mig till mtes,
	      och se hrtill.
059:006   Ja, du HERRE Gud Sebaot,
	      Israels Gud,
	  vakna och hemsk alla hedningar,
	  hemsk utan nd alla trolsa ogrningsmn.  Sela.

059:007   Var afton komma de tillbaka,
	  de tjuta ssom hundar
	      och stryka omkring i staden.
059:008   Se, deras mun fldar ver,
	  svrd ro p deras lppar,
	      ty vem skulle hra det?
059:009   Men du, HERRE, ler t dem;
	      du bespottar alla hedningar.

059:010   Mot deras makt vill jag hlla mig till dig,
	      ty Gud r min borg.
059:011   Min Gud kommer mig till mtes med sin nd,
	  Gud lter mig se med lust p mina frfljare.

059:012   Drp dem icke,
	      p det att mitt folk ej m frgta det;
	  lt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
	  och sl dem ned,
	      du vr skld, o Herre.

059:013   Vart ord p deras lppar
	      r en synd i deras mun.
	  M de fngas i sitt hgmod,
	  genom den frbannelse och lgn som de tala.
059:014   Frgr dem i vrede,
	      frgr dem, s att de ej mer ro till;
	  och m de frnimma
	      att det r Gud som rder i Jakob,
	      allt intill jordens ndar.  Sela.

059:015   Ja, var afton komma de tillbaka,
	  de tjuta ssom hundar
	      och stryka omkring i staden.
059:016   De driva omkring efter rov;
	  om de icke bliva mtta, s stanna de kvar ver natten.

059:017   Men jag vill sjunga om din makt
	  och jubla var morgon ver din nd;
	  ty du var fr mig en borg
	  och en tillflykt, nr jag var i nd.
059:018   Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
	  ty Gud r min borg,
	      min nderike Gud.
060:001 Fr sngmstaren, efter Vittnesbrdets lilja; en sng, till
	att inlras; av David,
060:002 nr han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom
	tillbaka och slog edomerna i Saltdalen, tolv tusen man.

060:003   Gud, du har frkastat och frskingrat oss,
	  du har varit vred; upprtta oss igen.
060:004   Du har kommit jorden att bva och rmna;
	  hela nu dess revor, ty den vacklar.
060:005   Du har ltit ditt folk se hrda ting,
	  du har isknkt t oss rusande vin.

060:006   Men t dem som frukta dig gav du ett baner,
	  dit de kunde samla sig fr att undfly bgen.  Sela.
060:007   P det att dina vnner m varda rddade,
	  m du giva seger med din hgra hand och bnhra oss.

060:008   Gud har talat i sin helgedom:
	  Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
	  och skall avmta Suckots dal.
060:009   Mitt r Gilead, och mitt r Manasse,
	  Efraim r mitt huvuds vrn,
	  Juda min hrskarstav;
060:010   Moab r mitt tvagningskrl,
	  p Edom kastar jag min sko;
	  hj jubelrop till min ra, du filisternas land.

060:011   Vem skall fra mig till den fasta staden,
	  vem leder mig till Edom?
060:012   Har icke du, o Gud, frkastat oss,
	  s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
060:013   Giv oss hjlp mot ovnnen;
	  ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
060:014   Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
	  han skall frtrampa vra ovnner.
061:001 Fr sngmstaren, till strngaspel; av David.

061:002   Hr, o Gud, mitt rop,
	  akta p min bn.
061:003   Frn jordens nda
	      ropar jag till dig,
	      ty mitt hjrta frsmktar;
	  fr mig upp p en klippa,
	      som r mig alltfr hg.
061:004   Ty du r min tillflykt,
	  ett starkt torn mot fienden.
061:005   Lt mig bo i din hydda evinnerligen;
	  under dina vingars beskrm tager jag min tillflykt.  Sela.

061:006   Ty du, o Gud,
	      hr mina lften,
	  t dem som frukta ditt namn
	      giver du en arvedel.
061:007   Du frkar konungens dagar;
	  hans r skola vara frn slkte till slkte.
061:008   M han sitta p sin tron
	      infr Gud evinnerligen;
	  lt nd och trofasthet
	      bevara honom.
061:009   D skall jag lovsjunga
	      ditt namn till evig tid,
	  i det jag fr infria mina lften
	      dag efter dag.
062:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

062:002   Allenast hos Gud sker min sjl sin ro;
	      frn honom kommer min frlsning.
062:003   Allenast han r min klippa och min frlsning,
	      min borg, jag skall ej mycket vackla.

062:004   Huru lnge viljen I rasa mot denne man,
	      samfllt sl honom ned,
	  ssom vore han en lutande vgg,
	      en snderbrckt mur?
062:005   De rdsl allenast om att stta honom ned frn hans hjd,
	      de hava behag till lgn;
	  med munnen vlsigna de,
	      men i sitt innersta frbanna de.  Sela.

062:006   Allenast i Gud m du hava din ro, min sjl;
	      ty frn honom kommer mitt hopp.
062:007   Allenast han r min klippa och min frlsning,
	      min borg, jag skall icke vackla.
062:008   Hos Gud r min frlsning och min ra;
	  min starka klippa,
	      min tillflykt har jag i Gud.
062:009   Frtrsta p honom
	      alltid, du folk;
	  utgjuten fr honom edra hjrtan.
	  Gud r vr tillflykt.  Sela.

062:010   Allenast ett intet ro mnniskors barn,
	      myndiga herrar ffnglighet;
	  i vgsklen ro de fr ltta,
	      mindre n intet ro de allasammans.
062:011   Frliten eder icke p ortt vinning,
	      stten icke ett ffngligt hopp till rov:
	  om ock eder rikedom vxer,
	      s akten icke drp.

062:012   En gng har Gud sagt det,
	      ja, tv gnger har jag hrt det,
	  att hos Gud r makten;
062:013       och hos dig, Herre, r nd.
	  Ty du vedergller
	      var och en efter hans grningar.
063:001 En psalm av David, nr han var i Juda ken.

063:002   Gud, du r min Gud,
	      bittida sker jag dig;
	  min sjl trstar efter dig,
	  min kropp lngtar efter dig,
	      i ett torrt land,
	      som frsmktar utan vatten.

063:003   S skdar jag nu efter dig i helgedomen,
	  fr att f se din makt och ra.
063:004   Ty din nd r bttre n liv;
	  mina lppar skola prisa dig.

063:005   S skall jag d lova dig, s lnge jag lever;
	  i ditt namn skall jag upplyfta mina hnder.

063:006   Min sjl varder mttad
	      ssom av mrg och fett;
	  och med jublande lppar
	      lovsjunger min mun,
063:007   nr jag kommer ihg dig p mitt lger
	  och under nattens vkter tnker p dig.

063:008   Ty du r min hjlp,
	  och under dina vingars skumma jublar jag.
063:009   Min sjl hller sig intill dig;
	  din hgra hand uppehller mig.

063:010   Men dessa som st efter mitt liv
	      och vilja frdrva det,
	  de skola fara ned i jordens djup.
063:011   De skola givas till pris t svrdet,
	  rovdjurs byte skola de varda.

063:012   Men konungen skall gldja sig i Gud;
	  bermma sig skall var och en som svr vid honom,
	  ty de lgnaktigas mun skall varda tillstoppad.
064:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

064:002   Hr, o Gud,
	      min rst, nr jag klagar,
	  bevara mitt liv,
	      ty fienden frskrcker mig.
064:003   Frdlj mig fr de ondas hemliga rd,
	  fr ogrningsmnnens larmande hop;
064:004   ty de vssa sina tungor likasom svrd,
	  med bittra ord lgga de an ssom med pilar,
064:005   fr att i lnndom skjuta den ostrafflige;
	  pltsligt skjuta de p honom, utan frsyn.

064:006   De befsta sig i sitt onda uppst,
	  de orda om huru de skola lgga ut snaror;
	  de sga: Vem skulle se oss?
064:007   De tnka ut onda anslag:
	  Nu ro vi redo med det rd vi hava uttnkt!
	  Ja, djupa ro mnnens tankar och hjrtan.

064:008   D skjuter Gud dem;
	  pltsligt srar dem hans pil.
064:009   De bringas p fall och f straff fr sina tungors skull;
	  var och en som ser dem rister huvudet.

064:010   Och alla mnniskor varda frskrckta;
	  de frkunna vad Gud har gjort
	  och frst hans verk.
064:011   Den rttfrdige skall gldja sig i HERREN
	      och taga sin tillflykt till honom,
	  och alla rttsinniga
	      skola bermma sig.
065:001 Fr sngmstaren; en psalm; en sng av David.

065:002   Gud, dig lovar man
	      i stillhet i Sion,
	  och till dig fr man infria lfte.
065:003   Du som hr bn,
	  till dig kommer allt ktt.
065:004   Mina missgrningar voro mig vermktiga;
	  men du frlter vra vertrdelser.
065:005   Sll r den som du utvljer och lter komma till dig,
	      s att han fr bo i dina grdar.
	  M vi f mtta oss med det goda i ditt hus,
	      det heliga i ditt tempel.

065:006   Med underbara grningar bnhr du oss i rttfrdighet,
	      du vr frlsnings Gud,
	  du som r en tillflykt fr alla jordens ndar
	      och fr havet i fjrran;
065:007   du som gr bergen fasta genom din kraft,
	      ty du r omgjordad med makt;
065:008   du som stillar havens brus,
	      deras bljors brus
	      och folkens larm.
065:009   De som bo vid jordens ndar
	      hpna fr dina tecken;
	  sterland och vsterland
	      uppfyller du med jubel.

065:010   Du lter dig vrda om landet och giver det verfld,
	      rikedom i ymnigt mtt;
	  Guds klla har vatten till fyllest.
	  Du bereder sd t mnniskorna,
	      nr du s bereder jorden.
065:011   Dess fror vattnar du,
	      du jmnar det som r uppljt;
	  med regnskurar uppmjukar du den,
	      det som vxer drp vlsignar du.
065:012   Du krner ret med ditt goda,
	  och dina spr drypa av fetma.
065:013   Betesmarkerna i knen drypa,
	  och hjderna omgjorda sig med frjd.
065:014   ngarna hlja sig i hjordar,
	  och dalarna betckas med sd;
	  man hjer jubelrop och sjunger.
066:001 Fr sngmstaren; en sng, en psalm.

	  Hjen jubel till Gud, alla lnder;
066:002   lovsjungen hans namns ra,
	  given honom ra och pris.
066:003   Sgen till Gud:
	      Huru underbara ro icke dina grningar!
	  Fr din stora makts skull
	      visa dina fiender dig underdnighet.
066:004   Alla lnder skola tillbedja och lovsjunga dig;
	  de skola lovsjunga ditt namn.  Sela.

066:005   Kommen och sen
	      vad Gud har gjort;
	  underbara ro hans grningar
	      mot mnniskors barn.
066:006   Han frvandlade havet till torrt land;
	  till fots gingo de genom floden;
	  d gladdes vi ver honom.
066:007   Genom sin makt rder han evinnerligen,
	  hans gon giva akt p hedningarna;
	  de genstrviga m icke frhva sig.  Sela.

066:008   Prisen, I folk, vr Gud,
	  och lten hans lov ljuda hgt;
066:009   ty han har beskrt liv t vr sjl
	  och har icke ltit vr fot vackla.
066:010   Ty vl prvade de oss, o Gud,
	  du luttrade oss, ssom silver luttras;
066:011   du frde oss in i fngelse,
	  du lade en tung brda p vr rygg;
066:012   du lt mnniskor fara fram ver vrt huvud,
	  vi mste g genom eld och vatten.
	  Men du har frt oss ut och vederkvickt oss.

066:013   S kommer jag d till ditt hus med brnnoffer,
	  jag vill infria mina lften till dig,
066:014   dem till vilka mina lppar ppnade sig,
	  och som min mun uttalade i min nd.
066:015   Brnnoffer av feta fr vill jag frambra t dig,
	  med offernga av vdurar;
	  jag vill offra bde tjurar och bockar.  Sela.

066:016   Kommen och hren, s vill jag frtlja
	      fr eder, I alla som frukten Gud,
	      vad han har gjort mot min sjl.
066:017   Till honom ropade jag med min mun,
	  och lovsng var redan p min tunga.
066:018   Om jag hade frehaft ngot ortt i mitt hjrta,
	  s skulle Herren icke hra mig.
066:019   Men Gud har hrt mig,
	  han har aktat p mitt bnerop.
066:020   Lovad vare Gud,
	      som icke har frkastat min bn
	      eller vnt ifrn mig sin nd!
067:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng.

067:002   Gud vare oss ndig och vlsigne oss,
	  han lte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
067:003   fr att man p jorden m knna din vg,
	  bland alla hedningar din frlsning.

067:004   Folken tacke dig, o Gud,
	  alla folk tacke dig.

067:005   Folkslagen gldje sig och juble,
	  ty du dmer folken rtt,
	  och du leder folkslagen p jorden.  Sela.

067:006   Folken tacke dig, o Gud,
	  alla folk tacke dig.

067:007   Jorden har givit sin grda.
	  Gud, vr Gud, vlsigne oss.
067:008   Gud vlsigne oss,
	  och alla jordens ndar
	      frukte honom.
068:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm, en sng.

068:002   Gud str upp;
	      hans fiender varda frskingrade,
	  och de som hata honom
	      fly fr hans ansikte.
068:003   Ssom rk frdrives,
	      s frdrivas de av dig;
	  likasom vaxet
	      smlter fr eld,
	  s frgs de ogudaktiga
	      fr Guds ansikte.
068:004   Men de rttfrdiga ro glada,
	      de frjda sig infr Gud
	      och jubla i gldje.

068:005   Sjungen till Guds ra,
	      lovsgen hans namn.
	  Gren vg fr honom
	      som drager fram genom knarna.
	  Hans namn r HERREN,
	      frjdens infr honom;
068:006   de faderlsas fader
	      och nkors frsvarare,
	  Gud i sin heliga boning,
068:007   en Gud som frhjlper
	      de ensamma till ett hem,
	  och som fr de fngna
	      ut till lycka;
	  allenast de genstrviga
	      mste bo i en ken.

068:008   Gud, nr du drog ut
	      i spetsen fr ditt folk,
	      nr du gick fram i demarken, Sela,
068:009   d bvade jorden,
	      d utgt himmelen sina flden
	      infr Guds ansikte;
	  ja, Sinai bvade
	      fr Guds ansikte;
	      Israels Guds.
068:010   Ett nderikt regn
	      lt du falla, o Gud;
	  ditt arvland, som frsmktade,
	      vederkvickte du.
068:011   Din skara fick bo dri;
	  genom din godhet beredde du det
	      t de betryckta, o Gud.

068:012   Herren lter hra sitt ord,
	  stor r skaran av kvinnor som bda gldje:
068:013   Hrskarornas konungar
	      fly, de fly,
	  och husmodern drhemma
	      fr utskifta byte.
068:014   Viljen I d ligga stilla
	      inom edra hgnader?
	  Duvans vingar
	      ro hljda i silver,
	  och hennes fjdrar
	      skimra av guld.
068:015   Nr den Allsmktige frstrr
	      konungarna i landet,
	      faller sn p Salmon.

068:016   Ett Guds berg
	      r Basans berg,
	  ett hgtoppigt berg
	      r Basans berg.
068:017   Men varfr sen I s avogt,
	      I hga berg,
	  p det berg som Gud
	      har utkorat till sitt ste,
	  det dr ock HERREN
	      skall bo fr alltid?
068:018   Guds vagnar ro tiotusenden,
	      tusen och ter tusen;
	  Herren drog fram med dem,
	      Sinai r nu i helgedomen.
068:019   Du for upp i hjden,
	      du tog fngar,
	  du undfick gvor
	      bland mnniskorna,
	  ja, ocks de genstrviga
	      skola bo hos HERREN Gud.

068:020   Lovad vare Herren!
	  Dag efter dag br han oss;
	      Gud r vr frlsning.  Sela.
068:021   Gud r fr oss
	      en Gud som frlsar,
	  och hos HERREN, Herren
	      finnes rddning frn dden.
068:022   Men Gud snderkrossar
	      sina fienders huvuden,
	  krossar hjssan
	      p den som gr dr med skuld.
068:023   Herren sger:
	      Frn Basan skall jag hmta dem,
	  frn havets djup
	      skall jag hmta dem upp,
068:024   s att du kan stampa
	      med din fot i blod
	  och lta dina hundars tunga
	      f sin del av fienderna.

068:025   Man ser, o Gud,
	      ditt hgtidstg,
	  min Guds, min konungs, tg
	      inne i helgedomen.
068:026   Frmst g sngare,
	      harpospelare flja efter,
	  mitt ibland unga kvinnor
	      som sl p pukor.
068:027   Lova Gud i frsamlingarna,
	  loven Herren, I av Israels brunn.
068:028   Dr gr Benjamin,
	      den yngste, han fr dem an;
	  dr gr skaran
	      av Juda furstar,
	  Sebulons furstar,
	      Naftalis furstar.

068:029   Din Gud har beskrt dig makt;
	      s hll nu vid makt, o Gud,
	      vad du har gjort fr oss.
068:030   I ditt tempel i Jerusalem
	      bre konungar fram
	      sina sknker t dig.
068:031   Nps odjuret i vassen,
	      tjurarnas hop
	      med deras kalvar, folken,
	  m de dmjukt hylla dig
	      med sina silverstycken.
	  Ja, han frstrr de folk
	      som finna behag i krig.
068:032   De mktige skola komma
	      hit frn Egypten,
	  Etiopien skall skynda hit till Gud,
	      med gvor i hnderna.

068:033   I riken p jorden,
	      sjungen till Guds ra;
	  lovsgen Herren, Sela,
068:034   honom som far fram
	      p urtidshimlarnas himmel.
	  Ja, dr lter han hra sin rst,
	      en mktig rst.
068:035   Given Gud makten;
	  ver Israel r hans hrlighet,
	      och hans makt r i skyarna.
068:036   Fruktansvrd r du,
	      Gud, i din helgedom;
	  Israels Gud,
	      han giver makt
	      och styrka t sitt folk.
	  Lovad vare Gud!
069:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; av David.

069:002   Frls mig, Gud; ty vattnen
	      trnga mig inp livet.
069:003   Jag har sjunkit ned i djup dy,
	      dr ingen botten r;
	  jag har kommit i djupa vatten,
	      och svallet vill frdrnka mig.
069:004   Jag har ropat mig trtt,
	      min strupe r frtorkad;
	  mina gon frsmkta
	      av frbidan efter min Gud.
069:005   Flera n hren p mitt huvud
	      ro de som hata mig utan sak;
	  mnga ro de som vilja frgra mig,
	      de som ro mina fiender utan skl;
	  vad jag icke har rvat,
	      det mste jag glda.
069:006   Du, o Gud,
	      knner min drskap,
	  och mina skulder ro icke
	      frborgade fr dig.
069:007   Lt icke i mig dem komma p skam,
	      som frbida dig, Herre,
	      HERRE Sebaot;
	  Lt icke i mig dem varda till blygd,
	      som ska dig,
	      du Israels Gud.

069:008   Ty fr din skull br jag smlek,
	  fr din skull hljer blygsel mitt ansikte;
069:009   frmmande har jag blivit fr mina brder
	  och en frmling fr min moders barn.
069:010   Ty nitlskan fr ditt hus har frtrt mig,
	  och dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
069:011   Jag grt, ja, min sjl grt under fasta,
	  men det blev mig till smlek.
069:012   Jag kldde mig i sorgdrkt,
	  men jag blev fr dem ett ordsprk.
069:013   Om mig tassla de, nr de sitta i porten;
	  i dryckeslag gra de visor om mig.

069:014   Men jag kommer med min bn till dig,
	      HERRE, i behaglig tid,
	  genom din stora nd, o Gud;
	  svara mig i din frlsande trofasthet.
069:015   Rdda mig ur dyn, s att jag icke sjunker ned;
	  lt mig bliva rddad frn dem som hata mig
	      och frn de djupa vattnen.
069:016   Lt icke vattensvallet frdrnka mig
	  eller djupet uppsluka mig;
	  och lt ej graven tillsluta sitt gap ver mig.
069:017   Svara mig, HERRE,
	      ty god r din nd;
	  vnd dig till mig
	      efter din stora barmhrtighet.
069:018   Frdlj icke ditt ansikte fr din tjnare,
	  ty jag r i nd; skynda att svara mig.
069:019   Kom till min sjl och frlossa henne;
	  befria mig fr mina fienders skull.
069:020   Du knner min smlek,
	      min skam och blygd;
	  du ser alla mina ovnner.
069:021   Smlek har krossat mitt hjrta,
	      s att jag r vanmktig;
	  jag vntade p medlidande, men dr var intet,
	  och p trstare, men jag fann ingen.
069:022   De gvo mig galla att ta,
	  och ttika att dricka, i min trst.

069:023   M deras bord framfr dem bliva till en snara
	  och till ett giller, bst de g dr skra;
069:024   m deras gon frmrkas, s att de icke se;
	  gr deras lnder vacklande alltid.
069:025   Gjut ut ver dem din ogunst,
	  och lt din vredes gld hinna upp dem.
069:026   Deras grd blive de,
	  ingen m finnas, som bor i deras hyddor,
069:027   eftersom de frflja dem som du sjlv har slagit
	  och orda om huru de plgas, som du har stungit.
069:028   Lt dem g frn missgrning till missgrning,
	  och lt dem icke komma till din rttfrdighet.
069:029   M de utplnas ur de levandes bok
	  och icke varda uppskrivna bland de rttfrdiga.

069:030   Men mig som r betryckt och plgad,
	  mig skall din frlsning, o Gud, beskydda.
069:031   Jag vill lova Guds namn med sng
	  och upphja honom med tacksgelse.
069:032   Det skall behaga HERREN bttre n ngon tjur,
	  ngot offerdjur med horn och klvar.
069:033   Nr de dmjuka se det, skola de gldja sig;
	  I som sken Gud, edra hjrtan skola leva.
069:034   Ty HERREN lyssnar till de fattiga
	  och fraktar icke sina fngna.
069:035   Honom love himmelen och jorden,
	  havet och allt vad som rr sig dri.
069:036   Ty Gud skall frlsa Sion,
	  han skall bygga upp Juda stder;
	  man skall bo i dem och besitta landet.
069:037   Hans tjnares barn skola f det till arvedel,
	  och de som lska hans namn skola bo dri.
070:001 Fr sngmstaren; av David, till minnelse.

070:002   Gud, kom till min rddning;
	  HERRE, skynda till min hjlp.
070:003   M de komma p skam och varda utskmda,
	      som st efter mitt liv;
	  m de vika tillbaka och blygas,
	      som nska min ofrd.
070:004   M de vnda tillbaka i sin skam,
	  som sga: Rtt s, rtt s!

070:005   Men alla de som ska dig m frjdas
	      och vara glada i dig;
	  och de som stunda din frlsning sge alltid:
	      Lovad vare Gud!
070:006   Jag r betryckt och fattig;
	      Gud, skynda till mig.
	  Min hjlp och min befriare r du;
	      HERRE, drj icke.
071:001   Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
	  lt mig aldrig komma p skam.
071:002   Rdda mig och befria mig genom din rttfrdighet;
	  bj ditt ra till mig och frls mig.
071:003   Var mig en klippa dr jag fr bo,
	      och dit jag alltid kan fly,
	      du som beskr mig frlsning.
	  Ty du r mitt bergfste och min borg.
071:004   Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges vld,
	  ur den orttfrdiges och frtryckarens hand.

071:005   Ty du r mitt hopp, o Herre,
	  HERRE, du r min frtrstan allt ifrn min ungdom.
071:006   Du har varit mitt std allt ifrn moderlivet,
	  ja, du har frlst mig ur min moders liv;
	  dig gller stndigt mitt lov.

071:007   Jag har blivit ssom ett vidunder fr mnga;
	  men du r min starka tillflykt.
071:008   Lt min mun vara full av ditt lov,
	  hela dagen av din ra.
071:009   Frkasta mig icke i min lderdoms tid,
	  vergiv mig ej, nr min kraft frsvinner.

071:010   Ty mina fiender sga s om mig,
	  och de som vakta p min sjl
	      rdsl s med varandra:
071:011   Gud har vergivit honom;
	  frfljen och gripen honom,
	      ty det finnes ingen som rddar.

071:012   Gud, var icke lngt ifrn mig;
	  min Gud, skynda till min hjlp.
071:013   M de komma p skam och frgs,
	      som st emot min sjl;
	  m de hljas med smlek och blygd,
	      som ska min ofrd.

071:014   Men jag skall alltid hoppas
	  och n mer frka allt ditt lov.
071:015   Min mun skall frtlja din rttfrdighet,
	  hela dagen din frlsning,
	  ty jag knner intet mtt drp.
071:016   Jag skall frambra Herrens, HERRENS vldiga grningar;
	  jag skall prisa din rttfrdighet, ja, din allenast.

071:017   Gud, du har undervisat mig allt ifrn min ungdom;
	  och intill nu frkunnar jag dina under.
071:018   S vergiv mig ej heller, o Gud,
	  i min lderdom, nr jag varder gr,
	  till dess jag fr frtlja om din arm fr ett annat slkte,
	  om din makt fr alla dem som skola komma.

071:019   Din rttfrdighet nr till himmelen, o Gud.
	  Du som har gjort s stora ting,
	      o Gud, vem r dig lik?
071:020   Du som har ltit oss prva
	      s mycken nd och olycka,
	  du skall ter gra oss levande
	      och fra oss upp igen
	      du jordens djup.
071:021   Ja, lt mig vxa till alltmer;
	      och trsta mig igen.

071:022   S vill ock jag tacka dig
	      med psaltarspel
	      fr din trofasthet, min Gud;
	  jag vill lovsjunga dig till harpa,
	      du Israels Helige.
071:023   Mina lppar skola jubla,
	      ty jag vill lovsjunga dig;
	  ja, jubla skall min sjl,
	      som du har frlossat.
071:024   Och min tunga skall hela dagen
	      tala om din rttfrdighet;
	  ty de som skte min ofrd
	      hava kommit p skam och mst blygas.
072:001 Av Salomo.

	  Gud, giv t konungen dina rtter
	      och din rttfrdighet t konungasonen.
072:002   Han dme ditt folk med rttfrdighet
	      och dina betryckta med rtt.
072:003   Bergen bre frid t folket,
	      s ock hjderna, genom rttfrdighet.
072:004   Han skaffe rtt t de betryckta i folket,
	  han frlse de fattiga
	      och krosse frtryckaren.
072:005   Dig frukte man, s lnge solen varar,
	      och s lnge mnen skiner,
	      frn slkte till slkte.
072:006   Han vare lik regnet som faller p ngen,
	  lik en regnskur som vattnar jorden.
072:007   I hans dagar blomstre den rttfrdige,
	  och stor frid rde,
	      till dess ingen mne mer finnes.

072:008   M han hrska frn hav till hav
	  och ifrn floden intill jordens ndar.
072:009   Fr honom buge sig knens inbyggare,
	  och hans fiender slicke stoftet.
072:010   Konungarna frn Tarsis och havslnderna
	      hembre sknker,
	  konungarna av Saba och Seba
	      bre fram gvor.
072:011   Ja, alla konungar falle ned fr honom,
	      alla hedningar tjne honom.

072:012   Ty han skall rdda den fattige som ropar
	  och den betryckte och den som ingen hjlpare har.
072:013   Han skall vara mild mot den arme och fattige;
	  de fattigas sjlar skall han frlsa.
072:014   Ifrn frtryck och vld skall han frlossa deras sjl,
	  och deras blod skall aktas dyrt i hans gon.

072:015   M han leva; m man fra till honom
	      guld frn Saba.
	  Stndigt bedje man fr honom,
	      alltid vlsigne man honom.
072:016   Ymnigt vxe sden i landet,
	      nda till bergens topp;
	  dess frukt m susa
	      likasom Libanons skog;
	  och folk blomstre upp i stderna
	      ssom rter p marken.
072:017   Hans namn frblive evinnerligen;
	  s lnge solen skiner, fortplante sig hans namn.
	  Och i honom vlsigne man sig;
	      alla hedningar prise honom sll.

072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gr under!
072:019 Och lovat vare hans hrliga namn evinnerligen, och hela jorden
	vare full av hans ra!  Amen, Amen.

072:020 Slut p Davids, Isais sons, bner.

	                       Tredje boken

073:001 En psalm av Asaf.
	  Sannerligen, Gud r god mot Israel,
	  mot dem som hava rena hjrtan.
073:002   Men jag hade s nr stapplat med mina ftter,
	  mina steg voro nra att slinta;
073:003   ty jag upptndes av avund mot de vermodiga,
	  nr jag sg att det gick dem vl i deras ogudaktighet.

073:004   Ty fria ifrn vedermdor ro de till sin dd,
	  och deras hull r frodigt.
073:005   De komma icke i olycka ssom andra ddliga
	  och varda icke plgade ssom andra mnniskor.
073:006   Drfr r hgmod deras halsprydnad,
	  vld den kldnad som hljer dem.
073:007   Ur fetma skda deras gon fram,
	  deras hjrtans inbillningar hava intet mtt.
073:008   De hna och tala frtryck i sin ondska;
	  med hga thvor tala de.
073:009   Med sin mun stiga de upp i himmelen,
	  och deras tunga far fram p jorden;
073:010   drfr vnder sig deras folk till dem
	  och super s in vattnet i fulla drag.
073:011   Och de sga: Huru skulle Gud kunna veta det?
	  Skulle sdan kunskap finnas hos den Hgste?
073:012   Ja, s r det med de ogudaktiga;
	  det gr dem alltid vl, och de vxa i makt.

073:013   Sannerligen, frgves bevarade jag mitt hjrta rent
	  och tvdde mina hnder i oskuld;
073:014   jag vart dock plgad hela dagen,
	  och var morgon kom tuktan ver mig.
073:015   Om jag hade sagt: S vill jag lra,
	  d hade jag svikit dina barns slkte.

073:016   Nr jag nu tnkte efter fr att begripa detta,
	  syntes det mig alltfr svrt,
073:017   till dess jag trngde in i Guds heliga rdslut
	  och aktade p dess nde.
073:018   Sannerligen, p slipprig mark stller du dem,
	  du strtar dem ned i frdrv.
073:019   Huru varda de ej till intet i ett gonblick!
	  De frgs och f en nde med frskrckelse.
073:020   Ssom det r med en drm, nr man vaknar, o Herre,
	  s aktar du dem fr intet, ssom skuggbilder, nr du vaknar.
073:021   Nr mitt hjrta frbittrades
	  och jag knde styng i mitt inre,
073:022   d var jag ofrnuftig och frstod intet;
	  ssom ett oskligt djur var jag infr dig.

073:023   Dock frbliver jag stdse hos dig;
	  du hller mig vid min hgra hand.
073:024   Du skall leda mig efter ditt rd
	  och sedan upptaga mig med ra.
073:025   Vem har jag i himmelen utom dig!
	  Och nr jag har dig, d frgar jag efter intet p jorden.
073:026   Om n min kropp och min sjl frsmkta,
	  s r dock Gud mitt hjrtas klippa
	  och min del evinnerligen.
073:027   Ty se, de som hava vikit bort ifrn dig skola frgs;
	  du frgr var och en som trolst avfaller frn dig.
073:028   Men jag har min gldje i att hlla mig intill Gud;
	  jag sker min tillflykt hos Herren, HERREN,
	  fr att kunna frtlja alla dina grningar.
074:001 En sng av Asaf.

	  Varfr, o Gud,
	      har du s alldeles frkastat oss,
	  varfr ryker din vredes eld
	      mot fren i din hjord?
074:002   Tnk p din menighet,
	      som du i fordom tid frvrvade,
	  som du frlossade, till att bliva
	      din arvedels stam;
	  tnk p Sions berg,
	      dr du har din boning.

074:003   Vnd dina steg till den plats
	      dr evig frdelse rder;
	  allt har ju fienden
	      frdrvat i helgedomen.
074:004   Dina ovnner hava skrnat
	      inne i ditt frsamlingshus,
	  de hava satt upp sina tecken
	      ssom rtta tecken.
074:005   Det var en syn, ssom nr man hjer
	      yxor mot en tjock skog.

074:006   Och alla dess snidverk hava de nu krossat
	      med yxa och bila.
074:007   De hava satt eld p din helgedom
	  och oskrat nda till grunden
	      ditt namns boning.
074:008   De hava sagt i sina hjrtan:
	      Vi vilja alldeles kuva dem.
	  Alla Guds frsamlingshus
	      hava de brnt upp hr i landet.

074:009   Vra tecken se vi icke;
	      ingen profet finnes mer,
	  och hos oss r ingen
	      som vet fr huru lnge.
074:010   Huru lnge, och Gud,
	      skall ovnnen f smda
	  och fienden oavltligen
	      f frakta ditt namn?
074:011   Varfr hller du tillbaka din hand,
	      din hgra hand?
	  Drag den fram ur din barm
	      och frgr dem.

074:012   Gud, du r ju
	      min konung av lder,
	  du r den som skaffar
	      frlsning p jorden.
074:013   Det var du som delade
	      havet genom din makt;
	  du krossade drakarnas
	      huvuden mot vattnet.
074:014   Det var du som brckte
	      Leviatans huvuden
	  och gav honom till mat
	      t knens skaror.

074:015   Det var du som lt klla
	      och bck bryta fram;
	  du lt ock starka
	      strmmar uttorka.
074:016   Din r dagen,
	      din r ock natten,
	  du har berett
	      ljuset och solen.
074:017   Det r du som har faststllt
	      alla jordens grnser;
	  sommar och vinter
	      ro skapade av dig.

074:018   S tnk nu p huru fienden
	      smdar HERREN,
	  och huru ett draktigt folk
	      fraktar ditt namn.
074:019   Lmna ej ut t vilddjuren
	      din turturduvas sjl;
	  frgt icke fr alltid
	      dina betrycktas liv.
074:020   Tnk p frbundet;
	      ty i landets smygvrr
	      finnes fullt upp av vldsnsten.
074:021   Lt icke den frtryckte
	      vika tillbaka med blygd,
	  lt den betryckte och den fattige
	      lova ditt namn.

074:022   St upp, o Gud;
	      utfr din sak.
	  Betnk huru du varder smdad
	      hela dagen av dren.
074:023   Glm icke bort
	      dina ovnners rop,
	  dina motstndares larm,
	      som alltjmt hjes.
075:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en psalm, en sng av Asaf.

075:002   Vi tacka dig,
	      o Gud, vi tacka dig.
	  Ditt namn r oss nra;
	      man frtljer dina under.

075:003   Om jag n bidar min tid,
	  s dmer jag dock rtt.
075:004   Om n jorden r i upplsning med alla som bo drp,
	  s hller dock jag dess pelare stadiga.  Sela.

075:005   Jag sger till de vermodiga: Varen icke vermodiga,
	  och till de ogudaktiga: Upphjen ej hornet.
075:006   Ja, upphjen icke s hgt edert horn,
	  talen ej s hrdnackat vad frckt r.

075:007   Ty icke frn ster eller vster,
	  ej heller frn bergsknen kommer hjlpen;
075:008   nej, Gud r den som dmer;
	  den ene dmjukar han, den andre upphjer han.

075:009   Ty en kalk r i HERRENS hand,
	  den skummar av vin
	      och r full av tillblandad dryck,
	  och han sknker i drav;
	  sannerligen, alla ogudaktiga p jorden
	  mste dricka dess drgg i botten.

075:010   Men jag skall frkunna det evinnerligen,
	  jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
075:011   Och de ogudaktigas alla horn skall jag f hugga av;
	  men den rttfrdiges horn skola varda upphjda.
076:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng av Asaf.

076:002   Gud r knd i Juda,
	  i Israel r hans namn stort;
076:003   i Salem vart hans hydda rest
	  och hans boning p Sion.
076:004   Dr brt han snder bgens ljungeldar,
	  skld och svrd och vad till kriget hr.  Sela.

076:005   Full av ljus och hrlighet
	  gr du fram ifrn segerbytenas berg.
076:006   De stormodiga ro avvpnade,
	  de hava slumrat in och sova;
	  alla stridsmnnen hava mst lta hnderna falla.
076:007   Fr din npst, du Jakobs Gud,
	  ligga domnade bde man och hst.

076:008   Du, du r fruktansvrd;
	  vem kan best infr dig, nr du vredgas?
076:009   Frn himmelen lt du hra din dom;
	  d frskrcktes jorden och vart stilla,
076:010   d nr Gud stod upp till dom,
	  till att frlsa alla dmjuka p jorden.  Sela.

076:011   Ty mnniskors vrede varder dig till pris;
	  du har vrede till vers att omgjorda dit med.
076:012   Gren lften och infrien dem
	      t HERREN, eder Gud;
	  alla de som ro omkring honom
	      bre fram sknker t den Fruktansvrde.
076:013   Ty han stcker furstarnas vermod;
	  fruktansvrd r han fr konungarna p jorden.
077:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

077:002   Jag vill hja min rst till Gud och ropa;
	  jag vill hja min rst till Gud,
	      fr att han m lyssna till mig.
077:003   P min nds dag sker jag Herren;
	  min hand r utstrckt om natten
	      och frtrttas icke;
	  min sjl vill icke lta trsta sig.
077:004   Jag vill tnka p Gud och klaga;
	  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande frsmktar.  Sela.

077:005   Mina gonlock hller du ppna;
	  jag r full av oro och kan icke tala.
077:006   Jag tnker p forntidens dagar,
	  p r som lngesedan hava gtt.
077:007   Jag vill om natten komma ihg mitt strngaspel;
	  i mitt hjrta vill jag utgjuta mitt bekymmer,
	  och min ande skall eftersinna.

077:008   Skall d Herren frkasta evinnerligen
	  och ingen nd mer bevisa?
077:009   r det d ute med hans godhet fr bestndigt,
	  har hans ord blivit till intet fr alla tider?
077:010   Har Gud frgtit att vara ndig
	  eller i vrede tillslutit sin barmhrtighet?  Sela.

077:011   Jag svarar: Nej, detta r min plgas tid,
	  den Hgstes hgra hand r ej ssom frr.
077:012   Jag vill prisa HERRENS grningar,
	  ja, jag vill tnka p dina fordomtima under;
077:013   jag vill begrunda alla dina grningar
	  och eftersinna dina verk.

077:014   Gud, i helighet gr din vg;
	  vem r en gud s stor som Gud?
077:015   Du r Gud, en Gud som gr under;
	  du har uppenbarat din makt bland folken.
077:016   Med vldig arm frlossade du ditt folk,
	  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

077:017   Vattnen sgo dig, och Gud,
	  vattnen sgo dig och vndades,
	  sjlva djupen darrade.
077:018   Molnen gto ut strmmar av vatten,
	  skyarna lto hra sin rst,
	  och dina pilar foro omkring.
077:019   Ditt dunder ljd i stormvirveln,
	  ljungeldar lyste upp jordens krets,
	  jorden darrade och bvade.
077:020   Genom havet gick din vg,
	  din stig genom stora vatten,
	  och dina fotspr fann man icke.
077:021   S frde du ditt folk ssom en hjord
	  genom Moses och Arons hand.
078:001 En sng av Asaf.

	  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
	  bjen edra ron till min muns ord.
078:002   Jag vill ppna min mun till lrorikt tal,
	  uppenbara frborgade ting ifrn fordom.
078:003   Vad vi hava hrt och knna,
	  och vad vra fder hava frtljt fr oss,
078:004   det vilja vi icke dlja fr deras barn;
	  fr ett kommande slkte vilja vi frtlja HERRENS lov
	  och hans makt och de under han har gjort.

078:005   Ty han upprttade ett vittnesbrd i Jakob
	  och stiftade en lag i Israel;
	  han pbjd den fr vra fder,
	  och de skulle kungra den fr sina barn.
078:006   S skulle det bliva kunnigt fr ett kommande slkte,
	  fr barn som en gng skulle fdas,
	  och dessa skulle st upp och frtlja det fr sina barn.

078:007   D skulle de stta sitt hopp till Gud
	  och icke frgta Guds verk,
	  utan taga hans bud i akt.
078:008   Och de skulle icke bliva, ssom deras fder,
	  ett genstrvigt och upproriskt slkte,
	  ett slkte som icke hll sitt hjrta stndaktigt,
	  och vars ande icke var trofast mot Gud.

078:009   Efraims barn, vlbevpnade bgskyttar,
	  vnde om p stridens dag.
078:010   De hllo icke Guds frbund,
	  och efter hans lag ville de ej vandra.
078:011   De glmde hans grningar
	  och de under han hade ltit dem se.

078:012   Ja, infr deras fder hade han gjort under,
	  i Egyptens land, p Soans mark.
078:013   Han klv havet och lt dem g drigenom
	  och lt vattnet st ssom en hg.
078:014   Han ledde dem om dagen med molnskyn,
	  och hela natten med eldens sken.
078:015   Han klv snder klippor i knen
	  och gav dem rikligen att dricka, ssom ur vldiga hav.
078:016   Rinnande bckar lt han framg ur klippan
	  och vatten flyta ned ssom strmmar.

078:017   Likvl syndade de allt framgent mot honom
	  och voro genstrviga mot den Hgste, i knen.
078:018   De frestade Gud i sina hjrtan,
	  i det de begrde mat fr sin lystnad.
078:019   Och de talade mot Gud, de sade:
	      Kan vl Gud
	      duka ett bord i knen?
078:020   Se, visst slog han klippan,
	      s att vatten fldade
	      och bckar strmmade fram,
	  men kan han ock giva brd
	  eller skaffa ktt t sitt folk?

078:021   S frgrymmades d HERREN, nr han hrde det;
	  och eld upptndes i Jakob,
	  jag, vrede kom ver Israel,
078:022   eftersom de icke trodde p Gud
	  och ej frtrstade p hans frlsning.

078:023   Och han gav befallning t skyarna i hjden
	  och ppnade himmelens drrar;
078:024   han lt manna regna ver dem till fda,
	  och korn frn himmelen gav han dem.
078:025   nglabrd fingo mnniskor ta;
	  han snde dem mat till fyllest.

078:026   Han lt stanvinden fara ut p himmelen,
	  och genom sin makt frde han sunnanvinden fram.
078:027   Och han lt ktt regna ver dem ssom stoft,
	  bevingade fglar ssom havets sand;
078:028   han lt det falla ned i sitt lger,
	  runt omkring sin boning.

078:029   D to de och blevo vermtta;
	  han lt dem f vad de hade lystnad efter.
078:030   Men nnu hade de icke stillat sin lystnad,
	  nnu var maten i deras mun,
078:031   d kom Guds vrede ver dem;
	  han snde dd bland deras ypperste
	  och slog ned Israels unga mn.

078:032   Likvl syndade de alltjmt
	  och trodde icke p hans under.
078:033   D lt han deras dagar frsvinna i frgngelse
	  och deras r i pltslig undergng.

078:034   Nr han drpte folket, frgade de efter honom
	  och vnde om och skte Gud.
078:035   De tnkte d p att Gud var deras klippa,
	  och att Gud den Hgste var deras frlossare;
078:036   och de talade instllsamt fr honom med sin mun
	  och skrymtade fr honom med sin tunga.
078:037   Men deras hjrtan hllo sig icke stndaktigt vid honom,
	  och de voro icke trogna i hans frbund.

078:038   Dock, han r barmhrtig, han frlter missgrning,
	  och han vill icke frdrva.
	  Drfr avvnde han ofta sin vrede
	  och lt ej hela sin frtrnelse bryta fram.
078:039   Ty han tnkte drp att de voro ktt,
	  en vind som far bort och icke kommer ter.

078:040   Huru ofta voro de ej genstrviga mot honom i knen
	  och bedrvade honom i demarken!
078:041   Ja, de frestade Gud allt framgent
	  och frtrnade Israels Helige.
078:042   De betnkte icke vad hans hand hade utrttat
	  p den tid d han frlossade dem frn ovnnen,
078:043   d han gjorde sina tecken i Egypten
	  och sina under p Soans mark.

078:044   Dr frvandlade han deras strmmar till blod,
	  s att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
078:045   han snde bland dem flugsvrmar, som to dem,
	  och paddor, som voro dem till frdrv.

078:046   Han gav deras grda t grsmaskar
	  och deras arbetes frukt t grshoppor;
078:047   han slog deras vintrd med hagel
	  och deras fikontrd med hagelstenar;
078:048   han gav deras husdjur till pris t hagel
	  och deras boskap t ljungeldar.

078:049   Han snde ver dem sin vredes gld,
	  frgrymmelse och ogunst och nd,
	  en skara av olycksnglar.
078:050   Han gav fritt lopp t sin vrede;
	  han skonade icke deras sjl frn dden,
	  utan gav deras liv till pris t pesten.
078:051   Och han slog allt frstftt i Egypten,
	  kraftens frstling i Hams hyddor.

078:052   Och han lt sitt folk bryta upp ssom en frhjord
	  och frde dem ssom en boskapshjord genom knen.
078:053   Han ledde dem skert, s att de icke behvde frukta;
	  men deras fiender vertcktes av havet.
078:054   Och han lt dem komma till sitt heliga land,
	  till det berg som hans hgra hand hade frvrvat.
078:055   Han frjagade hedningarna fr dem
	  och gav dem deras land till arvslott
	  och lt Israels stammar bo i deras hyddor.

078:056   Men i sin genstrvighet frestade de Gud den Hgste
	  och hllo icke hans vittnesbrd;
078:057   de veko trolst tillbaka, de ssom deras fder,
	  de vnde om, lika en bge som sviker.
078:058   De frtrnade honom med sina offerhjder
	  och retade honom genom sina belten.

078:059   Gud frnam det och vart frgrymmad
	  och frkastade Israel med harm.
078:060   Och han frskt sin boning i Silo,
	  det tlt han hade slagit upp bland mnniskorna;
078:061   han gav sin makt i fngenskap
	  och sin ra i fiendehand.

078:062   Ja, han gav sitt folk till pris t svrdet,
	  och p sin arvedel frgrymmades han.
078:063   Deras unga mn frtrdes av eld,
	  och deras jungfrur blevo utan brudsng.
078:064   Deras prster fllo fr svrd,
	  och inga nkor kunde hlla klagogrt.

078:065   D vaknade Herren ssom ur en smn,
	  han reste sig, lik en hjlte som hade legat dvad av vin.
078:066   Och han slog sina ovnner tillbaka,
	  evig smlek lt han komma ver dem.
078:067   Han frkastade ock Josefs hydda
	  och utvalde icke Efraims stam.

078:068   Men han utvalde Juda stam,
	  Sions berg, som han lskade.
078:069   Och han byggde sin helgedom hg ssom himmelen,
	  fast ssom jorden, som han har grundat fr evigt.
078:070   Och han utvalde sin tjnare David
	  och tog honom ifrn frhjordens fllor.

078:071   Ja, ifrn fren hmtade han honom
	  och satte honom till en herde fr Jakob, sitt folk,
	  och fr Israel, sin arvedel.
078:072   Och han var deras herde med redligt hjrta
	  och ledde dem med frstndig hand.

079:001 En psalm av Asaf.

	  Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
	  de hava orenat ditt heliga tempel,
	  de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
079:002   De hava givit dina tjnares kroppar
	  till mat t himmelens fglar,
	  dina frommas ktt t markens djur.
079:003   De hava utgjutit deras blod ssom vatten,
	      runt omkring Jerusalem,
	  och ingen fanns, som begrov dem.
079:004   Vi hava blivit till smlek fr vra grannar,
	  till spott och hn fr dem som bo omkring oss.

079:005   Huru lnge, o HERRE,
	      skall du s oavltligen vredgas,
	  huru lnge skall din nitlskan
	      brinna ssom eld?
079:006   Utgjut din frtrnelse
	      ver hedningarna, som ej knna dig,
	  och ver de riken
	      som icke kalla ditt namn.
079:007   Ty de hava upptit Jakob,
	      och hans boning hava de frtt.

079:008   Tnk ej, oss till men,
	      p frfdernas missgrningar,
	  lt din barmhrtighet snarligen
	      komma oss till mtes,
	      ty vi ro i stort elnde.
079:009   Hjlp oss, du vr frlsnings Gud,
	      fr ditt namns ras skull;
	  rdda oss och frlt oss
	      vra synder fr ditt namns skull.

079:010   Varfr skulle hedningarna f sga:
	      Var r nu deras Gud?
	  Lt det infr vra gon
	      bliva kunnigt p hedningarna
	  huru du hmnas dina tjnares
	      utgjutna blod.
079:011   Lt de fngnas klagan
	      komma infr ditt ansikte,
	  lt efter din arms vldighet
	      ddens barn bliva vid liv.
079:012   Och giv vra grannar sjufalt
	      tillbaka i deras skte
	  den smdelse varmed de hava
	      smdat dig, Herre.

079:013   Men vi som ro ditt folk
	      och fr i din hjord,
	  vi vilja tacka dig evinnerligen,
	  vi vilja frtlja ditt lov
	      frn slkte till slkte.
080:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; ett vittnesbrd; av Asaf; en
	psalm.

080:002   Lyssna, du Israels herde,
	  du som leder Josef ssom din hjord;
	  du som tronar p keruberna, trd fram i glans.
080:003   Lt din makt vakna upp
	  till att g framfr Efraim och Benjamin och Manasse,
	  och kom till vr frlsning.

080:004   Gud, upprtta oss,
	  och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

080:005   HERRE Gud Sebaot,
	  huru lnge skall du vredgas
	      vid ditt folks bn?
080:006   Du har ltit dem ta trebrd
	  och givit dem trar att dricka i fullt mtt.
080:007   Du gr oss till ett trtomne fr vra grannar,
	  och vra fiender bespotta oss.

080:008   Gud Sebaot, upprtta oss,
	  och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

080:009   Ett vintrd flyttade du frn Egypten,
	  du frjagade hedningarna och planterade det.
080:010   Du rjde rum fr det,
	  och det slog rtter
	      och uppfyllde landet.
080:011   Bergen blevo betckta av dess skugga
	  och Guds cedrar av dess rankor;
080:012   det utbredde sina revor nda till havet
	  och sina telningar intill floden.

080:013   Varfr har du d brutit ned dess hgnad,
	  s att alla vgfarande riva till sig drav?
080:014   Vildsvinet frn skogen frossar drp,
	  och djuren p marken ta drav.

080:015   Gud Sebaot, vnd ter,
	  skda ned frn himmelen och se hrtill,
	  och lt dig vrda om detta vintrd.
080:016   Skydda trdet som din hgra hand har planterat,
	  och den son som du har fostrat t dig.
080:017   Det r frbrnt av eld och kringhugget;
	  fr ditt ansiktes npst frgs de.
080:018   Hll din hand ver din hgra hands man,
	  ver den mnniskoson som du har fostrat t dig.
080:019   D skola vi icke vika ifrn dig;
	  behll oss vid liv, s skola vi kalla ditt namn.

080:020   HERRE Gud Sebaot, upprtta oss;
	  lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.
081:001 Fr sngmstaren, till Gittt; av Asaf.

081:002   Hjen gldjerop till Gud, vr starkhet,
	  hjen jubel till Jakobs Gud.
081:003   Stmmen upp lovsng och lten pukor ljuda,
	  ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
081:004   Stten i basun vid nymnaden,
	  vid fullmnen, p vr hgtidsdag.

081:005   Ty detta r en stadga fr Israel,
	  en Jakobs Guds rtt.
081:006   Det bestmde han till ett vittnesbrd i Josef,
	  nr han drog ut mot Egyptens land.

	  Jag hr ett tal som r mig nytt:
081:007   Jag lyfte brdan frn hans skuldra,
	  hans hnder blevo fria ifrn lastkorgen.
081:008   I nden ropade du, och jag rddade dig;
	  jag svarade dig, hljd i tordn,
	  jag prvade dig vid Meribas vatten.  Sela.

081:009   Hr, mitt folk, och lt mig varna dig;
	  Israel, o att du ville hra mig!
081:010   Hos dig skall icke finnas ngon annan gud,
	  och du skall ej tillbedja ngon frmmande gud.
081:011   Jag r HERREN, din Gud,
	  som har frt dig upp ur Egyptens land;
	  lt din mun vitt upp, s att jag fr uppfylla den.

081:012   Men mitt folk ville ej hra min rst,
	  och Israel var mig icke till viljes.
081:013   D lt jag dem g i deras hjrtans hrdhet,
	  det fingo vandra efter sina egna rdslag.

081:014   O att mitt folk ville hra mig,
	  och att Israel ville vandra p mina vgar!
081:015   D skulle jag snart kuva deras fiender
	  och vnda min hand mot deras ovnner.

081:016   De som hata HERREN skulle d visa honom underdnighet,
	  och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
081:017   Och han skulle bespisa det med bsta vete;
	  ja, med honung ur klippan skulle jag mtta dig.
082:001 En psalm av Asaf.

	  Gud str i gudafrsamlingen,
	  mitt ibland gudarna hller han dom:

082:002   Huru lnge skolen I dma ortt
	  och vara partiska fr de ogudaktiga?  Sela.
082:003   Skaffen den arme och faderlse rtt,
	  given den betryckte och torftige rttvisa.
082:004   Befrien den arme och fattige,
	  rdden honom frn de ogudaktigas hand.

082:005   Men de veta intet och hava intet frstnd,
	  de vandra i mrker;
	  jordens alla grundvalar vackla.
082:006   Jag har vl sagt att I ren gudar
	  och allasammans den Hgstes sner;
082:007   men I msten dock d, ssom mnniskor d,
	  och falla, likavl som var furste faller.

082:008   Ja, st upp, o Gud;
	      hll dom ver jorden,
	  ty med arvsrtt rder du
	      ver alla folk.

083:001 En sng, en psalm av Asaf.

083:002   Gud, var icke s tyst,
	  tig icke och var icke s stilla, o Gud.
083:003   Ty se, dina fiender larma,
	  och de som hata dig resa upp huvudet.
083:004   Mot ditt folk frehava de listiga anslag
	  och rdsl mot dem som du beskyddar.
083:005   De sga: Kom, lt oss utrota dem,
	      s att de ej mer ro ett folk,
	  och s att ingen mer tnker
	      p Israels namn.

083:006   Ty endrktigt rdsl dem med varandra,
	  de sluta mot dig ett frbund:
083:007   Edoms tlt och ismaeliterna,
	  Moab och hagariterna,
083:008   Gebal och Ammon och Amalek,
	  filisterna tillika med dem som bo i Tyrus;
083:009   Assur har ock slutit sig till dem,
	  han har lnat sin arm t Lots barn.  Sela.

083:010   Gr med dem ssom du gjorde med Midjan,
	  ssom med Sisera och Jabin vid Kisons bck,
083:011   dem som frgjordes vid En-Dor
	  och blevo till gdning t marken.
083:012   Lt det g deras dlingar
	      ssom det gick Oreb och Seeb,
	  och alla deras furstar
	      ssom det gick Seba och Salmunna,
083:013   eftersom de sga: Guds ngder
	      vilja vi intaga t oss.

083:014   Min Gud, lt dem bliva ssom virvlande lv,
	  ssom str fr vinden.
083:015   Lik en eld som frbrnner skog
	  och lik en lga som avsvedjar berg
083:016   frflje du dem med ditt ovder,
	  och frskrcke du dem med din storm.
083:017   Gr deras ansikten fulla med skam,
	  s att de ska ditt namn, o HERRE.

083:018   Ja, m de komma p skam och frskrckas till evig tid,
	  m de f blygas och frgs.
083:019   Och m de frnimma att du allena
	      br namnet HERREN,
	  den Hgste ver hela jorden.
084:001 Fr sngmstaren, till Gittt; av Koras sner; en psalm.

084:002   Huru ljuvliga ro icke dina boningar,
	      HERRE Sebaot!
084:003   Min sjl lngtar och trngtar
	      efter HERRENS grdar,
	  min sjl och min kropp
	      jubla mot levande Gud.
084:004   Ty sparven har funnit ett hus
	      och svalan ett bo t sig,
	  dr hon kan lgga sina ungar:
	  dina altaren, HERRE Sebaot,
	      min konung och min Gud.

084:005   Saliga ro de som bo i ditt hus;
	  de lova dig bestndigt.  Sela.

084:006   Saliga ro de mnniskor
	      som i dig hava sin starkhet,
	      de vilkas hg str till dina vgar.
084:007   Nr de vandra genom Tredalen,
	      gra de den rik p kllor,
	  och hstregnet hljer den med vlsignelser.
084:008   De g frn kraft till kraft;
	  s trda de fram infr Gud p Sion.

084:009   HERRE Gud Sebaot,
	      hr min bn,
	  lyssna, du Jakobs Gud.  Sela.
084:010   Gud, vr skld, ser hrtill,
	  och akta p din smordes ansikte.

084:011   Ty en dag i dina grdar r bttre
	      n eljest tusen.
	  Jag vill hellre vakta drren
	      i min Guds hus
	  n dvljas i de ogudaktigas hyddor.
084:012   Ty HERREN Gud
	      r sol och skld;
	  HERREN giver
	      nd och ra;
	  han vgrar icke dem ngot gott,
	      som vandra i ostrafflighet.
084:013   HERRE Sebaot,
	  salig r den mnniska
	      som frtrstar p dig.

085:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

085:002   HERRE, du var frr ditt land ndig,
	  du upprttade ter Jakobs hus.
085:003   Du frlt ditt folks missgrning,
	  du verskylde all dess synd.  Sela.
085:004   Du lt all din frgrymmelse fara
	  och vnde dig ifrn din vredes gld.

085:005   S vnd dig nu ter till oss, du vr frlsnings Gud,
	  och upphr med din frtrnelse mot oss.
085:006   Vill du d vredgas p oss evinnerligen
	  och lta din vrede vara frn slkte till slkte?
085:007   Vill du icke ter giva oss liv,
	  s att ditt folk fr gldjas i dig?
085:008   HERRE, lt oss se din nd,
	  och giv oss din frlsning.

085:009   Jag vill hra vad Gud, HERREN, talar:
	  se, han talar frid till sitt folk
	      och till sina fromma;
	  m de blott icke vnda ter till drskap.
085:010   Ja, hans frlsning r nra dem som frukta honom,
	  och s skall ra bo i vrt land.
085:011   Godhet och trofasthet skola dr mtas,
	  rttfrdighet och frid kyssas;
085:012   trofasthet skall vxa upp ur jorden
	  och rttfrdighet blicka ned frn himmelen.
085:013   HERREN skall giva oss vad gott r,
	  och vrt land skall giva sin grda.
085:014   Rttfrdighet skall g framfr honom,
	  den skall ock stadigt flja i hans spr.
086:001 En bn av David.

	  HERRE, bj till mig ditt ra
	      och svara mig,
	  ty jag r betryckt och fattig.
086:002   Bevara min sjl,
	      ty jag r from;
	  du min Gud,
	      frls din tjnare,
	      som frtrstar p dig.
086:003   Var mig ndig, o Herre,
	      ty hela dagen
	      ropar jag till dig.
086:004   Gld din tjnares sjl,
	      ty till dig, Herre,
	      upplyfter jag min sjl.
086:005   Ty du, o Herre,
	      r god och frltande
	  och stor i nd mot alla
	      som kalla dig.
086:006   Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,
	  och akta p mina bners ljud.
086:007   P min nds dag kallar jag dig,
	  ty du skall svara mig.

086:008   Ingen r dig lik bland gudarna, Herre,
	  och intet r ssom dina verk.
086:009   Hedningarna, som du har gjort,
	      skola alla komma
	      och tillbedja infr dig, Herre,
	  och skola ra ditt namn.
086:010   Ty du r stor,
	      och du gr stora under;
	  du allena r Gud.

086:011   Visa mig, HERRE, din vg;
	  jag vill vandra i din sanning.
	  Behll mitt hjrta vid det ena
	      att jag fruktar ditt namn.
086:012   D vill jag tacka dig, Herre, min Gud,
	      av allt mitt hjrta
	  och ra ditt namn evinnerligen;
086:013   ty din nd r stor ver mig,
	  och du rddar min sjl
	      ur ddsrikets djup.

086:014   Gud, frcka mnniskor
	      hava rest sig upp mot mig,
	  och vldsverkarnas hop
	      str efter mitt liv;
	  de hava icke dig fr gonen.
086:015   Men du, Herre,
	      r en barmhrtig och ndig Gud,
	  lngmodig och stor
	      i mildhet och trofasthet.

086:016   Vnd dig till mig och var mig ndig,
	  giv t din tjnare din makt,
	  och frls din tjnarinnas son.
086:017   Gr ett tecken med mig, s att det gr mig vl;
	  och m de som hata mig se med blygd
	  att du, o HERRE,
	      hjlper mig och trstar mig.
087:001 Av Koras sner; en psalm, en sng.

	  Den stad han har grundat str p de heliga bergen;
087:002   HERREN lskar Sions portar
	  mest bland alla Jakobs boningar.
087:003   Hrliga ting ro talade om dig,
	  du Guds stad.  Sela.

087:004   Rahab och Babel
	      skall jag nmna bland mina beknnare;
	  s ock Filisteen och Tyrus och Kus,
	  dessa ro fdda dr.

087:005   Ja, om Sion skall det sgas:
	  Den ene som den andre r fdd drinne.
	  Och han, den Hgste, skall hlla det vid makt.

087:006   Ja, nr HERREN tecknar upp folken,
	      d skall han rkna s:
	  Dessa ro fdda dr.  Sela.
087:007   Och under sng och dans skall man sga:
	  Alla mina kllor ro i dig.
088:001 En sng, en psalm av Koras sner; fr sngmstaren, till
	Mahalat-leannt; en sng av esraiten Heman.

088:002   HERRE, min frlsnings Gud,
	  dag och natt ropar jag infr dig.
088:003   Lt min bn komma infr ditt ansikte,
	  bj ditt ra till mitt rop.

088:004   Ty min sjl r mttad med lidanden,
	  och mitt liv har kommit nra ddsriket.
088:005   Jag r aktad lik dem som hava farit ned i graven,
	  jag r ssom en man utan livskraft.
088:006   Jag r vergiven bland de dda,
	  lik de slagna som ligga i graven,
	  dem p vilka du icke mer tnker,
	  och som ro avskilda frn din hand.
088:007   Ja, du har snkt mig ned underst i graven,
	  ned i mrkret, ned i djupet.
088:008   Den vrede vilar tung p mig,
	  och alla dina bljors svall lter du g ver mig.  Sela.

088:009   Du har drivit mina frtrogna lngt bort ifrn mig;
	  du har gjort mig till en styggelse fr dem;
	  jag ligger fngen och kan icke komma ut.
088:010   Mitt ga frtvinar av lidande;
	  HERRE, jag kallar dig dagligen,
	  jag utrcker mina hnder till dig.

088:011   Gr du vl under fr de dda,
	  eller kunna skuggorna st upp och tacka dig?  Sela.
088:012   Frtljer man i graven om din nd,
	  i avgrunden om din trofasthet?
088:013   Knner man i mrkret dina under,
	  och din rttfrdighet i glmskans land?

088:014   Men jag ropar till dig, HERRE,
	  och bittida kommer min bn dig till mtes.
088:015   Varfr frkastar du, HERRE, min sjl,
	  varfr dljer du ditt ansikte fr mig?

088:016   Betryckt r jag och dende allt ifrn min ungdom;
	  jag mste bra dina frskrckelser, s att jag r nra att frtvivla.
088:017   Din vredes lgor g ver mig,
	  dina fasor frgra mig.
088:018   De omgiva mig bestndigt ssom vatten,
	  de kringrnna mig allasammans.
088:019   Du har drivit vn och frnde lngt bort ifrn mig;
	  i mina frtrognas stlle har jag nu mrkret.
089:001 En sng av esraiten Etan.

089:002   Jag vill sjunga om HERRENS
	      ndegrningar evinnerligen;
	  jag vill lta min mun frkunna din trofasthet,
	      frn slkte till slkte.
089:003   Ja, jag sger: Fr evig tid
	      skall nd byggas upp;
	  i himmelen, dr befster du
	      din trofasthet.

089:004   Jag har slutit ett frbund med min utvalde,
	  med ed har jag lovat min tjnare David:
089:005   'Jag skall befsta din sd fr evig tid
	  och bygga din tron frn slkte till slkte.'  Sela.

089:006   Av himlarna prisas
	      dina under, o HERRE,
	  och i de heligas frsamling
	      din trofasthet.
089:007   Ty vilken i skyn
	      kan liknas vid HERREN,
	  vilken bland Guds sner
	      kan aktas lik HERREN?

089:008   Ja, Gud r mycket frskrcklig
	      i de heligas rd
	  och fruktansvrd utver alla
	      som ro omkring honom.
089:009   HERRE, hrskarornas Gud,
	      vem r dig lik?
	  Stark r HERREN;
	      och din trofasthet r runt omkring dig.

089:010   Du r den som rder
	      ver havets uppror;
	  nr dess bljor resa sig,
	      stillar du dem.
089:011   Du krossade Rahab,
	      s att han lg lik en slagen;
	  med din mktiga arm
	      frstrdde du dina fiender.

089:012   Din r himmelen,
	      din r ock jorden;
	  du har grundat jordens krets
	      med allt vad drp r.
089:013   Norr och sder,
	      dem har du skapat;
	  Tabor och Hermon
	      jubla i ditt namn.

089:014   Du har en arm
	      med hjltekraft,
	  mktig r din hand,
	      hg r din hgra hand.
089:015   Rttfrdighet och rtt
	      ro din trons fste,
	  nd och sanning
	      st infr ditt ansikte.

089:016   Saligt r det folk
	      som vet vad jubel r,
	  de som vandra, o HERRE,
	      i ditt ansiktes ljus.

089:017   I ditt namn frjda de sig alltid,
	  och genom din rttfrdighet upphjas de.

089:018   Ty du r deras starkhet och prydnad,
	  och genom din nd upphjer du vrt horn.
089:019   Ty han som r vr skld tillhr HERREN,
	  vr konung tillhr Israels Helige.

089:020   P den tiden talade du i en syn
	      till dina fromma och sade:
	  Jag har lagt hjlp i en hjltes hans,
	  jag har upphjt en yngling ur folket.

089:021   Jag har funnit min tjnare David
	  och smort honom med min helig olja.
089:022   Min hand skall stadigt vara med honom,
	  och min arm skall styrka honom.

089:023   Ingen fiende skall ofrtnkt komma ver honom,
	  och ingen orttfrdig skall frtrycka honom;
089:024   nej, jag skall krossa hans ovnner framfr honom,
	  och jag skall hemska dem som hata honom.

089:025   Min trofasthet och min nd skola vara med honom,
	  och i mitt namn skall hans horn varda upphjt.
089:026   Jag skall lgga havet under hans hand
	  och strmmarna under hans hgra hand.

089:027   Han skall kalla mig s: 'Du min fader,
	  min Gud och min frlsnings klippa.'
089:028   Ja, jag skall gra honom till den frstfdde,
	  till den hgste bland konungarna p jorden.

089:029   Jag skall bevara min nd t honom evinnerligen,
	  och mitt frbund med honom skall frbliva fast.
089:030   Jag skall lta hans sd best till evig tid,
	  och hans tron, s lnge himmelen varar.

089:031   Om hans barn vergiva min lag
	  och icke vandra efter mina rtter,
089:032   om de bryta mot mina stadgar
	  och icke hlla mina bud,
089:033   d skall jag vl hemska deras vertrdelse med ris
	  och deras missgrning med plgor,
089:034   men min nd skall jag ej taga ifrn honom,
	  och jag skall icke svika i trofasthet.

089:035   Jag skall icke bryta mitt frbund,
	  och vad mina lppar hava talat skall jag ej frndra.
089:036   En gng har jag svurit det vid min helighet,
	  och mitt lfte till David skall jag icke bryta.

089:037   Hans sd skall frbliva evinnerligen
	  och hans tron infr mig s lnge som solen;
089:038   ssom mnen skall den best evinnerligen.
	  Och trofast r vittnet i skyn.  Sela.

089:039   Men nu har du frkastat och frskjutit din smorde
	  och handlat i vrede mot honom.
089:040   Du har upplst frbundet med din tjnare,
	  du har oskrat hans krona
	      och kastat den ned till jorden.

089:041   Du har brutit ned alla hans murar,
	  du har gjort hans fsten till spillror.
089:042   Alla som g vgen fram plundra honom,
	  han har blivit till smlek fr sina grannar.

089:043   Du har upphjt hans ovnners hgra hand
	  och berett alla hans fiender gldje.
089:044   Ja, du har ltit hans svrdsegg vika tillbaka
	  och icke hllit honom uppe i striden.

089:045   Du har gjort slut p hans glans
	  och slagit hans tron till jorden.
089:046   Du har frkortat hans ungdoms dagar,
	  du har hljt honom med skam.  Sela.

089:047   Huru lnge, o HERRE,
	      skall du s alldeles frdlja dig?
	  Huru lnge skall din vrede
	      brinna ssom eld?
089:048   Tnk p huru kort
	      mitt liv varar,
	  och huru frgngliga du har skapat
	      alla mnniskors barn.

089:049   Ty vilken r den man som fr leva
	      och undgr att se dden?
	  Vem rddar din sjl
	      frn ddsrikets vld?  Sela.
089:050   Herre, var ro
	      din forna ndegrningar,
	  vad du lovade David med ed
	      i din trofasthet.

089:051   Tnk, Herre,
	      p dina tjnares smlek,
	  p vad jag mste frdraga
	      av alla de mnga folken;
089:052   tnk p huru dina fiender
	      smda, o HERRE,
	  huru de smda
	      din smordes fotspr.
	               ----

089:053 Lovad vare HERREN evinnerligen!  Amen, Amen.
	                       Fjrde boken

090:001 En bn av gudsmannen Mose.

	  Herre, du har varit vr tillflykt frn slkte till slkte.
090:002   Frrn bergen blevo till
	  och du frambragte jorden och vrlden,
	  ja, frn evighet till evighet
	      r du, o Gud.

090:003   Du lter mnniskorna vnda ter till stoft,
	  du sger: Vnden ter, I mnniskors barn.
090:004   Ty tusen r ro i dina gon
	  ssom den dag som frgick i gr;
	  ja, de ro ssom en nattvkt.

090:005   Du skljer dem bort; de ro ssom en smn.
	  Om morgonen likna de grset som frodas;
090:006   det blomstrar upp och frodas om morgonen,
	  men om aftonen torkar det bort och frvissnar.

090:007   Ty vi frgs genom din vrede,
	  och genom din frtrnelse ryckas vi pltsligt bort.
090:008   Du stller vra missgrningar infr dig,
	  vra frborgade synder i ditt ansiktes ljus.

090:009   Ja, alla vra dagar frsvinna genom din frgrymmelse,
	  vi lykta vra r ssom en suck.
090:010   Vrt liv varar sjuttio r
	  eller ttio r, om det bliver lngt;
	  och nr det r som bst, r det mda och ffnglighet,
	  ty det gr snart frbi, likasom flge vi bort.

090:011   Vem besinnar din vredes makt
	  och din frgrymmelse, s att han fruktar dig?
090:012   Lr oss betnka huru f vra dagar ro,
	  fr att vi m undf visa hjrtan.

090:013   HERRE, vnd ter.  Huru lnge drjer du?
	  Frbarma dig ver dina tjnare.
090:014   Mtta oss med din nd, nr morgonen gryr,
	  s att vi f jubla och vara glada i alla vra livsdagar.

090:015   Giv oss gldje s mnga dagar som du har plgat oss,
	  s mnga r som vi hava lidit olycka.
090:016   Lt dina grningar uppenbaras fr dina tjnare
	  och din hrlighet ver deras barn.

090:017   Och HERRENS, vr Guds, ljuvlighet
	      komme ver oss.
	  M du frmja fr oss
	      vra hnders verk;
	  ja, vra hnders verk frmje du.
091:001   Den som sitter under den Hgstes beskrm
	  och vilar under den Allsmktiges skugga,
091:002   han sger: I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
	  min Gud, p vilken jag frtrstar.

091:003   Ja, han skall rdda dig ifrn fgelfngarens snara
	  och ifrn pesten, som frdrvar.
091:004   Med sina fjdrar skall han betcka dig,
	  och under hans vingar skall du finna tillflykt;
	  hans trofasthet r skld och skrm.

091:005   Du skall icke behva frukta nattens fasor,
	  icke pilen, som flyger om dagen,
091:006   icke pesten, som gr fram i mrkret,
	  eller farsoten, som delgger vid middagens ljus.

091:007   Om ock tusen falla vid din sida,
	  ja, tio tusen vid din hgra sida,
	  s skall det dock icke drabba dig.
091:008   Dina gon skola blott skda drp med lust,
	  och du skall se de ogudaktigas ln.
091:009   Ty du har sagt: Du, HERRE, r mitt skygd,
	  och du har gjort den Hgste till din tillflykt.

091:010   Ingen olycka skall vederfaras dig,
	  och ingen plga skall nalkas din hydda.
091:011   Ty han skall giva sina nglar befallning om dig,
	  att de skola bevara dig p alla dina vgar.
091:012   De skola bra dig p hnderna,
	  s att du icke stter din fot mot ngon sten.
091:013   ver lejon och huggormar skall du g fram,
	  du skall trampa ned unga lejon och drakar.

091:014   Han hller sig intill mig, drfr skall jag befria honom;
	  jag skall beskydda honom, drfr att han knner mitt namn.
091:015   Han kallar mig, och jag skall svara honom;
	  jag r med honom i nden,
	  jag skall rdda honom och lta honom komma till ra.
091:016   Jag skall mtta honom med lngt liv
	  och lta honom se min frlsning.
092:001 En psalm, en sng fr sabbatsdagen.

092:002   Det r gott att tacka HERREN
	  och att lovsjunga ditt namn, du den Hgste,
092:003   att om morgonen frkunna din nd,
	  och nr natten har kommit din trofasthet,
092:004   med tiostrngat instrument och psaltare,
	  med spel p harpa.

092:005   Ty du glder mig, HERRE, med dina grningar;
	  jag vill jubla ver dina hnders verk.
092:006   Huru stora ro icke dina verk, o HERRE!
	  Ja, vermttan djupa ro dina tankar.
092:007   En ofrnuftig man besinnar det ej,
	  och en dre frstr icke sdant.

092:008   Om ock de ogudaktiga grnska ssom grs
	  och ogrningsmnnen blomstra allasammans,
	  s sker det till frdrv fr evig tid.
092:009   Men du, HERRE, r hg evinnerligen.
092:010   Ty se, dina fiender, HERRE,
	  se, dina fiender frgs,
	  alla ogrningsmnnen bliva frstrdda.

092:011   Men mitt horn gr du hgt ssom vildoxens;
	  jag varder vergjuten med frisk olja.
092:012   Och med lust fr mitt ga skda p mina frfljare
	  och mina ron hra om de onda
	      som resa sig upp mot mig.
092:013   Den rttfrdige grnskar ssom ett palmtrd,
	  ssom en ceder p Libanon vxer han till.

092:014   Ja, sdana ro planterade i HERRENS hus;
	  de grnska i vr Guds grdar.
092:015   nnu nr de bliva gamla, skjuta de skott,
	  de frodas och grnska;
092:016   s fr att de skola frkunna att HERREN r rttfrdig,
	  min klippa, han i vilken ortt icke finnes.
093:001   HERREN r min konung!
	      Han har kltt sig i hrlighet.
	  HERREN har kltt sig,
	      omgjordat sig med makt;
	  drfr str jordkretsen fast
	      och vacklar icke.
093:002   Din tron str fast ifrn fordom tid,
	      du r frn evighet.

093:003   HERRE, strmmarna hava upphvt,
	  strmmarna hava upphvt sin rst,
	  ja, strmmarna upphva sitt dn.

093:004   Men vldig r HERREN i hjden,
	  mer n bruset av stora vatten,
	  vldiga vatten, havets brnningar.

093:005   Dina vittnesbrd ro fasta alltigenom;
	  helighet hves ditt hus,
	  HERRE, evinnerligen.
094:001   Du hmndens Gud, o HERRE,
	  du hmndens Gud, trd fram i glans.
094:002   Res dig, du jordens domare,
	  vedergll de hgmodiga vad de hava gjort.

094:003   Huru lnge skola de ogudaktiga, o HERRE,
	  huru lnge skola de ogudaktiga triumfera?
094:004   Deras mun fldar ver av frckt tal;
	  de frhva sig, alla ogrningsmnnen.

094:005   Ditt folk, o HERRE, krossa de,
	  och din arvedel frtrycka de.
094:006   nkor och frmlingar drpa de,
	  och faderlsa mrda de.
094:007   Och de sga: HERREN ser det icke,
	  Jakobs Gud mrker det icke.

094:008   Mrken sjlva, I ofrnuftiga bland folket;
	  I drar, nr kommen I till frstnd?

094:009   Den som har planterat rat,
	      skulle han icke hra?
	  Den som har danat gat,
	      skulle han icke se?
094:010   Den som hller hedningarna i tukt,
	      skulle han icke straffa,
	  han som lr mnniskorna frstnd?
094:011   HERREN knner
	      mnniskornas tankar,
	  han vet att de sjlva ro ffnglighet.

094:012   Sll r den man
	      som du, HERRE, undervisar,
	  och som du lr genom din lag,
094:013   fr att skaffa honom ro fr olyckans dagar,
	  till dess de ogudaktigas grav varder grvd.

094:014   Ty HERREN frskjuter icke sitt folk,
	  och sin arvedel vergiver han icke.
094:015   Nej, rttfrdighet skall ter glla i rtten,
	  och alla rttsinniga skola hlla sig drtill.

094:016   Vem str upp till att frsvara mig mot de onda,
	  vem bistr mig mot ogrningsmnnen?
094:017   Om HERREN icke vore min hjlp,
	  s bodde min sjl snart i det tysta.

094:018   Nr jag tnkte: Min fot vacklar,
	  d stdde mig din nr, o HERRE:
094:019   Nr jag hade mycket bekymmer i mitt hjrta,
	  d gladde din trst min sjl.

094:020   Kan frdrvets domarste hava gemenskap med dig,
	  det ste dr man ver vld i lagens namn,
094:021   dr de trnga den rttfrdiges sjl
	  och frdma oskyldigt blod?

094:022   Men HERREN bliver fr mig en borg,
	  min Gud bliver min tillflykts klippa.
094:023   Och han lter deras frdrv vnda tillbaka ver dem
	  och frgr dem fr deras ondskas skull.
	  Ja, HERREN, vr Gud, frgr dem.
095:001   Kommen, ltom oss hja gldjerop till HERREN,
	  jubel till vr frlsnings klippa.
095:002   Ltom oss trda fram fr hans ansikte med tacksgelse
	  och hja jubel till honom med lovsnger.

095:003   Ty HERREN r en stor Gud,
	  en stor konung ver alla gudar.
095:004   Han har jordens djup i sin hand,
	  och bergens hjder ro hans;
095:005   hans r havet, ty han har gjort det,
	  och hans hnder hava danat det torra.

095:006   Kommen, ltom oss tillbedja och nedfalla,
	  ltom oss knbja fr HERREN, vr skapare.
095:007   Ty han r vr Gud,
	  och vi ro det folk som han har till sin hjord,
	  vi ro fr som st under hans vrd.
095:008   O att I villen i dag hra hans rst!

	  Frhrden icke edra hjrtan ssom i Meriba,
	  ssom p Massas dag i knen,
095:009   dr edra fder frestade mig,
	  dr de prvade mig, fastn de hade sett mina verk.
095:010   I fyrtio r var det slktet mig till leda,
	  och jag sade: De ro ett folk som far vilse med sitt hjrta,
	  och de vilja icke veta av mina vgar.
095:011   S svor jag d i min vrede:
	  De skola icke komma in i min vila.
096:001   Sjungen till HERRENS ra
	      en ny sng,
	  sjungen till HERRENS ra,
	      alla lnder.
096:002   Sjungen till HERRENS ra,
	      loven hans namn.
	  Bden gldje var dag,
	      frkunnen hans frlsning.
096:003   Frtljen bland hedningarna hans ra,
	  bland alla folk hans under.

096:004   Ty stor r HERREN
	      och hgt lovad,
	  fruktansvrd r han
	      mer n alla gudar.
096:005   Ty folkens alla gudar ro avgudar,
	  men HERREN r den som har gjort himmelen.
096:006   Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
	  makt och glans i hans helgedom.

096:007   Given t HERREN,
	      I folkens slkter,
	  given t HERREN
	      ra och makt;
096:008   given t HERREN
	      hans namns ra,
	  bren fram sknker,
	      och kommen i hans grdar.
096:009   Tillbedjen HERREN
	      i helig skrud,
	  bven fr hans ansikte,
	      alla lnder.
096:010   Sgen bland hedningarna:
	      HERREN r nu konung!
	  Drfr str jordkretsen fast och vacklar icke;
	  han dmer folken med rttvisa.

096:011   Himmelen vare glad,
	      och jorden frjde sig;
	  havet bruse
	      och allt vad dri r.
096:012   Marken gldje sig
	      och allt som r drp,
	  ja, d juble
	      alla skogens trd.
096:013   infr HERREN, ty han kommer,
	  ty han kommer fr att dma jorden.
	  Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
	  och folken med sin trofasthet.
097:001   HERREN r nu konung!
	      Drfr frjde sig jorden;
	  havslnderna gldje sig, s mnga som de ro.
097:002   Moln och tcken omgiva honom,
	  rttfrdighet och rtt
	      ro hans trons fste.
097:003   Eld gr framfr honom
	  och frbrnner hans ovnner runt omkring.

097:004   Hans ljungeldar lysa upp jordens krets;
	  jorden ser det och bvar.
097:005   Bergen smlta
	      ssom vax fr HERREN,
	  fr hela jordens Herre.
097:006   Himlarna frkunna hans rttfrdighet,
	  och alla folk se hans ra.

097:007   Alla de skola komma p skam, som dyrka belten,
	  de som bermma sig av avgudar.
	  Alla gudar skola tillbedja honom.
097:008   Sion hr det och glder sig,
	  och Juda dttrar frjda sig
	  fr dina domars skull, HERRE.
097:009   Ty du, HERRE, r den Hgste
	      ver hela jorden;
	  du r hgt upphjd
	      ver alla gudar.

097:010   I som lsken HERREN, haten det onda.
	  Han bevarar sina frommas sjlar,
	  ur de ogudaktigas hand rddar han dem.
097:011   Ljus r utstt fr den rttfrdige
	  och gldje fr de rttsinniga.
097:012   Gldjens, I rttfrdige, i HERREN,
	  och prisen hans heliga namn.
098:001 En psalm.

	  Sjungen till HERREN ra
	      en ny sng,
	  ty han har gjort under.
	  Han har vunnit seger med sin hgra hand
	  och med sin vldiga arm.
098:002   HERREN har ltit sin frlsning bliva kunnig,
	  han har uppenbarat sin rttfrdighet
	      fr hedningarnas gon.
098:003   Han har tnkt p sin nd och trofasthet
	      mot Israels hus;
	  alla jordens ndar hava sett
	      huru vr Gud frlsar.

098:004   Hjen jubel till HERREN, alla lnder;
	  bristen ut i gldjerop och lovsjungen.
098:005   Lovsjungen HERREN med harpa,
	  med harpa och med lovsngs ljud.
098:006   Hjen jubel med trumpeter och med basuners ljud
	  infr HERREN, konungen.

098:007   Havet bruse och allt vad dri r,
	  jordens krets och de som bo drp.
098:008   Strmmarna klappe i hnderna,
	  bergen juble med varandra,
098:009   infr HERREN, ty han kommer
	      fr att dma jorden.
	  Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
	  och folken med rttvisa.
099:001   HERREN r nu konung!
	      Drfr darra folken.
	  Han som tronar p keruberna!
	      Drfr sklver jorden.
099:002   HERREN r stor i Sion,
	  och upphjd r han
	      ver alla folk.
099:003   Drfr prisar man ditt namn,
	      det stora och fruktansvrda.
	  Helig r han.

099:004   Och konungen i sin makt
	      lskar vad rtt r.
	  Ja, du hller rttvisa vid makt,
	  rtt och rttfrdighet
	      var du i Jakob.
099:005   Upphjen HERREN, vr Gud,
	  och tillbedjen vid hans fotapall.
	  Helig r han.

099:006   Mose och Aron voro bland hans prster,
	  och Samuel bland dem som kallade hans namn;
	  de ropade till HERREN,
	      och han svarade dem.
099:007   I molnstoden talade
	      han d till dem;
	  de hllo hans vittnesbrd
	      och den lag som han gav dem.

099:008   Ja, HERRE, vr Gud,
	      du svarade dem;
	  du var mot dem
	      en frltande Gud --
	  och en hmnare ver deras grningar.
099:009   Upphjen HERREN, vr Gud,
	  och tillbedjen infr hans heliga berg.
	  Ty helig r HERREN, vr Gud.
100:001 En tacksgelsepsalm.

	  Hjen jubel till HERREN, alla lnder.
100:002   Tjnen HERREN med gldje,
	  kommen infr hans ansikte med frjderop.
100:003   Frnimmen att HERREN r Gud.
	  Han har gjort oss, och icke vi sjlva,
	  till sitt folk och till fr i sin hjord.
100:004   Gn in i hans portar med tacksgelse,
	  i hans grdar med lov;
	  tacken honom, loven hans namn.
100:005   Ty HERREN r god,
	      hans nd varar evinnerligen
	  och hans trofasthet frn slkte till slkte.
101:001 Av David; en psalm.

	  Om nd och rtt vill jag sjunga,
	      dig, HERRE, lovsga.
101:002   Jag vill akta p ostrafflighetens vg --
	      nr kommer du till mig?

	  Jag vill fra en ostrafflig vandel,
	      dr jag bor i mitt hus.
101:003   Jag vnder mitt ga ej till det
	      som frdrvligt r.

	  Att va orttfrdighet hatar jag;
	      sdant skall ej lda vid mig.
101:004   Ett vrngt hjrta vare fjrran ifrn mig;
	      vad ont r vill jag ej veta av.

101:005   Den som i hemlighet frtalar sin nsta,
	      honom vill jag frgra;
	  den som har stolta gon och hgmodigt hjrta,
	      honom lider jag icke.

101:006   Mina gon se efter de trogna i landet,
	      fr att de m bo hos mig;
	  den som vandrar p ostrafflighetens vg,
	      han fr vara min tjnare.

101:007   Den fr icke bo i mitt hus,
	      som var svek;
	  den som talar lgn skall ej best
	      infr mina gon.

101:008   Morgon efter morgon skall jag frgra
	      alla ogudaktiga i landet
	  och utrota alla ogrningsmn
	      ur HERRENS stad.
102:001 Bn av en betryckt, nr han frsmktar och utgjuter sitt
	bekymmer infr HERREN.

102:002   HERRE, hr min bn,
	  och lt mitt rop komma infr dig.
102:003   Dlj icke ditt ansikte fr mig,
	      nr jag r i nd.
	  Bj ditt ra till mig;
	  nr jag ropar,
	      s skynda att svara mig.

102:004   Ty mina dagar hava frsvunnit ssom rk,
	  benen i min kropp ro frtorkade ssom av eld.
102:005   Mitt hjrta r frbrnt ssom grs och frvissnat;
	  ty jag frgter att ta mitt brd.
102:006   Fr min hgljudda suckans skull
	  trnga benen i min kropp ut till huden.

102:007   Jag r lik en pelikan i knen,
	  jag r ssom en uggla bland ruiner.
102:008   Jag fr ingen smn och har blivit lik
	      en ensam fgel p taket.
102:009   Hela dagen smda mig mina fiender;
	  de som rasa mot mig frbanna med mitt namn.

102:010   Ty jag ter aska ssom brd
	  och blandar min dryck med grt,
102:011   fr din vredes och frtrnelses skull,
	  drfr att du har gripit mig och kastat mig bort.
102:012   Mina dagar ro ssom skuggan, nr den frlnges,
	  och jag sjlv frvissnar ssom grs.

102:013   Men du, o HERRE,
	      tronar evinnerligen,
	  och din minnelse varar frn slkte till slkte.
102:014   Du skall st upp
	      och frbarma dig ver Sion;
	  se, det r tid att du bevisar det nd;
	      ja, stunden har kommit.
102:015   Ty dina tjnare hava dess stenar kra
	  och mka sig ver dess grus.

102:016   D skola hedningarna frukta HERRENS namn
	  och alla jordens konungar din hrlighet,
102:017   nr en gng HERREN har byggt upp Sion
	  och uppenbarat sig i sin hrlighet;
102:018   nr han har vnt sig till de utblottades bn
	  och upphrt att frakta deras bn.

102:019   Det skall tecknas upp
	      fr ett kommande slkte,
	  och det folk som varder skapat
	      skall lova HERREN,
102:020   att han har blickat ned
	      frn sin heliga hjd,
	  att HERREN har skdat
	      frn himmelen ned till jorden,
102:021   fr att hra den fngnes klagan,
	  fr att befria ddens barn,
102:022   p det att man i Sion
	      m frkunna HERRENS namn
	  och hans lov i Jerusalem,
102:023   nr alla folk frsamlas,
	  och alla riken, fr att tjna HERREN.

102:024   Han har p vgen nedbjt min kraft,
	  han har frkortat mina dagar.
102:025   Jag sger: Min Gud,
	      tag mig icke bort i mina halva dagar,
	  du vilkens r vara frn slkte till slkte.
102:026   I urtiden lade du jordens grund,
	  och himlarna ro dina hnder verk:
102:027   de skola frgs, men du frbliver,
	  de skola alla ntas ut ssom en kldnad;
	  du skall frvanda dem ssom man byter om sin drkt, och de fara hn.

102:028   Men du r densamme,
	  och dina r skola icke hava ngon nde.
102:029   Dina tjnares barn skola f bo i landet,
	  och deras avkomma skall best infr dig.
103:001 Av David.

	  Lova HERREN, min sjl,
	  och allt det i mig r hans heliga namn.
103:002   Lova HERREN, min sjl,
	  och frgt icke vad gott han har gjort,
103:003   han som frlter dig alla dina missgrningar
	  och helar alla dina brister,
103:004   han som frlossar ditt liv frn graven
	  och krner dig med nd och barmhrtighet,
103:005   han som mttar ditt begr med sitt goda,
	  s att du bliver ung p nytt ssom en rn.

103:006   HERREN gr rttfrdighetens verk
	  och skaffar rtt t alla frtryckta.
103:007   Han lt Mose se sina vgar,
	  Israels barn sina grningar.
103:008   Barmhrtig och ndig r HERREN,
	  lngmodig och stor i mildhet.
103:009   Han gr icke stndigt till rtta
	  och behller ej vrede evinnerligen.
103:010   Han handlar icke med oss efter vra synder
	  och vedergller oss icke efter vra missgrningar.

103:011   Ty s hg som himmelen r ver jorden,
	  s vldig r hans nd ver dem som frukta honom.
103:012   S lngt som ster r frn vster
	  lter han vra vertrdelser vara frn oss.
103:013   Ssom en fader frbarmar sig ver barnen,
	  s frbarmar sig HERREN ver dem som frukta honom.
103:014   Ty han vet vad fr ett verk vi ro,
	  han tnker drp att vi ro stoft.

103:015   En mnniskas dagar ro ssom grset,
	  hon blomstrar ssom ett blomster p marken.
103:016   Nr vinden gr drver, d r det icke mer,
	  och dess plats vet icke mer drav.
103:017   Men HERRENS nd varar frn evighet till evighet
	  ver dem som frukta honom,
	  och hans rttfrdighet intill barnbarn,
103:018   nr man hller hans frbund
	  och tnker p hans befallningar och gr efter dem.

103:019   HERREN har stllt sin tron i himmelen,
	  och hans konungavlde omfattar allt.
103:020   Loven HERREN, I hans nglar,
	  I starke hjltar, som utrtten hans befallning,
	  s snart I hren ljudet av hans befallning.
103:021   Loven HERREN, I alla hans hrskaror,
	  I hans tjnare, som utrtten hans vilja.
103:022   Loven HERREN, I alla hans verk,
	  varhelst hans herradme r.
	  Min sjl, lova HERREN.
104:001   Lova HERREN, min sjl.
	  HERRE, min Gud, du r hg och stor,
	  i majestt och hrlighet r du kldd.
104:002   Du hljer dig i ljus ssom i en mantel,
	  du spnner ut himmelen ssom ett tlt;
104:003   du timrar p vattnen dina salar,
	  molnen gr du till din vagn,
	  och du far fram p vindens vingar.
104:004   Du gr vindar till dina sndebud,
	  eldslgor till dina tjnare.

104:005   Du grundade jorden p hennes fsten,
	  s att hon icke vacklar till evig tid.
104:006   Med djupet betckte du henne ssom med en kldnad;
	  uppver bergen stodo vattnen.
104:007   Men fr din npst flydde de;
	  fr ljudet av ditt dunder hastade de undan.
104:008   Berg hjde sig, och dalar snkte sig,
	  p den plats som du hade bestmt fr dem.
104:009   En grns satte du, som vattnen ej fingo verskrida,
	  s att de icke ter skulle betcka jorden.

104:010   Du lt kllor flyta fram i dalarna,
	  mellan bergen togo de sin vg.
104:011   De vattna alla markens djur,
	  vildsnorna slcka i dem sin trst.
104:012   Vid dem bo himmelens fglar,
	  frn trdens grenar hja de sin rst.

104:013   Du vattnar bergen frn dina salar,
	  jorden mttas av den frukt du skapar.
104:014   Du lter grs skjuta upp fr djuren
	  och rter till mnniskans tjnst.
	  S framalstrar du brd ur jorden
104:015   och vin, som glder mnniskans hjrta;
	  s gr du hennes ansikte glnsande av olja,
	  och brdet styrker mnniskans hjrta.
104:016   HERRENS trd varda ock mttade,
	  Libanons cedrar, som han har planterat;
104:017   fglarna bygga dr sina nsten,
	  hgern gr sitt bo i cypresserna.
104:018   Stenbockarna hava ftt de hga bergen,
	  klyftorna r klippdassarnas tillflykt.

104:019   Du gjorde mnen till att bestmma tiderna;
	  solen vet stunden d den skall g ned.
104:020   Du snder mrker, och det bliver natt;
	  d komma alla skogens djur i rrelse,
104:021   de unga lejonen ryta efter rov
	  och begra sin fda av Gud.
104:022   Solen gr upp; d draga de sig tillbaka
	  och lgga sig ned i sina kulor.
104:023   Mnniskan gr d ut till sin grning
	  och till sitt arbete intill aftonen.

104:024   Huru mngfaldiga ro icke dina verk, o HERRE!
	  Med vishet har du gjort dem alla.
	  Jorden r full av vad du har skapat.
104:025   Se ock havet, det stora ock vida:
	  ett tallst vimmel rr sig dri,
	  djur bde stora och sm.
104:026   Dr g skeppen sin vg fram,
	  Leviatan, som du har skapat att leka dri.

104:027   Alla vnta de efter dig,
	  att du skall giva dem deras mat i rtt tid.
104:028   Du giver dem, d samla de in;
	  du upplter din hand,
	      d varda de mttade med goda hvor.
104:029   Du frdljer ditt ansikte, d frskrckas de;
	  du tager bort deras ande, d frgs de
	  och vnda ter till sitt stoft igen.
104:030   Du snder ut din ande, d varda de skapade,
	  och du frnyar jordens anlete.

104:031   HERRENS ra frblive evinnerligen;
	  m HERREN gldja sig ver sina verk,
104:032   han som skdar p jorden, och hon bvar,
	  han som rr vid bergen, och de ryka.
104:033   Jag vill sjunga till HERRENS ra, s lnge jag lever;
	  jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.
104:034   Mitt tal behage honom vl;
	  m jag sjlv f gldja mig i HERREN.
104:035   Men m syndare frsvinna ifrn jorden
	  och inga ogudaktiga mer vara till.
	  Lova HERREN, min sjl

	  Halleluja!
105:001   Tacken HERREN,
	      kallen hans namn,
	  gren hans grningar kunniga bland folken.
105:002   Sjungen till hans ra,
	      lovsgen honom,
	  talen om alla hans under.
105:003   Bermmen eder av hans heliga namn;
	  gldje sig av hjrtat
	      de som ska HERREN.

105:004   Frgen efter HERREN och hans makt,
	  sken hans ansikte bestndigt.
105:005   Tnken p de underbara verk som han har gjort,
	  p hans under och hans muns domar,
105:006   I Abrahams, hans tjnares, sd,
	  I Jakobs barn, hans utvalda.

105:007   Han r HERREN, vr Gud;
	  ver hela jorden g hans domar.
105:008   Han tnker evinnerligen p sitt frbund,
	  intill tusen slkten p vad han har stadgat,
105:009   p det frbund han slt med Abraham
	  och p sin ed till Isak.

105:010   Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
	  fr Israel till ett evigt frbund;
105:011   han sade: t dig vill jag giva Kanaans land,
	  det skall bliva eder arvedels lott.
105:012   D voro de nnu en liten hop,
	  de voro ringa och frmlingar drinne.

105:013   Och de vandrade stad ifrn folk till folk,
	  ifrn ett rike bort till ett annat.
105:014   Han tillstadde ingen att gra dem skada,
	  han straffade konungar fr deras skull:
105:015   Kommen icke vid mina smorda,
	  och gren ej mina profeter ngot ont.

105:016   Och nr han bjd hungersnd komma ver landet
	  och frdrvade allt deras livsuppehlle,
105:017   d snde han stad en man framfr dem:
	  Josef blev sld till trl.
105:018   Man slog hans ftter i bojor,
	  i jrn fick han ligga fjttrad,
105:019   till den tid d hans ord uppfylldes,
	  d HERRENS tal bevisade hans oskuld.

105:020   D snde konungen och lt slppa honom ls,
	  folkens behrskare gav honom fri.
105:021   Han satte honom till herre ver sitt hus,
	  till att rda ver all hans egendom;
105:022   han skulle binda hans furstar efter sin vilja
	  och lra hans ldste vishet.

105:023   Och Israel kom till Egypten,
	  Jakob blev en gst i Hams land.
105:024   Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
	  och mktigare n dess ovnner voro,
105:025   de vilkas hjrtan han vnde till att hata hans folk,
	  till att lgga onda rd mot hans tjnare.

105:026   Han snde Mose, sin tjnare,
	  och Aron, som han hade utvalt.
105:027   De gjorde hans tecken ibland dem
	  och under i Hams land.
105:028   Han snde mrker och lt allt bliva mrkt;
	  och de stodo icke emot hans ord.

105:029   Han frvandlade deras vatten till blod
	  och lt s deras fiskar d.
105:030   Deras land kom att vimla av paddor,
	  nda in i deras konungars kamrar.
105:031   Han bjd, och flugsvrmar kommo,
	  mygg i hela deras land.

105:032   Han gav dem hagel fr regn,
	  eldslgor snde han i deras land.
105:033   Och han slog deras vintrd och fikontrd
	  och brt snder trden i deras land.

105:034   Han bjd, och grshoppor kommo,
	  och grsmaskar i talls mngd.
105:035   De to upp alla rter i deras land,
	  de to upp frukten p deras mark.
105:036   Och han slog allt frstftt i deras land,
	  frstlingen av all deras kraft.

105:037   S frde han dem ut, med silver och guld,
	  och i hans stammar var ingen som stapplade.
105:038   Egyptierna gladde sig, nr de drogo ut;
	  ty frskrckelse fr Israel hade fallit ver dem.
105:039   Han bredde ut ett moln till skygd,
	  och en eld fr att lysa om natten.

105:040   De begrde, d lt han vaktlar komma,
	  och med brd frn himmelen mttade han dem.
105:041   Han ppnade klippan, och vatten fldade;
	  det gick genom knen ssom en strm.
105:042   Ty han tnkte p sitt heliga ord,
	  p sin tjnare Abraham.

105:043   S frde han ut sitt folk med frjd,
	  med jubel dem som han hade utvalt.
105:044   Han gav t dem hedningarnas lnder,
	  och folkens frvrv fingo de till besittning,
105:045   fr att de skulle hlla hans stadgar
	  och taga hans lagar i akt.

	  Halleluja!
106:001   Halleluja!
	  Tacken HERREN, ty han r god,
	  ty hans nd varar evinnerligen.
106:002   Vem kan uttala HERRENS vldiga grningar
	  och frkunna allt hans lov?
106:003   Saliga ro de som akta p vad rtt r,
	  de som alltid va rttfrdighet.

106:004   Tnk p mig, HERRE, efter din nd mot ditt folk,
	  besk mig med din frlsning,
106:005   s att jag med lust fr se dina utvaldas lycka,
	  gldja mig med ditt folks gldje,
	  bermma mig med din arvedel.

106:006   Vi hava syndat likasom vra fder,
	  vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
106:007   Vra fder i Egypten aktade icke p dina under;
	  de tnkte icke p dina mnga ndegrningar,
	  utan voro genstrviga vid havet, invid Rda havet.

106:008   Men han frlste dem fr sitt namns skull,
	  fr att gra sin makt kunnig.
106:009   Han npste Rda havet, s att det blev torrt,
	  och frde dem genom djupen ssom genom en ken.

106:010   Han frlste dem frn deras motstndares hand
	  och frlossade dem ifrn fiendens hand.
106:011   Vattnet vertckte deras ovnner;
	  icke en enda av dem blev kvar.

106:012   D trodde de p hans ord,
	  d sjngo de hans lov.
106:013   Men snart glmde de hans grningar,
	  de frbidade icke hans rd.

106:014   De grepos av lystnad i knen
	  och frestade Gud i demarken.
106:015   D gav han dem vad de begrde,
	  men snde trande sjukdom ver dem.

106:016   Och de upptndes av avund mot Mose i lgret,
	  mot Aron, HERRENS helige.
106:017   Men jorden ppnade sig och uppslukade Datan
	  och vertckte Abirams hop.
106:018   Och eld begynte brinna i deras hop,
	  en lga brnde upp de ogudaktiga.

106:019   De gjorde en kalv vid Horeb
	  och tillbdo ett gjutet belte;
106:020   sin ra bytte de bort
	  mot bilden av en oxe, som ter grs.

106:021   De glmde Gud, sin frlsare,
	  som hade gjort s stora ting i Egypten,
106:022   s underbara verk i Hams land,
	  s fruktansvrda grningar vid Rda havet.

106:023   D hotade han att frgra dem;
	  men Mose, den man som han hade utvalt,
	  trdde fram ssom medlare infr honom
	  till att avvnda hans vrede, s att den icke skulle frdrva.

106:024   De fraktade det ljuvliga landet
	  och trodde icke p hans ord.
106:025   De knorrade i sina tlt
	  och lyssnade icke till HERRENS rst.

106:026   D lyfte han upp sin hand mot dem
	  och svor att sl ned dem i knen,
106:027   att sl ned deras barn ibland hedningarna
	  och frstr dem i lnderna.

106:028   Och de slto sig till Baal-Peor
	  och to det som var offrat t dda.
106:029   De frtrnade Gud med sina grningar,
	  och en hemskelse brt in ver dem.

106:030   Men Pinehas trdde fram och skipade rtt,
	  och s upphrde hemskelsen;
106:031   det vart honom rknat till rttfrdighet
	  frn slkte till slkte, fr evig tid.

106:032   De frtrnade honom ock vid Meribas vatten,
	  och det gick Mose illa fr deras skull.
106:033   Ty de voro genstrviga mot hans Ande,
	  och han talade obetnksamt med sina lppar.

106:034   De frgjorde icke de folk
	  om vilka HERREN hade givit dem befallning,
106:035   utan beblandade sig med hedningarna
	  och lrde sig deras grningar.
106:036   De tjnade deras avgudar,
	  och dessa blevo dem till en snara.

106:037   Och de offrade sina sner och dttrar
	  till offer t onda andar.
106:038   Ja, de utgto oskyldigt blod,
	  sina sners och dttrars blod
	  och offrade dessa t Kanaans avgudar;
	  och landet vart ohelgat genom blodskulder.
106:039   S blevo de orena genom sina grningar
	  och betedde sig trolst i sina verk.

106:040   D upptndes HERRENS vrede mot hans folk,
	  och hans arvedel blev honom en styggelse.
106:041   Och han gav dem i hedningars hand,
	  s att de som hatade dem fingo rda ver dem.

106:042   Deras fiender trngde dem,
	  och de blevo kuvade under deras hand.
106:043   Mnga gnger rddade han dem,
	  men de voro genstrviga i sin egenvilja
	  och frgingos s genom sin missgrning.

106:044   Men han sg till dem i deras nd,
	  nr han hrde deras rop.
106:045   Och han tnkte, dem till fromma, p sitt frbund
	  och mkade sig efter sin stora nd.
106:046   Och han lt dem finna barmhrtighet
	  infr alla dem som hade frt dem i fngenskap.

106:047   Frls oss, HERRE, vr Gud,
	  och frsamla oss frn hedningarna,
	  s att vi f prisa ditt heliga namn
	  och bermma oss av ditt lov.
	               ----

106:048 Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!  Och
	allt folket sge: Amen, Halleluja!
	                       Femte boken

107:001   Tacken HERREN, ty han r god,
	  ty hans nd varar evinnerligen.
107:002   S sge HERRENS frlossade,
	  de som han har frlossat ur nden,
107:003   de som han har frsamlat ifrn lnderna,
	  frn ster och frn vster,
	  frn norr och frn havssidan.

107:004   De irrade omkring i knen p de stigar,
	  de funno ingen stad dr de kunde bo;
107:005   de hungrade och trstade,
	  deras sjl frsmktade i dem.
107:006   Men de ropade till HERREN i sin nd,
	  och han rddade dem ur deras trngml.
107:007   Och han ledde dem p en rtt vg,
	  s att de kommo till en stad dr de kunde bo.
107:008   De m tacka HERREN fr hans nd
	  och fr hans under med mnniskors barn,
107:009   att han mttade den frsmktande sjlen
	  och uppfyllde den hungrande sjlen med sitt goda.

107:010   De sutto i mrker och ddsskugga,
	  fngna i elnde och jrnbojor,
107:011   drfr att de hade varit genstrviga mot Guds ord
	  och hade fraktat den Hgstes rd.
107:012   Han kuvade deras hjrtan med olycka;
	  de kommo p fall och hade ingen hjlpare.
107:013   Men de ropade till HERREN i sin nd,
	  och han frlste dem ur deras trngml;
107:014   han frde dem ut ur mrkret och ddsskuggan,
	  och deras bojor slet han snder.
107:015   De m tacka HERREN fr hans nd
	  och fr hans under med mnniskors barn,
107:016   att han krossade kopparportarna
	  och brt snder jrnbommarna.

107:017   De voro ofrnuftiga, ty de vandrade i vertrdelse,
	  och blevo nu plgade fr sina missgrningars skull;
107:018   deras sjl vmjdes vid all mat,
	  och de voro nra ddens portar.
107:019   Men de ropade till HERREN i sin nd,
	  och han frlste dem ur deras trngml.
107:020   Han snde sitt ord och botade dem
	  och rddade dem frn graven.
107:021   De m tacka HERREN fr hans nd
	  och fr hans under med mnniskors barn;
107:022   de m offra lovets offer
	  och frtlja hans verk med jubel.

107:023   De foro p havet med skepp
	  och drevo sin handel p stora vatten;
107:024   dr fingo de se HERRENS grningar
	  och hans under p havsdjupet.
107:025   Med sitt ord uppvckte han stormvinden,
	  s att den hvde upp dess bljor.
107:026   De foro upp mot himmelen, ned i djupen;
	  deras sjl upplstes av ngest.
107:027   De raglade och stapplade ssom druckna,
	  och all deras vishet blev till intet.
107:028   Men de ropade till HERREN i sin nd,
	  och han frde dem ut ur deras trngml.
107:029   Han frbytte stormen i lugn,
	  s att bljorna omkring dem tystnade.
107:030   Och de blevo glada att det vart stilla,
	  och han frde dem till den hamn dit de ville.
107:031   De m tacka HERREN fr hans nd
	  och fr hans under med mnniskors barn;
107:032   de m upphja honom i folkets frsamling
	  och lova honom dr de ldste sitta.

107:033   Han gjorde strmmar till ken,
	  kllsprng till torr mark,
107:034   brdigt land till salthed,
	  fr dess inbyggares ondskas skull.
107:035   Han gjorde knen till en vattenrik sj
	  och torrt land till kllsprng.
107:036   Och han lt de hungrande bo dr,
	  och de byggde en stad dr de kunde bo.
107:037   De besdde krar och planterade vingrdar,
	  som gvo dem sin frukt i avkastning.
107:038   Han vlsignade dem, och de frkades storligen,
	  och deras boskapshjordar lt han icke frminskas.
107:039   Vl blevo de sedan ringa och nedbjda,
	  i det olycka och bedrvelse tryckte dem,
107:040   men han som utgjuter frakt ver furstar
	  och lter dem irra omkring i vglsa demarker,
107:041   han upphjde d den fattige ur elndet
	  och lt slkterna vxa till ssom frhjordar.
107:042   De redliga se det och gldja sig,
	  och all orttfrdighet mste tillsluta sin mun.

107:043   Den som r vis, han akte hrp
	  och besinne HERRENS ndegrningar.
108:001 En sng, en psalm av David.

108:002   Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
	  jag vill sjunga och lova; ja, s vill min ra.
108:003   Vakna upp, psaltare och harpa;
	      jag vill vcka morgonrodnaden.

108:004   Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,
	      och lovsjunga dig bland folkslagen.
108:005   Ty din nd r stor nda uppver himmelen,
	      och din trofasthet allt upp till skyarna.

108:006   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen,
	      och ver hela jorden strcke sig din ra.

108:007   P det att dina vnner m varda rddade,
	  m du giva seger med din hgra hand och bnhra mig.

108:008   Gud har talat i sin helgedom:
	  Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
	  och skall avmta Suckots dal.
108:009   Mitt r Gilead, mitt r Manasse,
	  Efraim r mitt huvuds vrn,
108:010   Juda min hrskarstav;
	  Moab r mitt tvagningskrl,
	  p Edom kastar jag min sko;
	  ver filisternas land hjer jag jubelrop.

108:011   Vem skall fra mig till den fasta staden,
	  vem leder mig till Edom?
108:012   Har icke du, o Gud, frkastat oss,
	  s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
108:013   Giv oss hjlp mot ovnnen;
	  ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
108:014   Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
	  han skall frtrampa vra ovnner.

109:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

	  Min lovsngs Gud, tig icke.
109:002   Ty sin ogudaktiga mun,
	      sin falska mun
	      hava de uppltit mot mig,
	  de hava talat mot mig
	      med lgnaktig tunga.
109:003   Med htska ord
	      hava de omgivit mig,
	  de hava begynt strid
	      mot mig utan sak.
109:004   Till ln fr min krlek
	      st de mig emot,
	  men jag beder allenast.
109:005   De hava bevisat mig
	      ont fr gott
	  och hat fr min krlek.

109:006   Lt en ogudaktig man trda upp emot honom,
	  och lt en klagare st p hans hgra sida.
109:007   Nr han kommer infr rtta, m han dmas skyldig,
	  och hans bn vare synd.
109:008   Blive hans dagar f,
	  hans mbete tage en annan.
109:009   Varde hans barn faderlsa
	  och hans hustru nka.
109:010   M hans barn alltid
	      g husvilla och tigga
	  och ska sitt brd fjrran ifrn delagda hem.
109:011   M ockraren f i sin snara
	      allt vad han ger,
	  och m frmmande plundra hans gods.
109:012   M ingen finnas,
	      som hyser misskund med honom,
	  och ingen, som frbarmar sig
	      ver hans faderlsa.
109:013   Hans framtid varde avskuren,
	  i nsta led vare sdanas
	      namn utplnat.
109:014   Hans fders missgrning
	      varde ihgkommen infr HERREN,
	  och hans moders synd
	      varde icke utplnad.
109:015   M den alltid st
	      infr HERRENS gon;
	  ja, sdana mns minnelse
	      m utrotas frn jorden.
109:016   Ty han tnkte ju icke
	      p att va misskund,
	  utan frfljde den
	      som var betryckt och fattig
	  och den vilkens hjrta var bedrvat,
	      fr att dda dem.
109:017   Han lskade frbannelse,
	      och den kom ver honom;
	  han hade icke behag till vlsignelse,
	      och den blev fjrran ifrn honom.
109:018   Han kldde sig i frbannelse ssom i en kldnad,
	  och ssom vatten trngde den in i hans liv
	  och ssom olja in i hans ben.
109:019   Den varde honom ssom en mantel att hlja sig i,
	  och ssom en grdel att alltid omgjorda sig med.
109:020   Detta vare mina motstndares
	      ln frn HERREN,
	  och deras som tala ont mot min sjl.

109:021   Men du, HERRE, Herre,
	  st mig bi fr ditt namn skull;
	  god r ju din nd, s m du d rdda mig.
109:022   Ty jag r betryckt och fattig,
	  och mitt hjrta r genomborrat i mitt brst.
109:023   Ssom skuggan, nr den frlnges, gr jag bort;
	  jag ryckes bort ssom en grshoppssvrm.
109:024   Mina knn ro vacklande av fasta,
	  och min kropp frlorar sitt hull.
109:025   Till smlek har jag blivit infr dem;
	  nr de se mig, skaka de huvudet.

109:026   Hjlp mig, HERRE, min Gud;
	  frls mig efter din nd;
109:027   och m de frnimma att det r din hand,
	  att du, HERRE, har gjort det.
109:028   Om de frbanna,
	      s vlsigna du;
	  om de resa sig upp,
	      s komme de p skam,
	  men m din tjnare f gldja sig.
109:029   Mina motstndare varde kldda i blygd
	  och hljda i skam ssom i en mantel.

109:030   Min mun skall storligen
	  tacka HERREN;
	  mitt ibland mnga vill jag lova honom.
109:031   Ty han str p den fattiges hgra sida
	  fr att frlsa honom frn dem som frdma hans sjl.
110:001 Av David; en psalm.

	  HERREN sade till min herre:
	  Stt dig p min hgra sida,
	  till dess jag har lagt dina fiender
	      dig till en fotapall.
110:002   Din makts spira skall HERREN
	      utstrcka frn Sion;
	  du skall hrska mitt ibland dina fiender.
110:003   Villigt kommer ditt folk,
	      nr du samlar din hr;
	  i helig skrud kommer
	      din unga skara infr dig,
	  ssom daggen kommer
	      ur morgonrodnadens skte.

110:004   HERREN har svurit
	  och skall icke ngra sig:
	  Du r en prst till evig tid
	  efter Melki-Sedeks stt.
110:005   Herren r p din hgra sida,
	  han skall krossa konungar
	      p sin vredes dag.
110:006   Han skall hlla dom bland hedningarna,
	      verallt skola dda ligga;
	  han skall snderkrossa huvuden
	      vida omkring p jorden.
110:007   Ur bcken skall han dricka p vgen;
	  drfr skall han upplyfta huvudet.
111:001   Halleluja!
	  Jag vill tacka HERREN av allt hjrta
	  i de rttsinnigas rd och frsamling.
111:002   Stora ro HERRENS verk,
	  de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
111:003   Majestt och hrlighet r vad han gr,
	  och hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
111:004   Han har s gjort, att hans under ro i minnelse;
	  ndig och barmhrtig r HERREN.
111:005   Han giver mat t dem som frukta honom,
	  han tnker evinnerligen p sitt frbund.
111:006   Sina grningars kraft har han gjort kunnig fr sitt folk,
	  i det han gav dem hedningarnas arvedel.
111:007   Hans hnders verk ro trofasthet och rtt,
	  oryggliga ro alla hans ordningar.
111:008   De st fasta fr alltid och fr evigt,
	  de fullbordas med trofasthet och rttvisa.
111:009   Han har snt sitt folk frlossning,
	  han har stadgat sitt frbund fr evig tid;
	  heligt och fruktansvrt r hans namn.
111:010   HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
	  ett gott frstnd f alla de som gra drefter.
	  Hans lov frbliver evinnerligen.

112:001   Halleluja!
	  Sll r den man som fruktar HERREN
	  och har sin stora lust i hans bud.
112:002   Hans efterkommande skola bliva vldiga p jorden;
	  de redligas slkte skall varda vlsignat.
112:003   Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
	  och hans rttfrdighet bestr evinnerligen.
112:004   Fr de redliga gr han upp ssom ett ljus i mrkret,
	  ndig och barmhrtig och rttfrdig.
112:005   Vl den som r barmhrtig och giver ln,
	  den som stder all sin sak p rtt!
112:006   Ty han skall icke vackla till evig tid;
	  den rttfrdige skall vara i evig minnelse.
112:007   Fr ont budskap fruktar han icke;
	  hans hjrta r frimodigt, det frtrstar p HERREN.
112:008   Hans hjrta r fast, det fruktar icke,
	  till dess han fr se med lust p sina ovnner.
112:009   Han utstrr, han giver t de fattiga,
	  hans rttfrdighet frbliver evinnerligen;
	  hans horn skall varda upphjt med ra.
112:010   Den ogudaktige skall se det och harmas;
	  han skall bita sina tnder samman och tras bort.
	  Vad de ogudaktiga nska bliver till intet.

113:001   Halleluja!
	  Loven, I HERRENS tjnare,
	  loven HERRENS namn.
113:002   Vlsignat vare HERRENS namn
	  frn nu och till evig tid.
113:003   Frn solens uppgng nda till dess nedgng
	  vare HERRENS namn hgtlovat.
113:004   HERREN r hg ver alla folk,
	  hans ra nr ver himmelen.
113:005   Ja, vem r ssom HERREN, vr Gud,
	  han som sitter s hgt,
113:006   han som ser ned s djupt --
	  ja, vem i himmelen och p jorden?
113:007   Han som upprttar den ringe ur stoftet,
	  han som lyfter den fattige ur dyn,
113:008   fr att stta honom bredvid furstar,
	  bredvid sitt folks furstar;
113:009   han som lter den ofruktsamma hustrun
	  sitta med gldje ssom moder, omgiven av barn!

	  Halleluja!
114:001   Nr Israel drog ut ur Egypten,
	  Jakobs hus ut ifrn folket med frmmande tunga,
114:002   d vart Juda hans helgedom,
	  Israel hans herradme.

114:003   Havet sg det och flydde,
	  Jordan vnde tillbaka.
114:004   Bergen hoppade ssom vdurar,
	  hjderna ssom lamm.

114:005   Varfr flyr du undan, du hav?
	  Du Jordan, varfr vnder du tillbaka?
114:006   I berg, varfr hoppen I ssom vdurar,
	  I hjder, ssom lamm?

114:007   Fr Herren m du vl bva, du jord,
	  fr Jakobs Guds ansikte,
114:008   fr honom som frvandlar klippan till en vattenrik sj,
	  hrda stenen till en vattenklla.
115:001   Icke t oss, HERRE, icke t oss,
	  utan t ditt namn giv ran,
	  fr din nds, fr din sannings skull.
115:002   Varfr skulle hedningarna f sga:
	  Var r nu deras Gud?

115:003   Vr Gud r ju i himmelen;
	  han kan gra allt vad han vill.
115:004   Men deras avgudar ro silver och guld,
	  verk av mnniskohnder.

115:005   De hava mun och tala icke,
	  de hava gon och se icke,
115:006   de hava ron och hra icke,
	  de hava nsa och lukta icke.
115:007   Med sina hnder taga de icke,
	  med sina ftter g de icke;
	  de hava intet ljud i sin strupe.
115:008   De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
	  ja, alla som frtrsta p dem.

115:009   I av Israel, frtrsten p HERREN.
	  Ja, han r deras hjlp och skld.
115:010   I av Arons hus, frtrsten p HERREN.
	  Ja, han r deras hjlp och skld.
115:011   I som frukten HERREN, frtrsten p HERREN.
	  Ja, han r deras hjlp och skld.

115:012   HERREN har tnkt p oss, han skall vlsigna,
	  han skall vlsigna Israels hus,
	  han skall vlsigna Arons hus,
115:013   han skall vlsigna dem som frukta HERREN,
	  de sm svl som de stora.

115:014   Ja, HERREN frke eder,
	  seder sjlva och edra barn.
115:015   Varen vlsignade av HERREN,
	  av honom som har gjort himmel och jord.
115:016   Himmelen r HERRENS himmel,
	  och jorden har han givit t mnniskors barn.

115:017   De dda prisa icke HERREN,
	  ingen som har farit ned i det tysta.
115:018   Men vi, vi skola lova HERREN
	  frn nu och till evig tid.

	  Halleluja!

116:001   Jag har HERREN kr, ty han hr
	  min rst och mina bner.
116:002   Ja, han har bjt sitt ra till mig;
	  i hela mitt liv skall jag kalla honom.

116:003   Ddens band omvrvde mig,
	  och ddsrikets ngest grep mig;
	  jag kom i nd och bedrvelse.
116:004   Men jag kallade HERRENS namn:
	  Ack HERRE, rdda min sjl.
116:005   HERREN r ndig och rttfrdig,
	  vr Gud r barmhrtig.
116:006   HERREN bevarar de enfaldiga;
	  jag var i elnde, och han frlste mig.
116:007   Vnd nu ter till din ro, min sjl,
	  ty HERREN har gjort vl mot dig.

116:008   Ja, du har rddat min sjl frn dden,
	  mitt ga frn trar, min fot ifrn fall;
116:009   jag skall f vandra infr HERREN
	  i de levandes land.

116:010   Jag tror, ty drfr talar jag,
	  jag som var storligen plgad,
116:011   jag som mste sga i min ngest:
	  Alla mnniskor ro lgnaktiga.

116:012   Huru skall jag vederglla HERREN
	  alla hans vlgrningar mot mig?
116:013   Jag vill taga frlsningens bgare
	  och kalla HERRENS namn.
116:014   Jag vill infria t HERREN mina lften,
	  ja, i hela hans folks syn.

116:015   Dyrt aktad i HERRENS gon
	  r hans frommas dd.
116:016   Ack HERRE, jag r ju din tjnare,
	  jag r din tjnare, din tjnarinnas son;
	  du har lossat mina band.

116:017   Dig vill jag offra lovets offer,
	  och HERRENS namn vill jag kalla.
116:018   Jag vill infria t HERREN mina lften,
	  ja, i hela hans folks syn,
116:019   i grdarna till HERRENS hus,
	  mitt i dig, Jerusalem.

	  Halleluja!
117:001   Loven HERREN, alla hedningar,
	  prisen honom, alla folk.
117:002   Ty hans nd r vldig ver oss,
	  och HERRENS sanning varar i evighet.

	  Halleluja!
118:001   Tacken HERREN, ty han r god,
	  ty hans nd varar evinnerligen.

118:002   S sge Israel,
	  ty hans nd varar evinnerligen.
118:003   S sge Arons hus,
	  ty hans nd varar evinnerligen.
118:004   S sge de som frukta HERREN,
	  ty hans nd varar evinnerligen.

118:005   I mitt trngml kallade jag HERREN,
	  och HERREN svarade mig och stllde mig p rymlig plats.
118:006   HERREN str mig bi, jag skall icke frukta;
	  vad kunna mnniskor gra mig?
118:007   HERREN str mig bi, han r min hjlpare,
	  och jag skall f se med lust p dem som hata mig.

118:008   Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
	  n att frlita sig p mnniskor.
118:009   Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
	  n att frlita sig p furstar.

118:010   Alla hedningar omringa mig,
	  men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
118:011   De omringa mig, ja, de omringa mig,
	  men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
118:012   De omringa mig ssom bin,
	  men de slockna ssom eld i trne;
	  i HERRENS namn skall jag frgra dem.

118:013   Man stter mig hrdeligen, fr att jag skall falla,
	  men HERREN hjlper mig.
118:014   HERREN r min starkhet och min lovsng,
	  och han blev mig till frlsning.

118:015   Man sjunger med jubel om frlsning
	  i de rttfrdigas hyddor:
	  HERRENS hgra hand gr mktiga ting.
118:016   HERRENS hgra han upphjer,
	  HERRENS hgra hand gr mktiga ting.

118:017   Jag skall icke d, utan leva
	  och frtlja HERRENS grningar.
118:018   Vl tuktade mig HERREN,
	  men han gav mig icke t dden.

118:019   ppnen fr mig rttfrdighetens portar;
	  jag vill g in genom dem och tacka HERREN.
118:020   Detta r HERRENS port,
	  de rttfrdiga skola g in genom den.
118:021   Jag tackar dig fr att du svarade mig
	  och blev mig till frlsning.

118:022   Den sten som byggningsmnnen frkastade
	  har blivit en hrnsten.
118:023   Av HERREN har den blivit detta;
	  underbart r det i vra gon.

118:024   Detta r den dag som HERREN har gjort;
	  ltom oss p den frjdas och vara glada.
118:025   Ack HERRE, frls!
	  Ack HERRE, lt vl g!

118:026   Vlsignad vare han som kommer,
	      i HERRENS namn.
	  Vi vlsigna eder
	      frn HERRENS hus.
118:027   HERREN r Gud,
	      och han gav oss ljus.
	  Ordnen eder i hgtidsled,
	      med lvrika kvistar i hnderna,
	      fram till altarets horn.
118:028   Du r min Gud, och jag vill tacka dig;
	  min Gud, jag vill upphja dig.
118:029   Tacka HERREN, ty han r god,
	  ty hans nd varar evinnerligen.

119:001   Saliga ro de vilkas vg r ostrafflig,
	  de som vandra efter HERRENS lag.
119:002   Saliga ro de som taga hans vittnesbrd i akt,
	  de som av allt hjrta ska honom,
119:003   de som icke gra vad ortt r,
	  utan vandra p hans vgar.
119:004   Du har givit befallningar,
	  fr att de skola hllas med all flit.
119:005   O att mina vgar vore rtta,
	  s att jag hlle dina stadgar!
119:006   D skulle jag icke komma p skam,
	  nr jag skdade p alla dina bud.
119:007   Jag vill tacka dig av uppriktigt hjrta,
	  nr jag fr lra din rttfrdighets rtter.
119:008   Dina stadgar vill jag hlla;
	  vergiv mig icke s helt och hllet.

119:009   Huru skall en yngling bevara sin vg obesmittad?
	  Nr han hller sig efter ditt ord.
119:010   Jag sker dig av allt mitt hjrta;
	  lt mig icke fara vilse frn dina bud.
119:011   Jag gmmer ditt tal i mitt hjrta,
	  fr att jag icke skall synda mot dig.
119:012   Lovad vare du, HERRE!
	  Lr mig dina stadgar.
119:013   Med mina lppar frtljer jag
	  alla din muns rtter.
119:014   Jag frjdar mig ver dina vittnesbrds vg
	  ssom ver alla skatter.
119:015   Jag vill begrunda dina befallningar
	  och skda p dina stigar.
119:016   Jag har min lust i dina stadgar,
	  jag frgter icke ditt ord.

119:017   Gr vl mot din tjnare, s att jag fr leva,
	  d vill jag hlla ditt ord.
119:018   ppna mina gon, s att jag kan skda
	  undren i din lag.
119:019   Jag r en frmling p jorden;
	  frdlj icke dina bud fr mig.
119:020   Min sjl r snderkrossad
	  av stndig trngtan efter dina rtter.
119:021   Du npser de frcka, de frbannade,
	  dem som fara vilse frn dina bud.
119:022   Tag bort ifrn mig smlek och frakt,
	  ty jag tager i akt dina vittnesbrd.
119:023   Ja, furstar sitta och lgga rd mot mig,
	  men din tjnare begrundar dina stadgar;
119:024   ja, dina vittnesbrd ro min lust,
	  de ro mina rdgivare.

119:025   Min sjl ligger nedtryckt i stoftet;
	  behll mig vid liv efter ditt ord.
119:026   Jag frtljde om mina vgar, och du svarade mig;
	  lr mig dina stadgar.
119:027   Lr mig att frst dina befallningars vg,
	  s vill jag begrunda dina under.
119:028   Min sjl grter av bedrvelse;
	  upprtta mig efter ditt ord.
119:029   Lt lgnens vg vara fjrran ifrn mig,
	  och frunna mig din undervisning.
119:030   Jag har utvalt sanningens vg,
	  dina rtter har jag stllt framfr mig.
119:031   Jag hller mig till dina vittnesbrd;
	  HERRE, lt mig icke komma p skam.
119:032   Jag vill lpa dina buds vg,
	  ty du trstar mitt hjrta.

119:033   Visa mig, HERRE, dina stadgars vg,
	  s vill jag taga den i akt intill nden.
119:034   Giv mig frstnd, s vill jag taga din lag i akt
	  och hlla den av allt hjrta.
119:035   Led mig p dina buds stig,
	  ty till den har jag behag.
119:036   Bj mitt hjrta till dina vittnesbrd,
	  och lt det icke vika av till ortt vinning.
119:037   Vnd bort mina gon, s att de icke se efter ffnglighet;
	  behll mig vid liv p dina vgar.
119:038   Uppfyll p din tjnare ditt tal,
	  ty det leder till din fruktan.
119:039   Vnd bort ifrn mig den smlek som jag fruktar;
	  ty dina rtter ro goda.
119:040   Se, jag lngtar efter dina befallningar;
	  behll mig vid liv genom din rttfrdighet.

119:041   Din nd komme ver mig, HERRE,
	  din frlsning efter ditt tal;
119:042   S kan jag giva den svar, som smdar mig;
	  ty jag frtrstar p ditt ord.
119:043   Ryck icke sanningens ord
	      s helt och hllet bort ifrn min mun,
	  ty jag hoppas p dina domar.
119:044   S vill jag hlla din lag bestndigt,
	  ja, alltid och evinnerligen.
119:045   Lt mig g fram p rymlig plats,
	  ty jag begrundar dina befallningar.
119:046   Jag vill tala om dina vittnesbrd infr konungar,
	  och jag skall icke komma p skam.
119:047   Jag vill hava min lust i dina bud,
	  ty de ro mig kra;
119:048   jag vill lyfta mina hnder upp till dina bud,
	      ty de ro mig kra,
	  och jag vill begrunda dina stadgar.

119:049   Tnk p ordet till din tjnare,
	  eftersom du har givit mig hopp.
119:050   Det r min trst i mitt lidande
	  att ditt tal behller mig vid liv.
119:051   De frcka bespotta mig vermttan;
	  likvl viker jag icke ifrn din lag.
119:052   Jag tnker p dina domar i forna tider,
	  HERRE, och jag varder trstar.
119:053   Gldande harm griper mig fr de ogudaktigas skull,
	  drfr att de vergiva din lag.
119:054   Dina stadgar ro lovsnger fr mig
	  i det hus dr jag dvljes.
119:055   Jag tnker om natten p ditt namn,
	  HERRE, och jag hller din lag.
119:056   Detta har blivit mig beskrt:
	  att jag fr taga dina befallningar i akt.

119:057   Min del r HERREN;
	  jag har beslutit att hlla dina ord.
119:058   Jag bnfaller infr dig av allt hjrta;
	  var mig ndig efter ditt tal.
119:059   Jag betnker mina vgar
	  och vnder mina ftter till dina vittnesbrd.
119:060   Jag skyndar mig och drjer icke
	  att hlla dina bud.
119:061   De ogudaktigas snaror omgiva mig,
	  men jag frgter icke din lag.
119:062   Mitt i natten str jag upp fr att tacka dig
	  fr din rttfrdighets rtter.
119:063   Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
	  och till dem som hlla dina befallningar.
119:064   Jorden r full av din nd, o HERRE;
	  lr mig dina stadgar.

119:065   Du gr din tjnare gott,
	  HERRE, efter ditt ord.
119:066   Lr mig gott frstnd och kunskap,
	  ty jag tror p dina bud.
119:067   Frrn jag fick lida, for jag vilse,
	  men nu hller jag mig vid ditt tal.
119:068   Du r god och gr vad gott r;
	  lr mig dina stadgar.
119:069   De frcka hopspinna lgn mot mig,
	  men jag vill av allt hjrta taga dina befallningar i akt.
119:070   Deras hjrtan ro oknsliga ssom fett,
	  men jag har min lust i din lag.
119:071   Det var mig gott att jag vart tuktad,
	  s att jag fick lra mig dina stadgar.
119:072   Din muns lag r mig bttre
	  n tusentals stycken guld och silver.

119:073   Dina hnder hava gjort och berett mig;
	  giv mig frstnd, s att jag kan lra dina bud.
119:074   De som frukta dig skola se mig och gldjas,
	  ty jag hoppas p ditt ord.
119:075   HERRE, jag vet att dina domar ro rttfrdiga,
	  och att du har tuktat mig i trofasthet.
119:076   Din nd vare min trst,
	  ssom du har lovat din tjnare.
119:077   Din barmhrtighet komme ver mig, s att jag fr leva;
	  ty din lag r min lust.
119:078   P skam komme de frcka,
	      ty de hava gjort mig ortt utan sak;
	  men jag vill begrunda dina befallningar.
119:079   Till mig m de vnda sig, som frukta dig,
	  och de om knna dina vittnesbrd.
119:080   Mitt hjrta vare ostraffligt i dina stadgar,
	  s att jag icke kommer p skam.

119:081   Min sjl trngtar efter din frlsning,
	  jag hoppas p ditt ord.
119:082   Mina gon trngta efter ditt tal,
	  och jag sger: Nr vill du trsta mig?
119:083   Ty jag r ssom en vinlgel i rk,
	  men jag frgter icke dina stadgar.
119:084   Huru f ro icke din tjnares dagar!
	  Nr vill du hlla dom ver mina frfljare?
119:085   De frcka grva gropar fr mig,
	  de som icke leva efter din lag.
119:086   Alla dina bud ro sanning;
	  utan sak frfljer man mig; hjlp mig.
119:087   De hava s nr frdrvat mig p jorden,
	  fastn jag icke har vergivit dina befallningar.
119:088   Behll mig vid liv efter din nd,
	  s vill jag hlla din muns vittnesbrd.

119:089   Evinnerligen, HERRE,
	  str ditt ord fast i himmelen.
119:090   Frn slkte till slkte varar din trofasthet;
	  du har grundat jorden, och den bestr.
119:091   Till att utfra dina rtter bestr allt n i dag,
	  ty allting mste tjna dig.
119:092   Om din lag icke hade varit min lust,
	  s hade jag frgtts i mitt elnde.
119:093   Aldrig skall jag frgta dina befallningar,
	  ty genom dem har du behllit mig vid liv.
119:094   Jag r din, frls mig;
	  ty jag begrundar dina befallningar.
119:095   P mig vakta de ogudaktiga fr att frgra mig;
	  men jag aktar p dina vittnesbrd.
119:096   P all annan fullkomlighet har jag sett en nde,
	  men ditt bud r omtligt i vidd.

119:097   Huru kr har jag icke din lag!
	  Hela dagen begrundar jag den.
119:098   Visare n mina fiender ro, gra mig dina bud,
	  ty de tillhra mig fr evig tid.
119:099   Jag r klokare n alla mina lrare,
	  ty jag begrundar dina vittnesbrd.
119:100   Jag r frstndigare n de gamle,
	  ty jag tager dina befallningar i akt.
119:101   Jag avhller mina ftter ifrn alla onda vgar,
	  fr att jag m hlla ditt ord.
119:102   Jag viker icke ifrn dina rtter,
	  ty du undervisar mig.
119:103   Huru ljuvt fr min tunga r icke ditt tal!
	  Det r ljuvare n honung fr min mun.
119:104   Av dina befallningar fr jag frstnd;
	  drfr hatar jag alla lgnens vgar.

119:105   Ditt ord r mina ftters lykta
	  och ett ljus p min stig.
119:106   Jag har svurit och hllit det:
	  att taga din rttfrdighets rtter i akt.
119:107   Jag r storligen plgad;
	  HERRE, behll mig vid liv efter ditt ord.
119:108   Lt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
	  och lr mig dina rtter.
119:109   Jag br min sjl alltid i min hand,
	  men jag frgter icke din lag.
119:110   De ogudaktiga lgga ut snaror fr mig,
	  men jag far icke vilse frn dina befallningar.
119:111   Jag har dina vittnesbrd till min eviga arvedel,
	  ty de ro mitt hjrtas frjd.
119:112   Jag har bjt mitt hjrta till att gra efter dina stadgar,
	  alltid och intill nden.

119:113   Jag hatar dem som halta p bda sidor,
	  men din lag har jag kr.
119:114   Du r mitt beskrm och min skld;
	  jag hoppas p ditt ord.
119:115   Viken bort ifrn mig, I onde;
	  jag vill taga min Guds bud i akt.
119:116   Uppehll mig efter ditt tal, s att jag fr leva,
	  och lt mig icke komma p skam med mitt hopp.
119:117   Std mig, s att jag varder frlst,
	  s vill jag alltid se med lust p dina stadgar.
119:118   Du aktar fr intet alla som fara vilse frn dina stadgar,
	  ty frgves r deras svek.
119:119   Du frkastar ssom slagg alla ogudaktiga p jorden;
	  drfr har jag dina vittnesbrd kra.
119:120   Av fruktan fr dig ryser mitt ktt,
	  och jag rdes fr dina domar.

119:121   Jag var rtt och rttfrdighet;
	  du skall icke verlmna mig t mina frtryckare.
119:122   Tag dig an din tjnares sak, och lt det g honom vl;
	  lt icke de frcka frtrycka mig.
119:123   Mina gon trngta efter din frlsning
	  och efter din rttfrdighets tal.
119:124   Gr med din tjnare efter din nd,
	  och lr mig dina stadgar.
119:125   Jag r din tjnare; giv mig frstnd,
	  s att jag kan knna dina vittnesbrd.
119:126   Det r tid fr HERREN att handla,
	  ty de hava gjort din lag om intet.
119:127   Drfr har jag dina bud kra
	  mer n guld, jag, mer n fint guld.
119:128   Drfr hller jag alla dina befallningar i allo fr rtta,
	  men alla lgnens vgar hatar jag.

119:129   Underbara ro dina vittnesbrd,
	  drfr tager min sjl dem i akt.
119:130   Nr dina ord uppltas, giva de ljus
	  och sknka frstnd t de enfaldiga.
119:131   Jag sprrar upp min mun och flmtar,
	  ty jag lngtar ivrigt efter dina bud.
119:132   Vnd dig till mig och var mig ndig,
	  ssom rtt r mot dem som hava ditt namn krt.
119:133   Gr mina steg fasta genom ditt tal,
	  och lt ingen ortt varda mig vermktig.
119:134   Frlossa mig frn mnniskors frtryck,
	  s vill jag hlla dina befallningar.
119:135   Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare,
	  och lr mig dina stadgar.
119:136   Vattenbckar rinna ned frn mina gon,
	  drfr att man icke hller din lag.

119:137   HERRE, du r rttfrdig,
	  och dina domar ro rttvisa.
119:138   Du har pbjudit dina vittnesbrd i rttfrdighet
	  och i stor trofasthet.
119:139   Jag frtres av nitlskan,
	  drfr att mina ovnner frgta dina ord.
119:140   Ditt tal r vl luttrat,
	  och din tjnare har det krt.
119:141   Jag r ringa och fraktad,
	  men jag frgter icke dina befallningar.
119:142   Din rttfrdighet r en evig rttfrdighet,
	  och din lag r sanning.
119:143   Nd och trngml hava trffat mig,
	  men dina bud ro min lust.
119:144   Dina vittnesbrd ro rttfrdiga evinnerligen;
	  giv mig frstnd, s att jag fr leva.

119:145   Jag ropar av allt hjrta, svara mig, HERRE;
	  jag vill taga dina stadgar i akt.
119:146   Jag ropar till dig, frls mig,
	  s vill jag hlla dina vittnesbrd.
119:147   Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
	  jag hoppas p dina ord.
119:148   Mina gon hasta fre nattens vkter
	  till att begrunda ditt tal.
119:149   Hr min rst efter din nd;
	  HERRE, behll mig vid liv efter dina rtter.
119:150   Nra ro de som jaga efter skndlighet,
	  de som ro lngt ifrn din lag.
119:151   Nra r ock du, HERRE,
	  och alla dina bud ro sanning.
119:152   Lngesedan vet jag genom dina vittnesbrd
	  att du har stadgat dem fr evig tid.

119:153   Se till mitt lidande och rdda mig,
	  ty jag frgter icke din lag.
119:154   Utfr min sak och frlossa mig;
	  behll mig vid liv efter ditt tal.
119:155   Frlsning r lngt borta frn de ogudaktiga,
	  ty de frga icke efter dina stadgar.
119:156   HERRE, din barmhrtighet r stor;
	  behll mig vid liv efter dina rtter.
119:157   Mina frfljare och ovnner ro mnga,
	  men jag viker icke ifrn dina vittnesbrd.
119:158   Nr jag ser de trolsa, knner jag leda vid dem,
	  drfr att de icke hlla sig vid ditt tal.
119:159   Se drtill att jag har dina befallningar kra;
	  HERRE, behll mig vid liv efter din nd.
119:160   Summan av ditt ord r sanning,
	  och alla din rttfrdighets rtter vara evinnerligen.

119:161   Furstar frflja mig utan sak,
	  men mitt hjrta fruktar fr dina ord.
119:162   Jag frjdar mig ver ditt tal
	  ssom den som vinner stort byte.
119:163   Jag hatar lgnen, den skall vara mig en styggelse;
	  men din lag har jag kr.
119:164   Jag lovar dig sju gnger om dagen
	  fr din rttfrdighets rtter.
119:165   Stor frid ga de som hava din lag kr,
	  och intet finnes, som bringar dem p fall.
119:166   Jag vntar efter din frlsning, HERRE,
	  och jag gr efter dina bud.
119:167   Min sjl hller dina vittnesbrd,
	  och jag har dem storligen kra.
119:168   Jag hller dina befallningar och vittnesbrd,
	  ty du knner alla mina vgar.

119:169   HERRE, mitt rop komme infr ditt ansikte;
	  giv mig frstnd efter ditt ord.
119:170   Min bn komme infr ditt ansikte;
	  rdda mig efter ditt tal.
119:171   Mina lppar m flda ver av lov,
	  ty du lr mig dina stadgar.
119:172   Min tunga sjunge om ditt ord,
	  ty alla dina bud ro rttfrdiga.
119:173   Din hand vare mig till hjlp,
	  ty jag har utvalt dina befallningar.
119:174   Jag lngtar efter din frlsning, HERRE,
	  och din lag r min lust.
119:175   Lt min sjl leva, s skall hon lova dig;
	  och lt dina rtter hjlpa mig.
119:176   Om jag far vilse, s uppsk din tjnare
	      ssom ett frlorat fr,
	  ty jag frgter icke dina bud.

120:001 En vallfartssng.

	  Jag ropar till HERREN i min nd,
	  och han svarar mig.
120:002   HERRE, rdda min sjl
	      frn lgnaktiga lppar,
	      frn en falsk tunga.
120:003   Varmed bliver du lnad,
	      bde nu och allt framgent,
	      du falska tunga?
120:004   Jo, med en vldsverkares skarpa pilar
	      och med gldande ginstkol.

120:005   Ve mig, att jag mste dvljas i Meseks land
	  och bo ibland Kedars hyddor!
120:006   Lnge nog har min sjl mst bo
	      ibland dem som hata friden.
120:007   Jag sjlv hller frid, men sger jag blott ett ord,
	      ro de redo till strid.
121:001 En vallfartssng.

	  Jag lyfter mina gon upp till bergen:
	  varifrn skall min hjlp komma?
121:002   Min hjlp kommer frn HERREN,
	  som har gjort himmel och jord.

121:003   Icke skall han lta din fot vackla,
	  icke slumrar han som bevarar dig!
121:004   Nej, han som bevarar Israel,
	      han slumrar icke,
	      han sover icke.

121:005   HERREN r den som bevarar dig,
	      HERREN r ditt skygd
	      p din hgra sida.
121:006   Solen skall icke
	      skada dig om dagen,
	      ej heller mnen om natten.

121:007   HERREN skall bevara dig
	      fr allt ont,
	      han skall bevara din sjl.
121:008   HERREN skall bevara
	      din utgng och din ingng,
	      frn nu och till evig tid.
122:001 En vallfartssng; av David.

	  Jag gladdes, nr man sade till mig:
	  Vi skola g till HERRENS hus.

122:002   Vra ftter fingo trda in
	  i dina portar, Jerusalem,
122:003   Jerusalem, du nyuppbyggda stad,
	  dr hus sluter sig vl till hus,
122:004   dit stammarna draga upp,
	      HERRENS stammar,
	      efter lagen fr Israel,
	  till att prisa HERRENS namn.
122:005   Ty dr ro stllda
	      domarstolar,
	  stolar fr Davids hus.

122:006   nsken Jerusalem frid;
	  ja, dem gnge vl, som lska dig.
122:007   Frid vare inom dina murar,
	  vlgng i dina palats!
122:008   Fr mina brders och vnners skull
	  vill jag tillsga dig frid.
122:009   Fr HERRENS, vr Guds, hus' skull
	  vill jag ska din vlfrd.
123:001 En vallfartssng.

	  Jag lyfter mina gon upp till dig,
	      du som bor i himmelen.
123:002   Ja, ssom tjnares gon skda
	      p deras herres hand,
	  ssom en tjnarinnas gon
	      p hennes frus hand,
	  s skda vra gon
	      upp till HERREN, vr Gud,
	      till dess han varder oss ndig.

123:003   Var oss ndig, HERRE, var oss ndig,
	  ty vi ro rikligen mttade med frakt.
123:004   Rikligen mttad r vr sjl
	      med de skras bespottelse,
	      med de hgmodigas frakt.
124:001 En vallfartssng; av David.

	  Om HERREN icke hade varit med oss
	  -- s sge Israel --
124:002   om HERREN icke hade varit med oss,
	  nr mnniskorna reste sig upp emot oss,
124:003   d hade de uppslukat oss levande,
	  nr deras vrede upptndes mot oss;
124:004   d hade vattnen frdrnkt oss,
	  strmmen gtt ver vr sjl;
124:005   ja, d hade de gtt ver vr sjl,
	  de svallande vattnen.

124:006   Lovad vare HERREN
	  fr att han ej gav oss
	      till rov t deras tnder!
124:007   Vr sjl kom undan ssom en fgel
	      ur fgelfngarnas snara;
	  snaran gick snder,
	      och vi kommo undan.

124:008   Vr hjlp r i HERRENS namn,
	  hans som har gjort himmel och jord.
125:001 En vallfartssng.

	  De som frtrsta p HERREN,
	  de likna Sions berg, som icke vacklar,
	      utan frbliver evinnerligen.
125:002   Jerusalem omhgnas av berg,
	  och HERREN omhgnar sitt folk,
	      ifrn nu och till evig tid.
125:003   Ty ogudaktighetens spira skall icke frbliva
	      ver de rttfrdigas arvslott,
	  p det att de rttfrdiga ej m utrcka
	      sina hnder till orttfrdighet.

125:004   Gr gott, o HERRE, mot de goda
	  och mot dem som hava redliga hjrtan.
125:005   Men dem som vika av p vrnga vgar,
	  dem rycke HERREN bort
	      tillika med ogrningsmnnen.
	  Frid vare ver Israel!
126:001 En vallfartssng.

	  Nr HERREN ter
	      upprttade Sion,
	  d voro vi ssom drmmande.
126:002   D blev vr mun
	      uppfylld med lje
	  och vr tunga med jubel;
	  d sade man bland hedningarna:
	      HERREN har gjort
	      stora ting med dem.
126:003   Ja, HERREN hade gjort
	      stora ting med oss;
	  drver voro vi glada.

126:004   HERRE, upprtta oss igen,
	  ssom du terfr
	      bckarna i Sydlandet.
126:005   De som s med trar
	      skola skrda med jubel.
126:006   De g stad grtande
	      och bra sitt utsde;
	  de komma ter med jubel
	      och bra sina krvar.
127:001 En vallfartssng; av Salomo.

	  Om HERREN icke bygger huset,
	  s arbeta de ffngt, som bygga drp.
	  Om HERREN icke bevarar staden,
	  s vakar vktaren ffngt.
127:002   Det r ffngt att I bittida stn upp
	  och sent gn till vila,
	  och ten eder brd med vedermda;
	  detsamma giver han t sina vnner,
	      medan de sova.

127:003   Se, barn ro en HERRENS gva,
	      livsfrukt en ln.
127:004   Likasom pilar i en hjltes hand,
	      s ro sner som man fr vid unga r.
127:005   Sll r den man som har sitt koger
	      fyllt av sdana.
	  De komma icke p skam, nr de mot fiender
	      fra sin talan i porten.
128:001 En vallfartssng.

	  Sll r envar som fruktar HERREN
	      och vandrar p hans vgar.
128:002   Ja, av dina hnders arbete
	      fr du njuta frukten;
	      sll r du, och vl dig!
128:003   Lik ett fruktsamt vintrd varder din hustru,
	      drinne i ditt hus,
	  lika olivtelningar dina barn,
	      omkring ditt bord.
128:004   Ty se, s varder den man vlsignad,
	      som fruktar HERREN.

128:005   HERREN vlsigne dig frn Sion;
	  m du f se Jerusalems vlgng
	      i alla dina livsdagar,
128:006   och m du f se barn av dina barn.
	      Frid ver Israel!
129:001 En vallfartssng.

	  Mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom
	      -- s sge Israel --
129:002   mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom,
	      dock blevo de mig ej vermktiga.
129:003   P min rygg hava pljare pljt
	      och dragit upp lnga fror.
129:004   Men HERREN r rttfrdig och har huggit av
	      de ogudaktigas band.

129:005   De skola komma p skam och vika tillbaka,
	      s mnga som hata Sion.
129:006   De skola bliva lika grs p taken,
	  som vissnar, frrn det har vuxit upp;
129:007   ingen skrdeman fyller drmed sin hand,
	      ingen krvbindare sin famn,
129:008   och de som g dr fram kunna icke sga:
	  HERRENS vlsignelse vare ver eder!
	  Vi vlsigna eder
	      i HERRENS namn.
130:001 En vallfartssng.

	  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
130:002   Herre, hr min rst,
	  lt dina ron akta p
	      mina bners ljud.

130:003   Om du, HERRE, vill tillrkna missgrningar,
	      Herre, vem kan d best?
130:004   Dock, hos dig r ju frltelse,
	      p det att man m frukta dig.

130:005   Jag vntar efter HERREN,
	      min sjl vntar,
	      och jag hoppas p hans ord.
130:006   Min sjl vntar efter Herren
	      mer n vktarna efter morgonen,
	      ja, mer n vktarna efter morgonen.

130:007   Hoppas p HERREN, Israel;
	      ty hos HERREN r nd,
	  och mycken frlossning r hos honom.
130:008   Och han skall frlossa Israel
	      frn alla dess missgrningar.
131:001 En vallfartssng; av David.

	  HERRE, mitt hjrta str icke efter vad hgt r,
	  och mina gon se ej efter vad upphjt r,
	  och jag umgs icke med stora ting,
	  med ting som ro mig fr svra.
131:002   Nej, jag har lugnat och stillat min sjl;
	  ssom ett avvant barn i sin moders famn,
	  ja, ssom ett avvant barn, s r min sjl i mig.

131:003   Hoppas p HERREN, Israel,
	  frn nu och till evig tid.
132:001 En vallfartssng.

	  Tnk, HERRE, David till godo,
	  p allt vad han fick lida,
132:002   han som svor HERREN en ed
	  och gjorde ett lfte t den Starke i Jakob;
132:003   Jag skall icke g in i den hydda dr jag bor,
	  ej heller bestiga mitt vilolger,
132:004   jag skall icke unna mina gon smn
	  eller mina gonlock slummer,
132:005   frrn jag har funnit en plats t HERREN,
	  en boning t den Starke i Jakob.

132:006   Ja, vi hrde drom i Efrata,
	  vi frnummo det i skogsbygden.
132:007   Ltom oss g in i hans boning,
	  tillbedja vid hans fotapall.

132:008   St upp, HERRE, och kom till din vilostad,
	  du och din makts ark.
132:009   Dina prster vare kldda i rttfrdighet,
	  och dina fromma juble.
132:010   Fr din tjnare Davids skull
	  m du icke visa tillbaka din smorde.

132:011   HERREN har svurit David
	  en osviklig ed, som han icke skall rygga:
	  Av ditt livs frukt skall jag stta konungar p din tron.
132:012   Om dina barn hlla mitt frbund
	  och hlla mitt vittnesbrd, som jag skall lra dem,
	  s skola ock deras barn till evig tid
	  f sitta p din tron.
132:013   Ty HERREN har utvalt Sion,
	  dr vill han hava sin boning.
132:014   Detta r min vilostad till evig tid;
	  hr skall jag bo, ty till detta stlle har jag lust.
132:015   Dess frrd skall jag rikligen vlsigna,
	  t dess fattiga skall jag giva brd till fyllest.
132:016   Dess prster skall jag klda i frlsning,
	  och dess fromma skola jubla hgt.
132:017   Dr skall jag lta ett horn skjuta upp t David;
	  dr har jag rett till en lampa t min smorde.
132:018   Hans fiender skall jag klda i skam,
	  men p honom skall hans krona glnsa.

133:001 En vallfartssng; av David.

	  Se huru gott och ljuvligt det r
	  att brder bo endrktigt tillsammans.
133:002   Det r likt den dyrbara oljan p huvudet,
	      som flyter ned i skgget,
	  ned i Arons skgg, som flyter ned
	      ver linningen p hans klder.
133:003   Det r likt Hermons dagg, som faller ned
	      p Sions-bergen.
	  Ty dr beskr HERREN vlsignelse,
	      liv till evig tid.
134:001 En vallfartssng.

	  Upp, vlsignen HERREN,
	      alla I HERRENS tjnare,
	  I som stn om natten
	      i HERRENS hus.
134:002   Lyften edra hnder upp mot helgedomen
	      och vlsignen HERREN.

134:003   HERREN vlsigne dig frn Sion,
	  han som har gjort himmel och jord.
135:001   Halleluja!
	  Loven HERRENS namn,
	  loven det, i HERRENS tjnare,
135:002   I som stn i HERRENS hus,
	  i grdarna till vr Guds hus.
135:003   Loven HERREN, ty HERREN r god,
	  lovsjungen hans namn, ty det r ljuvligt.

135:004   Se, HERREN har utvalt Jakob t sig,
	  Israel till sin egendom.
135:005   Ty jag vet att HERREN r stor,
	  att vr Herre r frmer n alla gudar.

135:006   HERREN kan gra
	      allt vad han vill,
	  i himmelen och p jorden,
	  i haven och i alla djup;
135:007   han som lter regnskyar stiga upp
	      frn jordens nda,
	  han som lter ljungeldar komma med regn
	  och fr vinden ut ur dess frvaringsrum;
135:008   han som slog de frstfdda i Egypten,
	  bde mnniskor och boskap;
135:009   han som snde tecken och under
	      ver dig, Egypten,
	  ver Farao och alla hans tjnare;
135:010   han som slog stora folk
	  och drpte mktiga konungar:
135:011   Sihon, amorernas konung,
	  och Og, konungen i Basan,
	  med alla Kanaans riken,
135:012   och gav deras land till arvedel,
	  till arvedel t sitt folk Israel.

135:013   HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
	  HERRE, din minnelse frn slkte till slkte.
135:014   Ty HERREN skaffar rtt t sitt folk,
	  och ver sina tjnare frbarmar han sig.

135:015   Hedningarnas avgudar ro silver och guld,
	  verk av mnniskohnder.
135:016   De hava mun och tala icke,
	  de hava gon och se icke,
135:017   de hava ron och lyssna icke till,
	  och ingen ande r i deras mun.
135:018   De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
	  ja, alla som frtrsta p dem.

135:019   I av Israels hus, loven HERREN;
	  I av Arons hus, loven HERREN;
135:020   I av Levis hus, loven HERREN;
	  I som frukten HERREN, loven HERREN.
135:021   Lovad vare HERREN frn Sion,
	  han som bor i Jerusalem!

	  Halleluja!

136:001   Tacken HERREN, ty han r god,
	      ty hans nd varar evinnerligen.
136:002   Tacken gudarnas Gud,
	      ty hans nd varar evinnerligen.
136:003   Tacken herrarnas HERRE,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:004   honom som allena gr stora under,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:005   honom som har gjort himmelen med frstnd,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:006   honom som har utbrett jorden ver vattnen,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:007   honom som har gjort de stora ljusen,
	      ty hans nd varar evinnerligen:
136:008   solen till att rda ver dagen,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:009   mnen och stjrnorna till att rda ver natten,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:010   honom som slog Egypten i dess frstfdda,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:011   och som frde Israel ut drifrn,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:012   med stark hand och utrckt arm,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:013   honom som delade Rda havet itu,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:014   och lt Israel g mitt drigenom,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:015   och kringstrdde Farao och hans hr i Rda havet,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:016   honom som frde sitt folk genom knen,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:017   honom som slog stora konungar,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:018   och drpte vldiga konungar,
	      ty hans nd varar evinnerligen:
136:019   Sihon, amorernas konung,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:020   och Og, konungen i Basan,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:021   och som gav deras land till arvedel,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:022   till arvedel t sin tjnare Israel,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:023   honom som tnkte p oss i vr frnedring,
	      ty hans nd varar evinnerligen,
136:024   och som ryckte oss ur vra ovnners vld,
	      ty hans nd varar evinnerligen;
136:025   honom som giver mat t allt levande,
	      ty hans nd varar evinnerligen.
136:026   Tacken himmelens Gud,
	      ty hans nd varar evinnerligen.
137:001   Vid Babels floder,
	      dr sutto vi och grto,
	  nr vi tnkte p Sion.
137:002   I piltrden som dr voro
	      hngde vi upp vra harpor.

137:003   Ty de som hllo oss fngna
	      bdo oss dr att sjunga,
	  och vra plgare
	      bdo oss vara glada:
	  Sjungen fr oss
	      en av Sions snger.

137:004   Huru skulle vi kunna sjunga
	      HERRENS sng
	      i frmmande land?
137:005   Nej, om jag frgter dig, Jerusalem,
	      s frgte min hgra hand sin tjnst.

137:006   Min tunga lde vid min gom,
	      om jag upphr att tnka p dig,
	  om jag icke lter Jerusalem
	      vara min allra hgsta gldje.

137:007   Tnk, HERRE, p Jerusalems dag,
	      och straffa Edoms barn,
	  dem som ropade: Riven ned, riven ned det
	      nda till grunden.

137:008   Dotter Babel, du delggelsens stad,
	  sll r den som fr vederglla dig
	  allt vad du har gjort oss.
137:009   Sll r den som fr gripa dina spda barn
	  och krossa dem mot klippan.
138:001 Av David.

	  Jag vill tacka dig av allt mitt hjrta;
	  infr gudarna vill jag lovsjunga dig.
138:002   Jag vill tillbedja, vnd mot ditt heliga tempel,
	  och prisa ditt namn
	      fr din nd och sanning,
	  ty du har gjort ditt lftesord stort
	  utver allt vad ditt namn hade sagt.
138:003   Nr jag ropade, svarade du mig;
	  du gav mig frimodighet, och min sjl fick kraft.

138:004   HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,
	  nr de f hra din muns tal.
138:005   De skola sjunga om HERRENS vgar,
	  ty HERRENS ra r stor.
138:006   Ja, HERREN r hg, men han ser till det lga,
	  och han knner den hgmodige fjrran ifrn.

138:007   Om ock min vg gr genom nd,
	      s behller du mig vid liv;
	  du rcker ut din hand till vrn
	      mot mina fienders vrede,
	  och din hgra hand frlsar mig.
138:008   HERREN skall fullborda sitt verk fr mig.
	  HERRE, din nd varar evinnerligen;
	  vergiv icke dina hnders verk.
139:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

	  HERRE, du utrannsakar mig och knner mig.
139:002   Evad jag sitter eller uppstr, vet du det;
	  du frstr mina tankar fjrran ifrn.
139:003   Evad jag gr eller ligger, utforskar du det,
	  och med alla mina vgar r du frtrogen.
139:004   Ty frrn ett ord r p min tunga,
	  se, s knner du, HERRE, det till fullo.
139:005   Du omsluter mig p alla sidor
	  och hller mig i din hand.
139:006   En sdan kunskap r mig alltfr underbar;
	  den r mig fr hg, jag kan icke begripa den.

139:007   Vart skall jag g fr din Ande,
	  och vart skall jag fly fr ditt ansikte?
139:008   Fore jag upp till himmelen, s r du dr,
	  och bddade jag t mig i ddsriket, se, s r du ock dr.

139:009   Toge jag morgonrodnadens vingar,
	  gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
139:010   s skulle ocks dr din hand leda mig
	  och din hgra hand fatta mig.
139:011   Och om jag sade: Mrker m betcka mig
	  och ljuset bliva natt omkring mig,
139:012   s skulle sjlva mrkret icke vara mrkt fr dig,
	  natten skulle lysa ssom dagen:
	  ja, mrkret skulle vara ssom ljuset.

139:013   Ty du har skapat mina njurar,
	  du sammanvvde mig i min moders liv.
139:014   Jag tackar dig fr att jag r danad s vermttan underbart;
	  ja, underbara ro dina verk,
	  min sjl vet det vl.
139:015   Benen i min kropp voro icke frborgade fr dig,
	  nr jag bereddes i det frdolda,
	  nr jag bildades i jordens djup.
139:016   Dina gon sgo mig, nr jag nnu knappast var formad;
	  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
	  de voro bestmda, frrn ngon av dem hade kommit.

139:017   Huru outgrundliga ro icke fr mig dina tankar, o Gud,
	  huru stor r icke deras mngfald!
139:018   Skulle jag rkna dem, s vore de flera n sanden;
	  nr jag uppvaknade, vore jag nnu hos dig.

139:019   Gud, o att du ville drpa de ogudaktiga!
	  Ja, mtte de blodgiriga vika bort ifrn mig,
139:020   de som tala om dig med rnker i sinnet,
	  de som hava bragt dina stder i frdrv!
139:021   Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?
	  Skulle jag icke knna leda vid dem som st dig emot?
139:022   Jag hatar dem med starkaste hat;
	  ja, mina fiender hava de blivit.

139:023   Utrannsaka mig, Gud, och knn mitt hjrta;
	  prva mig och knn mina tankar,
139:024   och se till, om jag r stadd p en olycksvg,
	  och led mig p den eviga vgen.
140:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

140:002   Rdda mig, HERRE,
	      frn onda mnniskor,
	  bevara mig frn vldets mn,
140:003   fr dem som uttnka
	      ont i sina hjrtan
	  och dagligen rota sig samman till strid.
140:004   De vssa sina tungor
	      likasom ormar,
	  huggormsgift r inom deras lppar.  Sela.

140:005   Bevara mig, HERRE,
	      fr de ogudaktigas hnder,
	  beskydda mig fr vldets mn,
	  som uttnka planer
	      fr att bringa mig p fall.
140:006   Stolta mnniskor lgga ut fr mig
	      snaror och garn;
	  de breda ut nt
	      invid vgens rand,
	  giller stta de fr mig.  Sela.

140:007   Jag sger till HERREN:
	      Du r min Gud.
	  Lyssna, o HERRE,
	      till mina bners ljud.
140:008   HERRE, Herre,
	      du min starka hjlp,
	  du beskrmar mitt huvud,
	      p stridens dag.
140:009   Tillstd icke, HERRE;
	      vad de ogudaktiga begra;
	  lt deras anslag ej lyckas,
	      de skulle eljest frhva sig.  Sela.

140:010   ver de mns huvuden,
	      som omringa mig,
	  m den olycka komma,
	      som deras lppar bereda.
140:011   Eldsgld m regna ver dem;
	  m de kastas i eld,
	  i djup som de ej komma upp ur.
140:012   En frtalets man
	      skall ej best i landet;
	  en ond vldsman skall jagas,
	      med slag p slag.

140:013   Jag vet att HERREN skall utfra
	      den betrycktes sak
	      och skaffa de fattiga rtt.
140:014   Ja, de rttfrdiga skola prisa ditt namn
	  och de redliga bo infr ditt ansikte.
141:001 En psalm av David.

	  HERRE, jag ropar till dig,
	      skynda till mig;
	  lyssna till min rst,
	      d jag nu ropar till dig.
141:002   Min bn glle infr dig
	      ssom ett rkoffer,
	  mina hnders upplyftande
	      ssom ett aftonoffer.

141:003   Stt, o HERRE,
	      en vakt fr min mun,
	  bevaka mina lppars drr.
141:004   Lt icke mitt hjrta
	      vika av till ngot ont,
	  till att va ogudaktighetens grningar
	  tillsammans med mn som gra vad ortt r;
	  av deras lckerheter vill jag icke ta.

141:005   M den rttfrdige sl mig
	      i krlek och straffa mig;
	  det r ssom olja p huvudet,
	      och mitt huvud skall icke frsm det.

	  Ty nnu en tid, s skall min bn uppfyllas,
	  genom att det gr dem illa;
141:006   deras ledare skola strtas
	      ned utfr klippan,
	  och man skall d hra
	      att mina ord ro ljuvliga.

141:007   Ssom nr man har pljt
	      och ristat upp jorden,
	  s ligga vra ben kringstrdda
	      vid ddsrikets rand.
141:008   Ja, till dig, HERRE,
	      Herre, se mina gon;
	  till dig tager jag min tillflykt,
	      frkasta icke min sjl.

141:009   Bevara mig fr de snaror
	      som de lgga ut p min vg
	  och fr ogrningsmnnens giller.
141:010   De ogudaktiga falle i sina egna garn,
	  medan jag gr oskadd frbi.
142:001 En sng av David; en bn, nr han var i grottan.

142:002   Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
	  jag hjer min rst och beder till HERREN.
142:003   Jag utgjuter infr honom mitt bekymmer,
	  min nd kungr jag fr honom.
142:004   Nr min ande frsmktar i mig,
	  r du den som knner min stig.

	  P den vg dr jag skall g
	  hava de lagt ut snaror fr mig.
142:005   Skda p min hgra sida och se:
	  dr finnes ingen som knnes vid mig.
	  Ingen tillflykt terstr fr mig,
	  ingen finnes, som frgar efter min sjl.

142:006   Jag ropar till dig, o HERRE,
	  jag sger: Du r min tillflykt,
	  min del i de levandes land.
142:007   Akta p mitt rop,
	  ty jag r i stort elnde;
	  rdda mig frn mina frfljare,
	  ty de ro mig vermktiga.
142:008   Fr min sjl ut ur fngelset,
	  s att jag fr prisa ditt namn.
	  Omkring mig skola de rttfrdiga frsamlas,
	  nr du gr vl mot mig.
143:001 En psalm av David.

	  HERRE, hr min bn,
	  lyssna till min kallan,
	  svara mig i din rttfrdighet, fr din trofasthets skull.
143:002   Och g icke till doms med din tjnare,
	  ty infr dig r ingen levande rttfrdig.

143:003   Se, fienden frfljer min sjl,
	  han trampar mitt liv till jorden;
	  han lgger mig i mrker
	  ssom de lngesedan dda.
143:004   Och min ande frsmktar i mig,
	  mitt hjrta r stelnat i mitt brst.

143:005   Jag tnker p forna dagar,
	  jag begrundar alla dina grningar,
	  dina hnders verk eftersinnar jag.
143:006   Jag utrcker mina hnder till dig;
	  ssom ett trstigt land
	      lngtar min sjl efter dig.  Sela.

143:007   HERRE, skynda att svara mig,
	      ty min ande frgs;
	  dlj icke ditt ansikte fr mig,
	  m jag ej varda lik dem
	      som hava farit ned i graven.
143:008   Lt mig bittida frnimma din nd,
	      ty jag frtrstar p dig.
	  Kungr mig den vg som jag br vandra,
	  ty till dig upplyfter jag min sjl.

143:009   Rdda mig frn mina fiender, HERRE;
	      hos dig sker jag skygd.
143:010   Lr mig att gra din vilja,
	      ty du r min Gud;
	  din gode Ande lede mig
	      p jmn mark.

143:011   HERRE, behll mig vid liv
	      fr ditt namns skull;
	  tag min sjl ut ur nden
	      fr din rttfrdighets skull.
143:012   Utrota mina fiender fr din nds skull,
	  och frgr alla dem som trnga min sjl;
	  ty jag r din tjnare.
144:001 Av David.

	  Lovad vare HERREN, min klippa,
	  han som lrde mina armar att kriga,
	  mina hnder att strida;
144:002   min nds Gud och min borg,
	  mitt vrn och min rddare,
	  min skld och min tillflykt,
	  han som lgger mitt folk under mig.

144:003   HERRE, vad r en mnniska, att du vill veta av henne,
	  en mnniskoson, att du tnker p honom?
144:004   En mnniska r lik en flkt,
	  hennes dagar ssom en frsvinnande skugga.

144:005   HERRE, snk din himmel och far ned,
	  rr vid bergen, s att de ryka.
144:006   Lt ljungeldar ljunga och skingra dem,
	  skjut dina pilar och frvirra dem.
144:007   Rck ut dina hnder frn hjden,
	  frls mig och rdda mig
	      ur de stora vattnen,
	      ur frmlingarnas hand,
144:008   vilkas mun talar lgn
	      och vilkas hgra hand
	      r en falskhetens hand.

144:009   Gud, en ny sng
	      vill jag sjunga till din ra,
	  till tiostrngad psaltare
	      vill jag lovsjunga dig,
144:010   dig som giver seger t konungarna,
	  dig som frlste din tjnare David
	      frn det onda svrdet.
144:011   Frls mig och rdda mig
	      ur frmlingarnas hand,
	  vilkas mun talar lgn,
	      och vilkas hgra hand
	      r en falskhetens hand.

144:012   Nr vra sner st i sin ungdom
	      ssom hgvxta plantor,
	  vra dttrar lika hrnstoder,
	      huggna ssom fr palatser;
144:013   nr vra visthus ro fulla
	      och sknka frrd p frrd;
	  nr vra fr ka sig tusenfalt,
	      ja, tiotusenfalt p vra utmarker;
144:014   nr vra oxar g rikt lastade;
	  nr ingen rmna har brutits i muren
	      och ingen ndgas draga ut ssom fnge,
	  nr intet klagorop hres p vra gator --
144:015   saligt r det folk som det s gr;
	  ja, saligt r det folk vars Gud HERREN r.
145:001 En lovsng av David.

	  Jag vill upphja dig, min Gud, du konung,
	  och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

145:002   Jag vill dagligen lova dig
	  och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

145:003   Stor r HERREN och hgtlovad,
	  ja, hans storhet r outrannsaklig.

145:004   Det ena slktet prisar fr det andra dina verk,
	  de frkunna dina vldiga grningar.

145:005   Ditt majestts hrlighet och ra vill jag begrunda
	  och dina underfulla verk.

145:006   Man skall tala om dina fruktansvrda grningars makt;
	  dina storverk skall jag frtlja.

145:007   Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
	  och jubla ver din rttfrdighet.

145:008   Ndig och barmhrtig r HERREN,
	  lngmodig och stor i mildhet.

145:009   HERREN r god mot alla
	  och frbarmar sig ver alla sina verk.

145:010   Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,
	  och dina fromma skola lova dig.

145:011   De skola tala om ditt rikes ra,
	  och din makt skola de frkunna.

145:012   S skola de kungra fr mnniskors barn dina vldiga grningar
	  och ditt rikes ra och hrlighet.

145:013   Ditt rike r ett rike fr alla evigheter,
	  och ditt herradme varar frn slkte till slkte.

145:014   HERREN uppehller alla dem som ro p vg att falla,
	  och han upprttar alla nedbjda.

145:015   Allas gon vnta efter dig,
	  och du giver dem deras mat i rtt tid.

145:016   Du upplter din hand
	  och mttar allt levande med nd.

145:017   HERREN r rttfrdig i alla sina vgar
	  och ndig i alla sina verk.

145:018   HERREN r nra alla dem som kalla honom,
	  alla dem som kalla honom uppriktigt.

145:019   Han gr vad de gudfruktiga begra
	  och hr deras rop och frlsar dem.

145:020   HERREN bevarar alla dem som lska honom,
	  men alla ogudaktiga skall han frgra.

145:021   Min mun skall uttala HERREN lov,
	  och allt ktt skall prisa hans heliga namn
	      alltid och evinnerligen.

146:001   Halleluja!
	  Lova HERREN, min sjl.
146:002   Jag vill lova HERREN, s lnge jag lever,
	  jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.

146:003   Frliten eder icke p furstar,
	  icke p en mnniskoson, han kan icke hjlpa.
146:004   Hans ande mste sin vg,
	      han vnder tillbaka till den jord
	      varav han r kommen;
	  d varda hans anslag om intet.

146:005   Sll r den vilkens hjlp r Jakobs Gud,
	  den vilkens hopp str till HERREN, hans Gud,
146:006   till honom som har gjort himmelen och jorden
	  och havet och allt vad i dem r,
	  till honom som hller tro evinnerligen,
146:007   som skaffar rtt t de frtryckta,
	  som giver brd t de hungrande.

	  HERREN lser de fngna,
146:008   HERREN ppnar de blindas gon,
	  HERREN upprttar de nedbjda,
	  HERREN lskar de rttfrdiga,
146:009   HERREN bevarar frmlingar,
	  faderlsa och nkor uppehller han;
	  men de ogudaktigas vg vnder han i villa.

146:010   HERREN r konung evinnerligen,
	  din Gud, Sion, frn slkte till slkte.

	  Halleluja!
147:001   Halleluja!
	  Ja, det r gott att lovsjunga vr Gud,
	  ja, det r ljuvligt; lovsng hves oss.
147:002   HERREN r den som bygger upp Jerusalem,
	  Israels frdrivna samlar han tillhopa.
147:003   Han helar dem som hava frkrossade hjrtan,
	  och deras sr frbinder han.
147:004   Han bestmmer stjrnornas mngd,
	  han nmner dem alla vid namn.
147:005   Vr Herre r stor och vldig i kraft,
	  hans frstnd har ingen grns.
147:006   HERREN uppehller de dmjuka,
	  men de ogudaktiga slr han till jorden.

147:007   Hjen sng till HERREN med tacksgelse,
	  lovsjungen vr Gud till harpa,
147:008   honom som betcker himmelen med moln,
	  honom som bereder regn t jorden,
	  honom som lter grs skjuta upp p bergen,
147:009   honom som giver fda t djuren,
	  t korpens ungar som ropa.
147:010   Han har icke sin lust i hstens styrka,
	  hans behag str ej till mannens snabbhet.
147:011   HERRENS behag str till dem som frukta honom,
	  till dem som hoppas p hans nd.

147:012   Jerusalem, prisa HERREN;
	  Sion, lova din Gud.
147:013   Ty han har gjort bommarna fr dina portar fasta;
	  han har vlsignat dina barn i dig.
147:014   Han skaffar dina grnser frid,
	  han mttar dig med bsta vete.
147:015   Han lter sitt tal g ut till jorden,
	  hans ord lper stad med hast.
147:016   Han lter sn falla ssom ull,
	  rimfrost strr han ut ssom aska.
147:017   Han kastar sitt hagel ssom smulor;
	  vem kan best fr hans frost?
147:018   ter snder han sitt ord, d smlter det frusna;
	  sin vind lter han blsa, d strmmar vatten.
147:019   Han har frkunnat fr Jakob sitt ord,
	  fr Israel sina stadgar och rtter.
147:020   S har han icke gjort fr ngot hednafolk;
	  och hans rtter, dem knna de icke.

	  Halleluja!
148:001   Halleluja!

	  Loven HERREN frn himmelen,
	  loven honom i hjden.
148:002   Loven honom, alla hans nglar,
	  loven honom, all hans hr.
148:003   Loven honom, sol och mne,
	  loven honom, alla lysande stjrnor.
148:004   Loven honom, I himlars himlar
	  och I vatten ovan himmelen.

148:005   Ja, de m lova HERRENS namn,
	  ty han bjd, och de blevo skapade.
148:006   Och han gav dem deras plats
	      fr alltid och fr evigt;
	  han gav dem en lag,
	      och ingen vertrder den.

148:007   Loven HERREN frn jorden,
	  I havsdjur och alla djup,
148:008   eld och hagel,
	      sn och tcken,
	  du stormande vind,
	      som utrttar hans befallning,
148:009   I berg och alla hjder,
	  I frukttrd och alla cedrar,
148:010   I vilda djur och all boskap,
	  I krldjur och bevingade fglar,
148:011   I jordens konungar och alla folk,
	  I furstar och alla domare p jorden,
148:012   I ynglingar, s ock I jungfrur,
	  I gamle med de unga.

148:013   Ja, de m lova HERRENS namn,
	  ty hans namn allena r hgt,
	  hans majestt nr ver jorden och himmelen.
148:014   Och han har upphjt ett horn t sitt folk --
	  ett mne till lovsng
	      fr alla hans fromma,
	  fr Israels barn,
	      det folk som str honom nra.

	  Halleluja!
149:001   Halleluja!

	  Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
	  hans lov i de frommas frsamling.
149:002   Israel gldje sig ver sin skapare,
	  Sions barn frjde sig ver sin konung.
149:003   M de lova hans namn under dans,
	  till puka och harpa m de lovsjunga honom.
149:004   Ty HERREN har behag till sitt folk,
	  han smyckar de dmjuka med frlsning.
149:005   De fromma frjde sig och give honom ra,
	  de juble p sina lger.
149:006   Guds lov skall vara i deras mun
	  och ett tveeggat svrd i deras hand,
149:007   fr att utkrva hmnd p hedningarna
	  och hemska folken med tuktan,
149:008   fr att binda deras konungar med kedjor
	  och deras dlingar med jrnbojor,
149:009   fr att utfra p dem den dom som r skriven.
	  En hrlighet bliver det fr alla hans fromma.

	  Halleluja!
150:001   Halleluja!

	  Loven Gud i hans helgedom,
	  loven honom i hans makts fste.
150:002   Loven honom fr hans vldiga grningar,
	  loven honom efter hans stora hrlighet
150:003   Loven honom med basunklang,
	  loven honom med psaltare och harpa.
150:004   Loven honom med puka och dans,
	  loven honom med strngaspel och pipa.
150:005   Loven honom med ljudande cymbaler,
	  loven honom med klingande cymbaler.
150:006   Allt vad anda har love HERREN.

	  Halleluja!



Book 20 Ordsprksboken


001:001 Detta r Salomos ordsprk, Davids sons, Israels konungs.

001:002   Av dem kan man lra vishet och tukt,
001:003   s ock att frst frstndigt tal.
	  Av dem kan man undf tuktan till insikt och lra
	  rttfrdighet, rtt och redlighet.
001:004   De kunna giva t de fkunniga klokhet,
	  t den unge kunskap och eftertnksamhet.
001:005   Genom att hra p dem frkar den vise sin lrdom
	  och frvrvar den frstndige rdklokhet.
001:006   Av dem lr man frst ordsprk och djupsinnigt tal,
	  de vises ord och deras gtor.

001:007   HERRENS fruktan r begynnelsen till kunskap;
	  vishet och tuktan fraktas av ofrnuftiga.
001:008   Hr, min son, din faders tuktan,
	  och frkasta icke din moders undervisning.
001:009   Ty sdant r en skn krans fr ditt huvud
	  och en kedja till prydnad fr din hals.

001:010   Min son, om syndare locka dig,
	  s flj icke.
001:011   Om de sga: Kom med oss;
	  vi vilja lgga oss p lur efter blod,
	  stta frst fr de oskyldiga, utan sak;
001:012   ssom ddsriket vilja vi uppsluka dem levande,
	  friska och sunda, ssom fore de ned i graven;
001:013   allt vad dyrbart r skola vi vinna,
	  vi skola fylla vra hus med byte;
001:014   dela du med oss vr lott,
	  alla skola vi hava samma pung --
001:015   d, min son, m du ej vandra samma vg som de.
	  Nej, hll din fot ifrn deras stig,
001:016   ty deras ftter hasta till vad ont r,
	  och ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
001:017   Ty vl r det ffngt, d man vill fnga fglar,
	  att breda ut ntet i hela flockens syn.
001:018   Men dessa ligga p lur efter sitt eget blod,
	  de stta frst fr sina egna liv.
001:019   S gr det envar som sker ortt vinning:
	  sin egen herre bervar den livet.

001:020   Visheten hjer sitt rop p gatan,
	  p torgen lter hon hra sin rst.
001:021   I bullrande gathrn predikar hon;
	  dr portarna i staden ppna sig,
	  dr talar hon sina ord:
001:022   Huru lnge, I fkunnige, skolen I lska fkunnighet?
	  Huru lnge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse
	  och drarna hata kunskap?
001:023   Vnden om och akten p min tillrttavisning;
	  se, d skall jag lta min ande flda fr eder
	  jag skall lta eder frnimma mina ord.

001:024   Eftersom I icke villen hra, nr jag ropade,
	  eftersom ingen aktade p, nr jag rckte ut min hand,
001:025   eftersom I lten allt mitt rd fara
	  och icke villen veta av min tillrttavisning
001:026   drfr skall ock jag le vid eder ofrd
	  och bespotta, nr det kommer, som I frukten,
001:027   ja, nr det I frukten kommer ssom ett ovder,
	  nr ofrden nalkas eder ssom en storm
	  och ver eder kommer nd och ngest.

001:028   D skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,
	  man skall ska mig, men icke finna mig.
001:029   Drfr att de hatade kunskap
	  och icke funno behag i HERRENS fruktan,
001:030   ej heller ville flja mitt rd,
	  utan fraktade all min tillrttavisning,
001:031   drfr skola de f ta sina grningars frukt
	  och varda mttade av sina egna anslag.
001:032   Ty av sin avfllighet skola de fkunniga drpas.
	  och genom sin skerhet skola drarna frgs.
001:033   Men den som hr mig, han skall bo i trygghet
	  och vara sker mot olyckans skrck.
002:001   Min son, om du tager emot mina ord
	  och gmmer mina bud inom dig,
002:002   s att du lter ditt ra akta p visheten
	  och bjer ditt hjrta till klokheten,
002:003   ja, om du ropar efter frstndet
	  och hjer din rst till att kalla p klokheten,
002:004   Om du sker efter henne ssom efter silver
	  och letar efter henne ssom efter en skatt,
002:005   d skall du frst HERRENS fruktan,
	  och Guds kunskap skall du d finna.
002:006   Ty HERREN r den som giver vishet;
	  frn hans mun kommer kunskap och frstnd.
002:007   t de redliga frvarar han sllhet,
	  han r en skld fr dem som vandra i ostrafflighet,
002:008   ty han beskyddar det rttas stigar,
	  och sina frommas vg bevarar han.

002:009   D skall du frst rttfrdighet och rtt
	  och redlighet, ja, det godas alla vgar.
002:010   Ty visheten skall draga in i ditt hjrta
	  och kunskapen knnas ljuvlig fr din sjl,
002:011   eftertnksamheten skall vaka ver dig,
	  klokheten skall beskydda dig.

002:012   S skall hon rdda dig frn de ondas vg,
	  frn mn som tala vad vrngt r,
002:013   frn dem som hava vergivit det rttas stigar.
	  fr att frdas p mrkrets vgar,
002:014   frn dem som gldjas att gra om
	  och frjda sig t ondskans vrnga vsen,
002:015   frn dem som g p krokiga stiga
	  och vandra p frvnda vgar.

002:016   S skall hon rdda dig ifrn frmmande kvinnor,
	  frn din nstas hustru, som talar hala ord,
002:017   frn henne som har vergivit sin ungdoms vn
	  och frgtit sin Guds frbund.
002:018   Ty en sdan sjunker med sitt hus ned i dden,
	  och till skuggornas boning leda hennes stigar.
002:019   Ingen som har gtt in till henne vnder ter
	  Och hittar tillbaka till livets vgar.

002:020   Ja, s skall du vandra p de godas vg
	  och hlla dig p de rttfrdigas stigar.
002:021   Ty de redliga skola frbliva boende i landet
	  och de ostraffliga f stanna kvar dri.
002:022   Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet
	  och de trolsa ryckas bort drur.
003:001   Min son, frgt icke min undervisning,
	  och lt ditt hjrta bevara mina bud.
003:002   Ty lngt liv och mnga levnadsr
	och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

003:003   Lt godhet och sanning ej vika ifrn dig;
	  bind dem omkring din hals,
	  skriv dem p ditt hjrtas tavla;
003:004   s skall du finna nd och f gott frstnd,
	  i Guds och i mnniskors gon.

003:005   Frtrsta p HERREN av allt ditt hjrta,
	och frlita dig icke p ditt frstnd.
003:006   P alla dina vgar m du akta p honom,
	  s skall han gra dina stigar jmna.

003:007   Hll dig icke sjlv fr vis;
	  frukta HERREN, och fly det onda.
003:008   Det skall vara ett hlsomedel fr din kropp
	  och en vederkvickelse fr benen dri.

003:009   ra HERREN med dina godelar!
	  och med frstlingen av all din grda,
003:010   s skola dina lador fyllas med ymnighet,
	  och av vinmust skola dina pressar flda ver.

003:011   Min son, frkasta icke HERRENS tuktan,
	  och frargas icke, nr du agas av honom.
003:012   Ty den HERREN lskar, den agar han,
	  likasom en fader sin son, som han har kr.

003:013   Sll r den mnniska som har funnit visheten,
	  den mnniska som undfr frstnd.
003:014   Ty bttre r att frvrva henne n att frvrva silver,
	  och den vinning hon giver r bttre n guld.
003:015   Dyrbarare r hon n prlor;
	  allt vad hrligt du ger gr ej upp emot henne.
003:016   Lngt liv br hon i sin hgra hand,
	  i sin vnstra rikedom och ra.
003:017   Hennes vgar ro ljuvliga vgar,
	  och alla hennes stigar ro trygga.
003:018   Ett livets trd r hon fr dem som f henne fatt,
	  och slla m de prisa, som hlla henne kvar.

003:019   Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,
	  himmelen har han berett med frstnd.
003:020   Genom hans insikt brto djupens vatten fram,
	  och genom den lta skyarna dagg drypa ned.

003:021   Min son, lt detta icke vika ifrn dina gon,
	  tag klokhet och eftertnksamhet i akt;
003:022   s skola de lnda din sjl till liv
	  bliva ett smycke fr din hals.
003:023   D skall du vandra din vg fram i trygghet,
	  och din fot skall du d icke stta.
003:024   Nr du lgger dig, skall intet frskrcka dig,
	  och sedan du har lagt dig, skall du sova stt.
003:025   Du behver d ej frukta fr pltslig skrck,
	  ej fr ovdret, nr det kommer ver de ogudaktiga.
003:026   Ty HERREN skall d vara ditt hopp,
	  och han skall bevara din fot fr snaran.

003:027   Neka icke den behvande din hjlp,
	  r det str i din makt att giva den.
003:028   Sg icke till din nsta: G din vg och kom igen;
	  i morgon vill jag giva dig, fastn du kunde strax.
003:029   Stmpla intet ont mot din nsta,
	  nr han menar sig bo trygg i din nrhet.
003:030   Tvista icke med ngon utan sak,
	  d han icke har gjort dig ngot ont.
003:031   Avundas icke den orttrdige,
	  och finn ej behag i ngon av hans vgar.
003:032   Ty en styggelse fr HERREN r den vrnge,
	  men med de redliga har han sin umgngelse.
003:033   HERRENS frbannelse vilar ver den ogudaktiges hus,
	  men de rttfrdigas boning vlsignar han.
003:034   Har han att skaffa med bespottare, s bespottar ocks han;
	  men de dmjuka giver han nd.
003:035   De visa f ra till arvedel,
	  men drarna f uppbra skam.
004:001   Hren, I barn, en faders tuktan,
	  och akten drp, s att I lren frstnd.
004:002   Ty god lrdom giver jag eder;
	  min undervisning mn I icke lta fara.
004:003   Ty sjlv har jag varit barn och haft en fader,
	varit spd och fr min moder ende sonen.
004:004   D undervisade han mig och sade till mig:

	  Lt ditt hjrta hlla fast vid mina ord;
	  bevara mina bud, s fr du leva.
004:005   Sk frvrva vishet, sk frvrva frstnd,
	  frgt icke min muns tal och vik icke drifrn.
004:006   vergiv henne icke, s skall hon bevara dig;
	  lska henne, s skall hon beskydda dig.
004:007   Vishetens begynnelse r: Sk frvrva vishet;
	  ja, fr allt ditt frvrv sk frvrva frstnd.
004:008   Akta henne hgt, s skall hon upphja dig;
	  hon skall gra dig rad, om du sluter henne i din famn.
004:009   Hon skall stta p ditt huvud en skn krans;
	  en rekrona skall hon rcka t dig.

004:010   Hr, min son, och tag emot mina ord,
	  s skola dina levnadsr bliva mnga.
004:011   Om vishetens vg undervisar jag dig,
	  jag leder dig p det rttas stigar.
004:012   Nr du gr, skall sedan intet vara till hinder fr dina steg,
	  och nr du lper, skall du icke falla;
004:013   hll blott oavltligt fast vid min tuktan;
	  bevara henne, ty hon r ditt liv.

004:014   Trd icke in p de ogudaktigas stig,
	  och skrid icke fram p de ondas vg.
004:015   Undfly den, g ej in p den,
	  vik av ifrn den och g undan.
004:016   Ty de kunna icke sova, om de ej f gra vad ont r,
	  smnen frtages dem, om de ej f vlla ngons fall.
004:017   Ja, ogudaktighet r det brd som de ta,
	  och vld r det vin som de dricka.

004:018   De rttfrdigas stig r lik gryningens ljus,
	  som vxer i klarhet, till dess dagen nr sin hjd;
004:019   men de ogudaktigas vg r ssom tjocka mrkret:
	  de mrka icke det som skall vlla deras fall.

004:020   Min son, akta p mitt tal,
	  bj ditt ra till mina ord.
004:021   Lt dem icke vika ifrn dina gon,
	  bevara dem i ditt hjrtas djup.
004:022   Ty de ro liv fr envar som finner dem,
	  och en lkedom fr hela hans kropp.
004:023   Framfr allt som skall bevaras m du bevara ditt hjrta,
	  ty drifrn utgr livet.
004:024   Skaffa bort ifrn dig munnens vrnghet,
	  och lt lpparnas falskhet vara fjrran ifrn dig.
004:025   Lt dina gon skda rtt framt
	  och dina blickar vara riktade rakt ut.
004:026   Akta p den stig dr din fot gr fram,
	  och lt alla dina vgar vara rtta.
004:027   Vik ej av, vare sig till hger eller till vnster,
	  vnd din fot bort ifrn vad ont r.
005:001   Min son, akta p min vishet,
	  bj ditt ra till mitt frstnd,
005:002   s att du bevarar eftertnksamhet
	  och lter dina lppar taga kunskap i akt.

005:003   Se, av honung drypa en trols kvinnas lppar,
	  och halare n olja r hennes mun.
005:004   Men p sistone bliver hon bitter ssom malrt
	  och skarp ssom ett tveeggat svrd.
005:005   Hennes ftter styra nedt mot dden
	  till ddsriket draga hennes steg.
005:006   Livets vg vill hon ej akta p;
	  hennes stigar ro villostigar, fastn hon ej vet det.

005:007   S hren mig nu, I barn,
	  och viken icke ifrn min muns tal.
005:008   Lt din vg vara fjrran ifrn henne,
	  och nalkas icke drren till hennes hus.
005:009   M du ej t andra f offra din ra,
	  ej dina r t en som hmnas grymt;
005:010   m icke frmmande f mtta sig av ditt gods
	  och dina mdors frukt komma i en annans hus,
005:011   s att du sjlv p sistone mste sucka,
	  nr ditt hull och ditt ktt r frtrt.
005:012   och sga: Huru kunde jag s hata tuktan,
	  huru kunde mitt hjrta s frakta tillrttavisning!
005:013   Varfr lyssnade jag icke till mina lrares rst,
	  och bjde icke mitt ra till dem som ville undervisa mig?
005:014   Fga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont r,
	  mitt i frsamling och menighet.

005:015   Drick vatten ur din egen brunn
	  det vatten som rinner ur din egen klla.
005:016   Icke vill du att dina flden skola strmma ut p gatan,
	  dina vattenbckar p torgen?
005:017   Nej, dig allena m de tillhra,
	  och ingen frmmande jmte dig.
005:018   Din brunn m vara vlsignad,
	  och av din ungdoms hustru m du hmta din gldje;
005:019   hon, den lskliga hinden, den tcka gasellen,
	  hennes barm frnje dig alltid,
	  i hennes krlek finne du stndig din lust.
005:020   Min son, icke skall du hava din lust i en frmmande kvinna?
	  Icke skall du sluta din nstas hustru i din famn?

005:021   Se, fr HERRENS gon ligga var mnniskas vgar blottade,
	  och p alla hennes stigar giver han akt.
005:022   Den ogudaktige fngas av sina egna missgrningar
	  och fastnar i sin egen synds snaror.
005:023   Han mste d, drfr att han icke lt tukta sig;
	  ja, genom sin stora drskap kommer han p fall.
006:001   Min son, om du har gtt i borgen fr din nsta
	  och givit ditt handslag fr en frmmande,
006:002   om du har blivit bunden genom din muns tal,
	  ja, fngad genom din muns tal,
006:003   d, min son, m du gra detta fr att rdda dig,
	  eftersom du har kommit i din nstas vld:
	  g och kasta dig ned fr honom och anstt honom,
006:004   unna dina gon ingen smn
	  och dina gonlock ingen slummer.
006:005   Sk rddning ssom en gasell ur jgarens vld,
	  och ssom en fgel ur fgelfngarens vld.

006:006   G bort till myran, du late;
	  se huru hon gr, och bliv vis.
006:007   Hon har ingen furste ver sig,
	  ingen tillsyningsman eller herre;
006:008   dock bereder hon om sommaren sin fda
	  och samlar under skrdetiden in sin mat.
006:009   Huru lnge vill du ligga, du late?
	  Nr vill du st upp ifrn din smn?
006:010   Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
	  lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
006:011   s skall fattigdomen komma ver dig ssom en rvare
	  och armodet ssom en vpnad man.

006:012   En frdrvlig mnniska, ja, en ogrningsman
	  r den som gr omkring med vrnghet i munnen,
006:013   som blinkar med gonen, skrapar med ftterna,
	  giver tecken med fingrarna.
006:014   Svek br en sdan i sitt hjrta,
	  ont bringar han alltid  bane,
	  trtor kommer han stad.
006:015   Drfr skall ofrd pltsligt komma ver honom;
	  ofrtnkt varder han krossad utan rddning.

006:016   Sex ting r det som HERREN hatar,
	  ja, sju ro styggelser fr hans sjl
006:017   stolta gon, en lgnaktig tunga,
	  hnder som utgjuta oskyldigt blod,
006:018   ett hjrta som hopsmider frdrvliga anslag,
	  ftter som ro snara till att lpa efter vad ont r,
006:019   den som frmjar lgn genom falskt vittnesbrd,
	  och den som vllar trtor mellan brder.

006:020   Min son, bevara din faders bud,
	  och frkasta icke din moders undervisning.
006:021   Hav dem alltid bundna vid ditt hjrta,
	  fst dem omkring din hals.
006:022   Nr du gr, m de leda dig,
	  nr du ligger, m de vaka ver dig,
	  och nr du vaknar upp, m de tala till dig.
006:023   Ty budet r en lykta och undervisningen ett ljus,
	  och tillrttavisningar till tukt ro en livets vg.
006:024   De kunna bevara dig fr onda kvinnor,
	  fr din nstas hustrus hala tunga.
006:025   Hav icke begrelse i ditt hjrta till hennes sknhet,
	  och lt henne icke fnga dig med sina blickar.
006:026   Ty fr skkan mste du lmna din sista brdkaka,
	  och den gifta kvinnan gr p jakt efter ditt dyra liv.
006:027   Kan vl ngon hmta eld i sitt mantelveck
	  utan att hans klder bliva frbrnda?
006:028   Eller kan ngon g p gldande kol,
	  utan att hans ftter varda svedda?
006:029   S sker ock med den som gr in till sin nstas hustru;
	  ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
006:030   Fraktar man icke tjuven som stjl
	  fr att mtta sitt begr, nr han hungrar?
006:031   Och han mste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen
	  och giva allt vad han ger i sitt hus.
006:032   S r ock den utan frstnd, som frfr en annans hustru;
	  ja, en sjlvspilling r den som sdant gr.
006:033   Plga och skam r vad han vinner,
	  och hans smlek utplnas icke.
006:034   Ty svartsjuk r mannens vrede,
	  och han skonar icke p hmndens dag;
006:035   lsepenning aktar han alls icke p,
	  och bryr sig ej om att du bjuder stora sknker.
007:001   Min son, tag vara p mina ord,
	  och gm mina bud inom dig.
007:002   Hll mina bud, s fr du leva,
	  och bevara min undervisning ssom din gonsten.
007:003   Bind dem vid dina fingrar,
	  skriv dem p ditt hjrtas tavla.
007:004   Sg till visheten: Du r min syster,
	  och kalla frstndet din frtrogna,
007:005   s att de bevara dig fr frmmande kvinnor,
	  fr din nstas hustru, som talar hala ord.

007:006   Ty ut genom fnstret i mitt hus,
	  fram genom gallret dr blickade jag;
007:007   d sg jag bland de fkunniga,
	  jag blev varse bland de unga en yngling utan frstnd.
007:008   Han gick fram p gatan invid hrnet dr hon bodde,
	  p vgen till hennes hus skred han fram,
007:009   skymningen, p aftonen av dagen,
	  nattens dunkel, nr mrker rdde
007:010   Se, d kom dr en kvinna honom till mtes;
	  hennes drkt var en skkas, och hennes hjrta illfundigt.
007:011   Yster och lttsinnig var hon,
	  hennes ftter hade ingen ro i hennes hus.
007:012   n var hon p gatan, n var hon p torgen
	  vid vart gathrn stod hon p lur.

007:013   Hon tog nu honom fatt och kysste honom
	  och sade till honom med frckhet i sin uppsyn:
007:014   Tackoffer har jag haft att frambra;
	  i dag har jag ftt infria mina lften.
007:015   Drfr gick jag ut till att mta dig
	  jag ville ska upp dig, och nu ha jag funnit dig.
007:016   Jag har bddat min sng med skna tcken,
	  med brokigt linne frn Egypten.
007:017   Jag har bestnkt min bdd med myrra,
	  med aloe och med kanel.
007:018   Kom, lt oss frnja oss med krlek intill morgonen,
	  och frlusta oss med varandra i lskog.
007:019   Ty min man r nu icke hemma
	  han har rest en lng vg bort.
007:020   Sin penningpung tog han med sig;
	  frst vid fullmnstiden kommer han hem.

007:021   S frleder hon honom med allahanda fagert tal;
	  genom sina lppars halhet frfr hon honom.
007:022   Han fljer efter henne med hast,
	  lik oxen som gr fr att slaktas,
	  och lik fngen som fres bort till straffet fr sin drskap;
007:023   ja, han fljer, till dess pilen genomborrar hans lever,
	  lik fgeln som skyndar till snaran,
	  utan att frst att det gller dess liv.

007:024   S hren mig nu, I barn,
	  och given akt p min muns tal.
007:025   Lt icke ditt hjrta vika av till hennes vgar,
	  och frvilla dig ej in p hennes stigar.
007:026   Ty mnga som ligga slagna ro fllda av henne,
	  och stor r hopen av dem hon har drpt.
007:027   Genom hennes hus g ddsrikets vgar,
	  de som fra nedt till ddens kamrar.
008:001   Hr, visheten ropar,
	  och frstndet hjer sin rst.
008:002   Uppe p hjderna str hon,
	  vid vgen, dr stigarna mtas.
008:003   Invid portarna, vid ingngen till staden
	  dr man trder in genom drrarna, hjer hon sitt rop:

008:004   Till eder, I man, vill jag ropa,
	  och min rst skall utg till mnniskors barn.
008:005   Lren klokhet, I fkunnige,
	  och I drar, lren frstnd.
008:006   Hren, ty om hga ting vill jag tala,
	  och mina lppar skola upplta sig till att sga vad rtt r.
008:007   Ja, sanning skall min mun tala,
	  en styggelse fr mina lppar r ogudaktighet.
008:008   Rttfrdiga ro alla min muns ord;
	  i dem finnes intet falskt eller vrngt.
008:009   De ro alla sanna fr den frstndige
	  och rtta fr dem som hava funnit kunskap.

008:010   S tagen emot min tuktan hellre n silver,
	  och kunskap hellre n utvalt guld.
008:011   Ty visheten r bttre n prlor;
	  allt vad hrligt som finnes gr ej upp emot henne.

008:012   Jag, visheten, r frtrogen med klokheten,
	  och jag rder ver eftertnksam insikt.
008:013   Att frukta HERREN r att hata det onda;
	  ja, hgfrd, hgmod, en ond vandel
	  och en rnkfull mun, det hatar jag.
008:014   Hos mig finnes rd och utvg;
	  jag r frstnd, hos mig r makt.
008:015   Genom mig regera konungarna
	  och stadga furstarna vad rtt r.
008:016   Genom mig hrska hrskarna
	  och hvdingarna, ja, alla domare p jorden.

008:017   Jag lskar dem som lska mig,
	  och de som ska mig, de finna mig.
008:018   Rikedom och ra vinnas hos mig,
	  dla skatter och rttfrdighet.
008:019   Min frukt r bttre n guld, ja, finaste guld
	  och den vinning jag sknker bttre n utvalt silver.
008:020   P rttfrdighetens vg gr jag fram,
	  mitt p det rttas stigar,
008:021   till att giva dem som lska mig en rik arvedel
	  och till att fylla deras frrdshus.

008:022   HERREN skapade mig ssom sitt frstlingsverk,
	  i urminnes tid, innan han gjorde ngot annat.
008:023   Frn evighet r jag insatt, frn begynnelsen,
	  nda ifrn jordens urtidsdagar.
008:024   Innan djupen voro till, blev jag fdd,
	  innan kllor nnu funnos, fyllda med vatten
008:025   Frrn bergens grund var lagd,
	  frrn hjderna funnos, blev jag fdd,
008:026   nr han nnu icke hade skapat land och mark,
	  ej ens det frsta av jordkretsens stoft.
008:027   Nr han beredde himmelen, var jag tillstdes,
	  nr han spnde ett valv ver djupet,
008:028   nr han fste skyarna i hjden,
	  nr djupets kllor brto fram med makt,
008:029   nr han satte fr havet dess grns,
	  s att vattnet icke skulle vertrda hans befallning,
	  nr han faststllde jordens grundvalar --
008:030   d fostrades jag ssom ett barn hos honom,
	  d hade jag dag efter dag min lust
	  och min lek infr hans ansikte bestndigt;
008:031   jag hade min lek p hans jordkrets
	  och min lust bland mnniskors barn.

008:032   S hren mig nu, I barn,
	  ty saliga ro de som hlla mina vgar.
008:033   Hren tuktan, s att I bliven visa,
	  ja, lten henne icke fara.
008:034   Sll r den mnniska som hr mig,
	  s att hon vakar vid mina drrar dag efter dag
	  hller vakt vid drrposterna i mina portar.
008:035   Ty den som finner mig, han finner livet
	  och undfr nd frn HERREN.
008:036   Men den som gr miste om mig han skadar sig sjlv;
008:037   alla de som hata mig, de lska dden.
009:001   Visheten har byggt sig ett hus,
	  hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
009:002   Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,
	  hon har jmvl dukat sitt bord
009:003   Sina tjnarinnor har hon utsnt och lter ropa ut sin bjudning
	  uppe p stadens versta hjder:
009:004   Den som r fkunnig, han komme hit.
	  Ja, till den ofrstndige sger hon s:
009:005   Kommen och ten av mitt brd,
	  och dricken av vinet som jag har blandat.
009:006   vergiven eder fkunnighet, s att I fn leva,
	  och gn fram p frstndets vg.
009:007   (Den som varnar en bespottare, han fr skam igen,
	  och den som tillrttavisar en ogudaktig fr smlek drav.
009:008   Tillrttavisa icke bespottaren, p det att han icke m hata dig;
	  tillrttavisa den som r vis, s skall han lska dig.
009:009   Giv t den vise, s bliver han nnu visare;
	  undervisa den rttfrdige, s lr han n mer.
009:010   HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
	  och att knna den Helige r frstnd.)
009:011   Ty genom mig skola dina dagar bliva mnga
	  och levnadsr givas dig i frkat mtt.
009:012   r du vis, s r din vishet dig sjlv till gagn,
	  och r du en bespottare, s umgller du det sjlv allena.

009:013   En draktig, yster kvinna
	  r fkunnigheten, och intet frst hon.
009:014   Hon har satt sig vid ingngen till sitt hus,
	  p sin stol, hgt uppe i staden,
009:015   fr att ropa ut sin bjudning till dem som frdas p vgen,
	  dem som dr vandra sin stig rtt fram:
009:016   Den som r fkunnig, han komme hit.
	  Ja, till den ofrstndige sger hon s:
009:017   Stulet vatten r stt,
	  brd i lnndom smakar ljuvligt.
009:018   han vet icke att det br till skuggornas boning,
	  hennes gster hamna i ddsrikets djup.

	               ----

010:001 Detta r Salomos ordsprk.

	  En vis son gr sin fader gldje,
	  men en draktig son r sin moders bedrvelse.

010:002   Ogudaktighetens skatter gagna till intet
	  men rttfrdigheten rddar frn dden.

010:003   HERREN lmnar ej den rttfrdiges hunger omttad,
	  men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

010:004   Fattig bliver den som arbetar med lat hand,
	  men de idogas hand skaffar rikedom.

010:005   En frstndig son samlar om sommaren,
	  men en vanartig son sover i skrdetiden.

010:006   Vlsignelser komma ver den rttfrdiges huvud,
	  men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.

010:007   Den rttfrdiges minnelse lever i vlsignelse,
	  men de ogudaktigas namn multnar bort.

010:008   Den som har ett vist hjrta tager emot tillsgelser,
	  men den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.

010:009   Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,
	  men den som gr vrnga vgar, han bliver rjd.

010:010   Den som blinkar med gonen, han kommer ont stad,
	  och den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.

010:011   Den rttfrdiges mun r en livets klla,
	  men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.

010:012   Hat uppvcker trtor,
	  men krlek skyler allt som r brutet.

010:013   P den frstndiges lppar finner man vishet,
	  men till den ofrstndiges rygg hr ris.

010:014   De visa gmma p sin kunskap,
	  men den ofrnuftiges mun r en verhngande olycka.

010:015   Den rikes skatter ro honom en fast stad,
	  men de armas fattigdom r deras olycka.

010:016   Den rttfrdiges frvrv bliver honom till liv;
	  den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

010:017   Att taga vara p tuktan r vgen till livet,
	  men den som ej aktar p tillrttavisning, han far vilse.

010:018   Den som gmmer p hat r en lgnare med sina lppar,
	  och den som utsprider frtal, han r en dre.

010:019   Dr mnga ord ro bliver vertrdelse icke borta;
	  men den som styr sina lppar, han r frstndig.

010:020   Den rttfrdiges tunga r utvalt silver,
	  men de ogudaktigas frstnd r fga vrt.

010:021   Den rttfrdiges lppar vederkvicka mnga,
	  men de ofrnuftiga d genom brist p frstnd.

010:022   Det r HERRENS vlsignelse som giver rikedom,
	  och egen mda lgger intet drtill

010:023   Drens frjd r att va skndlighet,
	  men den frstndiges r att vara vis.

010:024   Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom,
	  och vad de rttfrdiga nska, del varder dem givet.

010:025   Nr stormen kommer, r det ute med den ogudaktige;
	  men den rttfrdige r en grundval som evinnerligen bestr.

010:026   Ssom syra fr tnderna och ssom rk fr gonen,
	  s r den late fr den som har snt honom stad.

010:027   HERRENS fruktan frlnger livet
	  men de ogudaktigas r varda frkortade.

010:028   De rttfrdigas vntan fr en glad fullbordan,
	  men de ogudaktigas hopp varder om intet.

010:029   HERRENS vgar ro den ostraffliges vrn,
	  men till olycka fr ogrningsmnnen.

010:030   Den rttfrdige skall aldrig vackla
	  men de ogudaktiga skola icke frbliva boende i landet.

010:031   Den rttfrdiges mun br vishet ssom frukt,
	  men en vrng tunga bliver utrotad.

010:032   Den rttfrdiges lppar frst vad vlbehagligt r,
	  men de ogudaktigas mun r idel vrnghet.
011:001   Falsk vg r en styggelse fr HERREN,
	  men full vikt behagar honom vl.

011:002   Nr hgfrd kommer, kommer ock smlek,
	  men hos de dmjuka r vishet.

011:003   De redligas ostrafflighet vgleder dem,
	  men de trolsas vrnghet r dem till frdrv.

011:004   Gods hjlper intet p vredens dag
	  men rttfrdighet rddar frn dden.

011:005   Den ostraffliges rttfrdighet gr hans vg jmn,
	  men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

011:006   De redligas rttfrdighet rddar dem,
	  men de trolsa fngas genom sin egen lystnad.

011:007   Nr en ogudaktig dr, varder hans hopp om intet;
	  ja, ondskans vntan bliver om intet.

011:008   Den rttfrdige rddas ur nden,
	  och den ogudaktige fr trda i hans stlle.

011:009   Genom sin mun frdrvar den gudlse sin nsta,
	  men genom sitt frstnd bliva de rttfrdiga rddade.

011:010   Nr det gr de rttfrdiga vl, frjdar sig staden,
	  och nr de ogudaktiga frgs, rder jubel.

011:011   Genom de redligas vlsignelse varder en stad upphjd,
	  men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

011:012   Den r utan vett, som visar frakt fr sin nsta;
	  en man med frstnd tiger stilla.

011:013   Den som gr med frtal, han frrder din hemlighet,
	  den som har ett trofast hjrta dljer vad han fr veta.

011:014   Dr ingen rdklokhet finnes kommer folket p fall,
	  dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.

011:015   En som gr i borgen fr en annan, honom gr det illa,
	  den som skyr att giva handslag, han r trygg.

011:016   En skn kvinna vinner ra,
	  och vldsverkare vinna rikedom.

011:017   En barmhrtig man gr vl mot sig sjlv
	  men den grymme misshandlar sitt eget ktt.

011:018   Den ogudaktige gr en bedrglig vinst,
	  men den som utsr rttfrdighet fr en sker ln.

011:019   Den som str fast i rttfrdighet, han vinner liv,
	  men den som far efter ont drager ver sig dd.

011:020   En styggelse fr HERREN ro de vrnghjrtade,
	  men de vilkas vg r ostrafflig behaga honom vl.

011:021   De onda bliva frvisso icke ostraffade,
	  men de rttfrdigas avkomma fr g fri.

011:022   Ssom en gyllene ring i svinets tryne,
	  s r sknhet hos en kvinna som saknar vett.

011:023   Vad de rttfrdiga nska fr i allo en god fullbordan,
	  men vad de ogudaktiga kunna hoppas r vrede.

011:024   Den ene utstrr och fr dock mer,
	  den andre spar ver hvan, men bliver allenast fattigare.

011:025   Den frikostige varder rikligen mttad,
	  och den som vederkvicker andra, han bliver sjlv vederkvickt.

011:026   Den som hller inne sin sd, honom frbannar folket,
	  den som lmnar ut sin sd, ver hans huvud kommer vlsignelse.

011:027   Den som vinnlgger sig om vad gott r, han strvar efter nd,
	  men den son sker vad ont r, ver honom kommer ock ont.

011:028   Den som frtrstar p sin rikedom, han kommer p fall,
	  men de rttfrdiga skola grnska likasom lv.

011:029   Den som drager olycka ver sitt hus, han fr vind till arvedel,
	  och den ofrnuftige bliver trl t den som har ett vist hjrta.

011:030   Den rttfrdiges frukt r ett livets trd,
	  och den som r vis, han vinner hjrtan.

011:031   Se, den rttfrdige fr sin ln p jorden;
	  huru mycket mer d den ogudaktige och syndaren!
012:001   Den som lskar tuktan, han lskar kunskap,
	  men ofrnuftig r den som hatar tillrttavisning.

012:002   Den gode undfr nd av HERREN,
	  men den rnkfulle varder av honom frdmd.

012:003   Ingen mnniska bliver bestndande genom ogudaktighet,
	  men de rttfrdigas rot kan icke rubbas.

012:004   En idog hustru r sin mans krona,
	  men en vanartig r ssom rta i hans ben.

012:005   De rttfrdigas tankar g ut p vad rtt r,
	  men de ogudaktigas rdklokhet gr ut p svek.

012:006   De ogudaktigas ord ligga p lur efter blod,
	  men de redliga rddas genom sin mun.

012:007   De ogudaktiga varda omstrtade och ro s icke mer,
	  men de rttfrdigas hus bestr.

012:008   I mn av sitt vett varder en man prisad,
	  men den som har ett frvnt frstnd, han bliver fraktad.

012:009   Bttre r en ringa man, som likvl har en tjnare,
	  n den som vill vara frnm och saknar brd.

012:010   Den rttfrdige vet huru hans boskap knner det,
	  men de ogudaktigas hjrtelag r grymt.

012:011   Den som brukar sin ker fr brd till fyllest,
	  men ofrstndig r den som far efter ffngliga ting.

012:012   Den ogudaktige vill in i det nt som fngar de onda,
	  men de rttfrdigas rot skjuter skott.

012:013   Den som r ond bliver snrjd i sina lppars synd,
	  men den rttfrdige undkommer ur nden

012:014   Sin muns frukt fr envar njuta sig fullt till godo,
	  och vad en mnniskas hnder hava frvat, det varder henne vedergllt.

012:015   Den ofrnuftige tycker sin egen vg vara den rtta,
	  med den som r vis lyssnar till rd.

012:016   Den ofrnuftiges frtrnelse bliver kunnig samma dag,
	  men den som r klok, han dljer sin skam

012:017   Den som talar vad rtt r, han frmjar sanning,
	  men ett falskt vittne talar svek.

012:018   Mngen talar i obetnksamhet ord som stinga likasom svrd,
	  men de visas tunga r en lkedom.

012:019   Sannfrdiga lppar best evinnerligen,
	  men en lgnaktig tunga allenast ett gonblick.

012:020   De som bringa ont  bane hava falskhet i hjrtat,
	  men de som stifta frid, de undf gldje.

012:021   Intet ont vederfares den rttfrdige,
	  men ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt mtt.

012:022   En styggelse fr HERREN ro lgnaktiga lppar,
	  men de som handla redligt behaga honom vl.

012:023   En klok man dljer sin kunskap,
	  men drars hjrtan ropa ut sitt ofrnuft.

012:024   De idogas hand kommer till vlde,
	  men en lat hand mste gra trltjnst.

012:025   Sorg i en mans hjrta trycker det ned,
	  men ett vnligt ord skaffar det gldje.

012:026   Den rttfrdige visar sin vn till rtta,
	  men de ogudaktigas vg fr dem sjlva vilse.

012:027   Den late fr icke upp ngot villebrd,
	  men idoghet r fr mnniskan en dyrbar skatt.

012:028   P rttfrdighetens vg r liv,
	  och dr dess stig gr fram r frihet ifrn dd.
013:001   En vis son hr p sin faders tuktan,
	  men en bespottare hr icke p ngon npst.
013:002   Sin muns frukt fr envar njuta sig till godo,
	  de trolsa hungra efter vld.

013:003   Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,
	  men den som r lsmunt kommer i olycka

013:004   Den late r full av lystnad, och han fr dock intet,
	  men de idogas hunger varder rikligen mttad.

013:005   Den rttfrdige skyr lgnaktigt tal,
	  men den ogudaktige r frhatlig och skndlig.

013:006   Rttfrdighet bevarar den vilkens vg r ostrafflig,
	  men ogudaktighet kommer syndarna p fall.

013:007   Den ene vill hllas fr rik och har dock alls intet,
	  den andre vill hllas fr fattig och har dock stora godelar.

013:008   Den rike mste giva sin rikedom ssom lsepenning fr sitt liv,
	  den fattige hr icke av ngot

013:009   De rttfrdigas ljus brinner glatt,
	  men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

013:010   Genom vermod kommer man allenast split stad,
	  men hos dem som taga emot rd r vishet.

013:011   Lttfnget gods frsvinner,
	  men den som samlar efter hand fr mycket.

013:012   Frlngd vntan tr p hjrtat,
	  men en uppfylld nskan r ett livets trd.

013:013   Den som fraktar ordet hemfaller t dess dom,
	  men den som fruktar budet, han fr vedergllning.

013:014   Den vises undervisning r en livets klla;
	  genom den undviker man ddens snaror.

013:015   Ett gott frstnd bereder ynnest,
	  men de trolsas vg r alltid sig lik.

013:016   Var och en som r klok gr till vga med frstnd,
	  men dren breder ut sitt ofrnuft.

013:017   En ogudaktig budbrare strtar i olycka,
	  men ett tillfrlitligt sndebud r en lkedom.

013:018   Fattigdom och skam fr den som ej vill veta av tuktan,
	  men den som tager vara p tillrttavisning, han kommer till ra.

013:019   Uppfylld nskan r ljuvlig fr sjlen,
	  men att fly det onda r en styggelse fr drar.

013:020   Hav din umgngelse med de visa, s varder du vis;
	  den som giver sig i sllskap med drar, honom gr det illa.

013:021   Syndare frfljas av olycka,
	  men de rttfrdiga f till ln vad gott r.

013:022   Den gode lmnar arv t barnbarn,
	  men syndarens gods frvaras t den rttfrdige.

013:023   De fattigas nyodling giver riklig fda,
	  men mngen frgs genom sin orttrdighet.

013:024   Den som spar sitt ris, han hatar sin son,
	  men den som lskar honom agar honom i tid.

013:025   Den rttfrdige fr ta, s att hans hunger bliver mttad,
	  men de ogudaktigas buk mste lida brist.
014:001   Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,
	  men ofrnuft river ned det med egna hnder.

014:002   Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,
	  men den som fraktar honom, han gr krokiga vgar.

014:003   I den ofrnuftiges mun r ett gissel fr hans hgmod,
	  men de visa bevaras genom sina lppar.

014:004   Dr inga dragare finnas, dr frbliver krubban tom,
	  men riklig vinning fr man genom oxars kraft.

014:005   Ett sannfrdigt vittne ljuger icke,
	  men ett falskt vittne frmjar lgn.

014:006   Bespottaren sker vishet och finner ingen,
	  men fr den frstndige r kunskap ltt.

014:007   G bort ifrn den man som r draktig;
	  aldrig fann du p hans lppar ngot frstnd.

014:008   Det r den klokes vishet, att han aktar p sin vg,
	  men det r drars ofrnuft, att de va svek.

014:009 De ofrnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,
	men bland de redliga rder gott behag.

014:010 Hjrtat knner sjlvt bst sin egen sorg,
	ej heller kan en frmmande intrnga i dess gldje.

014:011   De ogudaktigas hus frdes,
	  men de rttsinnigas hydda blomstrar.

014:012   Mngen hller sin vg fr den i rtta,
	  men p sistone leder den dock till dden.

014:013   Mitt under ljet kan hjrtat srja,
	  och slutet p gldjen bliver bedrvelse.

014:014   Av sina grningars frukt varder den avfllige mttad,
	  och den gode bliver upphjd ver honom.

014:015   Den fkunnige tror vart ord,
	  men den kloke aktar p sina steg.

014:016   Den vise tager sig till vara och flyr det onda,
	  men dren r vermodig och sorgls.

014:017   Den som r snar till vrede gr vad ofrnuftigt r,
	  och en rnkfull man bliver hatad.

014:018   De fkunniga hava ftt ofrnuft till sin arvedel,
	  men de kloka bliva krnta med kunskap.

014:019   De onda mste falla ned infr de goda,
	  och de ogudaktiga vid den rttfrdiges portar.

014:020   Jmvl av sina nrmaste r den fattige hatad,
	  men den rike har mnga vnner.

014:021   Den som visar frakt fr sin nsta, han begr synd,
	  men sll r den som frbarmar sig ver de betryckta.

014:022   De som bringa ont  bane skola frvisso fara vilse,
	  men barmhrtighet och trofasthet rna de som bringa gott  bane.

014:023   Av all mda kommer ngon vinning,
	  men tomt tal r ren frlust.

014:024   De visas rikedom r fr dem en krona
	  men drarnas ofrnuft frbliver ofrnuft.

014:025   Ett sannfrdigt vittne rddar liv,
	  men den som frmjar lgn, han r full av svek.

014:026   Den som fruktar HERREN har ett tryggt fste,
	  och hans barn f dr en tillflykt.

014:027   I HERRENS fruktan r en livets klla
	  genom dem undviker man ddens snaror

014:028   Att hava mnga understar r en konungs hrlighet,
	  men brist p folk r en furstes olycka.

014:029   Den som r tlmodig visar gott frstnd,
	  men den som r snar till vrede gr lngt i ofrnuft.

014:030   Ett saktmodigt hjrta r kroppens liv,
	  men bittert sinne r rta i benen.

014:031   Den som frtrycker den arme smdar hans skapare,
	  men den som frbarmar sig ver de fattiga, han rar honom.

014:032   Genom sin ondska kommer de ogudaktige p fall,
	  men den rttfrdige r frimodig in i dden.

014:033   I den frstndiges hjrta bor visheten,
	  och i drarnas krets gr hon sig kunnig.

014:034   Rttfrdighet upphjer ett folk
	  men synd r folkens vanra.

014:035   En frstndig tjnare behaga konungen vl,
	  men ver en vanartig skall han vrede komma.
015:001   Ett mjukt svar stillar vrede,
	  men ett hrt ord kommer harm stad.

015:002   De visas tunga meddelar god kunskap,
	  men drars mun fldar ver av ofrnuft.

015:003   HERRENS gon ro verallt;
	  de giva akt p bde onda och goda.

015:004   En saktmodig tunga r ett livets trd,
	  men en vrng tunga giver hjrtesr.

015:005   Den ofrnuftige fraktar sin faders tuktan,
	  men den som tager vara p tillrttavisning, han varder klok.

015:006   Den rttfrdiges hus gmmer stor rikedom,
	  men i de ogudaktigas vinning r olycka.

015:007   De visas lppar str ut kunskap,
	  men drars hjrtan ro icke ssom sig br.

015:008   De ogudaktigas offer r en styggelse fr HERREN,
	  men de redligas bn behagar honom vl.

015:009   En styggelse fr HERREN r den ogudaktiges vg,
	  men den som far efter rttfrdighet, honom lskar han.

015:010   Svr tuktan drabbar den som vergiver vgen;
	  den som hatar tillrttavisning, han mste d.

015:011   Ddsriket och avgrunden ligga uppenbara infr HERREN;
	  huru mycket mer d mnniskornas hjrtan!

015:012   Bespottaren finner ej behag i tillrttavisning;
	  till dem som ro visa gr han icke.

015:013   Ett glatt hjrta gr ansiktet ljust,
	  men vid hjrtesorg r modet brutet.

015:014   Den frstndiges hjrta sker kunskap,
	  men drars mun far med ofrnuft.

015:015   Den betryckte har aldrig en glad dag,
	  men ett gott mod r ett stndigt gstabud.

015:016   Bttre r ngot litet med HERRENS fruktan
	  n en stor skatt med oro.

015:017   Bttre r ett fat kl med krlek
	  n en gdd oxe med hat.

015:018   En snarsticken man uppvcker trta,
	  men en tlmodig man stillar kiv.

015:019   Den lates stig r ssom sprrad av trne,
	  men de redliga hava en banad stig.

015:020   En vis son gr sin fader gldje,
	  och en draktig mnniska r den som fraktar sin moder.

015:021   I ofrnuft har den vettlse sin gldje,
	  men en frstndig man gr sin vg rtt fram.

015:022   Dr rdplgning fattas varda planerna om intet,
	  men bestndande bliva de, dr de rdvisa ro mnga.

015:023   En man glder sig, nr hans mun kan giva svar;
	  ja, ett ord i sinom tid, det r gott.

015:024   Den frstndige vandrar livets vg uppt,
	  D att han undviker ddsriket drnere.

015:025   Den hgmodiges hus rycker HERREN bort,
	  men nkans rmrke lter han st fast.

015:026   Fr HERREN ro ondskans anslag en styggelse,
	  men milda ord rena.

015:027   Den som sker ortt vinning drager olycka ver sitt hus,
	  men den som hatar mutor, han fr leva.

015:028   Den rttfrdiges hjrta betnker vad svaras br,
	  men de ogudaktigas mun fldar ver av onda ord.

015:029   HERREN r fjrran ifrn de ogudaktiga,
	  men de rttfrdigas bn hr han.

015:030   En mild blick gr hjrtat glatt,
	  ett gott budskap giver mrg t benen.

015:031   Den vilkens ra hr p hlsosam tillrttavisning,
	  han skall f dvljas i de vises krets.

015:032   Den som ej vill veta av tuktan frgar icke efter sitt liv,
	  men den som hr p tillrttavisning, han frvrvar frstnd.

015:033   HERRENS fruktan r en tuktan till vishet,
	  och dmjukhet gr fre ra.
016:001   En mnniska gr upp planer i sitt hjrta,
	  men frn HERREN kommer vad tungan svarar.

016:002   Var man tycker sina vgar vara goda,
	  men HERREN r den som prvar andarna.

016:003   Befall dina verk t HERREN,
	  s hava dina planer framgng.

016:004   HERREN har gjort var sak fr dess srskilda ml,
	  s ock den ogudaktige fr olyckans dag.

016:005   En styggelse fr HERREN r var hgmodig man;
	  en sdan bliver frvisso icke ostraffad.

016:006   Genom barmhrtighet och trofasthet frsonas missgrning,
	  och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

016:007   Om en mans vgar behaga HERREN vl
	  s gr han ock hans fiender till hans vnner.

016:008   Bttre r ngot litet med rttfrdighet
	  n stor vinning med ortt.

016:009   Mnniskans hjrta tnker ut en vg,
	  men HERREN r den som styr hennes steg.

016:010   Gudasvar r p konungens lppar,
	  i domen felar icke hans mun.

016:011   Vg och rtt vgning ro frn HERREN,
	  alla vikter i pungen ro hans verk.
016:012   En styggelse fr konungar ro ogudaktiga grningar,
	  ty genom rttfrdighet bliver tronen befst.

016:013   Rttfrdiga lppar behaga konungar vl,
	  Och den som talar vad rtt r, han bliver lskad.

016:014   Konungens vrede r ddens frebud,
	  men en vis man blidkar den.

016:015   Nr konungen lter sitt ansikte lysa, r dr liv,
	  och hans vlbehag r ssom ett moln med vrregn.

016:016   Lngt bttre r att frvrva vishet n guld
	  frstnd r mer vrt att frvrvas n silver.

016:017   De redligas vg r att fly det onda;
	  den som aktar p sin vg, han bevarar sitt liv.

016:018   Stolthet gr fre undergng,
	  och hgmod gr fre fall.

016:019   Bttre r att vara dmjuk bland de betryckta
	  n att utskifta byte med de hgmodiga.

016:020   Den som aktar p ordet, han finner lycka,
	  och sll r den som frtrstar p HERREN.

016:021   Den som har ett vist hjrta, honom kallar man frstndig,
	  och dr stma r p lpparna hmtas mer lrdom.

016:022   En livets klla r frstndet fr den som ger det,
	  men ofrnuftet r de ofrnuftigas tuktan.

016:023   Den vises hjrta gr hans mun frstndig
	  och lgger lrdom p hans lppar, allt mer och mer.

016:024   Milda ord ro honungskakor;
	  de ro ljuvliga fr sjlen och en lkedom fr kroppen.

016:025   Mngen hller sin vg fr den rtta,
	  men p sistone leder den dock till dden.

016:026   Arbetarens hunger hjlper honom att arbeta
	  ty hans egen mun driver p honom.

016:027   Frdrvlig r den mnniska som grver gropar fr att skada;
	  det r ssom brunne en eld p hennes lppar.

016:028   En vrng mnniska kommer trta stad,
	  och en rontasslare gr vnner oense.

016:029   Den orttrdige frfr sin nsta
	  och leder honom in p en vg som icke r god.

016:030   Den som ser under lugg, han umgs med vrnga tankar;
	  den som biter ihop lpparna, han r frdig med ngot ont.

016:031   En rekrona ro gr hr;
	  den vinnes p rttfrdighetens vg.

016:032   Bttre r en tlmodig man n en stark,
	  och bttre den som styr sitt sinne n den som intager en stad.

016:033   Lotten varder kastad i sktet,
	  men den faller alltid vart HERREN vill.
017:001   Bttre r ett torrt brdstycke med ro
	  n ett hus fullt av hgtidsmat med kiv.

017:002   En frstndig tjnare fr rda ver en vanartig son,
	  och bland brderna fr han skifta arv.

017:003   Degeln prvar silver och smltugnen guld,
	  s prvar HERREN hjrtan.

017:004   En ond mnniska aktar p ondskefulla lppar,
	  falskheten lyssnar till frdrvliga tungor.

017:005   Den som bespottar den fattige smdar hans skapare;
	  den som glder sig t andras ofrd bliver icke ostraffad.

017:006   De gamlas krona ro barnbarn,
	  och barnens ra ro deras fder.

017:007   Stortaliga lppar hvas icke dren,
	  mycket mindre lgnaktiga lppar en furste.

017:008   En gva r en lyckosten i dens gon, som ger den;
	  vart den n kommer bereder den framgng.

017:009   Den som skyler vad som r brutet, han vill frmja krlek,
	  men den som river upp gammalt, han gr vnner oense.

017:010   En frebrelse verkar mer p den frstndige
	  n hundra slag p dren.

017:011   Upprorsmakaren vill allenast vad ont r,
	  men en budbrare utan frbarmande skall sndas mot honom.

017:012   Bttre r att mta en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna,
	  n att mta en dre i hans ofrnuft.

017:013   Den som vedergller gott med ont,
	  frn hans hus skall olyckan icke vika.

017:014   Att begynna trta r att slppa ett vattenflde lst;
	  hll drfr inne, frrn kivet har brutit ut.

017:015   Den som friar den skyldige och den som fller den oskyldige,
	  de ro bda en styggelse fr HERREN.

017:016   Vartill gagna vl penningar i drens hand?
	  Han kunde kpa sig vishet, men han saknar frstnd.

017:017   En vns krlek bestr alltid.
	  och en broder fdes till hjlp i nden.

017:018   En mnniska utan frstnd r den som giver handslag,
	  den som gr i borgen fr sin nsta.

017:019   Den som lskar split, han lskar vertrdelse;
	  Men som bygger sin drr hg, han far efter fall.

017:020   Den som har ett vrngt hjrta vinner ingen framgng,
	  och den som har en frvnd tunga, han faller i olycka.

017:021   Den som har ftt en draktig son fr bedrvelse av honom,
	  en dres fader har ingen gldje.

017:022   Ett glatt hjrta r en god lkedom,
	  men ett brutet mod tager mrgen ur benen.

017:023   Den ogudaktige tager grna sknker i lnndom,
	  fr att han skall vrnga rttens vgar.

017:024   Den frstndige har sin blick p visheten,
	  men drens gon ro vid jordens nda.

017:025   En draktig son r sin faders grmelse
	  och en bitter sorg fr henne som har ftt honom.

017:026   Att pliktflla jmvl den rttfrdige r icke tillbrligt;
	  att sl dla mn strider mot rttvisan.

017:027   Den som har vett, han spar sina ord;
	  och lugn till sinnes r en man med frstnd.

017:028   Om den ofrnuftige tege, s aktades ocks han fr vis;
	  den som tillsluter sina lppar r frstndig.
018:001   Den egensinnige fljer sin egen lystnad,
	  med all makt sker han strid.

018:002   Dren frgar ej efter frstnd,
	  allenast efter att f lgga fram vad han har i hjrtat.

018:003   Dr den ogudaktige kommer, dr kommer frakt,
	  och med skamlig vandel fljer smlek.

018:004   Orden i en mans mun ro ssom ett djupt vatten,
	  ssom en fldande bck, en vishetens klla.

018:005   Att vara partisk fr den skyldige r icke tillbrligt
	  ej heller att vrnga rtten fr den oskyldige.

018:006   Drens lppar komma med kiv,
	  och hans mun ropar efter slag.

018:007   Drens mun r honom sjlv till olycka,
	  och hans lppar ro en snara hans liv.

018:008   rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
	  och trnga ned till hjrtats innandmen.

018:009   Den som r frsumlig i sitt arbete,
	  han r allaredan en broder till rvaren.

018:010   HERRENS namn r ett starkt torn;
	  den rttfrdige hastar dit och varder beskyddad.

018:011   Den rikes skatter ro honom en fast stad,
	  hga murar likna de, i hans inbillning.

018:012   Fre fall gr hgmod i mannens hjrta,
	  och dmjukhet gr fre ra.

018:013   Om ngon giver svar, frrn han har hrt,
	  s tillrknas det honom ssom ofrnuft och skam.

018:014   Mod uppehller mannen i hans svaghet;
	  men ett brutet mod, vem kan bra det?

018:015   Den frstndiges hjrta frvrvar kunskap,
	  och de visas ron ska kunskap.

018:016   Gvor ppna vg fr en mnniska
	  och fra henne fram infr de store.

018:017   Den som frst lgger fram sin sak har rtt;
	  sedan kommer vederparten och uppdagar huru det r.

018:018   Lottkastning gr en nde p trtor,
	  den skiljer mellan mktiga mn.

018:019   En frorttad broder r svrare att vinna n en fast stad,
	  och trtor ro ssom bommar fr ett slott.

018:020   Av sin muns frukt fr envar sin buk mttad,
	  han varder mttad av sina lppars grda.

018:021   Dd och liv har tungan i sitt vld,
	  de som grna bruka henne f ta hennes frukt.

018:022   Den som har funnit en rtt hustru, han har funnit lycka
	  och har undftt nd av HERREN.

018:023   Bnfallande r den fattiges tal,
	  men den rike svarar med hrda ord.

018:024   Den som vlas att f vnner, han kommer i olycka;
	  men vnner finnas, mer trogna n en broder.
019:001   Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
	  n en man som har vrnga lppar och drtill r en dre.

019:002   Ett obetnksamt sinne, redan det r illa;
	  och den som r snar p foten, han stiger miste.

019:003   En mnniskas eget ofrnuft kommer henne p fall,
	  och dock r det p HERREN som hennes hjrta vredgas

019:004   Gods skaffar mnga vnner,
	  men den arme bliver vergiven av sin vn.

019:005   Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
	  och den som frmjar lgn, han kommer icke undan.

019:006   Mnga ska en furstes ynnest,
	  och alla ro vnner till den givmilde.

019:007   Den fattige r hatad av alla sina frnder,
	  nnu lngre draga sig hans vnner bort ifrn honom;
	  han far efter lften som ro ett intet.

019:008   Den som frvrvar frstnd har sitt liv krt;
	  den som tager vara p insikt, han finner lycka

019:009   Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
	  och den som frmjar lgn, han skall frgs.

019:010   Det hves icke dren att hava goda dagar,
	  mycket mindre en trl att rda ver furstar.

019:011   Frstnd gr en mnniska tlmodig,
	  och det r hennes ra att tillgiva vad ngon har brutit.

019:012   En konungs vrede r ssom ett ungt lejons rytande,
	  hans nd r ssom dagg p grset.

019:013   En draktig son r sin faders frdrv,
	  och en kvinnas trtor ro ett oavltligt takdropp.

019:014   Grd och gods fr man i arv frn sina fder,
	  men en frstndig hustru r en gva frn HERREN.

019:015   Lttja frsnker i dsighet,
	  och den hglse fr lida hunger.

019:016   Den som hller budet fr behlla sitt liv;
	  den som ej aktar p sin vandel han varder ddad.

019:017   Den som frbarmar sig ver den arme, han lnar t HERREN
	  och fr vedergllning av honom fr vad gott han har gjort.

019:018   Tukta din son, medan ngot hopp r,
	  och tr icke att vlla hans dd.

019:019   Den som frgr sig i vrede, han m plikta drfr,
	  ty om du vill stlla till rtta, s gr du det allenast vrre.

019:020   Hr rd och tag emot tuktan,
	  p det att du fr framtiden m bliva vis.

019:021   Mnga planer har en man i sitt hjrta,
	  men HERRENS rd, det bliver bestndande.

019:022   Efter en mnniskas goda vilja rknas hennes barmhrtighet,
	  och en fattig man r bttre n en som ljuger.

019:023   HERRENS fruktan fr till liv;
	  s fr man vila mtt och hemskes icke av ngot ont.

019:024   Den late sticker sin hand i fatet,
	  men gitter icke fra den ter till munnen.

019:025   Slr man bespottaren, s bliver den fkunnige klok;
	  och tillrttavisar man den frstndige, s vinner han kunskap.

019:026   Den som var vld mot sin fader eller driver bort sin moder,
	  han r en vanartig och skndlig son.

019:027   Min son, om du icke vill hra tuktan,
	  s far du vilse frn de ord som giva kunskap.

019:028   Ett ont vittne bespottar vad rtt r,
	  och de ogudaktigas mun r glupsk efter ortt.

019:029   Straffdomar ligga redo fr bespottarna
	  och slag fr drarnas rygg.
020:001   En bespottare r vinet, en larmare r rusdrycken,
	  och ovis r envar som raglar drav.

020:002   Ssom ett ungt lejons rytande r den skrck en konung ingiver;
	  den som drager sig hans vrede har frverkat sitt liv.

020:003   Det r en ra fr en man att hlla sig ifrn kiv,
	  den ofrnuftige sker alltid strid.

020:004   Nr hsten kommer, vill den late icke plja;
	  drfr sker han vid skrdetiden frgves efter frukt.

020:005   Planerna i en mans hjrta ro ssom ett djupt vatten,
	  men en man med frstnd hmtar nd upp dem.

020:006   Mnga finnas, som ropa ut var och en sin barmhrtighet;
	  men vem kan finna en man som r att lita p?

020:007   Den som vandrar i ostrafflighet ssom en rttfrdig man,
	  hans barn gr det val efter honom.

020:008   En konung, som sitter p domarstolen,
	  rensar med sina gons kastskovel bort allt vad ont r.

020:009   Vem kan sga: Jag har bevarat mitt hjrta rent,
	  jag r fri ifrn synd?

020:010   Tv slags vikt och tv slags mtt,
	  det ena som det andra r en styggelse fr HERREN.

020:011   Redan barnet rjer sig i sina grningar,
	  om dess vandel r rttskaffens och redlig.

020:012   rat, som hr, och gat, som ser,
	  det ena som det andra har HERREN gjort.

020:013   lska icke smn, p det att du icke m bliva fattig;
	  hll dina gon ppna, s fr du brd till fyllest.

020:014   Uselt, uselt, sger kparen;
	  men nr han gr sin vg, rosar han sitt kp.

020:015   Man m hava guld, s ock prlor i myckenhet,
	  den dyrbaraste klenoden ro dock lppar som tala frstnd.

020:016   Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
	  och panta ut vad han har, fr de frmmandes skull.

020:017   Orttfnget brd smakar mannen ljuvligt,
	  men eftert bliver hans mun full av stenar.

020:018   Planer hava framgng, nr de ro vl verlagda,
	  och med rdklokhet m man fra krig.

020:019   Den som gr med frtal, han frrder hemligheter;
	  med den som r lsmunt m du ej giva dig i lag.

020:020   Den som uttalar frbannelser ver fader eller moder,
	  hans lampa skall slockna ut mitt i mrkret.

020:021   Det frvrv man i frstone vlas efter,
	  det varder p sistone icke vlsignat.

020:022   Sg icke: Jag vill vederglla ont med ont;
	  frbida HERREN, han skall hjlpa dig.

020:023   Tvfaldig vikt r en styggelse fr HERREN,
	  och falsk vg r icke ngot gott.

020:024   Av HERREN bero en mans steg;
	  ja, en mnniska frstr icke sjlv sin vg.

020:025   Det r farligt fr en mnniska att obetnksamt helga ngot
	  och att vervga sina lften, frst nr de ro gjorda.

020:026   En vis konung rensar bort de ogudaktiga ssom med en kastskovel
	  och lter trskhjulet g ver dem.

020:027   Anden i mnniskan r en HERRENS lykta;
	  den utrannsakar alla hjrtats innandmen.

020:028   Mildhet och trofasthet ro en konungs vakt;
	  genom mildhet stder han sin tron.

020:029   De ungas ra r deras kraft,
	  och de gamlas prydnad ro deras gr hr.

020:030   Sr som svida rena frn ondska,
	  ja, tuktan renar hjrtats innandmen.
021:001   Konungars hjrtan ro i HERRENS hand ssom vattenbckar:
	  han leder dem varthelst han vill.

021:002   Var man tycker sin vg vara den rtta,
	  men HERREN r den som prvar hjrtan.

021:003   Att va rttfrdighet och rtt,
	  det r mer vrt fr HERREN n offer.

021:004   Stolta gon och hgmodigt hjrta --
	  de ogudaktigas lykta r dem till synd.

021:005   Den idoges omtanke leder allenast till vinning,
	  men all fikenhet allenast till frlust.

021:006   De skatter som frvrvas genom falsk tunga,
	  de ro en frsvinnande dunst och hasta till dden.

021:007   De ogudaktigas vervld bortrycker dem sjlva,
	  eftersom de icke vilja gra vad rtt r.

021:008   En orlig mans vg r idel vrnghet,
	  men en rttskaffens man handla redligt

021:009   Bttre r att bo i en vr p taket
	  n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.

021:010   Den ogudaktiges sjl har lust till det onda;
	  hans nsta finner ingen barmhrtighet hos honom.

021:011   Straffar man bespottaren, s bliver den fkunnige vis:
	  och undervisar man den vise, s inhmtar han kunskap.

021:012   Den Rttfrdige giver akt p den ogudaktiges hus,
	  han strtar de ogudaktiga i olycka.

021:013   Den som tillsluter sitt ra fr den armes rop,
	  han skall sjlv ropa utan att f svar.

021:014   En hemlig gva stillar vrede
	  och en sknk i lnndom vldsammaste frbittring.

021:015   Det r den rttfrdiges gldje att rtt skipa,
	  men det r ogrningsmnnens skrck.

021:016   Den mnniska som far vilse ifrn frstndets vg,
	  hon hamnar i skuggornas krets.

021:017   Den som lskar glada dagar varder fattig;
	  den som lskar vin och olja bliver icke rik.

021:018   Den ogudaktige varder given ssom lsepenning fr den rttfrdige,
	  och den trolse sttes i de redligas stlle.

021:019   Bttre r att bo i ett de land
	  n med en trtgirig och besvrlig kvinna.

021:020   Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning,
	  men en draktig mnniska frslsar sitt gods.

021:021   Den som far efter rttfrdighet och godhet,
	  han finner liv, rttfrdighet och ra.

021:022   En vis man kan storma en stad full av hjltar
	  och bryta ned det fste som var dess frtrstan.

021:023   Den som besvarar sin mun och sin tunga
	  han bevarar sitt liv fr nd.

021:024   Bespottare m den kallas, som r frck och vermodig,
	  den som far fram med frck frmtenhet.

021:025   Den lates begrelse fr honom till dden,
	  i det att hans hnder icke vilja arbeta.

021:026   Den snikne r alltid full av snikenhet;
	  men den rttfrdige giver och spar icke.

021:027   De ogudaktigas offer r en styggelse;
	  mycket mer, nr det frambres i skndligt uppst.

021:028   Ett lgnaktigt vittne skall frgs;
	  men en man som hr p fr allt framgent tala.

021:029   En ogudaktig man upptrder frckt;
	  men den redlige vandrar sina vgar stndaktigt.

021:030   Ingen vishet, intet frstnd,
	  intet rd frmr ngot mot HERREN.

021:031   Hstar rustas ut fr stridens dag,
	  men frn HERREN r det som segern kommer.
022:001   Ett gott namn r mer vrt n stor rikedom,
	  ett gott anseende r bttre n silver och guld.

022:002   Rik och fattig f leva jmte varandra;
	  HERREN har gjort dem bda.

022:003   Den kloke ser faran och sker skydd;
	  men de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.

022:004   dmjukhet har sin ln i HERRENS fruktan,
	  i rikedom, ra och liv.

022:005   Trnen och snaror ligga p den vrnges vg;
	  den som vill bevara sitt liv hller sig fjrran ifrn dem.

022:006   Vnj den unge vid den vg han br vandra,
	  s viker han ej drifrn, nr han bliver gammal.

022:007   Den rike rder ver de fattiga,
	  och lntagaren bliver lngivarens trl.

022:008   Den som sr vad ortt r, han fr skrda frdrv,
	  och hans vermods ris fr en nde.

022:009   Den som unnar andra gott, han varder vlsignad,
	  ty han giver av sitt brd t den arme.

022:010   Driv ut bespottaren, s upphr trtan,
	  och tvist och smdelse f en nde.

022:011   Den som lskar hjrtats renhet,
	  den vilkens lppar tala ljuvligt, hans vn r konungen.

022:012   HERRENS gon bevara den frstndige;
	  drfr omstrtar han den trolses planer.

022:013   Den late sger: Ett lejon r p gatan;
	  drute p torget kunde jag bliva drpt.

022:014   En trols kvinnas mun r en djup grop;
	  den som har trffats av HERRENS vrede, han faller dri.

022:015   Ofrnuft lder vid barnets hjrta,
	  men tuktans ris driver det bort.

022:016   Den som frtrycker den arme bereder honom vinning
	  men den som giver t den rike vllar honom allenast frlust.

	               ----

022:017   Bj ditt ra hrtill, och hr de vises ord,
	  och lgg mina lrdomar p hjrtat.
022:018   Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta;
	  m de alla ligga redo p dina lppar.
022:019   Fr att du skall stta din frtrstan till HERREN,
	  undervisar jag i dag just dig.
022:020   Ja, redan frut har jag ju skrivit regler fr dig
	  och meddelat dig rd och insikt,
022:021   fr att lra dig tillfrlitliga sanningsord,
	  s att du rtt kan svara den som har snt dig stad.

022:022   Plundra icke den arme, drfr att han r arm,
	  och frtrampa icke den fattige porten.
022:023   Ty HERREN skall utfra deras sak,
	  och dem som rva frn dem skall han berva livet.

022:024   Giv dig icke i sllskap med den som ltt vredgas
	  eller i lag med en snarsticken man,
022:025   p det att du icke m lra dig hans vgar
	  och bereda en snara fr ditt liv.

022:026   Var icke en av dem som giva handslag,
	  en av dem som g i borgen fr ln.
022:027   Icke vill du att man skall taga ifrn dig sngen dr du ligger,
	  om du icke har ngot att betala med?

022:028   Flytta icke ett gammalt rmrke,
	  ett sdant som dina fder hava satt upp.

022:029   Ser du en man som r vl frfaren i sin syssla,
	  hans plats r att tjna konungar;
	  icke m han tjna ringa mn.

023:001   Nr du sitter till bords med en furste,
	  s besinna vl vad du har framfr dig,
023:002   och stt en kniv p din strupe,
	  om du r alltfr hungrig.
023:003   Var ej lysten efter hans smakliga rtter,
	  ty de ro en bedrglig kost.

023:004   Mda dig icke fr att bliva rik;
	  avst frn att bruka klokskap.
023:005   Lt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestnd;
	  ty frvisso gr det sig vingar
	  och flyger sin vg, ssom rnen mot himmelen.

023:006   t icke den missunnsammes brd,
	  och var ej lysten efter hans smakliga rtter;

023:007   ty han frfar efter sina sjlviska berkningar.
	  t och drick kan han val sga till dig,
	  men hans hjrta r icke med dig.
023:008   Den bit du har tit mste du utspy,
	  och dina vnliga ord har du frspillt.

023:009   Tala icke fr en dres ron,
	  ty han fraktar vad klokt du sger.

023:010   Flytta icke ett gammalt rmrke,
	  och gr icke intrng p de faderlsas krar.
023:011   Ty deras brdeman r stark;
	  han skall utfra deras sak mot dig.

023:012   Vnd ditt hjrta till tuktan
	  och dina ron till de ord som giva kunskap.

023:013   Lt icke gossen vara utan aga;
	  ty om du slr honom med riset, s bevaras han frn dden;
023:014   ja, om du slr honom med riset,
	  s rddar du hans sjl undan ddsriket.

023:015   Min son, om ditt hjrta bliver vist,
	  s glder sig ock mitt hjrta;
023:016   ja, mitt innersta frjdar sig,
	  nr dina lppar tala vad rtt r.

023:017   Lt icke ditt hjrta avundas syndare,
	  men nitlska fr HERRENS fruktan bestndigt.
023:018   Frvisso har du d en framtid,
	  och ditt hopp varder icke om intet.

023:019   Hr, du min son, och bliv vis,
	  och lt ditt hjrta g rtta vgar.
023:020   Var icke bland vindrinkare,
	  icke bland dem som ro verddiga i mat.
023:021   Ty drinkare och frossare bliva fattiga,
	  och smnaktighet giver trasiga klder.

023:022   Hr din fader, som har ftt dig,
	  och frakta icke din moder, nr hon varder gammal.
023:023   Sk frvrva sanning, och avhnd dig henne icke,
	  sk vishet och tukt och frstnd.
023:024   Stor frjd har den rttfrdiges fader;
	  den som har ftt en vis son har gldje av honom.
023:025   M d din fader och din moder f gldje,
	  och m hon som har ftt dig kunna frjda sig.

023:026   Giv mig, min son, ditt hjrta,
	  och lt mina vgar behaga dina gon.
023:027   Ty skkan r en djup grop,
	  och nstans hustru r en trng brunn.
023:028   Ja, ssom en rvare ligger hon p lur
	  och de trolsas antal frkar hon bland mnniskorna.

023:029   Var r ve, var r jmmer?
	  Var ro trtor, var r klagan?
	  Var ro sr utan sak?
	  Var ro gon hljda i dunkel?
023:030   Jo, dr man lnge sitter kvar vid vinet,
	  dr man samlas fr att prva kryddade drycker.
023:031   S se d icke p vinet, att det r s rtt,
	  att det giver sdan glans i bgaren,
	  och att det s ltt rinner ned.
023:032   P sistone stinger det ju ssom ormen,
	  och likt basilisken sprutar det gift.
023:033   Dina gon f d skda sllsamma syner,
	  och ditt hjrta talar frvnda ting.
023:034   Det r dig ssom lge du i havets djup,
	  eller ssom svvade du uppe i en mast:
023:035   De sl mig, men t vllar mig ingen smrta,
	  de stta mig, men jag knner det icke.
	  Nr skall jag d vakna upp,
	  s att jag terigen fr skaffa mig sdant?
024:001   Avundas icke onda mnniskor,
	  och hav ingen lust till att vara med dem.
024:002   Ty p vervld tnka deras hjrtan,
	  och deras lppar tala olycka.

024:003   Genom vishet varder ett hus uppbyggt,
	  och genom frstnd hlles det vid makt.
024:004   Genom klokhet bliva kamrarna fyllda
	  med allt vad dyrbart och ljuvligt r.

024:005   En vis man r stark,
	  och en man med frstnd r vldig i kraft.
024:006   Ja, med rdklokhet skall man fra krig,
	  och dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.

024:007   Sllsynt korall r visheten fr den ofrnuftige,
	  i porten kan han icke upplta sin mun.

024:008   Den som tnker ut onda anslag,
	  honom m man kalla en rnksmidare.

024:009   Ett ofrnuftigt pfund r synden,
	  och bespottaren r en styggelse fr mnniskor.

024:010   Lter du modet falla, nr nd kommer p,
	  s saknar du ndig kraft.

024:011   Rdda dem som slpas till dden,
	  och bist dem som stappla till avrttsplatsen.

024:012   Om du sger: Se, vi visste det icke,
	  s betnk om ej han som prvar hjrtan mrker det,
	  och om ej han som har akt p din sjl vet det.
	  Och han skall vederglla var och en efter hans grningar.

024:013   t honung, min son, ty det r gott,
	  och sjlvrunnen honung r st fr din mun.
024:014   Lik sdan m du rkna visheten fr din sjl.
	  Om du finner henne, s har du en framtid,
	  och ditt hopp varder d icke om intet.

024:015   Lura icke, du ogudaktige, p den rttfrdiges boning,
	  va intet vld mot hans vilostad.
024:016   Ty den rttfrdige faller sju gnger och str ter upp;
	  men de ogudaktiga strta ver nda olyckan.

024:017   Gld dig icke, nr din fiende faller,
	  och lt ej ditt hjrta frjda sig, nr han strtar ver nda,
024:018   p det att HERREN ej m se det med misshag
	  och flytta sin vrede ifrn honom.

024:019   Harmas icke ver de onda,
	  avundas icke de ogudaktiga.
024:020   Ty den som r ond har ingen framtid;
	  de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

024:021   Min son, frukta HERREN och konungen;
	  giv dig icke i lag med upprorsmn.
024:022   Ty pltsligt skall ofrd komma ver dem,
	  och vem vet nr deras r f en olycklig nde?

	               ----

024:023   Dessa ord ro ock av visa mn.

	  Att hava anseende till personen, nr man dmer, r icke tillbrligt.
024:024   Den som sger till den skyldige: Du r oskyldig,
	  honom skola folk frbanna,
	  honom skola folkslag nska ofrd.
024:025   Men dem som skipa rttvisa skall det g vl,
	  och ver dem skall komma vlsignelse av vad gott r.

024:026   En kyss p lpparna r det,
	  nr ngon giver ett rtt svar.

024:027   Fullborda ditt arbete p marken,
	  gr allting redo t dig p kern;
	  sedan m du bygga dig bo.

024:028   Br icke vittnesbrd mot din nsta utan sak;
	  icke vill du bedraga med dina lppar?
024:029   Sg icke: Ssom han gjorde mot mig vill jag gra mot honom,
	  jag vill vederglla mannen efter hans grningar.

024:030   Jag gick frbi en lat mans ker,
	  en ofrstndig mnniskas vingrd.
024:031   Och se, den var alldeles full av ogrs,
	  dess mark var vertckt av nsslor,
	  och dess stenmur lg nedriven.
024:032   Och jag betraktade det och aktade drp,
	  jag sg det och tog varning drav.
024:033   Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
	  lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
024:034   s skall fattigdomen komma farande ver dig,
	  och armodet ssom en vpnad man.
025:001 Dessa ordsprk ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, mn
	hava gjort detta utdrag.

025:002   Det r Guds ra att frdlja en sak,
	  men konungars ra att utforska en sak.

025:003   Himmelens hjd och jordens djup
	  och konungars hjrtan kan ingen utrannsaka.

025:004   Skaffa slagget bort ifrn silvret,
	  s fr guldsmeden fram en klenod drav.

025:005   Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjnst,
	  s varder hans tron befst genom rttfrdighet.

025:006   Frhv dig icke infr konungen,
	  och trd icke fram p de stores plats.
025:007   Ty det r bttre att man sger till dig: Stig hitupp,
	  n att man flyttar ned dig fr ngon frnmligare man,
	  ngon som dina gon redan hava sett.

025:008   Var icke fr hastig att begynna en tvist;
	  vad vill du eljest gra lngre fram,
	  om din vederpart kommer dig p skam?

025:009   Utfr din egen sak mot din vederpart,
	  men uppenbara icke en annans hemlighet,
025:010 p det att icke envar som hr det m lasta dig
	och ditt rykte bliva ont fr bestndigt.

025:011   Gyllene pplen i silversklar
	  ro ord som talas i rttan tid.

025:012   Ssom en gyllene rring passar till ett brstspnne av fint guld,
	  s passar en vis bestraffare till ett hrsamt ra.

025:013   Ssom snns svalka p en skrdedag,
	  s r en plitlig budbrare fr avsndaren;
	  sin herres sjl vederkvicker han.

025:014   Ssom regnskyar och blst, och likvl intet regn,
	  s r en man som skryter med givmildhet, men icke hller ord.

025:015   Genom tlamod varder en furste bevekt,
	  och en mjuk tunga krossar ben.

025:016   Om du finner honung, s t icke mer n du tl,
	  s att du ej bliver vermtt drav och fr utspy den.
025:017   Lt din fot icke fr ofta komma i din vns hus,
	  S att han ej bliver mtt p dig och fr motvilja mot dig.

025:018   En stridshammare och ett svrd och en skarp pil
	  r den som br falskt vittnesbrd mot sin nsta.

025:019   Ssom en gnagande tand och ssom ett skadedjurs fot
	  r den trolses tillfrsikt p ndens dag.

025:020   Ssom att taga av dig manteln p en vinterdag,
	  och ssom syra p lutsalt,
	  s r det att sjunga visor fr ett sorgset hjrta.

025:021   Om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
	  och om han r trstig, s giv honom att dricka;
025:022   s samlar du gldande kol p hans huvud,
	  och HERREN skall vederglla dig.

025:023   Nordanvind fder regn
	  och en tasslande tunga mulna ansikten.

025:024   Bttre r att bo i en vr p taket
	  n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.

025:025   Ssom friskt vatten fr den frsmktande,
	  s r ett gott budskap ifrn fjrran land.

025:026   Ssom en grumlad klla och en frdrvad brunn,
	  s r en rttfrdig som vacklar infr den ogudaktige.

025:027   Att ta fr mycket honung r icke gott,
	  och den som vinner ra fr sin ra nagelfaren.

025:028   Ssom en stad vars murar ro nedbrutna och borta,
	  s r en man som icke kan styra sitt sinne.
026:001   Ssom sn icke hr till sommaren och regn icke till skrdetiden,
	  s hves det ej heller att dren fr ra.

026:002   Ssom sparven far sin kos, och ssom svalan flyger bort,
	  s far en ofrtjnt frbannelse frbi.

026:003   Piskan fr hsten, betslet fr snan
	  och riset fr drarnas rygg!

026:004   Svara icke dren efter hans ofrnuft,
	  s att du icke sjlv bliver honom lik.

026:005   Svara dren efter hans ofrnuft,
	  fr att han icke m tycka sig vara vis.

026:006   Den som snder bud med en dre,
	  han hugger sjlv av sig ftterna, och fr olycka till dryck.

026:007   Lika den lames ben, som hnga kraftlsa ned,
	  ro ordsprk i drars mun.

026:008   Ssom att binda slungstenen fast vid slungan,
	  s r det att giva ra t en dre.

026:009   Ssom nr en trntagg kommer i en drucken mans hand,
	  s r det med ordsprk i drars mun.

026:010   En mstare gr sjlv allt,
	  men dren lejer, och lejer vem som kommer.

026:011   Lik en hund som vnder ter till i sina spyor
	  dre som p nytt begynner sitt ofrnuft.

026:012   Ser du en man som tycker sig sjlv vara vis,
	  det r mer hopp om en dre n om honom.

026:013   Den late sger: Ett vilddjur r p vgen,
	  ja, ett lejon r p gatorna.

026:014   Drren vnder sig p sitt gngjrn,
	  och den late vnder sig i sin sng.

026:015   Den late sticker sin hand i fatet,
	  men finner det mdosamt att fra den ter till munnen.

026:016   Den late tycker sig vara vis,
	  mer n sju som giva frstndiga svar.

026:017   Lik en som griper en hund i ronen
	  r den som frivrar sig vid andras kiv, dr han gr fram.

026:018   Lik en rasande, som slungar ut brandpilar
	  och skjuter och ddar,
026:019   r en man som bedrager sin nsta
	  och sedan sger: Jag gjorde det ju p skmt.

026:020   Nr veden tager slut, slocknar elden.
	  och nr rontasslaren r borta, stillas trtan.

026:021   Ssom gld kommer av kol, och eld av ved,
	  s upptndes kiv av en trtgirig man.

026:022   rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
	  och trnga ned till hjrtats innandmen.

026:023   Ssom silverglasering p ett sndrigt lerkrl
	  ro krleksgldande lppar, dr hjrtat r ondskefullt.

026:024   En fiende frstller sig i sitt tal,
	  men i sitt hjrta br han p svek.
026:025   Om han gr sin rst ljuvlig, s tro honom dock icke,
	  ty sjufaldig styggelse r i hans hjrta.

026:026   Hatet brukar list att frdlja sig med,
	  men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i frsamlingen.

026:027   Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
	  och den som vltrar upp en sten, p honom rullar den tillbaka.

026:028   En lgnaktig tunga hatar dem hon har krossat,
	  och en hal mun kommer fall stad.
027:001   Berm dig icke av morgondagen,
	  ty du vet icke vad en dag kan bra i sitt skte.

027:002   M en annan bermma dig, och icke din egen mun,
	  frmmande, och icke dina egna lppar.

027:003   Sten r tung, och sand r svr att bra,
	  men tyngre n bda r frargelse genom en ofrnuftig man.

027:004   Vrede r en grym sak och harm en strtflod,
	  men vem kan best mot svartsjuka?

027:005   Bttre r ppen tillrttavisning
	  n krlek som hlles frdold.

027:006   Vnnens slag givas i trofasthet,
	  men ovnnens kyssar till verfld.

027:007   Den mtte trampar honung under ftterna,
	  men den hungrige finner allt vad bittert r stt.

027:008   Lik en fgel som har mst fly ifrn sitt bo
	  r en man som har mst fly ifrn sitt hem.

027:009   Salvor och rkelse gra hjrtat glatt,
	  mhet hos en vn som giver vlbetnkta rd.

027:010   Din vn och din faders vn m du icke lta fara,
	  g icke till din broders hus, nr ofrd drabbar dig;
	  bttre r en granne som str dig nra
	  n broder som str dig fjrran.

027:011   Bliv vis, min son, s glder du mitt hjrta;
	  jag kan d giva den svar, som smdar mig.

027:012   Den kloke ser faran och sker skydd;
	  de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.

027:013   Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
	  och panta ut vad han har, fr den frmmande kvinnans skull.

027:014   Den som vlsignar sin nsta med hg rst bittida om morgonen,
	  honom kan det tillrknas ssom en frbannelse.

027:015   Ett oavltligt takdropp p en regnig dag
	  och en trtgirig kvinna, det kan aktas lika.
027:016   Den som vill lgga band p en sdan vill lgga band p vinden,
	  och hala oljan mter hans hgra hand.

027:017   Jrn giver skrpa t jrn;
	  s skrper den ena mnniskan den andra.

027:018   Den som vrdar sitt fikontrd, han fr ta dess frukt;
	  och den som vrdar sig om sin herre, han kommer till ra.

027:019   Ssom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet,
	  s avspeglar den ena mnniskans hjrta den andras.

027:020   Ddsriket och avgrunden kunna icke mttas;
	  s bliva ej heller mnniskans gon mtta.

027:021   Silvret prvas genom degeln och guldet genom smltugnen,
	  s ock en man genom sitt rykte.

027:022   Om du sttte den ofrnuftige mortel
	  med en stt, bland grynen,
	  s skulle hans ofrnuft nd g ur honom.

027:023   Se vl till dina fr,
	  och hav akt p dina hjordar.

027:024   Ty rikedom varar icke evinnerligen;
	  bestr ens en krona frn slkte till slkte?
027:025   Nr ny brodd skjuter upp efter grset som frsvann,
	  och nr foder samlas in p bergen,
027:026   d ger du lamm till att bereda dig klder
	  och bockar till att kpa dig ker;
027:027   d giva dig getterna mjlk nog,
	  till fda t dig sjlv och ditt hus
	  och till underhll t dina tjnarinnor.
028:001   De ogudaktiga fly, om ock ingen frfljer dem;
	  men de rttfrdiga ro ofrskrckta ssom unga lejon.

028:002   Fr sin vertrdelses skull fr ett land mnga herrar;
	  men dr folket har frstnd och inser vad rtt r, 
	    dr bliver det bestndande.

028:003   En usel herre, som frtrycker de arma,
	  r ett regn som frhrjar i stllet fr att giva brd.

028:004   De som vergiva lagen prisa de ogudaktiga,
	  men de som hlla lagen g till strids mot dem.

028:005   Onda mnniskor frst icke vad rtt r,
	  men de som ska HERREN, de frst allt.

028:006   Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
	  rik som i vrnghet gr dubbla vgar.

028:007   Den yngling r frstndig, som tager lagen i akt;
	  men som giver sig i sllskap med slsare gr sin fader skam.

028:008   De som frkar sitt gods genom ocker och rntor,
	  han samlar t den som frbarmar sig ver de arma.

028:009   Om ngon vnder bort sitt ra och icke vill hra lagen,
	  s r till och med hans bn en styggelse.

028:010   Den som leder de redliga vilse in p en ond vg,
	  han faller sjlv i sin grop;
	  men de ostraffliga f till sin arvedel vad gott r.

028:011   En rik man tycker sig vara vis,
	  men en fattig man med frstnd uppdagar hurudan han r.

028:012   Nr de rttfrdiga triumfera, str allt hrligt till;
	  men nr de ogudaktiga komma till makt, fr man leta efter mnniskor.

028:013   Den som frdljer sina vertrdelser, honom gr det icke vl;
	  men den som beknner och vergiver dem, han fr barmhrtighet.

028:014   Sll r den mnniska som stndigt tager sig till vara;
	  men den som frhrdar sitt hjrta, han faller i olycka.

028:015   Lik ett rytande lejon och en glupande bjrn
	  r en ogudaktig furste ver ett fattigt folk.

028:016   Du furste utan frstnd, du som var mycket vld,
	  att den som hatar ortt vinning, han skall lnge leva.

028:017   En mnniska som tryckes av blodskuld
	  bliver en flykting nda till sin grav, och ingen m hjlpa en sdan.

028:018   Den som vandrar ostraffligt, han bliver frlst;
	  men den som i vrnghet gr dubbla vgar, han faller p en av dem.

028:019   Den som brukar sin ker fr brd till fyllest;
	  men den som far efter ffngliga ting fr fattigdom till fyllest.

028:020   En redlig man fr mycken vlsignelse;
	  men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

028:021   Att hava anseende till personen r icke tillbrligt;
	  men fr ett stycke brd gr sig mngen till vertrdare.

028:022   Den missunnsamme vlas efter godelar
	  och frstr icke att brist skall komma ver honom.

028:023   Den som tillrttavisar en avflling skall vinna ynnest,
	  mer n den som gr sin tunga hal.

028:024   Den som plundrar sin fader eller sin moder
	  och sger: Det r ingen synd,
	  han r stallbroder till rvaren.

028:025   Den som r lysten efter vinning uppvcker trta;
	  men den som frtrstar p HERREN varder rikligen mttad.

028:026   Den som frlitar sig p sitt frstnd, han r en dre;
	  men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

028:027   Den som giver t den fattige, honom skall intet fattas;
	  men den som tillsluter sina gon drabbas av mycken frbannelse.

028:028   Nr de ogudaktiga komma till makt, gmma sig mnniskorna;
	  men nr de frgs, vxa de rttfrdiga till.
029:001   Den som fr mycken tillrttavisning, men frbliver hrdnackad,
	  han varder ofrtnkt krossad utan rddning.

029:002   Nr de rttfrdiga vxa till, glder sig folket,
	  men nr den ogudaktige kommer till vlde, suckar folket.

029:003   Den som lskar vishet gr sin fader gldje;
	  men den som giver sig i sllskap med skkor frstr vad han ger.

029:004   Genom rttvisa hller en konung sitt land vid makt;
	  men den som utpressar grder, har frdrvar det.

029:005   Den man som smickrar sin nsta
	  han breder ut ett nt fr han ftter.

029:006   En ond mnniskas vertrdelse bliver henne en snara,
	  men den rttfrdige fr jubla och gldjas.

029:007   Den rttfrdige vrdar sig om de armas sak,
	  men den ogudaktige frstr intet.

029:008   Bespottare uppvigla staden,
	  men visa mn stilla vreden.

029:009   Nr en vis man vill g till rtta med en ofrnuftig man,
	  d vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

029:010   De blodgiriga hata den som r ostrafflig,
	  men de redliga ska skydda hans liv.

029:011   Dren slpper all sin vrede ls,
	  men den vise stillar den till slut.

029:012   Den furste som aktar p lgnaktigt tal,
	  hans tjnare ro alla ogudaktiga.

029:013   Den fattige och frtryckaren f leva jmte varandra;
	  av HERREN f bdas gon sitt ljus.

029:014   Den konung som dmer de armas rtt.
	  hans tron skall best evinnerligen.

029:015   Ris och tillrttavisning giver vishet,
	  men ett oupptuktat barn drager skam ver sin moder.

029:016   Dr de ogudaktiga vxa till, dr vxer vertrdelsen till,
	  men de rttfrdiga skola se deras fall med lust.

029:017   Tukta din son, s skall han bliva dig till hugnad
	  och giva ljuvlig spis t din sjl.

029:018   Dr profetia icke finnes, dr bliver folket tygellst;
	  men sll r den som hller lagen.

029:019   Med ord kan man icke tukta en tjnare
	  ty om han n frstr, s rttar han sig icke drefter.

029:020   Ser du en man som r snar till att tala,
	  det r mer hopp om en dre n om honom.

029:021   Om ngon r fr efterlten mot sin tjnare i hans ungdom,
	  s visar denne honom p sistone frakt.

029:022   En snarsticken man uppvcker trta,
	  och den som ltt frtrnas begr ofta vertrdelse.

029:023   En mnniskas hgmod bliver henne till frdmjukelse,
	  men den dmjuke vinner ra.

029:024   Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv;
	  nr han hr edsfrpliktelsen, yppar han intet.

029:025   Mnniskofruktan har med sig snaror,
	  men den som frtrstar p HERREN, han varder beskyddad.

029:026   Mnga ska en furstes ynnest,
	  men av HERREN fr var och en sin rtt.

029:027   En orttfrdig man r en styggelse fr de rttfrdiga,
	  och den som vandrar i redlighet r en styggelse fr den ogudaktige.
030:001 Detta r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga.  S talade den mannen
	till Itiel -- till Itiel och Ukal.

030:002   Ja, jag r fr ofrnuftig fr att kunna rknas ssom mnniska,
	  jag har icke mnskligt frstnd;
030:003   vishet har jag icke ftt lra,
	  s att jag ger kunskap om den Helige.

030:004   Vem har stigit upp till himmelen och ter farit ned?
	  Vem har samlat vinden i sina hnder?
	  Vem har knutit in vattnet i ett klde?
	  Vem har faststllt jordens alla grnser?
	  Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

030:005   Allt Guds tal r luttrat;
	  han r en skld fr dem som taga sin tillflykt till honom.
030:006   Lgg icke ngot till hans ord,
	  p det att han icke m besl dig med lgn.

030:007   Om tv ting beder jag dig,
	  vgra mig dem icke, intill min dd:
030:008   Lt ffnglighet och lgn vara fjrran ifrn mig;
	  och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
	  men lt mig f det brd mig tillkommer.
030:009   Jag kunde eljest, om jag bleve alltfr matt, frneka dig,
	  att jag sporde: Vem r HERREN?
	  eller om jag bleve alltfr fattig, kunde jag bliva en tjuv,
	  ja, frgripa mig p min Guds namn.

030:010   Frtala icke en tjnare infr hans herre;
	  han kunde eljest frbanna dig, s att du stode dr med skam.

030:011   Ett slkte dr man frbannar sin fader,
	  och dr man icke vlsignar sin moder;
030:012   ett slkte som tycker sig vara rent,
	  fastn det icke har avtvtt sin orenlighet;
030:013   ett slkte -- huru stolta ro icke dess gon,
	  och huru fulla av hgmod ro icke dess blickar!
030:014   ett slkte vars tnder ro svrd,
	  och vars kindtnder ro knivar,
	  s att de ta ut de betryckta ur landet
	  och de fattiga ur mnniskornas krets!

030:015   Blodigeln har tv dttrar:
	  Giv hit, giv hit.
	  Tre finnas, som icke kunna mttas,
	  ja, fyra, som aldrig sga: Det r nog:
030:016   ddsriket och den ofruktsammas kved,
	  jorden, som icke kan mttas med vatten,
	  och elden, som aldrig sger: Det r nog.

030:017   Den som bespottar sin fader
	  och frsmr att lyda sin moder
	  hans ga skola korparna vid bcken hacka ut,
	  och rnens ungar skola ta upp det.

030:018   Tre ting ro mig fr underbara,
	  ja, fyra finnas, som jag icke kan spra:
030:019   rnens vg under himmelen,
	  ormens vg ver klippan,
	  skeppets vg mitt i havet
	  och en mans vg hos en ung kvinna.

030:020   Sdant r ktenskapsbryterskans stt:
	  hon njuter sig mtt och stryker sig s om munnen
	  och sger: Jag har intet ortt gjort.

030:021   Tre finnas, under vilka jorden darrar,
	  ja, fyra, under vilka den ej kan uthrda:
030:022   under en trl, nr han bliver konung,
	  och en dre, nr han fr ta sig mtt,
030:023   under en frsmdd kvinna, nr hon fr man
	  och en tjnstekvinna, nr hon trnger undan sin fru.

030:024   Fyra finnas, som ro sm p jorden,
	  och likvl r stor vishet dem beskrd:
030:025   myrorna ro ett svagt folk,
	  men de bereda om sommaren sin fda;
030:026   klippdassarna ro ett folk med ringa kraft,
	  men i klippan bygga de sig hus;
030:027   grshopporna hava ingen konung,
	  men i hrordning draga de alla ut;
030:028   gecko-dlan kan gripas med hnderna,
	  dock bor hon i konungapalatser.

030:029   Tre finnas, som skrida sttligt fram,
	  ja, fyra, som hava en sttlig gng:
030:030   lejonet, hjlten bland djuren,
	  som ej viker tillbaka fr ngon,
030:031   en stridsrustad hst och en bock
	  och en konung i spetsen fr sin hr.

030:032   Om du har frhvt dig, evad det var drskap
	  eller det var medveten synd, s lgg handen p munnen.
030:033   Ty ssom ost pressas ut ur mjlk,
	  och ssom blod pressas ut ur nsan,
	  s utpressas kiv ur vrede.
	               ----
031:001 Detta r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, nr hon
	frmanade honom:

031:002   Hr, min son, ja, hr, du mitt livs son,
	  hr, du mina lftens son.
031:003   Giv icke din kraft t kvinnor,
	  vnd icke dina vgar till dem som ro konungars frdrv.

031:004   Ej konungar tillkommer det, Lemoel,
	  ej konungar tillkommer det att dricka vin
	  ej furstar att frga efter starka drycker.
031:005   De kunde eljest under sitt drickande frgta lagen
	  och frvnda rtten fr alla elndets barn.
031:006   Nej, t den olycklige give man starka drycker
	  och vin t dem som hava en bedrvad sjl.
031:007   M dessa dricka och frgta sitt armod
	  och hra upp att tnka p sin vedermda.

031:008   Upplt din mun till frmn fr den stumme
	  och till att skaffa alla hjlplsa rtt.
031:009   Ja, upplt din mun och dm med rttvisa,
	  och skaffa den betryckte och fattige rtt.

	               ----

031:010   En idog hustru, var finner man en sdan?
	  Lngt hgre n prlor str hon i pris.

031:011   P henne frlitar sig hennes mans hjrta,
	  och brgning kommer icke att fattas honom.

031:012   Hon gr honom vad ljuvt r och icke vad lett r,
	  i alla sina levnadsdagar.

031:013   Omsorg har hon om ull och lin
	  och lter sina hnder arbeta med lust.

031:014   Hon r ssom en kpmans skepp,
	  sitt frrd hmtar hon fjrran ifrn.

031:015   Medan det nnu r natt, str hon upp
	  och stter fram mat t sitt husfolk,
	  t tjnarinnorna deras bestmda del.

031:016   Hon har planer p en ker, och hon skaffar sig den;
	  av sina hnders frvrv planterar hon en vingrd.

031:017   Hon omgjordar sina lnder med kraft
	  och lgger driftighet i sina armar.

031:018   S frmrker hon att hennes hushllning gr vl;
	  hennes lampa slckes icke ut om natten.

031:019   Till spinnrocken griper hon med sina hnder,
	  och hennes fingrar fatta om slndan.

031:020   Fr den betryckte ppnar hon sin hand
	  och rcker ut sina armar mot den fattige.

031:021   Av sntiden fruktar hon intet fr sitt hus,
	  ty hela hennes hus har klder av scharlakan.

031:022   Skna tcken gr hon t sig,
	  hon har klder av finaste linne och purpur.

031:023   Hennes man r knd i stadens portar,
	  dr han sitter bland landets ldste.

031:024   Fina linneskjortor gr hon och sljer dem,
	  och blten avyttrar hon till krmaren.

031:025   Kraft och heder r hennes kldnad,
	  och hon ler mot den dag som kommer.

031:026   Sin mun upplter hon med vishet,
	  och har vnlig frmaning p sin tunga.

031:027   Hon vakar ver ordningen i sitt hus
	  och ter ej i lttja sitt brd.

031:028   Hennes sner st upp och prisa henne sll,
	  hennes man likas och frkunnar hennes lov:

031:029   Mnga idoga kvinnor hava funnits,
	  men du, du vergr dem allasammans.

031:030   Sknhet r frgnglig och fgring en vindflkt;
	  men prisas m en hustru som fruktar HERREN.

031:031   M hon f njuta sina grningars frukt;
	  hennes verk skola prisa henne i portarna.




Book 21 Predikaren


001:001 Detta r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

001:002 Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Ffngligheters
	ffnglighet!  Allt r ffnglighet!

001:003 Vad frmn har mnniskan av all mda som hon gr sig under
	solen?
001:004 Slkte gr, och slkte kommer, och jorden str evinnerligen
	kvar.
001:005 Och solen gr upp, och solen gr ned, och har sedan ter brtt
	att komma till den ort dr hon gr upp.
001:006 Vinden far mot sder och vnder sig s mot norr; den vnder sig
	och vnder sig, allt under det att den far fram, och s begynner
	den ter sitt kretslopp.
001:007 Alla floder rinna ut i havet, och nd bliver havet aldrig
	fullt; dr floderna frut hava runnit, dit rinna de stndigt
	ter.
001:008 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsga det.  gat mttas icke
	av att se, och rat bliver icke fullt av att hra.
001:009 Vad som har varit r vad som kommer att vara, och vad som har
	hnt r vad som kommer att hnda; intet nytt sker under solen.
001:010 Intrffar ngot varom man ville sga: Se, detta r nytt, s
	har detsamma nd skett redan frut, i gamla tider, som voro
	fre oss.
001:011 Man kommer icke ihg dem som levde fre oss.  Och dem som skola
	uppst efter oss skall man icke heller komma ihg bland dem som
	leva nnu senare.

001:012 Jag, Predikaren, var konung ver Israel i Jerusalem.
001:013 Och jag vnde mitt hjrta till att begrunda och utrannsaka genom
	vishet allt vad som hnder under himmelen; sdant r ett uselt
	besvr, som Gud har givit mnniskors barn till att plga sig
	med.
001:014 Nr jag nu sg p allt vad som hnder under himmelen, se, d var
	det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.

001:015 Det som r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes
	kan ej komma med i ngon rkning.

001:016 Jag sade i mitt hjrta: Se, jag har frvrvat mig stor vishet,
	och jag har frkat den, s att den vergr allas som fre mig
	hava regerat ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt
	hjrta inhmtat i rikt mtt.
001:017 Men nr jag nu vnde mitt hjrta till att frst vishet och till
	att frst ofrnuft och drskap, d insg jag att ocks detta
	var ett jagande efter vind.

001:018 Ty dr mycken vishet r, dr r mycken grmelse; och den som
	frkar sin insikt, han frkar sin plga.
002:001 Jag sade i mitt hjrta: Vlan, jag vill prva huru gldje
	kommer dig, gr dig nu goda dagar.  Men se, ocks detta var
	ffnglighet.

002:002   Jag mste sga om ljet: Det r drskap,
	  och om gldjen: Vad gagnar den till?

002:003 I mitt hjrta begrundade jag huru jag skulle plga min kropp med
	vin -- allt under det att mitt hjrta gnade sig t vishet -- och
	huru jag skulle hlla fast vid drskap, till dess jag finge se
	vad som vore bst fr mnniskors barn att gra under himmelen,
	de dagar de leva.

002:004 Jag fretog mig stora arbeten, jag byggde hus t mig, jag
	planterade vingrdar t mig.
002:005 Jag anlade t mig lustgrdar och parker och planterade i dem
	alla slags frukttrd.
002:006 Jag anlade vattendammar t mig fr att ur dem vattna den skog av
	trd, som vxte upp.
002:007 Jag kpte trlar och trlinnor, och hemfdda tjnare fostrades
	t mig; jag fick ock boskap, fkreatur och fr, i strre
	myckenhet n ngon som fre mig hade varit i Jerusalem.
002:008 Jag samlade mig jmvl silver och guld och allt vad konungar och
	lnder kunna ga; jag skaffade mig sngare och sngerskor och
	vad som r mnniskors lust: en hustru, ja, mnga.

002:009 S blev jag stor, allt mer och mer, strre n ngon som fre mig
	hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag nd min
	vishet.
002:010 Intet som mina gon begrde undanhll jag dem, och ingen gldje
	nekade jag mitt hjrta.  Ty mitt hjrta fann gldje i all min
	mda, och detta var min behllna del av all min mda.

002:011 Men nr jag s vnde mig till att betrakta alla de verk som mina
	hnder hade gjort, och den mda som jag hade nedlagt p dem, se,
	d var det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.  Ja,
	under solen finnes intet som kan rknas fr vinning.

002:012 Nr jag allts vnde mig till att jmfra vishet med ofrnuft
	och drskap -- ty vad kunna de mnniskor gra, som komma efter
	konungen, annat n detsamma som man redan frut har gjort?  --
002:013 d insg jag att visheten vl har samma fretrde framfr
	drskapen, som ljuset har framfr mrkret:

002:014   Den vise har gon i sitt huvud,
	  men dren vandrar i mrker.

	Dock mrkte jag att det gr den ene som den andre.
002:015 D sade jag i mitt hjrta: Ssom det gr dren, s skall det
	ock g mig; vad gagn har d drav att jag r frmer i vishet?
	Och jag sade i mitt hjrta att ocks detta var ffnglighet.
002:016 Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som
	drens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara
	frgtet.  Och mste icke den vise d svl som dren?

002:017 Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som hnder
	under solen, eftersom allt r ffnglighet och ett jagande efter
	vind.
002:018 Ja, jag blev led vid all den mda som jag hade gjort mig under
	solen, eftersom jag t ngon annan som skall komma efter mig
	mste lmna vad jag har gjort.
002:019 Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dre?  Men
	nd skall han f rda ver allt det varp jag har nedlagt min
	mda och min vishet under solen.  Ocks detta r ffnglighet.

002:020 S begynte jag d att ter frtvivla i mitt hjrta ver all den
	mda som jag hade gjort mig under solen.
002:021 Ty om en mnniska med vishet och insikt och skicklighet har
	utsttt sin mda, s mste hon dock lmna sin del t en annan
	som icke har haft ngon mda drmed.  Ocks detta r ffnglighet
	och ett stort elnde.

002:022 Ja, vad gagn har mnniskan av all mda och hjrteoro som hon gr
	sig under solen?
002:023 Alla hennes dagar ro ju fulla av plga, och det besvr hon har
	r fullt av grmelse; icke ens om natten fr hennes hjrta ngon
	ro.  Ocks detta r ffnglighet.

002:024 Det r icke en lycka som beror av mnniskan sjlv, att hon kan
	ta och dricka och gra sig goda dagar under sin mda.  Jag insg
	att ocks detta kommer frn Guds hand, hans som har sagt:
002:025 Vem kan ta, och vem kan njuta, mig frutan?
002:026 Ty t den mnniska som tckes honom giver han vishet och insikt
	och gldje; men t syndaren giver han besvret att samla in och
	lgga tillhopa, fr att det sedan m tillfalla ngon som tckes
	Gud.  Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.
003:001 Allting har sin tid, och vart fretag under himmelen har sin
	stund.
003:002 Fdas har sin tid, och d har sin tid.  Plantera har sin tid, och
	rycka upp det planterade har sin tid.
003:003 Drpa har sin tid, och lka har sin tid.  Bryta ned har sin tid,
	och bygga upp har sin tid.
003:004 Grta har sin tid, och le har sin tid.  Klaga har sin tid, och
	dansa har sin tid.
003:005 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
	tid.  Taga i famn har sin tid, och avhlla sig frn famntag har
	sin tid.
003:006 Ska upp har sin tid, och tappa bort har sin tid.  Frvara har
	sin tid, och kasta bort har sin tid.
003:007 Riva snder har sin tid, och sy ihop har sin tid.  Tiga har sin
	tid, och tala har sin tid.
003:008 lska har sin tid, och hata har sin tid.  Krig har sin tid, och
	fred har sin tid.

003:009 Vad frmn av sin mda har d den som arbetar?

003:010 Jag sg vilket besvr Gud har givit mnniskors barn till att
	plga sig med.

003:011 Allt har han gjort sknt fr sin tid, ja, han har ock lagt
	evigheten i mnniskornas hjrtan, dock s, att de icke frm att
	till fullo, ifrn begynnelsen intill nden, fatta det verk som
	Gud har gjort.

003:012 Jag insg att intet r bttre fr dem, n att de ro glada och
	gra sig goda dagar, s lnge de leva.
003:013 Men om ngon kan ta och dricka och njuta vad gott r under all
	sin mda, s r ocks detta en Guds gva.

003:014 Jag insg att allt vad Gud gr skall frbliva evinnerligen; man
	kan icke lgga ngot drtill, ej heller taga ngot drifrn.  Och
	Gud har s gjort, fr att man skall frukta honom.
003:015 Vad som r, det var redan frut, och vad som kommer att ske, det
	skedde ock redan frut; Gud sker blott fram det frgngna.

003:016 Ytterligare sg jag under solen att p domarstet rdde
	orttfrdighet, och p rttfrdighetens ste orttfrdighet.
003:017 D sade jag i mitt hjrta: Bde den rttfrdige och den
	orttfrdige skall Gud dma; ty vart fretag och allt vad man
	gr har sin tid hos honom.
003:018 Jag sade i mitt hjrta: Fr mnniskornas skull sker detta, p
	det att Gud m prva dem, och p det att de sjlva m inse att
	de ro ssom fnad.
003:019 Ty det gr mnniskors barn ssom det gr fnaden, dem alla gr
	det lika.  Ssom fnaden dr, s d ock de; enahanda ande hava de
	ock alla.  Ja, mnniskorna hava intet framfr fnaden, ty allt r
	ffnglighet.
003:020 Alla gr de till samma ml; alla have de kommit av stoft, och
	alla skola de ter varda stoft.
003:021 Vem kan veta om mnniskornas ande att den stiger uppt, och om
	fnadens ande att den far ned under jorden?

003:022 Och jag sg att intet r bttre fr mnniskan, n att hon r
	glad under sitt arbete; ty detta r den del hon fr.  Ty vem kan
	fra henne tillbaka, s att hon fr se och hava gldje av vad
	som skall ske efter henne?
004:001 Och ytterligare sg jag p alla de vldsgrningar som frvas
	under solen.  Jag sg frtryckta flla trar, och ingen fanns,
	som trstade dem; jag sg dem lida vervld av sina frtryckares
	hand, och ingen fanns, som trstade dem.
004:002 D prisade jag de dda, som redan hade ftt d, lyckliga framfr
	de levande, som nnu leva;
004:003 Men lycklig framfr bda prisade jag den som nnu icke hade
	kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som gres under
	solen.

004:004 Och jag sg att all mda och all skicklighet i vad som gres
	icke r annat n den enes avund mot den andre.  Ocks detta r
	ffnglighet och ett jagande efter vind.

004:005   Dren lgger hnderna i kors
	  och tr s sitt eget ktt.

004:006 Ja, bttre r en handfull ro n bda hnderna fulla med mda och
	med jagande efter vind.

004:007 Och ytterligare sg jag ngot som r ffnglighet under solen:
004:008 mngen finnes, som str ensam och icke har ngon jmte sig,
	varken son eller broder; och likvl r det ingen nde p all
	hans mda, och hans gon bliva icke mtta p rikedom.  Och fr
	vem mdar jag mig d och nekar mig sjlv vad gott r?  Ocks
	detta r ffnglighet och ett uselt besvr.

004:009 Bttre r att vara tv n en, ty de tv f strre vinning av sin
	mda.
004:010 Om ngondera faller, s kan ju den andre resa upp sin
	medbroder.  Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan
	finnes, som kan resa upp honom.
004:011 Likaledes, om tv ligga tillsammans, s hava de det varmt; men
	huru skall den ensamme bliva varm?
004:012 Och om ngon kan sl ned den som r ensam, s hlla dock tv
	stnd mot angriparen.  Och en tretvinnad trd brister icke s
	snart.

004:013 Bttre r en gammal konung som r draktig och ej har frstnd
	nog att lta varna sig r en fattig yngling med vishet.
004:014 Ty ifrn fngelset gick en gng en sdan till konungavlde,
	fastn han var fdd i fattigdom inom den andres rike.
004:015 Jag sg huru alla som levde och rrde sig under solen fljde
	ynglingen, denne nye som skulle trda i den frres stlle;
004:016 det var ingen nde p hela skaran av alla dem som han gick i
	spetsen fr.  Men nd hava de efterkommande ingen gldje av
	honom.  Ty ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter
	vind.

005:017 Bevara din fot, nr du gr till Guds hus; att komma dit fr att
	hra r bttre n ngot slaktoffer som drarna frambra; ty de
	ro ofrstndiga och gra s vad ont r.
005:001 Var icke obetnksam med din mun, och lt icke ditt hjrta
	frhasta sig med att uttala ngot ord infr Gud.  Gud r ju i
	himmelen, och du r p jorden; lt drfr dina ord vara f.

005:002 Ty tanklshet har med sig mngahanda besvr, och en dres rst
	har verfld p ord.

005:003 Nr du har gjort ett lfte t Gud, s drj icke att infria det;
	ty till drar har han icke behag.  Det lfte du har givit skall
	du infria.
005:004 Det r bttre att du intet lovar, n att du gr ett lfte och
	icke infriar det.
005:005 Lt icke din mun draga skuld ver hela din kropp; och sg icke
	infr Guds sndebud att det var ett frhastande.  Icke vill du
	att Gud skall frtrnas fr ditt tals skull, s att han
	frdrvar sina hnders verk?
005:006 Se, dr mycken tanklshet och ffnglighet r, dr r ock en
	myckenhet av ord.  Ja, Gud m du frukta.

005:007 Om du ser att den fattige frtryckes, och att rtt och
	rttfrdighet vldfres i landet, s frundra dig icke drver;
	ty p den hge vaktar en hgre, och andra nnu hgre vakta p
	dem bda.
005:008 Och vid allt detta r det en frmn fr ett land att hava en
	konung som s styr, att marken bliver brukad.

005:009   Den som s lskar penningar bliver icke mtt p penningar,
	  och den som lskar rikedom har ingen vinning drav.

	Ocks detta r ffnglighet.

005:010 Nr godelarna frkas, bliva ock de som ta av dem mnga; och
	till vad gagn ro de d fr garen, utom att hans gon f se
	dem?
005:011 St r arbetarens smn, vare sig han har litet eller mycket att
	ta; men den rikes verfld tillstdjer honom icke att sova.

005:012 Ett bedrvligt elnde som jag har sett under solen r det att
	hopsparad rikedom kan bliva sin gare till skada.
005:013 Och om rikedomen har gtt frlorad fr ngon genom en olycka, s
	fr hans son, om han har ftt en son, alls intet drav.
005:014 Sdan som han kom ur sin moders liv mste han sjlv ter g
	bort, lika naken som han kom, och fr sin mda fr han alls
	intet som han kan taga med sig.
005:015 Ocks det r ett bedrvligt elnde.  Om han mste g bort
	alldeles sdan som han kom, vad frmn har han d drav att han
	s mdar sig -- fr vind?
005:016 Nej, alla sina livsdagar framlever han i mrker; och mycken
	grmelse har han, och plga och frtret.

005:017 Se, vad jag har funnit vara bst och sknast fr mnniskan, det
	r att hon ter och dricker och gr sig goda dagar vid den mda
	som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver
	henne; ty detta r den del hon fr.
005:018 Och om Gud t ngon har givit rikedom och skatter, och drtill
	frunnat honom makt att njuta hrav och att gra sig till godo
	sin del och att vara glad under sin mda, s r ocks detta en
	Guds gva.
005:019 Ty man tnker d icke s mycket p sina livsdagars gng, nr Gud
	frlnar gldje i hjrtat.
006:001 Ett elnde som jag har sett under solen, och som kommer tungt
	ver mnniskorna r det,
006:002 nr Gud t ngon har givit rikedom och skatter och ra, s att
	denne fr sin rkning intet saknar av allt det han nskar sig,
	och Gud sedan icke frunnar honom makt att sjlv njuta drav,
	utan lter en frmling f njuta drav; detta r ffnglighet och
	en usel plga.
006:003 Om en man n finge hundra barn och finge leva i mnga r, ja, om
	hans livsdagar bleve n s mnga, men hans sjl icke finge njuta
	sig mtt av hans goda, och om han s bleve utan begravning, d
	sger jag: lyckligare n han r ett ofullgnget foster.
006:004 Ty ssom ett ffngligt ting har detta kommit till vrlden, och
	i mrker gr det bort, och i mrker hljes dess namn;
006:005 det fick ej ens se solen, och det vet av intet.  Ett sdant har
	bttre ro n han.
006:006 Ja, om han n levde i tv gnger tusen r utan att f njuta
	ngot gott -- g icke nd alla till samma ml?

006:007   All mnniskans mda r fr hennes mun,
	  och likvl bliver hennes hunger icke mttad.

006:008 Ty vad frmn har den vise framfr dren?  Vad btar det den
	fattige, om han frstr att skicka sig infr de levande?

006:009 Bttre r att se ngot fr gonen n att fara efter ngot med
	begret.

	Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.

006:010 Vad som r, det var redan frut nmnt vid namn; frutbestmt var
	vad en mnniska skulle bliva.  Och hon kan icke g till rtta
	med honom som r mktigare n hon sjlv.
006:011 Ty om man ock ordar n s mycket och drmed frkar
	ffngligheten, vad frmn har man drav?

006:001 Ty vem vet vad gott som skall hnda en mnniska i livet, under
	de ffngliga livsdagar som hon fr framleva, lik en skugga?  Och
	vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske under
	solen?

007:002   Bttre r gott namn n god salva,
	  och bttre r ddens dag n fdelsedagen.
007:003   Bttre n att g i gstabudshus
	  r det att g i sorgehus;
	  ty dr r nden fr alla mnniskor,
	  och den efterlevande m lgga det p hjrtat.
007:004   Bttre r grmelse n lje,
	  ty av det som gr ansiktet sorgset far hjrtat vl.
007:005   De visas hjrtan ro i sorgehus,
	  och drarnas hjrtan i hus dr man gldes.

007:006   Bttre r att hra frebrelser av en vis man
	  n att f hra sng av drar.
007:007   Ty ssom sprakandet av trne under grytan,
	  s r drarnas lje.

	Ocks detta r ffnglighet.

007:008   Ty vinningslystnad gr den vise till en dre,
	  och mutor frdrva hjrtat.

007:009   Bttre r slutet p en sak n dess begynnelse;
	  bttre r en tlmodig man n en hgmodig.

007:010   Var icke fr hastig i ditt sinne till att grma dig,
	  ty grmelse bor i drars brst.

007:011 Sprj icke: Varav kommer det att forna dagar voro bttre n
	vra?  Ty icke av vishet kan du frga s.

007:012 Jmgod med arvgods r vishet, ja, hon r frmer i vrde fr dom
	som se solen.
007:013 Ty under vishetens beskrm r man ssom under penningens
	beskrm, men den frstndiges frmn r att visheten behller
	sin gare vid liv.

007:014 Se p Guds verk; vem kan gra rakt vad han har gjort krokigt?
007:015 Var allts vid gott mod under den goda dagen, och betnk under
	den onda dagen att Gud har gjort denna svl som den andra, fr
	att mnniskan icke skall kunna utfinna ngot om det som skall
	ske, nr hon r borta.

007:016 Det ena som det andra har jag sett under mina ffngliga dagar:
	mngen rttfrdig som har frgtts i sin rttfrdighet, och
	mngen orttfrdig som lnge har ftt leva i sin ondska.

007:017 Var icke alltfr rttfrdighet, och var icke alltfr mycket vis;
	icke vill du frdrva dig sjlv?
007:018 Var icke alltfr orttfrdig, och var icke en dre; icke vill du
	d i frtid?
007:019 Det r bst att du hller fast vid det ena, utan att nd slppa
	det andra; ty den som fruktar Gud finner en utvg ur allt detta.

007:020 Visheten gr den vise starkare n tio vldiga i staden.

007:021 Ty ingen mnniska r s rttfrdig p jorden, att hon gr vad
	gott r och icke begr ngon synd.

007:022 Akta icke heller p alla ord som man talar, eljest kunde du f
	hra din egen tjnare uttala frbannelser ver dig.
007:023 Ditt hjrta vet ju att du sjlv mngen gng har uttalat
	frbannelser ver andra.

007:024 Detta allt har jag frskt att utrna genom vishet.  Jag sade:
	Jag vill bliva vis, men visheten frblev fjrran ifrn mig.
007:025 Ja, tingens vsen ligger i fjrran, djupt nere i djupet; vem kan
	utgrunda det?

007:026 Nr jag vnde mig med mitt hjrta till att eftersinna och
	begrunda, och till att ska visheten och det som r huvudsumman,
	och till att frst ogudaktigheten i dess drskap och
	draktigheten i dess ofrnuft,
007:027 d fann jag ngot som var bittrare n dden: kvinnan, hon som
	sjlv r ett nt, och har ett hjrta som r en snara, och armar
	som ro bojor.  Den som tckes Gud kan undkomma henne, men
	syndaren bliver hennes fnge.
007:028 Se, detta fann jag, sger Predikaren, i det jag lade det ena
	till det andra fr att komma till huvudsumman.
007:029 Ngot gives, som min sjl bestndigt har skt, men som jag icke
	har funnit: vl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna
	har jag icke funnit i hela hopen.

007:030 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort mnniskorna
	sdana de borde vara, men sjlva tnka de ut mngahanda funder.
008:001   Vem r lik den vise,
	  och vem frstr att s uttyda en sak?
	  Visheten gr mnniskans ansikte ljust,
	  genom den frvandlas det ra i hennes uppsyn.

008:002   Jag sger er: Akta p konungens bud,
	  ja, gr det fr den eds skull som du har svurit vid Gud.
008:003   Frhasta dig icke att vergiva honom,
	  inlt dig ej p ngot som r ont;
	  han kan ju gra allt vad han vill.
008:004   Ty en konungs ord r mktigt,
	  och vem kan sga till honom: Vad gr du?

008:005   Den som hller budet skall icke veta av ngot ont;
	  och tid och stt skall den vises hjrta lra knna.
008:006   Ty vart fretag har sin tid och sitt stt,
	  och en mnniskas ondska kommer tungt ver henne.
008:007   Hon vet ju icke vad som kommer att ske;
	  vem kan sga henne huru ngot kommer att ske?
008:008   Ingen mnniska har makt ver vinden, till att hejda den,
	  ej heller har ngon makt ver ddens dag,
	  ej heller finnes undflykt i krig;
	  s kan ogudaktigheten icke rdda sin man.

008:009 Allt detta sg jag, nr jag gav akt p allt vad som hnder under
	solen, i en tid d den ena mnniskan har makt ver den andra,
	henne till olycka.
008:010 Ock likaledes sg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav
	och g till vila, under det att sdana som hade gjort vad rtt
	var mste draga bort ifrn den Heliges boning och blevo frgtna
	i staden.  Ocks detta r ffnglighet.

008:011 Drfr att dom icke strax gr ver vad ont som gres, f
	mnniskors barn dristighet att gra det ont r,
008:012 eftersom syndaren hundra gnger kan gra vad ont r och likvl
	fr lnge leva.  Dock vet jag ju att det skall g de gudfruktiga
	vl, drfr att de frukta Gud,
008:013 men att det icke skall g den ogudaktige vl, och att hans dagar
	icke skola frlngas, ssom skuggan frlnges, eftersom han icke
	fruktar Gud.

008:014 En ffnglighet som hnder hr p jorden r det att rttfrdiga
	finnas, vilka det gr ssom hade de gjort de ogudaktigas
	grningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det gr ssom hade
	de gjort de rttfrdigas grningar.  Jag sade: Ocks detta r
	ffnglighet.

008:015 S prisade jag d gldjen och fann att intet r bttre fr
	mnniskan under solen, n att hon ter ock dricker och r glad,
	s att detta fr flja henne vid hennes mda, under de livsdagar
	som Gud giver henne under solen.

008:016 Nr jag vnde mitt hjrta till att frst vishet, och till att
	betrakta det besvr som man gr sig p jorden utan att f smn i
	sina gon, varken dag eller natt,
008:017 d insg jag att det r s med alla Guds verk, att mnniskan
	icke frmr fatta vad som hnder under solen; ty huru mycket en
	mnniska n mdar sig fr att utforska det, fattar hon det nd
	icke.  Och om ngon vis man tnker att han skall kunna frst
	det, s kommer han nd icke att kunna fatta det.
009:001 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har skt prva allt
	detta, huru de rttfrdiga och de visa och deras verk ro i Guds
	vld.  Varken om krlek eller hat kan en mnniska veta ngot
	frut; allt kan frest henne.
009:002 Ja, allt kan vederfaras alla; det gr den rttfrdige ssom den
	ogudaktige, den gode och rene ssom den orene, den som offrar
	ssom den vilken icke offrar; den gode rknas lika med syndaren,
	den som svr bliver lik den som har frsyn fr att svrja.

009:003 Ett elnde vid allt som hnder under solen r detta, att det gr
	alla lika.  Drfr ro ock mnniskornas hjrtan fulla med ondska,
	och ofrnuft r i deras hjrtan, s lnge de leva; och sedan
	mste de ned bland de dda.

009:004 Fr den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju nnu
	ngot att hoppas; ty bttre r att vara en levande hund n ett
	dtt lejon.
009:005 Och vl veta de som leva att de mste d, men de dda vet alls
	intet, och de hava ingen vinning mer att vnta, utan deras
	minnelse r frgten.
009:006 Bde deras krlek och deras hat och deras avund hava redan ntt
	sin nde, och aldrig ngonsin f de mer ngon del i vad som
	hnder under solen.

009:007 Vlan, s t d ditt brd med gldje, och drick ditt vin med
	glatt hjrta, ty Gud har redan i frvg givit sitt bifall till
	vad du gr.
009:008 Lt dina klder alltid vara vita, och lt aldrig olja fattas p
	ditt huvud.
009:009 Njut livet med ngon kvinna som du lskar, s lnge de
	ffngliga livsdagar vara, som frlnas dig under solen, ja,
	under alla dina ffngliga dagar; ty detta r den del du fr i
	livet vid den mda som du gr dig under solen.
009:010 Allt vad du frmr utrtta med din kraft m du ska utrtta; ty
	i ddsriket, dit du gr, kan man icke verka eller tnka, dr
	finnes ingen insikt eller vishet.

009:011 Ytterligare sg jag under solen att det icke beror av de snabba
	huru de lyckas i lpandet, icke av hjltarna huru striden
	utfaller, icke av de visa huru de f sitt brd, icke av de kloka
	vad rikedom de frvrva, eller av de frstndiga vad ynnest de
	vinna, utan att allt fr dem beror av tid och lgenhet.
009:012 Ty mnniskan knner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
	fngas i olycksntet, eller fglarna, vilka fastna i
	snaran.  Ssom dessa, s snrjas ock mnniskornas barn p
	olyckans tid, nr ofrd pltsligt faller ver dem.

009:013 Ocks detta sg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
	mig stort:
009:014 Det fanns en liten stad med f invnare, och mot den kom en stor
	konung och belgrade den och byggde stora blverk mot den.
009:015 Men drinne fanns en fattig man som var vis; och denne rddade
	staden genom sin vishet.  Dock, sedan tnkte ingen mnniska p
	denne fattige man.
009:016 D sade jag: Vl r vishet bttre n styrka, men den fattiges
	vishet bliver icke fraktad, och hans ord varda icke hrda.

010:017   De vises ord, om de ock hras helt stilla,
	  ro frmer n allt ropande av en drarnas verste.

010:018   Bttre r vishet n krigsredskap;
	  ty en enda som felar kan frdrva mycket gott.
010:001   Giftflugor vlla stank och jsning i salvoberedarens salva;
	  s uppvger ett grand av drskap bde vishet och ra.

010:002   Den vise har sitt hjrta t hger,
	  men dren har sitt hjrta t vnster.
010:003   Ja, varhelst dren gr kommer hans frstnd till korta,
	  och till alla sger han ifrn, att han r en dre.

010:004   Om hos en furste vrede uppstr mot dig, s
	  hll dig dock stilla,
	  ty saktmod gr stora synder ogjorda.

010:005   Ett elnde gives, som jag har sett under solen,
	  ett fel som beror av den som har makten:
010:006   att drskap sttes p hga platser,
	  medan frnmliga mn f sitta i frnedring.
010:007   Jag har sett trlar frdas till hst
	  och hvdingar f g till fots ssom trlar.

010:008   Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
	  och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
010:009   Den som vltrar bort stenar bliver skadad av dem,
	  den som hugger ved kommer i fara drvid.

010:010   Om man icke slipar eggen,
	  nr ett jrn har blivit sltt,
	  s mste man anstrnga krafterna dess mer;
	  och vishet r att gra allt p bsta stt.

010:011   Om ormen fr stinga, innan han har blivit tjusad,
	  s har besvrjaren intet gagn av sin konst.

010:012   Med sin muns ord frvrvar den vise ynnest,
	  men drens lppar frdrva honom sjlv.
010:013   Begynnelsen p hans muns ord r drskap,
	  och nden p hans tal r uselt ofrnuft.

010:014   Och dren r rik p ord;
	  dock vet ingen mnniska vad som skall ske;
	  vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske?

010:015   Drens mda bliver honom tung,
	  ty icke ens till staden hittar han fram.

010:016   Ve dig, du land vars konung r ett barn,
	  och vars furstar hlla mltid redan p morgonen!
010:017   Vl dig, du land vars konung r en dling,
	  och vars furstar hlla mltid i tillbrlig tid,
	  med mttlighet, och icke fr att verlasta sig!

010:018   Genom lttja frfalla husets bjlkar,
	  och genom frsumlighet dryper det in i huset.

010:019   Till sin frlustelse hller man gstabud,
	  och vinet gr livet glatt;
	  men penningen r det som frlnar alltsammans.

010:020   Uttala ej ens i din tanke frbannelser ver en konung,
	  och ej ens i din sovkammare frbannelser ver en rik man;
	  ty himmelens fglar bra fram ditt tal,
	  och de bevingade frkunna vad du har sagt.
011:001   Snd ditt brd ver vattnet,
	  ty i tidens lngd fr du det tillbaka.

011:002   Dela vad du har i sju delar, ja, i tta,
	  ty du vet icke vilken olycka som kan g ver landet.

011:003   Om molnen ro fulla av regn,
	  s tmma de ut det p jorden;
	  och om ett trd faller omkull,
	  det m falla mot sder eller mot norr,
	  s ligger det p den plats dr det har fallit.

011:004   En vindspejare fr aldrig s,
	  och en molnspanare fr aldrig skrda.

011:005   Lika litet som du vet vart vinden far,
	  eller huru benen bildas i den havandes liv,
	  lika litet frstr du Guds verk,
	  hans som verkar alltsammans.

011:006   S ut om morgonen din sd,
	  och underlt det ej heller om aftonen,
	  ty du vet icke vilketdera som r gagneligast,
	  eller om det ena jmte det andra r bst.

011:007   Och ljuset r ljuvligt,
	  och det r gott fr gonen att f se solen.

011:008   Ja, om en mnniska fr leva n s mnga r,
	  s m hon vara glad under dem alla,
	  men betnka, att eftersom mrkrets dagar bliva s mnga,
	  r nd allt som hnder ffnglighet.

012:009   Gld dig, du yngling, din ungdom,
	  och lt ditt hjrta unna dig frjd i din ungdomstid;
	  ja, vandra de vgar ditt hjrta lyster
	  och s, som det behagar dina gon.
	  Men vet att Gud fr allt detta
	  skall draga dig till doms.
012:010   Ja, lt grmelse vika ur ditt hjrta,
	  och hll plga borta frn din kropp.
	  Ty ungdom och blomstring r ffnglighet.

012:001   S tnk d p din Skapare i din ungdomstid,
	  frrn de onda dagarna komma
	  och de r nalkas, om vilka du skall sga:
	  Jag finner icke behag i dem;
012:002   Ja, frrn solen bliver frmrkad,
	  och dagsljuset och mnen och stjrnorna;
	  fre den lder d molnen komma igen efter regnet,
012:003   den tid d vktarna i huset darra
	  och de starka mnnen krka sig;
	  d malerskorna sitta ffnga, s f som de nu hava blivit,
	  och skderskorna hava det mrkt i sina fnster;
012:004   d drrarna t gatan stngas till,
	  medan ljudet frn kvarnen frsvagas;
	  d man str upp, nr fgeln begynner kvittra,
	  och alla sngens trnor snka rsten;
012:005   d man fruktar fr var backe
	  och frskrckelser bo p vgarna;
	  d mandeltrdet blommar
	  och grshoppan slpar sig fram
	  och kaprisknoppen bliver utan kraft,
	  nu d mnniskan skall fara till sin eviga boning
	  och grtarna redan g och vnta p gatan;
012:006   ja, frrn silversnret ryckes bort
	  och den gyllene sklen sls snder,
	  och frrn mbaret vid kllan krossas
	  och hjulet sls snder och faller i brunnen
012:007   och stoftet vnder ter till jorden, varifrn det har kommit,
	  och anden vnder ter till Gud, som har givit den.

012:008 Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Allt r
	ffnglighet!

	               ----

012:009 Fr vrigt r att sga att Predikaren var en vis man, som ocks
	annars lrde folket insikt och vervgde och rannsakade; mnga
	ordsprk frfattade han.
012:010 Predikaren skte efter att finna vlbehagliga ord, sdant som
	med rtt kunde skrivas, och sdant som med sanning kunde sgas.

012:011   De visas ord ro ssom uddar,
	  och lika indrivna spikar ro deras tnkesprk.
	  De ro gvor frn en och samma Herde.

012:012 Och fr vrigt r utom detta att sga: Min son, lt varna dig!

	  Ingen nde r p det myckna bokskrivandet,
	  och mycket studerande gr kroppen trtt.

012:013 nden p talet, om vi vilja hra huvudsumman, r detta: Frukta
	Gud och hll hans bud, ty det hr alla mnniskor till.
012:014 Ty Gud skall draga alla grningar till doms, nr han dmer allt
	vad frborgat r, evad det r gott eller ont.



Book 22 Hga Visan


001:001 Sngernas sng av Salomo.

001:002   Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
	  Ty din krlek r mer ljuv n vin.
001:003   Ljuv r doften av dina salvor,
	  ja, en utgjuten salva r ditt namn;
	  frdenskull hava trnorna dig kr.

001:004   Drag mig med dig!  Med hast vilja vi flja dig.
	  Ja, konungen har frt mig in i sina gemak;
	  Vi vilja frjdas och vara glada ver dig,
	  vi vilja prisa din krlek hgre n vin;
	  med rtta har man dig kr.
	               ----

001:005   Svart r jag, dock r jag tck,
	      I Jerusalems dttrar,
	  lik Kedars hyddor,
	      lik Salomos tlt.
001:006   Sen icke drp att jag r s svart,
	  att solen har brnt mig s.
	  Min moders sner blevo vreda p mig
	  och satte mig till vingrdsvakterska;
	  min egen vingrd kunde jag icke vakta.
001:007   Sg mig, du som min sjl har kr:
	  Var fr du din hjord i bet?
	  Var lter du den vila om middagen?
	  M jag slippa att g lik en vilsekommen kvinna
	  vid dina vnners hjordar.

001:008   Om du icke vet det,
	      du sknaste bland kvinnor,
	  s g blott stad i hjordens spr,
	      och fr dina killingar i bet
	      vid herdarnas tlt.
	               ----

001:009   Vid ett sto i Faraos spann
	      frliknar jag dig, min lskade.
001:010   Dina kinder ro s tcka med sina kedjehngen,
	      din hals med sina prlerader.
001:011   Kedjehngen av guld vilja vi skaffa t dig
	      med silverkulor p.

001:012   Medan konungen hller sin fest,
	      sprider min nardus sin doft.
001:013   Min vn r fr mig ett myrragmme,
	      som jag br i min barm.
001:014   Min vn r fr mig en klase cyperblommor
	      frn En-Gedis vingrdar.

001:015   Vad du r skn, min lskade!
	      Vad du r skn!
	      Dina gon ro duvor.

001:016   Vad du r skn, min vn!
	      Ja, ljuvlig r du,
	      och grnskande r vrt vilolger.
001:017   Bjlkarna i vr boning ro cedrar,
	      och cypresser vr vggpanel.
002:001   Jag r ett ringa blomster i Saron,
	      en lilja i dalen.

002:002   Ja, ssom en lilja bland trnen,
	      s r min lskade bland jungfrur.
002:003   Ssom ett ppeltrd bland vildmarkens trd,
	      s r min vn bland ynglingar;
	  ljuvligt r mig att sitta i dess skugga,
	  och st r dess frukt fr min mun.

002:004   I vinsalen har han frt mig in,
	  och krleken r hans baner ver mig.

002:005   Vederkvicken mig med druvkakor,
	      styrken mig med pplen;
	  ty jag r sjuk av krlek.
	               ----

002:006   Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
	      och hans hgra omfamnar mig.

002:007   Jag besvr eder,
	      I Jerusalems dttrar,
	  vid gaseller och hindar p marken:
	  Oroen icke krleken, stren den icke,
	      frrn den sjlv s vill.
	               ----

002:008   Hr, dr r min vn!
	      Ja, dr kommer han,
	  springande ver bergen,
	      hoppande fram p hjderna.
002:009   Lik en gasell r min vn
	      eller lik en ung hjort.

	  Se, nu str han dr
	      bakom vr vgg,
	  han blickar in genom fnstret,
	      han skdar genom gallret.
002:010   Min vn begynner tala,
	      han sger till mig:

	  St upp, min lskade,
	      du min skna, och kom hitut.
002:011   Ty se, vintern r frbi,
	      regntiden r frliden
	      och har gtt sin kos.
002:012   Blommorna visa sig p marken,
	      tiden har kommit, d vintrden skras,
	  och turturduvan lter hra
	      sin rst i vrt land.
002:013   Fikontrdets frukter begynna att mogna,
	      vintrden st redan i blom,
	      de sprida sin doft.
	  St upp, min lskade, min skna,
	  och kom hitut.

002:014   Du min duva i bergsklyftan,
	      i klippvggens gmsle,
	  lt mig se ditt ansikte,
	      lt mig hra din rst;
	  ty din rst r s ljuv,
	      och ditt ansikte r s tckt.
	               ----

002:015   Fngen rvarna t oss,
	      de sm rvarna,
	  vingrdarnas frdrvare,
	      nu d vra vingrdar st i blom.
	               ----

002:016   Min vn r min,
	      och jag r hans,
	      dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.
002:017   Till dess morgonvinden blser
	      och skuggorna fly,
	  m du strva omkring,
	      lik en gasell, min vn,
	  eller lik en ung hjort,
	      p de kassiadoftande bergen.
003:005            5.  -- Brudtget beskrives v.  6--11.

003:001   Dr jag lg p mitt lger om natten,
	  skte jag honom som min sjl har kr;
	  jag skte honom, men fann honom icke.

003:002   Jag vill st upp och g omkring i staden,
	  p gatorna och p torgen;
	  jag vill ska honom som min sjl har kr.

	  Jag skte honom, men fann honom icke.

003:003   Vktarna mtte mig,
	      dr de gingo omkring i staden.
	  Haven I sett honom som min sjl har kr?

003:004   Knappt hade jag kommit frbi dem,
	  s fann jag honom som min sjl har kr.
	  Jag tog honom fatt, och jag slppte honom icke,
	  frrn jag hade frt honom in i min moders hus,
	      in i min fostrarinnas kammare.
	               ----

003:005   Jag besvr eder,
	      I Jerusalems dttrar,
	  vid gaseller och hindar p marken:
	  Oroen icke krleken, stren den icke,
	      frrn den sjlv s vill.
	               ----

003:006   Vem r hon som kommer hitupp frn knen
	      ssom i stoder av rk,
	  kringdoftad av myrra och rkelse
	      och alla slags kpmannakryddor?

003:007   Se, det r Salomos brstol!
	  Sextio hjltar omgiva den,
	      utvalda bland Israels hjltar.
003:008   Alla bra de svrd
	      och ro vl frfarna i strid.
	  Var och en har sitt svrd vid sin lnd,
	      till vrn mot nattens faror.

003:009   En praktbr r det som konung Salomo
	      har ltit gra t sig
	      av virke frn Libanon.
003:010   Dess sidostd ro gjorda av silver,
	      ryggstdet av guld,
	      stet belagt med purpurrtt tyg.
	  Innantill r den prydd i krlek
	      av Jerusalems dttrar.
003:011   I Sions dttrar,
	      gn ut och skden
	      konung Salomo med lust,
	  skden kransen som hans moder har krnt honom med
	      p hans brllopsdag,
	      p hans hjrtefrjds dag.
004:001   Vad du r skn, min lskade, vad du r skn!
	  Dina gon ro duvor,
	      dr de skymta genom din slja.
	  Ditt hr r likt en hjord av getter
	      som strmma nedfr Gileads berg.
004:002   Dina tnder likna en hjord av nyklippta tackor,
	      nyss uppkomna ur badet,
	  allasammans med tvillingar,
	      ofruktsam r ingen ibland dem.
004:003   Ett rosenrtt snre likna dina lppar,
	      och tck r din mun.
	  Lik ett brustet granatpple r din kind,
	      dr den skymtar genom din slja.
004:004   Din hals r lik Davids torn,
	      det vl befsta;
	  tusen skldar hnga drp,
	      hjltarnas alla skldar.
004:005   Din barm r lik ett killingpar,
	      tvillingar av en gasell,
	      som g i bet ibland liljor.

004:006   Till dess morgonvinden blser
	      och skuggorna fly,
	  vill jag g bort till myrraberget,
	      till den rkelsedoftande hjden.

004:007   Du r skn alltigenom, min lskade,
	      p dig finnes ingen flck.
	               ----

004:008   Kom med mig frn Libanon, min brud,
	  kom med mig frn Libanon.
	  Stig ned frn Amanas topp,
	  frn toppen av Senir och Hermon,
	  frn lejonens hemvist,
	      frn pantrarnas berg.
	               ----

004:009   Du har tagit mitt hjrta, du min syster, min brud;
	  du har tagit mitt hjrta med en enda blick,
	  med en enda lnk av kedjan kring din hals.

004:010   Huru skn r icke din krlek,
	      du min syster, min brud!
	  Huru ljuv r icke din krlek!
	      Ja, mer ljuv n vin;
	  och doften av dina salvor
	      vergr all vllukt.
004:011   Av stma drypa
	      dina lppar, min brud;
	  din tunga gmmer
	      honung och mjlk,
	  och doften av dina klder
	      r ssom Libanons doft.
	               ----

004:012   En tillsluten lustgrd
	      r min syster, min brud,
	  en tillsluten brunn,
	      en frseglad klla.
004:013   Ssom en park av granattrd skjuter du upp,
	      med de dlaste frukter,
	  med cyperblommor och nardusplantor,
004:014   med nardus och saffran,
	  kalmus och kanel
	      och rkelsetrd av alla slag,
	  med myrra och aloe
	      och de yppersta kryddor av alla slag.

004:015   Ja, en klla i lustgrden r du,
	  en brunn med friskt vatten
	      och ett rinnande flde ifrn Libanon.

004:016   Vakna upp, du nordanvind,
	      och kom, du sunnanvind;
	  bls genom min lustgrd,
	      lt dess vllukt strmma ut.
	  M min vn komma till sin lustgrd
	  och ta dess dla frukter.


004:001   Ja, jag kommer till min lustgrd,
	      du min syster, min brud;
	  jag hmtar min myrra och mina vlluktande kryddor,
	  jag ter min honungskaka och min honung,
	  jag dricker mitt vin och min mjlk.
	               ----

	  ten, I kra, och dricken,
	  ja, berusen eder av krlek.

005:002   Jag lg och sov, dock vakade mitt hjrta.
	  Hr, d klappar min vn p drren:

	  ppna fr mig, du min syster,
	  min lskade, min duva, min fromma;
	  ty mitt huvud r fullt av dagg,
	  mina lockar av nattens droppar.

005:003   Jag har lagt av mina klder;
	      skulle jag nu ter taga dem p mig?
	  Jag har tvagit mina ftter;
	      skulle jag nu orena dem?

005:004   Min vn rckte in sin hand genom luckan;
	  d rrdes mitt hjrta ver honom.
005:005   Jag stod upp fr att ppna fr min vn,
	  och mina hnder drpo av myrra,
	  mina fingrar av flytande myrra,
	  som fuktade rigelns handtag.

005:006   S ppnade jag fr min vn,
	  men min vn var borta och frsvunnen.
	  Min sjl blev utom sig vid tanken p hans ord.

	  Jag skte honom, men fann honom icke;
	  jag ropade p honom, men han svarade mig icke.
005:007   Vktarna mtte mig,
	      dr de gingo omkring i staden,
	      de slogo mig, de srade mig;
	  de ryckte av mig min mantel,
	      vktarna p murarna.

005:008   Jag besvr eder,
	      I Jerusalems dttrar,
	  om I finnen min vn,
	      s sgen -- ja, vad skolen I sga honom?
	  Att jag r sjuk av krlek!

005:009   Vad r d din vn frmer n andra vnner,
	      du sknaste bland kvinnor?
	  Vad r din vn frmer n andra vnner,
	      eftersom du s besvr oss?

005:010   Min vn r strlande vit och rd,
	      hrlig framfr tio tusen.
005:011   Hans huvud r finaste guld,
	      hans lockar palmtrdsvippor,
	      och svarta ssom korpen.
005:012   Hans gon likna duvor
	      invid vattenbckar,
	  duvor som bada sig i mjlk
	      och sitta invid brddfull rand.
005:013   Hans kinder liknar vlluktrika blomstersngar,
	      skrin med doftande kryddor.
	  Hans lppar ro rda liljor;
	      de drypa av flytande myrra.
005:014   Hans hnder ro tenar av guld,
	      besatta med krysoliter.
	  Hans midja r formad av elfenben,
	      vertckt med safirer.
005:015   Hans ben ro pelare av vitaste marmor,
	      som vila p fotstycken av finaste guld.
	  Att se honom r ssom att se Libanon;
	      sttlig r han ssom en ceder.
005:016   Hans mun r idel stma,
	      hela hans vsende r ljuvlighet.
	  Sdan r min vn, ja, sdan r min lskade,
	      I Jerusalems dttrar.

005:017   Vart har han d gtt, din vn,
	      du sknaste bland kvinnor?
	  Vart har din vn tagit vgen?
	      Lt oss hjlpa dig att ska honom.

005:001   Min vn har gtt ned till sin lustgrd,
	      till sina vlluktrika blomstersngar,
	  fr att lta sin hjord beta i lustgrdarna
	      och fr att plocka liljor.

005:002   Jag r min vns,
	      och min vn r min,
	      dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.

006:003   Du r skn ssom Tirsa, min lskade,
	      ljuvlig ssom Jerusalem,
	      vervldigande ssom en hrskara.

006:004   Vnd bort ifrn mig dina gon,
	      ty de hava underkuvat mig.
	  Ditt hr r likt en hjord av getter
	      som strmma nedfr Gilead.
006:005   Dina tnder likna en hjord av tackor,
	      nyss uppkomna ur badet,
	  allasammans med tvillingar,
	      ofruktsam r ingen ibland dem.
006:006   Lik ett brustet granatpple r din kind,
	      dr den skymtar genom din slja.
	               ----

006:007   Sextio ro drottningarna,
	  och ttio bihustrurna,
	  och trnorna en otalig skara.
006:008   Men en enda r hon,
	      min duva, min fromma,
	  hon, sin moders endaste,
	      hon, sin fostrarinnas utkorade.
	  Nr jungfrur se henne, prisa de henne sll,
	  drottningar och bihustrur hja hennes lov.
	               ----

006:009   Vem r hon som dr blickar fram lik en morgonrodnad,
	      skn ssom mnen,
	  strlande ssom solen,
	      vervldigande ssom en hrskara?

006:010   Till valntslunden gick jag ned,
	  fr att gldja mig t grnskan i dalen,
	  fr att se om vintrden hade slagit ut,
	  om granattrden hade ftt blommor.
006:011   Ofrtnkt satte mig d min krlek
	  upp p mitt furstefolks vagnar.

007:012   Vnd om, vnd om,
	  du brud frn Sulem,
	  vnd om, vnd om, s att vi f se p dig.
	  Vad finnen I att se hos bruden frn Sulem,
	      dr hon rr sig ssom i vapendans?
007:001   Huru skna ro icke dina ftter
	      i sina skor, du dla!
	  Dina hfters rundning
	      r ssom ett brstspnnes kupor,
	      gjorda av en konstnrs hnder.
007:002   Ditt skte r en rundad skl,
	      m vinet aldrig fattas dri.
	  Din midja r en vetehg,
	      omhgnad av liljor.
007:003   Din barm r lik ett killingpar,
	      tvillingar av en gasell.
007:004   Din hals liknar Elfenbenstornet,
	  dina gon dammarna i Hesbon,
	      vid Bat-Rabbimsporten.
	  Din nsa r ssom Libanonstornet,
	      som skdar ut mot Damaskus.
007:005   Ditt huvud hjer sig ssom Karmel,
	  och lockarna p ditt huvud hava purpurglans.
	  En konung r fngad i deras snara.
	               ----

007:006   Huru skn och huru ljuv r du icke,
	      du krlek, s fljd av lust!

007:007   Ja, din vxt r ssom ett palmtrds,
	      och din barm liknar fruktklasar.
007:008   Jag tnker: I det palmtrdet vill jag stiga upp,
	      jag vill gripa tag i dess kvistar.
	  M din barm d vara mig
	      ssom vintrdets klasar
	  och doften av din andedrkt
	      ssom pplens doft
007:009   och din mun ssom ljuvaste vin!

	      Ja, ett vin som ltt glider ned i min vn
	  och fuktar de slumrandes lppar.
007:010   Jag r min vns,
	      och till mig str hans tr.
	               ----

007:011   Kom, min vn;
	      lt oss g ut p landsbygden
	  och stanna i byarna ver natten.
007:012   Bittida m vi g till vingrdarna, fr att se
	      om vintrden hava slagit ut,
	  om knopparna hava ppnat sig,
	      om granattrden hava ftt blommor.
	  Dr vill jag giva
	      min krlek t dig.

007:013   Krlekspplena sprida sin doft,
	  och vid vra drrar finnas alla slags dla frukter,
	  bde nya och gamla;
	  t dig, min vn, har jag frvarat dem.
008:001   Ack att du vore ssom en min broder,
	      ammad vid min moders brst!
	  Om jag d mtte dig drute, s finge jag kyssa dig,
	      och ingen skulle tnka illa om mig drfr.
008:002   Jag finge d ledsaga dig,
	      fra dig in i min moders hus,
	      och du skulle undervisa mig;
	  kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,
	      saft frn mitt granattrd.
	               ----

008:003   Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
	      och hans hgra omfamnar mig.

008:004   Jag besvr eder,
	      I Jerusalems dttrar:
	  Oroen icke krleken, stren den icke,
	      frrn den sjlv s vill.

008:005   Vem r hon som kommer hitupp frn knen,
	      stdd p sin vn?

	  Dr under ppeltrdet vckte jag dig;
	  dr var det som din moder hade ftt dig,
	  dr fdde dig hon som gav dig livet.

008:006   Hav mig ssom en signetring vid ditt hjrta,
	  ssom en signetring p din arm.

	  Ty krleken r stark ssom dden,
	  dess trngtan obetvinglig ssom ddsriket;
	  dess gld r ssom eldens gld,
	  en HERRENS lga r den.
008:007   De strsta vatten frm ej utslcka krleken,
	  strmmar kunna icke frdrnka den.
	  Om ngon ville giva alla godelar i sitt hus fr krleken,
	  s skulle han nd bliva frsmdd.
	               ----

008:008   Vi hava en syster, en helt ung,
	      som nnu icke har ngon barm.
	  Vad skola vi gra med vr syster,
	      nr tiden kommer, att man vill vinna henne?
008:009   r hon en mur,
	      s bygga vi p den
	      ett krn av silver;
	  men r hon en drr,
	      s bomma vi fr den
	      med en cederplanka.

008:010   Jag r en mur,
	      och min barm r ssom tornen drp;
	  s blev jag i hans gon
	      en kvinna som var ynnest vrd.
	               ----

008:011   En vingrd gde Salomo i Baal-Hamon,
	  den vingrden lmnade han t vktare;
	  tusen siklar silver var
	  kunde de hmta ur dess frukt.

008:012   Men min vingrd, den har jag sjlv i min vrd.
	  Du, Salomo, m taga dina tusen,
	  och tv hundra m de f, som vakta dess frukt.
	               ----

008:013   Du lustgrdarnas inbyggerska,
	  vnnerna lyssna efter din rst;
	      lt mig hra den.

008:014   Skynda stad, min vn,
	      lik en gasell
	  eller lik en ung hjort,
	      upp p de vlluktrika bergen.



Book 23 Jesaja


001:001 Detta r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skdade angende
	Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
	konungars, tid.
001:002   Hren, I himlar,
	      och lyssna, du jord;
	      ty HERREN talar.
	  Barn har jag uppftt och fostrat,
	  men de hava avfallit frn mig.
001:003   En oxe knner sin gare
	  och en sna sin herres krubba,
	  men Israel knner intet,
	  mitt folk frstr intet.

001:004   Ve dig, du syndiga slkte,
	  du skuldbelastade folk,
	  du ogrningsmns avfda,
	      I vanartiga barn,
	  som haven vergivit HERREN,
	  fraktat Israels Helige
	      och vikit bort ifrn honom!
001:005   Var skall man mer sl eder,
	      d I s fortgn i avfllighet?
	  Hela huvudet r ju krankt,
	      och hela hjrtat r sjukt.
001:006   Ifrn fotbladet nda upp till huvudet
	      finnes intet helt,
	  blott srmrken och blnader
	      och friska sr,
	  icke utkramade eller frbundna
	      eller lenade med olja.
001:007   Edert land r en demark,
	      edra stder ro uppbrnda i eld,
	  edra krar bliva i eder syn
	      frtrda av frmlingar;
	  en delggelse r det,
	      ssom dr frmlingar hava omstrtat allt.
001:008   Allenast dottern Sion str kvar dr,
	      ssom en hydda i en vingrd,
	  ssom ett vaktskjul p ett gurkflt,
	      ssom en insprrad stad.
001:009   Om HERREN Sebaot icke hade lmnat
	      en liten terstod kvar t oss,
	  d vore vi ssom Sodom,
	      vi vore Gomorra lika.

001:010   Hren HERRENS ord,
	      I Sodomsfurstar,
	  lyssna till vr Guds lag,
	      du Gomorra-folk.
001:011   Vad skall jag med edra mnga slaktoffer?
	      sger HERREN.
	  Jag r mtt p brnnoffer av vdurar
	      och p gdkalvars fett,
	  och till blod av tjurar och lamm
	      och bockar har jag intet behag.
001:012   Nr I kommen fr att trda fram
	      infr mitt ansikte,
	  vem begr d av eder det,
	      att mina frgrdar trampas ned?
001:013   Bren ej vidare fram
	      ffngliga spisoffer;
	  ngan av dem r
	      en styggelse fr mig.
	  Nymnader och sabbater
	      och utlysta fester,
	  ondska i frening med hgtidsfrsamlingar,
	      sdant kan jag icke lida.
001:014   Edra nymnader och hgtider
	      hatar min sjl;
	  de hava blivit mig en brda,
	      jag orkar ej bra den.
001:015   Ja, huru I n utrcken edra hnder,
	      s gmmer jag mina gon fr eder,
	  och om I n mycket bedjen,
	      s hr jag icke drp.
	  Edra hnder ro fulla av blod;
001:016   tvn eder d, och renen eder.
	  Skaffen edert onda vsende
	      bort ifrn mina gon.
	      Hren upp att gra, vad ont r.
001:017   Lren att gra vad gott r,
	  faren efter det rtt r,
	      visen frtryckaren p bttre vgar,
	  skaffen den faderlse rtt,
	      utfren nkans sak.

001:018   Kom, lt oss g till rtta
	      med varandra, sger HERREN.
	  Om edra synder n ro blodrda,
	      s kunna de bliva snvita,
	  och om de ro rda ssom scharlakan,
	      s kunna de bliva ssom vit ull.
001:019   Om I ren villiga att hra,
	      skolen I f ta av landets goda.
001:020   Men ren I ovilliga och genstrviga,
	      skolen I frtras av svrd;
	  ty s har HERRENS mun talat.

001:021   Huru har hon icke blivit en skka,
	      den trogna staden!
	  Den var full av rtt,
	      rttfrdighet bodde drinne,
	      men nu bo dr mrdare.
001:022   Ditt silver har blivit slagg,
	  ditt dla vin r utsptt med vatten.
001:023   Dina styresmn ro upprorsmn
	      och tjuvars stallbrder.
	  Alla lskar de mutor
	      och fara efter vinning.
	  Den faderlse skaffa de icke rtt,
	  och nkans sak
	      kommer icke infr dem.
001:024   Drfr sger Herren,
	      HERREN Sebaot,
	      den Starke i Israel:
	  Ve!  Jag vill slcka
	      min harm p mina ovnner
	      och hmnas p mina fiender.
001:025   Jag vill vnda min hand emot dig
	  och bortrensa ditt slagg ssom med lutsalt
	  och skaffa bort all din odla malm.
001:026   Jag vill ter giva dig
	      sdana domare som tillfrne,
	  och sdana rdsherrar
	      som du frut gde.
	  Drefter skall du kallas
	      rttfrdighetens stad,
	      en trogen stad.
001:027   Sion skall genom rtt bliva frlossad
	      och dess omvnda genom rttfrdighet.
001:028   Men frdrv skall drabba
	      alla vertrdare och syndare,
	  och de som vergiva HERREN,
	      de skola frgs.
001:029   Ja, de skola komma p skam med de terebinter
	      som voro eder frjd;
	  och I skolen f blygas ver de lustgrdar
	      som I haden s kra.
001:030   Ty I skolen bliva ssom en terebint
	      med vissnade lv
	  och varda lika en lustgrd
	      utan ngot vatten.
001:031   Och de vldige skola varda ssom blr,
	      och deras verk ssom en gnista,
	  och de skola tillsammans brinna,
	      och ingen skall kunna slcka.

002:001 Detta r vad Jesaja, Amos' son, skdade angende Juda och
	Jerusalem.

002:002   Och det skall ske i kommande dagar
	      att det berg dr HERRENS hus r
	      skall st dr fast grundat
	  och vara det yppersta ibland bergen
	      och upphjt ver andra hjder;
	  och alla hednafolk skola strmma dit,
002:003   ja, mnga folk skola g stad
	      och skola sga:
	  Upp, lt oss draga stad
	      till HERRENS berg,
	      upp till Jakobs Guds hus,
	  fr att han m undervisa oss om sina vgar,
	      s att vi kunna vandra p hans stigar.
	  Ty frn Sion skall lag utg,
	      och HERRENS ord frn Jerusalem.
002:004   Och han skall dma mellan hednafolken
	  och skipa rtt t mnga folk.
	  D skola de smida sina svrd till plogbillar
	  och sina spjut till vingrdsknivar.
	  Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
	  och icke mer lra sig att strida.

002:005   I av Jakobs hus, kommen,
	  ltom oss vandra i HERRENS ljus.
002:006   Ty du har frskjutit ditt folk,
	      Jakobs hus,
	  drfr att de ro fulla av sterlandets vsende
	      och va teckentyderi ssom filisterna;
	  ja, med frmlingar frbinda de sig.
002:007   Deras land r fullt av silver och guld,
	  och p deras skatter r ingen nde;
	  deras land r fullt av hstar,
	  och p deras vagnar r ingen nde;
002:008   deras land r ock fullt av avgudar,
	  och sina egna hnders verk tillbedja de,
	  det som deras fingrar hava gjort.
002:009   Drfr bliva mnniskorna nedbjda
	      och mnnen dmjukade;
	  du kan icke frlta dem.

002:010   Fly in i klippan,
	      och gm dig i jorden,
	  fr HERRENS fruktansvrda makt
	      och fr hans hga majestt.
002:011   Ty mnniskornas hgmodiga gon
	      skola bliva dmjukade,
	  och mnnens vermod skall bliva nedbjt,
	      och HERREN allena
	  skall vara hg p den dagen.
002:012   Ty en dag har HERREN Sebaot bestmt,
	  som skall komma ver allt stolt och vermodigt
	  och ver allt som r upphjt,
	      och det skall bliva dmjukat,
002:013   ja, ver alla Libanons cedrar,
	      de hga och stolta,
	  och ver alla Basans ekar;
002:014   ver alla hga berg
	  och alla stolta hjder,
002:015   ver alla hga torn
	  och alla fasta murar,
002:016   ver alla Tarsis-skepp,
	  ja, ver allt som r sknt att skda.
002:017   Och mnniskornas hgmod skall bliva nedbjt
	  och mnnens vermod nedbrutet,
	  och HERREN allena
	      skall vara hg p den dagen.
002:018   Men avgudarna skola alldeles frgs.

002:019   Och man skall fly in i klippgrottor
	      och in i jordhlor,
	  fr HERRENS fruktansvrda makt
	      och fr hans hga majestt,
	  nr han str upp fr att frskrcka jorden.
002:020   P den dagen skola mnniskorna kasta bort
	      t mullvadar och fldermss
	  de avgudar av silver
	      och de avgudar av guld,
	  som de hava gjort t sig fr att tillbedja.
002:021   Ja, de skola fly in i klipprmnor
	      och in i bergsklyftor,
	  fr HERRENS fruktansvrda makt
	      och fr hans hga majestt,
	  nr han str upp fr att frskrcka jorden.
002:022   S frliten eder nu ej mer p mnniskor,
	      i vilkas nsa r allenast en flkt;
	  ty huru ringa ro icke de att akta!
003:001 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrn Jerusalem och
	Juda allt slags std och uppehlle -- all mat till uppehlle
	och all dryck till uppehlle --
003:002 hjltar och krigsmn, domare och profeter, spmn och ldste,
003:003 underhvitsmn och hgtuppsatta mn, rdsherrar och sljdkunnigt
	folk och mn som ro frfarna i besvrjelsekonst.
003:004 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
	sjlvsvld skall f rda ver dem.
003:005 Av folket skall den ene frtrycka den andre, var och en sin
	nsta; den unge skall stta sig upp mot den gamle, den ringe mot
	den hgt ansedde.
003:006 Nr d s sker, att ngon fattar tag i en annan i hans faders
	hus och sger: Du ger en mantel, du skall bliva vr styresman;
	tag du hand om detta vacklande rike --
003:007 d skall denne svara och sga: Jag kan icke skaffa bot; i mitt
	hus finnes varken brd eller mantel.  Mig skolen I icke stta
	till styresman ver folket.

003:008 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d de nu med sitt tal och
	sina grningar st emot HERREN och ro genstrviga mot hans
	hrlighets blickar.
003:009 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
	de sina synder uppenbart och dlja dem icke.  Ve ver deras
	sjlar, ty sjlva hava de berett sig olycka!
003:010 Om den rttfrdige mn I tnka att det skall g honom vl, ty
	sdana skola ta sina grningars frukt.
003:011 Men ve ver den ogudaktige!  Honom skall det g illa, ty efter
	hans grningar skall hans vedergllning bliva.

003:012   Mitt folks behrskare r ett barn,
	  och kvinnor rda ver det.
	  Mitt folk, dina ledare fra dig vilse
	  och frdrva den vg, som du skulle g.

003:013   Men HERREN str redo att g till rtta,
	  han trder fram fr att dma folken;
003:014   HERREN vill g till doms
	  med sitt folks ldste och med dess furstar.
	  I haven skvlat vingrden;
	  rov frn de fattiga r i edra hus.
003:015   Huru kunnen I s krossa mitt folk
	  och sndermala de fattiga?
	  S sger Herren, HERREN Sebaot.

003:016 Och HERREN sger: Eftersom Sions dttrar ro s hgmodiga, och
	g med rak hals och spela med gonen, och g dr och trippa och
	pingla med sina fotringar,
003:017 drfr skall Herren lta Sions dttrars hjssor bliva fulla
	av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
003:018 P den dagen skall Herren taga bort all deras stt:
	fotringar, pannband och halsprydnader,
003:019 rhngen, armband och sljor,
003:020 huvudprydnader, fotstegskedjor, grdlar, luktflaskor och
	amuletter,
003:021 fingerringar och nsringar,
003:022 hgtidsdrkter, kpor, mantlar och pungar,
003:023 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
003:024 Och dr skall vara stank i stllet fr vllukt, rep i stllet
	fr blte, skalligt huvud i stllet fr krusat hr, hlje av
	scktyg i stllet fr hgtidsmantel, mrken av brnnjrn i stllet
	fr sknhet.

003:025   Dina mn skola falla fr svrd
	  och dina hjltar i krig:
003:026   hennes portar skola klaga och srja,
	  och vergiven skall hon sitta p marken.


003:001 Och p den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
	sga: Vi vilja sjlva fda oss och sjlva klda oss; lt oss
	allenast f bra ditt namn, och tag s bort vr smlek.

004:002 P den tiden skall det som HERREN lter vxa bliva till prydnad
	och hrlighet, och vad landet alstrar bliva till bermmelse och
	ra, fr den rddade skaran i Israel.
004:003 Och det skall ske att den som lmnas vrig i Sion och den som
	bliver kvar i Jerusalem, han skall d kallas helig, var och en
	som r upptecknad till liv i Jerusalem --
004:004 nr en gng Herren har avtvtt Sions dttrars orenlighet och
	bortskljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rttens och
	reningens ande.
004:005 Och HERREN skall ver hela Sions bergs omrde och ver dess
	hgtidsskaror skapa en molnsky och en rk om dagen, och skenet
	av en lgande eld om natten; ty ett beskrmande tckelse skall
	vila ver all dess hrlighet.
004:006 Och ett skygd skall vara drver till skugga under dagens hetta,
	och till en tillflykt och ett vrn mot strtskurar och regn.
005:001 Jag vill sjunga om min vn, min vns sng om hans vingrd.

	  Min vn hade en vingrd
	      p en brdig bergskulle.
005:002   Och han hackade upp den
	      och rensade den frn stenar
	      och planterade dr dla vintrd;
	  han byggde ett vakttorn drinne,
	      han hgg ock ut ett presskar dri.
	  S vntade han att den skulle bra kta druvor,
	      men den bar vilddruvor.
005:003   Och nu, I Jerusalems invnare
	      och I Juda mn,
	  fllen nu eder dom
	      mellan mig och min vingrd.
005:004   Vad kunde mer gras fr min vingrd,
	      n vad jag har gjort fr den?
	  Varfr bar den d vilddruvor,
	      nr jag vntade att den skulle bra kta druvor?
005:005   S vill jag nu kungra fr eder
	      vad jag skall gra med min vingrd:
	  Jag skall taga bort dess hgnad,
	      och den skall givas till skvling;
	  jag skall bryta ned dess mur,
	      och den skall bliva nedtrampad.
005:006   Jag skall i grund frdrva den,
	      ingen skall skra den eller grva dri.
	  Den skall fyllas med tistel och trne;
	  och molnen skall jag frbjuda
	      att snda ned regn p den.

005:007   Ty HERREN Sebaots vingrd,
	      det r Israels hus;
	  och Juda folk
	      r hans lsklingsplantering.
	  Men nr han vntade laglydnad,
	      d fann han lagbrott,
	  och nr han vntade rttfrdighet,
	      fann han skriande orttfrdighet.  --

005:008   Ve eder som lggen hus till hus
	  och fogen ker till ker,
	  intill dess att rum ej mer finnes
	  och I ren de enda som bo i landet!
005:009   Frn HERREN Sebaot
	      ljuder det s i mina ron:
	  Sannerligen, de mnga husen
	      skola bliva de;
	  huru stora och skna de n ro,
	      skola de bliva tomma p invnare.
005:010   Ty en vingrd p tio plogland
	      skall giva allenast ett batmtt,
	  och en homers utsde
	      skall giva blott en efa.

005:011   Ve dem som st bittida upp
	      fr att hasta till starka drycker,
	  och som sitta intill sena natten
	      fr att upphetta sig med vin!
005:012   Harpor och psaltare,
	      pukor och fljter och vin
	      hava de vid sina dryckeslag,
	  men p HERRENS grningar
	      akta de icke,
	  p hans hnders verk
	      se de icke.
005:013   Drfr skall mitt folk ofrtnkt
	      fras bort i fngenskap;
	  dess dlingar skola lida hunger
	  och dess larmande skaror frsmkta av trst.
005:014   Ja, drfr sprrar ddsriket
	      upp sitt gap,
	  det ppnar sina kftar
	      utan allt mtt,
	  och stadens yperste
	      mste fara ditned,
	  jmte dess larmande och sorlande skaror,
	      envar som frjdar sig drinne.
005:015   S bliva mnniskorna nedbjda
	      och mnnen dmjukade,
	  ja, dmjukade varda
	      de hgmodigas gon.
005:016   Men HERREN Sebaot
	      bliver hg genom sin dom,
	  Gud, den helige,
	      bevisar sig helig genom rttfrdighet.
005:017   Och lamm g dr i bet
	      ssom p sin egen mark,
	  och p de rikas detomter
	      ska vandrande herdar sin fda.

005:018   Ve dem som draga fram missgrningsstraff
	      med lgnens tg
	  och syndastraff
	      ssom med vagnslinor,
005:019   dem som sga: M han hasta,
	      m han skynda med sitt verk,
	      s att vi f se det;
	  m det som Israels Helige har beslutit
	      nalkas och komma,
	      s att vi frnimma det!

005:020   Ve dem som kalla det onda gott,
	      och det goda ont,
	  dem som gra mrker till ljus,
	      och ljus till mrker,
	  dem som gra surt till stt,
	      och stt till surt!

005:021   Ve dem som ro visa i sina egna gon
	      och hlla sig sjlva fr kloka!
005:022   Ve dem som ro hjltar
	      i att dricka vin
	  och som ro tappra
	      i att blanda starka drycker,
005:023   dem som giva den skyldige rtt
	      fr mutors skull,
	  men berva den oskyldige
	      vad som r hans rtt!

005:024   Drfr, ssom eldsflamman frtr str,
	      och ssom halm sjunker tillsammans i lgan,
	  s skall deras rot frruttna,
	  och deras lv skola flyga bort ssom stoft,
	  eftersom de frkastade HERREN Sebaots lag
	  och fraktade Israels Heliges ord.

005:025   Drfr har HERRENS vrede
	      upptnts mot hans folk,
	  och han utrcker sin hand
	      emot det och slr det,
	  s att bergen darra,
	  och s att dda kroppar ligga
	      ssom orenlighet p gatorna.
	  Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
	  hans hand r nnu utrckt.

005:026   Och han reser upp ett baner
	      fr hednafolken i fjrran,
	  och lockar p dem att de skola komma
	      frn jordens nda;
	  och se, snart och med hast
	      komma de dit.
005:027   Ingen finnes bland dem, som r trtt,
	      ingen som r stapplande.
	  Ingen unnar sig slummer
	      och ingen smn;
	  p ingen lossnar bltet
	      omkring hans lnder,
	  och fr ingen brister
	      en skorem snder.
005:028   Deras pilar ro skarpa,
	      och deras bgar ro alla spnda;
	  deras hstars hovar
	      ro ssom av flinta,
	  och deras vagnshjul likna stormvinden.
005:029   Deras skriande r ssom en lejoninnas;
	      de skria ssom unga lejon,
	  rytande gripa de sitt rov och bra bort det,
	      och ingen finnes, som rddar.
005:030   Ett rytande ver folket
	      hres p den dagen,
	      likt rytandet av ett hav;
	  och skdar man ned p jorden,
	      se, d r dr mrker och nd,
	  och ljuset r frmrkat genom tcken.
006:001 I det r d konung Ussia dog sg jag Herren sitta p en hg och
	upphjd tron, och slpet p hans mantel uppfyllde templet.
006:002 Serafer stodo omkring honom.  Var och en av dem hade sex vingar:
	med tv betckte de sina ansikten, med tv betckte de sina
	ftter, och med tv flgo de.
006:003 Och den ene ropade till den andre och sade:

	  Helig, helig, helig r HERREN Sebaot;
	  hela jorden r full av hans hrlighet.

006:004 Och drrtrsklarnas fsten darrade, nr ropet ljd; och huset
	blev uppfyllt av rk.

006:005 D sade jag: Ve mig, jag frgs!  Ty jag har orena lppar,
	och jag bor ibland ett folk som har orena lppar, och mina gon
	hava sett Konungen, HERREN Sebaot.
006:006 Men en av seraferna flg fram till mig, och han hade i sin
	hand ett gldande kol, som han med en tng hade tagit p altaret.
006:007 Och han rrde drmed vid min mun.  Drefter sade han: Se, d
	nu detta har rrt vid dina lppar, har din missgrning blivit
	tagen ifrn dig, och din synd r frsonad.

006:008 Och jag hrde Herren tala, och han sade: Vem skall jag snda,
	och vem vill vara vr budbrare?  Och jag sade: Se, hr r jag,
	snd mig.
006:009 D sade han: G stad och sg till detta folk:

	  'Hren alltjmt, men frstn intet;
	  sen alltjmt, men frnimmen intet'.
006:010   Frstocka detta folks hjrta,
	      och tillslut dess ron,
	      och frblinda dess gon,
	  s att det icke kan se med sina gon,
	      eller hra med sina ron,
	      eller frst med sitt hjrta,
	  och omvnda sig och bliva helat.

006:011 Men jag sade: Fr huru lng tid, Herre?  Han svarade:
	Till dess att stderna bliva de och utan ngon invnare,
	och husen utan folk, och till dess att flten ligga de och
	frhrjade.
006:012 Och nr HERREN har frt folket bort i fjrran och dsligheten
	bliver stor i landet,
006:013 och allenast en tiondedel nnu r kvar dri, d skall denna
	ytterligare frdas ssom en terebint eller en ek av vilken en
	stubbe har lmnats kvar, nr den flldes.  Den stubben skall vara
	en helig sd.
007:001 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hnde
	sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
	konung, drogo upp mot Jerusalem fr att ervra det (vilket de
	likvl icke frmdde gra).
007:002 Och nr det blev berttat fr Davids hus att aramerna hade
	lgrat sig i Efraim, d sklvde hans och hans folks hjrtan,
	ssom skogens trd sklva fr vinden.

007:003 Men HERREN sade till Jesaja: G stad med din son Sear-Jasub
	och mt Ahas vid ndan av vre dammens vattenledning, p vgen
	till Valkarfltet,
007:004 och sg till honom: Tag dig till vara och hll dig stilla;
	frukta icke och var icke frsagd i ditt hjrta fr dessa tv
	rykande brandstumpar, fr Resin med aramerna och fr Remaljas
	son, i deras frgrymmelse.
007:005 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
	planer mot dig och sagt:
007:006 'Vi vilja draga upp mot Juda och sl det med skrck och ervra
	det t oss och gra Tabals son till konung dr',
007:007 drfr sger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
	icke ske.

007:008 Ty Damaskus r Arams huvud, och Resin r Damaskus' huvud; och om
	sextiofem r skall Efraim vara krossat, s att det icke mer r
	ett folk.
007:009 Och Samaria r Efraims huvud, och Remaljas son r Samarias
	huvud.  Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.

007:010 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
007:011 Begr ett tecken frn HERREN, din Gud; du m begra det vare
	sig nedifrn djupet eller uppifrn hjden.
007:012 Men Ahas svarade: Jag begr intet, jag vill icke fresta
	HERREN.
007:013 D sade han: S hren d, I av Davids hus: r det eder icke
	nog att I stten mnniskors tlamod p prov?  Viljen I ock prva
	min Guds tlamod?
007:014 S skall d Herren sjlv giva eder ett tecken: Se, den unga
	kvinnan skall varda havande och fda en son, och hon skall giva
	honom namnet Immanuel.
007:015 Grddmjlk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d han
	frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad gott r.
007:016 Ty innan gossen frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad
	gott r, skall det land fr vars bda konungar du gruvar dig
	vara de.
007:017 Och ver dig och ver ditt folk och ver din faders hus skall
	HERREN lta dagar komma, sdana som icke hava kommit allt ifrn
	den tid d Efraim skilde sig frn Juda: konungen i Assyrien.
007:018 Ty p den tiden skall HERREN locka p flugorna lngst borta vid
	Egyptens strmmar och p bisvrmarna i Assyriens land;
007:019 och de skola komma och sl ned, alla tillhopa, i bergsdlder och
	stenklyftor, i alla trnsnr och p alla betesmarker.
007:020 P den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p andra
	sidan floden -- nmligen med konungen i Assyrien -- raka av allt
	hr bde p huvudet och nedtill; ja, ocks skgget skall den
	taga bort.

007:021 P den tiden skall en kviga och tv tackor vara vad en man fder
	upp.
007:022 Men han skall f mjlk i sdan myckenhet att han kan leva av
	grddmjlk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
	grddmjlk och honung.
007:023 Och det skall ske p den tiden, att dr nu tusen vintrd st,
	vrda tusen siklar silver, dr skall verallt vxa tistel och
	trne.
007:024 Med pilar och bge skall man g dit, ty hela landet skall vara
	tistel och trne.
007:025 Och alla de berg dr man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
	mer betrda, av fruktan fr tistel och trne; de skola bliva
	platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av fr.

008:001 Och HERREN sade till mig: Tag dig en stor tavla och skriv p
	den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.
008:002 Och jag vill taga mig plitliga vittnen: prsten Uria och
	Sakarja, Jeberekjas son.

008:003 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och fdde
	en son.  Och HERREN sade till mig: Giv honom namnet
	Maher-salal Has-bas.
008:004 Ty frrn gossen kan sga 'fader' och 'moder' skall man bra
	Damaskus' skatter och byte frn Samaria fram fr konungen i
	Assyrien.

008:005 Och HERREN talade vidare till mig och sade:
008:006 Eftersom detta folk fraktar Siloas vatten, som flyter s
	stilla, och har sin frjd med Resin och Remaljas son,
008:007 se, drfr skall HERREN lta komma ver dem flodens vatten, de
	vldiga och stora, nmligen konungen i Assyrien med all hans
	hrlighet.  Och den skall stiga ver alla sina brddar och g
	ver alla sina strnder.
008:008 Den skall trnga fram i Juda, svmma ver och utbreda sig och
	rcka nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
	den uppfylla ditt land, Immanuel, s vitt det r.
008:009   Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
	  Lyssnen, alla I fjrran lnder.
	  Rusten eder; I skolen dock krossas.
	  Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
008:010   Gren upp planer; de varda dock om intet.
	  Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
	  Ty Gud r med oss.

008:011 Ty s sade HERREN till mig, nr hans hand kom ver mig med makt
	och han varnade mig fr att vandra p detta folks vg:
008:012 I skolen icke kalla fr sammansvrjning allt vad detta folk
	kallar sammansvrjning, ej heller skolen I frukta vad det
	fruktar, I skolen icke frskrckas drfr.
008:013 Nej, HERREN Sebaot skolen I hlla helig; honom skolen I frukta,
	och fr honom skolen I frskrckas.
008:014 S skall han varda fr eder ngot heligt; men fr de tv Israels
	hus skall han bliva en sttesten och en klippa till fall och fr
	Jerusalems invnare en snara och ett giller.
008:015 Mnga av dem skola stupa drp, de skola falla och krossas, de
	skola snrjas och varda fngade.

008:016 Lgg vittnesbrdet ombundet och lagen frseglad i mina
	lrjungars hjrtan.

008:017 S vill jag frbida HERREN, d han nu dljer sitt ansikte fr
	Jakobs hus; jag vill vnta efter honom.
008:018 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi ro tecken och
	frebilder i Israel, frn HERREN Sebaot, som bor p Sions berg.

008:019 Och nr man sger till eder: Frgen andebesvrjare och
	spmn, dem som viska och mumla, s svaren: Skall icke
	ett folk frga sin Gud?  Skall man frga de dda fr de
	levande?

008:020 Nej, hllen eder till lagen, till vittnesbrdet!  S
	skola frvisso en gng de ndgas mana, fr vilka nu ingen
	morgonrodnad finnes.
008:021 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
	sin hunger skola de frbittras och skola frbanna sin konung och
	sin Gud.  Och de skola vnda blicken uppt, de skola ock skda
	ned p jorden;
008:022 men se, dr r nd och mrker och natt av ngest.  Ja, tjockt
	mrker r de frdrivnas liv.

009:001 Dock, natt skall icke frbliva dr nu ngest rder.  I den
	frgngna tiden har har han ltit Sebulons och Naftalis land
	vara ringa aktat, men i framtiden skall han lta det komma till
	ra, trakten utmed Havsvgen, landet p andra sidan Jordan,
	hedningarnas omrde.

009:002   Det folk som vandrar i mrkret
	  skall se ett stort ljus;
	  ja, ver dem som bo i ddsskuggans land
	  skall ett ljus skina klart.
009:003   Du skall gra folket talrikt,
	      du skall gra dess gldje stor;
	  infr dig skola de gldja sig,
	      ssom man gldes under skrdetiden,
	  ssom man frjdar sig,
	      nr man utskiftar byte.
009:004   Ty du skall bryta snder deras brdors ok
	      och deras skuldrors gissel
	  och deras plgares stav,
	      likasom i Midjans tid.
009:005   Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
	  och manteln som slades i blod,
	  allt sdant skall brnnas upp
	      och frtras av eld.
009:006   Ty ett barn varder oss ftt,
	      en son bliver oss given,
	  och p hans skuldror
	      skall herradmet vila;
	  och hans namn skall vara:
	  Underbar i rd,
	      Vldig Gud,
	  Evig fader,
	      Fridsfurste.
009:007   S skall herradmet varda stort
	      och friden utan nde
	  ver Davids tron
	      och ver hans rike;
	  s skall det befstas och stdjas
	      med rtt och rttfrdighet,
	      frn nu och till evig tid.
	  HERREN Sebaots nitlskan
	      skall gra detta.

009:008   Ett ord snder Herren mot Jakob,
	  och det slr ned i Israel,
009:009   och allt folket fr frnimma det,
	  Efraim och Samarias invnare,
	  de som sga i sitt vermod
	      och i sitt hjrtas stolthet:
009:010   Tegelmurar hava fallit,
	      men med huggen sten bygga vi upp nya;
	  mullbrsfikontrd har man huggit ned,
	      men cedertrd stta vi i deras stlle.
009:011   Och HERREN uppreser mot dem Resins ovnner
	  och uppeggar deras fiender,
009:012   aramerna frn den ena sidan
	      och filisterna frn den andra,
	  och de ta upp Israel med glupska gap.
	  Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
	  hans hand r nnu utrckt.

009:013   Men folket vnder ej ter
	      till honom som slr dem;
	  Herren Sebaot
	      ska de icke.
009:014   Drfr avhugger HERREN p Israel
	      bde huvud och svans,
	  han hugger av bde palmtopp och svstr,
	      allt p en dag --
009:015   de ldste och hgst uppsatte
	      de ro huvudet,
	  och profeterna, de falska vgvisarna,
	      de ro svansen.
009:016   Ty detta folks ledare fra det vilse,
	  och de som lta leda sig g i frdrvet.
009:017   Drfr kan Herren icke gldja sig
	      ver dess unga mn,
	  ej heller hava frbarmande
	      med dess faderlsa och nkor;
	  ty de ro allasammans gudlsa ogrningsmn,
	  och var mun talar drskap.
	  Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
	  hans hand r nnu utrckt.

009:018   Ty ogudaktigheten frbrnner ssom en eld,
	  den frtr tistel och trne;
	  den tnder p den tjocka skogen,
	  s att den gr upp i hga virvlar av rk.
009:019   Genom HERREN Sebaots frgrymmelse
	      har landet rkat i brand,
	  och folket r likasom eldsmat;
	  den ene skonar icke den andre.
009:020   Man river t sig till hger och frbliver dock hungrig,
	  man tager fr sig till vnster och bliver dock ej mtt;
	  envar ter kttet p sin egen arm:
009:021   Manasse ter Efraim,
	      och Efraim Manasse,
	  och bda tillhopa vnda sig mot Juda.
	  Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
	  hans hand r nnu utrckt.
010:001   Ve eder som stadgen orttfrdiga stadgar!
	  I skriven, men vldslagar skriven I
010:002   fr att vrnga de ringas sak
	  och berva de fattiga i mitt folk deras rtt,
	  fr att gra nkor till edert byte
	  och plundra de faderlsa.
010:003   Vad viljen I gra p hemskelsens dag,
	  nr ovdret kommer fjrran ifrn?
	  Till vem viljen I fly fr att f hjlp,
	  och var viljen I lmna edra skatter i frvar?
010:004   Om man ej bjer kn ssom fnge,
	  s mste man falla bland de drpta.
	  Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
	  hans hand r nnu utrckt.

010:005   Ve ver Assur, min vredes ris,
	  som br min ogunst ssom en stav i sin hand!
010:006   Mot ett gudlst folk snder jag honom,
	  och mot min frgrymmelses folk bjuder jag honom g,
	  fr att taga rov och gra byte,
	  och fr att nedtrampa det ssom orenlighet p gatorna.
010:007   Men s menar icke han,
	  och i sitt hjrta tnker han ej s,
	  utan hans hjrta str efter att frgra
	  och efter att utrota folk i mngd.
010:008   Han sger: ro mina hvdingar ej allasammans konungar?
010:009   Har det icke gtt Kalno ssom Karkemis,
	  och Hamat ssom Arpad,
	  och Samaria ssom Damaskus?
010:010   D min hand har trffat de andra gudarnas riken,
	  vilkas belten voro frmer n Jerusalems och Samarias,
010:011   skulle jag d ej kunna gra med Jerusalem och dess gudabilder
	  vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?

010:012 Men nr Herren har fullbordat allt sitt verk p Sions berg
	och i Jerusalem, d skall jag hemska den assyriske konungens
	hjrtas hgmodsfrukt och hans stolta gons frhvelse.
010:013 Ty han sger:

	  Med min hands kraft har jag utfrt detta
	  och genom min vishet, ty jag har frstnd.
	  Jag flyttade folkens grnser,
	  deras frrd utplundrade jag,
	  och i min vldighet sttte jag hrskarna frn tronen.
010:014   Och min hand grep efter folkens skatter
	  ssom efter fgelnsten,
	  och ssom man samlar vergivna gg,
	  s samlade jag jordens alla lnder;
	  ingen fanns, som rrde vingen
	  eller ppnade nbben till ngot ljud.

010:015   Skall d yxan bermma sig mot honom som hugger med den,
	  eller sgen frhva sig mot honom som stter den i rrelse?
	  Som om kppen satte i rrelse honom som lyfter den,
	  eller staven lyfte en som dock r frmer n ett stycke tr!
010:016   S skall d Herren, HERREN Sebaot
	  snda trande sjukdom i hans feta kropp,
	  och under hans hrlighet skall brinna en brand
	  likasom en brinnande eld.
010:017   Och Israels ljus skall bliva en eld
	  och hans Helige en lga,
	  och den skall brnna upp och frtra dess trnen
	  och dess tistlar, allt p en dag.
010:018   Och p hans skogars och parkers hrlighet
	  skall han alldeles gra en nde;
	  det skall vara, ssom nr en sjuk tres bort.
010:019   De trd som bliva kvar i hans skog
	      skola vara ltt rknade;
	  ett barn skall kunna teckna upp dem.

010:020   P den tiden skall kvarlevan av Israel
	  och den rddade skaran av Jakobs hus
	  ej vidare stdja sig vid honom som slog dem;
	  i trohet skola de stdja sig
	  vid HERREN, Israels Helige.
010:021   En kvarleva skall omvnda sig,
	      en kvarleva av Jakob,
	      till Gud, den vldige.
010:022   Ty om n ditt folk, Israel,
	  vore ssom sanden i havet,
	  s skall dock allenast en kvarleva dr omvnda sig.
	  Frdelsen r oryggligt besluten,
	  den kommer med rttfrdighet ssom en flod.
010:023   Ty frstring och oryggligt besluten straffdom
	  skall Herren, HERREN Sebaot
	  lta komma ver hela jorden.

010:024 Drfr sger Herren, HERREN Sebaot s: Frukta icke, mitt
	folk, du som bor i Sion, fr Assur, nr han slr dig med riset
	och upplyfter sin stav mot dig, ssom man gjorde i Egypten.
010:025 Ty nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
	nde, och min vrede skall vnda sig till deras frdrv.
010:026 Och HERREN Sebaot skall svnga sitt gissel ver dem, ssom
	nr han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han rckte
	ut ver havet, skall han ter upplyfta, ssom han gjorde i
	Egypten.
010:027 P den tiden skall hans brda tagas bort ifrn din skuldra
	och hans ok ifrn din hals, ty oket skall brista snder fr fetmas
	skull.

010:028   Han kommer ver Ajat,
	      han drager fram genom Migron;
	  i Mikmas lmnar han sin tross.
010:029   De draga fram ver passet;
	      i Geba taga de nattkvarter.
	  Rama bvar;
	      Sauls Gibea flyr.
010:030   Ropa hgt,
	      du dotter Gallim.
	  Giv akt, du Laisa.
	      Arma Anatot!
010:031   Madmena flyktar;
	      Gebims invnare brga sitt gods.
010:032   nnu samma dag
	      str han i Nob;
	  han lyfter sin hand
	      mot dottern Sions berg,
	      mot Jerusalems hjd.
010:033   Men se, d avhugger Herren, HERREN Sebaot
	  den lummiga kronan, med frskrckande makt;
	  de resliga stammarna ligga fllda,
	  de hga trden strta ned.
010:034   Den tjocka skogen nedhugges med jrnet;
	  Libanons skogar falla fr den vldige.

011:001 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
	telning frn dess rtter skall bra frukt.
011:002   Och p honom skall HERRENS
	      Ande vila,
	  vishets och frstnds Ande,
	  rds och starkhets Ande,
	  HERRENS kunskaps
	      och fruktans Ande.
011:003   Han skall hava sitt vlbehag i HERRENS fruktan;
	  och han skall icke dma efter som gonen se
	  eller skipa lag efter som ronen hra.
011:004   Utan med rttfrdighet skall han dma de arma
	  och med rttvisa skipa lag
	      t de dmjuka p jorden.
	  Och han skall sl jorden
	      med sin muns stav,
	  och med sina lppars anda
	      dda de ogudaktiga.
011:005   Rttfrdighet skall vara bltet
	      omkring hans lnder
	  och trofasthet bltet
	      omkring hans hfter.
011:006   D skola vargar bo tillsammans med lamm
	  och pantrar ligga tillsammans med killingar;
	  och kalvar och unga lejon
	      och gdboskap skola smjas tillhopa,
	  och en liten gosse
	      skall valla dem.
011:007   Kor och bjrnar skola g och beta,
	  deras ungar skola ligga tillhopa,
	  och lejon skola ta halm
	      likasom oxar.
011:008   Ett spenabarn skall leka
	      invid en huggorms hl
	  och ett avvant barn strcka ut sin hand
	      efter basiliskens ga.
011:009   Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra
	      vad ont och frdrvligt r,
	  ty landet skall vara fullt
	      av HERRENS kunskap,
	  likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.

011:010 Och det skall ske p den tiden att hednafolken skola ska
	telningen frn Isais rot, dr han str ssom ett baner fr folken;
	och hans boning skall vara idel hrlighet.
011:011 Och HERREN skall p den tiden nnu en gng rcka ut sin hand,
	fr att frvrva t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
	rddat frn Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
	Hamat och havslnderna.

011:012   Och han skall resa upp ett baner fr hednafolken
	  och samla Israels frdrivna mn;
	  och Juda frskingrade kvinnor skall han hmta
	  tillhopa frn jordens fyra hrn.
011:013   D skall Efraims avund upphra
	  och Juda ovnskap bliva utrotad;
	  Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
	  och Juda icke ovnskap mot Efraim.
011:014   Men ssom rovfglar skola de sl ned
	      p filisternas skuldra vsterut,
	  tillsammans skola de taga byte
	      av sterlnningarna;
	  Edom och Moab
	      skola gripas av deras hand,
	  och Ammons barn
	      skola bliva dem hrsamma.
011:015   Och HERREN skall giva till spillo
	      Egyptens havsvik
	  och lyfta sin hand
	      mot floden i frgrymmelse;
	  och han skall klyva den i sju bckar
	  och gra s, att man torrskodd kan g drver.
011:016   S skall dr bliva en banad vg
	      fr den kvarleva av hans folk,
	      som har blivit rddad frn Assur,
	  likasom det var fr Israel
	      p den dag d de drogo upp
	      ur Egyptens land.
012:001 P den tiden skall du sga:

	  Jag tackar dig, HERRE,
	      ty vl var du vred p mig,
	  men din vrede har upphrt,
	      och du trstar mig.
012:002   Se, Gud r min frlsning,
	      jag r trygg och fruktar icke;
	  ty HERREN, HERREN
	      r min starkhet och min lovsng,
	  och han blev mig till frlsning.

012:003   Och I skolen sa vatten med frjd
	      ur frlsningens kllor
012:004   och skolen sga p den tiden:

	  Tacken HERREN,
	      kallen hans namn,
	  gren hans grningar kunniga bland folken;
	      frtljen att hans namn r hgt.
012:005   Lovsjungen HERREN,
	      ty han har gjort hrliga ting;
	  detta vare kunnigt
	      ver hela jorden.
012:006   Ropen av frjd och jublen,
	      I Sions invnare,
	  ty Israels Helige
	      r stor bland eder.
013:001 Detta r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades fr Jesaja,
	Amos' son.

013:002   Resen upp ett baner p ett kalt berg,
	      ropen hgt till dem;
	  viften med handen att de m draga in
	      genom de mktiges portar.
013:003   Jag sjlv har bdat upp mina invigda,
	  ja, kallat mina hjltar till mitt vredesverk,
	      min stolta skara, som jublar.

013:004   Hr, det larmar p bergen
	      ssom av ett stort folk.
	  Hr, det sorlar av riken
	      med hopade hednafolk.
	  HERREN Sebaot mnstrar
	      sin krigarskara.
013:005   Ifrn fjrran land komma de,
	      ifrn himmelens nda,
	  HERREN och hans vredes redskap,
	      fr att frdrva hela jorden.
013:006   Jmren eder, ty nra r HERRENS dag;
	  ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
013:007   Drfr sjunka alla hnder ned,
	  och alla mnniskohjrtan frfras.
013:008   Man frskrckes, man gripes
	      av ngest och kval,
	  ja, vndas ssom en barnafderska.
	  Hpen stirrar den ene p den andre;
	  rda ssom eldslgor ro deras ansikten.
013:009   Se, HERRENS dag kommer,
	      gruvlig och med frgrymmelse
	      och med vredesgld,
	  fr att gra jorden till en demark
	  och utrota syndarna som dr bo.
013:010   Ty himmelens stjrnor och stjrnbilder
	  snda ej mer ut sitt ljus,
	  solen gr mrk upp,
	  och mnens ljus skiner icke.
013:011   Jag skall hemska jordens krets fr dess ondska
	  och de ogudaktiga fr deras missgrning;
	  jag skall gra slut p de frckas vermod
	  och sl ned vldsverkarnas hgmod.
013:012   Jag skall gra en man mer sllsynt n fint guld,
	  en mnniska mer sllsynt n guld frn Ofir.
013:013   Drfr skall jag komma himmelen att darra,
	  och jorden skall bva och vika frn sin plats --
	  genom HERREN Sebaots frgrymmelse,
	  p hans gldande vredes dag.

013:014   Och likasom jagade gaseller
	  och en hjord som ingen samlar
	  vnda de d hem, var och en till sitt folk,
	  och fly, var och en till sitt land.
013:015   Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
	  och envar som gripes faller fr svrd.
013:016   Deras spda barn krossas
	      infr deras gon,
	  deras hus plundras,
	      och deras kvinnor skndas.

013:017   Ty se, jag vill uppvcka mot dem mederna,
	  som akta silver fr intet
	  och icke frga efter guld.
013:018   Deras bgar skola flla de unga mnnen,
	  med frukten i moderlivet hava de intet frbarmande,
	  och barnen skona de icke.
013:019   Och det skall g med Babel, rikenas krona,
	  kaldernas ra och stolthet,
	  likasom nr Gud omstrtade Sodom och Gomorra.
013:020   Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
	  frn slkte till slkte skall det ligga obebott;
	  ingen arab skall dr sl upp sitt tlt,
	  ingen herde lgra sig dr med sin hjord.
013:021   Nej, knens djur skola lgra sig dr,
	  och dess hus skola fyllas av uvar;
	  strutsar skola bo dr,
	  och gastar skola hoppa dr.
013:022   Schakaler skola tjuta i dess palatser
	  och kenhundar i praktbyggnaderna.
	  Snart kommer dess tid;
	  dess dagar skola ej frdrjas.
014:001 Ty HERREN skall frbarma sig ver Jakob och nnu en gng
	utvlja Israel och lta dem komma till ro i deras land; och
	frmlingar skola sluta sig till dem och hlla sig till Jakobs hus.
014:002 Och folk skola taga dem och fra dem hem igen; men Israels hus
	skall lgga dem under sig ssom sin arvedel i HERRENS land, och
	skall gra dem till trlar och trlinnor.  S skola de f sina
	fngvaktare till fngar och rda ver sina plgare.

014:003 Och p den dag d HERREN lter dig f ro frn din vedermda
	och ngest, och frn den hrda trldom som har varit dig plagd,
014:004 d skall du stmma upp denna visa ver konungen i Babel, du
	skall sga:

	  Vilken nde har icke plgaren ftt,
	      vilken nde pinoorten!
014:005   HERREN har brutit snder
	      de ogudaktigas stav,
	  tyrannernas ris,
014:006   det ris som i grymhet slog folken
	      med slag p slag,
	  och i vrede hrskade ver folkslagen
	      med skoningsls frfljelse.
014:007   Hela jorden har nu ftt vila och ro;
	      man brister ut i jubel.
014:008   Sjlva cypresserna gldja sig ver ditt fall,
	      s ock Libanons cedrar:
	  'Sedan du nu ligger dr, drager ingen hitupp
	      fr att hugga ned oss.'

014:009   Ddsriket drnere stres i sin ro fr din skull,
	      nr det mste taga emot dig.
	  Skuggorna dr vckas upp fr din skull,
	      jordens alla vldige;
	  folkens alla konungar mste st upp
	      frn sina troner.
014:010   De upphva alla sin rst
	      och sga till dig:
	  'S har d ocks du blivit maktls ssom vi,
	      ja, blivit vr like.'
014:011   Ned till ddsriket har din hrlighet mst fara,
	      och dina harpors buller;
	  frruttnelse r bdden under dig,
	      och maskar ro ditt tcke.

014:012   Huru har du icke fallit ifrn himmelen,
	      du strlande morgonstjrna!
	  Huru har du icke blivit flld till jorden,
	      du folkens frgrare!
014:013   Det var du som sade i ditt hjrta:
	      'Jag vill stiga upp till himmelen;
	  hgt ovanfr Guds stjrnor
	      vill jag stlla min tron;
	  jag vill stta mig p gudafrsamlingens berg
	      lngst uppe i norr.
014:014   Jag vill stiga upp ver molnens hjder,
	      gra mig lik den Hgste.'

014:015   Nej, ned till ddsriket mste du fara,
	      lngst ned i graven.
014:016   De som se dig stirra p dig,
	      de betrakta dig och sga:
	  'r detta den man som kom jorden att darra
	      och riken att bva,
014:017   den som frvandlade jordkretsen till en ken
	      och frstrde dess stder,
	  den som aldrig frigav sina fngar,
	      s att de fingo tervnda hem?'

014:018   Folkens alla konungar
	      ligga allasammans med ra
	      var och en i sitt vilorum;
014:019   men du ligger obegraven och bortkastad,
	      lik en fraktad gren;
	  du ligger dr verhljd av drpta,
	      av svrdsslagna mn,
	  av dda som hava farit ned i gravkammaren,
	      lik ett frtrampat as.
014:020   Du skulle icke ssom de
	      f vila i en grav,
	  ty du frdrvade ditt land
	      och drpte ditt folk.

	  Om ogrningsmnnens avfda
	      skall man aldrig mer tala.
014:021   Anstllen ett blodbad p hans sner
	      fr deras fders missgrning.
	  De f ej st upp och besitta jorden
	      och fylla jordkretsens yta med stder.

014:022 Nej, jag skall st upp emot dem, sger HERREN Sebaot; och jag
	skall utrota ur Babel bde namn och kvarleva, bde barn och
	efterkommande, sger HERREN.
014:023 Och jag skall gra det till ett tillhll fr rrdrommar och
	fylla det med sumpsjar; ja, jag skall bortsopa det med
	delggelsens kvast, sger HERREN Sebaot.

014:024   HERREN Sebaot har svurit och sagt:
	  Sannerligen, ssom jag har tnkt, s skall det ske,
	  och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
014:025   Jag skall krossa Assur i mitt land,
	  och p mina berg skall jag frtrampa honom.
	  S skall hans ok bliva borttaget ifrn dem
	  och hans brda tagas av deras skuldra.
014:026   Detta r det beslut som r fattat
	      mot hela jorden;
	  detta r den hand som r utrckt
	      mot alla folk.
014:027   Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
	      vem kan d gra det om intet?
	  Hans hand r det som r utrckt;
	      vem kan avvnda den?

014:028 I det r d konung Ahas dog frkunnades fljande utsaga:

014:029   Gld dig icke, du filisternas hela land,
	  ver att det ris som slog dig r snderbrutet;
	  ty frn ormens rot skall en basilisk komma fram,
	  och dennes avkomma bliver en flygande drake.
014:030   De utarmade skola sedan f bete
	  och de fattiga f lgra sig i trygghet;
	  men telningarna frn din rot skall jag dda genom hunger,
	  och vad som bliver kvar av dig skall drpas.
014:031   Jmra dig, du port; ropa, du stad;
	  frsmlt av ngest, du filisternas hela land.
	  Ty norrifrn kommer en rk;
	  i fiendeskarornas tg bliver ingen efter.

014:032   Vad skall man d svara
	  det frmmande folkets sndebud?

	  Jo, att det r HERREN som har grundat Sion,
	  och att de betryckta bland hans folk dr hava sin tillflykt.
015:001 Utsaga om Moab.

	  Ja, med Ar-Moab r det ute den natt d det frstres.
	  Ja, med Kir-Moab r det ute den natt d det frstres.
015:002   Habbait och Dibon stiga upp
	      p offerhjderna fr att grta;
	  uppe i Nebo och Medeba
	      jmrar sig Moab;
	  alla huvuden dr ro skalliga,
	      alla skgg avskurna.
015:003   P dess gator br man sorgdrkt,
	      s ock p dess tak;
	  p dess torg jmra sig alla
	      och flyta i trar.
015:004   Hesbon och Eleale hja klagorop,
	      s att det hres nda till Jahas.
	  Drfr skria ock Moabs krigare;
	      hans sjl vndas i honom.
015:005   Mitt hjrta klagar ver Moab,
	      ty hans flyktingar fly nda till Soar,
	      till Eglat-Selisia;
	  uppfr Halluhits hjd
	      stiger man under grt,
	  och p vgen till Horonaim
	      hjas klagorop ver frstrelsen.
015:006   Nimrims vatten
	      bliva torr kenmark,
	  grset frtorkas, brodden vissnar,
	      intet grnt lmnas kvar.
015:007   terstoden av sitt frvrv,
	      sitt sparda gods,
	  br man drfr nu bort
	      ver Piltrdsbcken.
015:008   Ja, klagoropen ljuda
	      runtom i Moabs land;
	  till Eglaim nr dess jmmer
	      och till Beer-Elim dess jmmer.
015:009   Dimons vatten
	      ro fulla av blod.
	  Ja, nnu ngot mer
	      skall jag lta komma ver Dimon;
	  ett lejon ver Moabs rddade,
	      ver det som bliver kvar av landet.
016:001   Snden stad de lamm
	  som landets herre br hava
	  frn Sela genom knen
	      till dottern Sions berg.
016:002   Och ssom flyktande fglar,
	      lika skrmda fgelungar
	  komma Moabs dttrar
	      till Arnons vadstllen.
016:003   De sga: Giv oss rd,
	      bliv medlare fr oss.
	  Lt din skugga vara ssom natten,
	      nu mitt i middagshettan.
	  Skydda de frdrivna;
	      rj icke de flyktande.
016:004   Lt mina frdrivna
	      finna hrbrge hos dig,
	  var fr Moab ett beskrm
	      mot frdrvaren,
	  till dess att utpressaren ej mer r till
	      och frdrvet fr en nde
	  och frtryckarna frsvinna
	      bort ur landet.
016:005   S skall genom eder mildhet
	      eder tron bliva befst,
	  och p den skall sitta trygg
	      i Davids hydda
	  en furste som far efter vad rtt r
	      och frmjar rttfrdighet.

016:006   Vi hava hrt om Moabs hgmod,
	      det vermttan hga,
	  om hans hgfrd, hgmod och vermod
	      och oplitligheten i hans lsa tal.
016:007   Drfr mste nu Moab jmra sig ver Moab,
	      hela landet mste jmra sig.
	  ver Kir-Haresets druvkakor msten I sucka
	      i djup bedrvelse.
016:008   Ty Hesbons flt ro frvissnade,
	      s ock Sibmas vintrd,
	  vilkas dla druvor
	      slogo folkens herrar till marken,
	  vilkas rankor ndde till Jaeser
	      och frirrade sig i knen,
	  vilkas skott bredde ut sig
	      och gingo ver havet.
016:009   Drfr grter jag ver Sibmas vintrd,
	      ssom Jaeser grter;
	  med mina trar vattnar jag dig, Hesbon,
	      och dig, Eleale.
	  Ty mitt i din sommar och din brgningstid
	      har ett skrdeskri slagit ned.
016:010   Gldje och frjd r nu avbrgad
	      frn de brdiga flten,
	  och i vingrdarna hjes intet gldjerop,
	      hres intet jubel;
	  ingen trampar vin i pressarna,
	      p skrdeskriet har jag gjort slut.
016:011   Drfr klagar mitt hjrta
	      ssom en harpa ver Moab,
	  ja, mitt innersta ver Kir-Heres.
016:012   Ty huru n Moab vlas att trda upp p offerhjden
	  och huru han n gr in i sin helgedom och beder,
	      s utrttar han intet drmed.

016:013 Detta r det ord, som HERREN tillfrne talade till Moab.
016:014 Men nu har HERREN ter talat och sagt: Inom tre r, ssom
	dagakarlen rknar ren, skall Moab i sin hrlighet, med alla
	sina stora skaror, varda aktad fr intet; och vad som bliver
	kvar skall vara litet och ringa, icke mycket vrt.
017:001 Utsaga om Damaskus.

	  Se, Damaskus skall upphra att vara en stad;
	  det skall falla och bliva en stenhop.
017:002   Aroers stder varda vergivna;
	      de bliva tillhll fr hjordar,
	      som lgra sig dr ostrda.
017:003   Det r frbi med Efraims vrn,
	      med Damaskus' konungadme
	      och med kvarlevan av Aram.
	  Det skall g med dem ssom med Israels barns hrlighet,
	      sger HERREN Sebaot.

017:004   Och det skall ske p den tiden
	  att Jakobs hrlighet vndes i armod,
	  och att hans feta kropp bliver mager.
017:005   Det gr, ssom nr skrdemannen samlar ihop sden
	  och med sin arm skrdar axen;
	  det gr, ssom nr man plockar ax
	  i Refaims-dalen:
017:006   en ringa efterskrd lmnas kvar dr,
	      ssom nr man slr ned oliver,
	  tv eller tre br lmnas kvar
	      hgst uppe i toppen,
	  fyra eller fem
	      p trdets kvistar,
	  sger HERREN, Israels Gud.

017:007   P den tiden skola mnniskorna
	      blicka upp till sin Skapare
	  och deras gon se upp
	      till Israels Helige.
017:008   Mnniskorna skola ej vnda sin blick till de altaren
	      som deras hnder hava gjort;
	  p sina fingrars verk
	      skola de icke se,
	      icke p Aserorna eller p solstoderna.

017:009 P den tiden skola deras fasta stder bliva lika de vergivna
	fsten i skogarna och p bergstopparna, som vergvos, nr
	Israels barn drogo in; allt skall bliva delagt.

017:010   Ty du har frgtit din frlsnings Gud,
	  och du tnker icke p din fasta klippa.
	  Drfr planterar du ljuvliga planteringar
	  och stter i dem frmmande vintrd.
017:011   Och vl fr du dem att vxa hgt samma dag du planterar dem,
	  och morgonen drefter fr du dina plantor att blomma,
	  men skrden frsvinner p hemskelsens dag,
	  d plgan bliver olidlig.

017:012   Hr, det brusar av mnga folk,
	  det brusar, ssom havet brusar.
	  Det dnar av folkslag,
	  det dnar, ssom vldiga vatten dna.
017:013   Ja, det dnar av folkslag,
	  ssom stora vatten dna.
	  Men han npser dem, och de fly bort i fjrran;
	  de jagas bort ssom agnar fr vinden, uppe p bergen,
	  och ssom virvlande lv fr stormen.
017:014   Nr aftonen r inne, se, d kommer frskrckelsen,
	  och frrn morgonen gryr, ro de sin kos.
	  Detta bliver vra skvlares del,
	  vra plundrares lott.

018:001   Hr, du land dr flygfn surra,
	      du land bortom Etiopiens strmmar,
018:002   du som har snt budbrare ver havet,
	      i rrskepp hn ver vattnet!

	  Gn stad, I snabba sndebud,
	  till det resliga folket med glnsande hy,
	  till folket som r s fruktat vida omkring,
	  det starka och segerrika folket,
	  vars land genomskres av strmmar.

018:003   I jordkretsens alla inbyggare,
	      I som bon p jorden:
	  sen till, nr man reser upp
	      baner p bergen,
	  och nr man stter i basun,
	      s lyssnen drtill.
018:004   Ty s har HERREN sagt till mig:
	  I stillhet vill jag skda ned frn min boning,
	  ssom solglans glder
	      frn en klar himmel,
	  ssom molnet utgjuter dagg
	      under skrdetidens hetta.
018:005   Ty frrn skrdetiden r inne,
	      just nr blomningen r slut
	  och blomman frbytes
	      i mognad druva,
	  skall han avskra rankorna
	      med vingrdskniv
	  och hugga av rotskotten
	      och skaffa dem bort.
018:006   Alltsammans skall lmnas till pris
	      t rovfglarna p bergen
	      och t djuren p marken;
	  rovfglarna skola dr hava sina nsten ver sommaren
	  och markens alla djur ligga dr om vintern.

018:007 P den tiden skola sknker bras fram till HERREN Sebaot frn
	det resliga folket med glnsande hy, frn folket som r s
	fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
	genomskres av strmmar -- till den plats dr HERREN Sebaots
	namn bor, till Sions berg.
019:001 Utsaga om Egypten.

	  Se, HERREN far fram
	      p ett ilande moln
	  och kommer till Egypten.
	  Egyptens avgudar
	      bva d fr honom,
	  och egyptiernas hjrtan
	      frfras i deras brst.
019:002   Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
	  s att broder skall strida mot broder
	      och vn mot vn,
	  stad mot stad
	      och rike mot rike.
019:003   Och egyptiernas frstnd
	      skall frsvinna ur deras hjrtan,
	  och deras rd skall jag gra om intet;
	  de skola d frga sina avgudar och signare,
	  sina andebesvrjare och spmn.
019:004   Men jag skall giva egyptierna
	  i en hrd herres hand,
	  och en grym konung skall f rda ver dem,
	  sger Herren, HERREN Sebaot.
019:005   Och vattnet skall frsvinna ur havet,
	  och floden skall sina bort och uttorka.
019:006   Strmmarna skola utbreda stank,
	  Egyptens kanaler
	      skola frminskas och sina bort;
	  rr och vass skall frvissna.
019:007   ngarna vid Nilfloden,
	      lngs flodens strand,
	  och alla sdesflt vid floden,
	  de skola frtorka, frdrvas och varda till intet.
019:008   Dess fiskare skola klaga,
	  alla som kasta ut krok i floden skola srja;
	  och de som lgga ut nt i vattnet
	  skola st dr modlsa.
019:009   De som arbeta i hcklat lin
	      skola komma p skam,
	      s ock de som vva fina tyger.
019:010   Landets stdjepelare skola bliva krossade
	  och alla de som arbeta fr ln
	      gripas av ngest.
019:011   Ssom idel drar
	      st d Soans furstar;
	  Faraos visaste rdgivare
	      giva blott ofrnuftiga rd.
	  Huru kunnen I d sga till Farao:
	  Jag r en son av visa mn,
	      en son av forntidens konungar?
019:012   Ja, var r dina vise?
	  M de frkunna fr dig -- ty de veta det ju --
	  vad HERREN Sebaot
	  har beslutit ver Egypten.
019:013   Nej, Soans furstar hava blivit drar,
	  Nofs furstar ro bedragna,
	  Egypten fres vilse
	      av dem som voro hrnstenar i dess stammar.
019:014   HERREN har dr utgjutit
	      en frvirringens ande,
	  s att de komma Egypten att ragla,
	      vadhelst det fretager sig,
	  ssom en drucken raglar i sina spyor.
019:015   Och Egypten skall icke hava framgng
	      i vad ngon dr gr,
	  evad han r huvud eller svans,
	      evad han r palmtopp eller svstr.

019:016 P den tiden skola egyptierna vara ssom kvinnor: de skola bva
	och frskrckas fr HERREN Sebaots upplyfta hand, nr han lyfter
	den mot dem.
019:017 Och Juda land skall bliva en skrck fr egyptierna; s ofta man
	nmner det fr dem, skola de frskrckas, fr det besluts skull
	som HERREN Sebaot har fattat ver dem.

019:018 P den tiden skola i Egyptens land finnas fem stder som tala
	Kanaans tungoml, och som svrja vid HERREN Sebaot; en av dem
	skall heta Ir-Haheres.

019:019 P den tiden skall ett altare vara rest t HERREN mitt i
	Egyptens land, s ock en stod t HERREN vid landets grns.
019:020 Och de skola vara till tecken och vittnesbrd fr HERREN Sebaot
	i egyptiernas land: nr de ropa till HERREN om hjlp mot
	frtryckare, d skall han snda dem en frlsare och frsvarare,
	och han skall rdda dem.
019:021 Och HERREN skall gra sig knd fr egyptierna, ja, egyptierna
	skola lra knna HERREN p den tiden; och de skola tjna honom
	med slaktoffer och spisoffer, de skola gra lften t HERREN och
	f infria dem.

019:022 S skall d HERREN sl Egypten -- sl, men ock hela; nr de
	omvnda sig till HERREN, skall han bnhra dem och hela dem.

019:023 P den tiden skall en banad vg leda frn Egypten till Assyrien,
	och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
	Assyrien; och egyptierna skola hlla gudstjnst tillsammans med
	assyrierna.
019:024 P den tiden skall Israel, ssom den tredje i frbundet, st vid
	sidan av Egypten och Assyrien, till en vlsignelse p jorden.
019:025 Och HERREN Sebaot skall vlsigna dem och sga:

	  Vlsignad vare du Egypten, mitt folk,
	  och du Assyrien, mina hnder verk,
	  och du Israel, min arvedel!

020:001 I det r d Tartan kom till Asdod, utsnd av Sargon, konungen i
	Assyrien -- varefter han ock belgrade Asdod och intog det --
020:002 p den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
	Upp, ls scktygskldnaden frn dina lnder, och drag dina
	skor av dina ftter.  Och denne gjorde s och gick naken och
	barfota.
020:003 Sedan sade HERREN: Likasom min tjnare Jesaja har gtt naken
	och barfota och nu i tre r varit till tecken och frebild
	angende Egypten och Etiopien,
020:004 s skall konungen i Assyrien lta fngarna ifrn Egypten och de
	bortfrda frn Etiopien, bde unga och gamla, vandra stad nakna
	och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
020:005 D skola de hpna och blygas ver Etiopien, som var deras hopp,
	och ver Egypten, som var deras stolthet.
020:006 P den dagen skola inbyggarna hr i kustlandet sga: 'Se, s
	gick det med dem som voro vrt hopp, med dem till vilka vi
	flydde, fr att f hjlp och bliva rddade undan konungen i
	Assyrien; huru skola vi d sjlva kunna undkomma?'
021:001 Utsaga om knen vid havet.

	  Likasom en storm
	      som far fram i Sydlandet
	  kommer det frn knen,
	      frn det fruktansvrda landet.
021:002   En gruvlig syn
	      har blivit mig kungjord:
	  Hrjare hrja,
	      rvare rva.
	  Drag upp, du Elam!
	      Trng p, du Mediens folk!
	  P all suckan
	      vill jag gra slut.
021:003   Frdenskull darra
	      nu mina lnder,
	  ngest griper mig,
	      lik en barnafderskas ngest;
	  frvirring kommer ver mig,
	      s att jag icke kan hra,
	  frskrckelse fattar mig,
	      s att jag icke kan se.
021:004   Mitt hjrta r utom sig,
	      jag kvljes av frfran;
	  skymningen, som jag lngtade efter,
	      vllar mig nu skrck.

021:005   Man dukar bord,
	      man breder ut tcken,
	      man ter och dricker.
	  Nej, stn upp, I furstar;
	      smrjen edra skldar!

021:006   Ty s har Herren
	      sagt till mig:
	  G och stll ut en vktare;
	  vad han fr se, det m han frkunna.
021:007   Och om han ser ett tg,
	      ryttare par efter par,
	  ett tg av snor,
	      ett tg av kameler,
	  d m han giva akt,
	      noga giva akt.

021:008   Och denne ropade,
	      ssom ett lejon ryter:
	  Herre, hr str jag
	      p vakt bestndigt,
	      dagen igenom,
	  och jag frbliver
	      hr p min post
	      natt efter natt.
021:009   Och se, nu kommer hr
	      ett tg av mn,
	      ryttare par efter par!
	  Och ter talade han och sade:
	      Fallet, fallet r Babel!
	  Alla dess gudabelten
	      ro nedbrutna till jorden.

021:010   O du mitt krossade,
	      mitt sndertrskade folk,
	  vad jag har hrt
	      av HERREN Sebaot,
	  Israels Gud,
	      det har jag frkunnat fr eder.

021:011 Utsaga om Duma.

	  Man ropar till mig frn Seir:
	  Vktare, vad lider natten?
	  Vktare, vad lider natten?
021:012   Vktaren svarar:
	      Morgon har kommit,
	      och likvl r det natt.
	  Viljen I frga mer, s frgen;
	      kommen tillbaka igen.

021:013 Utsaga ver Arabien.

	  Tagen natthrbrge i Arabiens vildmark,
	  I karavaner frn Dedan.
021:014   M man komma emot de trstande
	  och giva dem vatten.
	  Ja, inbyggarna i Temas land
	  g de flyktande till mtes med brd.
021:015   Ty de fly undan svrd,
	  undan draget svrd,
	  och undan spnd bge
	  och undan krigets tunga.

021:016 Ty s har Herren sagt till mig: Om ett r, ssom dagakarlen
	rknar ret, skall all Kedars hrlighet vara frgngen,
021:017 och fga skall d vara kvar av Kedars hjltars bgar, s mnga
	de ro.  Ty s har HERREN, Israels Gud, talat.
022:001 Utsaga om Synernas dal.

	  Vad r d p frde,
	      eftersom allt ditt folk
	      stiger upp p taken?
022:002   Du larmuppfyllda,
	      du bullrande stad,
	      du glada stad!
	  Dina slagna hava icke
	      blivit slagna med svrd,
	      ej ddats i strid.
022:003   Alla dina furstar
	      hava samfllt flytt undan,
	      utan bgskott blevo de fngar.
	  Ja, s mnga som ptrffades hos dig
	      blevo allasammans fngar,
	      huru lngt bort de n flydde.
022:004   Drfr sger jag:
	      Vnden blicken ifrn mig,
	      jag mste grta bitterligen;
	  trugen icke p mig trst
	      fr att dottern mitt folk
	      har blivit frstrd.
022:005   Ty en dag med frvirring, nedtrampning och bestrtning
	      kommer frn Herren, HERREN Sebaot,
	  i Synernas dal,
	      med nedbrutna murar
	      och med rop upp mot berget.

022:006   Elam hade fattat kogret,
	  vagnskmpar och ryttare fljde honom;
	  Kir hade blottat sklden.
022:007   Dina sknaste dalar voro fyllda med vagnar,
	  och ryttarna hade fattat stnd vid porten.

022:008 Juda blev blottat och lg utan skydd.  D skdade du bort efter
	vapnen i Skogshuset.
022:009 Och I sgen att Davids stad hade mnga rmnor, och I samladen
	upp vattnet i Nedre dammen.
022:010 Husen i Jerusalem rknaden I, och I brten ned husen fr att
	befsta muren.
022:011 Och mellan de bda murarna gjorden I en behllare fr vattnet
	frn Gamla dammen.  Men I skdaden icke upp till honom som hade
	verkat detta; till honom som fr lnge sedan hade bestmt det
	sgen I icke.
022:012 Herren, HERREN Sebaot kallade eder p den dagen till grt och
	klagan, till att raka edra huvuden och hlja eder i sorgdrkt.
022:013 Men i stllet hngven I eder t frjd och gldje; I ddaden
	oxar och slaktaden fr, I ten ktt och drucken vin, I saden:
	Ltom oss ta och dricka, ty i morgon mste vi d.
022:014 Drfr ljuder frn HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina ron:
	Sannerligen, denna eder missgrning skall icke bliva frsonad,
	s lnge I leven, sger Herren, HERREN Sebaot.

022:015 S sade Herren, HERREN Sebaot: G bort till honom dr,
	frvaltaren, verhovmstaren Sebna, och sg till honom:
022:016 Vad gr du hr, och vem tnker du lgga hr, eftersom du hr
	hugger ut en grav t dig?  Du som hugger ut din grav s hgt uppe,
	du som i klippan urholkar en boning t dig,
022:017 du m veta att HERREN skall slunga dig lngt bort, en sdan
	man som du r.  Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
022:018 han skall hopnysta dig ssom ett nystan, och kasta dig ssom en
	boll bort till ett land som har utrymme nog fr dig; dr skall
	du d, och dit skola dina hrliga vagnar komma, du skamflck fr
	din herres hus.

022:019 Ja, jag skall stta dig bort ifrn din plats, och frn din
	tjnst skall du bliva avsatt.
022:020 Och p den dagen skall jag kalla p min tjnare Eljakim,
	Hilkias son;
022:021 honom skall jag iklda din livkldnad, och med ditt blte skall
	jag omgjorda honom, och skall lgga ditt vlde i hans hand, s
	att han bliver en fader fr Jerusalems invnare och fr Juda
	hus.
022:022 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bra; nr han
	upplter, skall ingen tillsluta, och nr han tillsluter, skall
	ingen upplta.
022:023 Och jag skall sl in honom till en stadig spik i en fast vgg,
	och han skall bliva ett reste fr sin faders hus.
022:024 Men om d hans faders hus, s tungt det r, hnger sig p
	honom, med ttlingar och avkomlingar -- alla slags smkrl av
	vad slag som helst, sklar eller allahanda krukor --
022:025 d, p den dagen, sger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
	inslagen i den fasta vggen lossna; den skall g snder och
	falla ned, och brdan som hngde drp, skall krossas.  Ty s har
	HERREN talat.
023:001 Utsaga om Tyrus.

	Jmren eder, I Tarsis-skepp!  Ty det r delagt, utan hus och utan
	gster; frn kitternas land nr dem budskapet hrom.
023:002 Sitten stumma, I kustlandets invnare!

	Kpmn frn Sidon, sjfarande mn, uppfyllde dig;
023:003 av Sihors sd och Nilflodens skrdar skaffade du dig vinning, i
	det du for ver stora vatten och drev handel drmed bland folken.
023:004 Men st dr nu med skam, du Sidon; ty s sger havet, havets
	fste: S r jag d utan avkomma och har icke ftt ngra
	barn, icke uppftt ynglingar, icke fostrat jungfrur.
023:005 Nr man fr hra detta i Egypten, d bvar man vid ryktet om
	Tyrus.

023:006   Dragen bort till Tarsis och jmren eder,
	      I kustlandets invnare.
023:007   r detta eder glada stad,
	      hon den urgamla,
	  som av sina ftter bars till fjrran land,
	      fr att gsta dr?
023:008   Vem beslt detta ver Tyrus,
	      henne som delade ut kronor,
	  vilkens kpmn voro furstar,
	      vilkens krmare voro stormn p jorden?
023:009   HERREN Sebaot var den som beslt det,
	      fr att sl ned all den stolta hrligheten
	  och dmjuka alla stormn p jorden.

023:010   Bred nu ut dig ver ditt land ssom Nilfloden,
	      du dotter Tarsis;
	      du br ingen boja mer.

023:011   Han rckte ut sin hand ver havet,
	      han kom konungariken att darra;
	  HERREN bjd om Kanaans fsten
	      att de skulle delggas.
023:012   Han sade: Du skall ej allt framgent
	      f leva i frjd,
	  du krnkta jungfru,
	      du dotter Sidon.
	  St upp och drag bort till kitternas land;
	      dock, ej heller dr fr du ro.
023:013   Se, kaldernas land,
	      folket som frr ej var till,
	  de vilkas land Assyrien gjorde till boning
	      t knens djur,
	  de resa dr sina belgringstorn
	      och omstrta stadens platser
	      och gra den till en grushg.
023:014   Jmren eder, I Tarsis-skepp,
	      ty edert fste r frstrt.

023:015 P den tiden skall Tyrus ligga frgtet i sjuttio r, ssom
	rdde dr alltjmt en och samma konung; men efter sjuttio r
	skall det g med Tyrus, ssom det heter i visan om skkan:

023:016   Tag din harpa
	      och g omkring i staden,
	      du frgtna skka;
	  spela vackert
	      och sjung flitigt,
	  s att man kommer ihg dig.

023:017 Ty efter sjuttio r skall HERREN se till Tyrus, och det skall
	ter f begynna att taga emot skkoln och bedriva otukt med
	jordens alla konungariken i den vida vrlden.
023:018 Men hennes handelsfrvrv och vad hon fr ssom skkoln skall
	vara helgat t HERREN; det skall icke lggas upp och icke
	gmmas, utan de som bo infr HERRENS ansikte skola av hennes
	handelsfrvrv hava mat till fyllest och prktiga klder.
024:001   Se, HERREN delgger jorden
	      och frder den;
	  han omvlver, vad drp r,
	      och frstrr dess inbyggare.
024:002   Och det gr prsten ssom folket,
	      husbonden ssom tjnaren,
	  husfrun ssom tjnarinnan,
	      sljaren ssom kparen,
	  lntagaren ssom lngivaren,
	      gldenren ssom borgenren.
024:003   Jorden bliver i grund delagd
	      och i grund utplundrad;
	  ty HERREN har talat
	      detta ord.
024:004   Jorden srjer och tvinar bort,
	  jordkretsen frsmktar och tvinar bort,
	  vad hgt r bland jordens folk frsmktar.
024:005   Ty jorden har blivit ohelgad
	      under sina inbyggare;
	  de hava vertrtt lagarna,
	      de hava frvandlat rtten,
	      brutit det eviga frbundet.
024:006   Drfr uppfrter frbannelse jorden,
	  och de som bo dr mste lida, vad de hava frskyllt;
	  drfr frtras jordens inbyggare av hetta,
	  s att ej mnga mnniskor finnas kvar.
024:007   Vinmusten srjer,
	      vintrdet frsmktar;
	  de som voro s hjrteglada sucka nu alla.
024:008   Det r frbi med frjden vid pukornas ljud,
	  de gladas larm ha tystnat;
	  det r frbi med frjden vid harpans klang.
024:009   Vin dricker man icke mer under sng,
	  rusdrycken knnes bitter fr dem som dricka den.
024:010   Nedbruten ligger den de staden;
	  vart hus r stngt, s att ingen kommer drin.
024:011   Drute hres klagorop ver vinet;
	  all gldje r ssom en nedgngen sol,
	  all jordens frjd har flyktat.
024:012   delggelse allenast r kvar i staden,
	  och porten r slagen i spillror.

024:013 Ty det mste s g p jorden bland folken, ssom det gr, nr
	man slr ned oliver, ssom nr man gr en efterskrd, sedan
	vinbrgningen r slut.
024:014 Dessa hva d upp sin rst och jubla; frjderop ver HERRENS
	hghet ljuda borta i vster:
024:015 ren drfr HERREN i sterns bygder, ven i havslnderna
	HERRENS, Israels Guds, namn.
024:016 Frn jordens nda hra vi lovsnger: En hrlig lott fr den
	rttfrdige!  Men jag sger: Jag arme, jag arme, ve mig!
	Hrjare hrja, ja hrjande fara hrjare fram.
024:017 Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I jordens inbyggare.
024:018 Och om ngon flyr undan farlighetsropen, s strtar han i
	fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i
	fllan.  Ty fnstren i hjden ro ppnade, och jordens grundvalar
	bva.
024:019 Jorden brister, ja, den brister; jorden rmnar, ja, den rmnar;
	jorden vacklar, ja, den vacklar;
024:020 jorden raglar, ja, den raglar ssom en drucken; den gungar ssom
	vaktskjulet i trdets topp.  Dess vertrdelse vilar tung p den,
	och den faller och kan icke mer st upp.

024:021 P den tiden skall HERREN hemska hjdens hr uppe i hjden och
	jordens konungar nere p jorden.
024:022 Och de skola samlas tillhopa, ssom fngar hopsamlas i
	fnggropen, och skola inneslutas i fngelse; sent omsider nr
	dem hemskelsen.
024:023 D skall mnen blygas och solen skmmas; ty HERREN Sebaot skall
	d vara konung p Sions berg och i Jerusalem, och hans ldste
	skola skda hrlighet.
025:001   HERRE, du r min Gud;
	  jag vill upphja dig, jag vill prisa ditt namn,
	  ty du gr underfulla ting,
	  du utfr rdslut ifrn fordom tid,
	  fasta och bestndande.
025:002   Ja, du har gjort staden till en stenhop,
	  den befsta staden till en grushg;
	  frmlingarnas palats str ej mer dr ssom en stad,
	  aldrig skall det byggas upp igen.
025:003   Drfr mste nu det vilda folket ra dig,
	  den grymma hednastaden frukta dig.
025:004   Ty du har varit ett vrn fr den arme,
	  ett vrn fr den fattige i hans nd,
	  en tillflykt mot strtskurar,
	      ett skygd under hettan.
	  Ty vldsverkarnas raseri
	      r likasom en strtskur mot en vgg.
025:005   Och ssom du kuvar hettan, nr det r som torrast,
	  s kuvar du frmlingarnas larm;
	  ja, ssom hettan dmpas genom molnens skugga,
	  s dmpas de grymmas segersng.

025:006   Och HERREN Sebaot skall p detta berg
	  gra ett gstabud fr alla folk,
	  ett gstabud med feta rtter,
	      ett gstabud med starkt vin,
	  ja, med feta, mrgfulla rtter,
	      med starkt vin, vl klarat.
025:007   Och han skall p detta berg gra om intet
	  det dok som hljer alla folk,
	  och det tckelse som betcker alla folkslag.
025:008   Han skall fr alltid gra dden om intet;
	  och Herren, HERREN
	      skall avtorka trarna
	      frn alla ansikten,
	  och skall taga bort
	      sitt folks smlek
	      verallt p jorden.
	  Ty s har HERREN talat.

025:009   P den tiden skall man sga:
	  Se, dr r vr Gud,
	      som vi frbidade
	      och som skulle frlsa oss.
	  Ja, dr r HERREN, som vi frbidade;
	  ltom oss frjdas och vara glada ver hans frlsning.
025:010   Ty HERRENS hand skall vila ver detta berg,
	  men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
	  likasom str trampas ned i gdselplen.
025:011   Och huru han n dr breder ut sina hnder,
	  lik simmaren, nr han simmar,
	  s skall dock hans hgmod bliva nedbrutet,
	  trots hans hnders alla konster.
025:012   Ja, dina murars hga fste
	  strtar han omkull och dmjukar,
	  han slr det till jorden, ned i stoftet.
026:001 P den tiden skall man sjunga denna sng i Juda land:

	  Vr stad giver oss styrka;
	  murar och vrn
	      bereda oss frlsning.
026:002   Lten upp portarna,
	  s att ett rttfrdigt folk
	      fr draga drin,
	      ett som hller tro.
026:003   Den som r fast i sitt sinne
	  bevarar du i frid, i frid;
	      ty p dig frtrstar han.
026:004   Frtrsten d p HERREN
	      till evig tid;
	  ty HERREN, HERREN
	      r en evig klippa.
026:005   Ty dem som trona i hjden,
	      dem strtar han ned,
	      ja, den hga staden;
	  han dmjukar den,
	      dmjukar den till jorden,
	  han slr den ned i stoftet.
026:006   Den trampas under ftterna,
	      under de frtrycktas ftter,
	      under de armas steg.

026:007   Men den rttfrdiges vg r jmn;
	  t den rttfrdige bereder du
	      en jmnad stig.
026:008   Ja, p dina domars vg,
	      HERRE, frbida vi dig;
	  till ditt namn och ditt pris
	      str vr sjls trngtan.
026:009   Min sjl trngtar efter dig om natten,
	  och anden i mig sker dig bittida;
	  ty nr dina domar drabbar jorden,
	  lra sig jordkretsens
	      inbyggare rttfrdighet.
026:010   Om nd bevisas mot den ogudaktige,
	      s lr han sig icke rttfrdighet;
	  i det land, dr rtt skulle vas,
	      gr han d vad ortt r
	  och ser icke HERRENS hghet.

026:011   HERRE, din hand r upplyft,
	      men de se det icke;
	  m de nu med blygsel
	      se din nitlskan fr folket;
	  ja, m eld frtra
	      dina ovnner.
026:012   HERRE, du skall skaffa
	      frid t oss,
	  ty allt vad vi hava utrttat
	      har du utfrt t oss.
026:013   HERREN, vr Gud,
	  andra herrar n du
	      hava hrskat ver oss,
	  men allenast dig prisa vi,
	      allenast ditt namn.
026:014   De dda f icke liv igen,
	      skuggorna st ej ter upp;
	  drfr hemskte och frgjorde du dem
	  och utrotade all deras minnelse.

026:015   Du frkade en gng folket, HERRE;
	  du frkade folket och bevisade dig hrlig;
	  du utvidgade landets alla grnser.
026:016   HERRE, i nden hava de nu skt dig,
	  de hava utgjutit tysta bner,
	      nr din tuktan kom ver dem.
026:017   Ssom en havande kvinna,
	      d hon r nra att fda,
	  vndas och ropar
	      i sina kval,
	  s var det med oss
	      infr ditt ansikte, o HERRE.
026:018   Vi voro ocks havande och vndades;
	      men nr vi fdde, var det vind.
	  Vi kunde icke bereda
	      frlsning t landet;
	  inga mnniskor fdas mer
	      till att bo p jordens krets.
026:019   Men dina dda m f liv igen;
	      mina ddas kroppar m ter st upp.
	  Vaknen upp och jublen,
	      I som liggen i graven;
	  ty din dagg r en ljusets dagg,
	  och jorden skall giva igen de avsomnade.
026:020   Vlan d, mitt folk,
	      g in i dina kamrar
	  och stng igen drrarna om dig;
	  gm dig ett litet gonblick,
	  till dess att vreden har gtt frbi.
026:021   Ty se, HERREN
	      trder ut ur sin boning,
	  fr att hemska jordens inbyggare
	      fr deras missgrning;
	  och jorden skall lta komma i dagen
	      allt blod som dr har blivit utgjutet,
	  och skall icke lngre betcka
	      dem som dr hava blivit drpta.
027:001   P den tiden skall HERREN
	  med sitt svrd, det hrda,
	      det stora och starka,
	  hemska Leviatan,
	      den snabba ormen,
	  och Leviatan,
	      den ringlande ormen,
	  och skall drpa draken,
	      som ligger i havet.

027:002   P den tiden skall finnas
	      en vingrd, rik p vin,
	  och man skall sjunga om den:

027:003   Jag, HERREN, r dess vaktar,
	      ter och ter vattnar jag den.
	  Fr att ingen skall skada den,
	      vaktar jag den natt och dag.
027:004   Jag vredgas icke p den;
	  nej, om tistel och trne
	      ville begynna strid,
	  s skulle jag g lst drp
	      och brnna upp alltsammans.
027:005   Eller ock mste man ska skydd hos mig
	      och gra fred med mig;
	  ja, fred mste man gra med mig.

027:006   I tider som komma skall Jakob skjuta rtter
	  och Israel grnska och blomstra;
	  jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
027:007   Har man vl plgat dem s, som han plgade deras plgare?
	  Eller drptes de s, som deras drpta fiender blevo drpta?
027:008   Nej, vl npste han folket, nr han frkastade och frskt det,
	  vl ryckte han bort det med sin hrda vind,
	      p stanstormens dag;
027:009   men drfr kan ock Jakobs missgrning
	      d bliva frsonad
	  och deras synds borttagande
	      d giva fullmogen frukt,
	  nr alla stenar i deras altaren ro frstrda
	  -- ssom d man krossar snder kalkstycken --
	  och nr Aseror och solstoder ej mer resas upp.

027:010   Se, den fasta staden ligger de,
	  den har blivit en folktom plats,
	      vergiven ssom en ken,
	  kalvar g dr i bet
	  och lgra sig dr
	      och avbita de kvistar dr finnas.
027:011   Och nr grenarna ro torra, bryter man av dem,
	  och kvinnor komma
	      och gra upp eld med dem.
	  Ty detta r icke ett folk med frstnd;
	  drfr visar deras skapare dem intet frbarmande,
	  och deras danare dem ingen misskund.

027:012   Och det skall ske p den tiden
	  att HERREN anstller en inbrgning,
	  frn den strida floden intill Egyptens bck;
	  och I skolen varda insamlade,
	  en och en, I Israels barn.
027:013   Och det skall ske p den tiden
	  att man stter i en stor basun;
	  och de som hava varit borttappade i Assyriens land
	  och frdrivna till Egyptens land,
	      de skola d komma;
	  och de skola tillbedja HERREN
	  p det heliga berget i Jerusalem.
028:001   Ve dig, du Efraims
	      druckna mns stolta krona,
	  du hans strlande hrlighets
	      vissnande blomster
	  p bergshjssan ovan de vinberusades
	      brdiga dal!
028:002   Se, frn Herren kommer
	      en som r stark och vldig,
	  lik en hagelskur,
	      en frdande storm,
	  lik en strtskur med vldiga,
	      versvmmande vatten,
	  som slr allt till jorden med mat.
028:003   Under ftterna bliver den d trampad,
	      Efraims druckna mns
	      stolta krona.
028:004   Och det gr med hans strlande hrlighets
	      vissnande blomma
	  p bergshjssan ovan
	      den brdiga dalen,
	  ssom det gr med ett fikon drnere,
	      ett som har mognat fre sommarskrden:
	  s snart ngon fr syn drp, slukar han det,
	  medan han nnu har det i sin hand.
028:005   P den tiden skall HERREN Sebaot
	      bliva en hrlig krona
	  och en strlande krans
	      fr kvarlevan av sitt folk;
028:006   och han skall bliva en rttens ande
	      fr den som skipar rtt,
	  och en starkhetsmakt
	      fr dem som driva fienden p porten.

028:007   Men ocks hr
	      raglar man av vin,
	      stapplar man av starka drycker;
	  bde prster och profeter
	      ragla av starka drycker,
	  de ro verlastade av vin,
	      de stappla av starka drycker;
	  de ragla, nr de profetera,
	      de vackla, nr de skipa rtt.
028:008   Ja, alla bord ro fulla
	      av vmjeliga spyor,
	      ingen ren flck finnes.
028:009   -- Vem r det d han vill lra frstnd,
	  och vem skall han f att giva akt p sin predikan?
	  ro vi d nyss avvanda frn modersmjlken,
	      nyss tagna frn modersbrstet?
028:010   Det r ju gnat p gnat, gnat p gnat,
	  prat p prat, prat p prat,
	  litet hr, litet dr!
028:011   -- Ja vl, genom stammande lppar
	      och p ett frmmande tungoml
	  skall han tala till detta folk,
028:012   han som en gng sade till dem:
	  Hr r vilostaden,
	      lten den trtte f vila;
	      hr r vederkvickelsens ort.
	  Men sdant ville de icke hra.
028:013   S skall d HERRENS ord bliva fr dem
	  gnat p gnat, gnat p gnat,
	      prat p prat, prat p prat,
	      litet hr, litet dr.
	  Och s skola de, bst de g dr,
	      falla baklnges och krossas,
	      varda snrjda och fngade.

028:014   Hren drfr HERRENS ord,
	      I bespottare,
	  I som rden ver folket
	      hr i Jerusalem.
028:015   Eftersom I sgen: Vi hava slutit
	      ett frbund med dden,
	  med ddsriket hava vi
	      ingtt ett frdrag;
	  om ock gisslet far fram likt en versvmmande flod,
	      skall det icke n oss,
	  ty vi hava gjort lgnen till vr tillflykt
	      och falskheten till vrt beskrm,
028:016   drfr sger Herren, HERREN s:
	  Se, jag har lagt i Sion en grundsten,
	      en beprvad sten,
	  en dyrbar hrnsten, fast grundad;
	      den som tror p den behver icke fly.
028:017   Och jag skall lta rtten vara mtsnret
	      och rttfrdigheten snklodet.
	  Och hagel skall sl ned eder lgntillflykt,
	      och vatten skall sklja bort edert beskrm.
028:018   Och edert frbund med dden
	      skall bliva utplnat,
	  och edert frdrag med ddsriket
	      skall icke best;
	  nr gisslet far fram likt en versvmmande flod,
	      d solen I varda nedtrampade.
028:019   S ofta det far fram,
	      skall det trffa eder;
	  ty morgon efter morgon skall det fara fram,
	      ja, bde dag och natt.
	  Idel frskrckelse bliver det,
	      nr I msten akta p den predikan.
028:020   Ty sngen bliver d fr kort
	      att strcka ut sig p
	  och tcket fr knappt
	      att svepa in sig i.
028:021   Ty HERREN skall st upp
	      likasom p Perasims berg,
	  och han skall lta se sin vrede
	      likasom i Gibeons dal.
	  Han skall utfra sitt verk,
	      ett sllsamt verk;
	  han skall frrtta sitt arbete,
	      ett frunderligt arbete.
028:022   S hren nu upp med eder bespottelse,
	      fr att edra band ej m bliva n hrdare;
	  ty om frstring och oryggligt besluten straffdom
	  ver hela jorden har jag hrt frn Herren, HERREN Sebaot.

028:023   Lyssnen och hren min rst,
	  akten hrp och hren mitt tal.
028:024   Nr kermannen vill s,
	      pljer han d bestndigt
	  och hackar upp och harvar sin mark?
028:025   Nej, fastmer: sedan han har jmnat fltet,
	  strr han ju dr svartkummin
	      och kastar dit kryddkummin
	  och sr vete i rader
	  och korn p dess srskilda plats
	      och splt i kanten.
028:026   Ty hans Gud har undervisat honom
	      och lrt honom det rtta sttet.
028:027   Man trskar ju ej heller svartkummin med trskvagn
	  och lter ej vagnshjul g ver kryddkummin,
	  utan klappar ut svartkummin med stav
	  och kryddkummin med kpp.
028:028   Och brdsden, trskar man snder den?
	  Nej, man plgar icke oavltligt trska den
	  och driva sina vagnshjul och hstar drver;
	  man vill ju icke trska snder den.
028:029   Ocks detta kommer
	      frn HERREN Sebaot;
	  han r underbar i rd
	      och stor i vishet.
029:001   Ve dig, Ariel, Ariel,
	  du stad, dr David slog upp sitt lger!
	  Lggen r till r
	  och lten hgtiderna fullborda sitt kretslopp,
029:002   s skall jag bringa Ariel i trngml;
	  jmmer skall flja p jmmer,
	  och d bliver det fr mig ett verkligt Ariel.
029:003   Jag skall sl lger runt omkring dig
	  och omsluta dig med vallar
	  och resa upp blverk emot dig.
029:004   D skall du tala djupt nedifrn jorden,
	  och dina ord skola dmpade komma fram ur stoftet;
	  din rst skall hras ssom en andes ur jorden,
	  och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
029:005   Men frmlingshopen skall bliva ssom fint damm
	  och vldsverkarhopen ssom bortflyende agnar;
	  pltsligt och med hast skall detta ske.
029:006   Frn HERREN Sebaot skall hemskelsen komma,
	  med tordn och jordbvning och stort dunder,
	  med storm och ovder
	  och med lgor av frtrande eld.
029:007   Och hela hopen av alla de folk
	  som drogo i strid mot Ariel,
	  de skola vara ssom en drmsyn om natten,
	  alla som drogo i strid mot det och dess borg
	  och bragte det i trngml.
029:008   Ssom nr den hungrige drmmer att han ter,
	  men vaknar och knner sin buk vara tom,
	  och ssom nr den trstande drmmer att han dricker,
	  men vaknar och knner sig trstig och frsmktande,
	  s skall det g med hela hopen av alla de folk
	  som drogo i strid mot Sions berg.

029:009   Stn dr med hpnad, ja, varen hpna;
	      stirren eder blinda, ja, varen blinda,
	  I som ren druckna, men icke av vin,
	      I som raglen, men icke av starka drycker.
029:010   Ty HERREN har utgjutit ver eder
	      en tung smns ande
	      och har tillslutit edra gon;
	  han har hljt mrker ver profeterna
	      och ver siarna, edra ledare.

029:011 Och s har profetsynen om allt detta blivit fr eder lik orden i
	en frseglad bok: om man rcker en sdan t ngon som kan lsa
	och sger: Ls detta, s svarar han: Jag kan det icke, den r
	ju frseglad,
029:012 och om man rcker den t ngon som icke kan lsa och sger: Ls
	detta, s svarar han: Jag kan icke lsa.

029:013   Och HERREN har sagt:
	  Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
	  och rar mig med sina lppar,
	  men lter sitt hjrta vara lngt ifrn mig,
	  s att deras fruktan fr mig
	  bestr i inlrda mnniskobud,
029:014   drfr skall jag nnu en gng
	      gra underbara ting mot detta folk,
	      ja, underbara och frunderliga;
	  de visas vishet skall frgs,
	  och de frstndigas frstnd skall bliva frmrkat.

029:015 Ve eder, I som sken att dlja edra rdslag fr HERREN i djupet,
	och som bedriven edra verk i mrkret, I som sgen: Vem ser oss,
	och vem knner oss?
029:016 Huru frvnda ren I icke!  Skall d leret aktas lika med
	krukmakaren?  Skall verket sga om sin mstare: Han har icke
	gjort mig?  Eller skall bilden sga om honom som har format
	den: Han frstr intet?

029:017   Se, nnu allenast en liten tid,
	  och Libanon skall frvandlas till ett brdigt flt
	  och det brdiga fltet rknas ssom vildmark.
029:018   De dva skola p den tiden
	  hra vad som lses fr de,
	  och de blindas gon skola se
	  och vara fria ifrn dunkel och mrker;
029:019   och de dmjuka skola d knna
	      allt strre gldje i HERREN;
	  och de fattigaste bland mnniskor
	      skola frjda sig i Israels Helige.
029:020   Ty vldsverkarna ro d icke mer till,
	      bespottarna hava ftt en nde,
	  och de som stodo efter frdrv ro alla utrotade,
029:021   de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fllda
	  och snrjde den som skulle skipa rtt i porten
	  och genom lgn vrngde rtten fr den rttfrdige.

029:022   Drfr sger HERREN s till Jakobs hus,
	  han som frlossade Abraham:
	  Nu skall Jakob icke mer behva blygas,
	  nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
029:023   ty nr han -- hans barn -- f se mina hnder verk ibland sig,
	  d skola de hlla mitt namn heligt,
	  de skola hlla Jakobs Helige helig
	  och frskrckas fr Israels Gud.
029:024   De frvillade skola d f frstnd,
	  och de knorrande skola taga emot lrdom.
030:001   Ve eder, I vanartiga barn,
	      sger HERREN,
	  I som gren upp rdslag
	      som icke komma frn mig,
	  och sluten frbund,
	      utan att min Ande r med,
	  s att I drigenom hopen
	      synd p synd,
030:002   I som dragen ned till Egypten,
	  utan att hava rdfrgat min mun,
	  fr att ska eder ett vrn hos Farao
	  och en tillflykt under Egyptens skugga!
030:003   Se, Faraos vrn
	      skall bliva eder till skam,
	  och tillflykten under Egyptens skugga
	      skall bliva eder till blygd.
030:004   Ty om ock hans furstar ro i Soan,
	  och om n hans sndebud komma nda till Hanes,
030:005   s skall dock var man f blygas ver detta folk,
	  som icke kan hjlpa dem,
	  icke vara till bistnd och hjlp,
	  utan allenast till skam och smlek.

030:006 Utsaga om Sderlandets odjur.

	  Genom ett farornas och ngestens land,
	  dr lejoninnor och lejon hava sitt tillhll,
	  jmte huggormar och flygande drakar,
	  dr fra de p snors ryggar sina rikedomar
	  och p kamelers pucklar sina skatter
	  till ett folk som icke kan hjlpa dem.
030:007   Ty Egyptens bistnd r ffnglighet och tomhet;
	  drfr kallar jag det landet
	  Rahab, som ingenting utrttar.

030:008 S g nu in och skriv detta p en tavla, som m frvaras bland
	dem, och teckna upp det i en bok, s att det bevaras fr
	kommande dagar, alltid och evinnerligen.
030:009 Ty det r ett genstrvigt folk, trolsa barn, barn som icke
	vilja hra HERRENS lag,
030:010 utan sga till siarna: Upphren med edra syner, och till
	profeterna: Profeteren icke fr oss vad sant r; talen till oss
	sdant som r oss vlbehagligt, profeteren bedrgliga ting;
030:011 viken av ifrn vgen, gn t sidan frn stigen, skaffen bort ur
	vr syn Israel Helige.
030:012 Drfr sger Israels Helige s: Eftersom I frakten detta ord
	och frtrsten p vld och vrnghet och stdjen eder p sdant,
030:013 drfr skall denna missgrning bliva fr eder ssom ett
	fallfrdigt stycke p en hg mur, vilket mer och mer giver sig
	ut, till dess att muren pltsligt och med hast strtar ned och
	krossas;
030:014 den krossa, ssom nr man vldsamt slr en lerkruka i bitar, s
	vldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skrva stor nog
	att drmed taga eld frn eldstaden eller sa upp vatten ur
	dammen.
030:015 Ty s sger Herren, HERREN, Israels Helige: Om i vnden om och
	ren stilla, skolen I bliva frlsta, genom stillhet och
	frtrstan varden I starka.  Men i viljen icke.
030:016 I sgen: Nej, p hstar vilja vi jaga fram -- drfr skolen I
	ocks bliva jagade; p snabba springare vilja vi rida stad --
	drfr skola ock edra frfljare vara snabba.
030:017 Tusen av eder skola fly fr en enda mans hot eller fr fem mns
	hot, till dess att vad som r kvar av eder bliver ssom en ensam
	stng p bergets topp, ssom ett baner p hjden.
030:018 Ja, drfr vntar HERREN, till dess att han kan vara eder ndig;
	drfr tronar han i hghet, till dess att han kan frbarma sig
	ver eder.  Ty en domens Gud r HERREN; saliga ro alla de som
	vnta efter honom.

030:019 Ja, du folk som bor p Sion, i Jerusalem, ingalunda m du grta.
	Han skall frvisso vara dig ndig, nr du ropar; s snart han
	hr din rst, skall han svara dig.
030:020 Ty vl skall Herren giva eder ndens brd och fngenskapens
	dryck, men sedan skola dina lrare icke mer sttas  sido, utan
	dina gon skola se upp till dina lrare.
030:021 Och om du viker av, vare sig t hger eller t vnster, s skola
	dina ron hra detta ord ljuda bakom dig; Hr r vgen, vandren
	p en.
030:022 D skolen I akta fr orent silvret varmed edra skurna belten
	ro verdragna, och guldet varmed edra gjutna belten ro
	belagda; du skall kasta ut det ssom orenlighet och sga till
	det: Bort hrifrn!
030:023 Och han skall giva regn t sden som du har stt p din mark,
	och han skall av markens grda giva dig brd som r kraftigt och
	nrande; och din boskap skall p den tiden g i bet p vida
	ngar.
030:024 Och oxarna och snorna med vilka man brukar jorden, de skola ta
	saltad blandsd om man har kastat med vanna och kastskovel.
030:025 Och p alla hga berg och alla stora hjder skola bckar rinna
	upp med strmmande vatten -- nr den stora slaktningens dag
	kommer, d torn skola falla.
030:026 Och mnens ljus skall bliva ssom solens ljus, och solens ljus
	skall varda sju gnger klarare, ssom ett sjufaldigt dagsljus,
	nr den tid kommer, d HERREN frbinder sitt folks skador och
	helar sren efter slagen som det har ftt.

030:027   Se, HERRENS namn
	      kommer fjrran ifrn,
	  med brinnande vrede
	      och med tunga rkmoln;
	  hans lppar ro fulla av frgrymmelse,
	  och hans tunga r ssom frtrande eld;
030:028   hans andedrkt r lik en strm som svmmar ver,
	  s att den nr nd upp till halsen.
	  Ty han vill slla folken
	      i frintelsens sll
	  och lgga i folkslagens mun
	      ett betsel, till att leda dem vilse.
030:029   D skolen I sjunga ssom i en natt
	      d man firar helig hgtid,
	  och edra hjrtan skola gldja sig,
	      ssom nr man under fljters ljud
	  tgar upp p HERRENS berg,
	      upp till Israels klippa.
030:030   Och HERREN skall lta hra
	      sin rst i majestt
	  och visa huru hans arm drabbar,
	      i vredesfrgrymmelse
	  och med frtrande eldslga,
	      med storm och strtskurar
	      och hagelstenar.
030:031   Ty fr HERRENS rst
	      skall Assur bliva frfrad,
	      nr han slr honom med sitt ris.
030:032   Och s ofta staven far fram
	      och HERREN efter sitt rdslut
	  lter den falla p honom
	      skola pukor och harpor ljuda.
	  Gng p gng skall han lyfta sin arm
	      till att strida mot honom.
030:033   Ty en Tofetplats
	      r lngesedan tillredd,
	  ja ock fr konungen r den gjord redo,
	      och djup och vid r den;
	  dess rund r fylld av eld
	      och av ved i myckenhet,
	  och lik en svavelstrm
	      skall HERRENS Ande
	      stta den i brand.

031:001   Ve dem som draga stad
	  ned till Egypten fr att f hjlp,
	  i det de frlita sig p hstar,
	  dem som stta sin frtrstan p vagnar,
	      drfr att dr finnas s mnga,
	  och p ryttare,
	      drfr att mngden r s stor,
	  men som ej vnda sin blick
	      till Israels Helige
	  och icke frga efter HERREN!
031:002   Ocks han r ju vis;
	      han lter olyckan komma,
	  och han ryggar icke sina ord.
	  Han reser sig upp mot de ondas hus
	  och mot den hjlp som ogrningsmnnen snda.
031:003   Ty egyptierna ro mnniskor och ro icke Gud,
	  deras hstar ro ktt och icke ande.
	  Och HERREN skall rcka ut sin hand,
	  och d skall hjlparen vackla
	      och den hjlpte falla,
	  och bda skola tillhopa frgs.
031:004   Ty s har HERREN sagt till mig:
	  Ssom ett lejon ryter,
	      ett ungt lejon ver sitt rov,
	  och icke skrmmes bort
	      av herdarnas rop
	  eller rdes fr deras larm,
	      nr de i mngd samlas dit,
	  s skall HERREN Sebaot fara ned
	      fr att strida p Sions berg
	      och uppe p dess hjd.
031:005   Ssom fgeln breder ut sina vingar,
	  s skall HERREN Sebaot
	      beskrma Jerusalem;
	  han skall beskrma och hjlpa,
	      han skall skona och rdda.

031:006 S vnden nu om till honom, frn vilken I haven avfallit genom
	ett s djupt fall, I Israels barn.
031:007 Ty p den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar
	av silver och de avgudar av guld, som edra hnder hava gjort t
	eder till synd.
031:008 Och Assur skall falla, men icke fr en mans svrd; ett svrd,
	som icke r en mnniskas, skall frtra honom.  Han skall fly
	fr svrd, och hans unga mn skola bliva trlar.
031:009 Och hans klippa skall frgs av skrck, och hans furstar skola i
	frfran fly ifrn baneret.  S sger HERREN, han som har sin
	eld p Sion och sin ugn i Jerusalem.
032:001   En konung skall uppst, som skall regera med rttfrdighet,
	  och hrskare, som skola hrska med rttvisa.
032:002   Var och en av dem skall vara
	      ssom en tillflykt i stormen,
	      ett skydd mot strtskuren;
	  de skola vara ssom vattenbckar i en demark,
	      ssom skuggan av en vldig klippa
	      i ett trstigt land.
032:003   D skola de seendes gon icke vara frblindade,
	  och de hrandes ron skola lyssna till.
032:004   D skola de lttsinnigas hjrtan
	      bliva frstndiga och vinna kunskap,
	  och de stammandes tungor skola tala
	      flytande och tydligt.
032:005   Dren skall d icke mer heta dling,
	  ej heller bedragaren kallas herre.
032:006   Ty en dre talar drskap,
	  och hans hjrta reder till frdrv;
	  s var han gudlshet
	  och talar, vad frvnt r, om HERREN,
	  s lter han den hungrige svlta
	  och nekar den trstige en dryck vatten.
032:007   Och bedragaren brukar onda vapen,
	  han tnker ut skndliga anslag
	  till att frdrva de betryckta genom lgnaktiga ord,
	  frdrva en fattig, som har rtt i sin talan.
032:008   Men en dling tnker dla tankar
	  och str fast vid det som delt r.

032:009   I kvinnor, som ren s skra,
	  stn upp och hren min rst;
	  I sorglsa jungfrur,
	      lyssnen till mitt tal.
032:010   Nr r och dagar hava gtt,
	      d skolen I darra, I som ren s sorglsa,
	  ty d r det slut med all vinbrgning,
	      och ingen fruktskrd kommer mer.
032:011   Bven, I som ren s skra,
	      darren, I som ren s sorglsa,
	  lggen av edra klder och blotten eder,
	      klden edra lnder med scktyg.
032:012   Sln eder fr brstet
	      och klagen ver de skna flten,
	      ver de fruktsamma vintrden,
032:013   ver mitt folks krar
	      som fyllas av trne och tistel,
	  ja, ver alla gldjens boningar
	      i den yra staden.
032:014   Ty palatsen ro vergivna,
	      den folkrika staden ligger de,
	  Ofelhjden med vakttornet
	      r frvandlad till grotthlor fr evig tid,
	  till en plats, dr vildsnor hava sin frjd
	      och dr hjordar beta --
032:015   detta intill dess att ande frn hjden
	      bliver utgjuten ver oss.
	  D skall knen bliva ett brdigt flt
	  och det brdiga fltet rknas ssom vildmark;
032:016   d skall rtten taga sin boning i knen
	  och rttfrdigheten bo p det brdiga fltet.
032:017   Och rttfrdighetens frukt skall vara frid
	  och rttfrdighetens vinning vara ro
	  med trygghet till evig tid.
032:018   Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
	  i trygga boningar
	  och p skra viloplatser.
032:019   Men under hagelskurar skall skogen fllas,
	  och djupt skall staden bliva dmjukad.
032:020   Slla ren d I som fn s vid alla vatten,
	  I som kunnen lta edra oxar och snor fritt strva omkring.
033:001   Ve dig, du frdrvare,
	      som sjlv har gtt fri ifrn frdrvet!
	  Ve dig, du hrjare,
	      som sjlv har undgtt frhrjning!
	  Nr du har fyllt ditt mtt att frdrva,
	  drabbas du sjlv av frdrvet;
	  nr du har fullbordat till hrjande
	  drabbas du sjlv av frhrjning.
033:002   HERRE, var oss ndig,
	      dig frbida vi.
	  Var dessas arm var morgon;
	  ja, var vr frlsning i ndens tid.
033:003   Fr ditt vldiga dn
	      fly folken bort;
	  nr du reser dig upp,
	      frskingras folkslagen.
033:004   Och man fr skvla och taga byte efter eder,
	      ssom grsmaskar skvla;
	  ssom grshoppor strta fram,
	      s strtar man ver det.

033:005   HERREN r hg,
	      ty han bor i hjden;
	  han uppfyller Sion
	      med rtt och rttfrdighet.
033:006   Ja, trygga tider skola komma fr dig!
	  Vishet och kunskap
	      bereda Sion frlsning i rikt mtt,
	  och HERRENS fruktan
	      skall vara deras skatt.
033:007   Hr, deras hjltar
	      klaga drute,
	  fredsbudbrarna
	      grta bitterligen.
033:008   Vgarna ro de,
	      ingen gr mer p stigarna.
	  Han bryter frbund,
	      han aktar stder ringa,
	  mnniskor rknar han fr intet.
033:009   Landet ligger srjande och frsmktar,
	  Libanon blyges och str frvissnat,
	  Saron har blivit likt en hedmark,
	  Basans och Karmels skogar flla sina lv.
033:010   Men nu vill jag st upp,
	      sger HERREN,
	  nu vill jag resa mig upp,
	      nu vill jag upphva mig.
033:011   Med halm gn I havande,
	      och str fden I;
	  edert raseri r en eld,
	      som skall frtra eder sjlva.
033:012   Folken skola frbrnnas
	      och bliva till aska,
	  ja, likna avhugget trne,
	      som brinner upp i eld.
033:013   S hren nu, I som fjrran rer,
	      vad jag har gjort;
	  frnimmen min makt,
	      I som nra ren.
033:014   Syndarna i Sion bliva frskrckta,
	  bvan griper de gudlsa.
	  Vem av oss kan hrda ut
	      vid en frtrande eld,
	  vem av oss kan bo
	      vid en evig gld?
033:015   Den som vandrar i rttfrdighet
	      och talar, vad rtt r,
	  den som fraktar, vad som vinnes
	      genom ortt och vld,
	  och den som avhller sina hnder
	      frn att taga mutor,
	  den som tillstoppar sina ron
	      fr att icke hra om blodsgrningar
	  och tillsluter sina gon
	      fr att icke se, vad ont r,
033:016   han skall bo p hjderna,
	  klippfsten skola vara hans vrn,
	  sitt brd skall han f,
	      och vatten skall han hava bestndigt.
033:017   Ja, dina gon skola skda
	      en konung i hans hrlighet,
	  de skola blicka ut
	      ver ett vidstrckt land.
033:018   D skall ditt hjrta tnka tillbaka
	      p frskrckelsens tid:
	  Var r nu skatterknaren,
	      var r nu skattevgaren,
	  var r den som rknade tornen?
033:019   Du slipper d att se
	      det frcka folket,
	  folket, vars obegripliga sprk
	      man ej kunde frst,
	  vars stammande tungoml
	      ingen kunde tyda.
033:020   Men skda p Sion,
	      vra hgtiders stad,
	  lt dina gon betrakta Jerusalem:
	      det r en sker boning,
	  ett tlt, som icke flyttas bort,
	  ett vars pluggar
	      aldrig ryckas upp
	  och av vars streck
	      intet enda brister snder.
033:021   Ja, vi hava dr
	      HERREN, den vldige;
	  han r fr oss ssom floder
	      och breda strmmar;
	  ingen roddflotta kommer dr fram,
	  och det vldigaste skepp kan ej fara drver.
033:022   Ty HERREN r vr domare,
	      HERREN r vr hrskare,
	  HERREN r vr konung,
	      han frlsar oss.
033:023   Dina tg hnga slappa,
	      de hlla ej masten stadig,
	      ej seglet spnt.
	  Men d skall rvat gods
	      utskiftas i myckenhet,
	  ja, ocks de lama
	      skola d taga byte.
033:024   Och ingen av invnarna
	      skall sga: Jag r svag,
	  ty folket, som dr bor,
	      har ftt sin missgrning frlten.
034:001   Trden fram, I folk, och hren;
	  I folkslag, akten hrp.
	  Jorden hre och allt vad p den r,
	  jordens krets och vad som alstras drav.
034:002   Ty HERREN r frtrnad p alla folk
	  och vred p all deras hr;
	  han giver dem till spillo,
	      han verlmnar dem till att slaktas.
034:003   Deras slagna kmpar ligga bortkastade,
	  och stank stiger upp frn deras dda kroppar,
	  och bergen flyta av deras blod.
034:004   Himmelens hela hrskara frgs,
	  och himmelen sjlv hoprullas ssom en bokrulle;
	  hela dess hrskara faller frvissnad ned,
	  lik vissnade lv frn vinrankan,
	  lik vissnade blad ifrn fikontrdet.
034:005   Ty mitt svrd har druckit sig rusigt i himmelen;
	  se, det far ned p Edom till dom,
	  p det folk jag har givit till spillo.
034:006   Ja, ett svrd har HERREN,
	  det dryper av blod
	      och r drnkt i fett,
	  i lamms och bockars blod,
	  i fett ifrn vdurars njurar;
	  ty HERREN anstller ett offer i Bosra,
	  ett stort slaktande i Edoms land.
034:007   Vildoxar fllas ock drvid,
	  tjurar, bde sm och stora.
	  Deras land dricker sig rusigt av blod,
	  och deras jord bliver drnkt i fett.
034:008   Ty detta r en HERRENS hmndedag,
	  ett vedergllningens r,
	      d han utfr Sions sak.
034:009   D bliva Edoms bckar frvandlade till tjra
	  och dess jord till svavel;
	  ja, dess land bliver frbytt
	      i brinnande tjra.
034:010   Varken natt eller dag skall den branden slockna,
	  evinnerligen skall rken drav stiga upp.
	  Frn slkte till slkte skall landet ligga de,
	  aldrig i evighet
	      skall ngon g dr fram.
034:011   Pelikaner och rrdrommar skola taga det i besittning,
	  uvar och korpar skola bo dri;
	  ty frdelsens mtsnre och frstrelsens murlod
	      skall han lta komma drver.
034:012   Av dess dlingar skola inga finnas kvar dr,
	      som kunna utropa ngon till konung;
	  och alla dess furstar f en nde.
034:013   Dess palatser fyllas av trne,
	  nsslor och tistlar vxa i dess fsten;
	  och det bliver en boning fr kenhundar
	  och ett tillhll fr strutsar.
034:014   Schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
	  och gastar ropa dr till varandra;
	  ja, dr kan Lilit f ro,
	  dr kan hon finna en vilostad.
034:015   Dr reder pilormen sitt bo
	      och lgger sina gg
	  och klcker s ut ynglet och samlar det i sitt skygd;
	  ja, dr komma gamarna tillhopa,
	  den ene mter dr den andre.
034:016   Sken efter i HERRENS bok
	      och lsen dri;
	  icke ett enda av de djuren
	      skall utebliva,
	  det ena skall icke ffngt
	      ska det andra.
	  Ty det r hans mun, som bjuder det,
	  det r hans Ande, som samlar dem tillhopa.
034:017   Det r han, som kastar
	      lott fr dem,
	  hans hand tillskiftar dem
	      deras mark efter mtsnre;
	  till evig tid skola de hava den till besittning,
	  frn slkte till slkte bo drp.

035:001   knen och demarken skola gldja sig,
	  och hedmarken skall frjdas
	      och blomstra ssom en lilja.
035:002   Den skall blomstra sknt och frjda sig,
	  ja, frjda sig och jubla;
	  Libanons hrlighet skall bliva den given,
	  Karmels och Sarons prakt.
	  Ja, de skola f se
	      HERRENS hrlighet,
	      vr Guds prakt.
035:003   Strken maktlsa hnder,
	  given kraft t vacklande knn.
035:004   Sgen till de frsagda:
	  Varen frimodiga, frukten icke.
	  Se, eder Gud
	      kommer med hmnd;
	  vedergllning kommer frn Gud,
	      ja, sjlv kommer han och frlsar eder.
035:005   D skola de blindas gon ppnas
	  och de dvas ron uppltas.
035:006   D skall den lame hoppa ssom en hjort,
	  och den stummes tunga skall jubla.
	  Ty vatten skola bryta fram i knen
	  och strmmar p hedmarken.
035:007   Av frbrnt land skall bliva en sj
	  och av torr mark vattenkllor;
	  p den plats, dr kenhundar lgrade sig,
	  skall vxa grs jmte vass och rr.
035:008   Och en banad vg, en farvg,
	      skall g dr fram,
	  och den skall kallas den heliga vgen;
	  ingen oren skall frdas drp,
	      den skall vara fr dem sjlva.
	  Den som vandrar den vgen skall icke g vilse,
	      om han ock hr till de fkunniga.
035:009   Dr skall icke vara ngot lejon,
	  ej heller skall ngot annat vilddjur komma dit.
	  Intet sdant skall finnas dr,
	  men ett frlsat folk skall vandra p den.
035:010   Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
	  och komma till Sion med jubel;
	  evig gldje skall krna deras huvuden,
	  frjd och gldje skola de undf,
	  men sorg och suckan skola fly bort.
036:001 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr hnde sig, att
	Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befsta
	stder i Juda och intog dem.
036:002 Och konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Rab-Sake med en
	stor hr till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
	vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
036:003 D gingo verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
	Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
036:004 Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
	store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
	frtrstan, som du nu har hngivit dig t?
036:005 Jag sger: Det r allenast munvder, att du vet rd och har makt
	att fra kriget.  P vem frtrstar du d, eftersom du har satt
	dig upp mot mig?
036:006 Du frtrstar vl p den brckta rrstaven Egypten, men se, nr
	ngon stder sig p den, gr den i i hans hand och genomborrar
	den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr alla som
	frtrsta p honom.
036:007 Eller sger du kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
	Gud?'  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
	avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
	altare skolen I tillbedja'?
036:008 Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
	giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
	dem.
036:009 Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
	min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
	Egypten i hopp om att s f vagnar och ryttare!
036:010 Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
	detta land fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN, som har
	sagt till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

036:011 D sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala till dina
	tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket, och tala icke
	till oss p judiska infr folket som str p muren.
036:012 Men Rab-Sake svarade: r det d till din herre och till dig,
	som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
	fastmer till de mn som sitta p muren och som jmte eder skola
	ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
036:013 Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
	judiska och sade: Hren den store konungens, den assyriske
	konungens, ord.
036:014 S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
	icke rdda eder.
036:015 Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
	drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss; denna
	stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
036:016 Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren
	upp i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var
	och en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och
	en ur sin brunn,
036:017 till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
	edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
	vingrdar.
036:018 Lten icke Hiskia frleda eder, nr han sger: 'HERREN skall
	rdda oss.'  Har vl ngon av de andra folkens gudar rddat sitt
	land ur den assyriske konungens hand?
036:019 Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims gudar?
	Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
036:020 Vilken bland dessa lnders alla gudar har vl rddat sitt land
	ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rdda Jerusalem
	ur min hand?

036:021 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s
	bjudit och sagt: Svaren honom icke.
036:022 Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
	och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
	klder och berttade fr honom, vad Rab-Sake hade sagt.
037:001 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
	hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
037:002 Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
	bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
	Jesaja, Amos' son.
037:003 Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
	smlekens dag r denne dag, ty fostren hava vl kommit fram till
	fdseln, men kraft att fda finnes icke.
037:004 Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra Rab-Sakes ord, med vilka
	hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att smda
	den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa ord som
	han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr den
	kvarleva som nnu finnes.
037:005 Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
037:006 sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
	sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem, med
	vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
037:007 Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han p
	grund av ett rykte som han skall f hra vnder tillbaka till
	sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
	land.

037:008 Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
	upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt, att han hade
	brutit upp frn Lakis.

037:009 Men nr Sanherib fick hra sgas om Tirhaka, konungen i
	Etiopien, att denne hade dragit ut fr att strida mot honom,
	skickade han, s snart han hrde detta, sndebud till Hiskia och
	sade:
037:010 S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
	som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
	'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
	hand.'
037:011 Du har ju hrt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
	andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
	nu bliva rddad!
037:012 Hava vl de folk, som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
	och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
037:013 Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
	Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

037:014 Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det,
	gick han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
	HERRENS ansikte.
037:015 Och Hiskia bad till HERREN och sade:
037:016 HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p keruberna, du
	allena r Gud, den som rder ver alla riken p jorden; du har
	gjort himmel och jord.
037:017 HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
	se.  Ja, hr alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
	smdat den levande Guden.
037:018 Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt alla
	lnder ssom ock sitt eget land.
037:019 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
	gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
	de frgra dem.
037:020 Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
	riken p jorden frnimma, att du, HERRE, r den ende.

037:021 D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
	sger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angende
	Sanherib, konungen i Assyrien:
037:022 Detta r det ord, som HERREN har talat om honom:

	  Hon fraktar dig och bespottar dig,
	      jungfrun dottern Sion;
	  hon skakar huvudet efter dig,
	      dottern Jerusalem.
037:023   Vem har du smdat och hdat,
	      och mot vem har du upphvt din rst?
	  Alltfr hgt har du upplyft dina gon --
	      ja, mot Israels Helige.
037:024   Genom dina tjnare smdade du HERREN,
	      nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
	  drog jag upp p bergens hjder,
	      lngst upp p Libanon;
	  jag hgg ned dess hga cedrar
	      och vldiga cypresser;
	  jag trngde fram till dess versta hjder,
	      dess frodigaste skog;
037:025   jag grvde brunnar
	      och drack ut vatten,
	  och med min fot uttorkade jag
	      alla Egyptens strmmar.'
037:026   Har du icke hrt, att jag fr lnge sedan
	      beredde detta?
	  Av lder bestmde jag ju s;
	      och nu har jag frt det fram:
	  du fick makt att delgga befsta stder
	      till grusade stenhopar.
037:027   Deras invnare blevo maktlsa,
	      de frfrades och stodo med skam.
	  Det gick dem ssom grset p marken
	      och grna rter,
	  ssom det som vxer p taken,
	      och sd, som frgs,
	      frrn stret har vuxit upp.
037:028   Om du sitter eller gr ut
	      eller gr in, s vet jag det,
	      och huru du rasar mot mig.
037:029   Men d du nu s rasar mot mig
	      och d ditt vermod har ntt till mina ron,
	  skall jag stta min krok i din nsa
	      och mitt betsel i din mun
	  och fra dig tillbaka samma vg,
	      som du har kommit p.

037:030 Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta,
	vad som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd, men
	det tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar
	och ta deras frukt.
037:031 Och den rddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
	skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
037:032 Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
	Sions berg.  HERREN Sebaots nitlskan skall gra detta.
037:033 Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

	  Han skall icke komma in i denna stad
	  och icke skjuta ngon pil ditin;
	  han skall icke mot den fra fram ngon skld
	  eller kasta upp ngon vall mot den.
037:034   Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
	  och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
037:035   Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
	  fr min tjnare Davids skull.

037:036 Och HERRENS ngel gick ut och slog i assyriernas lger ett
	hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida fljande morgon
	kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr verallt.
037:037 D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
	och han stannade sedan i Nineve.
037:038 Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
	drpt med svrd av sina sner Adrammelek och Sareser; drefter
	flydde dessa undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon
	blev konung efter honom.
038:001 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
	son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
	Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
038:002 D vnde Hiskia sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN.
038:003 Och han sade: Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat
	infr dig i trohet och med hngivet hjrta och gjort, vad gott
	r i dina gon.  Och Hiskia grt bitterligen.
038:004 D kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
038:005 G och sg till Hiskia: S sger HERREN, din fader Davids Gud:
	Jag har hrt din bn, jag har sett dina trar.  Se, jag skall
	frka din livstid med femton r;
038:006 jag skall ock rdda dig och denna stad ur den assyriske
	konungens hand.  Ja, jag skall beskrma denna stad.
038:007 Och detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN drp att HERREN
	skall gra, vad han nu har lovat:
038:008 se, solvisarskuggan, som nu p Ahas' solvisare har gtt nedt
	med solen, skall jag lta g tio steg tillbaka.  S gick solen
	tillbaka p solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
	rygga.

038:009 En sng, skriven av Hiskia, Juda konung, nr han hade varit sjuk
	och tillfrisknat frn sin sjukdom:
038:010   Jag tnkte: Jag gr hdan
	      i mina bsta dagar,
	      in genom ddsrikets portar;
	  jag varder bervad terstoden av mina r.
038:011   Jag tnkte: Jag fr icke mer se HERREN,
	      HERREN i de levandes land.
	  Hos dem som bo i frgngelsens rike
	      fr jag ej mer skda mnniskor.
038:012   Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrn mig
	      ssom en herdes tlt.
	  Jag har vvt mitt liv till slut ssom en vvare sin vv,
	      och jag skres nu ned frn bommen;
	  innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
038:013   Jag mste ryta ssom ett lejon intill morgonen;
	      s krossas alla bin i min kropp.
	  Ja, innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
038:014   Jag klagade ssom en svala, ssom en trana,
	      jag suckade ssom en duva;
	  matta blickade mina gon mot hjden:
	  HERRE, jag lider nd; tag dig an min sak.
038:015   Men vad skall jag vl sga,
	      d han nu har talat till mig
	      och sjlv utfrt sitt verk?
	  I ro fr jag nu leva alla mina r till slut
	      efter all min sjls bedrvelse.
038:016   Herre, sdant lnder till liv,
	  min ande har i allo sitt liv drav.
	  Och s helar du mig -- ja, giv mig liv!
038:017   Se till mitt bsta kom denna bittra bedrvelse ver mig.
	  I din krlek rddade du min sjl
	      ifrn frintelsens grop,
	  i det du kastade alla mina synder
	      bakom din rygg.
038:018   Ty ddsriket tackar dig icke,
	      dden prisar dig icke,
	  och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer
	      p din trofasthet.
038:019   De som leva, de som leva, de tacka dig,
	      ssom ock jag nu gr;
	  och fderna gra din trofasthet
	      kunnig fr barnen.
038:020   HERREN skall frlsa mig,
	  och mina snger skola vi d spela
	      i alla vra livsdagar
	      druppe i HERRENS hus.

038:021 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lgga
	den ssom plster p bulnaden, s skulle han tillfriskna.
038:022 Men Hiskia sade: Vad fr ett tecken gives mig drp att jag
	skall f g upp i HERRENS hus?
039:001 Vid samma tid snde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
	Babel, brev och sknker till Hiskia; och han fick hra, att
	denne hade varit sjuk, men blivit terstlld.
039:002 Och Hiskia gladde sig ver deras ankomst och visade dem sitt
	frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
	sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
	hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
	go, som han icke visade dem.

039:003 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
	Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
	Hiskia svarade: De hava kommit till mig ifrn fjrran land,
	ifrn Babel.
039:004 Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
	Allt som r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
	skattkamrar, som jag icke har visat dem.
039:005 D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERREN Sebaots ord:
039:006 Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus och som
	dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
	Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
039:007 Och sner till dig, de som skola utg av dig och som du skall
	fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
	babyloniske konungens palats.
039:008 Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord, som du har
	talat.  Och han sade ytterligare: Frid och trygghet skola ju
	f rda i min tid.
040:001   Trsten, trsten mitt folk,
	      sger eder Gud.
040:002   Talen ljuvligt till Jerusalem
	      och prediken fr det,
	  att dess vedermda r slut,
	      att dess missgrning r frsonad
	  och att det har ftt dubbelt igen av HERRENS hand
	      fr all sina synder.
040:003   Hr, man ropar;
	      Bereden vg
	      fr HERREN i knen,
	  banen p hedmarken
	      en jmn vg fr vr Gud.
040:004   Alla dalar skola hjas
	  och alla berg och hjder snkas;
	  vad ojmnt r skall jmnas,
	  och vad olndigt r skall bliva slt mark.
040:005   HERRENS hrlighet skall varda uppenbarad,
	  och allt ktt skall tillsammans se den.
	  Ty s har HERRENS mun talat.
040:006   Hr, ngon talar: Predika!,
	  och en annan svarar: Vad skall jag predika?
	  Allt ktt r grs
	  och all dess hrlighet ssom ett blomster p marken.
040:007   Grset torkar bort,
	      blomstret frvissnar,
	  nr HERRENS andedrkt blser drp.
040:008   Grset torkar bort,
	      blomstret frvissnar,
	  men vr Guds ord
	      frbliver evinnerligen.
040:009   Stig upp p ett hgt berg,
	      Sion, du gldjens budbrarinna;
	  hv upp din rst med kraft,
	      Jerusalem, du gldjens budbrarinna:
	  hv upp den utan fruktan,
	  sg till Juda stder:
	      Se, dr r eder Gud!
040:010   Ja, Herren, HERREN kommer
	      med vldighet,
	  och hans arm visar sin makt.
	  Se, han har med sig sin ln,
	      och hans segerbyte gr framfr honom.
040:011   Han fr sin hjord i bet ssom en herde,
	  han samlar lammen i sin famn
	  och br dem i sitt skte
	      och sakta fr han moderfren fram.
040:012   Vem r det, som mter upp havens vatten i sin hand
	  och mrker ut himmelens vidd med sina utspnda fingrar?
	  Vem mter upp stoftet p jorden med ett tredingsmtt?
	  Vem vger bergen p en vg
	  och hjderna p en viktskl?
040:013   Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,
	  och vem kan giva honom rd och undervisa honom?
040:014   Gr han till rds med ngon,
	  fr att denne skall giva honom frstnd
	  och lra honom den rtta stigen,
	  lra honom kunskap
	  och visa honom frstndets vg?
040:015   Nej, folken ro att akta ssom en droppe ur mbaret
	  och ssom ett grand p vgsklen;
	  se, havslnderna lyfter han ssom ett stoftkorn.
040:016   Libanons skog vore icke nog till offerved
	  och dess djur icke nog till brnnoffer.
040:017   Folken ro allasammans ssom ett intet infr honom;
	  ssom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
040:018   Vid vem viljen I d likna Gud,
	  och vad finnes honom likt att stlla vid hans sida?
040:019   Mnne ett avgudabelte?  -- det gjutes av ngon konstnr,
	  och guldsmeden verdrager det sedan med guld,
	  och med silverkedjor pryder s guldsmeden det.
040:020   Den som icke har rd att offra s mycket,
	  han vljer ut ett stycke tr, som icke ruttnar,
	  och sker sig en frfaren konstnr,
	  som kan frfrdiga ett belte, som ej faller omkull.
040:021   Haven I d intet frstnd?
	      Hren I d intet?
	  Blev detta icke frkunnat
	      fr eder frn begynnelsen?
	  Haven I icke frsttt,
	      vad jordens grundvalar sga?
040:022   Han r den som tronar ver jordens rund,
	  och dess inbyggare ro ssom grshoppor;
	  han r den som utbreder himmelen ssom ett flor
	  och spnner ut den ssom ett tlt att bo inunder.
040:023   Han r den som gr furstarna till intet,
	  frvandlar domarna p jorden till idel tomhet.
040:024   Knappt ro de planterade,
	      knappt ro de sdda,
	  knappt har deras stam
	      slagit rot i jorden,
	  s blser han p dem, och de frtorka,
	  och en stormvind fr dem bort ssom str.
040:025   Vid vem viljen I d likna mig, s agg jag skulle vara ssom han?
	      sger den Helige.
040:026   Lyften upp edra gon mot hjden
	  och sen: vem har skapat allt detta?
	  Det har han som fr hrskaran druppe fram i rknade hopar;
	  han nmner dem alla vid namn.
	  S stor r hans makt, s vldig hans kraft,
	  att icke en enda utebliver.
040:027   Huru kan du sga sdant, du Jakob,
	  och tala s, du Israel:
	  Min vg r frdold fr HERREN,
	  och min rtt r frsvunnen fr min Gud?
040:028   Vet du d icke,
	      har du ej hrt det,
	  att HERREN r en evig Gud,
	  han som har skapat jordens ndar?
	  Han bliver ej trtt och uppgives icke,
	  hans frstnd r outrannsakligt.
040:029   Han giver den trtte kraft
	  och frkar den maktlses styrka.
040:030   Ynglingar kunna bliva trtta och uppgivas,
	  och unga mn kunna falla;
040:031   men de som bida efter HERREN hmta ny kraft,
	  de f nya vingfjdrar ssom rnarna.
	  S hasta de stad utan att uppgivas,
	  de frdas framt utan att bliva trtta.
041:001   Tigen, I havslnder, och lyssnen till mig,
	  och m folken hmta ny kraft;
	  m de s komma fram och tala,
	  ja, lt oss med varandra trda infr rtta.
041:002   Vem har i ster ltit denne uppst,
	  som mtes av seger, var han gr fram?
	  Vem giver folkslag i hans vld
	  och gr honom till hrskare ver konungar?
	  Vem gr deras svrd till stoft
	  och deras bgar till str som fres bort av vinden?
041:003   Han frjagar dem, dr han gr lyckosam fram,
	  vanliga vgar trampar icke hans fot.
041:004   Vem har verkat och utfrt detta?
	  Det har han som frn begynnelsen
	  kallade mnniskors slkten fram:
	  jag, HERREN, som r den frste
	  och som intill det sista r densamme.
041:005   Havslnderna se det och frukta,
	  och jordens ndar frskrckas.
	  Man nrmar sig till varandra och kommer tillhopa.
041:006   Den ene vill hjlpa den andre;
	  han sger till den andre: Fatta mod!
041:007   Trsnidaren stter mod i guldsmeden,
	  bleckslagaren i den som hamrar p std.
	  Han sger om ldningen: Den r god
	  och fster bilden med spikar, s att den ej faller omkull.
041:008   Men du Israel, min tjnare,
	  du Jakob, som jag har utvalt,
	  du ttling av Abraham, min vn,
041:009   du som jag har hmtat frn jordens ndar
	  och kallat hit frn dess yttersta hrn
	  och till vilken jag har sagt: Du r min tjnare,
	  dig har jag utvalt och icke frsmtt,
041:010   frukta icke, ty jag r med dig;
	  var ej frsagd, ty jag r din Gud.
	  Jag styrker dig, jag hjlper dig ock,
	  jag uppehller dig med min rttfrdighets hgra hand.
041:011   Se, alla som ro dig htska
	      skola komma p skam och blygas;
	  dina motstndare skola bliva till intet
	      och skola frgs.
041:012   Du skall ska efter dina vedersakare,
	      men icke finna dem;
	  ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
	      och f en nde.
041:013   Ty jag r HERREN, din Gud, som hller dig
	      vid din hgra hand
	  och som sger till dig: Frukta icke,
	      jag hjlper dig.
041:014   S frukta nu icke, du mask Jakob,
	  du Israels lilla hop.
	  Jag hjlper dig, sger HERREN;
	  din frlossare r Israels Helige.
041:015   Se, jag gr dig till en trskvagn,
	  ny och med skarpa taggar,
	  s att du skall sndertrska berg och krossa dem till stoft
	  och gra hjder lika agnar.
041:016   Du skall kasta dem med kastskovel,
	  och vinden skall fra dem bort
	  och stormen frskingra dem;
	  men du sjlv skall frjda dig i HERREN
	  och bermma dig av Israels Helige.
041:017   De betryckta och fattiga
	  ska frgves efter vatten,
	  deras tunga frsmktar av trst;
	  men jag, HERREN, skall bnhra dem,
	  jag, Israels Gud, skall icke vergiva dem.
041:018   Jag skall lta strmmar rinna upp p hjderna
	  och kllor i dalarna;
	  jag skall gra knen till en vattenrik sj
	  och torrt land till kllsprng.
041:019   Och jag skall lta cedrar och akacietrd vxa upp i knen
	  jmte myrten och olivtrd
	  och skall p hedmarken plantera cypress
	  tillsammans med alm och buxbom,
041:020   fr att man skall bde se och veta
	  och akta p och frst,
	  att HERRENS hand har gjort detta,
	  att Israels Helige har skapat det.
041:021   S trden nu fram med eder sak,
	      sger HERREN;
	  kommen med edra bevis,
	      sger Jakobs konung.
041:022   Ja, m man komma med dem
	  och frkunna fr oss, vad som skall ske.
	  Var ro edra forna utsagor?
	  Lggen fram dem, fr att vi m akta p dem
	  och se till, huru de hava gtt i fullbordan.
	  Eller lten oss hra, vad som nu skall komma,
041:023   frkunnen, vad framdeles skall hnda,
	  fr att vi m se, att I ren gudar.
	  Ja, gren ngonting, vad det nu vara m,
	  s att vi alla hpna, nr vi se det.
041:024   Men se, I ren ett intet,
	  och edert verk r alls intet;
	  den som utvljer eder r en styggelse.
041:025   Jag lt i norr en man uppst, och han kom,
	  ja, i ster en som skulle kalla mitt namn;
	  och han skulle g fram ver landsherrarna, ssom vore de lerjord,
	  lik en krukmakare, som trampar lera.
041:026   Vem frkunnade detta frut, s att vi fingo veta det,
	  eller i frvg, s att vi kunde sga: Du hade rtt?
	  Ingen fanns, som frkunnade det,
	  ingen, som lt oss hra det,
	  ingen, som hrde eder tala drom.
041:027   Jag r den frste, som sger till Sion: Se, se dr ro de,
	  den frste, som bringar Jerusalem detta gldjens budskap.
041:028   Jag ser mig om, men hr finnes ingen,
	  ingen bland dessa, som kan giva besked;
	  ingen som kan giva ett svar p min frga.
041:029   Se, de ro allasammans ffnglighet,
	  deras verk ro ett intet,
	  deras belten vind och tomhet.
042:001   Se, ver min tjnare som jag uppehller,
	  min utkorade, till vilken min sjl har behag,
	  ver honom har jag ltit min Ande komma;
	  han skall utbreda rtten bland folken.
042:002   Han skall icke skria eller ropa
	  och icke lta hra sin rst p gatorna.
042:003   Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
	  och en tynande veke skall han icke utslcka;
	  han skall i trofasthet utbreda rtten.
042:004   Hans kraft skall icke frtyna eller brytas,
	  intill dess att han har grundat rtten p jorden;
	  havslnderna vnta efter hans lag.
042:005   S sger Gud, HERREN,
	  han som har skapat himmelen och utspnt den,
	  han som har utbrett jorden med vad som alstras drav,
	  han som har givit liv t folket som r drp
	  och ande t dem som vandra dr:
042:006   Jag, HERREN, har kallat dig i rttfrdighet,
	  och jag vill fatta dig vid handen
	  och bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket
	  och stta dig till ett ljus fr folkslagen,
042:007   fr att du m ppna blinda gon
	  och fra fngar ut ur fngelset,
	  ja, ur fngenskapen dem som sitta i mrkret.
042:008   Jag, HERREN, det r mitt namn;
	  och jag giver icke min ra t ngon annan
	  eller mitt lov t beltena.
042:009   Se, vad jag frut frkunnade, det har nu kommit.
	  Nu frkunnar jag nya ting;
	  frrn de visa sig,
	  lter jag eder hra om dem.
042:010   Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
	  hans lov frn jordens nda,
	  I som faren p havet, s ock allt vad dri r,
	  I havslnder med edra inbyggare;
042:011   stmmen upp, du ken med dina stder
	  och I byar, dr Kedar bor;
	  jublen, I klippornas invnare,
	  ropen frn bergens toppar.
042:012   Given HERREN ra
	  och frkunnen hans lov i havslnderna.
042:013   HERREN drager ut ssom en hjlte,
	  han eggar upp sig till iver ssom en krigare;
	  han uppgiver hrskri, han ropar hgt
	  och visar sin makt mot sina fiender.
042:014   I lng tid har jag tegat,
	      jag hll mig stilla och betvang mig;
	  men nu skall jag hja rop ssom en barnafderska,
	      jag vill skaffa mig luft och andas ut.
042:015   Jag skall frda berg och hjder
	      och lta allt grs p dem frtorka;
	  jag skall gra strmmar till land
	      och lta allt grs p dem frtorka;
	  jag skall gra strmmar till land
	      och lta sjar torka ut.
042:016   Och de blinda skall jag leda
	      p en vg som de icke knna;
	  p stigar som de icke knna
	      skall jag fra dem.
	  Jag skall gra mrkret framfr dem till ljus
	      och det som r ojmnt till jmn mark.
	  Detta r, vad jag skall gra,
	      och jag skall ej rygga mitt ord.
042:017   Men de som frtrsta p skurna belten
	      och som sga till gjutna belten:
	      I ren vra gudar,
	  de skola vika tillbaka
	      och st dr med skam.
042:018   Hren, I dve;
	  I blinde, skden och sen.
042:019   Vem r blind, om icke min tjnare,
	  och s dv som den budbrare jag snder stad?
042:020   Du har ftt se mycket,
	      men du aktar icke drp;
	  fastn ronen hava blivit ppnade,
	      lyssnar ingen till.
042:021   Det r HERRENS behag, fr hans rttfrdighets skull,
	  att han vill lta sin lag komma till makt och ra.
042:022   Men detta r ett plundrat och skvlat folk;
	  dess ynglingar ro alla lagda i bojor,
	  och i fngelser hllas de gmda,
	  de hava blivit givna till plundring,
	      och ingen finnes, som rddar,
	  till skvling, och ingen sger:
	      Giv tillbaka.
042:023   Ack att ngon bland eder ville lyssna hrtill,
	  fr framtiden giva akt och hra hrp!
042:024   Vem har lmnat Jakob till skvling
	  och Israel i plundrares vld?
	  Har icke HERREN gjort det;
	      han, mot vilken vi hava syndat,
	  han, p vilkens vgar
	      man icke ville vandra
	  och p vilkens lag
	      man icke ville hra?
042:025   Drfr utgt han ver dem i sin vrede
	  frtrnelse och krigets raseri.
	  Och de frbrndes drav runt omkring,
	      men besinnade det icke;
	  de frtrdes drav,
	      men aktade icke drp.
043:001   Men nu sger HERREN s,
	  han som har skapat dig, Jakob,
	      han som har danat dig, Israel:
	  Frukta icke, ty jag har frlossat dig,
	  jag har kallat dig vid ditt namn, du r min.
043:002   Om du ock mste g genom vatten, s r jag med dig,
	  eller genom strmmar, s skola de icke frdrnka dig;
	  mste du n g genom eld, s skall du ej bliva svedd,
	  och lgorna skola ej frtra dig.
043:003   Ty jag r HERREN, din Gud,
	  Israels Helige, din frlsare;
	  jag giver Egypten till lsepenning fr dig,
	  Etiopien och Seba i ditt stlle.
043:004   Eftersom du r s dyrbar i mina gon,
	  s hgt aktad och s lskad av mig,
	  drfr giver jag mnniskor till lsen fr dig
	  och folk till lsen fr ditt liv.
043:005   Frukta d icke, ty jag r med dig.
	  Jag skall lta dina barn komma frn ster,
	  och frn vster skall jag samla dig tillhopa.
043:006   Jag skall sga till Norden: Giv hit
	  och till sdern: Frhll mig dem icke;
	  fr hit mina sner ifrn fjrran
	  och mina dttrar ifrn jordens nda,
043:007   envar som r uppkallad efter mitt namn
	  och som jag har skapat till min ra,
	  envar som jag har danat och gjort.
043:008   Fr hitut det blinda folket, som dock har gon,
	  och de dva, som dock hava ron.
043:009   Alla folk hava kommit tillsammans,
	  folkslagen samla sig tillhopa.
	  Vem bland dem finnes, som skulle kunna frutsga sdant?
	  M de lta oss hra sina forna utsagor.
	  M de stlla fram sina vittnen och bevisa sin rtt,
	  s att dessa, nr de hra det, kunna sga: Det r sant.
043:010   Men I ren mina vittnen, sger HERREN,
	  I ren min tjnare, den som jag har utvalt,
	  p det att I mn veta och tro mig
	  och frst, att det r jag;
	  fre mig r ingen Gud danad,
	  och efter mig skall ingen komma.
043:011   Jag, jag r HERREN,
	  och frutom mig finnes ingen frlsare.
043:012   Jag har frkunnat det och skaffat frlsning,
	  jag har kungjort det och ingen frmmande gud bland eder.
	  I ren mina vittnen, sger HERREN;
	  och jag r Gud.
043:013   Ja, allt framgent r jag densamme,
	  och ingen kan rdda frn min hand.
	  Nr jag vill gra ngot, vem kan d avvnda det?
043:014   S sger HERREN, eder frlossare,
	  Israels Helige:
	  Fr eder skull snder jag mitt bud mot Babel,
	  och jag skall driva dem allasammans p flykten,
	  jag skall driva kalderna ned p skeppen som voro deras frjd.
043:015   Jag r HERREN, eder Helige,
	  Israels skapare, eder konung.
043:016   S sger HERREN,
	  han som gr en vg i havet,
	  en stig i vldiga vatten,
043:017   han som fr vagnar och hstar ditut,
	  ja, hrskara och och stridsmakt,
	  sedan ligga de dr tillhopa och kunna icke st upp,
	  de ro utslckta, de hava slocknat ssom en veke:
043:018   Tnken icke p vad frr har varit,
	  akten icke p vad fordom har skett.
043:019   Se, jag vill gra ngot nytt.
	  Redan nu visar det sig; mrken I det icke?
	  Ja, jag skall gra en vg i knen
	  och strmmar i demarken,
043:020   s att markens djur skola ra mig,
	  schakaler och strutsar,
	  drfr att jag lter vatten flyta i knen,
	  strmmar i demarken,
	  s att mitt folk, min utkorade, kan f dricka.
043:021   Det folk, som jag har danat t mig,
	  skall frtlja mitt lov.
043:022   Men icke har du, Jakob, kallat mig hit,
	  i det du har gjort dig mda fr min skull, du Israel.
043:023   Icke har du framburit t mig dina brnnoffersfr
	  eller rat mig med dina slaktoffer;
	  icke har jag vllat dig arbete med spisoffer,
	  ej heller mda med rkelse.
043:024   Icke har du kpt kalmus t mig fr dina penningar
	  eller mttat mig med dina slaktoffers fett.
	  Nej, du har vllat mig arbete genom dina synder
	  och mda genom dina missgrningar.
043:025   Jag, jag r den som utplnar
	  dina vertrdelser fr min egen skull,
	  och dina synder kommer jag icke mer ihg.
043:026   Lt mig hra, vad du har att sga,
	  och lt oss g till rtta med varandra;
	  tala du, fr att du m finnas rttfrdig.
043:027   Men se, redan din stamfader syndade,
	  och de som frde din talan begingo vertrdelser mot mig.
043:028   Drfr har jag mst lta helgedomens furstar utst vanra
	  och har verlmnat Jakob t tillspillogivning,
	  Israel t frsmdelse.
044:001   Men hr nu, du Jakob, min tjnare,
	  du Israel, som jag har utvalt.
044:002   S sger HERREN, han som har skapat dig,
	  han som danade dig redan i moderlivet och som hjlper dig:
	  Frukta icke, du min tjnare Jakob,
	  du Jesurun, som jag har utvalt.
044:003   Ty jag skall utgjuta vatten ver de trstiga
	  och strmmar ver det torra;
	  jag skall utgjuta min Ande ver din barn
	  och min vlsignelse ver dina telningar,
044:004   s att de vxa upp mitt ibland grset
	  ssom piltrd vid vattenbckar.
044:005   D skall den ene sga: HERREN tillhr jag,
	  och den andre skall beropa Jakobs namn,
	  och en tredje skall skriva p sin hand: HERRENS egen
	  och skall bruka Israel ssom ett renamn.
044:006   S sger HERREN, Israels konung,
	  och hans frlossare, HERREN Sebaot:
	  Jag r den frste, och jag r den siste,
	  och frutom mig finnes ingen Gud.
044:007   Och vem talar, ssom jag har gjort,
	  alltsedan jag lt urtidsfolket framtrda?
	  M han frkunna det och lgga det fram fr mig.
	  Ja, m de frkunna det tillkommande, vad som skall ske.
044:008   Frukten icke och varen icke frskrckta.
	  Har jag icke fr lnge sedan ltit dig hra om detta
	  och frkunnat det?  I ren ju mina vittnen.
	  Finnes vl ngon Gud frutom mig?
	  Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

044:009 Avgudamakarna ro allasammans idel tomhet, och deras kra gudar
	kunna icke hjlpa.  Deras beknnare se sjlva intet och frst
	intet; drfr mste de ock komma p skam.
044:010 Om ngon formar en gud och gjuter ett belte, s r det honom
	till intet gagn.
044:011 Se, hela dess flje skall komma p skam; konstnrerna sjlva ro
	ju allenast mnniskor.  M de frsamlas, s mnga de ro, och
	trda fram; de skola d alla tillhopa med frskrckelse komma p
	skam.

044:012 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glden, han
	formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till
	ventyrs fr han drvid svlta, s att han bliver vanmktig, och
	frsaka att dricka, s att han bliver matt.
044:013 Trsnidaren spnner ut sitt mtsnre och gr mrken p
	trstycket med sitt ritstift, han arbetar drp med sina eggjrn
	och mrker ut det med passaren; och han gr s drav en
	mansbild, en prydlig mnniskogestalt, som fr bo i ett hus.

044:014 Man fller t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig
	ek och uppdrager dem t sig bland skogens trd; man planterar t
	sig lrktrd, och regnet giver dem vxt.
044:015 Detta hava mnniskorna till brnsle; och man tager drav och
	vrmer sig drmed, man tnder p det och bakar brd drvid.  Men
	drjmte frfrdigar man en gud drav och tillbeder den, man gr
	drav ett belte och faller ned fr det.
044:016 En del av tret brnner man allts upp i eld, ver en annan del
	drav tillagar man ktt till att ta, steker sin stek och ter
	sig mtt; nr man s har vrmt sig, sger man: Gott, nu r jag
	varm, nu njuter jag av brasan.
044:017 Men av det som r kvar gr man en gud, man gr sig ett belte,
	och fr det faller man ned och tillbeder, man bnfaller infr
	det och sger: Rdda mig, ty du r min gud.  --
044:018 Ja, sdana veta intet och frst intet, ty igentppta ro deras
	gon, s att de icke se, och deras hjrtan, s att de intet
	begripa.
044:019 Ingen har s mycken eftertanke, s mycket vett eller frstnd,
	att han sger: En del drav har jag brnt upp i eld, och p
	kolen har jag bakat brd och stekt ktt och har s tit; skulle
	jag d av terstoden gra en styggelse?  Skulle jag falla ned
	fr ett stycke tr?
044:020 Den som s hller sig till vad som blott r aska, han r frledd
	av ett drat hjrta, s att han icke frstr att rdda sin sjl,
	icke att tnka: Blott ffnglighet r, vad jag hller i min
	hgra hand.
044:021   Tnk hrp, du Jakob,
	  du Israel, ty du r min tjnare;
	  jag har danat dig, ja, du r min tjnare.
	  Israel, du varder icke frgten av mig.
044:022   Jag utplnar dina vertrdelser ssom ett moln
	  och dina synder ssom en sky.
	  Vnd om till mig, ty jag frlossar dig.
044:023   Jublen, I himlar,
	      ty HERREN utfr sitt verk;
	  hjen gldjerop, I jordens djup,
	  bristen ut i jubel, I berg,
	  du skog med alla dina trd;
	  ty HERREN frlossar Jakob,
	  han bevisar sig hrlig i Israel.
044:024   S sger HERREN, din frlossare,
	  han som danade dig redan i moderlivet:
	  Jag, HERREN, r den som fr allt,
	  den som ensam utspnner himmelen
	  och utan ngons hjlp breder ut jorden.
044:025   Jag r den som gr lgnprofeternas tecken om intet
	  och gr spmnnen till drar,
	  den som lter de vise komma till korta
	  och gr deras klokhet till drskap,
044:026   men som lter sin tjnares ord bliva bestndande
	  och fullbordar sina sndebuds rdslag.
	  Jag r den som sger om Jerusalem: Det skall bliva bebott
	  och om Juda stder: De skola varda uppbyggda;
	  jag skall upprtta ruinerna dr.
044:027   Jag r den som sger till havsdjupet: Sina ut;
	  dina strmmar vill jag lta uttorka.
044:028   Jag r den som sger om Kores: Han r min herde,
	  han skall fullborda all min vilja,
	  och han skall sga om Jerusalem:
	      'Det skall bliva uppbyggt'
	  och till templet: 'Din grund skall ter varda lagd.'

045:001   S sger HERREN till sin smorde,
	  till Kores som jag har fattat vid hans hgra hand,
	  d jag nu vill sl ned folken infr honom
	  och lsa svrdet frn konungarnas lnd,
	  d jag vill ppna drrarna fr honom
	  s att inga portar mer ro stngda:
045:002   Sjlv skall jag g framfr dig,
	  backarna skall jag jmna ut;
	  kopparportarna skall jag krossa,
	  och jrnbommarna skall jag bryta snder.
045:003   Och jag skall giva dig dolda skatter
	  och bortgmda rikedomar,
	  fr att du m frnimma, att jag, HERREN, r den
	  som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
045:004   Fr min tjnare Jakobs skull,
	  fr Israels, min utkorades, skull
	  kallade jag dig vid ditt namn
	  och gav dig renamn, innan du knde mig.
045:005   Jag r HERREN och eljest ingen,
	  utom mig finnes ingen Gud;
	  innan du knde mig, omgjordade jag dig,
045:006   fr att man skulle frnimma bde i ster och i vster,
	  att alls ingen finnes frutom mig,
	  att jag r HERREN och eljest ingen,
045:007   jag som danar ljuset och skapar mrkret,
	  jag som giver lyckan och skapar olyckan.
	  Jag, HERREN, r den som gr allt detta.
045:008   Drypen, I himlar drovan,
	  och m skyarna lta rttfrdighet strmma ned.
	  M jorden ppna sig,
	  och m dess frukt bliva frlsning;
	  rttfrdighet lte den ock vxa upp.
	  Jag, HERREN, skapar detta.
045:009   Ve dig som vill g till rtta med din Skapare,
	  ja, ve dig, du skrva bland andra skrvor av jord!
	  Skall vl leret sga till krukmakaren: Vad kan du gra?
	  Och skall ditt verk sga om dig: Han har inga hnder?
045:010   Ve dig som sger till din fader: Icke kan du avla barn
	  och till hans hustru: Icke kan du fda barn!
045:011   S sger HERREN,
	  Israels Helige, som ock r hans skapare:
	  Frgen mig om det tillkommande;
	  lmnen t mig omsorgen om mina sner, mina hnder verk.
045:012   Det r jag, som har gjort jorden och skapat mnniskorna drp;
	  det r mina hnder, som hava utspnt himmelen,
	  och hela dess hrskara har jag bdat upp.
045:013   Det r ock jag, som har ltit denne uppst i rttfrdighet,
	  och alla hans vgar skall jag gra jmna.
	  Han skall bygga upp min stad
	  och slppa mina fngar lsa,
	  och det icke fr betalning eller fr gvor,
	  sger HERREN Sebaot.
045:014   S sger HERREN:
	  Vad egyptierna hava frvrvat med sitt arbete
	  och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,
	  det skall allt verg i din hand och hra dig till.
	  De skola flja bakom dig,
	      i kedjor skola de g.
	  Och de skola falla ned infr dig
	      och stlla sin bn till dig:
	  Allenast i dig r Gud,
	  och eljest finnes ingen,
	      alls ingen annan Gud.
045:015   Ja, du r sannerligen en outgrundlig Gud,
	  du Israels Gud, du frlsare
045:016   De komma alla p skam och varda till blygd,
	  de mste allasammans g dr med blygd,
	  alla avgudamakarna.
045:017   Men Israel bliver frlst genom HERREN
	      med en evig frlsning;
	  aldrig i evighet skolen I komma p skam
	      och varda till blygd.
045:018   Ty s sger HERREN,
	  han som har skapat himmelen,
	      han som r Gud,
	  han som har danat jorden och gjort den,
	      han som har berett den
	  och som icke har skapat den till att vara de,
	      utan danat den till att bebos:
	  Jag r HERREN
	      och eljest ingen.
045:019   Jag har icke talat i det frdolda,
	  ngonstdes i ett mrkt land;
	  jag har icke sagt till Jakobs slkt:
	      Frgves skolen I ska mig.
	  Jag r HERREN, som talar sanning,
	      som frkunnar, vad rtt r.
045:020   S frsamlen eder nu och kommen hit,
	  trden fram allasammans,
	      I rddade, som ren kvar av folken.
	  Ty de hava intet frstnd,
	      de som fra sina trbelten omkring i hgtidstg
	  och bedja till en gud
	      som icke kan frlsa.
045:021   Frkunnen ngot och lggen fram det;
	      alla tillhopa m rdsl drom.
	  Vem har lngt frut ltit eder hra detta
	      och fr lnge sedan frkunnat det?
	  Har icke jag, HERREN, gjort det
	  jag, frutom vilken ingen Gud mer finnes,
	  ingen Gud, som r rttfrdig och som frlsar,
	      nej, ingen finnes jmte mig.
045:022   Vnden eder till mig, s varden I frlsta,
	      I jordens alla ndar;
	  ty jag r Gud
	      och eljest ingen.
045:023   Jag har svurit vid mig sjlv,
	  frn min mun har utgtt ett sanningsord,
	      ett ord, som icke skall ryggas:
	  Fr mig skola alla knn bja sig,
	      och mig skola alla tungor giva sin ed.
045:024   S har man betygat om mig:
	      Allenast hos HERREN finnes rttfrdighet och makt.
	  Till honom skola komma med blygd
	      alla de som hava varit honom htska.
045:025   Ja, genom HERREN fr all Israels slkt sin rtt,
	      och av honom skola de bermma sig.
046:001   Bel sjunker ned,
	      Nebo mste bja sig,
	  deras bilder lmnas
	      t djur och fnad;
	  de som I frden omkring i hgtidstg,
	      de lastas nu p k
	      som bra sig trtta av brdan.
046:002   Ja, de mste bda bja sig och sjunka ned;
	  de kunna icke rdda ngon brda,
	  sjlva vandra de bort i fngenskap.
046:003   S hren nu p mig, I av Jakobs hus,
	  I alla som ren kvar av Israels hus,
	  I som haven varit lastade p mig allt ifrn moderlivet
	  och burna av mig allt ifrn moderssktet.
046:004   nda till eder lderdom r jag densamme,
	  och intill dess I varden gr, skall jag bra eder;
	  s har jag hittills gjort,
	  och jag skall ocks framgent hlla eder uppe,
	  jag skall bra och rdda eder.
046:005   Med vem viljen I likna och jmfra mig,
	  och med vem viljen I sammanstlla mig,
	  s att jag skulle vara honom lik?
046:006   Man skakar ut guld ur pungen
	  och vger upp silver p vgen,
	  och s lejer man en guldsmed att gra det till en gud,
	  fr vilken man kan falla ned och tillbedja.
046:007   Den lyfter man p axeln och br den bort
	  och stter ned den p dess plats,
	  fr att den skall st dr och ej vika frn stllet.
	  Men ropar ngon till den, s svarar den icke
	  och frlsar honom icke ur hans nd.
046:008   Tnken hrp och kommen till frnuft;
	  besinnen eder, I vertrdare.
046:009   Tnken p vad frr var, redan i forntiden;
	  ty jag r Gud och eljest ingen,
	  en Gud, vilkens like icke finnes;
046:010   jag som i frvg frkunnar, vad komma skall,
	  och lngt frut, vad nnu ej har skett;
	  jag som sger: Mitt rdslut skall g i fullbordan,
	  och allt vad jag vill, det gr jag;
046:011   jag som kallar p rnen frn ster
	  och ifrn fjrran land p mitt rdsluts man.
	  Vad jag har bestmt, det stter jag ock i verket.
046:012   S hren nu p mig, I stormodige,
	  I som menen, att hjlpen r lngt borta.
046:013   Se, jag lter min hjlp nalkas, den r ej lngt borta,
	  och min frlsning drjer icke;
	  jag giver frlsning i Sion
	  och min hrlighet t Israel.
047:001   Stig ned och stt dig i stoftet,
	      du jungfru dotter Babel,
	  stt dig p jorden utan tron,
	      du kaldernas dotter;
	  ty man skall icke mer kalla dig
	      den bortklemade och yppiga.
047:002   Tag till kvarnen och mal mjl,
	      lgg av din slja,
	  lyft upp slpet, blotta benet,
	      vada genom strmmarna.
047:003   Din blygd skall varda blottad,
	      och din skam skall ses.
	  Hmnd skall jag utkrva
	      och ej skona ngon mnniska.
047:004   Vr frlossares namn r HERREN Sebaot,
	      Israels Helige!
047:005   Sitt tyst och drag dig undan i mrkret,
	      du kaldernas dotter;
	  ty du skall icke mer bliva kallad
	      konungarikenas drottning.
047:006   Jag frtrnades p mitt folk,
	      jag ohelgade min arvedel
	      och gav dem i din hand.
	  Och du visade dem intet frbarmande;
	      p gamla mn
	      lt du ditt ok tynga hrt.
047:007   Du tnkte: Jag skall evinnerligen
	      frbliva en drottning
	  drfr ville du ej akta p
	      och tnkte ej p nden.
047:008   S hr nu detta, du som lever i vllust,
	      du som tronar s trygg,
	  du som sger i ditt hjrta:
	      Jag och ingen annan;
	  aldrig skall jag sitta ssom nka,
	      aldrig veta av, vad barnlshet r.
047:009   Se, bda dessa olyckor skola komma ver dig med hast,
	      p en och samma dag:
	  bde barnlshet och nkestnd skola komma ver dig
	      i fullaste mtt,
	  trots myckenheten av dina trolldomskonster,
	      trots dina besvrjelsers starka kraft.
047:010   Du knde dig trygg i din ondska, du tnkte:
	      Ingen ser mig.
	  Din vishet och din kunskap var det,
	      som frfrde dig,
	  s att du s sade i ditt hjrta:
	      Jag och ingen annan.
047:011   Drfr skall en olycka komma ver dig,
	      som du ej frmr besvrja bort,
	  och ett frdrv skall falla ver dig,
	      som du icke skall kunna avvnda;
	  ja, pltsligt skall delggelse komma ver dig,
	      nr du minst anar det.
047:012   Trd fram med de besvrjelser och mnga trolldomskonster
	      som du har mdat dig med frn din ungdom;
	  se till, om du s kan skaffa hjlp,
	      om du s kan skrmma bort faran.
047:013   Du har arbetat dig trtt med dina mnga rdslag.
	      M de nu trda fram,
	  m de frlsa dig, dessa som avmta himmelen
	      och spana i stjrnorna
	  och var nymnad kungra, varifrn ditt de
	      skall komma ver dig.
047:014   Men se, de ro att likna vid str
	      som brnnes upp i eld,
	  de kunna icke rdda sitt liv
	      ur lgornas vld.
	  Detta r ju ingen koleld att vrma sig framfr,
	      ingen brasa att sitta vid.
047:015   Ja, s gr det fr dig med dem som du mdade dig fr.
	  Och dina handelsvnner frn ungdomstiden draga bort,
	      var och en t sitt hll
	      och ingen finnes, som frlsar dig.
048:001   Hren detta, I av Jakobs hus,
	  I som ren uppkallade med Israels namn
	  och flutna ur Juda klla,
	  I som svrjen vid HERRENS namn
	  och prisen Israels Gud --
	  dock icke i sanning och rttfrdighet,
048:002   allt medan I kallen eder efter den heliga staden
	  och stdjen eder p Israels Gud,
	  p honom vilkens namn r HERREN Sebaot.
048:003   Vad frut skedde, det hade jag fr lnge sedan frkunnat;
	  av min mun var det frutsagt, och jag hade ltit eder hra drom.
	  Pltsligt satte jag det i verket, och det intrffade.
048:004   Eftersom jag visste, att du var s styvsint,
	  ja, att din nacksena var av jrn
	  och din panna av koppar,
048:005   drfr frkunnade jag det fr lnge sedan
	  och lt dig hra drom, innan det skedde,
	  p det att du icke skulle kunna sga:
	  Min gudastod har gjort det,
	  min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s.
048:006   Du hade hrt det, nu kan du se alltsammans;
	  viljen I d icke erknna det?

	  Nu lter jag dig ter hra om nya ting,
	  om frdolda ting som du ej har vetat av.
048:007   Frst nu hava de blivit skapade, icke tidigare,
	  och frrn i dag fick du icke hra om dem,
	  p det att du ej skulle kunna sga: Det visste jag ju frut.
048:008   Du fick icke frr hra ngot drom eller veta ngot drav,
	  ej heller kom det tidigare fr dina ron,
	  eftersom jag visste, huru trols du var
	  och att du hette vertrdare allt ifrn moderlivet.
048:009   Men fr mitt namns skull r jag lngmodig,
	  och fr min ras skull hller jag tillbaka min vrede,
	  s att du icke bliver utrotad.
048:010   Se, jag har smlt dig, men silver har jag icke ftt;
	  jag har prvat dig i lidandets ugn.
048:011   Fr min egen skull, ja, fr min egen skull gr jag s,
	  ty huru skulle jag kunna lta mitt namn bliva ohelgat?
	  Jag giver icke min ra t ngon annan.
048:012   Hr p mig, du Jakob,
	      du Israel, som jag har kallat.
	  Jag r det; jag r den frste,
	      jag r ock den siste.
048:013   Min hand har lagt jordens grund,
	  och min hgra hand har utspnt himmelen;
	  jag kallar p dem,
	  d st de dr bda.
048:014   Frsamlen eder, I alla, och hren:
	  Vem bland dessa andra har frutsagt detta,
	  att den man, som HERREN lskar, skall utfra hans vilja mot Babel
	  och vara hans arm mot kalderna?
048:015   Jag, jag har talat detta,
	  jag har ock kallat honom,
	  jag har frt honom fram, s att hans vg har blivit lyckosam.
048:016   Trden hit till mig och hren detta;
	  Mina frutsgelser har jag icke talat i det frdolda;
	  nr tiden kom, att ngot skulle ske, d var jag dr.
	  Och nu har Herren, HERREN
	  snt mig och snt sin Ande.
048:017   S sger HERREN, din frlossare,
	      Israels Helige:
	  Jag r HERREN, din Gud,
	      den som lr dig, vad nyttigt r,
	  den som leder dig p den vg du skall vandra.
048:018   O att du ville akta p mina bud!
	  D skulle frid tillflyta dig ssom en strm
	  och din rtt ssom havets bljor;
048:019   dina barn skulle d vara ssom sanden
	  och din livsfrukt ssom sandkornen,
	  dess namn skulle aldrig bliva utrotat
	  eller utplnat ur min syn.
048:020   Dragen ut frn Babel,
	      flyn ifrn kaldernas land;
	  frkunnen det med frjderop
	      och lten det bliva knt,
	  utbreden ryktet drom
	      till jordens nda;
	  sgen: HERREN har frlossat
	      sin tjnare Jakob.
048:021   De ledo ingen trst,
	      nr han frde dem genom demarker,
	  ty han lt vatten strmma fram
	      ur klippan t dem,
	  han klv snder klippan,
	      och vattnet fldade.
048:022   Men de ogudaktiga f ingen frid,
	      sger HERREN.
049:001   Hren p mig, I havslnder,
	  och akten hrp, I folk, som bon i fjrran.
	  HERREN kallade mig, nr jag nnu var i moderlivet,
	  han nmnde mitt namn, medan jag lg i min moders skte.
049:002   Och han gjorde min mun lik ett skarpt svrd
	  och gmde mig under sin hands skugga;
	  han gjorde mig till en vass pil
	  och dolde mig i sitt koger.
049:003   Och han sade till mig: Du r min tjnare,
	  Israel, genom vilken jag vill frhrliga mig.
049:004   Men jag tnkte: Frgves har jag mdat mig,
	  fruktlst och ffngt har jag frtrt min kraft;
	  dock, min rtt r hos HERREN
	  och min ln hos min Gud.
049:005   Och nu sger HERREN,
	  han som danade mig till sin tjnare, nr jag nnu var i moderlivet,
	  p det att jag mtte fra Jakob tillbaka till honom,
	  s att Israel icke rycktes bort
	  -- ty jag r rad i HERRENS gon,
	  och min Gud har blivit min starkhet --
049:006   han sger: Det r fr litet fr dig, d du r min tjnare,
	  att allenast upprtta Jakobs stammar
	  och fra tillbaka de bevarade av Israel;
	  jag vill stta dig till ett ljus fr hednafolken,
	  fr att min frlsning m n till jordens nda.
049:007   S sger HERREN,
	  Israels frlossare, hans Helige,
	  till den djupt fraktade som r en styggelse fr mnniskor,
	  en trl under tyranner:
	  Konungar skola se det och st upp,
	  furstar skola se det och buga sig
	  fr HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,
	  fr Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
049:008   S sger HERREN:
	  Jag bnhr dig i behaglig tid,
	  och jag hjlper dig p frlsningens dag;
	  jag skall bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket,
	  s att du skall upprtta landet
	  och utskifta de frdda arvslotterna
049:009   och sga till de fngna: Dragen ut,
	  till dem som sitta i mrkret: Kommen fram.
	  De skola finna bete utmed vgarna,
	  ja, betesplatser p alla kala hjder;
049:010   de skola varken hungra eller trsta,
	  kenhettan och solen skola icke skada dem,
	  ty deras frbarmare skall leda dem
	  och skall fra dem till vattenkllor.
049:011   Och jag skall gra alla mina berg till ppna vgar,
	  och mina farvgar skola byggas hga.
049:012   Se, dr komma de fjrran ifrn,
	  ja, somliga frn norr och andra frn vster,
	  somliga ock frn sinernas land.
049:013   Jublen, I himlar, och frjda dig, du jord,
	  och bristen ut i jubel, I berg;
	  ty HERREN trstar sitt folk
	  och frbarmar sig ver sina betryckta.
049:014   Men Sion sger: HERREN har vergivit mig,
	  Herren har frgtit mig.
049:015   Kan d en moder frgta sitt barn,
	  s att hon icke har frbarmande med sin livsfrukt?
	  Och om hon n kunde frgta sitt barn,
	  s skulle dock jag icke frgta dig.
049:016   Se, p mina hnder har jag upptecknat dig;
	  dina murar st alltid infr mina gon.
049:017   Redan hasta dina sner fram,
	  under det dina frstrare och hrjare draga bort ifrn dig.
049:018   Lyft upp dina gon och se dig omkring:
	  alla komma frsamlade till dig.
	  S sant jag lever, sger HERREN,
	  du skall f iklda dig dem alla ssom en skrud
	  och lik en brud omgjorda dig med dem.
049:019   Ty om du frut lg i ruiner och var delagd,
	      ja, om ock ditt land var frhrjat,
	  s skall du nu i stllet bliva fr trng fr dina inbyggare,
	      och dina frdrvare skola vara lngt borta.
049:020   Den tid stundar, d du skall f hra sgas av barnen
	      som fddes under din barnlshet:
	  Platsen r mig fr trng,
	      giv rum, s att jag kan bo hr.
049:021   D skall du sga i ditt hjrta:
	      Vem har ftt dessa t mig?
	  Jag var ju barnls och ofruktsam,
	      landsflyktig och frdriven;
	      vem har d fostrat dessa?
	  Se, jag var lmnad ensam kvar;
	      varifrn komma d dessa?
049:022   S sger Herren, HERREN:
	  Se, jag skall upplyfta min hand till tecken t folken
	  och resa upp mitt baner till tecken t folkslagen;
	  d skola de bra dina sner hit i sin famn
	  och fra dina dttrar fram p sina axlar.
049:023   Och konungar skola vara dina barns vrdare
	  och furstinnor deras ammor,
	  de skola falla ned infr dig med ansiktet mot jorden
	  och slicka dina ftters stoft.
	  Och du skall frnimma, att jag r HERREN
	  och att de som frbida mig icke komma p skam.
049:024   Kan man taga ifrn hjlten hans byte
	  eller rycka fngarna ifrn den som har segerns rtt?
049:025   Och om n s vore, sger HERREN,
	  om man n kunde taga ifrn hjlten hans fngar
	  och rycka bytet ur den vldiges hand,
	  s skulle jag dock sjlv st emot dina motstndare,
	  och sjlv skulle jag frlsa dina barn.
049:026   Ja, jag skall tvinga dina frtryckare att ta sitt eget ktt,
	  och av sitt eget blod skola de bliva druckna ssom av druvsaft.
	  Och allt ktt skall d frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
	  och att den Starke i Jakob r din frlossare.
050:001   S sger HERREN:
	  Var r eder moders skiljebrev,
	  det, varmed jag skulle hava frskjutit henne?
	  Eller finnes bland mina borgenrer ngon
	  som jag har slt eder t?
	  Nej, genom edra missgrningar bleven I slda,
	  och fr edra vertrdelsers skull blev eder moder frskjuten.
050:002   Varfr var ingen tillstdes, nr jag kom?
	  Varfr svarade ingen, nr jag ropade?
	  Har d min arm blivit fr kort, s att den ej kan frlossa,
	  eller finnes hos mig ingen kraft till att hjlpa?
	  Med min npst uttorkar jag ju havet,
	  och strmmarna gr jag till torrt land,
	  s att fiskarna ruttna och d av trst,
	  eftersom vattnet r borta;
050:003   sjlva himmelen klder jag i mrker
	  och giver den sorgdrkt att bra.
050:004   Herren, HERREN har givit mig
	      en tunga med lrdom,
	  s att jag frstr att genom mina ord
	      hugsvala den trtte;
	  han vcker var morgon mitt ra,
	      han vcker det
	      till att hra p lrjungestt.
050:005   Ja, Herren, HERREN har ppnat mitt ra,
	      och jag har ej varit genstrvig,
	      jag har ej vikit tillbaka.
050:006   Jag hll fram min rygg t dem som slogo mig
	      och mina kinder t dem som ryckte mig i skgget;
	  jag skylde icke mitt ansikte
	      mot smdelse och spott.
050:007   Men Herren, HERREN hjlper mig,
	      drfr knde jag ej smdelsen,
	  drfr gjorde jag min panna hrd ssom sten;
	      jag visste ju, att jag ej skulle komma p skam.
050:008   Den som dmer mig fri r nra, vem vill d g till rtta med mig?
	      M han trda fram jmte mig.
	  Vem vill vara min anklagare?
	      M han komma hit till mig.
050:009   Se, Herren, HERREN hjlper mig;
	      vem vill d dma mig skyldig?
	  Se, de skola allasammans falla snder ssom en kldnad;
	      mal skall frtra dem.
050:010   Vem bland eder, som fruktar HERREN
	      och hr hans tjnares rst?
	  Om han n vandrar i mrkret
	      och icke ser ngon ljusning,
	  s frtrste han dock p HERRENS namn
	      och stdje sig vid sin Gud.
050:011   Men se, I alla som tnden upp en brand
	      och vpnen eder med gldande pilar,
	  I hemfallen sjlva t lgorna frn eder brand
	      och t pilarna som I haven antnt.
	  Av min hand skall detta vederfaras eder;
	      i kval skolen I komma att ligga.
051:001   Hren p mig, I som faren efter rttfrdighet,
	      I som sken HERREN.
	  Skden p klippan, ur vilken I ren uthuggna,
	  och p gruvan, ur vilken I haven framhmtats:
051:002   ja, skden p Abraham, eder fader,
	      och p Sara som fdde eder.
	  Ty nr han nnu var ensam, kallade jag honom
	      och vlsignade honom och frkade honom.
051:003   Ja, HERREN skall varkunna sig ver Sion,
	      han skall varkunna sig ver alla dess ruiner;
	  han gr dess ken lik ett Eden
	      och dess hedmark lik en HERRENS lustgrd.
	  Frjd och gldje skall hras drinne,
	      tacksgelse och lovsngs ljud.
051:004   Akta p mig, du mitt folk;
	  lyssna till mig, du min menighet.
	  Ty frn mig skall lag utg,
	  och min rtt skall jag stta till ett ljus fr folken.
051:005   Min rttfrdighet r nra, min frlsning gr fram,
	  och mina armar skola skaffa rtt bland folken;
	  havslnderna bida efter mig
	  och hoppas p min arm.
051:006   Lyften upp edra gon till himmelen,
	  skden ock p jorden hrnere:
	  se, himmelen skall upplsa sig ssom rk
	  och jorden ntas ut ssom en kldnad,
	  och dess inbyggare skola d ssom mygg;
	  men min frlsning frbliver evinnerligen,
	  och min rttfrdighet varder icke om intet.
051:007   Hren p mig, I som knnen rttfrdigheten,
	  du folk, som br min lag i ditt hjrta;
	  Frukten icke fr mnniskors smdelser
	  och varen ej frfrade fr deras hn.
051:008   Ty mal skall frtra dem ssom en kldnad,
	  och mott skall frtra dem ssom ull;
	  men min rttfrdighet frbliver evinnerligen
	  och min frlsning ifrn slkte till slkte.
051:009   Vakna upp, vakna upp, kld dig i makt,
	      du HERRENS arm;
	  vakna upp ssom i forna dagar,
	      i frgngna tider.
	  Var det icke du, som slog Rahab
	      och genomborrade draken?
051:010   Var det icke du, som uttorkade havet,
	      det stora djupets vatten,
	  och som gjorde havsbottnen till en vg,
	      dr ett frlsat folk kunde g fram?
051:011   Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
	  och komma till Sion med jubel;
	  evig gldje skall krna deras huvuden,
	  frjd och gldje skola de undf,
	  sorg och suckan skola fly bort.
051:012   Jag, jag r den som trstar eder.
	  Vem r d du, att du fruktar fr ddliga mnniskor,
	  fr mnniskobarn som bliva ssom torrt grs?
051:013   Och drvid frgter du HERREN, som har skapat dig,
	  honom som har utspnt himmelen och lagt jordens grund.
	  Ja, bestndigt, dagen igenom,
	  frskrckes du fr frtryckarens vrede,
	  ssom stode han just redo till att frdrva.
	  Men vad bliver vl av frtryckarens vrede?
051:014   Snart skall den fjttrade lsas ur sitt tvng;
	  han skall icke d och hemfalla t graven,
	  ej heller skall han lida brist p brd.
051:015   ty jag r HERREN, din Gud,
	  han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
	  han vilkens namn r HERREN Sebaot;
051:016   och jag har lagt mina ord i din mun
	  och vertckt dig med min hands skugga
	  fr att plantera en himmel och grunda en jord
	  och fr att sga till Sion: Du r mitt folk.
051:017   Vakna upp, vakna upp,
	      st upp, Jerusalem,
	  du som av HERRENS hand har ftt att dricka
	      hans vredes bgare,
	  ja, du som har tmt berusningens kalk
	      till sista droppen.
051:018   Bland alla de sner hon hade ftt fanns ingen
	      som ledde henne,
	  bland alla de sner hon hade fostrat ingen
	      som fattade henne vid handen.
051:019   Dubbel r den olycka som har drabbat dig,
	      och vem visar dig medlidande?
	  Hr r frdelse och frstring, hunger och svrd.
	      Huru skall jag trsta dig?
051:020   Dina sner frsmktade,
	      de lgo vid alla gathrn,
	      lika antiloper i jgarens garn,
	  drabbade i fullt mtt av HERRENS vrede,
	      av din Guds npst.
051:021   Drfr m du hra detta, du arma,
	      som r drucken, fastn icke av vin:
051:022   S sger HERREN, som r din Herre,
	      och din Gud, som utfr sitt folks sak:
	  Se, jag tager bort ur din hand
	      berusningens bgare;
	  av min vredes kalk
	      skall du ej vidare dricka.
051:023   Och jag stter den i dina plgares hand,
	  deras som sade till dig:
	      Fall ned, s att vi f g fram ver dig;
	  och s ndgades du gra din rygg likasom till en mark
	      och till en gata fr dem som gingo dr fram.
052:001   Vakna upp, vakna upp, ikld dig
	      din makt, o Sion;
	  ikld dig din hgtidsskrud, Jerusalem,
	      du heliga stad;
	  ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
	      komma in i dig.
052:002   Skaka stoftet av dig, st upp
	      och intag din plats, Jerusalem;
	  ls banden frn din hals,
	      du fngna dotter Sion.
052:003 Ty s sger HERREN: I haven blivit slda fr intet; s skolen I
	ock utan penningar bliva lskpta.
052:004 Ja, s sger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
	till Egypten och bodde dr ssom frmlingar; sedan frtryckte
	Assur dem utan all rtt.
052:005 Och vad skall jag nu gra hr, sger HERREN, nu d man har frt
	bort mitt folk utan sak, nu d dess tyranner s skrna, sger
	HERREN, och mitt namn bestndigt, dagen igenom, varder smdat?
052:006 Jo, just drfr skall mitt folk f lra knna mitt namn, just
	drfr skall det frnimma p den dagen, att jag r den som
	talar; ja, se hr r jag.
052:007   Huru ljuvliga ro icke gldjebudbrarens fotsteg,
	      nr han kommer ver bergen
	  fr att frkunna frid och frambra gott budskap
	      och frkunna frlsning,
	  i det han sger till Sion:
	      Din Gud r nu konung!
052:008   Hr, huru dina vktare upphva sin rst
	      och jubla allasammans,
	  ty de se fr sina gon, huru HERREN
	      vnder tillbaka till Sion.
052:009   Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
	      I Jerusalems ruiner;
	  ty HERREN trstar sitt folk,
	      han frlossar Israel.
052:010   HERREN blottar sin heliga
	      arm infr alla hedningars gon,
	  och alla jordens ndar f se
	      vr Guds frlsning.
052:011   Bort, bort, dragen ut drifrn,
	  kommen icke vid det orent r;
	  dragen ut ifrn henne, renen eder,
	  I som bren HERRENS krl.
052:012   Se, I behven icke draga ut med hast,
	  icke vandra bort ssom flyktingar,
	  ty HERREN gr framfr eder,
	  och Israels Gud slutar edert tg.

053:013   Se, min tjnare skall hava framgng;
	  han skall bliva upphjd och stor och hgt uppsatt.
053:014   Ssom mnga hpnade ver honom,
	  drfr att hans utseende var vanstllt mer n andra mnniskors
	  och hans gestalt oansenligare n andra mnniskobarns,
053:015   s skall han ock vcka frundran hos mnga folk;
	  ja, konungar skola frstummas i frundran ver honom.
	  Ty vad aldrig har varit frtljt fr dem, det f de se,
	  och vad de aldrig hava hrt, det f de frnimma.
053:001   Men vem trodde, vad som predikades fr oss,
	  och fr vem var HERRENS arm uppenbar?
053:002   Han skt upp ssom en ringa telning infr honom,
	  ssom ett rotskott ur frtorkad jord.
	  Han hade ingen gestalt eller fgring;
	  nr vi sgo p honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
053:003   Fraktat var han och vergiven av mnniskor,
	  en smrtornas man och frtrogen med krankhet;
	  han var ssom en, fr vilken man skyler sitt ansikte,
	  s fraktat, att vi hllo honom fr intet.
053:004   Men det var vra krankheter han bar,
	  vra smrtor, dem lade han p sig,
	  medan vi hllo honom fr att vara hemskt,
	  tuktad av Gud och pinad.
053:005   Ja, han var sargad fr vra vertrdelsers skull
	  och slagen fr vra missgrningars skull;
	  npsten var lagd p honom, fr att vi skulle f frid,
	  och genom hans sr bliva vi helade.
053:006   Vi gingo alla vilse ssom fr,
	  var och en av oss ville vandra sin egen vg,
	  men HERREN lt allas vr missgrning drabba honom.
053:007   Han blev plgad, fastn han dmjukade sig
	  och icke ppnade sin mun,
	  lik ett lamm, som fres bort att slaktas,
	  och lik ett fr, som r tyst infr dem som klippa det
	  ja, han ppnade icke sin mun.
053:008   Undan vld och dom blev han borttagen,
	  men vem i hans slkte betnker detta?
	  Ja, han rycktes bort ifrn de levandes land,
	  och fr mitt folks vertrdelses skull kom plga ver honom.
053:009   Och bland de ogudaktiga fick hans in grav
	  bland de rika kom han frst, nr han var dd
	  fastn han ingen ortt hade gjort
	  och fastn svek icke fanns i hans mun.
053:010   Det behagade HERREN att sl honom med krankhet:
	  om hans liv s bleve ett skuldoffer,
	  d skulle han f se avkomlingar och lnge leva,
	  och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgng.
053:011   Ja, av den vedermda hans sjl har utsttt
	  skall han se frukt och s bliva mttad;
	  genom sin kunskap skall han gra mnga rttfrdiga,
	  han, den rttfrdige, min tjnare,
	  i det han br deras missgrningar.
053:012   Drfr skall jag tillskifta honom hans lott bland de mnga,
	  och med talrika skaror skall han f utskifta byte,
	  eftersom han utgav sitt liv i dden
	  och blev rknad bland vertrdare,
	  han som bar mngas synder
	  och bad fr vertrdarna.
054:001   Jubla, du ofruktsamma,
	      du som icke har ftt barn;
	  brist ut i jubel och ropa av frjd,
	      du som icke har blivit moder.
	  Ty den ensamma skall hava mnga barn,
	  flera n den som har man, sger HERREN.
054:002   Vidga ut platsen fr ditt tjll,
	  lt spnna ut tltet, under vilket du bor,
	      och spar icke;
	  frlng dina tltstreck
	      och gr dina tltpluggar fastare.
054:003   Ty du skall utbreda dig bde t hger och vnster,
	  och dina avkomlingar skola taga hedningarnas lnder i besittning
	  och ter befolka delagda stder.
054:004   Frukta icke, ty du skall ej komma p skam;
	  blygs icke, ty du skall ej varda utskmd.
	  Nej, du skall f frgta din ungdoms skam,
	  och ditt nkestnds smlek skall du icke mer komma ihg.
054:005   Ty den som har skapat dig r din man,
	  han vilkens namn r HERREN Sebaot;
	  och Israels Helige r din frlossare,
	  han som kallas hela jordens Gud.
054:006   Ty ssom en vergiven kvinna i hjrtesorg
	      kallades du av HERREN.
	  Sin ungdomsbrud, vill ngon frskjuta henne?
	      sger din Gud.
054:007   Ett litet gonblick vergav jag dig,
	  men i stor barmhrtighet vill jag ter frsamla dig.
054:008   I min frtrnelses versvall dolde jag
	  ett gonblick mitt ansikte fr dig,
	  men med evig nd vill jag nu frbarma mig ver dig,
	  sger HERREN, din frlossare.
054:009   Ty ssom jag gjorde vid Noas flod, s gr jag ock nu:
	  ssom jag d svor, att Noas flod icke mer
	  skulle komma ver jorden,
	  s svr jag ock nu, att jag icke mer
	  skall frtrnas p dig eller npsa dig.
054:010   Ja, om n bergen vika bort
	  och hjderna vackla,
	  s skall min nd icke vika ifrn dig
	  och mitt fridsfrbund icke vackla,
	  sger HERREN; din frbarmare.
054:011   Du arma, som har blivit s hemskt av stormar utan att 
	    f ngon trst,
	  se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
	  och giva dig grundvalar av safirer,
054:012   jag vill gra dina tinnar av rubiner
	  och dina portar av kristall
	  och hela din ringmur av dla stenar.
054:013   Och dina barn skola alla bliva HERRENS lrjungar,
	  och stor frid skola dina barn d hava.
054:014   Genom rttfrdighet skall du bliva befst.
	  All tanke p frtryck vare fjrran ifrn dig,
	      ty du skall intet hava att frukta,
	  och all tanke p frdrv,
	      ty sdant skall icke nalkas dig.
054:015   Om man d rotar sig samman till anfall,
	      s kommer det ingalunda frn mig;
	  och vilka de n ro, som rota sig samman mot dig,
	      s skola de falla fr dig.
054:016   Se, jag r den som skapar smeden,
	  vilken blser upp kolelden
	  och s frambringar ett vapen, sdant han vill gra det;
	  men jag r ock den som skapar frdrvaren, vilken frstr det.
054:017   Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
	      hava ngon lycka;
	  var tunga, som upphver sig fr att g till rtta med dig,
	      skall du f domflld.
	  Detta r HERRENS tjnares arvedel,
	  den rtt de skola undf av mig, sger HERREN.
055:001   Upp, alla I som ren trstiga,
	      kommen hit och fn vatten;
	  och I som inga penningar haven,
	      kommen hit och hmten sd och ten.
	  Ja, kommen hit och hmten sd utan penningar
	  och fr intet bde vin och mjlk.
055:002   Varfr given I ut penningar fr det som ej r brd
	  och edert frvrv fr det som icke kan mtta?
	  Hren p mig, s skolen I f ta det gott r
	  och frnja eder med feta rtter.
055:003   Bjen edra ron hit och kommen till mig;
	  hren, s fr eder sjl leva.
	  Jag vill sluta med eder ett evigt frbund:
	  att I skolen undf all den trofasta nd jag har lovat David.
055:004   Se, honom har jag satt till ett vittne fr folken,
	  till en furste och hvding fr folken.
055:005   Ja, du skall kalla p folkslag som du icke knner,
	  och folkslag, som icke knna dig, skola hasta till dig
	  fr HERRENS, din Guds, skull,
	  fr Israels Heliges skull, nr han frhrligar dig.
055:006   Sken HERREN, medan han lter sig finnas;
	  kallen honom, medan han r nra.
055:007   Den ogudaktige vergive sin vg
	  och den orttfrdige sina tankar
	  och vnde om till HERREN, s skall han frbarma sig ver honom,
	  och till vr Gud, ty han skall beskra mycken frltelse.
055:008   Se, mina tankar ro icke edra tankar,
	  och edra vgar ro icke mina vgar, sger HERREN.
055:009   Nej, s mycket som himmelen r hgre n jorden,
	  s mycket ro ock mina vgar hgre n edra vgar
	  och mina tankar hgre n edra tankar.
055:010   Ty likasom regnet och snn
	  faller ifrn himmelen
	  och icke vnder tillbaka dit igen,
	  frrn det har vattnat jorden
	  och gjort den fruktsam och brande,
	  s att den giver sd till att s
	  och brd till att ta,
055:011   s skall det ock vara med ordet
	  som utgr ur min mun;
	  det skall icke vnda tillbaka till mig ffngt
	  utan att hava verkat, vad jag vill,
	  och utfrt det, vartill jag hade snt ut det.
055:012   Ty med gldje skolen I draga ut,
	  och i frid skolen I fras stad.
	  Bergen och hjderna
	  skola brista ut i jubel, dr I gn fram,
	  och alla trd p marken skola klappa i hnderna.
055:013   Dr trnsnr nu finnas
	      skola cypresser vxa upp,
	  och dr nsslor st
	      skall myrten uppvxa.
	  Och detta skall bliva HERREN till ra
	  och ett evigt tecken, som ej skall plnas ut.
056:001   S sger HERREN:
	  Akten p vad rtt r
	      och ven rttfrdighet,
	  ty min frlsning kommer snart,
	  och snart bliver min rttfrdighet uppenbarad.
056:002   Sll r den mnniska, som gr detta,
	  den mnniskoson, som str fast drvid,
	  den som hller sabbaten, s att han icke ohelgar den,
	  och den som avhller sin hand
	      frn att gra ngot ont.
056:003   Frmlingen, som har slutit sig till HERREN,
	  m icke sga s:
	  Skert skall HERREN avskilja mig frn sitt folk.
	  Ej heller m den snpte sga:
	  Se, jag r ett frtorkat trd.
056:004   Ty s sger HERREN:
	  De snpta, som hlla mina sabbater
	  och utvlja det mig behagar
	  och st fast vid mitt frbund,
056:005   t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
	  giva en minnelse och ett namn,
	  en vlsignelse, som r frmer n sner och dttrar;
	  jag skall giva dem ett evigt namn,
	  som icke skall varda utrotat.
056:006   Och frmlingarna, som hava slutit sig till HERREN
	  fr att tjna honom och fr att lska HERRENS namn
	  och s vara hans tjnare,
	  alla som hlla sabbaten, s att de icke ohelga den,
	  och som st fast vid mitt frbund,
056:007   dem skall jag lta komma till mitt heliga berg
	  och giva dem gldje i mitt bnehus,
	  och deras brnnoffer och slaktoffer
	  skola vara mig vlbehagliga p mitt altare;
	  ty mitt hus skall kallas
	  ett bnehus fr alla folk.
056:008   S sger Herren, HERREN,
	  han som frsamlar de frdrivna av Israel:
	  Jag skall frsamla nnu flera till honom,
	  utver dem som redan ro frsamlade till honom.
056:009   I alla djur p marken,
	      kommen och ten,
	      ja, I alla skogens djur.
056:010   Vktarna hr ro allasammans blinda,
	      de hava intet frstnd;
	  de ro allasammans stumma hundar,
	      som icke kunna sklla;
	  de ligga och drmma
	      och vilja grna slumra.
056:011   Men de hundarna ro ock glupska
	      och kunna ej bliva mtta.
	  Ja, sdana mnniskor ro herdar,
	      dessa som intet kunna frst!
	  De vilja allasammans vandra sin egen vg;
	      var och en sker sin egen vinning,
	      alla, s mnga de ro.
056:012   Kommen, jag skall hmta vin,
	      och s skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
	  Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
	      en vermttan hrlig dag!
057:001   Den rttfrdige frgs, och ingen finnes,
	      som tnker drp;
	  fromma mnniskor ryckas bort,
	      utan att ngon lgger mrke drtill.
	  Ja, genom ondskans makt ryckes den rttfrdige bort
057:002       och gr d in i friden;
	  de som hava vandrat sin vg rtt fram
	      f ro i sina vilorum.
057:003   Men trden fram hit,
	      I sner av teckentyderskor,
	  I barn av ktenskapsbrytare och skkor.
057:004       ver vem gren I eder lustiga?
	  Mot vem sprren I upp munnen
	      och rcken I ut tungan?
	  Sannerligen, I ren vertrdelsens barn,
	      en lgnens avfda,
057:005   I som upptndens av brnad vid terebinterna,
	      ja, under alla grna trd,
	  I som slakten edra barn i dalarna,
	      i bergsklyftornas djup.
057:006   Stenarna i din dal har du till din del,
	      de, just de ro din lott;
	  ocks t dem utgjuter du drickoffer
	      och frambr du spisoffer.
	  Skulle jag giva mig till freds vid sdant?
057:007   P hga och stora berg
	      redde du dig lger;
	  ocks upp p sdana begav du dig
	      fr att offra slaktoffer.
057:008   Och bakom drren och drrposten
	      satte du ditt mrke.
	  Du vergav mig; du kldde av dig och besteg ditt lger
	      och beredde plats dr.
	  Du gjorde upp med dem, grna delade du lger med dem
	      vid frsta vink du sg.
057:009   Du begav dig till Melek med olja
	      och tog med dig dina mnga salvor;
	  du snde dina budbrare till fjrran land,
	      ja, nda ned till ddsriket.
057:010   Om du n blev trtt av din lnga frd,
	      sade du dock icke: Frgves!
	  S lnge du kunde rra din hand,
	      mattades du icke.
057:011   Fr vem rddes och fruktade du d,
	      eftersom du var s trols
	  och eftersom du icke tnkte p mig
	      och ej ville akta p?
	  r det icke s: eftersom jag har tegat, och det sedan lnge,
	      drfr fruktar du mig icke?
057:012   Men jag skall visa, huru det r med din rttfrdighet 
	    och med dina verk,
	      de skola icke hjlpa dig.
057:013   Nr du ropar, d m ditt avgudaflje rdda dig.
	  Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
	      och en flkt fra dem bort.
	  Men den som tager sin tillflykt till mig skall f landet till arvedel
	      och f besitta mitt heliga berg.
057:014   Ja, det skall heta: Banen vg,
	      banen och bereden vg;
	  skaffen bort sttestenarna
	      frn mitt folks vg.
057:015   Ty s sger
	      den hge och upphjde,
	  han som tronar till evig tid
	      och heter den Helige:
	  Jag bor i helighet uppe i hjden,
	  men ock hos den som r frkrossad och har en dmjuk ande;
	  ty jag vill giva liv t de dmjukas ande
	  och liv t de frkrossades hjrtan.
057:016   Ja, jag vill icke evinnerligen g till rtta
	  och icke stndigt frtrnas;
	  eljest skulle deras ande frsmkta infr mig,
	  de sjlar, som jag sjlv har skapat.
057:017   Fr hans girighetssynd frtrnades jag;
	  jag slog honom, och i min frtrnelse hll jag mig dold.
	  Men i sin avfllighet fortfor han att vandra p sitt hjrtas vg.
057:018   Hans vgar har jag sett, men nu vill jag hela honom
	  och leda honom och giva honom och hans srjande trst.
057:019   Jag skall skapa frukt ifrn hans lppar.
	  Frid ver dem som ro fjrran och frid ver dem som ro nra!
	  sger HERREN; jag skall hela honom.
057:020   Men de ogudaktiga ro ssom ett upprrt hav,
	  ett som icke kan vara stilla,
	  ett hav, vars vgor rra upp dy och orenlighet.
057:021   De ogudaktiga hava ingen frid, sger min Gud.
058:001   Ropa med full hals utan terhll,
	  hv upp din rst ssom en basun
	  och frkunna fr mitt folk deras vertrdelse,
	  fr Jakobs hus deras synder.
058:002   Vl ska de mig dag ut och dag in
	  och vilja hava kunskap om mina vgar.
	  Ssom vore de ett folk, som vade rttfrdighet
	  och icke vergve sin Guds rtt,
	  s frga de mig om rttfrdighetens rtter
	  och vilja, att Gud skall komma till dem:
058:003   Vartill gagnar det, att vi fasta, nr du icke ser det,
	  vartill, att vi spka oss, nr du icke mrker det?
	  Men se, p edra fastedagar skten I edra sysslor,
	  och alla edra arbetare driven I blott p.
058:004   Och se, I hllen eder fasta med kiv och split,
	  med hugg och slag av gudlsa nvar.
	  I hllen icke mer fasta p sdant stt,
	  att I kunnen gra eder rst hrd i hjden.
058:005   Skulle detta vara en fasta, sdan som jag vill hava?
	  Skulle detta vara en rtt spkningsdag?
	  Att man hnger med huvudet ssom ett svstr
	  och stter sig i sck och aska,
	  vill du kalla sdant att hlla fasta,
	  att fira en dag till HERRENS behag?
058:006   Nej, detta r den fasta, som jag vill hava:
	  att I lossen orttfrdiga bojor
	  och lsen okets band,
	  att I given de frtryckta fria
	  och krossen snder alla ok,
058:007   ja, att du bryter ditt brd t den hungrige
	  och skaffar de fattiga och husvilla hrbrge
	  att du klder den nakne, var du ser honom,
	  och ej drager dig undan fr den som r ditt ktt och blod.
058:008   D skall ljus bryta fram fr dig ssom en morgonrodnad,
	  och dina sr skola lkas med hast,
	  och din rtt skall d g framfr dig
	  och HERRENS hrlighet flja dina spr.
058:009   D skall HERREN svara, nr du kallar honom;
	  nr du ropar, skall han sga: Se, hr r jag.
	  Om hos dig icke fr finnas ngon som plgger ok
	  och pekar finger och talar, vad frdrvligt r,
058:010   om du delar med dig av din ndtorft t den hungrige
	  och mttar den som r i betryck,
	  d skall ljus g upp fr dig i mrkret,
	  och din natt skall bliva lik middagens sken.
058:011   Och HERREN skall leda dig bestndigt;
	  han skall mtta dig mitt i demarken
	  och giva styrka t benen i din kropp.
	  Och du skall vara lik en vattenrik trdgrd
	  och likna ett kllsprng,
	  vars vatten aldrig tryter.
058:012   Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
	  du skall ter upprtta grundvalar ifrn forna slkten;
	  och du skall kallas han som murar igen revor,
	  han som terstller stigar, s att man kan bo i landet.
058:013   Om du r varsam med din fot p sabbaten,
	  s att du icke p min heliga dag utfr dina sysslor;
	  om du kallar sabbaten din lust
	  och HERRENS helgdag en redag,
	  ja, om du rar den, s att du icke gr dina egna vgar
	  eller skter dina sysslor eller talar tomma ord,
058:014   d skall du finna din lust i HERREN,
	  och jag skall fra dig fram ver landets hjder
	  och giva dig till nring din fader Jakobs arvedel.
	  Ja, s har HERRENS mun talat.
059:001   Se, HERRENS arm r icke fr kort,
	      s att han ej kan frlsa,
	  och hans ra r icke tillslutet,
	      s att han ej kan hra.
059:002   Nej, det r edra missgrningar, som skilja
	      eder och eder Gud frn varandra,
	  och edra synder dlja hans ansikte fr eder,
	      s att han icke hr eder.
059:003   Ty edra hnder ro flckade av blod
	  och edra fingrar av missgrning,
	  edra lppar tala lgn,
	  och eder tunga frambr orttfrdighet.
059:004   Ingen hjer sin rst i rttfrdighetens namn,
	  och ingen visar redlighet i vad till rtten hr.
	  De frtrsta p idel tomhet,
	      de tala falskhet,
	  de g havande med olycka
	      och fda frdrv.
059:005   De klcka ut basiliskgg
	  och vva spindelnt.
	  Om ngon ter av deras gg, s dr han,
	  och trampas ett sdant snder, s kommer en huggorm ut.
059:006   Deras spindelnt duga icke till klder,
	  och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat;
	  deras verk ro frdrvliga verk,
	  och vldsgrningar va deras hnder.
059:007   Deras ftter hasta till vad ont r
	  och ro snara, nr det gller att utgjuta oskyldigt blod;
	  deras tankar ro frdrvliga tankar,
	  frdelse och frstring r p deras vgar.
059:008   Fridens vg knna de icke,
	  och rtten fljer ej i deras spr;
	  de g krokiga stigar,
	  och ingen som vandrar s vet, vad frid r.
059:009   Drfr r rtten fjrran ifrn oss,
	  och rttfrdighet tillfaller oss icke;
	  vi bida efter ljus, men se, mrker rder,
	  efter solsken, men vi f vandra i djupaste natt.
059:010   Vi mste famla utefter vggen ssom blinda,
	  famla, ssom hade vi inga gon;
	  vi stappla mitt p dagen, ssom vore det skymning,
	  mitt i vr fulla kraft ro vi ssom dda.
059:011   Vi brumma allasammans ssom bjrnar
	  och sucka alltjmt ssom duvor;
	  vi bida efter rtten, men den kommer icke,
	  efter frlsningen, men den r fjrran ifrn oss.
059:012   Ty mnga ro vra vertrdelser infr dig,
	  och vra synder vittna emot oss;
	  ja, vra vertrdelser hava vi fr vra gon,
	  och vra missgrningar knna vi.
059:013   Genom vertrdelse och frnekelse hava vi felat mot HERREN,
	  vi hava vikit bort ifrn vr Gud;
	  vi hava talat frtryck och avfllighet,
	  lgnlror hava vi frkunnat och hmtat fram ur vra hjrtan.
059:014   Rtten trnges tillbaka,
	  och rttfrdigheten str lngt borta,
	  ja, sanningen vacklar p torget,
	  och vad rtt r kan ej komma fram.
059:015   S mste sanningen hlla sig undan,
	  och den som vnde sig ifrn det onda blev plundrad.
	  Detta sg HERREN, och det misshagade honom,
	  att det icke fanns ngon rtt.
059:016   Och han sg, att ingen trdde fram;
	  han frundrade sig ver att ingen grep in.
	  D hjlpte honom hans egen arm,
	  och hans rttfrdighet understdde honom.
059:017   Och han kldde sig i rttfrdighet ssom i ett pansar
	  och satte frlsningens hjlm p sitt huvud;
	  han kldde sig i hmndens drkt ssom i en livkldnad
	  och hljde sig i nitlskan ssom i en mantel.
059:018   Efter deras grningar skall han nu vederglla dem;
	  vrede skall han lta komma ver sina ovnner
	  och ver sina fiender lnen fr vad de hava gjort;
	  ja, havslnderna skall han vederglla, vad de hava gjort.
059:019   S skall HERRENS namn bliva fruktat i vster
	  och hans hrlighet, dr solen gr upp.
	  Nr fienden bryter fram lik en strm,
	  skall HERRENS andedrkt frjaga honom.
059:020   Men ssom en frlossare kommer HERREN fr Sion
	  och fr dem i Jakob, som omvnda sig frn sin vertrdelse,
	                                          sger HERREN.

059:021 Och detta r det frbund, som jag  min sida gr med dem, sger
	HERREN: min Ande, som r ver dig, och orden, som jag har lagt i
	din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns
	eller barnbarns mun frn nu och till evig tid, sger HERREN.
060:001   St upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
	  och HERRENS hrlighet gr upp ver dig.
060:002   Se, mrker vertcker jorden
	  och tcken folken,
	  men ver dig uppgr HERREN,
	  och hans hrlighet uppenbaras ver dig.
060:003   Och folken skola vandra i ditt ljus
	  och konungarna i glansen som gr upp ver dig.
060:004   Lyft upp dina gon och se dig omkring:
	  alla komma frsamlade till dig;
	  dina sner komma fjrran ifrn,
	  och dina dttrar bras fram p armen.
060:005   D, vid den synen skall du strla av frjd,
	  och ditt hjrta skall bva och vidga sig;
	  ty havets rikedomar skola fras till dig,
	  och folkens skatter skola falla dig till.
060:006   Skaror av kameler skola vertcka dig,
	  kamelflar frn Midjan och Efa;
	  frn Saba skola de alla komma,
	  guld och rkelse skola de bra
	  och skola frkunna HERRENS lov.
060:007   Alla Kedars hjordar skola frsamlas till dig,
	  Nebajots vdurar skola vara dig till tjnst.
	  Mig till vlbehag skola de offras p mitt altare,
	  och min hrlighets hus skall jag s frhrliga.
060:008   Vilka ro dessa som komma farande lika moln,
	  lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
060:009   Se, havslnderna bida efter mig,
	  och frmst komma Tarsis' skepp;
	  de vilja fra dina sner hem ifrn fjrran land,
	  och de hava med sig silver och guld
	  t HERRENS, din Guds, namn,
	  t Israels Helige, ty han frhrligar dig.
060:010   Och frmlingar skola bygga upp dina murar,
	  och deras konungar skola betjna dig.
	  Ty vl har jag slagit dig i min frtrnelse,
	  men i min nd frbarmar jag mig nu ver dig.
060:011   Och dina portar skola hllas ppna bestndigt,
	  varken dag eller natt skola de stngas,
	  s att folkens skatter kunna fras in i dig,
	  med deras konungar i hyllningstget.
060:012   Ty det folk eller rike,
	  som ej vill tjna dig, skall frgs;
	  ja, sdana folk skola i grund frgras.
060:013   Libanons hrlighet skall komma till dig,
	  bde cypress och alm och buxbom,
	  fr att pryda platsen, dr min helgedom r;
	  ty den plats, dr mina ftter st, vill jag gra rad.
060:014   Och bugande skola dina frtryckares sner
	      komma till dig,
	  och dina fraktare skola allasammans
	      falla ned fr dina ftter.
	  Och man skall kalla dig HERRENS stad,
	  Israels Heliges Sion.
060:015   I stllet fr att du var vergiven och hatad,
	  s att ingen ville taga vgen genom dig,
	  skall jag gra dig till en hrlighetens boning evinnerligen
	  och till en frjdeort ifrn slkte till slkte.
060:016   Och du skall dia folkens mjlk,
	  ja, konungabrst skall du dia;
	  och du skall frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
	  och att den Starke i Jakob r din frlossare.
060:017   Jag skall lta guld komma i stllet fr koppar
	  och lta silver komma i stllet fr jrn
	  och koppar i stllet fr tr
	  och jrn i stllet fr sten.
	  Och jag vill stta frid till din verhet
	  och rttfrdighet till din behrskare.
060:018   Man skall icke mer hra talas om vld i ditt land,
	  om delggelse och frstring inom dina grnser,
	  utan du skall kalla dina murar fr frlsning
	  och dina portar fr lovsng.
060:019   Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen,
	  och mnen skall icke mer lysa dig med sitt sken,
	  utan HERREN skall vara ditt eviga ljus,
	  och din Gud skall vara din hrlighet.
060:020   Din sol skall d icke mer g ned
	  och din mne icke mer taga av;
	  ty HERREN skall vara ditt eviga ljus,
	  och dina sorgedagar skola hava en nde.
060:021   Och i ditt folk skola alla vara rttfrdiga,
	  evinnerligen skola de besitta landet;
	  de ro ju en telning, som jag har planterat,
	  ett verk av mina hnder, som jag vill frhrliga mig med.
060:022   Av den minste skola komma tusen,
	  och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.
	  Jag r HERREN;
	  nr tiden r inne, skall jag med hast fullborda detta.
061:001   Herrens, HERRENS Ande r ver mig,
	  ty HERREN har smort mig
	  till att frkunna gldjens budskap fr de dmjuka;
	  han har snt mig till att lka dem som hava ett frkrossat hjrta,
	  till att predika frihet fr de fngna
	  och frlossning fr de bundna,
061:002   till att predika ett ndens r frn HERREN
	  och en hmndens dag frn vr Gud,
	  en dag, d han skall trsta alla srjande,
061:003   d han skall lta de srjande i Sion
	  f huvudprydnad i stllet fr aska,
	  gldjeolja i stllet fr sorg,
	  hgtidsklder i stllet fr en bedrvad ande;
	  och de skola kallas rttfrdighetens terebinter,
	  HERRENS plantering, som han vill frhrliga sig med.
061:004   Och de skola bygga upp de gamla ruinerna
	  och upprtta frfdernas deplatser;
	  de skola terstlla de frdda stderna,
	  de platser, som hava legat de slkte efter slkte.
061:005   Frmlingar skola st redo
	      att fra edra hjordar i bet,
	  och utlnningar skola bruka t eder
	      krar och vingrdar.
061:006   Men I skolen heta HERRENS prster,
	  och man skall kalla eder vr Guds tjnare;
	  I skolen f njuta av folkens skatter,
	  och deras hrlighet skall verg till eder.
061:007   Fr eder skam skolen I f dubbelt igen,
	  och de som ledo smlek skola nu jubla ver sin del.
	  S skola de f dubbelt att besitta i sitt land;
	  evig gldje skola de undf.
061:008   Ty jag, HERREN, lskar, vad rtt r,
	  och hatar orttfrdigt rov;
	  och jag skall giva dem deras ln i trofasthet
	  och sluta ett evigt frbund med dem.
061:009   Och deras slkte skall bliva knt bland folken
	  och deras avkomma bland folkslagen;
	  alla som se dem skola mrka p dem,
	  att de ro ett slkte, som HERREN har vlsignat.
061:010   Jag glder mig storligen i HERREN,
	  och min sjl frjdar sig i min Gud,
	  ty han har ikltt mig frlsningens kldnad
	  och hljt mig i rttfrdighetens mantel,
	  likasom nr en brudgum stter hgtidsbindeln p sitt huvud
	  eller likasom nr en brud pryder sig med sina smycken.
061:011   Ty likasom jorden lter sina vxter spira fram
	  och en trdgrd sin sdd vxa upp,
	  s skall Herren, HERREN lta rttfrdighet uppvxa
	  och lovsng infr alla folk.
062:001   Fr Sions skull vill jag icke tiga,
	  och fr Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
	  frrn dess rtt gr upp ssom solens sken
	  och dess frlsning lyser ssom ett brinnande bloss.
062:002   Och folken skola se din rtt
	  och alla konungar din hrlighet;
	  och du skall f ett nytt namn,
	  som HERRENS mun skall bestmma.
062:003   S skall du vara en hrlig krona i HERRENS hand,
	  en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
062:004   Du skall icke mer kallas
	      den vergivna,
	  ej heller skall ditt land
	      mer kallas demark,
	  utan du skall f heta
	      hon som jag har min lust i,
	  och ditt land skall f heta
	      kta hustrun;
	  ty HERREN har sin lust i dig,
	      och ditt land har ftt sin kta man.
062:005   Ty ssom nr en ung man bliver en jungrus kta herre,
	      s skola dina barn bliva dina kta herrar,
	  och ssom en brudgum frjdar sig ver sin brud,
	      s skall din Gud frjda sig ver dig.
062:006   P dina murar, Jerusalem,
	      har jag stllt vktare;
	  varken dag eller natt
	      f de ngonsin tystna.
	  I som skolen ropa till HERREN,
	      given eder ingen ro.
062:007   Och given honom ingen ro frrn han ter
	      har byggt upp Jerusalem
	  och ltit det bliva ett mne
	      till lovsng p jorden.
062:008   HERREN har svurit vid sin hgra hand
	      och sin starka arm:
	  Jag skall icke mer giva din sd
	      till mat t dina fiender,
	  och frmlingar skola icke dricka ditt vin,
	      frukten av din mda.
062:009   Nej, de som insamla sden skola ock ta den
	      och skola lova HERREN,
	  och de som inbrga vinet skola dricka det
	      i min helgedoms grdar.
062:010   Dragen ut, dragen ut genom portarna,
	      bereden vg fr folket;
	  banen, ja, banen en farvg
	      rensen den frn stenar,
	  resen upp ett baner fr folken.
062:011   Hr, HERREN hjer ett rop, och det nr
	      till jordens nda:
	  Sgen till dottern Sion:
	      Se, din frlsning kommer.
	  Se, han har med sig sin ln,
	      och hans segerbyte gr framfr honom.
062:012   Och man skall kalla dem det heliga folket,
	      HERRENS frlossade;
	  och dig sjlv skall man kalla den mngbeskta staden,
	      staden, som ej varder vergiven.
063:001   Vem r han som kommer frn Edom,
	  frn Bosra i hgrda klder,
	  s prktig i sin drkt,
	  s stolt i sin stora kraft?
	  Det r jag, som talar i rttfrdighet,
	  jag, som r en mstare till att frlsa.
063:002   Varfr r din drkt s rd?
	  Varfr likna dina klder en vintrampares?
063:003   Jo, en vinpress har jag trampat, jag sjlv allena,
	  och ingen i folken bistod mig.
	  Jag trampade dem i min vrede,
	  trampade snder dem i min frtrnelse.
	  D stnkte deras blod p mina klder,
	  och s fick jag hela min drkt nedflckad.
063:004   Ty en hmndedag hade jag beslutit,
	  och mitt frlossningsr hade kommit.
063:005   Och jag skdade omkring mig, men ingen hjlpare fanns;
	  jag stod dr i frundran, men ingen fanns, som understdde mig.
	  D hjlpte mig min egen arm,
	  och min frtrnelse understdde mig.
063:006   Jag trampade ned folken i min vrede
	  och gjorde dem druckna i min frtrnelse,
	  och jag lt deras blod rinna ned p jorden.
063:007   HERRENS ndegrningar vill jag frkunna,
	      ja, HERRENS lov,
	  efter allt vad HERREN har gjort mot oss,
	      den nderike mot Israels hus,
	  vad han har gjort mot dem efter sin barmhrtighet
	      och sin stora nd.
063:008   Ty han sade: De ro ju mitt folk,
	      barn, som ej svika.
	  Och s blev han deras frlsare.
063:009   I all deras nd var ingen verklig nd,
	      ty hans ansiktes ngel frlste dem.
	  Drfr att han lskade dem och ville skona dem,
	      frlossade han dem.
	  Han lyfte dem upp och bar dem alltjmt,
	      i forna tider.
063:010   Men de voro genstrviga, och de bedrvade
	      hans heliga Ande;
	  drfr frvandlades han till deras fiende,
	      han sjlv stridde mot dem.
063:011   D tnkte hans folk p forna tider,
	      de tnkte p Mose:
	  Var r nu han som frde dem upp ur havet,
	      jmte herdarna fr hans hjord?
	  Var r han som lade i deras brst
	      sin helige Ande,
063:012   var r han som lt sin hrliga arm g fram
	      vid Moses hgra sida,
	  han som klv vattnet framfr dem
	  och s gjorde sig ett evigt namn,
063:013   han som lt dem frdas genom djupen,
	  ssom hstar frdas genom knen, utan att stappla?
063:014   Likasom nr boskapen gr ned i dalen
	  s frdes de av HERRENS Ande till ro.
	  Ja, s ledde du ditt folk
	  och gjorde dig ett hrligt namn.
063:015   Skda ned frn himmelen och se hrtill
	  frn din heliga och hrliga boning.
	  Var ro nu din nitlskan och dina vldiga grningar,
	  var r ditt hjrtas varkunnsamhet och din barmhrtighet?
	  De hlla sig tillbaka frn mig.
063:016   Du r ju dock vr fader;
	  ty Abraham vet icke av oss,
	  och Israel knner oss icke.
	  Men du, HERRE, r vr fader;
	  vr frlossare av evighet, det r ditt namn.
063:017   Varfr, o HERRE, lter du oss d g vilse frn dina vgar
	  och frhrdar vra hjrtan, s att vi ej frukta dig?
	  Vnd tillbaka fr dina tjnares skull,
	  fr din arvedels stammars skull.
063:018   Allenast helt kort fick ditt heliga folk behlla sin besittning;
	  vra ovnner trampade ned din helgedom.
063:019   Det r oss nu s, som om du aldrig hade varit herre ver oss,
	  om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
064:001   O att du lte himmelen rmna och fore hitned,
	  s att bergen sklvde infr dig,
064:002   likasom nr ris antndes av eld
	  och vatten genom eld bliver sjudande,
	  s att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovnner
	  och folken darrade fr dig!
064:003   O att du fore hitned
	  med underbara grningar som vi icke kunde vnta,
	  s att bergen sklvde infr dig!
064:004   Aldrig ngonsin har man ju hrt,
	  aldrig har ngot ra frnummit,
	  aldrig har ngot ga sett en annan Gud n dig
	  handla s mot dem som vnta efter honom.
064:005   Du kom dem till mtes, som vade rttfrdighet med frjd,
	  dem som p dina vgar tnkte p dig.

	  Men se, du blev frtrnad, och vi stodo dr ssom syndare.
	  S hava vi lnge sttt; skola vi vl bliva frlsta?
064:006   Vi blevo allasammans lika orena mnniskor,
	  och all vr rttfrdighet var ssom en flckad kldnad.
	  Vi vissnade allasammans ssom lv,
	  och vra missgrningar frde oss bort ssom vinden.
064:007   Ingen fanns, som kallade ditt namn,
	  ingen, som vaknade upp fr att hlla sig till dig;
	  ty du dolde ditt ansikte fr oss
	  och lt oss frsmkta genom vr missgrning.
064:008   Men HERRE, du r ju vr fader;
	  vi ro leret, och du r den som har danat oss,
	  vi ro allasammans verk av din hand.
064:009   Var d ej s hgeligen frtrnad, HERRE;
	  och tnk icke evinnerligen p vr missgrning;
	  nej, se drtill att vi allasammans ro ditt folk.
064:010   Dina heliga stder hava blivit en ken,
	  Sion har blivit en ken,
	  Jerusalem en demark.
064:011   Vrt heliga och hrliga tempel,
	  dr vra fder lovade dig,
	  det har blivit uppbrnt i eld;
	  och allt vad dyrbart vi gde har lmnats t frdelsen.
064:012   Kan du vid allt detta hlla dig tillbaka, o HERRE?
	  Kan du tiga stilla och plga oss s svrt?
065:001   Jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig,
	  jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig;
	  till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn
	  har jag sagt: Se, hr r jag, hr r jag.
065:002   Hela dagen har jag utrckt mina hnder
	  till ett genstrvigt folk
	  som vandrar p den vg som icke r god,
	  i det att de flja sina egna tankar --
065:003   ett folk, som bestndigt frtrnar mig
	  utan att hava ngon frsyn,
	  som frambr offer i lustgrdar
	  och tnder offereld p tegelaltaren,
065:004   som har sitt tillhll bland gravar
	  och tillbringar natten i undangmda nsten,
	  som ter svinens ktt
	  och har vederstygglig spis i sina krl,
065:005   som sger: Bort med dig,
	  kom icke vid mig, ty jag r helig fr dig.
	  De ro ssom rk i min nsa,
	  en eld, som brinner bestndigt.
065:006   Se, detta str upptecknat infr mina gon;
	  jag skall icke tiga, frrn jag har givit vedergllning,
	  ja, vedergllning i deras skte,
065:007   bde fr deras egna missgrningar
	  och fr deras fders, sger HERREN,
	  vedergllning fr att de tnde offereld p bergen
	  och fr att de smdade mig p hjderna;
	  ja, frst skall jag mta upp lnen
	  t dem i deras skte.
065:008   S sger HERREN:
	  Likasom man sger om en druvklase,
	  nr dri finnes saft:
	  Frdrva den icke, ty vlsignelse r dri,
	  s skall ock jag gra fr mina tjnares skull:
	  jag skall icke frdrva alltsammans.
065:009   Jag skall lta en avkomma utg frn Jakob,
	  frn Juda en arvinge till mina berg;
	  ty mina utkorade skola besitta landet,
	  och mina tjnare skola bo dri.
065:010   Saron skall bliva en betesmark fr fr
	  och Akors dal en lgerplats fr fkreatur,
	  och de skola givas t mitt folk, nr det sker mig.
065:011   Men I som vergiven HERREN
	  och frgten mitt heliga berg,
	  I som duken bord t Gad
	  och isknken vindryck t Meni,
065:012   eder har jag bestmt t svrdet,
	  och I skolen alla f bja eder ned till att slaktas,
	  drfr att I icke svaraden, nr jag kallade,
	  och icke hrden, nr jag talade,
	  utan gjorden, vad ont var i mina gon,
	  och utvalden det som var mig misshagligt.
065:013   Drfr sger Herren, HERREN s:
	  Se, mina tjnare skola ta,
	      men I skolen hungra;
	  se, mina tjnare skola dricka,
	      men I skolen trsta;
	  se, mina tjnare skola gldjas,
	      men I skolen f blygas.
065:014   Ja, mina tjnare skola jubla
	      i sitt hjrtas frjd,
	  men I skolen ropa
	      i edert hjrtas plga
	  och jmra eder i frtvivlan.
065:015   Och I skolen lmna edert namn
	      till ett frbannelsens ord,
	  s att mina utkorade skola sga:
	      Sdan dd give dig Herren, HERREN.
	  Men t sina tjnare skall han giva ett annat namn:
065:016   den som d vlsignar sig i landet skall vlsigna sig
	      i den sannfrdige Guden,
	  och den som svr i landet, han skall svrja
	      vid den sannfrdige Guden.
	  Ty de frra bedrvelserna ro d frgtna
	      och dolda fr mina gon.
065:017   Ty se, jag vill skapa nya himlar
	      och en ny jord;
	  och man skall ej mer komma ihg det frgngna
	      eller tnka drp.
065:018   Nej, I skolen frjdas och jubla till evig tid
	      ver det som jag skapar;
	  ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel
	      och dess folk till frjd.
065:019   Och jag skall jubla ver Jerusalem
	      och frjda mig ver mitt folk,
	  och dr skall icke mer hras grt
	      eller klagorop.
065:020   Dr skola icke mer finnas barn som leva
	      allenast ngra dagar,
	  ej heller gamla mn, som icke fylla
	      sina dagars mtt;
	  nej, den som dr ung skall d
	      frst vid hundra rs lder,
	  och frst vid hundra rs lder skall syndaren
	      drabbas av frbannelsen.
065:021   Nr de bygga hus,
	      skola de ock f bo i dem;
	  nr de plantera vingrdar,
	      skola de ock f ta deras frukt.
065:022   Nr de bygga hus,
	      skall det ej bliva andra, som f bo i dem;
	  nr de plantera ngot,
	      skall det ej bliva andra, som f ta drav.
	  Ty samma lder, som ett trd uppnr,
	      skall man uppn i mitt folk,
	  och mina utkorade skola sjlva njuta
	      av sina hnders verk.
065:023   De skola icke mda sig frgves,
	      och barnen, som de fda, drabbas ej av pltslig dd;
	  ty de ro ett slkte
	      av HERRENS vlsignade,
	  och deras avkomlingar f leva kvar bland dem.
065:024   Och det skall ske, att frrn de ropa,
	      skall jag svara,
	  och medan de nnu tala,
	      skall jag hra.
065:025   D skola vargar g i bet
	      tillsammans med lamm,
	  och lejon skola ta halm
	      likasom oxar,
	  och stoft skall vara ormens fda.
	  Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra,
	      vad ont och frdrvligt r,
	      sger HERREN.

066:001   S sger HERREN:
	  Himmelen r min tron,
	  och jorden r min fotapall;
	  vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig,
	  och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
066:002   Min hand har ju gjort allt detta,
	  och s har allt detta blivit till, sger HERREN.
	  Men till den skdar jag ned,
	  som r betryckt och har en frkrossad ande,
	  och till den som fruktar fr mitt ord.
066:003   Den dremot, som slaktar sin offertjur,
	      men ock r en mandrpare,
	  den som offrar sitt lamm,
	      men tillika krossar nacken p en hund,
	  den som frambr ett spisoffer,
	      men drvid frambr svinblod,
	  den som offrar rkelse,
	      men drunder hyllar en ffnglig avgud --
	  likasom det lyster dessa att g sina egna vgar
	  och likasom deras sjl har behag till deras styggelser,
066:004   s lyster det ock mig att fara illa fram med dem
	  och att lta frskrckelse komma ver dem,
	  eftersom ingen svarade, nr jag kallade,
	  och eftersom de icke hrde, nr jag talade,
	  utan gjorde, vad ont var i mina gon,
	  och hade sin lust i att gra, vad mig misshagligt var.
066:005   Hren HERRENS ord,
	      I som frukten fr hans ord.
	  Edra brder, som hata eder
	  och stta eder bort fr mitt namns skull,
	      de sga: M HERREN frhrliga sig,
	  s att vi f se eder gldje.
	      Men de skola komma p skam.
066:006   Hr, huru det larmar i staden,
	      hr dnet i templet!
	  Hr dnet, nr HERREN vedergller
	      sina fiender, vad de hava gjort!
066:007   Innan Sion har knt ngon fdslovnda,
	      fder hon barnet;
	  innan kval har kommit ver henne,
	      bliver hon frlst med ett gossebarn.
066:008   Vem har hrt ngot sdant,
	      vem har sett ngot dylikt?
	  Kan d ett land komma till liv
	      p en enda dag,
	  eller kan ett folk fdas
	      i ett gonblick,
	  eftersom Sion fdde fram sina barn,
	      just d vndan begynte?
066:009   Ja, ty skulle jag vl lta fostret bliva fullgnget,
	      men icke giva kraft att fda fram det?
	      sger HERREN.
	  Eller skulle jag giva kraft att fda,
	      men sedan hlla fostret tillbaka?
	      sger din Gud.
066:010   Gldjens med Jerusalem
	  och frjden eder ver henne, alla I som haven henne kr;
	  jublen hgt med henne,
	  alla I som haven srjt ver henne.
066:011   S skolen I f dia eder mtta
	      vid hennes hugsvalelses brst;
	  s skolen I f suga med lust
	      av hennes rika barm.
066:012   Ty s sger HERREN:
	  Se, jag vill lta frid komma ver henne
	      ssom en strm
	  och folkens rikedomar
	      ssom en versvmmande flod,
	  och I skolen s f dia,
	      I skolen bliva burna p armen
	  och skolen f sitta i knet
	      och bliva smekta.
066:013   Ssom en moder trstar sin son,
	  s skall jag trsta eder;
	  ja, i Jerusalem skolen I f trst.
066:014   Och edra hjrtan skola gldja sig, nr I fn se detta,
	  och benen i edra kroppar skola hava livskraft ssom spirande grs;
	  och man skall frnimma, att HERRENS hand r med hans tjnare
	  och att ogunst kommer ver hans fiender.
066:015   Ty se, HERREN skall komma i eld,
	  och hans vagnar skola vara ssom en stormvind;
	  och han skall lta sin vrede drabba med hetta
	  och sin npst med eldslgor.
066:016   Ty HERREN skall hlla dom med eld,
	  och med sitt svrd skall han sl allt ktt,
	  och mnga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

066:017 De som lta inviga sig och rena sig till gudstjnst i
	lustgrdar, anfrda av en som str dr i mitten, de som ta
	svinktt och annan styggelse, ja, ocks mss, de skola
	allasammans frgs, sger HERREN.
066:018 Jag knner deras grningar och tankar.  Den tid kommer, d jag
	skall frsamla alla folk och tungoml; och de skola komma och se
	min hrlighet.

066:019 Och jag skall gra ett tecken bland dem; och ngra av dem som
	bliva rddade skall jag snda ssom budbrare till hednafolken,
	till Tarsis, till Pul och Lud, bgskyttfolken, till Tubal och
	Javan, till havslnderna i fjrran, som icke hava hrt ngot om
	mig eller sett min hrlighet; och de skola frkunna min
	hrlighet bland folken.
066:020 Och p hstar och i vagnar och brstolar och p mulsnor och
	dromedarer skola de frn alla folk fra alla edra brder fram
	till mitt heliga berg i Jerusalem ssom ett spisoffer t HERREN,
	sger HERREN, likasom Israels barn i rena krl fra fram
	spisoffer till HERRENS hus.
066:021 Och jmvl sdana skall jag taga till mina prster, till mina
	leviter, sger HERREN.
066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill gra,
	bliva bestndande infr mig, sger HERREN, s skall det ock vara
	med edra barn och med edert namn.
066:023 Och nymnadsdag efter nymnadsdag och sabbatsdag efter
	sabbatsdag skall det ske, att allt ktt kommer och tillbeder
	infr mig, sger HERREN.
066:024 Och man skall g ut och se med lust, huru de mnniskor, som
	avfllo frn mig, nu ligga dr dda; ty deras mask skall icke
	d, och deras eld skall icke utslckas, och de skola vara till
	vmjelse fr allt ktt.



Book 24 Jeremia


001:001 Detta r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
	prsterna i Anatot i Benjamins land.
001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
	tid, i hans trettonde regeringsr,
001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
	slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsr,
	d Jerusalems invnare i femte mnaden frdes bort i fngenskap.
001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade:
001:005 Frrn jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och frrn
	du utgick ur moderssktet, helgade jag dig; jag satte dig till
	en profet fr folken.
001:006 Men jag svarade: Ack Herre HERRE!  Se, jag frstr icke att
	tala, ty jag r fr ung.
001:007 D sade HERREN till mig: Sg icke: 'Jag r fr ung', utan g
	stad vart jag n snder dig, och tala vad jag n bjuder dig.
001:008 Frukta icke fr dem; ty jag r med dig och vill hjlpa dig,
	sger HERREN.
001:009 Och HERREN rckte ut sin hand och rrde vid min mun; och HERREN
	sade till mig: Se, jag lgger mina ord i din mun.
001:010 Ja, jag stter dig i dag ver folk och riken, fr att du skall
	upprycka och nedbryta, frgra och frdrva, uppbygga och
	plantera.
001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Vad ser du, Jeremia?
	Tag svarade: Jag ser en gren av ett mandeltrd.
001:012 Och HERREN sade till mig: Du har sett rtt, ty jag skall
	vaka ver mitt ord och lta det g i fullbordan.
001:013 Och HERRENS ord kom till mig fr andra gngen; han sade: Vad
	ser du?  Jag svarade: Jag ser en sjudande gryta; den synes t
	norr till.
001:014 Och HERREN sade till mig: Ja, frn norr skall olyckan bryta in
	ver alla landets inbyggare.
001:015 Ty se, jag skall kalla p alla folkstammar i rikena norrut,
	sger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
	ste vid ingngen till Jerusalems portar och mot alla dess
	murar, runt omkring, och mot alla Juda stder.
001:016 Och jag skall g till rtta med dem fr all deras ondska, drfr
	att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar och
	tillbett sina hnders verk.
001:017 S omgjorda nu du dina lnder, och st upp och tala till dem
	allt vad Jag bjuder dig.  Var icke frfrad fr dem, p det att
	jag icke m lta vad frfrligt r komma ver dig infr dem.
001:018 Ty se, jag sjlv gr dig i dag till en fast stad och till en
	jrnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
	mot dess furstar, mot dess prster och mot det meniga folket,
001:019 s att de icke skola bliva dig vermktiga, om de vilja strida
	mot dig; ty jag r med dig, sger HERREN, och jag vill hjlpa
	dig.

002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
002:002 G stad och predika fr Jerusalem och sg: S sger HERREN:

	  Jag kommer ihg, dig till godo, din ungdoms krlek,
	      huru du lskade mig under din brudtid,
	  huru du fljde mig i knen,
	      i landet dr man intet sr.
002:003   Ja, en HERRENS heliga egendom r Israel,
	      frstlingen av hans skrd;
	  alla som vilja ta drav draga sig skuld,
	      olycka kommer ver dem,
	      sger HERREN.

002:004   Hren HERRENS ord, I av Jakobs hus,
	  I alla slkter av Israels hus.
002:005   S sger HERREN:
	  Vad ortt funno edra fder hos mig,
	  eftersom de gingo bort ifrn mig
	  och fljde efter ffngliga avgudar
	  och bedrevo ffnglighet?
002:006   De frgade icke: Var r HERREN,
	  han som frde oss upp ur Egyptens land,
	  han som ledde oss i knen,
	  det de och olndiga landet,
	  torrhetens och ddsskuggans land,
	  det land dr ingen vgfarande frdades,
	  och dr ingen mnniska bodde?
002:007   Och jag frde eder in i det brdiga landet,
	  och I fingen ta av dess frukt och dess goda.
	  Men nr I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
	  och gjorden min arvedel till en styggelse.
002:008   Prsterna frgade icke: Var r HERREN?
	  De som hade lagen om hnder ville icke veta av mig,
	  och herdarna avfllo frn mig;
	  profeterna profeterade i Baals namn
	  och fljde efter sdana som icke kunde hjlpa.
002:009   Drfr skall jag n vidare g till rtta med eder, sger HERREN,
	  ja, nnu med edra barnbarn skall jag g till rtta.

002:010   Dragen bort till kitternas lnder
	      och sen efter,
	  snden bud till Kedar
	      och forsken noga efter;
	  sen till, om ngot sdant dr har skett.
002:011   Har vl ngot hednafolk bytt bort sina gudar?
	      Och dock ro dessa inga gudar.
	  Men mitt folk har bytt bort sin ra
	      mot en avgud som icke kan hjlpa.
002:012   Hpnen hrver, I himlar;
	  frskrckens och bven storligen, sger HERREN.
002:013   Ty mitt folk har begtt
	      en dubbel synd:
	  mig hava de vergivit,
	      en klla med friskt vatten,
	  och de hava gjort sig brunnar,
	  usla brunnar,
	  som icke hlla vatten.

002:014   r vl Israel en trl
	      eller en hemfdd slav,
	  eftersom han s har lmnats till plundring?
002:015   Lejon ryta mot honom,
	      de lta hra sitt skri.
	  De gra hans land till en demark,
	  hans stder brnnas upp,
	      s att ingen kan bo i dem.
002:016   Till och med Nofs och Tapanhes' barn
	      avbeta dina berg.
002:017   Men r det ej du sjlv som vllar dig detta,
	  drmed att du vergiver HERREN din Gud,
	  nr han vill leda dig p den rtta vgen?
002:018   Varfr vill du nu g till Egypten
	  och dricka av Sihors vatten?
	  Och varfr vill du g till Assyrien
	  och dricka av flodens vatten?
002:019   Det r din ondska som bereder dig tuktan,
	  det r din avfllighet som drager dig straff.
	  Mrk drfr och besinna
	  vilken olycka och sorg det har med sig
	  att du vergiver HERREN, din Gud,
	  och icke vill frukta mig,
	  sger Herren, HERREN Sebaot.

002:020   Ty fr lnge sedan
	      brt du snder ditt ok
	  och slet av dina band
	      och sade: Jag vill ej tjna.
	  Och p alla hga kullar
	  och under alla grna trd
	  lade du dig ned fr att va otukt.
002:021   Jag hade ju planterat dig ssom ett delt vintrd
	  av alltigenom kta art;
	  huru har du d kunnat frvandlas fr mig
	  till vilda rankor av ett frmmande vintrd?
002:022   Ja, om du ock tvr dig med lutsalt
	  och tager n s mycken spa,
	  s frbliver dock din missgrning oren infr mig,
	  sger Herren, HERREN.
002:023   Huru kan du sga: Jag har ej orenat mig,
	  jag har icke fljt efter Baalerna?
	  Besinna vad du har bedrivit i dalen,
	  ja, betnk vad du har gjort.
	  Du r lik ett ystert kamelsto, som lper hit och dit.
002:024   Du r lik en vildsna,
	      fostrad i knen,
	  en som flsar i sin brunst,
	      och vars brnad ingen kan stvja;
	  om ngon vill till henne,
	      behver han ej lpa sig trtt;
	  nr hennes mnad kommer,
	      trffar man henne.
002:025   Akta din fot, s att den icke tappar skon,
	      och din strupe, s att den ej bliver torr av trst.
	  Men du svarar: Du mdar dig frgves.
	      Nej, jag lskar de frmmande,
	      och efter dem vill jag flja.
002:026   Ssom tjuven str dr med skam, nr han ertappas,
	  s skall Israels hus komma p skam,
	  med sina konungar, och furstar,
	  med sina prster och profeter,
002:027   dessa som sga till trstycket:
	      Du r min fader,
	  och sga till stenen:
	      Du har ftt mig.
	  Ty de vnda ryggen till mig
	      och icke ansiktet;
	  men nr olycka r p frde, ropa de:
	      Upp och frls oss!
002:028   Var ro d dina gudar,
	      de som du gjorde t dig?
	  M de st upp.  Kunna de frlsa dig
	      i din olyckas tid?
	  Ty s mnga som dina stder ro,
	  s mnga hava dina gudar blivit, du Juda.

002:029   Huru kunnen I g till rtta med mig?
	  I haven ju alla avfallit frn mig, sger HERREN.
002:030   Frgves har jag slagit edra barn;
	  de hava icke velat taga emot tuktan.
	  Edert svrd har frtrt edra profeter,
	  ssom vore det ett frhrjande lejon.
002:031   Du onda slkte, giv akt p HERRENS ord.
	  Har jag d fr Israel varit en ken
	      eller ett mrkrets land,
	  eftersom mitt folk sger: Vi hava gjort oss fria,
	      vi vilja ej mer komma till dig?
002:032   Icke frgter en jungfru sina smycken
	      eller en brud sin grdel?
	  Men mitt folk har frgtit mig
	      sedan urminnes tid.
002:033   Huru skickligt gr du icke till vga,
	      nr du sker lskog!
	  Drfr har du ock blivit frfaren
	      p det ondas vgar.
002:034   Ja, p dina mantelflikar finner man blod
	  av arma och oskyldiga, som du har ddat,
	  icke drfr att de ertappades vid inbrott,
	  nej, drfr att din hg str till allt sdant.
002:035   Och dock sger du: Jag gr fri ifrn straff;
	  hans vrede mot mig har frvisso upphrt.
	  Nej, jag vill g till rtta med dig,
	  om du n sger: Jag har icke syndat.
002:036   Varfr har du nu s brtt
	  att vandra stad p en annan vg?
	  Ocks med Egypten skall du komma p skam,
	  likasom du kom p skam med Assyrien.
002:037   Ocks drifrn skall du f g din vg,
	  med hnderna p huvudet.
	  Ty HERREN frkastar dem som du frlitar dig p,
	  och du skall icke bliva lyckosam med dem.
003:001 Det r sagt: Om en man skiljer sig frn sin hustru, och hon s
	gr bort ifrn honom och bliver en annan mans hustru, icke fr
	han d ter komma tillbaka till henne?  Bleve icke d det landet
	ohelgat?  Och du, som har bedrivit otukt med s mnga lskare,
	du vill nd f komma tillbaka till mig!  sger HERREN.

003:002   Lyft upp dina gon till hjderna och se:
	      var lt du icke sknda dig?
	  Vid vgarna satt du och spejade efter dem,
	      ssom en arab i knen,
	  och ohelgade landet genom din otukt
	      och genom din ondska.
003:003   Vl blevo regnskurarna frhllna,
	      och intet vrregn fll;
	  men du hade en ktenskapsbryterskas panna,
	      du ville icke blygas.
003:004   Och nd har du nyss ropat till mig: Min fader!,
	  Min ungdoms vn r du!
003:005   Skulle han kunna behlla vrede evinnerligen,
	      skulle han framhrda s fr alltid?
	  S talar du och gr dock vad ont r,
	      ja, fullbordar det ock.

003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
	Israel, den avflliga kvinnan, har gjort?  Hon gick upp p alla
	hga berg och bort under alla grna trd och bedrev dr otukt.
003:007 Och jag tnkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
	vnda tillbaka till mig.  Men hon vnde icke tillbaka.  Och hennes
	syster Juda, den trolsa kvinnan, sg det.
003:008 Och jag sg, att fastn jag hade skilt mig frn Israel, den
	avflliga, och givit henne skiljebrev just fr hennes
	ktenskapsbrotts skull, s skrmdes dock hennes syster Juda den
	trolsa, icke drav, utan gick likaledes stad och bedrev otukt
003:009 och ohelgade s landet genom sin lttfrdiga otukt, i det hon
	begick ktenskapsbrott med sten och tr.
003:010 Ja, oaktat allt detta vnde hennes syster Juda, den trolsa,
	icke tillbaka till mig av fullt hjrta, utan allenast med
	skrymteri, sger HERREN.

003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avflliga, har bevisat sig
	rttfrdigare n Juda, den trolsa.
003:012 G bort och predika s norrut och sg: Vnd om, Israel, du
	avflliga, sger HERREN, s vill jag icke lngre med ogunst se
	p eder; ty jag r ndig, sger HERREN, jag behller icke vrede
	evinnerligen.
003:013 Allenast m du besinna din missgrning, att du har varit
	avfllig frn HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
	frmmande gudar under alla grna trd; ja, I haven icke velat
	hra min rst, sger HERREN.
003:014 Vnden om, I avflliga barn, sger HERREN, ty jag r eder rtte
	herre; s vill jag hmta eder, en frn var stad och tv frn var
	slkt, och fra eder till Sion.
003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjrta, och de skola
	fra eder i bet med frstnd och insikt.
003:016 Och det skall ske, att nr I p den tiden frken eder och
	bliven fruktsamma i landet, sger HERREN, d skall man icke mer
	tala om HERRENS frbundsark eller tnka p den; man skall icke
	komma ihg den eller sakna den, och man skall icke gra ngon ny
	sdan.
003:017 Utan p den tiden skall man kalla Jerusalem HERRENS tron; och
	dit skola frsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
	Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda
	hjrtans hrdhet.
003:018 P den tiden skall Juda hus g till Israels hus, och tillsammans
	skola de komma frn nordlandet in i det land som jag gav edra
	fder till arvedel.

003:019   Jag tnkte: Vilken plats
	      skall jag ej frlna dig bland barnen,
	  och vilket ljuvligt land
	      skall jag icke giva dig,
	  den allra hrligaste arvedel bland folken!
	  Och jag tnkte: D skolen I kalla mig fader
	  och icke mer vika bort ifrn mig.
003:020   Men ssom nr en hustru r trols mot sin make,
	  s haven I av Israels hus varit trolsa mot mig, sger HERREN.
003:021   Drfr hras rop p hjderna,
	  grt och bner av Israels barn;
	  ty de hava gtt p frvnda vgar
	  och frgtit HERREN, sin Gud.
003:022   S vnden nu om, I avflliga barn,
	  s vill jag hela eder frn edert avfall.

	  Ja se, vi komma till dig,
	  ty du r HERREN, vr Gud.
003:023   Sannerligen, bedrgligt var vrt hopp till hjderna,
	      blott tomt larm gvo oss bergen.
	  Sannerligen, det r hos HERREN, vr Gud,
	      som frlsning finnes fr Israel.
003:024   Men skndlighetsguden har frtrt
	      frukten av vra fders arbete,
	      allt ifrn vr ungdom,
	  deras fr och fkreatur,
	      deras sner och dttrar.
003:025   S vilja vi nu ligga hr i vr skam,
	      och blygd m hlja oss.
	  Ty mot HERREN, vr Gud, hava vi syndat,
	      vi och vra fder,
	      ifrn vr ungdom nda till denna dag;
	  vi hava icke velat hra HERRENS, vr Guds, rst.
004:001   om du omvnder dig, Israel, sger HERREN,
	      skall du f vnda tillbaka till mig;
	  och om du skaffar bort dina styggelser frn min syn,
	      skall du slippa vandra flyktig omkring.
004:002   D skall du svrja i sanning, rtt och rttfrdighet:
	      S sant HERREN lever,
	  och hednafolken skola vlsigna sig i honom
	      och bermma sig av honom.
004:003   Ja, s sger HERREN
	  till Juda mn och till Jerusalem:
	  Bryten eder ny mark,
	      och sn ej bland trnen.
004:004   Omskren eder t HERREN; skaffen bort
	      edert hjrtas frhud,
	  I Juda mn och I Jerusalems invnare.
	  Eljest skall min vrede bryta fram ssom en eld
	      och brinna s, att ingen kan utslcka den,
	      fr edert onda vsendes skull.

004:005   Frkunnen i Juda,
	  kungren i Jerusalem och pbjuden,
	  ja, stten i basun i landet,
	  ropen ut med hg rst och sgen:
	  Frsamlen eder och lt oss fly
	      in i de befsta stderna.
004:006   Resen upp ett baner som visar t Sion,
	      brgen edert gods och drjen icke
	  ty jag skall lta olycka komma frn norr,
	      med stor frstring.
004:007   Ett lejon drager fram ur sitt snr
	  och en folkfrdrvare bryter upp,
	      han gr ut ur sin boning,
	  fr att gra ditt land till en demark;
	      d bliva dina stder frstrda,
	  s att ingen kan bo i dem.
004:008   S hljen eder nu i sorgdrkt,
	      klagen och jmren eder,
	  ty HERRENS vredes gld
	      upphr icke ver oss.

004:009 P den tiden, sger HERREN, skall det vara frbi med konungens
	och furstarnas mod, och prsterna skola bliva frfrade och
	profeterna st hpna.
004:010 Men jag sade: Ack Herre, HERRE, svrt bedrog du sannerligen
	detta folk och Jerusalem, d du sade: Det skall g eder vl.
	Svrdet r ju nra att taga vrt liv.
004:011 P den tiden skall det sgas om detta folk och om Jerusalem: En
	brnnande vind frn hjderna i knen kommer emot dottern mitt
	folk, icke en sdan vind som passar, nr man kastar sd eller
	rensar korn;
004:012 nej, en vldsammare vind n som s lter jag komma.  Ja, nu vill
	jag g till rtta med dem!

004:013   Se, ssom ett moln kommer han upp
	      och ssom en stormvind ro hans vagnar;
	  hans hstar ro snabbare n rnar,
	      ve oss, vi ro frlorade!

004:014 S tv nu ditt hjrta rent frn ondska, Jerusalem, fr att du m
	bliva frlst.  Huru lnge skola frdrvets tankar bo i ditt
	brst?
004:015 Frn Dan hres ju en budbrare ropa, och frn Efraims bergsbygd
	en som bdar frdrv.
004:016 Frkunnen fr folken, ja, kungren ver Jerusalem att en
	belgringshr kommer ifrn fjrran land och hver upp sitt rop
	mot Juda stder.
004:017 Ssom vktare kring ett kerflt samla de sig runt omkring
	henne, drfr att hon har varit genstrvig mot mig, sger
	HERREN.
004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vlla dig detta;
	det r din ondskas frukt att det bliver dig s bittert, och att
	plgan trffar dig nda in i hjrtat.

004:019   I mitt innersta vndas jag,
	      i mitt hjrtas djup.
	  Mitt hjrta klagar i mig,
	      jag kan icke tiga,
	  ty basunljud hr du, min sjl,
	      och krigiskt hrskri.
004:020   Olycka efter olycka ropas ut,
	      ja, hela landet bliver frtt;
	  pltsligt bliva mina hyddor frdda,
	      i ett gonblick mina tlt.
004:021   Huru lnge skall jag se stridsbaneret
	      och hra basunljud?

004:022   Ja, mitt folk r ofrnuftigt,
	      de vilja ej veta av mig.
	  De ro draktiga barn
	      och hava intet frstnd.
	  Visa ro de till att gra vad ont r,
	      men att gra vad gott r frst de ej.

004:023   Jag sg p jorden,
	      och se, den var de och tom,
	  och upp mot himmelen,
	      och dr lyste intet ljus.
004:024   Jag sg p bergen,
	      och se, de bvade,
	  och alla hjder vacklade.
004:025   Jag sg mig om,
	      och d fanns dr ingen mnniska,
	  och alla himmelens fglar
	      hade flytt bort.
004:026   Jag sg mig om,
	      och d var det brdiga landet en ken,
	  och alla dess stder voro nedbrutna,
	      fr HERRENS ansikte,
	      fr hans vredes gld,
004:027   Ty s sger HERREN:
	      Hela landet skall bliva en demark,
	  om jag n ej alldeles vill gra nde drp.
004:028   Drfr srjer jorden,
	  och himmelen drovan klder sig i sorgdrkt,
	  drfr att jag s har talat och beslutit
	  och ej kan ngra det eller taga det tillbaka.

004:029   Fr larmet av ryttare och bgskyttar
	      tager hela staden till flykten.
	  Man giver sig in i skogssnren
	      och upp bland klipporna.
	  Alla stder ro vergivna,
	      ingen mnniska bor mer i dem.
004:030   Vad vill du gra i din frdelse?
	  Om du n klder dig i scharlakan,
	  om du n pryder dig med gyllene smycken
	  om du n sker frstora dina gon genom smink,
	  s gr du dig dock skn frgves.
	  Dina lskare frakta dig,
	      ja, de st efter ditt liv.
004:031   Ty jag hr rop ssom av en barnafderska,
	      ndrop ssom av en frstfderska.
	  Det r dottern Sion som ropar;
	      hon flmtar, hon rcker ut sina hnder:
	  Ack, ve mig!  I mrdares vld
	      frsmktar min sjl.
005:001   Gn omkring p gatorna i Jerusalem,
	      och sen till och given akt;
	  sken p dess torg
	      om I finnen ngon,
	  om dr r ngon som gr rtt
	      och beflitar sig om sanning;
	  d vill jag frlta staden.
005:002   Men sga de n: S sant HERREN lever,
	      s svrja de dock falskt.
005:003   HERRE, r det ej sanning dina gon ska?
	  Du slog dem,
	      men de knde ingen sveda.
	  Du frgjorde dem,
	      men de ville ej taga emot tuktan.
	  De gjorde sina pannor hrdare n sten,
	      de ville icke omvnda sig.
005:004   D tnkte jag:
	  Detta r allenast de ringa i folket;
	      de ro draktiga,
	  ty de knna icke HERRENS vg,
	      sin Guds rtt.
005:005   Jag vill nu g till de stora
	      och tala med dem;
	  de mste ju knna HERRENS vg,
	      sin Guds rtt.
	  Men ock dessa hade alla brutit snder oket
	      och slitit av banden.
005:006   Drfr bliva de slagna av lejonet frn skogen
	  och frdrvade av vargen frn hedmarken;
	  pantern lurar vid deras stder,
	  och envar som vgar sig ut drifrn bliver ihjlriven.
	  Ty mnga ro deras vertrdelser
	  och talrika deras avfllighetssynder.

005:007 Huru skulle jag d kunna frlta dig?  Dina barn hava ju
	vergivit mig och svurit vid gudar som icke ro gudar.  Jag gav
	dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
	i skaror till skkohuset.
005:008 De likna vlfdda, ystra hstar; de vrenskas var och en efter sin
	nstas hustru.
005:009 Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Och skulle
	icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
005:010 Stormen d hennes murar och fr stren dem, dock utan att
	alldeles gra nde p henne.  Riven bort hennes vinrankor, de ro
	ju icke HERRENS.
005:011 Ty bde Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolsa mot
	mig, sger HERREN.
005:012 De hava frnekat HERREN och sagt: Han betyder intet.  Olycka
	skall icke komma ver oss, svrd och hunger skola vi icke se.
005:013 Men profeterna skola frsvinna ssom en vind, och han som sges
	tala r icke i dem; dem sjlva skall det s g.
005:014 Drfr sger HERREN, hrskarornas Gud: Eftersom I fren ett
	sdant tal, se, drfr skall jag gra mina ord i din mun till en
	eld, och detta folk till ved, och elden skall frtra dem.
005:015 Se, jag skall lta komma ver eder, I av Israels hus, ett folk
	ifrn fjrran land, sger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
	folk, ett folk vars tungoml du icke knner, och vars tal du
	icke frstr.
005:016 Deras koger r en ppen grav; de ro allasammans hjltar.
005:017 De skola frtra din skrd och ditt brd, de skola frtra dina
	sner och dttrar, de skola frtra dina fr och fkreatur, de
	skola frtra dina vintrd och fikontrd.  Dina befsta stder,
	som du frlitar dig p, dem skola de frstra med svrd.
005:018 Dock vill jag p den tiden, sger HERREN, icke alldeles gra
	nde p eder.
005:019 Och om I d frgen: Varfr har HERREN, vr Gud, gjort oss allt
	detta?, s skall du svara dem: Ssom I haven vergivit mig och
	tjnat frmmande gudar i edert eget land, s skolen I nu f
	tjna frmlingar i ett land som icke r edert.

005:020 Frkunnen detta i Jakobs hus, kungren det i Juda och sgen:
005:021 Hr detta, du draktiga och ofrstndiga folk, I som haven gon,
	men icke sen, I som haven ron, men icke hren.
005:022 Skullen I icke frukta mig, sger HERREN, skullen I icke bva fr
	mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
	en evrdlig grns, som det icke kan verskrida, s att dess
	bljor, huru de n svalla, nd intet frm, och huru de n
	brusa, likvl icke kunna verskrida den?
005:023 Men detta folk har ett genstrvigt och upproriskt hjrta; de
	hava avfallit och gtt sin vg.
005:024 De sade icke i sina hjrtan: Ltom oss frukta HERREN, vr Gud,
	honom som giver regn i rtt tid, bde hst och vr, och som
	stndigt beskr oss de bestmda skrdeveckorna.

005:025 Edra missgrningar hava nu frt dessa i olag, och edra synder
	hava frhllit fr eder detta goda.
005:026 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga mnniskor: de ligga i
	frst, likasom fgelfngaren ligger p lur, de stta ut giller
	till att fnga mnniskor.
005:027 Ssom nr en bur r full av fglar, s ro deras hus fulla av
	svek.  Drigenom hava de blivit s stora och rika; de hava
	blivit feta och skinande.
005:028 Fr sina ogrningar veta de icke av ngon grns, de hlla icke
	rtten vid makt, icke den faderlses rtt, till att frmja den;
	och i den fattiges sak flla de icke rtt dom.
005:029 Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Skulle
	icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
005:030 Frfrliga och gruvliga ting ske i landet.
005:031 Profeterna profetera lgn, och prsterna styra efter deras rd;
	och mitt folk vill s hava det.  Men vad skolen I gra, nr nden
	p detta kommer?
006:001   Brgen edert gods ut ur Jerusalem,
	      I Benjamins barn,
	  stten i basun i Tekoa,
	      och resen upp ett hgt baner
	      ovanfr Bet-Hackerem;
	  ty en olycka hotar frn norr,
	      med stor frstring.
006:002   Hon som r s fager och frklemad, dottern Sion,
	      henne skall jag frgra.
006:003   Herdar skola komma ver henne
	      med sina hjordar;
	  de skola sl upp sina tlt runt omkring henne,
	      avbeta var och en sitt stycke.
006:004   Ja, invigen eder till strid mot henne.
	      Upp, lt oss draga stad, medan middagsljuset varar!
	      Ack att dagen redan lider till nda!
	      Ack att aftonens skuggor frlngas!
006:005       Vlan, s lt oss draga ditupp om natten
	      och frstra hennes palatser.

006:006   Ty s sger HERREN Sebaot:
	  Fllen trd och kasten upp vallar
	      emot Jerusalem.
	  Hon r staden som skall hemskas,
	      hon som i sig har idel frtryck
006:007   Likasom en brunn lter vatten vlla fram,
	      s lter hon ondska framvlla.
	  Vld och frdelse hr man dr,
	      sr och slag
	      ro bestndigt infr min syn.
006:008   Lt varna dig, Jerusalem, s att min sjl
	      ej vnder sig ifrn dig,
	  s att jag icke gr dig till en demark,
	      till ett obebott land.

006:009   S sger HERREN Sebaot:
	  En efterskrd, likasom p ett vintrd,
	      skall man hlla p kvarlevan av Israel.
	  Rck ut din hand ter och ter,
	      ssom nr man plockar av druvor frn rankorna.

006:010   Men infr vem skall jag tala
	      och betyga fr att bliva hrd?
	  Se, deras ron ro oomskurna,
	      s att de icke kunna hra.
	  Ja, HERRENS ord har blivit till smlek bland dem;
	      de hava intet behag drtill.
006:011   Drfr r jag uppfylld av HERRENS vrede,
	      jag frmr icke hlla den inne.
	  Utgjut den ver barnen p gatan
	  och ver alla de unga mnnens samkvm;
	  ja, bde man och kvinna skola drabbas drav,
	  jmvl den gamle och den som har fyllt sina dagars mtt.
006:012   Och deras hus skola g ver i frmmandes go
	  s ock deras krar och deras hustrur,
	  ty jag vill utrcka min hand
	  mot landets inbyggare, sger HERREN.
006:013   Ty alla, bde sm och stora,
	      ska dr ortt vinning,
	  och bde profeter och prster
	      fara allasammans med lgn,
006:014   de taga det ltt med helandet
	      av mitt folks skada;
	  de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
	   och dock str icke allt vl till.
006:015   De skola komma p skam, ty de vade styggelse.
	  Likvl knna de alls icke ngon skam
	  och veta icke av ngon blygsel.
	  Drfr skola de falla bland de andra;
	  nr min hemskelse trffar dem,
	  skola de komma p fall, sger HERREN,

006:016 S sade HERREN: Stllen eder vid vgarna och sen till, och
	frgen efter forntidens stigar, frgen vilken vg som r den
	goda vgen, och vandren p den, s skolen I finna ro fr edra
	sjlar.  Men de svarade: Vi vilja icke vandra p den.
006:017 Och nr jag d satte vktare ver eder och sade: Akten p
	basunens ljud, svarade de: Vi vilja icke akta drp.

006:018 Hren drfr, I hednafolk, och mrk, du menighet, vad som sker
	bland dem.
006:019 Ja hr, du jord: Se, jag skall lta olycka komma ver detta
	folk, ssom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p
	mina ord, utan frkasta min lag.
006:020 Vad frgar jag efter rkelse, komme den ock frn Saba, eller
	efter bsta kalmus ifrn fjrran land?  Edra brnnoffer tckas
	mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
006:021 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lgga sttestenar fr
	detta folk; och genom dem skola bde fader och sner komma p
	fall, den ene borgaren skall frgs med den andre.

006:022 S sger HERREN:
	  Se, ett folk kommer
	      frn nordlandet,
	  ett stort folk reser sig
	      vid jordens yttersta nda.
006:023   De fra bge och lans,
	  de ro grymma och utan frbarmande.
	  Dnet av dem r ssom havets brus,
	      och p sina hstar rida de fram,
	  rustade ssom kmpar till strid,
	      mot dig, du dotter Sion.
006:024   Nr vi hra ryktet om dem,
	      sjunka vra hnder ned,
	  ngslan griper oss,
	      ngest lik en barnafderskas.
006:025   G icke ut p marken,
	      och vandra ej p vgen,
	  ty fienden br svrd;
	      skrck frn alla sidor!
006:026   Du dotter mitt folk, hll dig i sorgdrkt,
	      vltra dig i aska,
	  hj sorgelt likasom efter ende sonen,
	      och hll bitter ddsklagan;
	  ty pltsligt kommer frhrjaren ver oss.

006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- svl som till
	ett fste -- p det att du m lra knna och prva deras vg.
006:028 De ro allasammans avflliga och genstrviga, de g med frtal,
	de ro koppar och jrn, allasammans ro de frdrvliga
	mnniskor.
006:029 Blsblgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
	luttrande r frgves, slagget bliver nd icke frnskilt.
006:030 Ett silver som m kastas bort, s kan man kalla dem, ty HERREN
	har frkastat dem.
007:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
007:002 Stll dig i porten till HERRENS hus, och predika dr detta ord
	och sg: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som gn in genom
	dessa portar fr att tillbedja HERREN.
007:003 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bttren edert leverne och
	edert vsende, s vill jag lta eder bo kvar p denna plats.
007:004 Frliten eder icke p lgnaktigt tal, nr man sger: Hr r
	HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!
007:005 Nej, om I bttren edert leverne och edert vsende, om I dmen
	rtt mellan man och man,
007:006 om I upphren att frtrycka frmlingen, den faderlse och nkan,
	att utgjuta oskyldigt blod p denna plats och att flja efter
	andra gudar, eder sjlva till olycka,
007:007 d vill jag fr evrdliga tider lta eder bo p denna plats, i
	det land som jag har givit t edra fder.

007:008 Men se, I frliten eder p lgnaktigt tal, som icke kan hjlpa.
007:009 Huru r det?  I stjlen, mrden och begn ktenskapsbrott, I
	svrjen falskt, I tnden offereld t Baal och fljen efter andra
	gudar, som I icke knnen;
007:010 sedan kommen I hit och trden fram infr mitt ansikte i detta
	hus, som r uppkallat efter mitt namn, och sgen: Med oss r
	ingen nd -- fr att drefter fortfara med alla dessa
	styggelser.
007:011 Hllen I det d fr en rvarkula, detta hus, som r uppkallat
	efter mitt namn?  Ja, sannerligen, ocks jag anser det s, sger
	HERREN.
007:012 Gn bort till den plats i Silo, dr jag frst lt mitt namn bo,
	och sen huru jag har gjort med den, fr mitt folk Israels
	ondskas skull.
007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa grningar, sger HERREN,
	och icke haven velat hra, fastn jag titt och ofta har talat
	till eder, och icke haven velat svara, fastn jag har ropat p
	eder,
007:014 drfr vill jag nu med detta hus, som r uppkallat efter mitt
	namn, och som I frliten eder p, och med denna plats, som jag
	har givit t eder och edra fder, gra ssom jag gjorde med
	Silo.
007:015 Och jag skall kasta eder bort ifrn mitt ansikte, ssom jag har
	bortkastat alla edra brder all Efraims slkt.

007:016 S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
	klagan och frbn fr dem eller lgga dig ut fr dem hos mig, ty
	jag vill icke hra dig.
007:017 Ser du icke vad de gra i Juda stder och p Jerusalems gator?
007:018 Barnen samla tillhopa ved, fderna tnda upp eld och kvinnorna
	knda deg, allt fr att baka offerkakor t himmelens drottning;
	och drickoffer utgjuta de t andra gudar, mig till sorg.
007:019 Men r det d mig som de bereda sorg drmed, sger HERREN, och
	icke fastmer sig sjlva, s att de komma p skam?
007:020 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, min vrede och frtrnelse
	skall utgjuta sig ver denna plats, ver bde mnniskor och
	djur, ver bde trden p marken och frukten p jorden; och den
	skall brinna och icke bliva utslckt.

007:021 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lggen edra brnnoffer
	tillhopa med edra slaktoffer och ten s ktt.
007:022 Ty p den tid d jag frde edra fder ut ur Egyptens land gav
	jag dem icke ngon befallning eller ngot bud angende
	brnnoffer och slaktoffer;
007:023 utan detta var det bud jag gav dem: Hren min rst, s vill jag
	vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
	p den vg som jag bjuder eder, p det att det m g eder vl.
007:024 Men de ville icke hra eller bja sitt ra till mig, utan
	vandrade efter sina egna rdslag, i sina onda hjrtans hrdhet,
	och veko tillbaka i stllet fr att g framt.
007:025 Allt ifrn den dag d edra fder drogo ut ur Egyptens land nda
	till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, snt till eder
	alla mina tjnare profeterna.
007:026 Men man ville icke hra mig eller bja sitt ra till mig; de
	voro hrdnackade och gjorde nnu mer ont n deras fder.
007:027 Och om du n sger dem allt detta, s skola de dock icke hra
	dig; och om du n ropar till dem, s skola de dock icke svara
	dig.
007:028 Sg drfr till dem: Detta r det folk som icke vill hra
	HERRENS, sin Guds, rst eller taga emot tuktan.  Sanningen r
	frsvunnen och utrotad ur deras mun.

007:029 Skr av dig ditt huvudhr och kasta det bort, och stm upp en
	klagosng p hjderna.  Ty HERREN har frkastat och frskjutit
	detta slkte, som har uppvckt hans vrede.
007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont r i mina gon, sger HERREN; de
	hava satt upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
	mitt namn, och de hava s orenat det.
007:031 Och Tofethjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, fr att
	dr uppbrnna sina sner och dttrar i eld, fastn jag aldrig
	har bjudit eller ens tnkt mig ngot sdant.
007:032 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
	skall sga Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Drpdalen,
	och d man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
	finnes.
007:033 Ja, detta folks dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar
	och markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
007:034 Och i Juda stder och p Jerusalems gator skall jag gra slut p
	frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud, ty
	landet skall bliva delagt.
008:001 p den tiden, sger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
	furstars ben, och prsternas och profeternas ben, och Jerusalems
	invnares ben ut ur deras gravar
008:002 och kringstr dem infr solen och mnen och himmelens hela
	hrskara, som de hava lskat, tjnat och efterfljt, skt och
	tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
	dem, utan de skola bliva gdsel p marken.
008:003 Och alla kvarblivna, de som lmnas kvar av detta onda slkte,
	skola hellre vilja d n leva, vilka n de orter m vara, dit
	dessa kvarlmnade bliva frdrivna av mig, sger HERREN Sebaot.

008:004 Du skall ock sga till dem: S sger HERREN:

	  Om ngon faller, str han ju upp igen;
	      om ngon gr bort, vnder han ju tillbaka.
008:005   Varfr gr det d bort
	      i bestndig avfllighet,
	      detta folk i Jerusalem?
	  Varfr hlla de fast vid sitt svek
	      och vilja icke vnda tillbaka?
008:006   Jag har givit akt och hrt
	      huru de tala vad ortt r;
	  ingen enda finnes,
	      som ngrar sin ondska,
	      ingen sger: Vad har jag gjort!
	  Alla lpa de bort, lika hstar
	  som rusa stad i striden.
008:007   Till och med hgern under himmelen
	      knner ju sin bestmda tid,
	  och turturduvan, svalan och tranan
	      taga i akt tiden fr sin terkomst;
	  mitt folk dremot
	      knner ej HERRENS rtter.
008:008   Huru kunnen I d sga: Vi ro visa
	  och hava HERRENS lag ibland oss?
	  Icke s, de skriftlrdes lgnpenna
	  har frvandlat den i lgn.
008:009   Sdana visa skola komma p skam,
	  komma till korta och bliva snrjda.
	  De hava ju frkastat HERRENS ord,
	      vari ro de d visa?
008:010   S skall jag nu giva deras hustrur t andra
	      och deras krar t ervrare
	  Ty alla, bde sm och stora,
	      ska ortt vinning;
	  bde profeter och prster
	  fara allasammans med lgn,
008:011   de taga det ltt med helandet
	      av dottern mitt folks skada;
	  de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
	      och dock str icke allt vl
008:012   De skola komma p skam, vade styggelse.
	  Likvl knna de alls icke skam
	  och veta icke av att blygas.
	  Drfr skola de falla bland de andra;
	  nr hemskelsen trffar dem,
	  skola de komma p fall, sger HERREN.

008:013   Jag skall bortrycka och frgra dem, sger HERREN.
	  Inga druvor vxa p vintrden,
	  och inga fikon p fikontrden,
	  utan till och med lven ro vissnade:
	  De bud jag gav dem vertrda de.

008:014   Varfr sitta vi hr stilla?
	  Frsamlen eder och lt oss fly
	      in i de befsta stderna
	      och frgs dr;
	  ty HERREN, vr Gud, vill frgra oss,
	      han giver oss gift att dricka
	      drfr att vi syndade mot HERREN.
008:015   V bida efter frid,
	      men intet gott kommer,
	  efter en tid d vi skulle bliva helade,
	      men se, frskrckelse kommer.
008:016   Frn Dan hr man
	      frustandet av hans hstar;
	  fr hans hingstars gnggande
	      bvar hela landet.
	  De komma och frtra
	      landet med allt vad dri r,
	      staden med dem som bo dri.
008:017   Ty se, jag snder emot eder
	      ormar, basilisker,
	  mot vilka ingen besvrjelse hjlper,
	      och de skola stinga eder,
	      sger HERREN.

008:018   Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
	      Mitt hjrta r sjukt i mig.
008:019   Hr, dottern mitt folk ropar
	      i fjrran land:
	  Finnes d icke HERREN i Sion?
	  r dennes konung icke mer dr?
	  Ja, varfr hava de frtrnat mig med sina belten,
	      med sina frmmande avgudar?
008:020   Skrdetiden r frbi,
	      sommaren r till nda,
	  och ingen frlsning har kommit oss till del.
008:021   Jag r frkrossad,
	      drfr att dottern mitt folk s krossas,
	  jag gr srjande,
	      hpnad har gripit mig.
008:022   Finnes d ingen balsam i Gilead,
	      finnes ingen lkare dr?
	  Eller varfr bliver dottern mitt folk
	      icke helad frn sina sr?
009:001   Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
	  och mina gon en treklla,
	  s att jag kunde grta dag och natt
	  ver de slagna hos dottern mitt folk!
009:002   Ack att jag hade
	      ett hrbrge i knen,
	  s att jag kunde vergiva mitt folk
	      och draga bort ifrn dem!
	  Ty de ro allasammans ktenskapsbrytare,
	      en frsamling av trolsa.
009:003   Sin tungas bge spnna de
	      till att avskjuta lgner,
	  och till sanning bruka de icke
	      sin makt i landet.
	  Nej, de g frn ogrning till ogrning,
	  men mig vilja de ej veta av, sger HERREN.
009:004   Var och en tage sig till vara fr sin vn,
	  och ingen frlite sig p ngon sin broder;
	  ty den ene brodern gr allt fr att bedraga den andre,
	  och den ene vnnen gr omkring och frtalar den andre.
009:005   Var och en handlar svikligt mot sin vn,
	  och ingen talar vad sant r;
	  de va sina tungor i att tala lgn
	  de arbeta sig trtta med att gra illa.
009:006   Du bor mitt ibland falskhet;
	  i sin falskhet vilja de ej veta av mig, sger HERREN.

009:007   Drfr sger HERREN Sebaot s.
	  Se, jag mste luttra och prva dem;
	  ty vad annat kan jag gra,
	  d nu dottern mitt folk r sdan?
009:008   Deras tunga r en mrdande pil;
	  vad den talar r svek.
	  Med munnen tala de vnligt till sin nsta,
	  men i hjrtat lgga de frst fr honom.
009:009   Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.
	  Skulle icke min sjl hmnas
	  p ett sdant folk som detta r?

009:010   ver bergen vill jag grta och sjunga sorgesng;
	  jag vill hja klagosng ver betesmarkerna i knen.
	  Ty de ro frbrnda, s att ingen gr dr fram
	      och inga lten av boskap dr hras;
	  bde himmelens fglar och fyrfotadjuren
	      hava flytt och ro borta.
009:011   Jag skall gra Jerusalem till en stenhop,
	      till en boning fr schakaler,
	  och Juda stder till en demark, dr ingen bor.

009:012 Vem r en vis man, s att han frstr detta?  Och till vem har
	HERRENS mun talat, s att han kan frklara detta: varfr landet
	har blivit s frdrvat, frbrnt ssom en ken, dr ingen gr
	fram?
009:013 Och HERREN svarade: Jo, drfr att de hava vergivit min lag,
	den som jag frelade dem, och icke hava hrt min rst och
	vandrat efter den
009:014 utan vandrat efter sina egna hjrtans hrdhet och efterfljt
	Baalerna, ssom deras fader lrde dem.
009:015 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall giva
	detta folk malrt att ta och gift att dricka.
009:016 Och jag skall frstr dem bland folk som varken de eller deras
	fder hava knt, och skall snda svrdet efter dem, till dess
	att jag har gjort nde p dem.

009:017   S sger HERREN Sebaot:
	  Given akt; tillkallen grterskor,
	      fr att de m komma,
	  och snden efter frfarna kvinnor,
	      och lten dem komma.
009:018   Lten dem med hast stmma upp
	      sorgesng ver oss,
	  s att vra gon flyta i trar
	      och vatten strmmar frn vra gonlock.
009:019   Ty sorgesng hres ljuda frn Sion:
	      Huru har ej frstrelse drabbat oss!
	  Vi hava kommit illa p skam, vi mste ju vergiva landet,
	  ty vra boningar hava de slagit ned.

009:020   Ja, hren, I kvinnor,
	      HERRENS ord,
	  och edert ra fatte
	      hans muns tal.
	  Lren edra dttrar sorgesng;
	      ja, lren varandra klagosng.
009:021   Ty dden stiger in genom vara fnster,
	      han kommer in i vra palats;
	  han utrotar barnen frn gatan
	  och ynglingarna frn torgen.
009:022   Ja, tala: S sger HERREN:
	  Och mnniskornas dda kroppar ligga
	      ssom gdsel p marken
	  och ssom krvar efter skrdemannen,
	      vilka ingen samlar upp.

009:023   S sger HERREN:
	  Den vise bermme sig icke av sin vishet,
	  den starke bermme sig icke av sin styrka,
	  den rike bermme sig icke av sin rikedom.
009:024   Nej, den som vill bermma sig, han bermme sig drav
	  att han har frstnd till att knna mig:
	  att jag r HERREN, som gr nd,
	  rtt och rttfrdighet p jorden.
	  Ty till sdana har jag behag, sger HERREN.

009:025 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall hemska alla
	omskurna som dock ro oomskurna:
009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla kenbor med
	kantklippt hr.  Ty hednafolken ro alla oomskurna, och hela
	Israels hus har ett oomskuret hjrta.
010:001 Hren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
	S sger HERREN:

010:002   I skolen icke vnja eder vid hedningarnas stt
	  och icke frfras fr himmelens tecken,
	  drfr att hedningarna frfras fr dem.
010:003   Ty vad folken predika r ffngliga avgudar.
	  Se, av ett stycke tr frn skogen hugger man ut dem,
	  och konstnrens hnder tillyxa dem;
010:004   med silver och guld pryder man dem
	  och fster dem med spikar och hammare,
	  fr att de icke skola falla omkull.
010:005   Lika fgelskrmmor p ett gurkflt
	      st de dr och kunna ej tala;
	  man mste bra dem,
	      ty de kunna ej g.
	  Frukten d icke fr dem,
	      ty de kunna ej gra ngot ont;
	  och att gra ngot gott,
	      det frm de ej heller.

010:006   Men dig, HERRE,
	      r ingen lik;
	  du r stor,
	      ditt namn r stort i makt.
010:007   Vem skulle icke frukta dig,
	      du folkens konung?
	      Sdant tillkommer ju dig.
	  Ty bland folkens alla vise
	      och i alla deras riken
	      finnes ingen som r dig lik.

010:008   Nej, allasammans ro de ofrnuftiga och drar.
	  Avgudadyrkan r att dyrka tr,
010:009   silverplt, hmtad frn Tarsis,
	  guld, frt ifrn Ufas,
	  arbetat av en konstnr, av en guldsmeds hnder.
	  I bltt och rtt purpurtyg st de kldda,
	  allasammans blott verk av konstfrfarna mn.
010:010   Men HERREN r en sann Gud,
	  han r en levande Gud
	  och en evig konung;
	  fr hans frtrnelse bvar jorden,
	  och folken kunna icke uthrda hans vrede.

010:011   S skolen I sga till dem:
	  De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
	  de skola utrotas frn jorden och ej f finnas under himmelen.
010:012   Han har gjort jorden genom sin kraft,
	  han har berett jordens krets genom sin vishet,
	  och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
010:013   Nr han vill lta hra sin rst,
	  d brusa himmelens vatten,
	  d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
	  han lter ljungeldar komma med regn
	  och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
010:014   Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
	  guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
	  ty deras gjutna belten ro lgn,
	  och ingen ande r i dem.
010:015   De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
	  nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
010:016   Men sdan r icke han som r Jakobs del;
	  nej, det r han som har skapat allt,
	  och Israel r hans arvedels stam.
	  HERREN Sebaot r hans namn.

010:017   Samlen edert gods och fren det bort ur landet,
	      I som sitten under belgring.
010:018   Ty s sger HERREN:
	  Se, denna gng skall jag slunga bort
	      landets inbyggare;
	  jag skall bereda dem ngest,
	      s att de frnimma det.

010:019   Ve mig, jag r snderkrossad!
	      Olkligt r mitt sr.
	  Men jag sger: Ja, detta r min plga,
	      jag mste bra den!
010:020   Mitt tlt r frstrt,
	      och mina tltstreck ro alla avslitna.
	  Mina barn ro borta,
	      de finnas icke mer;
	  ingen r kvar, som kan sl upp mitt tlt
	      och stta upp mina tltdukar.
010:021   Ty herdarna voro ofrnuftiga,
	      de frgade icke efter HERREN;
	  drfr hade de ingen framgng,
	      och hela deras hjord blev frskingrad.

010:022   Lyssna, ngot hres!
	      Se, det nalkas!
	  Ett stort dn kommer
	      frn nordlandet
	  fr att gra Juda stder
	      till en demark,
	      till en boning fr schakaler.

010:023   Jag vet det, HERRE:
	      mnniskans vg beror ej av henne,
	  det str icke i vandrarens makt
	      att rtt styra sina steg.
010:024   S tukta mig, HERRE
	      likvl med mtta;
	  icke i din vrede,
	      p det att du ej m gra mig till intet.
010:025   Utgjut din frtrnelse ver hedningarna,
	      som icke knna dig,
	  och ver de slkter
	      som ej kalla ditt namn.
	  ty de hava upptit Jakob,
	      ja, upptit och gjort nde p honom,
	  och hans boning hava de frtt.
011:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
011:002 Hren detta frbunds ord, och talen till Juda mn och till
	Jerusalems invnare;
011:003 sg till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Frbannad vare den
	man som icke hr detta frbunds ord,
011:004 det som jag bjd edra fader p den tid d jag frde dem ut ur
	Egyptens land, den smltugnen, i det jag sade: Hren min rst
	och gren detta, alldeles ssom jag bjuder eder, s skolen I
	vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
011:005 p det att jag m hlla den ed som jag har svurit edra fder:
	att giva dem ett land som flyter av mjlk och honung, ssom ock
	nu har skett.  Och jag svarade och sade: Ja, amen, HERRE.

011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda stder och
	p gatorna i Jerusalem och sg: Hren detta frbunds ord och
	gren efter dem.
011:007 Ty bde p den dag d jag frde edra fder ut ur Egyptens land
	och sedan nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
	ofta har jag varnat dem och sagt: Hren min rst;
011:008 men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, utan
	vandrade var och en i sitt onda hjrtas hrdhet.  Drfr lt jag
	ock komma ver dem allt vad jag hade sagt i det frbund som jag
	bjd dem hlla, men som de dock icke hllo.

011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda mn och Jerusalems
	invnare hava sammansvurit sig.
011:010 De hava vnt tillbaka till sina frfders missgrningar, deras
	som icke ville hra mina ord.  Sjlva hava de s fljt efter
	andra gudar och tjnat dem.  Ja, Israels hus och Juda hus hava
	brutit det frbund som jag slt med deras fder.
011:011 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lta en olycka komma ver
	dem, som de icke skola kunna undkomma; och nr de d ropa till
	mig, skall jag icke hra dem.
011:012 Och om s Juda stder och Jerusalems invnare g bort och ropa
	till de gudar t vilka de plga tnda offereld, s skola dessa
	alls icke kunna frlsa dem i deras olyckas tid.
011:013 Ty s mnga som dina stder ro, s mnga hava dina gudar
	blivit, du Juda; och s mnga som gatorna ro i Jerusalem, s
	mnga altaren haven I satt upp t skndlighetsguden: altaren
	till att tnda offereld t Baal.

011:014 S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
	klagan och frbn fr dem; ty jag vill icke hra, nr de ropa
	till mig fr sin olyckas skull.

011:015 Vad har min lskade att gra i mitt hus, d hon, ja, hela hopen,
	var sdan skndlighet?  Kan heligt ktt komma ssom offer frn
	dig?  Nr du fr bedriva din ondska, d frjdar du dig ju.
011:016 Ett grnskande olivtrd, prytt med skna frukter, s kallade
	HERREN dig; men nu har han med stort och vldigt dn tnt upp en
	eld omkring det trdet, s att dess grenar frdrvas.
011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
	ver dig, fr den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
	bedrivit till att frtrna mig, i det att de hava tnt offereld
	t Baal.

011:018   HERREN kungjorde det fr mig, s att jag fick veta det;
	  ja, du lt mig se vad de frehade.
011:019   Sjlv var jag ssom ett menlst lamm
	  som fres bort till att slaktas;
	  jag visste ej att de frehade anslag mot mig:
	  Lt oss frdrva trdet med dess frukt,
	  lt oss utrota honom ur de levandes land,
	  s att man icke mer kommer ihg hans namn.
011:020   Men HERREN Sebaot r en rttfrdig domare,
	  som prvar njurar och hjrta.
	  S lt mig d f se din hmnd p dem,
	  ty fr dig har jag lagt fram min sak.

011:021 Drfr sger HERREN s om Anatots mn, dem som st efter ditt
	liv och sga: Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d
	fr vr hand
011:022 ja, drfr sger HERREN Sebaot s: Se, jag skall hemska dem;
	deras unga mn skola d genom svrd, deras sner och dttrar
	skola d genom hunger.
011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall lta olycka
	drabba Anatots mn, nr deras hemskelses r kommer.
012:001   HERRE, om jag vill g till rtta med dig,
	  s behller du dock rtten.
	  Likvl mste jag tala med dig om vad rtt r.
	  Varfr gr det de ogudaktiga s vl?
	  Varfr hava alla trolsa s god lycka?
012:002   Du planterar dem, och de sl rot;
	  de vxa och bra frukt.
	  Nra r du i deras mun,
	  men fjrran r du frn deras innersta.
012:003   Men du, HERRE, knner mig;
	  du ser mig och prvar
	      huru mitt hjrta r mot dig.
	  Ryck dem bort ssom fr till att slaktas,
	  och invig dem till en ddens dag.

012:004   Huru lnge skall landet ligga srjande
	  och grset p marken allestdes frtorka,
	  s att bde fyrfotadjur och fglar frgs
	  fr inbyggarnas ondskas skull,
	  under det att dessa sga:
	  Han skall icke se vr undergng

012:005   Om du icke orkar lpa
	      i kapp med fotgngare,
	  huru vill du d taga upp
	      tvlan med hstar?
	  Och om du nu knner dig trygg
	      i ett fredligt land,
	  huru skall det g dig
	  bland Jordanbygdens snr?
012:006   Se, till och med dina brder
	      och din faders hus
	      ro ju trolsa mot dig;
	  till och med dessa ropa
	      med full hals
	      bakom din rygg.
	  Du m icke tro p dem,
	  om de ock tala vnligt till dig.

012:007   Jag har vergivit mitt hus,
	      frskjutit min arvedel;
	  det som var krast fr min sjl
	      lmnade jag i fiendehand.
012:008   Hon som r min arvedel blev mot mig
	      ssom ett lejon i skogen;
	  hon har hjt sin rst mot mig,
	      drfr har jag fattat hat till henne.
012:009   Skall min arvedel vara mot mig ssom en brokig rovfgel --
	      d m ock rovfglar komma emot henne frn alla sidor.
	  Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
	      och lten dem komma fr att ta!

012:010   Herdar i mngd frdrva min vingrd
	      och frtrampa min ker;
	  de gra min skna ker
	      till en de ken.
	  Man gr den till en demark;
012:011       srjande och de ligger den framfr mig.
	  Hela landet delgges,
	      ty ingen finnes, som vill akta p.
012:012   ver alla hjder i knen
	      rycka frhrjare fram,
	  ja, HERRENS svrd frtr allt,
	  frn den ena ndan av landet till den andra;
	      intet ktt kan finna rddning.
012:013   De hava stt vete,
	      men skrdat tistel;
	  de hava mdat sig ffngt.
	  Ja, I skolen komma p skam med eder grda
	      fr HERRENS gldande vredes skull.

012:014 S sger HERREN om alla de onda grannar som frgripa sig p den
	arvedel jag har givit t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
	dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrn
	dem.
012:015 Men drefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag ter
	frbarma mig ver dem och lta dem komma tillbaka, var och en
	till sin arvedel och var och en till sitt land.
012:016 Om de d rtt lra sig mitt folks vgar, s att de svrja vid
	mitt namn: S sant HERREN lever, likasom de frut lrde mitt
	folk att svrja vid Baal, d skola de bliva upprttade mitt
	ibland mitt folk.
012:017 Men om de icke vilja hra, s skall jag alldeles bortrycka och
	frgra det folket, sger HERREN.
013:001 S sade HERREN till mig: G bort och kp dig en linnegrdel,
	och stt den omkring dina lnder, men lt den icke komma i
	vatten.
013:002 Och jag kpte en grdel, ssom HERREN hade befallt, och satte
	den omkring mina lnder.
013:003 D kom HERRENS ord till mig fr andra gngen; han sade:
013:004 Tag grdeln som du har kpt, och som du br omkring dina
	lnder, och st upp och g bort till Frat, och gm den dr i en
	stenklyfta.
013:005 Och jag gick bort och gmde den vid Frat, ssom HERREN hade
	bjudit mig.
013:006 Sedan, en lng tid drefter, sade HERREN till mig: St upp och
	g bort till Frat, och hmta drifrn den grdel som jag bjd
	dig gmma dr.
013:007 Och jag gick bort till Frat och grvde upp grdeln och hmtade
	fram den frn det stlle dr jag hade gmt den.  Och se, grdeln
	var frdrvad, s att den icke mer dugde till ngot.

013:008 D kom HERRENS ord till mig; han sade:
013:009 S sger HERREN: P samma stt skall jag snda frdrv ver
	Judas och Jerusalems stora hgmod.
013:010 Detta onda folk, som icke vill hra mitt ord, utan vandrar i
	sitt hjrtas hrdhet och fljer efter andra gudar och tjnar och
	tillbeder dem, det skall bliva ssom denna grdel vilken icke
	duger till ngot.
013:011 Ty likasom en mans grdel sluter sig ttt omkring hans lnder,
	s lt jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
	mig, sger HERREN, p det att de skulle vara mitt folk och bliva
	mig till bermmelse, lov och ra; men de ville icke hra.

013:012 Sg drfr till dem detta ord: S sger HERREN, Israels Gud:
	Alla vinkrl ro till fr att fyllas med vin.  Och nr de d sga
	till dig: Skulle vi icke veta att alla vinkrl ro till fr att
	fyllas med vin?,
013:013 s svara dem: S sger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
	alla inbyggare, konungarna som sitta p Davids tron, och
	prsterna och profeterna, ja, alla Jerusalems invnare, s att
	de bliva druckna.
013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, bde fder och
	barn, sger HERREN.  Jag skall icke hava ngon misskund, icke
	skona och icke frbarma mig, s att jag avstr frn att frdrva
	dem.

013:015   Hren och lyssnen hrtill, varen icke vermodiga;
	      ty HERREN har talat.
013:016   Given HERREN, eder Gud, ra,
	      frrn han lter mrkret komma,
	  och frrn edra ftter snubbla p bergen,
	      nr det skymmer;
	  ty det ljus I frbiden skall han byta i ddsskugga
	      och gra till tcken.

013:017 Men om I icke hren hrp, s mste min sjl i lnndom srja
	ver sdant vermod, och mitt ga mste bitterligen grta och
	flyta i trar, drfr att HERRENS hjord d bliver bortfrd i
	fngenskap.

013:018 Sg till konungen och konungamodern:
	  Stten eder lgt ned,
	  ty den hrlighetens krona som prydde edert huvud
	      har fallit av eder.
013:019   Stderna i Sydlandet ro tillslutna,
	      och ingen finnes, som ppnar dem;
	  hela Juda r bortfrt i fngenskap,
	      ja, bortfrt helt och hllet.
013:020   Lyften upp edra gon och sen
	      huru de komma norrifrn.
	  Var r nu hjorden som var dig given,
	      den hjord som var din ra?
013:021   Vad vill du sga, nr han stter
	      till herrar ver dig mn
	  som du sjlv har lrt att komma
	      till dig ssom lskare?
	  Skulle du d icke gripas av vnda
	      ssom en kvinna i barnsnd?
013:022   Men om du sger i ditt hjrta:
	      Varfr har det gtt mig s?,
	  s vet: for din stora missgrnings skull blev ditt mantelslp upplyft
	      och dina ftter nesligt blottade.

013:023   Kan vl en etiopier frvandla sin hud
	      eller en panter sina flckar?
	  D skullen ocks I kunna gra ngot gott,
	      I som ren s vade i ondska.
013:024   Vlan, jag vill frskingra dem ssom str
	      som far bort fr knens vind.
013:025   Detta skall vara din lott och din beskrda del frn mig,
	      sger HERREN,
	  drfr att du har frgtit mig
	      och frlitat dig p lgn.
013:026   Drfr skall jag ock draga upp
	      ditt mantelslp ver ditt ansikte,
	      s att man fr se din skam.
013:027   Din otukt, ditt vrenskande,
	      ditt skndliga otuktsvsen --
	  p hjderna, p fltet
	      har jag sett dina styggelser.
	  Ve dig, Jerusalem!
	  Du kommer icke att bliva ren --
	      p huru lng tid nnu?
014:001 Detta r det HERRENS ord som kom till Jeremia angende torkan.

014:002   Juda ligger srjande,
	      dess portar ro frfallna,
	  likasom i sorgdrkt
	      luta de mot jorden,
	  och ett klagorop stiger
	      upp frn Jerusalem.
014:003   Stormnnen dr
	      snda de sm efter vatten,
	  men nr de komma till dammarna,
	      finna de intet vatten;
	  de mste vnda tillbaka
	      med tomma krl.
	  De st dr med skam och blygd
	      och mste hlja ver sina huvuden.
014:004   Fr markens skull, som ligger vanmktig,
	  drfr att intet regn faller p jorden,
	  st kermnnen med skam
	      och mste hlja ver sina huvuden.
014:005   Ja, ocks hinden p fltet
	      vergiver sin nyfdda kalv,
	      drfr att intet grnt finnes
014:006   Och vildsnorna st p hjderna
	  och flmta ssom schakaler;
	  deras gon frsmkta,
	      drfr att grset r borta.

014:007   Om n vra missgrningar
	      vittna emot oss,
	  s hjlp dock, HERRE,
	      fr ditt namns skull.
	  Ty vr avfllighet r stor;
	      mot dig hava vi syndat.
014:008   Du Israels hopp
	      dess frlsare i ndens tid,
	  varfr r du ssom en frmling i landet,
	  lik en vgfarande som slr upp sitt tlt
	      allenast fr en natt?
014:009   Varfr r du lik en rdls man,
	  lik en hjlte som icke kan hjlpa?
	  Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
	  och vi ro uppkallade efter ditt namn;
	  s vergiv oss d icke.

014:010   S sger HERREN om detta folk:

	  P detta stt driva de grna omkring,
	  de hlla icke sina ftter i styr.
	  Drfr har HERREN intet behag till dem;
	  nej, han kommer nu ihg deras missgrning
	  och hemsker deras synder.

014:011 Och HERREN sade till mig: Du m icke bedja om ngot gott fr
	detta folk.
014:012 Ty om de n fasta, s vill jag dock icke hra deras rop, och om
	de n offra brnnoffer och spisoffer s har jag intet behag till
	dem, utan vill frgra dem med svrd, hungersnd och
	pest.
014:013 D sade jag: Ack Herre, HERRE!  Profeterna sga ju till dem: I
	skolen icke se ngot svrd, ej heller skall hungersnd trffa
	eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p denna plats.
014:014 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lgn i mitt namn;
	jag har icke snt dem eller givit dem ngon befallning eller
	talat till dem.  Lgnsyner och tomma spdomar och ffngligt tal
	och sina egna hjrtans svek r det de profetera fr eder.
014:015 Drfr sger HERREN s om de profeter som profetera i mitt namn,
	fastn jag icke har snt dem, och som sga att svrd och
	hungersnd icke skola komma i detta land: Jo, genom svrd och
	hunger skola dessa profeter frgs.
014:016 Och folket som de profetera fr, bde mn och hustrur, bde
	sner och dttrar, skola komma att ligga p Jerusalems gator,
	slagna av hunger och svrd, och ingen skall begrava dem; och jag
	skall utgjuta deras ondska ver dem.
014:017 Men du skall sga till dem detta ord:

	  Mina gon flyta i trar
	      natt och dag
	      och f ingen ro,
	  ty jungfrun, dottern mitt folk
	      har drabbats av stor frstring,
	      av ett svrt och olkligt sr.
014:018   Om jag gr ut p marken,
	      se, d ligga dr svrdsslagna mn;
	  och kommer jag in i staden,
	      s mtes jag dr av hungerns plgor.
	  Ja, bde profeter och prster
	      ndgas draga frn ort till ort,
	      till ett land som de icke knna.

014:019   Har du d alldeles frkastat Juda?
	  Har din sjl begynt frsm Sion?
	  Eller varfr har du slagit oss s,
	      att ingen kan hela oss?
	  Vi bida efter frid,
	      men intet gott kommer,
	  efter en tid d vi skulle bliva helade,
	      men se, frskrckelse kommer.
014:020   HERRE, vi knna vr ogudaktighet,
	      vra fders missgrning,
	      ty vi hava syndat mot dig.
014:021   Fr ditt namns skull,
	      frkasta oss icke,
	  lt din hrlighets tron
	      ej bliva fraktad;
	  kom ihg ditt frbund med oss,
	      och bryt det icke.
014:022   Finnas vl bland hedningarnas
	      ffngliga avgudar
	      sdana som kunna giva regn?
	  Eller kan himmelen av sig sjlv
	      lta regnskurar falla?
	  r det icke dig,
	      HERRE, vr Gud,
	      som vi mste frbida?
	  Det r ju du
	      som har gjort allt detta.
015:001 Men HERREN sade till mig; Om n Mose och Samuel trdde infr
	mig, s skulle min sjl dock icke vnda sig till detta folk.
	Driv dem bort ifrn mitt ansikte och lt dem g.
015:002 Och om de frga dig: Vart skola vi g?, s skall du svara dem:
	S sger HERREN: I pestens vld den som hr pesten till, i
	svrdets vld den som hr svrdet till, i hungerns vld den som
	hr hungern till, i fngenskapens vld den som hr fngenskapen
	till.
015:003 Fyra slags hemskelser skall jag lta komma ver dem, sger
	HERREN: svrdet, som skall drpa dem, hundarna, som skola slpa
	bort dem, himmelens fglar och vilddjuren p marken, som skola
	ta upp och frdrva dem.
015:004 Och jag skall gra dem till en varnagel fr alla riken p
	jorden, till straff fr det som Manasse, Hiskias son, Juda
	konung, har gjort i Jerusalem.

015:005   Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
	      och vem kan mka dig,
	  och vem kan vilja komma fr att frga
	      om det str vl till med dig?
015:006   Du sjlv frskt mig, sger HERREN;
	      du gick din vg bort.
	  Drfr utrckte jag mot dig min hand och frdrvade dig;
	      jag hade trttnat att frbarma mig.
015:007   Ja, jag kastade dem med kastskovel
	      vid landets portar,
	  jag gjorde frldrarna barnlsa, jag frgjorde mitt folk,
	      d de ej ville vnda om frn sina vgar.
015:008   Deras nkor blevo genom mig
	      talrikare n sanden i havet;
	  ver mdrarna till deras unga
	      lt jag frhrjare komma
	      mitt p ljusa dagen;
	  pltsligt lt jag ngest och frskrckelse
	      falla ver dem.
015:009   Om en moder n hade sju sner,
	      mste hon dock giva upp andan i sorg;
	  hennes sol gick ned, medan det nnu var dag,
	      hon mste bliva till skam och blygd.
	  Och vad som r kvar av dem skall
	      jag giva till pris
	  t deras fienders svrd, sger HERREN

015:010   Ve mig, min moder, att du har ftt mig,
	  mig som r till kiv och trta fr hela landet!
	  Jag har icke drivit ocker,
	  ej heller har ngon behvt ockra p mig;
	  likvl frbanna de mig alla.

015:011 Men HERREN svarade: Sannerligen, jag skall styrka dig och lta
	det g dig vl.  Sannerligen, jag skall s gra, att dina fiender
	komma och bnfalla infr dig i olyckans och ndens
	tid.
015:012 Kan man bryta snder jrn, jrn frn norden, eller koppar?  --
015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag lmna till plundring, och
	det utan betalning, till straff fr allt vad du har syndat i
	hela ditt land.
015:014 Och jag skall lta dina fiender fra dig in i ett land som du
	icke knner.  Ty min vredes eld r upptnd; mot eder skall det
	brinna.

015:015   HERRE, du vet det.
	  Tnk p mig och lt dig vrda om mig,
	  och skaffa mig hmnd p mina frfljare;
	  tag mig icke bort, du som r lngmodig.
	  Betnk huru jag br smlek fr din skull
015:016   Nr jag fick dina ord, blevo de min spis,
	  ja, dina ord blevo fr mig
	  mitt hjrtas frjd och gldje;
	  ty jag r uppkallad efter ditt namn,
	  HERRE, hrskarornas Gud.
015:017   Jag har icke suttit i gycklares samkvm
	      och frlustat mig dr;
	  fr din hands skull har jag mst sitta ensam,
	      ty du har uppfyllt mig med frgrymmelse.
015:018   Varfr skall jag d plgas s oavltligt,
	      och varfr r mitt sr s ohelbart?
	      Det vill ju icke lkas.
	  Ja, du bliver fr mig ssom en frsinande bck,
	      s som ett vatten som ingen kan lita p.

015:019   Drfr sger HERREN s:
	  Om du vnder ter, s vill jag lta dig komma ter
	      och bliva min tjnare.
	  Och om du frambr del metall utan slagg,
	      s skall du f tjna mig ssom mun.
	  Dessa skola d vnda ter till dig,
	      men du skall icke vnda ter till dem.
015:020   Och jag skall gra dig infr detta folk
	  till en fast kopparmur,
	  s att de icke skola bliva dig vermktiga,
	  om de vilja strida mot dig;
	  ty jag r med dig och vill frlsa dig
	  och vill hjlpa dig, sger HERREN.
015:021   Jag skall hjlpa dig ut ur de ondas vld
	  och skall frlossa dig ur vldsverkarnas hand.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du skall icke taga dig ngon hustru eller skaffa dig ngra sner
	och dttrar p denna plats.
016:003 Ty s sger HERREN om de sner och dttrar som bliva I fdda p
	denna plats, och om mdrarna som hava ftt dem, och om fderna
	som hava avlat dem i detta land:
016:004 Av svra sjukdomar skola de d; man skall icke hlla ddsklagan
	efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gdsel p
	marken.  Och genom svrd och hunger skola de frgs, och deras
	dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens
	djur.  I

016:005 Ty s sger HERREN: Du skall icke g in i ngot sorgehus och
	icke begiva dig stad fr att hlla ddsklagan, ej heller mka
	dem; ty jag har tagit bort min frid ifrn detta folk, sger
	HERREN, ja, min nd och barmhrtighet.
016:006 Och bde stora och sm skola d i detta land, utan att bliva
	begravna; och man skall icke hlla ddsklagan efter dem, och
	ingen skall fr deras skull rista mrken p sig eller raka sitt
	huvud.
016:007 Man skall icke bryta brd t ngon, fr att trsta honom i
	sorgen efter en dd, och icke giva ngon trstebgaren att
	dricka, nr han har frlorat fader eller moder.
016:008 Och i gstabudshus skall du icke heller g in fr att sitta med
	dem och ta och dricka.
016:009 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, infr edra gon, och
	medan I nnu leven, skall jag p denna plats gra slut p
	frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud.  I

016:010 Nr du nu frkunnar alla dessa ord fr detta folk och de d
	frga dig: Varfr har HERREN uttalat ver oss all denna stora
	olycka?  Och vari bestr den missgrning och synd som vi hava
	begtt mot HERREN, vr Gud?,
016:011 d skall du svara dem: Jo, edra fder vergvo mig, sger
	HERREN, och fljde efter andra gudar och tjnade och tillbdo
	dem; ja, mig vergvo de och hllo icke min lag.
016:012 Och I sjlva haven gjort nnu mer ont, n edra fder gjorde; ty
	se, I vandren var och en efter sitt onda hjrtas hrdhet, och I
	viljen icke hra mig.
016:013 Drfr skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
	land son varken I eller edra fder haven knt, och dr Skolen I
	f tjna andra gudar bde dag och natt; ty jag skall icke hava
	ngon misskund med eder.

016:014 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
	skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
	upp ur Egyptens land,
016:015 utan: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp
	ur nordlandet, och ur alla andra lnder till vilka han hade
	drivit dem bort.  Ty jag skall fra dem tillbaka till deras
	land, det som jag gav t deras fder.
016:016 Se, jag skall snda bud efter mnga fiskare, sger HERREN, och
	de skola fiska upp dem; och sedan skall jag snda bud efter
	mnga jgare, och de skola jaga dem ned frn alla berg och alla
	hjder och ut ur stenklyftorna.
016:017 Ty mina gon ro riktade p alla deras vgar; de kunna icke
	gmma sig fr mitt ansikte och deras missgrning r icke frdold
	fr mina gon.
016:018 Och frst skall jag i dubbelt mtt vederglla dem fr deras
	missgrning och synd, fr att de hava oskrat mitt land, i det
	att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
	skndliga avgudars dda kroppar.

016:019   HERRE, du min starkhet och mitt vrn,
	  du min tillflykt p ndens dag,
	  till dig skola hedningarna komma
	  frn jordens ndar och skola sga:
	  Allenast lgn hava vra fder ftt i arv.
	  ffngliga avgudar, av vilka ingen kan hjlpa.
016:020   Kan vl en mnniska gra sig gudar?
	  Nej, de gudarna ro inga gudar.
016:021   Drfr vill jag nu denna gng lta dem frnimma det,
	  jag vill lta dem knna min hand och min makt,
	  fr att de m veta att mitt namn r HERREN.
017:001 Juda synd r uppskriven med jrnstift, med diamantgriffel; den
	r inristad p deras hjrtas tavla och p edra altarens horn,
017:002 s visst som deras barn vid grna trd och p hga kullar komma
	ihg sina altaren och Aseror.
017:003 Du mitt berg p fltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
	jag lmna till plundring, s ock dina offerhjder, till straff
	fr vad du har syndat i hela ditt land.
017:004 Och du skall ndgas avst -- och detta genom din egen frskyllan
	-- frn den arvedel som jag har givit dig; och jag skall lta
	dig tjna dina fiender i ett land som du icke knner.  Ty I haven
	upptnt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

017:005 S sger HERREN:
	  Frbannad r den man
	  som frtrstar p mnniskor
	  och stter ktt sig till arm
	  och med sitt hjrta viker av ifrn HERREN.
017:006   Han skall bliva ssom en torr buske p hedmarken
	  och skall icke f se ngot gott komma,
	  utan skall bo p frbrnda platser i knen,
	  i ett land med salthedar, dr ingen bor.

017:007   Men vlsignad r den man
	  som frtrstar p HERREN,
	  den som har HERREN till sin frtrstan.
017:008   Han r lik ett trd som r planterat vid vatten,
	  och som strcker ut sina rtter till bcken;
	  ty om n hetta kommer, s frskrckes det icke,
	  utan bevarar sina lv grnskande;
	  och om ett torrt r kommer, s srjer det icke
	  och upphr ej heller att bara frukt.

017:009   Ett illfundigt och frdrvat ting
	      r hjrtat framfr allt annat;
	      vem kan frst det?
017:010   Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjrtat
	      och prvar njurarna,
	  och giver s t var och en efter hans vgar,
	      efter hans grningars frukt.

017:011   Lik en rapphna som ruvar p gg, vilka hon ej sjlv har lagt,
	  r den som samlar rikedom med ortt;
	  i sina halva dagar mste han lmna den
	  och vid sitt slut skall han st ssom en dre.

017:012   En hrlighetens tron,
	      en urgammal hjd
	      r vr helgedoms plats.
017:013   HERREN r Israels hopp;
	  alla som vergiva dig komma p skam.
	  de som vika av ifrn mig likna en skrift i sanden;
	  ty de hava vergivit HERREN,
	  kllan med det friska vattnet.

017:014 Hela du mig, HERRE, s varde jag helad;
	frls mig du, s varder jag frlst.
	Ty du r mitt lov.

017:015   Se, dessa sga till mig:
	  Vad bliver av HERRENS ord?
	      M det fullbordas!
017:016   Det r ju s, att jag ej har undandragit mig
	      herdekallet i din efterfljd,
	  och frdrvets dag
	      har jag icke stundat;
	      du vet det sjlv.
	  Vad mina lppar hava uttalat,
	      det har talats infr ditt ansikte.
017:017   S bliv d icke
	      till skrck fr mig;
	  du som r min tillflykt
	      p olyckans dag.
017:018   Lt dem som frflja mig
	      komma p skam,
	  men lt icke mig
	      komma p skam;
	  lt dem bliva frfrade,
	      men lt ej mig bliva frfrad.
	  Lt en olycksdag komma ver dem,
	  och krossa dem i dubbelt mtt.

017:019 S sade HERREN till mig: G stad och stll dig i
	Menighetsporten, dr Juda konungar g in och g ut, och sedan i
	Jerusalems alla andra portar;
017:020 och sg till dem: Hren HERRENS ord, I Juda konungar med hela
	Juda, och I alla Jerusalems invnare som gn in genom dessa
	portar.
017:021 S sger HERREN: Tagen eder val till vara fr att p
	sabbatsdagen bra ngon brda eller fra in ngon sdan genom
	Jerusalems portar.
017:022 Och fren icke p sabbatsdagen ngon brda ut ur edra hus, och
	gren ej heller ngot annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
	ssom jag bjd edra fder,
017:023 fastn de icke ville hra eller bja sitt ra drtill, utan voro
	hrdnackade, s att de icke hrde eller togo emot tuktan.
017:024 Men om I viljen hra mig, sger HERREN, s att I p sabbatsdagen
	icke fren ngon brda in genom denna stads portar, utan helgen
	sabbatsdagen, s att I p den icke gren ngot arbete,
017:025 d skola konungar och furstar som komma att sitta p Davids tron
	f draga in genom denna stads portar, p vagnar och hstar,
	fljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invnare; och
	denna stad skall d frbliva bebodd evinnerligen.
017:026 Och frn Juda stder, frn Jerusalems omnejd och frn Benjamins
	land, frn Lglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
	och frambra brnnoffer, slaktoffer, spisoffer och rkelse och
	frambra lovoffer till HERRENS hus.
017:027 Men om I icke hren mitt bud att helga sabbaten och att icke
	bra ngon brda in genom Jerusalems portar p sabbatsdagen, d
	skall jag tnda eld p dess portar, och elden skall frtra
	Jerusalems palatser och skall icke kunna utslckas.
018:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade
018:002 St upp och g ned till krukmakarens hus; dr vill jag lta dig
	hra mina ord.
018:003 D gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
	med arbete p krukmakarskivan.
018:004 Och nr krlet som krukmakare hll p att gra av leret
	misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde drav
	ett annat krl s, som han ville hava det gjort.
018:005 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
018:006 Skulle jag icke kunna gra med eder, I r Israels hus, ssom
	denne krukmakare gr?  sger HERREN Jo, ssom leret r i
	krukmakarens hand, s ren ock I i min hand, I av Israels hus.
018:007 Den ena gngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
	upprycka, nedbryta och frgra det;
018:008 men om d det folket omvnder sig frn det onda vsende mot
	vilket jag vnde mitt hot, s ngrar jag det onda som jag hade
	tnkt att gra dem.
018:009 En annan gng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
	uppbygga och plantera det;
018:010 men om det d gr vad ont r i mina gon och icke hr min rst,
	s ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville gra dem.
018:011 S sg du nu till Juda man och Jerusalems invnare: S sger
	HERREN: Se, jag bereder t eder en olycka, och jag har i sinnet
	ett anslag mot eder.  Vnden drfr om, var och en frn sin onda
	vg, och bttren edert leverne och edert vsende.
018:012 Men de skola svara: Du mdar dig frgves.  Vi vilja flja vara
	egna tankar och gra var och er efter sitt onda hjrtas hrdhet.

018:013  Drfr sger HERREN s:

	  Frgen efter bland hednafolken
	      om ngon har hrt ngot sdant.
	  Alltfr gruvliga ting
	      har jungfrun Israel bedrivit.
018:014   vergiver d Libanons sn
	      sin upphjda klippa,
	  eller sina de friska vatten ut,
	      som strmma ifrn fjrran,
018:015   eftersom mitt folk frgter mig
	      och tnder offereld t avgudar?
	  Se, av dem skola de bringas p fall,
	      nr de g sin gamla strt
	  och vandra p villostigar,
	      p obanade vgar.
018:016   S gra de sitt land till ett freml fr hpnad,
	      fr begabberi evinnerligen;
	  alla som g dr fram skola hpna
	      och skaka huvudet.
018:017   Ssom en stanvind skall jag frskingra dem,
	      nr fienden kommer;
	  jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
	      p deras ofrds dag.

018:018 Men de sade: Kom, lt oss tnka ut ngot anslag mot Jeremia.  Ty
	prsterna skola icke komma till korta med undervisning, ej
	heller de vise med rd, ej heller profeterna med
	frkunnelse.  Ja, kom, lt oss flla honom med vara tungor, vi
	behva alls icke akta p vad han sger.

018:019   HERRE, akta du p mig,
	  och hr rad mina motstndare tala.
018:020   Skall man f vederglla gott med ont,
	  eftersom dessa hava grvt en grop fr mitt liv?
	  Tnk p huru jag har sttt infr ditt ansikte
	  fr att mana gott fr dem,
	  till att avvnda frn dem din vrede.
018:021   Drfr m du verlmna deras barn t hungersnden
	  och giva dem sjlva till pris t svrdet,
	  s att deras hustrur bliva barnlsa och nkor,
	  deras mn drpta av pesten,
	  och deras ynglingar slagna med svrd striden.
018:022   M klagorop hras frn deras hus,
	  i det att du pltsligt lter rvarskaror komma ver dem.
	  Ty de hava grvt en grop fr att fnga mig,
	  och snaror hava de lagt ut fr mina ftter.
018:023   Men du, HERRE, knner
	  alla deras mordiska anslag mot mig;
	  s m du d icke frlta dem deras missgrning
	  eller utplna deras synd ur din syn.
	  M de bringas p fall infr dig;
	  ja, utfr ditt verk mot dem p din vredes tid.
019:001 S sade HERREN: G stad och kp dig en lerkruka av krukmakaren;
	och tag med dig ngra av de ldste i folket och av de ldste
	bland prsterna,
019:002 och g ut till Hinnoms sons dal, som ligger framfr
	Lerskrvsporten, och predika dr de ord som jag skall tala till
	dig.
019:003 Du skall sga: Hren HERRENS ord, I Juda konungar och I
	Jerusalems invnare: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
	jag skall lta en sdan olycka komma ver denna plats, att det
	skall genljuda i ronen p var och en som fr hra det.
019:004 Eftersom de hava vergivit mig och icke aktat denna plats, utan
	dr tnt offereld t andra gudar, som varken de sjlva eller
	deras fder eller Juda konungar hava knt, och eftersom de hava
	uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
019:005 och byggt sina Baalshjder, fr att dr brnna upp sina barn i
	eld, till brnnoffer t Baal, fastn jag aldrig har bjudit eller
	talat om eller ens tnkt mig ngot sdant,
019:006 se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
	skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan
	'Drpdalen'.
019:007 Och d skall jag p denna plats gra om intet Judas och
	Jerusalems rd, och jag skall lta dem falla fr deras fienders
	svrd och fr de mns hand, som st efter deras liv och jag
	skall giva deras dda kroppar till mat t himmelens fglar och
	markens djur.
019:008 Och jag skall gra denna stad till ett freml fr hpnad och
	begabberi; alla som g dr frn skola hpna och vissla vid
	tanken p alla dess plgor.
019:009 Och jag skall lta dem ta sina egna sners och dttrars ktt,
	ja, den ene skall ndgas ta den andres ktt.  I sdan nd och
	sdant trngml skola de komma genom sina fiender och genom dem
	som st efter deras liv.

019:010 Och du skall sl snder krukan infr de mns gon, som hava gtt
	med dig,
019:011 och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot: Jag skall
	sndersl detta folk och denna stad, p samma stt som man slr
	snder ett krukmakarkrl, s att det icke kan bliva helt igen;
	och man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
	finnes att begrava p.
019:012 S skall jag gra med denna plats, sger HERREN, och med dess
	invnare; jag skall gra denna stad lik Tofet.
019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
	bliva ssom Tofetplatsen, ja, alla de hus p vilkas tak man har
	tnt offereld t himmelens hela hrskara och utgjutit drickoffer
	t andra gudar.
019:014 Nr sedan Jeremia kom igen frn Tofet, dit HERREN hade snt
	honom fr att profetera, stllde han sig i frgrden till
	HERRENS hus och sade till allt folket:
019:015 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ver denna stad med
	alla dess lydstder skall jag lta all den olycka komma, som jag
	har beslutit ver den -- detta drfr att de hava varit
	hrdnackade och icke velat hra mina ord.
020:001 D nu Pashur, Immers son, prsten, som var veruppsyningsman i
	HERRENS hus, hrde Jeremia profetera detta,
020:002 lt han hudflnga profeten Jeremia och satte honom i stocken i
	vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
020:003 Men nr Pashur dagen drefter slppte Jeremia ls ur stocken,
	sade Jeremia till honom: Pashur r icke det namn varmed HERREN
	benmner dig, utan Magor-Missabib;
020:004 ty s sger HERREN: Se, jag skall gra dig till skrck svl fr
	dig sjlv som fr alla dina vnner; och de skola falla fr sina
	fienders svrd, i din egen syn.  Och hela Juda skall jag giva i
	den babyloniske konungens hand, och han skall fra dem bort till
	Babel och drpa dem med svrd.
020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
	och alla dyrbarheter dri, ja, Juda konungars alla skatter skall
	jag giva i deras fienders hand; och de skola gra det till sitt
	byte och taga det och fra det till Babel.
020:006 Och du sjlv, Pashur, skall g i fngenskap, med alla som bo i
	ditt hus.  Du skall komma till Babel; dr skall du d, och dr
	skall du begravas, Sjungen till HERRENS ra, jmte alla dina
	vnner, fr vilka du har profeterat lgn.

020:007   Du, HERRE, vertalade mig, och jag lt mig vertalas;
	      du grep mig och blev mig vermktig.
	  S har jag blivit ett stndigt tlje;
	      var man bespottar mig.
020:008   Ty' s ofta jag talar, mste jag klaga;
	  jag mste ropa ver vld och frtryck,
	  ty HERRENS ord har blivit mig
	  till smlek och hn bestndigt.
020:009   Men nr jag sade: Jag vill icke tnka p honom
	  eller vidare tala i hans namn,
	  d blev det i mitt hjrta ssom brunne dr en eld,
	      instngd i mitt innersta;
	  jag mdade mig med att uthrda den,
	      men jag kunde det icke.
020:010   Ty jag hr mig frtalas av mnga;
	      skrck frn alla sidor!
	  Anklagen honom! Ja, vi vilja anklaga honom!
	  Alla som hava varit mina vnner
	      vakta p att jag skall falla:
	  Kanhnda skall han lta locka sig,
	      s att vi bliva honom vermktiga
	  och f taga hmnd p honom.
020:011   Men HERREN r med mig
	      ssom en vldig hjlte;
	  drfr skola mina frfljare komma p fall
	      och intet frm.
	  Ja, de skola storligen komma p skam,
	      drfr att de ej hade frstnd;
	  de skola drabbas av en evig blygd,
	      som icke skall varda frgten
020:012   Ty HERREN Sebaot prvar med rttfrdighet,
	  han ser njurar och hjrta.
	  S skall jag d f se din hmnd p dem,
	  ty fr dig har jag lagt fram min sak.
020:013   Sjungen till HERRENS ra,
	      loven HERREN;
	  ty han rddar den fattiges sjlv
	      ur de ondas hand.

020:014   Frbannad vare den dag
	      p vilken jag fddes;
	  utan vlsignelse blive den dag
	      d min moder fdde mig.
020:015   Frbannad vare den man
	      som frkunnade fr min fader: Ett
	  gossebarn r dig ftt,
	      och s gjorde honom stor gldje.
020:016   Gnge det den mannen ssom det gick de stder
	  som HERREN omstrtade utan frbarmande.
	  M han f hra klagorop om morgonen
	  och hrskri om middagen.
020:017   drfr att han icke drpte mig strax i moderlivet,
	  s att min moder fick bliva min grav
	  och hennes liv vara havande fr evigt.
020:018   Varfr kom jag ut ur moderlivet
	  och fick se olycka och bedrvelse,
	  s att mina dagar mste frsvinna i skam?

021:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr konung
	Sidkia snde till honom Pashur, Malkias son, och prsten
	Sefanja, Maasejas son, och lt sga:
021:002 Frga HERREN fr oss, d nu Nebukadressar, konungen i Babel,
	har angripit oss; kanhnda vill HERREN handla med oss i enlighet
	med alla sina frra under, s att denne lmnar oss i fred.
021:003 Jeremia svarade dem:

	S skolen I sga till Sidkia:
021:004 S sger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka
	I utanfr muren striden mot konungen i Babel och kalderna, som
	belgra eder, dem skall jag vnda om och skall famla dem inne i
	denna stad.
021:005 Och jag skall sjlv strida mot eder med utrckt hand och stark
	arm, vrede och harm och stor frtrnelse.
021:006 Och jag skall sl dem som bo i denna stad, bde mnniskor och
	djur; i svr pest skola de d.
021:007 Och drefter, sger HERREN, skall jag lta Sidkia, Juda konung,
	och hans tjnare och folket, dem som i denna stad ro kvar efter
	pesten svrdet och hungersnden, falla i Nebukadressars, den
	babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mns
	hand, som st efter deras liv.  Och han skall sl dem med
	svrdsegg; han skall icke skona dem och icke hava ngon misskund
	eller ngot frbarmande.
021:008 Och till detta folk skall du sga S sger HERREN: Se, jag
	frelgger eder vgen till livet och vgen till dden.
021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall d genom svrd
	eller hunger eller pest, men den som gr ut och giver sig t
	kalderna, som belgra eder, han skall f leva och vinna sitt
	liv ssom ett byte.
021:010 Ty jag har vnt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
	och icke till dess lycka, sger HERREN.  Den skall bliva given i
	den babyloniske konungens hand, och han skall brnna upp den i
	eld.

021:011 Och till Juda konungs hus skall du sga: Hren HERRENS ord:
021:012 I av Davids hus, s sger HERREN: Fllen var morgon rtt dom,
	och rdden den plundrade ur frtryckarens hand, fr att icke min
	vrede m bryta fram ssom en eld och brinna s, att ingen kan
	utslcka den -- detta fr deras onda vsendes skull.

021:013 Se, jag skall vnda mig mot dig, du som bor i dalen, du
	bergfste p sltten, sger HERREN, ja, mot eder som sgen: Vem
	kan falla ver oss, och vem kan trnga in i vra boningar?
021:014 Jag skall hemska eder efter edra grningars frukt, sger
	HERREN.  Ja, jag skall tnda upp en eld i deras skog, och den
	skall frtra allt dr runt omkring.
022:001 S sade HERREN: G ned till Juda konungs hus och tala dr
	fljande ord;
022:002 sg: Hr HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p Davids tron,
	hr det du med dina tjnare och ditt folk, I som gn in genom
	dessa portar.
022:003 S sger HERREN: ven rtt och rttfrdighet, och rdden den
	plundrade ur frtryckarens hand; frortten icke frmlingen, den
	faderlse och nkan, gren icke vervld mot dem, och utgjuten
	icke oskyldigt blod p denna plats.
022:004 Ty om I gren efter detta ord, s skola konungar som komma att
	sitta p Davids tron f draga in genom portarna till detta hus,
	p vagnar och hstar, fljda av sina tjnare och sitt folk.
022:005 Men om I icke hren dessa ord, d har jag svurit vid mig sjlv,
	sger HERREN, att detta hus skall bliva delagt.
022:006 Ty s sger HERREN om Juda konungs hus:

	  Vl r du fr mig ssom ett Gilead,
	      ssom Libanons topp;
	  men jag skall sannerligen gra dig till en ken,
	  till obebodda stder.
022:007   Och jag skall inviga frdrvare till att komma ver dig,
	      var och en med sina vapen,
	  och de skola hugga ned dina vldiga cedrar
	      och kasta dem i elden

022:008 Och mnga folk skola g fram vid denna stad, och man skall frga
	varandra: Varfr har HERREN gjort s mot denna stora stad?
022:009 Och man skall d svara Drfr att de vergvo HERREN sin Guds,
	frbund och tillbdo andra gudar och tjnade dem.

022:010   Grten icke ver en dd man,
	      och mken honom icke;
	  men grten bitterligen ver honom som har mst vandra bort,
	      ty han skall icke mer komma tillbaka
	  och terse sitt fdernesland.

022:011 Ty s sger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
	konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrn
	denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
022:012 utan p den ort dit han har blivit bortfrd i fngenskap, dr
	skall han d; detta land skall han icke mer f terse.

022:013   Ve dig, du som bygger ditt hus med orttfrdighet
	      och dina salar med ortt,
	  du som lter din nsta arbeta fr intet
	      och icke giver honom hans ln,
022:014   du som sger: Jag vill bygga mig ett stort hus
	      med rymliga salar,
	  och s gr t dig vida fnster
	      och belgger huset med cedertr
	      och mlar det rtt med dyrbar frg!
022:015   Kallar du det att vara konung,
	      att du vlas med att bygga cederhus?
	  Din fader t ju och drack,
	  dock vade han rtt och rttfrdighet;
	      och d gick det honom vl.
022:016   Han skaffade den betryckte och fattige rtt;
	      och d gick det vl.
	  r icke detta att knna mig?
	      sger HERREN.
022:017   Men dina gon och ditt hjrta
	      st allenast efter vinning
	  och efter att utgjuta den oskyldiges blod
	      och att va frtryck och vld.

022:018 Drfr sger HERREN s om Jojakim, Josias son, Juda konung:

	  Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
	      Ack ve, min broder!  Ack ve, syster!
	  Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
	  Ack ve, herre!  Ack ve, huru hrlig han var!
022:019   Ssom man begraver en sna, s skall han begravas;
	      han skall slpas ut och kastas bort,
	  lngt utanfr Jerusalems portar.

022:020   Stig upp p Libanon och ropa,
	  hv upp din rst i Basan,
	  och ropa frn Abarim,
	  ty alla dina lskare ro krossade.
022:021   Jag talade till dig, nr det gick dig vl,
	  men du sade: Jag vill icke hra.
	  Sdan har din vg varit allt ifrn din ungdom,
	  att du icke har velat hra min rst.
022:022   Alla dina herdar skola nu f en stormvind till sin herde,
	  och dina lskare mste g i fngenskap.
	  Ja, d skall du komma p skam och f blygas
	      fr all din ondskas skull.
022:023   Du som bor p Libanon,
	      du som har ditt nste i cedrarna,
	  huru skall du icke jmra dig,
	      nr vnda kommer ver dig,
	      ngest lik en barnafderskas!

022:024 S sant jag lever, sger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
	Juda konung, n vore en signetring p min hgra hand, s skulle
	jag dock rycka dig drifrn.
022:025 Och jag skall giva dig i de mns hand, som st efter ditt liv,
	och i de mns hans som du fruktar fr, nmligen i
	Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldernas
	hand.
022:026 Och dig och din moder, den som har ftt dig, skall jag slunga
	bort till ett annat land, dr I icke ren fdda; och dr skolen
	I d.
022:027 Till det land dit deras sjl lngtar att tervnda, dit skola de
	icke f vnda ter.

022:028 r d han, denne Konja, ett fraktligt, krossat belte eller ett
	vrdelst krl?  Eller varfr hava de blivit bortslungade, han
	och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
	hava knt?
022:029 O land, land, land, hr HERRENS ord!
022:030 S sger HERREN: Tecknen upp denne man ssom barnls, ssom en
	man som ingen lycka har haft i sina livsdagar.  Ty ingen av hans
	avkomlingar skall vara s lyckosam att han fr sitta p Davids
	tron och i framtiden rda ver Juda.
023:001 Ve ver de herdar som frdrva och frskingra fren i min hjord!
	sger HERREN.
023:002 Drfr sger HERREN, Israels Gud, s om de herdar som fra mitt
	folk i bet: Det r I som haven frskingrat mina fr och drivit
	bort dem och underltit att ska deras bsta.  Men se, nu skall
	jag hemska eder fr edert onda vsendes skull, sger HERREN.
023:003 Och jag skall sjlv frsamla kvarlevan av mina fr ur alla de
	lnder till vilka jag har drivit dem bort, och skall fra dem
	tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
	och frka sig.
023:004 Och jag skall lta herdar uppst t dem, vilka skola fra dem i
	bet; och de skola icke mer behva frukta eller frskrckas och
	skola icke mer drabbas av hemskelse, sger HERREN.

023:005   Se, dagar skola komma, sger HERREN,
	      d jag skall lta en rttfrdig telning
	      uppst t David.
	  Han skall regera ssom konung och hava framgng,
	      och han skall skaffa rtt
	      och rttfrdighet p jorden.
023:006   I hans dagar skall Juda varda frlst
	  och Israel bo i trygghet;
	  och detta skall vara det namn han skall f:
	  HERREN vr rttfrdighet.

023:007 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
	skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
	upp ur Egyptens land,
023:008 utan: S sant HERREN lever, han som har frt upp Israels hus
	slkt och hmtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra lnder
	till vilka jag hade drivit dem bort.  Och s skola de f bo i
	sitt land.

023:009   Om profeterna.

	  Mitt hjrta vill brista i mitt brst,
	  alla ben i min kropp ro vanmktiga.
	  Jag r ssom en drucken man,
	  en man vervldigad av vin,
	  infr HERREN och infr hans heliga ord.
023:010   Ty landet r fullt av ktenskapsbrytare,
	  under frbannelse ligger landet srjande,
	  och betesmarkerna i knen ro frtorkade;
	  man hastar till vad ont r
	  och har sin styrka i orttrdighet.
023:011   Ty bde profeter och prster ro gudlsa;
	  nda inne i mitt hus har jag mtt deras ondska, sger HERREN.
023:012   Drfr skall deras vg bliva fr dem
	  ssom en slipprig stig i mrkret,
	  de skola p den stta emot och falla.
	  Ty jag vill lta olycka drabba dem,
	  nr deras hemskelses r kommer, sger HERREN.
023:013   Vl sg jag ock hos Samarias profeter
	      vad frvnt var;
	  de profeterade i Baals namn
	      och frde mitt folk Israel vilse.
023:014   Men hos Jerusalems profeter
	      har jag sett de gruvligaste ting:
	  de leva i ktenskapsbrott och fara med lgn;
	  de styrka modet hos dem som gra ont,
	  s att ingen vill omvnda sig frn sin ondska.
	  De ro alla fr mig ssom Sodom, och stadens invnare ssom
	  Gomorras.

023:015   Drfr sger HERREN Sebaot s om profeterna:

	  Se, jag skall giva dem malrt att ta
	  och gift att dricka,
	  ty frn profeterna i Jerusalem
	  har gudlshet gtt ut ver hela landet.

023:016 S sger HERREN Sebaot: Hren icke p de profeters ord, som
	profetera fr eder, ty de bedraga eder; sina egna hjrtans syner
	tala de, icke vad som kommer frn HERRENS mun.
023:017 De sga alltjmt till dem som frakta mig: HERREN har s talat:
	Det skall g eder vl.  Och till var och en som vandrar i sitt
	hjrtas hrdhet sga de: Ingen olycka skall komna ver eder.
023:018 Vilken av dem har d ftt tilltrde till HERRENS rd, s att han
	kan frnimma och hra hans ord?  Och vilken har aktat p hans
	ord och lyssnat drtill?

023:019   Se, en stormvind frn HERREN r hr,
	  hans frtrnelse bryter fram,
	      en virvlande storm!
	  ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
023:020   Och HERRENS vrede skall icke upphra,
	  frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
	  i kommande dagar skolen I frvisso frnimma det.

023:021 Jag snde icke dessa profeter, utan sjlva lupo de stad; jag
	talade icke till dem, utan sjlva profeterade de.
023:022 Om de verkligen hade tilltrde till mitt rd, s borde de
	frkunna mina ord fr mitt folk och frm dem att vnda om frn
	sin onda vg och sitt onda vsende.
023:023 Ar jag vl en Gud allenast p nra hll, sger HERREN, och icke
	en Gud ocks i fjrran?
023:024 Eller skulle ngon kunna gmma sig p ett s lnnligt stlle att
	jag icke skulle se honom?  sger HERREN.  r jag icke den som
	uppfyller himmel och jord?  sger HERREN.
023:025 Jag har hrt vad profeterna sga, de som profetera lgn i mitt
	namn; de sga: Jag har haft en drm, jag har haft en drm.
023:026 Huru lnge skall detta vara?  Hava de ngot i sinnet, dessa
	profeter som profetera lgn, och som ro profeter genom sina
	egna hjrtans svek,
023:027 dessa som tnka att de genom sina drmmar; dem som de frtlja
	fr varandra, skola komma mitt folk att frgta mitt namn,
	likasom deras fder glmde mitt namn fr Baal?
023:028 Den profet som har haft en drm, han m frtlja sin drm; men
	den som bar undftt mitt ord, han m tala mitt ord i
	sanning.  Vad har halmen att skaffa med sden?  sger HERREN.
023:029 r icke mitt ord ssom en eld, sger HERREN, och likt en hammare
	som krossar snder klippor?
023:030 Se, drfr skall jag komma ver profeterna, sger HERREN, dessa
	som stjla mina ord, den ene frn den andre;
023:031 ja, jag skall komma ver profeterna, sger HERREN, dessa som
	frambra sin egen tungas ord, men sga: S sger HERREN.
023:032 Ja, jag skall komma ver dem som profetera lgndrmmar, sger
	HERREN, och som, nr de frtlja dem, fra mitt folk vilse med
	sina lgner och sin stortalighet, fastn jag icke har snt dem
	eller givit dem ngot uppdrag, och fastn de alls icke kunna
	hjlpa detta folk, sger HERREN.

023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en prst gr dig denna
	frga: Vad frkunnar HERRENS tunga?, s skall du sga till dem
	vad som r den verkliga tungan, och att jag drfr skall
	kasta eder bort, sger HERREN.
023:034 Och den profet eller den prst eller den av folket, som sger
	HERRENS tunga, den mannen och hans hus skall jag hemska.
023:035 Nej, s skolen I frga varandra och sga eder emellan: Vad har
	HERREN svarat?, eller: Vad har HERREN talat?
023:036 Men Om HERRENS tunga mn I icke mer orda; ty en tunga skall d
	vars och ens eget ord bliva fr honom, eftersom I frvnden den
	levande Gudens, HERRENS Sebaots, vr Guds, ord.
023:037 S skall du sga till profeten: Vad har HERREN svarat dig?,
	eller: vad har HERREN talat?
023:038 Men om I sgen HERRENS tunga, d sger HERREN s: Eftersom I
	sgen detta ord 'HERRENS tunga', fastn jag har snt bud till
	eder och ltit sga: I skolen icke sga 'HERRENS tunga',
023:039 drfr skall jag nu alldeles frgta eder och kasta eder bort
	ifrn mitt ansikte, med den stad som jag har givit t eder och
	edra fder.
023:040 Och jag skall lta en evig smlek komma ver eder, och en evig
	blygd, som icke skall varda frgten.

024:001 HERREN lt mig se fljande syn: Jag fick se tv korgar med fikon
	uppstllda framfr HERRENS tempel; och det var efter det att
	Nebukadressar, konungen i Babel, hade frt bort ifrn Jerusalem
	Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s ock Juda furstar,
	jmt timmermnnen och smederna, och ltit dem komma till Babel.
024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sdana som fikon
	ifrn frstlingsskrden ro; och i de andra korgen funnos mycket
	usla fikon, s usla att de icke kunde tas.
024:003 Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Jeremia?  Jag svarade
	Fikon; och de goda fikonen r mycket goda, men de usla fikonen
	ro mycket usla, s usla att de icke kunna tas.

024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
024:005 S sger HERREN, Israels Gud: Ssom man med vlbehag ser p de
	goda fikonen, s vill jag med vlbehag se till de bortfrda av
	Juda, dem som jag frn denna plats har snt bort till kaldernas
	land.
024:006 Jag skall med vlbehag vnda mitt ga till dem och lta dem
	komma tillbaka till detta land.  Jag skall uppbygga dem och icke
	sl ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
024:007 Och jag skall giva dem hjrtan till att knna att jag r HERREN;
	och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.  Ty de
	skola omvnda sig till mig av allt sitt hjrta.
024:008 Men ssom man gr med usla fikon, som ro s usla att de icke
	kunna tas, likas, sger HERREN, skall jag gra med Sidkia,
	Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
	ja, bde med dem som hava blivit kvar hr i landet och med dem
	som hava bosatt sig i Egyptens land.
024:009 P alla orter dit jag frdriver dem skall jag gra dem till en
	varnagel och en skrckbild fr alla riken jorden, till en
	smlek, till ett ordsprk och en visa, och till ett exempel som
	man nmner, nr man frbannar.
024:010 Och jag skall snda bland dem svrd, hungersnd och pest, till
	dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit t dem
	och deras fder.
025:001 Detta r det ord som kom till Jeremia angende hela Juda folk, i
	Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr, vilket
	var Nebukadressars, den babyloniske konungens, frsta
	regeringsr.
025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
	till alla Jerusalems invnare; han sade:

025:003 Allt ifrn Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
	regeringsr nda till denna dag, eller nu under tjugutre r, har
	HERRENS ord kommit till mig; men fastn jag titt och ofta har
	talat till eder, haven I icke velat hra.
025:004 Och fastn HERREN titt och ofta har snt till eder alla sina
	tjnare profeterna, haven I icke velat hra.  I bjden icke edra
	ron till att hra,
025:005 nr de sade: Vnden om, var och en frn sin onda vg och sitt
	onda vsende, s skolen I fr evrdliga tider f bo kvar i det
	land som HERREN har givit t eder och edra fder.
025:006 Och fljen icke efter andra gudar, s att I tjnen och
	tillbedjen dem; och frtrnen mig icke genom edra hnders verk,
	p det att jag icke m lta olycka komma ver eder.
025:007 I villen icke hra p mig, sger HERREN, och s frtrnaden I
	mig genom edra hnders verk, eder sjlva till olycka.

025:008 Drfr sger HERREN Sebaot s: Eftersom I icke villen hra mina
	ord,
025:009 drfr skall jag snda stad och hmta alla nordens folkstammar,
	sger HERREN, och skall snda bud till min tjnare
	Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall lta dem komma
	ver detta land och dess inbyggare, s ock ver alla folken hr
	runt omkring.  Och dem skall jag giva till spillo, och skall gra
	dem till ett freml fr hpnad och begabberi, och lta deras
	land bliva demarker fr evrdlig tid.
025:010 Och jag skall i dem gra slut p frjderop och gldjerop, p rop
	fr brudgum och rop fr brud, p buller av kvarn och ljus frn
	lampa.
025:011 Ja, hela detta land skall bliva delagt och frtt, och dessa
	folk skola vara Babels konung underdniga i sjuttio r.

025:012 Men nr sjuttio r ro till nda skall jag hemska konungen i
	Babel och folket dr fr deras missgrning, sger HERREN, och
	hemska kaldernas land och gra det till en demark fr
	evrdlig tid.
025:013 Och jag skall p det landet lta alla de ord fullbordas, som jag
	har talat mot det, allt vad som r skrivet i denna bok, och vad
	Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
025:014 Ty ocks dem skola mktiga folk och stora konungar gra sig
	underdniga, och jag skall vederglla dem efter deras grningar
	och deras hnders verk.

025:015 Ty s sade HERREN, Israels Gud, till mig: Tag denna kalk med
	vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
	snder dig att dricka drur.
025:016 M de dricka, s att de ragla och mista sansen, nr det svrd
	kommer, som jag skall snda ibland dem.
025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
	dricka, till vilka HERREN snde mig,
025:018 nmligen Jerusalem med Juda stder och med dess konungar och
	furstar, fr att s gra dem till en demark, och till ett
	freml fr hpnad och begabberi, och till ett exempel som man
	nmner, nr man frbannar, ssom ock nu har skett;
025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjnare, hans furstar
	och allt hans folk,
025:020 s ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
	konungar i filisternas land, bde Askelon och Gasa och Ekron
	och kvarlevan i Asdod;
025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
	konungarna i kustlnderna p andra sidan havet;
025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hr;
025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ver Erebs
	folk, som bo i knen,
025:025 s ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
	konungar i Medien,
025:026 slutligen alla konungar i nordlandet -- bde dem som bo nra och
	dem som bo fjrran, den ene svl som den andre -- och alla
	vriga riken i vrlden, utver jordens yta.  Och Sesaks konung
	skall dricka efter dem.

025:027 Och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
	Dricken, s att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
	utan att kunna st upp; ja, fallen, nr det svrd kommer, som
	jag skall snda bland eder.  --
025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s
	sg till dem: S sger HERREN Sebaot: I msten dricka.
025:029 Ty se, med den stad som r uppkallad efter mitt namn skall jag
	begynna hemskelsen.  Skullen d I bliva ostraffade?  Nej, I
	skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall bda upp ett svrd
	mot jordens alla inbyggare, sger HERREN Sebaot.

025:030 Och du skall profetera fr dem allt detta och sga till dem:

	  HERREN upphver ett rytande frn hjden
	  och frn sin heliga boning lter han hra sin rst;
	  ja, han upphver ett hgt rytande ver sin ngd
	  och hjer skrdeskri, ssom en vintrampare,
	  ver alla jordens inbyggare.
025:031   Dnet hres intill jordens nda,
	  ty HERREN har sak med folken,
	  han gr till rtta med allt ktt;
	  de ogudaktiga giver han till pris t svrdet, sger HERREN.

025:032 S sger HERREN Sebaot: Se, en olycka gr fram ifrn det ena
	folket till det andra, och ett stort ovder stiger upp frn
	jordens yttersta nda.
025:033 Och de som bliva slagna av HERREN p den tiden skola ligga
	strdda frn jordens ena nda till den andra; man skall icke
	hlla ddsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
	dem, utan de skola bliva gdsel p marken.

025:034   Jmren eder, I herdar, och klagen;
	  vltren eder p marken, I vldige i hjorden;
	  ty tiden r inne, att I skolen slaktas.
	  I skolen bliva frskingrade, I skolen komma p fall,
	  ssom det hnder jmvl ett dyrbart krl.
025:035   D finnes icke mer ngon undflykt fr herdarna,
	  icke mer ngon rddning fr de vldige i hjorden.
025:036   Hr huru herdarna ropa,
	  huru de vldige i hjorden jmra sig!
	  Ty HERREN delgger deras betesmark,
025:037   och de fredliga ngderna frgras
	  genom HERRENS vredes gld.
025:038   Han drager ut ssom ett lejon ur sitt snr.
	  Ja, deras land bliver en demark
	  under frhrjelsens gld,
	  under hans vredes gld.

026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
	kom detta ord frn HERREN; han sade:
026:002 S sger HERREN: Stll dig i frgrden till HERRENS hus och
	tala mot alla Juda stder, frn vilka man kommer fr att
	tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
	tala till dem; tag intet drifrn.
026:003 Kanhnda skola de d hra och vnda om, var och en frn sin onda
	vg; d vill jag ngra det onda som jag har i sinnet att gra
	med dem fr deras onda vsendes skull.
026:004 Du skall sga till dem: S sger HERREN: Om I icke viljen hra
	mig och vandra efter den lag som jag har frelagt eder,
026:005 och hra vad mina tjnare profeterna tala -- de som jag titt och
	ofta snder till eder, fastn I icke viljen hra --
026:006 d skall jag gra med detta hus ssom jag gjorde med Silo, och
	skall lta denna stad fr alla jordens folk bliva ett exempel
	som man nmner, nr man frbannar.
026:007 Och prsterna och profeterna och allt folket hrde Jeremia tala
	dessa ord i HERRENS hus.
026:008 Och nr Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
	honom tala till allt folket, grepo honom prsterna och
	profeterna och allt folket och sade: Du mste dden d.
026:009 Huru djrves du profetera i HERRENS namn och sga: 'Det skall g
	detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall delggas,
	s att ingen mer bor dri'?  Och allt folket frsamlade sig mot
	Jeremia i HERRENS hus.

026:010 D nu Juda furstar hrde detta, gingo de frn konungshuset upp
	till HERRENS hus och satte sig vid ingngen till HERRENS nya
	port.
026:011 D sade prsterna och profeterna till furstarna och till allt
	folket slunda: Denne man frtjnar dden, ty han har
	profeterat mot denna stad, ssom I haven hrt med egna ron.
026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
	Det r HERREN som har snt mig att profetera mot detta hus och
	denna stad allt det som I haven hrt.
026:013 S bttren nu edert leverne och edert vsende, och hren
	HERRENS, eder Guds, rst; d vill HERREN ngra det onda som han
	har talat mot eder.
026:014 Och vad mig angr, s r jag i eder hand; gren med mig vad eder
	gott och rtt synes.
026:015 Men det skolen I veta, att om I dden mig, s dragen I oskyldigt
	blod ver eder och ver denna stad och dess invnare; ty det r
	i sanning HERREN som har snt mig till eder att tala allt detta
	infr eder.
026:016 D sade furstarna och allt folket till prsterna och profeterna:
	Denne man frtjnar icke dden, ty i HERRENS, vr Guds, namn
	har han talat till oss.

026:017 Och ngra av de ldste i landet stodo upp och sade till folkets
	hela frsamling slunda:
026:018 Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
	sade till hela Juda folk:

	  'S sger HERREN Sebaot:
	  Sion skall varda uppljt till en ker,
	  och Jerusalem skall bliva en stenhop
	  och tempelberget en skogbevuxen hjd.'

026:019 Men lt vl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, dda honom?
	Fruktade han icke i stllet HERREN och bnfll infr honom, s
	att HERREN ngrade det onda som han hade beslutit ver dem,
	medan tvrtom vi nu st frdiga att draga ver oss sjlva s
	mycket ont?

026:020 Dr var ock en annan man, Uria, Semajas son, frn
	Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
	profeterade mot denna stad och detta land alldeles ssom Jeremia
	hade gjort.
026:021 Nr d konung Jojakim med alla sina hjltar och alla furstar
	hrde vad han sade, ville han dda honom.  Men nr Uria fick hra
	hrom, blev han frskrckt och flydde och kom till Egypten.
026:022 D snde konung Jojakim ngra mn till Egypten, nmligen
	Elnatan, Akbors son, och ngra andra med honom, in i Egypten.
026:023 Och dessa hmtade Uria ut ur Egypten och frde honom till konung
	Jojakim; och denne lt drpa honom med svrd, och lt s kasta
	hans dda kropp p den allmnna begravningsplatsen.

026:024 Men Ahikam, Safans son, hll sin hand ver Jeremia, s att man
	icke lmnade honom i folkets hand till att ddas.
027:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
	kom detta ord till Jeremia frn HERREN;
027:002 han sade: S har HERREN sagt till mig: Gr dig band och ok och
	stt detta p din hals.
027:003 Snd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
	ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
	de sndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
	Jerusalem.
027:004 Och bjud dem med dessa ord framfra sitt budskap till sina
	herrar: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: S skolen I sga
	till edra herrar:
027:005 Jag r den som genom min stora kraft och min utrckta arm har
	gjort jorden, med de mnniskor och djur som ro p jorden; och
	jag giver den t vem jag vill.
027:006 S giver jag nu alla dessa lnder i min tjnare Nebukadnessars,
	den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag
	honom, fr att de m tjna honom.
027:007 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
	underdniga, till dess att ocks fr hans land tiden r inne,
	att mktiga folk och stora konungar skola gra honom sig
	underdnig.
027:008 Och det folk och det rike som icke vill vara honom,
	Nebukadnessar, konungen i Babel, underdnigt, och som icke vill
	giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
	skall jag hemska med svrd, hungersnd och pest, sger HERREN,
	till dess att jag har frgjort dem genom hans hand.
027:009 Drfr mn I icke hra p edra profeter och spman, p edra
	drmmar, p edra teckentydare och trollkarlar, nr dessa sga
	till eder: I skolen icke komma att tjna konungen i Babel;
027:010 ty de profetera lgn fr eder, och komma s stad att I bliven
	frda lngt undan frn edert land, i det jag mste driva eder
	bort, s att I frgns.
027:011 Men det folk som bjer sin hals under den babyloniske konungens
	ok och tjnar honom, det skall jag lta f ro i sitt land, sger
	HERREN, s att de kunna bruka det och bo dri.

027:012 Till Sidkia, Juda konung, talade jag p alldeles samma stt; jag
	sade: Bjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
	tjnen honom och hans folk, s skolen I f leva.
027:013 Icke viljen I d, du och ditt folk, genom svrd, hunger och
	pest, ssom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
	icke vill tjna konungen i Babel?
027:014 Hren allts icke p de profeters ord, som sga till eder I
	skolen icke komma att tjna konungen i Babel; ty de profetera
	lgn fr eder.
027:015 Jag har icke snt dem, sger HERREN; det r de sjlva som
	profetera lgn i mitt namn, och de komma s stad att jag mste
	driva eder bort, s att I frgns, jmte de profeter som
	profetera fr eder.

027:016 Och till prsterna och till hela detta folk talade jag och sade:
	S sger HERREN: Hren icke p edra profeters ord, nr de
	profetera fr eder och sga: Se, de krl som hra till HERRENS
	hus skola nu snart fras tillbaka frn Babel; ty de profetera
	lgn fr eder.
027:017 Hren icke p dem, utan tjnen konungen i Babel, s skolen I f
	leva.  Icke viljen I att denna stad skall bliva delagd?
027:018 Om de verkligen ro profeter och hava HERRENS ord, s m de
	lgga sig ut hos HERREN Sebaot, fr att de krl som nnu ro
	kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
	ocks m fras bort till Babel
027:019 Ty s sger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bckenstllen
	och det vriga som nnu r kvar hr i staden,
027:020 drfr att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
	sig, nr han frde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frn
	Jerusalem till Babel, jmte alla dlingar i Juda och Jerusalem
	--
027:021 ja, s sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som nnu r kvar
	hr i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
027:022 Till Babel skall det fras, och dr skall det frbliva nda till
	den dag d jag ser drtill, sger HERREN, och fr det upp till
	denna plats igen.
028:001 Men samma r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
	i femte mnaden av hans fjrde regeringsr, talade profeten
	Hananja, Assurs son, frn Gibeon, s till mig i HERRENS hus, i
	prsternas och allt folkets nrvaro; han sade:
028:002 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall snderbryta den
	babyloniske konungens ok.
028:003 Inom tv rs tid skall jag fra tillbaka till denna plats alla
	de krl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
	tagit bort ifrn denna plats och frt till Babel.
028:004 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fngar ifrn
	Juda, som hava kommit till Babel, skall jag fra tillbaka till
	denna plats, sger HERREN; ty jag skall snderbryta den
	babyloniske konungens ok.

028:005 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i nrvaro av
	prsterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
028:006 profeten Jeremia sade: Amen.  S gre HERREN.  Det som du har
	profeterat m HERREN uppfylla, i det att han fr tillbaka frn
	Babel till denna plats de krl som funnos i HERRENS hus, s ock
	alla fngarna.
028:007 Men hr dock detta ord som jag vill tala infr dig och allt
	folket.
028:008 Forna tiders profeter, de som hava varit fre mig och dig, hava
	mot mktiga lnder och stora riken profeterat om krig, olycka
	och pest.
028:009 Drfr, om nu en profet profeterar om lycka, s kan man frst d
	nr den profetens ord gr i fullbordan veta att han r en profet
	som HERREN i sanning har snt.

028:010 D tog profeten Hananja oket frn profeten Jeremias hals och
	brt snder det.
028:011 Och Hananja sade i allt folkets nrvaro: S sger HERREN: Just
	s skall jag inom tv rs tid bryta snder den babyloniske
	konungen Nebukadnessars ok och taga det frn alla folkens hals.
	Men profeten Jeremia gick sin vg.
028:012 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit snder oket
	och tagit det frn profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
	Jeremia; han sade:
028:013 G stad och sg till Hananja: S sger HERREN: Ett ok av tr
	har du brutit snder, men i dess stlle har du skaffat ett ok av
	jrn.
028:014 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av jrn skall jag
	stta p alla dessa folks hals, fr att de m tjna
	Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjna.  Ja ock
	markens djur har jag givit honom.
028:015 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
	Hr, du Hananja: HERREN har icke snt dig; du har frlett detta
	folk att stta sin lit till lgn.
028:016 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall taga dig bort ifrn
	jorden.  I detta r skall du d, eftersom du har predikat avfall
	frn HERREN.
028:017 Och samma r, i sjunde mnaden, dog profeten Hananja.
029:001 Detta r vad som stod i det brev som profeten Jeremia snde frn
	Jerusalem till de ldste som nnu levde kvar i fngenskapen, och
	till prsterna och profeterna och allt folket, dem som
	Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem till Babel,
029:002 sedan konung Jekonja hade givit sig fngen i Jerusalem, jmte
	konungamodern och hovmnnen, Judas och Jerusalems furstar, s
	ock timmermnnen och smederna.
029:003 Han snde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
	son, nr Sidkia, Juda konung, snde dessa till Babel, till
	Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s:

029:004 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fngar som jag
	har ltit fra bort ifrn Jerusalem till Babel:
029:005 Byggen hus och bon i dem; planteren trdgrdar och ten deras
	frukt.
029:006 Tagen hustrur, och fden sner och dttrar; och tagen hustrur t
	edra sner och given edra dttrar t mn, och m dessa fda
	sner och dttrar; och frken eder dr, och frminskens icke.
029:007 Och sken den stads bsta, dit jag har frt eder bort i
	fngenskap, och bedjen fr den till HERREN; ty d det gr den
	vl, s gr det ock eder val.
029:008 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lten icke bedraga eder
	av de profeter som ro bland eder, ej heller av edra spman, och
	akten icke p de drmmar som I drmmen.
029:009 Ty man profeterar lgn fr eder i mitt namn; jag har icke snt
	dem, sger HERREN.

029:010 Ty s sger HERREN: Frst nr sjuttio r hava gtt till nda i
	Babel, skall jag se till eder och uppfylla p eder mitt
	lftesord att fra eder tillbaka till denna plats.
029:011 Jag vet vl vilka tankar jag har fr eder, sger HERREN,
	nmligen fridens tankar och icke ofrdens, till att giva eder en
	framtid och ett hopp.
029:012 Och I skolen kalla mig och g stad och bedja till mig, och jag
	vill hra p eder.
029:013 I skolen ska mig, och I skolen ock finna mig, om I frgen efter
	mig av allt edert hjrta.
029:014 Ty jag vill lta mig finnas av eder, sger HERREN; och jag skall
	ter upprtta eder och skall frsamla eder frn alla de folk och
	alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, sger HERREN;
	och jag skall lta eder komma tillbaka till denna plats,
	varifrn jag har ltit fra eder bort i fngenskap.
029:015 Detta skriver jag, drfr att I sgen: HERREN har ltit
	profeter uppst t oss i Babel.

029:016 Ty s sger HERREN om den konung som sitter p Davids tron, och
	om allt det folk som bor i denna stad, edra brder som icke hava
	med eder gtt bort i fngenskap,
029:017 ja, s sger HERREN Sebaot: Se, jag skall snda mot dem svrd,
	hungersnd och pest, och lta dem rknas lika med odugliga
	fikon, som ro s usla att man icke kan ta dem.
029:018 Ja, jag skall frflja dem med svrd, hungersnd och pest, och
	gra dem till en varnagel fr alla riken p jorden, till ett
	exempel som man nmner, nr man frbannar, till ett freml fr
	hpnad, begabberi och smlek bland alla de folk till vilka jag
	skall driva dem bort --
029:019 detta drfr att de icke ville hra mina ord, sger HERREN, nr
	jag titt och ofta snde till dem mina tjnare profeterna.  Ty I
	villen ju icke hra, sger HERREN.

029:020 Men hren nu I HERRENS ord, alla I fngna som jag frn Jerusalem
	har snt bort till Babel:
029:021 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
	om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lgn fr
	eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
	konungens, hand, och han skall lta drpa dem infr edra gon.
029:022 Och alla fngar ifrn Juda, som ro i Babel, skola frn dem
	hmta ett frbannelsens ord; de skola HERREN gre med dig ssom
	med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lt steka i eld.
029:023 De hava ju gjort vad som r ens galenskap i Israel, de hava
	begtt ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava frt
	lgnaktigt tal i mitt namn, sdant som jag icke hade bjudit
	dem.  Jag r den som vet det och betygar det, sger HERREN.

029:024 Och till nehelamiten Semaja skall du sga slunda:
029:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn snt
	brev till allt folket i Jerusalem och till prsten Sefanja,
	Maasejas son, och till alla de andra prsterna, s lydande:
029:026 HERREN har satt dig till prst i prsten Jojadas stlle, fr
	att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmn ver alla
	vanvettingar som profetera, s att du kan stta sdana i stock
	och halsjrn.
029:027 Varfr har du d icke npst Jeremia frn Anatot, som profeterar
	fr eder?
029:028 Drigenom att du har underltit detta har han kunnat snda bud
	till oss i Babel och lta sga: 'nnu r lng tid kvar, byggen
	eder hus och bon i dem, och planteren trdgrdar och ten deras
	frukt.'
029:029 Och prsten Sefanja har lst upp detta brev fr profeten
	Jeremia.
029:030 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
029:031 Snd bud till alla de fngna och lt sga dem: S sger HERREN
	om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara snd av
	mig, har profeterat fr eder och frlett eder att stta eder lit
	till lgn,
029:032 drfr sger HERREN s: Se, jag skall hemska nehelamiten Semaja
	och hans avkomlingar.  Ingen av dem skall f bo ibland detta
	folk, och han skall icke f se det goda som jag vill gra med
	mitt folk, sger HERREN.  Ty han har predikat avfall frn
	HERREN.
030:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
030:002 S sger HERREN, Israels Gud: Teckna upp t dig i en bok alla de
	ord som jag har talat till dig.
030:003 Ty se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag ter skall
	upprtta mitt folk, Israel och Juda, sger HERREN, och lta dem
	komma tillbaka till det land som jag har givit t deras fder;
	och de skola taga det i besittning.
030:004 Och detta r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
030:005 S sger HERREN:

	  Ett frfrans rop fingo vi hra;
	      frskrckelse utan ngon rddning!
030:006   Frgen efter och sen till:
	      plga d mn fda barn?
	  Eller varfr ser jag alla mn
	  hlla sina hnder p lnderna ssom kvinnor i barnsnd, och
	  varfr hava alla ansikten blivit s ddsbleka?
030:007   Ve!  Detta r en stor dag,
	      en sdan att ingen r den lik.
	  Ja, en tid av nd r inne fr Jakob;
	      dock skall han bliva frlst drur.
030:008   Och det skall ske p den tiden,
	      Sger HERREN Sebaot,
	  att jag skall bryta snder oket och taga det frn din hals
	      och slita av dina band.
	  Ja, inga frmmande skola lngre
	      tvinga honom att tjna sig,
030:009   utan han skall f tjna HERREN, sin Gud,
	      och David, sin konung,
	  ty honom skall jag lta uppst t dem.
030:010   S frukta nu icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN.
	      och var ej frfrad du Israel;
	  ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
	      och dina barn ur deras fngenskaps land.
	  Och Jakob skall f komma tillbaka
	      och leva i ro och skerhet,
	      och ingen skall frskrcka honom.
030:011   Ty jag r med dig, sger HERREN, till att frlsa dig.
	  Ja, jag skall gra nde p alla de folk;
	  bland vilka jag har frstrtt dig;
	  men p dig vill jag icke alldeles gra nde,
	  jag vill blott tukta dig med mtta;
	  ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.

030:012   Ty s sger HERREN:
	  Ohelbar r din skada,
	      olkligt det sr du har ftt.
030:013   Ingen tager sig an din sak, s att han skter ditt sr;
	      ingen helande lkedom finnes fr dig.
030:014   Alla dina lskare hava frgtit dig;
	      de frga icke efter dig.
	  Ty ssom man slr en fiende, s har jag slagit dig,
	      med grym tuktan,
	  drfr att din missgrning var s stor
	      och dina synder s mnga.
030:015   Huru kan du klaga ver din skada,
	      ver att bot ej finnes fr din plga?
	  Drfr att din missgrning var s stor
	      och dina synder s mnga,
	      har jag gjort dig detta.

030:016   S skola d alla dina upptare nu bliva upptna,
	  och alla dina ovnner skola allasammans g i fngenskap;
	  dina skvlare skola varda skvlade,
	  och alla dina plundrare skall jag lmna till plundring.
030:017   Ty jag vill hela dina sr
	  och lka dig frn de slag du har ftt, sger HERREN,
	  d man nu kallar dig den frdrivna,
	  det Sion som ingen frgar efter.

030:018   S sger HERREN:
	  Se, jag skall ter upprtta Jakobs hyddor
	  och frbarma mig ver hans boningar;
	  staden skall ter bliva uppbyggd p sin hjd,
	  och palatset skall st p sin rtta plats.
030:019   Ifrn folket skall ljuda tacksgelse
	  och rop av glada mnniskor.
	  Jag skall frka dem, och de skola icke frminskas;
	  jag skall lta dem komma till ra, och de skola ej aktas ringa.
030:020   Hans sner skola varda ssom fordom,
	  hans menighet skall best infr mig,
	  jag skall hemska alla hans frtryckare.
030:021   Hans vldige skall stamma frn honom sjlv,
	  och hans herre skall utg frn honom sjlv,
	  och honom skall jag lta komma mig nra och nalkas mig;
	  ty vilken annan vill vga sitt liv
	  med att nalkas mig?  sger HERREN.
030:022   Och I skolen vara mitt folk
	  och jag skall vara eder Gud.

030:023   Se, en stormvind frn HERREN r hr,
	  hans frtrnelse bryter fram,
	      en hrjande storm!
	  ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
030:024   HERRENS vredes gld skall icke upphra,
	  frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
	  i kommande dagar skolen I frnimma det.

030:001 P den tiden, sger HERREN, skall jag vara alla Israels
	slkters Gud, och de skola vara mitt folk.

031:002 S sger HERREN:
	  Det folk som undslipper svrdet
	  finner nd i knen;
	  Israel fr draga stad dit dr det fr ro.
031:003   Fjrran ifrn uppenbarade sig HERREN fr mig:
	  Ja, med evig krlek har jag lskat dig;
	  drfr lter jag min nd frbliva ver dig.
031:004   nnu en gng skall jag upprtta dig,
	  s att du varder upprttad, du jungfru Israel;
	  nnu en gng skall du f utrusta dig med puka
	  och draga ut i dans bland dem som gra sig glada.
031:005   nnu en gng skall du f plantera vingrdar
	  p Samariens berg,
	  och planteringsmnnen skola sjlva skrda frukten.
031:006   Ty en dag kommer, d vaktare skola ropa
	  p Efraims berg:
	  'Upp, lt oss draga till Sion,
	  upp till HERREN, vr Gud.'

031:007   Ty s sger HERREN:
	  Jublen i gldje ver Jakob,
	  hjen frjderop ver honom som r huvudet bland folken,
	  Lten lovsng ljuda och sgen:
	  HERRE, giv frlsning t ditt folk,
	  t kvarlevan av Israel.
031:008   Ja, jag skall fra dem frn nordlandet
	  och frsamla dem frn jordens yttersta nda --
	  bland dem bde blinda och halta,
	  bde havande kvinnor och barnafderskor;
	  i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
031:009   Under grt skola de komma,
	  men jag skall leda dem, dr de g bedjande fram;
	  Jag skall fra dem till vattenbckar,
	  p en jmn vg, dr de ej skola stappla.
	  Ty jag har blivit en fader fr Israel,
	  och Efraim r min frstfdde son.

031:010   Hren HERRENS ord, I hednafolk,
	  och frkunnen det i havslnderna i fjrran;
	  sgen: Han som frskingrade Israel skall ock frsamla det
	  och bevara det, ssom en herde sin hjord.

031:011   Ty HERREN skall frlossa Jakob
	  och lskpa honom ur den vermktiges hand.
031:012   Och de skola komma och jubla p Sions hjd
	  och strmma dit dr HERRENS goda r,
	  dit dr man fr sd, vin och olja
	  och unga hjordar av fr och f;
	  deras sjl skall vara lik en vattenrik trdgrd,
	  och de skola icke vidare frsmkta.
031:013   D skola jungfrurna frlusta sig med dans;
	  unga och gamla skola gldja sig tillsammans.
	  Jag skall frvandla deras sorg i frjd,
	  trsta dem och gldja dem efter deras bedrvelse.
031:014   Och prsterna skall jag vederkvicka med feta rtter;
	  och mitt folk skall bliva mttat av mitt goda, sger HERREN.

031:015 S sger HERREN:
	  Ett rop hres i Rama,
	      klagan och bitter grt;
	  det r Rakel som begrter sina barn,
	      hon vill icke lta trsta sig
	  i sorgen ver att hennes barn icke mer ro till.
031:016   Men s sger HERREN:
	  Hr upp med din hgljudda grt,
	  och lt dina gon icke mer flla trar;
	  ty ditt verk skall f sin ln, sger HERREN,
	  och de skola vnda tillbaka frn sina fienders land.
031:017   Ja, det finnes ett hopp fr din framtid, sger HERREN;
	  dina barn skola vnda tillbaka till sitt land.
031:018   Jag har nogsamt hrt
	      huru Efraim klagar:
	  Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
	      ssom en otmd kalv;
	  tag mig nu ter, s att jag fr vnda ter;
	      du r ju HERREN, min Gud.
031:019   Ty sedan jag har vnt mitt sinne,
	      ngrar jag mig,
	  och sedan jag har kommit till besinning,
	      slr jag mig p lnden;
	  jag bde blyges och skmmes,
	      d jag nu br min ungdoms smlek.
031:020   r d Efraim for mig en s dyrbar son,
	      r han mitt lsklingsbarn,
	  eftersom jag alltjmt tnker p honom,
	      huru ofta jag n har mst hota honom?
	  Ja, s mycket mkar sig mitt hjrta ver honom;
	  jag mste frbarma mig ver honom,
	      sger HERREN.

031:021   Stt upp vgmrken fr dig,
	  res t dig vgvisare;
	  giv akt p vgen,
	  p stigen dr du vandrade.
	  Och vnd s tillbaka, du jungfru Israel,
	  vnd tillbaka till dessa dina stder.
031:022   Huru lnge skall du gra bukter hit och dit,
	  du avflliga dotter?
	  Se, HERREN vill skapa ngot nytt i landet:
	  det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskrm.

031:023 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess stder
	skall man nnu en gng, nr jag ter har upprttat det, f sga
	det ordet: HERREN vlsigne dig, du rttfrdighetens boning, du
	heliga berg.
031:024 Och Juda folk med alla sina stder skall samlat bo dri, kermn
	jmte vandrande herdar.
031:025 Ty jag skall vederkvicka trtta sjlar, och alla frsmktande
	sjlar skall jag mtta.

031:026 (Hrvid uppvaknade jag och sg mig om, och min smn hade varit
	ljuvlig.)

031:027 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall bes Israels
	land och Juda land med sd av mnniskor och med sd av djur.
031:028 Och likasom jag har vakat ver dem till att upprycka, nedbryta,
	frdrva, frgra och plga, s vill jag nu vaka ver dem till
	att uppbygga och plantera, sger HERREN.
031:029 P den tiden skall man icke mer sga: Fderna hava tit sura
	druvor, och barnens tnder bliva mma drav.
031:030 Nej, var och en skall d genom sin egen missgrning; var man som
	ter sura druvor, hans tnder skola bliva mma drav.

031:031   Se, dagar skola komma, sger HERREN,
	  d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och med Juda hus;
031:032   icke ett sdant frbund som det jag slt med deras fder
	  p den dag d jag tog dem vid handen
	  till att fra dem ut ur Egyptens land
	  det frbund med mig, som de brto,
	  fastn jag var deras rtte herre, sger HERREN.
031:033   Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus
	  i kommande dagar, sger HERREN:
	  Jag skall lgga min lag i deras brst
	  och i deras hjrtan skall jag skriva den,
	  och jag skall vara deras Gud,
	  och de skola vara mitt folk.
031:034   D skola de icke mer behva undervisa varandra,
	  icke den ene brodern den andre, och sga:
	  Lr knna HERREN;
	  ty de skola alla knna mig,
	  frn den minste bland dem till den
	  strste, sger HERREN.
	  Ty jag skall frlta deras missgrning,
	  och deras synd skall jag icke mer komma ihg.

031:035   S sger HERREN,
	  han som har satt solen till att lysa om dagen
	  och mnen och stjrnorna till att lysa om natten, i ordnad gng,
	  han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
	  han vilkens namn r HERREN Sebaot:
031:036   Frst nr denna ordning icke mer bestr infr mig, sger HERREN,
	  frst d skall Israels slkt upphra
	  att infr mig alltjmt vara ett folk.
031:037   Ja, s sger HERREN:
	  Frst nr himmelen varder uppmtt drovan
	  och jordens grundvalar utrannsakade drnere,
	  frst d skall jag frkasta all Israels slkt,
	  till straff fr allt vad de hava gjort, sger HERREN.

031:038 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d staden ter skall varda
	uppbyggd till HERRENS ra, frn Hananeltornet intill Hrnporten.
031:039 Och mtsnret skall vidare dragas rtt fram mot Garebshjden och
	skall sedan vndas mot Goa.
031:040 Och hela lik- och askdalen och alla flten intill bcken Kidron
	och intill hrnet vid Hstporten sterut skola vara helgade t
	HERREN.  Aldrig mer skall dr tima ngon omstrtning eller ngon
	frstring.
032:001 Detta r det ord som frn HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
	Juda konungs, tionde regeringsr, vilket var Nebukadressars
	adertonde regeringsr.
032:002 Vid den tiden belgrade den babyloniske konungens hr Jerusalem,
	och profeten Jeremia lg d fngen i fngelsegrden i Juda
	konungs hus.
032:003 Ty Sidkia, Juda konung, hade ltit sprra in honom, i det han
	sade: Huru djrves du profetera och sga: 'S sger HERREN: Se,
	jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
	han skall intaga den.
032:004 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldernas hand,
	utan skall frvisso bliva given i den babyloniske konungens
	hand, s att han ndgas muntligen tala med honom och st infr
	honom, ga mot ga.
032:005 Och Sidkia skall av honom fras till Babel och skall frbliva
	dr, till dess jag ser till honom, sger HERREN.  Nr I striden
	mot kalderna, skolen I icke hava ngon framgng.

032:006 Och Jeremia sade: HERRENS ord kom till mig; han sade:
032:007 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
	sga: 'Kp du min ker i Anatot, ty du har ssom brdeman rtt
	att kpa den.'
032:008 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fngelsegrden,
	ssom HERREN hade sagt, och sade till mig: Kp min ker i
	Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrtt drtill och r
	brdeman; s kp den d t dig.  D frstod jag att det var
	HERRENS ord
032:009 och kpte kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
	vgde upp penningarna t honom, sjutton siklar silver.
032:010 Jag skrev ett kpebrev och frseglade det och tillkallade
	vittnen och vgde upp penningarna p en vg.
032:011 Och jag tog kpebrevet, svl det frseglade, som innehll
	avtalet och de srskilda bestmmelserna, som ock det ppna
	brevet,
032:012 och gav kpebrevet t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
	i nrvaro av min frnde Hanamel och de vittnen som hade
	underskrivit kpebrevet, och alla andra judar som voro
	tillstdes i fngelsegrden.
032:013 Och jag bjd Baruk, i deras nrvaro, och sade:
032:014 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bde
	detta frseglade kpebrev och detta ppna brev, och lgg dem i
	ett lerkrl, fr att de m vara i behll fr lng tid.
032:015 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: nnu en gng skall man
	komma att i detta land kpa hus och krar och vingrdar.

032:016 Och sedan jag hade givit kpebrevet t Baruk, Nerias son, bad
	jag till HERREN och sade:
032:017 Ack Herre, HERRE, du r ju den som har gjort himmel och jord
	genom din stora kraft och din utrckta arm.  Intet r s
	underbart att du icke skulle frm det,
032:018 du som gr nd med tusenden och vedergller fdernas missgrning
	i deras barns skte efter dem; du store och vldige Gud, vilkens
	namn r HERREN Sebaot;
032:019 du som r stor i rd och mktig i grningar; du vilkens gon ro
	ppna ver mnniskobarnens alla vgar, s att du giver t var
	och en efter hans vgar och efter hans grningars frukt;
032:020 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
	gjort sdana intill denna dag, bde i Israel och bland andra
	mnniskor, och som har gjort dig ett namn, som r detsamma n i
	dag.
032:021 Du frde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
	under, med stark hand och utrckt arm, och genom stor
	frskrckelse.
032:022 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fder
	att giva dem, ett land som flyter av mjlk och honung.
032:023 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke hra
	din rst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
	du hade bjudit dem att gra.  Drfr lt du all denna olycka
	vederfaras dem.
032:024 Se, belgringsvallarna g redan s lngt fram mot staden, att
	man kan intaga den och genom svrd, hungersnd och pest r
	staden given i de kaldeiska belgrarnas hand.  Vad du hotade med,
	det har skett, och du har det nu infr dina gon.
032:025 Och likvl, fastn staden r given i kaldernas hand, sade du,
	Herre HERRE, till mig: 'Kp du kern fr penningar, och tag
	vittnen drp'!

032:026 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
032:027 jag r HERREN, allt ktts Gud; skulle ngot vara s underbart
	att jag icke frmdde det?
032:028 Drfr sger HERREN s: Se, jag vill giva denna stad i
	kaldernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
	och han skall intaga den.
032:029 Och kalderna, som belgra denna stad, skola komma och tnda eld
	p staden och brnna upp den, tillika med de hus p vilkas tak
	man har tnt offereld t Baal och utgjutit drickoffer t andra
	gudar, till att frtrna mig.
032:030 Ty allt ifrn sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
	allenast gjort vad ont r i mina gon; ja, Israels barn hava med
	sina hnders verk berett mig allenast frtrnelse, sger HERREN.
032:031 Ty allt ifrn den dag d denna stad byggdes nda till nu har den
	uppvckt min vrede och frtrnelse, s att jag mste frkasta
	den frn mitt ansikte,
032:032 fr all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
	sina konungar, furstar, prster och profeter, bde Juda mn och
	Jerusalems invnare, hava bedrivit, till att frtrna mig.
032:033 De vnde ryggen till mig och icke ansiktet; och fastn de titt
	och ofta blevo varnade, ville de icke hra och taga emot tuktan.
032:034 De satte upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
	mitt namn och orenade det s;
032:035 och Baalshjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, fr att dr
	offra sina sner och dttrar t Molok, fastn jag aldrig hade
	bjudit dem att gra sdan styggelse eller ens tnkt mig ngot
	sdant; och s frledde de Juda till synd.

032:036 Men s sger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
	vara genom svrd, hungersnd och pest given i den babyloniske
	konungens hand:
032:037 Se, jag skall frsamla dem ur alla de lnder till vilka jag i
	min vrede och harm och stora frtrnelse har frdrivit dem, och
	jag skall fra dem tillbaka till denna plats och lta dem bo br
	i trygghet.
032:038 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
032:039 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta och lra dem en
	och samma vg, s att de frukta mig bestndigt; fr att det m
	g dem vl, och deras barn efter dem.
032:040 Och jag skall sluta med dem ett evigt frbund, s att jag icke
	upp hr att flja dem och gra dem gott; och min fruktan skall
	jag ingiva i deras hjrtan, s att de icke vika av ifrn mig.
032:041 Och jag skall hava min frjd i att gra dem gott, och skall
	plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjrta
	och all min sjl.

032:042 Ty s sger HERREN: Likasom jag har ltit all denna stora olycka
	komma ver detta folk, s skall jag ock lta allt det goda som
	jag lovade dem komma dem till del.
032:043 Och man skall komma att kpa krar i detta land, om vilket I
	sgen att det r en demark, dr varken mnniskor eller djur
	kunna bo, och att det r givet i kaldernas hand.
032:044 Ja, krar skall man kpa fr penningar, och man skall skriva och
	frsegla kpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
	Jerusalems omnejd och i Juda stder, bde i Bergsbygdens och i
	Lglandets och i Sydlandets stder; ty jag skall ter upprtta
	dem, sger HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till Jeremia fr andra gngen, medan han
	nnu var insprrad i fngelsegrden; han sade:
033:002 S sger HERREN, han som ock utfr sitt verk, HERREN, som
	bereder det fr att lta det komma till stnd, han vilkens namn
	r HERREN:
033:003 Ropa till mig, s vill jag svara dig och frkunna fr dig stora
	och frunderliga ting, som du icke knner.
033:004 Ty s sger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
	Juda konungars hus, som nu brytas ned fr belgringsvallarna och
	vrden:
033:005 Man har kommit hitin fr att strida med kalderna, och man skall
	s fylla husen med dda kroppar av mnniskor som jag har slagit
	i min vrede och frtrnelse, mnniskor som genom all sin ondska
	hava vllat att jag har mst dlja mitt ansikte fr denna stad.
033:006 Dock, jag skall hela dess sr och skaffa lkedom och lka dem,
	och jag skall lta dem skda frid och trygghet i verfld.
033:007 Och jag skall ter upprtta Juda och Israel och uppbygga dem, s
	att de bliva ssom frut.
033:008 Och jag skall rena dem frn all missgrning varmed de hava
	syndat mot mig, och frlta alla missgrningar genom vilka de
	hava syndat mot mig och avfallit frn mig.
033:009 Och staden skall bliva mig till frjd och bermmelse, och till
	lov och ra infr alla jordens folk, nr de f hra allt det
	goda som jag gr med dem; och de skola frskrckas och darra vid
	synen av all den lycka och all den framgng som jag bereder
	henne.

033:010 S sger HERREN: P denna plats, om vilken I sgen att den r s
	de att varken mnniskor eller djur kunna bo dr, ja, hr i Juda
	stder och p Jerusalems gator, som ro s delagda att inga
	mnniskor, inga invnare, inga djur dr finnas,
033:011 hr skall man nnu en gng hra frjderop och gldjerop, rop fr
	brudgum och rop fr brud, rop av mnniskor som sga: Tacken
	HERREN Sebaot, ty HERREN r god, ty hans nd varar
	evinnerligen, och av mnniskor som frambra lovoffer i HERRENS
	hus.  Ty jag vill ter upprtta landet, s att det bliver ssom
	frut, sger HERREN.

033:012 S sger HERREN Sebaot: P denna plats, som nu r s de att
	varken mnniskor eller ens djur kunna bo hr, ja ock i alla
	hithrande stder, hr skola ter en gng finnas betesmarker dr
	herdar kunna lta sina hjordar lgra sig.
033:013 I Bergsbygdens, Lglandets och Sydlandets stder, i Benjamins
	land i Jerusalems omnejd och i andra Juda stder skola nnu en
	gng hjordar draga fram, frbi herdar som rkna dem, sger
	HERREN.

033:014 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall uppfylla det
	lftesord som jag har talat om Israels hus och angende Juda
	hus.

033:015   I de dagarna och p den tiden
	      skall jag lta en rttfrdig telning
	      vxa upp t David.
	  Han skall skaffa rtt
	      och rttfrdighet p jorden.
033:016   I de dagarna skall Juda varda frlst
	  och Jerusalem bo i trygghet;
	  och man skall kalla det s:
	  HERREN vr rttfrdighet.

033:017 Ty s sger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d icke en
	avkomling av David sitter p Israels hus' tron,
033:018 aldrig den tid d icke en avkomling av de levitiska prsterna
	gr tjnst infr mig och alla dagar br fram brnnoffer och
	frbrnner spisoffer och anstller slaktoffer.

033:019 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
033:020 S sger HERREN: Frst nr I gren om intet mitt frbund med
	dagen och mitt frbund med natten, s att det icke bliver dag
	och natt i rtt tid,
033:021 frst d skall mitt frbund med min tjnare David bliva om
	intet, s att icke lngre en avkomling av honom sitter ssom
	konung p hans tron, och frst d mitt frbund med de levitiska
	prsterna, som gra tjnst t mig.
033:022 Lika orknelig som himmelens hrskara r, och lika otalig som
	sanden r i havet, lika talrik skall jag lta min tjnare Davids
	sd bliva och lika mnga leviterna, som gra tjnst t mig.

033:023 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
033:024 Har du icke mrkt huru detta folk talar och sger: De bda
	slkter som HERREN utvalde, dem har han frkastat?  Och s sga
	de fraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
	folk.
033:025 Men s sger HERREN: Om mitt frbund med dag och natt icke r
	bestndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning fr
	himmel och jord,
033:026 allenast d skall jag frkasta Jakobs och Davids, min tjnares,
	sd, s att jag icke mer av hans sd tager dem som skola rda
	ver Abrahams, Isaks och Jakobs sd.  Ty jag skall ter upprtta
	dem och frbarma mig ver dem.
034:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr
	Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr och med alla
	de riken p jorden, som lydde under hans vlde, och med alla
	folk angrep Jerusalem och alla dess lydstder; han sade:
034:002 S sger HERREN, Israels Gud: G stad och sg till Sidkia, Juda
	konung, ja, sg till honom: S sger HERREN: Se, jag skall giva
	denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
	brnna upp den i eld.
034:003 Och du sjlv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
	frvisso bliva gripen och given i hans hand, s att du ndgas
	st infr konungen i Babel, ga mot ga; och han skall muntligen
	tala med dig, och du skall komma till Babel.
034:004 Men hr HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S sger HERREN om
	dig: Du skall icke d genom svrd.
034:005 Nej, i frid skall du d; och likasom man har anstllt
	frbrnning till dina fders, de frra konungarnas, ra, deras
	som hava varit fre dig, s skall man ock anstlla frbrnning
	till din ra och hlla ddsklagan efter dig: Ack ve, Herre!
	Ty detta har jag talat, sger HERREN.

034:006 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
	i Jerusalem,
034:007 under det att den babyloniske konungens hr belgrade Jerusalem
	och allt som nnu terstod av stder i Juda, nmligen Lakis och
	Aseka; ty dessa voro de enda av Juda stder, som nnu voro kvar
	och voro befsta.

034:008 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan konung
	Sidkia hade slutit ett frbund med allt folket i Jerusalem drom
	att de bland sig skulle utropa frihet,
034:009 s att var och en skulle slppa sin trl och sin trlinna fria,
	om det var en hebreisk man eller kvinna, p det att icke den ene
	juden skulle hava den andre till trl.
034:010 Och detta hrsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
	som hade varit med om frbundet och lovat att var och en skulle
	slppa sin trl och sin trlinna fria, s att han icke mer
	skulle hava dem till trlar; de hrsammade det och slppte dem.
034:011 Men sedermera ndrade de sig och togo tillbaka de trlar och
	trlinnor som de hade slppt fria, och gjorde dem ter till
	trlar och trlinnor.
034:012 D kom HERRENS ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
034:013 S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv slt ett frbund med
	edra fder p den tid d jag frde dem ut ur Egyptens land, ur
	trldomshuset; jag sade:
034:014 Nr sju r ro frlidna, skall var och en av eder slppa sin
	broder, hebren, som har slt sig t dig och tjnat dig i sex
	r; du skall d slppa honom fri ur din tjnst.  Dock ville edra
	fder icke hra p mig eller bja sina ron drtill.
034:015 Men I haven nyss vnt om och gjort vad rtt r i mina gon, i
	det att I haven utropat frihet var och en fr sin broder.  Och I
	haven hrom slutit ett frbund infr mitt ansikte, i det hus som
	r uppkallat efter mitt namn.
034:016 Men nu haven I ter ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
	tillbaka var och en sin trl och sin trlinna, dem som I haden
	slppt fria till att g vart de ville; ja, I haven nu ter gjort
	dem till edra trlar och trlinnor.
034:017 Drfr sger HERREN s: I haven icke hrt p mig och utropat
	frihet var och en fr sin broder och sin nsta.  S utropar d
	jag, sger HERREN, fr eder frihet att hemfalla t svrd, pest
	och hungersnd; ja, jag skall gra eder till en varnagel fr
	alla riken p jorden.
034:018 Och de mn som hava vertrtt mitt frbund och icke hllit
	frpliktelserna vid det frbund de slto infr mitt ansikte --
	vid kalven som av dem blev huggen i tv stycken, mellan vilka de
	gingo --
034:019 dessa mn, nmligen Judas och Jerusalems furstar, hovmnnen och
	prsterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
	kalven,
034:020 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mns hand, som
	st efter deras liv; och deras dda kroppar skola bliva mat t
	himmelens fglar och markens djur.
034:021 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
	fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv, och i
	hnderna p den babyloniske konungens hr, som nu har dragit
	bort ifrn eder.
034:022 Se, jag skall giva dem befallning, sger HERREN, att de ter
	skola draga mot denna stad och belgra den; och de skola d
	intaga den och brnna upp den i eld.  Och Juda stder skall jag
	gra till en demark, dr ingen bor.
035:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN i Jojakims,
	Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
035:002 G bort till rekabiternas slkt och tala med dem, och fr dem
	till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
	dricka.

035:003 D tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
	Habassinja, jmte hans brder och alla hans sner och
	rekabiternas hela vriga slkt,
035:004 och frde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
	av snerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
	ligger bredvid furstarnas, ovanom drrvaktaren Maasejas, Sallums
	sons, kammare.
035:005 Och jag satte fram fr rekabiternas slkt kannor, fulla med vin,
	s ock bgare, och sade till dem: Dricken vin?
035:006 Men de svarade: Vi dricka icke vin.  Ty vr fader Jonadab,
	Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
	aldrig dricka vin;
035:007 och hus skolen I icke bygga, och sd skolen I icke s, och
	vingrdar skolen I icke plantera, ej heller ga sdana, utan I
	skolen bo i tlt i all eder tid, fr att I mn lnge leva i det
	land dr I bon ssom frmlingar.'
035:008 Och vi hava hrsammat vr fader Jonadabs, Rekabs sons,
	befallning, i allt vad han har bjudit oss, s att vi med vra
	hustrur och vra sner och dttrar aldrig dricka vin,
035:009 ej heller bygga hus till att bo i, ej heller ga vingrdar eller
	krar eller sd.
035:010 Vi hava allts bott i tlt och hava hrsammat och gjort allt vad
	vr fader Jonadab har bjudit oss.
035:011 Men nr Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och fll in i
	landet, sade vi: 'Vlan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
	undan kaldernas och aramernas hr.'  Och s bosatte vi oss i
	Jerusalem.

035:012 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
035:013 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: G stad och sg till Juda
	mn och till Jerusalems invnare: Skolen I d icke taga emot
	tuktan, s att I hren mina ord, sger HERREN?
035:014 Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
	skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och nnu i dag
	dricka de icke vin, av hrsamhet mot sin faders bud.  Men sjlv
	har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
	hrsammat mig.
035:015 Och titt och ofta har jag snt till eder alla mina tjnare
	profeterna och ltit sga: Vnden om, var och en frn sin onda
	vg, och bttren edert vsende, och fljen icke efter andra
	gudar, s att I tjnen dem; d skolen I f bo i det land som jag
	har givit t eder och edra fder.  Men I bjden icke edert ra
	drtill och hrden icke p mig.
035:016 Eftersom nu detta folk icke har hrsammat mig, ssom Jonadabs,
	Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
	dem,
035:017 drfr sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Se, ver
	Juda och ver alla Jerusalems invnare skall jag lta all den
	olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, drfr att de icke
	hrde, nr jag talade till dem, och icke svarade, nr jag
	kallade p dem.

035:018 Och till rekabiternas slkt sade Jeremia: S sger HERREN
	Sebaot, Israels Gud: Drfr att I haven hrsammat eder fader
	Jonadabs bud och hllit alla hans bud och i alla stycken gjort
	ssom han har bjudit eder,
035:019 drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Aldrig skall den
	tid komma, d icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, str
	infr mitt ansikte.
036:001 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr kom
	detta ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
036:002 Tag dig en bokrulle och teckna dri upp allt vad jag har talat
	till dig angende Israel och Juda och alla hednafolk, frn den
	dag d jag frst talade till dig i Josias tid nda till denna
	dag.
036:003 Kanhnda skall Juda hus, nr de hra all den olycka som jag har
	i sinnet att gra dem, vnda om, var och en frn sin onda vg,
	och s skall jag frlta dem deras missgrning och synd.

036:004 D kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
	Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
	som HERREN hade talat till honom.
036:005 Och Jeremia bjd Baruk och sade: Jag r sjlv under tvng, s
	att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
036:006 Men g du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
	diktamen m du drp fastedagen lsa UPP HERRENS ord infr
	folket i HERRENS hus.  Infr hela Juda, s mnga som komma in
	frn sina stder, m du ock lsa upp dem.
036:007 Kanhnda skola de d bnfalla infr HERREN och vnda om, var och
	en frn sin onda vg.  Ty stor r den vrede och frtrnelse som
	HERREN har uttalat ver detta folk.
036:008 Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles ssom profeten Jeremia
	hade bjudit honom: i HERRENS hus lste han ur boken upp HERRENS
	ord.

036:009 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsr, i
	nionde mnaden, utlystes nmligen en fasta infr HERREN, vilken
	hlls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som frn
	Juda stder hade kommit till Jerusalem.
036:010 D lste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han lste upp dem i
	HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p
	den vre frgrden, vid ingngen till nya porten p HERRENS hus,
	infr allt folket.
036:011 Nr nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hrt alla
	HERRENS ord upplsas ur boken,
036:012 gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
	dr sutto d alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
	Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
	Hananjas son, och alla de andra furstarna.
036:013 Och Mika omtalade fr dem allt vad han hade hrt Baruk lsa upp
	ur boken infr folket.
036:014 D snde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
	Selemja, Kusis son, stad till Baruk och lto sga honom: Tag
	med dig den rulle varur du har lst infr folket, och kom hit.
	Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
036:015 D sade de till honom: Stt dig ned och ls den infr oss.
	Och Baruk lste infr dem.
036:016 Nr de d hrde allt som stod dr, sgo de med frskrckelse p
	varandra och sade till Baruk: Vi mste omtala fr konungen allt
	som str hr.
036:017 Och de frgade Baruk och sade: Tala om fr oss huru det skedde
	att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.
036:018 Baruk svarade dem: Han dikterade fr mig allt detta, och jag
	tecknade upp det i boken med blck.
036:019 D sade furstarna till Baruk: G och gm dig, du jmte Jeremia,
	och lten ingen veta var I ren.

036:020 Drefter, sedan de hade lmnat rullen i frvar i sekreteraren
	Elisamas kammare, gingo de in till konungen p frgrden och
	omtalade s allt fr konungen.
036:021 D snde konungen Jehudi att hmta rullen; och denne hmtade den
	frn sekreteraren Elisamas kammare.  Sedan lste Jehudi upp den
	infr konungen och infr alla furstarna, som stodo omkring
	konungen.
036:022 Konungen bodde d i vinterhuset, ty det var den nionde
	mnaden.  Och kolpannan stod ptnd framfr honom;
036:023 och s ofta Jehudi hade lst tre eller fyra spalter, skar han av
	rullen med pennkniven och kastade stycket p elden i kolpannan,
	nda till dess att hela rullen var frtrd av elden i kolpannan.
036:024 Och varken konungen sjlv eller ngon av hans tjnare blev
	frskrckt eller rev snder sina klder, nr de hrde allt detta
	som upplstes.
036:025 Och fastn Elnatan, Delaja och Gemarja bdo konungen att han
	icke skulle brnna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
036:026 I stllet bjd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
	Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
	skrivaren Baruk och profeten Jeremia.  Men HERREN gmde dem
	undan.

036:027 Men sedan konungen hade brnt upp rullen med det som Baruk efter
	Jeremias diktamen hade skrivit dri, kom HERRENS ord till
	Jeremia; han sade:
036:028 Tag dig nu ter en annan rulle och teckna dri upp allt vad som
	frut stod i den frra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
	brnde upp.
036:029 Men angende Jojakim, Juda konung, skall du sga: S sger
	HERREN: Du har brnt upp denna rulle och sagt: Huru kunde du
	skriva dri att konungen i Babel frvisso skall komma och
	frdrva detta land, och gra slut p bde mnniskor och djur
	dri?
036:030 Drfr sger HERREN s om Jojakim, Juda konung: Ingen ttling av
	honom skall sitta p Davids tron; och hans egen dda kropp skall
	komma att ligga utkastad, prisgiven t hettan om dagen och t
	klden om natten.
036:031 Och jag skall hemska honom och hans avkomlingar och hans
	tjnare fr deras missgrnings skull, och ver dem och ver
	Jerusalems invnare och ver Juda mn skall jag lta all den
	olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, fastn de icke
	hava velat hra.

036:032 D tog Jeremia en annan rulle och gav den t skrivaren Baruk,
	Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne dri upp
	allt vad som hade sttt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
	brnt upp i eld.  Och till detta lades ytterligare mycket annat
	av samma slag.
037:001 Och Sidkia, Josias son, blev konung i stllet fr Konja,
	Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
	till konung i Juda land.
037:002 Men varken han eller hans tjnare eller folket i landet hrda p
	HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
037:003 Dock snde konung Sidkia stad Jehukal, Selemjas son, och
	prsten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lt
	sga: Bed fr oss till HERREN, vr Gud.
037:004 Jeremia gick d nnu ut och in bland folket, ty man hade nnu
	icke satt honom i fngelse.
037:005 Och Faraos hr hade d dragit ut frn Egypten; och nr
	kalderna, som belgrade Jerusalem, hade ftt hra ryktet drom,
	hade de dragit sig tillbaka frn Jerusalem.
037:006 D kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
037:007 S sger HERREN, Israels Gud: S skolen I svara Juda konung, som
	har snt eder till mig fr att frga mig: Se, Faraos hr, som
	har dragit ut till eder hjlp, skall vnda tillbaka till sitt
	land Egypten.
037:008 Sedan skola kalderna komma tillbaka och belgra denna stad och
	de skola d intaga den och brnna upp den i eld.
037:009 Drfr sger HERREN s: Bedragen icke eder sjlva med att tnka:
	'Kalderna skola nu en gng fr alla draga bort ifrn oss'; ty
	de skola icke draga bort.
037:010 Nej, om I n s slogen kaldernas hela hr, nr de strida mot
	eder, att allenast ngra svrt srade mn blevo kvar av dem, s
	skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tlt, och skulle
	brnna upp denna stad i eld.

037:011 Men nr kaldernas hr hade dragit sig tillbaka frn Jerusalem
	fr Faraos har,
037:012 ville Jeremia lmna Jerusalem och begiva sig till Benjamins
	land, fr att dr taga i besittning en jordlott bland folket.
037:013 Nr han d kom till Benjaminsporten, stod dr ssom vakthavande
	en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
	grep profeten Jeremia och sade: Du vill g ver till
	kalderna.
037:014 Jeremia svarade: Det r icke sant; jag vill icke g ver till
	kalderna, men ingen hrde p honom.  Och Jiria grep Jeremia
	och frde honom till furstarna.
037:015 Och furstarna frtrnades p Jeremia och lto hudflnga honom
	och satte honom i hkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
	hade de gjort till fngelse.

037:016 Men nr Jeremia hade kommit i fngelsehlan, ned i fngvalven,
	och suttit dr en lng tid,
037:017 snde konung Sidkia och lt hmta honom; och hemma hos sig
	frgade konungen honom hemligen och sade: Har ngot ord kommit
	frn HERREN Jeremia svarade: Ja; och han tillade: Du skall
	bliva given i den babyloniske konungens hand.
037:018 Drefter frgade Jeremia konung Sidkia: Varmed har jag
	frsyndat mig mot dig och dina tjnare och detta folk, eftersom
	I haven satt mig i fngelse?
037:019 Och var ro nu edra profeter, som profeterade fr eder och sade:
	'Konungen i Babel skall icke komma ver eder och ver detta
	land'?
037:020 S hr mig nu, herre konung; vrdes upptaga min bn: snd mig
	icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p det att jag
	icke m d dr.
037:021 P konung Sidkias befallning satte man d Jeremia i frvar i
	fngelsegrden, och gav honom en kaka brd om dagen frn
	Bagargatan, till dess att det var slut p allt brdet i
	staden.  S stannade Jeremia i fngelsegrden.
038:001 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
	Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hrde huru Jeremia talade
	till allt folket och sade:
038:002 S sger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
	d genom svrd eller hunger eller pest, men den som giver sig t
	kalderna, han skall f leva, ja, han skall vinna sitt liv ssom
	ett byte och f leva.
038:003 Ty s sger HERREN: Denna stad skall frvisso bliva given i
	hnderna p den babyloniske konungens hr, och han skall intaga
	den.
038:004 D sade furstarna till konungen: Denne man br ddas, eftersom
	han gr folket modlst, bde det krigsfolk som nnu r kvar hr
	i staden och jmvl allt det vrig: folket, i det att han talar
	sdan: ord till dem.  Ty denne man sker icke folkets vlfrd,
	utan dess olycka.
038:005 Konung Sidkia svarade: Vlan han r i eder hand; ty konungen
	frmr intet mot eder.
038:006 D togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
	p fngelsegrden; de slppte Jeremia ditned med tg.  I brunnen
	var intet vatten, men dy, och Jeremia sjnk ned i dyn.

038:007 Nr nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
	konungshuset, under det att konungen uppehll sig i
	Benjaminsporten, fick hra att de hade snkt Jeremia ned i
	brunnen,
038:008 begav han sig stad frn konungshuset och talade till konungen
	och sade:
038:009 Min herre konung, dessa mn hava handlat illa i allt vad de
	hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
	brunnen, dr han strax mste d av hunger, d nu intet brd
	finnes i staden.
038:010 D bjd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: Tag med dig
	hrifrn trettio mn, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
	innan han dr.
038:011 S tog d Ebed-Melek mnnen med sig och begav sig till
	konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hmtade
	drifrn trasor av snderrivna och utslitna klder och lt snka
	ned dem med tg till Jeremia i brunnen.
038:012 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: Lgg trasorna av de
	snderrivna och utslitna klderna under dina armar, mellan dem
	och tgen.  Och Jeremia gjorde s.
038:013 Sedan drogo de med tgen Jeremia upp ur brunnen.  Men Jeremia
	mste stanna i fngelsegrden.

038:014 Drefter snde konung Sidkia stad och lt hmta profeten
	Jeremia till sig vid tredje ingngen till HERRENS hus.  Och
	konungen sade till Jeremia: Jag vill frga dig ngot dlj intet
	fr mig.
038:015 Jeremia sade till Sidkia: Om jag sger dig ngot, s kommer du
	frvisso att lta dda mig; och om jag giver dig ett rd, s hr
	du icke p mig.
038:016 D gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: S
	sant HERREN lever, han som har givit oss detta vrt liv: jag
	skall icke lta dda dig, ej heller skall jag lmna dig i
	hnderna p dessa mn som st efter ditt liv.
038:017 D sade Jeremia till Sidkia: S sger HERREN, hrskarornas Gud,
	Israels Gud: Om du giver dig t den babyloniske konungens
	furstar, s skall du f leva, och denna stad skall d icke bliva
	uppbrnd i eld, utan du och ditt hus skolen f leva.
038:018 Men om du icke giver dig t den babyloniske konungens furstar,
	d skall denna stad bliva given i kaldernas hand, och de skola
	brnna upp den i eld, och du sjlv skall icke undkomma deras
	hand.
038:019 Konung Sidkia svarade Jeremia: Jag rdes fr de judar som hava
	gtt ver till kalderna; kanhnda skall man lmna mig i deras
	hnder, och de skola d hantera mig skndligt.
038:020 Jeremia sade: Man skall icke gra det.  Hr blott HERRENS rst i
	vad jag sger dig, s skall det g dig vl, och du skall f
	leva.
038:021 Men om du vgrar att giva dig, s r detta vad HERREN har
	uppenbarat fr mig:
038:022 Se, alla de kvinnor som ro kvar i Juda konungs hus skola d
	fras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
	skola klaga:

	  'Dina vnner skte frleda dig,
	  och de fingo makt med dig.
	  Dina ftter fastnade i dyn;
	      d drogo de sig undan'

038:023 Och alla dina hustrur och dina barn skall man fra ut till
	kalderna, och du sjlv skall icke undkomma deras hand, utan
	skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
	en orsak till att denna stad brnnes upp i eld.

038:024 D sade Sidkia till Jeremia: Lt ingen f veta vad hr har
	blivit talat; eljest mste du d.
038:025 Och om furstarna f hra att jag har talat med dig, och de komma
	till dig och sga till dig: 'Lt oss veta vad du har sagt till
	konungen; dlj intet fr oss, s skola vi icke dda dig; sg oss
	ock vad konungen har sagt till dig' --
038:026 d skall du svara dem: 'Jag bnfll infr konungen att han icke
	skulle snda mig tillbaka till Jonatans hus fr att d dr.'
038:027 Och alla furstarna kommo till Jeremia och frgade honom; men han
	svarade dem alldeles ssom konungen hade bjudit honom.  D tego
	de och gingo bort ifrn honom, eftersom ingen hade hrt huru det
	verkligen hade gtt till.
038:028 Men Jeremia fick stanna i fngelsegrden nda till den dag d
	Jerusalem blev intaget.

039:001 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
	hr hade kommit till Jerusalem och begynt belgra det i Sidkia,
	Juda konungs, nionde regeringsr, i tionde mnaden,
039:002 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
	regeringsr, i fjrde mnaden, p nionde dagen mnaden
039:003 drogo alla den babyloniske konungens furstar drin och stannade
	i Mellersta porten: nmligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
	Sarsekim, verste hovmannen, Nergal-Sareser, verste magern, och
	alla den babyloniske konungens vriga furstar.
039:004 Och nr Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
	dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p den vg som
	ledde till den kungliga trdgrden, genom porten mellan de bda
	murarna; och han tog vgen bort t Hedmarken till.
039:005 Men kaldernas hr frfljde dem och de hunno upp Sidkia p
	Jeriko hedmarker.  Och de togo fatt honom och frde honom till
	Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
	dr hll denne rannsakning och dom med honom.
039:006 Och den babyloniske konungen lt i Ribla slakta Sidkias barn
	infr hans gon; ocks alla andra Juda dlingar lt konungen i
	Babel slakta.
039:007 Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
	honom med kopparfjttrar, fr att fra honom till Babel.
039:008 Och kalderna brnde upp i eld bde konungens hus och folkets
	hus och brto ned Jerusalems murar.
039:009 Och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
	ver lpare som hade gtt ver till honom, och vad som fr
	vrigt var kvar av folket, dem frde Nebusaradan, versten fr
	drabanterna, bort till Babel.
039:010 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
	lmnade Nebusaradan, versten fr drabanterna, ngra kvar i Juda
	land, och gav dem samtidigt vingrdar och kerflt.

039:011 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
	versten fr drabanterna, befallning angende Jeremia och sade:
039:012 Tag honom och se i honom till godo, och gr honom icke ngot
	ont, utan gr med honom efter som han sjlv begr av dig.
039:013 D snde Nebusaradan, versten fr drabanterna, och Nebusasban,
	verste hovmannen, och Nergal-Sareser, verste magern, och alla
	den babyloniske konungens vriga vldige --
039:014 dessa snde bort och lto hmta Jeremia ifrn fngelsegrden och
	lmnade honom t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p
	det att denne skulle fra honom hem; s fick han stanna dr
	bland folket.

039:015 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
	insprrad i fngelsegrden; han hade sagt:
039:016 G och sg till etiopiern Ebed-Melek: S sger HERREN Sebaot,
	Israels Gud: Se, vad jag har frkunnat, det skall jag lta komma
	ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
	det skall uppfyllas i din syn p den dagen.
039:017 Men dig skall jag rdda p den dagen, sger HERREN, och du skall
	icke bliva given i de mns hand, som du fruktar fr.
039:018 Ty jag skall frvisso lta dig komma undan, och du skall icke
	falla fr svrd, utan vinna ditt liv ssom ett byte, drfr att
	du har frtrstat p mig, sger HERREN.
040:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan
	Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade slppt honom ls
	frn Rama; denne lt nmligen hmta honom, dr han lg bunden
	med kedjor bland alla andra fngar ifrn Jerusalem och Juda, som
	skulle fras bort till Babel.
040:002 versten fr drabanterna lt allts hmta Jeremia och sade till
	honom: HERREN, din Gud, hade frkunnat denna olycka ver denna
	plats;
040:003 och HERREN har ltit den komma och har gjort ssom han hade
	sagt.  I haden ju syndat mot HERREN och icke hrt hans rst, och
	drfr har detta vederfarits eder.
040:004 Och se, nu lser jag dig i dag ur kedjorna som dina hnder hava
	varit bundna med.  Om du r sinnad att komma med mig till Babel,
	s kom, och jag skall d se dig till godo; men om du icke r
	sinnad att komma med mig till Babel, s gr det icke.  Se, hela
	landet ligger ppet fr dig; dit dig synes gott och rtt att g,
	dit m du g.
040:005 Och d han nnu drjde att vnda tillbaka, tillade han: Vnd
	tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
	konungen i Babel har satt ver Juda stder, och stanna hos honom
	bland folket.  Eller g t vilket annat hll som helst dit det
	behagar dig att g.  Och versten fr drabanterna gav honom
	vgkost och sknker och lt honom g.
040:006 S begav sig d Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
	stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

040:007 Nr d alla krigshvitsmnnen p landsbygden jmte sina mn
	fingo hra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
	ver landet, och att han hade anfrtrott t honom mn kvinnor
	och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
	frt bort till Babel,
040:008 kommo de till Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son,
	Johanan och Jonatan, Kareas sner, Seraja, Tanhumets son,
	netofatiten Ofais sner och Jesanja, maakatitens son, med sina
	mn.
040:009 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
	mn sin ed och sade: Frukten icke fr att tjna
	kalderna.  Stannen kvar i landet, och tjnen konungen i Babel,
	s skall det g eder vl.
040:010 Se, sjlv stannar jag kvar i Mispa, fr att vara till tjnst t
	kalder som komma till oss; men I mn insamla vin och frukt och
	olja och lgga det i edra krl, och stanna kvar i de stder som
	I haven tagit i besittning.
040:011 D nu ocks alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
	Edoms land, och de som voro i andra lnder hrde att konungen i
	Babel hade ltit ngra av judarna bliva kvar, och att han hade
	satt ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
040:012 vnde alla dessa judar tillbaka frn alla de orter dit de hade
	blivit frdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
	Mispa.  Och de inbrgade vin och frukt i stor myckenhet.

040:013 Men Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen p
	landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
040:014 och sade till honom: Du vet vl att Baalis, Ammons barns
	konung, har snt hit Ismael, Netanjas son, fr att sl ihjl
	dig?  Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
040:015 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
	Lt mig g stad och drpa Ismael, Netanjas son; ingen skall f
	veta det.  Varfr skulle han f sl ihjl dig och s bliva en
	orsak till att vi judar, som hava frsamlats till dig,
	allasammans frskingras, och vad som r kvar av Juda frgs?
040:016 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: Du fr
	icke gra detta; ty vad du sger om Ismael r icke sant.
041:001 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
	Elisama, av konungslig brd och en av konungens vldige, med tio
	mn till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de hllo mltid
	tillsammans i Mispa.
041:002 Och Ismael, Netanjas son, jmte de tio mn som voro med honom,
	verfll d Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
	honom till dds med svrd, honom som konungen i Babel hade satt
	ver landet.
041:003 Drjmte drpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
	Mispa, s ock alla de kalder som funnos dr, och som tillhrde
	krigsfolket.

041:004 Dagen efter den d han hade ddat Gedalja, och innan nnu ngon
	visste av detta,
041:005 kom en skara av ttio mn frn Sikem, Silo och Samaria; de hade
	rakat av sig skgget och rivit snder sina klder och ristat
	mrken p sig, och hade med sig spisoffer och rkelse till att
	frambra i HERRENS hus.
041:006 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem frn Mispa, grtande
	utan uppehll.  Och nr han mtte dem, sade han till dem: Kommen
	in till Gedalja, Ahikams son.
041:007 Men nr de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av
	Ismael, Netanjas son, och de mn som voro med honom, och kastade
	i brunnen.
041:008 Men bland dem funnos tio mn som sade till Ismael: Dda oss
	icke; ty vi hava frrd av vete, korn, olja och honung gmda p
	landsbygden.  D lt han dem vara och ddade dem icke med de
	andra.
041:009 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de mn som
	han hade drpt, nr han drpte Gedalja, var densamma som konung
	Asa hade ltit gra, nr Baesa, Israels konung, anfll honom;
	denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjlslagna mn.
041:010 Drefter bortfrde Ismael ssom fngar allt det folk som var
	kvar i Mispa, konungadttrarna och allt annat folk som hade
	lmnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, versten fr
	drabanterna, hade anfrtrott t Gedalja, Ahikams son; dem
	bortfrde Ismael, Netanjas son; ssom fngar och drog stad bort
	till Ammons barn.

041:011 Men nr Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro
	med honom fingo hra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
	hade gjort,
041:012 togo de alla sina mn och gingo stad fr att strida mot Ismael,
	Netanjas son; och de trffade p honom vid det stora vattnet i
	Gibeon.
041:013 D nu hela skaran av dem som Ismael frde med sig fick se
	Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
	honom, blevo de glada;
041:014 och de vnde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfrt
	ssom fngar ifrn Mispa, och gvo sig stad tillbaka till
	Johanan, Kareas son.
041:015 Men Ismael, Netanjas son, rddade sig med tta mn undan Johanan
	och begav sig till Ammons barn.

041:016 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
	honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
	invnare, som han hade vunnit tillbaka frn Ismael, Netanjas
	son, sedan denne hade drpt Gedalja, Ahikams son: bde krigsmn
	och kvinnor och barn och hovmn, som han hade hmtat tillbaka
	frn Gibeon.
041:017 Och de drogo stad; men i Kimhams hrbrge invid Bet-Lehem
	stannade de, fr att sedan draga vidare och komma till Egypten,
041:018 undan kalderna; ty de fruktade fr dessa, eftersom Ismael,
	Netanjas son, hade drpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
	Babel hade satt ver landet
042:001 D trdde alla krigshvitsmnnen fram, jmte Johanan, Kareas
	son, och Jesanja, Hosajas son, s ock allt folket, bde sm och
	stora,
042:002 och sade till profeten Jeremia: Vrdes upptaga vr bn: bed fr
	oss till HERREN, din Gud, fr hela denna kvarleva -- ty vi ro
	blott ngra f, som hava blivit kvar av mnga; du ser med egna
	gon att det r s med oss.
042:003 M s HERREN, din Gud, kungra fr oss vilken vg vi bra g,
	och vad vi hava att gra.
042:004 Profeten Jeremia svarade dem: Jag vill lyssna till eder.  Ja,
	jag vill bedja till HERREN, eder Gud, ssom I haven begrt.  Och
	vadhelst HERREN svarar eder skall jag frkunna fr eder; intet
	skall jag undanhlla fr eder.
042:005 D sade de till Jeremia: HERREN vare ett sannfrdigt och
	osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken gra efter
	det ord varmed HERREN, din Gud, snder dig till oss.
042:006 Det m vara gott eller ont, s vilja vi hra HERRENS, vr Guds,
	rst, hans som vi snda dig till; p det att det m g oss vl,
	nr vi hra HERRENS, vr Guds, rst.

042:007 Och tio dagar drefter kom HERRENS ord till Jeremia.
042:008 D kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
	krigshvitsmn som voro med honom, och allt folket, bde sm och
	stora,
042:009 och sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud, han som I haven
	snt mig till, fr att jag skulle hos honom bnfalla fr eder:
042:010 Om I stannen kvar i detta land, s skall jag uppbygga eder och
	ej mer sl eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
	eder.  Ty jag ngrar det onda som jag har gjort eder.
042:011 Frukten icke mer fr konungen i Babel, som I nu frukten fr,
	frukten icke fr honom, sger HERREN.  Ty jag r med eder och
	vill frlsa eder och rdda eder ur hans hand.
042:012 Jag vill lta eder finna barmhrtighet; ja, han skall bliva
	barmhrtig mot eder och lta eder vnda tillbaka till edert
	land.
042:013 Men om I sgen: Vi vilja icke stanna i detta land, om I allts
	icke hren HERRENS, eder Guds, rst,
042:014 utan tnken: Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, dr
	vi slippa att se krig och hra basunljud och hungra efter brd,
	dr vilja vi bo --
042:015 vlan, hren d HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S sger
	HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen stllen eder frd
	till Egypten och kommen dit, fr att bo dr ssom frmlingar,
042:016 s skall svrdet, som I frukten fr, hinna upp eder dr i
	Egyptens land, och hungersnden, som I rdens fr, skall flja
	efter eder dit till Egypten, och dr skolen I d.
042:017 Ja, de mnniskor som stlla sin frd till Egypten, fr att bo
	dr, skola alla d genom svrd, hunger och pest, och ingen av
	dem skall slippa undan och kunna rdda sig frn den olycka som
	jag skall lta komma ver dem.
042:018 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
	frtrnelse har utgjutit sig ver Jerusalems invnare, s skall
	ock min frtrnelse utgjuta sig ver eder, om I begiven eder
	till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nmner, nr
	man frbannar, och ett freml fr hpnad, bannande och smlek,
	och I skolen aldrig mer f se denna ort.
042:019 Ja, HERREN sger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
	icke till Egypten.  Mrken vl att jag i dag har varnat eder.
042:020 Ty I bedrogen eder sjlva, nr I snden mig till HERREN, eder
	Gud, och saden: Bed fr oss till HERREN, vr Gud; och vadhelst
	HERREN, vr Gud, sger, det m du frkunna fr oss, s vilja vi
	gra det.
042:021 Jag har nu i dag frkunnat det fr eder.  Men I haven icke velat
	hra HERRENS, eder Guds, rst, i allt det varmed han har snt
	mig till eder.
042:022 S veten nu att I skolen d genom svrd, hunger och pest, p den
	ort dit I stunden att komma, fr att bo dr ssom frmlingar.
043:001 Men nr Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
	Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade snt honom till
	dem, allt som sagt r,
043:002 d svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
	alla de vriga frcka mnnen -- dessa svarade Jeremia: Det r
	icke sant vad du sger; HERREN, vr Gud, har icke snt dig och
	ltit sga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, fr att bo
	dr ssom frmlingar.'
043:003 Nej, det r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p det
	att vi m bliva givna i kaldernas hand, fr att dessa skola
	dda oss eller fra oss bort till Babel.
043:004 Och varken Johanan, Kareas son, eller ngon av krigshvitsmnnen
	eller ngon av folket ville hra HERRENS rst och stanna kvar i
	Juda land.
043:005 I stllet togo Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen
	med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som frn alla de folk
	till vilka de hade varit frdrivna hade kommit tillbaka, fr att
	bo i Juda land,
043:006 bde mn, kvinnor och barn, dr till konungadttrarna och alla
	andra som Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade lmnat
	kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jmvl
	profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
043:007 och begvo sig till Egyptens land, ty de ville icke hra HERRENS
	rst.  Och de kommo s fram till Tapanhes.

043:008 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
043:009 Tag dig ngra stora stenar och mura in dem i murbruket, dr
	tegelgolvet lgges, vid ingngen till Faraos hus i Tapanhes; gr
	detta infr judiska mns gon
043:010 och sg till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
	skall snda stad och hmta min tjnare Nebukadressar, konungen
	i Babel, och hans tron skall jag stta upp ovanp de stenar som
	jag har ltit mura in har, och han skall p dem breda ut sin
	tronmatta.
043:011 Ty han skall komma och sl Egyptens land och giva i pestens vld
	den som hr pesten till, i fngenskapens vld den som hr
	fngenskapen till, i svrdets vld den som hr svrdet
	till.
043:012 Och jag skall tnda eld p Egyptens gudahus, och han skall
	brnna upp dem och fra gudarna bort.  Och han skall rensa
	Egyptens land frn ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
	sedan skall han draga drifrn i god ro.
043:013 Och han skall sl snder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
	och Egyptens gudahus skall han brnna upp i eld.
044:001 Detta r det ord som kom till Jeremia angende alla de judar som
	bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
	Patros' land; han sade:
044:002 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
	olycka som jag har ltit komma ver Jerusalem och ver alla Juda
	stder -- Se, de ro nu delagda, och ingen bor i dem;
044:003 detta fr den ondskas skull som de bedrevo till att frtrna
	mig, i det att de gingo bort och tnde offereld och tjnade
	andra gudar, som varken I sjlva eller edra fder haden knt.
044:004 Och titt och ofta snde jag till eder alla mina tjnare
	profeterna och lt sga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
	hatar.'
044:005 Men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, s att de
	omvnde sig frn sin ondska och upphrde att tnda offereld t
	andra gudar.
044:006 Drfr blev min frtrnelse och vrede utgjuten, och den brann i
	Juda stder och p Jerusalems gator, s att de blevo delagda
	och frdda, ssom de nu ro.
044:007 Och nu sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Varfr
	bereden I eder sjlva stor olycka?  I utroten ju ur Juda bde
	man och kvinna, bde barn och spenabarn bland eder, s att ingen
	kvarleva av eder kommer att terst;
044:008 I frtrnen ju mig genom edra hnders verk, i det att I tnden
	offereld t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, fr
	att bo dr ssom frmlingar.  Hrav mste ske att I varden
	utrotade, och bliven ett exempel som man nmner, nr man
	frbannar, och ett freml fr smlek bland alla jordens folk.
044:009 Haven I frgtit edra fders onda grningar och Juda konungars
	onda grningar och deras hustrurs onda grningar och edra egna
	onda grningar och edra hustrurs onda grningar, vad de gjorde i
	Juda land och p Jerusalems gator?
044:010 nnu i dag ro de icke dmjukade; de frukta intet och vandra
	icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag frelade eder
	och edra fder.
044:011 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall vnda
	mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
	Juda.
044:012 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava stllt sin
	frd till Egyptens land, fr att bo dr ssom frmlingar.  Och de
	skola allasammans frgs, i Egyptens land skola de falla; genom
	svrd och hunger skola de frgs, bde sm och stora, ja, genom
	svrd och hunger skola de d.  Och de skola bliva ett exempel som
	man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr hpnad,
	bannande och smlek.
044:013 Och jag skall hemska dem som bo i Egyptens land, likasom jag
	hemskte Jerusalem, med svrd, hunger och pest.
044:014 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit fr att bo
	ssom frmlingar dr i Egyptens land, skall ingen kunna rdda
	sig och slippa undan, s att han kan vnda tillbaka till Juda
	land, dit de dock stunda att f vnda tillbaka, fr att bo
	dr.  Nej, de skola icke f vnda tillbaka dit, frutom ngra f
	som bliva rddade.

044:015 D svarade alla mnnen -- vilka vl visste att deras hustrur
	tnde offereld t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
	dr i en stor hop, s ock allt folket som bodde i Egyptens land,
	i Patros, de svarade Jeremia och sade:
044:016 I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke
	hrsamma dig,
044:017 utan vi vilja gra allt vad vr mun har lovat, nmligen tnda
	offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne,
	ssom vi och vra fader, vra konungar och furstar gjorde i Juda
	stder och p Jerusalems gator.  D hade vi brd nog, och det
	gick oss vl, och vi sgo icke till ngon olycka.
044:018 Men frn den stund d vi upphrde att tnda offereld t
	himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne hava vi
	lidit brist p allt, och frgtts genom svrd och hunger.
044:019 Och nr vi nu tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta
	drickoffer t henne, r det d utan vra mns samtycke som vi t
	henne gra offerkakor, vilka ro avbilder av henne, och som vi
	utgjuta drickoffer t henne?

044:020 Men Jeremia sade till allt folket, till mnnen och kvinnorna och
	allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
044:021 Frvisso har HERREN kommit ihg och tnkt p huru I haven tnt
	offereld i Juda stder och p.  Jerusalems gator, bde I sjlva
	och edra fder, bde edra konungar och furstar och folket i
	landet.
044:022 Och HERREN kunde icke lngre hava frdrag med eder fr edert
	onda vsendes skull, och fr de styggelsers skull som I
	bedreven, utan edert land blev delagt och ett freml fr
	hpnad och frbannelse, s att ingen kunde bo dr, ssom vi nu
	se.
044:023 Drfr att I tnden offereld och syndaden mot HERREN och icke
	villen hra HERRENS rst eller vandra efter hans lag, efter hans
	stadgar och vittnesbrd, drfr har denna olycka trffat eder,
	ssom vi nu se.

044:024 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
	kvinnorna: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som ren i
	Egyptens land,
044:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
	med edra hnder fullgjort vad I taladen med eder mun, nr I
	saden: 'Frvisso vilja vi fullgra de lften som vi gjorde, att
	tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t
	henne.'  Vlan, I mn hlla edra lften och fullgra edra
	lften;
044:026 men hren d ocks HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
	Egyptens land: Se, jag svr vid mitt stora namn, sger HERREN,
	att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nmnt av
	ngon judisk mans mun, s att han sger: 'S sant Herren, HERREN
	lever.'
044:027 Ty se, jag skall vaka ver dem, till deras olycka, och icke till
	deras lycka, och alla mn av Juda, som ro i Egyptens land,
	skola frgs genom svrd och hunger, till dess att de hava ftt
	en nde.
044:028 Och allenast ngra som undkomma svrdet skola f vnda tillbaka
	frn Egyptens land till Juda land, en ringa hop.  Och s skola
	alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, fr
	att bo dr ssom frmlingar, f frnimma vilkens ord det r som
	bliver bestndande, mitt eller deras.

044:029 Och detta skall fr eder vara tecknet till att jag skall hemska
	eder p denna ort, sger HERREN, och I skolen s frnimma att
	mina ord om eder frvisso skola bliva bestndande, eder till
	olycka:
044:030 S sger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
	Egypten i hans fienders hand och i de mns hand, som st efter
	hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
	Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
	hans fiende, och som stod efter hans liv.
045:001 Detta r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
	son, nr denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
	en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde
	regeringsr; han sade:
045:002 S sger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
045:003 Du sger: Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min frra
	plga!  Jag r s trtt av suckande och finner ingen ro.
045:004 Men s skall du svara honom: S sger HERREN: Se, vad jag har
	byggt upp, det mste jag riva ned, och vad jag har planterat,
	det mste jag rycka upp; och detta gller hela jorden.
045:005 Och du begr stora ting fr dig!  Begr icke ngot sdant; ty
	se, jag skall lta olycka komma ver all ktt, sger HERREN, men
	dig skall jag lta vinna ditt liv ssom ett byte, till vilken
	ort du n m g.
046:001 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
	hednafolken.

046:002 Om Egypten, angende den egyptiske konungen Farao Nekos hr, som
	stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
	Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
	konungs, fjrde regeringsr.

046:003   Reden till skld och skrm,
	      och rycken fram till strid.
046:004   Spnnen fr hstarna och bestigen springarna,
	      och stllen upp eder,
	      med hjlmarna p.
	  Gren spjuten blanka,
	      iklden eder pansaren.

046:005   Men varav kommer detta som jag nu ser?
	      De ro frfrade.
	  De vika tillbaka;
	      deras hjltar bliva slagna.
	  De taga till flykten
	      utan att vnda sig om.
	  Skrck frn alla sidor!
	      sger HERREN.
046:006   Ej ens den snabbaste kan fly undan,
	      ej ens hjlten kan rdda sig.
	  Norrut, invid floden Frat,
	      dr stappla de och falla.

046:007   Vem r denne som stiger upp ssom Nilfloden,
	  denne vilkens vatten svalla ssom strmmar?
046:008   Det r Egypten som stiger upp ssom Nilfloden,
	  och ssom strmmar svalla hans vatten.
	  Han sger: Jag vill stiga upp och vertcka landet;
	  jag vill frdrva stderna och dem som bo drinne.
046:009   Ja, dragen ditupp, I hstar;
	      stormen fram, I vagnar.
	  M hjltarna tga fram,
	      etiopier och puter,
	      rustade med skldar,
	  och luder, rustade med bgar,
	  bgar som de spnna.
046:010   Ty detta r Herrens; HERREN Sebaots, dag,
	  en hmndedag, d han skall hmnas p sina motstndare;
	  nu skall svrdet frossa sig mtt
	  och dricka sig rusigt av deras blod.
	  Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anstlla
	  i nordlandet vid floden Frat.
046:011   Drag upp till Gilead och hmta balsam,
	  du jungfru dotter Egypten.
	  Men frgves skaffar du dig lkemedel i mngd;
	  du kan icke bliva helad.
046:012   Folken f hra om din skam,
	  och av dina klagorop bliver jorden full;
	  ty den ene hjlten stapplar p den andre,
	  och de falla bda tillsammans.

046:013 Detta r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
	Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl Egyptens
	land:

046:014   Frkunnen i Egypten
	      och kungren i Migdol,
	  ja, kungren i Nof,
	      s ock i Tapanhes,
	  och sgen: Trd fram och gr dig redo,
	  ty svrdet frossar runt omkring dig.
046:015   Varfr ro dina vldige slagna till marken?
	  De kunde ej hlla stnd, ty HERREN sttte dem bort.
046:016   Han kom mnga att stappla,
	  och s fllo de, den ene ver den andre;
	  de ropade: Upp, lt oss vnda tillbaka till vrt folk
	  och till vrt fdernesland,
	  undan det hrjande svrdet.
046:017   Ja, man ropar dr:
	  Farao r frlorad, Egyptens konung!
	  Han har frfelat sin tid.
046:018   S sant jag lever, sger konungen,
	  han vilkens namn r HERREN Sebaot,
	  en skall komma, vldig ssom Tabor ibland bergen,
	  ssom Karmel vid havet.
046:019   S reden nu till t eder, I dottern Egyptens inbyggare,
	  vad man behver, nr man skall g i landsflykt.
	  Ty Nof skall bliva en demark
	  och varda uppbrnt, s att ingen kan bo dr.

046:020   En skn kviga r Egypten;
	  men en broms kommer farande norrifrn.
046:021   Ocks de legoknektar hon har i sitt land,
	      lika gdda kalvar,
	  ja, ocks de vnda d om och fly allasammans,
	      de kunna icke hlla stnd.
	  Ty deras ofrds dag har kommit ver dem,
	      deras hemskelses tid.
046:022   Tyst smyger hon undan ssom en krlande orm,
	      ty med hrsmakt draga de fram,
	  och med yxor komma de ver henne,
	      ssom gllde det att hugga ved.
046:023   De flla hennes skog, sger HERREN,
	      ty ogenomtrnglig r den;
	  talrikare ro de n grshoppor,
	      ja, de kunna ej rknas.
046:024   P skam kommer dottern Egypten;
	      hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

046:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemska Amon
	frn No, s ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
	konungar, ja, bde Farao och dem som frlita sig p honom.
046:026 Och jag skall giva dem i de mans hand, som st efter deras liv,
	i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjnares
	hand.  Men drefter skall landet bliva bebott ssom i forna
	dagar, sger HERREN.

046:027   S frukta d icke, du min tjnare Jakob,
	      och var ej frfrad, du Israel;
	  ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
	      och dina barn ur deras fngenskaps land.
	  Och Jakob skall f komma tillbaka
	      och leva i ro och skerhet,
	      och ingen skall frskrcka honom.
046:028   Ja, frukta icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN,
	      ty jag r med dig.
	  Och jag skall gra nde p alla de folk
	  till vilka jag har drivit dig bort;
	  men p dig vill jag ej alldeles gra nde,
	  jag vill blott tukta dig med mtta;
	  ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.
047:001 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
	filisterna, frrn Farao hade intagit Gasa.
047:002   S sger HERREN:
	  Se, vatten stiga upp norrifrn
	      och vxa till en versvmmande strm;
	  de versvmma landet och allt vad dri r,
	      stderna med dem som bo drinne.
	  Och mnniskorna ropa,
	      alla landets inbyggare jmra sig
047:003   Nr bullret hres av hans hingstars hovslag,
	      nr hans vagnar dna,
	      nr hans hjuldon rassla,
	  d se ej fderna sig om efter barnen,
	      s maktlsa st de
047:004   infr den dag som kommer
	      med frdrv ver alla filister,
	  med undergng fr alla dem som ro kvar
	      till att frsvara Tyrus och Sidon.
	  Ty HERREN skall frdrva filisterna,
	      kvarlevan frn Kaftors .
047:005   Skallighet stundar fr Gasa,
	      det r frbi med Askelon,
	  med kvarlevan i deras dalbygd.
	      Huru lnge skall du rista mrken p dig?

047:006   Ack ve!  Du HERRENS svrd,
	      nr skall du ntligen f ro,
	  Drag dig tillbaka i din skida,
	      vila dig och var stilla.
047:007   Dock, huru skulle det kunna f ro,
	      d det r HERRENS bud det utfr?
	  Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
	      mot dem har han bestmt det.
048:001   Om Moab.

	  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
	  Ve ver Nebo, ty det r frstrt!
	  Kirjataim har kommit p skam och r intaget,
	  fstet har kommit p skam och ligger krossat.
048:002   Moabs bermmelse r icke mer.
	  I Hesbon frehar man onda anslag mot det:
	  Upp, lt oss utrota det, s att det icke mer r ett folk.
	  Ocks du, Madmen, skall frgras,
	  svrdet skall flja dig i spren.
048:003   Klagorop hras frn Horonaim,
	  frdelse och stort brak.
048:004   Ja, Moab ligger frstrt;
	  hgljutt klaga dess barn.
048:005   Uppfr Halluhots hjd stiger man under grt,
	  och p vgen ned till Horonaim
	  hras ngestfulla klagorop ver frstrelsen.
048:006   Flyn, rdden edra liv,
	  och bliven som torra buskar i knen.
048:007   Ty drfr att du frlitar dig p dina verk
	  och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
	  och Kemos skall g bort i fngenskap
	  och hans prster och furstar med honom.
048:008   Och en frhrjare skall komma ver var stad,
	  s att ingen stad skall kunna rdda sig;
	  dalen skall bliva frstrd och sltten delagd,
	  ssom HERREN har sagt.
048:009   Given vingar t Moab,
	  ty flygande mste han fly bort.
	  Hans stder skola bliva mark,
	  och ingen skall bo i dem.
048:010   Frbannad vare den som frsumligt
	      utfr HERRENS verk,
	  frbannad vare den som drjer
	      att bloda sitt svrd.

048:011   I skerhet har Moab levat frn sin ungdom
	      och har legat i ro p sin drgg;
	  han har icke varit tmd ur ett krl i ett annat,
	      icke vandrat bort i fngenskap;
	  drfr har hans smak behllit sig,
	      och hans lukt har ej frvandlats.
048:012   Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN,
	  d jag skall snda till honom vintappare,
	      som skola tappa honom
	  och tmma hans krl
	      och krossa hans krukor.
048:013   D skall Moab komma p skam med Kemos,
	  likasom Israels hus kom p skam med Betel,
	      som det frlitade sig p.
048:014   Huru kunnen I sga: Vi ro hjltar
	      och tappra mn i striden?
048:015   Moab skall nd bliva frstrt,
	      dess stder skola g upp i rk,
	  och dess utvalda unga manskap
	      mste ned till att slaktas;
	  s sger konungen,
	      han vilkens namn r HERREN Sebaot.
048:016   Snart kommer Moabs ofrd,
	      och hans olycka hastar fram med fart.
048:017   mken honom, I alla som bon omkring honom,
	      I alla som knnen hans namn.
	  Sgen: Huru snderbruten r icke den starka spiran,
	      den prktiga staven!

048:018   Stig ned frn din hrlighet och stt dig p torra marken,
	      du dottern Dibons folk;
	  ty Moabs frhrjare drager upp mot dig
	      och frstr dina fsten.
048:019   Stll dig vid vgen och spela omkring dig,
	      du Aroers folk;
	  frga mnnen som fly och kvinnorna som ska rdda sig,
	      sg: Vad har hnt?
048:020   Moab har kommit p skam, ja, det r krossat;
	      jmren eder och ropen
	  Frkunnen vid Arnon
	      att Moab r frstrt.

048:021 Domen har kommit ver slttlandet, ver Holon, Jahas och Mofaat,
048:022 ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
048:023 ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
048:024 ver Keriot och Bosra och ver alla andra stder i Moabs land,
	vare sig de ligga fjrran eller nra.
048:025 Avhugget r Moabs horn, och hans arm r snderbruten, sger
	HERREN.

048:026   Gren honom drucken, ty han har frhvt sig mot HERREN;
	      ja, m Moab ragla omkull i sina egna spyor
	  och bliva till tlje, ocks han.
048:027   Eller var icke Israel till ett tlje fr dig?
	  Blev han d ertappad bland tjuvar,
	  eftersom du skakar huvudet, s ofta du talar om honom?

048:028   vergiven edra stder
	      och byggen bo i klipporna,
	      I Moabs inbyggare,
	  och bliven lika duvor
	      som bygga sina nsten
	      bortom klyftans gap.

048:029   Vi hava hrt om Moabs hgmod,
	      det vermttan hga,
	  om hans stolthet, hgmod och hgfrd
	      och hans hjrtas frhvelse.
048:030   Jag knner, sger HERREN, hans vermod och oplitlighet,
	      hans lsa tal och oplitliga handlingsstt.
048:031   Drfr mste jag jmra mig fr Moabs skull;
	      ver hela Moab mste jag klaga.
	  ver Kir-Heres' mn m man sucka.
048:032   Mer n Jaeser grter, mste jag grta ver dig,
	      du Sibmas vintrd,
	  du vars rankor gingo ver havet
	      och ndde till Jaesers hav;
	  mitt i din sommar och din vinbrgning
	      har ju en frhrjare slagit ned.
048:033   Gldje och frjd r nu avbrgad
	      frn de brdiga flten
	      och frn Moabs land.
	  P vinet i pressarna har jag gjort slut;
	      man trampar ej mer vin under skrdeskri,
	      skrdeskriet r intet skrdeskri mer.
048:034   Frn Hesbon, jmmerstaden, nda till Eleale,
	       nda till Jahas upphver man rop,
	  och frn Soar nda till Horonaim,
	       till Eglat-Selisia;
	  ty ocks Nimrims vatten
	       bliva torr kenmark.
048:035   Och jag skall i Moab s gra, sger HERREN,
	      att ingen mer frambr offer p offerhjden
	  och ingen mer tnder offereld t sin gud.

048:036 Drfr klagar mitt hjrta ssom en fljt ver Moab, ja, mitt
	hjrta klagar ssom en fljt ver Kir-Heres' mn: vad de hava
	kvar av sitt frvrv gr ju frlorat.
048:037 Ty alla huvuden ro skalliga och alla skgg avskurna; p alla
	hnder ro srmrken och omkring lnderna
	scktyg.
048:038 P alla Moabs tak och p dess torg hres allenast ddsklagan, ty
	jag har krossat Moab ssom ett vrdelst krl, sger HERREN.

048:039 Huru frfrad r han icke!  I mn jmra eder.  Huru vnder icke
	Moab ryggen till med blygd!  Ja, Moab bliver ett tlje och en
	skrck fr alla dem som bo dromkring.

048:040 Ty s sger HERREN: Se, en som liknar en rn svvar fram och
	breder ut sina vingar ver Moab.
048:041 Keriot bliver intaget, bergfstena bliva ervrade.  Och Moabs
	hjltars hjrtan bliva p den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr
	hon r barnsnd.
048:042 Ja, Moab skall frgras s att det icke mer r ett folk, ty det
	har frhvt sig mot HERREN.

048:043 Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I Moabs inbyggare,
	sger HERREN.
048:044 Om ngon flyr undan faran, s strtar han i fallgropen, och om
	han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i fllan.  Ty jag
	skall lta ett hemskelsens r komma ver dem, ver Moab, sger
	HERREN.
048:045 I Hesbons skugga stanna de, det r ute med flyktingarnas kraft.

	  Ty eld gick ut frn Hesbon,
	  en lga frn Sihons land;
	  och den frtrde Moabs tinning,
	  hjssan p stridslarmets sner.
048:046   Ve dig, Moab!
	  Frlorat r Kemos' folk.
	  Ty dina sner ro tagna till fnga,
	  och dina dttrar frda bort i fngenskap.

048:047 Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Moab, sger HERREN.

	S lngt om domen ver Moab.
049:001 Om Ammons barn.

	  S sger HERREN:
	  Har Israel nu inga barn,
	  eller har han ingen arvinge mer?
	  Eller varfr har Malkam tagit arv, efter Gad,
	  och varfr bor hans folk i dess stder?
049:002   Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN
	  d jag skall lta hra ett hrskri
	  mot Rabba i Ammons barns land;
	  och d skall det bliva en de grushg,
	  och dess lydstder skola brnnas upp i eld;
	  och Israel skall d taga arv
	  efter dem som hava tagit hans arv, sger HERREN.
049:003   Jmra dig, du Hesbon, ty Ai r frstrt;
	  ropen, I Rabbas dttrar.
	  Hljen eder i sorgdrkt, klagen,
	  och gn omkring i grdarna;
	  ty Malkam mste vandra bort i fngenskap,
	  och hans prster och furstar med honom.

049:004 Varfr bermmer du dig av dina dalar, av att din dal fldar
	ver, du avflliga dotter?  Du som frlitar dig p dina skatter
	och sger: Vem skall vl komma t mig?,
049:005 se, jag skall lta frskrckelse komma ver dig frn alla dem
	som bo omkring dig, sger Herren, HERREN Sebaot.  Och I skolen
	varda bortdrivna, var och en t sitt hll och ingen skall
	frsamla de flyktande.
049:006 Men drefter skall jag ter upprtta Ammons barn, sger HERREN.

049:007 Om Edom.

	  S sger HERREN Sebaot:
	  Finnes d ingen vishet mer i Teman?
	  Har all rdighet frsvunnit ifrn de frstndiga?
	      r deras vishet uttmd?
049:008   Flyn, vnden om, gmmen eder djupt nere,
	      I Dedans inbyggare.
	  Ty ver Esau skall jag lta ofrd komma
	      p hans hemskelses tid.
049:009   Nr vinbrgare komma ver dig,
	      skola de icke lmna kvar ngon efterskrd.
	  Nr tjuvar komma om natten,
	      skola de frdrva s mycket dem lyster.
049:010   Ty jag skall blotta Esau,
	      jag skall uppenbara hans gmslen,
	  och han skall icke lyckas hlla sig dold;
	  frdrv skall drabba hans barn, hans brder och grannar,
	      och han skall icke mer vara till.
049:011   Bekymra dig ej om dina faderlsa, jag vill behlla dem vid liv;
	      och m dina nkor frtrsta p mig.

049:012 Ty s sger HERREN: Se, de som icke hade frskyllt att dricka
	kalken, de ndgas att dricka den; skulle d du bliva ostraffad?
	Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall ndgas att dricka
	den.
049:013 Ty vid mig sjlv har jag svurit, sger HERREN, att Bosra skall
	bliva ett freml fr hpnad och smlek; det skall frdas och
	bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar; och alla
	dess lydstder skola bliva demarker fr evrdlig tid.

049:014   Ett budskap har jag hrt frn HERREN,
	      och en budbrare r utsnd bland folken:
	  Frsamlen eder och kommen emot det,
	      och stn upp till strid.
049:015   Ty se, jag skall gra dig ringa bland folken,
	      fraktad bland mnniskorna.
049:016   Den frfran du vckte har bedragit dig,
	      ja, ditt hjrtas vermod,
	  dr du sitter ibland bergsklyftorna
	      och hller dig fast hgst uppe p hjden.
	  Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen,
	  s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN.

049:017 Och Edom skall bliva ett freml fr hpnad; alla som g dr
	fram skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.
049:018 Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades,
	sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet mnniskobarn
	dr vistas.

049:019 Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
	bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
	dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
	herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
	ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
049:020 Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
	som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
	sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
	hpna ver dem.
049:021 Vid dnet av deras fall bvar jorden; man skriar s, att ljudet
	hres nda borta vid Rda havet.
049:022 Se, en som liknar en rn lyfter sig och svvar fram och breder
	ut sina vingar ver Bosra.  Och Edoms hjltars hjrtan bliva p
	den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr hon r i barnsnd.

049:023 Om Damaskus.

	  Hamat och Arpad komma p skam;
	  ty ett ont budskap f de hra,
	      och de betagas av ngest.
	  I havet rder oro;
	      det kan ej vara stilla.
049:024   Damaskus frlorar modet,
	      det vnder sig om till flykt,
	      ty skrck har fattat det;
	  ngest och vnda har gripit det,
	      lik en barnafderskas.
049:025   Varfr lt man den icke vara,
	      den bermda staden,
	      min gldjes stad?
049:026   S mste nu dess unga mn
	      falla p dess gator,
	  och alla dess stridsmn
	      frgras p den dagen,
	  sger HERREN Sebaot.
049:027   Och jag skall tnda eld
	      p Damaskus' murar,
	  och elden skall frtra
	      Ben-Hadads palatser.

049:028 Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
	konungen i Babel.

	S sger HERREN:
	  Upp, ja, dragen stad upp mot Kedar,
	  och frdrven sterlandets sner.
049:029   Deras hyddor och deras hjordar m man taga,
	  deras tlt och allt deras bohag
	  och deras kameler m fras bort ifrn dem
	  och man m ropa ver dem; Skrck frn alla sidor!
049:030   Flyn, ja, flykten med hast,
	  gmmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, sger HERREN,
	  ty Nebukadressar, konungen i Babel,
	  har lagt rd mot eder
	  och tnkt ut mot eder ett anslag.
049:031   Upp, sger HERREN, ja, dragen ditupp
	  mot ett fredligt folk, som bor dr i trygghet,
	  utan bde portar och bommar,
	  i sin avskilda boning.
049:032   Deras kameler skola bliva edert byte,
	  och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
	  och jag skall frstr dem t alla vderstreck,
	  mnnen med det kantklippta hret
	  och frn alla sidor skall jag lta ofrd
	  komma ver dem, sger HERREN.
049:033   Och Hasor skall bliva en boning fr schakaler
	  en demark till evrdlig tid;
	  ingen skall mer bo dr
	  och intet mnniskobarn dr vistas.

049:034 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
	Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
	sade:
049:035 S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta snder Elams bge,
	deras yppersta makt.
049:036 Och frn himmelens fyra ndar skall jag lta fyra vindar komma
	mot Elam, och skall frstr dess folk t alla dessa vderstreck;
	och intet folk skall finnas, dit icke de frdrivna ifrn Elam
	skola komma.
049:037 Och jag skall gra elamiterna frfrade fr sina fiender och fr
	dem som st efter deras liv, och jag skall lta olycka komma
	ver dem, min vredes gld, sger HERREN.  Jag skall snda
	svrdet efter dem, till dess att jag har gjort nde p dem.
049:038 Och jag skall stta upp min tron i Elam och frgra dr bde
	konung och furstar, sger HERREN.
049:039 Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Elam, sger HERREN.
050:001 Detta r det ord som HERREN talade om Babel, om kaldernas land,
	genom profeten Jeremia.

050:002 Frkunnen detta bland folken och kungren det, och resen upp ett
	baner; kungren det, dljen det icke.  Sgen: Babel r intaget,
	Bel har kommit p skam, Merodak r krossad, ja, dess avgudar
	hava kommit p skam, dess elndiga avgudar ro krossade.
050:003 Ty ett folk drager upp mot det norrifrn, som skall gra dess
	land till en demark, s att ingen kan bo dri; bde mnniskor
	och djur skola fly bort.

050:004 I de dagarna och p den tiden, sger HERREN, skola Israels barn
	komma vandrande tillsammans med Juda barn; under grt skola de
	g stad och ska HERREN, sin Gud.
050:005 De skola frga efter Sion; hitt skola deras ansikten vara
	vnda: Kommen!  M man nu hlla fast vid HERREN i ett evigt
	frbund, som aldrig varder frgtet.

050:006 En vilsekommen hjord var mitt folk.  Deras herdar hade frt dem
	vilse och lto dem irra omkring p bergen.  S strvade de frn
	berg till hjd och glmde sin rtta lgerplats.
050:007 Alla som trffade p dem to upp dem, och deras ovnner sade:
	Vi draga oss ingen skuld drmed.  S skedde, drfr att de
	hade syndat mot HERREN, rttfrdighetens boning, mot HERREN,
	deras fders hopp.

050:008 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrn kaldernas land, och bliven
	lika bockar som hasta framfr hjorden.
050:009 Ty se, jag skall uppvcka frn nordlandet en hop av stora folk
	och fra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
	mot det; frn det hllet skall det bliva intaget.  Deras pilar
	skola vara ssom en lyckosam hjltes, som icke vnder tillbaka
	utan seger.
050:010 Och Kaldeen skall lmnas till plundring; dess plundrare skola
	alla f nog, sger HERREN.
050:011 Ja, om I n gldjens och frjden eder, I som skvlen min
	arvedel, om I n hoppen ssom kvigor p trskplatsen och frusten
	ssom hingstar,
050:012 eder moder skall dock komma storligen p skam; hon som har ftt
	eder skall f blygas.  Se, bland folken skall hon bliva den
	yttersta -- en ken, ett torrt land och en hedmark!
050:013 Fr HERRENS frtrnelses skull mste det ligga obebott och
	alltigenom vara en demark.  Alla som g fram vid Babel skola
	hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.

050:014 Rusten eder till strid mot Babel frn alla sidor, I som spnnen
	bge; skjuten p henne, sparen icke p pilarna; ty mot HERREN
	har hon syndat.
050:015 Hjen segerrop ver henne p alla sidor: Hon har mst giva sig;
	fallna ro hennes stdjepelare, nedrivna hennes murar!  Detta r
	ju HERRENS hmnd, s hmnens d p henne.  Ssom hon har gjort,
	s mn I gra mot henne.
050:016 Utroten ur Babel bde dem som s och dem som i skrdens tid fra
	lien.  Undan det hrjande svrdet m envar nu vnda om till sitt
	folk och envar fly hem till sitt land.

050:017 Israel var ett vilsekommet fr som jagades av lejon.  Frst ts
	det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar,
	konungen i Babel, gnagt dess ben.
050:018 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall
	hemska konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemskt
	konungen i Assyrien.
050:019 Och jag skall fra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
	han skall f g bet p Karmel och i Basan; och p Efraims berg
	och i Gilead skall han f ta sig mtt.
050:020 I de dagarna och p den tider sger HERREN, skall man ska efter
	Israels missgrning, och den skall icke mer vara till, och efter
	Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
	frlta dem som jag lter leva kvar.

050:021 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i
	Pekod.  Frflj dem och dda dem och giv dem till spillo,
	sger HERREN, och gr i alla stycken ssom jag har befallt dig.
050:022 Krigsrop hras i landet, och stort brak.
050:023 Huru snderbruten och krossad r den icke, den hammare som slog
	hela jorden!  Huru har icke Babel blivit till hpnad bland
	folken!
050:024 Jag lade ut en snara fr dig, och s blev du fngad, Babel,
	frrn du visste drav; du blev ertappad och gripen, ty det var
	med HERREN som du hade givit dig i strid.
050:025 HERREN ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen.  Ty
	ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utfra i kaldernas
	land.
050:026 Ja, kommen ver det frn alla sidor, ppnen dess frrdskammare,
	kasten i en hg vad dr finnes, ssom man gr med sd, och given
	det till spillo; lten intet drav bliva kvar.
050:027 Nedgren alla dess tjurar, fren dem ned till att slaktas.  Ve
	dem, ty deras dag har kommit, deras hemskelses tid!
050:028 Hr huru de fly och ska rdda sig ur Babels land, fr att i
	Sion frkunna HERRENS, vr Guds, hmnd, hmnden fr hans tempel.

050:029 Bden upp mot Babel folk i mngd, allt vad bgskyttar heter;
	lgren eder runt omkring det, lten ingen undkomma.  Vedergllen
	det efter dess grningar; gren mot det alldeles ssom det
	sjlvt har gjort.  Ty mot HERREN har det handlat vermodigt, mot
	Israels Helige.
050:030 Drfr skola dess unga man falla p dess gator, och alla dess
	stridsmn skola frgras p den dagen, sger HERREN.

050:031 Se, jag skall vnda mig mot dig, du vermodige, sger Herren,
	HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d jag vill
	hemska dig.
050:032 D skall den vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
	upprtta honom.  Och jag skall tnda eld p hans stder, och
	elden skall frtra allt omkring honom.

050:033 S sger HERREN Sebaot: Frtryckta ro Israels barn, och Juda
	barn jmte dem.  Alla de som hava fart dem i fngenskap hlla dem
	fast och vilja icke slppa dem.
050:034 Men deras frlossare r stark; HERREN Sebaot r hans namn.  Han
	skall frvisso utfras deras sak, s att han skaffar ro t
	jorden -- men oro t Babels invnare.

050:035 Svrd komme ver kalderna, sger HERREN, ver Babels invnare,
	ver dess furstar och dess visa mn!
050:036 Svrd komme ver lgnprofeterna, s att de st dr ssom drar!
	Svrd komme ver dess hjltar, s att de bliva frfrade!
050:037 Svrd komme ver dess hstar och vagnar och ver allt frmmande
	folk drinne, s att de bliva ssom kvinnor!  Svrd komme ver
	dess skatter, s att de bliva tagna ssom byte!
050:038 Torka komme ver dess vatten, s att de bliva uttorkade!  Ty det
	r ett beltenas land, och skrckgudar dyrka de ssom vanvettiga
	mnniskor.
050:039 Drfr skola nu schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
	och strutsar skola dr f sin boning.  Aldrig mer skall det bliva
	bebyggt, frn slkte till slkte skall det vara
	obebott.
050:040 Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades
	av Gud, sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet
	mnniskobarn dr vistas.

050:041 Se, ett folk kommer norrifrn; ett stort folk och mnga konungar
	resa sig och komma frn jordens yttersta nda.
050:042 De fra bge och lans, de ro grymma och utan frbarmande.  Dnet
	av dem r ssom havets brus, och p sina hstar rida de fram,
	rustade ssom kmpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
050:043 Nr konungen i Babel hr ryktet om dem, sjunka hans hnder ned;
	ngslan griper honom, ngest lik en barnafderskas.

050:044 Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
	bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
	dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
	herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
	ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
050:045 Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Babel, och de
	tankar som han har mot kaldernas land: Ja, herdegossarna skola
	sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
	hpna ver dem.
050:046 Nr man ropar: Babel r intaget, d bvar jorden, och ett
	skriande hres bland folken.

051:001 S sger HERREN: Se, jag skall uppvcka mot Babel och mot
	Leb-Kamais inbyggare en frdrvares ande.
051:002 Och jag skall snda frmlingar mot Babel, och de skola kasta det
	med kastskovlar och delgga dess land.  Ja, frn alla sidor
	skola de komma emot det p olyckans dag.
051:003 Skyttar skola spnna sina bgar mot dem som dr spnna bge, och
	mot dem som dr yvas i pansar.  Skonen icke dess unga mn, given
	hela dess hr till spillo.
051:004 Ddsslagna mn skola d falla i kaldernas land och genomborrade
	man p dess gator.
051:005 Ty Israel och Juda ro icke nkor som hava blivit vergivna av
	sin Gud, av HERREN Sebaot, drfr att deras land var fullt av
	skuld mot Israels Helige.
051:006 Flyn ut ur Babel; m var och en ska rdda sitt liv, s att I
	icke frgs genom dess missgrning.  Ty detta r fr HERREN en
	hmndens tid, d han vill vederglla det vad det har gjort.

051:007 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
	drucken.  Av dess vin drucko folken, och s blevo folken ssom
	vanvettiga.
051:008 Men pltsligt r nu Babel fallet och krossat.  Jmren eder ver
	henne, hmten balsam fr hennes plga, om hon till ventyrs kan
	helas.
051:009 Ja, vi hava skt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lt
	oss lmna henne och g var och en till sitt land.  Ty hennes
	straffdom rcker upp till himmelen och nr allt upp till
	skyarna.
051:010 HERREN har ltit vr rtt g fram; kom, lt oss frtlja i Sion
	HERRENS, vr Guds, verk.

051:011 Vssen pilarna, fatten skldarna.  HERREN har uppvckt de
	mediska konungarnas ande; ty hans tankar ro vnda mot Babel
	till att frdrva det.  Ja, HERRENS hmnd r hr, hmnden fr
	hans tempel.
051:012 Resen upp ett baner mot Babels murar, hllen strng vakt,
	stllen ut vktare, lggen bakhll; ty HERREN har fattat sitt
	beslut, och han gr vad han har talat mot Babels invnare.
051:013 Du som bor vid stora vatten och r s rik p skatter, din nde
	har nu kommit, din vinningslystnads mtt r fyllt.
051:014 HERREN Sebaot har svurit vid sig sjlv: sannerligen, om jag n
	har uppfyllt dig med mnniskor s talrika som grshoppor, s
	skall man dock f upphva skrdeskri ver dig.

051:015   Han har gjort jorden genom sin kraft,
	  han har berett jordens krets genom sin vishet,
	  och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
051:016   Nr han vill lta hra sin rst,
	  d brusa himmelens vatten,
	  d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
	  han lter ljungeldar komma med regn
	  och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
051:017   Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
	  guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
	  ty deras gjutna belten ro lgn,
	  och ingen ande r i dem.
051:018   De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
	  nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
051:019   Men sdan r icke han som r Jakobs del;
	  nej, det r han som har skapat allt,
	  och srskilt sin arvedels stam.
	  HERREN Sebaot r hans namn.

051:020   Du var min hammare, mitt stridsvapen;
	  med dig krossade jag folk, med dig frdrvade jag riken.
051:021   Med dig krossade jag hst och ryttare;
	  med dig krossade jag vagn och krsven.
051:022   Med dig krossade jag man och kvinna;
	  med dig krossade jag gammal och ung;
	  med dig krossade jag yngling och jungfru.
051:023   Med dig krossade jag herden och hans hjord;
	  med dig krossade jag kermannen och hans oxpar;
	  med dig krossade jag stthllare och landshvding.

051:024 Men nu skall jag vederglla Babel och alla Kaldeens inbyggare
	allt det onda som de hava frvat mot Sion, infr edra gon,
	sger HERREN.
051:025 Se, jag skall vnda mig mot dig, du frdrvets berg, sger
	HERREN, du som frdrvade hela jorden; och jag skall utrcka min
	hand mot dig och vltra dig ned frn klipporna och gra dig till
	ett frbrnt berg,
051:026 s att man icke av dig skall kunna taga vare sig hrnsten eller
	grundsten, utan du skall bliva en demark fr evrdlig tid,
	sger HERREN.

051:027 Resen upp ett baner p jorden, stten i basun ibland folken,
	invigen folk till strid mot det, bden upp mot det riken, bde
	Ararats, Minnis och Askenas', tillstten hvdingar mot det,
	dragen ditupp med hstar som likna borstiga grshoppor.
051:028 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
	stthllare och alla dess landshvdingar, och hela det land som
	lyder under deras vlde.
051:029 D darrar jorden och bvar, ty nu fullbordas vad HERREN tnkte
	mot Babel: att han ville gra Babels land till en demark, dr
	ingen skulle bo.
051:030 Babels hjltar upphra att strida, de sitta stilla i sina
	fsten; deras styrka har frsvunnit, de hava blivit ssom
	kvinnor.  Man har tnt eld p dess boningar; dess bommar ro
	snderbrutna.
051:031 Lparna lpa mot varandra, den ene budbraren korsar den andres
	vg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad r
	intagen,
051:032 att vadstllena ro besatta och dammarna frbrnda i eld och
	krigsmnnen gripna av skrck.

051:033 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel r ssom
	en trskplats, nr man just har trampat till den; nnu en liten
	tid, och skrdetiden kommer fr henne.

051:034 Upptit mig och frgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
	Babel.  Han har gjort mig till ett tomt krl; lik en drake har
	han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina lckerheter
	och drivit mig bort.
051:035 Den ortt mig har skett och det som har vederfarits mitt ktt,
	det komme ver Babel, s m Sions invnare sga; och Mitt blod
	komme ver Kaldeens inbyggare, s m Jerusalem sga.

051:036 Drfr sger HERREN s:
	  Se, jag skall utfra din sak
	      och utkrva din hmnd.
	  Jag skall lta dess hav sina bort
	      och dess brunn uttorka,
051:037   och Babel skall bliva en stenhop,
	      en boning fr schakaler,
	  ett freml fr hpnad och begabberi,
	      s att ingen kan bo dr.
051:038   Alla ryta de nu ssom lejon;
	  de skria ssom lejonungar.
051:039   Men nr de ro som mest upptnda,
	      skall jag tillreda t dem ett gstabud;
	  jag skall gra dem druckna,
	      s att de jubla.
	  S skola de somna in i en evig smn,
	      ur vilken de aldrig skola uppvakna,
	      sger HERREN.
051:040   Jag skall fra dem ned till att slaktas ssom lamm,
	  likasom vdurar och bockar.

051:041   Huru har icke Sesak blivit intaget
	  och hon som var hela jordens bermmelse ervrad!
	  Huru har icke Babel blivit ett freml
	  fr hpnad bland folken!
051:042   Havet steg upp ver Babel;
	  av dess brusande bljor blev det vertckt.
051:043   S blev av dess stder en demark,
	  ett torrt land och en hedmark,
	  ett land dr ingen bor,
	  och dr intet mnniskobarn gr fram.
051:044   Ja, jag skall hemska Bel i Babel
	  och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
	  och folken skola icke mer strmma till honom.
	  Babels murar skola ock falla.

051:045 Dragen ut drifrn, mitt folk; m var och en ska rdda sitt liv
	undan HERRENS vredes gld.
051:046 Varen icke frsagda i edra hjrtan, och frukten icke fr de
	olycksbud som hras i landet, om n ett olycksbud kommer det ena
	ret och sedan nsta r ett nytt olycksbud, och om n vld rder
	p jorden och hrskare str mot hrskare.

051:047 Se, drfr skola dagar komma, d jag skall hemska Babels
	belten, och d hela dess land skall st med skam och alla skola
	falla slagna drinne.
051:048 D skola himmel och jord jubla ver Babel, de och allt vad i dem
	r, d nu frhrjarna komma ver det norrifrn, sger HERREN.
051:049 Ja, I slagna av Israel, ocks Babel mste falla, likasom fr
	Babel mnniskor fllo slagna ver hela jorden.

051:050 I som haven lyckats rdda eder undan svrdet, gn stad, stannen
	icke.  Kommen ihg HERREN, i fjrran land, och tnken p
	Jerusalem.
051:051 Vi st hr med skam, ja vi mste hra smdelse; blygsel hljer
	vrt ansikte, ty frmlingar hava kastat sig ver vad heligt som
	fanns i HERRENS hus.
051:052 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d jag skall hemska
	dess belten, och d slagna mn skola jmra sig i hela dess
	land.
051:053 Om Babel n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
	befstning n s hg och stark s skulle dock frhrjare ifrn
	mig komma ver det, sger HERREN.

051:054 Klagorop hras frn Babel, och stort brak frn kaldernas land.
051:055 Ty HERREN frhrjar Babel och gr slut p det stora larmet
	drinne.  Och deras bljor brusa ssom stora vatten; dnet av dem
	ljuder hgt.
051:056 Ty ver det, ver Babel, kommer en frhrjare, och dess hjltar
	tagas till fnga, deras bgar brytas snder.  Se, HERREN r en
	vedergllningens Gud; han lnar till fullo.
051:057 Ja, jag skall gra dess furstar druckna, s ock dess visa mn,
	dess stthllare, dess landshvdingar och dess hjltar, och de
	skola somna in i en evig smn, ur vilken de aldrig skola
	uppvakna, sger konungen, han vilkens namn r HERREN Sebaot.

051:058 S sger HERREN Sebaot:
	  Det vida Babels murar
	      skola i grund omstrtas,
	  och dess hga portar
	      skola brnnas upp i eld.
	  S mda sig folken
	      fr det som skall bliva till intet,
	  och folkslagen arbeta sig trtta
	      fr det som skall frbrnnas av elden.

051:059 Detta r vad profeten Jeremia bjd Seraja, son till Neria, son
	till Mahaseja, nr denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
	konung, i hans fjrde regeringsr.  Seraja var nmligen den som
	hade bestyret med lgerplatserna.
051:060 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
	skulle komma ver Babel, allt detta som nu r skrivet om Babel.
051:061 Jeremia sade till Seraja: Nr du kommer till Babel, s se till,
	att du lser upp allt detta.
051:062 Och du skall sga: 'HERRE, du har sjlv talat om denna ort att
	du vill frdrva den, s att ingen mer skall bo dr, varken
	ngon mnniska eller ngot djur; ty den skall vara en demark
	fr evrdlig tid.'
051:063 Och nr du har lst upp boken till slut, s bind en sten vid den
	och kasta den ut i Frat,
051:064 och sg: 'P detta stt skall Babel sjunka ned och icke mer
	komma upp, fr den olyckas skull som jag skall lta komma ver
	det, mitt under deras vlan.'

	S lngt Jeremias ord.

052:001 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
	regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
	dotter, frn Libna.
052:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
	hade gjort.
052:003 Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
	och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.

	Och Sidkia avfll frn konungen i Babel.
052:004 D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden, p tionde dagen
	i mnaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr
	till Jerusalem, och de belgrade det; och de byggde en
	belgringsmur runt omkring det.
052:005 S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
	elfte regeringsr.
052:006 Men i fjrde mnaden, p nionde dagen i mnaden, var
	hungersnden s stor i staden, att mngden av folket icke hade
	ngot att ta.
052:007 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
	staden om natten genom porten mellan de bda murarna (den port
	som ledde till den kungliga trdgrden), medan kalderna lgo
	runt omkring staden; och de togo vgen t Hedmarken till.
052:008 Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp Sidkia
	p Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom
	och skingrat sig.
052:009 Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
	konungen i Ribla i Hamats land; dr hll denne rannsakning och
	dom med honom.
052:010 Och konungen i Babel lt slakta Sidkias barn infr hans gon;
	drjmte lt han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
052:011 Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
	honom med kopparfjttrar.  Och konungen i Babel frde honom
	drefter till Babel och lt honom sitta i fngelsehuset nda
	till hans ddsdag.

052:012 I femte mnaden, p tionde dagen i mnaden, detta i den
	babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsr, kom
	Nebusaradan, versten fr drabanterna; denne var den babyloniske
	konungens frtroendeman vid Jerusalem.
052:013 Han brnde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
	Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
	eld.
052:014 Och alla murar runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr
	av kalder, som versten fr drabanterna hade med sig.
052:015 Och en del av de ringaste bland folket och den vriga terstoden
	av folket, dem som voro kvar i staden, och de verlpare som
	hade gtt ver till konungen i Babel, s ock det hantverksfolk
	som fanns kvar, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
	bort i fngenskap.
052:016 Men av de ringaste i landet lmnade Nebusaradan, versten fr
	drabanterna, ngra kvar till vingrdsmn och kermn.

052:017 Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
	HERRENS hus slogo kalderna snder och frde all kopparen till
	Babel.
052:018 Och askkrlen, skovlarna, knivarna, de bda slagen av sklar och
	alla kopparkrl som hade begagnats vid gudstjnsten togo de
	bort.
052:019 Likaledes tog versten fr drabanterna bort faten, fyrfaten,
	offersklarna, askkrlen, ljusstakarna, de andra sklarna och
	bgarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
052:020 Vad angr de tv pelarna, havet som var allenast ett, och de
	tolv kopparoxarna under bckenstllen, som konung Salomo hade
	ltit gra till HERRENS hus, s kunde kopparen i alla dessa
	freml icke vgas.
052:021 Och vad pelarna angr, s var den ena pelaren aderton alnar hg,
	och en tolv alnar lng trd mtte dess omfng, och den var fyra
	finger tjock och ihlig.
052:022 Och ovanp den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
	pelarhuvud var fem alnar hgt, och ett ntverk och granatpplen
	funnos p pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar.  Och
	likadant var det p den andra pelaren med fina granatpplen.
052:023 Och granatpplena voro nittiosex utt; men tillsammans voro
	granatpplena p ntverket runt omkring ett hundra.

052:024 Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
	Sefanja prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
	vid trskeln,
052:025 och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
	krigsfolket, och sju av konungens nrmaste mn, som ptrffades
	i staden, s ock hrhvitsmannens sekreterare, som plgade
	utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
	av landets folk, som ptrffades i staden --
052:026 dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
	till den babyloniske konungen i Ribla.
052:027 Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
	S blev Juda bortfrt frn sitt land.

052:028 Detta r antalet av dem som Nebukadressar frde bort: i det
	sjunde ret tre tusen tjugutre judar,
052:029 och i Nebukadressars adertonde: regeringsr tta hundra
	trettiotv personer frn Jerusalem.
052:030 Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsr bortfrde
	Nebusaradan, versten fr drabanterna, av judarna sju hundra
	fyrtiofem personer.  Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
	personer.

052:031 Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
	blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugufemte
	dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r
	han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och frde
	honom ut ur fngelset.
052:032 Och han talade vnligt med honom och gav honom versta platsen
	bland de konungar som voro hos honom i Babel.
052:033 Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans
	bord, s lnge han levde.
052:034 Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen i Babel,
	visst fr var dag, nda till hans ddsdag, s lnge han levde.



Book 25 Klagovisorna


001:001   Huru vergiven sitter hon icke,
	      den folkrika staden!
	  Hon har blivit lik en nka.
	      Hon som var s mktig bland folken,
	  en furstinna bland lnderna,
	      hon mste nu gra trltjnst.
001:002   Bittert grter hon i natten,
	      och trar rinna utfr hennes kind.
	  Ingen finnes, som trstar henne,
	      bland alla hennes vnner.
	Alla hennes nrmaste hava varit trolsa mot henne;
	      de hava blivit hennes fiender.
001:003   Juda har mst g i landsflykt efter att hava utsttt elnde
	      och svra vedermdor;
	  hon bor nu bland hedningarna
	      och finner ingen ro.
	  Alla hennes frfljare hava fallit ver henne,
	      mitt i hennes trngml.
001:004   Vgarna till Sion ligga srjande,
	      d nu ingen kommer till hgtiderna.
	  Alla hennes portar ro de,
	      hennes prster sucka.
	  Hennes jungfrur ro bedrvade,
	      och sjlv srjer hon bittert.
001:005   Hennes ovnner hava ftt vermakten,
	      fr hennes fiender gr allt vl.
	  Ty HERREN har snt henne bedrvelser
	      fr hennes mnga vertrdelsers skull.
	  Hennes barn hava mst g i fngenskap,
	      bortdrivna av ovnnen.
001:006   S har all dottern Sions hrlighet
	      frsvunnit ifrn henne.
	  Hennes furstar likna hjortar
	      som icke finna ngot bete;
	  vanmktiga ska de fly bort,
	      undan sina frfljare.
001:007   I denna sitt elndes och sin husvillhets tid
	      kommer Jerusalem ihg
	  allt vad dyrbart hon gde
	      i forna dagar.
	  Nu d hennes folk har fallit fr ovnnens hand
	      och hon icke har ngon hjlpare
	  nu se hennes ovnner
	      med hn p hennes undergng.
001:008   Svrt hade Jerusalem frsynda sig;
	      drfr har hon blivit en styggelse.
	  Alla som rade henne frakta henne nu,
	      d de se hennes blygd.
	  Drfr suckar hon ock sjlv
	      och drager sig undan.
001:009   Orenhet flckar hennes kldesfllar;
	      hon tnkte icke p anden.
	  Drfr vart hennes fall s gruvligt;
	      ingen finnes, som trstar henne.
	  Se, HERRE, till mitt elnde,
	      ty fienden frhver sig.
001:010   Ovnnen rckte ut sin hand
	      efter allt vad dyrbart hon gde;
	  ja, hon fick se huru hedningar
	      kommo in i hennes helgedom,
	  just sdana som du hade frbjudit
	      att komma in i din frsamling.
001:011   Allt hennes folk mste med suckan
	      tigga sitt brd;
	  fr vad dyrbart de gde mste de kpa sig mat
	      till att stilla sin hunger.
	  Se, HERRE, och akta p
	      huru fraktad jag har blivit.
001:012   Gr detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vgen fram?
	      Akten hrp och sen till:
	  kan ngon plga vara lik den
	      varmed jag har blivit hemskt,
	  den varmed HERREN har bedrvat mig
	      p sin gldande vredes dag?
001:013   Frn hjden snde han en eld
	      i mina ben och frdrvade dem.
	  Han bredde ut ett nt fr mina ftter,
	      han sttte mig tillbaka.
	  Frdelse lt han g ver mig,
	      han gjorde mig maktls fr alltid.
001:014   Mina vertrdelser kntos samman
	      av hans hand till ett ok,
	  hopbundna lades de p min hals;
	      s brt han ned min kraft.
	  Herren gav mig i hnderna p mnniskor
	      som jag ej kan st emot.
001:015   Alla de tappra kmpar jag hyste
	      aktade Herren fr intet.
	  Han lyste ut hgtid, mig till frdrv,
	      fr att krossa mina unga mn.
	  Ja, vinpressen trampade Herren
	      till ofrd fr jungfrun dottern Juda.
001:016   Frdenskull grter jag;
	      mitt ga, det flyter i trar;
	  ty fjrran ifrn mig ro de som skulle trsta mig
	      och vederkvicka min sjl.
	  Frdelse har gtt ver mina barn,
	      ty fienden har blivit mig vermktig.
001:017   Sion rcker ut sina hnder,
	      men ingen finnes, som trstar henne;
	  mot Jakob bdade HERREN upp
	      ovnner frn alla sidor;
	  Jerusalem har blivit
	      en styggelse ibland dem.
001:018   Ja, HERREN r rttfrdig,
	      ty jag var genstrvig mot hans bud.
	  Hren d, alla I folk,
	      och sen min plga:
	  mina jungfrur och mina unga mn
	      fingo g i fngenskap.
001:019   Jag kallade p mina vnner,
	      men de bedrogo mig.
	  Mina prster och mina ldste
	      frgingos i staden,
	  medan de tiggde sig mat
	      fr att stilla sin hunger.
001:020   Se HERRE, huru jag r i nd,
	      mitt innersta r upprrt.
	  Mitt hjrta vnder sig i mitt brst,
	      drfr att jag var s genstrvig.
	  Ute har svrdet frgjort mina barn,
	      och inomhus pesten.
001:021   Vl hr man huru jag suckar,
	      men ingen finnes, som trstar mig;
	  alla mina fiender hra om min olycka och frjda sig
	      ver att du har gjort detta.
	  Den dag du frkunnade har du ltit komma.
	      Dock, dem skall det g ssom mig.
001:021   Lt all deras ondska komma infr ditt ansikte,
	      och hemsk dem,
	  likasom du har hemskt mig
	      fr alla mina vertrdelsers skull
	  ty mnga ro mina suckar,
	      och mitt hjrta r sjukt.

002:001   Huru hljer icke Herren genom sin vrede
	      dottern Sion i mrker!
	  Frn himmelen ned till jorden kastade han
	      Israels hrlighet.
	  Han vrdade sig icke om sin fotapall
	      p sin vredes dag.
002:002   Utan skonsamhet frdrvade Herren
	      alla Jakobs boningar;
	  i sin frgrymmelse brt han ned
	      dottern Judas fsten,
	  ja, han slog dem till jorden, han oskrade
	      riket och dess furstar.
002:003   I sin vredes gld hgg han av
	      vart Israels horn;
	  han hll sin hgra hand tillbaka,
	      nr fienden kom.
	  Jakob frbrnde han lik en lgande eld,
	      som frtr allt runt omkring.
002:004   Han spnde sin bge ssom en fiende,
	      med sin hgra hand stod han fram ssom en ovn
	  och drpte alla som voro vra gons lust.
	  ver dottern Sions hydda utgt han
	      sin vrede ssom en eld.
002:005   Herren kom ssom en fiende
	      och frdrvade Israel,
	  han frdrvade alla dess palats,
	      han frstrde dess fsten;
	  s hopade han ver dottern Juda
	      jmmer p jmmer.
002:006   Och han brt ned sin hydda ssom en trdgrd,
	      han frstrde sin hgtidsplats.
	  Bde hgtid och sabbat lt HERREN
	      bliva frgtna i Sion,
	  och i sin vredes frgrymmelse frskt han
	      bde konung och prst.
002:007   Herren frkastade sitt altare,
	      han gav sin helgedom till spillo.
	  Murarna omkring hennes palatser
	      gav han i fiendernas hand.
	  De hovo upp rop i HERRENS hus
	      ssom p en hgtidsdag.
002:008   HERREN hade beslutit att frstra
	      dottern Sions murar;
	  han spnde mtsnret till att frdrva
	      och drog sin hand ej tillbaka.
	  Han lt sorg komma ver vallar och murar;
	      frfallna ligga de nu alla.
002:009   Hennes portar sjnko ned i jorden,
	      han brckte och krossade hennes bommar.
	  Hennes konung och furstar leva bland hedningar,
	      ingen lag finnes mer;
	  hennes profeter undf ej heller
	      ngon syn frn HERREN.
002:010   Dottern Sions ldste sitta dr
	      stumma p jorden,
	  de hava strtt stoft p sina huvuden
	      och hljt sig i sorgdrkt;
	  Jerusalems jungfrur
	      snka sina huvuden mot jorden.
002:011   Mina gon ro frtrda av grt,
	      mitt innersta r upprrt,
	  min lever r ssom utgjuten p jorden
	      fr dottern mitt folks skada;
	  ty barn och spenabarn frsmkta
	      p gatorna i staden.
002:012   De ropa till sina mdrar:
	      Var f vi brd och vin?
	  Ty frsmktande ligga de ssom slagna
	      p gatorna i staden;
	  ja, de uppgiva sin anda
	      i sina mdrars famn.
002:013   Vad jmfrligt skall jag framlgga fr dig,
	      du dotter Jerusalem?
	  Vilket liknande de kan jag draga fram till din trst,
	      du jungfru dotter Sion?
	  Din skada r ju stor ssom ett hav;
	      vem kan hela dig?
002:014   Dina profeters syner
	      voro falskhet och flrd,
	  de blottade icke fr dig din missgrning,
	      s att du kunde bliva upprttad;
	  de utsagor de frkunnade fr dig
	      voro falskhet och frfrelse.
002:015   Alla vgfarande sl ihop hnderna,
	      dig till hn;
	  de vissla och skaka huvudet
	      t dottern Jerusalem:
	  r detta den stad som man kallade 'sknhetens fullhet',
	      'hela jordens frjd'?
002:016   Alla dina fiender sprra upp
	      munnen emot dig,
	  de vissla och bita samman tnderna,
	      de sga: Vi hava frdrvat henne.
	  Ja, detta r den dag som vi bidade efter;
	      nu hava vi upplevat och sett den.
002:017   HERREN har gjort vad han hade beslutit,
	      han har fullbordat sitt ord,
	  vad han fr lnge sedan hade frordnat;
	      han har brutit ned utan frskoning.
	  Och han har ltit fienden gldjas ver dig,
	      han har upphjt dina ovnners horn.
002:018   Deras hjrtan ropa till Herren.
	      Du dottern Sions mur,
	  lt dina trar rinna som en bck,
	      bde dag och natt;
	  lt dig icke frtrttas,
	      unna ditt ga ingen ro.
002:019   St upp, ropa hgt i natten,
	      nr dess vkter begynna,
	  utgjut ditt hjrta ssom vatten
	      infr Herrens ansikte;
	  lyft upp till honom dina hnder
	      fr dina barns liv,
	  ty de frsmkta av hunger
	      i alla gators hrn.
002:020   Se, HERRE, och akta p
	      vem du s har hemskt.
	  Skola d kvinnor ndgas ta sin livsfrukt,
	      barnen som de hava burit i sin famn?
	  Skall man i Herrens helgedom
	      drpa prster och profeter?
002:021   P jorden, ute p gatorna, ligga de,
	      bde unga och gamla;
	  mina jungfrur och mina unga mn
	      hava fallit fr svrd.
	  Du drpte p din vredes dag,
	      du slaktade utan frskoning.
002:022   Ssom till en hgtidsdag kallade du samman mot mig
	      frskrckelser ifrn alla sidor;
	  och p HERRENS vredes dag fanns ingen
	      som blev rddad och slapp undan.
	  Dem som jag hade burit i min famn och fostrat,
	      dem frgjorde min fiende.

003:001   Jag r en man som har prvat elnde
	      under hans vredes ris.
003:002   Mig har han frt och ltit vandra
	      genom mrker och genom ljus.
003:003   Ja, mot mig vnder han sin hand bestndigt,
	      ter och ter.
003:004   Han har uppfrtt mitt ktt och min hud,
	      han har krossat benen i mig.
003:005   Han har kringskansat och omvrvt mig
	      med gift och vedermda.
003:006   I mrker har han lagt mig
	      ssom de lngesedan dda.
003:007   Han har kringmurat mig, s att jag ej kommer ut,
	      han har lagt p mig tunga fjttrar.
003:008   Huru jag n klagar och ropar,
	      tillstoppar han ronen fr min bn.
003:009   Med huggen sten har han murat fr mina vgar,
	      mina stigar har han gjort svra.
003:010   En lurande bjrn r han mot mig,
	      ett lejon som ligger i frst.
003:011   Han frde mig p villovg och rev mig i stycken,
	      frdelse lt han g ver mig.
003:012   Han spnde sin bge och satte mig upp
	      till ett ml fr sin pil.
003:013   Ja, pilar frn sitt koger snde han
	      in i mina njurar.
003:014   Jag blev ett tlje fr hela mitt folk
	      en visa fr dem hela dagen.
003:015   Han mttade mig med bittra rter,
	      han gav mig malrt att dricka.
003:016   Han lt mina tnder bita snder sig p stenar,
	      han hljde mig med aska.
003:017   Ja, du frkastade min sjl och tog bort min frid;
	      jag visste ej mer vad lycka var.
003:018   Jag sade: Det r ute med min livskraft
	      och med mitt hopp till HERREN.
003:019   Tnk p mitt elnde och min husvillhet,
	      p malrten och giftet!
003:020   Stadigt tnker min sjl drp
	      och r bedrvad i mig.
003:021   Men detta vill jag besinna,
	      och drfr skall jag hoppas:
003:022   HERRENS nd r det att det icke r ute med oss,
	      ty det r icke slut med hans barmhrtighet.
003:023   Den r var morgon ny,
	      ja, stor r din trofasthet.
003:024   HERREN r min del, det sger min sjl mig;
	      drfr vill jag hoppas p honom.
003:025   HERREN r god mot dem som frbida honom,
	      mot den sjl som sker honom.
003:026   Det r gott att hoppas i stillhet
	      p hjlp frn HERREN.
003:027   Det r gott fr en man att han fr bra
	      ett ok i sin ungdom.
003:028   M han sitta ensam och tyst,
	      nr ett sdant plgges honom.
003:029   M han snka sin mun i stoftet;
	      kanhnda finnes nnu hopp.
003:030   M han vnda kinden till t den som slr honom
	      och lta mtta sig med smlek.
003:031   Ty Herren frkastar icke
	      fr evig tid;
003:032   utan om han har bedrvat, s frbarmar han sig igen,
	      efter sin stora nd.
003:033   Ty icke av villigt hjrta plgar han mnniskors barn
	      och vllar dem bedrvelse.
003:034   Att man krossar under sina ftter
	      alla fngar i landet,
003:035   att man vrnger en mans rtt
	      infr den Hgstes ansikte,
003:036   att man gr ortt mot en mnniska i ngon hennes sak,
	      skulle Herren icke se det?
003:037   Vem sade, och det vart,
	      om det ej var Herren som bjd?
003:038   Kommer icke frn den Hgstes mun
	      bde ont och gott?
003:039   Varfr knorrar d en mnniska hr i livet,
	      varfr en man, om han drabbas av sin synd?
003:040   Ltom oss rannsaka vra vgar och prva dem
	      och omvnda oss till HERREN.
003:041   Ltom oss upplyfta vra hjrtan, svl som vra hnder,
	      till Gud i himmelen.
003:042   Vi hava varit avflliga och genstrviga,
	      och du har icke frltit det.
003:043   Du har hljt dig i vrede och frfljt oss,
	      du har drpt utan frskoning.
003:044   Du har hljt dig i moln,
	      s att ingen bn har ntt fram.
003:045   Ja, orena och fraktade lter du oss st
	      mitt ibland folken.
003:046   Alla vra fiender sprra upp
	      munnen emot oss.
003:047   Faror och fallgropar mta oss
	      frdrv och skada.
003:048   Vattenbckar rinna ned frn mitt ga
	      fr dottern mitt folks skada.
003:049   Mitt ga fldar utan uppehll
	      och frtrttas icke,
003:050   till dess att HERREN blickar ned frn himmelen
	      och ser hrtill.
003:051   Mitt ga vllar mig plga
	      fr alla min stads dttrars skull.
003:052   Jag bliver ivrigt jagad ssom en fgel
	      av dem som utan sak ro mina fiender.
003:053   De vilja frgra mitt liv hr i djupet,
	      de kasta stenar p mig.
003:054   Vatten strmma ver mitt huvud,
	      jag sger: Det r ute med mig.
003:055   Jag kallar ditt namn, o HERRE,
	      har underst i djupet.
003:056   Du hr min rst; tillslut icke ditt ra,
	      bered mig lindring, d jag nu ropar.
003:057   Ja, du nalkas mig, nr jag kallar dig;
	      du sger: Frukta icke.
003:058   Du utfr, Herre, min sjls sak,
	      du frlossar mitt liv.
003:059   Du ser, HERRE, den ortt mig vederfares;
	      skaffa mig rtt.
003:060   Du ser all deras hmndgirighet,
	      alla deras anslag mot mig.
003:061   Du hr deras smdelser, HERRE,
	      alla deras anslag mot mig.
003:062   Vad mina motstndare tala och tnka ut
	      r bestndigt riktat mot mig.
003:063   Akta p huru de hava mig till sin visa,
	      evad de sitta eller st upp.
003:064   Du skall giva dem vedergllning, HERRE,
	      efter deras hnders verk.
003:065   Du skall lgga ett tckelse ver deras hjrtan;
	      din frbannelse skall komma ver dem.
003:066   Du skall frflja dem i vrede och frgra dem,
	      s att de ej best under HERRENS himmel.

004:001   Huru har icke guldet bervats sin glans,
	      den dla metallen frvandlats!
	  Heliga stenar ligga kringkastade
	  i alla gators hrn.
004:002   Sions dlaste sner
	      som aktades lika med fint guld,
	  huru rknas de icke nu ssom lerkrl,
	      krukmakarhnders verk!
004:003   Sjlva schakalerna rcka spenarna t sina ungar
	      fr att giva dem di;
	  men dottern mitt folk har blivit grym,
	      lik strutsen i knen.
004:004   Spenabarnets tunga
	      lder av trst vid dess gom;
	  le spda barnen bedja om brd,
	      men ingen bryter sdant t dem.
004:005   De som frr to lckerheter
	      frsmkta nu p gatorna;
	  de som uppfddes i scharlakan
	      mste nu ligga i dyn.
004:006   S var dottern mitt folks missgrning strre
	      n Sodoms synd,
	  Sodoms, som omstrtades i ett gonblick,
	      utan att mnniskohnder kommo drvid.
004:007   Hennes furstar voro mer glnsande n sn,
	      de voro vitare n mjlk,
	  deras hy var rdare n korall,
	      deras utseende var likt safirens.
004:008   Nu hava deras ansikten blivit mrkare n svart frg,
	      man knner icke igen dem p gatorna;
	  deras hud sitter fastklibbad vid benen,
	      den har frtorkats och blivit ssom tr.
004:009   Lyckligare voro de som drptes med svrd,
	      n de ro, som drpas av hunger,
	  de som tras bort under kval,
	      utan nring frn marken.
004:010   Med egna hnder mste msinta kvinnor
	      koka sina barn
	  fr att hava dem till fda
	      vid dottern mitt folks skada.
004:011   HERREN har uttmt sin frtrnelse,
	      utgjutit sin vredes gld;
	  i Sion har han tnt upp en eld,
	      som har frtrt dess grundvalar.
004:012   Ingen konung p jorden hade trott det,
	      ingen som bor p jordens krets,
	  att ngon ovn eller fiende skulle komma in
	      genom Jerusalems portar.
004:013   Fr dess profeters synders skull har s skett,
	      fr dess prsters missgrningar,
	  drfr att de drinne utgto
	      de rttfrdigas blod.
004:014   Ssom blinda irra de omkring p gatorna,
	      flckade av blod.
	  s att ingen finnes, som vgar
	      komma vid deras klder.
004:015   Viken undan! Oren!, s ropar man framfr dem;
	      Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!
	  ja, flyktiga och ostadiga mste de vara;
	      bland hedningarna sger man om dem:
	  De skola ej mer finna ngon boning.
004:016   HERRENS syn frskingrar dem,
	      han vill icke mer akta p dem;
	  mot prsterna visas intet undseende,
	      mot de ldste ingen misskund.
004:017   nnu frsmkta vra gon
	      i ffng vntan efter hjlp;
	  frn vrt vrdtorn speja vi
	      efter ett folk som nd ej kan frlsa oss.
004:018   Han lurar p vara steg,
	      s att vi ej vga g p vra gator.
	  Vr nde r nra, vara dagar ro ute;
	      ja, vr ande har kommit.
004:019   Vra frfljare voro snabbare
	      n himmelens rnar;
	  p bergen jagade de oss,
	      i knen lade de frst fr oss.
004:020   HERRENS smorde, han som var vr livsflkt,
	      blev fngad i deras gropar,
	  han under vilkens skugga vi hoppades
	      att f leva bland folken.
004:021   Ja, frjda dig och var glad, du dotter Edom,
	      du som bor i Us' land!
	  Ocks till dig skall kalken komma;
	      du skall varda drucken och f ligga blottad.
004:022   Din missgrning r ej mer, du dotter Sion;
	      han skall ej ter fra dig bort i fngenskap.
	  Men din missgrning, du dotter Edom, skall han hemska;
	      han skall uppenbara dina synder.

005:001   Tnk, HERRE, p vad som har vederfarits oss
	  skda ned och se till vr smlek.
005:002   Vr arvedel har kommit i frmlingars go,
	  vra hus i utlnningars.
005:003   Vi hava blivit vrnlsa, vi hava ingen fader;
	  vra mdrar ro ssom nkor.
005:004   Vattnet som tillhr oss f vi dricka allenast fr penningar;
	  vr egen ved mste vi betala.
005:005   Vra frfljare ro oss p halsen;
	  huru trtta vi n ro, unnas oss dock ingen vila.
005:006   Vi hava mst giva oss under Egypten,
	  under Assyrien, fr att f brd till att mtta oss med.
005:007   Vra fder hava syndat, de ro icke mer,
	  vi mste bra deras missgrningar.
005:008   Trlar f rda ver oss;
	  ingen finnes, som rycker oss ur deras vld.
005:009   Med fara fr vrt liv hmta vi vrt brd,
	  brga det undan knens svrd.
005:010   Vr hud r gldande ssom en ugn,
	  fr brnnande hungers skull.
005:011   Kvinnorna krnkte man i Sion,
	  jungfrurna i Juda stder.
005:012   Furstarna blevo upphngda av deras hnder,
	  fr de ldste visade de ingen frsyn.
005:013   Ynglingarna mste bra p kvarnstenar,
	  och gossarna dignade under vedbrdor.
005:014   De gamla sitta icke mer i porten,
	  de unga hava upphrt med sitt strngaspel.
005:015   Vra hjrtan hava icke mer ngon frjd
	  i sorgelt r vr dans frvandlad.
005:016   Kronan har fallit ifrn vrt huvud;
	  ve oss, att vi syndade s!
005:017   Drfr hava ock vra hjrtan blivit sjuka,
	  drfr ro vra gon frmrkade,
005:018   fr Sions bergs skull, som nu ligger de,
	  s att rvarna strva omkring drp.
005:019   Du, HERRE, tronar evinnerligen;
	  din tron bestr frn slkte till slkte.
005:020   Varfr vill du fr alltid frgta oss,
	  frkasta oss fr bestndigt?
005:021   Tag oss ter till dig, HERRE, s att vi f vnda ter;
	  frnya vra dagar, s att de bliva ssom fordom.
005:022   Eller har du alldeles frkastat oss?
	  Frtrnas du p oss s vermttan?



Book 26 Hesekiel


001:001 I det trettionde ret, p femte dagen i fjrde mnaden, nr jag
	var bland de fngna vid strmmen Kebar, ppnades himmelen, och
	jag sg en syn frn Gud.
001:002 P femte dagen i mnaden, nr femte ret gick, efter att konung
	Jojakin hade blivit bortfrd i fngenskap,
001:003 kom HERRENS ord till prsten Hesekiel, Busis son, i kaldernas
	land vid strmmen Kebar, och HERRENS hand kom dr ver honom.

001:004 Och jag fick se en stormvind komma norrifrn, ett stort moln med
	flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt dri, mitt i
	elden, syntes ngot som var ssom glnsande malm.
001:005 Och mitt dri syntes ngot som liknade fyra vsenden, och dessa
	sgo ut p fljande stt: de liknade mnniskor,
001:006 men vart vsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
	hade fyra vingar,
001:007 och deras ben voro raka och deras ftter ssom ftterna p en
	kalv och de glimmade ssom glnsande koppar.
001:008 Och de hade mnniskohnder under sina vingar p alla fyra
	sidorna.  Och med de fyras ansikten och vingar frhll det sig
	s:
001:009 deras vingar slto sig intill varandra; och nr de gingo,
	behvde de icke vnda sig, utan gingo alltid rakt fram.
001:010 Och deras ansikten liknade mnniskoansikten, och alla fyra hade
	lejonansikten p hgra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p
	vnstra sidan, och alla fyra hade ock rnansikten.
001:011 S var det med deras ansikten.  Och deras vingar voro utbredda
	upptill; vart vsende hade tv vingar med vilka de slto sig
	intill varandra, och tv som betckte deras kroppar.
001:012 Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g, dit gingo
	de, och nr de gingo, behvde de icke vnda sig.
001:013 Och vsendena voro till sitt utseende lika eldsgld, som brunno
	likasom bloss, under det att elden for omkring mellan vsendena;
	och den gav ett sken ifrn sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
001:014 Och vsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.

001:015 Nr jag nu sg p vsendena, fick jag se ett hjul st p jorden,
	invid vsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
001:016 Och det sg ut som om hjulen voro gjorda av ngot som liknade
	krysolit, och alla fyra voro likadana; och det sg vidare ut som
	om de voro s gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
001:017 Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
	icke vnda sig, nr de gingo.
001:018 Och deras ltar voro hga och frskrckliga, och p alla fyra
	voro ltarna fullsatta med gon runt omkring.
001:019 Och nr vsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och nr
	vsendena lyfte sig upp ver jorden lyfte sig ock hjulen.
001:020 Vart anden ville g, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g;
	och hjulen lyfte sig jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
001:021 Nr vsendena gingo, gingo ock dessa; nr de stodo stilla, stodo
	ock dessa stilla; nr de lyfte sig upp ver jorden, lyfte sig
	ock hjulen jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
001:022 Och ver vsendenas huvuden syntes ngot som liknade ett
	himlafste, till utseendet ssom underbar kristall, utspnt
	ovanp deras huvuden.
001:023 Och under fstet voro deras vingar utbredda rtt emot varandra
	Vart srskilt vsende hade tv vingar med vilka det kunde
	betcka sin kropp.
001:024 Och nr de gingo, lt dnet av deras vingar i mina ron ssom
	dnet av stora vatten, ssom den Allsmktiges rst; ja, det var
	ett vldigt dn, likt dnet frn en hrskara.  Men nr de stodo
	stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.
001:025 Och ovan fstet, som vilade p deras huvuden, dnade det; nr de
	d stodo stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.

001:026 Och ovanp fstet, som vilade p deras huvuden, syntes ngot som
	sg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
	ovanp det som liknade en tron satt en som till utseendet
	liknade en mnniska,
001:027 Och jag sg ngot som var ssom glnsande malm och omgivet runt
	omkring av ngot som sg ut ssom eld, nda ifrn det som sg ut
	att vara hans lnder och sedan allt uppt.  Men nedt frn det
	som sg ut att vara hans lnder sg jag ngot som sg ut ssom
	eld; och ett sken omgav honom.
001:028 Ssom bgen som synes i skyn, nr det regnar, s sg skenet ut
	dr runt omkring.

	S sg det ut, som tycktes mig vara HERRENS hrlighet; och nr
	jag sg det, fll jag ned p mitt ansikte, och jag hrde rsten
	av en som talade
002:001 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, st upp p dina ftter,
	s vill jag tala med dig.
002:002 Nr han s talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
	mig p mina ftter; och jag hrde p honom som talade till mig.
002:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, jag snder dig till
	Israels barn, de avflliga hedningarna som hava avfallit frn
	mig; de och deras fder hava begtt vertrdelser mot mig allt
	intill den dag som i dag r.
002:004 Till barnen med hrda pannor och frstockade hjrtan snder jag
	dig, och du skall sga till dem: 'S sger Herren, HERREN'
002:005 Och evad de hra drp eller icke -- ty de ro ett genstrvigt
	slkte -- s skola de dock frnimma att en profet har varit
	ibland dem.
002:006 Och du, mnniskobarn, frukta icke fr dem, och frukta icke fr
	deras ord, fastn du omgives av tistlar och trnen och bor
	ibland skorpioner.  Nej, frukta icke fr deras ord, och var icke
	frfrad fr dem sjlva, d de nu ro ett genstrvigt slkte.
002:007 Utan tala mina ord till dem, evad de hra p dem eller icke, d
	de nu ro s genstrviga.
002:008 Men du, mnniskobarn, hr nu vad jag talar till dig; var icke
	genstrvig ssom detta genstrviga slkte.  ppna din mun och t
	vad jag giver dig.

002:009 Och jag fick se en hand utrckas mot mig, och i den sg jag en
	bokrulle.
002:010 Och denna breddes ut framfr mig, och den var fullskriven innan
	och utan; och dr voro uppskrivna klagosnger, suckan och verop.
003:001 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, t vad du hr finner,
	t upp denna rulle, och g sedan stad och tala till Israels
	hus.
003:002 D ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att ta.
003:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, du mste mtta din buk
	och fylla dina inlvor med den rulle som jag nu giver dig.  Och
	jag t, och den var i min mun st ssom
	honung.

003:004 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, g bort till Israels
	hus och tala till dem med mina ord.
003:005 Ty du bliver ju icke snd till ett folk med obegripligt sprk
	och trg tunga, utan till Israels hus,
003:006 icke till mngahanda folk med obegripligt sprk och trg tunga,
	vilkas tal du icke frstr; sannerligen, snde jag dig till
	sdana, s skulle de hra p dig
003:007 Men Israels hus vill icke hra p dig, ty de vilja icke hra p
	mig; hela Israels hus har hrda pannor och frhrdade
	hjrtan.
003:008 Men se, jag gr ditt ansikte hrt ssom deras ansikten, och din
	panna hrd ssom deras pannor.
003:009 Ja, jag gr din panna hrd ssom diamant, hrdare n flinta.  Du
	skall icke frukta fr dem och icke frfras fr dem, d de nu
	ro ett genstrvigt slkte.
003:010 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, allt vad jag talar till
	dig skall du upptaga i ditt hjrta och hra med dina ron.
003:011 Och g bort till dina fngna landsmn, och tala till dem och sg
	till dem: 'S sger Herren, HERREN' -- evad de nu hra drp
	eller icke.

003:012 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hrde bakom mig ljudet
	av ett vldigt dn: Lovad vare HERRENS hrlighet, dr varest
	den r!,
003:013 s ock ljudet av vsendenas vingar, som rrde vid varandra, och
	ljudet av hjulen jmte dem och ljudet av ett vldigt dn.
003:014 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig bort, och jag
	frdades stad, bedrvad och upprrd i min ande, och HERRENS
	hand var stark ver mig.
003:015 Och jag kom till de fngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
	strmmen Kebar, till den plats dr de bodde; och jag satt dr
	ibland dem i sju dagar, frsnkt i djup sorg.

003:016 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
003:017 Du mnniskobarn, jag har satt dig till en vktare fr Israels
	hus, fr att du  mina vagnar skall varna dem, nr du hr ett
	ord frn min mun.
003:018 Om jag sger till den ogudaktige: 'Du mste d' och du d icke
	varnar honom, ja, om du icke sger ngot till att varna den
	ogudaktige fr hans ogudaktiga vg och rdda hans liv, d skall
	vl den ogudaktige d genom sin missgrning, men hans blod skall
	jag utkrva av din hand.
003:019 Men om du varnar den ogudaktige och han likvl icke vnder om
	frn sin ogudaktighet och sin ogudaktiga vg, d skall
	visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv har
	rddat din sjl.
003:020 Och om en rttfrdig man vnder om frn sin rttfrdighet och
	gr vad ortt r, s skall jag lgga en sttesten i hans vg,
	och han skall d.  Om du d icke har varnat honom, s skall han
	vl d genom sin synd, och den rttfrdighet som han frr har
	vat skall icke varda ihgkommen, men hans blod skall jag
	utkrva av din hand.
003:021 Men om du har varnat den rttfrdige, fr att han, den
	rttfrdige, icke skall synda, och han s avhller sig frn
	synd, d skall han frvisso f leva, drfr att han lt varna
	sig, och du sjlv har d rddat din sjl.

003:022 Och HERRENS hand kom dr ver mig, och han sade till mig: St
	upp och g ut p sltten; dr skall jag tala med dig.
003:023 D stod jag upp och gick ut p sltten; och se, dr stod HERRENS
	hrlighet, alldeles sdan som jag hade sett den vid strmmen
	Kebar; och jag fll ned p mitt ansikte.
003:024 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p mina ftter.  Och
	han talade med mig och sade till mig: G och stng dig inne i
	ditt hus.
003:025 Och se, du mnniskobarn, bojor skola lggas p dig, och du skall
	bliva bunden med sdana, s att du icke kan g ut bland de
	andra.
003:026 Och jag skall lta din tunga lda vid din gom, s att du bliver
	stum och icke kan bestraffa dem, d de nu ro ett genstrvigt
	slkte.
003:027 Men nr jag talar med dig, skall jag upplta din mun, s att du
	kan sga till dem: 'S sger Herren, HERREN.'  Den som d vill
	hra, han hre, och den som icke vill, han hre icke, d de nu
	ro ett genstrvigt slkte.
004:001 Och du, mnniskobarn, tag dig en tegeltavla och lgg den framfr
	dig och rista p den in en stad, nmligen Jerusalem.
004:002 Och res upp blverk mot den och bygg en belgringsmur mot den
	och kasta upp en vall mot den och sl upp lger mot den och stt
	upp murbrckor mot den runt omkring.
004:003 Och tag dig en jrnplt och stt upp den ssom en jrnvgg
	mellan dig och staden; och vnd s ditt ansikte emot den och
	hll den belgrad och anstt den.  Detta skall vara ett tecken
	fr Israels hus.

004:004 Och lgg du dig p din vnstra sida och lgg Israels hus'
	missgrning ovanp; lika mnga dagar som du ligger s, skall du
	bra p deras missgrning.
004:005 Jag skall lta deras missgrningsr fr dig motsvaras av ett
	lika antal dagar, nmligen av tre hundra nittio dagar; s lnge
	skall du bara p Israels hus' missgrning.
004:006 Och sedan, nr du har fullgjort detta, skall du lgga dig p din
	hgra sida och bra p Juda hus' missgrning; i fyrtio dagar,
	var dag svarande mot ett r, skall denna min freskrift glla
	fr dig.
004:007 Och du skall vnda ditt ansikte och din blottade arm mot det
	belgrade Jerusalem och profetera mot det.

004:008 Och se, jag skall lgga bojor p dig, s att du icke kan vnda
	dig frn den ena sidan p den andra, frrn dina belgringsdagar
	ro slut.
004:009 Och tag dig vete, korn, bnor, linsrter, hirs och splt och
	lgg detta i ett och samma krl och baka dig brd drav; lika
	mnga dagar som du ligger p ena sidan, allts tre hundra nittio
	dagar, skall detta vara vad du har att ta.
004:010 Den mat som du fr att ta skall du ta efter vikt, tjugu siklar
	om dagen; detta skall du hava att ta frn en viss timme ena
	dagen till samma timme nsta dag
004:011 Du skall ock dricka vatten efter mtt, nmligen en sjttedels
	hin; s mycket skall du hava att dricka frn en viss timme ena
	dagen till samma timme nsta dag.
004:012 Tillredd ssom kornkakor skall maten tas av dig, och du skall
	tillreda den infr deras gon p brnsle av mnniskotrck.

004:013 Och HERREN tillade: Likas skola Israels barn ta sitt brd
	orent bland hedningarna, till vilka jag skall frdriva dem.
004:014 Men jag svarade: Ack, Herre, HERRE!  Se, jag har nnu aldrig
	blivit orenad.  Jag har aldrig, frn min ungdom och intill nu,
	tit ngot sjlvdtt eller ihjlrivet djur; och sdant ktt som
	rknas fr vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.
004:015 D sade han till mig: Vlan, jag vill lta dig taga kospillning
	i stllet fr mnniskotrck; vid sdan m du baka ditt brd.
004:016 Och han sade ter till mig: Du mnniskobarn, se, jag vill
	frdrva livsuppehllet fr Jerusalem, s att de skola ta brd
	efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mtt, och
	det med frfran;
004:017 ja, s att de lida brist p brd och vatten och gripas av
	frfran, den ene med den andre, och frsmkta genom sin
	missgrning.
005:001 Och du, mnniskobarn, tag dig ett skarpt svrd och bruka det
	ssom rakkniv, och fr det ver ditt huvud och din haka; tag dig
	s en vgskl och dela det avrakade hret.
005:002 En tredjedel skall du brnna upp i eld mitt i staden, nr
	belgringsdagarna hava gtt till nda; en tredjedel skall du
	taga ut och sl den med svrdet dr runt omkring; och en
	tredjedel skall du str ut fr vinden, och mitt svrd skall jag
	draga ut efter dem.
005:003 Men ngra f strn skall du taga undan drifrn, och dem skall
	du knyta in i flikarna av din mantel.
005:004 Och av dessa strn skall du terigen taga ngra och kasta dem i
	elden och brnna upp dem i eld.  Hrifrn skall en eld g ut
	ver hela Israels hus.

005:005 S sger Herren, HERREN: Detta r Jerusalem, som jag har satt
	mitt ibland hednafolken, med lnder runt dromkring.
005:006 Men det var genstrvigt mot mina rtter p ett nnu ogudaktigare
	stt n hednafolken, och var nnu mer genstrvigt mot mina
	stadgar n lnderna runt dromkring; ty de frkastade mina
	rtter och vandrade icke efter mina stadgar.
005:007 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven rasat vrre n
	hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
	stadgar och icke gjort efter mina rtter, ja, icke ens gjort
	efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring eder,
005:008 drfr sger Herren, HERREN s: Se, frdenskull skall jag ocks
	komma ver dig och skipa rtt mitt ibland dig infr hednafolkens
	gon;
005:009 jag skall gra med dig vad jag aldrig frr har gjort, och sdant
	som jag aldrig mer vill gra, fr alla dina styggelsers
	skull.
005:010 Drfr skola i dig frldrar ta sina barn, och barn sina
	frldrar; och jag skall skipa rtt i dig och str ut fr alla
	vindar allt som bliver kvar av dig.
005:011 Ja, s sant jag lever, sger Herren, HERREN: sannerligen, drfr
	att du har orenat min helgedom med alla dina skndligheter och
	alla dina styggelser, skall jag ocks utan skonsamhet vnda bort
	mitt ga och icke hava ngon misskund.
005:012 En tredjedel av dig skall d av pest och frgs av hunger i dig,
	en tredjedel skall falla fr svrd runt omkring dig; och en
	tredjedel skall jag str ut fr alla vindar, och mitt svrd
	skall jag draga ut efter dem.
005:013 Ja, min vrede skall f uttmma sig, och jag skall slcka min
	frtrnelse p dem och hmnas p dem; och nr jag s uttmmer
	min frtrnelse p dem, skola de frnimma att jag, HERREN, har
	talat i min nitlskan.
005:014 Och jag skall lta dig bliva en demark och en smlek bland
	folken runt omkring dig, infr var mans gon, som gr dr fram.
005:015 Ja, det skall bliva till smlek och hn, till varnagel och
	skrck fr folken runt omkring dig, nr jag s skipar rtt i dig
	med vrede och frtrnelse och frtrnelses tuktan.  Jag, HERREN,
	har talat.
005:016 Nr jag snder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
	frdrv, ja, nr jag snder dessa till att frdrva eder och s
	lter eder hunger bliva allt vrre, d skall jag frstra fr
	eder edert livsuppehlle.
005:017 Jag skall snda ver eder hungersnd och vilddjur, som skola
	dda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g ver dig,
	och svrd skall jag lta komma ver dig.  Jag, HERREN, har talat.
006:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Israels berg och
	profetera mot dem
006:003 och sg: I Israels berg, hren Herrens, HERRENS ord: S sger
	Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
	dalarna: Se, jag skall lta svrd komma ver eder och frstra
	edra offerhjder.
006:004 Och edra altaren skola varda frdda och edra solstoder
	snderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
	lta bliva kastade infr edra elndiga avgudar.
006:005 Och jag skall lta Israels barns dda kroppar ligga dr infr
	deras elndiga avgudar, och jag skall frstr edra ben runt
	omkring edra altaren.
006:006 Var I n ren bosatta skola stderna bliva de och offerhjderna
	delagda, s att edra altaren st de och frdda, och edra
	elndiga avgudar bliva snderslagna och f en nde, och edra
	solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplnade.
006:007 Ddsslagna mn skola d falla bland eder; och I skolen frnimma
	att jag r HERREN.
006:008 Och om jag lter ngra leva kvar, s att somliga av eder, nr I
	bliven frstrdda i lnderna, rddas undan svrdet ute bland
	folken,
006:009 s skola dessa edra rddade ute bland folken, dr de ro i
	fngenskap, tnka p mig, nr jag har krossat deras trolsa
	hjrtan, som veko av ifrn mig, och deras gon, som i trols
	avfllighet skdade efter deras elndiga avgudar; och de skola
	knna leda vid sig sjlva fr det onda som de hava gjort med alla
	sina styggelser.
006:010 Och de skola frnimma att jag r HERREN.  Det r icke ett tomt
	ord att jag skall lta denna olycka komma ver dem.

006:011 S sger Herren, HERREN: Sl dina hnder tillsammans, och stampa
	med dina ftter, och ropa ack och ve ver alla de onda
	styggelserna i Israels hus, ty genom svrd, hunger och pest
	mste de falla.
006:012 Den som r lngt borta skall d av pest, och den som r nra
	skall falla fr svrd, och den som bliver kvar och varder
	bevarad skall d av hunger; s skall jag uttmma min vrede p
	dem.
006:013 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr deras slagna mn
	ligga dr mitt ibland sina elndiga avgudar, runt omkring sina
	altaren, p alla hga kullar, p alla bergstoppar, under alla
	grna trd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
	ltit en vlbehaglig lukt uppstiga till alla sina olndiga
	avgudar.
006:014 Och jag skall utrcka min hand mot dem och gra landet mer de
	och tomt n knen vid Dibla, var de n ro bosatta; och de skola
	frnimma att jag r HERREN.
007:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
007:002 Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN till Israels land:
	nden!  Ja, nden kommer ver landets fyra hrn.
007:003 Nu kommer nden ver dig, ty jag skall snda min vrede mot dig
	och dma dig efter dina grningar och lta alla dina styggelser
	komma ver dig.
007:004 Jag skall icke visa dig ngon skonsamhet och icke hava ngon
	misskund; nej, jag skall lta dina grningar komma ver dig, och
	dina styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag
	r HERREN.

007:005 S sger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
	sitt slag!
007:006 En nde kommer, ja, nden kommer, den vaknar upp och kommer ver
	dig.
007:007 Ja se, det kommer!  Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
	hr i landet; din stund kommer, frvirringens dag r nra, d
	intet skrdeskri mer skall hras p bergen.
007:008 Nu skall jag snart utgjuta min frtrnelse ver dig och uttmma
	min vrede p dig, och dma dig efter dina grningar och lta
	alla dina styggelser komma ver dig.
007:009 Jag skall icke visa ngon skonsamhet och icke hava ngon
	misskund, jag skall giva dig efter dina grningar, och dina
	styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag,
	HERREN, r den som slr.
007:010 Se, dagen r inne; se, det kommer!  Ordningen gr sin gng, riset
	blomstrar upp, vermodet grnskar;
007:011 vldet reser sig till ett ris fr ogudaktigheten.  D bliver
	intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
	och till intet bliver deras hrlighet.
007:012 Stunden kommer, dagen nalkas; kparen m icke gldja sig, och
	sljaren m icke srja, ty vredesgld kommer ver hela hopen
	drinne.
007:013 Sljaren skall icke f tillbaka vad han har slt, om han ens fr
	frbliva vid liv.  Ty profetian om hela hopen drinne skall icke
	ryggas och ingen som lever i missgrning skall kunna hlla
	stnd.
007:014 Man stter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
	ut till strid; ty min vredesgld gr fram ver hela hopen
	drinne.
007:015 Ute hrjar svrdet och drinne pest och hungersnd, den som r
	ute p marken dr genom svrdet, och den som r i staden, honom
	frtr hungersnd och pest.
007:016 Och om ngra av dem bliva rddade, s skola de ska sin
	tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som
	allasammans klaga.  S skall det g var och en genom hans
	missgrning.
007:017 Alla hnder skola sjunka ned, och alla knn skola bliva ssom
	vatten.
007:018 Mnniskorna skola klda sig i sorgdrkt, och frfran skall
	vertcka dem, alla ansikten skola hljas av skam, och alla
	huvuden skola bliva skalliga.
007:019 Man skall kasta sitt silver ut p gatorna och akta sitt guld
	ssom orenlighet.  Deras silver och guld skall icke kunna rdda
	dem p HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mtta sig drmed
	eller drmed fylla sin buk; ty det har varit fr dem en
	sttesten till missgrning.
007:020 Dess skna glans brukade man till hgfrd, ja, de gjorde drav
	sina styggeliga bilder, sina skndliga avgudar.  Drfr skall jag
	gra det till orenlighet fr dem.
007:021 Jag skall giva det ssom byte i frmlingars hand och ssom rov
	t de ogudaktigaste p jorden, fr att de m ohelga det.
007:022 Och jag skall vnda bort mitt ansikte ifrn dem, s att man fr
	ohelga min klenod; vldsmn skola f draga drin och ohelga den.

007:023 Gr kedjorna redo; ty landet r fullt av blodsdomar, och staden
	r full av ortt.
007:024 Och jag skall lta de vrsta hednafolk komma och taga deras hus
	i besittning.  S skall jag gra slut p de frckas vermod, och
	deras helgedomar skola varda oskrade.
007:025 Frskrckelse skall komma, och nr de ska rddning, skall ingen
	vara att finna.
007:026 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
	skall flja det andra.  Man skall f tigga profeterna om syner,
	prsterna skola komma till korta med sin undervisning och de
	ldste med sina rd.
007:027 Konungen skall srja, hvdingarna skola klda sig i
	frskrckelse, och folket i landet skall st dr med darrande
	hnder.  Jag skall gra med den efter deras grningar och skipa
	rtt t dem ssom rtt r t dem; och de skola frnimma att jag
	r HERREN.
008:001 Och i sjtte ret, i sjtte mnaden, p femte dagen i mnaden,
	nr jag satt i mitt hus och de ldste i Juda sutto hos mig, kom
	Herrens, HERRENS hand dr ver mig.
008:002 Och jag fick se ngot som till utseendet liknade eld; allt, nda
	ifrn det som sg ut att vara hans lnder och sedan allt nedt,
	var eld.  Men frn hans lnder och sedan allt uppt syntes ngot
	som liknade strlande ljus, och som var ssom glnsande malm.
008:003 Och han rckte ut ngot som var bildat ssom en hand och fattade
	mig vid en lock av mitt huvudhr; och en andekraft lyfte mig upp
	mellan himmel och jord och frde mig, i en syn frn Gud, till
	Jerusalem, dit dr man gr in till den inre frgrden genom den
	port som vetter t norr, dr varest avgudabeltet, det som hade
	uppvckt Guds nitlskan, hade sin plats.
008:004 Och se, dr syntes Israels Guds hrlighet, alldeles sdan som
	jag hade sett den p sltten.
008:005 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, lyft upp dina gon mot
	norr.  Nr jag nu lyfte upp mina gon mot norr, fick jag se
	avgudabeltet, det som hade uppvckt Guds nitlskan, st dr
	norr om altarporten, vid sjlva ingngen.
008:006 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de gra hr?
	Stora ro de styggelser som Israels hus hr bedriver, s att jag
	mste draga lngt bort ifrn min helgedom; men du skall f se
	nnu flera, strre styggelser.

008:007 Sedan frde han mig till frgrdens ingng, och jag fick dr se
	ett hl i vggen.
008:008 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, bryt igenom vggen.  D
	brt jag igenom vggen och fick nu se en drr.
008:009 Och han sade till mig: G in och se vilka onda styggelser de
	hr bedriva.
008:010 Nr jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
	vederstyggliga krldjur och fyrfotadjur, s ock Israels hus'
	alla elndiga avgudar, inristade runt omkring p vggarna.
008:011 Och framfr dem stodo sjuttio av: de ldste i Israels hus, och
	Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
	dem hade sitt rkelsekar i handen, och vllukt steg upp frn
	rkelsemolnet.
008:012 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de ldste i
	Israels hus bedriva i mrkret, var och en i sin avgudakammare?
	Ty de sga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har vergivit landet.'

008:013 Drefter sade han till mig: Du skall f se nnu flera, strre
	styggelser som dessa bedriva.
008:014 Och han frde mig fram mot ingngen till norra porten p HERRENS
	hus, och se, dr sutto kvinnor som begrto Tammus.
008:015 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  Men du
	skall f se nnu flera styggelser, strre n dessa.
008:016 Och han frde mig till den inre frgrden till HERRENS hus, och
	se, vid ingngen till HERRENS tempel, mellan frhuset och
	altaret, stodo vid pass tjugufem mn, som vnde ryggarna t
	HERRENS tempel och ansiktena t ster, och som tillbdo solen i
	ster.
008:017 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  r det
	icke nog fr Juda hus att bedriva de styggelser som de hr hava
	bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med ortt och
	ter hava frtrnat mig?  Se nu huru de stta vintrdskvisten fr
	nsan!
008:018 Drfr skall ocks jag utfra mitt: verk i vrede; jag skall icke
	visa ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund.  Och om de n
	ropa med hg rst infr mig, skall jag dock icke hra dem.
009:001 Och jag hrde honom ropa med hg rst och sga: Kommen hit med
	hemskelser ver staden, och var och en have sitt mordvapen i
	handen.
009:002 Och se, d kommo sex mn frn vre porten, den som vetter t
	norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
	dem fanns en man som var kldd i linneklder och hade ett
	skrivtyg vid sin lnd.  Och de kommo och stllde sig vid sidan
	av kopparaltaret.
009:003 Och Israels Guds hrlighet hade lyft sig frn keruben, som den
	vilade p, och hade flyttat sig till tempelhusets trskel, och
	ropade nu till mannen som var kldd i linneklderna och hade
	skrivtyget vid sin lnd;
009:004 HERREN sade till honom: G igenom Jerusalems stad, och teckna
	med ett tecken p pannan de mn som sucka och jmra sig ver
	alla styggelser som bedrivas drinne.
009:005 Och till de andra hrde jag honom sga: Dragen fram i staden
	efter honom och sln ned folket; visen ingen skonsamhet och
	haven ingen misskund.
009:006 Bde ldringar och ynglingar och jungfrur, bde barn och kvinnor
	skolen I drpa och frgra, men I mn icke komma vid ngon som
	har tecknet p sig, och I skolen begynna vid min helgedom.  Och
	de begynte med de ldste, med de mn som stodo framfr
	tempelhuset.
009:007 Han sade nmligen till dem: Orenen tempelhuset, och fyllen upp
	frgrdarna med slagna; dragen sedan ut.  Och de drogo ut och
	slogo ned folket i staden.

009:008 D nu jag blev lmnad kvar, nr de s slogo folket, fll jag ned
	p mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du
	d frgra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s utgjuter din
	vrede ver Jerusalem?
009:009 Han sade till mig: Israels och Juda hus' missgrning r alltfr
	stor; landet r uppfyllt med ortt, och staden r full av
	lagvrngning.  Ty de sga: 'HERREN har vergivit landet, HERREN
	ser det icke.'
009:010 Drfr skall icke heller jag visa ngon skonsamhet eller hava
	ngon misskund, utan skall lta deras grningar komma ver deras
	huvuden.
009:011 Och mannen som var kldd i linneklderna och hade skrivtyget vid
	sin lnd kom nu tillbaka och gav besked och sade: Jag har gjort
	ssom du bjd mig.
010:001 Och jag fick se att p fstet, som vilade p kerubernas huvuden,
	fanns ngot som tycktes vara av safirsten, ngot som till
	utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp dem.
010:002 Och han sade till mannen som var kldd i linneklderna, han
	sade: G in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
	hnder fulla med eldsgld frn platsen mellan keruberna, och
	str ut dem ver staden.  Och jag sg honom g.
010:003 Och keruberna stodo till hger om huset, nr mannen gick ditin,
	och molnet uppfyllde den inre frgrden.
010:004 Men HERRENS hrlighet hjde sig upp frn keruben och flyttade
	sig till husets trskel; och huset uppfylldes d av molnet, och
	frgrden blev full av glansen frn HERRENS hrlighet.
010:005 Och dnet av kerubernas vingar hrdes nda till den yttre
	frgrden, likt Gud den Allsmktiges rst, d han talar.
010:006 Och nr han nu bjd mannen som var kldd i linneklderna och
	sade: Tag eld frn platsen mellan rundlarna, inne mellan
	keruberna, d gick denne ditin och stllde sig bredvid ett av
	hjulen.
010:007 D rckte keruben dr ut sin hand, mellan de andra keruberna,
	till elden som brann mellan keruberna, och tog drav och lade i
	hnderna p honom som var kldd i linneklderna; och denne tog
	det och gick s ut.

010:008 Och under vingarna p keruberna s syntes ngot som var bildat
	ssom en mnniskohand.
010:009 Och jag fick se fyra hjul st invid keruberna ett hjul invid var
	kerub och det sg ut som om hjulen voro av ngot som liknade
	krysolitsten.
010:010 De sgo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
	i ett annat.
010:011 Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
	icke vnda sig, nr de gingo.  Ty t det hll dit den frmste
	begav sig gingo de andra efter, utan att de behvde vnda sig,
	nr de gingo.
010:012 Och hela deras kropp, deras rygg, deras hnder och deras vingar,
	s ock hjulen, voro fulla med gon runt omkring; de fyra hade
	nmligen var sitt hjul.
010:013 Och jag hrde att hjulen kallades rundlar.
010:014 Och var och en hade fyra ansikten; det frsta ansiktet var en
	kerubs, det andra en mnniskas, det tredje ett lejons, det
	fjrde en rns.
010:015 Och keruberna hjde sig upp; de var samma vsenden som jag hade
	sett vid strmmen Kebar.
010:016 Och nr keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och nr
	keruberna lyfte sina vingar fr att hja sig ver jorden, skilde
	sig hjulen icke ifrn dem.
010:017 Nr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och nr de hjde
	sig, hjde sig ock dessa med dem, ty vsendenas ande var i dem.

010:018 Och HERRENS hrlighet flyttade I sig bort ifrn husets trskel
	och stannade ver keruberna.
010:019 D sg jag huru keruberna lyfte sina vingar och hjde sig frn
	jorden, nr de begvo sig bort, och hjulen jmte dem; och de
	stannade vid ingngen till stra porten p HERRENS hus, och
	Israels Guds hrlighet vilade ovanp dem.
010:020 Det var samma vsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid
	strmmen Kebar, och jag mrkte att det var keruber.
010:021 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
	vingar var ngot som liknade mnniskohnder.
010:022 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
	vid strmmen Kebar, s sgo de ut, och sdana voro de.  Och de
	gingo alla rakt fram.
011:001 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig till stra porten
	p HERRENS hus, den som vetter t ster.  Dr fick jag se
	tjugufem mn st vid ingngen till porten; och jag sg bland dem
	Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
	i folket.
011:002 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, det r dessa mn som
	tnka ut vad frdrvligt r och rda till vad ont r, hr i
	staden;
011:003 det r de som sga: 'Hus byggas icke upp s snart.  Hr r
	grytan, och vi ro kttet.
011:004 Profetera drfr mot dem, ja, profetera, du mnniskobarn.

011:005 D fll HERRENS Ande ver mig, han sade till mig: Sg: S sger
	HERREN: Sdant sgen I, I av Israels hus, och edra hjrtans
	tankar knner jag vl.
011:006 Mnga ligga genom eder slagna hr i staden; I haven uppfyllt
	dess gator med slagna.
011:007 Drfr sger Herren, HERREN s: De slagna vilkas fall I haven
	vllat i staden, de ro kttet, och den r grytan; men eder
	sjlva skall man fra bort ur den.
011:008 I frukten fr svrd, och svrd skall jag ock lta komma ver
	eder, sger Herren, HERREN.
011:009 Jag skall fra eder bort hrifrn och giva eder i frmlingars
	hand; och jag skall hlla dom ver eder.
011:010 Fr svrd skolen I falla; vid Israels grns skall jag dma
	eder.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN.
011:011 Staden skall icke vara en gryta fr eder, och I skolen icke vara
	kttet i den; nej, vid Israels grns skall jag dma eder.
011:012 D skolen I frnimma att jag r HERREN, I som icke haven vandrat
	efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rtter, utan
	haven gjort efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring
	eder.

011:013 Medan jag s profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
	andan.  D fll jag ned p mitt ansikte och ropade med hg rst
	och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du d alldeles gra nde p
	kvarlevan av Israel?
011:014 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
011:015 Du mnniskobarn, dina brder, ja, dina brder dina nra frnder
	och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invnare
	sga: 'Hllen eder borta frn HERREN; det r t oss som landet
	har blivit givet till besittning' --
011:016 om dem skall du allts sga: S sger Herren, HERREN: Ja, vl
	har jag frt dem lngt bort ibland folken och frstrtt dem i
	lnderna, och med nd har jag varit fr dem en helgedom i de
	lnder dit de hava kommit;
011:017 men drfr skall du nu sga: S sger Herren, HERREN: Jag skall
	frsamla eder ifrn folkslagen och hmta eder tillhopa frn de
	lnder dit I haven blivit frstrdda, och skall giva eder
	Israels land.
011:018 Och nr de hava kommit dit, skola de skaffa bort drifrn alla
	de skndliga och styggeliga avgudar som nu finnas dr.
011:019 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta, och en ny ande
	skall jag lta komma i deras brst; jag skall taga bort
	stenhjrtat ur deras kropp och giva dem ett hjrta av ktt,
011:020 s att de vandra efter mina stadgar och hlla mina rtter och
	gra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
	deras Gud.
011:021 Men de vilkas hjrtan efterflja de skndliga och styggeliga
	avgudarnas hjrtan, deras grningar skall jag lta komma ver
	deras huvuden, sger Herren, HERREN.
011:022 Och keruberna, fljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
	Guds hrlighet vilade ovanp dem.
011:023 Och HERRENS hrlighet hjde sig och lmnade staden och stannade
	p berget ster om staden.
011:024 Men mig hade en andekraft lyft upp och frt bort till de fngna
	i Kaldeen, s hade skett i synen, genom Guds Ande.  Sedan
	frsvann fr mig den syn jag hade ftt se.
011:025 Och jag talade till de fngna alla de ord som HERREN hade
	uppenbarat fr mig.
012:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
012:002 Du mnniskobarn, du bor mitt i det genstrviga slktet, bland
	mnniskor som hava gon att se med, men dock icke se, och ron
	att hra med, men dock icke hra, eftersom de ro ett s
	genstrvigt slkte.
012:003 S red nu till t dig, du mnniskobarn, vad man behver, nr man
	skall g i landsflykt.  Och vandra i deras syn stad p ljusa
	dagen, ja, vandra i deras syn stad frn det stlle dr du nu
	bor bort till en annan ort -- om de till ventyrs ville akta
	drp, d de nu ro ett s genstrvigt slkte.
012:004 Fr ut ditt bohag, p ljusa dagen och i deras syn, ssom skulle
	du g i landsflykt, och vandra s i deras syn sjlv stad p
	aftonen, ssom landsflyktiga plga.
012:005 Gr dig i deras syn en ppning i vggen, och fr bohaget ut
	genom den.
012:006 Lyft det sedan i deras syn upp p axeln och fr bort det, nr
	det har blivit alldeles mrkt; och betck ditt ansikte, s att
	du icke ser landet.  Ty jag gr dig till ett tecken fr Israels
	hus.
012:007 Och jag gjorde ssom han bjd mig; p ljusa dagen frde jag ut
	mitt bohag, ssom skulle jag g i landsflykt.  Sedan, om aftonen,
	gjorde jag mig med handen en ppning i vggen, och nr det hade
	blivit alldeles mrkt, frde jag det ut genom den och bar det s
	p axeln, i deras syn.

012:008 Och HERRENS ord kom till mig den fljande morgonen; han sade:
012:009 Du mnniskobarn, skert har Israels hus, det genstrviga
	slktet, frgat dig: Vad r det du gr?
012:010 S svara dem nu: S sger Herren, HERREN: Denna utsaga gller
	fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som ro
	drinne.
012:011 Sg: Jag r ett tecken fr eder; ssom jag har gjort, s skall
	det g dem: de skola vandra bort i landsflykt och fngenskap.
012:012 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin brda p
	axeln, nr det har blivit alldeles mrkt, och skall s draga
	ut.  Man skall gra en ppning i vggen, s att han genom den kan
	bra ut sin brda; och han skall betcka sitt ansikte, s att
	han icke ser landet med sitt ga.
012:013 Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
	fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel i
	kaldernas land, som han dock icke skall se; och dr skall han
	d.
012:014 Och alla som ro omkring honom, till hans hjlp, och alla hans
	hrskaror skall jag frstr t alla vderstreck, och mitt svrd
	skall jag draga ut efter dem.
012:015 Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag frskingrar dem
	bland folken och frstrr dem i lnderna.
012:016 Men ngra f av dem skall jag lta bliva kvar efter svrd,
	hungersnd och pest, fr att de bland de folk till vilka de
	komma skola kunna frtlja om alla sina styggelser; och de skola
	frnimma att jag r HERREN.

012:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:018 Du mnniskobarn, t nu ditt brd med bvan, och drick ditt
	vatten darrande och med oro.
012:019 Och sg till folket i landet: S sger Herren, HERREN om
	Jerusalems invnare i Israels land: De skola ta sitt brd med
	oro och dricka sitt vatten med frfran; s skall landet bliva
	delagt och plundrat p allt vad dri r, fr den ortts skull
	som alla dess inbyggare hava vat.
012:020 Och de stder som nu ro bebodda skola komma att ligga de, och
	landet skall bliva en demark; och I skolen frnimma att jag r
	HERREN.

012:021 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:022 Du mnniskobarn, vad r det fr ett ordsprk I haven i Israels
	land, nr I sgen: Tiden gr, och av alla profetsynerna bliver
	intet?
012:023 Sg nu till dem: S sger Herren, HERREN: Jag skall gra slut p
	det ordsprket, s att man icke mer skall bruka det i
	Israel.  Tala i stllet s till dem: Tiden kommer snart, med
	alla profetsynernas fullbordan.
012:024 Ty inga falska profetsyner och inga lgnaktiga spdomar skola
	mer finnas i Israels hus;
012:025 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
	skall fullbordas, utan att lnge frdrjas.  Ja, du genstrviga
	slkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
	fullborda det, sger Herren, HERREN.

012:026 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:027 Du mnniskobarn, se, Israels hus sger: Den syn som han skdar
	gller dagar som icke komma s snart; han profeterar om tider
	som nnu ro lngt borta.
012:028 Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: Intet av vad jag
	har talat skall lngre frdrjas; vad jag talar, det skall ske,
	sger Herren, HERREN.
013:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
013:002 Du mnniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;
	sg till dem som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser:
	Hren HERRENS ord.
013:003 S sger Herren, HERREN: Ve eder, I draktiga profeter, som
	fljen eder egen ande och syner som I icke haven sett!  --
013:004 Lika rvar p de platser ro dina profeter, Israel.
013:005 I haven icke trtt fram i gapet eller frt upp ngon mur omkring
	Israels hus, s att det har kunnat best i striden p HERRENS
	dag.
013:006 Nej, deras syner voro falskhet och deras spdomar lgn, fastn
	de sade S har HERREN sagt.  HERREN hade ju icke snt dem, men
	de hoppades att deras tal nd skulle g i fullbordan.
013:007 Ja, frvisso var det falska syner som I skdaden och lgnaktiga
	spdomar som I uttaladen, fastn I saden: S har HERREN sagt.
	Jag hade ju icke talat ngot sdant.

013:008 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom edert tal r falskhet
	och edra syner ro lgn, se, drfr skall jag komma ver eder,
	sger Herren, HERREN.
013:009 Och min hand skall drabba profeterna som skda falska syner och
	sp lgnaktiga spdomar.  De skola icke f en plats i mitt folks
	frsamling och skola icke bliva upptagna i frteckningen p
	Israels hus, ej heller skola de f komma till Israels land; och
	I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.
013:010 Eftersom, ja, eftersom de frde mitt folk vilse, i det att de
	sade: Allt str vl till, och dock stod icke allt vl till,
	och eftersom de, nr folket bygger upp en mur, vitmena den,
013:011 drfr m du sga till dessa vitmenare att den mste falla.  Ett
	slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,
	och du skall bryta ned den, du stormvind!
013:012 Och nr s vggen faller, d skall man frvisso sga till eder:
	Var r nu vitmeningen som I strken p?
013:013 Drfr sger Herren, HERREN s; Jag skall i min frtrnelse lta
	en stormvind bryta ls, ett slagregn skall komma genom min
	vrede, och hagelstenar genom min frtrnelse, s att det bliver
	en nde drp.
013:014 Och jag skall frstra vggen som I bestrken med vitmening, jag
	skall sl den till jorden, s att dess grundval bliver
	blottad.  Och nr den faller, skolen I frgs drinne; och I
	skolen frnimma att jag r HERREN.
013:015 Och jag skall uttmma min frtrnelse p vggen och p dem som
	hava bestrukit den med vitmening; och s skall jag sga till
	eder: Det r ute med vggen, det r ute med dess vitmenare,
013:016 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skdade
	syner, det till behag, om att allt stod vl till, och dock stod
	icke allt vl till, sger Herren, HERREN.

013:017 Och du, mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot dina landsmaninnor
	som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser; profetera mot
	dem
013:018 och sg: S sger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till
	alla handleder och gren sljor till alla huvuden, bde ungas
	och gamlas, fr att s fnga sjlar!  Skullen I f fnga sjlar
	bland mitt folk och dma somliga sjlar till liv, eder till
	vinning,
013:019 I som fr ngra nvar korn och ngra bitar brd ohelgen mig hos
	mitt folk, drmed att I dmen till dden sjlar som icke skola
	d, och dmen till liv sjlar som icke skola leva, i det att I
	ljugen fr mitt folk, som grna hr lgn?
013:020 Nej, och drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall vl n
	edra bindlar, i vilka I fngen sjlarna ssom fglar, och skall
	slita dem frn edra armar; och jag skall giva sjlarna fria, de
	sjlar som I haven fngat ssom fglar.
013:021 Och jag skall slita snder edra sljor och rdda mitt folk ur
	eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och
	I skolen frnimma att jag r HERREN.
013:022 Eftersom I genom lgnaktigt tal haven gjort den rttfrdige
	frsagd i hjrtat, honom som jag ingalunda ville plga, men
	dremot haven styrkt den ogudaktiges mod, s att han icke vnder
	om frn sin onda vg och rddar sitt liv,
013:023 drfr skolen I icke f fortstta att skda falska syner och att
	va spdom; utan jag skall rdda mitt folk ur eder hand, och I
	skolen frnimma att jag r HERREN.
014:001 Och ngra av de ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
	hos mig.
014:002 D kom HERRENS ord till mig; han sade:
014:003 Du mnniskobarn, dessa mn hava ltit sina elndiga avgudar f
	insteg i sina hjrtan och hava stllt upp framfr sig vad som r
	dem en sttesten till missgrning.  Skulle jag vl lta frga mig
	av sdana?
014:004 Nej; tala drfr med dem och sg till dem: S sger Herren,
	HERREN: Var och en av Israels hus, som lter sina elndiga
	avgudar f insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad
	som r honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
	profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar ssom han har
	frtjnat genom sina mnga elndiga avgudar.
014:005 S skall jag gripa Israels barn i hjrtat, drfr att de
	allasammans hava vikit bort ifrn mig genom sina elndiga
	avgudar.
014:006 Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vnden om,
	ja, vnden eder bort ifrn edra elndiga avgudar, vnden edra
	ansikten bort ifrn alla edra styggelser.
014:007 Ty om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo i
	Israel, viker bort ifrn mig, och lter sina elndiga avgudar f
	insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad som r
	honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
	profeten, fr att denne skall frga mig fr honom, s vill jag,
	HERREN, sjlv giva honom svar:
014:008 jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och gra honom till
	ett tecken och till ett ordsprk, och utrota honom ur mitt folk;
	och I skolen frnimma att jag r HERREN.
014:009 Men om profeten lter frfra sig och talar ngot ord, s har
	jag, HERREN, ltit den profeten bliva frfrd; och jag skall
	utrcka min hand mot honom och frgra honom ur mitt folk
	Israel.
014:010 Och de skola bda bra p sin missgrning: profetens missgrning
	skall rknas lika med den frgandes missgrning --
014:011 p det att Israels barn icke mer m g bort ifrn mig och fara
	vilse, ej heller mer orena sig med alla sina vertrdelser, utan
	vara mitt folk, ssom jag skall vara deras Gud, sger Herren,
	HERREN.

014:012 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
014:013 Du mnniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
	otrohet, s att jag mste utrcka min hand mot det och frdrva
	dess livsuppehlle och snda hungersnd ver det och utrota
	drur bde mnniskor och djur,
014:014 och om d drinne funnes dessa tre mn: Noa, Daniel och Job, s
	skulle de genom sin rttfrdighet rdda allenast sina egna liv,
	sger Herren, HERREN.
014:015 Om jag lte vilddjur draga fram genom landet och gra det
	folktomt, s att det bleve s de att ingen vgade draga dr
	fram fr djuren skull,
014:016 d skulle, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, dessa tre
	mn, om de vore drinne, icke kunna rdda vare sig sner eller
	dttrar; allenast de sjlva skulle rddas, men landet mste
	bliva de.
014:017 Eller om jag lte svrd komma ver det landet, i det att jag
	sade: Svrdet fare fram genom landet!, och jag s utrotade
	drur bde mnniskor och djur,
014:018 och om d dessa tre mn vore drinne, s skulle de, s sant jag
	lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda sner eller
	dttrar; allenast de sjlva skulle rddas.
014:019 Eller om jag snde pest i det landet och utgte min vrede
	drver i blod, fr att utrota drur bde mnniskor och djur,
014:020 och om d Noa, Daniel och Job vore drinne, s skulle de, s
	sant jag lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda vare sig
	son eller dotter; de skulle genom sin rttfrdighet rdda
	allenast sina egna liv.
014:021 Och s sger Herren, HERREN: Men huru mycket vrre bliver det
	icke, nr jag p en gng snder mina fyra svra straffdomar:
	svrd, hungersnd, vilddjur och pest, ver Jerusalem, fr att
	utrota drur bde mnniskor och djur!
014:022 Likvl skola ngra rddade bliva kvar dr, ngra sner och
	dttrar, som skola fras bort.  Och se, dessa skola draga bort
	till eder; och nr I fn se deras vandel och deras grningar, d
	skolen I trsta eder fr den olycka som jag har ltit komma ver
	Jerusalem, ja, fr allt som jag har ltit komma ver
	det.
014:023 De skola vara eder till trst, nr I sen deras vandel och deras
	grningar; I skolen d frst att jag icke utan sak har gjort
	allt vad jag har gjort mot det, sger Herren, HERREN.
015:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
015:002 Du mnniskobarn, varutinnan r vinstockens tr frmer n annat
	tr, vinstockens, vars rankor vxa upp bland skogens andra trd?
015:003 Tager man vl virke drav till att frfrdiga ngot nyttigt?  Gr
	man ens drav en plugg fr att p den hnga upp ngonting?
015:004 Och om det nu drtill har varit livet till mat t elden, s att
	dess bda ndar hava blivit frtrda av eld, och vad dremellan
	finnes r svett, duger det d till ngot nyttigt?
015:005 Icke ens medan det nnu var oskadat, kunde man frfrdiga ngot
	nyttigt drav; huru mycket mindre kan man frfrdiga ngot
	nyttigt drav, sedan det endels har blivit frtrt av elden och
	endels r svett!

015:006 Drfr sger Herren, HERREN s: Ssom det hnder med vinstockens
	tr bland annat tr frn skogen, att Jag lmnar det till mat t
	elden, s skall jag ock gra med Jerusalems invnare.
015:007 Jag skall vnda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
	undan, men eld skall dock frtra dem.  Och I skolen frnimma
	att jag r HERREN, nr jag vnder mitt ansikte mot dem.
015:008 Och jag skall gra landet till en demark, drfr att de hava
	varit otrogna, sger Herren, HERREN.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du mnniskobarn, frehll Jerusalem dess styggelser
016:003 och sg: S sger Herren, HERREN till Jerusalem: Frn Kanaans
	land stammar du, och dr r du fdd; din fader var en amor och
	din moder en hetitisk kvinna.
016:004 Och vid din fdelse gick det s till.  Nr du fddes, skar ingen
	av din navelstrng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
	heller ingniden med salt och lindad.
016:005 Ingen sg p dig med s mycken mkan, att han villa gra ngot
	sdant med dig eller visa dig ngon misskund, utan man kastade
	ut dig p ppna fltet den dag du fddes; s ringa aktade man
	ditt liv.
016:006 D gick jag frbi dr du lg och fick se dig sprattla i ditt
	blod, och jag sade till dig: Du skall f bliva vid liv, du som
	ligger dr i ditt blod.  Ja, jag sade till dig: Du skall f
	bliva vid liv, du som ligger dr i ditt blod;
016:007 ja, jag skall frka dig till mnga tusen, ssom vxterna ro p
	marken.  Och du skt upp och blev stor och mycket fager; dina
	brst hade hjt sig, och ditt hr hade vxt, men du var nnu
	naken och blottad.
016:008 D gick jag ter frbi dr du var och fick se att din tid var
	inne, din lskogstid; och jag bredde min mantel ver dig och
	betckte din blygd.  Och s gav jag dig min ed och ingick
	frbund med dig, sger Herren, HERREN, och du blev min.
016:009 Och jag tvdde dig med vatten och skljde blodet av dig, och
	smorde dig med olja,
016:010 och kldde p dig brokigt vvda klder och satte p dig skor av
	tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slja av
	silke.
016:011 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p dina armar
	och en kedja om din hals,
016:012 jag satte en ring i din nsa och rhngen i dina ron och en
	hrlig krona p ditt huvud.
016:013 S blev du prydd med guld och silver, och dina klder voro av
	fint linne, av siden och av tyg i brokig vvnad.  Fint mjl,
	honung och olja fick du ta.  Du blev vermttan skn, och s
	vart du omsider en drottning.
016:014 Och ryktet om dig gick ut bland folken fr din sknhets skull,
	ty den var fullkomlig genom de hrliga prydnader som jag hade
	satt p dig, sger Herren, HERREN.

016:015 Men du frlitade dig p din sknhet och bedrev otukt, sedan du
	nu hade ftt sdant rykte; du slsade din otukt p var och en
	som gick dr fram: det vore ju ngot fr honom.
016:016 Och du tog dina klder och gjorde dig med dem brokiga
	offerhjder och bedrev p dessa otukt, sdana grningar som
	eljest aldrig ngonsin hava frekommit, ej heller mer skola
	gras.
016:017 Och du tog dina hrliga smycken, det guld och silver som jag
	hade givit dig, och gjorde dig s mansbilder, med vilka du
	bedrev otukt.
016:018 Och du tog dina brokigt vvda klder och hljde dem i dessa; och
	min olja och min rkelse satte du fram fr dem.
016:019 Och det brd som jag hade givit dig -- ty fint mjl, olja och
	honung hade jag ju ltit dig f att ta -- detta satte du fram
	fr dem till en vlbehaglig lukt; ja, drhn kom det, sger
	Herren, HERREN.
016:020 Och du tog dina sner och dttrar, dem som du hade ftt t mig,
	och offrade dessa t dem till spis.  Var det d icke nog att du
	bedrev otukt?
016:021 Skulle du ocks slakta mina sner och giva dem till pris ssom
	offer t dessa?
016:022 Och vid alla dina styggelser och din otukt tnkte du icke p din
	ungdoms dagar, d du var naken och blottad och lg dr
	sprattlande i ditt blod.
016:023 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig!  sger
	Herren, HERREN --
016:024 byggde du dig kummel och gjorde dig hjdaltaren p alla ppna
	platser.
016:025 I alla gathrn byggde du dig hjd altaren och lt din sknhet
	sknda och sprrade ut benen t alla som gingo dr fram; ja, du
	bedrev mycken otukt.
016:026 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
	kttet, ja, mycken otukt till att frtrna mig.
016:027 Men se, d utrckte jag min hand mot dig och minskade ditt
	underhll och gav dig till pris t dina fiender, filisternas
	dttrar, som blygdes ver ditt skndliga vsende.
016:028 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade nnu icke
	blivit mtt; ja, du bedrev otukt med dem och blev nd icke
	mtt.
016:029 Du gick med din otukt nda bort till krmarlandet, kaldernas
	land; men icke ens s blev du mtt.
016:030 Huru lskogskrankt var icke ditt hjrta, sger Herren, HERREN,
	eftersom du gjorde allt detta, sdana grningar som allenast den
	frckaste skka kan gra.
016:031 Med dina dttrar uppfrde du t dig kummel i alla gathrn och
	hjdaltaren p alla ppna platser.  Men dri var du olik andra
	skkor, att du frsmdde skkoln,
016:032 du ktenskapsbryterska, som i stllet fr den man du hade tog
	andra mn till dig.
016:033 t alla andra skkor mste man giva sknker, men hr var det du
	som gav sknker t alla dina lskare och mutade dem, fr att de
	skulle komma till dig frn alla hll och bedriva otukt med dig.
016:034 S gjorde du vid din otukt tvrt emot vad andra kvinnor gra;
	efter dig lopp ingen fr att bedriva otukt, men du gav skkoln,
	utan att sjlv f ngon skkoln; du gjorde tvrt emot andra.

016:035 Hr drfr HERRENS ord, du skka.
016:036 S sger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s frikostig med
	din skam och blottat din blygd i otukt med din lskare, drfr,
	och fr alla dina vederstyggliga elndiga avgudars skull och fr
	dina sners blods skull, dina sners, som du gav t dessa,
016:037 se, drfr skall jag frsamla alla dina lskare, dem som du har
	varit till behag, ja, alla dem som du har lskat mer eller
	mindre; dem skall jag frsamla mot dig frn alla hll och blotta
	din blygd infr dem, s att de f se all din blygd.
016:038 Och jag skall dma dig efter den lag som gller fr
	ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall lta dig
	bliva ett blodigt offer fr min vrede och nitlskan.
016:039 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl ned dina
	kummel och bryta ned dina hjdaltaren, och slita av dig klderna
	och taga ifrn dig dina hrliga smycken och lta dig ligga naken
	och blottad.
016:040 Och de skola sammankalla en frsamling mot dig, och man skall
	stena dig och hugga snder dig med svrd;
016:041 och dina hus skall man brnna upp i eld.  S skall man hlla dom
	ver dig infr mnga kvinnors gon.  Och s skall jag gra slut
	p din otukt, och du skall icke mer kunna giva ngon skkoln.
016:042 Och jag skall slcka min vrede p dig, s att min nitlskan kan
	vika ifrn dig, och s att jag fr ro och slipper att mer
	frtrnas.
016:043 Eftersom du icke tnkte p din ungdoms dagar, utan var avog mot
	mig i allt detta, se, drfr skall ocks jag lta dina grningar
	komma ver ditt huvud, sger Herren, HERREN, p det att du icke
	mer m lgga sdan skndlighet till alla dina andra
	styggelser.

016:044 Se, alla som bruka ordsprk skola p dig tillmpa det
	ordsprket: Sdan moder, sdan dotter.
016:045 Ja, du r din moders dotter, hennes som vergav sin man och sina
	barn; du r dina systrars syster deras som vergvo sina mn och
	sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
	amor.
016:046 Din strre syster var Samaria med sina dttrar, hon som bodde
	norrut frn dig; och din mindre syster, som bodde sderut frn
	dig, var Sodom med sina dttrar.
016:047 Men du njde dig icke med att vandra p deras vgar och att gra
	efter deras styggelser; inom kort bedrev du vrre ting n de, p
	alla dina vgar.
016:048 S sant jag lever, sger Herren, HERREN: din syster Sodom och
	hennes dttrar hava icke gjort vad du och dina dttrar haven
	gjort.
016:049 Se, detta var din syster Sodoms missgrning: fastn hghet,
	verfld och tryggad ro hade blivit henne och hennes dttrar
	beskrd, understdde hon likvl icke den arme och fattige.
016:050 Tvrtom blevo de hgfrdiga och bedrevo vad styggeligt var infr
	mig; drfr frskt jag dem, nr jag sg detta.
016:051 Ej heller Samaria har syndat hlften s mycket som du.  Du har
	gjort s mnga flera styggelser n dessa, att du genom alla de
	styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
	rttfrdiga.
016:052 S m ocks du nu bara din skam, du som nu kan lnda dina
	systrar till urskt; ty drigenom att du har bedrivit nnu
	vederstyggligare synder n de, st nu ssom rttfrdiga i
	jmfrelse med dig.  Ja, blygs och br din skam ver att du s
	har kommit dina systrar att synas rttfrdiga.
016:053 Drfr skall jag ock ter upp rtta dem, Sodom med hennes
	dttrar och Samaria med hennes dttrar.  Dig skall jag ock ter
	upprtta mitt ibland dem,
016:054 fr att du m bra din skam och skmmas fr allt vad du har
	gjort, och drmed bliva dem till trst.
016:055 Och med dina systrar skall s ske: Sodom och hennes dttrar
	skola ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
	dttrar skola ter bliva vad de fordom voro Ocks du sjlv och
	dina dttrar skolen ter bliva vad I fordom voren.
016:056 Men om du frr icke ens hrdes nmna din syster Sodom, under din
	hghetstid,
016:057 innan nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- ssom den
	blev p den tid d du vart till smlek fr Arams dttrar och fr
	alla de kringboende filisternas dttrar, som hnade dig p alla
	sidor --
016:058 S mste du nu sjlv bra p din skndlighet och dina
	styggelser, sger HERREN.

016:059 Ty s sger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
	grningar, ty du hade ju fraktat eden och brutit
	frbundet.
016:060 Men jag vill nu tnka p det frbund som jag slt med dig i din
	ungdoms dagar, och upprtta med dig ett evigt frbund.
016:061 D skall du tnka tillbaka p dina vgar och skmmas, nr du fr
	taga till dig dina systrar, de strre jmte de mindre; ty jag
	skall giva dem t dig till dttrar, dock icke fr din trohet i
	frbundet.
016:062 Men jag skall upprtta mitt frbund med dig, och du skall
	frnimma att jag r HERREN;
016:063 och s skall du tnka drp och blygas, s att du av skam icke
	mer kan upplta din mun, d nr jag frlter dig allt vad du har
	gjort, sger Herren, HERREN.
017:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
017:002 Du mnniskobarn, frelgg Israels hus en gta, och tala till det
	en liknelse;
017:003 sg: S sger Herren, HERREN: Den stora rnen med de stora
	vingarna och de lnga pennorna, han som r s full med brokiga
	fjdrar, han kom till Libanon och tog bort toppen p cedern.
017:004 Han brt av dess versta kvist och frde den till krmarlandet
	och satte den i en kpmansstad.
017:005 Sedan tog han en telning som vxte i landet och planterade den i
	fruktbar jordmn; han tog den och satte den bland piltrd, p
	ett stlle dr mycket vatten fanns.
017:006 Och den fick vxa upp och bliva ett utgrenat vintrd, dock med
	lg stam, fr att dess rankor skulle vnda sig till honom och
	dess rtter vara under honom.  Den blev allts ett vintrd som
	bar grenar och skt skott.
017:007 Men dr var ock en annan stor rn med stora vingar och fjdrar i
	mngd; och se, till denne bjde nu vintrdet lngtansfullt sina
	grenar, och frn platsen dr det var planterat strckte det sina
	rankor mot honom, fr att han skulle vattna det.
017:008 Och dock var det planterat i god jordmn, p ett stlle dr
	mycket vatten fanns, s att det kunde f grenar och bra frukt
	och bliva ett hrligt vintrd.
017:009 Sg vidare: S sger Herren, HERREN: Kan det nu g det vl?
	Skall man icke rycka upp dess rtter och riva av dess frukt, s
	att det frtorkar, och s att alla blad som hava vuxit ut drp
	frtorka?  Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
	behvas fr att flytta det bort ifrn dess rtter.
017:010 Visst str det fast planterat, men kan det g det vl?  Skall det
	icke alldeles frtorka, nr stanvinden nr det, ja, frtorka p
	den plats dr det har vuxit upp?

017:011 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
017:012 Sg till det genstrviga slktet Frstn I icke vad detta
	betyder?  S sg d: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
	tog dess konung och dess furstar och hmtade dem till sig i
	Babel.
017:013 Och han tog en ttling av konungahuset och slt frbund med
	honom och lt honom anlgga ed.  Men de mktige i landet hade
	han frt bort med sig,
017:014 fr att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
	uppresa sig, och som skulle ndgas hlla frbundet med honom, om
	det ville best.
017:015 Men han avfll frn honom och skickade sina sndebud till
	Egypten, fr att man dr skulle giva honom hstar och mycket
	folk.  Kan det g den vl, som s gr?  Kan han undkomma?  Kan
	den som bryter frbund undkomma?
017:016 S sant jag lever, sger Herren, HERREN: dr den konung bor, som
	gjorde honom till konung, den vilkens ed han likvl fraktade,
	och vilkens frbund han brt, dr, hos honom i Babel, skall han
	sannerligen d.
017:017 Och Farao skall icke med stor hrsmakt och mycket folk bist
	honom i kriget, nr en vall kastas upp och en belgringsmur
	bygges, till undergng fr mnga mnniskor.
017:018 Eftersom han fraktade eden och brt frbundet och gjorde allt
	detta fastn han hade givit sitt lfte, drfr skall han icke
	undkomma.
017:019 Ja, drfr sger Herren, HERREN s: S sant jag lever, jag skall
	frvisso lta min ed, som han har fraktat, och mitt frbund,
	som han har brutit, komma ver hans huvud.
017:020 Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
	fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel och dr
	hlla dom ver honom, fr den otrohets skull som han har begtt
	mot mig.
017:021 Och alla flyktingar ur alla hans hrskaror skola falla fr
	svrd, och om ngra bliva rddade, s skola de varda frstrdda
	t alla vderstreck.  Och I skolen frnimma att jag, HERREN, har
	talat.

017:022 S sger Herren, HERREN: Jag vill ock sjlv taga en kvist av
	toppen p den hga cedern och stta den; av dess versta skott
	skall jag avbryta en spd kvist och sjlv plantera den p ett
	hgt och brant berg.
017:023 P Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
	bra grenar och f frukt och bliva en hrlig ceder.  Och allt vad
	fglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
	skuggan av dess grenar.
017:024 Och alla trd p marken skola frnimma att det r jag, HERREN,
	som frdmjukar hga trd och upphjer lga trd, som lter
	friska trd frtorka och gr torra trd grnskande.  Jag, HERREN,
	har talat det, och jag fullbordar det ocks.
018:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
018:002 Vad orsak haven I till att bruka detta ordsprk i Israels land:
	Fderna ta sura druvor, och barnens tnder bliva mma drav?
018:003 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
	mer hava att bruka detta ordsprk i Israel.
018:004 Se, alla sjlar ro mina, faderns sjl svl som sonens r min;
	den som syndar, han skall d.
018:005 Om nu en man r rttfrdig och var rtt och rttfrdighet,
018:006 om han icke hller offermltid p bergen, ej heller upplyfter
	sina gon till Israels hus' elndiga avgudar, om han icke
	skndar sin nstas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
	hennes orenhets tid,
018:007 om han icke frtrycker ngon, utan giver tillbaka den pant han
	har ftt fr skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt brd
	t den hungrige och klder den nakne,
018:008 om han icke ockrar eller tager rnta, om han hller sin hand
	tillbaka frn vad ortt r och fller rtta domar mnniskor
	emellan --
018:009 ja, om han s vandrar efter mina stadgar och hller mina rtter,
	i det att han gr vad redligt r, d r han rttfrdig och skall
	frvisso f leva, sger Herren, HERREN.

018:010 Men om han s fder en son som bliver en vldsverkare, vilken
	utgjuter blod eller gr allenast ngot av allt detta
018:011 som han sjlv icke gjorde, en som hller offermltid p bergen,
	skndar sin nstas hustru,
018:012 frtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
	tillbaka, upplyfter sina gon till de elndiga avgudarna,
	bedriver vad styggeligt r,
018:013 ockrar och tager rnta -- skulle d denne f leva?  Nej, han
	skall icke f leva, utan eftersom han bedriver sdana
	styggelser, skall han straffas med dden; hans blod skall komma
	ver honom.
018:014 Och om sedan denne fder en son, vilken ser alla de synder som
	hans fader begr, och vid synen av dem sjlv tager sig till
	vara fr att gra sdant,
018:015 en som icke hller offermltid p bergen, icke upplyfter sina
	gon till Israels hus' elndiga avgudar, icke skndar sin nstas
	hustru,
018:016 en som icke frtrycker ngon, icke fordrar pant eller tager rov,
	utan giver sitt brd t den hungrige och klder den nakne,
018:017 en som icke frgriper sig p den arme, ej heller ockrar eller
	tager rnta, utan gr efter mina rtter och vandrar efter mina
	stadgar, d skall denne icke d genom sin faders missgrning,
	utan skall frvisso f leva.
018:018 Hans fader dremot, som begick vldsgrningar och rvade frn
	sin broder och gjorde bland sina frnder det som icke var gott,
	se, han mste d genom sin missgrning.

018:019 Huru kunnen I nu frga: Varfr skulle icke sonen bra p sin
	faders missgrning?  Jo, sonen vade ju rtt och rttfrdighet
	och hll alla mina stadgar och gjorde efter dem; drfr skall
	han frvisso f leva.
018:020 Den som syndar, han skall d; en son skall icke bra p sin
	faders missgrning, och en fader skall icke bra p sin sons
	missgrning.  ver den rttfrdige skall hans rttfrdighet
	komma, och ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
018:021 Men om den ogudaktige omvnder sig frn alla de synder som han
	har begtt, och hller alla mina stadgar och var rtt och
	rttfrdighet, d skall han frvisso leva och icke d.
018:022 Ingen av de vertrdelser han har begtt skall du tillrknas
	honom; genom den rttfrdighet han har vat skall han f leva.
018:023 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges dd, sger
	Herren, HERREN, och icke fastmer drtill att han vnder om frn
	sin vg och fr leva?

018:024 Men om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr
	vad ortt r, alla sdana styggelser som den ogudaktige gr --
	skulle han d f leva, om han gr s?  Nej, intet av all den
	rttfrdighet han har vat skall d ihgkommas, utan genom den
	otrohet han har begtt och den synd han har vat skall han d.

018:025 Men nu sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Hren d,
	I av Israels hus: Skulle verkligen min vg icke alltid vara
	densamma?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid r
	densamma?
018:026 Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
	ortt r, s mste han d till straff drfr; genom det ortta
	som han gr mste han d.
018:027 Men om den ogudaktige vnder om frn den ogudaktighet som han
	har vat, och i stllet var rtt och rttfrdighet, d fr han
	behlla sin sjl vid liv.
018:028 Ja, eftersom han kom till insikt och vnde om frn alla de
	vertrdelser han hade begtt, skall han frvisso leva och icke
	d.
018:029 Och nd sga de av Israels hus: Herrens vg r icke alltid
	densamma!  Skulle verkligen mina vgar icke alltid vara desamma,
	I av Israels hus?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid
	r densamma?

018:030 Allts: jag skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av
	Israels hus, sger Herren, HERREN.  Vnden om, ja, vnden eder
	bort ifrn alla edra vertrdelser, fr att eder missgrning
	icke m bliva eder till en sttesten.
018:031 Kasten bort ifrn eder alla de vertrdelser som I haven begtt,
	och skaffen eder ett nytt hjrta och en ny ande; ty icke viljen
	I vl d, I av Israels hus?
018:032 Jag har ju ingen lust till ngons dd, sger Herren
	HERREN.  Omvnden eder drfr, s fn I leva.
019:001   Men du, stm upp en klagosng
	      ver Israels furstar;
019:002       sg:

	      Huru var icke din moder en lejoninna!
	      Bland lejon lg hon;
	  hon fdde upp sina ungar
	      bland kraftiga lejon.
019:003   S fdde hon upp en av sina ungar,
	      s att han blev ett kraftigt lejon;
	  han lrde sig att taga rov,
	      mnniskor t han upp.
019:004   Men folken fingo hra om honom
	      och han blev fngad i deras grop;
	  och man frde honom med krok i nosen
	      till Egyptens land.

019:005   Nr hon nu sg att hon fick vnta frgves,
	      och att hennes hopp blev om intet,
	  d tog hon en annan av sina ungar
	      och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
019:006   Stolt gick han omkring bland lejonen,
	      ja, han blev ett kraftigt lejon;
	  han lrde sig att taga rov,
	      mnniskor t han upp.
019:007   Han vldfrde deras nkor,
	      deras stder frdde han.
	  Och landet med vad dri var blev frfrat
	      vid dnet av hans rytande.
019:008   D bdade man upp folk mot honom
	      runt omkring frn lnderna;
	  och de bredde ut sitt nt fr honom,
	      och han blev fngad i deras grop
019:009   Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
	      och frde honom till konungen Babel
	  Dr satte man honom in i fasta borgar,
	  fr att hans rst ej mer skulle hras
	      bort till Israels berg.

019:010   Medan de levde i ro, var din moder ssom ett vintrd,
	      planterat vid vatten.
	  Och det blev ett fruktsamt trd, rikt p skott,
	      genom det myckna vattnet.
019:011   Det fick starka grenar,
	      tjnliga till hrskarspiror,
	  och dess stam vxte hg,
	      omgiven av lvverk,
	  s att det syntes vida, ty det var hgt
	      och rikt p rankor.

019:012   D ryckte man upp det i vrede,
	      och det blev kastat p jorden,
	  och stormen frn ster
	      frtorkade dess frukt.
	  Dess starka grenar
	      brtos av och torkade bort,
	      elden fick frtra dem.
019:013   Nu r det utplanterat i knen,
	      i ett torrt och trstande land.
019:014   Och eld har gtt ut frn dess yppersta gren
	      och har frtrt dess frukt.
	  S finnes dr nu ingen stark gren kvar,
	   ingen hrskarspira!

	En klagosng r detta, och den har ftt tjna ssom klagosng.
020:001 I sjunde ret, p tionde dagen i femte mnaden, kommo ngra av
	de ldste i Israel fr att frga HERREN; och de satte sig ned
	hos mig.
020:002 D kom HERRENS ord till mig han sade:
020:003 Du mnniskobarn, tala med de ldste i Israel och sg till dem:
	S sger Herren, HERREN: Haven I kommit fr att frga mig?  S
	sant jag lever, jag lter icke frga mig av eder, sger Herren,
	HERREN.
020:004 Men vill du dma dem, ja, vill du dma, du mnniskobarn, s
	frehll dem deras fders styggelser
020:005 och sg till dem: S sger Herren, HERREN: P den dag d jag
	utvalde Israel, d upplyfte jag min hand till ed infr Jakobs
	hus' barn och gjorde mig knd fr dem i Egyptens land; jag
	upplyfte min hand till ed infr dem och sade: Jag r HERREN,
	eder Gud.
020:006 P den dagen lovade jag dem med upplyft hand att fra dem ut ur
	Egyptens land, till det land som jag hade utsett t dem, ett
	land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
	hrligast bland alla lnder.
020:007 Och jag sade till dem: Var och en av eder kaste bort sina gons
	styggelser, och ingen orene sig p Egyptens elndiga avgudar;
	jag r HERREN, eder Gud.
020:008 Men de voro genstrviga mot mig och ville icke hra p mig; de
	kastade icke bort var och en sina gons styggelser, och de
	vergvo icke Egyptens elndiga avgudar.  D tnkte jag p att
	utgjuta min frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p
	dem mitt i Egyptens land.
020:009 Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
	detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, bland vilka de
	levde, och i vilkas syn jag gjorde mig knd fr dem, i det jag
	frde dem ut ur Egyptens land.

020:010 S frde jag dem d ut ur Egyptens land och lt dem komma in i
	knen.
020:011 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde fr dem mina rtter;
	den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem.
020:012 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
	mig och dem, fr att man skulle veta att jag r HERREN, som
	helgar dem.
020:013 Men Israels hus var genstrvigt mot mig i knen; de vandrade
	icke efter mina stadgar, utan fraktade mina rtter, fastn den
	mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de ohelgade ock
	svrt mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
	frtrnelse ver dem i knen och s frgra dem.
020:014 Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
	detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, i vilkas syn
	jag hade frt dem ut.
020:015 Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att jag
	icke skulle lta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
	ett land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
	hrligast bland alla lnder --
020:016 detta drfr att de fraktade mina rtter och icke vandrade
	efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
	hjrtan fljde efter deras elndiga avgudar.
020:017 Men jag visade dem skonsamhet och frdrvade dem icke; jag
	gjorde icke alldeles nde p dem i knen.

020:018 Och jag sade till deras barn i knen: I skolen icke vandra
	efter edra fders stadgar och icke hlla deras rtter, ej heller
	orena eder p deras elndiga avgudar.
020:019 Jag r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hller
	mina rtter och gren efter dem.
020:020 Och helgen mina sabbater, och m de vara ett tecken mellan mig
	och eder, fr att man m veta att jag r HERREN, eder Gud.
020:021 Men deras barn voro genstrviga mot mig; de vandrade icke efter
	mina stadgar och hllo icke mina rtter, s att de gjorde efter
	dem fastn den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de
	ohelgade ock mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
	frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p dem i knen.
020:022 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
	jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva
	vanrat i de folks gon, i vilkas syn jag hade frt dem ut.
020:023 Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att
	frskingra dem bland folken och frstr dem i lnderna,
020:024 eftersom de icke gjorde efter mina rtter, utan fraktade mina
	stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras gon
	hngde vid deras fders elndiga avgudar.
020:025 Drfr gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras btnad,
	och rtter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
020:026 Och jag lt dem orena sig med sina offersknker, med att lta
	allt som ppnade moderlivet g genom eld, ty jag ville sl dem
	med frfran, p det att de skulle frst att jag r HERREN.

020:027 Tala drfr till Israels hus, du mnniskobarn, och sg till dem:
	S sger Herren, HERREN: Ocks drmed hava edra fder hdat mig,
	att de hava begtt otrohet mot mig.
020:028 Nr jag hade ltit dem komma in i det land som jag med upplyft
	hand hade lovat att giva dem, och nr de s dr fingo se ngon
	hg kulle eller ngot lummigt trd, d offrade de dr sina
	slaktoffer och framburo dr sina offergvor, mig till
	frtrnelse, och lto dr sina offers vlbehagliga lukt uppstiga
	och utgto dr sina drickoffer.
020:029 D sade jag till dem: Vad r detta fr en offerhjd, denna
	som I kommen till?  Drav fick en sdan plats namnet
	offerhjd, ssom man sger nnu i dag.

020:030 Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Skolen d
	I orena eder p samma stt som edra fder gjorde, och i trols
	avfllighet lpa efter deras styggelser?
020:031 I orenen eder nnu i dag p alla edra elndiga avgudar, i det
	att I frambren t dem edra offersknker och lten edra barn g
	genom eld.  Skulle jag d lta frga mig av eder, I av Israels
	hus?  Nej, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, ja lter icke
	frga mig av eder.
020:032 Och frvisso skall icke det f ske som har kommit eder i sinnet,
	d I tnken: Vi vilja bliva ssom hedningarna, ssom folken i
	andra lnder: vi vilja tjna tr och sten.
020:033 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, med stark hand och
	utrckt arm och utgjuten frtrnelse skall jag sannerligen
	regera ver eder.
020:034 Och med stark hand och utrckt arm och utgjuten frtrnelse
	skall jag fra eder ut ifrn folken och frsamla eder frn de
	lnder i vilka I ren frstrdda.
020:035 Och jag skall fra eder in i Folkens ken, och dr skall jag g
	till rtta med eder, ansikte mot ansikte.
020:036 Likasom jag gick till rtta med edra fder i knen vid Egyptens
	land, s skall jag ock g till rtta med eder, sger Herren,
	HERREN.
020:037 Och jag skall lta eder draga fram under staven och tvinga eder
	in i frbundets band.
020:038 Och jag skall rensa bort ifrn eder dem som stta sig upp emot
	mig och avfalla frn mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
	dr de nu bo, men in i Israels land skola de icke f komma; och
	I skolen frnimma att jag r HERREN.

020:039 Men hren nu, I av Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vlan,
	gn stad och tjnen edra elndiga avgudar, var och en dem han
	har.  Sedan skolen I frvisso komma att hra p mig, och I
	skolen d icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersknker
	och edra elndiga avgudar.
020:040 Ty p mitt heliga berg, p Israels hga berg, sger Herren,
	HERREN dr skall hela Israels hus tjna mig, s mnga drav som
	finnas i landet; dr skall jag finna behag i dem, dr skall jag
	hava lust till edra offergrder och till frstlingen av edra
	gvor, vadhelst I viljen helga.
020:041 Vid den vlbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, nr
	tiden kommer, att jag fr eder ut ifrn folken och frsamlar
	eder frn de lnder i vilka I ren frstrdda.  Och jag skall
	bevisa mig helig p eder infr folkens gon.
020:042 Ja, I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag lter eder
	komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
	lovade att giva t edra fder.
020:043 Och dr skolen I tnka tillbaka p edra vgar och p alla de
	grningar som I orenaden eder med; och I skolen knna leda vid
	eder sjlva fr allt det onda som I haven gjort.
020:044 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag s handlar med
	eder, fr mitt namns skull och icke efter edra onda vgar och
	edra skndliga grningar, I av Israels hus, sger Herren,
	HERREN.

020:045 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
020:046 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte sderut och predika mot
	sder; ja, profetera mot skogslandet sderut;
020:047 sg till skogen sderut: Hr HERRENS ord: S sger Herren,
	HERREN: Se, jag skall tnda upp en eld i dig, och den skall
	frtra alla trd i dig, bde de friska och de torra; den
	flammande lgan skall icke kunna slckas, och av den skola allas
	ansikten frbrnnas, allas mellan sder och norr.
020:048 Och allt ktt skall se att jag, HERREN, har upptnt den; den
	skall icke kunna slckas.

020:049 Och jag sade: Ack, Herre, HERRE!  Dessa sga om mig: 'Denne
	talar ju gtor.'

021:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
	helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
021:003 Och sg till Israels land: S sger HERREN: Se, jag skall vnda
	mig mot dig och draga ut mitt svrd ur skidan och utrota ur dig
	bde rttfrdiga och ogudaktiga.
021:004 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig bde rttfrdiga och
	ogudaktiga, drfr skall mitt svrd fara ut ur skidan och vnda
	sig mot allt ktt mellan sder och norr;
021:005 och allt ktt skall frnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
	svrd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
021:006 Men du, mnniskobarn, m sucka, ja, du m sucka infr deras
	gon, som om dina lnder skulle brista snder i din bittra
	smrta.
021:007 Och nr de frga dig: Varfr suckar du?, d skall du svara:
	Fr ett olycksbud, som nr det kommer, skall gra att alla
	hjrtan frfras och alla hnder sjunka ned och alla sinnen
	omtcknas och alla knn bliva ssom vatten.  Se, det kommer, ja,
	det fullbordas!  sger Herren, HERREN.

021:008 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:009 Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger HERREN: Sg: Ett
	svrd, ja, ett svrd har blivit vsst och har blivit fejat.
021:010 Det har blivit vsst, fr att det skall anstlla ett slaktande;
	det har blivit fejat, fr att det skall blixtra.  Eller skola vi
	f frjd drav?  Frjd av det som bliver ett tuktoris fr min
	son, ett fr vilket intet tr kan best!
021:011 Nej, han har lmnat det till att fejas, fr att det skall fattas
	i handen; svrdet har blivit vsst och fejat fr att sttas i en
	drpares hand.
021:012 Ropa och jmra dig, du mnniskobarn, ty det drabbar mitt folk,
	det drabbar alla Israels hvdingar.  De ro med mitt folk
	hemfallna t svrdet; drfr m du sl dig p lnden.
021:013 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d vara mjligt
	att riset icke drabbade, det ris fr vilket intet kan best?
	sger Herren, HERREN.
021:014 Men du, mnniskobarn, profetera och sl hnderna tillsammans; m
	svrdet frdubblas, ja, bliva ssom tre, m det bliva ett
	mordsvrd, ett mordsvrd jmvl fr den strste, svrdet som
	drabbar dem frn alla hll.
021:015 Ja, fr att deras hjrtan m frsmlta av ngest, och fr att
	mnga m falla, skall jag snda det blnkande svrdet mot alla
	deras portar.  Ack, det r gjort likt en blixt, det r draget fr
	att slakta!
021:016 Hugg ls med all makt t hger, mtta t vnster, varthelst din
	egg kan bliva riktad.
021:017 Ocks jag skall sl mina hnder tillsammans och slcka min
	vrede.  Jag, HERREN, har talat.

021:018 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:019 Du mnniskobarn, mrk ut t dig tv vgar p vilka den
	babyloniske konungens svrd kan g fram; lt bda g ut frn ett
	och samma land.  Skr s ut en vgvisare, skr ut den fr den
	plats dr stadsvgarna skilja sig.
021:020 Mrk ut ssom det hll dit svrdet kan g dels Rabba i Ammons
	barns land, dels Juda med det befsta Jerusalem.
021:021 Ty konungen i Babel str redan vid vgsklet dr de bda vgarna
	begynna; han vill lta sp t sig, han skakar pilarna, han
	rdfrgar sina husgudar, han ser p levern.
021:022 I sin hgra hand fr han d ut lotten Jerusalem, fr att han
	dr skall stta upp murbrckor, ppna sin mun till krigsrop,
	upphva sin rst till hrskri, fr att han dr skall stta upp
	murbrckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
	belgringsmur.  --
021:023 Detta synes dem vara en falsk spdom: de hava ju heliga eder.
	Men han uppvcker minnet av deras missgrning, och s ryckas de
	bort.
021:024 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven uppvckt minnet
	av eder missgrning i det att edra vertrdelser hava blivit
	uppenbara, s att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gren,
	ja, eftersom minnet av eder har blivit uppvckt, drfr skolen I
	komma att med makt ryckas bort.
021:025 Och du, ddsdmde, ogudaktige furste ver Israel, du vilkens dag
	kommer, nr din missgrning har ntt sin grns,
021:026 s sger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
	kronan.  Det som nu r skall icke frbliva vad det r; vad lgt
	r skall upphjas, och vad hgt r skall frdmjukas.
021:027 Omstrtas, omstrtas, omstrtas skall detta av mig; ocks detta
	skall vara utan bestnd, till dess han kommer, som har rtt
	drtill, den som jag har givit det t.

021:028 Och du, mnniskobarn, profetera Och sg: S sger Herren, HERREN
	om Ammons barn och om deras smdelser: Sg: Ett svrd, ja, ett
	svrd r draget, det r fejat fr att slakta fr att varda
	mttat och fr att blixtra,
021:029 mitt under det att man skdar t dig falska profetsyner och spr
	t dig lgnaktiga spdomar om att du skall sttas p de
	ddsdmda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, nr missgrningen
	har ntt sin grns.
021:030 M det stickas i skidan igen.  I den trakt dr du r skapad, i
	det land varifrn du stammar, dr skall jag dma dig.
021:031 Jag skall Utgjuta min vrede ver dig, jag skall mot dig blsa
	upp min frgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris t
	vilda mnniskor, t mn som ro mstare i att frdrva.
021:032 Du skall bliva till mat t elden, ditt blod skall flyta i
	landet; ingen skall mer tnka p dig.  Ty jag, HERREN, har talat.
022:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:002 Du mnniskobarn, vill du dma ja, vill du dma blodstaden?
	Frehll henne d alla hennes styggelser
022:003 och sg: S sger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
	invnares blod, s att din stund mste komma, du som gr
	elndiga avgudar t dig och s bliver orenad!
022:004 Genom det blod som du har utgjutit har du dragit dig skuld, och
	genom de elndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s
	har du pskyndat dina dagars slut och nu hunnit grnsen fr dina
	r.  Drfr skall jag lta dig bliva till smlek fr folken och
	till spott fr alla lnder.
022:005 Ja, bde nra och fjrran skall man bespotta dig, du vilkens
	namn r skndat, du frvirringens stad.

022:006 Se, hos dig trotsa Israels hvdingar var och en p sin arm, om
	det gller att utgjuta blod.
022:007 ver fader och moder uttalar man frbannelser hos dig; mot
	frmlingen var man vld hos dig; den faderlse och nkan
	frtrycker man hos dig.
022:008 Mina heliga ting fraktar du, och mina sabbater ohelgar du.
022:009 Frtalare finnas hos dig, om det gller att utgjuta blod.  Man
	hller hos dig offermltider p bergen; man bedriver hos dig vad
	skndligt r.
022:010 Man blottar sin faders blygd hos dig; man krnker hos dig
	kvinnan, nr hon har sin orenhets tid.
022:011 Man bedriver styggelse, var och en med sin nstas hustru; ja,
	man orenar i skndlighet sin sons hustru; man krnker hos dig
	sin syster, sin faders dotter.
022:012 Man tager hos dig mutor fr att utgjuta blod; ja, du ockrar och
	tager rnta och skinnar din nsta med vld, och mig frgter du,
	sger Herren, HERREN.
022:013 Men se, jag slr mina hnder tillsammans i harm ver det
	skinneri du var, och i harm ver det blod som du utgjuter hos
	dig.
022:014 Menar du att ditt mod skall best, eller att dina hnder skola
	vara starka nog, nr tiden kommer, att jag utfr mitt verk p
	dig?  Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks.
022:015 Jag skall frskingra dig bland folken och frstr dig i
	lnderna; s skall jag taga bort ifrn dig all din orenhet.
022:016 Du skall bliva vanrad infr folkens gon, genom din egen skuld;
	och du skall frnimma att jag r HERREN.

022:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:018 Du mnniskobarn, Israels hus har fr mig blivit slagg; de ro
	allasammans blott koppar, tenn, jrn och bly i ugnen; de ro ett
	silver som kan rknas fr slagg.
022:019 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I allasammans haven
	blivit slagg, se, drfr skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
022:020 Likasom man hopsamlar silver, koppar, jrn, bly och tenn i ugnen
	och dr blser upp eld under det och smlter det, s skall jag i
	min vrede och frtrnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
	och smlta eder.
022:021 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blsa upp min
	frgrymmelses eld under eder, fr att I man smltas dri.
022:022 Likasom silver smltes i ugnen, s skolen I smltas dri; och I
	skolen frnimma att det r jag, HERREN, som utgjuter min
	frtrnelse ver eder.

022:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du mnniskobarn, sg
	till dem:
022:024 Du r ett land som icke bliver renat, icke varder skljt av regn
	p vredens dag.
022:025 De profeter som dr finnas hava sammansvurit sig och blivit
	ssom rytande, rovgiriga lejon; de ta upp sjlar, de riva till
	sig gods och dyrbarheter och gra mnga till nkor drinne.
022:026 Prsterna dr vldfra min lag och ohelga mina heliga ting; de
	gra ingen tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
	icke om skillnaden mellan rent och orent.  De tillsluta sina
	gon fr mina sabbater, och s bliver jag ohelgad mitt ibland
	dem.
022:027 Furstarna drinne ro ssom rovgiriga vargar; de utgjuta blod
	och frgra sjlar fr att skaffa sig vinning.
022:028 De profeter som de hava tjna dem ssom vitmenare; de skda t
	dem falska profetsyner och sp t dem lgnaktiga spdomar; de
	sga: S sger Herren, HERREN, och det fastn HERREN icke har
	talat.
022:029 Folket i landet begr vldsgrningar och tager rov; den arme och
	fattige frtrycka de, och mot frmlingen va de vld, utan lag
	och rtt.
022:030 Jag sker bland dem efter ngon som skulle kunna uppfra en mur
	och trda fram i gapet infr mig till frsvar fr landet, p det
	att jag icke m frdrva det; men jag finner ingen.
022:031 Drfr utgjuter jag min vrede ver dem och gr nde p dem med
	min frgrymmelses eld.  Deras grningar skall jag lta komma ver
	deras huvuden, sger Herren, HERREN.
023:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
023:002 Du mnniskobarn, det var en gng tv kvinnor, dttrar till en
	och samma moder.
023:003 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
	Dr kramades deras brst, och dr smekte man deras jungfruliga
	barm.
023:004 Den ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba.  Drefter blevo
	de mina, och fdde sner och dttrar.  Och om deras namn r att
	veta att Ohola r Samaria, och Oholiba Jerusalem.

023:005 Men Ohola bedrev otukt i stllet fr att hlla sig till mig; hon
	upptndes av lusta till sina lskare hennes grannar assyrierna,
023:006 dr de kommo kldda i mrkbl purpur och voro stthllare och
	landshvdingar, vackra unga mn allasammans, ryttare som redo p
	hstar.
023:007 Hon gav t dem sin trolsa lskog, t Assurs alla yppersta
	sner; och varhelst hon upptndes av lusta, dr orenade hon sig
	p alla deras elndiga avgudar
023:008 Men nd uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade ftt
	ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
	jungfruliga barm och slsat p henne sin otukt.
023:009 Drfr gav jag henne till pris t hennes lskare, t Assurs
	sner, till vilka hon var upptnd av lusta.
023:010 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, frde de bort hennes
	sner och dttrar och drpte henne sjlv med svrd; s blev hon
	en varnagel fr andra kvinnor, d nu dom blev hllen ver henne.

023:011 Men fastn hennes syster Oholiba sg detta, upptndes hon av
	lusta nnu vrre och drev sin otukt nnu lngre n systern.
023:012 Hon upptndes av lusta till Assurs sner; de voro ju stthllare
	och landshvdingar och voro hennes grannar, de kommo kldda i
	prktig drkt, ryttare som redo p hstar, vackra unga mn
	allasammans.
023:013 Och jag sg att ocks hon orenade sig; bda gingo de samma vg.
023:014 Men denna drev sin otukt nnu lngre.  Ty nr hon fick se
	mansbilder inristade i vggen, belten av kalder, som man hade
	inristat och mlat rda med dyrbar frg,
023:015 framstllda med grdlar kring sina lnder och med sttliga
	huvudbonader, allasammans lika kmpar, ja, nr hon fick se dessa
	bilder av Babels sner, av de mn som hade sitt fdernesland i
	Kaldeen;
023:016 d upptndes hon av lusta till dem, strax nr hon sg dem fr
	sina gon.  Och hon snde bud till dem i Kaldeen;
023:017 och Babels sner kommo till henne och lgo hos henne i lskog
	och orenade henne genom sin otukt.  Frst sedan hon hade blivit
	orenad av dem, vnde sig hennes sjl ifrn dem.
023:018 Men nr hon s ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d
	vnde sig min sjl ifrn henne, likasom den hade vnt sig ifrn
	hennes syster.

023:019 Dock drev hon sin otukt nnu lngre: hon mindes sin ungdoms
	dagar, d hon bedrev otukt i Egyptens land;
023:020 och s upptndes hon ter av lusta till bolarna dr, som hade
	ktt ssom snor och flde ssom hstar.
023:021 Ja, din hg stod ter till din ungdoms skndlighet, nr
	egyptierna smekte din barm, drfr att du hade s ungdomliga
	brst.

023:022 Drfr, du Oholiba, sger Herren, HERREN s: Se, jag skall
	uppvcka mot dig dina lskare, dem som din sjl har vnt sig
	ifrn, och jag skall lta dem komma ver dig frn alla sidor,
023:023 Babels sner och alla kalder, pekoder, soer och koer och
	alla Assurs sner med dem, vackra unga mn, stthllare och
	landshvdingar allasammans, kmpar och bermliga mn, som rida
	p hstar allasammans.
023:024 De skola komma ver dig med vagnar och hjuldon i mngd och med
	skaror av folk; rustade med skrmar och skldar och kldda
	hjlmar skola de anfalla dig frn alla sidor.  Och jag skall
	verlmna domen t dem, och de skola dma dig efter sina rtter.
023:025 Jag skall lta min nitlskan g ver dig, s att de fara grymt
	fram mot dig; de skola skra av dig nsa och ron, och de som
	bliva kvar av dig skola falla fr svrd.  Man skall fra bort
	dina sner och dttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
	frtras av eld.
023:026 Man skall slita av dig dina klder och taga ifrn dig dina
	hrliga smycken.
023:027 S skall jag gra slut p din skndlighet och p den otukt som
	du begynte va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
	dina gon till dem och icke mer tnka p Egypten.
023:028 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris t
	dem som du nu hatar, t dem som din sjl har vnt sig bort
	ifrn.
023:029 Och de skola fara fram mot dig ssom fiender, och skola taga
	ifrn dig allt vad du har frvrvat och lmna dig naken och
	blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
	skndlighet och din otukt.
023:030 Detta skall man gra dig, drfr att du i otukt lopp efter
	hedningarna och orenade dig p deras elndiga avgudar.
023:031 Du vandrade p din systers vg; drfr skall jag stta i din
	hand samma kalk som gavs t henne.
023:032 Ja, s sger Herren, HERREN: Du skall ndgas dricka din systers
	kalk, s djup och s vid som den r, och den skall bringa dig
	tlje och smlek i fullt mtt.
023:033 Du skall bliva drucken och bliva full av bedrvelse, ty en
	delggelsens och frdelsens kalk r din syster Samarias kalk.
023:034 Du skall ndgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
	dess skrvor, och du skall sarga ditt brst.  Ty jag har talat,
	sger Herren, HERREN.
023:035 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom du har frgtit mig och
	kastat mig bakom din rygg, drfr mste du ock bra p din
	skndlighet och din otukt.

023:036 Och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, vill du dma Ohola
	och Oholiba?  Frehll dem d deras styggelser.
023:037 Ty de hava begtt ktenskapsbrott, och blod lder vid deras
	hnder.  Ja, med sina elndiga avgudar hava de begtt
	ktenskapsbrott; och till mat t dem hava de offrat sina barn,
	dem som de hade ftt t mig.
023:038 Drtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
	helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
023:039 Ty samma dag som de slaktade sina barn t de elndiga avgudarna
	gingo de in i min helgedom och ohelgade den.  Se, sdant hava de
	gjort i mitt hus.

023:040 n mer, de snde bud efter mn som skulle komma fjrran ifrn;
	budbrare skickades till dem, och se, de kommo, de mn fr vilka
	du hade tvtt dig och sminkat dina gon och prytt dig med
	smycken.
023:041 Och du satt p en hrlig vilobdd, med ett dukat bord framfr,
	och du hade dr stllt fram min rkelse och min olja.
023:042 Sorglst larm hrdes drinne, och till de mn ur hopen, som voro
	dr, hmtade man ytterligare in dryckesbrder frn knen.  Och
	dessa satte armband p kvinnornas armar och hrliga kronor p
	deras huvuden.
023:043 D sade jag: Skall hon, den utlevade, f hlla i med att beg
	ktenskapsbrott?  Skall man alltjmt f bedriva otukt med henne,
	d hon r en sdan?
023:044 Ty man gick in till henne, ssom man gr in till en skka; ja,
	s gick man in till Ohola och till Oholiba, de skndliga
	kvinnorna.
023:045 Men rttfrdiga man skola dma dem efter den lag som gller fr
	ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
	ktenskapsbryterskor ro de, och blod lder vid deras hnder.
023:046 Ja, s sger Herren, HERREN: M man sammankalla en frsamling
	mot dem och prisgiva dem t misshandling och plundring.
023:047 Och frsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
	svrd, och drpa deras sner och dttrar, och brnna upp deras
	hus i eld.
023:048 S skall jag gra slut p skndligheten i landet, och alla
	kvinnor m lta varna sig, s att de icke bedriva sdan
	skndlighet som I.
023:049 Och man skall lta eder skndlighet komma ver eder, och I
	skolen f bra p de synder I haven begtt med edra elndiga
	avgudar; och I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.
024:001 Och HERRENS ord kom till mig i nionde ret, p tionde dagen i
	tionde mnaden; han sade:
024:002 Du mnniskobarn, skriv upp t dig namnet p denna dag, just
	denna dag; ty konungen i Babel har p just denna dag ryckt fram
	mot Jerusalem.
024:003 Och tala till det genstrviga slktet i en liknelse; sg till
	dem: S sger Herren, HERREN: Stt p grytan, och nr du har
	satt p den, s gjut vatten dri.
024:004 Lgg sedan kttstyckena tillhopa dri, allahanda goda stycken,
	av lret och bogen; och fyll den s med de bsta mrgbenen.
024:005 Tag hrtill det bsta av hjorden; och lgg brnsle under den fr
	att koka benen.  Lt den koka starkt, s att ock benen bliva
	kokta i den.

024:006 S sger nu Herren, HERREN: Ve ver blodstaden, den rostiga
	grytan, varifrn rosten icke har kunnat tagas bort!  Det ena
	kttstycket efter det andra har man redan tagit ut drur, utan
	att kasta lott om ordningen.
024:007 Ty det blod hon har utgjutit r nnu kvar drinne; p kala
	klippan lt hon det rinna ned; hon utgt det icke p sdan mark
	att mullen har kunnat skyla det.
024:008 Fr att vreden skulle hava sin gng, och fr att jag skulle
	utkrva hmnd, lt jag det blod hon utgt komma p kala klippan,
	dr det icke kunde skylas.

024:009 Drfr sger Herren, HERREN s: Ve ver blodstaden!  Jag skall nu
	ytterligare ka p brnslet drunder.
024:010 Ja, lgg p mer ved, tnd upp eld, lt kttet bliva frstrt och
	spadet koka in och benen bliva frbrnda.
024:011 Och lt den sedan st tom p eldsglden, till dess att den
	bliver s upphettad att dess koppar gldgas och orenligheten
	smltes bort drur och rosten frsvinner.
024:012 Tung mda har den kostat, och nd har dess myckna rost icke
	gtt bort.  S m nu dess rst komma i elden!
024:013 Drfr att din orenhet r s skndlig, och drfr att du icke
	blev ren.  huru jag n skte rena dig, drfr skall du nu icke
	mer bliva fri ifrn din orenhet, frrn jag har slckt min vrede
	p dig.
024:014 Jag, HERREN, har talat.  Det kommer!  Jag skall fullborda det!
	Jag skall icke slppa efter och icke skona och icke ngra mig.
	Efter dina vgar och dina grningar skall man dma dig, sger
	Herren, HERREN.

024:015 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:016 Du mnniskobarn, se, genom en pltslig dd skall jag taga ifrn
	dig den som r dina gons lust, men du m icke hlla ddsklagan
	eller grta eller flla trar.
024:017 Tyst m du jmra dig; men du skall icke hlla sorgefest ssom
	efter en dd.  Nej, stt p dig din huvudbindel och tag skor p
	dina ftter; skyl icke ditt skgg, och t icke det srskilda
	brd som eljest r vligt.

024:018 Sedan talade jag nsta morgon till folket, men p aftonen dog
	min hustru; och fljande morgon gjorde jag ssom mig var
	befallt.
024:019 D sade folket till mig: Vill du icke omtala fr oss vad det
	betyder att du s gr?
024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:021 Sg till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill
	ohelga min helgedom, eder stolta hrlighet, edra gons lust och
	eder sjls lngtan.  Och edra sner och dttrar, som I haven mst
	vergiva, skola falla fr svrd.
024:022 D skolen I komma att gra ssom jag har gjort: I skolen icke
	skyla skgget och icke ta det vliga brdet.
024:023 Och I skolen behlla huvudbindlarna p edra huvuden och skorna
	p edra ftter; I skolen icke hlla ddsklagan eller grta, utan
	skolen sitta dr frsmktande genom edra missgrningar och sucka
	med varandra.
024:024 Hesekiel skall vara ett tecken fr eder; alldeles ssom han gr
	skolen I komma att gra.  Nr detta hnder, skolen I frnimma att
	jag r Herren, HERREN.

024:025 Men du, mnniskobarn, m veta att p den tid d jag tager ifrn
	dem deras vrn, deras hrliga frjd, deras gons lust och deras
	sjls begr, deras sner och dttrar,
024:026 p den tiden skall en rddad flykting komma till dig och
	frkunna detta.
024:027 Och d nr flyktingen r dr, skall din mun uppltas, och du
	skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
	fr dem, och de skola frnimma att jag r HERREN.
025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
025:002 Du mnniskobarn, vnd ditt an- sikte mot Ammons barn och
	profetera mot dem.
025:003 Och sg till Ammons barn: Hren Herrens, HERRENS ord: S sger
	Herren, HERREN: Eftersom du ropar: Rtt s!  ver min helgedom,
	som har blivit oskrad, och ver Israels land, som har blivit
	delagt, och ver Juda folk, som har mst vandra bort i
	fngenskap,
025:004 se, drfr vill jag giva dig till besittning t
	sterlnningarna, s att de f sl upp sina tltlger i dig och
	stta upp sina boningar i dig; de skola f ta din frukt, och de
	skola dricka din mjlk.
025:005 Och jag skall gra Rabba till en betesmark fr kameler och
	Ammons barns land till en lgerplats fr fr; och I skolen
	frnimma att Jag r HERREN.
025:006 Ty s sger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i hnderna och
	stampar med ftterna och i ditt sinnes hela vermod glder dig
	vid Israels lands ofrd,
025:007 se, drfr skall jag utrcka min hand mot dig och giva dig till
	byte t hedningarna och utrota dig ifrn folken och utplna dig
	ur lnderna; jag skall frgra dig, och du skall frnimma att
	jag r HERREN.

025:008 S sger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir sga: Se, nu r
	det med Juda hus likasom med alla andra folk,
025:009 se, drfr skall jag lgga Moabs bergsluttning ppen och
	frstra dess stder, Ja, dess stder s mnga de ro, vad
	hrligast r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
025:010 t sterlnningarna skall jag giva det till besittning, likasom
	jag skall gra med Ammons barns land, s att man icke mer tnker
	p Ammons barn ibland folken.
025:011 Ja, ver Moab skall jag hlla dom, och de skola frnimma att jag
	r HERREN.

025:012 S sger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s
	hmndgirigt mot Juda hus och dragit sig svr skuld genom sin
	hmnd p dem,
025:013 drfr sger Herren, HERREN s: Jag skall utrcka min hand mot
	Edom och utrota drur bde mnniskor och djur.  Och jag skall
	gra det till en demark nda frn Teman, och nda borta i Dedan
	skola de falla fr svrd.
025:014 Och jag skall utfra min hmnd p Edom genom mitt folk Israel,
	och dessa skola gra med Edom efter min vrede och frtrnelse;
	och det skall s f knna min hmnd, sger Herren, HERREN.

025:015 S sger Herren, HERREN: Eftersom filisterna hava handlat s
	hmndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes vermod hava velat
	utkrva hmnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
	frdrv,
025:016 drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill utrcka min hand
	mot filisterna och utrota kereterna och frgra vad som r
	kvar av Kustlandet vid havet.
025:017 Och jag skall taga stor hmnd p dem och tukta dem i
	frtrnelse.  Och nr jag lter min hmnd drabba dem, d skola
	de frnimma att jag r HERREN.
026:001 Och i elfte ret, p frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord
	till mig; han sade:
026:002 Du mnniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:

	  Rtt s, uppbruten r nu
	      folkens port,
	  den r ppnad fr mig;
	  jag bliver rik, nu d hon r frdd,
026:003       drfr sger Herren, HERREN s:

	  Se, jag skall komma
	      ver dig, Tyrus,
	  och jag skall upphva
	      mnga folk mot dig,
	  likasom havet
	      upphver sina bljor.
026:004   De skola frstra Tyrus' murar
	      och riva ned dess torn.
	  S skall jag sopa bort sjlva dess grus
	      och frvandla staden
	      till en kal klippa.
026:005   En torkplats fr fisknt
	      skall den vara ute i havet;
	  ty jag har talat,
	      sger Herren, HERREN.
	  Ja, den skall bliva
	      ett byte fr folken;
026:006   och dess dttrar p fastlandet
	      skola drpas med svrd.
	  De skola frnimma
	      att jag r HERREN.

026:007 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill lta Nebukadressar,
	konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrn ver
	Tyrus, med hstar och vagnar och ryttare och med en stor hop
	folk.

026:008   Dina dttrar p fastlandet
	      skall han drpa med svrd;
	  han skall bygga en belgringsmur mot dig
	  och kasta upp mot dig en vall
	  och resa ett skldtak mot dig.
026:009   Sin murbrckas sttar
	      skall han rikta mot dina murar
	  och skall med sina krigsredskap
	      bryta ned dina torn.
026:010   Hans hstar ro s mnga
	      att dammet skall verhlja dig.
	  Vid dnet av hans ryttare
	      och av hans hjuldon och vagnar
	  skola dina murar darra,
	      nr han drager in genom dina portar,
	  ssom man drager in
	      i en ervrad stad.
026:011   Med sina hstars hovar
	      skall han trampa snder alla dina gator;
	  ditt folk skall han drpa med svrd,
	  och dina stolta stoder
	      skola strta till jorden.
026:012   Man skall rva dina skatter
	      och plundra dina handelsvaror;
	  man skall riva dina murar
	  och bryta ned dina skna hus;
	  och stenarna, trvirket och gruset
	  skall man kasta i havet.
026:013   Jag skall gra slut p dina sngers buller,
	  och man skall icke mer hra
	      klangen av dina harpor.
026:014   Ja, jag skall gra dig till en kal klippa
	  en torkplats fr fisknt skall du bliva;
	  aldrig mer skall du varda uppbyggd.
	  Ty jag, HERREN, har talat,
	  sger Herren, HERREN.

026:015 S sger Herren, HERREN till Tyrus:

	  Sannerligen, vid dnet av ditt fall,
	      nr de slagna jmra sig,
	  vid det att man drper och mrdar i dig,
	      skola havslnderna bva.
026:016   Och alla hvdingar vid havet
	      skola stiga ned frn sina troner,
	  de skola lgga bort sina mantlar
	  och taga av sig sina brokigt vvda klder;
	  frskrckelse bliver deras kldnad,
	      och nere p jorden skola de sitta;
	  deras frskrckelse varder stndigt ny,
	      och de hpna ver ditt de.
026:017   De stmma upp en klagosng ver dig
	      och sga om dig:

	  Huru har du icke blivit frstrd, du havsfolkens tillhll,
	      du hgtprisade stad,
	  du som var s mktig p havet,
	      dr du lg med dina invnare,
	  vilka fyllde mnniskorna med skrck
	      fr alla som bodde i dig!
026:018   Nu frskrckas havslnderna
	      p ditt falls dag,
	  och arna i havet
	      frfras vid din undergng.

026:019   Ty s sger Herren, HERREN:
	  Nr jag gr dig till en delagd stad,
	  lik ngon stad som ingen bebor,
	  ja, nr jag lter djupet upphva sig mot dig
	  och de stora vattnen betcka dig,
026:020   d strtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
	  till folk som levde fr lnge sedan;
	  och lik en lngesedan delagd plats
	  fr du ligga dr i jordens djup,
	  hos dem som hava farit ned i graven.
	  S skall du frbliva obebodd,
	  medan jag gr hrliga ting i de levandes land.
026:021   Jag skall lta dig taga en ande med frskrckelse,
	  s att man aldrig i evighet skall finna dig,
	  huru man n sker efter dig,
	  sger Herren, HERREN.
027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
027:002 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Tyrus;
027:003 sg till Tyrus:

	  Du som bor vid havets portar
	      och driver kpenskap med folken,
	  hn till mnga havslnder,
	      s sger Herren, HERREN:

	  O Tyrus, du sger sjlv: Jag r sknhetens fullhet.
027:004   Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
	      dig gjorde dina byggningsmn fullkomlig i sknhet.
027:005   Av cypress frn Senir timrade de
	      allt plankverk p dig;
	  de hmtade en ceder frn Libanon
	      fr att gra din mast.
027:006   Av ekar frn Basan
	      tillverkade de dina ror.
	  Ditt dck prydde de med elfenben i delt tr
	      frn kitternas lnder.
027:007   Ditt segel var av fint linne,
	      med brokig vvnad frn Egypten,
	      och det stod ssom ditt baner.
	  Mrkbltt och purpurrtt tyg
	      frn Elisas lnder
	      hade du till soltlt.
027:008   Sidons och Arvads invnare
	      voro roddare t dig;
	  de frfarna mn du sjlv hade, o Tyrus,
	      dem tog du till skeppare.
027:009   Gebals ldste och dess frfarnaste mn
	      tjnade dig
	      med att bota dina lckor.

	  Alla havets skepp med sina sjmn
	      tjnade dig
	      vid ditt varubyte.
027:010   Perser, luder och puter
	      funnos i din hr
	      och voro ditt krigsfolk.
	  Skldar och hjlmar hngde de upp i dig;
	      dessa gvo dig glans.
027:011   Arvads sner stodo med din hr
	      runt om p dina murar,
	  gamader hade sin plats i dina torn.
	  Sina stora skldar hngde de upp
	      runt om p dina murar;
	  de gjorde din sknhet fullkomlig.
027:012   Tarsis var din handelsvn,
	      ty du var rik p allt slags gods
	  silver, jrn, tenn och bly
	      gavs dig ssom betalning.
027:013   Javan, Tubal och Mesek,
	      de drevo kpenskap med dig;
	  trlar och kopparkrl
	      gvo de dig i utbyte.
027:014   Vagnshstar, ridhstar och mulsnor
	      gvos t dig ssom betalning
	      frn Togarmas land.
027:015   Dedans sner drevo kpenskap med dig
	      ja, mnga havslnder
	      drevo handel i din tjnst;
	  elfenben och ebenholts
	      tillfrde de dig ssom hyllningsgvor.
027:016   Aram var din handelsvn,
	      ty du var rik p konstarbeten;
	  karbunkelstenar, purpurrtt tyg,
	      brokiga vvnader och fint linne.
	  koraller och rubiner
	      gvo de dig ssom betalning.
027:017   Juda och Israels land
	      drevo kpenskap med dig;
	  vete frn Minnit,
	      bakverk och honung,
	  olja och balsam
	      gvo de dig i utbyte.
027:018   Damaskus var din handelsvn,
	      ty du var rik p konstarbeten,
	      ja, p allt slags gods;
	  de kommo med vin frn Helbon
	      och med ull frn Sahar.
027:019   Vedan och Javan
	      gvo dig spnad ssom betalning;
	  konstsmitt jrn och kassia och kalmus
	      fick du i utbyte.
027:020   Dedan drev kpenskap hos dig
	  med sadeltcken att rida p.
027:021   Araberna och Kedars alla furstar,
	      de drevo handel i din tjnst;
	  med lamm och vdurar och bockar
	      drevo de handel hos dig.
027:022   Sabas och Raemas kpmn
	      drevo kpenskap med dig;
	  kryddor av allra yppersta slag
	      och alla slags dla stenar och guld
	      gvo de dig ssom betalning.
027:023   Haran, Kanne och Eden,
	      Sabas kpmn,
	  Assur och Kilmad
	      drevo kpenskap med dig.
027:024   De drevo kpenskap hos dig med skna klder,
	      med mrkbl, brokigt vvda mantlar,
	      med mngfrgade tcken,
	  med vlspunna, starka tg,
	      p din marknad.
027:025   Tarsis-skepp foro stad
	      med dina bytesvaror.

	  S fylldes du med gods och blev tungt lastad,
	      dr du lg i havet.
027:026   Och dina roddare frde dig stad,
	      ut p de vida vattnen.
	  D kom stanvinden och krossade dig.
	      dr du lg i havet.
027:027   Ditt gods, dina handels- och bytesvaror,
	      dina sjmn och skeppare,
	  dina lckors botare och dina bytesmklare,
	      allt krigsfolk p dig,
	  allt manskap som fanns ombord p dig,
	      de sjunka nu ned i havet,
	  p ditt falls dag.
027:028   Vid dina skeppares klagorop
	      bva markerna,
027:029   och alla som ro med ror
	      vergiva sina skepp;
	  sjmn och alla skeppare p havet
	      begiva sig i land.
027:030   De ropa hgt ver ditt de
	      och klaga bittert;
	  de str stoft p sina huvuden
	      och vltra sig i aska.
027:031   De raka sig skalliga fr din skull
	      och hlja sig i sorgdrkt;
	  de grta ver dig i bitter sorg,
	      under bitter klagan.
027:032   Med jmmer stmma de upp en klagosng om dig,
	      en klagosng ver ditt de:
	  Vem var ssom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
	      ute i havet?
027:033   Dr dina handelsvaror sattes i land frn havet
	      mttade du mnga folk;
	  med ditt myckna gods och dina mnga bytesvaror
	      riktade du jordens konungar.
027:034   Men nu, d du har frlist och frsvunnit ifrn havet,
	      ned i vattnens djup,
	  nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
	      sjunkit med dig.
027:035   Havslndernas alla inbyggare
	      hpna ver ditt de,
	  deras konungar st rysande,
	      med frfran i sina ansikten.
027:036   Kpmnnen ute bland folken
	      vissla t dig;
	  du har tagit en nde med frskrckelse
	      till evig tid.
028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:002 Du mnniskobarn, sg till fursten i Tyrus: S sger Herren,
	HERREN:

	  Eftersom ditt hjrta r s hgmodigt
	      och du sger: Jag r en gud,
	  ja, p ett gudaste tronar jag
	      mitt ute i havet,
	  du som dock r en mnniska och icke en gud,
	  huru mycket du n i ditt hjrta tycker dig vara en gud --
028:003   och sant r att du r visare n Daniel;
	  ingen hemlighet r frborgad fr dig;
028:004   genom din vishet och ditt frstnd
	      har du skaffat dig rikedom,
	  guld och silver har du skaffat dig
	      i dina frrdshus;
028:005   och genom den stora vishet varmed du drev din kpenskap
	      har du kat din rikedom,
	  och s har ditt hjrta blivit hgmodigt
	      fr din rikedoms skull --
028:006   drfr sger Herren, HERREN s:
	  Eftersom du i ditt hjrta
	      tycker dig vara en gud,
028:007   se, drfr skall jag lta frmlingar komma ver dig,
	      de grymmaste folk;
	  och de skola draga ut sina svrd
	      mot din visdoms sknhet
	  och skola oskra din glans.
028:008   De skola strta dig ned i graven, och du skall d
	      ssom en ddsslagen man,
	      mitt ute i havet.
028:009   Mnne du d skall sga till din drpare:
	      Jag r en gud,
	  du som ej r en gud, utan en mnniska,
	      i dens vld, som slr dig till dds?
028:010   Ssom de oomskurna d, s skall du d,
	      fr frmlingars hand.
	  Ty jag har talat,
	      sger Herren, HERREN.

028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
028:012 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver konungen i Tyrus och
	sg till honom: S sger Herren, HERREN:

	  Du var ypperst bland hrliga skapelser,
	  full med vishet och fullkomlig i sknhet.
028:013   I Eden, Guds lustgrd, bodde du,
	  hljd i alla slags dla stenar:
	  karneol, topas och kalcedon,
	  krysolit, onyx och jaspis,
	  safir, karbunkel och smaragd, jmte guld;
	  du var prydd med smycken och klenoder,
	  beredda den dag d du skapades.
028:014   Du var en kerub, som skuggade vida,
	  och jag hade satt dig att vara p det heliga gudaberget,
	  du fick dr g omkring bland gnistrande stenar.
028:015   Lyckosam var du p dina vgar
	  frn den dag d du skapades,
	  till dess att orttfrdighet blev funnen hos dig.

028:016   Men under din myckna kpenskap
	  blev ditt inre fyllt med ortt, och du fll i synd.
	  D frvisade jag dig frn gudaberget
	  och frgjorde dig, du vittskuggande kerub;
	  du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
028:017   Eftersom ditt hjrta hgmodades ver din sknhet
	      och du frspillde din vishet fr ditt prls skull,
	  drfr slog jag dig ned till jorden
	  och gav dig till pris t konungarna,
	  s att de fingo se sin lust p dig.
028:018   Genom dina mnga missgrningar vid din orttrdiga kpenskap
	  ohelgade du dina helgedomar.
	  Drfr lt jag eld g ut ifrn dig,
	      och av den blev du frtrd.
	  Jag lt dig ligga ssom aska p jorden
	      infr alla som beskte dig.
028:019   Alla som knde dig bland folken
	      hpnade ver ditt de.
	  Du tog en nde med frskrckelse
	      fr evig tid.

028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:021 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
	det
028:022 och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
	Sidon, och frhrliga mig i dig.  Ja, att jag r HERREN, det
	skall man frnimma, nr jag hller dom ver henne och bevisar
	mig helig p henne.
028:023 Och jag skall snda ver henne pest och blod p hennes gator,
	och ddsslagna mn skola falla drinne fr ett svrd som skall
	drabba henne frn alla sidor; och man skall frnimma att jag r
	HERREN.
028:024 Sedan skall fr Israels hus icke mer finnas ngon stingande tagg
	eller ngot srande trne bland alla de grannfolk som nu hna
	dem; och man skall frnimma att jag r Herren, HERREN.
028:025 Ja, s sger Herren, HERREN: Nr jag frsamlar Israels barn frn
	de folk bland vilka de ro frstrdda, d skall jag bevisa mig
	helig p dem infr folkens gon, och de skola sedan f bo i sitt
	land, det som jag har givit t min tjnare Jakob.
028:026 De skola bo dr i trygghet och bygga hus och plantera vingrdar
	ja, de skola bo i trygghet, nr jag hller dom ver alla som
	hna dem p alla sidor; och de skola frnimma att jag r HERREN,
	deras Gud.
029:001 I tionde ret, p tolfte dagen i
	tionde mnaden, kom HERRENS
	ord till mig; han sade:
029:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Farao, konungen i
	Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
029:003 Tala och sg: S sger Herren, HERREN:

	  Se, jag skall komma ver dig, Farao,
	      du Egyptens konung,
	  du stora drake, som ligger dr
	      i dina strmmar
	  och sger: Min Nilflod r min;
	      sjlv har jag gjort mig.
029:004   Jag skall stta krokar i dina kftar
	      och lta fiskarna i dina strmmar
	      fastna vid dina fjll,
	  och s skall jag draga dig upp ur dina strmmar
	      med alla de fiskar i dina strmmar,
	  som hnga fast vid dina fjll.
029:005   Och jag skall kasta dig ut i knen
	      med alla fiskarna ifrn dina strmmar;
	  du skall falla p marken
	      och ej tagas bort drifrn eller upphmtas,
	  ty t markens djur och himmelens fglar
	      vill jag giva dig till mat;
029:006   och alla Egyptens inbyggare skola frnimma
	      att jag r HERREN.
	  Ty de ro en rrstav
	      fr Israels barn;
029:007   ja, nr dessa fatta i dig med handen, gr du snder
	  och srar envar av dem i sidan;
	  och nr de stdja sig p dig, brytes du av
	  och lmnar dem alla med vacklande lnder.

029:008 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill lta svrd komma
	ver dig, och jag skall utrota ur dig bde mnniskor och djur.
029:009 Och Egyptens land skall bliva frtt och delagt, och man skall
	frnimma att jag r HERREN.  Detta drfr att han sade:
	Nilfloden r min; sjlv har jag gjort den.
029:010 Ja, drfr skall jag komma ver dig och dina strmmar, och gra
	Egyptens land till en demark, ett delagt land, frn Migdol
	till Sevene, fram till Etiopiens grns.
029:011 Ingen mnniskofot skall g dr fram, och ingen fot av ngot
	boskapsdjur skall g dr fram; och det skall ligga obebott i
	fyrtio r.
029:012 Och jag skall gra Egyptens land till en demark bland delagda
	lnder, och dess stder skola ligga de bland frhrjade stder
	i fyrtio r; och jag skall frskingra egyptierna bland folken
	och frstr dem i lnderna.

029:013 Ty s sger Herren, HERREN: Nr fyrtio r ro frlidna, skall
	jag frsamla egyptierna frn de folk bland vilka de ro
	frskingrade.
029:014 Och jag skall ter upprtta Egypten och lta egyptierna komma
	tillbaka till Patros' land, varifrn de stamma.  Dr skola de
	bliva ett oansenligt rike,
029:015 ja, ett rike oansenligare n andra riken, s att det icke mer
	skall kunna upphva sig ver folken; jag skall lta dem bliva s
	f att de icke kunna rda ver folken.
029:016 Och Israels barn skola icke mer stta sitt hopp till dem som
	allenast uppvcka minnet av deras missgrning, nr de vnda sig
	till dem; och de skola frnimma att jag r Herren, HERREN.

029:017 I tjugusjunde ret, p frsta dagen i frsta mnaden, kom
	HERRENS ord till mig; han sade:
029:018 Du mnniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har ltit sin
	hr frrtta ett svrt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
	blivit skalliga och alla skuldror snderskavda.  Men han och hans
	hr hava icke ftt ngon ln frn Tyrus fr det arbete som han
	har frrttat mot det.
029:019 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill giva Egyptens land
	t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall fra bort dess
	rikedomar och taga rov drifrn och gra byte dr, och detta
	skall hans hr f till ln.
029:020 Ssom en vedergllning fr hans arbete giver jag honom Egyptens
	land; ty fr min rkning hava de utfrt sitt verk, sger Herren,
	HERREN.
029:021 P den tiden skall jag lta ett horn vxa upp t Israels hus,
	och du skall f upplta din mun mitt ibland dem; och de skola
	frnimma att jag r HERREN.
030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
030:002 Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger Herren, HERREN:
	Jmren eder: Ack ve, vilken dag!
030:003 Ty dagen r nra, HERRENS dag r nra; en molnhljd dag r det,
	hednafolkens stund r inne.
030:004 Ett svrd kommer ver Egypten, och Etiopien fattas av ngest,
	nr de slagna falla i Egypten och dess rikedomar fras bort och
	dess grundvalar upprivas.
030:005 Etiopier, puter och luder, och hela hopen av frmmande folk,
	och kuber och frbundslandets sner skola med dem falla fr
	svrd.
030:006 S sger HERREN: Ja, Egyptens frsvarare skola falla, och dess
	stolta makt skall strtas ned; frn Migdol till Sevene skola de
	som bo dr falla fr svrd, sger Herren, HERREN.
030:007 Och deras land skall ligga de bland delagda lnder, och
	stderna dr skola vara bland frhrjade stder.
030:008 Och man skall frnimma att jag r HERREN, nr jag tnder eld p
	Egypten och lter alla dess hjlpare varda krossade.
030:009 P den dagen skola sndebud draga ut frn mig p skepp, fr att
	injaga skrck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
	dr fattas av ngest p Egyptens dag; ty se, det kommer!

030:010 S sger Herren, HERREN: Ja, jag skall gra slut p Egyptens
	rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
	hmtas dit till att frdrva landet; de skola draga sina svrd
	mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
030:012 Och jag skall gra strmmarna till torr mark och slja landet i
	onda mns hand.  Jag skall delgga landet med allt vad dri r,
	genom frmmande mn.  Jag, HERREN, har talat.

030:013 S sger Herren, HERREN: Jag skall ock frstra de elndiga
	avgudarna och gra slut p avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
	skall ingen furste mer uppst; och jag skall lta fruktan komma
	ver Egyptens land.
030:014 Jag skall delgga Patros och tnda eld p Soan och hlla dom
	ver No.
030:015 Och jag skall utgjuta min vrede ver Sin, Egyptens vrn, och
	utrota den larmande hopen i No.
030:016 Ja, jag skall tnda eld p Egypten, Sin skall gripas av ngest,
	No skall bliva intaget och Nof verfallas p ljusa dagen.
030:017 Avens och Pi-Besets unga mn skola falla fr svrd, och sjlva
	skola de vandra bort i fngenskap.
030:018 I Tehafnehes bliver dagen mrk, nr jag dr bryter snder
	Egyptens ok och dess stolta makt dr fr en nde; ja, ett moln
	skall vertcka det, och dess dttrar skola vandra bort i
	fngenskap.
030:019 Jag skall hlla dom ver Egypten, och man skall frnimma att jag
	r HERREN.

030:020 I elfte ret, p sjunde dagen i frsta mnaden, kom HERRENS ord
	till mig; han sade:
030:021 Du mnniskobarn, jag har brutit snder Faraos, den egyptiske
	konungens, arm; och se, den har icke blivit frbunden, man har
	icke brukat lkemedel, icke lindat den, icke lagt p den
	frband, fr att ter gra den stark nog till att fra svrdet.
030:022 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall komma ver Farao,
	konungen i Egypten, och bryta snder hans armar, bde den som
	nnu r stark och den som redan r snderbruten, och skall lta
	svrdet falla ur hans hand.
030:023 Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
	i lnderna.
030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag strka, och jag skall
	stta milt svrd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
	snder, s att han upphver jmmerrop infr honom, ssom en
	ddsslagen kmpe gr.
030:025 Ja, jag skall strka den babyloniske konungens armar, men Faraos
	armar skola sjunka ned; och man skall frnimma att jag r
	HERREN, nr jag stter mitt svrd i den babyloniske konungens
	hand, fr att han skall svnga det mot Egyptens land.
030:026 Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
	i lnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.
031:001 I elfte ret, p frsta dagen i tredje mnaden, kom HERRENS ord
	till mig; han sade:
031:002 Du mnniskobarn, sg till Farao, konungen i Egypten, och till
	hans larmande hop:

	  Vem kan frliknas
	      med dig i din storhet?
031:003   Se, du r ett delt trd,
	      en ceder p Libanon,
	  med skna grenar
	      och skuggrik krona
	      och hg stam,
	  en som med sin topp
	      rcker upp bland molnen.
031:004   Vatten gvo den vxt,
	      djupets kllor gjorde den hg.
	  Ty med sina strmmar omflto de
	      platsen dr den var planterad;
	  frst sedan snde de sina flden
	      till alla andra trd p marken.
031:005   S fick den hgre stam
	      n alla trd p marken,
	  den fick talrika kvistar
	      och lnga grenar,
	  genom det myckna vatten den hade,
	      nr den skt skott.
031:006   Alla himmelens fglar
	      byggde sig nsten bland dess kvistar,
	  under dess grenar fdde
	      alla markens djur sina ungar,
	  och i dess skugga bodde
	      allahanda stora folk.
031:007   Och den blev skn genom sin storhet
	      och genom sina grenars lngd,
	  dr den stod med sin rot
	      invid stora vatten.
031:008   Ingen ceder i Guds lustgrd
	      gick upp emot denna,
	  ingen cypress hade kvistar
	      som kunde frliknas med dennas,
	  ingen lnn bar grenar,
	      jmfrliga med dennas;
	  nej, intet trd i Guds lustgrd
	      liknade den i sknhet
031:009   S skn hade jag ltit den bliva,
	      i dess rikedom p grenar,
	  att alla Edens trd i Guds lustgrd
	      mste avundas den.

031:010 Drfr sger Herren, HERREN s Eftersom du vxte s hg, ja,
	eftersom ditt trd strckte sin topp upp bland molnen och
	frhvde sig i sitt hjrta ver att det var s hgt,
031:011 drfr skall jag prisgiva det t en som r vldig bland
	folken.  Han skall frvisso utfra sitt verk drp, ty fr dess
	ogudaktighets skull har jag frkastat det.

031:012 Ja, frmlingar hava ftt hugga ned det, de grymmaste folk, och
	hava ltit det ligga.  Dess kvistar hava nu fallit p bergen och
	i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
	alla landets bckar, och alla folk p jorden hava mst draga
	bort drifrn och frsaka dess skugga och lta det ligga.
031:013 P dess kullfallna stam bo alla himmelens fglar, och p dess
	grenar lgra sig alla markens djur.
031:014 S sker, fr att ett trd som vxer vid vatten aldrig skall yvas
	ver sin hjd och strcka sin topp upp bland molnen; ja, fr att
	icke ens de vldigaste av dem skola st och yvas, intet trd som
	har haft vatten att dricka.  Ty de ro allasammans hemfallna t
	dden och mste ned i jordens djup, till att vara dr bland
	mnniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

031:015 S sger Herren, HERREN: P den dag d det for ned till
	ddsriket lt jag djupet fr dess skull hlja sig i sorgdrkt;
	jag hmmade strmmarna dr, och de stora vattnen hllos
	tillbaka.  Jag lt Libanon fr dess skull klda sig i svart, och
	alla trd p marken frtvinade i sorg ver det.
031:016 Genom dnet av dess fall kom jag folken att bva, nr jag
	strtade det ned i ddsriket, till dem som hade farit ned i
	graven.  Men d trstade sig i jordens djup alla Edens trd, de
	yppersta och bsta p Libanon, alla de som hade haft vatten att
	dricka.
031:017 Ocks de hade, ssom det trdet, mst fara ned till ddsriket,
	till dem som voro slagna med svrd; dit foro ock de som hade
	varit dess std och hade bott i dess skugga bland folken.
031:018 Kan nu ngot bland Edens trd frliknas med dig i hrlighet och
	storhet?  Och dock skall du, ssom Edens trd, strtas ned i
	jordens djup och ligga dr bland oomskurna, hos dem som ro
	slagna med svrd.  S skall det g Farao och hela hans larmande
	hop, sger Herren, HERREN.
032:001 I tolfte ret, p frsta dagen i tolfte mnaden, kom HERRENS ord
	till mig; han sade:
032:002 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Farao, konungen i
	Egypten, och sg till honom:

	  Det r frbi med dig, du lejon bland folken!
	  Och du var dock lik draken i havet,
	      dr du for fram i dina strmmar
	  och rrde upp vattnet med dina ftter
	      och grumlade dess strmmar.


032:003 S sger nu Herren, HERREN:
	  Jag skall breda ut mitt nt ver dig
	  genom skaror av mnga folk,
	  och de skola draga upp dig i mitt garn.
032:004   Jag skall kasta dig upp p jorden,
	  jag skall slunga dig bort p marken
	  och lta alla himmelens fglar
	      sl ned p dig
	  och lta de vilda djuren p hela jorden
	      mtta sig med dig.
032:005   Jag skall kasta ditt ktt p bergen
	  och fylla dalarna med ditt stora skrov.
032:006   Och landet som du har nedslat
	      skall jag vattna med ditt blod
	      nda upp till bergen,
	  och bckarna skola bliva fulla av dig.
032:007   Och nr jag utslcker dig, skall jag vertcka himmelen
	  och frmrka dess stjrnor;
	  jag skall vertcka solen med moln,
	  och mnens ljus skall icke lysa mer.
032:008   Alla ljus p himmelen
	  skall jag frmrka fr din skull
	  och lta mrker komma ver ditt land,
	  sger Herren, HERREN.
032:009   Och mnga folks hjrtan
	      skall jag sl med skrck,
	  nr jag gr din undergng bekant bland folkslagen,
	  ja, i lnder som du icke knner.
032:010   Jag skall komma mnga folk
	      att hpna fr din skull,
	  och deras konungar skola fr din skull
	      gripas av bvan,
	  nr jag i deras syn svnger mitt svrd;
	  vart gonblick skola de frukta,
	      envar fr sitt liv,
	      p ditt falls dag.
032:011   Ty s sger Herren, HERREN:
	  Den babyloniske konungens svrd
	      skall komma ver dig.
032:012   Jag skall lta din larmande hop
	      falla fr hjltars svrd,
	  grymmast bland hedningar ro de alla.
	  De skola frda Egyptens hrlighet,
	  och hela dess larmande hop skall frgras;
032:013   jag skall utrota all dess boskap,
	  den som betar vid det myckna vattnet.
	  Av mnniskofot skall det icke mer rras upp,
	  ej heller rras upp av boskapsklvar.
032:014   Sedan skall jag lta deras vatten sjunka undan
	  och deras strmmar flyta bort ssom olja,
	  sger Herren, HERREN,
032:015   i det jag gr Egyptens land
	  till en dslig demark
	  och bervar landet allt vad dri r,
	  nr jag nu slr alla dess inbyggare,
	  s att man frnimmer att jag r HERREN.

032:016   Detta r en klagosng som man skall sjunga,
	  ja, folkens dttrar skola sjunga den;
	  de skola sjunga den ver Egypten
	      med hela dess larmande hop,
	  sger Herren, HERREN.

032:017 I tolfte ret, p femtonde dagen i mnaden, kom HERRENS ord
	till mig; han sade:
032:018 Du mnniskobarn, sjung sorgesng ver Egyptens larmande
	hop.  Bjud henne att ssom dttrarna av de vldigaste folk fara
	ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.

032:019 Finnes ngon s ringa att du r frmer n hon?  Nej, far du ned
	och lt dig bddas bland de oomskurna.
032:020 Bland mn som ro slagna med svrd skola ock dina falla.  Svrdet
	r redo; slpen bort henne med hela hennes larmande hop.
032:021 Mktiga hjltar skola tala till Farao ur ddsriket, till honom
	och till hans hjlpare: Ja, de hava mst fara hitned, och nu
	ligga de dr, de oomskurna, slagna med svrd.

032:022 Dr ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
	har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr slagna, fallna
	fr svrd.
032:023 Sin grav har han ftt lngst ned i underjorden, och runt omkring
	honom ligger hans skara begraven.  Allasammans ligga de slagna,
	fallna fr svrd, de man som en gng utbredde skrck i de
	levandes land.

032:024 Dr ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
	hans grav.  Allasammans ligga de slagna, mnnen som fllo fr
	svrd, och som oomskurna mste fara, ned i jordens djup, desamma
	som en gng utbredde skrck omkring sig i de levandes land; nu
	mste de bra sin skam bland de andra som hava farit ned i
	graven.
032:025 Ja, bland slagna har han ftt sitt lger med hela sin larmande
	hop; runt omkring honom har denna sin gravplats.  Allasammans
	ligga de dr oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde sig
	ju skrck omkring dem i de levandes land, men de mste nu bra
	sin skam bland dem som hava farit ned i graven.  Ja, bland
	slagna har han ftt sin plats.

032:026 Dr ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
	honom har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr
	oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde de ju skrck
	omkring sig i de levandes land.
032:027 Men dessa fallna mn ur de oomskurnas hop, de f icke vila bland
	hjltarna, bland dem som hava farit ned till ddsriket i sin
	krigiska rustning och ftt sina svrd lagda under sina
	huvuden.  Nej, deras missgrningar hava kommit ver deras ben.  De
	utbredde ju skrck i de levandes land, ssom hjltar gra.
032:028 Ja, ocks du skall bliva krossad bland de oomskurna och f ligga
	bland dem som ro slagna med svrd.

032:029 Dr ligger Edom med sina konungar och alla sina hvdingar; huru
	mktiga de n voro, hava de nu ftt sin plats bland dem som ro
	slagna med svrd; de mste ligga bland de oomskurna, bland dem
	som hava farit ned i graven.

032:030 Dr ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
	de hava mst fara ned till de slagna, de hava kommit p skam,
	trots den skrck de utbredde genom sina vldiga grningar.  Och
	de ligga dr oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
	svrd; de mste bra sin skam bland dem som hava farit ned i
	graven.

032:031 Dem skall nu Farao f se, och han skall s trsta sig ver hela
	sin larmande hop.  Ja, Farao och hela hans har ro slagna med
	svrd, sger Herren, HERREN.
032:032 Ty vl utbredde jag skrck fr honom i de levandes land, men nu
	mste han, Farao, med hela sin larmande hop, lta sig bddas
	bland de oomskurna, hos dem som ro slagna med svrd, sger
	Herren, HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:002 Du mnniskobarn, tala till dina landsmn och sg till dem: Om
	jag vill lta svrdet komma ver ett land, och folket i landet
	har utsett bland sig en man som det har gjort till sin vktare,
033:003 och denne ser svrdet komma ver landet och stter i basunen och
	varnar folket,
033:004 men den som fr hra basunljudet nda icke lter varna sig, och
	svrdet sedan kommer och tager honom bort, d kommer hans blod
	ver hans eget huvud.
033:005 Ty han hrde ju basunljudet, men lt icke varna sig; drfr
	kommer hans blod ver honom sjlv.  Om han hade ltit varna sig,
	s hade han rddat sitt liv.  --
033:006 Men om vktaren ser svrdet komma och icke stter i basunen och
	folket s icke bliver varnat, och svrdet sedan kommer och tager
	bort ngon bland dem, d bliver visserligen denne borttagen
	genom sin egen missgrning, men hans blod skall jag utkrva av
	vktarens hand.

033:007 Dig, du mnniskobarn, har jag satt till en vktare fr Israels
	hus, fr att du  mina vgnar skall varna dem, nr du hr ett
	ord frn min mun.
033:008 Om jag sger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du mste d,
	och du d icke sger ngot till att varna den ogudaktige fr
	hans vg, s skall vl den ogudaktige d genom sin missgrning,
	men hans blod skall jag utkrva av din hand.
033:009 Men om du varnar den ogudaktige fr hans vg, p det att han m
	vnda om ifrn den, och han likvl icke vnder om ifrn sin vg,
	d skall visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv
	har rddat din sjl.

033:010 Och du, mnniskobarn, sg till Israels hus: I sgen s: Vra
	vertrdelser och synder tynga p oss och vi frsmkta genom
	dem.  Huru kunna vi d bliva vid liv?
033:011 Men svara dem: S sant jag lever, sger Herren, HERREN, jag har
	ingen lust till den ogudaktiges dd, utan fastmer drtill att
	den ogudaktige vnder om frn sin vg och fr leva.  S vnden d
	om, ja, vnden om frn edra onda vgar; ty icke viljen I vl d,
	I av Israels hus?

033:012 Men du, mnniskobarn, sg till dina landsmn: Den rttfrdiges
	rttfrdighet skall icke rdda honom, nr han begr
	vertrdelser; och den ogudaktige skall icke komma p fall genom
	sin ogudaktighet, nr han vnder om frn sin ogudaktighet, lika
	litet som den rttfrdige skall kunna leva genom sin
	rttfrdighet, nr han syndar.
033:013 Om jag sger till den rttfrdige att han skall f leva, och han
	sedan i frlitande p sin rttfrdighet gr vad ortt r, s
	skall intet ihgkommas av all hans rttfrdighet, utan genom det
	ortta som han gr skall han d.
033:014 Och om jag sger till den ogudaktige: Du mste d, och han
	sedan vnder om frn sin synd och var rtt och rttfrdighet,
033:015 s att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har ftt
	och erstter vad han har rvat och vandrar efter livets stadgar,
	s att han icke gr vad ortt r, d skall han frvisso leva och
	icke d.
033:016 Ingen av de synder han har begtt skall d tillrknas honom; han
	har vat rtt och rttfrdighet, drfr skall han frvisso f
	leva.  --
033:017 Men nu sga dina landsmn: Herrens vg r icke alltid
	densamma, d det fastmer r deras egen vg som icke alltid r
	densamma.
033:018 Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
	ortt r, s mste han just drfr d.
033:019 Men om den ogudaktige vnder om frn sin ogudaktighet och var
	rtt och rttfrdighet, d skall han just drfr f leva.
033:020 Och nd sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Jo, jag
	skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av Israels
	hus.

033:021 I det tolfte ret sedan vi hade blivit bortfrda i fngenskap,
	p femte dagen i tionde mnaden, kom en flykting ifrn Jerusalem
	till mig med budskapet: Staden r intagen.
033:022 Nu hade p aftonen fre flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
	ver mig; men p morgonen ppnade han ter min mun, just fre
	mannens ankomst, s att jag, d nu min mun blev ppnad, upphrde
	att vara stum.
033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:024 Du mnniskobarn, de som bo ibland ruinerna dr borta i Israels
	land sga Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
	till besittning.  Vi ro mnga, oss mste vl landet d vara
	givet till besittning!
033:025 Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: I ten ktt med
	blodet i, I upplyften edra gon till edra elndiga avgudar, och
	I utgjuten blod; och likvl skullen I f hava landet till
	besittning!
033:026 I trotsen p edra svrd, I bedriven vad styggeligt r, I sknden
	varandras hustrur; och likvl skullen I f hava landet till
	besittning!
033:027 Nej; s skall du sga till dem: S sger Herren, HERREN: S sant
	jag lever, de som bo dr bland ruinerna skola falla fr svrd;
	och dem som bo p landsbygden skall jag giva till mat t de
	vilda djuren, och de som bo i bergfsten eller i grottor skola
	d genom pest.
033:028 Jag skall gra landet de och tomt, och dess stolta makt skall
	f en nde; och Israels berg skola delggas, s att ingen gr
	dr fram.
033:029 Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag gr landet de
	och tomt, fr alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

033:030 Men du, mnniskobarn, dina landsmn, som orda om dig invid
	vggarna och i ingngarna till husen, de tala sinsemellan, den
	ene med den andre, och sga: Kom, lt oss hra vad det r fr
	ett ord som nu utgr frn HERREN.
033:031 Och de komma till dig, ssom gllde det en folkfrsamling, och
	stta sig hos dig ssom mitt folk; och de hra dina ord, men
	gra icke efter dem.  Ty vl hopgra de med munnen ljuvliga ord,
	men deras hjrtan st blott efter egen vinning.
033:032 Och se, du r fr dem, ssom nr ngon som har vacker rst och
	spelar vl sjunger en krleksvisa; de hra vl dina ord, men
	gra icke efter dem.
033:033 Men nr det kommer -- ty se det kommer!  -- d skola de frnimma
	att en profet har varit ibland dem.
034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
034:002 Du mnniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sg
	till dem, till herdarna: S sger Herren, HERREN: Ve eder, I
	Israels herdar, som haven srjt allenast fr eder sjlva!  Var
	det d icke fr hjorden som herdarna borde srja?
034:003 I stllet ten I upp det feta, med ullen kldden I eder, det
	gdda slaktaden I; men om hjorden vrdaden I eder icke.
034:004 De svaga strkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
	frbunden I icke, det frdrivna frden I icke tillbaka, det
	frlorade uppskten I icke, utan med frtryck och hrdhet fren
	I fram mot dem.
034:005 S blevo de frskingrade, drfr att de icke hade ngon herde,
	de blevo till mat t alla markens djur, ja, de blevo
	frskingrade.
034:006 Mina fr g nu vilse p alla berg och alla hga kullar; ver
	hela jorden ro mina fr frskingrade, utan att ngon frgar
	efter dem eller uppsker dem.
034:007 Hren drfr HERRENS ord, I herdar:
034:008 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
	mina fr hava lmnats till rov, ja, eftersom mina fr hava
	blivit till mat t alla markens djur, d de nu icke hava ngon
	herde, och eftersom mina herdar icke frga efter mina fr ja,
	eftersom herdarna srja fr sig sjlva och icke srja fr mina
	fr,
034:009 drfr, I herdar: Hren HERRENS ord:
034:010 S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver herdarna och
	utkrva mina fr ur deras hand och gra slut p deras
	herdetjnst; och herdarna skola d icke mer kunna srja fr sig
	sjlva, ty jag skall rdda mina fr ur deras gap, s att de icke
	bliva till mat t dem.

034:011 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag skall sjlv taga mig an mina
	fr och leta dem tillsammans.
034:012 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, nr hans fr ro
	frstrdda omkring honom, s skall ock jag leta tillsammans mina
	fr och rdda dem frn alla de orter till vilka de frskingrades
	p en dag av moln och tcken.
034:013 Och jag skall fra dem ut ifrn folken och frsamla dem ur
	lnderna, och skall lta dem komma till sitt eget land och fra
	dem i bet p Israels berg, vid bckarna och var man eljest kan
	bo i landet.
034:014 P goda betesplatser skall jag fra dem i bet, p Israels hga
	berg skola de f sina betesmarker; dr skola de lgra sig p
	goda betesmarker, och fett bete skola de hava p Israels berg.
034:015 Jag skall sjlv fra mina fr i bet och sjlv utse lgerplatser
	t dem, sger Herren, HERREN.
034:016 Det frlorade skall jag uppska, det frdrivna skall jag fra
	tillbaka, det sargade skall jag frbinda, och det svaga skall
	jag strka.  Men det feta och det starka skall jag frgra; ja,
	jag skall skta det ssom rtt r.

034:017 Men I, mina fr, s sger Herren, HERREN: Se, jag vill dma
	mellan fr och fr, mellan vdurar och bockar.
034:018 r det eder icke nog att I fn beta p den bsta betesplatsen,
	eftersom I med edra ftter trampen ned vad som r kvar p eder
	betesplats?  Och r det eder icke nog att I fn dricka det
	klaraste vattnet, eftersom I med edra ftter grumlen vad som har
	lmnats kvar?
034:019 Skola mina fr beta av det som edra ftter hava trampat ned, och
	dricka vad edra ftter hava grumlat?
034:020 Nej; drfr sger Herren, HERREN s till dem: Se, jag skall
	sjlv dma mellan de feta fren och de magra fren.
034:021 Eftersom I med sida och bog stten undan alla de svaga och med
	edra horn stngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och
	frskingrat dem,
034:022 drfr skall jag frlsa mina fr, s att de icke mer bliva till
	rov, och skall dma mellan fr och fr.
034:023 Och jag skall lta en herde uppst, gemensam fr dem alla, och
	han skall fra dem i bet, nmligen min tjnare David; ja, han
	skall fra dem i bet, han skall vara deras herde.
034:024 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjnare David skall
	vara hvding bland dem.  Jag, HERREN, har talat.
034:025 Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; jag skall gra
	nde p vilddjuren i landet, s att man i trygghet kan bo mitt i
	knen och sova i skogarna.
034:026 Och jag skall lta dem sjlva och landet runt omkring min hjd
	bliva till vlsignelse.  Jag skall lta regn falla i rtt tid;
	regnskurar till vlsignelse skall det bliva.
034:027 Trden p marken skola bra sin frukt, och jorden skall giva sin
	grda, och sjlva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
	skola frnimma att jag r HERREN, nr jag bryter snder deras ok
	och rddar dem frn de mnniskors hand, som hava hllit dem i
	trldom.
034:028 De skola sedan icke mer bliva ett byte fr folken, och markens
	djur skola ej ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
	ingen skall frskrcka dem.
034:029 Och jag skall t dem lta en plantering vxa upp, som skall
	bliva dem till bermmelse; och de som bo i landet skola icke mer
	ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smlek av
	folken.
034:030 Och de skola frnimma att jag, HERREN, deras Gud, r med dem,
	och att de, Israels hus, ro mitt folk, sger Herren, HERREN.
034:031 Ja, I ren mina fr, I ren fr i min hjord, mnniskor som I
	ren, och jag r eder Gud, sger Herren, HERREN.
035:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
035:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
	mot det;
035:003 sg till det: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver
	dig, du Seirs berg, och utrcka min hand mot dig och gra dig
	de och tomt.
035:004 Jag skall gra dina stder till ruiner, och sjlvt skall du
	bliva de; och du skall frnimma att jag r HERREN.
035:005 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
	givit dem till pris t svrdet under deras ofrds tid, den tid
	d missgrningen hade ntt sin grns,
035:006 drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
	frvandla dig till blod, och blod skall frflja dig; eftersom
	du icke har hatat blod, skall blod frflja dig.
035:007 Ja, jag skall gra Seirs berg tomt och de och utrota drifrn
	envar som frdas dr, fram eller tillbaka.
035:008 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna mn; ja, p
	dina hjder, i dina dalar och vid alla dina bckar skola
	svrdsslagna mn falla.
035:009 Jag skall gra dig till en demark fr evrdlig tid, och dina
	stder skola icke mer bliva bebodda; och I skolen frnimma att
	jag r HERREN.
035:010 Eftersom du sade: De bda folken och de bda lnderna skola
	bliva mina, vi skola taga dem i besittning -- detta fastn
	HERREN bodde dr --
035:011 drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
	utfra mitt verk med samma vrede och nitlskan varmed du i din
	htskhet har utfrt ditt verk mot dem; och jag skall gra mig
	knd bland dem, nr jag dmer dig.
035:012 Och du skall frnimma att jag r HERREN.  Jag har hrt alla de
	smdelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
	Det r en demark; de ro givna t oss till mat.
035:013 Ja, I sprraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
	mig; jag har vl hrt det.

035:014 S sger Herren, HERREN: Till hela jordens gldje skall jag gra
	dig till en demark.
035:015 Drfr att du gladde dig t att Israels hus' arvedel blev
	delagd, drfr skall jag gra likas med dig.  Du skall bliva en
	demark, du Seirs berg, du hela Edom, s lngt du strcker dig;
	och man skall frnimma att jag r HERREN.
036:001 Och du, mnniskobarn, profetera om Israels berg och sg: I
	Israels berg, hren HERRENS ord.
036:002 S sger Herren, HERREN: Eftersom fienden sger om eder: Rtt
	s, de urgamla offerhjderna hava nu blivit vr besittning,
036:003 drfr m du profetera och sga: S sger Herren, HERREN:
	Eftersom, ja, eftersom man har frtt eder och fikar efter eder
	frn alla sidor, fr att I mtten tillfalla de vriga folken
	ssom deras besittning och eftersom I ren s utsatta fr onda
	tungors hn och folks frtal,
036:004 drfr, I Israels berg, mn I nu hra Herrens, HERRENS ord: S
	sger Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
	dalarna, till de frdda ruinerna och de vergivna stderna, som
	hava lmnats till rov och spott t de vriga folken runt
	omkring,
036:005 ja, drfr sger Herren, HERREN s: Sannerligen, i brinnande
	nitlskan talar jag mot de vriga folken och mot Edom, s lngt
	det strcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjrtas gldje
	och i sitt sinnes vermod hava tillgnat sig mitt land ssom
	besittning, fr att driva ut dess inbyggare och gra det till
	sitt byte.
036:006 Profetera allts om Israels land och sg till bergen och
	hjderna, till bckarna och dalarna: S sger Herren, HERREN:
	Se, i nitlskan och vrede r det som jag talar, eftersom I liden
	sdan smlek av folken.
036:007 Drfr sger Herren, HERREN s Jag upplyfter min hand och
	betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sjlva f
	lida smlek.
036:008 Men I, Israels berg, I skolen ter grnska och bra frukt t
	mitt folk Israel, ty snart skola de komma ter.
036:009 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vnda mig till eder,
	och I skolen bliva brukade och besdda.
036:010 Och jag skall frsamla p eder mnniskor i myckenhet, alla
	Israels barn, s mnga de ro; och stderna skola nyo bliva
	bebodda och ruinerna ter byggas upp.
036:011 Ja, jag skall frsamla p eder mnniskor och boskap i myckenhet,
	och de skola frka sig och bliva fruktsamma.  Jag skall lta
	eder bliva bebodda, alldeles ssom I fordom voren; ja, jag skall
	gra eder nnu mer gott, n I frut fingen rna; och I skolen
	frnimma att jag r HERREN.
036:012 Jag skall lta mnniskor ter vandra fram ver eder, nmligen
	mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
	skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare dda deras
	barn.
036:013 S sger Herren, HERREN: Eftersom man sger till dig: Du r en
	mnniskoterska, du har ddat ditt eget folks barn,
036:014 drfr skall du nu icke mer f ta upp mnniskor och icke mer f
	dda ditt folks barn, sger Herren, HERREN.
036:015 Jag skall icke mer lta dig hra smlek av folken, och du skall
	icke mer ndgas bra folkslagens frakt; ej heller skall du mer
	bringa ditt folk p fall, sger Herren, HERREN.

036:016 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
036:017 Du mnniskobarn nr Israels barn nnu bodde i sitt land, d
	orenade de det genom sitt vsende och sina grningar; ssom en
	kvinnas orenhet var deras vsende fr mig.
036:018 D utgt jag min vrede ver dem, fr det blods skull som de hade
	utgjutit ver landet, och drfr att de hade orenat det med sina
	elndiga avgudar.
036:019 Jag frskingrade dem bland folken, och de blevo frstrdda i
	lnderna; efter deras vsende och deras grningar dmde jag dem.
036:020 Men till vilka folk de n kommo vanrade de mitt heliga namn, i
	det att man sade om dem: Detta r HERRENS folk, och de hava
	likvl mst draga ut ur sitt land.
036:021 D ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanrade
	bland de folk till vilka de kommo.
036:022 Sg drfr till Israels barn: S sger Herren, HERREN: Icke fr
	eder skull gr jag detta, I Israels barn, utan fr mitt heliga
	namns skull, som I haven vanrat bland de folk till vilka I
	haven kommit.
036:023 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanrat bland
	folken, i det att I haven vanrat det bland dem; och folken
	skola frnimma att jag r HERREN, sger Herren, HERREN, nr jag
	bevisar mig helig p eder infr deras gon.
036:024 Ty jag skall hmta eder ifrn folken och frsamla eder ifrn
	alla lnder och fra eder till edert land.
036:025 Och jag skall stnka rent vatten p eder, s att I bliven rena;
	jag skall rena eder frn all eder orenhet och frn alla edra
	elndiga avgudar.
036:026 Och jag skall giva eder ett nytt hjrta och lta en ny ande
	komma i edert brst; jag skall taga bort stenhjrtat ur eder
	kropp och giva eder ett hjrta av ktt.
036:027 Jag skall lta min Ande komma i edert brst och s gra, att I
	vandren efter mina stadgar och hllen mina rtter och gren
	efter dem.
036:028 S skolen I f bo i det land som jag gav t edra fder, och I
	skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
036:029 Och jag skall frlsa eder frn all eder orenhet.  Och jag skall
	kalla fram sden och lta den bliva ymnig och skall icke mer
	lta ngon hungersnd komma ver eder.
036:030 Ja, ymnig skall jag lta trdens frukt och markens grda bliva,
	fr att I icke mer skolen lida hungersndens smlek bland
	folken.
036:031 D skolen I tnka p edra onda vgar och p edra grningar, som
	icke voro goda; och I skolen knna leda vid eder sjlva fr edra
	missgrningars och styggelsers skull.
036:032 Men icke fr eder skull gr jag detta, sger Herren, HERREN; det
	vare eder kunnigt.  I mn skmmas och blygas fr edra vgar, I
	Israels barn.

036:033 S sger Herren, HERREN: Nr jag har renat eder frn alla edra
	missgrningar, d skall jag lta stderna nyo bliva bebodda,
	och d skola ruinerna ter byggas upp,
036:034 och det frdda landet skall ter bliva brukat, i stllet fr
	att det har legat ssom en demark infr var man som har gtt
	dr fram.
036:035 Och d skall man sga: Det landet som var s frtt har nu
	blivit ssom Edens lustgrd, och stderna som voro s delagda,
	frdda och frstrda, de ro nu bebodda och befsta.
036:036 D skola de folk som ro kvar runt omkring eder frnimma att
	jag, HERREN, nu ter har byggt upp det som var frstrt och nyo
	planterat det som var frtt.  Jag, HERREN, har talat det, och
	jag fullbordar det ocks.

036:037 S sger Herren, HERREN; Ocks p detta stt vill jag bnhra
	Israels barn, s vill jag handla med dem: jag skall dr frka
	mnniskorna, s att de bliva ssom frhjordar.
036:038 Ssom hjordar av offerdjur, ssom frhjordar i Jerusalem vid
	dess hgtider, s skola de hjordar av mnniskor vara, som skola
	uppfylla de delagda stderna.  Och man skall frnimma att jag r
	HERREN.
037:001 HERRENS hand kom ver mig, och genom HERRENS Ande frdes jag
	stad och sattes ned mitt p sltten, som nu lg full med ben.
037:002 Och han frde mig fram runt omkring dem, och jag sg att de lgo
	dr i stor myckenhet utver dalen och jag sg att de voro
	alldeles frtorkade.
037:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, kunna vl dessa ben
	ter bliva levande?  Jag svarade: Herre, HERRE, du vet det.
037:004 D sade han till mig: Profetera ver dessa ben och sg till
	dem: I frtorkade ben, hren HERRENS ord;
037:005 S sger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall lta ande
	komma in i eder, s att I ter bliven levande.
037:006 Jag skall fsta senor vid eder och lta ktt vxa p eder och
	vertcka eder med hud och giva eder ande, s att I ter bliven
	levande; och I skolen frnimma att jag r HERREN.

037:007 Och jag profeterade, ssom det hade blivit mig bjudet.  Och nr
	jag nu profeterade, hrdes ett rassel, och dr blev ett gny, och
	benen kommo ter tillhopa, s att det ena benet fogades till det
	andra.
037:008 Och jag sg huru senor och ktt vxte p dem, och huru de
	vertcktes med hud drovanp; men ingen ande var nnu i dem.
037:009 D sade han till mig: Profetera och tala till anden, ja,
	profetera, du mnniskobarn, och sg till anden: S sger Herren,
	HERREN: Kom, du ande, frn de fyra vderstrecken och bls p
	dessa drpta, s att de ter bliva levande.
037:010 Och jag profeterade, ssom han hade bjudit mig.  D kom anden in
	i dem, och de blevo ter levande och reste sig upp p sina
	ftter, en vermttan stor skara.
037:011 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, dessa ben, de ro alla
	Israels barn.  Se, de sga: 'Vra ben ro frtorkade, vrt hopp
	har blivit om intet, det r ute med oss.'
037:012 Profetera drfr och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Se,
	jag vill ppna edra gravar och hmta eder, mitt folk, upp ur
	edra gravar och lta eder komma till Israels land.
037:013 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag ppnar edra
	gravar och hmtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
037:014 Och jag skall lta min ande komma in i eder, s att I ter
	bliven levande, och jag skall lta eder f bo i edert land; och
	I skolen frnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
	ocks har fullborda det, sger HERREN.

037:015 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
037:016 Du mnniskobarn, tag dig en trstav och skriv p den: Fr Juda
	och hans frnder bland Israels barn.  Tag sedan en annan trstav
	och skriv p den: En stav fr Josef, Efraim, och fr hans
	frnder av hela Israels hus.
037:017 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s att
	de bliva frenade till ett i din hand.
037:018 Nr d dina landsmn sga till dig: Frklara fr oss vad du
	menar hrmed,
037:019 s svara dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
	stav, den som r i Efraims hand, vilken stav ock gller fr de
	stammar av Israel, som ro hans frnder, och intill denna vill
	jag lgga Judas stav, bda tillhopa, och s gra dem till en
	enda stav, s att de bliva ett i min hand.
037:020 Och stavarna som du har skrivit p skall du hlla i din hand
	infr deras gon.
037:021 Och du skall tala till dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag
	skall hmta Israels barn ut ifrn de folk till vilka de hava
	mst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa frn alla hll
	och fra dem in i deras land.
037:022 Och jag skall gra dem till ett enda folk i landet, p Israels
	berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
	vara tv folk och icke mer vara delade i tv riken.

037:023 Sedan skola de icke mer orena sig med sina elndiga avgudar och
	styggelser och med alla slags vertrdelser.  Och jag skall
	frlsa dem och hmta dem frn alla orter dr de hava syndat, och
	skall rena dem, s att de bliva mitt folk, och jag skall vara
	deras Gud.
037:024 Och min tjnare David skall vara konung ver dem, och de skola
	s alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
	rtter och hlla mina stadgar och gra efter dem.
037:025 S skola de f bo i det land som jag gav t min tjnare Jakob,
	det vari edra fder bodde.  De skola sjlva f bo dr, s ock
	deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjnare
	David skall vara deras hvding evinnerligen.
037:026 Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; ett evigt frbund
	med dem skall det vara.  Jag skall instta dem och frka dem och
	lta min helgedom st bland dem evinnerligen.
037:027 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
	och de skola vara mitt folk.
037:028 S skola folken frnimma att jag r HERREN, som helgar Israel,
	d nu min helgedom frbliver ibland dem evinnerligen.

038:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
038:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
	hvdingen ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
038:003 och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
	Gog, du hvding ver Ros, Mesek och Tubal.
038:004 Jag skall locka dig stad, jag skall stta krokar i dina kftar
	och fra dig ut med hela din hr, hstar och ryttare,
	allasammans i prktig rustning, en stor skara, vpnad med
	skrmar och skldar, och allasammans med svrd i hand.
038:005 Perser, etiopier och puter r, med dem, allasammans med skld
	och hjlm,
038:006 Gomer och alla dess hrskaror, Togarmas folk ifrn den yttersta
	norden och alla dess hrskaror; ja, mnga folk har du med dig.
038:007 Rusta dig och gr dig redo med alla de skaror som hava frsamlat
	sig till dig; och bliv du deras hvitsman.
038:008 Nr lng tid har gtt, skall du bliva uppbdad; i kommande r
	skall du f tga in i ett land som d har ftt ro efter svrdet,
	och vart folk d har blivit hopsamlat frn mnga andra folk, ja,
	upp till Israels berg, som s lnge lgo de, men vilkas folk d
	har blivit hmtat fram ifrn de andra folken, s att alla nu bo
	dr i trygghet.
038:009 Dit skall du draga upp, du skall komma ssom ett ovder och vara
	ssom ett moln som vertcker landet, du med alla dina hrskaror
	och med mnga folk som flja dig.

038:010 S sger Herren, HERREN: P den tiden skola planer uppst i ditt
	hjrta, och du skall tnka ut onda anslag.
038:011 Du skall sga: Jag vill draga upp mot det obefsta landet, jag
	vill komma ver dessa skra, som bo dr i trygghet, ja, som
	allasammans bo dr utan murar och varken hava bommar eller
	portar.
038:012 Ty du vill taga rov och gra byte och vnda din hand mot
	demarker som nu ter ro bebyggda, och mot ett folk som har
	blivit hopsamlat frn hedningarna, och som nu frvrvar sig
	boskap och gods, dr det bor p jordens mittelhjd.
038:013 Saba och Dedan och Tarsis' kpmn och alla dess unga lejon skola
	d utfrga dig: Har du kommit fr att taga rov, har du
	frsamlat dina skaror till att gra byte till att fra bort
	silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
	taga stort rov?

038:014 Profetera drfr, du mnniskobarn och sg till Gog: S sger
	Herren HERREN: Se, p den tiden, nr mitt folk Israel ter bor i
	trygghet, d skall du frnimma det.
038:015 Du skall d komma frn ditt land lngst uppe i norr, du sjlv
	och mnga folk med dig, allasammans ridande p hstar, en stor
	skara, en talrik hr.
038:016 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma ssom ett moln
	fr att vertcka landet.  I kommande dagar skall detta ske; jag
	skall d lta dig komma ver mitt land, fr att folken skola
	lra knna mig, nr jag infr deras gon bevisar mig helig p
	dig, du Gog.

038:017 S sger Herren, HERREN: Du r ju den om vilken jag i forna
	tider talade genom mina tjnare, Israels profeter, som i de
	tiderna, r efter r, profeterade om att jag skulle lta dig
	komma ver dem.

038:018 Men p den dagen, den dag d Gog kommer ver Israels land, sger
	Herren, HERREN, d skall jag giva luft t min vrede.
038:019 Ja, i min nitlskan och min vredes eld betygar jag det: p den
	dagen skall det frvisso bliva en stor jordbvning i Israels
	land.
038:020 D skola de bva fr mig, bde fiskarna i havet och fglarna
	under himmelen och djuren p marken och alla krldjur som rra
	sig p jorden och alla mnniskor p jordens yta.  Och bergen
	skola sls ned och klipporna strta omkull och alla murar falla
	till jorden.
038:021 Och jag skall bda upp svrd mot honom p alla mina berg, sger
	Herren, HERREN; den enes svrd skall vara vnt mot den andres.
038:022 Och jag skall g till rtta med honom medelst pest och blod; och
	slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag lta regna
	ver honom och hans hrskaror och ver de mnga folk som flja
	honom.
038:023 S skall jag bevisa mig stor och helig och gra mig knd infr
	mnga folks gon; och de skola frnimma att jag r HERREN.
039:001 Och du, mnniskobarn, profetera mot Gog och sg: S sger
	Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Gog, du hvding
	ver Ros, Mesek och Tubal.
039:002 Jag skall locka dig stad och leda dig fram och fra dig frn
	landet lngst uppe i norr och lta dig komma till Israels berg.
039:003 Dr skall jag sl bgen ur din vnstra hand och lta pilarna
	falla ur din hgra hand.
039:004 P Israels berg skall du falla, med alla dina hrskaror och med
	de folk som flja dig; jag skall giva dig till mat t rovfglar
	av alla slag och t markens djur.
039:005 Ute p marken skall du falla.  Ty jag har talat, sger Herren,
	HERREN.
039:006 Och jag skall snda eld ver Magog och ver dem som bo trygga i
	havslnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.
039:007 Och jag skall gra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
	Israel, jag skall icke mer lta mitt heliga namn bliva ohelgat;
	och folken skola frnimma att jag r HERREN, helig i Israel.
039:008 Se, det kommer, ja, det fullbordas!  sger Herren, HERREN.  Detta
	r den dag om vilken jag har talat.
039:009 Sedan skola invnarna i Israels stder g ditut och taga
	rustningar, skldar och skrmar, bgar och pilar, handpkar och
	spjut ssom brnsle till att elda med, och de skola elda drmed
	i sju r.
039:010 De skola icke behva hmta tr frn marken eller hugga ved i
	skogarna, ty de skola elda med rustningarna.  S skola de taga
	rov av sina rvare och plundra sina plundrare, sger Herren,
	HERREN.

039:011 P den tiden skall jag dr i Israel giva t Gog en plats till
	grav, nmligen De framtgandes dal ster om havet, och den
	skall stnga vgen fr andra som vilja tga dr fram.  Dr skall
	man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
	den Gogs larmande hops dal.
039:012 Och i sju mnader skola Israels barn hlla p med att begrava
	dem, fr att rena landet.
039:013 Allt folket i landet skall hlla p med begravandet, och detta
	skall lnda dem till bermmelse.  S skall ske p den tid d jag
	frhrligar mig, sger Herren, HERREN.
039:014 Och man skall avskilja mn som bestndigt skola genomvandra
	landet och begrava dem som tgade dr fram, och som nnu ligga
	kvar ovan jord, och de skola s rena landet; efter sju mnaders
	frlopp skola dessa begynna sitt letande.
039:015 Nr s ngon av dessa mn, som genomvandra landet, p sin frd
	fr se mnniskoben, d skall han stta upp en vrd drbredvid,
	till dess att ddgrvarna hinna begrava dem i Gogs larmande
	hops dal.
039:016 Dr skall ock finnas en stad med namnet Hamona.  P detta stt
	skola de rena landet.

039:017 Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN: Sg till alla slags
	fglar och till alla markens djur: Frsamlen eder och kommen
	hit; samlen eder tillhopa frn alla hll till mitt slaktoffer,
	till ett stort slaktoffer som jag vill anstlla t eder p
	Israels berg; I skolen f ta ktt och dricka blod.
039:018 I skolen f ta ktt av hjltar och dricka blod av jordens
	hvdingar: av vdurar och lamm och bockar och tjurar,
	allasammans gdda i Basan.
039:019 I skolen f ta eder mtta av fett och dricka eder druckna av
	blod frn det slaktoffer som jag anstller t eder.
039:020 Ja, mtten eder vid mitt bord av ridhstar och vagnshstar, av
	hjltar och allt slags krigsfolk, sger Herren, HERREN.

039:021 Och jag skall uppenbara min hrlighet bland folken, s att alla
	folk skola se den dom som jag har utfrt, och se huru jag har
	ltit min hand drabba dem.
039:022 Och Israels barn skola frnimma att jag, HERREN, r deras Gud,
	frn den dagen och allt framgent.
039:023 Och folken skola frnimma att Israels barn blevo bortfrda i
	fngenskap fr sin missgrnings skull, eftersom de voro trolsa
	mot mig, s att jag mste frdlja mitt ansikte fr dem; och jag
	gav dem d i deras ovnners hand, s att de allasammans fllo
	fr svrd.
039:024 Efter deras orenhet och deras vertrdelser handlade jag med dem
	och frdolde mitt ansikte fr dem.

039:025 Drfr sger Herren, HERREN s: Nu skall jag ter upprtta Jakob
	och frbarma mig ver hela Israels hus och nitlska fr mitt
	heliga namn.
039:026 Och de skola frgta sin skam och all den otrohet som de hava
	begtt mot mig, d de nu f bo i trygghet i sitt land, utan att
	ngon frskrcker dem.
039:027 Ja, nr jag lter dem vnda tillbaka ifrn folkslagen och
	frsamlar dem frn deras fienders lnder, d skall jag bevisa
	mig helig p dem infr mnga folks gon.
039:028 Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, ty om jag n
	drev dem bort i fngenskap bland folken, s samlade jag dem
	sedan tillhopa till deras land och lt ingen enda av dem bliva
	kvar drute;
039:029 och jag skall drefter icke mer frdlja mitt ansikte fr dem,
	ty jag skall utgjuta min Ande ver Israels hus, sger Herren,
	HERREN'.

040:001 I det tjugufemte ret sedan vi hade blivit bortfrda i
	fngenskap, vid rets begynnelse, p tionde dagen i mnaden, i
	det fjortonde ret sedan staden hade blivit intagen, p just den
	dagen kom HERRENS hand ver mig, och han frde mig ditbort.
040:002 I en syn frn Gud frde han mig till Israels land och satte mig
	ned p ett mycket hgt berg, och p detta var likasom en stad
	byggd sderut.
040:003 Och dit frde han mig, och se, dr stod en man vilkens utseende
	var ssom koppar; han hade ett linnesnre i sin hand, s ock en
	mtstng; och han stod vid porten.
040:004 Och mannen talade till mig: Du mnniskobarn, se med dina gon
	och hr med dina ron, och akta p allt som jag kommer att visa
	dig, ty du har blivit frd hit, fr att jag skall visa dig det;
	frkunna fr Israels hus allt vad du fr se.

040:005 Och jag sg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
	Och mtstngen som mannen hade i sin hand var sex alnar lng,
	var aln en handsbredd lngre n en vanlig aln.  Och han mtte
	murbyggnadens bredd: den var en stng, och dess hjd: den var en
	stng.
040:006 Drefter gick han till en port som lg mot ster och steg uppfr
	dess trappsteg; och han mtte portens ena trskel: den var en
	stng bred och sedan den andra trskeln: den var en stng bred.
040:007 Och var vaktkammare var en stng lng och en stng bred, och
	avstndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttrskeln
	invid portens frhus p inre sidan mtte en stng.
040:008 Och han mtte upp portens frhus p inre sidan: det mtte en
	stng.
040:009 Han mtte upp portens frhus det hll tta alnar, och dess
	murpelare: de hllo tv alnar.  Och portens frhus lg p inre
	sidan.
040:010 Och vaktkamrarna i porten mot ster voro tre p var sida, alla
	tre lika stora; och murpelarna p bda sidorna voro lika stora.
040:011 Och han mtte portppningens bredd: den var tio alnar, och
	portens lngd: den var tretton alnar.
040:012 Och framfr vaktkamrarna var en avskrankning, som hll en aln;
	en aln hll ock avskrankningen p motsatta sidan; och var
	vaktkammare, p vardera sidan, hll sex alnar.
040:013 Och han mtte porten frn den ena vaktkammarens tak till den
	andras: den var tjugufem alnar bred; och drr lg mot drr.
040:014 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
	frgrdens murpelare strckte sig porten runt omkring.
040:015 Och avstndet mellan ingngsportens framsida och frhusets
	framsida vid den inre portppningen var femtio alnar.
040:016 Och slutna fnster funnos till vaktkamrarna och till deras
	murpelare invndigt i porten runt omkring, och likaledes i
	frhusen; fnstren sutto runt omkring invndigt, och murpelarna
	voro prydda med palmer.

040:017 Och han frde mig till den yttre frgrden, och jag sg att dr
	voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
	frgrden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p stengolvet.
040:018 Och stengolvet gick utefter portarnas sidovggar, s att det
	motsvarade portarnas lngd; detta var det nedre stengolvet.
040:019 Och han mtte avstndet frn den nedre portens framsida till den
	inre frgrdens yttre framsida: det var hundra alnar, bde p
	stra sidan och p norra.
040:020 Sedan mtte han ock lngden och bredden p den port som lg mot
	norr p den yttre frgrden.
040:021 Ocks den hade tre vaktkamrar p var sida och likaledes
	murpelare och frhus, lika stora som den frra portens; den var
	femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
040:022 Och fnstren, frhuset och palmerna dri voro lika stora som i
	den port som lg mot ster; och man steg upp till den p sju
	trappsteg, och dess frhus lg framfr dessa.
040:023 Och en port till den inre frgrden fanns mitt emot denna port,
	det var i norr ssom i ster; och han mtte avstndet frn den
	ena porten till den andra: det var hundra alnar.
040:024 Drefter lt han mig g till sdra sidan, och jag sg att ocks
	p sdra sidan fanns en port.  Och han mtte dess murpelare och
	frhus; de voro lika stora som de andra.
040:025 Och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring,
	likadana som de andra fnstren.  Den var femtio alnar lng och
	tjugufem alnar bred.
040:026 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess frhus
	lg framfr dessa; och den var prydd med palmer p sina
	murpelare, p bda sidor.
040:027 Och en port till den inre frgrden fanns ock p sdra sidan;
	och han mtte avstndet frn den ena porten till den andra p
	sdra sidan: det var hundra alnar.

040:028 Drefter frde han mig till den inre frgrden genom sdra
	porten.  Och han mtte den sdra porten den var lika stor som de
	andra
040:029 Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
	andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
	omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugu fem alnar bred.
040:030 Och frhus funnos runt omkring tjugufem alnar lnga och fem
	alnar breda.
040:031 Och dess frhus lg utt den yttre frgrden, och dess murpelare
	voro prydda med palmer; och uppgngen drtill utgjordes av tta
	trappsteg.

040:032 Sedan frde han mig till den inre frgrdens stra sida och
	mtte porten dr; den var lika stor som de andra.
040:033 Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
	andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
	omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
040:034 Och dess frhus lg mot den yttre frgrden, och dess murpelare
	voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen drtill
	utgjordes av tta trappsteg.

040:035 Drefter frde han mig till den norra porten och mtte den; den
	var lika stor som de andra.
040:036 S ock dess vaktkamrar, murpelare och frhus, och fnster funnos
	p den runt omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem
	alnar bred.
040:037 Och dess murpelare stodo vid den yttre frgrden, och dess
	murpelare voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen
	drtill utgjordes av tta trappsteg.

040:038 Och en tempelkammare med sin ingng fanns vid murpelarna, i
	portarna; dr skulle man sklja brnnoffren.
040:039 Och i portens frhus stodo tv bord p var sida, och p dem
	skulle man slakta brnnoffers-, syndoffers- och
	skuldoffersdjuren.
040:040 Och vid den yttre sidovgg som lg norrut, nr man steg upp till
	portens ingng, stodo tv bord; och vid den andra sidovggen p
	porten frhus stodo ock tv bord.
040:041 Allts stodo vid portens sidovggar fyra bord p var sida, eller
	tillsammans tta bord, p vilka man skulle slakta.
040:042 Och fr brnnoffret stodo dr fyra bord av huggna stenar, en och
	en halv aln lnga, en och en halv aln breda och en aln hga; p
	dessa skulle man lgga de redskap som man slaktade brnnoffers-
	och slaktoffersdjuren med.
040:043 Och dubbelkrokar, en handsbredd lnga, voro fsta innantill runt
	om kring; och p borden skulle offerkttet lggas.

040:044 Och utanfr den inre porten funnos fr sngarna, p den inre
	grden, tempelkamrar, som lgo vid den norra portens sidovgg,
	med sin framsida t sder; och en annan lg vid den stra
	portens sidovgg med sin framsida t norr.
040:045 Och han talade till mig: Denna tempelkammare, vars framsida
	ligger mot sder, r fr de prster som frrtta tjnsten inne i
	huset.
040:046 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr r fr de
	prster som frrtta tjnsten vid altaret, allts fr Sadoks
	sner, vilka ro de av Levi barn, som f trda fram till HERREN
	fr att gra tjnst infr honom.
040:047 Och han mtte frgrden; den var hundra alnar lng och hundra
	alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framfr huset.

041:048 Sedan frde han mig till huset frhus.  Och han mtte fr
	husets murpelare: de hllo fem alnar var p sin sida, s ock
	porten bredd: den var p var sida tre alnar.
041:049 Frhuset var tjugu alnar lng och elva alnar brett, nmligen vid
	trappstegen p vilka man steg ditupp.  Och vid murpelarna stodo
	pelare, en p var sida.
041:001 Drefter frde han mig till tempelsalen.  Och han mtte
	murpelarna de voro sex alnar breda, var p sin sida --
	tabernaklets bredd.
041:002 Och ingngen var tio alnar bred, och sidovggarna vid ingngen
	voro p var sida fem alnar.  Sedan mtte han salens lngd: den
	var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.

041:003 Drefter gick han in i det innersta rummet.  Och han mtte
	murpelarna vid ingngen: de hllo tv alnar, och ingngen: den
	hll sex alnar, och ingngens bredd: den var sju alnar.
041:004 Och han mtte dess lngd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
	den var tjugu alnar, framfr tempelsalen.  Och han sade till mig:
	Detta r det allraheligaste.

041:005 Drefter mtte han husets mur: den hll sex alnar, och
	sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
	huset.
041:006 Och sidokamrarna lgo den ena ovanfr den andra, i trettiotre
	omgngar; och p den mur som strckte sig innanfr sidokamrarna
	runt omkring funnos avsatser, p vilka de skulle hava sitt
	fste; ty i sjlva husvggen skulle de icke vara infsta.
041:007 Hrigenom blevo sidokamrarna, dr de lgo kring huset, bredare
	alltefter som de lgo hgre upp.  Ty husets kringbyggnad
	strckte sig med vervning ovanp vervning runt omkring
	huset.  Drfr vxte bredden int, alltefter som vningen lg
	hgre upp.  Och frn den nedersta vningen steg man s upp i den
	versta genom den mellersta.
041:008 Och jag sg att huset lg p en upphjd fot, som strckte sig
	runt dromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nmligen en hel
	stng hga, sex alnar till kanten.
041:009 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
	blev fri tillhrde husets sidokamrar.
041:010 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
	runt omkring hela huset.
041:011 Och ingngarna till sidokamrarna lgo utt den fria platsen, en
	ingng mot norr och en ingng t sder; den fria platsen var fem
	alnar bred, runt omkring.

041:012 Och den byggnad som lg invid den avsndrade platsen p vstra
	sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
	tjock runt omkring och nittio alnar lng.

041:013 Och han mtte huset: det var hundra alnar lngt.  Och den
	avsndrade platsen jmte byggnaden med dess murar utgjorde en
	lngd av hundra alnar.
041:014 Och bredden p husets framsida jmte den avsndrade platsen t
	ster utgjorde en lngd av hundra alnar.
041:015 Och han mtte lngden p den byggnad som lg invid den
	avsndrade platsen, p dennas baksida, och mtte avsatserna p
	dess framvgg t bda sidor -- de hllo hundra alnar -- vidare
	det inre tempelrummet och frgrdsfrhusen,
041:016 trsklarna och de slutna fnstren, avsatserna p framvggen runt
	omkring, i deras tre vningar, platsen invid trskeln -- som var
	av polerat tr -- runt omkring,
041:017 s ock avstndet frn marken upp till fnstren.  Och fnstren
	voro tckta.  Men ovanfr drren, bde in emot det inre rummet
	och utt, och eljest utefter hela vggen runt omkring, innantill
	och utantill, funnos avmtta flt,
041:018 p vilka framstlldes keruber och palmer, var palm mellan tv
	keruber.  Och var kerub hade tv ansikten:
041:019 ett mnniskoansikte t palmen p ena sidan, och ett lejonansikte
	t palmen p andra sidan; s var gjort p hela huset runt
	omkring.
041:020 Frn marken nda upp ver ingngen funnos keruber och palmer
	framstllda, s ock p tempelsalens vggar.
041:021 Tempelsalens drrppning var fyrkantig, och framsidan av det
	heligaste hade sitt givna utseende.
041:022 Altaret var av tr, tre alnar hgt och tv alnar lngt, och det
	hade hrn; och dess lngsidor och vggar voro av tr.  Och han
	talade till mig: Detta r det bord som skall st infr HERRENS
	ansikte.

041:023 Och bde tempelsalen och det heligaste hade dubbeldrrar.
041:024 Och var drr hade tv drrskivor, tv vridbara drrskivor: den
	ena drren hade tv drrskivor, och likaledes den andra tv.
041:025 Och p dem, p drrarna till tempelsalen, funnos framstllda
	keruber och palmer, likasom p vggarna; och p frhusets
	framsida, utantill, var ett trapphus av tr.
041:026 Och slutna fnster och palmer funnos p frhusets sidovggar, p
	bda sidor, s ock i husets sidokamrar och i
	trapphusen.
042:001 Och han lt mig g ut p den yttre frgrden den vg som gick t
	norr, och frde mig drefter till den byggnad med tempelkamrar,
	som lg invid den avsndrade platsen och tillika invid
	murbyggnaden norrut,
042:002 till lngsidan, som mtte hundra alnar, med sin ingng i norr;
	men bredden var femtio alnar.
042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p den inre frgrden och
	ut emot stengolvet p den yttre frgrden lgo avsatserna p det
	ena husets framvgg mitt emot avsatserna p det andra husets
	framvgg, i tre vningar.
042:004 Och framfr tempelkamrarna gick en tio alnar bred gng till den
	inre frgrden, en alnsbred vg; och ingngarna lgo mot norr.
042:005 Men de versta tempelkamrarna voro mindre n de andra, ty
	avsatserna p framvggen togo bort mer rum frn dem n frn de
	nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
042:006 Ty kamrarna lgo i tre vningar och hade inga pelare, ssom
	frgrdarna hade; drfr blevo de versta vningens kamrar mer
	indragna n den nedersta och den mellersta vningens.
042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna t den yttre
	frgrden till, framfr tempelkamrarna, och den var femtio alnar
	lng.
042:008 Ty lngden p tempelkammarbyggnaden utt den yttre frgrden var
	femtio alnar, men t templet till hundra alnar.
042:009 Och nedanfr dessa tempelkamrar var ingngen frn ster, nr man
	ville komma till dem frn den yttre frgrden.

042:010 Dr frgrdens skiljemur var som tjockast, lgo ock p stra
	sidan tempelkamrar invid den avsndrade platsen och tillika
	invid murbyggnaden.
042:011 Och en vg gick framfr dem, likadan som vgen framfr
	tempelkamrarna p norra sidan; och de hade samma lngd och
	bredd.  Och alla utgngar hr voro ssom dr, bde i frga om
	vriga anordningar och i frga om sjlva drrppningarna.
042:012 Och ssom det var med drrppningarna p tempelkamrarna vid
	sdra sidan, s fanns ocks har en drrppning, vid vilken en
	vg begynte, en vg som gick utefter den behriga skiljemuren,
	och som lg sterut, nr man gick in i tempelkamrarna.

042:013 Och han sade till mig: De norra och sdra tempelkamrarna invid
	den avsndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
	prsterna, som f trda fram infr HERREN, skola ta det
	hgheliga; dr skola de frvara det hgheliga, svl spisoffer
	som syndoffer och skuldoffer ty det r en helig plats.
042:014 Nr prsterna -- som frn helgedomen icke strax f begiva sig
	till den yttre frgrden -- hava kommit ditin, skola de dr
	lmna kvar de klder i vilka de hava gjort tjnst, ty dessa ro
	heliga; frst nr de hava ikltt sig andra klder, f de trda
	ut p den plats som r fr folket.

042:015 Nr han nu hade slutat uppmtningen av det inre huset, lt han
	mig g ut till den port som lg mot ster.  Och han mtte platsen
	runt omkring.
042:016 Han mtte med sin mtstng t stra sidan: den hll efter
	mtstngen fem hundra stnger runt omkring.
042:017 Han mtte t norra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra
	stnger runt omkring.
042:018 Han mtte ock t sdra sidan: den hll efter mtstngen fem
	hundra stnger.
042:019 Han vnde sig mot vstra sidan och mtte med mtstngen fem
	hundra stnger.
042:020 t alla fyra sidorna mtte han platsen.  Den var omgiven av en
	mur, som utefter platsens lngd hll fem hundra stnger och
	utefter dess bredd fem hundra stnger.  Och den skulle skilja det
	heliga frn det som icke var heligt.
043:001 Och han lt mig g stad till porten, den port som vette t
	ster.
043:002 D sg jag Israels Guds hrlighet komma sterifrn, och dnet
	drvid var ssom dnet av stora vatten, och jorden lyste av hans
	hrlighet.
043:003 Och den syn som jag d sg var likadan som den jag sg, nr jag
	kom fr att frdrva staden; det var en syn likadan som den jag
	sg vid strmmen Kebar.  Och jag fll ned p mitt ansikte.
043:004 Och HERRENS hrlighet kom in i huset genom den port som lg mot
	ster.
043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig in p den inre
	frgrden, och jag sg att HERRENS hrlighet uppfyllde huset.
043:006 D hrde jag en rst tala till mig frn huset, under det att en
	man stod bredvid mig.
043:007 Den sade till mig: Du mnniskobarn, detta r den plats dr min
	tron r, den plats dr mina ftter skola st, dr jag vill bo
	ibland Israels barn evinnerligen.  Och Israels hus skall icke mer
	orena mitt eviga namn, varken de sjlva eller deras konungar,
	med sin trolsa avfllighet, med sina konungars dda kroppar och
	med sina offerhjder:
043:008 de som satte sin trskel invid min trskel, och sin drrpost vid
	sidan av min drrpost, s att allenast muren var mellan mig och
	dem, och som s orenade mitt heliga namn med de styggelser de
	bedrevo, varfr jag ock frgjorde dem i min vrede.
043:009 Men nu skola de skaffa sin trolsa avfllighet och sina
	konungars dda kroppar lngt bort ifrn mig, s att jag kan bo
	ibland dem evinnerligen.

043:010 Men du, mnniskobarn, frkunna nu fr Israels barn om detta hus,
	p det att de m blygas fr sina missgrningar.  M de mta det
	hrliga byggnadsverket.
043:011 Om de d blygas fr allt vad de hava gjort, s kungr fr dem
	och teckna fr deras gon upp husets form och inredning, dess
	utgngar och ingngar, alla dess former och alla stadgar drom,
	alla dess former och alla lagar drom, s att de akta p hela
	dess form och alla stadgar drom och gra efter dem.
043:012 Detta r lagen om huset: p toppen av berget skall hela dess
	omrde runt omkring vara hgheligt.  Ja, detta r lagen om
	huset.

043:013 Men dessa voro mtten p altaret i alnar, var aln en handsbredd
	lngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hg och en
	aln bred, och kanten p ramen, runt omkring utmed randen, var
	ett kvarter hg; detta var altarets underlag.
043:014 Avstndet frn bottenramen vid marken upp till den nedre
	avsatsen var tv alnar, och bredden var en aln.  Avstndet frn
	den mindre avsatsen upp till den strre var fyra alnar, och
	bredden var en aln.
043:015 Altarhrden hll fyra alnar; och frn altarhrden stodo de fyra
	hornen uppt.
043:016 Och altarhrden var tolv alnar lng och tolv alnar bred, s att
	dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
043:017 Och avsatsen var fjorton alnar lng och fjorton alnar bred,
	utefter sina fyra sidor.  Kanten runt omkring den hll en halv
	aln, och dess bottenram strckte sig en aln runt omkring.  Och
	altarets trappsteg vette t ster.

043:018 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, s sger Herren,
	HERREN: Dessa ro stadgarna om altaret fr den dag d det bliver
	frdigt, s att man kan offra brnnoffer och stnka blod drp.
043:019 D skall du t de levitiska prsterna giva en ungtjur till
	syndoffer, t dem som ro av Sadoks sd, och som f trda fram
	till mig, sger Herren, HERREN, fr att gra tjnst infr mig.
043:020 Och du skall taga ngot av dess blod och stryka p altarets fyra
	hrn och p avsatsens fyra hrn och p kanten runt omkring; s
	skall du rena det och bringa frsoning fr det.
043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanfr helgedomen
	skall den brnnas upp p en drtill bestmd plats, som hr till
	huset.
043:022 Och nsta dag skall du fra fram en felfri bock till syndoffer;
	och man skall rena altaret med den, p samma stt som man renade
	det med tjuren.
043:023 Nr du s har fullbordat reningen, skall du fra fram en felfri
	ungtjur och en felfri vdur av smboskapen.
043:024 Dem skall du fra fram infr HERREN, och prsterna skola str
	salt p dem och offra dem ssom brnnoffer t HERREN.
043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
	en ungtjur och en vdur av smboskapen, bda felfria, skall man
	likaledes offra.
043:026 Under sju dagar skall man slunda bringa frsoning fr altaret
	och rena det och inviga det.
043:027 Men sedan dessa dagar hava gtt till nda, skola prsterna p
	ttonde dagen och allt framgent offra p altaret edra brnnoffer
	och tackoffer; och jag skall d hava behag till eder, sger
	Herren, HERREN.
044:001 Drefter frde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
	kom vette t ster; den var nu stngd.
044:002 Och HERREN sade till mig: Denna port skall frbliva stngd och
	icke mer ppnas, och ingen skall g in genom den, ty HERREN,
	Israels Gud, har gtt in genom den; drfr skall den vara
	stngd.
044:003 Dock skall fursten, eftersom han r furste, f sitta dr och
	hlla mltid infr HERRENS ansikte; han skall d g in genom
	portens frhus, och samma vg skall han g ut igen.

044:004 Drefter frde han mig genom norra porten till platsen framfr
	huset; och jag fick se huru HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS
	hus.  D fll jag ned p mitt ansikte.
044:005 och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, akta p och se med
	dina gon, och hr med dina ron allt vad jag nu talar med dig
	om alla stadgar angende HERRENS hus och om alla lagar som rra
	det; och giv akt p huru man gr in i huset genom alla
	helgedomens utgngar.
044:006 Och sg till Israels hus, det genstrviga: S sger Herren,
	HERREN: Nu m det vara nog med alla de styggelser I haven
	bedrivit, I av Israels hus,
044:007 I som haven ltit frmlingar med oomskuret hjrta och oomskuret
	ktt komma in i min helgedom och vara dr, s att mitt hus har
	blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
	blod.  S har mitt frbund blivit brutet, fr att icke nmna alla
	edra andra styggelser.
044:008 I haven icke sjlva frrttat tjnsten vid mina heliga freml,
	utan haven satt andra till att t eder frrtta tjnsten i min
	helgedom.
044:009 S sger Herren, HERREN: Ingen frmling med oomskuret hjrta och
	oomskuret ktt fr komma in i min helgedom, ingen av de
	frmlingar som finnas bland Israels barn.
044:010 Utan de leviter som gingo bort ifrn mig, nr Israel for vilse
	de som d sjlva foro vilse och gingo bort ifrn mig och fljde
	sina elndiga avgudar, de skola bra p sin missgrning
044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttjnstgringen vid husets
	portar och annan tjnstgring i huset; de skola slakta
	brnnoffer och slaktoffer t folket, och skola st infr dem
	till att betjna dem.
044:012 Eftersom de betjnade dem infr deras elndiga avgudar och s
	blevo fr Israels hus en sttesten till missgrning, drfr
	betygar jag om dem med upplyft hand, sger Herren, HERREN, att
	de skola f bra p sin missgrning.
044:013 De skola icke f nalkas mig, till att frrtta prsterlig tjnst
	infr mig, eller till att nalkas ngot av mina heliga freml,
	nmligen de hgheliga, utan de skola bra p sin skam och p de
	styggeliga synder som de hava bedrivit.
044:014 Och jag skall stta dem till att frrtta tjnsten i huset vid
	allt tjnararbete dr, allt som dr skall utfras.

044:015 Men de levitiska prster, nmligen Sadoks sner, som frrttade
	tjnsten vid min helgedom, nr de vriga israeliterna foro vilse
	och gingo bort ifrn mig, de skola f trda fram till mig fr
	att gra tjnst infr mig; de skola st infr mitt ansikte fr
	att offra t mig fett och blod, sger Herren, HERREN.
044:016 De skola g in i min helgedom, och de skola trda fram till mitt
	bord fr att gra tjnst infr mig och frrtta vad som r att
	frrtta t mig.
044:017 Och nr de komma in i den inre frgrdens portar, skola de
	iklda sig linneklder; de f icke hava p sig ngot av ylle,
	nr de gra tjnst i den inre frgrdens portar och inne i
	huset.
044:018 De skola hava huvudbonader av linne p sina huvuden, och
	benklder av linne omkring sina lnder; de skola icke omgjorda
	sig med ngot som framkallar svett.
044:019 Och nr de sedan g ut p den yttre frgrden, till folket p
	den yttre frgrden, skola de taga av sig de klder i vilka de
	hava gjort tjnst, och skola lmna dem kvar i helgedomens
	tempelkamrar och iklda sig andra klder, fr att de icke m
	gra folket heligt med sina klder.
044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller lta hret
	vxa fritt, utan skola klippa sitt huvudhr kort.
044:021 Och vin fr ingen prst dricka, nr han har kommit in p den
	inre frgrden.
044:022 En nka eller en frnskild kvinna fr han icke taga till hustru
	t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns slkt; dock
	fr han taga en nka, om hon r nka efter en prst.
044:023 Och de skola lra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
	och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
044:024 Och i rttssaker skola de upptrda ssom domare och skola avdma
	dem efter mina rtter.  Och mina lagar och stadgar skola de
	iakttaga vid alla mina hgtider, och mina sabbater skola de
	hlla heliga.
044:025 Ingen av dem fr orena sig genom att g in till ngon dd
	mnniska; allenast genom fader eller moder eller son eller
	dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhrt
	ngon man m han draga sig orenhet.
044:026 Men nr han drefter har blivit ren, skall man rkna fr honom
	ytterligare sju dagar;
044:027 och p den dag d han gr in i- helgedomen, p den inre
	frgrden, fr att gra tjnst i helgedomen, d skall han bra
	fram ett syndoffer fr sig, sger Herren, HERREN.
044:028 Och deras arvedel skall best dri att jag sjlv skall vara
	deras arvedel.  Och I skolen icke giva dem ngon besittning i
	Israel, ty jag sjlv r deras besittning.
044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f de ta, och allt
	tillspillogivet i Israel skall hra dem till.
044:030 Och det frsta av alla frstlingsfrukter av alla slag, och alla
	offergrder av alla slag, vadhelst I frambren ssom offergrd,
	detta skall hra prsterna till; och frstlingen av edert mjl
	skolen I giva t prsten, fr att du m bringa vlsignelse ver
	ditt hus.
044:031 Intet sjlvdtt eller ihjlrivet djur, vare sig fgel eller
	boskapsdjur, f prsterna ta.
045:001 Och nr I genom lottkastning frdelen landet till arvedel, d
	skolen I t HERREN giva en offergrd, en helig del av landet, i
	lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
	skall vara heligt till hela sitt omfng runt omkring.
045:002 Hrav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
	hundra alnar i lngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
	till utmark dr runt omkring femtio alnar.
045:003 Av det tillmtta stycket skall du allts avmta ett omrde,
	tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i bredd; dr skall
	helgedomen, det hgheliga, ligga.
045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhra
	prsterna, som gra tjnst i helgedomen, dem som f trda fram
	till att gra tjnst infr HERREN; detta skall vara en plats t
	dem fr deras hus, s ock en helig plats fr helgedomen.
045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i
	bredd, skall tillhra leviterna, som gra tjnst i huset, ssom
	deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
045:006 Och t staden skolen I giva till besittning ett omrde, fem
	tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i lngd, motsvarande det
	heliga offergrdsomrdet; det skall hra hela Israels hus till.
045:007 Och fursten skall p bda sidor om det heliga offergrdsomrdet
	och stadens besittning f ett omrde, belget invid det heliga
	offergrdsomrdet och stadens besittning, dels p vstra sidan,
	vsterut, dels ock p stra sidan, sterut, och I lngd
	motsvarande en stamlotts utstrckning frn vstra grnsen till
	stra.
045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
	Israel.  Och mina furstar skola d icke mer frtrycka mitt folk,
	utan skola lta Israels hus f behlla sitt land efter sina
	stammar.

045:009 S sger Herren, HERREN: Nu m det vara nog, I Israels furstar.
	Skaffen bort vld och frtryck, och ven rtt och rttfrdighet;
	hren upp att driva mitt folk ifrn hus och hem, sger Herren,
	HERREN.
045:010 Riktig vg, riktig efa, riktigt bat-mtt skolen I hava.
045:011 Efan och bat-mttet skola hlla samma mtt, s att bat-mttet
	rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
	av en homer; ty efter homern skall man bestmma mtten.
045:012 Sikeln skall innehlla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
	siklar, femton siklar skall minan innehlla hos eder.

045:013 Detta r den offergrd I skolen giva: en sjttedels efa av var
	homer vete och en sjttedels efa av var homer korn;
045:014 vidare den stadgade grden av olja, rknat efter bat av olja: en
	tiondedels bat av var kor (som r ett mtt p tio bat och lika
	med en homer, ty tio bat utgra en homer);
045:015 vidare av smboskapen frn Israels betesmarker ett djur p vart
	tvhundratal, till spisoffer, brnnoffer och tackoffer, fr att
	bringa frsoning fr folket, sger Herren, HERREN.
045:016 Allt folket i landet skall vara frpliktat till denna offergrd
	t fursten i Israel.
045:017 Men fursten skall det ligga att frambra brnnoffer, spisoffer
	och drickoffer p festerna, nymnaderna och sabbaterna, vid alla
	Israels hus' hgtider.  Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
	brnnoffer och tackoffer till att bringa frsoning fr Israels
	hus.

045:018 S sger Herren, HERREN: P frsta dagen i frsta mnaden skall
	du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
045:019 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod och stryka p
	husets drrpost och p altaravsatsens fyra hrn och p
	drrposten till den inre frgrdens port.
045:020 S skall du ock gra p sjunde dagen i mnaden, om s r, att
	ngon har syndat ouppstligen och av fkunnighet; p detta stt
	skolen I bringa frsoning fr huset.
045:021 P fjortonde dagen i frsta mnaden skolen I fira pskhgtid; i
	sju dagar skolen I hlla hgtid, och man skall d ta osyrat
	brd.
045:022 P den dagen skall fursten fr sig sjlv och fr allt folket i
	landet offra en tjur till syndoffer.
045:023 Men sedan, under hgtidens sju dagar, skall han dagligen under
	de sju dagarna offra ssom brnnoffer t HERREN sju tjurar och
	sju vdurar, alla felfria, och ssom syndoffer en bock dagligen.
045:024 Och ssom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
	efa till var vdur, jmte en hin olja till var efa.
045:025 P femtonde dagen i sjunde mnaden skall han vid hgtiden
	frambra likadana offer under de sju dagarna, likadana
	syndoffer, brnnoffer och spisoffer och lika mycket olja.
046:001 S sger Herren, HERREN: Den inre frgrdens port, den som
	vetter t ster, skall vara stngd under de sex arbetsdagarna,
	men p sabbatsdagen skall den ppnas; likaledes skall den ppnas
	p nymnadsdagen.
046:002 Och d skall fursten utifrn g in genom portens frhus och
	stlla sig vid portens drrpost; och nr prsterna offra hans
	brnnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p portens
	trskel och drefter g ut.  Men porten skall icke stngas frren
	om aftonen.
046:003 Och folket i landet skall p sabbater och nymnader tillbedja
	infr HERREN vid ingngen till samma port.
046:004 Och brnnoffret som fursten skall frambra t HERREN skall p
	sabbatsdagen utgras av sex felfria lamm och en felfri vdur.
046:005 Och ssom spisoffer skall han frambra en efa till vduren, men
	till lammen ssom spisoffer s mycket han vill giva, jmte en
	hin olja till var efa.
046:006 Men p nymnadsdagen skall han frambra en felfri ungtjur, sex
	lamm och en vdur, allasammans felfria.
046:007 Och ssom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
	efa till vduren, och till lammen s mycket han vill anskaffa,
	jmte en hin olja till var efa.
046:008 Och nr fursten vill g in, skall han g in genom portens
	frhus, och samma vg skall han g ut igen.
046:009 Men nr folket i landet kommer infr HERRENS ansikte vid
	hgtiderna, d skall den som har gtt in genom norra porten fr
	att tillbedja g ut genom sdra porten, och den som har gtt in
	genom sdra porten skall g ut genom norra porten; ingen skall
	g tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
	man skall g ut genom den motsatta.
046:010 Och fursten skall g in tillsammans med de andra, nr de g in;
	och nr de g ut, skola de g ut tillsammans.
046:011 Men vid fester och hgtider skall spisoffret utgras av en efa
	till var tjur och en efa till var vdur, och till lammen av s
	mycket han vill giva, jmte en hin olja till var efa.
046:012 Och nr fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
	brnnoffer eller ett tackoffer ssom frivilligt offer t HERREN,
	d skall man ppna t honom den port som vetter t ster, och
	han skall offra sitt brnnoffer och sitt tackoffer alldeles s,
	som han plgar offra p sabbatsdagen; och drefter skall han g
	ut och sedan han har gtt ut, skall man stnga porten.

046:013 Du skall dagligen offra ssom brnnoffer t HERREN ett felfritt
	rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sdant.
046:014 Och ssom spisoffer skall du drtill offra var morgon en
	sjttedels efa, s ock en tredjedels hin olja fr att fukta
	mjlet -- detta ssom spisoffer t HERREN, ssom evrdlig rtt
	fr bestndigt.
046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon ssom
	dagligt brnnoffer.

046:016 S sger Herren, HERREN: Om fursten giver ngon av sina sner en
	gva, s bliver det dennes arvedel, det skall hra hans sner
	till; de skola besitta det ssom arv.
046:017 Men om han av sin arvedel giver ngot ssom gva t ngon av
	sina tjnare, s skall detta tillhra denne intill friret; d
	skall det terg till fursten.  Hans arvedel r det ju, och hans
	sner skall det tillfalla.
046:018 Fursten m icke taga ngot av folkets arvedel och s krnka den
	i deras besittningsrtt; allenast av sin egen besittning m han
	giva arvedelar t sina sner, fr att ingen av mitt folk skall
	bliva undantrngd frn sin srskilda besittning.
046:019 Och han frde mig genom den ingng som lg vid sidan av porten
	till de heliga tempelkamrar som voro bestmda fr prsterna, och
	som vette t norr; och jag sg att dr var en plats lngst uppe
	i vster.
046:020 Och han sade till mig: Detta r den plats dr prsterna skola
	koka skuldoffret och syndoffret, och dr de skola baka
	spisoffret, fr att icke behva bra ut det p den yttre
	frgrden och s gra folket heligt.
046:021 Drefter lt han mig g ut p den yttre frgrden och frde mig
	omkring till frgrdens fyra hrn; och jag sg d att i vart och
	ett av frgrdens hrn fanns en grd.
046:022 I frgrdens fyra hrn funnos kringstngda grdar, fyrtio alnar
	lnga och trettio alnar breda; dessa fyra hrngrdar voro lika
	stora.
046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
	fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrttat
	eldstder till kokning.
046:024 Och han sade till mig: Detta r de kk i vilka husets tjnare
	skola koka folkets slaktoffer.
047:001 Drefter frde han mig tillbaka till husets ingng, och dr fick
	jag se vatten rinna fram under husets trskel p stra sidan, ty
	husets framsida lg mot ster; och vattnet flt ned under husets
	sdra sidovgg, sder om altaret.
047:002 Sedan lt han mig g ut genom norra porten och frde mig omkring
	p en yttre vg till den yttre porten, den som vette t
	ster.  Dr fick jag se vatten vlla fram p sdra sidan.
047:003 Sedan gick mannen, med ett mtsnre i handen, ett stycke mot
	ster och mtte drvid upp tusen alnar och lt mig s g ver
	vattnet, och vattnet rckte mig dr till fotknlarna.
047:004 ter mtte han upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet,
	och vattnet rckte mig dr till knna.  ter mtte han upp tusen
	alnar och lt mig s g ver vattnet, som dr rckte mig upp
	till lnderna.
047:005 nnu en gng mtte han upp tusen alnar, och nu var det en strm
	som jag icke kunde g ver.  Ty vattnet gick s hgt att man
	mste simma; det var en strm som man icke kunde g ver.
047:006 Och han sade till mig: Nu har du ju sett det, du mnniskobarn?
	Sedan frde han mig tillbaka upp p strmmens strand.
047:007 Och nr han hade frt mig dit tillbaka, fick jag se trd i stor
	myckenhet st p strmmens strand, p bda sidor.
047:008 Och han sade till mig: Detta vatten rinner fram mot stra
	kretsen och flyter ned p Hedmarken och faller drefter ut i
	havet.  Vattnet som fick bryta fram gr allts till havet, och s
	bliver vattnet dr sunt.
047:009 Och verallt dit den dubbla strmmen kommer, dr upplivas alla
	levande varelser som rra sig i stim, och fiskarna bliva dr
	mycket talrika; ty nr detta vatten kommer dit, bliver
	havsvattnet sunt, och allt fr liv, dr strmmen kommer.
047:010 Och fiskare skola st utmed den frn En-Gedi nda till
	En-Eglaim, och ssom ett enda fiskelge skall den strckan
	vara.  Dr skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
	alldeles ssom i Stora havet.
047:011 Men glar och dammar dr skola icke bliva sunda, utan skola
	tjna till saltberedning.
047:012 Och vid strmmen, p dess bda strnder, skola allahanda
	frukttrd vxa upp, vilkas lv icke skola vissna, och vilkas
	frukt icke skall taga slut, utan var mnad skola trden bara ny
	frukt, ty deras vatten kommer frn helgedomen.  Och deras frukter
	skola tjna till fda och deras lv till lkedom.

047:013 S sger Herren, HERREN: Dessa ro de grnser efter vilka I
	skolen utskifta landet ssom arvedel t Israels tolv stammar
	(varvid Josef fr mer n en lott).
047:014 I skolen f det till arvedel, den ene svl som den andre,
	drfr att jag med upplyft hand har lovat att giva det t edra
	fader; s skall nu detta land tillfalla eder ssom arvsegendom.
047:015 Detta skall vara landets grns p norra sidan: frn Stora havet
	lngs Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Sedad,
047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
	omrden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omrde.
047:017 S skall grnsen g frn havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
	omrde och vidare allt lngre norrut och upp mot Hamats
	omrde.  Detta r norra sidan.
047:018 Och p stra sidan skall grnsen begynna mellan Hauran och
	Damaskus och g mellan Gilead och Israels land och utgras av
	Jordan; frn nordgrnsen nedt, utmed stra havet, skolen I mta
	ut den.  Detta r stra sidan.
047:019 Och p sydsidan, sderut, skall grnsen g frn Tamar till
	Meribots vatten vid Kades, till bcken, fram till Stora
	havet.  Detta r sydsidan, sderut.
047:020 Och p vstra sidan skall grnsen utgras av Stora havet och g
	frn sydgrnsen till en punkt mitt emot det stlle dr vgen gr
	till Hamat.  Detta r vstra sidan.
047:021 Och I skolen utskifta detta land t eder efter Israels stammar.
047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel t eder
	sjlva och t frmlingarna som bo ibland eder och hava ftt barn
	ibland eder.  Ty de skola av eder hllas lika med infdda
	israeliter; de skola tillfalla eder ssom en arvedel bland
	Israels stammar.
047:023 I den stam dr frmlingen bor, dr skolen I giva honom hans
	arvedel, sger Herren, HERREN.
048:001 Och dessa ro namnen p stammarna.  Vid norra grnsen lngs efter
	Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Hamat, vidare bort mot
	Hasar-Enan -- med Damaskus' omrde jmte Hamat i norr -- dr
	skall Dan hava en lott, s att hela strckan frn stra sidan
	till vstra tillhr honom.
048:002 Och nrmast Dans omrde skall Aser hava en lott, frn stra
	sidan till vstra.
048:003 Och nrmast Asers omrde skall Naftali hava en lott, frn stra
	sidan till vstra.
048:004 Och nrmast Naftalis omrde skall Manasse hava en lott, frn
	stra sidan till vstra.
048:005 Och nrmast Manasses omrde skall Efraim hava en lott, frn
	stra sidan till vstra.
048:006 Och nrmast Efraims omrde skall Ruben hava en lott, frn stra
	sidan till vstra.
048:007 Och nrmast Rubens omrde skall Juda hava en lott, frn stra
	sidan till vstra.

048:008 Och nrmast Juda omrde skall frn stra sidan till vstra
	strcka sig det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd,
	tjugufem tusen alnar i bredd, och i lngd lika med en stamlotts
	lngd frn stra sidan till vstra; och helgedomen skall ligga
	dr i mitten.
048:009 Det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd t HERREN
	skall vara i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
048:010 Och av detta heliga offergrdsomrde skall ett stycke tillhra
	prsterna, i norr tjugufem tusen alnar, i vster tio tusen i
	bredd, i ster likaledes tio tusen i bredd och i sder tjugufem
	tusen i lngd; och HERRENS helgedom skall ligga dr i mitten.
048:011 Det skall tillhra prsterna, dem som hava blivit helgade bland
	Sadoks sner, dem som hava frrttat tjnsten t mig, och som
	icke, ssom leviterna gjorde, foro vilse, nr de vriga
	israeliterna foro vilse.
048:012 Drfr skall en srskild offergrdsdel av den frn landet
	avtagna offergrden tillhra dem ssom ett hgheligt omrde
	invid leviternas.
048:013 Men leviterna skola f ett omrde motsvarande prsternas, i
	lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- lngden
	verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
048:014 Och de f icke slja ngot drav; det bsta landet m man icke
	byta bort eller eljest verlta t ngon annan, ty det r helgat
	t HERREN.
048:015 Men de fem tusen alnar som bliva ver p bredden invid de
	tjugufem tusen skola utgra ett icke heligt omrde fr staden,
	dels till att bo p, dels ssom utmark; och staden skall ligga
	dr i mitten.
048:016 Och detta r mttet p den: norra sidan fyra tusen fem hundra
	alnar, sdra sidan fyra tusen fem hundra, p stra sidan fyra
	tusen fem hundra, och vstra sidan fyra tusen fem hundra.
048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut r tv hundra femtio
	alnar, sderut tv hundra femtio, sterut tv hundra femtio och
	vsterut tv hundra femtio.
048:018 Och vad som bliver ver p lngsidan utmed det heliga
	offergrdsomrdet, nmligen tio tusen alnar sterut och tio
	tusen vsterut -- ty det skall strcka sig utmed det heliga
	offergrdsomrdet -- av detta skall avkastningen tjna till fda
	t stadens bebyggare.
048:019 Alla stadens bebyggare frn alla Israels stammar skola bruka
	det.
048:020 Hela offergrdsomrdet skall allts vara tjugufem tusen alnar i
	lngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergrdsomrde
	som I given ssom grd skall bilda en fyrkant, stadens
	besittning inberknad.
048:021 Och fursten skall f vad som bliver ver p bda sidor om det
	heliga offergrdsomrdet och stadens besittning, nmligen landet
	invid det tjugufem tusen alnar breda offergrdsomrdet, nda
	till stra grnsen, och likaledes vsterut landet utefter det
	tjugufem tusen alnar breda omrdet, nda till vstra
	grnsen.  Dessa omrden, motsvarande stamlotterna, skola tillhra
	fursten.  Och det heliga offergrdsomrdet med det heliga huset
	skall ligga mitt emellan dem.
048:022 Med sin grns  ena sidan mot leviternas besittning,  andra
	sidan mot stadens, skall detta omrde ligga mitt emellan
	furstens besittningar.  Och furstens besittningar skola ligga
	mellan Juda omrde och Benjamins omrde.

048:023 Drefter skola de terstende stammarna komma.  Frst skall
	Benjamin hava en lott frn stra sidan till vstra.
048:024 Och nrmast Benjamins omrde skall Simeon hava en lott, frn
	stra sidan till vstra.
048:025 Och nrmast Simeons omrde skall Isaskar hava en lott, frn
	stra sidan till vstra.
048:026 Och nrmast Isaskars omrde skall Sebulon hava en lott, frn
	stra sidan till vstra.
048:027 Och nrmast Sebulons omrde skall Gad hava en lott, frn stra
	sida till vstra.
048:028 Och nrmast Gads omrde, p dess sydsida, sderut, skall grnser
	g frn Tamar ver Meribas vatten vid Kades till bcken, fram
	emot Stora havet.
048:029 Detta r det land som I genom lottkastning skolen utdela t
	Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
	stamlotter, sger Herren, HERREN.

048:030 Och fljande utgngar skall staden hava: P norra sidan skall
	den hlla ett mtt av fyra tusen fem hundra alnar,
048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
	skola tre ligga i norr: den frsta Rubens port, den andra Juda
	port, den tredje Levi port.
048:032 Och p stra sidan skall den ock.  hlla fyra tusen fem hundra
	alnar och hava tre portar: den frsta Josefs port, den andra
	Benjamins port, den tredje Dans port.
048:033 Sammalunda skall ock sdra sidan hlla ett mtt av fyra tusen
	fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Simeons port,
	den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
048:034 Vstra sidan skall hlla fyra tusen fem hundra alnar och hava
	tre portar: den frsta Gads port, den andra Asers port, den
	tredje Naftali port.
048:035 Runt omkring skall den hlla aderton tusen alnar.  Och stadens
	namn skall allt framgent vara: Hr r HERREN.



Book 27 Daniel


001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsr kom Nebukadnessar,
	konungen i Babel, mot Jerusalem och belgrade det.
001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s ock en del
	av krlen i Guds hus; och han frde dem till Sinears land, in i
	sin guds hus.  Och krlen frde han in i sin guds skattkammare.

001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin verste hovman, att han
	skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
	slkt eller av frnm brd,
001:004 sdana som icke hade ngot lyte, utan voro fagra att skda och
	utrustade med frstnd till att inhmta allt slags visdom, kloka
	och lraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjna i
	konungens palats; dem skulle han lta undervisa i kaldernas
	skrift och tungoml.
001:005 Och konungen bestmde t dem ett visst underhll fr var dag, av
	konungens egen mat och av det vin han sjlv drack, och befallde
	att man skulle uppfostra dem i tre r; nr den tiden vore
	frliden, skulle de f gra tjnst hos konungen.

001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
	barn.
001:007 Men verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han
	Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

001:008 Men Daniel lt sig angelget vara att icke orena sig med
	konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
	verste hovmannen att han icke skulle ndgas orena sig.
001:009 Och Gud lt Daniel finna nd och barmhrtighet infr verste
	hovmannen.
001:010 Men verste hovmannen sade till Daniel: Jag fruktar att min
	herre, konungen, som har bestllt om eder mat och dryck, d
	skall finna edra ansikten magrare n de ynglingars som ro
	jmnriga med eder, och att I s skolen draga skuld ver mitt
	huvud infr konungen.

001:011 D sade Daniel till hovmstaren som av verste hovmannen hade
	blivit satt till att hava uppsikt ver Daniel, Hananja, Misael
	och Asarja:
001:012 Gr ett frsk med dina tjnare i tio dagar, och lt giva oss
	grnsaker att ta och vatten att dricka.
001:013 Sedan m du jmfra vrt utseende med de ynglingars som hava
	tit av konungens mat; och efter vad du d anser m du gra med
	dina tjnare.

001:014 Och han lyssnade till denna deras begran och gjorde ett frsk
	med dem i tio dagar.
001:015 Och efter de tio dagarnas frlopp befunnos de vara fagrare att
	skda och stadda vid bttre hull n alla de ynglingar som hade
	tit av konungens mat.
001:016 D lt hovmstaren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
	varit bestmd fr dem och det vin som de skulle hava druckit,
	och gav dem grnsaker.

001:017 t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
	slags skrift och visdom; och Daniel fick frstnd p alla slags
	syner och drmmar.
001:018 Och nr den tid var frliden, efter vilken de, enligt konungens
	befallning, skulle fras fram fr honom, blevo de av verste
	hovmannen frda infr Nebukadnessar
001:019 Nr d konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
	kunde frliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de
	fingo s gra tjnst hos konungen.
001:020 Och nrhelst konungen tillfrgade dem i en sak som fordrade
	vishet i frstndet, fann han dem vara tio gnger klokare n
	ngon av de spmn och besvrjare som funnos i hela hans rike.
001:021 Och Daniel fortfor s intill konung Kores' frsta regeringsr.
002:001 I sitt andra regeringsr hade Nebukadnessar drmmar av vilka han
	blev orolig till sinnes, och smnen vek bort ifrn honom.
002:002 D lt konungen tillkalla sina spmn, besvrjare, trollkarlar
	och kalder, fr att de skulle giva konungen till knna vad
	han hade drmt, och de kommo och trdde fram fr konungen.

002:003 Och konungen sade till dem: Jag har haft en drm, och jag r
	orolig till sinnes och ville veta vad jag har drmt.
002:004 D talade kalderna till konungen p arameiska: M du leva
	evinnerligen, o konung!  Frtlj drmmen fr dina tjnare, s
	skola vi meddela uttydningen.
002:005 Konungen svarade och sade till kalderna: Nej, mitt oryggliga
	beslut r, att om I icke sgen mig drmmen och dess uttydning,
	skolen I huggas i stycken, och edra hus skola gras till platser
	fr orenlighet.
002:006 Men om I meddelen drmmen och dess uttydning, s skolen I f
	gvor och sknker och stor ra av mig.  Meddelen mig allts nu
	drmmen och dess uttydning.
002:007 De svarade fr andra gngen och sade: Konungen m frtlja
	drmmen fr sina tjnare, s skola vi meddela uttydningen.
002:008 Konungen svarade och sade: Jag mrker nogsamt att I viljen
	vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut r oryggligt,
002:009 att om I icke sgen mig drmmen, domen ver eder icke kan bliva
	annat n en.  Ja, I haven kommit verens om att infr mig fra
	lgnaktigt och bedrgligt tal, i hopp att tiderna skola frndra
	sig.  Sgen mig allts nu vad jag har drmt, s mrker jag att I
	ock kunnen meddela mig uttydningen drp.
002:010 D svarade kalderna konungen och sade: Det finnes ingen
	mnniska p jorden, som frmr meddela konungen det som han vill
	veta; aldrig har ju heller ngon konung, huru stor och mktig
	han n var, begrt sdant som detta av ngon spman eller
	besvrjare eller kald.
002:011 Ty det som konungen begr r alltfr svrt, och ingen finnes,
	som kan meddela konungen det, frutom gudarna; och de hava icke
	sin boning ibland de ddliga.

002:012 D blev konungen vred och mycket frtrnad och befallde att man
	skulle frgra alla de vise i Babel.
002:013 Nr allts pbudet hrom hade blivit utfrdat och man skulle
	dda de vise, skte man ock efter Daniel och hans medbrder fr
	att dda dem.
002:014 D vnde sig Daniel med kloka och frstndiga ord till Arjok,
	versten fr konungens drabanter, vilken hade dragit ut fr att
	dda de vise i Babel.
002:015 Han tog till orda och frgade Arjok, konungens hvitsman:
	Varfr har detta strnga pbud blivit utfrdat av konungen?  D
	omtalade Arjok fr Daniel vad som var p frde.
002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid mtte beviljas
	honom, s skulle han meddela konungen uttydningen.
002:017 Drefter gick Daniel hem och omtalade fr Hananja, Misael och
	Asarja, sina medbrder, vad som var p frde,
002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om frbarmande, s
	att denna hemlighet bleve uppenbarad, p det att icke Daniel och
	hans medbrder mtte frgras tillika med de vriga vise Babel.

002:019 D blev hemligheten uppenbarad fr Daniel i en syn om
	natten.  Och Daniel lovade himmelens Gud drfr;
002:020 Daniel hov upp sin rst och sade: Lovat vare Guds namn frn
	evighet till evighet!  Ty vishet och makt hra honom till.
002:021 Han lter tider och stunder omskifta, han avstter konungar och
	tillstter konungar, han giver t de visa deras vishet och t de
	frstndiga deras frstnd.
002:022 Han uppenbarar det som r djupt och frborgat, han vet vad i
	mrkret r, och hos honom bor ljuset.
002:023 Dig, mina fders Gud, tackar och prisar jag fr att du har givit
	mig vishet och frmga, och fr att du nu har uppenbarat fr mig
	det vi bdo dig om; ty det som konungen ville veta har du
	uppenbarat fr oss.

002:024 I fljd hrav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
	ftt befallning att frgra de vise i Babel; han gick stad och
	sade till honom s: De vise i Babel m du icke frgra.  Fr mig
	in till konungen, s skall jag meddela konungen uttydningen.
002:025 D frde Arjok med hast Daniel infr konungen och sade till
	honom s: Jag har bland de judiska fngarna funnit en man som
	kan sga konungen uttydningen.
002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade ftt namnet
	Beltesassar: Frmr du sga mig den drm som jag har haft och
	dess uttydning?
002:027 Daniel svarade konungen och sade:

	Den hemlighet som konungen begr att f veta kunna inga vise,
	besvrjare, spmn eller stjrntydare meddela konungen.
002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
	och han har ltit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
	kommande dagar.  Detta var din drm och den syn du hade p ditt
	lger:

002:029 Nr du, o konung, lg p ditt lger, uppstego hos dig tankar p
	vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
	hemligheter lt dig veta vad som skall ske.
002:030 Och fr mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
	av ngon vishet som jag ger framfr alla andra levande
	varelser, utan p det att uttydningen m bliva kungjord fr
	konungen, s att du frstr ditt hjrtas tankar.

002:031 Du, o konung, sg i din syn en stor bildstod st framfr dig,
	och den stoden var hg och dess glans vermttan stor, och den
	var frskrcklig att skda.
002:032 Bildstodens huvud var av bsta guld, dess brst och armar voro
	av silver, dess buk och lnder av koppar; dess ben voro av jrn,
002:033 dess ftter delvis av jrn och delvis av lera.
002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten lsriven, dock icke
	genom mnniskohnder, och den trffade bildstoden p ftterna,
	som voro av jrn och lera, och krossade dem.
002:035 D blev p en gng alltsammans krossat, jrnet, leran, kopparen,
	silvret och guldet, och det blev ssom agnar p en trskloge om
	sommaren, och vinden frde bort det, s att man icke mer kunde
	finna ngot spr drav.  Men av stenen som hade trffat
	bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

002:036 Detta var drmmen; och vi vilja nu sga konungen uttydningen:
002:037 Du, o konung, konungarnas konung, t vilken himmelens Gud har
	givit rike, vldighet, makt och ra,
002:038 och i vilkens hand han har givit mnniskors barn och djuren p
	marken och fglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
	som han har satt till herre ver allasammans, du r det gyllene
	huvudet.
002:039 Men efter dig skall uppst ett annat rike, ringare n ditt, och
	drefter nnu ett tredje rike, ett som r av koppar, och det
	skall rda ver hela jorden.
002:040 Ett fjrde rike skall ock uppst och vara starkt ssom jrn, ty
	jrnet krossar och snderslr ju allt; och ssom jrnet frstr
	allt annat, s skall ock detta krossa och frstra.
002:041 Men att du sg ftterna och trna vara delvis av krukmakarlera
	och delvis av jrn, det betyder att det skall vara ett sndrat
	rike, dock s att det har ngot av jrnets fasthet, ty du sg ju
	jrn vara dr, blandat med lerjord.
002:042 Och att trna p ftterna voro delvis av jrn och delvis av
	lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
	svagt.
002:043 Och att du sg jrnet vara blandat med lerjord, det betyder att
	vl en beblandning dr skall ga rum genom mnniskosd, men att
	delarna likvl icke skola hlla ihop med varandra, lika litet
	som jrn kan frbinda sig med lera.

002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprtta ett rike
	som aldrig i evighet skall frstras och vars makt icke skall
	bliva verlmnad t ngot annat folk.  Det skall krossa och gra
	en nde p alla dessa andra riken, men sjlvt skall det best
	evinnerligen;
002:045 ty du sg ju att en sten blev lsriven frn berget, dock icke
	genom mnniskohnder, och att den krossade jrnet, kopparen,
	leran, silvret och guldet.

	S har en stor Gud uppenbarat fr konungen vad som skall ske i
	framtiden, och drmmen r viss, och dess uttydning r
	tillfrlitlig.

002:046 D fll konung Nebukadnessar p sitt ansikte och tillbad infr
	Daniel, och befallde att man skulle offra t honom spisoffer och
	rkoffer.
002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: I sanning, eder Gud r en
	Gud ver andra gudar och en herre ver konungar och en
	uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
	denna hemlighet.

002:048 Drefter upphjde konungen Daniel och gav honom mnga stora
	sknker och satte honom till herre ver hela Babels hvdingdme
	och till hgste frestndare fr alla de vise i Babel.
002:049 Och p Daniels bn frordnade konungen Sadrak, Mesak och
	Abed-Nego att frvalta Babels hvdingdme; men Daniel sjlv
	stannade vid konungens hov.

003:001 Konung Nebukadnessar lt gra en gyllene bildstod, sextio alnar
	hg och sex alnar bred; den lt han stlla upp p Durasltten i
	Babels hvdingdme.
003:002 Och konung Nebukadnessar snde stad och lt frsamla satraper,
	landshvdingar och stthllare, fogdar, skattmstare, domare,
	lagtolkare och alla andra makthavande i hvdingdmena, fr att
	de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung
	Nebukadnessar hade ltit stlla upp.
003:003 D frsamlade sig satraperna, landshvdingarna och stthllarna,
	fogdarna, skattmstarna, domarna, lagtolkarna och alla andra
	makthavande i hvdingdmena till invigningen av den bildstod som
	konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp och nr de s stodo
	framfr den bildstod som Nebukadnessar hade ltit stlla upp,
003:004 utropade en hrold med hg rst: Detta vare eder befallt, I folk
	och stammar och tungoml:
003:005 Nr I hren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
	sckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned
	och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har
	ltit stlla upp.
003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma
	stund kastas i den brinnande ugnen.

003:007 S snart nu allt folket hrde ljudet av horn, pipor, cittror,
	sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, fllo de
	allts ned, alla folk och stammar och tungoml, och tillbdo den
	gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp.

003:008 Men strax drefter kommo ngra kaldeiska mn fram och anklagade
	judarna.
003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M du leva
	evinnerligen, o konung!
003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla mnniskor, nr de
	hrde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
	sckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och
	tillbedja den gyllene bildstoden,
003:011 och att var och en som icke flle ned och tillbde skulle kastas
	i den brinnande ugnen.
003:012 Men nu ro hr ngra judiska mn, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,
	vilka du har frordnat att frvalta Babels hvdingdme.  Dessa
	mn hava icke aktat p dig, o konung.  De dyrka icke dina gudar;
	och den gyllene bildstod som du har ltit stlla upp tillbedja
	de icke.

003:013 D befallde Nebukadnessar i vrede och frbittring att man skulle
	fra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego.  Och nr man hade frt
	fram mnnen infr konungen,
003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: r det av frakt som I,
	Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke
	tillbedjen den gyllene bildstod som jag har ltit stlla upp?
003:015 Vlan, allt m vara gott, om I ren redo, att nr I hren ljudet
	av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, sckpipor och
	allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den
	bildstod som jag har ltit gra.  Men om I icke tillbedjen, d
	skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och
	vilken r vl den gud som d kan rdda eder ur min hand?
003:016 D svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:
	O Nebukadnessar, vi behva icke giva dig ngot svar p detta.
003:017 Om vr Gud, den som vi dyrka, frmr rdda oss, s skall han ock
	rdda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.
003:018 Men om han icke vill det, s m du veta, o konung, att vi nd
	icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den
	gyllene bildstod som du har ltit stlla upp.

003:019 D uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och
	Abed-Nego, s att hans ansikte frvandlades.  Och han hov upp sin
	rst och befallde att man skulle gra ugnen sju gnger hetare,
	n man ngonsin hade sett den vara.
003:020 Och ngra handfasta mn i hans hr fingo befallning att binda
	Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
003:021 S blevo dessa med sina underklder, livrockar, mssor och andra
	klder bundna och kastade i den brinnande ugnen.
003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit s strng, och
	ugnen drfr hade blivit s vermttan starkt upphettad, blevo
	de mn som frde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sjlva
	ddade av eldslgorna,
003:023 vid det att de tre mnnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna
	kastades ned i den brinnande ugnen.

003:024 D blev konung Nebukadnessar frskrckt och stod upp med hast
	och frgade sina rdsherrar och sade: Var det icke tre mn som
	vi lto kasta bundna i elden?  De svarade och sade till konungen:
	Jo frvisso, o konung.
003:025 Han fortfor och sade: Och nd ser jag nu fyra mn, som g lsa
	och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den
	fjrde ser s ut, som vore han en gudason.
003:026 Drefter trdde Nebukadnessar fram till ppningen p den
	brinnande ugnen och hov upp sin rst och sade: Sadrak, Mesak
	och Abed-Nego, I den hgste Gudens tjnare kommen hitut.  D
	gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
003:027 Och satraperna, landshvdingarna och stthllarna och konungens
	rdsherrar frsamlade sig dr, och fingo d se att elden icke
	hade haft ngon makt ver mnnens kroppar, och att hret p
	deras huvuden icke var svett, och att deras klder icke hade
	blivit skadade; ja, man kunde icke ens knna lukten av ngot
	brnt p dem.

003:028 D hov Nebukadnessar upp sin rst och sade: Lovad vare Sadraks,
	Mesaks och Abed-Negos Gud, som snde sin ngel och rddade sina
	tjnare, vilka s frtrstade p honom, att de vertrdde
	konungens befallning och vgade sina liv fr att icke ndgas
	dyrka eller tillbedja ngon annan gud n sin egen Gud!
003:029 Och hrmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla
	folk och stammar och tungoml, som sger ngot otillbrligt om
	Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,
	och hans hus skall gras till en plats fr orenlighet; ty ingen
	gud finnes, som s kan hjlpa som denne.

003:030 Drefter lt konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
	stor ra och makt i Babels hvdingdme.

004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungoml som
	finnas p hela jorden.  Mycken frid vare med eder!

004:032 Jag har funnit fr gott att hrmed kungra de tecken och under
	som den hgste Guden har gjort med mig.
004:033 Ty stora ro frvisso hans tecken, och mktiga ro hans
	under.  Hans rike r ett evigt rike, och hans vlde varar frn
	slkte till slkte.
004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
	mitt palats.
004:002 D hade jag en drm som frskrckte mig; jag ngslades genom
	drmbilder p mitt lger och genom en syn som jag sg.
004:003 Drfr gav jag befallning att man skulle hmta alla de vise i
	Babel till mig, fr att de skulle sga mig drmmens uttydning.
004:004 S kommo nu spmnnen, besvrjarna, kalderna och stjrntydarna,
	och jag frtljde drmmen fr dem, men de kunde icke sga mig
	dess uttydning.
004:005 Slutligen kom ock Daniel infr mig, han som hade ftt namnet
	Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
	r; och jag frtljde drmmen fr honom slunda:

004:006 Beltesassar, du som r den verste bland spmnnen, du om
	vilken jag vet att heliga gudars ande r i dig, och att ingen
	hemlighet r dig fr svr, sg mig vad jag sg i min drm, och
	vad den betyder.

004:007 Detta var den syn jag hade p mitt lger: Jag sg i min syn ett
	trd st mitt p jorden, och det var mycket hgt.
004:008 Ja, stort och vldigt var trdet, och s hgt att det rckte upp
	till himmelen och syntes allt intill jordens nda.
004:009 Dess lvverk var sknt, och de bar mycken frukt, s att det hade
	fda t alla.  Markens djur funno skugga drunder, och himmelens
	fglar bodde p dess grenar, och allt ktt hade sin fda drav.
004:010 Vidare sg jag, i den syn jag hade p mitt lger, huru en helig
	ngel steg ned frn himmelen.
004:011 Han ropade med hg rst och sade: 'Huggen ned trdet och skren
	av dess grenar, riven bort dess lvverk och frstrn dess frukt,
	s att djuren som ligga drunder fara sin vg och fglarna flyga
	bort ifrn dess grenar.
004:012 Dock m stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med
	kedjor av jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg
	skall han vtas och hava sin lott med djuren bland markens
	rter.
004:013 Hans hjrta skall frvandlas, s att det icke mer r en
	mnniskas, och ett djurs hjrta skall givas t honom, och sju
	tider skola s g fram ver honom.
004:014 S r det frordnat genom nglarnas rdslut, och s r det
	befallt om denna sak av de heliga, fr att de levande skola
	besinna att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem
	t vem han vill, ja, upphjer den lgste bland mnniskor till
	att hrska ver dem.'

004:015 Sdan var den drm som jag, konung Nebukadnessar, hade.  Och du,
	Beltesassar, m nu sga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
	rike kan sga mig uttydningen, men du kan det vl, ty heliga
	gudars ande r i dig.

004:016 D stod Daniel, som ocks hade namnet Beltesassar, en stund
	hpen, uppfylld av oroliga tankar.  Men konungen tog ter till
	orda och sade: Beltesassar, lt icke drmmen och vad den
	betyder frskrcka dig.  Beltesassar svarade och sade:
	Min herre, o att drmmen gllde dem som hata dig, och dess
	betydelse dina fiender!
004:017 Trdet som du sg, vilket var s stort och vldigt och s hgt
	att det rckte upp till himmelen och syntes ver hela jorden,
004:018 och som hade ett s sknt lvverk och bar mycken frukt, s att
	det hade fda t alla, trdet under vilket markens djur bodde,
	och p vars grenar himmelens fglar hade sina nsten,
004:019 det r du sjlv, o konung, du som har blivit s stor och vldig,
	du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har ntt upp
	till himmelen, och vilkens vlde strcker sig till jordens nda.
004:020 Men att konungen sg en helig ngel stiga ned frn himmelen,
	vilken sade: 'Huggen ned trdet och frstren det; dock m
	stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
	jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg skall han
	vtas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
	tider hava gtt fram ver honom',
004:021 detta betyder fljande, o konung, och detta r den Hgstes
	rdslut, som har drabbat min herre konungen:
004:022 Du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
	markens djur och ta grs ssom en oxe och vtas av himmelens
	dagg; och sju tider skola s g fram ver dig, till dess du
	besinnar att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver
	dem t vem han vill.
004:023 Men att det befalldes att trdets stubbe med rtterna skulle
	lmnas kvar, det betyder att du skall terf ditt rike, nr du
	har besinnat att det r himmelen som har makten.

004:024 Drfr, o konung, m du lta mitt rd tckas dig: gr dig fri
	ifrn dina synder genom att gra gott, och ifrn dina
	missgrningar genom att va barmhrtighet mot de fattiga, om
	till ventyrs din lycka s kunde bliva bestndande.

004:025 Allt detta drabbade ocks konung Nebukadnessar.
004:026 Tolv mnader drefter, nr konungen en gng gick omkring p
	taket av det kungliga palatset i Babel,
004:027 hov han upp sin rst och sade: Se, detta r det stora Babel,
	som jag har byggt upp till ett konungaste genom min vldiga
	makt, min hrlighet till ra!
004:028 Medan ordet nnu var i konungens mun, kom en rst frn himmelen:
	Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
	taget ifrn dig;
004:029 du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
	markens djur och ta grs ssom en oxe; och sju tider skola s
	g fram ver dig, till dess du besinnar att den Hgste rder
	ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill.
004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan p Nebukadnessar; han
	blev utsttt frn mnniskorna och mste ta grs ssom en oxe,
	och av himmelens dagg vttes hans kropp, till dess att hans hr
	vxte och blev ssom rnfjdrar, och till dess att hans naglar
	blevo ssom fgelklor.

004:031 Men nr tiden var frliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
	gon till himmelen och fick ter mitt frstnd.  D lovade jag
	den Hgste, jag prisade och rade honom som lever evinnerligen,
	honom vilkens vlde r ett evigt vlde, och vilkens rike varar
	frn slkte till slkte,
004:032 honom mot vilken alla som bo p jorden ro att akta ssom intet,
	ty han gr vad han vill bde med himmelens hr och med dem som
	bo p jorden, och ingen kan st emot hans hand eller sga till
	honom: Vad gr du?

004:033 S fick jag d p den tiden ter mitt frstnd, och jag fick
	tillbaka min hrlighet och glans, mitt rike till ra; och mina
	rdsherrar och stormn skte upp mig.  Och jag blev ter insatt i
	mitt rike, och nnu strre makt blev mig given.
004:034 Drfr prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphjer och rar
	himmelens konung, ty alla hans grningar ro sanning, och hans
	vgar ro rtta, och dem som vandra i hgmod kan han dmjuka.
005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort gstabud fr sina tusen
	stormn och hll dryckeslag med de tusen.
005:002 Medan nu Belsassar var under vinets vlde, befallde han att man
	skulle bra fram de krl av guld och silver, som hans fader
	Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
	s konungen och hans stormn, hans gemler och bihustrur dricka.
005:003 D bar man fram de gyllene krl som hade blivit tagna ur
	tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
	stormn, hans gemler och bihustrur drucko ur dem.
005:004 Medan de s drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
	silver, av koppar, jrn, tr och sten.

005:005 D visade sig i samma stund fingrar ssom av en mnniskohand,
	vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p den vitmenade
	vggen i konungens palats; och konungen sg handen som skrev.
005:006 D vek frgen bort ifrn konungens ansikte, och han uppfylldes
	av oroliga tankar, s att hans lnder sklvde och hans knn
	slogo emot varandra.
005:007 Och konungen ropade med hg rst och befallde att man skulle
	hmta besvrjarna, kalderna ock stjrntydarna.  Och konungen lt
	sga s till de vise i Babel: Vemhelst som kan lsa denna
	skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kldd i
	purpur, och den gyllene kedjan skall hngas om hans hals, och
	han skall bliva den tredje herren i riket.

005:008 D kommo alla konungens vise tillstdes, men de kunde icke lsa
	skriften eller sga konungen dess uttydning.
005:009 D blev konung Belsassar nnu mer frskrckt, och frgen vek
	bort ifrn hans ansikte, och hans stormn stodo bestrta.
005:010 Men nr konungens och hans stormns tal kom fr konungamodern,
	begav hon sig till gstabudssalen; dr tog hon till orda och
	sade: M du leva evinnerligen, o konung!  Lt icke oroliga
	tankar uppfylla dig, och m frgen icke vika bort ifrn ditt
	ansikte.
005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande r.  I din
	faders dagar befanns han hava insikt och frstnd och vishet,
	lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
	honom till den verste bland spmnnen, besvrjarna, kalderna
	och stjrntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
005:012 eftersom en vermttan hg ande och klokhet och frstnd och
	skicklighet att uttyda drmmar och lsa gtor och reda ut
	invecklade ting fanns hos denne Daniel, t vilken konungen hade
	givit namnet Beltesassar.  Lt drfr nu tillkalla Daniel; han
	skall meddela uttydningen.

005:013 Nr s Daniel hade blivit hmtad till konungen, talade denne
	till Daniel och sade: Du r ju Daniel, en av de judiska fngar
	som min fader konungen frde hit frn Juda?
005:014 Jag har hrt sgas om dig att gudars ande r i dig, och att du
	har befunnits hava insikt och frstnd och vermttan stor
	vishet.
005:015 Nu r det s, att de vise och besvrjarna hava blivit hmtade
	hit till mig fr att lsa denna skrift och sga mig dess
	uttydning; men de kunna icke meddela mig ngon uttydning drp.
005:016 Men om dig har jag hrt att du kan giva uttydningar och reda ut
	invecklade ting.  Om du allts nu kan lsa skriften och sga mig
	dess uttydning, s skall du bliva kldd i purpur, och den
	gyllene kedjan skall hngas om din hals, och du skall bliva den
	tredje herren i riket.

005:017 D svarade Daniel och sade till konungen:

	Dina gvor m du sjlv behlla, och dina sknker m du giva t
	en annan; dem frutan skall jag lsa skriften fr konungen och
	sga honom uttydningen:

005:018 t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den hgste Guden rike,
	storhet, ra och hrlighet;
005:019 och fr den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
	folk och stammar och tungoml, i frskrckelse fr honom.  Vem
	han ville ddade han, och vem han ville lt han leva; vem han
	ville upphjde han, och vem han ville dmjukade han.
005:020 Men nr hans hjrta frhvde sig och hans ande blev stolt och
	vermodig, d strtades han frn sin konungatron, och hans ra
	togs ifrn honom.
005:021 Han blev utsttt frn mnniskors barn, och hans hjrta blev likt
	ett djurs, och han mste bo ibland vildsnor och ta grs ssom
	en oxe, och av himmelens dagg vttes hans kropp -- detta till
	dess han besinnade att den hgste Guden rder ver mnniskors
	riken och upphjer vem han vill till att hrska ver dem.
005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har nd
	icke dmjukat ditt hjrta,
005:023 utan frhvt dig mot himmelens Herre och ltit bra fram infr
	dig krlen frn hans hus; och du och dina stormn, dina gemler
	och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har drunder
	prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, jrn, tr och
	sten, som varken se eller hra eller veta ngot.  Men den Gud som
	har i sitt vld din ande och alla dina vgar, honom har du icke
	rat.

005:024 Drfr har nu av honom denna hand blivit snd och denna skrift
	blivit tecknad.
005:025 Och s lyder den skrift som hr r tecknad: Mene mene tekel
	u-farsin.
005:026 Och detta r uttydningen drp: Mene, det betyder: Gud har
	rknat ditt rikes dagar och gjort nde p det
005:027 Tekel, det betyder: du r vgd p en vg och befunnen fr
	ltt.
005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet t
	meder och perser.

005:029 D befallde Belsassar att man skulle klda Daniel i purpur, och
	att den gyllene kedjan skulle hngas om hans hals, och att man
	skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i
	riket.

005:030 Samma natt blev Belsassar, kaldernas konung, ddad.

006:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, nr han var sextiotv r
	gammal.

006:001 Darejaves fann fr gott att stta ver riket ett hundra tjugu
	satraper, fr att sdana skulle finnas verallt i riket.
006:002 Och ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;
	infr dessa skulle satraperna avlgga rkenskap, s att konungen
	icke lede ngot men.
006:003 Men Daniel gjorde sig bemrkt framfr de andra furstarna och
	satraperna, ty en vermttan hg ande var i honom, och konungen
	var betnkt p att stta honom ver hela riket.

006:004 D skte de andra furstarna och satraperna att finna ngon sak
	mot Daniel i det som angick riket.  Men de kunde icke finna ngon
	sdan sak eller ngot som var ortt, eftersom han var trogen i
	sin tjnst; ingen frsummelse och intet ortt var att finna hos
	honom.
006:005 D sade mnnen: Vi lra icke finna ngon sak mot denne Daniel,
	om vi icke till ventyrs kunna finna en sdan i hans
	gudsdyrkan.

006:006 Drefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och
	sade till honom s: M du leva evinnerligen, konung Darejaves!
006:007 Alla rikets furstar, landshvdingarna och satraperna,
	rdsherrarna och stthllarna hava rdslagit om att en kunglig
	frordning borde utfrdas och ett frbud stadgas, av det
	innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder sig
	med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n till
	dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
006:008 S lt nu, o konung, hrom utfrda ett frbud och stta upp en
	skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan
	terkallas.
006:009 I verensstmmelse hrmed lt d konung Darejaves stta upp en
	skrivelse och utfrda ett frbud.

006:010 Men s snart Daniel hade ftt veta att skrivelsen var uppsatt,
	gick han in i sitt hus, varest han i sin vre sal hade fnster
	som voro ppna i riktning mot Jerusalem.  Dr fll han tre gnger
	om dagen ned p sina knn och bad och tackade sin Gud, ssom han
	frut hade plgat gra.
006:011 Nr mnnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och
	kallande sin Gud.
006:012 Drefter gingo de till konungen och frgade honom angende det
	kungliga frbudet: Har du icke ltit stta upp ett frbud, av
	det innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder
	sig med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n
	till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?  Konungen
	svarade och sade: Jo, och det pbudet str fast efter Mediens
	och Persiens oryggliga lag.
006:013 D svarade de och sade till konungen: Daniel, en av de judiska
	fngarna, aktar varken p dig eller p det frbud som du har
	ltit stta upp, utan frrttar sin bn tre gnger om dagen.
006:014 Nr konungen hrde detta, blev han mycket bedrvad och gjorde
	sig bekymmer ver huru han skulle kunna rdda Daniel; nda till
	solnedgngen mdade han sig med att ska en utvg att hjlpa
	honom.
006:015 D skyndade mnnen till konungen och sade till honom: Vet, o
	konung, att det r en Mediens och Persiens lag att intet frbud
	och ingen frordning som konungen utfrdar kan terkallas.
006:016 D lt konungen hmta Daniel och kasta honom i lejongropen och
	konungen talade till Daniel och sade: Din Gud, den som du s
	oavltligen dyrkar, han m rdda dig.
006:017 Och man frde fram en sten och lade den ver gropens ppning,
	och konungen frseglade den med sitt eget och med sina stormns
	signet, fr att ingen frndring skulle kunna gras i det som nu
	hade skett med Daniel.

006:018 Drefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela
	natten under fasta och lt inga kvinnor komma infr sig; och
	smnen flydde honom.
006:019 Sedan om morgonen, nr det dagades, stod konungen upp och gick
	med hast till lejongropen.
006:020 Och nr han hade kommit nra intill gropen, ropade han p Daniel
	med ngslig rst; konungen talade till Daniel och sade: Daniel,
	du den levande Gudens tjnare, har vl din Gud, den som du s
	oavltligen dyrkar, kunnat rdda dig frn lejonen?
006:021 D svarade Daniel konungen: M du leva evinnerligen, o konung!
006:022 Min Gud har snt sin ngel och tillslutit lejonens gap, s att
	de icke hava gjort mig ngon skada.  Ty jag har infr honom
	befunnits oskyldig; ej heller har jag frbrutit mig mot dig, o
	konung.

006:023 D blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga
	Daniel upp ur gropen.  Och nr Daniel hade blivit tagen upp ur
	gropen, kunde man icke upptcka ngon skada p honom; ty han
	hade trott p sin Gud.
006:024 Sedan lt konungen hmta de mn som hade anklagat Daniel, och
	han lt kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och
	innan de nnu hade hunnit till bottnen i gropen, fllo lejonen
	ver dem och krossade alla deras ben.

006:025 Drefter lt konung Darejaves skriva till alla folk och stammar
	och tungoml som funnos p hela jorden: Mycken frid vare med
	eder!
006:026 Hrmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omrde
	skall bva och frukta fr Daniels Gud.  Ty han r den levande
	Guden, som frbliver evinnerligen; och hans rike r sdant att
	det icke kan frstras, och hans vlde bestr intill nden.
006:027 Han r en rddare och hjlpare, och han gr tecken och under i
	himmelen och p jorden, han som har rddat Daniel ur lejonens
	vld.

006:028 Och denne Daniel steg i ra och makt under Darejaves' och under
	persern Kores' regeringar.
007:001 I den babyloniske konungen Belsassars frsta regeringsr hade
	Daniel en drm och sg en syn p sitt lger.  Sedan tecknade han
	upp drmmen och meddelade huvudsumman av dess innehll.
007:002 Detta r Daniels berttelse:

	Jag hade en syn om natten, och sg i den huru himmelens fyra
	vindar stormade fram mot det stora havet.
007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
	andra.

007:004 Det frsta liknade ett lejon, men det hade vingar ssom en
	rn.  Medan jag nnu sg hrp, rycktes vingarna av djuret, och
	det restes upp frn jorden, s att det blev stllt p tv ftter
	ssom en mnniska, och ett mnskligt hjrta blev givet t det.

007:005 Sedan fick jag se nnu ett djur, det andra i ordningen; det var
	likt en bjrn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
	revben i sitt gap, mellan tnderna.  Och till det djuret blev s
	sagt: St upp och sluka mycket ktt.

007:006 Drefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
	p sina sidor hade det fyra fgelvingar; och djuret hade fyra
	huvuden, och vlde blev givet t det.

007:007 Drefter fick jag i min syn om natten se ett fjrde djur,
	vermttan frskrckligt, fruktansvrt och starkt; det hade
	stora tnder av jrn, det uppslukade och krossade, och vad som
	blev kvar trampade det under ftterna; det var olikt alla de
	frra djuren och hade tio horn.
007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
	dem ett annat horn skt upp, ett litet, fr vilket tre av de
	frra hornen blevo bortsttta; och se, det hornet hade gon lika
	mnniskogon, och en mun som talade stora ord.

007:009 Medan jag nnu sg hrp, blevo troner framsatta, och en som var
	gammal satte sig ned.  Hans kldnad var snvit, och hret p hans
	huvud var ssom ren ull; hans tron var av eldslgor, och hjulen
	drp voro av flammande eld.
007:010 En flod av eld strmmade ut frn honom, tusen gnger tusen voro
	hans tjnare, och tio tusen gnger tio tusen stodo dr till hans
	tjnst.  S satte man sig ned till doms, och bcker blevo
	uppltna.
007:011 Medan jag nu sg hrp, skedde det att, fr de stora ords skull
	som hornet talade -- medan jag nnu sg hrp -- djuret ddades
	och dess kropp frstrdes och kastades i elden fr att brnnas
	upp.
007:012 Frn de vriga djuren togs ock deras vlde, ty deras livslngd
	var bestmd till tid och stund.

007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
	mnniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
	och frdes fram infr honom.
007:014 t denne gavs vlde och ra och rike, och alla folk och stammar
	och tungoml mste tjna honom.  Hans vlde r ett evigt vlde,
	som icke skall tagas ifrn honom, och hans rike skall icke
	frstras.

007:015 D knde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
	som jag hade haft frskrckte mig.
007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo dr och bad honom om en
	tillfrlitlig frklaring p allt detta Och han svarade mig och
	sade mig uttydningen drp:
007:017 De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst p
	jorden.
007:018 Men sedan skola den Hgstes heliga undf riket och taga det i
	besittning fr evig tid, ja, fr evigheters evighet.

007:019 Drefter ville jag hava tillfrlitlig frklaring angende det
	fjrde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s
	vermttan frskrckligt och hade tnder av jrn och klor av
	koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
	ftterna vad som blev kvar;
007:020 s ock angende de tio hornen p dess huvud, och angende det
	nya hornet, det som sedan skt upp, och fr vilket tre andra
	fllo av, det hornet som hade gon, och en mun som talade stora
	ord, det som var strre att skda n de vriga,
007:021 det hornet som jag ock hade sett; fra krig mot de heliga och
	bliva dem vermktigt,
007:022 till dess att den gamle kom och rtt blev skipad t den Hgstes
	heliga och tiden var inne, d de heliga fingo taga riket i
	besittning.

007:023 D svarade han s: Det fjrde djuret betyder att ett fjrde
	rike skall uppst p jorden, ett som r olikt alla de andra
	rikena.  Det skall uppsluka hela jorden och frtrampa och krossa
	den.
007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst i det
	riket; och efter dem skall uppst en annan, som skall vara olik
	de frra, och som skall sl ned tre konungar.
007:025 Och denne skall upphva sitt tal mot den Hgste och frda den
	Hgstes heliga; han skall stta sig i sinnet att frndra heliga
	tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
	och tider, och en halv tid.
007:026 Men dom skall bliva hllen, och hans vlde skall tagas ifrn
	honom och frdrvas och frgras i grund.
007:027 Men rike och vlde och storhet, utver alla riken under
	himmelen, skall givas t den Hgstes heligas folk.  Dess rike
	skall vara ett evigt rike, och alla vlden skola tjna och lyda
	det.

007:028 Hr slutar berttelsen.  Men jag, Daniel, uppfylldes av mnga
	oroliga tankar, och frgen vek bort ifrn mitt ansikte; men jag
	bevarade i mitt hjrta vad som hade hnt.
008:001 I konung Belsassars tredje regeringsr sg jag, Daniel, en syn,
	en som kom efter den jag frut hade sett.
008:002 D jag nu i denna syn sg till, tyckte jag mig vara i Susans
	borg i hvdingdmet Elam; och d jag vidare sg till i synen,
	fann jag mig vara vid floden Ulai.
008:003 Och nr jag lyfte upp mina gon, fick jag se en vdur st
	framfr floden, och han hade tv horn; och bda hornen voro
	hga, men det ena var hgre n det andra, och detta som var
	hgre skt sist upp.
008:004 Jag sg vduren stta med hornen vsterut och norrut och
	sderut, och intet djur kunde st honom emot, och ingen kunde
	rdda ur hans vld; han for fram ssom han ville och fretog sig
	stora ting.

008:005 Och nr jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma
	vsterifrn och g fram ver hela jorden, dock utan att rra vid
	jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.
008:006 Och han nalkades vduren med de bda hornen, den som jag hade
	sett st framfr floden, och sprang emot honom i vldig vrede.
008:007 Jag sg honom komma nda inp vduren och strta ver honom i
	frbittring, och han sttte till vduren och krossade hans bda
	horn, s att vduren icke hade ngon kraft att st emot
	honom.  Sedan slog han honom till jorden och trampade p honom;
	och ingen fanns, som kunde rdda vduren ur hans vld.

008:008 Och bocken fretog sig mycket stora ting.  Men nr han hade
	blivit som starkast, brast det stora hornet snder, och fyra
	andra ansenliga horn skto upp i dess stlle, t himmelens fyra
	vderstreck.
008:009 Och frn ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,
	och det vxte vermttan sderut och sterut och t det hrliga
	landet till.
008:010 Och det vxte nda upp till himmelens hrskara och kastade ngra
	av denna hrskara, av stjrnorna, ned till jorden och trampade
	p dem.
008:011 Ja, till och med mot hrskarornas furste fretog han sig stora
	ting: han tog bort ifrn honom det dagliga offret, och hans
	helgedoms boning slogs ned.
008:012 Jmte det dagliga offret bliver ock en hrskara prisgiven, fr
	vertrdelses skull.  Och det slr sanningen ned till jorden och
	lyckas vl i vad det fretager sig.

008:013 Sedan hrde jag en av de heliga tala, och en annan helig frgade
	denne som talade: Huru lng tid avser synen om det dagliga
	offret, och om vertrdelsen som kommer stad frdelse, och om
	frtrampandet av bde helgedom och hrskara?
008:014 D svarade han mig: Tv tusen tre hundra aftnar och morgnar;
	drefter skall helgedomen komma till sin rtt igen.

008:015 Nr nu jag, Daniel, hade sett denna syn och skte att frst
	den, fick jag se en som sg ut ssom en man st framfr mig.
008:016 Och mitt ver Ulai hrde jag rsten av en mnniska som ropade
	och sade: Gabriel, uttyd synen fr denne.
008:017 D kom han intill platsen dr jag stod, men jag blev frskrckt,
	nr han kom, och fll ned p mitt ansikte.  Och han sade till
	mig: Giv akt hrp, du mnniskobarn; ty synen syftar p ndens
	tid.
008:018 Medan han s talade med mig, lg jag i vanmakt, med mitt ansikte
	mot jorden; men han rrde vid mig och reste upp mig igen.

008:019 Drefter sade han: Se, jag vill kungra fr dig vad som skall
	ske, nr det lider mot slutet med vreden ty p ndens tid syftar
	detta.
008:020 Vduren som du sg, han med de tv hornen, betyder Mediens och
	Persiens konungar.
008:021 Men bocken r Javans konung, och det stora hornet i hans panna
	r den frste konungen.
008:022 Men att det brast snder, och att fyra andra uppstodo i dess
	stlle, det betyder att fyra riken skola uppst av hans folk,
	dock icke jmlika med honom i kraft.
008:023 Och vid slutet av deras vlde, nr vertrdarna hava fyllt sitt
	mtt, skall en frck och arglistig konung uppst;
008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke jmlik med den frre i
	kraft och han skall komma stad s stort frdrv att man mste
	frundra sig; och han skall lyckas vl och f fullborda sitt
	uppst.  Ja, han skall frdrva mnga, och jmvl de heligas
	folk.
008:025 Drigenom att han r s klok, skall han lyckas s vl med sitt
	svek, han skall frestta sig stora ting, ofrtnkt skall han
	frdrva mnga.  Ja, mot furstarnas furste skall han stta sig
	upp; men utan mnniskohand skall han d varda krossad.
008:026 Och synen angende aftnarna och morgnarna, varom nu r talat, r
	sanning.  Men gm du den synen, ty den syftar p en avlgsen
	framtid.
008:027 Men jag, Daniel, blev maktls och lg sjuk en tid.  Sedan stod
	jag upp och frrttade min tjnst hos konungen; och jag var
	hpen ver synen, men ingen frstod den.
009:001 I Darejaves', Ahasveros' sons, frsta regeringsr -- hans som
	var av medisk slkt, men som hade blivit upphjd till konung
	ver kaldernas rike --
009:002 i dennes frsta regeringsr kom jag, Daniel, att i skrifterna
	lgga mrke till det antal r, som HERREN hade angivit fr
	profeten Jeremia, nr han sade att han ville lta sjuttio r g
	till nda, medan Jerusalem lg de.
009:003 D vnde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bn och
	kallan, och fastade drvid i sck och aska.
009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och beknde och sade:
	Ack Herre, du store och fruktansvrde Gud, du som hller
	frbund och bevarar nd mot dem som lska dig och hlla dina
	bud!
009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
	avflliga; vi hava vikit av ifrn dina bud och rtter.
009:006 Vi hava icke hrsammat dina tjnare profeterna, som talade i
	ditt namn till vra konungar, furstar och fader och till allt
	folket i landet.
009:007 Du, Herre, r rttfrdig, men vi mste blygas, ssom vi ock nu
	gra, vi Juda man och Jerusalems invnare, ja, hela Israel, bde
	de som bo nra och de som bo fjrran i alla andra lnder dit du
	har frdrivit dem, drfr att de voro otrogna mot dig.
009:008 Ja, Herre, vi med vra konungar, furstar och fder mste blygas,
	drfr att vi hava syndat mot dig.
009:009 Men hos Herren, vr Gud, r barmhrtighet och frltelse.  Ty vi
	voro avflliga frn
009:010 och hrde icke HERRENS, vr Guds, rst, s att vi vandrade efter
	hans lagar, dem som han frelade oss genom sina tjnare
	profeterna.
009:011 Nej, hela Israel vertrdde din lag och vek av, utan att hra
	din rst.  Drfr utgt sig ock ver oss den frbannelse som han
	hade svurit att snda, och som str skriven i Moses, Guds
	tjnares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
009:012 Han hll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
	som dmde oss; och han lt en s stor olycka komma ver oss, att
	ingenstdes under himmelen ngot sdant har skett, som det som
	nu har skett i Jerusalem.
009:013 I enlighet med vad som str skrivet i Moses lag kom all denna
	olycka ver oss, men nd skte vi icke att blidka HERREN, vr
	Gud, genom att omvnda oss frn vra missgrningar och akta p
	din sanning.
009:014 Drfr vakade ock HERREN ver att olyckan drabbade oss; ty
	HERREN, vr Gud, r rttfrdig i alla de grningar som han gr,
	men hrde icke hans rst.

009:015 Och nu, Herre, vr Gud, du som frde ditt folk ut ur Egyptens
	land med stark hand, och s gjorde dig ett namn, som r detsamma
	n i dag!  Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
009:016 Men Herre, lt, fr all din rttfrdighets skull, din vrede och
	frtrnelse vnda sig ifrn din stad Jerusalem, ditt heliga
	berg; ty genom vra synder och genom vra faders missgrningar
	hava Jerusalem och ditt folk blivit till smlek fr alla som bo
	omkring oss.
009:017 Och hr nu, du vr Gud, din tjnares bn och kallan, och lt
	ditt ansikte lysa ver din delagda helgedom, fr Herrens skull.
009:018 Bj, min Gud, ditt ra hrtill och hr; ppna dina gon och se
	vilken frdelse som har vergtt oss, och se till staden som r
	uppkallad efter ditt namn.  Ty icke i frlitande p vad
	rttfrdigt vi hava gjort bnfalla vi infr dig, utan i
	frlitande p din stora barmhrtighet.
009:019 O Herre, hr, o Herre, frlt; o Herre, akta hrp, och utfr
	ditt verk utan att drja -- fr din egen skull, min Gud, ty din
	stad och ditt folk ro uppkallade efter ditt namn.

009:020 Medan jag nnu s talade och bad och beknde min egen och mitt
	folk Israels synd och infr HERREN, min Gud, frambar min frbn
	fr min Guds heliga berg --
009:021 medan jag allts nnu s talade i min bn, kom Gabriel till mig
	i flygande hast, den man som jag frut hade sett i min syn; och
	det var vid tiden fr aftonoffret.
009:022 Han undervisade mig och talade till mig och sade:

	Daniel, jag har nu begivit mig hit fr att lra dig frstnd.
009:023 Redan nr du begynte din bn, utgick befallning, och jag har
	kommit fr att giva dig besked, ty du r hgt bendad.  S giv nu
	akt p ordet, och akta p synen.

009:024 Sjuttio veckor ro bestmda ver ditt folk och ver din heliga
	stad, innan en grns sttes fr vertrdelsen och synderna f en
	nde och missgrningen varder frsonad och en evig rttfrdighet
	framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en hghelig
	helgedom bliver smord.
009:025 S vet nu och frst: Frn den tid d ordet om att Jerusalem
	ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
	kommer, skola sju veckor frg; och under sextiotv veckor skall
	det ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
	tider av trngml.
009:026 Men efter de sextiotv veckorna skall en som r smord frgras,
	utan att ngon efterfljer honom.  Och staden och helgedomen
	skall en anryckande furstes folk frstra; men sjlv skall denne
	f sin nde i strtfloden.  Och intill nden skall strid vara;
	frdelse r oryggligt besluten.
009:027 Och han skall med mnga sluta ett starkt frbund fr en vecka,
	och fr en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
	vara avskaffade; och p styggelsens vinge skall frdaren
	komma.  Detta skall fortg, till dess att frstring och
	oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ver frdaren.
010:001 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsr fick Daniel,
	som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
	r sanning och bdar stor vedermda.  Och han aktade p
	uppenbarelsen och lade mrke till synen.

010:002 Jag, Daniel, hade d gtt srjande tre veckors tid.
010:003 Jag t ingen smaklig mat, ktt och vin kommo icke i min mun, ej
	heller smorde jag min kropp med olja, frrn de tre veckorna
	hade gtt till nda.
010:004 P tjugufjrde dagen i frsta mnaden, nr jag var vid stranden
	av den stora floden, nmligen Hiddekel,
010:005 fick jag, d jag lyfte upp mina gon, se en man st dr, kldd i
	linneklder och omgjordad kring sina lnder med ett blte av
	guld frn Ufas.
010:006 Hans kropp var ssom av krysolit hans ansikte liknade en
	ljungeld hans gon voro ssom eldbloss, han armar och ftter
	ssom glnsande koppar; och ljudet av hans tal var ssom ett
	vldigt dn.
010:007 Och jag, Daniel, var den ende som sg synen; de mn som voro med
	mig sgo den icke, men en stor frskrckelse fll ver dem, s
	att de flydde bort och gmde sig.
010:008 S blev jag allena kvar, och nr jag sg den stora synen,
	frgick all min kraft; frgen vek bort ifrn mitt ansikte, s
	att det blev ddsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

010:009 D hrde jag ljudet av hans tal; och p samma gng jag hrde
	ljudet av hans tal, dr jag lg i vanmakt p mitt ansikte, med
	ansiktet mot jorden,
010:010 rrde en hand vid mig och hjlpte mig, s att jag sklvande
	kunde resa mig p mina knn och hnder.
010:011 Sedan sade han till mig: Daniel, du hgt bendade man, giv akt
	p de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p dina
	ftter; ty jag har nu blivit snd till dig.  Nr han s talade
	till mig, reste jag mig bvande upp.
010:012 Och han sade till mig: Frukta icke, Daniel, ty redan ifrn
	frsta dagen, d nr du vnde ditt hjrta till att ska frstnd
	och till att dmjuka dig infr din Gud, hava dina ord varit
	hrda; och jag har nu kommit fr dina ords skull.
010:013 Fursten fr Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
	d kom Mikael, en av de frnmsta furstarna, mig till hjlp,
	under det att jag frut hade sttt dr allena mot Persiens
	konungar.
010:014 Och nu har jag kommit fr att undervisa dig om vad som skall
	hnda ditt folk i kommande dagar; ty ocks detta r en syn som
	syftar p framtiden.

010:015 Under det han s talade till mig, bjde jag mitt ansikte mot
	jorden och var stum.
010:016 Men se, han som var lik en mnniska rrde vid mina lppar.  D
	upplt jag min mun och talade och sade till honom som stod
	framfr mig: Min herre, vid den syn jag sg har jag knt mig
	gripen av vnda, och jag har ingen kraft mer kvar.
010:017 Huru skulle ocks min herres tjnare, en sdan som jag, kunna
	tala med en sdan som min herre r?  Jag har nu ingen kraft mer i
	mig och frmr icke mer att andas.
010:018 D rrde han som sg ut ssom en mnniska ter vid mig och
	styrkte mig.
010:019 Han sade: Frukta icke, du hgt bendade man; frid vare med dig,
	var stark, ja, var stark.  Nr han s talade med mig, knde jag
	mig styrkt och sade: Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.
010:020 D sade han: Kan du nu frst varfr jag har kommit till dig?
	Men jag mste strax vnda tillbaka fr att strida mot fursten
	fr Persien, och nr jag r fri ifrn honom, kommer fursten fr
	Javan.
010:021 Dock vill jag frkunna fr dig vad som r upptecknat i
	sanningens bok.  Och ingen enda str mig bi mot dessa, frutom
	Mikael, eder furste.

010:001 Och jag stod vid hans sida ssom hans std och vrn i medern
	Darejaves' frsta regeringsr.

011:002 Och nu skall jag frkunna fr dig vad visst r.

	Se, nnu tre konungar skola uppst i Persien, och den fjrde
	skall frvrva sig strre rikedomar n ngon av de andra, och
	nr han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
	uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
011:003 Sedan skall en vldig konung uppst, och han skall hrska med
	stor makt och gra vad han vill.
011:004 Men knappt har han uppsttt, s skall hans rike brista snder
	och bliva delat efter himmelens frra vderstreck; och det skall
	icke tillfalla hans avkomlingar eller frbliva lika mktigt som
	nr han hade makten; ty hans rike skall omstrtas och tillfalla
	andra n dem.

011:005 Och konungen i Sderlandet skall bliva mktig, s ock en av hans
	furstar; ja, denne skall bliva en nnu mktigare hrskare n han
	sjlv, och hans herradme skall bliva stort.
011:006 Och efter ngra r skola de frbinda sig med varandra, och
	Sderlandskonungens dotter skall draga till konungen i
	Nordlandet fr att komma stad frlikning.  Men hon skall icke
	kunna behlla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
	makt bliva bestndande; utan hon skall bliva given till pris,
	hon jmte dem som lto henne draga dit, bde hennes fader och
	den man som i sin tid tog henne till sig.

011:007 Men av telningarna frn hennes rot skall en stiga upp p hans
	plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens hr och trnga
	in i hans fste och gra med folket vad han vill och behlla
	vermakten.
011:008 Deras gudar och belten och deras dyrbara hvor, bde silver och
	guld, skall han ock fra ssom byte till Egypten.  Sedan skall
	han i ngra r lmna Nordlandskonungen i ro.
011:009 Dremot skall denne trnga in i Sderlandskonungens rike, men
	han skall f vnda tillbaka till sitt land igen.

011:010 Och hans sner skola rusta sig till strid och samla en vldig
	krigs hr; och den skall rycka fram och svmma ver och utbreda
	sig; och den skall komma igen, och striden skall fras nda fram
	till hans fste.
011:011 D skall konungen i Sderlandet resa sig i frbittring och draga
	ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall stlla
	upp en stor hrskara, men den hrskaran skall varda given i den
	andres hand.
011:012 Nr d hrskaran r sin kos, vxer hans vermod; men om han n
	han slagit ned tiotusenden, fr han dock icke makten.
011:013 Konungen i Nordlandet skall stlla upp en ny hrskara, strre n
	den frra; och efter en tid av ngra r skall han komma med en
	stor krigshr och stora frrd.
011:014 Vid samma tid skola mnga andra resa sig mot konungen i
	Sderlandet; vldsmn av ditt eget folk skola ock upphva sig,
	fr att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
	och intaga en vlbefst stad; och Sderlandets makt skall icke
	kunna hlla stnd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava ngon
	kraft till motstnd.
011:016 Och han som rycker emot honom skall gra vad han vill, och ingen
	skall kunna st emot honom; han skall stta sig fast i det
	hrliga landet, och frstring skall komma genom hans hand.
011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock r han hgad
	fr frlikning, och en sdan skall han komma stad.  En av sina
	dttrar skall han giva t honom till hustru, henne till
	frdrv.  Men detta skall icke hava ngot bestnd och icke vara
	honom till gagn.
011:018 Drefter skall han vnda sig mot lnderna och intaga mnga; men
	en hrfrare skall gra slut p hans smdelser, ja, lta hans
	smdelser vnda tillbaka ver honom sjlv.
011:019 D skall han vnda sig till sitt eget lands fsten; men han
	skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
011:020 Och p hans plats skall uppst en annan, en som lter en fogde
	draga igenom det land som r hans rikes prydnad; men efter ngra
	dagar skall han strtas, dock icke genom vrede, ej heller i
	krig.

011:021 Och p hans plats skall uppst en fraktlig man, t vilken
	konungavrdighet icke var mnad; ofrtnkt skall han komma och
	bemktiga sig riket genom rnker.
011:022 Och versvmmande hrar skola svmmas bort fr honom och
	krossas, s ock frbundets furste.
011:023 Frn den stund d man frbinder sig med honom skall han bedriva
	svek.  Han skall draga stad och f vermakten, med allenast
	litet folk.
011:024 Ofrtnkt skall han falla in i landets brdigaste trakter, och
	skall gra ting som hans fder och hans fders fder icke hade
	gjort; byte och rov och gods skall han str ut t sitt folk; och
	mot fstena skall han frehava anslag, intill en viss tid.

011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
	Sderlandet och komma med en stor hr, men konungen i
	Sderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
	och talrik hr; dock skall han icke kunna hlla stnd, fr de
	anslags skull som gras mot honom.
011:026 De som ta hans brd skola strta honom.  Och hans hr skall
	svmma ver, och mnga skola bliva slagna och falla.
011:027 Bda konungarna skola hava ont i sinnet, dr de sitta tillhopa
	vid samma bord, skola de tala lgn, men det skall icke hava
	ngon framgng; ty nnu drjer nden, intill den bestmda tiden.
011:028 Han skall vnda tillbaka till sitt land med stora frrd, och
	han skall lgga planer mot det heliga frbundet; och nr han har
	fullbordat dem, skall han vnda tillbaka till sitt land.

011:029 P bestmd tid skall han sedan ter draga stad mot Sderlandet,
	men denna senare gng skall det ej g ssom den frra.
011:030 Ty skepp frn Kittim skola komma emot honom, och han skall
	frlora modet.  D skall han vnda om och rikta sin vrede mot det
	heliga frbundet och giva den fritt lopp.  Och nr han har kommit
	hem, skall han lyssna till dem som hava vergivit det heliga
	frbundet.
011:031 Och hrar, utsnda av honom, skola komma och oskra helgedomens
	fste och avskaffa det dagliga offret och stlla upp frdelsens
	styggelse.
011:032 Och dem som hava krnkt frbundet skall han med hala ord locka
	till helt avfall; men de av folket, som knna sin Gud, skola st
	fasta och hlla ut.
011:033 Och de frstndiga bland folket skola lra mnga insikt; men de
	skola bliva hemskta med svrd och eld, med fngenskap och
	plundring, till en tid;
011:034 dock skall under hemskelsen en liten seger beskras dem, och
	mnga skola d av skrymteri sluta sig till dem.
011:035 Hemskelsen skall trffa somliga av de frstndiga, fr att en
	luttring skall ske bland dem, s att de varda renade och tvagna
	till ndens tid; ty nnu drjer denna, intill den bestmda
	tiden.

011:036 Och konungen skall gra vad han vill och skall frhva sig och
	upptrda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
	skall han tala sdant att man mste frundra sig.  Och allt skall
	lyckas honom vl, till dess att vredens tid r ute, d nr det
	har skett, som r oryggligt beslutet.
011:037 P sina fders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
	akta p den som r kvinnors lust eller p ngon annan Gud, utan
	han skall upptrda stormodigt mot dem alla.
011:038 Men fstenas gud skall han i stllet ra; en gud som hans fder
	icke hava knt skall han ra med guld och silver och dla stenar
	och andra dyrbara ting.
011:039 Och mot starka fsten skall han med en frmmande guds hjlp gra
	vad honom lyster; dem som erknna denne skall han bevisa stor
	ra, han skall stta dem att rda ver mnga, och han skall
	utskifta jord t dem till belning.

011:040 Men p ndens tid skall konungen i Sderlandet drabba samman med
	honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
	vagnar och ryttare och mnga skepp, och skall falla in i
	frmmande lnder och svmma ver och utbreda sig.
011:041 Han skall ock falla in i det hrliga landet, och mnga andra
	lnder skola bliva hemskta; men dessa skola komma undan hans
	hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
	barn.
011:042 Ja, han skall utrcka sin hand mot frmmande lnder, och
	Egyptens land skall icke slippa undan;
011:043 han skall bemktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
	dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola flja
	honom t.
011:044 D skall han frn ster och norr f hra rykten som frskrcka
	honom; och kan skall draga ut i stor vrede fr att frgra mnga
	och giva dem till spillo.
011:045 Och sina palatstlt skall han sl upp mellan havet och
	helgedomens hrliga berg.  Men han gr till sin undergng, och
	ingen skall finnas, som hjlper honom.

012:001 P den tiden skall Mikael trda upp, den store fursten som str
	ssom frsvarare fr dina landsmn; och d kommer en tid av nd,
	vars like icke har funnits, allt ifrn den dag d mnniskor
	blevo till och nda till den tiden.  Men p den tiden skola av
	ditt folk alla de varda frlsta, som finnas skrivna i boken.
012:002 Och mnga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
	evigt liv, och somliga till smlek och evig blygd.
012:003 De frstndiga skola d lysa, ssom fstet lyser, och de som
	hava frt de mnga till rttfrdighet ssom stjrnor, alltid och
	evinnerligen.

012:004 Men du, Daniel, m gmma dessa ord och frsegla denna skrift
	intill ndens tid; mnga komma att rannsaka den, och insikten
	skall s vxa till.

012:005 Nr nu jag, Daniel, sg till, fick jag se tv andra st dr, en
	p flodens ena strand, och en p dess andra strand.
012:006 Och en av dem sade till mannen som var kldd i linneklder, och
	som stod ovanfr flodens vatten: Huru lnge drjer det, innan
	nden kommer med dessa frunderliga ting?
012:007 Och jag hrde p mannen som var kldd i linneklder, och som
	stod ovanfr flodens vatten, och han lyfte sin hgra hand och
	sin vnstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
	evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
	nr det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d
	skulle allt detta varda fullbordat.
012:008 Och jag hrde detta, men frstod det icke; och jag frgade: Min
	herre, vad bliver slutet p allt detta?
012:009 D sade han: G, Daniel, ty dessa ord skola frbliva gmda och
	frseglade intill ndens tid.
012:010 Mnga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
	ogudaktiga skola va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
	frst detta; men de frstndiga skola frst det.
012:011 Och frn den tid d det dagliga offret bliver avskaffat och
	frdelsens styggelse uppstlld skola ett tusen tv hundra
	nittio dagar frg.
012:012 Sll r den som frbidar och hinner fram till ett tusen tre
	hundra trettiofem dagar.
012:013 Men g du stad mot ndens tid; sedan du har vilat, skall du
	uppst till din del, vid dagarnas nde.



Book 28 Hosea


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
	Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
	Joas' sons, Israels konungs, tid.

001:002 Nr HERREN frst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
	honom: G stad och skaffa dig en trols hustru och barn -- av
	en trols moder; ty i trols avfllighet lper landet bort ifrn
	HERREN.

001:003 D gick han stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
	havande och fdde honom en son.
001:004 Och HERREN sade till honom: Giv denne namnet Jisreel; ty nr
	nnu en liten tid har frgtt, skall jag hemska Jisreels
	blodskulder p Jehus hus och gra slut p konungadmet i
	Israels hus.
001:005 Och det skall ske p den dagen att jag skall bryta snder
	Israels bge i Jisreels dal.

001:006 Och hon blev ter havande och fdde en dotter.  D sade han till
	honom: Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare
	frbarma mig ver Israels hus, s att jag frlter dem.
001:007 Men ver Juda hus vill jag frbarma mig, och jag skall giva dem
	frlsning genom HERREN, deras Gud; icke genom bge och svrd och
	vad till kriget hr skall jag frlsa dem, icke genom hstar och
	ryttare.

001:008 Och nr hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon ter havande och
	fdde en son.
001:009 D sade han: Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ren icke mitt
	folk, ej heller vill jag hra eder till.

001:010   Men antalet av Israels barn skall bliva
	      ssom havets sand,
	  som man icke kan mta,
	      ej heller rkna;
	  och det skall ske, att i stllet fr att det sades till dem:
	      I ren icke mitt folk,
	  skola de kallas den levande Gudens barn.
001:011   Och Juda barn och Israels barn
	      skola samla sig tillhopa,
	  och skola stta ver sig
	      ett gemensamt huvud,
	  och skola draga upp ur landet;
	      ty stor skall Jisreels dag vara.

001:001 Kallen d edra brder Ammi och edra systrar Ruhama.

002:002   Gn till rtta med eder moder, gn till rtta;
	  ty hon r icke min hustru,
	  och jag r icke hennes man.
	  M hon skaffa bort det lsaktiga vsendet frn sitt ansikte
	  och otuktsvsendet frn sin barm.
002:003   Varom icke, skall jag klda av henne, s att hon ligger naken,
	  jag skall lta henne st dr sdan hon var den dag d hon fddes.
	  Jag skall gra henne lik en ken
	  och lta henne bliva ssom ett torrt land
	  och lta henne d av trst.
002:004   Och mot hennes barn skall jag icke visa ngot frbarmande,
	  eftersom de ro barn av en trols moder;
002:005   ty deras moder var en trols kvinna,
	  ja, hon som fdde dem bedrev skamliga ting.
	  Hon sade ju: Jag vill flja efter mina lskare,
	  som giva mig min mat och min dryck,
	      min ull och mitt lin,
	      min olja och mitt vin.

002:006   Se, drfr skall jag nu ock
	      stnga din vg med trnen.
	  Ja, en mur skall jag resa framfr henne,
	      s att hon ej skall finna ngon stig.
002:007   Nr hon d lper efter sina lskare,
	      skall hon icke f dem fatt;
	  nr hon sker dem,
	      skall hon ej finna dem.
	  D skall hon sga:
	  Jag vill g tillbaka till min frste man
	  ty bttre var mig d n nu.

002:008   Men hon har icke frsttt
	  att det var jag som sknkte t henne
	  bde sden och vinet och oljan,
	  och att det var jag som gav henne s mycket silver,
	  s ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
002:009   Drfr skall jag taga tillbaka
	      min sd, nr tiden r inne,
	      och mitt vin, nr stunden kommer;
	  jag skall taga bort min ull och mitt lin,
	  det varmed hon skulle skyla sin blygd.
002:010   Ja, nu skall jag blotta hennes skam
	  infr hennes lskares gon,
	  och ingen skall rdda henne ur min hand.
002:011   Och jag skall gra slut p all hennes frjd,
	  p hennes fester, nymnader och sabbater
	  och p alla hennes hgtider.
002:012   Jag skall frda hennes vintrd och fikontrd,
	  dem om vilka hon sade: De ro en ln
	  som mina lskare hava givit mig.
	  och jag skall gra drav en vildmark,
	  och markens djur skola ta drav.
002:013   S skall jag hemska henne fr hennes Baalsdagar,
	  d hon tnde offereld t Baalerna
	  och prydde sig med ring och brstspnne
	  och fljde efter sina lskare,
	  men glmde mig, sger HERREN.

002:014   Se, frdenskull vill jag
	      locka henne bort
	  och fra henne ut i knen
	      och tala ljuvligt till henne.
002:015   Drefter skall jag
	      giva henne tillbaka hennes vingrdar
	  och gra Akors dal
	      till en hoppets port.
	  D skall hon sjunga
	      ssom i sin ungdoms dagar,
	  och ssom p den dag d hon drog upp
	      ur Egyptens land.
002:016   Och det skall ske p den dagen, sger HERREN,
	  att du skall ropa: Min man!,
	      och icke mer ropa till mig: Min Baal!
002:017   Ja, Baalernas namn
	      skall jag skaffa bort ur hennes mun,
	  s att de icke mer
	      skola nmnas vid namn.
002:018   Och jag skall p den dagen
	      fr deras rkning sluta ett frbund
	  med djuren p marken
	      och med fglarna under himmelen
	      och med krldjuren p jorden.

	  Och bge och svrd och vad till kriget hr
	  skall jag bryta snder och skaffa bort ur landet
	  och lta dem bo dr i trygghet.
002:019   Och jag skall trolova mig med dig fr evig tid;
	  jag skall trolova mig med dig rttfrdighet och rtt,
	  i nd och barmhrtighet.
002:020   Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
	  och du skall s lra knna HERREN.

002:021   Och det skall ske p den dagen
	  att jag skall bnhra, sger HERREN,
	  jag skall bnhra himmelen,
	  och den skall bnhra jorden,
002:022   och jorden skall bnhra sden,
	  s ock vinet och oljan,
	  och de skola bnhra Jisreel.
002:023   Och jag skall plantera henne t mig i landet
	  och frbarma mig ver Lo-Ruhama
	  och sga till Lo-Ammi: Du r mitt folk.
	  Och det skall svara: Du r min Gud.

003:001 Och HERREN sade till mig: G nnu en gng stad och giv din
	krlek t en kvinna som har en lskare och r en
	ktenskapsbryterska; likasom HERREN lskar Israels barn, fastn
	de vnda sig till andra gudar och lska druvkakor.

003:002 Och jag kpte henne t mig och gav fr henne femton siklar
	silver och en homer korn, och drutver en letek korn.
003:003 Sedan sade jag till henne: I lng tid skall du bliva sittande
	fr min rkning, utan att f bedriva ngon otukt, och utan att
	hava att skaffa med ngon man; och jag skall bete mig sammalunda
	mot dig.

003:004   Ja, i lng tid
	      skola Israels barn
	  f sitta utan konung och furste,
	      utan offer och stoder
	      och utan efod och husgudar.
003:005   Sedan skola Israels barn omvnda sig
	  och ska HERREN, sin Gud,
	      och David, sin konung;
	  med fruktan skola de ska HERREN och hans goda,
	      i kommande dagar.
004:001   Hren HERRENS ord,
	      I Israels barn.
	  Ty HERREN har sak
	      med landets inbyggare,
	  eftersom ingen sanning och ingen krlek
	  och ingen Guds kunskap finnes i landet.
004:002   Man svr och ljuger,
	      man mrdar och stjl
	      och begr ktenskapsbrott;
	  man far fram p vldsverkares vis,
	      och blodsdd fljer p blodsdd.
004:003   Drfr ligger landet srjande,
	  och allt som lever dr frsmktar
	  bde djuren p marken
	      och fglarna under himmelen;
	  sjlva fiskarna i havet frgs.

004:004 Dock br man icke s mycket g till rtta med ngon annan eller
	frebr honom, eller frebr ditt folk, som man br g till
	rtta med prsten.

004:005   Ja, du skall komma p fall om dagen,
	      p fall skall ock profeten komma
	      jmte dig om natten,
	  jmvl din moder skall jag frgra.
004:006   Det r frbi med mitt folk,
	      drfr att det ej fr ngon kunskap.
	  Men eftersom du har frkastat kunskap,
	  drfr skall ock jag frkasta dig,
	  s att du upphr att vara min prst.
	  Och ssom du har frgtit din Guds lag,
	  s skall ock jag frgta dina barn.
004:007   Ju mer de hava ftt vxa till,
	  dess mer hava de syndat mot mig;
	  men deras ra skall jag frbyta i skam.
004:008   Av mitt folks synd fda de sig,
	  och till dess missgrning str deras begr.
004:009   Men nu skall det g prsten och folket lika:
	  jag skall hemska dem fr deras vgar,
	  och fr deras grningar skall jag vederglla dem.
004:010   Nr de ta, skola de icke bliva mtta,
	  och genom sitt lsaktiga leverne skola de ej frka sig;
	  de hava ju upphrt att hlla sig till HERREN.
004:011   Lsaktighet och vin och must taga bort frstndet.

004:012   Mitt folk frgar sin stock till rds
	  och vill hmta besked av sin stav;
	  ty en trolshetens ande har frt dem vilse,
	  s att de i trols avfllighet hava lupit bort ifrn sin Gud.
004:013   P bergens toppar frambra de offer,
	  och p hjderna tnda de offereld,
	  under ekar, popplar och terebinter,
	  eftersom skuggan dr r s god.
	  S bliva edra dttrar skkor,
	  och edra sners hustrur ktenskapsbryterskor.
004:014   Dock kan jag icke straffa edra dttrar fr att de ro skkor,
	  eller edra sners hustrur fr att de ro ktenskapsbryterskor,
	  ty mnnen sjlva g ju avsides med skkor,
	  och offra med tempeltrnor.
	  S lper folket, som intet frstr, till sin undergng.

004:015   Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
	  s m dock Juda icke draga sig skuld.
	  Kommen d icke till Gilgal,
	  dragen ej upp till Bet-Aven,
	  och svrjen icke: S sant HERREN lever.

004:016   Om Israel spjrnar emot
	      ssom en obndig ko,
	  mnne HERREN nd skall fra dem i bet
	      ssom lamm i vida knen
004:017   Nej, Efraim str i frbund
	      med avgudar;
	      m han d fara!
004:018   Deras dryckenskap r omttlig.
	      hejdlst bedriva de sin otukt;
	  de som skulle vara landets skldar
	      lska vad skamligt r.
004:019   Men en stormvind skall fatta dem
	      med sina vingar,
	  och de skola komma p skam med sina offer.
005:001   Hren detta, I prster,
	      akten hrp, I av Israels hus,
	  och I av konungens hus, lyssnen hrtill;
	  ty eder gller domen.
	  Ty I haven varit en snara fr Mispa
	  och ett nt, utbrett p Tabor.

005:002   Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,
	  men jag skall bliva ett tuktoris fr allasammans.

005:003   Jag knner Efraim,
	  och Israel r icke frdold fr mig.
	  Du Efraim, du har ju nu blivit en skka,
	  Israel har orenat sig.
005:004   De lgga sig icke vinn om
	  att vnda tillbaka till sin Gud,
	  ty en trolshetens ande bor i deras brst,
	  och HERREN knna de icke.

005:005   Men Israels stolthet vittnar emot honom,
	  och Israel och Efraim komma p fall genom sin missgrning;
	  Juda kommer ock p fall jmte dem.
005:006   Om de n med fr och fkreatur
	  g stad fr att ska HERREN,
	  s finna de honom nd icke;
	  han har dragit sig undan frn dem.
005:007   Mot HERREN hava de handlat trolst,
	  ja, de hava ftt barn som icke ro hans.
	  Drfr skall nu en nymnadsdag frtra dem,
	  jmte det som de fingo p sin del.

005:008   Stten i basun i Gibea,
	      i trumpet i Rama,
	  blsen larmsignal i Bet-Aven.
	      Fienden r efter dig, Benjamin!
005:009   Efraim skall varda delagt
	      p straffets dag;
	  mot Israels stammar
	      kungr jag vad visst r.
005:010   Juda furstar hava blivit
	      rmrkflyttares likar;
	  ver dem skall jag utgjuta
	      min vrede ssom vatten.

005:011   Efraim lider frtryck,
	      och hans rtt vldfres,
	  ty han har tagit sig till att vandra
	      efter tomma stadgar.
005:012   Drfr r jag nu fr Efraim ssom mal
	  och fr Juda hus ssom rta i benen.
005:013   Och Efraim har mrkt sin sjukdom
	  och Juda sitt sr;
	  drfr har Efraim gtt till Assur
	  och snt bud till Jarebs-konungen.
	  Men denne skall icke kunna hela eder;
	  edert sr skall icke bliva lkt.

005:014   Ty jag skall vara ssom ett lejon mot Efraim
	  och ssom ett ungt lejon mot Juda hus.
	  Sjlv griper jag mitt rov och gr bort drmed;
	  jag slpar det bort utan rddning.
005:015   Jag vill g min vg, tillbaka till min boning,
	  till dess att de hava ftt lida vad de hava frskyllt
	  och begynna ska mitt ansikte.
006:001   Ja, i sin nd skola de ska mig:
	  Kommen, ltom oss vnda om till HERREN.
	  Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
	  Han har slagit oss, han skall ock frbinda oss.
006:002   Han skall om tv dagar ter gra oss helbrgda;
	  ja, p tredje dagen skall han lta oss st upp,
	  s att vi f leva infr honom.
006:003   S ltom oss lra knna HERREN,
	  ja, ltom oss fara efter att lra knna honom.
	  Hans uppgng r s viss som morgonrodnadens,
	  och han skall komma ver oss lik ett regn,
	  lik ett vrregn, som vattnar jorden.

006:004   Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
	  Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
	  Eder krlek r ju lik morgonskyn,
	  lik daggen, som tidigt frsvinner.
006:005   Drfr har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
	  drfr har jag drpt dem genom min muns tal;
	  s skall domen ver dig st fram i ljuset.
006:006   Ty jag har behag till krlek och icke till offer,
	  och till Guds kunskap mer n till brnnoffer.

006:007   Men dessa hava p mnniskovis vertrtt frbundet;
	      dri hava de handlat trolst mot mig.
006:008   Gilead r en stad av ogrningsmn,
	      den r full med blodiga spr.
006:009   Och lik en rvarskara, som ligger i frst fr mnniskor,
	      r prsternas hop.
	  De mrda p vgen till Sikem,
	      ja, vad skndligt r gra de.
006:010   I Israels hus
	      har jag sett gruvliga ting;
	  dr bedriver Efraim sin otukt,
	      dr orenar sig Israel.

006:011   Ocks fr dig, Juda,
	      r en skrdetid bestmd,
	  nr jag ter upprttar mitt folk.
007:001   Nr jag vill hela Israel,
	  d uppenbarar sig Efraims missgrning
	      och Samariens ondska.
	  Ty de va falskhet,
	      tjuvar gra inbrott,
	      rvarskaror plundra p vgarna.
007:002   Och de betnka icke i sina hjrtan
	  att jag lgger all deras ondska p minnet.
	  De ro nu kringrnda av sina egna grningar,
	  ty dessa hava kommit infr mitt ansikte.

007:003   Med sin ondska bereda de konungen gldje
	      och med sina lgner furstarna.
007:004   Allasammans ro de ktenskapsbrytare;
	      de likna en ugn,
	      upphettad av bagaren,
	  som nr han har kndat degen,
	      underlter att elda,
	      till dess att degen r syrad.
007:005   P vr konungs dag
	      drucko sig furstarna
	      febersjuka av vin;
	  sjlv rckte han
	      bespottarna handen.
007:006   Nr de med sina anslag hava eldat upp sitt hjrta
	      likasom en ugn,
	  sover bagaren
	      hela natten;
	  men om morgonen brinner elden
	      i ljus lga.
007:007   Allasammans ro de heta ssom en ugn
	  och frbrnna s sina domare;
	  ja, alla deras konungar falla,
	  ty bland dem finnes ingen som kallar mig.

007:008   Efraim beblandar sig
	      med andra folk;
	  Efraim har blivit lik
	      en ovnd kaka.
007:009   Frmlingar hava frtrt hans kraft,
	      men han frstr intet;
	  fastn han har ftt gr hr,
	      frstr han nd intet.
007:010   Men Israels stolthet vittnar emot honom;
	  de vnda icke om till HERREN, sin Gud,
	  och de ska honom ej, allt detta oaktat.
007:011   Efraim har blivit lik en duva,
	      enfaldig, utan frstnd.
	  Egypten pkalla de,
	      till Assur g de;
007:012   men bst de g dr,
	  breder jag ut mitt nt ver dem
	  och drager dem ned,
	  ssom vore de fglar under himmelen.
	  Ja, jag skall tukta dem,
	  ssom det redan har sports i deras frsamling.

007:013   Ve ver dem,
	      ty de hava flytt bort ifrn mig!
	  Frdrv ver dem,
	      ty de hava avfallit frn mig!
	  Och jag skulle frlossa dem,
	      dem som fra mot mig
	      s lgnaktigt tal!
007:014   De ropa icke till mig av hjrtat,
	      allenast jmra sig p sina lger;
	  de hava ngest fr sin sd och sitt vin,
	      men de ro genstrviga mot mig.
007:015   Det var jag som undervisade dem och strkte deras armar,
	      men de hava ont i sinnet mot mig.
007:016   De vnda om, men icke till den som r drovan;
	      de ro lika en bge som sviker.
	  Deras furstar skola falla genom svrd,
	      drfr att deras tungor ro s htska.
	  D skall man bespotta dem
	      i Egyptens land.
008:001   Stt basunen fr din mun!
	      Ssom en rn kommer fienden ver HERRENS hus,
	  eftersom de hava vertrtt mitt frbund
	      och avfallit frn min lag.
008:002   De ropa till mig: Min Gud!
	      Vi knna dig, vi av Israel.
008:003   Men eftersom Israel har frkastat vad gott r,
	      skall fienden jaga honom.

008:004   Sjlva valde de sig konungar,
	      som icke kommo frn mig;
	  de tillsatte furstar,
	      utan att jag fick veta ngot drom
	  av sitt silver och guld
	      gjorde de sig avgudar,
	      ty det skulle ju frstras.

008:005   En styggelse r din kalv, Samarien!
	  Min vrede r upptnd mot dessa mnniskor;
	  huru lnge skola de kunna undg straff?
008:006   Frn Israel har ju kalven kommit;
	  en konstarbetare har gjort honom,
	  och en gud r han icke.
	  Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

008:007   Ty vind s de,
	      och storm skola de skrda.
	  Sd skola de icke f,
	  deras grda skall icke
	      giva ngon fda,
	  och giver den ngon,
	      skola frmlingar uppsluka den.

008:008 Uppslukad varder Israel!  Redan aktas de bland hedningarna ssom
	ett vrdelst ting.
008:009 Ty vl hava de dragit stad upp till Assur, lika vildsnor som
	g sin egen vg, ja, vl vill Efraim kpsl om lskog;
008:010 men huru de n kpsl bland hedningarna, skall jag dock nu
	trnga dem tillhopa och lta dem begynna en tid av ringhet,
	under verkonungens frtryck.

008:011 Eftersom Efraim har gjort sig s mnga altaren till synd, skola
	ock hans altaren bliva honom till synd.
008:012 Om jag n skriver mina lagar fr honom i tiotusental, s rknas
	de ju dock fr en frmlings lagar.
008:013 Ssom slaktoffergvor t mig offrar man ktt som man sedan ter
	upp; HERREN har intet behag till sdana.  Nu kommer han ihg
	deras missgrning och hemsker deras synder; till Egypten skola
	de f vnda tillbaka.

008:014 Och eftersom Israel har frgtit sin skapare och byggt sig
	palatser, och eftersom Juda har uppfrt s mnga befsta stder,
	skall jag snda en eld mot hans stder, och den skall frtra
	palatsen i dem.
009:001   Gld dig icke, Israel,
	  s att du jublar ssom andra folk,
	  du som i trols avfllighet har lupit bort ifrn din Gud,
	      du som har haft ditt behag i skkoln
	  p alla sdeslogar.
009:002   Logen och vinpressen skola icke fda dem,
	  och vinet skall sl fel fr dem.
009:003   De skola icke f bo i HERRENS land;
	  Efraim mste vnda tillbaka till Egypten,
	  och i Assyrien skola de ndgas ta vad orent r.
009:004   De skola ej f offra vin till drickoffer t HERREN
	  och skola icke vinna hans vlbehag.
	  Deras slaktoffer skola vara fr dem ssom sorgebrd;
	  alla som ta drav skola bliva orena.
	  Ty det brd de f stillar allenast deras hunger,
	  det kommer icke in i HERRENS hus.

009:005   Vad skolen I d gra, nr en hgtidsdag kommer,
	      en HERRENS festdag?
009:006   Ty se, om de undg frdelsen,
	      bliver det Egypten som fr frsamla dem,
	      Mof som fr begrava dem.
	  Deras silver, som r dem s krt,
	      skola nsslor taga i besittning;
	  trne skall vxa i deras hyddor.

009:007   De komma, hemskelsens dagar!
	      De komma, vedergllningens dagar!
	  Israel skall frnimma det.
	  Ssom en dre str d profeten,
	      ssom en vanvetting andans man,
	  fr din stora missgrnings skull;
	      ty stor har din htskhet varit.
009:008   Ja, en lurande fiende r Efraim mot min Gud;
	  fr profeten sttas fllor p alla hans vgar
	  och utlggas snaror i hans Guds hus.
009:009   I djupt frdrv ro de nedsjunkna,
	      nu ssom i Gibeas dagar.
	  Men han kommer ihg deras missgrning,
	      han hemsker deras synder.

009:010   Ssom druvor i knen
	      fann jag Israel;
	  jag sg edra fder
	      ssom frstlingsfrukter p ett fikontrd,
	      d det begynner bra frukt.
	  Men nr de kommo till Baal-Peor,
	      invigde de sig t skndlighetsguden
	  och blevo en styggelse
	      lika honom som de lskade.

009:011   Efraims hrlighet
	      skall flyga sin kos ssom en fgel;
	  ingen skall dr fda barn eller g havande,
	      ingen bliva fruktsam.
009:012   Och om de n f uppfda barn t sig,
	      skall jag taga dessa ifrn dem,
	      s att ingen mnniska bliver kvar.
	  Ja, ve dem sjlva,
	      nr jag viker ifrn dem!

009:013   Vl r Efraim nu
	      vad jag har sett Tyrus vara,
	      en plantering p ngen;
	  men Efraim skall en gng f fra ut
	      sina sner till bdeln.

009:014   Giv dem, HERRE,
	      vad du br giva dem.
	  Giv dem ofruktsamma modersskten
	      och frsinade brst.

009:015   All deras ondska r samlad i Gilgal;
	      ja, dr fick jag hat till dem
	  Fr deras onda vsendes skull
	      vill jag driva dem ut ur mitt hus.
	  Jag skall icke lngre bevisa dem krlek;
	      alla deras styresmn ro ju upprorsmn.
009:016   Efraim skall bliva nedbruten;
	      deras rot skall frtorkas,
	      de skola ej bra ngon frukt.
	  Om de ock fda barn,
	      skall jag dda deras livsfrukt,
	      huru kr den n r dem.
009:017   Ja, min Gud skall frkasta dem,
	      eftersom de icke ville hra honom;
	  de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
010:001   Israel var ett frodigt vintrd,
	      som satte frukt.
	  Men ju mer frukt han fick,
	      dess flera altaren gjorde han t sig;
	  ju bttre det gick hans land,
	      dess prktigare stoder reste han.
010:002   Deras hjrtan voro hala;
	      nu skola de lida vad de hava frskyllt.
	  Han skall sjlv bryta ned deras altaren,
	      frstra deras stoder.
010:003   Ja, nu skola de f sga:
	      Vi hava blivit utan konung,
	  drfr att vi icke fruktade HERREN.
	  Dock, en konung,
	      vad skulle nu han kunna gra fr oss?

010:004   De tala tomma ord,
	      de svrja falska eder,
	      de sluta frbund;
	  men ssom en bitter planta skjuter domen upp
	      ur markens fror.
010:005   Fr kalvarna i Bet-Aven
	  skola Samariens inbyggare f bekymmer;
	  ja, fr en sdan skall hans folk hava sorg,
	  och hans prster skola skria fr hans skull,
	  nr hans skatter fras bort frn honom.
010:006   Ocks han sjlv skall bliva slpad till Assyrien
	  ssom en sknk t Jarebs-konungen.

	  Skam skall Efraim uppbra,
	  Israel skall komma p skam med sina rdslag.
010:007   Det r frbi med Samariens konung;
	  ssom ett spn p vattnet far han hn.
010:008   delagda bliva Avens offerhjder,
	      som Israel s har frsyndat sig med;
	  trne och tistel
	      skall skjuta upp p deras altaren.
	  D skall man sga till bergen: Skylen oss,
	  och till hjderna: Fallen ver oss.

010:009   Israels synd nr tillbaka
	      nda till Gibeas dagar;
	      dr hava de frblivit stende.
	  Icke skulle hmndekriget mot de orttfrdiga
	      kunna n dem i deras Gibea?
010:010   Jo, nr mig s lyster, tuktar jag dem;
	  d skola folken frsamlas mot dem
	  och oka dem ihop med deras bda missgrningsverk.

010:011   Efraim har varit en hemtam kalv,
	      som fann behag i att g p trsklogen;
	  och jag har skonat
	      hans frodiga hals.
	  Nu skall jag spnna Efraim i oket,
	      Juda skall g fr plogen,
	      Jakob fr harven.

010:012   Sn ut t eder i rttfrdighet,
	  skrden efter krlekens bud,
	  bryten eder ny mark;
	  ty det r tid att ska HERREN,
	  fr att han skall komma och lta rttfrdighet regna ver eder.

010:013   I haven pljt ogudaktighet,
	      orttfrdighet haven I skrdat,
	  I haven tit lgnaktighets frukt,
	      i frlitande p eder vg,
	      p edra mnga hjltar.
010:014   Men ett stridslarm skall uppst bland edra stammar,
	      och alla edra fsten skola delggas,
	      ssom Bet-Arbel delades av Salman
	      p stridens dag,
	  d man krossade bde mdrar och barn.

010:015   Sdant skall Betel tillskynda eder,
	  fr eder stora ondskas skull.
	  Nr morgonrodnaden gr upp, r det frbi,
	  frbi med Israels konung!
011:001   Nr Israel var ung, fick jag honom kr,
	  och ut ur Egypten kallade jag min son.
011:002   Men ju mer de hava blivit kallade,
	      dess mer hava de dragit sig undan;
	  de frambra offer t Baalerna,
	      och t beltena tnda de offereld.
011:003   Och likvl var det jag som lrde Efraim att g,
	  och som tog dem upp i mina armar.
	  Men de frstodo icke att jag ville hela dem.
011:004   Med lena band drog jag dem,
	  med krlekens tg;
	  jag lttade oket ver deras halsar,
	  jag snkte mig ned till dem och gav dem fda.

011:005   Borde de d icke f vnda tillbaka till Egyptens land
	  eller f Assur till sin konung,
	  eftersom de icke vilja omvnda sig?
011:006   Ja, svrdet skall rasa i deras stder
	  och frstra deras bommar och frossa omkring sig,
	  fr deras anslags skull.
011:007   Ty mitt folks hg str till avfall frn mig;
	  och huru mycket man n kallar dem till den som r drovan,
	  s hjer sig nd ingen.

011:008   Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
	      och lta dig fara, Israel?
	  Icke kan jag giva dig till pris ssom Adma
	      och lta det g dig ssom Seboim?
	  Mitt hjrta vnder sig i mig,
	      all min barmhrtighet vaknar.
011:009   Jag vill icke lta dig knna
	      min vredes gld,
	  jag skall icke vidare
	      frdrva Efraim.
	  Ty jag r Gud
	      och icke en mnniska;
	  helig r jag bland eder,
	  och med vrede vill jag ej komma.

011:010   Efter HERREN skola de s draga stad,
	      och han skall ryta ssom ett lejon;
	  ja, han skall upphva ett rytande,
	      och hans barn skola d med bvan
	      samlas vsterifrn;
011:011   ssom fglar skola de med bvan komma frn Egypten
	      och ssom duvor frn Assurs land.
	  Och sedan skall jag lta dem bo kvar i sina hus,
	      sger HERREN.

012:012   Efraim har omvrvt mig med lgn
	      och Israels hus med svek
	  Juda r alltjmt trols mot Gud,
	      mot den Helige, den Trofaste.
012:001   Efraim jagar efter vind
	      och far efter stanvder;
	  bestndigt gr han framt
	      i lgn och vld.
	  Med Assur sluter man frbund,
	      och olja fr man till Egypten.
012:002   Men HERREN skall g till rtta med Juda
	  och hemska Jakob, ssom hans vgar frtjna;
	  efter hans grningar skall han vederglla honom.

012:003   I moderlivet grep han sin broder i hlen,
	  och i sin mandomskraft kmpade han med Gud.
012:004   Ja, han kmpade med ngeln och vann seger,
	  han grt och bad honom om nd.
	  I Betel mtte han honom,
	  och dr talade han med oss.
012:005   Och HERREN, hrskarornas Gud,
	  HERREN r hans namn.

012:006   S vnd nu om till din Gud;
	  hll fast vid krlek och rtt,
	  och frbida din Gud bestndigt.

012:007   Kanaans folk gr
	      med falsk vg i sin hand,
	      det lskar orttrdig vinning;
012:008   s sger ock Efraim:
	      Jag har ju blivit rik,
	      jag har frvrvat mig gods;
	  vad jag n gr,
	      skall det ej draga ver mig skuld
	      som kan rknas fr synd.
012:009   Men jag som r HERREN, din Gud,
	      alltsedan du var i Egyptens land,
	  jag skall terigen lta dig bo i tlt,
	      likasom vid eder hgtid.

012:010   Jag har talat till profeterna,
	  jag har ltit dem skda mngahanda syner,
	  och genom profeterna har jag talat i liknelser.
012:011   r nu Gilead ett ogrningsnste,
	      dr allenast falskhet rder,
	  och offrar man tjurar i Gilgal,
	  s skola ock deras altaren bliva lika stenrsen
	      vid markens fror.

012:012   Och Jakob flydde till Arams mark
	  Israel tjnade fr en kvinna,
	  fr en kvinnas skull vaktade han hjorden.
012:013   Men genom en profet frde HERREN
	      Israel upp ur Egypten,
	      och genom en profet blev folket bevarat.

012:014   Efraim har uppvckt bitter frtrnelse;
	  hans Herre skall lta hans blodskulder drabba honom
	  och lta hans smdelser falla tillbaka p honom sjlv.
013:001   S ofta Efraim tog till orda, uppstod skrck;
	  hgt tronade han i Israel.
	  Men han drog sig skuld genom Baal och mste s d.
013:002   Och nnu fortg de i sin synd;
	  av sitt silver gra de sig gjutna belten,
	  avgudar efter sitt eget frstnd,
	  alltsammans konstarbetares verk.
	  Till sdana stlla de sina bner;
	  under det att de slakta mnniskor,
	      giva de sin hyllningskyss t kalvar.
013:003   Drfr skola de bliva lika morgonskyn,
	  lika daggen som tidigt frsvinner,
	  lika agnar som blsa bort ifrn trskplatsen
	  och lika rk som flyr hn ur ett rkfng.

013:004   Men jag r HERREN, din Gud,
	      alltsedan du var i Egyptens land;
	  utom mig vet du ej av ngon Gud,
	      och ingen annan frlsare finnes n jag.
013:005   Det var jag som lt mig vrda om dig i knen,
	      i den brnnande torkans land.
013:006   Men ju bttre bete de fingo, dess mttare blevo de,
	  och nr de voro mtta till fyllest, blevo deras hjrtan hgmodiga;
	      och s glmde de mig.

013:007   D blev jag mot dem ssom ett lejon;
	  lik en panter lurar jag nu vid vgen.
013:008   Jag kommer ver dem ssom en bjrninna
	  frn vilken man har tagit ungarna,
	  jag river snder deras hjrtans hlje;
	  jag uppslukar dem p stllet, lik en lejoninna,
	  lik ett vilddjur som sndersliter dem.

013:009   Det har blivit ditt frdrv, o Israel,
	      att du satte dig upp mot mig som var din hjlp.
013:010   Var r nu din konung,
	      som skulle bereda dig frlsning i alla dina stder?
	  Och var har du dina domare, du som sade:
	  Lt mig f konung och furstar?
013:011   Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,
	  och i min frgrymmelse skall jag ter taga honom bort.

013:012   Efraims missgrning r samlad ssom i en pung,
	      och hans synd r i frvar.
013:013   En barnafderskas vnda
	      skall komma ver honom.
	  Han r ett ofrnuftigt foster,
	      som icke kommer fram i fdseln.
	      nr tiden r inne.
013:014   Skulle jag frlossa sdana ur ddsrikets vld,
	      kpa dem fria ifrn dden?
	  -- Var har du dina hemskelser, du dd?
	  Var har du din pest, du ddsrike?
	  nger m vara frdold fr mina gon.

013:015   Bst han str dr frodig bland sina brder
	      skall en stanvind komma,
	  ett HERRENS vder,
	      som stiger upp frn knen;
	  d skall hans brunn komma p skam
	      och hans klla sina ut.
	  Den vinden rycker bort de skatter han har samlat
	      av alla slags dyrbara hvor.

013:001   Samarien skall lida vad det har frskyllt
	      genom sin genstrvighet mot sin Gud.
	  Inbyggarna skola falla fr svrd,
	  deras spda barn skola bliva krossade
	      och deras havande kvinnor skall man upprista.

014:002   Vnd om, o Israel,
	      till HERREN, din Gud;
	  ty genom din missgrning har du
	      kommit p fall.
014:003 Tagen med eder bneord,
	  och vnden s ter till HERREN;
	sgen till honom:
	  Skaffa bort all missgrning,
	  och tag fram goda hvor,
	s vilja vi hembra dig vra lppars offer,
	  ssom man offrar tjurar.
014:004   Hos Assur skola vi ej mer ska vr frlsning,
	      vi skola icke vidare stiga till hst.
	  vra hnders verk skola vi icke mer
	      kalla fr vr Gud.
	  Ty hos dig r det som den faderlse
	      undfr barmhrtighet.

014:005   Ja, deras avfllighet vill jag hela,
	      jag vill bevisa dem krlek av hjrtat,
	  ty min vrede har vnt sig ifrn dem.
014:006   Jag skall bliva fr Israel ssom dagg,
	      han skall blomstra ssom en lilja,
	  och ssom Libanons skog skall han skjuta rtter.
014:007   Telningar skola utg frn honom,
	      han skall bliva lik ett olivtrd i fgring
	  och doft skall han sprida ssom Libanon.
014:008   De som bo i hans skugga
	      skola ter f odla sd
	      och skola grnska ssom vintrd;
	  hans namn skall vara ssom Libanons vin.
014:009   Men vad har jag d mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
	  Jag sjlv vill ju giva bnhrelse och se till honom.
	  Ja, lik en grnskande cypress vill jag bliva;
	  hos mig skall finnas frukt att hmta fr dig.

014:010   Den som r vis, han akte hrp;
	  den som r frstndig, han besinne detta.
	  Ty HERRENS vgar ro rtta,
	  och p dem vandra de rttfrdiga,
	  men vertrdarna komma dr p fall.



Book 29 Joel


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

001:002   Hren detta, I gamle,
	  och lyssnen hrtill, I landets alla inbyggare.
	  Har ngot sdant skett frut i edra dagar
	  eller i edra fders dagar?
001:003   Nej, om detta mn I frtlja fr edra barn,
	  och edra barn m frtlja drom fr sina barn,
	  och deras barn fr ett kommande slkte.

001:004   Vad som blev kvar efter grsgnagarna,
	      det to grshopporna upp;
	  och vad som blev kvar efter grshopporna,
	      det to grsbitarna upp;
	  och vad som blev kvar efter grsbitarna
	      det to grsfrtarna upp.

001:005   Vaknen upp, I druckne, och grten;
	  ja, jmren eder, alla I som dricken vin,
	  ver att druvsaften r ryckt undan eder mun.
001:006   Ty ett folk har dragit upp ver mitt land,
	      ett mktigt, ett som ingen kan rkna;
	  det har tnder likasom lejon,
	  och dess kindtnder likna lejoninnors.
001:007   Mina vintrd har det frtt,
	      och mina fikontrd har det brutit ned
	  det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
	      vitnade ro deras rankor.

001:008   Klaga likasom en jungfru som br sorgdrkt
	      efter sin ungdoms brudgum
001:009   Spisoffer och drickoffer ro frsvunna
	      ifrn HERRENS hus;
	  prsterna srja,
	      HERRENS tjnare.
001:010   Flten ro frdda,
	      marken ligger srjande,
	  ty sden r frdd,
	      vinet borttorkat,
	      oljan utsinad.
001:011   kermnnen st med skam,
	      vingrdsmnnen jmra sig,
	  ver vetet och ver kornet;
	  ty skrden p marken r frstrd.
001:012   Vintrden ro frtorkade
	      och fikontrden frsmkta;
	  granattrden och palmerna och ppeltrden
	  och alla andra trd p marken hava torkat bort.
	  Ja, all frjd har vissnat
	      och flytt ifrn mnniskors barn.

001:013   Klden eder i sorgdrkt och klagen, I prster;
	  jmren eder, I som tjnen vid altaret;
	  gn in och sitten i sorgdrkt natten igenom,
	      I min Guds tjnare,
	  eftersom eder Gud hus mste sakna
	      spisoffer och drickoffer
001:014   Plysen en helig fasta,
	      lysen ut en hgtidsfrsamling;
	  frsamlen de gamla,
	      ja, alla landets inbyggare,
	  till HERRENS, eder Guds, hus;
	      och ropen s till HERREN.

001:015   Ve oss, vilken dag!
	  ty HERRENS dag r nra,
	  och ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
001:016   Har icke vr brgning blivit frstrd
	      mitt fr vra gon?
	  har icke gldje och frjd frsvunnit
	      ifrn var Guds hus?
001:017   Utsdet ligger frtorkat
	      under mullen,
	  frrdshusen st de,
	      ladorna f frfalla,
	      ty sden r borttorkad.
001:018   Huru stnar icke boskapen!
	  Huru ngslas ej fkreaturens hjordar!
	  De finna ju intet bete.
	  Ja, ocks frhjordarna f lida under skulden.

001:019   Till dig, HERRE, ropar jag,
	      nu d en eld har frtrt
	      betesmarkerna i knen
	  och en eldslga har frbrnt
	      alla trd p marken.
001:020   Ja, ocks markens djur
	      ropa med trngtan till dig,
	  eftersom vattenbckarna ro uttorkade
	      och betesmarkerna i knen
	      ro frtrda av eld.
002:001   Stten i basun p Sion,
	  och blsen larmsignal p mitt heliga berg;
	  m alla landets inbyggare darra!
	  Ty HERRENS dag kommer, ja, den r nra;
002:002   en dag av mrker och tjocka,
	  en dag av moln och tcken,
	  lik en gryning som breder ut sig ver bergen.
	  Ett stort och mktigt folk kommer,
	  ett vars like aldrig ngonsin har funnits
	  och ej heller hdanefter skall uppst,
	  intill senaste slktens r.
002:003   Framfr dem gr en frtrande eld
	  och bakom dem kommer en frbrnnande lga.
	  Likt Edens lustgrd var landet framfr dem,
	  men bakom dem r det en de ken;
	  ja, undan dem finnes ingen rddning.

002:004   De te sig likasom hstar,
	  och ssom stridshstar hasta de stad.
002:005   Med ett rassel likasom av vagnar
	  sprnga de fram ver bergens toppar,
	  med ett brus ssom av en eldslga,
	      nr den frtr str;
	  de ro ssom ett mktigt folk,
	      ordnat till strid.
002:006   Vid deras syn gripas folken av ngest,
	  alla ansikten skifta frg.
002:007   Ssom hjltar hasta de stad,
	  lika stridsmn bestiga de murarna;
	  var och en gr sin vg rakt fram,
	  och ingen tager miste om sin strt.
002:008   Den ene trnger icke den andre,
	  var och en gr sin givna bana;
	  mitt igenom vapnen strta de fram utan hejd.
002:009   I staden rusa de in
	      p murarna hasta de stad,
	  i husen trnga de upp,
	  genom fnstren bryta de sig vg,
	      ssom tjuvar gra.
002:010   Vid deras syn darrar jorden,
	  och himmelen bvar;
	  solen och mnen frmrkas,
	  och stjrnorna mista sitt sken.
002:011   Och HERREN lter hra sin rst framfr sin hr
	  ty hans skara r mycket stor,
	  mktig r den skara som utfr hans befallning.
	  Ja, HERRENS dag r stor
	      och mycket fruktansvrd
	      vem kan uthrda den?

002:012   Dock, nu mn I vnda om till mig
	  av allt edert hjrta, sger HERREN,
	  med fasta och grt och klagan.
002:013   Ja, riven snder edra hjrtan, icke edra klder,
	  och vnden om till HERREN, eder Gud;
	  ty ndig och barmhrtig r han,
	  lngmodig och stor i mildhet,
	  och sdan att han ngrar det onda.
002:014   Mhnda vnder han om och ngrar sig
	  och lmnar kvar efter sig ngon vlsignelse,
	  till spisoffer och drickoffer
	      t HERREN, eder Gud.

002:015   Stten i basun p Sion,
	  plysen en helig fasta
	      lysen ut en hgtidsfrsamling;
002:016   frsamlen folket,
	      plysen en helig sammankomst,
	  kallen tillhopa de gamla
	      frsamlen de sm barnen,
	      jmvl dem som nnu dia vid brstet
	  brudgummen m komma ur sin kammare
	  och bruden ur sitt gemak.
002:017   Mellan frhuset och altaret
	      m prsterna, HERRENS tjnare,
	      hlla klagogrt och sga:
	  HERRE, skona ditt folk,
	  och lt icke din arvedel bliva till smlek,
	  till ett ordsprk bland hedningarna
	  Varfr skulle man f sga bland folken:
	  'Var r nu deras Gud?'

002:018 S upptndes d HERREN till nitlskan fr sitt land, och han
	mkade sig ver sitt folk;
002:019 HERREN svarade och sade till sitt folk:

	Se, jag vill snda eder sd och vin och olja, s att I fn mtta
	eder drav, och jag skall icke mer lta eder bliva till smlek
	bland hedningarna.
002:020 Och nordlandsskaran skall jag frjaga lngt bort ifrn eder, jag
	skall driva den undan till ett torrt och de Land, dess frtrupp
	till stra havet och dess eftertrupp till Vstra havet.  Och
	stank skall stiga upp drav, ja, vmjelig lukt skall stiga upp
	drav, eftersom den har tagit sig fr s stora ting.

002:021   Frukta icke, du land,
	      utan frjda dig och glds,
	  ty stora ting har HERREN tagit sig fr
002:022   Frukten icke, I markens djur,
	  ty betesmarkerna i knen grnska,
	  och trden bra sin frukt,
	  fikontrden och vintrden
	      giva sin kraft.
002:023   Och frjden eder, I Sions barn,
	  varen glada i HERREN, eder Gud;
	  ty han giver eder
	      hstregn, i rtt tid,
	  han som ock frr snde ned ver eder regn,
	  bde hst och vr.
002:024   S skola logarna fyllas mod sd
	  och pressarna flda ver
	      av vin och olja.

002:025 Och jag skall giva eder gottgrelse fr de rsgrdor som tos
	upp av grshopporna, grsbitarna, grstarna och grsgnagarna,
	den stora hr som jag snde ut mot eder.
002:026 Och I skolen f ta till fyllest och bliva mtta; och d skolen
	I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s
	underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p skam
	evinnerligen.
002:027 Och I skolen frnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag r
	HERREN, eder Gud, och eljest ingen.  Ja, mitt folk skall icke
	komma p skam evinnerligen.

002:028   Och det skall ske drefter
	  att jag skall utgjuta min Ande ver allt ktt,
	  och edra sner och edra dttrar skola profetera,
	  edra gamla mn skola hava drmmar
	  edra ynglingar skola se syner;
002:029   ocks ver dem som ro tjnare och tjnarinnor
	  skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
002:030   Och jag skall lta tecken synas
	      p himmelen och p jorden:
	  blod och eld och rkstoder.
002:031   Solen skall vndas i mrker
	      och mnen i blod
	  frrn HERRENS dag kommer,
	      den stora och fruktansvrda.
002:032   Men det skall ske att var och en som kallar HERRENS namn
	      han skall varda frlst.
	  Ty p Sions berg och i Jerusalem
	      skall finnas en rddad skara,
	      ssom HERREN har sagt;
	  och till de undsluppna skola hra de som HERREN kallar.
003:001 Ty se, i de dagarna och p den tiden, d jag ter upprttar Juda
	och Jerusalem,
003:002 d skall jag samla tillhopa alla hednafolk och fra dem ned till
	Josafats dal, och dr skall jag hlla dom ver dem, fr mitt
	folks och min arvedels, Israels, skull, drfr att de hava
	frskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
003:003 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit
	ssom betalning t skkor, och flickorna hava de slt fr vin,
	som de hava druckit upp.

003:004 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar,
	vad frehaven ocks I mot mig?  Haven I ngot att vederglla mig
	fr, eller r det I som viljen begynna ngot mot mig?  Snart och
	med hast skall jag lta det I haven gjort komma tillbaka ver
	edra egna huvuden,
003:005 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och frt mina
	sknaste klenoder in i edra palats,
003:006 och eftersom I haven slt Judas och Jerusalems barn t Javans
	barn, till att fras lngt bort ifrn sitt land.
003:007 Se, jag skall kalla dem ter frn den ort dit I haven slt dem;
	och det som I haven gjort skall jag lta komma tillbaka ver
	edra egna huvuden.
003:008 Jag skall slja edra sner och dttrar i Juda barns hand, och de
	skola slja dem till saberna, folket i fjrran land.  Ty s har
	HERREN talat.

003:009   Ropen ut detta bland hednafolken,
	      bden upp dem till helig strid.
	  Manen p hjltarna,
	  m alla stridsmnnen komma
	      och draga framt.
003:010   Smiden edra plogbillar till svrd
	  och edra vingrdsknivar till spjut;
	  den svagaste m knna sig ssom en hjlte.
003:011   Skynden att komma,
	      alla I folk har omkring,
	      och samlen eder tillhopa.
	  Snd, o HERRE,
	      ditned dina hjltar.
003:012   Ja, m hednafolken resa sig och draga stad
	      till Josafats dal;
	  ty dr skall jag sitta till doms
	      ver alla folk hromkring.

003:013   Lten lien g,
	      ty skrden r mogen.
	  Kommen och trampen,
	      ty pressen r full;
	  presskaren flda ver,
	      s stor r ondskan dr.
003:014   Skaror hopa sig
	      i Domens dal;
	  ty HERRENS dag r nra
	      i Domens dal.
003:015   Solen och mnen frmrkas,
	      och stjrnorna mista sitt sken.
003:016   Och HERREN upphver ett rytande frn Sion,
	  och frn Jerusalem lter han hra sin rst,
	  s att himmelen och jorden bva.
	  Men fr sitt folk r HERREN en tillflykt
	  och fr Israels barn ett vrn.
003:017   Och I skolen frnimma att jag r HERREN, eder Gud,
	  som bor p Sion, mitt heliga berg.
	  Och Jerusalem skall vara en helgad plats
	  och frmlingar skola icke mer draga ditin.

003:018   P den tiden skall det ske
	  att bergen drypa av druvsaft
	  och hjderna flda av mjlk;
	  och alla bckar i Juda skola flda av vatten.
	  Och en klla skall rinna upp i HERRENS hus
	  och vattna Akaciedalen.
003:019   Men Egypten skall bliva en demark,
	  och Edom skall varda en de ken
	  drfr att de hava vat vld mot Juda barn
	  och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
003:020   Sedan skall Juda trona evinnerligen,
	  och Jerusalem frn slkte till slkte.
003:021   Och jag skall utplna deras blodskulder,
	  dem som jag icke allaredan har utplnat.
	  Och HERREN skall frbliva boende p Sion.



Book 30 Amos


001:001 Detta r vad som talades av Amos, en bland herdarna frn Tekoa,
	vad han skdade angende Israel i Ussias, Juda konungs, och
	Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, tv r fre
	jordbvningen.
001:002 Han sade:

	  HERREN upphver ett rytande frn Sion,
	  och frn Jerusalem lter han hra sin rst.
	  D frsnkas herdarnas betesmarker i sorg,
	  och Karmels topp frtorkas.

001:003 S sger HERREN:
	  Eftersom Damaskus har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de hava trskat Gilead
	  med sina trskvagnar av jrn.
001:004   Drfr skall jag snda en eld mot Hasaels hus,
	  och den skall frtra Ben-Hadads palatser.
001:005   Jag skall bryta snder Damaskus' bommar
	  och utrota invnarna i Bikeat-Aven
	  och spirans brare i Bet-Eden;
	  och Arams folk skall bliva bortfrt till Kir, sger HERREN.

001:006 S sger HERREN:
	  Eftersom Gasa har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de hava frt bort allt folket ssom fngar
	  och verlmnat dem t Edom.
001:007   Drfr skall jag snda en eld mot Gasas murar,
	  och den skall frtra dess palatser.
001:008   Jag skall utrota invnarna i Asdod
	  och spirans brare i Askelon;
	  och jag skall vnda min hand mot Ekron,
	  s att filisternas sista kvarleva frgs,
	  sger Herren, HERREN.

001:009 S sger HERREN:
	  Eftersom Tyrus har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de hava verlmnat allt folket ssom fngar t Edom,
	  utan att tnka p sitt brdrafrbund.
001:010   Drfr skall jag snda en eld mot Tyrus' murar,
	  och den skall frtra dess palatser.

001:011 S sger HERREN:
	  Eftersom Edom har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom han har frfljt sin broder med svrd
	  och frkvvt all barmhrtighet,
	  och eftersom han oupphrligt har ltit sin vrede rasa
	  och stndigt behllit sin frgrymmelse.
001:012   Drfr skall jag snda en eld mot Teman,
	  och den skall frtra Bosras palatser.

001:013 S sger HERREN:
	  Eftersom Ammons barn hava trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead,
	  nr de ville utvidga sitt omrde.
001:014   Drfr skall jag tnda upp en eld mot Rabbas murar,
	  och den skall frtra dess palatser,
	  under hrskri p stridens dag,
	  under storm p ovdrets dag.
001:015   Och deras konung skall vandra bort i fngenskap,
	  han sjlv och hans hvdingar med honom, sger HERREN.
002:001 S sger HERREN:
	  Eftersom Moab har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom han har frbrnt
	  Edoms konungs ben till aska.
002:002   Drfr skall jag snda en eld mot Moab,
	  och den skall frtra Keriots palatser;
	  och Moab skall omkomma under stridslarm,
	  under hrskri vid basuners ljud,
002:003   Och jag skall utrota ur landet den som r domare dr,
	  och alla dess furstar skall jag drpa jmte honom
	  sger HERREN.

002:004 S sger HERREN:
	  Eftersom Juda har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de hava frkastat HERRENS lag
	  och icke hllit hans stadgar,
	  utan ltit frleda sig av sina lgngudar,
	  dem som ock deras fder vandrade efter.
002:005   Drfr skall jag snda en eld mot Juda,
	  och den skall frtra Jerusalems palatser.

002:006 S sger HERREN:
	  Eftersom Israel har trefalt frbrutit sig,
	  ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
	  eftersom de slja den oskyldige fr penningar
	  och den fattige fr ett par skor.
002:007   Ty de lngta efter att se stoft p de armas huvuden,
	  och de vrnga de dmjukas sak.
	  Son och fader g tillsammans till trnan
	  och ohelga s mitt heliga namn.
002:008   P pantade klder strcker man sig
	      invid vart altare,
	  och btflldas vin dricker man
	      i sin Guds hus

002:009   Och dock var det jag som frgjorde fr dem amorerna,
	  ett folk s hgrest som cedrar
	  och s vldigt som ekar;
	  jag frgjorde deras frukt ovantill
	  och deras rtter nedantill.
002:010   Det var jag som frde eder upp
	      ur Egyptens land,
	  och som ledde eder
	      i knen i fyrtio r,
	  s att I intogen amorernas land.
002:011   Och jag uppvckte somliga bland edra sner till profeter
	      och somliga bland edra unga mn till nasirer.
	  r det icke s, I Israels barn?
	      sger HERREN.
002:012   Men I gven nasirerna vin att dricka,
	      och profeterna bjden I:
	      Profeteren icke.

002:013   Se, drfr skall jag lta ett gnissel uppst i edert land,
	  likt gnisslet av en vagn
	  som r fullastad med krvar.
002:014   D skall ej ens den snabbaste finna ngon undflykt,
	  den starkaste har d intet gagn av sin kraft,
	  och hjlten kan icke rdda sitt liv.
002:015   Bgskytten hller d icke stnd,
	  den snabbfotade kan icke rdda sitt liv,
	  ej heller kan ryttaren rdda sitt.
002:016   Ja, den som var modigast bland hjltarna
	  skall p den dagen fly undan naken, sger HERREN.
003:001 Hren fljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels
	barn, ja, mot hela det slkte som jag har frt upp ur Egyptens
	land.  S har han sagt:

003:002   Eder allena har jag utvalt
	  bland alla slkter p jorden;
	  drfr skall jag ock hemska p eder
	  alla edra missgrningar.

003:003   Frdas vl tv tillsammans,
	      utan att de hava blivit ense drom?
003:004   Ryter ett lejon i skogen,
	      om det ej har funnit ngot rov?
	  Upphver ett ungt lejon sin rst i kulan,
	      utan att det har tagit ett byte?
003:005   Faller en fgel i snaran p marken,
	      om intet garn har blivit utlagt fr den?
	  Springer snaran upp frn marken,
	      utom nr den gr ngon fngst?
003:006   Eller stter man i basun i en stad,
	      utan att folket frskrckes?
	  Eller drabbas en stad av ngot ont,
	      utan att HERREN har skickat det?

003:007   Sannerligen, Herren, HERREN
	      gr alls intet
	  utan att hava uppenbarat sitt rd
	      fr sina tjnare profeterna.
003:008   Nr lejonet ryter,
	      vem skulle d icke frukta?
	  Nr Herren, HERREN talar,
	      vem skulle d icke profetera?

003:009   Ropen ut ver Asdods palatser
	  och ver palatsen i Egyptens land;
	  sgen: Frsamlen eder till Samarias berg,
	  och sen huru stor frvirring dr rder,
	  och huru man var frtryck drinne.
003:010   Man frstr icke dr att gra vad rtt r,
	      sger HERREN;
	  man hopar vld och frdrv
	      i sina palats.

003:011 Drfr sger Herren, HERREN s:
	  Trngml skall komma och omvrva landet,
	  ditt starka fste skall du mista,
	  det skall strtas ned;
	  och dina palats skola varda utplundrade.

003:012 S sger HERREN: Likasom nr en herde ur lejonets gap rddar
	allenast ett par benpipor eller snibben av ett ra, s skola
	Israels barn bliva rddade, desamma som nu i Samaria sitta i
	sina soffors hrn och p sina bddars sidendamast.

003:013 Hren och betygen infr Jakobs hus, sger Herren, HERREN,
	hrskarornas Gud:
003:014 Den dag d jag p Israel hemsker dess vertrdelser, d skall
	jag ock hemska Betels altaren, s att altarhornen bliva
	avhuggna och falla till jorden.
003:015 Och jag skall sl ned bde vinterhus och sommarhus, och
	elfenbenshusen skola bliva frstrda, ja, en myckenhet av hus
	skall d f en nde, sger HERREN.
004:001 Hren detta ord, I Basans-kor p Samarias berg, I som frtrycken
	de arma och ven vld mot de fattiga, I som sgen till edra mn:
	Skaffen hit, s att vi f dricka.
004:002 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola
	komma ver eder, d man skall hmta upp eder med metkrokar och
	eder sista kvarleva med fiskkrokar.
004:003 D skolen I ska eder ut, var och en genom nrmaste rmna i
	muren, och eder Harmonsbild skolen I d kasta bort, sger
	HERREN.

004:004   Kommen till Betel och bedriven eder synd
	  till Gilgal och bedriven n vrre synd;
	  frambren dr p morgonen edra slaktoffer,
	  p tredje dagen eder tionde.
004:005   Frbrnnen syrat brd till lovoffer,
	  lysen ut och kungren frivilliga offer.
	  Ty sdant lsken I ju, I Israels barn,
	  sger Herren, HERREN.

004:006 Jag lt eder g med tomma munnar i alla edra stder, jag lt
	eder sakna brd p alla edra orter.  Och likvl haven I icke
	omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:007 Jag frhll regnet fr eder, nr nnu tre mnader terstodo till
	skrdetiden; jag lt det regna ver en stad, men icke ver en
	annan; en ker fick regn, men en annan frtorkades, i det att
	regn icke kom drp.
004:008 Ja, tv, tre stder mste stappla bort till en och samma stad
	fr att f vatten att dricka, utan att de nd kunde slcka sin
	trst.  Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger
	HERREN.

004:009 Jag slog eder sd med sot och rost; edra mnga trdgrdar och
	vingrdar, edra fikontrd och olivtrd to grsgnagarna upp.
	Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:010 Jag snde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag drpte edra
	unga mn med svrd och lt edra hstar bliva tagna ssom byte;
	och stanken av edra fallna skaror lt jag stiga upp och komma
	eder i nsan.  Och likvl haven I icke omvnt eder till mig,
	sger HERREN.

004:011 Jag lt omstrtning drabba eder, likasom nr Gud omstrtade
	Sodom och Gomorra; och I voren ssom en brand, ryckt ur elden.
	Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:012 Drfr skall jag gra s med dig, Israel; och eftersom jag nu
	skall gra s med dig, drfr bered dig, Israel, att mta din
	Gud.
004:013 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan
	yppa fr mnniskan hennes hemligaste tankar, han som kan gra
	morgonrodnaden till mrker, och som gr fram ver jordens hjder
	-- HERREN, hrskarornas Gud, r hans namn.
005:001 Hren fljande ord, som jag vill uppstmma ssom klagosng ver
	eder, I av Israels hus:

005:002   Fallen r hon och kan icke mer st upp,
	      jungfrun Israel!
	  Hon ligger slagen till marken i sitt land;
	      ingen reser henne upp.

005:003   Ty s sger Herren, HERREN:
	  Den stad varifrn tusen plgade draga ut
	      skall f behlla hundra kvar,
	  och den stad varifrn hundra plgade draga ut
	      skall f behlla tio kvar,
	      i Israels hus.

005:004   Ty s sger HERREN till Israels hus:
	  Sken mig, s fn I leva.
005:005       Men sken icke Betel,
	  kommen icke till Gilgal,
	      och dragen ej bort till Beer-Seba;
	  ty Gilgal skall bliva bortfrt i fngenskap,
	  och Betel skall hemfalla t frdrvet.

005:006   Sken HERREN s fn I leva;
	  varom icke, s skall han komma ver Josefs hus lik en eld;
	  och elden skall brnna, och ingen skall slcka den,
	  till att rdda Betel.
005:007   I som frvandlen rtten till malrt
	  och sln rttfrdigheten ned till jorden, veten:
005:008   han som har gjort Sjustjrnorna och Orion,
	  han som kan frvandla svarta mrkret till morgon
	  och gra dagen mrk ssom natten,
	  han som kallar p havets vatten
	  och gjuter det ut ver jorden --
	  HERREN r hans namn.
005:009   Och han lter frdrv ljunga ned ver starka fsten;
	  ja, ver fasta borgar kommer frdrv.

005:010   Dessa hata i porten den som frsvarar vad rtt r
	  och rkna ssom en styggelse den som talar sanning.
005:011   Drfr, eftersom I trampen p den arme
	  och tagen ifrn honom hans sd ssom skatt, drfr hren;
	  om I n byggen hus av huggen sten,
	  skolen I icke f bo i dem,
	  och om I n planteren skna vingrdar,
	  skolen I icke f dricka vin frn dem.
005:012   Ty jag vet att edra vertrdelser ro mnga
	  och edra synder talrika,
	  I den rttfrdiges frtryckare, som tagen mutor
	  och vrngen rtten fr de fattiga i porten.
005:013   Drfr mste den frstndige tiga stilla i denna tid;
	  ty det r en ond tid.

005:014   Sken vad gott r, och icke vad ont r,
	  p det att I mn leva.
	  D skall Herren, hrskarornas Gud,
	  vara med eder, ssom I menen honom vara.
005:015   Haten vad ont r, och lsken vad gott r,
	  och hllen rtten vid makt i porten;
	  kanhnda skall d Herren, hrskarornas Gud, vara
	  ndig mot Josefs kvarleva.

005:016   Drfr, s sger HERREN,
	  hrskarornas Gud, Herren:
	  P alla torg skall ddsklagan ljuda,
	  och p alla gator skall man ropa: Ack ve!  Ack ve!
	  kermnnen skall man mana att brista ut i jmmer,
	  och ddsklagan skall hjas av dem som ro frfarna i sorgesng;
005:017   ja, i alla vingrdar skall ddsklagan ljuda,
	  ty jag skall g fram mitt ibland eder, sger HERREN.

005:018   Ve eder som stunden HERRENS dag!
	  Vad viljen I med HERRENS dag?
	  Den r mrker och icke ljus.
005:019   D gr det, ssom nr ngon flyr fr ett lejon,
	  men drvid mtes av en bjrn,
	  och nr han d sker tillflykt i sitt hus,
	  bliver han stungen av en orm,
	  vid det han stter handen mot vggen.
005:020   Ja, HERRENS dag r mrker och icke ljus,
	  den r tcken utan ngot solsken.

005:021   Jag hatar edra fester, jag r led vid dem,
	  och jag finner intet behag i edra hgtidsfrsamlingar.
005:022   Ty om I n offren t mig brnnoffer, jmte edra spisoffer,
	  s har jag dock ingen lust till dem,
	  ej heller gitter jag se edra tackoffer av gdda kalvar.
005:023   Hav bort ifrn mig dina sngers buller;
	  jag gitter icke hra ditt psaltarspel.
005:024   Men m rtten flda fram ssom vatten,
	  och rttfrdigheten lik en bck som aldrig sinar.

005:025   Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer
	  under de fyrtio ren i knen,
	  I av Israels hus?

005:026   S skolen I nu ndgas taga med eder Sickut, eder konung,
	  och Kiun, eder avgudabild,
	  stjrnguden, som I haven gjort t eder;
005:027   och jag skall lta eder fras stad i fngenskap
	      nda bortom Damaskus,
	  sger han vilkens namn r HERREN,
	      hrskarornas Gud.
006:001   Ve eder, I skre p Sion,
	  I sorglse p Samarias berg,
	  I dlingar bland frstlingsfolket,
	  I som Israels hus plgar vnda sig till!
006:002   Gn stad till Kalne och sen efter,
	  dragen drifrn till Stora Hamat,
	  och faren s ned till filisternas Gat:
	  ro de bttre n rikena hr,
	  eller r deras omrde strre n edert omrde?
006:003   Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjrran,
	  men likvl inbjuden vldet att trona hos eder;
006:004   I som liggen p soffor av elfenben
	  och haven det makligt p edra bddar;
	  I som ten lamm, utvalda ur hjorden,
	  och kalvar, hmtade frn gdstallet;
006:005   I som skrlen visor till harpans ljud
	  och tnken ut t eder musikinstrumenter ssom David;
006:006   I som dricken vin ur stora blar
	  och bruken salvor av yppersta olja,
	  men icke bekymren eder om Josefs skada!

006:007   Frdenskull skola nu dessa frmst fras bort i fngenskap;
	  de som nu hava det s makligt f d sluta med sitt skrl.

006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig sjlv, sger HERREN,
	hrskarornas Gud: Jakobs stolthet r mig en styggelse, och hans
	palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad
	dri r.
006:009 Och det skall ske, att om n tio mn finnas kvar i ett och samma
	hus, s skola de likvl alla d.
006:010 Nr sedan en frnde till ngon av de dda med frbrnnarens
	hjlp vill skaffa benen ut ur huset, och drvid ropar till en
	som r i det inre av huset: Finnes hr ngon mer n du?, d
	mste denne svara: Ingen; och den frre skall d sga: Rtt
	s, stillhet m rda; ty HERRENS namn fr icke bliva nmnt.

006:011   Ty se, p HERRENS bud
	  skola de stora husen bliva slagna i spillror
	  och de sm husen i splittror.

006:012   Kunna vl hstar springa uppfr en klippbrant,
	  eller pljer man dr med oxar?  --
	  eftersom I viljen frvandla rtten till en giftplanta
	  och rttfrdighetens frukt till malrt,
006:013   I som gldjen eder ver det som r intet vrt
	  och sgen: Genom vr egen styrka
	  hava vi ju berett oss horn.

006:014 Ty se, jag skall uppvcka ett folk mot eder, I av Israels hus,
	sger Herren, hrskarornas Gud; och de skola frtrycka edert
	land, frn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till
	Hedmarksbcken.
007:001 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg grshoppor
	skapas, nr sommargrset begynte vxa upp; och det var
	sommargrset efter kungsslttern.
007:002 Nr s dessa hade tit upp alla markens rter, sade jag:
	Herre, HERRE, frlt.  Huru skall Jakob kunna best, han som r
	s ringa?
007:003 D ngrade HERREN detta.  Det skall icke ske, sade HERREN.

007:004 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se: Jag sg Herren, HERREN
	nalkas fr att utfra sin sak genom eld; och elden frtrde det
	stora djupet och hll p att frtra arvedelslandet.
007:005 D sade jag: Herre, HERRE, hll upp.  Huru skall Jakob kunna
	best, han som r s ringa?
007:006 D ngrade HERREN detta.  Icke heller detta skall ske, sade
	Herren, HERREN.

007:007 Fljande syn lt han mig se: Jag sg Herren st p en mur,
	uppfrd efter snklod, och i sin hand hll han ett snklod.
007:008 Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Amos?  Jag svarade:
	Ett snklod.  D sade Herren: Se, jag skall hnga upp ett
	snklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare
	tillgiva dem.
007:009 Isaks offerhjder skola bliva delagda och Israels helgedomar
	frstrda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med
	svrdet.

007:010 Men Amasja, prsten i Betel, snde till Jerobeam, Israels
	konung, och lt sga: Amos frehar en sammansvrjning mot
	dig, mitt i Israels hus.  Landet kan icke hrda ut med allt hans
	ordande.
007:011 Ty s har Amos sagt: 'Jerobeam skall d fr svrd, och Israel
	skall fras bort i fngenskap ur sitt land.'

007:012 Och Amasja sade till Amos: Du siare, g din vg och sk din
	tillflykt i Juda land; dr m du ta ditt brd, och dr m du
	profetera.
007:013 Men i Betel fr du icke vidare profetera, ty det r en
	konungslig helgedom och ett rikets tempel.
007:014 D svarade Amos och sade till Amasja: Jag r varken en profet
	eller en profetlrljunge, jag r en boskapsherde, som lever av
	mullbrsfikon.
007:015 Men HERREN tog mig frn hjorden; HERREN sade till mig: 'G
	stad och profetera fr mitt folk Israel.'
007:016 S hr nu HERRENS ord.  Du sger: 'Profetera icke mot Israel
	och predika icke mot Isaks hus.'

007:017 Drfr sger HERREN s:
	  Din hustru skall bliva en skka i staden,
	  dina sner och dttrar skola falla fr svrd,
	  ditt land skall bliva utskiftat med mtsnre,
	  sjlv skall du d i ett orent land,
	  och Israel skall fras bort i fngenskap ur sitt land.
008:001 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg en korg med
	mogen frukt.
008:002 Och han sade: Vad ser du, Amos?  Jag svarade: En korg med
	mogen frukt.  D sade HERREN till mig: Mitt folk Israel r
	moget till undergng; jag kan icke vidare tillgiva dem.
008:003 Och sngerna i palatset skola p den dagen frbytas i jmmer,
	sger Herren, HERREN; man skall f se lik i mngd, verallt
	skola de ligga kastade; ja, stillhet m rda!

008:004   Hren detta, I som stn den fattige efter livet
	  och viljen gra slut p de dmjuka i landet,
008:005   I som sgen: Nr r d nymnadsdagen frbi,
	  s att vi f slja sd,
	  och sabbaten, s att vi f ppna vrt sdesfrrd?
	  D vilja vi gra efa-mttet mindre och priset hgre
	  och frfalska vgen, s att den visar ortt vikt.
008:006   D vilja vi kpa de arma fr penningar
	  och den fattige fr ett par skor;
	  och avfall av sden vilja vi d slja ssom sd.

008:007   HERREN har svurit vid Jakobs stolthet:
	  Aldrig skall jag frgta detta allt som de hava gjort.
008:008   Skulle jorden icke darra, nr sdant sker,
	  och skulle icke alla dess inbyggare srja?
	  Skulle icke hela jorden hja sig ssom Nilen
	  och rras upp och ter sjunka ssom Egyptens flod?

008:009   Och det skall ske p den dagen,
	  sger Herren, HERREN,
	  att jag skall lta solen g ned i dess middagsglans
	  och lta jorden sjunka i mrker mitt p ljusa dagen.
008:010   Jag skall frvandla edra hgtider till sorgetider
	  och alla edra snger till klagovisor.
	  Jag skall hlja scktyg kring allas lnder
	  och gra alla huvuden skalliga.
	  Jag skall lta det bliva, ssom nr man srjer ende sonen,
	  och lta det sluta med en bedrvelsens dag.

008:011   Se dagar skola komma,
	  sger Herren, HERREN,
	  d jag skall snda hunger i landet:
	  icke en hunger efter brd,
	  icke en trst efter vatten,
	  utan efter att hra HERRENS ord.
008:012   D skall man driva omkring frn hav till hav,
	  och frn norr till ster,
	  och frdas hit och dit fr att ska efter HERRENS ord,
	  men man skall icke finna det.

008:013   P den dagen skola de frsmkta av trst,
	  edra skna jungfrur och edra unga mn,
008:014   desamma som nu svrja vid Samariens syndaskuld
	  och sga: S sant din gud lever, o Dan,
	  och: S sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.
	  De skola falla och icke mer st upp.
009:001   Jag sg HERREN st invid altaret, och han sade:
	  Sl till pelarhuvudena, s att trsklarna bva,
	  och lt spillrorna falla ver huvudet p alla dr.
	  Deras sista kvarleva skall jag sedan drpa med svrd.
	  Ingen av dem skall kunna undfly,
	  ingen av dem kunna rdda sig.
009:002   Om de n brte sig in i ddsriket,
	  s skulle min hand hmta dem fram drifrn;
	  och fore de n upp till himmelen,
	  s skulle jag strta dem ned drifrn.
009:003   Gmde de sig n p toppen av Karmel,
	  s skulle jag dr leta fram dem och hmta dem ned;
	  och dolde de sig n undan min syn
	      p havets botten,
	  s skulle jag dr mana ormen fram
	      att stinga dem.
009:004   Om de lte fra sig bort
	      i fngenskap av sina fiender,
	  skulle jag bjuda svrdet
	      att dr komma och drpa dem.
	  Ja, jag skall lta mitt ga vila p dem,
	  till deras olycka och icke till deras lycka.

009:005   Ty Herren, HERREN Sebaot,
	  han som rr vid jorden, d frsmlter den av ngest
	  och alla dess inbyggare srja,
	  ja, hela jorden hjer sig ssom Nilen
	  och sjunker ter ssom Egyptens flod;
009:006   han som bygger sin sal i himmelen
	  och befster sitt valv ver jorden,
	  han som kallar p havets vatten
	  och gjuter det ut ver jorden --
	  HERREN r hans namn.

009:007   ren I icke fr mig lika med etiopiernas barn,
	      I Israels barn?
	      sger HERREN.
	  Frde jag icke Israel upp
	      ur Egyptens land
	  och filisterna ifrn Kaftor
	      och aramerna ifrn Kir?

009:008   Se, Herrens, HERRENS gon ro vnda
	      mot detta syndiga rike,
	  och jag skall frgra det
	      frn jordens yta.
	  Dock vill jag icke alldeles
	      frgra Jakobs hus,
	      sger HERREN.

009:009   Ty se, jag skall lta ett bud utg,
	  att Israels hus m bliva siktat bland alla hednafolken,
	  ssom siktades det i ett sll;
	  icke det minsta korn skall falla p jorden.
009:010   Alla syndare i mitt folk skola d fr svrdet,
	  de som nu sga: Oss skall olyckan ej nalkas,
	  ver oss skall den icke komma.

009:011   P den dagen skall jag upprtta
	  Davids frfallna hydda;
	  jag skall mura igen dess revor
	  och upprtta dess ruiner
	  och bygga upp den, sdan den var i forna dagar;
009:012   s att de f taga i besittning vad som r kvar av Edom
	  och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn,
	  sger HERREN, han som skall gra detta.

009:013   Se, dagar skola komma, sger HERREN,
	  d pljaren skall flja skrdemannen i spren,
	  och druvtramparen sningsmannen,
	  d bergen skola drypa av druvsaft
	  och alla hjder skola frsmlta.
009:014   D skall jag ter upprtta mitt folk Israel;
	  nr de bygga upp sina delagda stder,
	      skola de ock f bo i dem;
	  nr de plantera vingrdar,
	      skola de ock f dricka vin frn dem;
	  nr de anlgga trdgrdar,
	      skola de ock f ta deras frukt.
009:015   Jag skall d plantera dem i deras eget land,
	  och de skola icke mer ryckas upp
	  ur det land som jag har givit dem,
	  sger HERREN, din Gud.



Book 31 Obadja


001:001 Detta r Obadjas syn.  S sger Herren, HERREN om Edom:

	  Ett budskap hava vi hrt frn HERREN,
	      och en budbrare r utsnd bland folken:
	  Upp, ja, lt oss st upp
	      och strida mot det!

001:002   Se, jag skall gra dig ringa bland folken,
	  djupt fraktad skall du bliva.
001:003   Ditt hjrtas vermod har bedragit dig,
	  dr du sitter ibland bergsklyftorna
	      i den hga boning
	  och sger i ditt hjrta:
	      Vem kan strta mig ned till jorden?
001:004   Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen,
	  ja, om det n bleve frlagt mitt ibland stjrnorna,
	      s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN.

001:005   Nr tjuvar komma ver dig,
	      och rvare om natten,
	      ja d r det frbi med dig.
	  Sannerligen, de skola stjla s mycket dem lyster.
	  Nr vinbrgare komma ver dig,
	      sannerligen, en ringa efterskrd skola de lmna kvar.
001:006   Huru genomskt skall icke Esau bliva,
	      huru skola ej hans dolda skatter letas fram!
001:007   Ut till grnsen skola de driva dig,
	      alla dina bundsfrvanter;
	  dina vnner skola svika dig
	      och skola taga vldet ver dig.
	  I stllet fr att giva dig brd
	      skola de lgga en snara p din vg,
	      dr du icke kan mrka den.

001:008   Sannerligen, p den dagen, sger HERREN
	  skall jag frgra de vise i Edom
	  och allt frstnd p Esaus berg.
001:009   Dina hjltar, o Teman, skola d bliva slagna av frfran;
	  och s skall var man p Esaus berg
	  bliva utrotad och drpt.

001:010   Ja, fr det vld du vade mot din broder Jakob
	      skall du hljas med skam
	      och bliva utrotad till evig tid.
001:011   P den dag d du lmnade honom i sticket,
	      p den dag d frmlingar
	      frde bort hans gods
	  och utlnningar drogo in genom hans port
	  och kastade lott om Jerusalem,
	  d var ju ock du ssom en av dem.

001:012   Men se icke s med lust p din broders dag,
	      p hans motgngs dag;
	  gld dig icke s ver Juda barn
	      p deras undergngs dag;
	  sprra icke upp munnen s stort
	      p ndens dag.
001:013   Drag icke in genom mitt folks port
	      p deras ofrds dag;
	  se ej s hans olycka med lust, ocks du,
	      p hans ofrds dag;
	  och rck icke ut din hand efter hans gods
	      p hans ofrds dag.
001:014   Stll dig icke vid vgsklet
	      fr att nedgra hans flyktingar,
	  och giv icke hans undsluppna till pris
	      p ndens dag.

001:015   Ty HERRENS dag r nra
	      fr alla hednafolk.
	  Ssom du har gjort,
	      s skall man ock gra mot dig;
	  dina grningar skola komma tillbaka
	      ver ditt eget huvud.
001:016   Ja, ssom I haven druckit
	      p mitt heliga berg,
	  s skola ock alla hednafolk
	      f dricka bestndigt,
	  de skola f dricka kalken i botten
	      och bliva ssom hade de ej varit till.

001:017   Men p Sions berg skall finnas en rddad skara,
	      och det skall vara en helig plats;
	  och Jakobs hus skall ter f rda
	      ver sina besittningar.
001:018   D skall Jakobs hus bliva en eld
	      och Josefs hus en lga,
	  och Esaus hus skall varda ssom str,
	      och de skola antnda det och frtra det,
	  och ingen skall slippa undan av Esaus hus;
	      ty s har HERREN talat.

001:019 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och
	Lglandets folk skall taga filisternas land; ja, ocks Efraims
	mark skall man taga i besittning, s ock Samariens mark.  Och
	Benjamin skall taga Gilead.
001:020 Och de bortfrda av denna Israels barns hr, de som bo i Kanaan
	allt intill Sarefat, s ock de bortfrda frn Jerusalem, de som
	leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets stder i besittning.
001:021 Och frlsare skola draga upp p Sions berg till att dma Esaus
	berg.  Och s skall riket vara HERRENS.



Book 32 Jona


001:001 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
001:002 St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
	predika fr den; ty deras ondska har kommit upp infr mitt
	ansikte.
001:003 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS
	ansikte.  Och han for ned till Jafo och fann dr ett skepp som
	skulle g till Tarsis.  Och sedan han hade erlagt betalning fr
	resan, steg han ombord drp fr att fara med till Tarsis,
	undan HERRENS ansikte.

001:004 Men HERREN snde en stark vind ut ver havet, s att en stark
	storm uppstod p havet; och skeppet var nra att krossas.
001:005 D betogos sjmnnen av fruktan och ropade var och en till sin
	gud; och vad lst som fanns i skeppet kastade de i havet fr att
	bereda sig lttnad.  Men Jona hade gtt ned i det inre av
	fartyget och lg dr i djup smn.
001:006 D gick skepparen till honom och sade till honom: Huru kan du
	sova s?  St upp och kalla din Gud.  Kanhnda skall den Guden
	tnka p oss, s att vi icke frgs.

001:007 Och folket sade till varandra: Vlan, lt oss kasta lott, s
	att vi f veta fr vems skull denna olycka har kommit ver oss.
	Nr de s kastade lott, fll lotten p Jona.
001:008 D sade de till honom: Sg oss fr vems skull denna olycka har
	kommit ver oss.  Vad r ditt rende, och varifrn kommer du?
	Frn vilket land och av vad folk r du?
001:009 Han svarade den; Jag r en hebr, och jag dyrkar HERREN,
	himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.
001:010 D betogos mnnen av stor fruktan och sade till honom: Vad r
	det du har gjort!  Ty mnnen fingo genom det han berttade dem
	veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
001:011 Och de sade till honom: Vad skola vi gra med dig, s att
	havet stillar sig fr oss?  Ty havet stormade mer och mer.
001:012 D svarade han dem: Tagen mig och kasten mig i havet, s skall
	havet stillas fr eder; ty jag vet att det r fr min skull som
	denna starka storm har kommit ver eder.

001:013 Och mnnen strvade med all makt att komma tillbaka till land,
	men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
001:014 D ropade de till HERREN och sade: Ack HERRE, lt oss icke
	frgs fr denne mans sjls skull, och lt icke oskyldigt blod
	komma ver oss.  Ty du, HERRE, har gjort ssom dig tckes.
001:015 Drefter togo de Jona och kastade honom i havet.  D lade sig
	havets raseri.
001:016 Och mnnen betogos av stor fruktan fr HERREN, och de offrade
	slaktoffer t HERREN och gjorde lften.
002:001 Men HERREN snde en stor fisk, som slukade upp Jona.  Och Jona
	var i fiskens buk tre dagar och tre ntter.

002:002 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
002:003 Han sade:

	  Jag kallade HERREN i min nd,
	      och han svarade mig;
	  frn ddsrikets buk ropade jag,
	      och du hrde min rst.

002:004   Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
	      och strmmen omslt mig,
	  alla dina svallande bljor
	      gingo ver mig.
002:005   Jag tnkte d: 'Jag r bortdriven
	      ifrn dina gon.'
	  Men jag skall ter f skda upp
	      mot ditt heliga tempel.

002:006   Vatten omvrvde mig in p livet,
	      djupet omslt mig;
	  sjgrs omsnrjde mitt huvud.
002:007   Till bergens grund sjnk jag ned,
	  jordens bommar slto sig bakom mig fr evigt.

	  Men du frde min sjl upp ur graven,
	      HERRE, min Gud.
002:008   Nr min sjl frsmktade i mig,
	      d tnkte jag p HERREN,
	  och min bn kom till dig,
	      i ditt heliga tempel.

002:009   De som hlla sig till ffngliga avgudar,
	      de lta sin nds Gud fara.
002:010   Men jag vill offra t dig,
	      med hgljudd tacksgelse;
	  vad jag har lovat vill jag infria;
	      frlsningen r hos HERREN!

002:011 Och p HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p land.
003:001 Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Jona; han sade:
003:002 St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
	predika fr den vad jag skall tala till dig.
003:003 D stod Jona upp och begav sig till Nineve, ssom HERREN hade
	befallt.  Men Nineve var en stor stad infr Gud, tre dagsresor
	lng.
003:004 Och Jona begav sig p vg in i staden, en dagsresa, och
	predikade och sade: Det drjer nnu fyrtio dagar, s skall
	Nineve bliva omstrtat.

003:005 D trodde folket i Nineve p Gud, och lyste ut en fasta och
	kldde sig i sorgdrkt, bde stora och sm.
003:006 Och nr saken kom fr konungen i Nineve, stod han upp frn sin
	tron och lade av sin mantel och hljde sig i sorgdrkt och satte
	sig i aska.
003:007 Sedan utropade och frkunnade man i Nineve, enligt konungens och
	hans stores pbud, och sade: Ingen mnniska m smaka ngot,
	icke heller ngot djur, vare sig av fkreaturen eller
	smboskapen; de m icke fras i bet, ej heller vattnas.
003:008 Och bde mnniskor och djur skola hlja sig i sorgdrkt och ropa
	till Gud med all makt.  Och var och en m vnda om frn sin onda
	vg och frn den ortt som han har haft fr hnder.
003:009 Vem vet, kanhnda vnder Gud d om och ngrar sig och vnder sig
	ifrn sin vredes gld, s att vi icke frgs.

003:010 D nu Gud sg vad de gjorde, att de vnde om frn sin onda vg,
	ngrade han det onda som han hade hotat att gra mot dem, och
	han gjorde icke s.
004:001 Men detta frtrt Jona hgeligen, och hans vrede upptndes.
004:002 Och han bad till HERREN och sade: Ack Herre, var det icke
	detta jag tnkte, nr jag nnu var i mitt land!  Drfr ville
	jag ock i frvg fly undan till Tarsis.  Jag visste ju att du r
	en ndig och barmhrtig Gud, lngmodig och stor i mildhet, och
	sdan att du ngrar det onda.
004:003 S tag nu, Herre, mitt liv ifrn mig; ty jag vill hellre vara
	dd n leva.
004:004 Men HERREN sade: Menar du att du har skl till att vredgas?

004:005 Och Jona gick ut ur staden och stannade ster om staden; dr
	gjorde han sig en hydda och satt i skuggan drunder, fr att se
	huru det skulle g med staden.
004:006 Och HERREN Gud lt en ricinbuske skjuta upp ver Jona, fr att
	den skulle giva skugga t hans huvud och hjlpa honom ur hans
	frtrytelse; och Jona gladde sig hgeligen ver ricinbusken.

004:007 Men dagen drefter, nr morgonrodnaden gick upp, snde Gud
	maskar som frtte ricinbusken, s att den vissnade.
004:008 Nr sedan solen hade gtt upp, snde Gud en brnnande stanvind,
	och solen stack Jona p huvudet, s att han frsmktade.  D
	nskade han sig dden och sade: Jag vill hellre vara dd n
	leva.

004:009 Men Gud sade till Jona: Menar du att du har skl till att
	vredgas fr ricinbuskens skull?  Han svarade: Jag m vl hava
	skl att vredgas till dds.
004:010 D sade HERREN: Du mkar dig ver ricinbusken, som du icke har
	haft ngon mda med och icke har dragit upp, som kom till p en
	natt och frgicks efter en natt.
004:011 Och jag skulle icke mka mig ver Nineve, den stora staden, dr
	mer n ett hundra tjugu tusen mnniskor finnas, som icke frst
	att skilja mellan hger och vnster, och drtill djur i
	myckenhet!



Book 33 Mika


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams,
	Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skdade angende
	Samaria och Jerusalem.

001:002   Hren, I folk, allasammans;
	  akta hrp, du jord med allt vad p dig r.
	  Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,
	  Herren i sitt heliga tempel.
001:003   Ty se, HERREN trder
	      ut ur sin boning,
	  han far ned och gr fram
	      ver jordens hjder.
001:004   Bergen smlta under hans ftter,
	  och dalar bryta sig fram --
	  ssom vaxet gr fr elden,
	  ssom vattnet, nr det strtar utfr branten.

001:005   Genom Jakobs vertrdelse sker allt detta
	      och genom Israels hus' synder.
	  Vem r d upphovet till Jakobs vertrdelse?
	      r det icke Samaria?
	  Och vem till Juda offerhjder?
	      r det icke Jerusalem?

001:006   S skall jag d gra Samaria till en stenhop p marken,
	      till en plats fr vingrdsplanteringar;
	  jag skall vrka hennes stenar ned i dalen,
	      och hennes grundvalar skall jag blotta.
001:007   Alla hennes belten skola bliva krossade,
	  alla hennes skkosknker uppbrnda i eld,
	  alla hennes avgudar skall jag frstra;
	  ty av skkoln har hon hopsamlat dem,
	  och skkoln skola de ter bliva.

001:008   Frdenskull mste jag klaga och jmra mig,
	  jag mste g barfota och naken;
	  jag mste upphva klagoskri ssom en schakal
	  och sorgelt ssom en struts.
001:009   Ty ohelbara ro hennes sr;
	      slaget har ntt nda till Juda,
	  det har drabbat nda till mitt folks port,
	      nda till Jerusalem.

001:010   Frkunnen det icke i Gat;
	      grten icke s bittert.
	  I Bet-Leafra
	      vltrar jag mig i stoftet.
001:011   Dragen stad,
	      I Safirs invnare,
	      i nakenhet och skam.
	  Saanans invnare
	      vga sig icke ut.
	  Klagolten i Bet-Haesel
	      tillstdjer eder ej att drja dr.
001:012   Ty Marots invnare
	      vndas efter trst;
	  ned ifrn HERREN
	      har ju en olycka kommit,
	      intill Jerusalems port.
001:013   Spnnen travare fr vagnen,
	      I Lakis' invnare,
	  I som voren upphovet
	      till dottern Sions synd;
	  ty hos eder var det
	      som Israels vertrdelser frst funnos.
001:014   Drfr mste du giva skiljebrev
	      t Moreset-Gat.
	  Husen i Aksib
	      hava fr Israels konungar
	      blivit ssom en frsinande bck.
001:015   nnu en gng skall jag lta
	      ervraren komma ver eder,
	      I Maresas invnare.
	  nda till Adullam
	      skall Israels hrlighet komma.
001:016   Raka dig skallig och skr av ditt hr,
	      i sorg ver barnen, som voro din lust;
	  gr ditt huvud s kalt som gamens,
	      ty de skola fras bort ifrn dig.
002:001   Ve dessa som tnka ut vad frdrvligt r
	      och bereda vad ont r p sina lger,
	  och som stta det i verket, s snart morgonen gryr,
	  allenast det str i deras makt;
002:002   dessa som hava begrelse till sin nstas krar och rva dem,
	      eller till hans hus och tillgna sig dem;
	  dessa som va vld mot bde mnniskor och hus,
	      mot bde gare och egendom!

002:003 Drfr sger HERREN s: Se, jag tnker ut mot detta slkte vad
	ont r; och I skolen icke kunna draga eder hals drur, ej heller
	skolen I sedan g s stolta, ty det bliver en ond tid.
002:004 P den dagen skall man stmma upp en visa ver eder och sjunga
	en sorgesng; man skall sga:

	  Det r ute med oss, vi ro frstrda i grund!
	  Mitt folks arvslott bliver nu given t en annan.
	  Ja i sanning, den ryckes ifrn mig,
	  och t avfllingar utskiftas vra krar.

002:005 S sker det att hos dig icke mer finnes ngon som fr spnna
	mtsnre ver en lott i HERRENS frsamling.

002:006   Hren d upp att predika, s r deras predikan;
	      om sdant fr man icke predika;
	      det r ju ingen nde p smdelser!

002:007   r detta ett tillbrligt tal, du Jakobs hus?
	  Har d HERREN varit snar till vrede?
	      Hava hans grningar visat ngot sdant?
	  ro icke fastmer mina ord milda
	      mot den som vandrar redligt?

002:008   Men nu sedan en tid
	      uppreser sig mitt folk ssom en fiende.
	  I sliten manteln bort
	      ifrn klderna p mnniskor
	  som trygga g sin vg fram
	      och ej vilja veta av strid.
002:009   Mitt folks kvinnor driven I ut
	      frn de hem dr de hade sin lust;
	  deras barn berven I fr alltid
	      den bermmelse de hade av mig.

002:010   Stn upp och gn eder vg!
	      Hr skolen I icke hava ngon vilostad,
	  fr eder orenhets skull, som drager i frdrv,
	      ja, i gruvligt frdrv.
002:011   Om ngon som fore
	      med munvder och falskhet
	      sade i sin lgnaktighet:
	  Jag vill predika fr dig
	      om vin och starka drycker --
	  det vore en predikare
	      fr detta folk!

002:012   Jag vill frsamla dig, Jakob,
	      ja, hela ditt folk.
	  Jag vill hmta tillhopa
	      Israels kvarlevor,
	  jag vill fra dem tillsammans
	      ssom fren till fllan,
	  ssom en hjord till dess betesmark,
	      s att dr uppstr ett gny av mnniskor.
002:013   En vgbrytare drager ut framfr dem;
	      de bryta sig igenom och tga fram,
	      genom porten vandra de ut.
	  Deras konung tgar framfr dem,
	      HERREN gr i spetsen fr dem.
003:001   Och jag sade:
	  Hren, I Jakobs hvdingar
	  och I furstar av Israels hus.
	  Tillkommer det ej eder att veta vad rtt r,
003:002   I som haten det goda
	      och lsken det onda,
	  I som sliten huden av kroppen p mnniskorna
	      och kttet frn deras ben?

003:003   Men eftersom dessa ta mitt folks ktt
	  och riva huden av deras kropp
	  och bryta snder deras ben,
	  fr att stycka dem likasom det man kastar i grytan,
	  ja, likasom ktt som lgges i kitteln,
003:004   drfr skall HERREN icke svara dem,
	  nr de ropa till honom;
	  han skall dlja sitt ansikte fr dem p den tiden,
	  fr deras onda vsendes skull.

003:005   S talar HERREN mot de profeter
	  som fra mitt folk vilse,
	  mot dem som ropa: Allt str vl till!,
	  s lnge de hava ngot att tugga med sina tnder,
	  men bda upp folket till helig strid
	  mot den som ej giver dem ngot i gapet.
003:006   Drfr skall natt komma ver eder, s att det bliver slut p
	                           edra syner,
	  och mrker, s att det bliver slut p edra spdomar.

	  Ja, solen skall g ned ver profeterna
	  och dagen varda mrk ver dem.
003:007   Siarna skola st dr med skam,
	      och spmnnen skola f blygas;
	  de skola alla ndgas skyla sitt skgg,
	  d nu intet svar mer kommer frn Gud.

003:008   Men jag, jag r uppfylld med kraft,
	      ja, med HERRENS Ande,
	      med rttsinne och frimodighet,
	  s att jag kan frkunna fr Jakob hans vertrdelse
	      och fr Israel hans synd.
003:009   Hren d detta,
	      I hvdingar av Jakobs hus
	      och I furstar av Israels hus,
	  I som hllen fr styggelse vad rtt r
	      och gren krokigt allt vad rakt r,
003:010   I som byggen upp Sion med blodsdd
	  och Jerusalem med orttfrdighet --
003:011   den stad vars hvdingar dma fr mutor,
	  vars prster undervisa fr betalning,
	  och vars profeter sp fr penningar,
	  allt under det de stdja sig p HERREN och sga:
	  r icke HERREN mitt ibland oss?
	  Olycka skall ej komma ver oss.

003:012   Drfr skall fr eder skull Sion varda uppljt till en ker
	  och Jerusalem bliva en stenhop
	  och tempelberget en skogbevuxen hjd.
004:001   Men det skall ske i kommande dagar
	  att det berg dr HERRENS hus r
	  skall st dr fast grundat, ypperst ibland bergen,
	  och vara upphjt ver andra hjder;
	  och folk skall strmma ditupp,
004:002   ja, mnga hednafolk skola g stad
	      och skola sga:
	  Upp, lt oss draga stad
	      till HERRENS berg,
	      upp till Jakobs Guds hus,
	  fr att han m undervisa oss om sina vgar,
	      s att vi kunna vandra p hans stigar.
	  Ty frn Sion skall lag utg,
	  och HERRENS ord frn Jerusalem.
004:003   Och han skall dma mellan mnga folk
	  och skipa rtt t mktiga hednafolk,
	      nda bort i fjrran land.
	  D skola de smida sina svrd till plogbillar
	  och sina spjut till vingrdsknivar.
	  Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
	  och icke mer lra sig att strida.
004:004   Och var och en skall sitta under sitt vintrd
	  och sitt fikontrd, och ingen skall frskrcka honom;
	  ty s har HERREN Sebaots mun talat.

004:005   Ja, alla andra folk vandra
	  vart och ett i sin guds namn,
	  men vi vilja vandra i HERRENS, vr Guds, namn,
	  alltid och evinnerligen.

004:006   P den dagen, sger HERREN,
	      skall jag frsamla de haltande
	  och hmta tillhopa de frdrivna
	      och dem som jag har hemskt med olyckor.
004:007   Och jag skall lta de haltande bliva en kvarleva
	  och de lngt bort frjagade ett mktigt folk;
	  och HERREN skall vara konung ver dem
	      p Sions berg
	      frn nu och till evig tid.
004:008   Och du Herdetorn,
	      du dotter Sions kulle,
	      till dig skall det komma,
	  ja, till dig skall det tervnda, det forna herradmet,
	  dottern Jerusalems konungavlde.

004:009   Men varfr skriar du nu s hgt?
	  Finnes d ingen konung i dig,
	  har du icke mer ngon rdklok man,
	  eftersom ngest, lik en barnafderskas, har gripit dig?
004:010   Ja, vl m du vrida dig i fdslosmrtor
	      ssom en barnafderska, du dotter Sion;
	  ty nu mste du ut ur staden,
	      du mste bo p ppna fltet;
	  ja, du skall komma nda till Babel --
	      dr skall du finna rddning,
	  dr skall HERREN frlossa dig
	      ur dina fienders hand.

004:011   Nu hava mnga hednafolk
	      frsamlat sig mot dig,
	  och de sga: M hon varda skndad,
	      s att vra gon f skda med lust p Sion.
004:012   Men dessa knna icke
	      HERRENS tankar,
	  de frst icke hans rdslut,
	  att han har samlat dem ssom krvar till trskplatsen.
004:013   Upp d och trska, du dotter Sion!
	  Ty jag skall giva dig horn av jrn
	  och giva dig klvar av koppar,
	  fr att du m snderkrossa mnga folk.
	  Och deras byte skall du giva till spillo t HERREN
	  och deras skatter t hela jordens HERRE.
005:001   Nu m du samla dina skaror, du skarornas stad.
	  Blverk har man rest upp mot oss;
	  Israels domare slr man
	      med ris p kinden.

005:002   Men du Bet-Lehem Efrata,
	  som r s ringa fr att vara bland Juda slkter,
	  av dig skall t mig utg
	  en som skall bliva en furste i Israel,
	  en vilkens hrkomst tillhr frgngna ldrar,
	      forntidens dagar.
005:003   Drfr skola de prisgivas
	  intill den tid d hon som skall fda har ftt;
	  d skall terstoden av hans brder
	  f vnda tillbaka till Israels barn.
005:004   Och han skall trda fram och vakta sin hjord
	      i HERRENS kraft,
	  i HERRENS, sin Guds,
	      namns hghet;
	  och den skall hava ro, ty han skall d vara stor
	      intill jordens ndar.
005:005   Och tryggheten skall vara sdan,
	  att om Assur vill falla in i vrt land
	  och trnga in i vra palats,
	  s kunna vi stlla upp mot honom sju herdar,
	  ja, tta furstliga herrar;
005:006   och dessa skola avbeta Assurs land med svrd
	  och Nimrods land nda in i dess portar.
	  S skall han rdda oss frn Assur,
	      om denne vill falla in i vrt land
	      och trnga fram ver vra grnser.

005:007   D skall Jakobs kvarleva
	  vara bland mnga folk
	  ssom dagg frn HERREN,
	  ssom en regnskur p grs,
	  vilken icke drjer fr ngon mans skull
	  eller vntar fr mnniskobarns skull.
005:008   Och Jakobs kvarleva skall d vara bland hedningarna,
	  mitt ibland mnga folk,
	  ssom ett lejon bland boskap i skogen,
	  ssom ett ungt lejon bland frhjordar,
	  vilket frtrampar, var det gr fram,
	  och griper sitt rov utan rddning.

005:009   Ja, m din hand vara upplyft ver dina ovnner,
	  och m alla dina fiender bliva utrotade!

005:010   Och det skall ske p den dagen, sger HERREN,
	  att jag skall utrota dina hstar ur ditt land
	  och frstra dina vagnar;
005:011   jag skall utrota stderna i ditt land
	  och riva ned alla dina fsten;
005:012   jag skall utrota all trolldom hos dig,
	  och inga teckentydare skola mer trffas hos dig;
005:013   jag skall utrota dina belten
	      och dina stoder ur ditt land,
	  s att du icke mer skall tillbedja
	      dina hnders verk;
005:014   jag skall omstrta dina Aseror
	      och skaffa dem bort ur ditt land;
	      och dina stder skall jag delgga.
005:015   Och i vrede och frtrnelse
	      skall jag utkrva hmnd av hednafolken,
	      dem som icke hava varit hrsamma.
006:001   Hren vad HERREN sger:
	  St upp och utfr din sak infr bergen,
	  och lt hjderna hra din rst.

006:002   Ja, hren HERRENS sak, I berg
	  och I fasta klippor, jordens grundvalar!
	  Ty HERREN har sak mot sitt folk,
	  och med Israel vill han g till rtta.

006:003   Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
	  och varmed har jag betungat dig?  Svara mig!
006:004   Jag frde dig ju upp ur Egyptens land,
	  och ur trldomshuset frlossade jag dig;
	  och Mose, Aron och Mirjam
	  lt jag g framfr dig.
006:005   Mitt folk, kom ihg vad Balak,
	  konungen i Moab, hade i sinnet,
	  och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
	  kom ihg huru det var mellan Sittim och Gilgal,
	  och lr dig s frst HERRENS rttfrdighets grningar.

006:006   Varmed skall jag trda fram infr HERREN,
	  och varmed bja mig ned infr Gud i hjden?
	  Skall jag trda fram infr honom med brnnoffer,
	  med rsgamla kalvar?
006:007   Har HERREN behag till vdurar i tusental,
	  till oljestrmmar i tiotusental?
	  Skall jag giva min frstfdde till offer fr min vertrdelse,
	  min livsfrukt till syndoffer fr min sjl?
006:008   Nej, vad gott r har han kungjort fr dig, o mnniska.
	  Ty vad annat begr HERREN av dig,
	  n att du gr vad rtt r och vinnlgger dig om krlek
	  och vandrar i dmjukhet infr din Gud?

006:009   Hr huru HERREN ropar till staden!
	  Ja, sll r den som aktar p ditt namn.
	  Hren om straffet, och vem han r, som har bestmt det.

006:010   Kunna ogudaktighetens skatter framgent
	  f stanna i den ogudaktiges hus?
	  Kan dr f finnas ett undermligt efa-mtt,
	  vrt att frbannas?
006:011   Vore jag rttfrdig, om jag frdroge ortt vg
	  och falska vikter i pungen,
006:012   om de rika i staden finge vara fulla av orttrdighet,
	  om dess invnare finge tala lgn
	  och hava falsk tunga i sin mun?

006:013   Nej, och drfr mste jag sl dig med olkliga sr,
	  hemska dig med frdelse fr dina synders skull.
006:014   Nr du ter ngot,
	      skall du icke bliva mtt,
	      och tomhet skall rda i din buk.
	  Vad du skaffar undan
	      skall du nd icke kunna rdda,
	  och vad du rddar
	      skall jag giva t svrdet.
006:015   Du skall s,
	      men icke f skrda;
	  du skall pressa oliver,
	      men icke f smrja din kropp med oljan,
	  du skall pressa ut druvmust,
	      men icke f dricka vinet.

006:016   Vid Omris stadgar hller man fast,
	  man efterfljer alla Ahabs hus' grningar;
	  ty efter dessas rdslag r det I vandren.
	  Drfr skall jag gra dig till ett freml fr hpnad,
	  och invnarna i staden till ett ml fr begabberi;
	  ja, mitt folks smlek skolen I f bra.
007:001   Ve mig!  Det r mig,
	  ssom nr frukten r insamlad om sommaren,
	  eller ssom nr efterskrden efter vinbrgningen r slut
	  och ingen druvklase mer finnes att ta,
	  intet frstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
007:002   De fromma ro frsvunna ur landet,
	  och ingen redlig man finnes bland mnniskorna.
	  Alla ligga de p lur efter blod;
	  envar vill fnga den andre i sitt nt.
007:003   Till att frmja det onda ro deras hnder redo:
	  fursten begr gvor,
	      och domaren str efter vinning;
	  den mktige krver ppet
	      vad honom lyster;
	  s bedriva de vrnghet.
007:004   Den bste ibland dem r ssom ett trnsnr,
	      den redligaste vrre n en taggig hck.
	  Men nr dina siares dag r inne,
	      ja, nr hemskelsen nr dig,
	  d skall bestrtning komma ibland dem.

007:005   Man fr icke tro p ngon vn,
	      icke lita p ngon frtrogen;
	  fr henne som vilar i din famn
	      mste du vakta din muns drrar.
007:006   Ty sonen fraktar sin fader,
	  dottern stter sig upp mot sin moder,
	  sonhustrun mot sin svrmoder,
	  och envar har sitt eget husfolk till fiender.

007:007   Men jag vill skda efter HERREN,
	  jag vill hoppas p min frlsnings Gud;
	  min Gud skall hra mig.
007:008   Gldjens icke ver mig, I mina fiender.
	      Om jag n har fallit, skall jag dock st upp igen;
	  om jag n sitter i mrkret,
	      r dock HERREN mitt ljus.
007:009   Eftersom jag har syndat mot HERREN,
	      vill jag bra hans vrede,
	  till dess att han utfr min sak
	      och skaffar mig rtt,
	  till dess att han fr mig ut i ljuset,
	      s att jag med lust fr se p hans rttfrdighet.
007:010   Nr mina fiender se det,
	      skola de hljas med skam,
	  desamma som sga till mig:
	      Var r nu HERREN, din Gud?
	  Mina gon skola se med lust p dem;
	  ty d skola de bliva nedtrampade
	       ssom orenlighet p gatan.

007:011   En dag skall komma, d dina murar skola byggas upp;
	  p den dagen skola dina grnser strcka sig vida.
007:012   P den dagen
	      skall man komma till dig
	  bde frn Assur
	      och frn Egyptens stder,
	  ja frn Egypten
	      och nda ifrn floden,
	  och frn hav till hav,
	      och frn berg till berg.
007:013   Men eljest skall jorden bliva en demark
	      fr sina inbyggares skull;
	  det skall vara deras grningars frukt.

007:014   Vakta med din stav ditt folk,
	      din arvedels hjord,
	  s att den fr hava sin avskilda boning
	      i skogen p Karmel;
	  lt den g i bet i Basan och i Gilead,
	      likasom under forna dagar.

007:015   Ja, likasom i de dagar d du drog ut ur Egyptens land
	      skall jag lta dem se underbara ting.
007:016   Hedningarna skola se det och komma p skam
	      med all sin makt.
	  De skola ndgas lgga handen p munnen,
	      deras ron skola vara bedvade.
007:017   De skola slicka stoftet ssom ormar;
	      lika maskar som krla p jorden
	      skola de med bvan vergiva sina borgar.
	  Med frskrckelse skola de ska HERREN, vr Gud;
	      Ja, fr dig skola de frukta.

007:018   Vem r en sdan Gud som du?  --
	      du som frlter
	  kvarlevan av din arvedel dess missgrning
	      och tillgiver den dess vertrdelse,
	  du som icke behller vrede evinnerligen,
	  ty du har lust till nd,
007:019   och du skall ter frbarma dig ver oss
	      och trampa vra missgrningar under ftterna.
	  Ja, du skall kasta alla deras synder
	      i havets djup.
007:020   Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
	      och nd mot Abraham,
	  ssom du med ed har lovat vra fder
	      i forntidens dagar.



Book 34 Nahum


001:001 Detta r en utsaga om Nineve, den bok som innehller elkositen
	Nahums syn.

001:002   HERREN r en nitlskande Gud och en hmnare,
	  ja, en hmnare r HERREN, en som kan vredgas.

	  En hmnare r HERREN mot sina ovnner,
	  vrede behller han mot sina fiender.

001:003   HERREN r lngmodig, men han r stor i kraft,
	  och ingalunda lter han ngon bliva ostraffad.

	  HERREN har sin vg i storm och ovder
	  och molnen ro dammet efter hans ftter.

001:004   Han npser havet och lter det uttorka
	  och alla strmmar lter han sina bort.

	  D frsmkta Basan och Karmel,
	  Libanons grnska frsmktar.

001:005   Bergen bva fr honom,
	  och hjderna frsmlta av ngest.

	  Jorden rres upp fr hans ansikte,
	  jordens krets med alla som bo drp.

001:006   Vem kan best fr hans ogunst,
	  och vem kan uthrda hans vrede gld?

	  Hans frtrnelse utgjuter sig ssom eld,
	  och klipporna rmna infr honom.

001:007   HERREN r god, ett vrn i ndens tid,
	  och han lter sig vrda om dem som frtrsta p honom.

001:008   Men genom en strtflod gr han nde
	      p platsen dr den staden str,
	  och hans fiender frfljas av mrker.

001:009   Ja, p edert anslag mot HERREN gr han nde,
	  icke tv gnger behver hemskelsen drabba.

001:010   Ty om de ock ro hopslingrade ssom trnsnr
	  och s fulla av livssaft, som deras dryck r av must,
	  skola de likvl alla frbrnnas ssom torrt str.

001:011   Ty frn dig drog ut en man
	      som hade onda anslag mot HERREN,
	  en vilkens rdslag voro frdrv.

001:012   S sger HERREN:
	  Huru starka och huru mnga de ock m vara,
	  skola de nd mejas av och frsvinna;
	  och om jag frr har plgat dig,
	  s skall jag nu ej gra det mer.

001:013   Ty nu skall jag bryta snder de ok han har lagt p dig,
	  och hans band skall jag slita av.

001:014   Men om dig bjuder HERREN s
	  Ingen avkomma av ditt namn skall mer f finnas.
	  Ur dina gudars hus skall jag utrota alla belten,
	      bde skurna och gjutna.
	  En grav bereder jag t dig, ty p skam har du kommit.

001:015   Se, ver bergen nalkas gldjebudbrarens ftter
	      hans som frkunnar frid:
	  Fira dina hgtider, Juda,
	      infria dina lften.
	  Ty ej mer skall frdrvaren draga fram mot dig;
	      han varder frgjord i grund.

002:001   En folkfrskingrare drager upp mot dig;
	      bevaka dina fsten.
	  Speja utt vgen, omgjorda dina lnder
	      bruka din kraft, s mycket du frmr.
002:002   Ty HERREN vill terstlla Jakobs hghet
	      ssom Israels hghet,
	  d nu plundrare s hava delagt dem
	      och s frdrvat deras vintrd.

002:003   Hans hjltars skldar ro frgade rda,
	      stridsmnnen g kldda i scharlakan;
	  vagnarna gnistra av eld,
	      nr han gr dem redo till strid;
	      och man skakar lansar av cypresstr.
002:004   P vgarna storma vagnarna fram,
	      de kra om varandra p flten;
	  ssom bloss ro de att skda
	      lika ljungeldar fara de stad.
002:005   Han vet nogsamt vilka vldiga kmpar han ger;
	      de strta vernda, dr de rusa framt.
	  De hasta mot stadens murar,
	      och stormtaken gras redo.
002:006   Strmportarna mste ppna sig,
	      och palatset frsmlter av ngest.

002:007   Ja, domen str fast:
	      hon bliver blottad, bortslpad;
	  hennes trnor mste sucka
	      likasom duvor
	      och sl sig fr sitt brst.
002:008   I all sin tid var Nineve
	      lik en vattenrik damm,
	      men nu flyr vattnet bort.
	  Stannen!  Stannen!  --
	      Nej, ingen vnder sig om.

002:009   Rven nu silver,
	      rven guld.
	  Hr finnas skatter utan nde,
	      verfld p alla
	      dyrbara hvor.

002:010   delggelse och frdelse och frstrelse!
	  Frfrade hjrtan
	      och sklvande knn!
	  Darrande lnder allestdes!
	  Allas ansikten hava skiftat frg.

002:011   Var r nu lejonens kula,
	  den plats dr de unga lejonen frtrde sitt rov,
	  dr lejonet och lejoninnan hade sin gng,
	  dr lejonungen gick omkring,
	  utan att ngon skrmde bort den?
002:012   Var r lejonet som tog rov, s mycket dess ungar ville hava,
	      och ddade t sina lejoninnor,
	  ja, uppfyllde sina hlor med rov
	      och sina kulor med rvat gods?

002:013   Se, jag skall vnda mig mot dig,
	  sger HERREN Sebaot;
	  dina vagnar skall jag lta g upp i rk,
	  och dina unga lejon skall svrdet frtra.
	  Jag skall utrota ditt rvade gods frn jorden
	  och man skall ej mer hra dina sndebuds rst
003:001   Ve dig, du blodstad,
	      alltigenom s full av lgn och vld,
	  du som aldrig upphr att rva!

003:002   Hr, piskor smlla!
	      Hr, vagnshjul dna!
	  Hstar jaga fram,
	      och vagnar rulla stad.
003:003   Ryttare komma i fyrsprng;
	      svrden ljunga,
	      och spjuten blixtra.
	  Slagna ser man i mngd
	      och lik i stora hopar;
	  igen nde r p dda,
	      man stupar ver dda.

003:004   Allt detta fr den myckna otukt hon bedrev,
	  hon, den fagra och trollkunniga skkan,
	  som prisgav folkslag genom sin otukt
	  och folkstammar genom sina trolldomskonster.

003:005   Se, jag skall vnda mig mot dig,
	  sger HERREN Sebaot;
	  jag skall lyfta upp ditt mantelslp ver ditt ansikte
	  och lta folkslag se din blygd
	  och konungariken din skam.
003:006   Och jag skall kasta p dig vad styggeligt r,
	  jag skall lta dig bliva fraktad, ja, gra dig till ett skdespel.
003:007   Var och en som ser dig skall sky dig
	  och skall sga: Nineve r delagt, men vem kan mka det?
	  Ja, var finner man ngon som vill trsta dig?

003:008   r du d bttre n No-Amon,
	      hon som tronade vid Nilens strmmar,
	      omsluten av vatten --
	  ett havets fste,
	      som hade ett hav till mur?
003:009   Etiopier i mngd
	      och egyptier utan nde,
	  puter och libyer
	  voro dig till hjlp.
003:010   Ocks hon mste ju
	      g i landsflykt och fngenskap,
	  ocks hennes barn blevo krossade
	      i alla gathrn;
	  om hennes dlingar
	      kastade man lott,
	  och alla hennes stormn
	      blevo fngslade med kedjor

003:011   S skall ock du bliva drucken
	      och sjunka i vanmakt;
	  ocks du skall f leta
	      efter ngot vrn mot fienden.
003:012   Alla dina fsten
	      likna fikontrd med brdmogen frukt:
	  vid minsta skakning
	      falla de i munnen p den som vill ta dem.
003:013   Se, ditt manskap
	      r hos dig ssom kvinnor;
	  ditt lands portar st vidppna
	      fr dina fiender;
	  eld frtr dina bommar.

003:014   Hmta dig vatten
	      till frrd under belgringen,
	      frstrk dina fsten.
	  Stig ned i leran
	      och trampa i murbruket;
	      grip till tegelformen.
003:015   Bst du str dr, skall elden frtra dig
	      och svrdet utrota dig.
	  Ja, ssom av grsmaskar skall du bliva uppfrtt,
	      om du ock sjlv samlar skaror s talrika som grsmaskar,
	  skaror s talrika som grshoppor.
003:016   Om du ock har krmare
	      flera n himmelens stjrnor,
	  s vet: grsmaskarna flla sina vingars hljen
	      och flyga bort.
003:017   Ja, dina furstar ro ssom grshoppor
	      och dina hvdingar ssom grshoppssvrmar:
	  de stanna inom murarna,
	      s lnge det r svalt,
	  men nr solen kommer fram,
	      d fly de bort,
	  och sedan vet ingen
	      var de finnas.

003:018   Dina herdar hava slumrat in,
	      du Assurs konung;
	      dina vldige ligga i ro.
	  Ditt folk r frstrtt
	      uppe p bergen,
	      och ingen frsamlar det.
003:019   Det finnes ingen bot fr din skada
	      olkligt r ditt sr.
	  Alla som hra vad som har hnt dig
	      klappa i hnderna ver dig.
	  Ty ver vem gick ej
	      din ondska bestndigt?



Book 35 Habackuk


001:001 Detta r den utsaga som uppenbarades fr profeten Habackuk.

001:002   Huru lnge, HERRE, skall jag ropa,
	      utan att du hr
	  klaga infr dig ver vld,
	      utan att du frlsar?
001:003   Varfr lter du mig se sdan ondska?
	      Huru kan du sjlv skda p sdan orttrdighet,
	  p det frdrv och det vld jag har infr mina gon?
	  S uppstr ju kiv, och s upphva sig trtor.
001:004   Drigenom bliver lagen vanmktig,
	  och rtten kommer aldrig fram.
	  Ty den ogudaktige snrjer den rttfrdige;
	  s framstr rtten frvrngd.

001:005   Sen efter bland hedningarna och skden;
	      hpnen, ja, stn dr med hpnad
	  Ty en grning utfr han i edra dagar,
	  som I icke skolen tro, nr den frtljes.

001:006   Ty se, jag skall uppvcka kalderna
	  det bistra och ofrvgna folket,
	  som drager ut s vitt som jorden nr
	  och inkrktar boningar som icke ro deras.
001:007   Det folket r frskrckligt och fruktansvrt;
	  rtt och myndighet tager det sig sjlvt.
001:008   Dess hstar ro snabbare n pantrar
	  och vildare n vargar om aftonen;
	  dess ryttare jaga fram i fyrsprng.
	  Ja, fjrran ifrn komma dess ryttare,
	  de flyga stad ssom rnen,
	      nr han strtar sig ver sitt rov
001:009   Alla hasta de till vld,
	  av sin stridslust drivas de framt;
	  och fngar hopa de ssom sand.
001:010   Konungar ro dem ett tlje,
	  och furstar rkna de fr lekverk;
	  t alla slags fsten le de,
	  de kasta upp jordvallar och intaga dem.
001:011   S fara de stad ssom vinden,
	  alltjmt framt till att samka sig skuld;
	  ty deras egen kraft r deras gud.

001:012   r du d icke till av lder?
	  Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d!
	  HERRE, till en dom r det du har satt dem,
	  och till en tuktan har du berett dem, du vr klippa.
001:013   Du vilkens gon ro fr rena fr att se p det onda,
	  du som icke lider att skda p orttrdighet,
	  huru kan du nd skda p dessa trolsa mnniskor
	  och tiga stilla, nr den ogudaktige frdrvar
	  den som har rtt mot honom?
001:014   S vllar du att mnniskorna bliva lika fiskar i havet,
	  lika krldjur, som icke hava ngon herre.

001:015   Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,
	      han fngar dem i sitt nt
	      och frsamlar dem i sitt garn;
	  drver r han glad och frjdar sig.
001:016   Frdenskull frambr han offer t sitt nt
	      och tnder offereld t sitt garn;
	  genom dem bliver ju hans andel s fet
	  och hans mat s krslig.
001:017   Men skall han drfr framgent f tmma sitt nt
	  och bestndigt drpa folken
	      utan ngon frskoning
002:001   Jag vill stiga upp p min vaktpost
	      och stlla mig p muren;
	  jag vill speja fr att se
	      vad han skall tala genom mig,
	  och vilket svar p mitt klagoml
	      jag skall f att frambra.

002:002   Och HERREN svarade mig och sade:
	      Skriv upp din syn,
	  och uppteckna den p skrivtavlor, med tydlig skrift,
	      s att den ltt kan lsas.
002:003   Ty nnu mste synen vnta p sin
	  men den lngtar efter fullbordan och skall icke sl fel.
	  Om den drjer, s frbida den,
	  ty den kommer frvisso, den skall ej utebliva.

002:004   Se, uppblst och orttrdig r dennes sjl i honom;
	  men den rttfrdige skall leva genom sin tro.
002:005   Ty ssom vinet icke r att lita p,
	  s skall denne vermodige ej best,
	  om han ock sprrar upp sitt gap ssom ddsriket
	  och r omttlig ssom dden,
	  om han ock har frsamlat till sig alla folk
	  och hmtat tillhopa till sig alla folkslag.
002:006   Sannerligen, de skola allasammans
	  stmma upp en visa ver honom,
	  ja, en smdesng om honom med vlbetnkta ord; man skall sga:

	  Ve dig som hopar vad som icke r ditt
	  och belastar dig med utpantat gods -- men fr huru lnge!
002:007   Sannerligen, ofrtnkt skola borgenrer resa sig mot dig
	  och anfktare vakna upp mot dig,
	  och du skall bliva ett byte fr dem.
002:008   Ssom du sjlv har plundrat mnga folk,
	  s skola ock alla andra folk f plundra dig,
	  fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
	  mot stder och alla som bo i dem.

002:009   Ve dig som sker ortt vinning t ditt hus,
	  fr att kunna bygga ditt nste hgt uppe
	  och s skydda dig undan olyckans vld!
002:010   Med dina rdslag drager du skam ver ditt hus,
	  i det att du gr nde p mnga folk
	  och s syndar mot dig sjlv.
002:011   Ty stenarna i muren skola ropa,
	  och bjlkarna i trvirket skola svara dem.

002:012   Ve dig som bygger upp stder med blodsdd
	  och befster orter med orttfrdighet!
002:013   Se, av HERREN Sebaot r det ju sagt:
	  S mda sig folken
	      fr det som skall frbrnnas av elden-
	  och folkslagen arbeta sig trtta
	      fr det som skall bliva till intet.
002:014   Ty jorden skall varda full
	  av HERRENS hrlighets kunskap,
	  likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.

002:015   Ve dig som isknker vin t din nsta
	  och blandar ditt gift dri och berusar honom,
	  fr att f skda hans blygd!
002:016   Med skam skall du f mtta dig i stllet fr med ra.
	  Ja, du skall ocks sjlv f dricka,
	  till dess du ligger dr med blottad frhud.
	  Kalken skall i sin ordning rckas dig av HERRENS hand,
	  och smlek skall hlja din ra.
002:017   Ty ver dig skall komma en hemskelse, lik Libanons,
	  och en frhrjelse, lik den som skrmmer bort dess djur,
	  fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
	  mot stder och alla som bo i dem.

002:018   Vad kan ett skuret belte hjlpa,
	  eftersom en snidare vill sljda sdant?
	  Och vad ett gjutet belte, en falsk vgvisare,
	  eftersom dess formare s frtrstar drp,
	  att han gr sig stumma avgudar?

002:019   Ve dig som sger till stocken: Vakna!,
	  och till dda stenen: Vakna upp!
	  Kan en sdan giva ngon vgvisning?
	  Visst r den verdragen med guld och silver,
	  men alls ingen ande r dri.

002:020   Men HERREN r i sitt heliga tempel.
	  Hela jorden vare stilla infr honom.
003:001 En bn av profeten Habackuk; till Sigjont.

003:002   HERRE, jag har hrt om dig och hpnat.
	  HERRE, frnya i dessa r dina grningar,
	  lt oss frnimma dem i dessa r.
	  Mitt i din vrede m du tnka p frbarmande.

003:003   Gud kommer frn Teman,
	  den helige frn berget Paran.  Sela.
	  Hans majestt vertcker himmelen,
	  och av hans lov r jorden full.
003:004   D uppstr en glans ssom av solljus,
	  strlar g ut ifrn honom,
	  och han hljer i dem sin makt.

003:005   Framfr honom gr pest,
	  och febergld fljer i hans spr.
003:006   Han trder fram -- drmed kommer han jorden att darra;
	  en blick -- och han kommer folken att bva.
	  De urldriga bergen splittras,
	  de eviga hjderna sjunka ned.
	  Han vandrar de vgar han fordom gick.

003:007   Jag ser Kusans hyddor hemskta av frdrv;
	  tlten darra i Midjans land.
003:008   Harmas d HERREN p strmmar?
	  Ja, r din vrede upptnd mot strmmarna
	  eller din frgrymmelse mot havet,
	  eftersom du s frdas fram med dina hstar,
	  med dina segerrika vagnar?
003:009   Framtagen och blottad r din bge,
	  ditt besvurna ords pilar.  Sela.

	  Till strmfror klyver du jorden.
003:010   Bergen se dig och bva;
	  ssom en strtskur far vattnet ned.
	  Djupet lter hra sin rst,
	  mot hjden lyfter det sina hnder.
003:011   Sol och mne stanna i sin boning
	  fr skenet av dina farande pilar,
	  fr glansen av ditt blixtrande spjut.

003:012   I frgrymmelse gr du fram ver jorden,
	  i vrede trskar du snder folken.
003:013   Du drager ut fr att frlsa ditt folk,
	  fr att bereda frlsning t din smorde.
	  Du krossar taket p de ogudaktigas hus,
	  du bryter ned huset, frn grunden till tinnarna.  Sela.
003:014   Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar,
	  nr de storma fram till att frskingra oss, under frjd,
	  ssom gllde det att i lnndom ta upp en betryckt.

003:015   Du far med dina hstar fram ver havet,
	  ver de stora vattnens svall.
003:016   Jag hr det och darrar i mitt innersta,
	  vid dnet sklva mina lppar;
	  maktlshet griper benen i min kropp,
	  jag darrar p platsen dr jag str.
	  Ty jag mste ju stilla uthrda ndens tid,
	  medan det kommer, som skall trnga folket.

003:017   Ja, fikontrdet blomstrar icke mer,
	  och vintrden giva ingen skrd,
	  olivtrdets frukt slr fel
	  och flten alstra ingen ring,
	  fren ryckas bort ur fllorna,
	  och inga oxar finnas mer i stallen.

003:018   Likvl vill jag gldja mig i HERREN
	  och frjda mig i min frlsnings Gud.
003:019   HERREN, Herren r min starkhet;
	  han gr mina ftter ssom hindens
	  och lter mig g fram ver mina hjder.

	  Fr sngmstaren, med mitt strngaspel.



Book 36 Sefanja


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son
	till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons
	sons, Juda konungs, tid.

001:002   Jag skall rycka bort och frgra
	  allt vad p jorden r, sger HERREN;
001:003   jag skall frgra mnniskor och djur,
	  jag skall frgra fglarna under himmelen
	      och fiskarna i havet,
	  det vacklande riket
	      jmte de ogudaktiga mnniskorna;
	  ja, mnniskorna skall jag utrota
	      frn jorden, sger HERREN.

001:004   Jag skall utrcka min hand mot Juda
	      och mot Jerusalems alla invnare
	  och utrota frn denna plats
	      Baals sista kvarleva,
	  avgudaprofeternas namn
	      jmte prsterna;
001:005   dem som p taken tillbedja
	      himmelens hrskara,
	  och dem som tillbedja HERREN
	      och svrja vid honom
	      och svrja vid Malkam;
001:006   dem som hava vikit bort ifrn HERREN,
	  och dem som aldrig hava skt HERREN
	      eller frgat efter honom.

001:007   Varen stilla infr Herren, HERREN!
	  Ty HERRENS dag r nra;
	  HERREN har tillrett ett slaktoffer,
	  han har invigt sina gster.
001:008   Och det skall ske p HERRENS slaktoffers dag
	  att jag skall hemska furstarna
	      och konungasnerna
	  och alla som klda sig
	      i utlndska klder;
001:009   Jag skall p den dagen hemska
	      alla som hoppa ver trskeln,
	  dem som fylla sin herres hus
	      med vld och svek.

001:010   P den dagen, sger HERREN,
	  skall klagorop hras ifrn Fiskporten
	  och jmmer frn Nya staden
	  och stort brak frn hjderna.
001:011   Jmren eder, I som bon i Mortelkvarteret,
	  ty det r frbi med hela krmarskaran;
	  utrotade ro alla de penninglastade.

001:012   Och det skall ske p den tiden
	  att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor
	  och hemska de mnniskor
	      som nu ligga dr i ro p sin drgg,
	  dem som sga i sina hjrtan:
	      HERREN gr intet,
	      varken gott eller ont.
001:013   Deras godelar skola d lmnas till plundring
	      och deras hus till delggelse.
	  Om de bygga sig hus,
	      skola de ej f bo i dem,
	  och om de plantera vingrdar,
	      skola de ej f dricka vin frn dem.

001:014   HERRENS stora dag r nra,
	  ja, den r nra, den kommer med stor hast.
	  Hr, det r HERRENS dag!
	  I ngest ropa nu hjltarna.
001:015   En vredens dag r den dagen,
	  en dag av ngest och trngml,
	  en dag av delggelse och frdelse
	  en dag av mrker och tjocka,
	  en dag av moln och tcken,
001:016   en dag d basunljud och hrskri hjes
	  mot de fastaste stder
	  och mot de hgsta murtorn.
001:017   D skall jag bereda mnniskorna sdan ngest
	      att de g dr ssom blinda,
	      drfr att de hava syndat mot HERREN.
	  Deras blod skall spridas omkring ssom stoft,
	  och deras kroppar skola kastas ut ssom orenlighet.
001:018   Varken deras silver eller deras guld
	      skall kunna rdda dem
	      p HERRENS vredes dag.
	  Av hans nitlskans eld
	      skall hela jorden frtras.
	  Ty en nde, ja, en nde med frskrckelse
	      skall han gra p alla jordens inbyggare.
002:001   Besinna dig och kom till sans,
	  du folk utan blygsel,
002:002   innan nnu rdslutet r fullgnget
	  -- den dagen hastar fram,
	      ssom agnar fara!  --
	  och innan HERRENS vredes gld
	      kommer ver eder,
	  ja, innan HERRENS vredes dag
	      kommer ver eder.

002:003   Sken HERREN,
	      alla I dmjuke i landet,
	      som hllen hans lag.
	  Sken rttfrdighet,
	      sken dmjukhet;
	  kanhnda bliven I s beskrmade
	      p HERRENS vredes dag.

002:004   Ty Gasa skall bliva vergivet
	      och Askelon varda en demark;
	  mitt p ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut,
	      och Ekron skall ryckas upp med roten.
002:005   Ve eder som bebon landstrckan utmed havet,
	      I av kereternas folk!
	  Ett HERRENS ord skall n dig, Kanaan,
	      du filisternas land;
	  ja, jag skall frdrva dig, s att ingen mer bor i dig.
002:006   Och landstrckan utmed havet skall ligga ssom betesmarker,
	      dr herdarna hava sina brunnar
	      och fren sina fllor.
002:007   Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus
	      ssom deras lott;
	      dr skola de fra sin boskap i bet.
	  I Askelons hus skola de f lgra sig,
	      nr aftonen kommer.
	  Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem
	      och skall ter upprtta dem.

002:008   Jag har hrt Moabs smdelser
	      och Ammons barns hn,
	  huru de hava smdat mitt folk
	      och frhvt sig mot dess land.
002:009   Drfr, s sant jag lever, sger HERREN Sebaot,
	      Israels Gud:
	  det skall g Moab ssom Sodom,
	      och Ammons barn ssom Gomorra.
	  Ett tillhll fr nsslor och en saltgrop skola de bliva,
	      och en demark till evig tid.
	  Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem.
	  och terstoden av min menighet skall f dem till sin arvedel.

002:010   S skall det g dem,
	      till ln fr deras hgmod
	  drfr att de hava smdat och frhvt sig
	      mot HERREN Sebaots folk.
002:011   Fruktansvrd skall HERREN bevisa sig mot dem;
	  ty han skall gra alla jordens gudar maktlsa,
	  och alla hedningarnas havslnder
	      skola tillbedja honom,
	      vart folk p sin ort --
002:012   ocks I etiopier,
	  I som av mig bliven slagna med svrd.

002:013   Och han skall utrcka sin hand mot norr
	      och frdrva Assur,
	  han skall gra Nineve till en demark,
	      frtorkat ssom en ken.
002:014   Och drinne skola hjordar lgra sig,
	      allahanda vilda djur i skaror;
	  pelikaner och rrdrommar skola taga natthrbrge
	      p pelarhuvudena drinne;
	  fglalt skall ljuda i fnstren
	      och frdelse bo p trsklarna,
	      nu d cederpanelningen r bortriven.

002:015   S skall det g den glada staden,
	      som satt s trygg,
	  och som sade i sitt hjrta:
	      Jag och ingen annan!
	  Huru har den icke blivit en demark,
	      en lgerstad fr vilda djur!
	  Alla som g dr fram skola vissla t den
	      och sl ihop hnderna.

003:001   Ve henne, den genstrviga och beflckade staden,
	      frtryckets stad!
003:002   Hon hr icke p ngons rst,
	      hon tager ej emot tuktan;
	  p HERREN frtrstar hon icke,
	      till sin Gud vill hon ej komma.
003:003   Furstarna drinne
	      ro rytande lejon;
	  hennes domare ro ssom vargar om aftonen,
	      de spara intet till morgondagen.
003:004   Hennes profeter ro stortaliga
	      trolsa mn;
	  hennes prster ohelga vad heligt r,
	      de vldfra lagen.

003:005   HERREN r rttfrdig drinne,
	      han gr intet ortt.
	  var morgon lter han sin rtt g fram i ljuset,
	      den utebliver aldrig;
	  men de orttfrdiga veta icke av ngon skam.

003:006   Jag utrotade folkslag,
	      deras murtorn blevo frstrda,
	  deras gator gjorde jag de,
	      s att ingen mer gick dr fram;
	  deras stder blevo frhrjade,
	      s att de lgo tomma p mnniskor,
	      blottade p invnare.

003:007   Jag tillsade henne att allenast frukta mig
	      och taga emot tuktan;
	  d skulle hennes boning undg frstrelse,
	      med allt vad jag hade givit i hennes vrd.
	  Men i stllet vlades de att gra
	      allt vad frdrvligt var.

003:008   Drfr man I vnta p mig, sger HERREN,
	      och p den dag jag str upp fr att taga byte.
	  Ty mitt domslut r: jag skall frsamla folk
	      och hmta tillhopa konungariken,
	  fr att utgjuta ver dem min ogunst,
	      all min vredes gld;
	  ty av min nitlskans eld
	  skall hela jorden frtras.

003:009   Se, d skall jag giva t folken
	      nya, renade lppar,
	  s att de allasammans kalla HERRENS namn
	      och endrktigt tjna honom.
003:010   nda ifrn lnderna bortom Etiopiens strmmar
	      skola mina tillbedjare, mitt frskingrade folk,
	      frambra offer t mig.

003:011   P den tiden skall du slippa att lngre blygas
	      fr alla de vertrdelser
	      som du har begtt mot mig.
	  Ty d skall jag avskilja frn dig
	  dem som nu jubla s segerstolt i dig;
	  och du skall d icke vidare frhva dig
	      p mitt heliga berg.
003:012   Men jag skall lmna kvar i dig
	      ett folk, betryckt och armt;
	  och de skola frtrsta p HERRENS namn.
003:013   Kvarlevan av Israel skall d icke mer gra ngot ortt,
	      ej heller tala lgn,
	  och i deras mun skall icke finnas
	      en falsk tunga.
	  Ja, de skola f beta och ligga i ro,
	      utan att ngon frskrcker dem.

003:014   Jubla, du dotter Sion,
	      hj gldjerop, du Israel;
	  var glad och frjda dig av allt hjrta,
	      du dotter Jerusalem.
003:015   HERREN har avvnt straffdomarna ifrn dig,
	      han har rjt din fiende ur vgen.
	  HERREN, som bor i dig, r Israels konung;
	      du behver ej mer frukta ngot ont.

003:016   P den tiden skall det sgas till Jerusalem;
	      Frukta icke, Sion
	      lt ej modet falla.
003:017   HERREN, din Gud, bor i dig
	      en hjlte som kan frlsa.
	  Han glder sig ver dig med lust,
	      han tiger stilla i sin krlek,
	      han frjdas ver dig med jubel.

003:018   Dem som med bedrvelse mste sakna hgtiderna,
	      dem skall jag d frsamla,
	  dem som levde skilda frn dig,
	      du som sjlv bar smlekens brda.
003:019   Ty se, jag skall p den tiden utfra mitt verk
	      p alla dina frtryckare.
	  jag skall frlsa de haltande
	      och hmta tillhopa de frdrivna,
	  jag skall lta dem bliva ett mne till lovsng
	      och till bermmelse p hela jorden,
	      dr de voro s smdade.
003:020   P den tiden skall jag lta eder komma tillbaka
	  ja, p den tiden skall jag hmta eder tillhopa.
	  Ty jag vill lta eder bliva ett mne till bermmelse
	  och till lovsng bland alla jordens folk,
	  i det att jag ter upprttar eder,
	  s att I sen det med egna gon, sger HERREN.



Book 37 Haggai


001:001 I konung Darejaves' andra regeringsr, i sjtte mnaden, p
	frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai
	Serubbabel, Sealtiels son, Juda stthllare, och till
	versteprsten Josua, Josadaks son; han sade:

001:002 S sger HERREN Sebaot: Detta folk sger: nnu r icke tiden
	kommen att g till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp.
001:003 Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade:
001:004 r d tiden kommen fr eder att sjlva bo i panelade hus, medan
	detta hus ligger de?

001:005 Drfr sger nu HERREN Sebaot s: Given akt p huru det gr
	eder.
001:006 I sn mycket, men inbrgen litet; I ten, men fn icke nog fr
	att bliva mtta; I dricken, men fn icke nog fr att bliva
	glada; I tagen p eder klder, men haven icke nog fr att bliva
	varma.  Och den som fr ngon inkomst, han far den allenast fr
	att lgga den i en sndrig pung.

001:007 Ja, s sger HERREN Sebaot: Given akt p huru det gr eder.
001:008 Men dragen nu upp till bergen, hmten trvirke och byggen upp
	mitt hus, s vill jag hava behag drtill och bevisa mig hrlig,
	sger HERREN.
001:009 I vntaden p mycket, men se, det blev litet, och nr I frden
	det hem, d blste jag p det.  Varfr gick det s?  sger
	HERREN Sebaot.  Jo, drfr att mitt hus fr ligga de, under det
	att envar av eder hastar med sitt eget hus.
001:010 Frdenskull har himmelen ovan eder frhllit eder sin dagg och
	jorden frhllit sin grda.
001:011 Och jag har bjudit torka komma ver land och berg, och ver sd,
	vin och olja och alla andra jordens alster, och ver mnniskor
	och djur, och ver all frukt av edra hnders arbete.

001:012 Och Serubbabel, Sealtiels son, och versteprsten Josua,
	Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS,
	sin Guds, rst och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN,
	deras Gud, hade snt honom; och folket fruktade fr HERREN.
001:013 D sade Haggai, HERRENS sndebud, efter HERRENS uppdrag, till
	folket s: Jag r med eder, sger HERREN.

001:014 Och HERREN uppvckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda
	stthllares, ande och versteprsten Josuas, Josadaks sons,
	ande och allt det kvarblivna folkets ande, s att de gingo till
	verket och arbetade p HERREN Sebaots; sin Guds, hus.

001:001 Detta skedde p tjugufjrde dagen i sjtte mnaden av konung
	Darejaves' andra regeringsr.

002:002 I sjunde mnaden, p tjugufrsta dagen i mnaden, kom HERRENS
	ord genom profeten Haggai han sade:
002:003 Sg till Serubbabel, Sealtiels son Juda stthllare, och till
	versteprsten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av
	folket:

002:004 Leva icke nnu bland eder mn kvar, som hava sett detta hus i
	dess forna hrlighet?  Och hurudant sen I det nu vara?  r det
	icke ssom intet i edra gon?
002:005 Men var likvl nu frimodig, du Serubbabel, sger HERREN; och var
	frimodig, du versteprst Josua, Josadaks son; och varen
	frimodiga och arbeten, alla I som hren till folket i landet,
	sger HERREN; ty jag r med eder, sger HERREN Sebaot.
002:006 Det frbund som jag slt med eder, nr I drogen ut ur Egypten,
	vill jag lta st fast, och min Ande skall frbliva ibland eder;
	frukten icke.

002:007 Ty s sger HERREN Sebaot: nnu en gng, inom en liten tid,
	skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att
	bva;
002:008 och alla hednafolk skall jag komma att bva, och s skola
	dyrbara hvor frn alla hednafolk fras hit; och jag skall fylla
	detta hus med hrlighet, sger HERREN Sebaot.
002:009 Ty mitt r silvret, och mitt r guldet, sger HERREN Sebaot.
002:010 Den tillkommande hrligheten hos detta hus skall bliva strre n
	dess forna var, sger HERREN Sebaot; och p denna plats skall
	jag lta friden rda, sger HERREN Sebaot.

002:011 P tjugufjrde dagen i nionde mnaden av Darejaves' andra
	regeringsr kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade:
002:012 S sger HERREN Sebaot: Frga prsterna om lag och sg:
002:013 Om ngon br heligt ktt i fliken av sin mantel och s med
	fliken kommer vid ngot bakat eller kokt, eller vid vin eller
	olja, eller vid ngot annat som man frtr, mnne detta
	drigenom bliver heligt?  Prsterna svarade och sade: Nej.
002:014 ter frgade Haggai: Om den som har blivit orenad genom en dd
	kommer vid ngot av allt detta, mnne det d bliver orenat?
	Prsterna svarade och sade: Ja.

002:015 D tog Haggai till orda och sade: S r det med detta folk och
	s r det med detta slkte infr mig, sger HERREN, och s r
	det med allt deras hnders verk: vad de dr offra, det r orent.
002:016 Och given nu akt p huru det hittills har varit, fre denna dag,
	och under tiden innan man nnu hade begynt lgga sten p sten
	till HERRENS tempel
002:017 huru hrfrinnan, om ngon kom till en sdesskyl som skulle giva
	tjugu mtt, den gav allenast tio, och huru, om ngon kom till
	vinpressen fr att sa upp femtio krl, den gav allenast tjugu.
002:018 Vid allt edra hnders arbete slog jag eder sd med sot och rost
	och hagel, och likvl vnden I eder icke till mig, sger HERREN.

002:019 Given allts akt p huru det hittills har varit, fre denna dag;
	ja, given akt p huru det har varit fre tjugufjrde dagen i
	nionde mnaden, denna dag d grunden har blivit lagd till
	HERRENS tempel.
002:020 Finnes ngon sd nnu i kornboden?  Nej; och varken vintrdet
	eller fikontrdet eller granattrdet eller olivtrdet har nnu
	burit ngon frukt.  Men frn denna dag skall jag giva
	vlsignelse.
002:021 Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Haggai, p tjugufjrde
	dagen i samma mnad; han sade:
002:022 Sg till Serubbabel, Juda stthllare: Jag skall komma himmelen
	och jorden att bva;
002:023 jag skall omstrta konungatroner och gra hednarikenas makt till
	intet; jag skall omstrta vagnarna med sina kmpar, och hstarna
	skola stupa med sina ryttare.  Den ene skall falla fr den andres
	svrd.
002:024 P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min
	tjnare Serubbabel, Sealtiels son, sger HERREN, och skall akta
	dig ssom min signetring; ty dig har jag utvalt, sger HERREN
	Sebaot.



Book 38 Sakarja


001:001 I ttonde mnaden av Darejaves' andra regeringsr kom HERRENS
	ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han
	sade:

001:002 Svrt frtrnad var HERREN p edra fder.
001:003 Sg drfr nu till folket s sger HERREN Sebaot: Vnden om till
	mig, sger HERREN Sebaot, s vill jag vnda om till eder, sger
	HERREN Sebaot.
001:004 Varen icke ssom edra fder, fr vilka forna tiders profeter
	predikade och sade: S sger HERREN Sebaot: Vnden om frn edra
	onda vgar och edra onda grningar; men de ville icke hra och
	aktade icke p mig sger HERREN.

001:005 Edra fder, var ro de?  Och profeterna, leva de kvar
	evinnerligen?
001:006 Nej, men mina ord och mina rdslut, de som jag betrodde t mina
	tjnare profeterna, de trffade ju edra fder, s att de mste
	vnda om och sga: Ssom HERREN Sebaot hade beslutit att gra
	med oss, och ssom vra vgar och vra grningar frtjnade, s
	har han ock gjort med oss.

001:007 P tjugufjrde dagen i elfte mnaden, det r mnaden Sebat, i
	Darejeves' andra regeringsr, kom HERRENS ord till Sakarja, son
	till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
001:008 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p en rd
	hst; och han hll stilla bland myrtentrden i
	dalsnkningen.  Och bakom honom stodo andra hstar, rda, bruna
	och vita.
001:009 D frgade jag: Vad betyda dessa, min herre?  ngeln som talade
	med mig svarade mig: Jag vill lta dig frst vad dessa
	betyda.
001:010 Och mannen som stod bland myrtentrden tog till orda och sade:
	Det r dessa som HERREN har snt ut till att fara omkring p
	jorden.
001:011 Och sjlva togo de till orda och sade till HERRENS ngel, som
	stod bland myrtentrden: Vi hava farit omkring p jorden och
	hava funnit hela jorden lugn och stilla.

001:012 D tog HERRENS ngel ter till orda och sade: HERRE Sebaot,
	huru lnge skall det drja, innan du frbarmar dig ver
	Jerusalem och Juda stder?  Du har ju nu varit vred p dem i
	sjuttio r.
001:013 Och HERREN svarade ngeln som talade med mig goda och trstliga
	ord;
001:014 och ngeln som talade med mig sade sedan till mig:

	Predika och sg: S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan
	fr Jerusalem och Sion;
001:015 och jag r storligen frtrnad p hednafolken, som sitta s
	skra; ty nr jag var allenast litet frtrnad, hjlpte de
	ytterligare till att frdrva.

001:016 Drfr sger HERREN s: Jag vill ter vnda mig till Jerusalem i
	barmhrtighet; mitt hus skall dr bliva uppbyggt, sger HERREN
	Sebaot, och mtsnret skall spnnas ver Jerusalem.

001:017 Ytterligare m du predika och sga: S sger HERREN Sebaot: nnu
	en gng skola mina stder f njuta verfld av goda hvor; ja,
	HERREN skall nnu en gng trsta Sion, och nnu en gng skall
	han utvlja Jerusalem.

001:018 Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se fyra horn.
001:019 D frgade jag ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa?
	Han svarade mig: Detta r de horn som hava frstrtt Juda,
	Israel och Jerusalem.

001:020 Sedan lt HERREN mig se fyra smeder.
001:021 D frgade jag: I vad rende hava dessa kommit?  Han svarade:
	De frra voro de horn som frstrdde Juda, s att ingen kunde
	upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit fr att injaga
	skrck hos dem, och fr att sl av hornen p de hednafolk som
	hava lyft sitt horn mot Juda land, till att frstr dess
	inbyggare.
002:001 Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se en man som hade ett
	mtsnre i sin hand.
002:002 D frgade jag: Vart gr du?  Han svarade mig: Till att mta
	Jerusalem, fr att se huru brett och huru lngt det skall
	bliva.
002:003 D fick jag se ngeln som talade ned mig komma fram, och en
	annan ngel kom emot honom.
002:004 Och han sade till denne: Skynda stad och tala till den unge
	mannen dr och sg: 'Jerusalem skall ligga ssom en obefst
	plats; s stor myckenhet av mnniskor och djur skall finnas
	drinne.
002:005 Men jag sjlv, sger HERREN, skall vara en eldsmur dromkring,
	och jag skall bevisa mig hrlig drinne.'

002:006 Upp, upp!  Flyn bort ur nordlandet, sger HERREN, I som av mig
	haven blivit frstrdda t himmelens fyra vderstreck, sger
	HERREN.
002:007 Upp, Sion!  Rdda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
002:008 Ty s sger HERREN Sebaot, han som har snt mig stad fr att
	frhrliga sig, s sger han om hednafolken, vilka plundrade
	eder (ty den som rr vid eder, han rr vid hans gonsten):
002:009 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte
	fr sina forna trlar; och I skolen s frnimma att HERREN
	Sebaot har snt mig.

002:010 Jubla och gld dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer fr att
	aga min boning i dig, sger HERREN.
002:011 Och d skola mnga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva
	mitt folk.  Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall
	frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
	dig.
002:012 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga
	landet, och nnu en gng skall han utvlja Jerusalem.

002:013 Allt ktt vare stilla infr HERREN; ty han har sttt upp och
	trtt fram ur sin heliga boning.
003:001 Sedan lt han mig se versteprsten Josua stende infr HERRENS
	ngel; och klagaren stod vid hans hgra sida fr att anklaga
	honom.
003:002 Men HERREN sade till klagaren: HERREN skall npsa dig, du
	klagare; ja, HERREN skall npsa dig, han som har utvalt
	Jerusalem.  r d icke denne en brand, ryckt ur elden?

003:003 Och Josua var kldd i orena klder, dr han stod infr ngeln
003:004 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo dr ssom
	hans tjnare: Tagen av honom de orena klderna.  Och till honom
	sjlv sade han: Se, jag har tagit bort ifrn dig din
	missgrning, och man skall nu klda dig i hgtidsklder.
003:005 D sade jag: M man ock stta en ren bindel p hans huvud.  Och
	de satte en ren bindel p hans huvud och kldde p honom andra
	klder, medan HERRENS ngel stod drbredvid.

003:006 Och HERRENS ngel betygade fr Josua och sade:
003:007 S sger HERREN Sebaot: Om du vandrar p mina vgar och hller
	vad jag har bjudit dig hlla, s skall du ock f styra mitt hus
	och vakta mina grdar; och jag skall lta dig hava din gng
	bland dessa som hr gra tjnst.
003:008 Hr hrp, Josua, du versteprst, med dina medbrder, som sitta
	hr infr dig (ty dessa mn skola vara ett tecken): Se, jag vill
	lta min tjnare Telningen komma;
003:009 ty se, i den sten som jag har lagt infr Josua -- ver vilken
	ena sten sju gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift
	som hr drtill, sger HERREN Sebaot; och jag skall utplna
	detta lands missgrning p en enda dag.
003:010 P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall var och en av eder
	kunna inbjuda den andre till gst under sitt vintrd och
	fikontrd.

004:001 Sedan blev jag av ngeln som talade med mig ter uppvckt,
	likasom nr ngon vckes ur smnen.
004:002 Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
	ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskl ovantill och med
	sina sju lampor; och sju rr g till de srskilda lamporna
	drovantill.
004:003 Och tv olivtrd strcka sig ver den, ett p hgra sidan om
	sklen och ett p vnstra.

004:004 Sedan frgade jag och sade till ngeln som talade med mig: Vad
	betyda dessa ting, min herre?
004:005 Men ngeln som talade med mig svarade och sade till mig:
	Frstr du d icke vad de betyda?  Jag svarade: Nej, min
	herre.
004:006 D talade han och sade till mig: Detta r HERRENS ord till
	Serubbabel: Icke genom ngon mnniskas styrka eller kraft skall
	det ske, utan genom min Ande, sger HERREN Sebaot.
004:007 Vilket du n m vara, du stora berg som reser dig mot
	Serubbabel, s skall du nd frvandlas till jmn mark.  Ty han
	skall f fra fram slutstenen under jubelrop: 'Nd, nd m vila
	ver den!'

004:008 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
004:009 Serubbabels hnder hava lagt grunden till detta hus; hans
	hnder skola ock f fullborda det.  Och du skall frnimma att
	HERREN Sebaot har snt mig till eder.
004:010 Ty vem r den som vill frakta: den ringa begynnelsens dag, nr
	dessa sju gldjas ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa
	HERRENS gon, som verfara hela jorden?

004:011 Och jag frgade och sade till honom: Vad betyda dessa tv
	olivtrd, det p hgra och det p vnstra sidan om ljusstaken?
004:012 Och ytterligare frgade jag och sade till honom: Vad betyda de
	tv olivkvistar som strcka sig intill de tv gyllene rnnor
	genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?
004:013 D sade han till mig: Frstr du d icke vad de betyda?  Jag
	svarade: Nej, min herre.
004:014 D sade han: Dessa ro de tv oljesmorda som st ssom tjnare
	infr hela jordens Herre.
005:001 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se en bokrulle
	flyga fram.
005:002 Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
	bokrulle flyga fram; den r tjugu alnar lng och tio alnar
	bred.
005:003 D sade han till mig: Detta r Frbannelsen, som gr ut ver
	hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjl varda
	bortrensad hrifrn, och i kraft av den skall var och en som
	svr varda bortrensad hrifrn.
005:004 Jag har ltit den g ut, sger HERREN Sebaot, fr att den skall
	komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svr falskt vid
	mitt namn; och den skall stanna dr i huset och frta upp det
	med bde trvirke och stenar.

005:005 Sedan kom ngeln som talade med mig fram och sade till mig:
	Lyft upp dina gon och se vad det r som dr kommer fram.
005:006 Och jag frgade: Vad r det?  Han svarade: Det r en
	sdesskppa som kommer fram.  Ytterligare sade han: S r det
	bestllt med dem i hela landet.
005:007 Jag fick d se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu
	syntes dr en kvinna som satt i skppan.
005:008 Drefter sade han: Detta r Ogudaktigheten.  Och s sttte han
	henne ter ned i skppan och slog igen blylocket ver dess
	ppning.

005:009 Nr jag sedan lyfte upp mina gon, fick jag se tv kvinnor komma
	fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika
	hgerns.  Och de lyfte upp skppan mellan jord och himmel.
005:010 D frgade jag ngeln som talade med mig: Vart fra de
	skppan?
005:011 Han svarade mig: De hava i sinnet att bygga ett hus t henne i
	Sinears land; och nr det r frdigt, skall hon dr bliva
	nedsatt p sin plats.
006:001 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se fyra vagnar
	komma fram mellan tv berg, och bergen voro av koppar.
006:002 Fr den frsta vagnen voro rda hstar, fr den andra vagnen
	svarta hstar,
006:003 fr den tredje vagnen vita hstar, och fr den fjrde vagnen
	flckiga hstar, starkare n de andra.
006:004 D tog jag till orda och frgade ngeln som talade med mig: Vad
	betyda dessa, min herre?
006:005 ngeln svarade och sade till mig: Det r himmelens fyra vindar,
	vilka nu draga ut, sedan de hava ftt trda infr hela jordens
	Herre.
006:006 Vagnen med de svarta hstarna drager mot nordlandet, de vita
	flja efter dem, och de flckiga draga mot sydlandet.
006:007 Men nr de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att
	f fara omkring p jorden.  D sade han: Ja, I mn fara omkring
	p jorden.  Och de foro stad omkring p jorden.
006:008 Drefter ropade han p mig och talade till mig och sade: Se,
	genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag slcka min vrede
	p nordlandet.

006:009 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:010 Tag emot av Heldai gvorna frn de landsflyktiga, frn Tobia och
	Jedaja; du sjlv m redan samma dag g stad bort till Josias,
	Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit frn Babel.
006:011 Nr du s har ftt silver och guld, skall du drav lta gra
	kronor; och du skall stta en p versteprsten Josuas, Josadaks
	sons, huvud.
006:012 Och du skall sga till honom: S sger HERREN Sebaot: Se, dr
	r en man som skall kallas Telningen.  Under honom skall det
	gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
006:013 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och frvrva majestt och
	sitta p sin tron och regera; och en prst skall han vara p sin
	tron; och fridens rdslag skola vara mellan bda.
006:014 Men kronorna skola frvaras i HERRENS tempel, till en minnelse
	av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
006:015 Och fjrran ifrn skall man komma och bygga p HERRENS tempel;
	och I skolen s frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
	eder.  Och s skall ske, om I troget hren HERRENS, eder Guds,
	rst.
007:001 Och i konung Darejaves' fjrde regeringsr hnde sig att HERRENS
	ord kom till Sakarja, p fjrde dagen i nionde mnaden, det r
	Kisleu.
007:002 Ty frn Betel hade d Sareser och Regem-Melek med sina mn
	blivit snda fr att bnfalla infr HERREN;
007:003 de skulle nmligen frga prsterna i HERREN Sebaots hus och
	profeterna slunda: Skola vi framgent hlla grtodag och spka
	oss i femte mnaden, ssom vi hava gjort nu i s mnga r?

007:004 S kom d HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
007:005 Sg till allt folket i landet och till prsterna: Nr I nu under
	sjuttio r haven hllit faste- och klagodagar i femte och i
	sjunde mnaden, har det d varit t mig som I haven hllit
	fasta?
007:006 Och nr I ten och dricken, r det icke d fr eder egen rkning
	som I ten och dricken?
007:007 Haven I icke frnummit de ord som HERREN lt predika genom forna
	tiders profeter, medan Jerusalem nnu tronade i god ro med sina
	stder omkring sig, och medan Sydlandet och Lglandet nnu voro
	bebodda?
007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
007:009 S sade ju HERREN Sebaot: Dmen rtta domar, och bevisen
	varandra krlek och barmhrtighet.
007:010 Frtrycken icke nkan och den faderlse, frmlingen och den
	fattige, och tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra.
007:011 Men de ville icke akta drp, utan spjrnade emot i
	genstrvighet och tillslto sina ron fr att slippa att hra.
007:012 ja, de gjorde sina hjrtan hrda ssom diamant, fr att slippa
	att hra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
	hade snt, frmedelst forna tiders profeter.  Drfr utgick stor
	vrede frn HERREN Sebaot.
007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat hra, nr han
	ropade, s sade nu HERREN Sebaot: Jag vill icke hra, nr de
	ropa;
007:014 utan jag skall frstr dem ssom genom en stormvind bland
	allahanda hednafolk som de icke knna.  S har nu landet blivit
	de efter dem, s att ingen frdas dr, vare sig fram eller
	tillbaka; ty de hava s gjort det ljuvliga landet till en
	demark.
008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
008:002 S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan fr Sion, ja, med
	stor vrede nitlskar jag fr henne.

008:003 S sger HERREN: Jag vill vnda: ter till Sion och taga min
	boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas den trogna
	staden, och HERREN Sebaots berg det heliga berget.

008:004 S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skola gamla mn och gamla
	kvinnor vara att finna p gatorna i Jerusalem, var och en med
	sin stav i handen, fr hg lders skull.
008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
	leka dr p gatorna,

008:006 S sger HERREN Sebaot.  Om n sdant p den tiden kan komma att
	synas alltfr underbart fr kvarlevan av detta folk, icke mste
	det vl drfr synas alltfr underbart ocks fr mig?  sger
	HERREN Sebaot.
008:007 S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall frlsa mitt folk ut ur
	bde sterland och vsterland
008:008 och lta dem komma och bostta sig i Jerusalem; och de skola
	vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
	rttfrdighet.
008:009 S sger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hren
	dessa ord av samma profeters mun, som talade p den tid d
	grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
	upp.
008:010 Ty fre den tiden var mnniskornas arbete lnlst och djurens
	arbete ffngt; ingen hade ngon ro fr sina ovnner, vare sig
	han gick ut eller in, ty jag eggade alla mnniskor mot varandra.
008:011 Men nu r jag icke mer s sinnad mot kvarlevan av detta folk som
	jag var i forna dagar, sger HERREN Sebaot.
008:012 Ty nu skall friden skaffa utsde, vintrdet skall giva sin
	frukt, jorden skall giva sin grda, och himmelen skall giva sin
	dagg; och jag skall lta kvarlevan av detta folk f allt detta
	till sin arvedel.
008:013 Och det skall ske, att likasom I, bde Juda hus och Israels hus,
	haven varit ett exempel som man har nmnt, nr man frbannade
	bland hedningarna, s skolen I nu, d jag har frlsat eder,
	tvrtom bliva nmnda, nr man vlsignar.  Frukten icke, utan
	fatten mod.

008:014 Ty s sger HERREN Sebaot: Likasom jag, nr edra fder
	frtrnade mig, beslt att gra eder ont, sger HERREN Sebaot,
	och icke sedan ngrade det,
008:015 s har jag tvrtom i denna tid beslutit att gra gott mot
	Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
008:016 Men detta r vad I skolen gra: Talen sanning med varandra;
	domen rtta och fridsamma domar i edra
	portar.
008:017 Tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra, och lsken icke
	falska eder; ty allt sdant hatar jag, sger HERREN.
008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
008:019 S sger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjrde, femte, sjunde och
	tionde mnaden skola fr Juda hus bliva till frjd och gldje
	och till skna hgtider.  Men lsken sanning och frid.
008:020 S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skall det ske att folk
	skola komma hit och mnga stders invnare;
008:021 och invnarna i den ena staden skola g till den andra och sga:
	Upp, ltom oss g stad och bnfalla infr HERREN och ska
	HERREN Sebaot; jag sjlv vill ock g stad.
008:022 Ja, mnga folk och mktiga hednafolk skola komma och ska HERREN
	Sebaot i Jerusalem och bnfalla infr HERREN,
008:023 S sger HERREN Sebaot: P den tiden skall det ske att tio mn
	av allahanda tungoml som talas bland hednafolken skola fatta en
	judisk man i mantelfliken och sga: Lt oss g med eder, ty vi
	hava hrt att Gud r med eder.
009:001 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Hadraks land;
	ocks i Damaskus skall den sl ned -- ty HERREN har sitt ga p
	andra mnniskor svl som p Israels alla stammar.
009:002 Den drabbar ock Hamat, som grnsar drintill, s ock Tyrus och
	Sion, dr man r s vis.

009:003   Tyrus byggde sig ett fste;
	  hon hopade silver ssom stoft
	  och guld ssom orenlighet p gatan.
009:004   Men se, Herren skall ter gra henne fattig,
	  han skall bryta hennes murar ned i havet,
	  och hon sjlv skall frtras av eld.

009:005   Askelon m se det med fruktan,
	  och Gasa med stor bvan,
	  s ock Ekron, ty dess hopp skall komma p skam.
	  Gasa mister sin konung,
	  Askelon bliver en obebodd plats
009:006   Asdod skall bebos av en vanbrdig hop;
	  s skall jag utrota filisternas stolthet.

009:007   Men nr jag har ryckt blodmaten ur deras mun
	  och styggelserna undan deras tnder
	  d skall ocks av dem bliva en kvarleva t vr Gud,
	  de skola bliva ssom stamfurstar i Juda,
	  och Ekrons folk skall bliva ssom jebuserna.

009:008   Och jag skall sl upp mitt lger till ett vrn fr mitt hus,
	  mot hrar som komma eller g,
	  och ej mer skall ngon plgare komma ver dem;
	  ty jag vaktar nu med ppna gon.

009:009   Frjda dig storligen, du dotter Sion;
	      hj jubelrop, du dotter Jerusalem.
	  Se, din konung kommer till dig;
	      rttfrdig och segerrik r han.
	  Han kommer fattig, ridande p en sna,
	      p en sninnas fle.
009:010   S skall jag utrota vagnar Efraim
	      och hstar ur Jerusalem;
	  ja, stridens bgar skola utrotas,
	  och han skall tala frid till folken.
	  Och hans herradme skall n frn hav till hav,
	  och ifrn floden intill jordens ndar.

009:011   Fr ditt frbundsblods skull vill jag ock
	  slppa dina fngar fria ur gropen
	  dr intet vatten finnes.
009:012   S vnden d ter till edert fste,
	      I fngar som nu haven ett hopp.
	  Ja, det vare eder frkunnat i dag att jag vill giva eder
	  dubbelt igen.
009:013   Ty jag skall spnna Juda ssom min bge
	  och lgga Efraim ssom pil p den,
	  och dina sner, du Sion, skall jag svnga
	  ssom spjut mot dina sner, du Javan,
	  och gra dig lik en hjltes svrd.
009:014   Ja, HERREN skall uppenbara sig i hjden,
	  och ssom en ljungeld skall hans pil fara ut;
	  Herren, HERREN skall stta i basunen,
	  och med sunnanstormar skall han draga fram.

009:015   HERREN Sebaot,
	      han skall beskrma dem;
	  de skola uppsluka sina fiender
	      och trampa deras slungstenar under ftterna;
	  under stridslarm skola de svlja
	      sina fiender ssom vin,
	  till dess de sjlva ro s fulla av blod
	      som offersklar och altarhrn.

009:016   Och HERREN, deras Gud,
	      skall p den tiden giva dem seger,
	  ty de ro ju det folk
	      som han har till sin hjord.
	  Ja, delstenar ro de i en krona,
	      strlande ver hans land.
009:017   Huru stor bliver icke deras lycka,
	      huru stor deras hrlighet!
	  Av deras sd skola ynglingar blomstra upp,
	      och jungfrur av deras vin.
010:001   HERREN mn I bedja om regn,
	  nr vrregnets tid r inne;
	  HERREN r det som snder ljungeldarna.
	  Regn skall han d giva mnniskorna i ymnigt mtt,
	  grda p marken t var och en.
010:002   Men husgudarnas tal r ffnglighet,
	  spmnnens syner ro lgn,
	  tomma drmmar r vad de tala,
	  och den trst de giva r ett intet.
	  Drfr mste folket draga hdan ssom en frhjord
	  och fara illa, dr det gr utan herde.

010:003   Mot herdarna r min vrede upptnd
	  och bockarna skall jag hemska.
	  Ja, HERREN Sebaot skall vrda sig om
	      sin hjord, Juda hus,
	  och skall s gra den
	      till en stolt stridshst t sig.
010:004   Frn den hjorden skall en hrnsten komma,
	      frn den en stdjepelare,
	  frn den en bge till striden,
	  frn den allt vad styresman heter.
010:005   Och de skola vara lika hjltar, som g fram i striden,
	  likasom trampade de i orenlighet p gatan.
	  Ja, strida skola de, ty HERREN r med dem,
	  och ryttarna p sina hstar skola d komma p skam.
010:006 Jag skall giva styrka t Juda hus,
	och t Josefs hus skall jag giva seger.
	Jag skall i min barmhrtighet lta dem komma tillbaka,
	och det skall bliva ssom hade jag aldrig frkastat dem.
	Ty jag r HERREN, deras Gud, och skall bnhra dem.

010:007   Och Efraims mn skola bliva lika hjltar,
	  och deras hjrtan skola gldja sig ssom av vin.
	  Deras barn skola ock se det och bliva glada;
	  deras hjrtan skola frjda sig i HERREN.

010:008   Jag skall locka p dem och samla dem tillhopa,
	  ty jag frlossar dem;
	  och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
010:009   Och nr jag planterar ut dem bland folken,
	  skola de tnka p mig i fjrran land;
	  och med sina barn skola de f leva och komma tillbaka.
010:010   Ja, frn Egyptens land skall jag lta dem komma tillbaka
	  och frn Assur skall jag frsamla dem.
	  Sedan skall jag fra dem till Gileads land och till Libanon;
	  och dr skall icke finnas rum nog fr dem.

010:011   Han skall draga fram genom havet p en trng vg,
	  bljorna i havet skall han sl ned,
	  och alla Nilflodens djup skola torka ut.
	  S skall Assurs stolthet bliva nedbruten
	  och spiran tagen ifrn Egypten.
010:012   Men dem skall jag gra starka i HERREN,
	  och i hans namn skola de g fram, sger HERREN.
011:001   ppna dina drrar, Libanon,
	  ty eld skall nu frtra dina cedrar.
011:002   Jmra dig, du cypress, ty cedern mste falla,
	  de hrliga trden skola frdas.
	  Jmren eder, I Basans ekar,
	  ty skogen, den ogenomtrngliga, varder flld.
011:003   Hr huru herdarna jmra sig, nr deras hrlighet bliver frdd!
	  Hr huru de unga lejonen ryta,
	  nr Jordanbygdens snr varda frdda!

011:004 S sade HERREN, min Gud: Bliv en herde fr slaktfren,
011:005 ty deras kpare slakta dem utan all frsyn, och deras sljare
	sga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.'  Ej heller
	skonas de av sina egna herdar.

011:006 Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare, sger
	HERREN, utan lta mnniskorna falla i varandras hand och i sina
	konungars hand, och dessa skola frdrva landet, och jag skall
	icke rdda ngon ur deras hand.

011:007 S blev jag en herde fr slaktfren, de arma fren.  Och jag tog
	mig tv stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
	kallade jag Endrkt; och jag vaktade s fren
011:008 Men sedan jag inom en mnad hade frgjort de tre herdarna, blev
	jag led vid fren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

011:009 D sade jag: Jag vill icke mer vara eder herde.  Vad som vill
	d, det m d, och vad som vill frgs, det m frgs; och de
	som sedan bliva kvar m ta varandras ktt.
011:010 S tog jag min stav Ljuvlig ro och brt snder den, till att
	upplsa det frbund som jag hade slutit med alla folk.
011:011 Och nr detta nu p den dagen blev upplst, frnummo de arma
	fren, som aktade p mig, att det var HERRENS ord.
011:012 Drefter sade jag till dem: Om I s finnen fr gott, s given
	mig min ln; varom icke, m det s vara.  Och de vgde upp
	trettio siklar silver ssom ln t mig.
011:013 D sade HERREN till mig: Kasta det t krukmakaren -- det
	hrliga pris vartill jag hade blivit vrderad av dem!  Och jag
	tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus t
	krukmakaren.
011:014 Drefter brt jag snder min andra stav, Endrkt, till att
	upplsa broderskapet mellan Juda och Israel.

011:015 Och HERREN sade till mig: Tag dig nu redskap ssom en
	ofrnuftig herde;
011:016 ty se, jag vill lta en herde uppst i landet, som icke vrdar
	sig om de fr som hlla p att frgs, icke uppsker det
	frskingrade, icke helar det sargade, icke srjer fr det som r
	helbrgda, utan allenast ter kttet av de feta och river snder
	klvarna p dem.

011:017   Ve ver denne ovrdige herde,
	      som vergiver sin hjord!
	  M ett svrd trffa hans arm
	      och hans hgra ga!
	  M hans arm alldeles frtvina
	      och hans hgra ga
	      frmrkas i grund!
012:001 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Israel.

	S sger HERREN, han som har utspnt himmelen och grundat jorden
	och danat mnniskans ande i henne:
012:002 Se, jag skall gra Jerusalem till an berusningens kalk fr alla
	folk runt omkring; jmvl ver Juda skall det komma, nr
	Jerusalem bliver belgrat.
012:003 Och det skall ske p den tiden att jag skall gra Jerusalem till
	en lyftesten fr alla folk; var och en som frsker lyfta den
	skall illa sarga sig drp.  Och alla jordens folk skola frsamla
	sig mot det.

012:004 P den tiden, sger HERREN, skall jag sl alla hstar med
	frvirring och deras ryttare med vanvett.  Men ver Juda hus
	skall jag upplta mina gon, nr jag bland hednafolken slr alla
	hstar med blindhet.
012:005 D skola Juda stamfurstar sga i sina hjrtan: Jerusalems
	invnare ro vr styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.

012:006 P den tiden skall jag lta Juda stamfurstar bliva ssom
	brinnande fyrfat bland ved, och ssom eldbloss bland halmkrvar,
	s att de frbrnna alla folk runt omkring, bde t hger och t
	vnster; men Jerusalem skall framgent trona p sin plats, dr
	Jerusalem nu r.
012:007 Och frst skall HERREN giva seger t Juda hyddor, fr att icke
	Davids hus och Jerusalems invnare skola tillrkna sig strre
	ra n Juda.

012:008 P den tiden skall HERREN beskrma Jerusalems invnare; den
	skrpligaste bland dem skall p den tiden vara ssom David, och
	Davids hus skall vara ssom ett gudavsen, ssom HERRENS ngel
	framfr dem.
012:009 Och jag skall p den tiden stta mig i sinnet att frgra alla
	folk som komma mot Jerusalem.

012:010   Men ver Davids hus
	  och ver Jerusalems invnare
	  skall jag utgjuta en ndens och bnens ande,
	  s att de se upp till mig,
	      och se vem de hava stungit.
	  Och de skola hlla ddsklagan efter honom,
	      ssom man hller ddsklagan efter ende sonen,
	  och skola bittert srja honom,
	      ssom man srjer sin frstfdde.

012:011 Ja, p den tiden skall i Jerusalem hllas stor ddsklagan, sdan
	den var, som hlls i Hadadrimmon p Megiddons sltt.
012:012 Och slkterna i landet skola hlla ddsklagan var fr sig:
	Davids hus slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Natans hus'
	slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig,
012:013 Levi hus' slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Simeis slkt
	fr sig, och dess kvinnor fr sig;
012:014 s ock alla vriga slkter var fr sig, och deras kvinnor fr
	sig.
013:001 P den tiden skola Davids hus och Jerusalems invnare f en
	ppen brunn, till att avtv sin synd och orenhet.
013:002 Och det skall ske p den tiden, sger HERREN Sebaot, att jag
	skall utrota avgudarnas namn ur landet, s att de icke mer skola
	nmnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
	ur landet.

013:003 Och det skall ske, att om ngon drefter upptrder ssom profet,
	s skola hans egna frldrar, hans fader och moder, sga till
	honom: Du kan icke f leva, du som talar lgn i HERRENS namn.
	Och hans egna frldrar, hans fader och moder, skola stinga
	ihjl honom, nr han vill profetera.

013:004 Och det skall ske p den tiden att alla profeter skola blygas
	fr sina syner, nr de vilja profetera; och fr att icke bliva
	rjda skola de icke mer klda sig i mantel av hr.
013:005 Och var och en av dem skall sga: Jag r ingen profet, en
	kerman r jag; redan i min ungdom blev jag kpt till trl.
013:006 Och om man d frgar honom: Vad r det fr sr du har p din
	kropp?  s skall han svara: Dem har jag ftt drhemma, hos
	mina nrmaste.

013:007   Svrd, upp mot min herde,
	  mot den man som fick st mig nra!
	  sger HERREN Sebaot.
	  M herden bliva slagen,
	      s att fren frskingras;
	  ty jag vill nu vnda min hand mot de svaga.
013:008   Och det skall ske i hela landet, sger HERREN,
	  att tv tredjedelar dr skola utrotas och frgs;
	  allenast en tredjedel skall dr lmnas kvar.
013:009   Och den tredjedelen skall jag lta g genom eld;
	  jag skall luttra dem, ssom man luttrar silver,
	  och prva dem, ssom man prvar guld.
	  S skola de kalla mitt namn,
	  och jag skall bnhra dem.
	  Jag skall sga: Detta r mitt folk.
	  Och det skall svara: HERREN r min Gud.
014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d man i dig skall
	utskifta byte.
014:002 Ty jag skall frsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och
	staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
	skndas.  Och hlften av folket i staden skall fras bort i
	fngenskap.  Men terstoden drav skall icke bliva utrotad ur
	staden;
014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, ssom han
	stridde frr p drabbningens dag.

014:004 Och han skall den dagen st med sina ftter p Oljeberget, gent
	emot Jerusalem, sterut; och Oljeberget skall rmna mitt itu,
	mot ster och vster, till en mycket stor dal, i det att ena
	hlften av berget viker undan mot norr, och andra hlften drav
	mot sder.
014:005 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan
	bergen skall rcka nda till Asel; I skolen fly, ssom I flydden
	fr jordbvningen i Ussias, Juda konungs, tid.  D skall HERREN,
	min Gud, komma, ja, du sjlv och alla heliga med dig.

014:006 Och det skall ske p den dagen att ljuset skall bliva borta, ty
	himlaljusen skola frmrkas.
014:007 Och det bliver en dag som r ensam i sitt slag, och som r knd
	av HERREN, en dag d det varken r dag eller natt, en dag d det
	bliver ljust, nr aftonen kommer.

014:008 Och det skall ske p den tiden att rinnande vatten skola utg
	frn Jerusalem, ena hlften mot stra havet och andra hlften
	mot Vstra havet; bde sommar och vinter skall det vara s.
014:009 Och HERREN skall d vara konung ver hela jorden; ja, p den
	tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

014:010 Hela landet frn Geba till Rimmon, sder om Jerusalem, skall d
	frvandlas till en slttmark; men sjlva staden skall trona p
	sin hjd, och strcka sig frn Benjaminsporten nda till den
	plats dr den frra porten stod, till Hrnporten och
	Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;
014:011 och folket skall bo dr i ro och icke mer givas till spillo, ty
	Jerusalem skall trona i trygghet.

014:012 Men denna hemskelse skall HERREN lta drabba alla de folk som
	drogo ut fr att strida mot Jerusalem: han skall lta deras ktt
	ruttna, medan de nnu st p sina ftter; deras gon skola
	ruttna i sina hlor och deras tunga skall ruttna i deras mun.
014:013 Och det skall ske p den tiden att HERREN skall snda en stor
	frvirring bland dem; de skola bra hand p varandra, och den
	enes hand skall lyftas mot den andres.
014:014 Ocks Juda skall strida mot Jerusalem.  Och skatter skola samlas
	tillhopa frn alla folk runt omkring: guld, silver och klder i
	stor myckenhet.

014:015 En likadan hemskelse skall ock drabba hstar, mulsnor,
	kameler, snor och alla andra djur som finnas dr i lgren.

014:016 Och det skall ske att alla verblivna ur alla de folk som kommo
	mot Jerusalem skola r efter r draga ditupp, fr att tillbedja
	konungen HERREN Sebaot, och fr att fira lvhyddohgtiden.
014:017 Men om ngon av jordens folkstammar icke drager upp till
	Jerusalem, fr att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d skall
	ver den icke komma ngot regn.
014:018 Om Egyptens folkstam icke drager stad och kommer ditupp, s
	skall ej heller ver den komma regn.  Detta bliver den
	hemskelse som HERREN skall lta drabba de folk som icke draga
	upp fr att fira lvhyddohgtiden.
014:019 Ja, s skall Egypten drabbas av sin synd, s skola ock alla
	andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp fr att
	fira lvhyddohgtiden.

014:020 P den tiden skall p hstarnas bjllror st att lsa: Helgad
	t HERREN, och grytorna i HERRENS hus skola vara ssom
	offersklarna framfr altaret.
014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad t HERREN
	Sebaot, s att var och en som vill offra kan komma och taga en
	sdan och koka i den.  Och ingen kanan skall mer finnas i HERREN
	Sebaots hus, p den tiden.



Book 39 Malaki


001:001 Detta r en utsaga, som innehller HERRENS ord till Israel genom
	Malaki.
001:002 Jag har bevisat eder krlek, sger HERREN.  Nu frgen I: Varmed
	har du d bevisat oss krlek?

	  Esau var ju en broder till Jakob,
	      sger HERREN,
	  och jag lskade Jakob,
001:003   men Esau hatade jag;
	  drfr gjorde jag hans berg till en demark
	  och hans arvedel till ett hemvist fr knens schakaler.

001:004 Om nu Edom sger: Ja, vi ro frstrda, men vi skola ter bygga
	upp det delagda, s svarar HERREN Sebaot:

	  Vl m de bygga upp,
	      men jag skall ter riva det ned,
	  och s skall man f kalla det 'ogudaktighetens land'
	  och 'det folk, p vilket HERREN
	      evinnerligen vredgas'.
001:005   I skolen f se det med egna gon,
	      och d skolen I sga:
	  'HERREN r stor
	      utver Israels grnser.'

001:006 En son skall hedra sin fader och en tjnare sin herre.  Om nu
	jag r fader, var r d den heder, som skulle visas mig?  Och om
	jag r en herre, var r d den fruktan, som man skulle hava fr
	mig?  -- s sger HERREN Sebaot till eder, I prster, som
	frakten mitt namn.  Nu frgen I: Varmed hava vi d visat
	frakt fr ditt namn?
001:007 Jo, drmed att I bren fram ovrdig spis p mitt altare.  ter
	frgen I: P vad stt hava vi betett oss ovrdigt mot dig?
	Jo, i det att I tnken: HERRENS bord behver man icke mycket
	akta.
001:008 Nr i fren fram ett offerdjur, som r blint, d rknen I sdant
	icke fr ont; nr I fren fram ett som r lytt eller svagt, d
	rknen I ej heller sdant fr ont.  Kom med ngot sdant till
	din stthllare, s fr du se, om han tager gunstigt emot dig
	och bliver dig bevgen, sger HERREN Sebaot.

001:009 Bnfallen allts nu infr Gud, att han m bliva oss ndig.  Kan
	han vl vara eder bevgen, d I haven begtt sdant?  sger
	HERREN Sebaot.
001:010 Ack att bland eder funnes ngon som ville stnga tempeldrrarna,
	s att I icke lngre frgves upptnden eder eld p mitt altare!
	Jag har icke behag till eder, sger HERREN Sebaot, och till
	offergvor av eder hand har jag icke lust.
001:011 Frn solens uppgng nda till dess nedgng r ju mitt namn stort
	bland folken, och verallt frambras rkoffer och rena
	offergvor t mitt namn; ja, mitt namn r stort bland folken,
	sger HERREN Sebaot.
001:012 Men I ohelgen det, i det att I sgen: Herrens bord kan man
	grna frsumma, och den spis, som gives drtill, behver man
	icke mycket akta.
001:013 Ja, I sgen: Icke r det mdan vrt!, och s handhaven I det
	vanvrdigt, sger HERREN Sebaot.

	Nr I allts frambren eder offergva, d fren I fram, vad som
	r rvat och vad som r lytt och svagt.  Skulle jag hava behag
	till sdana gvor av eder hand?  sger HERREN.
001:014 Nej, frbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur
	av hankn, men nd, nr han har gjort ett lfte, offrar t
	Herren ett djur, som icke duger.  Ty jag r en stor konung,
	sger HERREN Sebaot, och mitt namn r fruktansvrt bland folken.
002:001 Drfr kommer nu fljande bud till eder, I prster.
002:002 Om I icke hrsammen det och akten drp, s att I given mitt
	namn ra, sger HERREN Sebaot, s skall jag snda frbannelse
	ver eder och frbanna edra vlsignelser; ja, jag har redan
	frbannat dem, eftersom I icke akten drp.
002:003 Se, jag skall lta min npst drabba eder avkomma, och jag skall
	kasta orenlighet i ansiktet p eder, orenligheten efter edra
	hgtidsoffer; ja, I skolen sjlva bliva kastade i denna.

002:004 D skolen I frst, att jag har snt till eder detta bud, fr
	att mitt frbund med Levi skall best, sger HERREN Sebaot.
002:005 Jag hade ett frbund med honom, och dri var liv och frid.
	Sdant gav jag t honom, fr att han skulle frukta mig; och han
	fruktade mig och bvade fr mitt namn.
002:006 Rtt undervisning var i hans mun, och ingen ortt fanns p hans
	lppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgngelse och
	omvnde mnga frn missgrning.
002:007 Ty prstens lppar skola frvara kunskap, och undervisning skall
	man hmta ur hans mun; han r ju HERREN Sebaots sndebud.
002:008 Men I haven vikit av ifrn vgen; genom eder undervisning haven
	I kommit mnga p fall.  I haven frdrvat frbundet med Levi,
	sger HERREN Sebaot.
002:009 Drfr har ock jag gjort eder fraktade och lga i allt folkets
	gon, eftersom I icke hllen mina vgar, utan haven anseende
	till personen, nr I handhaven undervisningen.

002:010 Hava vi icke alla en och samma fader?  Har icke en och samma Gud
	skapat oss?  Varfr handla vi d trolst mot varandra och bryta
	vra fders frbund?
002:011 Juda har handlat trolst, och styggelse r bedriven i Israel och
	i Jerusalem; ty Juda har oskrat HERRENS helgedom, den som han
	lskar, och de hava tagit till kta kvinnor, som dyrka frmmande
	gudar.
002:012 Hos den man som s gr m HERREN utrota var levande sjl ur
	Jakobs hyddor, jmvl den som frambr offergvor till HERREN
	Sebaot.

002:013 Och nnu ngot annat gren I: I vllen, att HERRENS altare
	hljes med trar, med grt och klagan, s att han icke mer vill
	se till offergvorna, ej heller med vlbehag kan taga emot ngot
	ur eder hand.
002:014 Nu frgen I: Huru s?  Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och
	din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trols emot,
	fastn hon r din maka, din kta hustru.
002:015 Hava vi d icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det
	str, att vr ande bevaras?  Och vad vill nu denne ene?  Han
	vill ju hava ett gudaktigt slkte.  Tagen eder drfr vl till
	vara, s att ingen bliver trols mot sin ungdoms hustru.
002:016 Ty jag hatar ktenskapsskillnad, sger HERREN, Israels Gud, och
	att man hljer sig i vld ssom i en verkldnad, sger HERREN
	Sebaot.  Tagen eder drfr vl till vara, s att I icke bliven
	trolsa.

003:017 I trtten ut HERREN med edert tal.  Nu frgen I: Varmed trtta
	vi d ut honom?  Jo, drmed att I sgen: Den som gr ont r
	nd god i HERRENS gon, och till sdana har han behag.  Ty
	varfr kommer icke eljest domens Gud?
003:001   Se, jag skall snda ut min ngel,
	  och han skall bereda vg fr mig.
	  Och med hast skall han komma till sitt tempel,
	  den Herre, som I stunden,
	  ja, frbundets ngel, som I begren,
	  se, han kommer,
	  sger HERREN Sebaot.
003:002   Men vem kan uthrda hans tillkommelses dag,
	  och vem kan best, nr han uppenbarar sig?
	  Ty han skall vara ssom en guldsmeds eld
	  och ssom valkares spa.

003:003 Och han skall stta sig ned och smlta silvret och rena det; han
	skall rena Levi sner och luttra dem ssom guld och silver; och
	sedan skola de frambra t HERREN offergvor i rttfrdighet.
003:004 Och Juda offergvor och Jerusalems skola d behaga HERREN vl
	likasom i forna dagar och i frgngna r.

003:005 Ja, jag skall komma till eder fr att hlla dom, och jag skall
	vara ett snarfrdigt vittne mot trollkarlar, ktenskapsbrytare
	och menedare, s ock mot dem som frhlla dagakarlen hans ln
	eller frtrycka nkan och den faderlse eller vrnga rtten fr
	frmlingen, men icke frukta mig, sger HERREN Sebaot.
003:006 Ty jag, HERREN, har icke frndrats, och I, Jakobs barn, haven
	icke heller hrt upp:
003:007 allt ifrn edra fders dagar haven I vikit av ifrn mina stadgar
	och icke hllit dem

	Vnden om till mig, s vill jag vnda om till eder, sger HERREN
	Sebaot.  Nu frgen I: Varutinnan skola vi vnda om?
003:008 Menen I d, att en mnniska fr rva frn Gud?  Ty I rven ju
	frn mig.  ter frgen I: P vad stt hava vi rvat frn dig?
	Jo, i frga om tionden och offergrden.
003:009 Frbannelse har drabbat eder, men nd rven I frn mig, s
	mnga I ren.
003:010 Fren full tionde till frrdshuset, s att i mitt hus finnes
	mat, och prven s, hurudan jag sedan bliver, sger HERREN
	Sebaot.  Frvisso skall jag d ppna himmelens fnster ver eder
	och utgjuta ver eder riklig vlsignelse.
003:011 Och jag skall npsa grshopporna fr eder, s att de icke mer
	frdrva eder frukt p marken; ej heller skola edra vintrd mer
	sl fel p fltet, sger HERREN Sebaot.
003:012 Och alla folk skola prisa eder slla, ty edert land skall d
	vara ljuvligt, sger HERREN Sebaot.

003:013 I haven talat hrda ord mot mig, sger HERREN.  Nu frgen I:
	Vad hava vi d med varandra talat mot dig?
003:014 I haven sagt: Det r ffngt att tjna Gud.  Eller vad vinning
	hava vi drav att vi hlla, vad han har bjudit oss hlla, och
	drav att vi g i sorgdrkt infr HERREN Sebaot?
003:015 Nej, de frcka vilja vi nu prisa slla; ty de som gra, vad
	ogudaktigt r, bliva upprttade, de g fria, huru de n fresta
	Gud.

003:016 Men drunder hava ocks de som frukta HERREN talat med varandra;
	och HERREN har aktat p dem och hrt dem, och en minnesbok har
	blivit skriven infr hans ansikte till minnelse av dessa som
	frukta HERREN och tnka p hans namn.
003:017 Och dessa, sger HERREN Sebaot, skall jag hava ssom min egendom
	p den dag, d jag utfr mitt verk; och jag skall skona dem,
	ssom en fader skonar sin son, som tjnar honom.
003:018 Och I skolen d ter f se, vilken skillnad det r mellan den
	rttfrdige och den ogudaktige, mellan den som tjnar Gud och
	den som icke tjnar honom.
004:001 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna ssom en ugn.  D
	skola alla frcka mnniskor och alla som gra, vad ogudaktigt
	r, bliva lika str, och dagen, den som kommer, skall frbrnna
	dem, sger HERREN Sebaot, s att varken rot eller krona lmnas
	kvar av dem.
004:002 Men fr eder, I som frukten mitt namn, skall rttfrdighetens
	sol g upp med lkedom under sina vingar.  D skolen I slippa ut
	och hoppa ssom kalvar, som hava varit instngda i stallet.
004:003 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva ssom
	aska under edra ftter p den dag, d jag utfr mitt verk, sger
	HERREN Sebaot.

004:004 Tnken p Moses lag, min tjnares, t vilken jag p Horeb gav
	stadgar och rtter fr hela Israel.

004:005 Se, jag skall snda till eder profeten Elia, frrn HERRENS
	stora och fruktansvrda dag kommer.
004:006 Och han skall vnda fdernas hjrtan till barnen och barnens
	hjrtan till deras fder, fr att jag icke, nr jag kommer,
	skall sl landet med tillspillogivning.





Book 40 Matteus


001:001 Detta r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, slkttavla.

001:002 Abraham fdde Isak, Isak fdde Jakob, Jakob fdde Judas och hans
	brder;
001:003 Judas fdde Fares och Sara med Tamar, Fares fdde Esrom, Esrom
	fdde Aram;
001:004 Aram fdde Aminadab, Aminadab fdde Naasson, Naasson fdde
	Salmon;
001:005 Salmon fdde Boes med Rakab, Boes fdde Jobed med Rut, Jobed
	fdde Jessai;
001:006 Jessai fdde David, konungen, David fdde Salomo med Urias'
	hustru;
001:007 Salomo fdde Roboam, Roboam fdde Abia.  Abia fdde Asaf;
001:008 Asaf fdde Josafat, Josafat fdde Joram, Joram fdde Osias;
001:009 Osias fdde Joatam, Joatam fdde Akas, Akas fdde Esekias;
001:010 Esekias fdde Manasses, Manasses fdde Amos, Amos fdde Josias;
001:011 Josias fdde Jekonias och hans brder, vid den tid d folket
	blev bortfrt i fngenskap till Babylonien.
001:012 Sedan folket hade blivit bortfrt i fngenskap till Babylonien,
	fdde Jekonias Salatiel, Salatiel fdde Sorobabel;
001:013 Sorobabel fdde Abiud, Abiud fdde Eljakim, Eljakim fdde Asor;
001:014 Asor fdde Sadok, Sadok fdde Akim, Akim fdde Eliud;
001:015 Eliud fdde Eleasar, Eleasar fdde Mattan, Mattan fdde Jakob;
001:016 Jakob fdde Josef, Marias man, och av henne fddes Jesus, som
	kallas Kristus.
001:017 S utgra slktlederna frn Abraham intill David tillsammans
	fjorton leder, och frn David intill dess att folket blev
	bortfrt i fngenskap till Babylonien fjorton leder, och frn
	det att folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien intill
	Kristus fjorton leder.

001:018 Med Jesu Kristi fdelse gick det s till.

	Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
	hon, frrn de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
001:019 Nu var Josef, hennes man, en rttsinnig man och ville icke
	utstta henne for vanra; drfr beslt han att hemligen skilja
	sig frn henne.
001:020 Men nr han hade ftt detta i sinnet, se, d visade sig i
	drmmen en Herrens ngel fr honom och sade: Josef, Davids son,
	frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som r
	avlat i henne r av helig ande.
001:021 Och hon skall fda en son, och honom skall du giva namnet
	Jesus, ty han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder.

001:022 Allt detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var
	sagt av Herren genom profeten som sade:
001:023 Se, jungfrun skall bliva havande och fda en son, och man skall
	giva honom namnet Emmanuel (det betyder Gud med oss).

001:024 Nr Josef hade vaknat upp ur smnen, gjorde han som Herrens
	ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
001:025 Och han knde henne icke, frrn hon hade ftt en son; och honom
	gav han namnet Jesus.

002:001 Nr nu Jesus var fdd i Betlehem i Judeen, p konung Herodes'
	tid, d kommo vise mn frn sterns lnder till Jerusalem
002:002 och sade: Var r den nyfdde judakonungen?  Vi hava nmligen
	sett hans stjrna i stern och hava kommit fr att giva honom
	vr hyllning.
002:003 Nr konung Herodes hrde detta, blev han frskrckt, och hela
	Jerusalem med honom.
002:004 Och han frsamlade alla versteprster och skriftlrde bland
	folket och frgade dem var Messias skulle fdas.
002:005 De svarade honom: I Betlehem i Judeen; ty s r skrivet genom
	profeten:
002:006   'Och du Betlehem, du judiska bygd,
	  ingalunda r du minst bland Juda furstar,
	  ty av dig skall utg en furste
	  som skall vara en herde fr mitt folk Israel.'

002:007 D kallade Herodes hemligen till sig de vise mnnen och
	utfrgade dem noga om tiden d stjrnan hade visat sig.
002:008 Sedan lt han dem fara till Betlehem och sade: Faren stad och
	forsken noga efter barnet; och nr I haven funnit det, s lten
	mig veta detta, fr att ocks jag m komma och giva det min
	hyllning.
002:009 Nr de hade hrt konungens ord, foro de stad; och se, stjrnan
	som de hade sett i stern gick framfr dem, till dess att den
	kom ver det stlle dr barnet var.  Dr stannade den.
002:010 Och nr de sgo stjrnan, uppfylldes de av mycket stor gldje.
002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
	moder.  D fllo de ned och gvo det sin hyllning; och de togo
	fram sina skatter och framburo t det sknker: guld, rkelse och
	myrra.
002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drmmen, befallning att
	icke tervnda till Herodes; och de drogo s en annan vg
	tillbaka till sitt land.

002:013 Men nr de hade dragit stad, se, d visade sig i drmmen en
	Herrens ngel fr Josef och sade: St upp och tag barnet och
	dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar dr,
	till dess jag sger dig till; ty Herodes tnker ska efter
	barnet fr att frgra det.
002:014 D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
	och drog bort till Egypten.
002:015 Dr blev han kvar intill Herodes' dd, fr att det skulle
	fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
	  Ut ur Egypten kallade jag min son.

002:016 Nr Herodes nu sg att han hade blivit gckad av de vise mnnen,
	blev han mycket vred.  Och han snde stad och lt dda alla de
	gossebarn i Betlehem och hela omrdet dromkring, som voro tv r
	gamla och drunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
	hade ftt genom att utfrga de vise mnnen.
002:017 D fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
	han sade:
002:018   Ett rop hrdes i Rama,
	  grt och mycken jmmer;
	  det var Rakel som begrt sina barn,
	  och hon ville icke lta trsta sig,
	  eftersom de icke mer voro till.

002:019 Men nr Herodes var dd, se, d visade sig i drmmen en Herrens
	ngel for Josef, i Egypten,
002:020 och sade: St upp och tag barnet och dess moder med dig, och
	begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
	liv ro nu dda.
002:021 D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
	kom s till Israels land.
002:022 Men nr han hrde att Arkelaus regerade ver Judeen; efter sin
	fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p grund av
	en uppenbarelse i drmmen drog han bort till Galileens bygder.
002:023 Och nr han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
	Nasaret, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom
	profeterna, att han skulle kallas nasar.
003:001 Vid den tiden upptrdde Johannes dparen och predikade i Judeens
	ken
003:002 och sade: Gren bttring, ty himmelriket r nra.
003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, nr han sade:
	  Hr rsten av en som ropar i knen:
	  'Bereden vgen fr Herren,
	  gren stigarna jmna fr honom.'

003:004 Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
	sina lnder, och hans mat var grshoppor och vildhonung.
003:005 Och frn Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
	Jordan gick d folket ut till honom
003:006 och lt dpa sig av honom i floden Jordan, och beknde drvid
	sina synder.

003:007 Men nr han sg mnga fariser och sadducer komma fr att lta
	dpa sig, sade han till dem: I huggormars avfda, vem har
	ingivit eder att ska komma undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.
003:009 Och menen icke att I kunnen sga vid eder sjlva: 'Vi hava ju
	Abraham till fader'; ty jag sger eder att Gud av dessa stenar
	kan uppvcka barn t Abraham.
003:010 Och redan r yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
	trd som icke br god frukt avhugget och kastat i elden.
003:011 Jag dper eder i vatten till bttring, men den som kommer efter
	mig, han r starkare n jag, och jag r icke ens vrdig att bra
	hans skor; han skall dpa eder i helig ande och eld.
003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
	loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
	brnna upp i en eld som icke utslckes.

003:013 Drefter kom Jesus frn Galileen till Johannes, vid Jordan, fr
	att lta dpa sig av honom;
003:014 men denne ville hindra honom och sade: Jag behvde dpas av
	dig, och du kommer till mig?
003:015 D svarade Jesus och sade till honom: Lt det nu s ske; ty det
	hves oss att s uppfylla all rttfrdighet.  D tillstadde han
	honom det.
003:016 Och nr Jesus var dpt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
	d ppnades himmelen, och han sg Guds Ande snka sig ned ssom
	en duva och komma ver honom.
003:017 Och frn himmelen kom en rst, som sade: Denne r min lskade
	Son, i vilken jag har funnit behag.
004:001 Drefter blev Jesus av Anden frd upp i knen, fr att han
	skulle frestas av djvulen.
004:002 Och nr han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio ntter, blev
	han omsider hungrig.
004:003 D trdde frestaren fram och sade till honom: r du Guds Son,
	s bjud att dessa stenar bliva brd.
004:004 Men han svarade och sade: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva
	icke allenast av brd, utan av allt det som utgr av Guds mun.'
004:005 Drefter tog djvulen honom med sig till den heliga staden och
	stllde honom uppe p helgedomens mur
004:006 och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ned; det r
	ju skrivet:
	  'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
	  och de skola bra dig p hnderna,
	  s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
004:007 Jesus sade till honom: Det r ock skrivet: 'Du skall icke
	fresta Herren, din Gud.'
004:008 ter tog djvulen honom med sig, upp p ett mycket hgt berg,
	och visade honom alla riken i vrlden och deras hrlighet
004:009 och sade till honom: Allt detta vill jag giva dig, om du faller
	ned och tillbeder mig.
004:010 D sade Jesus till honom: G bort, Satan; ty det r skrivet:
	'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
	tjna.'
004:011 D lmnade djvulen honom; och se, nglar trdde fram och
	betjnade honom.

004:012 Men nr han hrde att Johannes hade blivit satt i fngelse, drog
	han sig tillbaka till Galileen.
004:013 Och han lmnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
	vid sjn, p Sabulons och Neftalims omrde, och bosatte sig dr,
004:014 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
	Esaias, nr han sade:

004:015   Sabulons land och Neftalims land,
	  trakten t havet till,
	  landet p andra sidan Jordan,
	  hedningarnas Galileen --
004:016   det folk som dr satt i mrker
	  fick se ett stort ljus;
	  ja, de som sutto i ddens ngd och skugga,
	  fr dem gick upp ett ljus.

004:017 Frn den tiden begynte Jesus predika och sga: Gren bttring,
	ty himmelriket r nra.

004:018 D han nu vandrade utmed Galileiska sjn, fick han se tv brder,
	Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nt
	i sjn, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: Fljen mig s skall jag gra eder till
	mnniskofiskare.
004:020 Strax lmnade de nten och fljde honom.
004:021 Nr han hade gtt drifrn ett stycke lngre fram, fick han se
	tv andra brder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
	broder, dr de jmte sin fader Sebedeus sutto i bten och
	ordnade sina nt; och han kallade dem till sig.
004:022 Och strax lmnade de bten och sin fader och fljde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
	synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
	slags sjukdomar och allt slags skrplighet bland folket.
004:024 Och ryktet om honom gick ut ver hela Syrien, och man frde till
	honom alla sjuka som voro hemskta av olika slags lidanden och
	plgor, alla som voro besatta eller mnadsrasande eller lama;
	och han botade dem.
004:025 Och honom fljde mycket folk ifrn Galileen och Dekapolis och
	Jerusalem och Judeen och frn landet p andra sidan Jordan.
005:001 Nr han nu sg folket, gick han upp p berget; och sedan han
	hade satt sig ned, trdde hans lrjungar fram till honom.
005:002 D ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
005:003 Saliga ro de som ro fattiga i anden, ty dem hr himmelriket
	till.
005:004 Saliga ro de som srja, ty de skola bliva trstade.
005:005 Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
005:006 Saliga ro de som hungra och trsta efter rttfrdighet, ty de
	skola bliva mttade.
005:007 Saliga ro de barmhrtiga, ty dem skall vederfaras
	barmhrtighet.
005:008 Saliga ro de renhjrtade, ty de skola se Gud.
005:009 Saliga ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
005:010 Saliga ro de som lida frfljelse fr rttfrdighets skull, ty
	dem hr himmelriket till.
005:011 Ja, saliga ren I, nr mnniskorna fr min skull smda och
	frflja eder och sanningslst sga allt ont mot eder.
005:012 Gldjens och frjden eder, ty eder ln r stor i himmelen.  S
	frfljde man ju ock profeterna, som voro fre eder.

005:013 I ren jordens salt; men om saltet mister sin slta, varmed
	skall man d giva det slta igen?  Till intet annat duger det n
	till att kastas ut och trampas ned av mnniskorna.
005:014 I ren vrldens ljus.  Icke kan en stad dljas, som ligger uppe
	p ett berg?
005:015 Ej heller tnder man ett ljus och stter det under skppan, utan
	man stter det p ljusstaken, s att det lyser fr alla dem som
	ro i huset.
005:016 P samma stt m ock edert ljus lysa infr mnniskorna, s att
	de se edra goda grningar och prisa eder Fader, som r i
	himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit fr att upphva lagen
	eller profeterna.  Jag har icke kommit fr att upphva, utan fr
	att fullborda.
005:018 Ty sannerligen sger jag eder: Intill dess himmel och jord
	frgs, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
	lagen frgs, frrn det allt har fullbordats.
005:019 Drfr, den som upphver ett av de minsta bland dessa bud och
	lr mnniskorna s, han skall rknas fr en av de minsta i
	himmelriket; men den som hller dem och lr mnniskorna s, han
	skall rknas fr stor i himmelriket.
005:020 Ty jag sger eder, att om eder rttfrdighet icke vergr de
	skriftlrdes och farisernas, s skolen I icke komma in i
	himmelriket.

005:021 I haven hrt att det r sagt till de gamle: 'Du skall icke
	drpa; och den som drper, han r hemfallen t Domstolens
	dom.'
005:022 Men jag sger eder: Var och en som vredgas p sin broder, han r
	hemfallen t Domstolens dom; men den som sger till sin broder:
	'Du odga', han r hemfallen t Stora rdets dom; och den som
	sger: 'Du dre', han r hemfallen t det brinnande Gehenna.
005:023 Drfr, om du kommer med din gva till altaret, och dr drager
	dig till minnes att din broder har ngot emot dig,
005:024 s lgg ned din gva dr framfr altaret, och g frst bort och
	frlik dig med din broder, och kom sedan och br fram din gva.
005:025 Var villig till snar frlikning med din motpart, medan du nnu
	r med honom p vgen, s att din motpart icke drager dig infr
	domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och du
	bliver kastad i fngelse.
005:026 Sannerligen sger jag dig: Du skall icke slippa ut drifrn,
	frrn du har betalt den yttersta skrven.

005:027 I haven hrt att det r sagt: 'Du skall icke beg
	ktenskapsbrott.'
005:028 Men jag sger eder: Var och en som med begrelse ser p en
	annans hustru, han har redan begtt ktenskapsbrott med henne i
	sitt hjrta.
005:029 Om nu ditt hgra ga r dig till frfrelse, s riv ut det och
	kasta det ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
	lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i Gehenna.
005:030 Och om din hgra hand r dig till frfrelse, s hugg av den och
	kasta den ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
	lemmar frdrvas, n att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det r ock sagt: 'Den som vill skilja sig frn sin hustru han
	skall giva henne skiljebrev.'
005:032 Men jag sger eder: Var och en som skiljer sig frn sin hustru
	fr ngon annan saks skull n fr otukt, han bliver orsak till
	att ktenskapsbrott begs med henne.  Och den som tager en
	frnskild kvinna till hustru, han begr ktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I hrt att det r sagt till de gamle: 'Du
	skall icke svrja falskt' och 'Du skall hlla din ed infr
	Herren.'
005:034 Men jag sger eder att I alls icke skolen svrja, varken vid
	himmelen, ty den r 'Guds tron',
005:035 ej heller vid jorden, ty den r 'hans fotapall', ej heller vid
	Jerusalem, ty det r 'den store Konungens stad';
005:036 ej heller m du svrja vid ditt huvud, ty du kan icke gra ett
	enda hr vare sig vitt eller svart;
005:037 utan sdant skall edert tal vara, att ja r ja, och nej r nej.
	Vad drutver r, det r av ondo.

005:038 I haven hrt att det r sagt: 'ga fr ga och tand fr tand.'
005:039 Men jag sger eder att I icke skolen st emot en ofrrtt; utan
	om ngon slr dig p den hgra kinden, s vnd ock den andra
	till t honom;
005:040 och om ngon vill g till rtta med dig fr att berva dig din
	livkldnad, s lt honom f manteln med;
005:041 och om ngon tvingar dig att till hans tjnst g med en mil, s
	g tv med honom.
005:042 Giv t den som beder dig, och vnd dig icke bort ifrn den som
	vill lna av dig.

005:043 I haven hrt att det r sagt: 'Du skall lska din nsta och hata
	din ovn.'
005:044 Men jag sger eder: lsken edra ovnner, och bedjen fr dem som
	frflja eder,
005:045 och varen s eder himmelske Faders barn; han lter ju sin sol g
	upp ver bde onda och goda och lter det regna ver bde
	rttfrdiga och orttfrdiga.
005:046 Ty om I lsken dem som lska eder, vad ln kunnen I f drfr?
	Gra icke publikanerna detsamma?
005:047 Och om I visen vnlighet mot edra brder allenast, vad
	synnerligt gren I drmed?  Gra icke hedningarna detsamma?
005:048 Varen allts I fullkomliga, ssom eder himmelske Fader r
	fullkomlig.

006:001 Tagen eder till vara fr att va eder rttfrdighet infr
	mnniskorna, fr att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
	ln hos eder Fader, som r i himmelen.
006:002 Drfr, nr du giver en allmosa, s lt icke stta i basun fr
	dig, ssom skrymtarna gra i synagogorna och p gatorna, fr att
	de skola bliva prisade av mnniskorna.  Sannerligen sger jag
	eder: De hava ftt ut sin ln.
006:003 Nej, nr du giver en allmosa, lt d din vnstra hand icke f
	veta vad den hgra gr,
006:004 s att din allmosa gives i det frdolda.  D skall din Fader,
	som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:005 Och nr I bedjen, skolen I icke vara ssom skrymtarna, vilka
	grna st i synagogorna och i gathrnen och bedja, fr att bliva
	sedda av mnniskorna.  Sannerligen sger jag eder: De hava ftt
	ut sin ln.
006:006 Nej, nr du vill bedja, g d in i din kammare, och stng igen
	din drr, och bed till din Fader i det frdolda.  D skall din
	Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:007 Men i edra bner skolen I icke hopa tomma ord ssom hedningarna,
	vilka mena att de skola bliva bnhrda fr sina mnga ords
	skull.
006:008 S varen d icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behven,
	frrn I bedjen honom.
006:009 I skolen allts bedja slunda:

	'Fader vr, som r i himmelen!  Helgat varde ditt namn;
006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, ssom i himmelen, s ock p
	jorden;
006:011 vrt dagliga brd giv oss i dag;
006:012 och frlt oss vra skulder, ssom ock vi frlta dem oss
	skyldiga ro;
006:013 och inled oss icke i frestelse, utan frls oss ifrn ondo.'

006:014 Ty om I frlten mnniskorna deras frsyndelser, s skall ock
	eder himmelske Fader frlta eder;
006:015 men om I icke frlten mnniskorna, s skall ej heller eder
	Fader frlta edra frsyndelser.

006:016 Och nr I fasten, skolen I icke visa en bedrvad uppsyn ssom
	skrymtarna, vilka vanstlla sina ansikten fr att bliva sedda av
	mnniskorna med sin fasta.  Sannerligen sger jag eder: De hava
	ftt ut sin ln.
006:017 Nej, nr du fastar, smrj d ditt huvud och tv ditt ansikte,
006:018 fr att du icke m bliva sedd av mnniskorna med din fasta, utan
	allenast av din Fader, som r i det frdolda.  D skall din
	Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:019 Samlen eder icke skatter p jorden, dr mott och mal frstra,
	och dr tjuvar bryta sig in och stjla,
006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, dr mott och mal icke
	frstra, och dr inga tjuvar bryta sig in och stjla.
006:021 Ty dr din skatt r, dr kommer ock ditt hjrta att vara.

006:022 gat r kroppens lykta.  Om nu ditt ga r friskt, s fr hela
	din kropp ljus.
006:023 Men om ditt ga r frdrvat, d bliver hela din kropp hljd i
	mrker.  r det nu s, att ljuset, som du har i dig, r mrker,
	huru djupt bliver d icke mrkret!

006:024 Ingen kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d att hata
	den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla sig till
	den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna bde Gud
	och Mamon.

006:025 Drfr sger jag eder: Gren eder icke bekymmer fr edert liv,
	vad I skolen ta eller dricka, ej heller fr eder kropp, vad I
	skolen klda eder med.  r icke livet mer n maten, och kroppen
	mer n klderna?
006:026 Sen p fglarna under himmelen: de s icke, ej heller skrda de,
	ej heller samla de in i lador; och likvl fder eder himmelske
	Fader dem.  ren I icke mycket mer n de?
006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lgga en enda aln
	till sin livslngd?
006:028 Och varfr bekymren I eder fr klder?  Beskden liljorna p
	marken, huru de vxa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
006:029 och likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin
	hrlighet var s kldd som en av dem.
006:030 Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
	morgon kastas i ugnen, skulle han d icke mycket mer klda eder,
	I klentrogne?
006:031 S gren eder nu icke bekymmer, och sgen icke: 'Vad skola vi
	ta?'  eller: 'Vad skola vi dricka?'  eller: 'Vad skola vi klda
	oss med?'
006:032 Efter allt detta ska ju hedningarna, och eder himmelske Fader
	vet att I behven allt detta.
006:033 Nej, sken frst efter hans rike och hans rttfrdighet, s
	skall ocks allt detta andra tillfalla eder.
006:034 Gren eder allts icke bekymmer fr morgondagen, ty morgondagen
	skall sjlv bra sitt bekymmer.  Var dag har nog av sin egen
	plga.

007:001 Dmen icke, p det att I icke mn bliva dmda;
007:002 ty med den dom varmed I dmen skolen I bliva dmda, och med det
	mtt som I mten med skall ock mtas t eder.
007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
	icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
007:004 Eller huru kan du sga till din broder: 'Lt mig taga ut grandet
	ur ditt ga', du som har en bjlke i ditt eget ga?
007:005 Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
	du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ga.

007:006 Given icke t hundarna vad heligt r, och kasten icke edra
	prlor fr svinen, p det att dessa icke m trampa dem under
	ftterna och sedan vnda sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; sken, och I skolen finna;
	klappen, och fr eder skall varda uppltet.
007:008 Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
	och fr den som klappar skall varda uppltet.
007:009 Eller vilken r den man bland eder, som rcker sin son en sten,
	nr han beder honom om brd,
007:010 eller som rcker honom en orm, nr han beder om fisk?
007:011 Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
	huru mycket mer skall icke d eder Fader, som r i himmelen,
	giva vad gott r t dem som bedja honom!

007:012 Drfr, allt vad I viljen att mnniskorna skola gra eder, det
	skolen I ock gra dem; ty detta r lagen och profeterna.

007:013 Gn in genom den trnga porten.  Ty vid och bred r den vg som
	leder till frdrvet, och mnga ro de som g fram p den;
007:014 och den port r trng och den vg r smal, som leder till livet,
	och f ro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara fr falska profeter, som komma till eder i
	fraklder, men invrtes ro glupande ulvar.
007:016 Av deras frukt skolen I knna dem.  Icke hmtar man vl
	vindruvor frn trnen, eller fikon frn tistlar?
007:017 S br vart och ett gott trd god frukt, men ett dligt trd br
	ond frukt.
007:018 Ett gott trd kan icke bra ond frukt, ej heller kan ett dligt
	trd bra god frukt.
007:019 Vart trd som icke br god frukt bliver avhugget och kastat i
	elden.
007:020 Allts skolen I knna dem av deras frukt.  --
007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som sger till mig:
	'Herre, Herre', utan den som gr min himmelske Faders vilja.
007:022 Mnga skola p 'den dagen' sga till mig: 'Herre, Herre,
	hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
	ut onda andar och genom ditt namn gjort mnga kraftgrningar?'
007:023 Men d skall jag betyga fr dem: 'Jag har aldrig knt eder; gn
	bort ifrn mig, I ogrningsmn.'

007:024 Drfr, var och en som hr dessa mina ord och gr efter dem, han
	m liknas vid en frstndig man som byggde sitt hus p
	hlleberget.
007:025 Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
	blste och kastade sig mot det huset; och likvl fll det icke
	omkull, eftersom det var grundat p hlleberget.
007:026 Men var och en som hr dessa mina ord och icke gr efter dem,
	han m liknas vid en ofrstndig man som byggde sitt hus p
	sanden.
007:027 Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
	blste och slogo mot det huset; och det fll omkull, och dess
	fall var stort.

007:028 Nr Jesus hade slutat detta tal, hpnade folket ver hans
	frkunnelse;
007:029 ty han frkunnade sin lra fr dem med makt och myndighet, och
	icke ssom deras skriftlrde.

008:001 Sedan han hade kommit ned frn berget, fljde honom mycket folk.
008:002 D trdde en spetlsk man fram och fll ned fr honom och sade:
	Herre, vill du, s kan du gra mig ren.
008:003 D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag vill;
	bliv ren.  Och strax blev han ren frn sin spetlska.
008:004 Och Jesus sade till honom: Se till, att du icke sger detta fr
	ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr den
	offergva som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem.

008:005 Nr han drefter kom in i Kapernaum, trdde en hvitsman fram
	till honom och bad honom
008:006 och sade: Herre, min tjnare ligger drhemma lam och lider
	svrt.
008:007 Han sade till honom: Skall d jag komma och bota honom?
008:008 Hvitsmannen svarade och sade: Herre, jag r icke vrdig att du
	gr in under mitt tak.  Men sg allenast ett ord, s bliver min
	tjnare frisk.
008:009 Jag r ju sjlv en man som str under andras befl: jag har ock
	krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
	gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han; och om jag
	sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
008:010 Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig och sade till dem som
	fljde honom: Sannerligen sger jag eder: I Israel har jag icke
	hos ngon funnit s stor tro.
008:011 Och jag sger eder: Mnga skola komma frn ster och vster och
	f vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mrkret drutanfr; dr
	skall vara grt och tandagnisslan.
008:013 Och Jesus sade till hvitsmannen: G; ssom du tror, s m det
	ske dig.  Och i samma stund blev tjnaren frisk.

008:014 Nr Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svrmoder
	ligga sjuk i feber.
008:015 D rrde han vid hennes hand, och febern lmnade henne; och hon
	stod upp och betjnade honom.

008:016 Men nr det hade blivit afton, frde man till honom mnga som
	voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
	alla som voro sjuka botade han,
008:017 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
	Esaias, nr han sade:
	  Han tog p sig vra krankheter,
	  och vra sjukdomar bar han.

008:018 D nu Jesus sg mycket folk omkring sig, bjd han att man skulle
	fara ver till andra stranden.
008:019 Och en skriftlrd kom fram och sade till honom: Mstare, jag
	vill flja dig varthelst du gr.
008:020 D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
	fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
	kan vila sitt huvud.
008:021 Och en annan av hans lrjungar sade till honom: Herre, tillstd
	mig att frst g bort och begrava min fader.
008:022 D svarade Jesus honom: Flj du mig, och lt de dda begrava
	sina dda.

008:023 Och han steg i bten, och hans lrjungar fljde honom.
008:024 Och se, d uppstod en hftig storm p sjn, s att vgorna
	slogo ver bten; men han lg och sov.
008:025 D gingo de fram och vckte honom och sade: Herre, hjlp oss;
	vi frgs.
008:026 Han sade till dem: I klentrogne, varfr rdens I?  Drefter
	stod han upp och npste vindarna och sjn, och det blev alldeles
	lugnt.
008:027 Och mnniskorna frundrade sig och sade: Vad r denne fr en,
	eftersom bde vindarna och sjn ro honom lydiga?

008:028 Nr han s hade kommit ver till gadarenernas land p andra
	stranden, kommo tv besatta emot honom, ut frn gravarna dr.
	Och de voro mycket vldsamma, s att ingen kunde frdas den
	vgen fram.
008:029 Dessa ropade d och sade: Vad har du med oss att gra, du Guds
	Son?  Har du kommit hit fr att plga oss, frrn tid r?
008:030 Nu gick dr lngt ifrn dem en stor svinhjord i bet.
008:031 Och de onda andarna bdo honom och sade: Om du vill driva ut
	oss s lt oss fara in i svinhjorden.
008:032 D sade han till dem: Faren stad.  Och de gvo sig stad och
	foro in i svinen.  Och se, d strtade sig hela hjorden utfr
	branten ned i sjn och omkom i vattnet.
008:033 Men herdarna flydde; och nr de hade kommit in i staden,
	omtalade de alltsammans, och srskilt vad som hade skett med de
	besatta.
008:034 D gick hela staden ut fr att mta Jesus; och nr de fingo se
	honom, bdo de att han skulle begiva sig bort ifrn deras
	omrde.
009:001 Och han steg i en bt och for ver och kom till sin egen stad.
009:002 D frde de till honom en lam man, som lg p en sng.  Nr
	Jesus sg deras tro sade han till den lame: Var vid gott mod,
	min son; dina synder frltas dig.
009:003 D sade ngra av de skriftlrde vid sig sjlva: Denne hdar.
009:004 Men Jesus frstod deras tankar och sade: Varfr tnken I i edra
	hjrtan vad ont r?
009:005 Vilket r lttare, att sga: 'Dina synder frltas dig' eller
	att sga: 'St upp och g'?
009:006 Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
	jorden att frlta synder, s st upp -- sade han nu till den
	lame -- och tag din sng och g hem.
009:007 D stod han upp och gick hem.
009:008 Nr folket sg detta, blevo de hpna och prisade Gud, som hade
	givit sdan makt t mnniskor.

009:009 Nr Jesus drifrn gick vidare fram, fick han se en man, som
	hette Matteus, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne:
	Flj mig.  D stod han upp och fljde honom.

009:010 Nr han drefter lg till bords i hans hus, kommo mnga
	publikaner och syndare dit och voro bordsgster dr, jmte Jesus
	och hans lrjungar.
009:011 Men d fariserna sgo detta, sade de till hans lrjungar: Huru
	kan eder mstare ta med publikaner och syndare?
009:012 Nr han hrde detta, sade han: Det r icke de friska som behva
	lkare, utan de sjuka.
009:013 Men gn I stad och lren eder vad de orden betyda: 'Jag har
	behag till barmhrtighet, och icke till offer.'  Ty jag har icke
	kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

009:014 Drefter kommo Johannes' lrjungar till honom och sade: Varfr
	fasta icke dina lrjungar d vi och fariserna ofta fasta?
009:015 Jesus svarade dem: Icke kunna vl brllopsgsterna srja, s
	lnge brudgummen r hos dem?  Men den tid skall komma, d
	brudgummen tages ifrn dem, och d skola de fasta. --
009:016 Ingen stter en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel, ty det
	isatta stycket skulle riva bort nnu mer av manteln, och hlet
	skulle bliva vrre.
009:017 Ej heller slr man nytt vin I gamla skinnlglar; om ngon s
	gjorde, skulle lglarna sprngas snder och vinet spillas ut,
	jmte det att lglarna frdrvades.  Nej, man slr nytt vin i
	nya lglar, s bliva bda delarna bevarade.

009:018 Medan han talade detta till dem, trdde en synagogfrestndare
	fram och fll ned fr honom och sade: Min dotter har just nu
	dtt, men kom och lgg din hand p henne, s bliver hon ter
	levande.
009:019 D stod Jesus upp och fljde honom med sina lrjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv r hade lidit av blodgng, nrmade sig
	honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans mantel.
009:021 Ty hon sade vid sig sjlv: Om jag allenast fr rra vid hans
	mantel, s bliver jag hulpen.
009:022 D vnde Jesus sig om, och nr han fick se henne, sade han: Var
	vid gott mod, min dotter; din tro har hjlpt dig.  Och kvinnan
	var hulpen frn den stunden.

009:023 Nr Jesus sedan kom in i frestndarens hus och fick se
	fljtblsarna och folket som hjde klagolt,
009:024 sade han: Gn bort hrifrn; ty flickan r icke dd, hon
	sover.  D hnlogo de t honom.
009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
	flickan vid handen.  D stod hon upp.
009:026 Och ryktet hrom gick ut ver hela det landet.

009:027 Nr Jesus gick drifrn, fljde honom tv blinda som ropade och
	sade: Davids son, frbarma dig ver oss.
009:028 Och d han kom hem, trdde de blinda fram till honom; och Jesus
	frgade dem: Tron I att jag kan gra detta?  De svarade honom:
	Ja, Herre.
009:029 D rrde han vid deras gon och sade: Ske eder efter eder tro.
009:030 Och deras gon ppnades.  Och Jesus tillsade dem strngeligen
	att se till, att ingen finge veta detta.
009:031 Men de gingo stad och utspridde ryktet om honom ver hela det
	landet.

009:032 Nr dessa voro p vg ut, frde man till honom en dvstum som
	var besatt.
009:033 Och nr den onde anden hade blivit utdriven, talade den
	dvstumme.  Och folket frundrade sig och sade: Sdant har
	aldrig frut varit sett i Israel.
009:034 Men fariserna sade: Det r med de onda andarnas furste som han
	driver ut de onda andarna.

009:035 Och Jesus gick omkring i alla stder och byar och undervisade i
	deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
	alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
009:036 Och nr han sg folkskarorna, mkade han sig ver dem, eftersom
	de voro s illa medfarna och uppgivna, lika fr som icke hava
	ngon herde.
009:037 Drfr sade han till sina lrjungar: Skrden r mycken, men
	arbetarna ro f.
009:038 Bedjen frdenskull skrdens Herre att han snder ut arbetare
	till sin skrd.
010:001 Och han kallade till sig sina tolv lrjungar och gav dem makt
	ver orena andar, till att driva ut dem, s ock makt att bota
	alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
010:002 Och dessa ro de tolv apostlarnas namn: frst Simon, som kallas
	Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
	och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
	Alfeus' son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.
010:005 Dessa tolv snde Jesus ut; och han bjd dem och sade:

	Stllen icke eder frd till hedningarna, och gn icke in i
	ngon samaritisk stad,
010:006 utan gn hellre till de frlorade fren av Israels hus.
010:007 Och dr I gn fram skolen I predika och sga: 'Himmelriket r
	nra.'
010:008 Boten sjuka, uppvcken dda, gren spetlska rena, driven ut
	onda andar.  I haven ftt fr intet; s given ock fr intet.
010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra blten,
010:010 icke ngon rnsel fr eder frd, ej heller dubbla livkldnader,
	ej heller skor eller stav; ty arbetaren r vrd sin mat.
010:011 Men nr I haven kommit in i ngon stad eller by, s utforsken
	vilken drinne som r vrdig, och stannen hos honom, till dess I
	lmnen den orten.
010:012 Och nr I kommen in i ett hus, s hlsen det.
010:013 Om d det huset r vrdigt, s m den frid I tillnsken det
	komma drver; men om det icke r vrdigt, d m den frid I
	tillnsken det vnda tillbaka till eder.
010:014 Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
	edra ord, s gn ut ur det huset eller den staden, och skudden
	stoftet av edra ftter.
010:015 Sannerligen sger jag eder: Fr Sodoms och Gomorras land skall
	det p domens dag bliva drgligare n fr den staden.

010:016 Se, jag snder eder stad ssom fr mitt in ibland ulvar.  Varen
	frdenskull kloka ssom ormar och menlsa ssom duvor.
010:017 Tagen eder till vara fr mnniskorna; ty de skola draga eder
	infr domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
010:018 och I skolen fras fram ocks infr landshvdingar och konungar,
	fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem och fr hedningarna.

010:019 Men nr man drager eder infr rtta, gren eder d icke bekymmer
	fr huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
	bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det r icke I som skolen tala, utan det r eder Faders Ande som
	skall tala i eder.

010:021 Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
	ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
	frldrar och skola dda dem.
010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
	den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.  --
010:023 Nr de nu frflja eder i en stad, s flyn till en annan; och om
	de ocks dr frflja eder, s flyn till nnu en annan.  Ty
	sannerligen sger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
	alla Israels stder, frrn Mnniskosonen kommer.

010:024 Lrjungen r icke frmer n sin mstare, ej heller r tjnaren
	frmer n sin herre.
010:025 Det m vara lrjungen nog, om det gr honom ssom hans mstare,
	och tjnaren, om det gr honom ssom hans herre.  Om de hava
	kallat husbonden fr Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s
	kalla hans husfolk!
010:026 Frukten allts icke fr dem; ty intet r frborgat, som icke
	skall bliva uppenbarat, och intet r frdolt, som icke skall
	bliva knt.
010:027 Vad jag sger eder i mrkret, det skolen sga i ljuset, och vad
	I hren viskas i edert ra, det skolen I predika p taken.
010:028 Och frukten icke fr dem som vl kunna drpa kroppen, men icke
	hava makt att drpa sjlen, utan frukten fastmer honom som har
	makt att frgra bde sjl och kropp i Gehenna.  --
010:029 Sljas icke tv sparvar fr en skrv?  Och icke en av dem
	faller till jorden utan eder Faders vilja.
010:030 Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
010:031 Frukten allts icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
010:032 Drfr, var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom
	skall ock jag knnas vid infr min Fader, som r i himmelen.
010:033 Men den som frnekar mig infr mnniskorna, honom skall ock
	jag frneka infr min Fader, som r i himmelen.

010:034 I skolen icke mena att jag har kommit fr att snda frid p
	jorden.  Jag har icke kommit fr att snda frid, utan svrd.
010:035 Ja, jag har kommit fr att uppvcka sndring, s att
	  'sonen stter sig upp mot sin fader
	  och dottern mot sin moder
	  och sonhustrun mot sin svrmoder,
010:036   och envar fr sitt eget husfolk till fiender'.

010:037 Den som lskar fader eller moder mer n mig, han r mig icke
	vrdig, och den som lskar son eller dotter mer n mig, han r
	mig icke vrdig;
010:038 och den som icke tager sitt kors p sig och efterfljer mig, han
	r mig icke vrdig.
010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
	sitt liv, fr min skull, han skall finna det. --
010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
	emot mig, han tager emot honom som har snt mig.
010:041 Den som tager emot en profet, drfr att det r en profet, han
	skall f en profets ln; och den som tager emot en rttfrdig
	man, drfr att det r en rttfrdig man, han skall f en
	rttfrdig mans ln.
010:042 Och den som giver en av dessa sm allenast en bgare friskt
	vatten att dricka, drfr att det r en lrjunge -- sannerligen
	sger jag eder: Han skall ingalunda g miste om sin ln.

011:001 Nr Jesus hade givit sina tolv lrjungar alla dessa bud, gick
	han drifrn vidare, fr att undervisa och predika i deras
	stder.

011:002 Men nr Johannes i sitt fngelse fick hra om Kristi grningar,
	snde han bud med sina lrjungar
011:003 och lt frga honom: r du den som skulle komma, eller skola vi
	frbida ngon annan?
011:004 D svarade Jesus och sade till dem: Gn tillbaka och omtalen
	fr Johannes vad I hren och sen:
011:005 blinda f sin syn, halta g, spetlska bliva rena, dva hra,
	dda uppst, och 'fr fattiga frkunnas gldjens budskap'.
011:006 Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

011:007 Nr dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
	Johannes:
	Varfr var det I gingen ut i knen?  Var det fr att se ett rr
	som drives hit och dit av vinden?
011:008 Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd
	i fina klder?  De som bra fina klder, dem finnen I ju i
	konungapalatsen.
011:009 Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
	sger eder: nnu mer n en profet r han.
011:010 Han r den om vilken det r skrivet:
	  'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
	  och han skall bereda vgen fr dig.'
011:011 Sannerligen sger jag eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor
	har ingen uppsttt, som har varit strre n Johannes dparen;
	men den som r minst i himmelriket r likvl strre n han.
011:012 Och frn Johannes dparens dagar intill denna stund trnger
	himmelriket fram med storm, och mnniskor storma fram och rycka
	det till sig.
011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
011:014 och om I viljen tro det: han r Elias, den som skulle komma.
011:015 Den som har ron, han hre.

011:016 Men vad skall jag likna detta slkte vid?  Det r likt barn som
	sitta p torgen och ropa till andra barn
011:017 och sga:
	  'Vi hava spelat fr eder,
	  och I haven icke dansat;
	  vi hava sjungit sorgesng,
	  och I haven icke jmrat eder.'
011:018 Ty Johannes kom, och han varken ter eller dricker, och s sger
	man: 'Han r besatt av en ond ande.'
011:019 Mnniskosonen kom, och han bde ter och dricker, och nu sger
	man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han r, en publikaners
	och syndares vn!'  Men Visheten har ftt rtt av sina barn.

011:020 Drefter begynte han tala bestraffande ord till de stder i
	vilka han hade utfrt s mnga av sina kraftgrningar, och
	frehlla dem att de icke hade gjort bttring:
011:021 Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar
	som ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
	skulle de fr lnge sedan hava gjort bttring i sck och aska.
011:022 Men jag sger eder: Fr Tyrus och Sidon skall det p domens dag
	bliva drgligare n fr eder.

011:023 Och du, Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
	Nej, ned till ddsriket mste du fara.  Ty om de kraftgrningar
	som ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s skulle det
	hava sttt nnu i dag.
011:024 Men jag sger eder att det fr Sodoms land skall p domens dag
	bliva drgligare n fr dig.

011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, du
	himmelens och jordens Herre, fr att du vl har dolt detta fr
	de visa och kloka, men uppenbarat det fr de enfaldiga.
011:026 Ja, Fader; s har ju varit ditt behag.
011:027 Allt har av min Fader blivit frtrott t mig.  Och ingen knner
	Sonen utom Fadern, ej heller knner ngon Fadern utom Sonen och
	den fr vilken Sonen vill gra honom knd.  --
011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ren betungade, s skall
	jag giva eder ro.
011:029 Tagen p eder mitt ok och lren av mig, ty jag r saktmodig och
	dmjuk i hjrtat; 's skolen I finna ro fr edra sjlar'.
011:030 Ty mitt ok r milt, och min brda r ltt.
012:001 Vid den tiden tog Jesus p sabbaten vgen genom ett sdesflt;
	och hans lrjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
	ta.
012:002 Nr fariserna sgo detta, sade de till honom: Se, dina
	lrjungar gra vad som icke r lovligt att gra p en sabbat.
012:003 Han svarade dem: Haven I icke lst vad David gjorde, nr han
	och de som fljde honom blevo hungriga:
012:004 huru han d gick in i Guds hus, och huru de to skdebrden,
	fastn det ju varken fr honom eller fr dem som fljde honom
	var lovligt att ta sdant brd, utan allenast fr prsterna?
012:005 Eller haven I icke lst i lagen att prsterna p sabbaten bryta
	sabbaten i helgedomen, och likvl ro utan skuld?
012:006 Men jag sger eder: Hr r vad som r frmer n helgedomen.
012:007 Och haden I frsttt vad det r: 'Jag har behag till
	barmhrtighet, och icke till offer', s skullen I icke hava dmt
	dem skyldiga, som ro utan skuld.
012:008 Ty Mnniskosonen r herre ver sabbaten.

012:009 Och han gick drifrn vidare och kom in i deras synagoga.
012:010 Och se, dr var en man som hade en frvissnad hand.  D frgade
	de honom och sade: r det lovligt att bota sjuka p sabbaten?
	De ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
012:011 Men han sade till dem: Om ngon bland eder har ett fr, och
	detta p sabbaten faller i en grop, fattar han icke d i det och
	drager upp det?
012:012 Huru mycket mer vrd r nu icke en mnniska n ett fr!  Allts
	r det lovligt att p sabbaten gra vad gott r.
012:013 Drefter sade han till mannen: Rck ut din hand.  Och han
	rckte ut den, och den blev frisk igen och frdig ssom den
	andra.  --
012:014 D gingo fariserna bort och fattade det beslutet om honom, att
	de skulle frgra honom.

012:015 Men nr Jesus fick veta detta, gick han bort drifrn; och mnga
	fljde honom, och han botade dem alla,
012:016 men frbjd dem strngeligen att utbreda ryktet om honom.
012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
	nr han sade:

012:018   Se, ver min tjnare, som jag har utvalt,
	  min lskade, i vilken min sjl har funnit behag,
	  ver honom skall jag lta min Ande komma,
	  och han skall frkunna rtten bland folken.
012:019   Han skall icke kiva eller skria,
	  och hans rst skall man icke hra p gatorna,
012:020   Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
	  och en rykande veke skall han icke utslcka,
	  intill dess att han har frt rtten fram till seger.
012:021   Och till hans namn skola folken stta sitt hopp.

012:022 D frde man till honom en besatt, som var blind och dvstum.
	Och han botade honom, s att den dvstumme talade och sg.
012:023 Och allt folket uppfylldes av hpnad och sade: Mnne icke
	denne r Davids son?
012:024 Men nr fariserna hrde detta, sade de: Det r allenast med
	Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
	andarna.
012:025 Men han frstod deras tankar och sade till dem:

	Vart rike som har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt,
	och intet samhlle eller hus som har kommit i strid med sig
	sjlvt kan hava bestnd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, s har han kommit i strid med
	sig sjlv.  Huru kan d hans rike hava bestnd?
012:027 Och om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
	med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
	vara edra domare.
012:028 Om det ter r med Guds Ande som jag driver ut de onda
	andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.  --
012:029 Eller huru kan ngon g in i en stark mans hus och berva honom
	hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke?  Frst
	drefter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
	frsamlar med mig, han frskingrar.

012:031 Drfr sger jag eder: All annan synd och hdelse skall bliva
	mnniskorna frlten, men hdelse mot Anden skall icke bliva
	frlten.
012:032 Ja, om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
	honom frltet; men om ngon sger ngot mot den helige Ande, s
	skall det icke bliva honom frltet, varken i denna tidsldern
	eller i den tillkommande.
012:033 I msten dma s: antingen r trdet gott, och d mste dess
	frukt vara god; eller r trdet dligt, och d mste dess frukt
	vara dlig.  Ty av frukten knner man trdet.
012:034 I huggormars avfda, huru skullen I kunna tala ngot gott, d I
	sjlva ren onda?  Vad hjrtat r fullt av, det talar ju munnen.
012:035 En god mnniska br ur sitt goda frrd fram vad gott r, och en
	ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r.
012:036 Men jag sger eder, att fr vart ffngligt ord som mnniskorna
	tala skola de gra rkenskap p domens dag.
012:037 Ty efter dina ord skall du dmas rttfrdig, och efter dina ord
	skall du dmas skyldig.

012:038 D togo ngra av de skriftlrde och fariserna till orda och
	sade till honom: Mstare, vi skulle vilja se ngot tecken av
	dig.
012:039 Men han svarade och sade till dem:

	Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
	men intet annat tecken skall givas det n profeten Jonas'
	tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre ntter var i den stora
	fiskens buk, s skall ock Mnniskosonen tre dagar och tre ntter
	vara i jordens skte.
012:041 Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
	slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
	predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.
012:042 Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
	tillsammans med detta slkte och bliva det till dom.  Ty hon kom
	frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, hr r
	vad som r mer n Salomo.

012:043 Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
	omkring i kentrakter och sker efter ro, men finner ingen.
012:044 D sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag
	gick ut ifrn.'  Och nr han kommer dit och finner det st
	ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
	vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
	fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.  S skall det
	ock g med detta onda slkte.

012:046 Medan han nnu talade till folket, kommo hans moder och hans
	brder och stannade drutanfr och ville tala med honom.
012:047 D sade ngon till honom: Se, din moder och dina brder st
	hrutanfr och vilja tala med dig.
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta fr honom:
	Vilken r min moder, och vilka ro mina brder?
012:049 Och han rckte ut handen mot sina lrjungar och sade: Se hr r
	min moder, och hr ro mina brder!
012:050 Ty var och en som gr min himmelske Faders vilja, den r min
	broder och min syster och min moder.
013:001 Samma dag gick Jesus ut frn huset dr han bodde och satte sig
	vid sjn.
013:002 D frsamlade sig mycket folk omkring honom.  Drfr steg han i
	en bt; och han satt i den, medan allt folket stod p stranden.
013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

	En sningsman gick ut fr att s.
013:004 Och nr han sdde, fll somt vid vgen, och fglarna kommo och
	to upp det.
013:005 Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
	det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
013:006 men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det
	icke hade ngon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
	det.
013:008 Men somt fll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
	dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har ron, han hre.

013:010 D trdde lrjungarna fram och sade till honom: Varfr talar du
	till dem i liknelser?
013:011 Han svarade och sade:

	Eder r givet att lra knna himmelrikets hemligheter, men dem
	r det icke givet.
013:012 Ty den som har, t honom skall varda givet, s att han fr ver
	nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han
	har.
013:013 Drfr talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
	gon intet se, och med hrande ron intet hra, och intet heller
	frst.
013:014 S fullbordas p dem Esaias' profetia, den som sger:

	  'Med hrande ron skolen I hra,
	  och dock alls intet frst,
	  och med seende gon skolen I se,
	  och dock alls intet frnimma.
013:015   Ty detta folks hjrta har blivit frstockat,
	  och med ronen hra de illa,
	  och sina gon hava de tillslutit,
	  s att de icke se med sina gon,
	  eller hra med sina ron,
	  eller frst med sina hjrtan,
	  och omvnda sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga ro edra gon, som se, och edra ron, som hra.
013:017 Ty sannerligen sger jag eder: Mnga profeter och rttfrdiga
	mn stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
	och att hra det som I hren, men fingo dock icke hra det.

013:018 Hren allts I vad som menas med liknelsen om sningsmannen.
013:019 Nr ngon hr ordet om riket, men icke frstr det, d kommer
	den onde och river bort det som sddes i hans hjrta.  Om en
	sdan mnniska kan det sgas att sden sddes vid vgen.
013:020 Och att den sddes p stengrunden, det r sagt om den som vl
	hr ordet och strax tager emot det med gldje,
013:021 men som icke har ngon rot i sig, utan bliver bestndande
	allenast till en tid, och nr bedrvelse eller frfljelse
	pkommer fr ordets skull, d kommer han strax p fall.
013:022 Och att den sddes bland trnena, det r sagt om den som vl hr
	ordet, men lter tidens omsorger och rikedomens bedrgliga
	lockelse frkvva det, s att han bliver utan frukt.
013:023 Men att den sddes i den goda jorden, det r sagt om den som
	bde hr ordet och frstr det, och som jmvl br frukt och
	giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

013:024 En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade: Med
	himmelriket r det, ssom nr en man sdde god sd i sin ker;
013:025 men nr folket sov, kom hans ovn och sdde ogrs mitt ibland
	vetet och gick sedan sin vg.
013:026 Nr nu sden skt upp och satte frukt, s visade sig ock
	ogrset.

013:027 D trdde husbondens tjnare fram och sade till honom: 'Herre,
	du sdde ju god sd i din ker; varifrn har den d ftt ogrs?
013:028 Han svarade dem: 'En ovn har gjort detta.'  Tjnarna sade till
	honom: 'Vill du allts att vi skola g stad och samla det
	tillhopa?'
013:029 Men han svarade: 'Nej; ty d kunden I rycka upp vetet jmte
	ogrset, nr I samlen detta tillhopa.
013:030 Lten bda slagen vxa tillsammans intill skrdetiden; och nr
	skrdetiden r inne, vill jag sga till skrdemnnen: 'Samlen
	frst tillhopa ogrset, och binden det i knippor till att
	brnnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'

013:031 En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade:
	Himmelriket r likt ett senapskorn som en man tager och lgger
	ned i sin ker.
013:032 Det r minst av alla frn, men nr det har vxt upp, r det
	strst bland kryddvxter; ja, det bliver ett trd, s att
	himmelens fglar komma och bygga sina nsten p dess grenar.

013:033 En annan liknelse framstllde han fr dem: Himmelriket r likt
	en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skppor
	mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
	liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
	  Jag vill ppna min mun till liknelser,
	  uppenbara vad frborgat har varit frn vrldens begynnelse.

013:036 Drefter lt han folket g och gick sjlv hem.  Och hans
	lrjungar trdde fram till honom och sade: Uttyd fr oss
	liknelsen om ogrset i kern.
013:037 Han svarade och sade:

	Den som sr den goda sden r Mnniskosonen.
013:038 kern r vrlden.  Den goda sden, det r rikets barn, men
	ogrset r ondskans barn.
013:039 Ovnnen, som sdde det, r djvulen.  Skrdetiden r tidens
	nde.  Skrdemnnen r nglar.
013:040 Ssom nu ogrset samlas tillhopa och brnnes upp i eld, s skall
	det ock ske vid tidens nde.
013:041 Mnniskosonen skall d snda ut sina nglar, och de skola samla
	tillhopa och fra bort ur hans rike alla dem som ro andra till
	fall, och dem som gra vad ortt r,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt
	och tandagnisslan.
013:043 D skola de rttfrdiga lysa ssom solen, i sin Faders rike.
	Den som har ron, han hre.

013:044 Himmelriket r likt en skatt som har blivit gmd i en ker.  Och
	en man finner den, men hller det hemligt; och i sin gldje gr
	han bort och sljer allt vad han ger och kper den kern.

013:045 Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en kpman sker
	efter goda prlor;
013:046 och d han har funnit en dyrbar prla, gr han bort och sljer
	vad han ger och kper den.

013:047 Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en not kastas i
	havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
013:048 Nr den s bliver full, drager man upp den p stranden och
	stter sig ned och samlar de goda i krl, men de dliga kastar
	man bort.  --
013:049 S skall det ock ske vid tidens nde: nglarna skola g ut och
	skilja de onda frn de rttfrdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt och
	tandagnisslan.

013:051 Haven I frsttt allt detta?
	De svarade honom: Ja.
013:052 D sade han till dem: S r nu var skriftlrd, som har blivit
	en lrjunge fr himmelriket, lik en husbonde som ur sitt frrd
	br fram nytt och gammalt.

013:053 Nr Jesus hade framstllt alla dessa liknelser, drog han bort
	drifrn.
013:054 Och han kom till sin fdernestad, och dr undervisade han folket
	i deras synagoga, s att de hpnade och sade: Varifrn har han
	ftt denna vishet?  Och hans kraftgrningar, varifrn komma de?
013:055 r d denne icke timmermannens son?  Heter icke hans moder
	Maria, och heta icke hans brder Jakob och Josef och Simon och
	Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss?  Varifrn har han d
	ftt allt detta?
013:057 S blev han fr dem en sttesten.  Men Jesus sade till dem: En
	profet r icke fraktad utom i sin fdernestad och i sitt eget
	hus.
013:058 Och fr deras otros skull gjorde han dr icke mnga
	kraftgrningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, hra ryktet om Jesus.
014:002 D sade han till sina tjnare: Det r Johannes dparen.  Han
	har uppsttt frn de dda, och drfr verka dessa krafter i
	honom.

014:003 Herodes hade nmligen ltit gripa Johannes och binda honom och
	stta honom i fngelse, fr Herodias', sin broder Filippus'
	hustrus, skull.
014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: Det r icke lovligt fr dig
	att hava henne.
014:005 Och han hade velat dda honom, men han fruktade fr folket,
	eftersom de hllo honom fr en profet.
014:006 Men s kom Herodes' fdelsedag.  D dansade Herodias' dotter
	infr dem; och hon behagade Herodes s mycket,
014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begrde.
014:008 Hon sade d, ssom hennes moder ingav henne: Giv mig hr p ett
	fat Johannes dparens huvud.
014:009 D blev konungen bekymrad, men fr edens och fr bordsgsternas
	skull bjd han att man skulle giva henne det,
014:010 och snde stad och lt halshugga Johannes i fngelset.
014:011 Och hans huvud blev framburet p ett fat och givet t flickan;
	och hon bar det till sin moder.
014:012 Men hans lrjungar kommo och togo hans dda kropp och begrovo
	honom.  Sedan gingo de och omtalade det fr Jesus.

014:013 D Jesus hrde detta, for han i en bt drifrn bort till en de
	trakt, dr de kunde vara allena.  Men nr folket fick hra
	hrom, kommo de landvgen efter honom frn stderna.
014:014 Och d han steg i land, fick han se att dr var mycket folk; och
	han mkade sig ver dem och botade deras sjuka.

014:015 Men nr det led mot aftonen, trdde hans lrjungar fram till
	honom och sade: Trakten r de, och tiden r redan framskriden.
	Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort i byarna och kpa
	sig mat.
014:016 Men Jesus sade till dem: De behva icke g bort; given I dem
	att ta.
014:017 De svarade honom: Vi hava hr icke mer n fem brd och tv
	fiskar.
014:018 D sade han: Bren dem hit till mig.
014:019 Drefter tillsade han folket att lgga sig ned i grset.  Och
	han tog de fem brden och de tv fiskarna och sg upp till
	himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav dem t
	lrjungarna, och lrjungarna gvo t folket.

014:020 Och de to alla och blevo mtta Sedan samlade man upp de
	verblivna styckena, tolv korgar fulla.
014:021 Men de som hade tit voro vid pass fem tusen mn, frutom
	kvinnor och barn.

014:022 Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
	fre honom fara ver till andra stranden, medan han tillsg att
	folket skildes t.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp p berget fr att vara
	allena och bedja.  Nr det s hade blivit afton, var han dr
	ensam.
014:024 Bten var d redan mnga stadier frn land och hrt ansatt
	av vgorna, ty vinden lg emot.
014:025 Men under fjrde nattvkten kom Jesus till dem, gende fram ver
	sjn.
014:026 Nr d lrjungarna fingo se honom g p sjn, blevo de frfrade
	och sade: Det r en vlnad, och ropade av frskrckelse.
014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: Varen vid gott
	mod; det r jag, varen icke frskrckta.
014:028 D svarade Petrus honom och sade: Herre, r det du, s bjud mig
	att komma till dig p vattnet.
014:029 Han sade: Kom.  D steg Petrus ut ur bten och begynte g p
	vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men nr han sg huru stark vinden var, blev han frskrckt; och
	d han nu begynte sjunka, ropade han och sade: Herre, hjlp
	mig.
014:031 Och strax rckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
	till honom: Du klentrogne, varfr tvivlade du?
014:032 Nr de sedan hade kommit upp i bten, lade sig vinden.
014:033 Men de som voro i bten fllo ned fr honom och sade: Frvisso
	r du Guds Son.

014:034 Nr de hade farit ver, kommo de till Gennesarets land.
014:035 D nu folket dr p orten knde igen honom, snde de ut bud i
	hela trakten dromkring, och man frde till honom alla som voro
	sjuka.
014:036 Och de bdo honom att allenast f rra vid hrntofsen p hans
	mantel; och alla som rrde vid den blevo hulpna.

015:001 Hrefter kommo fariser och skriftlrde frn Jerusalem till
	Jesus och sade:
015:002 Varfr vertrda dina lrjungar de ldstes stadgar?  De tv ju
	icke sina hnder, nr de skola ta.
015:003 Men han svarade och sade till dem: Varfr vertrden I sjlva
	Guds bud, fr edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
	smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
015:005 Men I sgen, att om ngon sger till sin fader eller sin moder:
	'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
	stllet ssom offergva', d behver han alls icke hedra sin
	fader eller sin moder.
015:006 I haven s gjort Guds budord om intet, fr edra stadgars skull.
015:007 I skrymtare, rtt profeterade Esaias om eder, nr han sade:

015:008   'Detta folk rar mig med sina lppar,
	  men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
015:009   och ffngt dyrka de mig,
	  eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'

015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: Hren och
	frstn.
015:011 Icke vad som gr in i munnen orenar mnniskan, men vad som gr
	ut ifrn munnen, det orenar mnniskan.
015:012 D trdde hans lrjungar fram och sade till honom: Vet du, att
	nr fariserna hrde det du nu sade, var det fr dem en
	sttesten?
015:013 Men han svarade och sade: Var planta som min himmelske Fader
	icke har planterat skall ryckas upp med rtterna.
015:014 Frgen icke efter dem.  De ro blinda ledare; och om en blind
	leder en blind, s falla de bda i gropen.

015:015 D tog Petrus till orda och sade till honom: Uttyd fr oss
	detta bildliga tal.
015:016 Han sade: ren d ocks I nnu utan frstnd?
015:017 Insen I icke att allt som gr in i munnen, det gr ned i buken
	och har sin naturliga utgng?
015:018 Men vad som gr ut ifrn munnen, det kommer frn hjrtat, och
	det r detta som orenar mnniskan.
015:019 Ty frn hjrtat komma onda tankar, mord, ktenskapsbrott, otukt,
	tjuveri, falskt vittnesbrd, hdelse.
015:020 Det r detta som orenar mnniskan; men att ta med otvagna
	hnder, det orenar icke mnniskan.

015:021 Och Jesus begav sig bort drifrn och drog sig undan till
	trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 D kom en kananeisk kvinna frn det omrdet och ropade och sade:
	Herre, Davids son, frbarma dig ver mig.  Min dotter plgas
	svrt av en ond ande.
015:023 Men han svarade henne icke ett ord.  D trdde hans lrjungar
	fram och bdo honom och sade: Giv henne besked; hon frfljer
	oss ju med sitt ropande.
015:024 Han svarade och sade: Jag r icke utsnd till andra n till de
	frlorade fren av Israels hus.
015:025 Men hon kom fram och fll ned fr honom och sade: Herre, hjlp
	mig.
015:026 D svarade han och sade: Det r otillbrligt att taga brdet
	frn barnen och kasta det t hundarna.
015:027 Hon sade: Ja, Herre.  Ocks ta ju hundarna allenast av de
	smulor som falla ifrn deras herrars bord.
015:028 D svarade Jesus och sade till henne: O kvinna, din tro r
	stor.  Ske dig ssom du vill.  Och hennes dotter var frisk ifrn
	den stunden.

015:029 Men Jesus gick drifrn vidare och kom till Galileiska sjn.
	Och han gick upp p berget och satte sig dr.
015:030 D kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
	blinda, dvstumma, lytta och mnga andra; dem lade de ned fr
	hans ftter, och han botade dem,
015:031 s att folket frundrade sig, nr de funno dvstumma tala, lytta
	vara friska och frdiga, halta g och blinda se.  Och man
	prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina lrjungar till sig och sade: Jag mkar
	mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de hava drjt
	kvar hos mig, och de hava intet att ta; och jag vill icke lta
	dem g ifrn mig fastande, fr att de icke skola uppgivas p
	vgen.
015:033 D sade lrjungarna till honom: Varifrn skola vi hr, i en
	ken, f s mycket brd, att vi kunna mtta s mycket folk?
015:034 Jesus frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju,
	och drtill ngra f smfiskar.
015:035 D tillsade han folket att lgra sig p marken.
015:036 Och han tog de sju brden, s ock fiskarna, och tackade Gud och
	brt brden och gav t lrjungarna, och lrjungarna gvo t
	folket.
015:037 S to de alla och blevo mtta.  Och de verblivna styckena
	samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
015:038 Men de som hade tit voro fyra tusen mn, frutom kvinnor och
	barn.
015:039 Sedan lt han folket skiljas t och steg i bten och for till
	Magadans omrde.
016:001 Och fariserna och sadducerna kommo dit och ville stta honom
	p prov; de begrde att han skulle lta dem se ngot tecken frn
	himmelen.
016:002 Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sgen I: 'Det
	bliver klart vder, ty himmelen r rd',
016:003 och om morgonen: 'Det bliver ovder i dag, ty himmelen r mulen
	och rd.'  Ja, om himmelens utseende frstn I att dma, men om
	tidernas tecken kunnen I icke dma.
016:004 Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
	men intet annat tecken skall givas det n Jonas' tecken.  Och s
	lmnade han dem och gick sin vg.

016:005 Nr sedan lrjungarna foro stad, ver till andra stranden, hade
	de frgtit att taga med sig brd.
016:006 Och Jesus sade till dem: Sen till, att I tagen eder till vara
	fr farisernas och sadducernas surdeg.
016:007 D talade de med varandra och sade: Det r drfr att vi icke
	hava tagit med oss brd.
016:008 Men nr Jesus mrkte detta, sade han: I klentrogne, varfr
	talen I eder emellan om att I icke haven brd med eder?
016:009 Frstn I nnu ingenting?  Och kommen I icke ihg de fem brden
	t de fem tusen, och huru mnga korgar I d togen upp?
016:010 Ej heller de sju brden t de fyra tusen, och huru mnga korgar
	I d togen upp?
016:011 Huru kommer det d till, att I icke frstn att det ej var om
	brd som jag talade till eder?  Tagen eder till vara fr
	farisernas och sadducernas surdeg.
016:012 D frstodo de att det icke var fr surdeg i brd som han hade
	bjudit dem att taga sig till vara, utan fr farisernas och
	sadducernas lra.

016:013 Men nr Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frgade han
	sina lrjungar och sade: Vem sger folket Mnniskosonen vara?
016:014 De svarade: Somliga sga Johannes dparen, andra Elias, andra
	ter Jeremias eller en annan av profeterna.
016:015 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?
016:016 Simon Petrus svarade och sade: Du r Messias, den levande
	Gudens Son.
016:017 D svarade Jesus och sade till honom: Salig r du, Simon,
	Jonas' son; ty ktt och blod har icke uppenbarat detta fr dig,
	utan min Fader, som r i himmelen.
016:018 S sger ock jag dig att du r Petrus; och p denna klippa
	skall jag bygga min frsamling, och ddsrikets portar skola icke
	bliva henne vermktiga.
016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p
	jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du lser
	p jorden, det skall vara lst i himmelen.
016:020 Drefter frbjd han lrjungarna att fr ngon sga att han var
	Messias.

016:021 Frn den tiden begynte Jesus frklara fr sina lrjungar, att
	han mste g till Jerusalem och lida mycket av de ldste och
	versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
	ddad, men att han p tredje dagen skulle uppst igen.
016:022 D tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsga honom och
	sade: Bevare dig Gud, Herre!  Ingalunda fr detta vederfaras
	dig.
016:023 Men han vnde sig om och sade till Petrus: G bort, Satan, och
	st mig icke i vgen; du r fr mig en sttesten, ty dina tankar
	ro icke Guds tankar, utan mnniskotankar.

016:024 Drefter sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill
	efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p
	sig: s flje han mig.
016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
	som mister sitt liv, fr min skull, han skall finna det.
016:026 Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
	frlorar sin sjl?  Eller vad kan en mnniska giva till lsen
	fr sin sjl?
016:027 Mnniskosonen skall komma i sin Faders hrlighet med sina
	nglar, och d skall han vederglla var och en efter hans
	grningar.
016:028 Sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra
	som icke skola smaka dden, frrn de f se Mnniskosonen komma
	i sitt rike.

017:001 Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
	Johannes, Jakobs broder, och frde dem upp p ett hgt berg, dr
	de voro allena.
017:002 Och hans utseende frvandlades infr dem: hans ansikte sken
	ssom solen, och hans klder blevo vita ssom ljuset.
017:003 Och se, fr dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
017:004 D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Herre, hr r oss
	gott att vara; vill du, s skall jag hr gra tre hyddor, t
	dig en och t Moses en och t Elias en.
017:005 Och se, medan han nnu talade, verskyggade dem en ljus sky, och
	ur skyn kom en rst som sade: Denne r min lskade Son, i
	vilken jag har funnit behag; hren honom.
017:006 Nr lrjungarna hrde detta, fllo de ned p sina ansikten i
	stor frskrckelse.
017:007 Men Jesus gick fram och rrde vid dem och sade: Stn upp, och
	varen icke frskrckta.
017:008 Nr de d lyfte upp sina gon, sgo de ingen utom Jesus allena.

017:009 D de sedan gingo ned frn berget, bjd Jesus dem och sade:
	Omtalen icke fr ngon denna syn, frrn Mnniskosonen har
	uppsttt frn de dda.
017:010 Men lrjungarna frgade honom och sade: Huru kunna d de
	skriftlrde sga att Elias frst mste komma?
017:011 Han svarade och sade: Elias mste visserligen komma och
	upprtta allt igen;
017:012 men jag sger eder att Elias redan har kommit.  Men de ville
	icke veta av honom, utan frforo mot honom alldeles ssom de
	ville.  Sammalunda skall ock Mnniskosonen f lida genom dem.
017:013 D frstodo lrjungarna att det var om Johannes dparen som han
	talade till dem.

017:014 Nr de drefter kommo till folket, trdde en man fram till honom
	och fll p kn fr honom
017:015 och sade: Herre, frbarma dig ver min son ty han r
	mnadsrasande och plgas svrt; ofta faller han i elden och ofta
	i vattnet.
017:016 Och jag frde honom till dina lrjungar, men de kunde icke bota
	honom.
017:017 D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
	lnge mste jag vara bland eder?  Huru lnge mste jag hrda ut
	med eder?  Fren honom hit till mig.
017:018 Och Jesus tilltalade honom strngt, och den onde anden for ut ur
	honom; och gossen var botad frn den stunden.
017:019 Sedan, nr de voro allena, trdde lrjungarna fram till Jesus
	och frgade: Varfr kunde icke vi driva ut honom?
017:020 Han svarade dem: Fr eder otros skull.  Ty sannerligen sger
	jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott ssom ett
	senapskorn, s skolen I kunna sga till detta berg: 'Flytta dig
	hrifrn dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d
	vara omjligt fr eder.
017:021 

017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
	till dem: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors
	hnder,
017:023 och man skall dda honom, men p tredje dagen skall han uppst
	igen.  D blevo de mycket bedrvade.

017:024 Och nr de hade kommit till Kapernaum, trdde de som uppburo
	tempelskatten fram till Petrus och sade: Plgar icke eder
	mstare betala tempelskatt?
017:025 Han svarade: Jo.  Nr han sedan hade kommit hem, frekom honom
	Jesus med frgan: Vad synes dig, Simon?  Av vilka taga jordens
	konungar tull eller skatt, av sina sner eller av andra
	mnniskor?
017:026 Han svarade: Av andra mnniskor.  D sade Jesus till honom:
	Allts ro d snerna fria.
017:027 Men fr att vi icke skola bliva dem till en sttesten, s g ned
	till sjn och kasta ut en krok.  Tag s den frsta fisk som du
	drager upp, och nr du ppnar munnen p den skall du dr finna
	en silverpenning.  Tag den, och giv den t dem for mig och
	dig.

018:001 I samma stund trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade:
	Vilken r den strste i himmelriket?
018:002 D kallade han fram ett barn och stllde det mitt ibland dem
018:003 och sade: Sannerligen sger jag eder: Om I icke omvnden eder
	och bliven ssom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
018:004 Den som nu s dmjukar sig, att han bliver ssom detta barn, han
	r den strste i himmelriket.
018:005 Och den som tager emot ett sdant barn I mitt namn, han tager
	emot mig.
018:006 Men den som frfr en av dessa sm som tro p mig, fr honom
	vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han
	snktes ned i havets djup.
018:007 Ve vrlden fr frfrelsers skull!  Frfrelser mste ju komma;
	men ve den mnniska genom vilken frfrelsen kommer!

018:008 Om nu din hand eller din fot r dig till frfrelse, s hugg av
	den och kasta den ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i
	livet lytt eller halt, n att hava bda hnderna eller bda
	ftterna i behll och kastas i den eviga elden.
018:009 Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta
	det ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i livet engd, n
	att hava bda gonen i behll och kastas i det brinnande
	Gehenna.
018:010 Sen till, att I icke frakten ngon av dessa sm; ty jag sger
	eder att deras nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
	ansikte.
018:011 
018:012 Vad synes eder?  Om en man har hundra fr, och ett av dem har
	kommit vilse, lmnar han icke d de nittionio p bergen och gr
	stad och sker efter det som har kommit vilse?
018:013 Och hnder det d att han finner det -- sannerligen sger jag
	eder: d glder han sig mer ver det fret n ver de nittionio
	som icke hade kommit vilse.
018:014 S r det ej heller eder himmelske Faders vilja att ngon av
	dessa sm skall g frlorad.

018:015 Men om din broder frsyndar sig, s g stad och frehll honom
	det enskilt.  Om han d lyssnar till dig, s har du vunnit din
	broder.
018:016 Men om han icke lyssnar till dig, s tag med dig nnu en eller
	tv, fr att 'var sak m avgras efter tv eller tre vittnens
	utsago'.
018:017 Lyssnar han icke till dem, s sg det till frsamlingen.
	Lyssnar han ej heller till frsamlingen, s vare han fr dig
	ssom en hedning och en publikan.
018:018 Sannerligen sger jag eder: Allt vad I binden p jorden, det
	skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lsen p jorden,
	det skall vara lst i himmelen.

018:019 Ytterligare sger jag eder, att om tv av eder hr p jorden
	komma verens att bedja om ngot, vad det vara m, s skall det
	beskras dem av min Fader, som r i himmelen.
018:020 Ty var tv eller tre r frsamlade i mitt namn, dr r jag mitt
	ibland dem.

018:021 D trdde Petrus fram och sade till honom: Herre, huru mnga
	gnger skall jag frlta min broder, om han frsyndar sig mot
	mig?  r sju gnger nog?
018:022 Jesus svarade honom: Jag sger dig: Icke sju gnger, utan
	sjuttio gnger sju gnger.

018:023 Allts r det med himmelriket, ssom nr en konung ville hlla
	rkenskap med sina tjnare.
018:024 Och nr han begynte hlla rkenskap, frde man fram till honom
	en som var skyldig honom tio tusen pund.
018:025 Men d denna icke kunde betala, bjd hans herre att han skulle
	sljas, s ock hans hustru och barn och allt vad han gde, fr
	att skulden mtte bliva betald.
018:026 D fll tjnaren ned fr hans ftter och sade: 'Hav tlamod med
	mig, s skall jag betala dig alltsammans.'
018:027 Och tjnarens herre mkade sig ver honom och gav honom fri och
	eftersknkte honom hans skuld.
018:028 Men nr samme tjnare kom ut, trffade han p en av sina
	medtjnare, som var skyldig honom hundra silverpenningar;
	och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
	'Betala vad du r skyldig.'
018:029 D fll hans medtjnare ned och bad honom och sade: 'Hav tlamod
	med mig, s skall jag betala dig.'
018:030 Men han ville icke, utan gick stad och lt stta honom i
	fngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
018:031 D nu hans medtjnare sgo det som skedde, togo de mycket illa
	vid sig och gingo och berttade fr sin herre allt som hade
	skett.
018:032 D kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
	onde tjnare, allt vad du var skyldig eftersknkte jag dig,
	eftersom du bad mig drom.
018:033 Borde d icke ocks du hava frbarmat dig ver din medtjnare,
	ssom jag frbarmade mig ver dig?'
018:034 Och i sin vrede verlmnade hans herre honom i fngknektarnas
	vld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
018:035 S skall ock min himmelske Fader gra med eder, om I icke av
	hjrtat frlten var och en sin broder.

019:001 Nr Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrn Galileen
	och begav sig, genom landet p andra sidan Jordan, till Judeens
	omrde.
019:002 Och mycket folk fljde honom, och han botade dr de sjuka.

019:003 D ville ngra fariser snrja honom och trdde fram till honom
	och sade: r det lovligt att skilja sig frn sin hustru av
	vilken orsak som helst?
019:004 Men han svarade och sade: Haven I icke lst att Skaparen redan
	i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
019:005 och sade: 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin
	moder och hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
	ktt'?
019:006 S ro de icke mer tv, utan ett ktt.  Vad nu Gud har
	sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
019:007 D sade de till honom: Huru kunde d Moses bjuda att man skulle
	giva hustrun skiljebrev och s skilja sig frn henne?
019:008 Han svarade dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull tillstadde
	Moses eder att skiljas frn edra hustrur, men frn begynnelsen
	har det icke varit s.
019:009 Och jag sger eder: Den som fr ngon annan orsaks skull n fr
	otukt skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru,
	han begr ktenskapsbrott.
019:010 D sade lrjungarna till honom: r det s med mannens stllning
	till hustrun, d r det icke rdligt att gifta sig.
019:011 Men han svarade dem: Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
	allenast de t vilka sdant r givet.
019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom fdelsen, allt ifrn
	moderlivet, ro oskickliga till ktenskap, andra ter som av
	mnniskor hava gjorts oskickliga drtill, men somliga finnas
	ock, som fr himmelrikets skull sjlvmant hava gjort sig
	oskickliga drtill.  Den som kan taga emot detta, han tage emot
	det.

019:013 Drefter buros barn fram till honom, fr att han skulle lgga
	hnderna p dem och bedja; men lrjungarna visade bort dem.
019:014 D sade Jesus: Lten barnen vara, och frmenen dem icke att
	komma till mig; ty himmelriket hr sdana till.
019:015 Och han lade hnderna p dem och gick sedan drifrn.

019:016 D trdde en man fram till honom och sade: Mstare, vad gott
	skall jag gra fr att f evigt liv?
019:017 Han sade till honom: Varfr frgar du mig om vad som r gott?
	En finnes som r god.  Men vill du ing i livet, s hll buden.
019:018 Han frgade: Vilka?  Jesus svarade: 'Du skall icke drpa', 'Du
	skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du
	skall icke bra falskt vittnesbrd',
019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall lska din nsta
	ssom dig sjlv.'
019:020 D sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hllit.
	Vad fattas mig nnu?
019:021 Jesus svarade honom: Vill du vara fullkomlig, s g bort och
	slj vad du ger och giv t de fattiga; d skall du f en skatt
	i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
019:022 Men nr den unge mannen hrde detta, gick han bedrvad bort, ty
	han hade mnga godelar.
019:023 D sade Jesus till sina lrjungar: Sannerligen sger jag eder:
	Fr den som r rik r det svrt att komma in i himmelriket.
019:024 Ja, jag sger eder: Det r lttare fr en kamel att komma in
	genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds
	rike.
019:025 Nr lrjungarna hrde detta, blevo de mycket hpna och sade:
	Vem kan d bliva frlst?
019:026 Men Jesus sg p dem och sade till dem: Fr mnniskor r detta
	omjligt, men fr Gud r allting mjligt.

019:027 D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
	vergivit allt och fljt dig; vad skola vi f drfr?
019:028 Jesus svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Nr vrlden
	fdes p nytt, d nr Mnniskosonen stter sig p sin hrlighets
	tron, d skolen ocks I, som haven efterfljt mig, f sitta p
	tolv troner ssom domare ver Israels tolv stammar.
019:029 Och var och en som har vergivit hus, eller brder eller
	systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
	fr mitt namns skull, han skall f mngfaldigt igen, och skall
	f evigt liv till arvedel.
019:030 Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, och mnga som
	ro de sista skola bliva de frsta.
020:001 Ty med himmelriket r det, ssom nr en husbonde bittida om
	morgonen gick ut fr att leja t sig arbetare till sin vingrd.
020:002 Och nr han hade kommit verens med arbetarna om en viss
	dagspenning, snde han dem till sin vingrd.
020:003 Nr han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se ngra andra
	st sysslolsa p torget;
020:004 och han sade till dem: 'Gn ock I till min vingrd, s skall jag
	giva eder vad skligt r.'
020:005 Och de gingo.  ter gick han ut vid sjtte timmen och vid nionde
	och gjorde sammalunda.
020:006 Ocks vid elfte timmen gick han ut och fann d ngra andra st
	dr; och han sade till dem: 'Varfr stn I hr hela dagen
	sysslolsa?'
020:007 De svarade honom: 'Drfr att ingen har lejt oss.'  D sade han
	till dem: 'Gn ock I till min vingrd.'
020:008 Nr det s hade blivit afton, sade vingrdens herre till sin
	frvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras ln, men
	begynn med de sista och g s tillbaka nda till de frsta.'
020:009 D nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
	och en av dem full dagspenning.
020:010 Nr sedan de frsta kommo, trodde de att de skulle f mer, men
	ocks var och en av dem fick samma dagspenning.
020:011 Nr de s fingo, knorrade de mot husbonden.
020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
	har nd stllt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
	och solens hetta?'
020:013 D svarade han en av dem och sade: 'Min vn, jag gr dig ingen
	ortt.  Kom du icke verens med mig om den dagspenningen?
020:014 Tag vad dig tillkommer och g.  Men t denne siste vill jag giva
	lika mycket som t dig.
020:015 Har jag icke lov att gra ssom jag vill med det som r mitt?
	Eller skall du med onda gon se p att jag r s god?'  --
020:016 S skola de sista bliva de frsta, och de frsta bliva de
	sista.

020:017 D nu Jesus ville g upp till Jerusalem, tog han till sig de
	tolv, s att de voro allena; och under vgen sade han till dem:
020:018 Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
	verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
	dma honom till dden
020:019 och verlmna honom t hedningarna till att begabbas och gisslas
	och korsfstas; men p tredje dagen skall han uppst igen.

020:020 D trdde Sebedeus' sners moder fram till honom med sina sner
	och fll ned fr honom och ville begra ngot av honom.
020:021 Han frgade henne: Vad vill du?  Hon svarade honom: Sg att i
	ditt rike den ene av dessa mina tv sner skall f sitta p din
	hgra sida, och den andre p din vnstra.
020:022 Men Jesus svarade och sade: I veten icke vad I begren.  Kunnen
	I dricka den kalk som jag skall dricka?  De svarade honom: Det
	kunna vi.
020:023 D sade han till dem: Ja, vl skolen I f dricka min kalk, men
	platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra tillkommer
	det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem fr vilka
	s r bestmt av min Fader.

020:024 Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p de tv
	brderna.
020:025 D kallade Jesus dem till sig och sade: I veten att furstarna
	upptrda mot sina folk ssom herrar, och att de mktige lta
	folken knna sin myndighet.
020:026 S r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst bland
	eder, han vare de andras tjnare,
020:027 och den som vill vara frmst bland eder, han vare de andras
	drng,
020:028 likasom Mnniskosonen har kommit, icke fr att lta tjna sig,
	utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.
020:029 Nr de sedan gingo ut ifrn Jeriko, fljde honom mycket folk.
020:030 Och se, tv blinda sutto dr vid vgen.  Nr dessa hrde att det
	var Jesus som gick dr fram, ropade de och sade: Herre,
	frbarma dig ver oss, du Davids son.
020:031 Och folket tillsade dem strngeligen att de skulle tiga; men de
	ropade dess mer och sade: Herre, frbarma dig ver oss, du
	Davids son.
020:032 D stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: Vad viljen
	I att jag skall gra eder?
020:033 De svarade honom: Herre, lt vra gon bliva ppnade.
020:034 D frbarmade sig Jesus ver dem och rrde vid deras gon, och
	strax fingo de sin syn och fljde honom.

021:001 Nr de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid
	Oljeberget, d snde Jesus stad tv lrjungar
021:002 och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
	s skolen I strax finna en sninna st dr bunden och en fle
	bredvid henne; lsen dem och fren dem till mig.
021:003 Och om ngon sger ngot till eder, s skolen I svara: 'Herren
	behver dem'; d skall han strax slppa dem.
021:004 Detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt
	genom profeten som sade:

021:005   Sgen till dottern Sion:
	  'Se, din konung kommer till dig,
	  saktmodig, ridande p en sna,
	  p en arbetssninnas fle.'

021:006 Och lrjungarna gingo stad och gjorde ssom Jesus hade befallt
	dem
021:007 och ledde till honom sninnan och flen; och de lade sina
	mantlar p denne, och han satte sig drovanp.
021:008 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p
	vgen; men somliga skuro kvistar av trden och strdde p vgen.
021:009 Och folket, bde de som gingo fre honom och de som fljde
	efter, ropade och sade:
	  Hosianna Davids son!
	  Vlsignad vare han som kommer,
	  i Herrens namn.
	  Hosianna i hjden!

021:010 Nr han s drog in i Jerusalem, kom hela staden i rrelse, och
	man frgade: Vem r denne?
021:011 Och folket sade: Det r Jesus, profeten, frn Nasaret i
	Galileen.

021:012 Och Jesus gick in i helgedomen.  Och han drev ut alla dem som
	slde och kpte i helgedomen, och han sttte omkull vxlarnas
	bord och duvomnglarnas sten.
021:013 Och han sade till dem: Det r skrivet: 'Mitt hus skall kallas
	ett bnehus.'  Men I gren det till en rvarkula.

021:014 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han
	botade dem.
021:015 Men nr versteprsterna och de skriftlrde sgo de under som
	han gjorde, och sgo barnen som ropade i helgedomen och sade:
	Hosianna Davids son!, d frtrt detta dem;
021:016 och de sade till honom: Hr du vad dessa sga?  D svarade
	Jesus dem: Ja; haven I aldrig lst:
	  'Av barns och spenabarns mun
	  har du berett dig lov'?
021:017 Drefter lmnade han dem och gick ut ur staden till Betania och
	stannade dr ver natten.

021:018 Nr han sedan p morgonen gick in till staden igen, blev han
	hungrig.
021:019 Och d han fick se ett fikontrd vid vgen, gick han fram till
	det, men fann intet drp, utom allenast lv.  D sade han till
	det: Aldrig ngonsin mer skall frukt vxa p dig.  Och strax
	frtorkades fikontrdet.
021:020 Nr lrjungarna sgo detta, frundrade de sig och sade: Huru
	kunde fikontrdet s i hast frtorkas?
021:021 D svarade Jesus och sade till dem: Sannerligen sger jag eder:
	Om I haven tro och icke tvivlen, s skolen I icke allenast kunna
	gra sdant som skedde med fikontrdet, utan I skolen till och
	med kunna sga till detta berg: 'Hv dig upp och kasta dig i
	havet', och det skall ske.
021:022 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bn, det skolen I f.

021:023 Nr han drefter hade kommit in i helgedomen, trdde
	versteprsterna och folkets ldste fram till honom, dr han
	undervisade; och de sade: Med vad myndighet gr du detta?  Och
	vem har givit dig sdan myndighet?
021:024 Jesus svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
	till eder; om I svaren mig p den, s skall ock jag sga eder
	med vad myndighet jag gr detta.
021:025 Johannes' dpelse, varifrn var den: frn himmelen eller frn
	mnniskor?  D verlade de med varandra och sade: Om vi svara:
	'Frn himmelen', s frgar han oss: 'Varfr trodden I honom d
	icke?'
021:026 Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d mste vi frukta fr
	folket, ty alla hlla de Johannes fr en profet.
021:027 De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
	ock han till dem: S sger icke heller jag eder med vad
	myndighet jag gr detta.

021:028 Men vad synes eder?  En man hade tv sner.  Och han kom till
	den frste och sade: 'Min son, g i dag och arbeta i vingrden.'
021:029 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men eftert ngrade han
	sig och gick.
021:030 Och han kom till den andre och sade sammalunda.  D svarade
	denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
021:031 Vilken av de tv gjorde vad fadern ville?  De svarade: Den
	frste.  Jesus sade till dem: Ja, sannerligen sger jag eder:
	Publikaner och skkor skola frr g in i Guds rike n I.
021:032 Ty Johannes kom och lrde eder rttfrdighetens vg, och I
	trodden honom icke, men publikaner och skkor trodde honom.  Och
	fastn I sgen detta, ngraden I eder icke heller eftert, s
	att I trodden honom.

021:033 Hren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingrd,
	och han satte stngsel omkring den och hgg ut ett presskar
	drinne och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
	vingrdsmn och for utrikes.
021:034 Nr sedan frukttiden nalkades, snde han sina tjnare till
	vingrdsmnnen fr att uppbra frukten t honom.
021:035 Men vingrdsmnnen togo fatt p hans tjnare, och en
	misshandlade de, en annan drpte de, en tredje stenade de.
021:036 ter snde han stad andra tjnare, flera n de frra, men de
	gjorde med dem sammalunda.
021:037 Slutligen snde han till dem sin son, ty han tnkte: 'De skola
	vl hava frsyn fr min son.'
021:038 Men nr vingrdsmnnen fingo se hans son, sade de till varandra:
	'Denne r arvingen; kom, lt oss drpa honom, s f vi hans
	arv.'
021:039 Och de togo fatt p honom och frde honom ut ur vingrden och
	drpte honom.
021:040 Nr nu vingrdens herre kommer, vad skall han d gra med de
	vingrdsmnnen?
021:041 De svarade honom: Eftersom de hava illa gjort, skall han illa
	frgra dem, och vingrden skall han lmna t andra vingrdsmn,
	som giva honom frukten, nr tiden drtill r inne.
021:042 Jesus sade till dem: Ja, haven I aldrig lst i skrifterna:
	  'Den sten som byggningsmnnen frkastade.
	  den har blivit en hrnsten;
	  av Herren har den blivit detta,
	  och underbar r den i vra gon'?
021:043 Drfr sger jag eder att Guds rike skall tagas ifrn eder, och
	givas t ett folk som br dess frukt.
021:044 

021:045 D nu versteprsterna och fariserna hrde hans liknelser,
	frstodo de att det var om dem som han talade.
021:046 Och de hade grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket,
	eftersom man hll honom fr en profet.

022:001 Och Jesus begynte ter tala till dem i liknelser och sade:

022:002 Med himmelriket r det, ssom nr en konung gjorde brllop t
	sin son.
022:003 Han snde ut sina tjnare fr att kalla till brllopet dem som
	voro bjudna; men de ville icke komma.
022:004 ter snde han ut andra tjnare och befallde dem att sga till
	dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min mltid, mina oxar
	och min gdboskap ro slaktade, och allt r redo; kommen till
	brllopet.'
022:005 Men de aktade icke drp, utan gingo bort, den ene till sitt
	jordagods, den andre till sin kpenskap.
022:006 Och de vriga grepo hans tjnare och misshandlade och drpte
	dem.
022:007 D blev konungen vred och snde ut sitt krigsfolk och frgjorde
	drparna och brnde upp deras stad.
022:008 Drefter sade han till sina tjnare: 'Brllopet r tillrett, men
	de som voro bjudna voro icke vrdiga.
022:009 Gn drfr ut till vgsklen och bjuden till brllopet alla som
	I trffen p.'
022:010 Och tjnarna gingo ut p vgarna och samlade tillhopa alla som
	de trffade p, bde onda och goda, och brllopssalen blev full
	av bordsgster.
022:011 Men nr konungen nu kom in fr att se p gsterna, fick han dr
	se en man som icke var kldd i brllopsklder.
022:012 D sade han till honom: 'Min vn, huru har du kommit hitin, d
	du icke br brllopsklder?'  Och han kunde intet svara.
022:013 D sade konungen till tjnarna: 'Gripen honom vid hnder och
	ftter, och kasten honom ut i mrkret hrutanfr.'  Dr skall
	vara grt och tandagnisslan.
022:014 Ty mnga ro kallade, men f utvalda.

022:015 Drefter gingo fariserna bort och fattade det beslutet att de
	skulle ska snrja honom genom ngot hans ord.
022:016 Och de snde till honom sina lrjungar, tillika med
	herodianerna, och lto dem sga: Mstare, vi veta att du r
	sannfrdig och lr om Guds vg vad sant r, utan att frga efter
	ngon; ty du ser icke till personen.
022:017 S sg oss d: Vad synes dig?  r det lovligt att giva kejsaren
	skatt, eller r det icke lovligt?
022:018 Men Jesus mrkte deras ondska och sade: Varfr sken I att
	snrja mig, I skrymtare?
022:019 Lten mig se skattepenningen.  D lmnade de fram till honom en
	penning.
022:020 Drefter frgade han dem: Vems bild och verskrift r detta?
022:021 De svarade: Kejsarens.  D sade han till dem: S given d
	kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
022:022 Nr de hrde detta, frundrade de sig.  Och de lmnade honom och
	gingo sin vg.

022:023 Samma dag trdde ngra sadducer fram till honom och ville pst
	att det icke gives ngon uppstndelse; de frgade honom
022:024 och sade: Mstare, Moses har sagt: 'Om ngon dr barnls, s
	skall hans broder i hans stlle kta hans hustru och skaffa
	avkomma t sin broder.'
022:025 Nu voro hos oss sju brder.  Den frste tog sig hustru och dog,
	och eftersom han icke hade ngon avkomma, lmnade han sin hustru
	efter sig t sin broder.
022:026 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
022:027 Sist av alla dog hustrun.
022:028 Vilken av de sju skall d vid uppstndelsen f henne till
	hustru?  De hade ju alla ktat henne.
022:029 Jesus svarade och sade till dem: I faren vilse, ty I frstn
	icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
022:030 Vid uppstndelsen taga mn sig icke hustrur, ej heller givas
	hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i himmelen.
022:031 Men vad nu angr de ddas uppstndelse, haven I icke lst vad
	eder r sagt av Gud:
022:032 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?  Han r en
	Gud icke fr dda, utan fr levande.
022:033 Nr folket hrde detta, hpnade de ver hans undervisning.

022:034 Men nr fariserna fingo hra att han hade stoppat munnen till
	p sadducerna, samlade de sig tillhopa;
022:035 och en av dem, som var lagklok, ville snrja honom och frgade:
022:036 Mstare, vilket r det yppersta budet i lagen?
022:037 D svarade han honom: 'Du skall lska HERREN, din Gud, av allt
	ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd.'
022:038 Detta r det yppersta och frnmsta budet.
022:039 Drnst kommer ett som r detta likt: 'Du skall lska din nsta
	ssom dig sjlv.'
022:040 P dessa tv bud hnger hela lagen och profeterna.

022:041 Men d nu fariserna voro frsamlade, frgade Jesus dem
022:042 och sade: Vad synes eder om Messias, vems son r han?  De
	svarade honom: Davids.
022:043 D sade han till dem: Huru kan d David, genom andeingivelse,
	kalla honom 'herre'?  Han sger ju:
022:044   'Herren sade till min herre:
	  Stt dig p min hgra sida,
	  till dess jag har lagt dina fiender
	  under dina ftter.'
022:045 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d vara hans
	son?
022:046 Och ingen frmdde svara honom ett ord.  Ej heller dristade sig
	ngon frn den dagen att vidare stlla ngon frga till honom.

023:001 Drefter talade Jesus till folket och till sina lrjungar
023:002 och sade:

	P Moses' stol hava de skriftlrde och fariserna satt sig.
023:003 Drfr, allt vad de sga eder, det skolen I gra och hlla, men
	efter deras grningar skolen I icke gra; ty de sga, men gra
	icke.
023:004 De binda ihop tunga brdor och lgga dem p mnniskornas
	skuldror, men sjlva vilja de icke rra ett finger fr att
	flytta dem.
023:005 Och alla sina grningar gra de fr att bliva sedda av
	mnniskorna.  De gra sina bneremsor breda och hrntofsarna p
	sina mantlar stora.
023:006 De vilja grna hava de frmsta platserna vid gstabuden och
	sitta frmst i synagogorna
023:007 och vilja grna bliva hlsade p torgen och av mnniskorna
	kallas 'rabbi'.
023:008 Men I skolen icke lta kalla eder 'rabbi', ty en r eder
	Mstare, och I ren alla brder.
023:009 Ej heller skolen I kalla ngon p jorden eder 'fader', ty en
	r eder Fader, han som r i himmelen.
023:010 Ej heller skolen I lta kalla eder 'lromstare', ty en r eder
	lromstare, Kristus.
023:011 Den som r strst bland eder, han vare de andras tjnare.
023:012 Men den som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och den
	som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

023:013 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som tillsluten
	himmelriket fr mnniskorna!  Sjlva kommen I icke ditin, och
	dem som vilja komma dit tillstdjen I icke att komma in.
023:014 

023:015 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som faren
	omkring ver vatten och land fr att gra en proselyt, och nr
	ngon har blivit det, gren I honom till ett Gehennas barn,
	dubbelt vrre n I sjlva ren!

023:016 Ve eder, I blinde ledare, som sgen: 'Om ngon svr vid templet,
	s betyder det intet; men om ngon svr vid guldet i templet, d
	r han bunden av sin ed'!
023:017 I draktige och blinde, vilket r d frmer, guldet eller
	templet, som har helgat guldet?
023:018 S ock: 'Om ngon svr vid altaret, s betyder det intet; men om
	ngon svr vid offergvan som ligger drp, d r han bunden av
	sin ed.'
023:019 I blinde, vilket r d frmer, offergvan eller altaret, som
	helgar offergvan?
023:020 Den som svr vid altaret, han svr allts bde vid detta och vid
	allt som ligger drp.
023:021 Och den som svr vid templet, han svr bde vid detta och vid
	honom som bor dri.
023:022 Och den som svr vid himmelen, han svr bde vid Guds tron och
	vid honom som sitter drp.

023:023 Ve eder, I skriftlrde och fariser.  I skrymtare, som given
	tionde av mynta och dill och kummin, men underlten det som r
	viktigast i lagen, nmligen rtten och barmhrtigheten och
	troheten!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
023:024 I blinde ledare, som silen bort myggan och svljen kamelen!

023:025 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som gren det
	yttre av bgaren och fatet rent, medan de inuti ro fulla av vad
	I haven frvrvat genom rofferi och omttlig ondska!
023:026 Du blinde faris, gr frst insidan av bgaren ren, fr att
	sedan ocks dess utsida m bliva ren.

023:027 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som ren lika
	vitmenade gravar, vilka vl utanp synas prydliga, men inuti ro
	fulla av de ddas ben och allt slags orenlighet!
023:028 S synens ock I utvrtes fr mnniskorna rttfrdiga, men
	invrtes ren I fulla av skrymteri och orttfrdighet.

023:029 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som byggen upp
	profeternas gravar och pryden de rttfrdigas grifter
023:030 och sgen: 'Om vi hade levat p vra fders tid, s skulle vi
	icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
023:031 S vittnen I d om eder sjlva, att I ren barn av dem som
	drpte profeterna.
023:032 Nvl, uppfyllen d I edra fders mtt.
023:033 I ormar, I huggormars avfda, huru skullen I kunna ska undg
	att dmas till Gehenna?
023:034 Se, drfr snder jag till eder profeter och vise och
	skriftlrde.  Somliga av dem skolen I drpa och korsfsta, och
	somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och frflja
	ifrn den ena staden till den andra.
023:035 Och s skall ver eder komma allt rttfrdigt blod som r
	utgjutet p jorden, nda ifrn den rttfrdige Abels blod intill
	Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I drpten mellan
	templet och altaret.
023:036 Sannerligen sger jag eder: Allt detta skall komma ver detta
	slkte.

023:037 Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
	som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
	dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
	vingar!  Men I haven icke velat.
023:038 Se, edert hus skall komma att st vergivet och de.
023:039 Ty jag sger eder: Hrefter skolen I icke f se mig, intill den
	tid d I sgen:
	  'Vlsignad vare han som kommer,
	  i Herrens namn.'

024:001 Och Jesus gick drifrn, ut ur helgedomen.  Hans lrjungar
	trdde d fram och bdo honom giva akt p helgedomens byggnader.
024:002 D svarade han och sade till dem: Ja, I sen nu allt detta; men
	sannerligen sger jag eder: Hr skall icke lmnas sten p sten;
	allt skall bliva nedbrutet.
024:003 Nr han sedan satt p Oljeberget, trdde hans lrjungar fram
	till honom, medan de voro allena, och sade: Sg oss nr detta
	skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och
	tidens nde.
024:004 D svarade Jesus och sade till dem:

	Sen till, att ingen frvillar eder.
024:005 Ty mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Jag r Messias'
	och skola frvilla mnga.
024:006 Och I skolen f hra krigslarm och rykten om krig; sen d till,
	att I icke frloren besinningen, ty sdant mste komma, men
	drmed r nnu icke nden inne.
024:007 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
	skall bliva hungersnd och jordbvningar p den ena orten efter
	den andra;
024:008 men allt detta r allenast begynnelsen till 'fdslovndorna'.
024:009 D skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall
	drpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, fr mitt
	namns skull.
024:010 Och d skola mnga komma p fall, och den ene skall frrda den
	andre, och den ene skall hata den andre.
024:011 Och mnga falska profeter skola uppst och skola frvilla mnga.
024:012 Och drigenom att laglsheten frkas, skall krleken hos de
	flesta kallna.
024:013 Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.
024:014 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela
	vrlden, till ett vittnesbrd fr alla folk.  Och sedan skall
	nden komma.

024:015 Nr I nu fn se 'frdelsens styggelse', om vilken r talat
	genom profeten Daniel, st p helig plats -- den som lser
	detta, han give akt drp --
024:016 d m de som ro i Judeen fly bort till bergen,
024:017 och den som r p taket m icke stiga ned fr att hmta vad som
	finnes i hans hus,
024:018 och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
	hmta sin mantel.
024:019 Och ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!
024:020 Men bedjen att eder flykt icke m ske om vintern eller p
	sabbaten.
024:021 Ty d skall det bliva 'en stor vedermda, vars like icke har
	frekommit allt ifrn vrldens begynnelse intill nu', ej heller
	ngonsin skall frekomma.
024:022 Och om den tiden icke bleve frkortad, s skulle intet ktt
	bliva frlst; men fr de utvaldas skull skall den tiden bliva
	frkortad.

024:023 Om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Dr r
	han', s tron det icke.
024:024 Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
	s ock falska profeter, och de skola gra stora tecken och
	under, fr att, om mjligt frvilla jmvl de utvalda.
024:025 Jag har nu sagt eder det frut.
024:026 Drfr, om man sger till eder: 'Se, han r i knen', s gn
	icke ditut, eller: 'Se, han r inne i huset', s tron det icke.
024:027 Ty ssom ljungelden, nr den gr ut frn ster, synes nda till
	vster, s skall Mnniskosonens tillkommelse vara.  --
024:028 Dr teln r, dit skola rovfglarna frsamla sig.

024:029 Men strax efter den tidens vedermda skall solen frmrkas och
	mnen upphra att giva sitt sken, och stjrnorna skola falla
	ifrn himmelen, och himmelens makter skola bva.
024:030 Och d skall Mnniskosonens tecken visa sig p himmelen, och
	alla slkter p jorden skola d jmra sig.  Och man skall f se
	'Mnniskosonen komma p himmelens skyar' med stor makt och
	hrlighet.
024:031 Och han skall snda ut sina nglar med starkt basunljud, och de
	skola frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken, frn
	himmelens ena nda till den andra.
024:032 Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
	begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
	sommaren r nra.
024:033 Likas, nr I sen allt detta, d kunnen I ock veta att han r
	nra och str fr drren.
024:034 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
	frrn allt detta sker.
024:035 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
024:036 Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke ens
	nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

024:037 Ty ssom det skedde p Noas tid, s skall det ske vid
	Mnniskosonens tillkommelse.
024:038 Ssom mnniskorna levde p den tiden, fre floden: de to och
	drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur gvos t mn, nda
	till den dag d Noa gick in i arken;
024:039 och de visste av intet, frrn floden kom och tog dem
	allasammans bort -- s skall det ske vid Mnniskosonens
	tillkommelse.
024:040 D skola tv mn vara tillsammans ute p marken; en skall bliva
	upptagen, och en skall lmnas kvar.
024:041 Tv kvinnor skola mala p samma kvarn; en skall bliva upptagen,
	och en skall lmnas kvar.
024:042 Vaken frdenskull; ty I veten icke vilken dag vr Herre kommer.
024:043 Men det frstn I vl, att om husbonden visste under vilken
	nattvkt tjuven skulle komma, s vakade han och tillstadde icke
	att ngon brt sig in i hans hus.
024:044 Varen drfr ock I redo; ty i en stund d I icke vnten det
	skall Mnniskosonen komma.

024:045 Finnes nu ngon trogen och frstndig tjnare, som av sin herre
	har blivit satt ver hans husfolk fr att giva dem mat i rtt
	tid --
024:046 salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
	honom gra s.
024:047 Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
	han ger.
024:048 Men om s r, att tjnaren r en ond man, som sger i sitt
	hjrta: 'Min herre kommer icke s snart',
024:049 och han begynner sl sina medtjnare och ter och dricker med
	dem som ro druckna,
024:050 d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
	det, och i en stund d han icke tnker sig det,
024:051 och han skall lta hugga honom i stycken och lta honom f sin
	del med skrymtare.  Dr skall vara grt och tandagnisslan.

025:001 D skall det vara med himmelriket, ssom nr tio jungfrur togo
	sina lampor och gingo ut fr att mta brudgummen.
025:002 Men fem av dem voro ofrstndiga, och fem voro frstndiga.
025:003 De ofrstndiga togo vl sina lampor, men togo ingen olja med
	sig.
025:004 De frstndiga ter togo olja i sina krl, tillika med lamporna.
025:005 D nu brudgummen drjde, blevo de alla smniga och somnade.
025:006 Men vid midnattstiden ljd ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
	Gn ut och mten honom.'
025:007 D stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
025:008 Och de ofrstndiga sade till de frstndiga: 'Given oss av eder
	olja, ty vra lampor slockna.'
025:009 Men de frstndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
	rcka till fr bde oss och eder.  Gn hellre bort till dem som
	slja, och kpen t eder.'
025:010 Men nr de gingo bort fr att kpa, kom brudgummen, och de som
	voro redo gingo in med honom till brllopet, och drren stngdes
	igen.
025:011 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
	lt upp fr oss.'
025:012 Men han svarade och sade: 'Sannerligen sger jag eder: Jag knner
	eder icke.'
025:013 Vaken frdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

025:014 Ty det skall ske, likasom nr en man som ville fara utrikes
	kallade till sig sina tjnare och verlmnade t dem sina
	godelar;
025:015 t en gav han fem pund, t en annan tv och t en tredje ett
	pund, t var och en efter hans frmga, och for utrikes.
025:016 Strax gick d den som hade ftt de fem punden bort och
	frvaltade dem s, att han med dem vann andra fem pund.
025:017 Den som hade ftt de tv punden vann p samma stt andra tv.
025:018 Men den som hade ftt ett pund gick bort och grvde en grop i
	jorden och gmde dr sin herres penningar.
025:019 En lng tid drefter kom tjnarnas herre hem och hll rkenskap
	med dem.
025:020 D trdde den fram, som hade ftt de fem punden, och bar fram
	andra fem pund och sade: 'Herre, du verlmnade t mig fem pund;
	se, andra fem pund har jag vunnit.'
025:021 Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
	Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
	stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
025:022 S trdde ock den fram, som hade ftt de tv punden, och sade:
	'Herre, du verlmnade t mig tv pund; se, andra tv pund har
	jag vunnit.'
025:023 Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
	Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
	stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
025:024 Sedan trdde ock den fram, som hade ftt ett pund, och sade:
	'Herre, jag hade lrt knna dig ssom en strng man, som vill
	skrda, dr du icke har stt, och inbrga, dr du icke har
	utstrtt;
025:025 och av fruktan fr dig gick jag bort och gmde ditt pund i
	jorden.  Se hr har du vad dig tillhr.'
025:026 D svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
	tjnare, du visste att jag vill skrda, dr jag icke har stt,
	och inbrga, dr jag icke har utstrtt?
025:027 D borde du ocks hava satt in mina penningar i en bank, s att
	jag hade ftt igen mitt med rnta, nr jag kom hem.
025:028 Tagen drfr ifrn honom hans pund, och given det t den som har
	de tio punden.
025:029 Ty var och en som har, t honom skall varda givet, s att han
	fr ver nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
	det han har.
025:030 Och kasten den oduglige tjnaren ut i mrkret hrutanfr.'  Dr
	skall vara grt och tandagnisslan.

025:031 Men nr Mnniskosonen kommer i sin hrlighet, och alla nglar
	med honom, d skall han stta sig p sin hrlighets tron.
025:032 Och infr honom skola frsamlas alla folk och han skall skilja
	dem frn varandra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna.
025:033 Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p
	den vnstra.
025:034 Drefter skall Konungen sga till dem som st p hans hgra
	sida: 'Kommen, I min Faders vlsignade, och tagen i besittning
	det rike som r tillrett t eder frn vrldens begynnelse.
025:035 Ty jag var hungrig, och I gven mig att ta; jag var trstig,
	och I gven mig att dricka; jag var husvill, och I gven mig
	hrbrge,
025:036 naken, och I kldden mig; jag var sjuk, och I beskten mig; jag
	var i fngelse, och I kommen till mig.'
025:037 D skola de rttfrdiga svara honom och sga: 'Herre, nr sgo
	vi dig hungrig och gvo dig mat, eller trstig och gvo dig att
	dricka?
025:038 Och nr sgo vi dig husvill och gvo dig hrbrge, eller naken
	och kldde dig?
025:039 Och nr sgo vi dig sjuk eller i fngelse och kommo till dig?'
025:040 D skall Konungen svara och sga till dem: 'Sannerligen sger
	jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
	brder, det haven I gjort mot mig.'

025:041 Drefter skall han ock sga till dem som st p hans vnstra
	sida: 'Gn bort ifrn mig, I frbannade, till den eviga
	elden, som r tillredd t djvulen och hans nglar.
025:042 Ty jag var hungrig, och I gven mig icke att ta; jag var
	trstig, och I gven mig icke att dricka;
025:043 jag var husvill, och I gven mig icke hrbrge, naken, och I
	kldden mig icke, sjuk och i fngelse, och I beskten mig icke.'
025:044 D skola ocks de svara och sga: 'Herre, nr sgo vi dig
	hungrig eller trstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
	i fngelse och tjnade dig icke?'
025:045 D skall han svara dem och sga: 'Sannerligen sger jag eder:
	Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
	ej heller gjort mot mig.'
025:046 Och dessa skola d d bort till evigt straff, men de rttfrdiga
	till evigt liv.

026:001 Nr nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
	lrjungar:
026:002 I veten att det tv dagar hrefter r psk; d skall
	Mnniskosonen bliva frrdd och utlmnad till att korsfstas.

026:003 Drefter frsamlade sig versteprsterna och folkets ldste hos
	versteprsten, som hette Kaifas, i hans hus,
026:004 och rdslogo om att lta gripa Jesus med list och dda honom.
026:005 Men de sade: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter skola
	uppst bland folket.

026:006 Men nr Jesus var i Betania, i Simon den spetlskes hus,
026:007 framtrdde till honom en kvinna som hade med sig en
	alabasterflaska med dyrbar smrjelse; denna gt hon ut ver hans
	huvud, dr han lg till bords.
026:008 D lrjungarna sgo detta, blevo de misslynta och sade: Varfr
	skulle detta frspillas?
026:009 Man hade ju kunnat slja det fr mycket penningar och giva dessa
	t de fattiga.
026:010 Nr Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr oroen I
	kvinnan?  Det r en god grning som hon har gjort mot mig.
026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
	alltid.
026:012 Nr hon gt ut denna smrjelse p min kropp, gjorde hon det
	ssom en tillredelse till min begravning.
026:013 Sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden detta
	evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
	gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

026:014 Drefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
	till versteprsterna
026:015 och sade: Vad viljen I giva mig fr att jag skall verlmna
	honom t eder?  D vgde de upp t honom trettio
	silverpenningar.
026:016 Och frn den stunden skte han efter lgligt tillflle att
	frrda honom.

026:017 Men p frsta dagen i det osyrade brdets hgtid trdde
	lrjungarna fram till Jesus och frgade: Var vill du att vi
	skola reda till t dig att ta pskalammet?
026:018 Han svarade: Gn in i staden till den och den och sgen till
	honom: 'Mstaren lter sga: Min tid r nra; hos dig vill jag
	hlla pskhgtid med mina lrjungar.'
026:019 Och lrjungarna gjorde ssom Jesus hade befallt dem och redde
	till pskalammet.

026:020 Nr det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
	tolv.
026:021 Och medan de to, sade han: Sannerligen sger jag eder: En av
	eder skall frrda mig.
026:022 D blevo de mycket bedrvade och begynte frga honom, var efter
	annan: Icke r det vl jag, Herre?
026:023 D svarade han och sade: Den som jmte mig nu doppade handen i
	fatet, han skall frrda mig.
026:024 Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom; men
	ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!  Det
	hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
	fdd.
026:025 Judas, han som frrdde honom, tog d till orda och frgade:
	Rabbi, icke r det vl jag?  Han svarade honom: Du har sjlv
	sagt det.

026:026 Medan de nu to, tog Jesus ett brd och vlsignade det och brt
	det och gav t lrjungarna och sade: Tagen och ten; detta r
	min lekamen.
026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav t dem och sade:
	Dricken hrav alla;
026:028 ty detta r mitt blod, frbundsblodet, som varder utgjutet fr
	mnga till syndernas frltelse.
026:029 Och jag sger eder: Hrefter skall jag icke mer dricka av det
	som kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det
	nytt med eder i min Faders rike.

026:030 Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
	Oljeberget.
026:031 D sade Jesus till dem: I denna natt skolen I alla komma p
	fall fr min skull, ty det r skrivet:
	  'Jag skall sl herden,
	  och fren i hjorden skola frskingras.'
026:032 Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
	Galileen.
026:033 D svarade Petrus och sade till honom: Om n alla andra komma
	p fall fr din skull, s skall dock jag aldrig komma p fall.
026:034 Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt,
	frrn hanen har galit, skall du tre gnger frneka mig.
026:035 Petrus svarade honom: Om jag n mste d med dig, s skall jag
	dock frvisso icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
	andra lrjungarna.

026:036 Drefter kom Jesus med dem till ett stlle som hette Getsemane.
	Och han sade till lrjungarna: Bliven kvar hr, medan jag gr
	dit bort och beder.
026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv sner; och han
	begynte bedrvas och ngslas.
026:038 D sade han till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
	dds; stannen kvar hr och vaken med mig.
026:039 Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p sitt ansikte
	och bad och sade: Min Fader, om det r mjligt, s gnge denna
	kalk ifrn mig.  Dock icke ssom jag vill, utan ssom du vill!
026:040 Sedan kom han tillbaka till lrjungarna och fann dem sovande.
	D sade han till Petrus: S litet frmdden I d vaka en kort
	stund med mig!
026:041 Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
	villig, men kttet r svagt.
026:042 ter gick han bort, fr andra gngen, och bad och sade: Min
	Fader, om detta icke kan g ifrn mig, utan jag mste dricka
	denna kalk, s ske din vilja.
026:043 Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
	gon voro frtyngda.
026:044 D lt han dem vara och gick ter bort och bad, fr tredje
	gngen, och sade terigen samma ord.
026:045 Drefter kom han tillbaka till lrjungarna och sade till dem:
	Ja, I soven nnu alltjmt och vilen eder!  Se, stunden r nra
	d Mnniskosonen skall bliva verlmnad i syndares hnder.
026:046 Stn upp, lt oss g; se, den r nra, som frrder mig.

026:047 Och se, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och
	jmte honom en stor folkskara, med svrd och stavar, utsnd frn
	versteprsterna och folkets ldste.
026:048 Men frrdaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: Den
	som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa.
026:049 Och han trdde nu strax fram till Jesus och sade: Hell dig,
	rabbi!  och kysste honom hftigt.
026:050 Jesus sade till honom: Min vn, gr vad du r hr fr att
	gra.  D stego de fram och grepo Jesus och togo honom fngen.

026:051 Men en av dem som voro med Jesus frde handen till sitt svrd
	och drog ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg
	s av honom rat.
026:052 D sade Jesus till honom: Stick ditt svrd tillbaka i skidan:
	ty alla som taga till svrd skola frgras genom svrd.
026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
	han nu snde till min tjnst mer n tolv legioner nglar?
026:054 Men huru bleve d skrifterna fullbordade, som sga att s mste
	ske?

026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: Ssom mot en rvare
	haven I gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.  Var
	dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
	gripit mig.
026:056 Men allt detta har skett, fr att profeternas skrifter skola
	fullbordas.

	D vergvo alla lrjungarna honom och flydde.

026:057 Men de som hade gripit Jesus frde honom bort till
	versteprsten Kaifas, hos vilken de skriftlrde och de ldste
	hade frsamlat sig.
026:058 Och Petrus fljde honom p avstnd nda till versteprstens
	grd; dr gick han in och satte sig bland rttstjnarna fr att
	se vad slutet skulle bliva.

026:059 Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
	falskt vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom;
026:060 men fastn mnga falska vittnen trdde fram, funno de likvl
	intet.  Slutligen trdde dock tv mn fram
026:061 och sade: Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p
	tre dagar bygga upp det igen.'
026:062 D stod versteprsten upp och sade till honom: Svarar du
	intet?  Huru r det med det som dessa vittna mot dig?
026:063 Men Jesus teg.  D sade versteprsten till honom: Jag besvr
	dig vid den levande Guden, att du sger oss om du r Messias,
	Guds Son.
026:064 Jesus svarade honom: Du har sjlv sagt det.  Men jag sger
	eder: Hrefter skolen I f se Mnniskosonen sitta p Maktens
	hgra sida och komma p himmelens skyar.
026:065 D rev versteprsten snder sina klder och sade: Han har
	hdat.  Vad behva vi mer ngra vittnen?  I haven nu hrt
	hdelsen.
026:066 Vad synes eder?  De svarade och sade: Han r skyldig till
	dden.
026:067 Drefter spottade man honom i ansiktet och slog honom p
	kinderna, den ene med knytnven, den andre med flata handen,
026:068 och sade: Profetera fr oss, Messias: vem var det som slog
	dig?

026:069 Men Petrus satt utanfr p grden.  D kom en tjnstekvinna fram
	till honom och sade: Ocks du var med Jesus frn Galileen.
026:070 Men han nekade infr alla och sade: Jag frstr icke vad du
	menar.
026:071 Nr han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
	honom och sade till dem som voro dr: Denne var med Jesus frn
	Nasaret.
026:072 ter nekade han med en ed och sade: Jag knner icke den
	mannen.
026:073 Litet drefter kommo de kringstende fram och sade till Petrus:
	Frvisso r ocks du en av dem; redan ditt uttal rjer dig ju.
026:074 D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den
	mannen.  Och i detsamma gol hanen.
026:075 D kom Petrus ihg Jesu ord, huru han hade sagt: Frrn hanen
	gal, skall du tre gnger frneka mig.  Och han gick ut och grt
	bitterligen.

027:001 Men nr det hade blivit morgon, fattade alla versteprsterna
	och folkets ldste det beslutet angende Jesus, att de skulle
	dda honom.
027:002 Och de lto binda honom och frde honom bort och verlmnade
	honom t Pilatus, landshvdingen.

027:003 Nr d Judas, som hade frrtt honom, sg att han var dmd,
	ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna
	tillbaka till versteprsterna och de ldste
027:004 och sade: Jag har syndat drigenom att jag har frrtt
	oskyldigt blod.  Men de svarade: Vad kommer det oss vid?  Du
	fr sjlv svara drfr.
027:005 D kastade han silverpenningarna i templet och gick sin vg.
	Sedan gick han bort och hngde sig.

027:006 Men versteprsterna togo silverpenningarna och sade: Det r
	icke lovligt att lgga dem i offerkistan, eftersom det r
	blodspenningar.
027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, kpte de fr dem
	Krukmakarkern till begravningsplats fr frmlingar.
027:008 Drfr kallas den kern nnu i dag Blodskern.
027:009 S fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
	han sade: Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset
	fr den man vilkens vrde hade blivit bestmt, den som
	israelitiska mn hade vrderat --
027:010 och jag gav dem till betalning fr Krukmakarkern, i enlighet
	med Herrens befallning till mig.

027:011 Men Jesus stlldes fram infr landshvdingen.  Och
	landshvdingen frgade honom och sade: r du judarnas konung?
	Jesus svarade honom: Du sger det sjlv.
027:012 Men nr versteprsterna och de ldste framstllde sina
	anklagelser mot honom, svarade han intet.
027:013 D sade Pilatus till honom: Hr du icke huru mycket de hava att
	vittna mot dig?
027:014 Men han svarade honom icke p en enda frga, s att
	landshvdingen mycket frundrade sig.

027:015 Nu var det sed att landshvdingen vid hgtiden gav folket en
	fnge ls, vilken de ville.
027:016 Och man hade d en beryktad fnge, som hette Barabbas.
027:017 Nr de nu voro frsamlade, frgade Pilatus dem: Vilken viljen I
	att jag skall giva eder ls, Barabbas eller Jesus, som kallas
	Messias?
027:018 Han visste nmligen att det var av avund som man hade dragit
	Jesus infr rtta.
027:019 Och medan han satt p domarstet, hade hans hustru snt bud till
	honom och ltit sga: Befatta dig icke med denne rttfrdige
	man; ty jag har i natt lidit mycket i drmmen fr hans skull.
027:020 Men versteprsterna och de ldste hade vertalat folket att
	begra Barabbas och lta frgra Jesus.
027:021 Nr allts landshvdingen nu frgade dem och sade: Vilken av de
	tv viljen I att jag skall giva eder ls?, s svarade de:
	Barabbas.
027:022 D frgade Pilatus dem: Vad skall jag d gra med Jesus, som 
	kallas Messias?  De svarade alla: Lt korsfsta honom.
027:023 Men han frgade: Vad ont har han d gjort?  D skriade de nnu
	ivrigare: Lt korsfsta honom.
027:024 Nr nu Pilatus sg att han intet kunde utrtta, utan att larmet
	blev allt starkare, lt han hmta vatten och tvdde sina hnder
	i folkets syn och sade: Jag r oskyldig till denne mans blod.
	I fn sjlva svara drfr.
027:025 Och allt folket svarade och sade: Hans blod komme ver oss och
	ver vra barn.
027:026 D gav han dem Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och
	utlmnade honom sedan till att korsfstas.

027:027 D togo landshvdingens krigsmn Jesus med sig in i pretoriet
	och frsamlade hela den romerska vakten omkring honom.
027:028 Och de togo av honom hans klder och satte p honom en rd
	mantel
027:029 och vredo samman en krona av trnen och satte den p hans huvud,
	och i hans hgra hand satte de ett rr.  Sedan bjde de kn
	infr honom och begabbade honom och sade: Hell dig, judarnas
	konung!
027:030 Och de spottade p honom och togo rret och slogo honom drmed i
	huvudet.
027:031 Och nr de s hade begabbat honom, kldde de av honom manteln
	och satte p honom hans egna klder och frde honom bort till
	att korsfstas.

027:032 D de nu voro p vg ditut, trffade de p en man frn Cyrene,
	som hette Simon.  Honom tvingade de att g med och bra hans
	kors.

027:033 Och nr de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
	betyder huvudskalleplats),
027:034 rckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d han
	hade smakat drp, ville han icke dricka det.
027:035 Och nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig
	genom att kasta lott om dem.
027:036 Sedan sutto de dr och hllo vakt om honom.
027:037 Och ver hans huvud hade man satt upp en verskrift, som angav
	vad han var anklagad fr, och den lydde s: Denne r Jesus,
	judarnas konung.

027:038 Med honom korsfstes d ock tv rvare, den ene p hgra sidan
	och den andre p vnstra.
027:039 Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
027:040 och sade: Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
	upp det igen, hjlp dig nu sjlv, om du r Guds Son, och stig
	ned frn korset.
027:041 Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde och
	de ldste, begabbande ord och sade:
027:042 Andra har han hjlpt; sig sjlv kan han icke hjlpa.  Han r ju
	Israels konung; han stige nu ned frn korset, s vilja vi tro p
	honom.
027:043 Han har satt sin frtrstan p Gud, m nu han frlsa honom, om
	han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag r Guds Son.'
027:044 P samma stt smdade honom ocks rvarna som voro korsfsta med
	honom.

027:045 Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
	varade nda till nionde timmen.
027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli,
	Eli, lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr
	har du vergivit mig?
027:047 Men nr ngra av dem som stodo dr borde detta, sade de: Han
	kallar p Elias.
027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
	den med ttikvin och satte den p ett rr och gav honom att
	dricka.
027:049 Men de andra sade: Lt oss se om Elias kommer och hjlper
	honom.
027:050 ter ropade Jesus med hg rst och gav upp andan.

027:051 Och se, d rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn
	och nda ned, och jorden skalv, och klipporna rmnade,
027:052 och gravarna ppnades, och mnga avsomnade heligas kroppar stodo
	upp.
027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppstndelse in
	i den heliga staden och uppenbarade sig fr mnga.
027:054 Men nr hvitsmannen och de som med honom hllo vakt om Jesus
	sgo jordbvningen och det vriga som skedde, blevo de mycket
	frskrckta och sade: Frvisso var denne Guds Son.

027:055 Och mnga kvinnor som hade fljt Jesus frn Galileen och tjnat
	honom, stodo dr p avstnd och sgo vad som skedde.
027:056 Bland dessa voro Maria frn Magdala och den Maria som var Jakobs
	och Joses' moder, s ock Sebedeus' sners moder.

027:057 Men nr det hade blivit afton, kom en rik man frn Arimatea, vid
	namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lrjunge;
027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.  D
	bjd Pilatus att man skulle lmna ut den t honom.
027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
027:060 och lade den i den nya grav som han hade ltit hugga ut t sig i
	klippan; och sedan han hade vltrat en stor sten fr ingngen
	till graven, gick han drifrn.
027:061 Men Maria frn Magdala och den andra Maria voro dr, och de
	sutto gent emot graven.

027:062 Fljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, frsamlade
	sig versteprsterna och fariserna och gingo till Pilatus
027:063 och sade: Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
	villolraren sade, medan han nnu levde: 'Efter tre dagar skall
	jag uppst.'
027:064 Bjud frdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s
	att hans lrjungar icke komma och stjla bort honom, och sedan
	sga till folket att han har uppsttt frn de dda.  D bliver
	den sista villan vrre n den frsta.
027:065 Pilatus svarade dem: Dr haven I vakt; gn stad och skydden
	graven s gott I kunnen.
027:066 Och de gingo stad och skyddade graven, i det att de icke
	allenast satte ut vakten, utan ock frseglade stenen.

028:001 Nr sabbaten hade gtt till nda, i gryningen till frsta
	veckodagen, kommo Maria frn Magdala och den andra Maria fr att
	se graven.
028:002 D blev det en stor jordbvning; ty en Herrens ngel steg ned
	frn himmelen och gick fram och vltrade bort stenen och satte
	sig p den.
028:003 Och han var att skda ssom en ljungeld, och hans klder voro
	vita ssom sn.
028:004 Och vktarna sklvde av frskrckelse fr honom och blevo ssom
	dda.

028:005 Men ngeln talade och sade till kvinnorna: Varen I icke
	frskrckta; jag vet att I sken Jesus, den korsfste.
028:006 Han r icke hr, ty han r uppstnden, ssom han hade frutsagt.
	Kommen hit, och sen platsen dr han har legat.
028:007 Och gn s stad med hast, och sgen till hans lrjungar att han
	r uppstnden frn de dda.  Och han skall fre eder g till
	Galileen; dr skolen I f se honom.  Jag har nu sagt eder det.
028:008 Och de gingo med hast bort ifrn graven, under fruktan och med
	stor gldje, och skyndade stad fr att omtala det fr hans
	lrjungar.
028:009 Men se, d kom Jesus emot dem och sade: Hell eder!  Och de
	gingo fram och fattade om hans ftter och tillbdo honom.
028:010 D sade Jesus till dem: Frukten icke; gn stad och omtalen
	detta fr mina brder, p det att de m g till Galileen; dr
	skola de f se mig.

028:011 Men under det att de voro p vgen, kommo ngra av vktarna till
	staden och underrttade versteprsterna om allt det som hade
	hnt.
028:012 D frsamlade sig dessa jmte de ldste; och sedan de hade
	fattat sitt beslut, gvo de en ganska stor summa penningar t
	krigsmnnen
028:013 och sade: S skolen I sga: 'Hans lrjungar kommo om natten och
	stulo bort honom, medan vi sovo.'
028:014 Och om saken kommer fr landshvdingens ron, s skola vi stlla
	honom till freds och srja fr, att I kunnen vara utan
	bekymmer.
028:015 Och de togo emot penningarna och gjorde ssom man hade lrt dem.
	Och det talet utspriddes bland judarna och r gngse bland dem
	nnu i denna dag.

028:016 Men de elva lrjungarna begvo sig till det berg i Galileen, dit
	Jesus hade bjudit dem att g.
028:017 Och nr de fingo se honom, tillbdo de honom.  Dock funnos ngra
	som tvivlade.
028:018 D trdde Jesus fram och talade till dem och sade: Mig r given
	all makt i himmelen och p jorden.
028:019 Gn frdenskull ut och gren alla folk till lrjungar, dpande
	dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
028:020 lrande dem att hlla allt vad jag har befallt eder.  Och se,
	jag r med eder alla dagar intill tidens nde.



Book 41 Markus


001:001 Detta r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.

001:002 S r skrivet hos profeten Esaias:
	  Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
	  och han skall bereda vgen fr dig.
001:003   Hr rsten av en som ropar i knen:
	  'Bereden vgen fr Herren,
	  gren stigarna jmna fr honom.'
001:004 I enlighet hrmed upptrdde Johannes dparen i knen och
	predikade bttringens dpelse till syndernas frltelse.
001:005 Och hela judiska landet och alla Jerusalems invnare gingo ut
	till honom och lto dpa sig av honom i floden Jordan, och
	beknde drvid sina synder.
001:006 Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
	sina lnder och levde av grshoppor och vildhonung.
001:007 Och han predikade och sade: Efter mig kommer den som r
	starkare n jag; jag r icke ens vrdig att bja mig ned fr att
	upplsa hans skorem.
001:008 Jag dper eder med vatten, men han skall dpa eder med helig
	ande.

001:009 Och det hnde sig vid den tiden att Jesus kom frn Nasaret i
	Galileen.  Och han lt dpa sig i Jordan av Johannes.
001:010 Och strax d han steg upp ur vattnet, sg han himmelen dela sig
	och Anden ssom en duva snka sig ned ver honom.
001:011 Och en rst kom frn himmelen: Du r min lskade Son; i dig har
	jag funnit behag.

001:012 Strax drefter frde Anden honom ut i knen.
001:013 Och han var i knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och
	levde bland vilddjuren; och nglarna betjnade honom.

001:014 Men sedan Johannes hade blivit satt i fngelse, kom Jesus till
	Galileen och predikade Guds evangelium
001:015 och sade: Tiden r fullbordad, och Guds rike r nra; gren
	bttring, och tron evangelium.

001:016 Nr han nu gick fram utmed Galileiska sjn, fick han se Simon
	och Simons broder Andreas kasta ut nt i sjn, ty de voro
	fiskare.
001:017 Och Jesus sade till dem: Fljen mig, s skall jag gra eder
	till mnniskofiskare.
001:018 Strax lmnade de nten och fljde honom.
001:019 Nr han hade gtt litet lngre fram, fick han se Jakob,
	Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, dr de sutto i bten,
	ocks de, och ordnade sina nt.
001:020 Och strax kallade han dem till sig; och de lmnade sin fader
	Sebedeus med legodrngarna kvar i bten och fljde honom.

001:021 Sedan begvo de sig in i Kapernaum; och strax, p sabbaten, gick
	han in i synagogan och undervisade.
001:022 Och folket hpnade ver hans frkunnelse; ty han frkunnade sin
	lra fr dem med makt och myndighet, och icke ssom de
	skriftlrde.

001:023 Strax hrefter befann sig i deras synagoga en man som var besatt
	av en oren ande.  Denne ropade
001:024 och sade: Vad har du med oss att gra, Jesus frn Nasaret?  Har
	du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r, du Guds
	Helige.
001:025 Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig, och far ut ur
	honom.
001:026 D slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hg rst
	och for ut ur honom.
001:027 Och alla hpnade, s att de begynte frga varandra och sga:
	Vad r detta?  Det r ju en ny lra, med makt och myndighet.
	Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.
001:028 Och ryktet om honom gick strax ut verallt i hela den
	kringliggande trakten av Galileen.

001:029 Och strax d de hade kommit ut ur synagogan, begvo de sig med
	Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.
001:030 Men Simons svrmoder lg sjuk i feber, och de talade strax med
	honom om henne.
001:031 D gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;
	och febern lmnade henne, och hon betjnade dem.

001:032 Men nr solen hade gtt ned och det hade blivit afton, frde man
	till honom alla som voro sjuka eller besatta;
001:033 och hela staden var frsamlad utanfr drren.
001:034 Och han botade mnga som ledo av olika slags sjukdomar; och han
	drev ut mnga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna
	att tala, eftersom de knde honom.

001:035 Och bittida om morgonen, medan det nnu var mrkt, stod han upp
	och gick stad bort till en de trakt, och bad dr.
001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.
001:037 Och nr de funno honom, sade de till honom: Alla frga efter
	dig.
001:038 D sade han till dem: Lt oss draga bort t annat hll, till de
	nrmaste smstderna, fr att jag ocks dr m predika; ty
	drfr har jag begivit mig ut.
001:039 Och han gick stad och predikade i hela Galileen, i deras
	synagogor, och drev ut de onda andarna.

001:040 Och en spetlsk man kom fram till honom och fll p kn och bad
	honom och sade till honom: Vill du, s kan du gra mig ren.
001:041 D frbarmade han sig och rckte ut handen och rrde vid honom
	och sade till honom: Jag vill; bliv ren.
001:042 Och strax vek spetlskan ifrn honom, och han blev ren.
001:043 Sedan vnde Jesus strax bort honom med strnga ord
001:044 och sade till honom: Se till, att du icke sger ngot hrom fr
	ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr fr din
	rening det offer som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd
	fr dem.
001:045 Men nr han kom ut, begynte han ivrigt frkunna och utsprida vad
	som hade skett, s att Jesus icke mer kunde ppet g in i ngon
	stad, utan mste hlla sig ute i de trakter; och dit kom man
	till honom frn alla hll.
002:001 Ngra dagar drefter kom han ter till Kapernaum; och nr det
	spordes att han var hemma,
002:002 frsamlade sig s mycket folk, att icke ens platsen utanfr
	drren mer kunde rymma dem; och han frkunnade ordet fr dem.
002:003 D kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra mn.
002:004 Och d de fr folkets skull icke kunde komma fram till honom med
	mannen, togo de bort taket ver platsen dr han var; och sedan
	de s hade gjort en ppning, slppte de ned sngen, som den lame
	lg p.
002:005 Nr Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina
	synder frltas dig.
002:006 Nu sutto dr ngra skriftlrde, och dessa tnkte i sina hjrtan:
002:007 Huru kan denne tala s?  Han hdar ju.  Vem kan frlta synder,
	utom Gud allena?
002:008 Strax frnam d Jesus i sin ande att de tnkte s vid sig
	sjlva; och han sade till dem: Huru kunnen I tnka sdant i
	edra hjrtan?
002:009 Vilket r lttare, att sga till den lame: 'Dina synder frltas
	dig' eller att sga: 'St upp, tag din sng och g'?
002:010 Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
	jorden att frlta synder,
002:011 s sger jag dig (och hrmed vnde han sig till den lame): St
	upp, tag din sng och g hem.
002:012 D stod han upp och tog strax sin sng och gick ut i allas syn,
	s att de alla uppfylldes av hpnad och prisade Gud och sade:
	Sdant hava vi aldrig sett.

002:013 ter begav han sig ut och gick lngs med sjn.  Och allt folket
	kom till honom, och han undervisade dem.
002:014 Nr han nu gick dr fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta
	vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj mig.  D steg han
	upp och fljde honom.

002:015 Nr Jesus drefter lg till bords i hans hus, voro dr ssom
	bordsgster, jmte Jesus och hans lrjungar, ocks mnga
	publikaner och syndare; ty mnga sdana funnos bland dem som
	fljde honom.
002:016 Men nr de skriftlrde bland fariserna sgo att han t med
	publikaner och syndare, sade de till hans lrjungar: Huru kan
	han ta med publikaner och syndare?
002:017 Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: Det r icke de friska
	som behva lkare, utan de sjuka.  Jag har icke kommit fr att
	kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

002:018 Och Johannes' lrjungar och fariserna hllo fasta.  Och man kom
	och sade till honom: Varfr fasta icke dina lrjungar, d
	Johannes' lrjungar och farisernas lrjungar fasta?
002:019 Jesus svarade dem: Kunna vl brllopsgsterna fasta, medan
	brudgummen nnu r hos dem?  Nej, s lnge de hava brudgummen
	hos sig, kunna de icke fasta.
002:020 Men den tid skall komma, d brudgummen tages ifrn dem, och d,
	p den tiden, skola de fasta.  --
002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel; om ngon
	s gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort nnu mer av
	den gamla manteln, och hlet skulle bliva vrre.
002:022 Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
	gjorde, skulle vinet sprnga snder lglarna, s att bde vinet
	och lglarna frdrvades.  Nej, nytt vin slr man i nya lglar.

002:023 Och det hnde sig p sabbaten att han tog vgen genom ett
	sdesflt; och hans lrjungar begynte rycka av axen, medan de
	gingo.
002:024 D sade fariserna till honom: Se!  Huru kunna de p sabbaten
	gra vad som icke r lovligt?
002:025 Han svarade dem: Haven I aldrig lst vad David gjorde, nr han
	sjlv och de som fljde honom kommo i nd och blevo hungriga:
002:026 huru han d, p den tid Abjatar var versteprst, gick in i Guds
	hus och t skdebrden -- fastn det ju icke r lovligt fr
	andra n fr prsterna att ta sdant brd -- och huru han
	jmvl gav t dem som fljde honom?
002:027 Drefter sade han till dem: Sabbaten blev gjord fr mnniskans
	skull, och icke mnniskan fr sabbatens skull.
002:028 S r d Mnniskosonen herre ocks ver sabbaten.
003:001 Och han gick ter in i en synagoga.  Dr var d en man som hade
	en frvissnad hand.
003:002 Och de vaktade p honom, fr att se om han skulle bota denne p
	sabbaten; de ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
003:003 D sade han till mannen som hade den frvissnade handen: St
	upp, och kom fram.
003:004 Sedan sade han till dem: Vilketdera r lovligt p sabbaten: att
	gra vad gott r, eller att gra vad ont r, att rdda ngons
	liv, eller att dda?  Men de tego.
003:005 D sg han sig omkring p dem med vrede, bedrvad ver deras
	hjrtans frstockelse, och sade till mannen: Rck ut din hand.
	Och han rckte ut den; och hans hand blev frisk igen.  --
003:006 D gingo fariserna bort och fattade strax, tillsammans med
	herodianerna, det beslutet att de skulle frgra honom.

003:007 Och Jesus drog sig med sina lrjungar undan till sjn, och en
	stor hop folk fljde honom frn Galileen.
003:008 Och frn Judeen och Jerusalem och Idumeen och frn landet p
	andra sidan Jordan och frn trakterna omkring Tyrus och Sidon
	kom en stor hop folk till honom, nr de fingo hra huru stora
	ting han gjorde.
003:009 Och han tillsade sina lrjungar att en bt skulle hllas
	tillreds t honom, fr folkets skull, fr att de icke skulle
	trnga sig inp honom.
003:010 Ty han botade mnga och blev drfr verlupen av alla som hade
	ngon plga och frdenskull ville rra vid honom.
003:011 Och nr de orena andarna sgo honom, fllo de ned fr honom och
	och ropade och sade: Du r Guds Son.
003:012 Men han frbjd dem strngeligen, ter och ter, att rja honom.

003:013 Och han gick upp p berget och kallade till sig ngra som han
	sjlv utsg; och de kommo till honom.
003:014 S frordnade han tolv som skulle flja honom, och som han ville
	snda ut till att predika,
003:015 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
003:016 Han frordnade allts dessa tolv: Simon, t vilken han gav
	tillnamnet Petrus;
003:017 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, t
	vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordnsmn);
003:018 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och
	Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
003:019 och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.

003:020 Och nr han kom hem, frsamlade sig folket ter, s att de icke
	ens fingo tillflle att ta.
003:021 D nu hans nrmaste fingo hra hrom, gingo de stad fr att
	taga vara p honom; ty de menade att han var frn sina sinnen.
003:022 Och de skriftlrde som hade kommit ned frn Jerusalem sade att
	han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda
	andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
003:023 D kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:

	Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
003:024 Om ett rike har kommit i strid med sig sjlvt, s kan det riket
	ju icke hava bestnd;
003:025 och om ett hus har kommit i strid med sig sjlvt, s skall icke
	heller det huset kunna ga bestnd.
003:026 Om allts Satan har satt sig upp mot sig sjlv och kommit i
	strid med sig sjlv, s kan han icke ga bestnd, utan det r d
	ute med honom.  --
003:027 Nej, ingen kan g in i en stark mans hus och plundra honom p
	hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke.  Frst
	drefter kan han plundra hans hus.

003:028 Sannerligen sger jag eder: Alla andra synder skola bliva
	mnniskors barn frltna, ja ock alla andra hdelser, huru
	hdiskt de n m tala;
003:029 men den som hdar den helige Ande, han fr icke ngonsin
	frltelse, utan r skyldig till evig synd.

003:030 De hade ju nmligen sagt att han var besatt av en oren ande.

003:031 S kommo nu hans moder och hans brder; och de stannade
	drutanfr och snde bud in till honom fr att kalla honom ut.
003:032 Och mycket folk satt dr omkring honom; och man sade till honom:
	Se, din moder och dina brder st hrutanfr och frga efter
	dig.
003:033 D svarade han dem och sade: Vilken r min moder, och vilka ro
	mina brder?
003:034 Och han sg sig omkring p dem som sutto dr runt omkring honom,
	och han sade: Se hr r min moder, och hr ro mina brder!
003:035 Den som gr Guds vilja, den r min broder och min syster och min
	moder.
004:001 Och han begynte ter undervisa vid sjn.  Och dr frsamlade sig
	en stor hop folk omkring honom.  Drfr steg han i en bt; och
	han satt i den ute p sjn, under det att allt folket stod p
	land utmed sjn.
004:002 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i
	sin undervisning:

004:003 Hren!  En sningsman gick ut fr att s.
004:004 D hnde sig, nr han sdde, att somt fll vid vgen, och
	fglarna kommo och to upp det.
004:005 Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
	det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
004:006 men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det icke
	hade ngon rot, torkade det bort.
004:007 Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
	det, s att det icke gav ngon frukt.
004:008 Men somt fll i god jord, och det skt upp och vxte och gav
	frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.
004:009 Och han tillade: Den som har ron till att hra, han hre.

004:010 Nr han sedan hade dragit sig undan ifrn folket, frgade honom
	de tolv, och med dem de andra som fljde honom, om liknelserna.
004:011 D sade han till dem: t eder r Guds rikes hemlighet given,
	men t dem som st utanfr meddelas alltsammans i liknelser,
004:012 fr att de 'med seende gon skola se, och dock intet frnimma,
	och med hrande ron hra, och dock intet frst, s att de icke
	omvnda sig och undf frltelse'.

004:013 Sedan sade han till dem: Frstn I icke denna liknelse, huru
	skolen I d kunna fatta alla de andra liknelserna?  --
004:014 Vad sningsmannen sr r ordet.
004:015 Och att sden sddes vid vgen, det r sagt om dem i vilka ordet
	vl bliver stt, men nr de hava hrt det, kommer strax Satan
	ock tager bort ordet som sddes i dem.
004:016 Sammalunda frhller det sig med det som ss p stengrunden: det
	r sagt om dem, som nr de f hra ordet, vl strax taga emot
	det med gldje,
004:017 men icke hava ngon rot i sig, utan bliva bestndande allenast
	till en tid; nr sedan bedrvelse eller frfljelse pkommer fr
	ordets skull, d komma de strax p fall.
004:018 Annorlunda frhller det sig med det som ss bland trnena: det
	r sagt om dem som vl hra ordet,
004:019 men lta tidens omsorger och rikedomens bedrgliga lockelse, och
	begrelser efter andra ting, komma drin och frkvva ordet, s
	att det bliver utan frukt.
004:020 Men att det sddes i den goda jorden, det r sagt om dem som
	bde hra ordet och taga emot det, och som bra frukt,
	trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

004:021 Och han sade till dem: Icke tager man vl fram ett ljus, fr
	att det skall sttas under skppan eller under bnken; man gr
	det ju, fr att det skall sttas p ljusstaken.
004:022 Ty intet r frdolt, utom fr att det skall bliva uppenbarat; ej
	heller har ngot blivit undangmt, utom fr att det skall komma
	i dagen.
004:023 Om ngon har ron till att hra, s hre han.

004:024 Och han sade till dem: Akten p vad I hren.  Med det mtt som
	I mten med skall ock mtas t eder, och nnu mer skall bliva
	eder tilldelat.
004:025 Ty den som har, t honom skall varda givet; men den som icke
	har, frn honom skall tagas ocks det han har.

004:026 Och han sade: S r det med Guds rike, som nr en man sr sd i
	jorden;
004:027 och han sover, och han vaknar, och ntter och dagar g, och
	sden skjuter upp och vxer i hjden, han vet sjlv icke huru.
004:028 Av sig sjlv br jorden frukt, frst str och sedan ax, och
	omsider finnes fullbildat vete i axet.
004:029 Nr s frukten r mogen, lter han strax lien g, ty skrdetiden
	r d inne.

004:030 Och han sade: Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med
	vilken liknelse skola vi framstlla det?
004:031 Det r ssom ett senapskorn, som nr det lgges ned i jorden, r
	minst av alla frn p jorden;
004:032 men sedan det r nedlagt, skjuter det upp och bliver strst
	bland alla kryddvxter och fr s stora grenar, att himmelens
	fglar kunna bygga sina nsten i dess skugga.

004:033 I mnga sdana liknelser frkunnade han ordet fr dem, efter
	deras frmga att fatta det;
004:034 och utan liknelse talade han icke till dem.  Men fr sina
	lrjungar uttydde han allt, nr de voro allena.

004:035 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: Lt oss fara ver
	till andra stranden.
004:036 S lto de folket g och togo honom med i bten, dr han redan
	frut var; och jmvl andra btar fljde med honom.
004:037 D kom en hftig stormvind, och vgorna slogo in i bten, s att
	bten redan begynte fyllas.
004:038 Men han sjlv lg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgrden.
	D vckte de honom och sade till honom: Mstare, frgar du icke
	efter att vi frgs?
004:039 Nr han s hade vaknat, npste han vinden och sade till sjn:
	Tig, var stilla.  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
	lugnt.
004:040 Drefter sade han till dem: Varfr rdens I?  Haven I nnu
	ingen tro?
004:041 Och de hade blivit mycket hpna och sade till varandra: Vem r
	d denne, eftersom bde vinden och sjn ro honom lydiga?
005:001 S kommo de ver till gerasenernas land, p andra sidan sjn.
005:002 Och strax d han hade stigit ur bten, kom en man, som var
	besatt av en oren ande, emot honom frn gravarna dr;
005:003 han hade nmligen sitt tillhll bland gravarna.  Och icke ens
	med kedjor kunde man numera fngsla honom;
005:004 ty vl hade han mnga gnger blivit fngslad med fotbojor och
	kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit snder
	fotbojorna, och ingen kunde f makt med honom.
005:005 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p
	bergen och skriade och sargade sig sjlv med stenar.
005:006 Nr denne nu fick se Jesus p avstnd, skyndade han fram och
	fll ned fr honom
005:007 och ropade med hg rst och sade: Vad har du med mig att gra,
	Jesus, du Guds, den Hgstes, Son?  Jag besvr dig vid Gud, plga
	mig icke.
005:008 Jesus skulle nmligen just sga till honom: Far ut ur mannen,
	du orena ande.
005:009 D frgade han honom: Vad r ditt namn?  Han svarade honom:
	Legion r mitt namn, ty vi ro mnga.
005:010 Och han bad honom entrget att icke driva dem bort ifrn den
	trakten.
005:011 Nu gick dr vid berget en stor svinhjord i bet.
005:012 Och de bdo honom och sade: Snd oss stad in i svinen; lt oss
	f fara in i dem.
005:013 Och han tillstadde dem det.  D gvo sig de orena andarna stad
	och foro in i svinen.  Och hjorden, vid pass tv tusen svin,
	strtade sig utfr branten ned i sjn och drunknade i sjn.
005:014 Men de som vaktade dem flydde och berttade hrom i staden och
	p landsbygden; och folket gick stad fr att se vad det var som
	hade skett.
005:015 Nr de d kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit
	besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta dr kldd och
	vid sina sinnen; och de betogos av hpnad.
005:016 Och de som hade sett hndelsen frtljde fr dem vad som hade
	vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
005:017 D begynte folket bedja honom att han skulle g bort ifrn deras
	omrde.
005:018 Nr han sedan steg i bten, bad honom mannen som hade varit
	besatt, att han skulle f flja honom.
005:019 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: G hem
	till de dina, och bertta fr dem huru stora ting Herren har
	gjort med dig, och huru han har frbarmat sig ver dig.
005:020 D gick han stad och begynte frkunna i Dekapolis huru stora
	ting Jesus hade gjort med honom; och alla frundrade sig.

005:021 Och nr Jesus hade farit ver i bten, tillbaka till andra
	stranden, frsamlade sig mycket folk omkring honom, dr han stod
	vid sjn.
005:022 D kom en synagogfrestndare, vid namn Jairus, dit; och nr
	denne fick se honom, fll han ned fr hans ftter
005:023 och bad honom entrget och sade: Min dotter ligger p sitt
	yttersta.  Kom och lgg hnderna p henne, s att hon bliver
	hulpen och fr leva.
005:024 D gick han med mannen; och honom fljde mycket folk, som
	trngde sig inp honom.

005:025 Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r,
005:026 och som hade lidit mycket hos mnga lkare och kostat p sig
	allt vad hon gde, utan att det hade varit henne till ngot
	gagn; snarare hade det blivit vrre med henne.
005:027 Hon hade ftt hra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom,
	och rrde vid hans mantel.
005:028 Ty hon tnkte: Om jag tminstone fr rra vid hans klder, s
	bliver jag hulpen.
005:029 Och strax uttorkade hennes blods klla, och hon knde i sin
	kropp att hon var botad frn sin plga.
005:030 Men strax d Jesus inom sig frnam vilken kraft som hade gtt ut
	ifrn honom, vnde han sig om i folkhopen och frgade: Vem
	rrde vid mina klder?
005:031 Hans lrjungar sade till honom: Du ser huru folket trnger p,
	och nd frgar du: 'Vem rrde vid mig?'
005:032 D sg han sig omkring fr att f se den som hade gjort detta.
005:033 Men kvinnan fruktade och bvade, ty hon visste vad som hade
	skett med henne; och hon kom fram och fll ned fr honom och
	sade honom hela sanningen.
005:034 D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
	i frid, och var botad frn din plga.

005:035 Medan han nnu talade, kommo ngra frn synagogfrestndarens
	hus och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra
	mstaren omak.
005:036 Men nr Jesus mrkte vad som talades, sade han till
	synagogfrestndaren: Frukta icke, tro allenast.
005:037 Och han tillstadde ingen att flja med, utom Petrus och Jakob
	och Johannes, Jakobs broder.
005:038 S kommo de till synagogfrestndarens hus, och han fick dr se
	en hop mnniskor som hjde klagolt och grto och jmrade sig
	hgt.
005:039 Och han gick in och sade till dem: Varfr klagen I och grten?
	Flickan r icke dd, hon sover.
005:040 D hnlogo de t honom.  Men han visade ut dem allasammans; och
	han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som
	hade ftt flja med honom, och gick in dit dr flickan lg.
005:041 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: Talita,
	kum (det betyder: Flicka, jag sger dig, st upp).
005:042 Och strax stod flickan upp och begynte g omkring (hon var
	nmligen tolv r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor
	hpnad.
005:043 Men han frbjd dem strngeligen att lta ngon f veta vad som
	hade skett.  Drefter tillsade han att man skulle giva henne
	ngot att ta.
006:001 Och han gick bort drifrn och begav sig till sin fdernestad;
	och hans lrjungar fljde honom.
006:002 Och nr det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan.  Och
	folket hpnade, nr de hrde honom; de sade: Varifrn har han
	ftt detta?  Och vad r det fr vishet som har blivit honom
	given?  Och dessa stora kraftgrningar som gras genom honom,
	varifrn komma de?
006:003 r d denne icke timmermannen, han som r Marias son och broder
	till Jakob och Joses och Judas och Simon?  Och bo icke hans
	systrar hr hos oss?  S blev han fr dem en sttesten.
006:004 D sade Jesus till dem: En profet r icke fraktad utom i sin
	fdernestad och bland sina frnder och i sitt eget hus.
006:005 Och han kunde icke dr gra ngon kraftgrning, utom att han
	botade ngra f sjuka, genom att lgga hnderna p dem.
006:006 Och han frundrade sig ver deras otro.

	Sedan gick han omkring i byarna, frn den ena byn till den
	andra, och undervisade.

006:007 Och han kallade till sig de tolv och snde s ut dem, tv och
	tv, och gav dem makt ver de orena andarna.
006:008 Och han bjd dem att icke taga ngot med sig p vgen, utom
	allenast en stav: icke brd, icke rnsel, icke penningar i
	bltet.
006:009 Sandaler finge de dock hava p ftterna, men de skulle icke bra
	dubbla livkldnader.
006:010 Och han sade till dem: Nr I haven kommit in i ngot hus, s
	stannen dr, till dess I lmnen den orten.
006:011 Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
	eder, s gn bort drifrn, och skudden av stoftet som r under
	edra ftter, till ett vittnesbrd mot dem.

006:012 Och de gingo ut och predikade att man skulle gra bttring;
006:013 och de drevo ut mnga onda andar och smorde mnga sjuka med olja
	och botade dem.

006:014 Och konung Herodes fick hra om honom, ty hans namn hade blivit
	knt.  Man sade: Det r Johannes dparen, som har uppsttt frn
	de dda, och drfr verka dessa krafter i honom.
006:015 Men andra sade: Det r Elias.  Andra ter sade: Det r en
	profet, lik de andra profeterna.
006:016 Men nr Herodes hrde detta, sade han: Det r Johannes, den som
	jag lt halshugga.  Han bar uppsttt frn de dda.

006:017 Herodes hade nmligen snt stad och ltit gripa Johannes och
	binda honom och stta honom i fngelse, fr Herodias', sin
	broder Filippus' hustrus, skull.  Ty henne hade Herodes tagit
	till kta,
006:018 och Johannes hade d sagt till honom: Det r icke lovligt fr
	dig att hava din broders hustru.
006:019 Drfr hyste nu Herodes agg till honom och ville dda honom, men
	han hade icke makt drtill.
006:020 Ty Herodes frstod att Johannes var en rttfrdig och helig man,
	och han fruktade fr honom och gav honom sitt beskydd.  Och nr
	han hade hrt honom, blev han betnksam i mnga stycken; och han
	hrde honom grna.
006:021 Men s kom en lglig dag, i det att Herodes p sin fdelsedag
	gjorde ett gstabud fr sina stormn och fr krigsverstarna och
	de frnmsta mnnen i Galileen.
006:022 D gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade
	Herodes och hans bordsgster.  Och konungen sade till flickan:
	Begr av mig vadhelst du vill, s skall jag giva dig det.
006:023 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: Vadhelst du begr
	av mig, det skall jag giva dig, nda till hlften av mitt rike.
006:024 D gick hon ut och frgade sin moder: Vad skall jag begra?
	Hon svarade: Johannes dparens huvud.
006:025 Och strax skyndade hon in till konungen och framstllde sin
	begran och sade: Jag vill att du nu genast giver mig p ett
	fat Johannes dparens huvud.
006:026 D blev konungen mycket bekymrad, men fr edens och fr
	bordsgsternas skull ville han icke avvisa henne.
006:027 Allts snde konungen strax en drabant med befallning att hmta
	hans huvud.  Och denne gick stad och halshgg honom i fngelset
006:028 och bar sedan fram hans huvud p ett fat och gav det t flickan,
	och flickan gav det t sin moder.
006:029 Men nr hans lrjungar fingo hra hrom, kommo de och togo hans
	dda kropp och lade den i en grav.

006:030 Och apostlarna frsamlade sig hos Jesus och omtalade fr honom
	allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lrt folket.
006:031 D sade han till dem: Kommen nu I med mig bort till en de
	trakt, dr vi f vara allena, och vilen eder ngot litet.  Ty de
	fingo icke ens tid att ta; s mnga voro de som kommo och
	gingo.
006:032 De foro allts i bten bort till en de trakt, dr de kunde vara
	allena.
006:033 Men man sg dem fara sin vg, och mnga fingo veta det; och frn
	alla stder strmmade d mnniskor tillsammans dit landvgen och
	kommo fram fre dem.
006:034 Nr han s steg i land, fick han se att dr var mycket folk.  D
	mkade han sig ver dem, eftersom de voro lika fr som icke
	hade ngon herde; och han begynte undervisa dem i mngahanda
	stycken.

006:035 Men nr det redan var lngt lidet p dagen, trdde hans
	lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och det r
	redan lngt lidet p dagen.
006:036 Lt dem skiljas t, s att de kunna g bort i grdarna och
	byarna hromkring och kpa sig ngot att ta.
006:037 Men han svarade och sade till dem: Given I dem att ta.  De
	svarade honom: Skola vi d g bort och kpa brd fr tv hundra
	silverpenningar och giva dem att ta?
006:038 Men han sade till dem: Huru mnga brd haven I?  Gn och sen
	efter.  Sedan de hade gjort s, svarade de: Fem, och drtill
	tv fiskar.
006:039 D befallde han dem att lta alla i skilda matlag lgga sig ned
	i grna grset.
006:040 Och de lgrade sig dr i skilda hopar, hundra eller femtio i
	var.
006:041 Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
	till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav
	dem t lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket;
	ocks de tv fiskarna delade han mellan dem alla.
006:042 Och de to alla och blevo mtta.
006:043 Sedan samlade man upp verblivna brdstycken, tolv korgar fulla,
	drtill ock kvarlevor av fiskarna.
006:044 Och det var fem tusen mn som hade tit.

006:045 Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
	i frvg fara ver till Betsaida p andra stranden, medan han
	sjlv tillsg att folket skildes t.
006:046 Och nr han hade tagit avsked av folket, gick han drifrn upp
	p berget fr att bedja.
006:047 Nr det s hade blivit afton, var bten mitt p sjn, och han
	var ensam kvar p land.
006:048 Och han sg dem vara hrt ansatta, dr de rodde fram, ty vinden
	lg emot dem.  Vid fjrde nattvkten kom han d till dem, gende
	p sjn, och skulle just g frbi dem.
006:049 Men nr de fingo se honom g p sjn, trodde de att det var en
	vlnad och ropade hgt;
006:050 ty de sgo honom alla och blevo frfrade.  Men han begynte
	strax tala med dem och sade till dem: Varen vid gott mod; det
	r jag, varen icke frskrckta.
006:051 Drefter steg han upp till dem i bten, och vinden lade sig.
	Och de blevo uppfyllda av stor hpnad;
006:052 ty de hade icke kommit till frstnd genom det som hade skett
	med brden, utan deras hjrtan voro frstockade.

006:053 Nr de hade farit ver till andra stranden, kommo de till
	Gennesarets land och lade till dr.
006:054 Och nr de stego ur bten, knde man strax igen honom;
006:055 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket
	begynte d verallt bra de sjuka p sngar dit dr man hrde
	att han var.
006:056 Och varhelst han gick in i ngon by eller ngon stad eller ngon
	grd, dr lade man de sjuka p de ppna platserna.  Och de bdo
	honom att tminstone f rra vid hrntofsen p hans mantel; och
	alla som rrde vid den blevo hulpna.

007:001 Och fariserna, s ock ngra skriftlrde som hade kommit frn
	Jerusalem, frsamlade sig omkring honom;
007:002 och de fingo d se ngra av hans lrjungar ta med orena, det
	r otvagna, hnder.
007:003 Nu r det s med fariserna och alla andra judar, att de icke
	ta ngot utan att frut, till tlydnad av de ldstes stadgar,
	noga hava tvagit sina hnder,
007:004 likasom de icke heller, nr de komma frn torget, ta ngot utan
	att frut hava tvagit sig; mnga andra stadgar finnas ock, som
	de av lder plga hlla, ssom att sklja bgare och trkannor
	och kopparsklar.
007:005 Drfr frgade honom nu fariserna och de skriftlrde: Varfr
	vandra icke dina lrjungar efter de ldstes stadgar, utan ta
	med orena hnder?
007:006 Men han svarade dem: Rtt profeterade Esaias om eder, I
	skrymtare, ssom det r skrivet:
	  'Detta folk rar mig med sina lppar,
	  men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
007:007   och ffngt dyrka de mig,
	  eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'
007:008 I stten Guds bud  sido och hllen mnniskors stadgar.
007:009 Ytterligare sade han till dem: Rtt s; I upphven Guds bud fr
	att hlla edra egna stadgar!
007:010 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som
	smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
007:011 Men I sgen: om en son sger till sin fader eller sin moder:
	'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
	stllet ssom korban' (det betyder offergva),
007:012 d kunnen I icke tillstdja honom att vidare gra ngot fr sin
	fader eller sin moder.
007:013 P detta stt gren I Guds budord om intet genom edra
	fdernervda stadgar.  Och mycket annat sdant gren I.

007:014 Drefter kallade han ter folket till sig och sade till dem:
	Hren mig alla och frstn.
007:015 Intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne, men vad
	som gr ut ifrn mnniskan, detta r det som orenar henne.
007:016 

007:017 Nr han sedan hade lmnat folket och kommit inomhus, frgade
	hans lrjungar honom om detta bildliga tal.
007:018 Han svarade dem: ren d ocks I s utan frstnd?  Insen I
	icke att intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne,
007:019 eftersom det icke gr in i hennes hjrta, utan ned i buken, och
	har sin naturliga utgng?  Hrmed frklarade han all mat fr
	ren.
007:020 Och han tillade: Vad som gr ut ifrn mnniskan, detta r det
	som orenar mnniskan.
007:021 Ty inifrn, frn mnniskornas hjrtan, utg deras onda tankar,
	otukt, tjuveri, mord,
007:022 ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lsaktighet, avund,
	hdelse, vermod, ofrsynt vsende.
007:023 Allt detta onda gr inifrn ut, och det orenar mnniskan.

007:024 Och han stod upp och begav sig bort drifrn till Tyrus' omrde.
	Dr gick han in i ett hus och ville icke att ngon skulle f
	veta det.  Dock kunde han icke frbliva obemrkt,
007:025 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,
	strax d hon hade ftt hra om honom, och fll ned fr hans
	ftter;
007:026 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk hrkomst.  Och hon bad
	honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
007:027 Men han sade till henne: Lt barnen frst bliva mttade; det r
	ju otillbrligt att taga brdet frn barnen och kasta det t
	hundarna.
007:028 Hon svarade och sade till honom: Ja, Herre; ocks ta hundarna
	under bordet allenast av barnens smulor.
007:029 D sade han till henne: Fr det ordets skull sger jag dig: G;
	den onde anden har farit ut ur din dotter.
007:030 Och nr hon kom hem, fann hon flickan ligga p sngen och sg
	att den onde anden hade farit ut.

007:031 Sedan begav han sig ter bort ifrn Tyrus' omrde och tog vgen
	ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omrde, till Galileiska
	sjn.
007:032 Och man frde till honom en som var dv och nstan stum och bad
	honom att lgga handen p denne.
007:033 D tog han honom avsides ifrn folket och satte sina fingrar i
	hans ron och spottade och rrde vid hans tunga
007:034 och sg upp till himmelen, suckade och sade till honom: Effata
	(det betyder: Upplt dig).
007:035 D ppnades hans ron, och hans tungas band lstes, och han
	talade redigt och klart.
007:036 Och Jesus frbjd dem att omtala detta fr ngon; men ju mer han
	frbjd dem, dess mer frkunnade de det.
007:037 Och folket hpnade vermttan och sade: Allt har han vl
	bestllt: de dva lter han hra och de stumma tala.

008:001 D vid samma tid ter mycket folk hade kommit tillstdes, och de
	icke hade ngot att ta, kallade han sina lrjungar till sig och
	sade till dem:
008:002 Jag mkar mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de
	hava drjt kvar hos mig, och de hava intet att ta.
008:003 Om jag nu lter dem fastande g ifrn mig hem, s uppgivas de p
	vgen; somliga av dem hava ju kommit lngvga ifrn.
008:004 D svarade hans lrjungar honom: Varifrn skall man hr i en
	ken kunna f brd till att mtta dessa med?
008:005 Han frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju.
008:006 D tillsade han folket att lgra sig p marken.  Ock han tog de
	sju brden, tackade Gud och brt dem och gav t sina lrjungar,
	fr att de skulle lgga fram dem; och de lade fram t folket.
008:007 De hade ock ngra f smfiskar; och nr han hade vlsignat
	dessa, bjd han att man likaledes skulle lgga fram dem.
008:008 S to de och blevo mtta.  Och man samlade sedan upp sju korgar
	med verblivna stycken.
008:009 Men antalet av dem som voro tillstdes var vid pass fyra tusen.
	Sedan lt han dem skiljas t.
008:010 Och strax drefter steg han i bten med sina lrjungar och for
	till trakten av Dalmanuta.

008:011 Och fariserna kommo ditut och begynte disputera med honom; de
	ville stta honom p prov och begrde av honom ngot tecken frn
	himmelen.
008:012 D suckade han ur sin andes djup och sade: Varfr begr detta
	slkte ett tecken?  Sannerligen sger jag eder: t detta slkte
	skall intet tecken givas.
008:013 S lmnade han dem och steg ter i bten och for ver till andra
	stranden.

008:014 Och de hade frgtit att taga med sig brd; icke mer n ett enda
	brd hade de med sig i bten.
008:015 Och han bjd dem och sade: Sen till, att I tagen eder till vara
	fr farisernas surdeg och fr Herodes' surdeg.
008:016 D talade de med varandra om att de icke hade brd med sig.
008:017 Men nr han mrkte detta, sade han till dem: Varfr talen I om
	att I icke haven brd med eder?  Fatten och frstn I d nnu
	ingenting?  ro edra hjrtan s frstockade?

008:018 I haven ju gon; sen I d icke?  I haven ju ron; hren I d
	icke?
008:019 Och kommen I icke ihg huru mnga korgar fulla av stycken I
	samladen upp, nr jag brt de fem brden t de fem tusen?  De
	svarade honom: Tolv.
008:020 Och nr jag brt de sju brden t de fyra tusen, huru mnga
	korgar fulla av stycken samladen I d upp?  De svarade: Sju.
008:021 D sade han till dem: Frstn I d nnu ingenting?

008:022 Drefter kommo de till Betsaida.  Och man frde till honom en
	som var blind och bad honom att han skulle rra vid denne.
008:023 D tog han den blinde vid handen och ledde honom utanfr byn;
	sedan spottade han p hans gon och lade hnderna p honom och
	frgade honom: Ser du ngot?
008:024 Han sg d upp och svarade: Jag kan urskilja mnniskorna; jag
	ser dem g omkring, men de likna trd.
008:025 Drefter lade han ter hnderna p hans gon, och nu sg han
	tydligt och var botad och kunde jmvl p lngt hll se allting
	klart.
008:026 Och Jesus bjd honom g hem och sade: G icke ens in i byn.

008:027 Och Jesus gick med sina lrjungar bort till byarna vid Cesarea
	Filippi.  P vgen dit frgade han sina lrjungar och sade till
	dem: Vem sger folket mig vara?
008:028 De svarade och sade: Johannes dparen; andra sga dock Elias,
	andra ter sga: 'Det r en av profeterna.'
008:029 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
	och sade till honom: Du r Messias.
008:030 D frbjd han dem strngeligen att fr ngon sga detta om
	honom.

008:031 Sedan begynte han undervisa dem om att Mnniskosonen mste lida
	mycket, och att han skulle bliva frkastad av de ldste och
	versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
	ddad, men att han tre dagar drefter skulle uppst igen.
008:032 Och han talade detta i ofrtckta ordalag.  D tog Petrus honom
	avsides och begynte ivrigt motsga honom.
008:033 Men han vnde sig om, och nr han d sg sina lrjungar, talade
	han strngt till Petrus och sade: G bort, Satan, och st mig
	icke i vgen; ty dina tankar ro icke Guds tankar, utan
	mnniskotankar.

008:034 Och han kallade till sig folket jmte sina lrjungar och sade
	till dem: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig
	sjlv och tage sitt kors p sig; s flje han mig.
008:035 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
	som mister sitt liv, fr min och fr evangelii skull, han skall
	bevara det.
008:036 Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
	frlorar sin sjl?
008:037 Och vad kan en mnniska giva till lsen fr sin sjl?
008:038 Den som blyges fr mig och fr mina ord, i detta trolsa och
	syndiga slkte, fr honom skall ock Mnniskosonen blygas, nr
	han kommer i sin Faders hrlighet med de heliga nglarna.


008:001 Ytterligare sade han till dem: Sannerligen sger jag eder:
	Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden,
	frrn de f se Guds rike vara kommet i sin kraft.

009:002 Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
	Johannes och frde dem ensamma upp p ett hgt berg, dr de voro
	allena.  Och hans utseende frvandlades infr dem;
009:003 och hans klder blevo glnsande och mycket vita, s att ingen
	valkare p jorden kan gra klder s vita.
009:004 Och fr dem visade sig Elias jmte Moses, och dessa samtalade
	med Jesus.
009:005 D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Rabbi, hr r oss
	gott att vara; lt oss gra tre hyddor, t dig en och t Moses
	en och t Elias en.
009:006 Han visste nmligen icke vad han skulle sga; s stor var deras
	frskrckelse.
009:007 D kom en sky som verskyggde dem, och ur skyn kom en rst:
	Denne r min lskade Son; hren honom.
009:008 Och pltsligt mrkte de, nr de sgo sig omkring, att dr icke
	mer fanns ngon hos dem utom Jesus allena.

009:009 D de sedan gingo ned frn berget, bjd han dem att de icke,
	frrn Mnniskosonen hade uppsttt frn de dda, skulle fr
	ngon omtala vad de hade sett.
009:010 Och de lade mrke till det ordet och begynte tala med varandra
	om vad som kunde menas med att han skulle uppst frn de dda.
009:011 Och de frgade honom och sade: De skriftlrde sga ju att Elias
	frst mste komma?
009:012 Han svarade dem: Elias mste visserligen frst komma och
	upprtta allt igen.  Men huru kan det d vara skrivet om
	Mnniskosonen att han skall lida mycket och bliva fraktad?
009:013 Dock, jag sger eder att Elias redan har kommit; och de frforo
	mot honom alldeles ssom de ville, och ssom det var skrivet att
	det skulle g honom.

009:014 Nr de drefter kommo till lrjungarna, sgo de att mycket folk
	var samlat omkring dem, och att ngra skriftlrde disputerade
	med dem.
009:015 Och strax d allt folket fick se honom, blevo de mycket hpna
	och skyndade fram och hlsade honom.
009:016 D frgade han dem: Varom disputeren I med dem?
009:017 Och en man i folkhopen svarade honom: Mstare, jag har frt
	till dig min son, som r besatt av en stum ande.
009:018 Och varhelst denne fr fatt i honom kastar han omkull honom, och
	fradgan str gossen om munnen, och han gnisslar med tnderna och
	bliver ssom livls.  Nu bad jag dina lrjungar att de skulle
	driva ut honom, men de frmdde det icke.
009:019 D svarade han dem och sade: O du otrogna slkte, huru lnge
	mste jag vara hos eder?  Huru lnge mste jag hrda ut med
	eder?  Fren honom till mig.
009:020 Och de frde honom till Jesus.  Och strax d han fick se Jesus,
	slet och ryckte anden honom, och han fll ned p jorden och
	vltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
009:021 Jesus frgade d hans fader: Huru lnge har det varit s med
	honom?  Han svarade: Alltsedan han var ett litet barn;
009:022 och det har ofta hnt att han har kastat honom n i elden, n i
	vattnet, fr att frgra honom.  Men om du frmr ngot, s
	frbarma dig ver oss och hjlp oss.
009:023 D sade Jesus till honom: Om jag frmr, sger du.  Allt frmr
	den som tror.
009:024 Strax ropade gossens fader och sade: Jag tror!  Hjlp min
	otro.
009:025 Men nr Jesus sg att folk strmmade tillsammans dit, tilltalade
	han den orene anden strngt och sade till honom: Du stumme och
	dve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
	in i honom.
009:026 D skriade han och slet och ryckte gossen svrt och for ut; och
	gossen blev ssom dd, s att folket menade att han verkligen
	var dd.
009:027 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod
	d upp.

009:028 Nr Jesus drefter hade kommit inomhus, frgade hans lrjungar
	honom, d de nu voro allena: Varfr kunde icke vi driva ut
	honom?
009:029 Han svarade dem: Detta slag kan icke drivas ut genom ngot
	annat n bn och fasta.

009:030 Och de gingo drifrn och vandrade genom Galileen; men han ville
	icke att ngon skulle f veta det.
009:031 Han undervisade nmligen sina lrjungar och sade till dem:
	Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder, och
	man skall dda honom; men tre dagar efter det att han har blivit
	ddad skall han uppst igen.
009:032 Och de frstodo icke vad han sade, men de fruktade att frga
	honom.

009:033 Och de kommo till Kapernaum.  Och nr han hade kommit dit dr
	han bodde, frgade han dem: Vad var det I samtaladen om p
	vgen?
009:034 Men de tego, ty de hade p vgen talat med varandra om vilken
	som vore strst.
009:035 D satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till
	dem: Om ngon vill vara den frste, s vare han den siste av
	alla och allas tjnare.
009:036 Och han tog ett barn och stllde det mitt ibland dem; sedan tog
	han det upp i famnen och sade till dem:
009:037 Den som tager emot ett sdant barn i mitt namn, han tager emot
	mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan
	honom som har snt mig.

009:038 Johannes sade till honom: Mstare, vi sgo huru en man som icke
	fljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville
	hindra honom, eftersom han icke fljde oss.
009:039 Men Jesus sade: Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt
	namn har gjort en kraftgrning kan strax drefter tala illa om
	mig.
009:040 Ty den som icke r emot oss, han r fr oss.
009:041 Ja, den som giver eder en bgare vatten att dricka, drfr att I
	hren Kristus till -- sannerligen sger jag eder: Han skall
	ingalunda g miste om sin ln.
009:042 Och den som frfr en av dessa sm som tro, fr honom vore det
	bttre, om en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i
	havet.

009:043 Om nu din hand r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
	bttre fr dig att ing i livet lytt, n att hava bda hnderna
	i behll och komma till Gehenna, till den eld som icke
	utslckes.
009:044 
009:045 Och om din fot r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
	bttre fr dig att ing i livet halt, n att hava bda ftterna
	i behll och kastas i Gehenna.
009:046 
009:047 Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det.  Det r
	bttre fr dig att ing i Guds rike engd, n att hava bda
	gonen i behll och kastas i Gehenna,
009:048 dr 'deras mask icke dr och elden icke utslckes'.
009:049 Ty var mnniska mste saltas med eld.
009:050 Saltet r en god sak; men om saltet mister sin slta, varmed
	skolen I d terstlla dess kraft?  -- Haven salt i eder och
	hllen frid inbrdes.

010:001 Och han stod upp och begav sig drifrn, genom landet p andra
	sidan Jordan, till Judeens omrde.  Och mycket folk frsamlades
	ter omkring honom, och ter undervisade han dem, ssom hans sed
	var.

010:002 D ville ngra fariser snrja honom, och de trdde fram och
	frgade honom om det vore lovligt fr en man att skilja sig frn
	sin hustru.
010:003 Men han svarade och sade till dem: Vad har Moses bjudit eder?
010:004 De sade: Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev t
	sin hustru och s skilja sig frn henne.
010:005 D sade Jesus till dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull skrev
	han t eder detta bud.
010:006 Men redan vid vrldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och
	kvinna'.
010:007 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder.
010:008 Och de tu skola varda ett ktt.'  S ro de icke mer tv, utan
	ett ktt.
010:009 Vad nu Gud har sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
010:010 Nr de sedan hade kommit hem, frgade hans lrjungar honom ter
	om detsamma.
010:011 Och han svarade dem: Den som skiljer sig frn sin hustru och
	tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott mot henne.
010:012 Och om en hustru skiljer sig frn sin man och tager sig en annan
	man, d begr hon ktenskapsbrott.

010:013 Och man bar fram barn till honom, fr att han skulle rra vid
	dem; men lrjungarna visade bort dem.
010:014 Nr Jesus sg detta, blev han misslynt och sade till dem: Lten
	barnen komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike
	hr sdana till.
010:015 Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
	ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.
010:016 Och han tog dem upp i famnen och lade hnderna p dem och
	vlsignade dem.

010:017 Nr han sedan begav sig stad fr att fortstta sin vg,
	skyndade en man fram och fll p kn fr honom och frgade
	honom: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv
	till arvedel?
010:018 Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
	utom Gud allena.
010:019 Buden knner du: 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke beg
	ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra
	falskt vittnesbrd', 'Du skall icke undanhlla ngon vad honom
	tillkommer', Hedra din fader och din moder.'
010:020 D svarade han honom: Mstare, allt detta har jag hllit frn
	min ungdom.
010:021 D sg Jesus p honom och fick krlek till honom och sade till
	honom: Ett fattas dig: g bort och slj allt vad du ger och
	giv t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen.  Och kom
	sedan och flj mig.
010:022 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrvad
	bort, ty han hade mnga godelar.
010:023 D sg Jesus sig omkring och sade till sina lrjungar: Huru
	svrt r det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds
	rike!
010:024 Men lrjungarna hpnade vid hans ord.  D tog Jesus ter till
	orda och sade till dem: Ja, mina barn, huru svrt r det icke
	att komma in i Guds rike!
010:025 Det r lttare fr en kamel att komma igenom ett nlsga, n fr
	den som r rik att komma in i Guds rike.
010:026 D blevo de nnu mer hpna och sade till varandra: Vem kan d
	bliva frlst?
010:027 Jesus sg p dem och sade: Fr mnniskor r det omjligt, men
	icke fr Gud, ty fr Gud r allting mjligt.

010:028 D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
	vergivit allt och fljt dig.
010:029 Jesus svarade: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr min
	och evangelii skull har vergivit hus, eller brder eller
	systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
010:030 ingen sdan finnes, som icke skall f hundrafalt igen: redan hr
	i tiden hus, och brder och systrar, och mdrar och barn, och
	jordagods, mitt under frfljelser, och i den tillkommande
	tidsldern evigt liv.
010:031 Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, medan de sista
	bliva de frsta.

010:032 Och de voro p vgen upp till Jerusalem.  Och Jesus gick fre
	dem, och de gingo dr bvande; och de som fljde med dem voro
	uppfyllda av fruktan.  D tog han ter till sig de tolv och
	begynte tala till dem om vad som skulle verg honom:
010:033 Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
	verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
	dma honom till dden och verlmna honom t hedningarna,
010:034 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla
	honom och dda honom; men tre dagar drefter skall han uppst
	igen.

010:035 D trdde Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, fram till honom
	och sade till honom: Mstare, vi skulle vilja att du lte oss
	f vad vi nu tnka begra av dig.
010:036 Han frgade dem: Vad viljen I d att jag skall lta eder f?
010:037 De svarade honom: Lt den ene av oss i din hrlighet f sitta
	p din hgra sida, och den andre p din vnstra.
010:038 Men Jesus sade till dem: I veten icke vad I begren.  Kunnen I
	dricka den kalk som jag dricker, eller genomg det dop som jag
	genomgr?
010:039 De svarade honom: Det kunna vi.  D sade Jesus till dem: Ja,
	den kalk jag dricker skolen I f dricka, och det dop jag
	genomgr skolen I genomg,
010:040 men platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra
	tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
	dem fr vilka s r bestmt.

010:041 Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p Jakob och
	Johannes.
010:042 D kallade Jesus dem till sig och sade till dem: I veten att de
	som rknas fr folkens furstar upptrda mot dem ssom herrar,
	och att deras mktige lta dem knna sin myndighet.
010:043 Men s r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst
	bland eder, han vare de andras tjnare,
010:044 och den som vill vara frmst bland eder, han vare allas drng.
010:045 Ocks Mnniskosonen har ju kommit, icke fr att lta tjna sig,
	utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.

010:046 Och de kommo till Jeriko.  Men nr han ter gick ut ifrn
	Jeriko, fljd av sina lrjungar och en ganska stor hop folk,
	satt dr vid vgen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
010:047 Nr denne hrde att det var Jesus frn Nasaret, begynte han ropa
	och sga: Jesus, Davids son, frbarma dig ver mig.
010:048 Och mnga tillsade honom strngeligen att han skulle tiga; men
	han ropade nnu mycket mer: Davids son, frbarma dig ver mig.
010:049 D stannade Jesus och sade: Kallen honom hit.  Och de kallade
	p den blinde och sade till honom: Var vid gott mod, st upp;
	han kallar dig till sig.
010:050 D kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
	fram till Jesus.
010:051 Och Jesus talade till honom och sade: Vad vill du att jag skall
	gra dig?  Den blinde svarade honom: Rabbuni, lt mig f min
	syn.
010:052 Jesus sade till honom: G; din tro har hjlpt dig.  Och strax
	fick han sin syn och fljde honom p vgen.
011:001 Nr de nu nalkades Jerusalem och voro nra Betfage och Betania
	vid Oljeberget, snde han stad tv av sina lrjungar
011:002 och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
	s skolen I, strax d I kommen ditin, finna en snefle st dr
	bunden, som nnu ingen mnniska har suttit p; lsen den och
	fren den hit.
011:003 Och om ngon frgar eder varfr I gren detta, s skolen I
	svara: 'Herren behver den, men han skall strax snda den
	tillbaka hit.

011:004 D gingo de stad och funno en snefle st dr bunden utanfr
	en port vid vgen, och de lste den.
011:005 Och ngra som stodo dr bredvid sade till dem: Vad gren I?
	Varfr lsen I flen?
011:006 Men de svarade dem ssom Jesus hade bjudit.  D lt man dem
	vara.
011:007 Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den,
	och han satte sig upp p den.
011:008 Och mnga bredde ut sina mantlar p vgen, andra ter skuro av
	kvistar och lv p flten och strdde p vgen.
011:009 Och de som gingo fre och de som fljde efter ropade:

	  Hosianna!
	  Vlsignad vare han som kommer,
	  i Herrens namn.
011:010   Vlsignat vare vr fader Davids rike,
	  som nu kommer.
	  Hosianna i hjden!

011:011 S drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och nr han
	hade sett sig omkring verallt och det redan var sent p dagen,
	gick han med de tolv ut till Betania.

011:012 Nr de dagen drefter voro p vg tillbaka frn Betania, blev
	han hungrig.
011:013 Och d han p avstnd fick se ett fikontrd som hade lv, gick
	han dit fr att se om han till ventyrs skulle finna ngot
	drp; men nr han kom fram till det, fann han intet annat n
	lv, det var icke d fikonens tid.
011:014 D talade han och sade till trdet: Aldrig ngonsin mer te
	ngon frukt av dig.  Och hans lrjungar hrde detta.

011:015 Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
	och begynte driva ut dem som slde och kpte i helgedomen.  Och
	han sttte omkull vxlarnas bord och duvomnglarnas sten;
011:016 han tillstadde icke heller att man bar ngonting genom
	helgedomen.
011:017 Och han undervisade dem och sade: Det r ju skrivet: 'Mitt hus
	skall kallas ett bnehus fr alla folk.'  Men I haven gjort det
	till en rvarkula.

011:018 D versteprsterna och de skriftlrde fingo hra hrom, skte
	de efter tillflle att frgra honom; ty de fruktade fr honom,
	eftersom allt folket hpnade ver hans undervisning.

011:019 Nr det blev afton, begvo de sig ut ur staden.
011:020 Men d de nu p morgonen ter gingo dr fram, fingo de se
	fikontrdet vara frtorkat nda frn roten.
011:021 D kom Petrus ihg vad som hade skett och sade till honom:
	Rabbi, se, fikontrdet som du frbannade r frtorkat.
011:022 Jesus svarade och sade till dem: Haven tro p Gud.
011:023 Sannerligen sger jag eder: Om ngon sger till detta berg: 'Hv
	dig upp, och kasta dig i havet' och drvid icke tvivlar i sitt
	hjrta, utan tror att det han sger skall ske, d skall det ske
	honom s.
011:024 Drfr sger jag eder: Allt vad I bedjen om och begren, tron
	att det r eder givet; och det skall ske eder s.
011:025 Och nr I stn och bedjen, s frlten, om I haven ngot emot
	ngon, fr att ocks eder Fader, som r i himmelen, m frlta
	eder edra frsyndelser.
011:026 

011:027 S kommo de ter till Jerusalem.  Och medan han gick omkring i
	helgedomen, kommo versteprsterna och de skriftlrde och de
	ldste fram till honom;
011:028 och de sade till honom: Med vad myndighet gr du detta?  Och
	vem har givit dig myndighet att gra detta?
011:029 Jesus svarade dem: Jag vill stlla en frga till eder; svaren
	mig p den, s skall ock jag sga eder med vad myndighet jag gr
	detta.
011:030 Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
	Svaren mig hrp.
011:031 D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
	himmelen', s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
011:032 Eller skola vi svara: 'Frn mnniskor'?  -- det vgade de icke
	av fruktan fr folket, ty alla hllo fre att Johannes verkligen
	var en profet.
011:033 De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
	Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet
	jag gr detta.

012:001 Och han begynte tala till dem i liknelser: En man planterade en
	vingrd och satte stngsel dromkring och hgg ut ett presskar
	och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
	vingrdsmn och for utrikes.
012:002 Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
	vingrdsmnnen, fr att denne av vingrdsmnnen skulle uppbra
	ngon del av vingrdens frukt.
012:003 Men de togo fatt p honom och misshandlade honom och lto honom
	g tomhnt tillbaka.
012:004 ter snde han till dem en annan tjnare.  Honom slogo de i
	huvudet och skymfade.
012:005 Sedan snde han stad nnu en annan, men denne drpte de.
	Likas gjorde de med mnga andra: somliga misshandlade de, och
	andra drpte de.
012:006 Nu hade han ock en enda son, vilken han lskade.  Honom snde
	han slutligen stad till dem, ty han tnkte: 'De skola vl hava
	frsyn fr min son.'
012:007 Men vingrdsmnnen sade till varandra: 'Denne r arvingen; kom,
	lt oss drpa honom, s bliver arvet vrt.'
012:008 Och de togo fatt p honom och drpte honom och kastade honom ut
	ur vingrden.  --
012:009 Vad skall nu vingrdens herre gra?  Jo, han skall komma och
	frgra vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra.
012:010 Haven I icke lst detta skriftens ord:
	  'Den sten som byggningsmnnen frkastade,
	  den har blivit en hrnsten;
012:011   av Herren har den blivit detta,
	  och underbar r den i vra gon'?

012:012 De hade nu grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket;
	ty de frstodo att det var om dem som han hade talat i denna
	liknelse.  S lto de honom vara och gingo sin vg.
012:013 Drefter snde de till honom ngra fariser och herodianer, fr
	att dessa skulle fnga honom genom ngot hans ord.
012:014 Dessa kommo nu och sade till honom: Mstare, vi veta att du r
	sannfrdig och icke frgar efter ngon, ty du ser icke till
	personen, utan lr om Guds vg vad sant r.  r det lovligt att
	giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt?  Skola vi giva
	skatt, eller icke giva?
012:015 Men han frstod deras skrymteri och sade till dem: Varfr sken
	I att snrja mig?  Tagen hit en penning, s att jag fr se
	den.
012:016 D lmnade de fram en sdan.  Drefter frgade han dem: Vems
	bild och verskrift r detta?  De svarade honom: Kejsarens.
012:017 D sade Jesus till dem: S given kejsaren vad kejsaren tillhr,
	och Gud vad Gud tillhr.  Och de frundrade sig hgeligen ver
	honom.

012:018 Sedan kommo till honom ngra av sadducerna, vilka mena att det
	icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom och sade:
012:019 Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om ngon har
	en broder som dr, och som efterlmnar hustru, men icke lmnar
	barn efter sig, s skall han taga sin broders hustru till kta
	och skaffa avkomma t sin broder.
012:020 Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
	utan att lmna ngon avkomma efter sig.
012:021 D tog den andre i ordningen henne, men ocks han dog utan att
	lmna ngon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
012:022 S skedde med alla sju: ingen av dem lmnade ngon avkomma efter
	sig.  Sist av alla dog ock hustrun.
012:023 Vilken av dem skall nu vid uppstndelsen, nr de uppst, f
	henne till hustru?  De hade ju alla sju tagit henne till
	hustru.
012:024 Jesus svarade dem: Visar icke eder frga att I faren vilse och
	varken frstn skrifterna, ej heller Guds kraft?
012:025 Efter uppstndelsen frn de dda taga mn sig icke hustrur, ej
	heller givas hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i
	himmelen.
012:026 Men vad nu det angr, att de dda uppst, haven I icke lst i
	Moses' bok, p det stlle dr det talas om trnbusken, huru Gud
	sade till honom s: 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och
	Jakobs Gud'?
012:027 Han r en Gud icke fr dda, utan fr levande.  I faren mycket
	vilse.

012:028 D trdde en av de skriftlrde fram, en som hade hrt deras
	ordskifte och frsttt att han hade svarat dem vl.  Denne
	frgade honom: Vilket r det frnmsta av alla buden?
012:029 Jesus svarade: Det frnmsta r detta: 'Hr, Israel!  Herren,
	vr Gud, Herren r en.
012:030 Och du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av
	all din sjl och av allt ditt frstnd och av all din kraft.'
012:031 Drnst kommer detta: 'Du skall lska din nsta ssom dig
	sjlv.'  Intet annat bud r strre n dessa.
012:032 D svarade den skriftlrde honom: Mstare, du har i sanning
	rtt i vad du sger, att han r en, och att ingen annan r n
	han.
012:033 Och att lska honom av allt sitt hjrta och av allt sitt
	frstnd och av all sin kraft och att lska sin nsta ssom sig
	sjlv, det r 'frmer n alla brnnoffer och slaktoffer'.
012:034 D nu Jesus mrkte att han hade svarat frstndigt, sade han
	till honom: Du r icke lngt ifrn Guds rike.  Sedan dristade
	sig ingen att vidare stlla ngon frga p honom.

012:035 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framstllde han denna
	frga: Huru kunna de skriftlrde sga att Messias r Davids
	son?
012:036 David sjlv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
	  'Herren sade till min herre:
	  Stt dig p min hgra sida,
	  till dess jag har lagt dina fiender
	  dig till en fotapall.'
012:037 S kallar nu David sjlv honom 'herre'; huru kan han d vara
	hans son?

	Och folkskarorna hrde honom grna.

012:038 Och han undervisade dem och sade till dem: Tagen eder till vara
	fr de skriftlrde, som grna g omkring i fotsida klder och
	grna vilja bliva hlsade p torgen
012:039 och grna sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna
	vid gstabuden --
012:040 detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
	skull hlla lnga bner.  De skola f en dess hrdare dom.

012:041 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och sg huru folket
	lade ned penningar i offerkistorna.  Och mnga rika lade dit
	mycket.
012:042 Men en fattig nka kom och lade ned tv skrvar, det r ett
	re.
012:043 D kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem:
	Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka lade dit mer n
	alla de andra som lade ngot i offerkistorna.
012:044 Ty dessa lade alla dit av sitt verfld, men hon lade dit av
	sitt armod allt vad hon hade, s mycket som fanns i hennes go.

013:001 D han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lrjungar till
	honom: Mstare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!
013:002 Jesus svarade honom: Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
	hr skall frvisso icke lmnas sten p sten; allt skall bliva
	nedbrutet.

013:003 Nr han sedan satt p Oljeberget, mitt emot helgedomen, frgade
	honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d de voro
	allena:
013:004 Sg oss nr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
	att tiden r inne, d allt detta skall g i fullbordan.
013:005 D begynte Jesus tala till dem och sade:

	Sen till, att ingen frvillar eder.
013:006 Mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och
	skola frvilla mnga.
013:007 Men nr I fn hra krigslarm och rykten om krig, s frloren
	icke besinningen; sdant mste komma, men drmed r nnu icke
	nden inne.
013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
	skall bliva jordbvningar p den ena orten efter den andra, och
	hungersnd skall uppst; detta r begynnelsen till
	'fdslovndorna'.
013:009 Men tagen I eder till vara.  Man skall d draga eder infr
	domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och stllas
	fram infr landshvdingar och konungar, fr min skull, till ett
	vittnesbrd fr dem.
013:010 Men evangelium mste frst bliva predikat fr alla folk.

013:011 Nr man nu fr eder stad och drager eder infr rtta, s gren
	eder icke frut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
	bliver eder givet i den stunden, det mn I tala.  Ty det r icke
	I som skolen tala, utan den helige Ande.

013:012 Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
	ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
	frldrar och skola dda dem.
013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
	den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.

013:014 Men nr I fn se 'frdelsens styggelse' st dr han icke
	borde st -- den som lser detta, han give akt drp -- d m de
	som ro i Judeen fly bort till bergen,
013:015 och den som r p taket m icke stiga ned och g in fr att
	hmta ngot ur sitt hus,
013:016 och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
	hmta sin mantel.
013:017 Och ve de som ro havande, eller som giva di p den tiden!
013:018 Men bedjen att det icke m ske om vintern.
013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermda, s svr att dess
	like icke har frekommit allt ifrn vrldens begynnelse, frn
	den tid d Gud skapade vrlden, intill nu', ej heller ngonsin
	skall frekomma.
013:020 Och om Herren icke frkortade den tiden, s skulle intet ktt
	bliva frlst; men fr de utvaldas skull, fr de mnniskors
	skull, som han har utvalt, har han frkortat den tiden.

013:021 Och om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Se
	dr r han', s tron det icke.
013:022 Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
	s ock falska profeter, och de skola gra tecken och under, fr
	att, om mjligt, frvilla de utvalda.
013:023 Men tagen I eder till vara.  Jag har nu sagt eder allt frut.

013:024 Men p den tiden, efter den vedermdan, skall solen frmrkas
	och mnen upphra att giva sitt sken,
013:025 och stjrnorna skola falla ifrn himmelen, och makterna i
	himmelen skola bva.
013:026 Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i skyarna' med stor
	makt och hrlighet.
013:027 Och han skall d snda ut sina nglar och frsamla sina utvalda
	frn de fyra vderstrecken, frn jordens nda till himmelens
	nda.
013:028 Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
	begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
	sommaren r nra.
013:029 Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att han r
	nra och str fr drren.
013:030 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
	frrn allt detta sker.
013:031 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola icke frgs.
013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke nglarna
	i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke nr tiden r inne.
013:034 Ssom nr en man reser utrikes och lmnar sitt hus och giver
	sina tjnare makt och myndighet drver, t var och en hans
	srskilda syssla, och drvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
013:035 likas bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke nr husets herre
	kommer, om han kommer p aftonen eller vid midnattstiden eller i
	hanegllet eller p morgonen;
013:036 vaken, s att han icke finner eder sovande, nr han ofrtnkt
	kommer.
013:037 Men vad jag sger till eder, det sger jag till alla: Vaken!

014:001 Tv dagar drefter var det psk och det osyrade brdets hgtid.
	Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
	att gripa honom med list och dda honom.
014:002 De sade nmligen: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter
	skola uppst bland folket.

014:003 Men nr han var i Betania, i Simon den spetlskes hus, och dr
	lg till bords, kom en kvinna som hade med sig en
	alabasterflaska med smrjelse av dyrbar kta nardus.  Och hon
	brt snder flaskan och gt ut smrjelsen ver hans huvud.
014:004 Ngra som voro dr blevo d misslynta och sade till varandra:
	Varfr skulle denna smrjelse frspillas?
014:005 Man hade ju kunnat slja den fr mer n tre hundra
	silverpenningar och giva dessa t de fattiga.  Och de talade
	hrda ord till henne.
014:006 Men Jesus sade: Lten henne vara.  Varfr oroen I henne?  Det
	r en god grning som hon har gjort mot mig.
014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och nrhelst I viljen
	kunnen I gra dem gott, men mig haven I icke alltid.
014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon.  Hon har i frvg smort min kropp
	ssom en tillredelse till min begravning.
014:009 Och sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden
	evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
	gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
	versteprsterna och ville frrda honom t dem.
014:011 Nr de hrde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
	summa penningar.  Sedan skte han efter tillflle att frrda
	honom, d lgligt var.

014:012 P frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, nr man slaktade
	pskalammet, sade hans lrjungar till honom: Vart vill du att
	vi skola g och reda till, s att du kan ta pskalammet?
014:013 D snde han stad tv av sina lrjungar och sade till dem: Gn
	in i staden; dr skolen I mta en man som br en kruka vatten.
	Fljen honom.
014:014 Och sgen till husbonden i det hus dr han gr in: 'Mstaren
	frgar: Var finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med
	mina lrjungar?'
014:015 D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, tillredd och
	ordnad fr mltid; reden till t oss dr.
014:016 Och lrjungarna begvo sig i vg och kommo in i staden och funno
	det s som han hade sagt dem; och de redde till pskalammet.

014:017 Nr det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
014:018 Och medan de lgo till bords och to, sade Jesus: Sannerligen
	sger jag eder: En av eder skall frrda mig, 'den som ter med
	mig'.
014:019 D begynte de bedrvas och frga honom, den ene efter den andre:
	Icke r det vl jag?
014:020 Och han sade till dem: Det r en av de tolv, den som jmte mig
	doppar i fatet.
014:021 Ja, Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom;
	men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!
	Det hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
	fdd.

014:022 Medan de nu to, tog han ett brd och vlsignade det och brt
	det och gav t dem och sade: Tagen detta; detta r min
	lekamen.
014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav t dem; och de
	drucko alla drav.
014:024 Och han sade till dem: Detta r mitt blod, frbundsblodet, som
	varder utgjutet fr mnga.
014:025 Sannerligen sger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
	kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det nytt i
	Guds rike.

014:026 Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
	Oljeberget.
014:027 D sade Jesus till dem: I skolen alla komma p fall; ty det r
	skrivet:
	  'Jag skall sl herden,
	  och fren skola frskingras.'
014:028 Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
	Galileen.
014:029 D svarade Petrus honom: Om n alla andra komma p fall, s
	skall dock jag det icke.
014:030 Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: Redan i denna
	natt, frrn hanen har galit tv gnger, skall du tre gnger
	frneka mig.
014:031 D frskrade han nnu ivrigare: Om jag n mste d med dig, s
	skall jag dock icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
	andra.  Och de kommo till ett stlle som kallades Getsemane.

014:032 D sade han till sina lrjungar: Bliven kvar hr, medan jag
	beder.
014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
	begynte bva och ngslas.
014:034 Och han sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
	dds; stannen kvar hr och vaken.
014:035 Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p jorden och
	bad, att om mjligt vore, den stunden skulle bliva honom
	besparad.
014:036 Och han sade: Abba, Fader, allt r mjligt fr dig.  Tag denna
	kalk ifrn mig.  Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!
014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande.  D sade han till
	Petrus: Simon, sover du?  Frmdde du d icke vaka en kort
	stund?
014:038 Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
	villig, men kttet r svagt.
014:039 Och han gick ter bort och bad och sade samma ord.
014:040 Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
	gon voro frtyngda.  Och de visste icke vad de skulle svara
	honom.
014:041 Fr tredje gngen kom han tillbaka och sade d till dem: Ja, I
	soven nnu alltjmt och vilen eder!  Det r nog.  Stunden r
	kommen.  Mnniskosonen skall nu bliva verlmnad i syndarnas
	hnder.
014:042 Stn upp, lt oss g; se, den som frrder mig r nra.

014:043 Och i detsamma, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv,
	och jmte honom en folkskara med svrd och stavar, utsnd frn
	versteprsterna och de skriftlrde och de ldste.
014:044 Men frrdaren hade kommit verens med dem om ett tecken och
	sagt: Den som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa och
	fra bort under sker bevakning.
014:045 Och nr han nu kom dit, trdde han strax fram till honom och
	sade: Rabbi!  och kysste honom hftigt.
014:046 D grepo de Jesus och togo honom fngen.

014:047 Men en av dem som stodo dr bredvid drog sitt svrd och hgg
	till versteprstens tjnare och hgg s av honom rat.

014:048 Och Jesus talade till dem och sade: Ssom mot en rvare haven I
	gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.
014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
	utan att I haven gripit mig.  Men skrifterna skulle ju
	fullbordas.

014:050 D vergvo de honom alla och flydde.
014:051 Och bland dem som hade fljt med honom var en ung man, hljd i
	ett linneklde, som var kastat ver blotta kroppen; honom grepo
	de.
014:052 Men han lmnade linnekldet kvar och flydde undan naken.

014:053 S frde de nu Jesus bort till versteprsten, och dr
	frsamlade sig alla versteprsterna och de ldste och de
	skriftlrde.
014:054 Och Petrus fljde honom p avstnd nda in p versteprstens
	grd; dr satt han sedan tillsammans med tjnarna och vrmde sig
	vid elden.

014:055 Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
	vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom; men de funno
	intet.
014:056 Ty vl vittnade mnga falskt mot honom, men vittnesbrden stmde
	icke verens.
014:057 Och ngra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
014:058 Vi hava sjlva hrt honom sga: 'Jag skall bryta ned detta
	tempel, som r gjort med hnder, och skall sedan p tre dagar
	bygga upp ett annat, som icke r gjort med hnder.'
014:059 Men icke ens i det stycket stmde deras vittnesbrd verens.
014:060 D stod versteprsten upp ibland dem och frgade Jesus och
	sade: Svarar du intet?  Huru r det med det som dessa vittna
	mot dig?
014:061 Men han teg och svarade intet.  ter frgade versteprsten
	honom och sade till honom: r du Messias, den Hgtlovades Son?
014:062 Jesus svarade: Jag r det.  Och I skolen f se Mnniskosonen
	sitta p Maktens hgra sida och komma med himmelens skyar.
014:063 D rev versteprsten snder sina klder och sade: Vad behva
	vi mer ngra vittnen?
014:064 I hrden hdelsen.  Vad synes eder?  D dmde de alla honom
	skyldig till dden.
014:065 Och ngra begynte spotta p honom; och sedan de hade hljt ver
	hans ansikte, slogo de honom p kinderna med knytnvarna och
	sade till honom: Profetera.  Ocks rttstjnarna slogo honom p
	kinderna.

014:066 Medan nu Petrus befann sig drnere p grden, kom en av
	versteprstens tjnstekvinnor dit.
014:067 Och nr hon fick se Petrus, dr han satt och vrmde sig, sg hon
	p honom och sade: Ocks du var med nasaren, denne Jesus.
014:068 Men han nekade och sade: Jag varken vet eller frstr vad du
	menar.  Sedan gick han ut p den yttre grden.
014:069 Nr tjnstekvinnan d fick se honom dr, begynte hon ter sga
	till dem som stodo bredvid: Denne r en av dem.
014:070 D nekade han ter.  Litet drefter sade terigen de som stodo
	dr bredvid till Petrus: Frvisso r du en av dem; du r ju
	ocks en galil.
014:071 D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den man
	som I talen om.
014:072 Och i detsamma gol hanen fr andra gngen.  D kom Petrus ihg
	Jesu ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen har galit
	tv gnger, skall du tre gnger frneka mig.  Och han brast ut i
	grt.

015:001 Sedan nu versteprsterna, tillsammans med de ldste och de
	skriftlrde, hela Stora rdet, p morgonen hade fattat sitt
	beslut, lto de strax binda Jesus och frde honom bort och
	verlmnade honom t Pilatus.
015:002 D frgade Pilatus honom: r du judarnas konung?  Han svarade
	honom och sade: Du sger det sjlv.
015:003 Och versteprsterna framstllde mnga anklagelser mot honom.
015:004 Pilatus frgade honom d ter och sade: Svarar du intet?  Du
	hr ju huru mycket det r som de anklaga dig fr.
015:005 Men Jesus svarade intet mer, s att Pilatus frundrade sig.

015:006 Nu plgade han vid hgtiden giva dem en fnge ls, den som de
	begrde.
015:007 Och dr fanns d en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
	fngslad jmte de andra som hade gjort upplopp och under
	upploppet begtt drp.
015:008 Folket kom ditupp och begynte begra att han skulle gra t dem
	ssom han plgade gra.
015:009 Pilatus svarade dem och sade: Viljen I att jag skall giva eder
	'judarnas konung' ls?
015:010 Han frstod nmligen att det var av avund som versteprsterna
	hade dragit Jesus infr rtta.
015:011 Men versteprsterna uppeggade folket till att begra att han
	hellre skulle giva dem Barabbas ls.
015:012 Nr allts Pilatus ter tog till orda och frgade dem: Vad
	skall jag d gra med den som I kallen 'judarnas konung'?,
015:013 s skriade de ter: Korsfst honom!
015:014 Men Pilatus frgade dem: Vad ont har han d gjort?  D skriade
	de nnu ivrigare: Korsfst honom!
015:015 Och eftersom Pilatus ville gra folket till viljes, gav han dem
	Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och utlmnade honom sedan
	till att korsfstas.

015:016 Och krigsmnnen frde honom in i palatset, eller pretoriet, och
	kallade tillhopa hela den romerska vakten.
015:017 Och de kldde p honom en purpurfrgad mantel och vredo samman
	en krona av trnen och satte den p honom.
015:018 Sedan begynte de hlsa honom: Hell dig, judarnas konung!
015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett rr och spottade p honom;
	drvid bjde de kn och gvo honom sin hyllning.
015:020 Och nr de hade begabbat honom, kldde de av honom den
	purpurfrgade manteln och satte p honom hans egna klder och
	frde honom ut fr att korsfsta honom.

015:021 Och en man som kom utifrn marken gick dr fram, Simon frn
	Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g
	med och bra hans kors.

015:022 Och de frde honom till Golgataplatsen (det betyder
	huvudskalleplatsen).
015:023 Och de rckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
	emot det.
015:024 Och de korsfste honom och delade sedan hans klder mellan sig,
	genom att kasta lott om vad var och en skulle f.
015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsfste honom.
015:026 Och den verskrift som man hade satt upp ver honom, fr att
	angiva vad han var anklagad fr, hade denna lydelse: Judarnas
	konung.

015:027 Och de korsfste med honom tv rvare, den ene p hans hgra
	sida och den andre p hans vnstra.
015:028 
015:029 Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
	och sade: Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
	det igen inom tre dagar'!
015:030 Hjlp dig nu sjlv, och stig ned frn korset.
015:031 Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde,
	begabbande ord med varandra och sade: Andra har han hjlpt; sig
	sjlv kan han icke hjlpa.
015:032 Han som r Messias, Israels konung, han stige nu ned frn
	korset, s att vi f se det och tro.  Ocks de mn som voro
	korsfsta med honom smdade honom.

015:033 Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
	varade nda till nionde timmen.
015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst: Eloi, Eloi,
	lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har
	du vergivit mig?
015:035 D ngra av dem som stodo dr bredvid hrde detta, sade de:
	Hr, han kallar p Elias.
015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ttikvin och
	satte den p ett rr och gav honom att dricka, i det han sade:
	Lt oss se om Elias kommer och tager honom ned.
015:037 Men Jesus ropade med hg rst och gav upp andan.

015:038 D rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn och nda
	ned.
015:039 Men nr hvitsmannen, som stod dr mitt emot honom, sg att han
	p sdant stt gav upp andan, sade han: Frvisso var denne man
	Guds Son.

015:040 Ocks ngra kvinnor stodo dr p avstnd och sgo vad som
	skedde.  Bland dessa voro jmvl Maria frn Magdala och den
	Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s ock Salome
015:041 -- vilka hade fljt honom och tjnat honom, medan han var i
	Galileen -- drtill mnga andra kvinnor, de som med honom hade
	vandrat upp till Jerusalem.

015:042 Det var nu tillredelsedag (det r dagen fre sabbaten), och det
	hade blivit afton.
015:043 Josef frn Arimatea, en ansedd rdsherre och en av dem som
	vntade p Guds rike, tog drfr nu mod till sig och gick in
	till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
015:044 D frundrade sig Pilatus ver att Jesus redan skulle vara dd,
	och han kallade till sig hvitsmannen och frgade honom om det
	var lnge sedan han hade dtt.
015:045 Och nr han av hvitsmannen hade ftt veta huru det var, sknkte
	han t Josef hans dda kropp.
015:046 Denne kpte d en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
	linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
	klippa; sedan vltrade han en sten fr ingngen till graven.
015:047 Men Maria frn Magdala och den Maria som var Joses' moder sgo
	var han lades.

016:001 Och nr sabbaten var frliden, kpte Maria frn Magdala och den
	Maria som var Jakobs moder och Salome vlluktande kryddor, fr
	att sedan g stad och smrja honom.
016:002 Och bittida om morgonen p frsta veckodagen kommo de till
	graven, redan vid soluppgngen.
016:003 Och de sade till varandra: Vem skall t oss vltra bort stenen
	frn ingngen till graven?
016:004 Men nr de sgo upp, fingo de se att stenen redan var
	bortvltrad.  Den var nmligen mycket stor.
016:005 Och nr de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta
	dr p hgra sidan, kldd i en vit fotsid kldnad; och de blevo
	frskrckta.
016:006 Men han sade till dem: Varen icke frskrckta.  I sken Jesus
	frn Nasaret, den korsfste.  Han r uppstnden, han r icke
	hr.  Se dr r platsen dr de lade honom.
016:007 Men gn bort och sgen till hans lrjungar, och srskilt till
	Petrus: 'Han skall fre eder g till Galileen; dr skolen I f
	se honom, ssom han bar sagt eder.'
016:008 D gingo de ut och flydde bort ifrn graven, ty bvan och
	bestrtning hade kommit ver dem.  Och i sin fruktan sade de
	intet till ngon.

016:009 [Men efter sin uppstndelse visade han sig p frsta
	veckodagens morgon frst fr Maria frn Magdala, ur vilken han
	hade drivit ut sju onda andar.
016:010 Hon gick d och omtalade det fr dem som hade fljt med honom,
	och som nu srjde och grto.
016:011 Men nr dessa hrde sgas att han levde och hade blivit sedd av
	henne, trodde de det icke.

016:012 Drefter uppenbarade han sig i en annan skepnad fr tv av dem,
	medan de voro stadda p vandring utt landsbygden.
016:013 Ocks dessa gingo bort och omtalade det fr de andra; men icke
	heller dem trodde man.

016:014 Sedan uppenbarade han sig ocks fr de elva, nr de lgo till
	bords; och han frebrdde dem d deras otro och deras hjrtans
	hrdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom
	vara uppstnden.

016:015 Och han sade till dem: Gn ut i hela vrlden och prediken
	evangelium fr allt skapat.
016:016 Den som tror och bliver dpt, han skall bliva frlst; men den
	som icke tror, han skall bliva frdmd.
016:017 Och dessa tecken skola tflja dem som tro: genom mitt namn
	skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungoml,
016:018 ormar skola de taga i hnderna, och om de dricka ngot ddande
	gift, s skall det alls icke skada dem; p sjuka skola de lgga
	hnderna, och de skola d bliva friska.

016:019 Drefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han
	upptagen i himmelen och satte sig p Guds hgra sida.
016:020 Men de gingo ut och predikade allestdes.  Och Herren verkade
	med dem och stadfste ordet genom de tecken som tfljde
	det.]



Book 42 Lukas


001:001 Alldenstund mnga andra hava fretagit sig att om de hndelser,
	som bland oss hava timat, avfatta berttelser,
001:002 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sjlva
	voro syna vittnen och ordets tjnare,
001:003 s har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt nda
	ifrn begynnelsen, beslutit mig fr att i fljd och ordning
	skriva drom till dig, dle Teofilus,
001:004 s att du kan inse huru tillfrlitliga de stycken ro, i vilka
	du har blivit undervisad.
001:005 P den tid d Herodes var konung ver Judeen levde en prst vid
	namn Sakarias, av Abias' dagsavdelning.  Denne hade till hustru
	en av Arons dttrar som hette Elisabet.
001:006 De voro bda rttfrdiga infr Gud och vandrade ostraffligt
	efter alla Herrens bud och stadgar.
001:007 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och bda voro
	de komna till hg lder.
001:008 Medan han nu en gng, nr ordningen kom till hans avdelning,
	gjorde prsterlig tjnst infr Gud,
001:009 hnde det sig, vid den vliga lottningen om de prsterliga
	sysslorna, att det tillfll honom att g in i Herrens tempel och
	tnda rkelsen.
001:010 Och hela menigheten stod utanfr och bad, medan rkoffret
	frrttades.
001:011 D visade sig fr honom en Herrens ngel, stende p hgra sidan
	om rkelsealtaret.
001:012 Och nr Sakarias sg honom, blev han frskrckt, och fruktan
	fll ver honom.
001:013 Men ngeln sade till honom: Frukta icke, Sakarias; ty din bn
	r hrd, och din hustru Elisabet skall fda dig en son, och
	honom skall du giva namnet Johannes.
001:014 Och han skall bliva dig till gldje och frjd, och mnga skola
	gldja sig ver hans fdelse.
001:015 Ty han skall bliva stor infr Herren.  Vin och starka drycker
	skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
	bliva uppfylld av helig ande.
001:016 Och mnga av Israels barn skall han omvnda till Herren, deras
	Gud.
001:017 Han skall g framfr honom i Elias' ande och kraft, fr att
	'vnda fdernas hjrtan till barnen' och omvnda de ohrsamma
	till de rttfrdigas sinnelag, s att han skaffar t Herren ett
	vlberett folk.
001:018 D sade Sakarias till ngeln: Varav skall jag veta detta?  Jag
	r ju sjlv gammal, och min hustru r kommen till hg lder.
001:019 ngeln svarade och sade till honom: Jag r Gabriel, som str
	infr Gud, och jag r utsnd fr att tala till dig och frkunna
	dig detta glada budskap.
001:020 Och se, nda till den dag d detta sker skall du vara mlls och
	icke kunna tala, drfr att du icke trodde mina ord, vilka dock
	i sin tid skola fullbordas.
001:021 Och folket stod och vntade p Sakarias och frundrade sig ver
	att han s lnge drjde i templet;
001:022 och nr han kom ut, kunde han icke tala till dem.  D frstodo
	de att han hade sett ngon syn i templet.  Och han tecknade t
	dem och frblev stum.
001:023 Och nr tiden fr hans tjnstgring hade gtt till nda, begav
	han sig hem.
001:024 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och hll
	sig dold i fem mnader;
001:025 och hon sade: S har Herren gjort med mig nu, d han har sett
	till min smlek bland mnniskorna, fr att borttaga den.
001:026 I sjtte mnaden blev ngeln Gabriel snd av Gud till en stad i
	Galileen som hette Nasaret,
001:027 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
	Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
001:028 Och ngeln kom in till henne och sade: Hell dig, du
	hgtbendade!  Herren r med dig.
001:029 Men hon blev mycket frskrckt vid hans ord och tnkte p vad
	denna hlsning mnde innebra.
001:030 D sade ngeln till henne: Frukta icke, Maria; ty du har funnit
	nd fr Gud.
001:031 Se, du skall bliva havande och fda en son, och honom skall du
	giva namnet Jesus.
001:032 Han skall bliva stor och kallas den Hgstes Son, och Herren Gud
	skall giva honom hans fader Davids tron.
001:033 Och han skall vara konung ver Jakobs hus till evig tid, och p
	hans rike skall ingen nde vara.
001:034 D sade Maria till ngeln: Huru skall detta ske?  Jag vet ju
	icke av ngon man.
001:035 ngeln svarade och sade till henne: Helig ande skall komma ver
	dig, och kraft frn den Hgste skall verskygga dig; drfr
	skall ock det heliga som varder ftt kallas Guds Son.
001:036 Och se, jmvl din frnka Elisabet har blivit havande och skall
	fda en son, nu p sin lderdom; och detta r sjtte mnaden fr
	henne, som sges vara ofruktsam.
001:037 Ty fr Gud kan intet vara omjligt.
001:038 D sade Maria: Se, jag r Herrens tjnarinna; ske mig ssom du
	har sagt.  Och ngeln lmnade henne.

001:039 En av de nrmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
	till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
001:040 Och hon trdde in i Sakarias' hus och hlsade Elisabet.
001:041 Nr d Elisabet hrde Marias hlsning, spratt barnet till i
	hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
001:042 och brast ut och ropade hgt och sade: Vlsignad vare du bland
	kvinnor, och vlsignad din livsfrukt!
001:043 Men varfr sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
001:044 Se, nr ljudet av din hlsning ndde mina ron, spratt barnet
	till av frjd i mitt liv.
001:045 Och salig r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
	dig sagt frn Herren.
001:046 D sade Maria:
	  Min sjl prisar storligen Herren,
001:047   och min ande frjdar sig i Gud, min Frlsare.
001:048   Ty han har sett till sin tjnarinnas ringhet;
	  och se, hrefter skola alla slkten prisa mig salig.
001:049   Ty den Mktige har gjort stora ting med mig,
	  och heligt r hans namn.
001:050   Hans barmhrtighet varar frn slkte till slkte
	  ver dem som frukta honom.
001:051   Han har utfrt vldiga grningar med sin arm,
	  han har frskingrat dem som tnkte vermodiga tankar i sina hjrtan.
001:052   Hrskare har han strtat frn deras troner,
	  och ringa mn har han upphjt;
001:053   hungriga har han mttat med sitt goda,
	  och rika har han skickat bort med tomma hnder.
001:054   Han har tagit sig an sin tjnare Israel
	  och tnkt p att bevisa barmhrtighet
001:055   mot Abraham
	  och mot hans sd till evig tid,
	  efter sitt lfte till vra fder.
001:056 Och Maria stannade hos henne vid pass tre mnader och vnde
	drefter hem igen.
001:057 S var nu fr Elisabet tiden inne, d hon skulle fda; och hon
	fdde en son.
001:058 Och nr hennes grannar och frnder fingo hra att Herren hade
	bevisat henne s stor barmhrtighet, gladde de sig med henne.
001:059 Och p ttonde dagen kommo de fr att omskra barnet; och de
	ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
001:060 Men hans moder tog till orda och sade: Ingalunda; han skall
	heta Johannes.
001:061 D sade de till henne: I din slkt finnes ju ingen som har det
	namnet.
001:062 Och de frgade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
	skulle heta.
001:063 D begrde han en tavla och skrev dessa ord: Johannes r hans
	namn.  Och alla frundrade sig.
001:064 Men i detsamma ppnades hans mun, och hans tunga lstes, och han
	talade och lovade Gud.
001:065 Och deras grannar betogos alla av hpnad, och ryktet om allt
	detta gick ut ver Judeens hela bergsbygd.
001:066 Och alla som hrde det lade mrke drtill och sade: Vad mnde
	vl varda av detta barn?  Ocks var ju Herrens hand med honom.
001:067 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
	profeterade och sade:
001:068   Lovad vare Herren, Israels Gud,
	  som har sett till sitt folk och berett det frlossning,
001:069   och som har upprttat t oss ett frlsningens horn
	  i sin tjnare Davids hus,
001:070   ssom han hade lovat
	  genom sin forntida heliga profeters mun.
001:071   Ty han ville frlsa oss frn vra ovnner
	  och ur alla vra motstndares hand,
001:072   och s gra barmhrtighet med vra fder
	  och tnka p sitt heliga frbund,
001:073   vad han med ed hade lovat fr vr fader Abraham,
001:074   Han ville beskra oss
	  att f tjna honom utan fruktan,
	  frlsta ur vra ovnners hand,
001:075   ja, att gra tjnst infr honom i helighet och rttfrdighet
	  i alla vra dagar.
001:076   Och du, barn, skall bliva kallad
	  den Hgstes profet,
	  ty du skall g framfr Herren
	  och bereda vgar fr honom,
001:077   till att giva hans folk kunskap om frlsning,
	  i det att deras synder bliva dem frltna.
001:078   S skall ske fr vr Guds frbarmande krleks skull,
	  som skall lta ett ljus g upp
	  och skda ned till oss frn hjden,
001:079   fr att 'skina ver dem som sitta i mrker och ddsskugga'
	  och s styra vra ftter in p fridens vg.
001:080 Och barnet vxte upp och blev allt starkare i anden.  Och han
	vistades i knen, intill den dag d han skulle trda fram fr
	Israel.
002:001 Och det hnde sig vid den tiden att frn kejsar Augustus utgick
	ett pbud att hela vrlden skulle skattskrivas.
002:002 Detta var den frsta skattskrivningen, och den hlls, nr
	Kvirinius var landshvding ver Syrien.
002:003 D frdades alla var och en till sin stad, fr att lta
	skattskriva sig.
002:004 S gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och
	slkt, for han frn staden Nasaret i Galileen upp till Davids
	stad, som heter Betlehem, i Judeen,
002:005 fr att lta skattskriva sig jmte Maria, sin trolovade, som var
	havande.
002:006 Medan de voro dr, hnde sig att tiden var inne, d hon skulle
	fda.
002:007 Och hon fdde sin frstfdde son och lindade honom och lade
	honom i en krubba, ty det fanns icke rum fr dem i hrbrget.
002:008 I samma nejd voro d ngra herdar ute p marken och hllo vakt
	om natten ver sin hjord.
002:009 D stod en Herrens ngel framfr dem, och Herrens hrlighet
	kringstrlade dem; och de blevo mycket frskrckta.
002:010 Men ngeln sade till dem: Varen icke frskrckta.  Se, jag
	bdar eder en stor gldje, som skall vederfaras allt folket.
002:011 Ty i dag har en Frlsare blivit fdd t eder i Davids stad, och
	han r Messias, Herren.
002:012 Och detta skall fr eder vara tecknet: I skolen finna ett nyftt
	barn, som ligger lindat i en krubba.
002:013 I detsamma sgs dr jmte ngeln en stor hop av den himmelska
	hrskaran, och de lovade Gud och sade:
002:014   ra vare Gud i hjden,
	  och frid p jorden,
	  bland mnniskor till vilka han har behag!
002:015 Nr s nglarna hade farit ifrn herdarna upp i himmelen, sade
	dessa till varandra: Lt oss nu g till Betlehem och se det som
	dr har skett, och som Herren har kungjort fr oss.
002:016 Och de skyndade stad dit och funno Maria och Josef, och barnet
	som lg i krubban.
002:017 Och nr de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt
	till dem om detta barn.
002:018 Och alla som hrde det frundrade sig ver vad herdarna
	berttade fr dem.
002:019 Men Maria gmde och begrundade allt detta i sitt hjrta.
002:020 Och herdarna vnde tillbaka och prisade och lovade Gud fr allt
	vad de hade ftt hra och se, alldeles ssom det blivit dem
	sagt.
002:021 Nr sedan tta dagar hade gtt till nda och han skulle
	omskras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit
	nmnt av ngeln, frrn han blev avlad i sin moders liv.
002:022 Och nr deras reningsdagar hade gtt till nda, de som voro
	freskrivna i Moses' lag, frde de honom upp till Jerusalem fr
	att bra honom fram infr Herren,
002:023 enligt den freskriften i Herrens lag, att allt mankn som
	ppnar moderlivet skall rknas ssom helgat t Herren,
002:024 s ock fr att offra ett par duvor eller tv unga turturduvor,
	ssom stadgat var i Herrens lag.
002:025 I Jerusalem levde d en man, vid namn Simeon, en rttfrdig och
	from man, som vntade p Israels trst; och helig ande var ver
	honom.
002:026 Och av den helige Ande hade han ftt den uppenbarelsen att han
	icke skulle se dden, frrn han hade ftt se Herrens Smorde.
002:027 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen.  Och nr
	frldrarna buro in barnet Jesus, fr att s gra med honom som
	sed var efter lagen,
002:028 d tog ocks han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
002:029   Herre, nu lter du din tjnare fara hdan
	  i frid, efter ditt ord,
002:030   ty mina gon hava sett din frlsning,
002:031   vilken du har berett till att skdas av alla folk:
002:032   ett ljus som skall uppenbaras fr hedningarna,
	  och en hrlighet som skall givas t ditt folk Israel.
002:033 Och hans fader och moder frundrade sig ver det som sades om
	honom.
002:034 Och Simeon vlsignade dem och sade till Maria, hans moder: Se,
	denne r satt till fall eller upprttelse fr mnga i Israel,
	och till ett tecken som skall bliva motsagt.
002:035 Ja, ocks genom din sjl skall ett svrd g.  S skola mnga
	hjrtans tankar bliva uppenbara.
002:036 Dr fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers
	stam.  Hon var kommen till hg lder; i sju r hade hon levat
	med sin man, frn den tid d hon var jungfru,
002:037 och hon var nu nka, ttiofyra r gammal.  Och hon lmnade
	aldrig helgedomen, utan tjnade dr Gud med fastor och bner,
	natt och dag.
002:038 Hon kom ocks i samma stund tillstdes och prisade Gud och
	talade om honom till alla dem som vntade p frlossning fr
	Jerusalem.
002:039 Och nr de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag,
	vnde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
002:040 Men barnet vxte upp och blev allt starkare och uppfylldes av
	vishet; och Guds nd var ver honom.
002:041 Nu plgade hans frldrar rligen vid pskhgtiden begiva sig
	till Jerusalem.
002:042 Nr han var tolv r gammal, gingo de ocks dit upp, ssom sed
	var vid hgtiden.
002:043 Men nr de hade varit med om alla hgtidsdagarna och vnde hem
	igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans
	frldrar lade mrke drtill.
002:044 De menade att han var med i ressllskapet och vandrade s en
	dagsled och skte efter honom bland frnder och vnner.
002:045 Nr de d icke funno honom, vnde de tillbaka till Jerusalem och
	skte efter honom.
002:046 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, dr han satt
	mitt ibland lrarna och hrde p dem och frgade dem;
002:047 och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad ver hans
	frstnd och hans svar.
002:048 Nr de nu fingo se honom dr, frundrade de sig hgeligen; och
	hans moder sade till honom: Min son, varfr gjorde du oss
	detta?  Se, din fader och jag hava skt efter dig med stor oro.
002:049 D sade han till dem: Varfr behvden I ska efter mig?
	Vissten I d icke att jag br vara dr min Fader bor?
002:050 Men de frstodo icke det som han talade till dem.
002:051 S fljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem
	underdnig.  Och hans moder gmde allt detta i sitt hjrta.
002:052 Och Jesus vxte till i lder och vishet och nd infr Gud och
	mnniskor.

003:001 I femtonde ret av kejsar Tiberius' regering, nr Pontius
	Pilatus var landshvding i Judeen, och Herodes var landsfurste i
	Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och
	Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,
003:002 p den tid d Hannas var versteprst jmte Kaifas -- d kom
	Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i knen;
003:003 och han gick stad och predikade i hela trakten omkring Jordan
	bttringens dpelse till syndernas frltelse.
003:004 S uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors
	bok:
	  Hr rsten av en som ropar i knen:
	  Bereden vgen fr Herren,
	  gren stigarna jmna fr honom.
003:005   Alla dalar skola fyllas
	  och alla berg och hjder snkas;
	  vad krokigt r skall bliva rak vg,
	  och vad olndigt r skall bliva slta stigar;
003:006   och allt ktt skall se Guds frlsning.'
003:007 Han sade nu till folket som kom ut fr att lta dpa sig av
	honom: I huggormars avfda, vem har ingivit eder att ska komma
	undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.  Och sgen icke
	vid eder sjlva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag sger
	eder att Gud av dessa stenar kan uppvcka barn t Abraham.
003:009 Redan r ocks yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
	trd som icke br god frukt avhugget och kastat p elden.
003:010 Och folket frgade honom och sade: Vad skola vi d gra?
003:011 Han svarade och sade till dem: Den som har tv livkldnader,
	han dele med sig t den som icke har ngon; och en som har
	matfrrd, han gre sammalunda.
003:012 S kommo ock publikaner fr att lta dpa sig, och de sade till
	honom: Mstare, vad skola vi gra?
003:013 Han svarade dem: Krven icke ut mer n vad som r eder
	freskrivet.
003:014 Ocks krigsmn frgade honom och sade: Vad skola d vi gra?
	Han svarade dem: Tilltvingen eder icke penningar av ngon,
	genom hot eller p annat otillbrligt stt, utan lten eder nja
	med eder sold.
003:015 Och folket gick dr i frbidan, och alla undrade i sina hjrtan
	om Johannes icke till ventyrs vore Messias.
003:016 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: Jag dper
	eder med vatten, men den som kommer, som r starkare n jag, den
	vilkens skorem jag icke r vrdig att upplsa; han skall dpa
	eder i helig ande och eld.
003:017 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge
	och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han brnna upp
	i en eld som icke utslckes.
003:018 S frmanade han folket ocks i mnga andra stycken och
	frkunnade evangelium fr dem.
003:019 Men nr han hade frehllit Herodes, landsfursten, hans synd i
	frga om hans broders hustru Herodias och frehllit honom allt
	det onda som han eljest hade gjort,
003:020 lade Herodes till allt annat ocks det att han insprrade
	Johannes i fngelse.
003:021 Nr nu allt folket lt dpa sig och jmvl Jesus blev dpt, s
	skedde drvid, medan han bad, att himmelen ppnades,
003:022 och den helige Ande snkte sig ned ver honom I lekamlig skepnad
	ssom en duva; och frn himmelen kom en rst: Du r min lskade
	Son; i dig har jag funnit behag.
003:023 Och Jesus var vid pass trettio r gammal, nr han begynte sitt
	verk.  Och man menade att han var son av Josef, som var son av
	Eli,
003:024 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av
	Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
003:025 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av
	Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
003:026 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av
	Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
003:027 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av
	Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
003:028 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam,
	som var son av Elmadam, som var son av Er,
003:029 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av
	Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
003:030 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av
	Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
003:031 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av
	Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
003:032 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av
	Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
003:033 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av
	Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av
	Judas,
003:034 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av
	Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
003:035 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av
	Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
003:036 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av
	Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
003:037 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av
	Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
003:038 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam,
	som var son av Gud.
004:001 Sedan vnde Jesus tillbaka frn Jordan, full av helig ande, och
	frdes genom Anden omkring i knen
004:002 och frestades av djvulen under fyrtio dagar.  Och under de
	dagarna t han intet; men nr de hade gtt till nda, blev han
	hungrig.
004:003 D sade djvulen till honom: r du Guds Son, s bjud denna sten
	att bliva brd.
004:004 Jesus svarade honom: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva icke
	allenast av brd.'
004:005 Och djvulen frde honom upp p en hjd och visade honom i ett
	gonblick alla riken i vrlden
004:006 och sade till honom: t dig vill jag giva makten ver allt
	detta med dess hrlighet; ty t mig har den blivit verlmnad,
	och t vem jag vill kan jag giva den.
004:007 Om du allts tillbeder infr mig, s skall den hel och hllen
	hra dig till.
004:008 Jesus svarade och sade till honom: Det r skrivet: 'Herren, din
	Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjna.'
004:009 Och han frde honom till Jerusalem och stllde honom uppe p
	helgedomens mur och sade till honom: r du Guds Son, s kasta
	dig ned hrifrn;
004:010 det r ju skrivet:
	  'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
	  att de skola vl bevara dig';
004:011 s ock:
	  'De skola bra dig p hnderna,
	  s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
004:012 D svarade Jesus och sade till honom: Det r sagt: 'Du skall
	icke fresta Herren, din Gud.'
004:013 Nr djvulen s hade slutat med alla sina frestelser, vek han
	ifrn honom, intill lglig tid.
004:014 Och Jesus vnde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och
	ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
004:015 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
004:016 S kom han till Nasaret, dr han var uppfdd.  Och p
	sabbatsdagen gick han, ssom hans sed var, in i synagogan: och
	dr stod han upp till att frelsa.
004:017 D rckte man t honom profeten Esaias' bok; och nr han ppnade
	boken, fick han se det stlle dr det stod skrivet:
004:018   Herrens Ande r ver mig,
	  ty han har smort mig.
	  Han har satt mig till att frkunna
	  gldjens budskap fr de fattiga,
	  till att predika frihet fr de fngna
	  och syn fr de blinda,
	  ja, till att giva de frtryckta frihet
004:019   och till att predika ett ndens r frn Herren.
004:020 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka t tjnaren och
	satte sig ned.  Och alla som voro i synagogan hade sina gon
	fsta p honom.
004:021 D begynte han tala och sade till dem: I dag r detta skriftens
	ord fullbordat infr edra ron.
004:022 Och de gvo honom alla sitt vittnesbrd och frundrade sig ver
	de ndens ord som utgingo frn hans mun, och sade: r d denne
	icke Josefs son?
004:023 D sade han till dem: Helt visst skolen I nu vnda mot mig det
	ordet: 'Lkare, bota dig sjlv' och sga: 'Sdana stora ting som
	vi hava hrt vara gjorda i Kapernaum, sdana m du gra ocks
	hr i din fdernestad.'
004:024 Och han tillade: Sannerligen sger jag eder: Ingen profet
	bliver i sitt fdernesland vl mottagen.
004:025 Men jag sger eder, ssom sant r: I Israel funnos mnga nkor
	p Elias' tid d himmelen var tillsluten i tre r och sex
	mnader, och stor hungersnd kom ver hela landet --
004:026 och likvl blev Elias icke snd till ngon av dessa, utan
	allenast till en nka i Sarepta i Sidons land.
004:027 Och mnga spetlska funnos i Israel p profeten Elisas tid; och
	likvl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman frn
	Syrien.
004:028 Nr de som voro i synagogan hrde detta, uppfylldes de alla av
	vrede
004:029 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och frde honom nda
	fram till branten av det berg som deras stad var byggd p, och
	ville strta honom drutfr.
004:030 Men han gick sin vg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
004:031 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och
	undervisade folket p sabbaten.
004:032 Och de hpnade ver hans undervisning, ty han talade med makt
	och myndighet.
004:033 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande.
	Denne ropade med hg rst:
004:034 Bort hrifrn!  Vad har du med oss att gra, Jesus frn
	Nasaret?  Har du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r,
	du Guds Helige.
004:035 Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig och far ut ur
	honom.  D kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem
	och for ut ur honom, utan att hava gjort honom ngon skada.
004:036 Och hpnad kom ver dem alla, och de talade med varandra och
	sade: Vad r det med dennes ord?  Med myndighet och makt
	befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.
004:037 Och ryktet om honom spriddes t alla hll i den kringliggande
	trakten.
004:038 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons
	hus.  Och Simons svrmoder var ansatt av en svr feber, och de
	bdo honom fr henne.
004:039 D trdde han fram och lutade sig ver henne och npste febern,
	och den lmnade henne; och strax stod hon upp och betjnade dem.
004:040 Men nr solen gick ned, frde alla till honom sina sjuka, sdana
	som ledo av olika slags sjukdomar.  Och han lade hnderna p var
	och en av dem och botade dem.
004:041 Onda andar blevo ock utdrivna ur mnga, och de ropade drvid och
	sade: Du r Guds Son.  Men han tilltalade dem strngt och
	tillsade dem att icke sga ngot, eftersom de visste att han var
	Messias.
004:042 Och nr det ter hade blivit dag, gick han stad bort till en
	de trakt.  Men folket skte efter honom; och nr de kommo fram
	till honom, ville de hlla honom kvar och hindra honom att g
	sin vg.
004:043 Men han sade till dem: Ocks fr de andra stderna mste jag
	frkunna evangelium om Guds rike, ty drtill har jag blivit
	utsnd.
004:044 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
005:001 D nu en gng folket, fr att hra Guds ord, trngde sig inp
	honom dr han stod vid Gennesarets sj,
005:002 fick han se tv btar ligga vid sjstranden; men de som fiskade
	hade gtt i land och hllo p att sklja sina nt.
005:003 D steg han i en av btarna, den som tillhrde Simon, och bad
	honom lgga ut ngot litet frn land.  Sedan satte han sig ned
	och undervisade folket frn bten.
005:004 Och nr han hade slutat att tala, sade han till Simon: Lgg ut
	p djupet; och kasten dr ut edra nt till fngst.
005:005 D svarade Simon och sade: Mstare, vi hava arbetat hela
	natten och ftt intet; men p ditt ord vill jag kasta ut
	nten.
005:006 Och nr de hade gjort s, fingo de en stor hop fiskar i sina
	nt; och nten gingo snder.
005:007 D vinkade de t sina kamrater i den andra bten, att dessa
	skulle komma och hjlpa dem.  Och de kommo och fyllde upp bda
	btarna, s att de begynte sjunka.
005:008 Nr Simon Petrus sg detta, fll han ned fr Jesu knn och sade:
	G bort ifrn mig, Herre; jag r en syndig mnniska.
005:009 Ty fr detta fiskafnges skull hade han och alla som voro med
	honom betagits av hpnad,
005:010 jmvl Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, som deltogo med
	Simon i fisket.  Men Jesus sade till Simon: Frukta icke;
	hrefter skall du fnga mnniskor.
005:011 Och de frde btarna i land och lmnade alltsammans och fljde
	honom.

005:012 Och medan han var i en av stderna, hnde sig, att dr kom en
	man som var full av spetlska.  Nr denne fick se Jesus, fll han
	ned p sitt ansikte och bad honom och sade: Herre, vill du,
	s kan du gra mig ren.
005:013 D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag
	vill; bliv ren.  Och strax vek spetlskan ifrn honom.
005:014 Och han frbjd honom att omtala detta fr ngon, men tillade:
	G stad och visa dig fr prsten och frambr fr din rening
	ett offer, ssom Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr
	dem.
005:015 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk
	samlade sig fr att hra honom och fr att bliva botade frn
	sina sjukdomar.
005:016 Men han drog sig undan till de trakter och bad.

005:017 Nu hnde sig en dag, d han undervisade folket, att dr sutto
	ngra fariser och laglrare -- sdana hade nmligen kommit dit
	frn alla byar i Galileen och Judeen och frn Jerusalem -- och
	Herrens kraft verkade, s att sjuka blevo botade av honom.
005:018 D kommo ngra mn dit med en lam man, som de buro p en sng;
	och de frskte komma in med honom fr att lgga honom ned
	framfr Jesus.
005:019 Men d de fr folkets skull icke kunde finna ngot annat stt
	att komma in med honom stego de upp p taket och slppte honom
	tillika med sngen ned genom tegelbelggningen, mitt ibland dem,
	framfr Jesus.
005:020 Nr han sg deras tro, sade han: Min vn, dina synder ro dig
	frltna.
005:021 D begynte de skriftlrde och fariserna tnka s: Vad r
	denne fr en, som talar s hdiska ord?  Vem kan frlta synder
	utom Gud allena?
005:022 Men Jesus frnam deras tankar och svarade och sade till dem:
	Vad r det I tnken i edra hjrtan?
005:023 Vilket r lttare att sga: 'Dina synder ro dig frltna' eller
	att sga: 'St upp och g'?
005:024 Men fr att I skolen veta, att Mnniskosonen har makt hr p
	jorden att frlta synder, s sger jag dig (och hrmed vnde
	han sig till den lame): St upp, tag din sng och g
	hem.
005:025 D stod han strax upp i deras syn och tog sngen, som han hade
	legat p, och gick hem, prisande Gud.
005:026 Och de grepos alla av bestrtning och prisade Gud; och de sade,
	fulla av hpnad: Vi hava i dag sett frunderliga ting.

005:027 Sedan begav han sig drifrn.  Och han fick se en publikan, vid
	namn Levi, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj
	mig.
005:028 D lmnade han allt och stod upp och fljde honom.
005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gstabud fr honom; och en
	stor hop publikaner och andra voro bordsgster dr jmte dem.
005:030 Men fariserna -- srskilt de skriftlrde bland dem -- knorrade
	mot hans lrjungar och sade: Huru kunnen I ta och dricka
	med publikaner och syndare?
005:031 D svarade Jesus och sade till dem: De r icke de friska som
	behva lkare, utan de sjuka.
005:032 Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare,
	till bttring.
005:033 Och de sade till honom: Johannes' lrjungar fasta ofta och
	hlla bner, sammalunda ock farisernas; men dina lrjungar ta
	och dricka.
005:034 Jesus svarade dem: Icke kunnen I vl lgga brllopsgsterna
	att fasta, medan brudgummen nnu r hos dem?
005:035 Men en annan tid skall komma, och d, nr brudgummen tages ifrn
	dem, d, p den tiden, skola de fasta.  --
005:036 Han framstllde ock fr dem denna liknelse: Ingen river av en
	lapp frn en ny mantel och stter den p en gammal mantel; om
	ngon s gjorde, skulle han icke allenast riva snder den nya
	manteln, utan drtill komme, att lappen frn den nya manteln
	icke skulle passa den gamla.
005:037 Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
	gjorde, skulle det nya vinet sprnga snder lglarna, och vinet
	skulle spillas ut, jmte det att lglarna frdrvades.
005:038 Nej, nytt vin br man sl i nya lglar.  --
005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan grna hava
	nytt; ty han tycker, att det gamla r bttre.
006:001 Och det hnde sig p en sabbat att han tog vgen genom ett
	sdesflt; och hans lrjungar ryckte av axen och gnuggade snder
	dem med hnderna och to.
006:002 D sade ngra av fariserna; Huru kunnen I gra vad som icke r
	lovligt att gra p sabbaten?
006:003 Jesus svarade och sade till dem: Haven I icke lst om det som
	David gjorde, nr han sjlv och de som fljde honom blevo
	hungriga:
006:004 huru han d gick in i Guds hus och tog skdebrden och t, och
	jmvl gav t dem som fljde honom, fastn det ju icke r
	lovligt fr andra n allenast fr prsterna att ta sdant
	brd?
006:005 Drefter sade han till dem: Mnniskosonen r herre ver
	sabbaten.

006:006 P en annan sabbat hnde sig att han gick in i synagogan och
	undervisade.  Dr var d en man vilkens hgra hand var
	frvissnad.
006:007 Och de skriftlrde och fariserna vaktade p honom, fr att se
	om han botade ngon p sabbaten; de ville nmligen finna ngot
	att anklaga honom fr.
006:008 Men han frstod deras tankar och sade till mannen som hade den
	frvissnade handen: St upp, och trd fram.  D stod han upp
	och trdde fram.
006:009 Sedan sade Jesus till dem: Jag vill gra eder en
	frga.  Vilketdera r lovligt p sabbaten: att gra vad gott r,
	eller att gra vad ont r, att rdda ngons liv, eller att
	frgra det?
006:010 Och han sg sig omkring p dem alla och sade till mannen: Rck
	ut din hand.  Och han gjorde s; och hans hand blev frisk igen.
006:011 Men de blevo ssom ursinniga och talade med varandra om vad de
	skulle kunna fretaga sig mot Jesus.

006:012 S hnde sig p den tiden att han gick stad upp p berget fr
	att bedja; och han blev kvar dr ver natten i bn till Gud.
006:013 Men nr det blev dag, kallade han till sig sina lrjungar och
	utvalde bland dem tolv, som han ock benmnde apostlar:
006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
	broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
	kallades ivraren;
006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
	frrdare.

006:017 Dessa tog han nu med sig och steg ter ned och stannade p en
	jmn plats; och en stor skara av hans lrjungar var dr
	frsamlad, s ock en stor hop folk ifrn hela Judeen och
	Jerusalem, och frn kuststrckan vid Tyrus och Sidon.
006:018 Dessa hade kommit fr att hra honom och fr att bliva botade
	frn sina sjukdomar.  Och jmvl de som voro kvalda av orena
	andar blevo botade.
006:019 Och allt folket skte att f rra vid honom, ty kraft gick ut
	ifrn honom och botade alla.
006:020 Och han lyfte upp sina gon och sg p sina lrjungar och sade:
	Saliga ren I, som ren fattiga, ty eder hr Guds rike till.
006:021 Saliga ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva mttade.  Saliga
	ren I, som nu grten, ty I skolen le.
006:022 Saliga ren I, nr mnniskorna fr Mnniskosonens skull hata
	eder och frskjuta och smda eder och kasta bort edert namn
	ssom ngot ont.
006:023 Gldjens p den dagen, ja, springen upp av frjd, ty se, eder
	ln r stor i himmelen.  P samma satt gjorde ju deras fder med
	profeterna.
006:024 Men ve eder, I som ren rika, ty I haven ftt ut eder hugnad!
006:025 Ve eder, som nu ren mtta, ty I skolen hungra!  Ve eder, som nu
	len, ty I skolen srja och grta!
006:026 Ve eder, nr alla mnniskor tala vl om eder!  P samma stt
	gjorde ju deras fader i frga om de falska profeterna.

006:027 Men till eder, som hren mig, sger jag: lsken edra ovnner,
	gren gott mot dem som hata eder,
006:028 vlsignen dem som frbanna eder, bedjen fr dem som frortta
	eder.
006:029 Om ngon slr dig p den ena kinden, s hll ock fram den andra
	t honom; och om ngon tager manteln ifrn dig, s frvgra
	honom icke heller livkldnaden.
006:030 Giv t var och en som beder dig; och om ngon tager ifrn dig
	vad som r ditt, s krv det icke igen.
006:031 Ssom I viljen att mnniskorna skola gra mot eder, s skolen I
	ock gra mot dem.
006:032 Om I lsken dem som lska eder, vad tack kunnen I f drfr?
	Ocks syndare lska ju dem av vilka de bliva lskade.
006:033 Och om I gren gott mot dem som gra eder gott, vad tack kunnen
	I f drfr?  Ocks syndare gra ju detsamma.
006:034 Och om I lnen t dem av vilka I kunnen hoppas att sjlva f
	ngot, vad tack kunnen I f drfr?  Ocks syndare lna ju t
	syndare fr att f lika igen.
006:035 Nej, lsken edra ovnner, och gren gott och given ln utan att
	hoppas p ngon gengld.  D skall eder ln bliva stor, och d
	skolen I vara den Hgstes barn; ty han r mild mot de otacksamma
	och onda.

006:036 Varen barmhrtiga, ssom eder Fader r barmhrtig.
006:037 Dmen icke, s skolen I icke bliva dmda; frdmen icke, s
	skolen I icke bliva frdmda.  Frlten, och eder skall bliva
	frltet.
006:038 Given, och eder skall bliva givet.  Ett gott mtt, vl packat,
	skakat och verfldande, skall man giva eder i sktet; ty med
	det mtt som I mten med skall ock mtas t eder igen.

006:039 Han framstllde ock fr dem denna liknelse:
	Kan vl en blind leda en blind?  Falla de icke d bda i
	gropen?
006:040 Lrjungen r icke frmer n sin mstare; nr ngon bliver
	fullrd, s bliver han allenast sin mstare lik.
006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
	icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
006:042 Huru kan du sga till din broder: 'Broder, lt mig taga ut
	grandet i ditt ga', du som icke ser bjlken i ditt eget ga?
	Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
	du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ga.

006:043 Ty intet gott trd finnes, som br dlig frukt, och lika litet
	finnes ngot dligt trd som br god frukt;
006:044 vart och ett trd knnes ju igen p sin frukt.  Icke hmtar man
	vl fikon ifrn trnen, ej heller skrdar man vindruvor av
	trnbuskar.
006:045 En god mnniska br ur sitt hjrtas goda frrd fram vad gott
	r, och en ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r;
	ty vad hennes hjrta r fullt av, det talar hennes mun.  --
006:046 Men varfr ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gren dock icke
	vad jag sger?

006:047 Var och en som kommer till mig och hr mina ord och gr efter
	dem, vem han r lik, det skall jag visa eder.
006:048 Han r lik en man som ville bygga ett hus och som d grvde
	djupt och lade dess grund p hlleberget.  Nr sedan
	versvmning kom, strtade sig vattenstrmmen mot det huset, men
	den frmdde dock icke skaka det, eftersom det var s byggt.
006:049 Men den som hr och icke gr, han r lik en man som byggde ett
	hus p blotta jorden, utan att lgga ngon grund.  Och
	vattenstrmmen strtade sig emot det, och strax fll det samman,
	och det husets fall blev stort.
007:001 Nr han nu hade talat allt detta till slut infr folket, gick
	han in i Kapernaum.

007:002 Men dr var en hvitsman som hade en tjnare, vilken lg sjuk
	och var nra dden; och denne var hgt skattad av honom.
007:003 D han nu fick hra om Jesus, snde han till honom ngra av
	judarnas ldste och bad honom komma och bota hans tjnare.
007:004 Nr dessa kommo till Jesus, bdo de honom entrget och sade:
	Han r vrd att du gr honom detta,
007:005 ty han har vrt folk krt, och det r han som har byggt
	synagogan t oss.
007:006 D gick Jesus med dem.  Men nr han icke var lngt ifrn
	hvitsmannens hus, snde denne ngra av sina vnner och lt sga
	till honom: Herre, gr dig icke omak; ty jag r icke vrdig att
	du gr in under mitt tak.
007:007 Drfr har jag ej heller aktat mig sjlv vrdig att komma till
	dig Men sg ett ord, s bliver min tjnare frisk.
007:008 Jag r ju sjlv en man som str under andras befl; jag har ock
	krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
	gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han, och om jag
	sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
007:009 Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig ver honom och vnde
	sig om och sade till folket som fljde honom: Jag sger eder:
	Icke ens i Israel har jag funnit s stor tro.
007:010 Och de som hade blivit utsnda gingo hem igen och funno tjnaren
	vara frisk.

007:011 Drefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
	honom gingo hans lrjungar och mycket folk.
007:012 Och se, d han kom nra stadsporten, bars dr ut en dd, och han
	var sin moders ende son, och hon var nka; och en ganska stor
	hop folk ifrn staden gick med henne.

007:013 Nr Herren fick se henne, mkade han sig ver henne och sade
	till henne: Grt icke.
007:014 Och han gick fram och rrde vid bren, och de som buro stannade.
	Och han sade: Unge man, jag sger dig: St upp.
007:015 D satte sig den dde upp och begynte tala.  Och han gav honom t
	hans moder.
007:016 Och alla betogos av hpnad och prisade Gud och sade: Den stor
	profet har uppsttt ibland oss och: Gud har sett till sitt
	folk.
007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
	dromkring.

007:018 Och allt detta fick Johannes hra berttas av sina lrjungar.
007:019 D kallade Johannes till sig tv av sina lrjungar och snde dem
	till Herren med denna frga: r du den som skulle komma, eller
	skola vi frbida ngon annan?
007:020 Nr mannen kommo fram till honom, sade de: Johannes dparen har
	snt oss till dig och lter frga: 'r du den som skulle komma,
	eller skola vi frbida ngon annan?'
007:021 Just d hll Jesus p med att bota mnga som ledo av sjukdomar
	och plgor, eller som voro besatta av onda andar, och t mnga
	blinda gav han deras syn.
007:022 Och han svarade och sade till mnnen: Gn tillbaka och omtalen
	fr Johannes vad I haven sett och hrt: blinda f sin syn, halta
	g, spetlska bliva rena, dva hra, dda uppst, 'fr fattiga
	frkunnas gldjens budskap'.
007:023 Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

007:024 Nr sedan Johannes' sndebud hade gtt sin vg, begynte han tala
	till folket om Johannes: Varfr var det I gingen ut i knen?
	Var det fr att se ett rr som drives hit och dit av vinden?
007:025 Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd i
	fina klder?  De som bra prktiga klder och leva i krslighet,
	dem finnen I ju i konungapalatsen.
007:026 Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
	sger eder: nnu mer n en profet r han.
007:027 Han r den om vilken det r skrivet:
	  'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
	  och han skall bereda vgen fr dig.'
007:028 Jag sger eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor har ingen
	varit strre n Johannes; men den som r minst i Guds rike r
	likvl strre n han.
007:029 S gav ock allt folket som hrde honom Gud rtt, jmvl
	publikanerna, och lto dpa sig med Johannes' dop.
007:030 Men fariserna och de lagkloke fraktade Guds rdslut i frga om
	dem sjlva och lto icke dpa sig av honom.

007:031 Vad skall jag d likna detta slktes mnniskor vid?  Ja, vad ro
	de lika?
007:032 De ro lika barn som sitta p torget och ropa till varandra och
	sga:
	  'Vi hava spelat fr eder,
	  och I haven icke dansat;
	  vi hava sjungit sorgesng,
	  och I haven icke grtit.'
007:033 Ty Johannes dparen har kommit, och han ter icke brd och
	dricker ej heller vin, och s sgen I: 'Han r besatt av en ond
	ande.'
007:034 Mnniskosonen har kommit, och han bde ter och dricker, och nu
	sgen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han r, en
	publikaners och syndares vn!'
007:035 Men Visheten har ftt rtt av alla sina barn.

007:036 Och en faris inbjd honom till en mltid hos sig; och han gick
	in i farisens hus och lade sig till bords.
007:037 Nu fanns dr i staden en synderska; och nr denna fick veta att
	han lg till bords i farisens hus, gick hon dit med en
	alabasterflaska med smrjelse
007:038 och stannade bakom honom vid hans ftter, grtande, och begynte
	vta hans ftter med sina trar och torkade dem med sitt
	huvudhr och kysste ivrigt hans ftter och smorde dem med
	smrjelsen.
007:039 Men nr farisen som hade inbjudit honom sg detta, sade han vid
	sig sjlv: Vore denne en profet, s skulle han knna till,
	vilken och hurudan denna kvinna r, som rr vid honom; han
	skulle d veta att hon r en synderska.

007:040 D tog Jesus till orda och sade till honom: Simon, jag har
	ngot att sga dig.  Han svarade: Mstare, sg det.
007:041 En man som lnade ut penningar hade tv gldenrer.  Den ene var
	skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
007:042 Men d de icke kunde betala, eftersknkte han skulden fr dem
	bda.  Vilken av dem kommer nu att lska honom mest?
007:043 Simon svarade och sade: Jag menar den t vilken han
	eftersknkte mest.  D sade han till honom: Rtt dmde du
007:044 Och s vnde han sig t kvinnan och sade till Simon: Ser du
	denna kvinna?  Nr jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
	till mina ftter, men hon har vtt mina ftter med sina trar
	och torkat dem med sitt hr.
007:045 Du gav mig ingen hlsningskyss, men nda ifrn den stund d jag
	kom hitin, har hon icke upphrt att ivrigt kyssa mina ftter.
007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
	ftter med smrjelse.
007:047 Frdenskull sger jag dig: Hennes mnga synder ro henne
	frltna; hon har ju ock visat mycken krlek.  Men den som fr
	litet frltet, han lskar ock litet.
007:048 Sedan sade han till henne: Dina synder ro dig frltna.
007:049 D begynte de som voro bordsgster jmte honom att sga vid sig
	sjlva: Vem r denne, som till och med frlter synder?
007:050 Men han sade till kvinnan: Din tro har frlst dig.  G i frid.
008:001 Drefter vandrade han igenom landet, frn stad till stad och
	frn by till by, och predikade och frkunnade evangelium om Guds
	rike.  Och med honom fljde de tolv,
008:002 s ock ngra kvinnor som hade blivit befriade frn onda andar
	och botade frn sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
	vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
	mnga andra som tjnade dem med sina godelar.
008:004 D nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
	srskilda stderna begvo sig ut till honom, sade han i en
	liknelse:

008:005 En sningsman gick ut fr att s sin sd.  Och nr han sdde,
	fll somt vid vgen och blev nedtrampat, och himmelens fglar
	to upp det.
008:006 Och somt fll p stengrund, och nr det hade vuxit upp, torkade
	det bort, eftersom det icke dr hade ngon fuktighet.
008:007 Och somt fll bland trnen, och trnena vxte upp tillsammans
	drmed och frkvvde det.
008:008 Men somt fll i god jord, och nr det hade vuxit upp, bar det
	hundrafaldig frukt.  Sedan han hade talat detta, sade han med
	hg rst: Den som har ron till att hra, han hre.

008:009 D frgade hans lrjungar honom vad denna liknelse betydde.
008:010 Han sade: Eder r givet att lra knna Guds rikes hemligheter,
	men t de andra meddelas de i liknelser, fr att de med seende
	gon intet skola se och med hrande ron intet frst'.
008:011 S r nu detta liknelsens mening: Sden r Guds ord.
008:012 Och att den sddes vid vgen, det r sagt om dem som hava hrt
	ordet, men sedan kommer djvulen och tager bort det ur deras
	hjrtan, fr att de icke skola komma till tro och bliva frlsta.
008:013 Och att den sddes p stengrunden det r sagt om dem, som nr de
	f hra ordet, taga emot det med gldje, men icke hava ngon
	rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
	avfalla de.
008:014 Och att den fll bland trnena, det r sagt om dem, som nr de
	hava hrt ordet, g bort och lta sig frkvvas av rikedomens
	omsorger och njutandet av livets goda och s icke fra ngot
	fram till mognad.
008:015 Men att den fll i den goda jorden, det r sagt om dem, som nr
	de hava hrt ordet, behlla det i rttsinniga och goda hjrtan
	och bra frukt i stndaktighet.

008:016 Ingen tnder ett ljus och gmmer det sedan under ett krl eller
	stter det under en bnk, utan man stter det p en ljusstake,
	fr att de som komma in skola se skenet.
008:017 Ty intet r frdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
	r ngot undangmt, som icke skall bliva knt och komma i dagen.
008:018 Akten frdenskull p huru I hren.  Ty den som har, t honom
	skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas
	ocks det han menar sig hava.

008:019 Och hans moder och hans brder kommo och skte honom, men fr
	folkets skull kunde de icke komma in till honom.
008:020 D sade man till honom: Din moder och dina broder st
	hrutanfr och vilja trffa dig.
008:021 Men han svarade och sade till dem: Min moder och mina brder
	ro dessa, som hra Guds ord och gra det.

008:022 En dag steg han med sina lrjungar i en bt och sade till dem:
	Lt oss fara ver sjn till andra sidan.  Och de lade ut.
008:023 Och medan de seglade fram, somnade han.  Men en stormvind for ned
	ver sjn, och deras bt begynte fyllas med vatten, s att de
	voro i fara.
008:024 D gingo de fram och vckte upp honom och sade: Mstare,
	Mstare, vi frgs.  Nr han s hade vaknat, npste han vinden
	och vattnets vgor, och de stillades, och det blev lugnt.
008:025 Drefter sade han till dem: Var r eder tro?  Men de hade
	blivit hpna och frundrade sig och sade till varandra: Vem r
	d denne?  Han befaller ju bde vindarna och vattnet, och de
	lyda honom.

008:026 S foro de ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot
	Galileen.
008:027 Och nr han hade stigit i land, kom en man frn staden emot
	honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
	lng tid icke hade haft klder p sig och icke bodde i hus, utan
	bland gravarna.
008:028 D nu denne fick se Jesus, skriade han och fll ned fr honom
	och sade med hg rst: Vad har du med mig att gra, Jesus, du
	Guds, den Hgstes, son?  Jag beder dig, plga mig icke.
008:029 Jesus skulle nmligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
	mannen.  Ty i lng tid hade han farit svrt fram med mannen; och
	vl hade denne varit fngslad med kedjor och fotbojor och
	hllits i frvar, men han hade slitit snder bojorna och hade av
	den onde anden blivit driven ut i knarna.
008:030 Jesus frgade honom: Vad r ditt namn?  Han svarade: Legion.
	Ty det var mnga onda andar som hade farit in i honom.
008:031 Och dessa bdo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
	ned i avgrunden.
008:032 Nu gick dr en ganska stor svinhjord i bet p berget.  Och de
	bdo honom att han ville tillstdja dem att fara in i
	svinen.  Och han tillstadde dem det.
008:033 D gvo sig de onda andarna stad ut ur mannen och foro in i
	svinen.  Och hjorden strtade sig utfr branten ned i sjn och
	drunknade.
008:034 Men nr herdarna sgo vad som hade skett, flydde de och
	berttade hrom i staden och p landsbygden.
008:035 Och folket gick ut fr att se vad som hade skett.  Nr de d
	kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
	hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu ftter, kldd och vid
	sina sinnen; och de betogos av hpnad.
008:036 Och de som hade sett hndelsen omtalade fr dem huru den besatte
	hade blivit botad.
008:037 Allt folket ifrn den kringliggande trakten av gerasenernas land
	bad d Jesus att han skulle g bort ifrn dem, ty de voro gripna
	av stor frskrckelse.  S steg han d i en bt fr att vnda
	tillbaka.
008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
	honom att f flja honom.  Men Jesus tillsade honom att g, med
	de orden:
008:039 Vnd tillbaka hem, och frtlj huru stora ting Gud har gjort
	med dig.  D gick han bort och frkunnade i hela staden huru
	stora ting Jesus hade gjort med honom.

008:040 Nr Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla vntade
	de p honom.
008:041 D kom dr en man, vid namn Jairus, som var frestndare fr
	synagogan.  Denne fll ned fr Jesu ftter och bad honom att han
	skulle komma till hans hus;
008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv r gammal,
	som lg fr dden.  Men under det att han var p vg dit,
	trngde folket hrt p honom.
008:043 Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r och icke
	hade kunnat botas av ngon.
008:044 Hon nrmade sig honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans
	mantel, och strax stannade hennes blodgng
008:045 Men Jesus frgade: Vem var det som rrde vid mig?  D alla
	nekade till att hava gjort det, sade Petrus: Mstare, hela
	folkhopen trycker och trnger dig ju.
008:046 Men Jesus sade: Det var ngon som rrde vid mig; ty jag knde
	att kraft gick ut ifrn mig.
008:047 D nu kvinnan sg att hon icke hade blivit obemrkt, kom hon
	fram bvande och fll ned fr honom och omtalade infr allt
	folket varfr hon hade rrt vid honom, och huru hon strax hade
	blivit frisk.
008:048 D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
	i frid.

008:049 Medan han nnu talade, kom ngon frn synagogfrestndarens hus
	och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra mstaren
	omak.
008:050 Men nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Frukta icke;
	tro allenast, s fr hon liv igen.
008:051 Och nr han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
	att g med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och drtill
	flickans fader och moder.
008:052 Och alla grto och jmrade sig ver henne.  Men han sade: Grten
	icke; hon r icke dd, hon sover.
008:053 D hnlogo de t honom, ty de visste ju att hon var dd.
008:054 Men han tog henne vid handen och sade med hg rst: Flicka, st
	upp.
008:055 D kom hennes ande igen, och hon stod strax upp.  Och han
	tillsade att man skulle giva henne ngot att ta.
008:056 Och hennes frldrar blevo uppfyllda av hpnad; men han frbjd
	dem att fr ngon omtala vad som hade skett.
009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
	ver alla onda andar, s ock makt att bota sjukdomar.
009:002 Och han snde ut dem till att predika Guds rike och till att
	bota sjuka.
009:003 Och han sade till dem: Tagen intet med eder p vgen, varken
	stav eller rnsel eller brd eller penningar, och haven icke
	heller dubbla livkldnader.
009:004 Och nr I haven kommit in ngot hus, s stannen dr, till dess I
	lmnen den orten.
009:005 Och om man ngonstdes icke tager emot eder, s gn bort ifrn
	den staden, och skudden stoftet av edra ftter, till ett
	vittnesbrd mot dem.
009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, frn by till by, och
	frkunnade evangelium och botade sjuka allestdes.

009:007 Men nr Herodes, landsfursten, fick hra om allt detta som
	skedde visste han icke vad han skulle tro.  Ty somliga sade:
	Det r Johannes, som har uppsttt frn de dda.

009:008 Men andra sade: Det r Elias, som har visat sig.  Andra ter
	sade: Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt.
009:009 Men Herodes sjlv sade: Johannes har jag ltit halshugga.  Vem
	r d denne, som jag hr sdant om?  Och han skte efter
	tillflle att f se honom.

009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och frtljde fr Jesus huru stora
	ting de hade gjort.  De tog han dem med sig och drog sig undan
	till en stad som hette Betsaida, dr de kunde vara allena.
009:011 Men nr folket fick veta detta, gingo de efter honom.  Och han
	lt dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
	som behvde botas gjorde han friska.

009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut.  D trdde de tolv fram och
	sade till honom: Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort
	i byarna och grdarna hromkring och skaffa sig hrbrge och f
	mat; vi ro ju hr i en de trakt.
009:013 Men han sade till dem: Given I dem att ta.  De svarade: Vi
	hava icke mer n fem brd och tv fiskar, sframt vi icke skola
	g bort och kpa mat t allt detta folk.
009:014 Dr voro nmligen vid pass fem tusen mn.  D sade han till sina
	lrjungar: Lten dem lgga sig ned i matlag, femtio eller s
	omkring i vart.
009:015 Och de gjorde s och lto dem alla lgga sig ned.
009:016 Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
	till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav t
	lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket.
009:017 Och de to alla och blevo mtta.  sedan samlade man upp de
	stycken som hade blivit ver efter dem, tolv korgar.

009:018 Nr han en gng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
	hans lrjungar hos honom.  Och han frgade dem och sade: Vem
	sger folket mig vara?
009:019 De svarade och sade: Johannes dparen; dock sga andra Elias;
	andra ter sga: 'Det r ngon av de gamla profeterna, som har
	uppsttt.'
009:020 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
	och sade: Guds Smorde.
009:021 D frbjd han dem strngeligen att sga detta till ngon.
009:022 Och han sade: Mnniskosonen mste lida mycket, och han skall
	bliva frkastad av de ldste och versteprsterna och de
	skriftlrda och skall bliva ddad, men p tredje dagen skall han
	uppst igen.

009:023 Och han sade till alla: Om ngon vill efterflja mig, s
	frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig var dag; s
	flje han mig.
009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
	mister sitt liv, fr min skull, han skall bevara det.
009:025 Och vad hjlper det en mnniska om hon vinner hela vrlden, men
	mister sig sjlv eller sjlv gr frlorad?
009:026 Den som blyges fr mig och fr mina ord, fr honom skall
	Mnniskosonen blygas, nr han kom mer i sin och min Faders och
	de heliga nglarnas hrlighet.
009:027 Men sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas
	ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Guds rike.
009:028 Vid pass tta dagar efter det att han hade talat detta tog han
	Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p berget fr
	att bedja.
009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte frvandlat, och
	hans klder blevo skinande vita.
009:030 Och de, tv mn stodo dr och samtalade med honom, och dessa
	voro Moses och Elias.
009:031 De visade sig i hrlighet och talade om hans bortgng, vilken
	han skulle fullborda i Jerusalem.
009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro frtyngda av smn; d
	de sedan vaknade, sgo de hans hrlighet och de bda mnnen, som
	stodo hos honom.
009:033 Nr s dessa skulle skiljas ifrn honom, sade Petrus till Jesus:
	Mstare, har r oss gott att vara; lt oss gra tre hyddor, en
	t dig och en t Moses och en t Elias.  Han visste nmligen
	icke vad han sade.
009:034 Medan han s talade, kom en sky och verskyggde dem; och de
	blevo frskrckta, nr de trdde in i skyn.
009:035 Och ur skyn kom en rst som sade: Denne r min Son, den
	utvalde; hren honom.
009:036 Och i detsamma som rsten kom, funno de Jesus vara dr
	allena.  -- Och de frtego detta och omtalade icke fr ngon p
	den tiden ngot av vad de hade sett.

009:037 Nr de dagen drefter gingo ned frn berget, hnde sig att
	mycket folk kom honom till mtes.
009:038 D ropade en man ur folkhopen och sade: Mstare, jag beder dig,
	se till min son, ty han r mitt enda barn.
009:039 Det r s, att en ande plgar gripa fatt i honom, och strax
	skriar han d, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
	str honom om munnen.  Och det r med knapp nd han slpper
	honom, sedan han har snderbrkat honom.
009:040 Nu bad jag dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de
	kunde det icke.
009:041 D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
	lnge mste jag vara hos eder och hrda ut med eder?  Fr hit din
	son.
009:042 Men nnu medan denne var p vg fram, kastade den onde anden
	omkull honom och slet och ryckte honom.  D tilltalade Jesus den
	orene anden strngt och gjorde gossen frisk och gav honom
	tillbaka t hans fader.
009:043 Och alla hpnade ver Guds stora makt.

	D nu alla frundrade sig ver alla de grningar som han gjorde,
	sade han till sina lrjungar:
009:044 Tagen emot dessa ord med ppna ron: Mnniskosonen skall bliva
	verlmnad i mnniskors hnder.
009:045 Men de frstodo icke detta som han sade, och det var frborgat
	fr dem, s att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
	frga honom om det som han hade sagt.

009:046 Och bland dem uppstod tanken p vilken av dem som vore strst.
009:047 Men Jesus frstod deras hjrtans tankar och tog ett barn och
	stllde det bredvid sig
009:048 och sade till dem: Den som tager emot detta barn i mitt namn,
	han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
	honom som har snt mig.  Ty den som r minst bland eder alla, han
	r strst.

009:049 Och Johannes tog till orda och sade: Mstare, sgo huru en man
	drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
	eftersom han icke fljde med oss.
009:050 Men Jesus sade till honom: Hindren honom icke; ty den som icke
	r emot eder, han r fr eder.

009:051 D nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslt han
	att stlla sin frd till Jerusalem.
009:052 Och han snde budbrare framfr sig; och de gingo stad och
	kommo in i en samaritisk by fr att reda till t honom.
009:053 Men folket dr tog icke emot honom, eftersom han var stadd p
	frd till Jerusalem.
009:054 Nr de bda lrjungarna Jakob i och Johannes frnummo detta,
	sade de: Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
	frn himmelen och frtr dem?
009:055 D vnde han sig om och tillrttavisade dem.
009:056 Och de gingo till en annan by.

009:057 Medan de nu frdades fram p vgen, sade ngon till honom: Jag
	vill flja dig, varthelst du gr.
009:058 D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
	fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
	kan vila sitt huvud.
009:059 Och till en annan sade han: Fl; mig.  Men denne svarade:
	Tillstd mig att frst g bort och begrava min fader.
009:060 D sade han till honom: Lt de dda begrava sina dda; men g
	du stad och frkunna Guds rike.
009:061 ter en annan sade: Jag vill flja dig, Herre, men tillstd mig
	att frst taga avsked av dem som hra till mitt hus.
009:062 D svarade Jesus honom: Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
	har satt sin hand till plogen, r skickad fr Guds rike.
010:001 Drefter utsg Herren sjuttiotv andra och snde ut dem framfr
	sig, tv och tv, till var stad och ort dit han sjlv tnkte
	komma
010:002 Skrden r mycken, men arbetarna ro f.  Bedjen frdenskull
	skrdens Herre att han snder ut arbetare till sin skrd.
010:003 Gn stad.  Se, jag snder eder ssom lamm mitt in ibland ulvar.
010:004 Bren ingen penningpung, ingen rnsel, inga skor, och hlsen
	icke p ngon under vgen.
010:005 Men nr I kommen in i ngot hus, s sgen frst: 'Frid vare ver
	detta hus.'
010:006 Om d ngon finnes drinne, som r frid vrd, s skall den frid
	I tillnsken vila ver honom; varom icke, s skall den vnda
	tillbaka ver eder sjlva.
010:007 Och stannen kvar i det huset, och ten och dricken vad de hava
	att giva, ty arbetaren r vrd sin ln.  Gn icke ur hus i hus.
010:008 Och nr I kommen in i ngon stad dr man tager emot eder, s
	ten vad som sttes fram t eder,
010:009 och boten de sjuka som finnas dr, och sgen till dem: 'Guds
	rike r eder nra.'
010:010 Men nr I kommen in i ngon stad dr man icke tager emot eder,
	s gn ut p dess gator och sgen:
010:011 'Till och med det stoft som lder vid vra ftter ifrn eder stad
	skaka vi av oss t eder.  Men det mn I veta, att Guds rike r
	nra.'
010:012 Jag sger eder att det fr Sodom skall p 'den dagen' bliva
	drgligare n fr den staden.

010:013 Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar som
	ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
	skulle de fr lnge sedan hava suttit i sck och aska och gjort
	bttring.
010:014 Men ocks skall det vid domen bliva drgligare fr Tyrus och
	Sidon n fr eder.
010:015 Och du.  Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
	Nej, ned till ddsriket mste du fara.  --
010:016 Den som hr eder, han hr mig, och den som frkastar eder, han
	frkastar mig; men den som frkastar mig, han frkastar honom
	som har snt mig.

010:017 Och de sjuttiotv kommo tillbaka, uppfyllda av gldje, och sade:
	Herre, ocks de onda andarna ro oss underdniga genom ditt
	namn.
010:018 D sade han till dem: Jag sg Satan falla ned frn himmelen
	ssom en ljungeld.
010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa p ormar och skorpioner
	och att frtrampa all ovnnens hrsmakt, och han skall icke
	kunna gra eder ngon skada.
010:020 Dock, gldjens icke ver att nglarna ro eder underdniga, utan
	gldjens ver att edra namn ro skrivna i himmelen.

010:021 I samma stund uppfylldes han av frjd genom den helige Ande och
	sade: Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
	fr att du vl har dolt detta fr de visa och kloka, men
	uppenbarat det fr de enfaldiga.  Ja, Fader; s har ju varit ditt
	behag.
010:022 Allt har av min Fader blivit fr trott t mig.  Och ingen knner
	vem Sonen r utom Fadern, ej heller vem Fadern r, utom Sonen
	och den fr vilken Sonen vill gra honom knd.

010:023 Sedan vnde han sig till lrjungarna, nr han var allena med dem
	och sade: Saliga ro de gon som se det I sen.
010:024 Ty jag sger eder: Mnga profeter och konungar ville se det som
	I sen men fingo dock icke se det, och hra det som I hren, men
	fingo dock icke hra det.

010:025 Men en lagklok stod upp och ville snrja honom och sade:
	Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
010:026 D sade han till honom: Vad r skrivet i lagen?  Huru lser du?
010:027 Han svarade och sade: 'Du skall lska Herren, din Gud, av allt
	ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft och av allt
	ditt frstnd och din nsta ssom dig sjlv.'
010:028 Han sade till honom: Rtt svarade du.  Gr det, s fr du leva,
010:029 D ville han rttfrdiga sig och sade till Jesus: Vilken r d
	min nsta?
010:030 Jesus svarade och sade: En man begav sig frn Jerusalem ned
	till Jeriko, men rkade ut fr rvare, som togo ifrn honom hans
	klder och drtill slogo honom; drefter gingo de sin vg och
	lto honom ligga dr halvdd.
010:031 S hnde sig att en prst frdades samma vg; och nr han fick
	se honom, gick han frbi.
010:032 Likaledes ock en levit: nr denne kom till det stllet och fick
	se honom, gick han frbi.
010:033 Men en samarit, som frdades samma vg, kom ocks dit dr han
	lg; och nr denne fick se honom, mkade han sig ver honom
010:034 och gick fram till honom och gt olja och vin i hans sr och
	frband dem.  Sedan lyfte han upp honom p sin sna och frde
	honom till ett hrbrge och sktte honom.
010:035 Morgonen drefter tog han fram tv silverpenningar och gav dem
	t vrden och sade: 'Skt honom och vad du mer kostar p honom
	skall jag betala dig, nr jag kommer tillbaka.'  --
010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
	nsta, som hade fallit i rvarhnder?
010:037 Han svarade: Den som bevisade honom barmhrtighet.  D sade
	Jesus till honom: G du och gr sammalunda.

010:038 Nr de nu voro p vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
	vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
	Herrens ftter och hrde p hans ord.
010:040 Men Marta var upptagen av mngahanda bestyr fr att tjna honom.
	Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du icke efter att min
	syster har lmnat alla bestyr t mig allena?  Sg nu till henne
	att hon hjlper mig.
010:041 D svarade Herren och sade till henne: Marta, Marta, du gr dig
	bekymmer och oro fr mngahanda,
010:042 men allenast ett r ndvndigt.  Maria har utvalt den goda
	delen, och den skall icke tagas ifrn henne.
011:001 Nr han en gng uppehll sig p ett stlle fr att bedja och
	hade slutat sin bn, sade en av hans lrjungar till honom:
	Herre, lr oss att bedja, ssom ock Johannes lrde sina
	lrjungar.
011:002 D sade han till dem: Nr I bedjen, skolen I sga s: 'Fader,
	helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
011:003 vrt dagliga brd giv oss var dag;
011:004 och frlt oss vra synder, ty ocks vi frlta var och en som
	r oss ngot skyldig; och inled oss icke i frestelse.'

011:005 Ytterligare sade han till dem: Om ngon av eder har en vn och
	mitt i natten kommer till denne och sger till honom: 'Kre vn,
	lna mig tre brd;
011:006 ty en av mina vnner har kommit resande till mig, och jag har
	intet att stta fram t honom'
011:007 s svarar kanske den andre inifrn huset och sger: 'Gr mig
	icke omak; drren r redan stngd, och bde jag och mina barn
	hava gtt till sngs; jag kan icke st upp och gra dig ngot.'
011:008 Men jag sger eder: Om han n icke, av det sklet att han r
	hans vn, vill st upp och giva honom ngot, s kommer han
	likvl, drfr att den andre r s ptrngande, att st upp och
	giva honom s mycket han behver.
011:009 Likas sger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
	sken, och I skolen finna; klappen, och fr eder skall varda
	uppltet.
011:010 Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
	och fr den som klappar skall varda uppltet.
011:011 Finnes bland eder ngon fader, som nr hans son beder honom om
	en fisk, i stallet fr en fisk rcker honom en orm,
011:012 eller som rcker honom en skorpion, nr han beder om ett gg?
011:013 Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
	huru mycket mer skall icke d den himmelske Fadern giva helig
	ande t dem som bedja honom!

011:014 Och han drev ut en ond ande som var dvstum.  Och nr den onde
	anden hade blivit utdriven, talade den dvstumme; och folket
	frundrade sig.
011:015 Men ngra av dem sade: Det r med Beelsebul, de onda andarnas
	furste, som han driver ut de onda andarna.
011:016 Och ngra andra ville stta honom p prov och begrde av honom
	ett tecken frn himmelen.
011:017 Men han frstod deras tankar och sade till dem: Vart rike som
	har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt, s att hus
	faller p hus.
011:018 Om nu Satan har kommit i strid med sig sjlv, huru kan d hans
	rike hava bestnd?  I sgen ju att det r med Beelsebul som jag
	driver ut de onda andarna.
011:019 Men om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
	med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
	vara edra domare.
011:020 Om det ter r med Guds finger som jag driver ut de onda
	andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.  --
011:021 Nr en stark man, fullt vpnad, bevakar sin grd, d ro hans
	godelar fredade.
011:022 Men om ngon som r starkare n han angriper honom och
	vervinner honom, s tager denne ifrn honom alla vapnen, som
	han frtrstade p, och skiftar ut bytet efter honom.
011:023 Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
	frsamlar med mig, han frskingrar.

011:024 Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
	omkring i kentrakter och sker efter ro.  Men d han icke finner
	ngon, sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som
	jag gick ut ifrn.'
011:025 Och nr han kommer dit och finner det fejat och prytt,
011:026 d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
	vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
	fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.

011:027 Nr han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin rst och
	ropade till honom: Saligt r det modersskte som har burit dig,
	och de brst som du har diat.
011:028 Men han svarade: Ja, saliga r de som hra Guds ord och gmma
	det.

011:029 Men nr folket strmmade till tog han till orda och sade: Detta
	slkte r ett ont slkte Det begr ett tecken, men intet annat
	tecken skall givas det n Jonas' tecken.
011:030 Ty ssom Jonas blev ett tecken fr nineviterna, s skall ock
	Mnniskosonen vara ett tecken fr detta slkte.
011:031 Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
	tillsammans med detta slktes mn och bliva dem till dom.  Ty hon
	kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, har
	r vad som r mer n Salomo.
011:032 Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
	slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
	predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.

011:033 Ingen tnder ett ljus och stter det p en undangmd plats eller
	under skppan, utan man stter det p ljusstaken, fr att de som
	komma in skola se skenet.

011:034 Ditt ga r kroppens lykta.  Nr ditt ga r friskt, d har ock
	hela din kropp ljus; men nr det r frdrvat, d r ock din
	kropp hljd i mrker.
011:035 Se drfr till, att ljuset som du har i dig icke r mrker.
011:036 Om s hela din kropp fr ljus och icke har ngon del hljd i
	mrker, d har den ljus i sin helhet, ssom nr en lykta lyser
	dig med sitt klara sken.

011:037 Under det att han s talade, inbjd en faris honom till mltid
	hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
011:038 Men nr farisen sg att han icke tvdde sig fre mltiden,
	frundrade han sig.
011:039 D sade Herren till honom: I fariser, I gren nu det yttre av
	bgaren och fatet rent, medan edert inre r fullt av rofferi och
	ondska.
011:040 I drar, har icke han som har gjort det yttre ocks gjort det
	inre?
011:041 Given fastmer ssom allmosa vad inuti krlet r; frst d bliver
	allt hos eder rent.

011:042 Men ve eder, I fariser, som given tionde av mynta och ruta och
	alla slags kryddvxter, men icke akten p rtten och p krleken
	till Gud!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
011:043 Ve eder, I fariser, som grna viljen sitta frmst i synagogorna
	och grna viljen bliva hlsade p torgen!
011:044 Ve eder, I som ren lika gravar som ingen kan mrka, och ver
	vilka mnniskorna g fram utan att veta det!

011:045 D tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:
	Mstare, nr du s talar, skymfar du ocks oss.
011:046 Han svarade: Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p mnniskorna
	lggen brdor, svra att bra, men sjlva icke viljen med ett
	enda finger rra vid de brdorna!
011:047 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra
	fder drpte!
011:048 S bren I d vittnesbrd om edra fders grningar och gillen
	dem; ty om de drpte profeterna, s byggen I upp deras gravar.
011:049 Drfr har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall snda till dem
	profeter och apostlar, och somliga av dem skola de drpa, och
	andra skola de frflja.
011:050 Och s skall av detta slkte utkrvas alla profeters blod, allt
	det som r utgjutet frn vrldens begynnelse,
011:051 nda ifrn Abels blod intill Sakarias' blod, hans som frgjordes
	mellan altaret och templet.'  Ja, jag sger eder: Det skall
	utkrvas av detta slkte.
011:052 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till
	kunskapen!  Sjlva haven I icke kommit ditin och fr dem som
	ville komma dit haven I lagt hinder.

011:053 Nr han infr allt folket sade detta till dem, blevo fariserna
	och de lagkloke mycket frbittrade och gvo sig i strid med
	honom om mnga stycken;
011:054 de skte nmligen efter tillflle att kunna anklaga honom.
012:001 D nu otaligt mycket folk var frsamlat omkring honom, s att de
	trampade p varandra, tog han till orda och sade, nrmast till
	sina lrjungar: Tagen eder till vara fr farisernas surdeg,
	det r fr skrymteri.
012:002 Intet r frborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
	r frdolt, som icke skall bliva knt.
012:003 Drfr skall allt vad I haven sagt i mrkret bliva hrt i
	ljuset, och vad I haven viskat i ngons ra i kammaren, det
	skall bliva utropat p taken.

012:004 Men jag sger eder, mina vnner: Frukten icke fr dem som vl
	kunna drpa kroppen, men sedan icke hava makt att gra ngot
	mer.
012:005 Jag vill lra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
	makt att, sedan han har drpt, ocks kasta i Gehenna.  Ja, jag
	sger eder: Honom skolen I frukta.  --
012:006 Sljas icke fem sparvar fr tv skrvar?  Och icke en av dem r
	frgten hos Gud.
012:007 Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
	Frukten icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
012:008 Och jag sger eder: Var och en som beknner mig infr
	mnniskorna, honom skall ock Mnniskosonen knnas vid infr
	Guds nglar.
012:009 Men den som frnekar mig infr mnniskorna, han skall ock bliva
	frnekad infr Guds nglar.
012:010 Och om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
	honom frltet; men den som hdar den helige Ande, honom skall
	det icke bliva frltet.

012:011 Men nr man drager eder fram infr synagogor och verheter och
	myndigheter, s gren eder icke bekymmer fr huru eller varmed I
	skolen frsvara eder, eller vad I skolen sga;
012:012 ty den helige Ande skall i samma stund lra eder vad I skolen
	sga.

012:013 Och en man i folkhopen sade till honom: Mstare, sg till min
	broder att han skiftar arvet med mig.
012:014 Men han svarade honom: Min vn, vem har satt mig till domare
	eller skiftesman ver eder?
012:015 Drefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till
	vara fr allt slags girighet; ty en mnniskas liv beror icke
	drp att hon har verfld p godelar.

012:016 Och han framstllde fr dem en liknelse; han sade: Det var en
	rik man vilkens krar buro ymniga skrdar.
012:017 Och han tnkte vid sig sjlv och sade: 'Vad skall jag gra?  Jag
	har ju icke rum nog fr att inbrga min skrd.'
012:018 Drefter sade han: 'S vill jag gra: jag vill riva ned mina
	lador och bygga upp strre, och i dem skall jag samla in all min
	grda och allt mitt goda.
012:019 Sedan vill jag sga till min sjl: Kra sjl, du har mycket gott
	fr varat fr mnga r; giv dig nu ro, t, drick och var glad.
012:020 Men Gud sade till honom: 'Du dre, i denna natt skall din sjl
	utkrvas av dig; vem skall d f vad du har samlat i frrd?'  --
012:021 S gr det den som samlar skatter t sig sjlv, men icke r rik
	infr Gud.

012:022 Och han sade till sina lrjungar: Drfr sger jag eder: Gren
	eder icke bekymmer fr edert liv, vad I skolen ta, ej heller
	fr eder kropp, vad I skolen klda eder med.
012:023 Livet r ju mer n maten, och kroppen mer n klderna.
012:024 Given akt p korparna: de s icke, ej heller skrda de, och de
	hava varken visthus eller lada; och likvl fder Gud dem.  Huru
	mycket mer ren icke I n fglarna!
012:025 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lgga en aln till sin
	livslngd?
012:026 Frmn I nu icke ens det som minst r, varfr gren I eder d
	bekymmer fr det vriga?
012:027 Given akt p liljorna, huru de varken spinna eller vva; och
	likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin hrlighet
	var s kldd som en av dem.
012:028 Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
	morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d icke klda
	eder, I klentrogne!
012:029 Sken drfr icke heller I efter vad I skolen ta, eller vad I
	skolen dricka, och begren icke vad som r fr hgt.
012:030 Efter allt detta ska ju hedningarna i vrlden, och eder Fader
	vet att I behven detta.
012:031 Nej, sken efter hans rike, s skall ocks detta andra tillfalla
	eder.
012:032 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
	giva eder riket.
012:033 Sljen vad I gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
	som icke ntas ut, en outtmlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
	nr, och dr man icke frdrvar.
012:034 Ty dr eder skatt r, dr komma ock edra hjrtan att vara.

012:035 Haven edra lnder omgjordade och edra lampor brinnande.
012:036 Och varen I lika tjnare som vnta p att deras herre skall
	bryta upp frn brllopet, fr att strax kunna ppna fr honom,
	nr han kommer och klappar.
012:037 Saliga ro de tjnare som deras herre finner vakande, nr han
	kommer.  Sannerligen sger jag eder: Han skall fsta upp sin
	kldnad och lta dem taga plats vid bordet och sjlv g fram och
	betjna dem.
012:038 Och vare sig han kommer under den andra nattvkten eller under
	den tredje och finner dem s gra -- saliga ro de d.
012:039 Men det frstn I vl, att om husbonden visste vilken stund
	tjuven skulle komma, s tillstadde han icke att ngon brt sig
	in i hans hus.
012:040 S varen ock I redo ty i en stund d I icke vnten det skall
	Mnniskosonen komma.

012:041 D sade Petrus: Herre, r det om oss som du talar i denna
	liknelse, eller r det om alla?
012:042 Herren svarade: Finnes ngon trogen och frstndig frvaltare,
	som av sin herre kan sttas ver hans husfolk, fr att i rtt
	tid giva dem deras bestmda kost --
012:043 salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
	honom gra s.
012:044 Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
	han ger.
012:045 Men om s r, att tjnaren sger i sitt hjrta: 'Min herre
	kommer icke s snart', och han begynner att sl de andra
	tjnarna och tjnarinnorna och att ta och dricka s att han
	bliver drucken,
012:046 d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
	det, och i en stund d han icke tnker sig det, och han skall
	lta hugga honom i stycken och lta honom f sin del med de
	otrogna.  --
012:047 Och den tjnare som hade ftt veta sin herres vilja, men icke
	redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
	straffad med mnga slag.
012:048 Men den som, utan att hava ftt veta hans vilja, gjorde vad som
	val slag vrt, han skall bliva straffad med allenast f
	slag.  Var och en t vilken mycket r givet, av honom skall
	mycket varda utkrvt och den som har blivit betrodd med mycket,
	av honom skall man fordra dess mera.
012:049 Jag har kommit fr att tnda en eld p jorden; och huru grna
	ville jag icke att den redan brunne!
012:050 Men jag mste genomg ett dop; och huru ngslas jag icke, till
	dess att det r fullbordat!
012:051 Menen I att jag har kommit fr att skaffa frid p jorden?  Nej,
	sger jag eder, fastmer sndring.
012:052 Ty om fem finnas i samma hus, skola de hrefter vara sndrade
	frn varandra, s att tre st mot tv Och tv mot tre:
012:053 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
	dotter och dottern mot sin moder, svrmodern mot sin sonhustru
	och sonhustrun mot sin svrmoder.

012:054 Han hade ocks till folket: Nr I sen ett moln stiga upp i
	vster, sgen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s.
012:055 Och nr I sen sunnanvind blsa, sgen I: 'Nu kommer stark
	hetta'; och detta sker.
012:056 I skrymtare, jordens och himmelens utseende frstn I att tyda;
	huru kommer det d till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
012:057 Varfr lten I icke edert eget inre dma om vad rtt r?
012:058 Nr du gr till en verhetsperson med din motpart, s gr dig
	under vgen all mda att bliva frlikt med denne, s att han
	icke drager dig fram infr domaren; d hnder att domaren
	verlmnar dig t rttstjnaren, och att rttstjnaren kastar
	dig i fngelse.
012:059 Jag sger dig: Du skall icke slippa ut drifrn, frrn du har
	betalt nda till den yttersta skrven.
013:001 Vid samma tid kommo ngra och berttade fr honom om de galiler
	vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
013:002 D svarade han och sade till dem: Menen I att dessa galiler
	voro strre syndare n alla andra galiler, eftersom de fingo
	lida sdant?
013:003 Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
	sammalunda frgs.
013:004 Eller de aderton som ddades, nr tornet i Siloam fll p dem,
	menen I att de voro mer brottsliga n alla andra mnniskor som
	bo i Jerusalem?
013:005 Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
	sammalunda frgs.

013:006 Och han framstllde denna liknelse: En man hade ett fikontrd
	planterat i sin vingrd; och han kom och skte frukt drp, men
	fann ingen.
013:007 D sade han till vingrdsmannen: 'Se, nu i tre r har jag kommit
	och skt frukt p detta fikontrd, utan att finna ngon.  Hugg
	bort det.  Varfr skall det drjmte f utsuga jorden?'
013:008 Men vingrdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, lt det
	st kvar ocks detta r, fr att jag under tiden m grva
	omkring det och gda det;
013:009 kanhnda skall det s till nsta  bra frukt.  Varom icke, s m
	du d hugga bort det.'

013:010 Nr han en gng p sabbaten undervisade i en synagoga,
013:011 var dr en kvinna som i aderton r hade varit besatt av en
	sjukdomsande, och hon var s hopkrumpen, att hon alls icke kunde
	rta upp sin kropp.
013:012 D nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
	till henne Kvinna, du r fri ifrn din sjuk dom,
013:013 och han lade drvid hnderna p henne.  Och strax rtade hon upp
	sig och prisade Gud.

013:014 Men det frtrt synagogfrestndaren att Jesus p sabbaten
	botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: Sex
	dagar finnas, p vilka man br arbeta.  P dem mn I allts komma
	och lta bota eder, men icke p sabbatsdagen.
013:015 D svarade Herren honom och sade: I skrymtare, lser icke var
	och en av eder p sabbaten sin oxe eller sna frn krubban och
	leder den bort fr att vattna den?
013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hllit
	bunden nu i aderton r, skulle d icke hon p sabbatsdagen f
	lsas frn sin boja?
013:017 Nr han sade detta, blygdes alla hans motstndare; och allt
	folket gladde sig ver alla de hrliga grningar som gjordes av
	honom.

013:018 S sade han d: Vad r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
	det vid?
013:019 Det r likt ett senapskorn som en man tager och lgger ned i sin
	trdgrd, och det vxer och bliver ett trd, och himmelens
	fglar bygga sina nsten p dess grenar.

013:020 Ytterligare sade han: Vad skall jag likna Guds rike vid?
013:021 Det r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre
	skppor mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

013:022 Och han vandrade frn stad till stad och frn by till by och
	undervisade folket, under det att han fortsatte sin frd till
	Jerusalem.
013:023 Och ngon frgade honom: Herre, r det allenast f som bliva
	frlsta?  D svarade han dem:
013:024 Kmpen fr att komma in genom den trnga drren; ty mnga,
	sger jag eder, skola frska att komma in och skola dock icke
	frm det.
013:025 Om husbonden har sttt upp och tillslutit drren, och I sedan
	kommen och stllen eder drutanfr och klappen p drren och
	sgen: 'Herre, lt upp fr oss', s skall han svara och sga
	till eder: 'Jag vet icke varifrn I ren.'
013:026 Och I skolen d sga: 'Vi hava ju tit och druckit med dig, och
	du har undervisat p vra gator.'
013:027 Men han skall svara: 'Jag sger eder: Jag vet icke varifrn I
	ren; gn bort ifrn mig, alla I ogrningsmn.'
013:028 Dr skall d bliva grt och tandagnisslan, nr I fn se Abraham,
	Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
	eder sjlva utkastade.
013:029 Ja, mnniskor skola komma frn ster och vster, frn norr och
	sder och bliva bordsgster i Guds rike.
013:030 Och se, d skola somliga som ro de sista bliva de frsta, och
	somliga som ro de frsta bliva de sista.

013:031 I samma stund kommo ngra fariser fram och sade till honom:
	Begiv dig stad bort hrifrn; ty Herodes vill drpa dig.
013:032 D svarade han dem: Gn och sgen den rven, att jag i dag och
	i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag frst
	p tredje dagen r frdig.
013:033 Men jag mste vandra i dag och i morgon och i vermorgon, ty det
	r icke i sin ordning att en profet frgres annorstdes n i
	Jerusalem.  --
013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
	som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
	dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
	vingar!  Men haven icke velat.
013:035 Se, edert hus skall komma att st vergivet.  Men jag sger eder:
	I skolen icke se mig, frrn den tid kommen, d I sgen:
	'Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
014:001 Nr han p en sabbat hade kommit in till en av de frnmligaste
	fariserna fr att intaga en mltid, hnde sig, medan man dr
	vaktade p honom,
014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framfr honom.
014:003 D tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariserna:
	r det lovligt att bota sjuka p sabbaten, eller r det icke
	lovligt?
014:004 Men de tego.  D tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
	och lt honom g.
014:005 Sedan sade han till dem: Om ngon av eder har en sna eller en
	oxe som faller i en brunn, gr han icke d strax och drager upp
	den, jmvl p sabbatsdagen?
014:006 Och de frmdde icke svara ngot hrp.

014:007 D han nu mrkte huru gsterna utvalde t sig de frmsta
	platserna, framstllde han fr dem en liknelse; han sade till
	dem:
014:008 Nr du av ngon har blivit bjuden till brllop, s tag icke den
	frmsta platsen vid bordet.  Ty kanhnda finnes bland gsterna
	ngon som r mer ansedd n du,
014:009 och d kommer till ventyrs den som har bjudit bde dig och
	honom och sger till dig: 'Giv plats t denne'; och s mste du
	med skam intaga den nedersta platsen.
014:010 Nej, nr du har blivit bjuden, s g och tag den nedersta
	platsen vid bordet.  Ty det kan d hnda att den som har bjudit
	dig sger till dig, nr han kommer: 'Min vn, stig hgre upp.'
	D vederfares dig heder infr alla de andra bordsgsterna.
014:011 Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och
	den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: Nr du gr ett
	gstabud, p middagen eller p aftonen, s inbjud icke dina
	vnner eller dina brder eller dina frnder, ej heller rika
	grannar, s att de bjuda dig igen och du drigenom fr
	vedergllning.
014:013 Nej, nr du gr gstabud, s bjud fattiga, krymplingar, halta,
	blinda.
014:014 Salig r du d; ty eftersom de icke frm vederglla dig, skall
	du f din vedergllning vid de rttfrdigas uppstndelse.
014:015 D nu en av de andra vid bordet hrde detta, sade denne till
	honom: Salig r den som fr bliva bordsgst i Guds rike!
014:016 D sade han till honom: En man tillredde ett stort gstabud
	och bjd mnga.
014:017 Och nr gstabudet skulle hllas, snde han ut sin tjnare och
	lt sga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu r allt redo.'
014:018 Men de begynte alla strax urskta sig.  Den frste sade till
	honom: 'Jag har kpt ett jordagods, och jag mste g ut och bese
	det.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
014:019 En annan sade: 'Jag har kpt fem par oxar, och jag skall nu g
	stad och frska dem.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
014:020 ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och drfr kan
	jag icke komma.'
014:021 Och tjnaren kom igen och omtalade detta fr sin herre.  D blev
	husbonden vred och sade till sin tjnare: 'G strax ut p gator
	och grnder i staden, och fr hitin fattiga och krymplingar och
	blinda och halta.'
014:022 Sedan sade tjnaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
	men har r nnu rum.'
014:023 D sade herren till tjnaren: 'G ut p vgar och stigar, och
	ndga mnniskorna att komma hitin, s att mitt hus bliver fullt.
014:024 Ty jag sger eder att ingen av de mn som voro bjudna skall
	smaka sin mltid.'

014:025 Och mycket folk gick med honom; och han vnde sig om och sade
	till dem:
014:026 Om ngon kommer till mig, och han drvid ej hatar sin fader och
	sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina brder och
	systrar, drtill ock sitt eget liv, s kan han icke vara min
	lrjunge.
014:027 Den som icke br sitt kors och efterfljer mig, han kan icke
	vara min lrjunge.

014:028 Ty om ngon bland eder vill bygga ett torn, stter han sig icke
	d frst ned och berknar kostnaden och mer till, om han ger
	vad som behves fr att bygga det frdigt?
014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke frmdde fullborda verket
	skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
014:030 och sga: 'Den mannen begynte bygga, men frmdde icke fullborda
	sitt verk.'

014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig fr att drabba samman
	med en annan konung, stter han sig icke d frst ned och tnker
	efter, om han frmr att med tio tusen mta den som kommer emot
	honom med tjugu tusen?
014:032 Om s icke r, mste han ju, medan den andre nnu r lngt
	borta, skicka sndebud och underhandla om fred.

014:033 Likas kan ingen av eder vara min lrjunge, om han icke frsakar
	allt vad han ger.  --
014:034 S r vl saltet en god sak, men om till och med saltet mister
	sin slta, varmed skall man d terstlla dess kraft?
014:035 Varken fr jorden eller fr gdselhgen r det tjnligt; man
	kastar ut det.  Den som har ron till att hra, han hre.
015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette fr att
	hra honom.
015:002 Men fariserna och de skriftlrde knorrade och sade: Denne
	tager emot syndare och ter med dem.
015:003 D framstllde han fr dem denna liknelse; han sade:

015:004 Om ibland eder finnes en man som har hundra fr, och han
	frlorar ett av dem, lmnar han icke d de nittionio i knen och
	gr och sker efter det frlorade, till dess han finner det?
015:005 Och nr han har funnit det, lgger han det p sina axlar med
	gldje.
015:006 Och nr han kommer hem, kallar han tillhopa sina vnner och
	grannar och sger till dem: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
	mitt fr, som var frlorat.'
015:007 Jag sger eder att likas bliver mer gldje i himmelen ver en
	enda syndare som gr bttring, n ver nittionio rttfrdiga som
	ingen bttring behva.

015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
	en av dem, tnder hon icke d upp ljus och sopar huset och sker
	noga, till dess hon finner den?
015:009 Och nr hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina vninnor
	och grannkvinnor och sger: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
	den penning som jag hade tappat bort.'
015:010 Likas, sger jag eder, bliver gldje hos Guds nglar ver en
	enda syndare som gr bttring.

015:011 Ytterligare sade han: En man hade tv sner.
015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
	av frmgenheten, som faller p min lott.'  D skiftade han sina
	godelar mellan dem.
015:013 Och icke lng tid drefter lade den yngre sonen allt sitt
	tillhopa och for lngt bort till ett frmmande land.  Dr levde
	han i utsvvningar och frfor s sin frmgenhet.
015:014 Men sedan han hade slsat bort allt, kom en svr hungersnd ver
	det landet, och han begynte lida nd.
015:015 D gick han bort och gav sig under en man dr i landet, och
	denne snde honom ut p sina marker fr att vakta svin.
015:016 Och han stundade att f fylla sin buk med de frskidor som
	svinen to; men ingen gav honom ngot.
015:017 D kom han till besinning och sade: 'Huru mnga legodrngar hos
	min fader hava icke brd i verfld, medan jag har frgs av
	hunger!
015:018 Jag vill st upp och g till min fader och sga till honom:
	Fader, jag har syndat mot himmelen och infr dig;
015:019 jag r icke mer vrd att kallas din son.  Lt mig bliva ssom en
	av dina legodrngar.'

015:020 S stod han upp och gick till sin fader.  Och medan han nnu var
	lngt borta, fick hans fader se honom och mkade sig ver honom
	och skyndade emot honom och fll honom om halsen och kysste
	honom innerligt.
015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
	och infr dig; jag r icke mer vrd att kallas din son.'
015:022 D sade fadern till sina tjnare 'Skynden eder att taga fram den
	yppersta kldnaden och klden honom i den, och stten en ring p
	hans hand och skor p hans ftter.
015:023 Och hmten den gdda kalven och slakten den, s vilja vi ta och
	gr oss glada.
015:024 Ty denne min son var dd, men har ftt liv igen; han var
	frlorad men r terfunnen.'  Och de begynte gra sig glada.

015:025 Men hans ldre son var ute p marken.  Nr denne nu vnde
	tillbaka och hade kommit nra huset fick han hra spel och dans.
015:026 D kallade han till sig en av tjnarna och frgade vad detta
	kunde betyda.
015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d nu din
	fader har ftt honom vlbehllen tillbaka, har han ltit slakta
	den gdda kalven.'
015:028 D blev han vred och ville icke g in.  Hans fader gick d ut och
	talade vanligt med honom.
015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s mnga r har
	jag nu tjnat dig, och aldrig har jag vertrtt ngot ditt bud;
	och lik vl har du t mig aldrig givit ens en killing, fr att
	jag skulle kunna gra mig glad med mina vnner.
015:030 Men nr denne din son, som har frtrt dina godelar tillsammans
	med skkor, nu har kommit tillbaka, s har du fr honom ltit
	slakta den gdda kalven.'
015:031 D sade han till honom: 'Min son, du r alltid hos mig, och all
	mitt r ditt.
015:032 Men nu mste vi frjda oss och vara glada; ty denne din broder
	var dd, men har ftt liv igen, han var frlorad, men r
	terfunnen.'
016:001 Han sade ocks till sina lrjungar: En rik man hade en
	frvaltare som hos honom blev angiven fr frskingring av hans
	godelar.
016:002 D kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad r det
	jag hr om dig?  Gr rkenskap fr din frvaltning; ty du kan
	icke lngre f vara frvaltare.'
016:003 Men frvaltaren sade vid sig sjlv: 'Vad skall jag gra, d min
	herre nu tager ifrn mig frvaltningen?  Grva orkar jag icke;
	att tigga blyges jag fr.
016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall gra, fr att man m upptaga mig
	i sina hus, nr jag bliver avsatt ifrn frvaltningen.'
016:005 Och han kallade till sig sin herres gldenrer, var och en
	srskilt.  Och han frgade den frste: 'Huru mycket r du skyldig
	min herre?'
016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.'  D sade han till honom: 'Tag
	hr ditt skuldebrev, och stt dig nu strax ned och skriv
	femtio.'
016:007 Sedan frgade han en annan: 'och du, huru mycket r du skyldig?'
	Denne svarade: 'hundra tunnor vete.'  D sade han till honom:
	'Tag hr ditt skuldebrev och skriv ttio.'
016:008 Och husbonden prisade den orttrdige frvaltaren fr det att
	han hade handlat klokt.  Ty denna tidslders barn skicka sig
	klokare mot sitt slkte n ljusets barn.
016:009 Och jag sger eder: Skaffen eder vnner medelst den orttrdige
	Mamons goda, fr att de, nr detta har tagit slut, m taga emot
	eder i de eviga hyddorna.

016:010 Den som r trogen i det minsta, han r ock trogen i vad mer r,
	och den som r orttrdig i det minsta, han r ock orttrdig i
	vad mer r.
016:011 Haven I nu icke varit trogna, nr det gllde den orttrdige
	Mamons goda, vem vill d betro eder det sannskyldiga goda?
016:012 Och haven I icke varit trogna, nr det gllde vad som tillhrde
	en annan, vem vill d giva eder det som hr eder till?

016:013 Ingen som tjnar kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d
	att hata den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla
	sig till den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna
	bde Gud och Mamon.

016:014 Allt detta hrde nu fariserna, som voro penningkra, och de
	drevo d gck med honom.
016:015 Men han sade till dem: I hren till dem som gra sig
	rttfrdiga infr mnniskorna.  Men Gud knner edra hjrtan; ty
	det som bland mnniskor r hgt r en styggelse infr Gud.

016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes.  Sedan
	dess frkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
	ditin.
016:017 Men snarare kunna himmel och jord frgs, n en enda prick av
	lagen kan falla bort.

016:018 Var och en som skiljer sig frn sin hustru och tager sig en
	annan hustru, han begr ktenskapsbrott.  Och den som tager till
	hustru en kvinna som r skild frn sin man, han begr
	ktenskapsbrott.

016:019 Det var en rik man som kldde sig i purpur och fint linne och
	levde var dag i gldje och prakt.
016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, lg vid hans port, full av
	sr,
016:021 och stundade att f stilla sin hunger med vad som kunde falla
	ifrn den rike mannens bord.  Ja, det gick s lngt att hundarna
	kommo och slickade hans sr.
016:022 S hnde sig att den fattige dog och blev frd av nglarna till
	Abrahams skte.  Ocks den rike dog och blev begraven.
016:023 Nr han nu lg i ddsriket och plgades, lyfte han upp sina gon
	och fick se Abraham lngt borta och Lasarus i hans skte.
016:024 D ropade han och sade: 'Fader Abraham, frbarma dig ver mig,
	och snd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
	och svalka min tunga, ty jag pinas svrt i dessa lgor.'
016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihg att du, medan du levde,
	fick ut ditt goda och Lasarus dremot vad ont var; nu ter fr
	han hr hugnad, under det att du pinas.
016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg r satt mellan
	oss och eder, fr att de som vilja begiva sig ver hrifrn till
	eder icke skola kunna det, och fr att ej heller ngon drifrn
	skall kunna komma ver till oss.
016:027 D sade han: 'S beder jag dig d, fader, att du snder honom
	till min faders hus,
016:028 dr jag har fem brder, och lter honom varna dem, s att icke
	ocks de komma till detta pinorum.'
016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m de
	lyssna till.'
016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om ngon kommer till dem
	frn de dda, s skola de gra bttring.'
016:031 D sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
	profeterna, s skola de icke heller lta vertyga sig, om ngon
	uppstr frn de dda.'

017:001 Och han sade till sina lrjungar: Det r icke annat mjligt n
	att frfrelser mste komma, men ve den genom vilken de komma!
017:002 Fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals
	och han kastades i havet, n att han skulle frfra en av dessa
	sm.
017:003 Tagen eder till vara!

	Om din broder frsyndat sig, s tillrttavisa honom; och om han
	d ngrar sig, s frlt honom.
017:004 Ja, om han sju gnger om dagen frsyndar sig mot dig och sju
	gnger kommer tillbaka till dig och sger: 'Jag ngrar mig' s
	skall du frlta honom.
017:005 Och apostlarna sade till Herren: Frka vr tro.
017:006 D sade Herren: Om I haden tro, vore den ock blott ssom ett
	senapskorn, s skullen I kunna sga till detta
	mullbrsfikontrd: 'Ryck dig upp med rtterna, och plantera dig
	i havet', och det skulle lyda eder.

017:007 Om ngon bland eder har en tjnare som kr plogen eller vaktar
	boskap, icke sger han vl till tjnaren, nr denne kommer hem
	frn marken: 'G du nu strax till bords'?
017:008 Sger han icke fastmer till honom: 'Red till min mltid, och
	fst s upp din kldnad och betjna mig, medan jag ter och
	dricker; sedan m du sjlv ta och dricka'?
017:009 Icke tackar han vl tjnaren fr att denne gjorde det som blev
	honom befallt?
017:010 Sammalunda, nr I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
	d skolen I sga: 'Vi ro blott ringa tjnare: vi hava endast
	gjort vad vi voro pliktiga att gra.'
017:011 D han nu var stadd p sin frd till Jerusalem, tog han vgen
	mellan Samarien och Galileen.
017:012 Och nr han kom in i en by, mttes han av tio spetlska mn.
	Dessa stannade p avstnd
017:013 och ropade och sade: Jesus, Mstare, frbarma dig ver oss.
017:014 Nr han fick se dem, sade han till dem: Gn och visen eder fr
	prsterna.  Och medan de voro p vg dit, blevo de rena.
017:015 Och en av dem vnde tillbaka, nr han sg att han hade blivit
	botad, och prisade Gud med hg rst
017:016 och fll ned p mitt ansikte fr Jesu ftter och tackade
	honom.  Och denne var en samarit.
017:017 D svarade Jesus och sade: Blevo icke alla tio gjorda rena?  Var
	ro de nio?
017:018 Fanns d ibland dem ingen som vnde tillbaka fr att prisa Gud,
	utom denne frmling?
017:019 Och han sade till honom: St upp och g dina frde.  Din tro har
	frlst dig.

017:020 Och d han blev tillfrgad av fariserna nr Guds rike skulle
	komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke p
	sdant stt att det kan frnimmas med gonen,
017:021 ej heller skall man kunna sga: 'Se hr r det', eller: 'Dr r
	det.'  Ty se, Guds rike r invrtes i eder.

017:022 Och han sade till lrjungarna: Den tid skall komma, d I grna
	skullen vilja se en av Mnniskosonens dagar, men I skolen icke f
	det.
017:023 Vl skall man d sga till eder: 'Se dr r han', eller: 'Se hr
	r han'; men gn icke dit, och lpen icke drefter.
017:024 Ty ssom ljungelden, nr den ljungar fram, lyser frn himmelens
	ena nda till den andra, s skall det vara med Mnniskosonen p
	hand dag.
017:025 Men frst mste han lida mycket och bliva frkastad av detta
	slkte.
017:026 Och ssom det skedde p Noas tid, s skall det ock ske i
	Mnniskosonens dagar:
017:027 mnniskorna to och drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur
	gvos t mn, nda till den dag d Noa gick in i arken; d kom
	floden och frgjorde dem allasammans.
017:028 Likaledes, ssom det skedde p Lots tid: mnniskorna to och
	drucko, kpte och slde, planterade och byggde,
017:029 men p den dag d Lot gick ut frn Sodom regnade eld och svavel
	ned frn himmelen och frgjorde dem allasammans,
017:030 alldeles p samma stt skall det ske den dag d Mnniskosonen
	uppenbaras.
017:031 Den som den dagen r p taket och har sitt bohag inne i huset,
	han m icke stiga ned fr att hmta det; ej heller m den som r
	ute p marken vnda tillbaka.
017:032 Kommen ihg Lots hustru.
017:033 Den som str efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
	den som mister det, han skall rdda det.
017:034 Jag sger eder: Den natten skola tv ligga i samma sng; den ene
	skall bliva upptagen, den andre skall lmnas kvar.
017:035 Tv kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
	den andra skall lmnas kvar.
017:036 D frgade de honom: Var d, Herre?  Han svarade dem: Dr den
	dda kroppen r, dit skola ock rovfglarna frsamla sig.
018:001 Och han framstllde fr dem en liknelse, fr att lra dem att de
	alltid borde bedja, utan att frtrttas.
018:002 Han sade: I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
	ej heller hade frsyn fr ngon mnniska.
018:003 I samma stad fanns ock en nka som ter och ter kom till honom
	och sade: 'Skaffa mig rtt av min motpart.'
018:004 Till en tid ville han icke.  Men omsider sade han vid sig sjlv:
	'Det m nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
	frsyn fr ngon mnniska;
018:005 likvl, eftersom denna nka r mig s besvrlig, vill jag nd
	skaffa henne rtt, fr att hon icke med sina ideliga besk skall
	alldeles pina ut mig.'
018:006 Och Herren tillade: Hren vad den orttfrdige domaren hr
	sger.
018:007 Skulle d Gud icke skaffa rtt t sina utvalda, som ropa till
	honom dag och natt, och skulle han icke hava tlamod med dem?
018:008 Jag sger eder: Han skall snart skaffa dem rtt.  Men skall vl
	Mnniskosonen, nr han kommer, finna tro hr p jorden?

018:009 Ytterligare framstllde han denna liknelse fr somliga som
	frtrstade p sig sjlva och menade sig vara rttfrdiga, under
	det att de fraktade andra:
018:010 Tv mn gingo upp i helgedomen fr att bedja; den ene var en
	faris och den andre en publikan.
018:011 Farisen trdde fram och bad s fr sig sjlv: 'Jag tackar dig,
	Gud, fr att jag icke r ssom andra mnniskor, rvare,
	orttrdiga, ktenskapsbrytare, ej heller ssom denne publikan.
018:012 Jag fastar tv gnger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
	frvrvar.'
018:013 Men publikanen stod lngt borta och ville icke ens lyfta sina
	gon upp mot himmelen, utan slog sig fr sitt brst och sade:
	'Gud, misskunda dig ver mig syndare.'  --
018:014 Jag sger eder: Denne gick hem igen rttfrdig mer an den andre.
	Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, men
	den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.
018:015 Man bar fram till honom ocks spda barn, fr att han skulle
	rra vid dem; men nr hans lrjungar sgo detta, visade de bort
	dem.
018:016 D kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: Lten barnen
	komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike hr
	sdana till.
018:017 Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
	ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.

018:018 Och en verhetsperson frgade honom och sade: Gode Mstare, vad
	skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
018:019 Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
	utom Gud allena.
018:020 Buden knner du: 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall
	icke drpa', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt
	vittnesbrd', 'Hedra din fader och din moder.'
018:021 D svarade han: Allt detta har jag hllit frn min ungdom.
018:022 Nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Ett terstr dig
	nnu: slj allt vad du ger och dela ut t de fattiga; d skall
	du f en skatt i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
018:023 Men nr han hrde detta, blev han djupt bedrvad, ty han var
	mycket rik.
018:024 D nu Jesus sg huru det var med honom, sade han: Huru svrt r
	det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
018:025 Ja, det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga,
	n fr den som r rik att komma in i Guds rike.
018:026 D sade de som hrde detta: Vem kan d bliva frlst?
018:027 Men han svarade: Vad som r omjligt fr mnniskor, det r
	mjligt fr Gud.

018:028 D sade Petrus: Se, vi hava vergivit allt som var vrt och
	hava fljt dig.
018:029 Han svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr Guds
	rikes skull har vergivit hus, eller hustru, eller brder, eller
	frldrar eller barn,
018:030 ingen sdan finnes, som icke skall mngfaldigt igen redan hr i
	tiden, och i den tillkommande tidsldern evigt liv.

018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: Se, vi g nu
	upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
	profeterna r skrivet om Mnniskosonen.
018:032 Ty han skall bliva verlmnad t hedningarna och bliva begabbad
	och skymfad och bespottad,
018:033 och de skola gissla honom och dda honom; men p tredje dagen
	skall han uppst igen.
018:034 Och de frstodo intet hrav; ja, detta som han talade var dem s
	frdolt, att de icke fattade vad som sades.

018:035 D han nu nalkades Jeriko, hnde sig att en blind man satt vid
	vgen och tiggde.
018:036 Nr denne hrde en hop mnniskor g dr fram, frgade han vad
	det var.
018:037 Och man omtalade fr honom att det var Jesus frn Nasaret som
	kom p vgen.
018:038 D ropade han och sade: Jesus, Davids son, frbarma dig ver
	mig.
018:039 Och de som gingo framfr tillsade honom strngeligen att han
	skulle tiga; men han ropade nnu mycket mer: Davids son,
	frbarma dig ver mig.
018:040 D stannade Jesus och bjd att mannen skulle ledas fram till
	honom.  Och nr han hade kommit fram, frgade han honom:
018:041 Vad vill du att jag skall gra dig?  Han svarade: Herre, lt
	mig f min syn.
018:042 Jesus sade till honom: Hav din syn; din tro har hjlpt dig.
018:043 Och strax fick han sin syn och fljde honom och prisade Gud.  Och
	allt folket som sg detta lovade Gud.
019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
019:002 Dr fanns en man, vid namn Sackeus, som var frman fr
	publikanerna och en rik man.
019:003 Denne ville grna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
	han kunde det icke fr folkets skull, ty han var liten till
	vxten.
019:004 D skyndade han i frvg och steg upp i ett mullbrsfikontrd
	fr att f se honom, ty han skulle komma den vgen fram.
019:005 Nr Jesus nu kom till det stllet, sg han upp och sade till
	honom: Sackeus, skynda dig ned, ty i dag mste jag gsta i ditt
	hus.
019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gldje.
019:007 Men alla som sgo det knorrade och sade: Han har gtt in fr
	att gsta hos en syndare.
019:008 Men Sackeus trdde fram och sade till Herren: Herre, hlften av
	mina godelar giver jag nu t de fattiga; och om jag har utkrvt
	fr mycket av ngon, s giver jag fyradubbelt igen.
019:009 Och Jesus sade om honom: I dag har frlsning vederfarits detta
	hus, eftersom ocks han r en Abrahams son.
019:010 Ty Mnniskosonen har kommit fr att uppska och frlsa det som
	var frlorat.

019:011 Medan de hrde hrp, framstllde han ytterligare en liknelse,
	eftersom han var nra Jerusalem och de nu menade att Guds rike
	strax skulle uppenbaras.
019:012 Han sade allts: En man av frnmlig slkt tnkte fara bort
	till ett avlgset land fr att utverka t sig konungslig
	vrdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
019:013 Och han kallade till sig tio sin tjnare och gav dem tio pund
	och sade till dem: 'Frvalten dessa, till dess jag kommer
	tillbaka.'
019:014 Men hans landsmn hatade honom och snde, efter hans avfrd,
	stad en beskickning och lto sga: 'Vi vilja icke att denne
	skall bliva konung ver oss.
019:015 Nr han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat t sig den
	konungsliga vrdigheten, lt han kalla till sig de tjnare t
	vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
	en genom sin frvaltning hade frvrvat.
019:016 D kom den frste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
	vinst tio pund.'
019:017 Han svarade honom: 'Rtt s, du gode tjnare!  Eftersom du har
	varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f makt och
	myndighet ver tio stder.'
019:018 Drefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
	har avkastat fem pund.'
019:019 D sade han jmvl till denne: 'S vare ock du satt ver fem
	stder.'
019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se hr r ditt pund;
	jag har haft det frvarat i en duk.
019:021 Ty jag fruktade fr dig, eftersom du r en strng man; du vill
	taga upp vad du icke har lagt ned, och skrda vad du icke har
	stt.'
019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag dma dig, du
	onde tjnare.  Du visste allts att jag r en strng man, som
	vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skrda vad jag icke
	har stt?
019:023 Varfr satte du d icke in mina penningar i en bank?  D hade
	jag, nr jag kom hem, ftt uppbra dem med rnta.'
019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrn
	honom hans pund, och given det t den som har de tio punden.'
019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
019:026 Han svarade: 'Jag sger eder: Var och en som har, t honom skall
	varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
	det han har.
019:027 Men dessa mina ovnner, som icke ville hava mig till konung ver
	sig, fren dem hit huggen ned dem hr infr mig.

019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framfr de andra upp mot
	Jerusalem.
019:029 Nr han d nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
	Oljeberget, snde han stad tv av lrjungarna
019:030 och sade: Gn in i byn som ligger hr mitt framfr.  Och nr I
	kommen ditin, skolen I finna en snefle st dr bunden, som
	ingen mnniska ngonsin har suttit p, lsen den och fren den
	hit.
019:031 Och om ngon frgar eder varfr I lsen den skolen I svara s:
	'Herren behver den.'

019:032 Och de som hade blivit utsnda gingo stad och funno det s som
	han hade sagt dem.
019:033 Och nr de lste flen, frgade garen dem: Varfr lsen I
	flen?
019:034 De svarade: Herren behver den.
019:035 Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den och
	lto Jesus stta sig drovanp.
019:036 Och dr han frdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
	p vgen.
019:037 Och d han var nra foten av Oljeberget, begynte hela
	lrjungaskaran i sin gldje att med hg rst lova Gud fr alla
	de kraftgrningar som de hade sett;
019:038 och de sade:

	Vlsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn.  Frid
	vare i himmelen och ra i hjden!
019:039 Och ngra fariser som voro med i folkhopen sade till honom:
	Mstare, frbjud dina lrjungar att ropa s.
019:040 Men han svarade och sade: Jag sger eder: Om dessa tiga, skola
	stenarna ropa.

019:041 D han nu kom nrmare och fick se staden, begynte han grta ver
	den
019:042 och sade: O att du i dag hade insett, ocks du, vad din frid
	tillhr!  Men nu r det frdolt fr dina gon.
019:043 Ty den tid skall komma ver dig, d dina fiender skola omgiva
	dig med belgringsvall och innesluta dig och trnga dig p alla
	sidor.
019:044 Och de skola sl ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
	ro i dig, och skola icke lmna kvar i dig sten p sten, drfr
	att du icke aktade p den tid d du var skt.
019:045 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som slde
	drinne;
019:046 och han sade till dem: Det r skrivet: 'Och mitt hus skall vara
	ett bnehus.'  Men I haven gjort det till en rvarkula.
019:047 Och han undervisade var dag i helgedomen.  Och versteprsterna
	och de skriftlrde och folkets frnmste mn skte efter
	tillflle att frgra honom;
019:048 men de kunde icke finna ngon utvg drtill, ty allt folket hll
	sig till honom och hrde honom.
020:001 Och en dag, d han undervisade folket i helgedomen och
	frkunnade evangelium, trdde versteprsterna och de
	skriftlrde, tillika med de ldste, fram
020:002 och talade till honom och sade: Sg oss, med vad myndighet gr
	du detta?  Och vem r det som har rivit dig sdan myndighet?
020:003 Han svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
	till eder; svaren mig p den.
020:004 Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
020:005 D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
	himmelen' s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
020:006 Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d kommer allt folket att
	stena oss, ty de ro frvissade om att Johannes var en profet.
020:007 De svarade allts att de icke visste varifrn den var.
020:008 D sade Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad
	myndighet jag gr detta.
020:009 Och han framstllde fr folket denna liknelse: En man
	planterade en vingrd och lejde ut den t vingrdsmn och fr
	utrikes fr lng tid.
020:010 Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
	vingrdsmnnen, fr att de t denne skulle lmna ngon del av
	vingrdens frukt.  Men vingrdsmnnen misshandlade honom och lto
	honom g tomhnt bort.
020:011 Ytterligare snde han en annan tjnare.  Ocks honom misshandlade
	och skymfade de och lto honom g tomhnt bort.
020:012 Ytterligare snde han en tredje.  Men ocks denne slogo de
	blodig och drevo bort honom.
020:013 D sade vingrdens herre: 'Vad skall jag gra?  Jo, jag vill
	snda min lskade son; fr honom skola de vl nd hava frsyn.'
020:014 Men nr vingrdsmannen fingo se honom, verlade de med varandra
	och sade: 'Denne r arvingen; lt oss drpa honom, fr att arvet
	m bliva vrt.'
020:015 Och de frde honom ut ur vingrden och drpte honom.  Vad skall
	nu vingrdens herre gra med dem?
020:016 Jo, han skall komma och frgra de vingrdsmnnen och lmna
	vingrden t andra.  Nr de hrde detta, sade de: Bort det!
020:017 D sg han p dem och sade: Vad betyder d detta skriftens ord:

	'Den sten som byggningsmnnen frkastade, den har blivit en
	hrnsten'?

020:018 Var och en som faller p den stenen, han skall bliva krossad;
	men den som stenen faller p, honom skall den sndersmula.
020:019 Och de skriftlrde och versteprsterna hade grna velat i samma
	stund gripa honom, men de fruktade fr folket.  Ty de frstodo
	att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
020:020 Och de vaktade p honom och snde ut ngra som frstligen
	skulle ltsa sig vara rttsinniga mn, fr att dessa skulle
	fnga honom genom ngot hans ord, s att de skulle kunna
	verlmna honom t verheten, i landshvdingens vld.
020:021 Dessa frgade honom och sade: Mstare, vi veta att du talar och
	undervisar rtt och icke har anseende till personen, utan lr om
	Guds vg vad sant r.
020:023 r det lovligt fr oss att giva kejsaren skatt, eller r det
	icke lovligt?
020:023 Men han mrkte deras illfundighet och sade till dem:
020:024 Lten mig se en penning.  Vems bild och verskrift br den?  De
	svarade: Kejsarens.
020:025 D sade han till dem: Given allts kejsaren vad kejsaren
	tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
020:026 Och de frmdde icke fnga honom genom ngot hans ord infr
	folket, utan frundrade sig ver hans svar och tego.

020:027 Drefter trdde ngra sadducer fram och ville pst att det
	icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom
020:028 och sade: Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om
	ngon har en broder som r gift, men dr barnls, s skall han
	taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma t sin
	broder.
020:029 Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
	barnls.
020:030 D tog den andre i ordningen henne
020:031 och drefter den tredje; sammalunda alla sju.  Men de dogo alla,
	utan att ngon av dem lmnade barn efter sig.
020:032 Slutligen dog ock hustrun.
020:033 Vilken av dem skall d vid uppstndelsen f kvinnan till hustru?
	De hade ju alla sju tagit henne till hustru.
020:034 Jesus svarade dem: Med den nuvarande tidslderns barn r det
	s, att mn taga sig hustrur, och hustrur givas t mn;
020:035 men de som bliva aktade vrdiga att f del i den nya tidsldern
	och i uppstndelsen frn de dda, med dem r det s, att varken
	mn tag sig hustrur, eller hustrur givas mn.
020:036 De kunna ju ej heller mer d ty de ro lika nglarna och ro,
	Guds sner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppstndelsen.
020:037 Men att de dda uppst, det har ock Moses, p det stlle dr det
	talas om trnbusken, givit till knna, nr han kallar Herren
	'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
020:038 Och han r en Gud icke fr dda, utan fr levande, ty fr honom
	leva alla.
020:039 D svarade ngra av de skriftlrde och sade: Mstare, du har
	talat rtt.
020:040 De dristade sig nmligen icke att vidare stlla ngon frga p
	honom.

020:041 Men han sade till dem: Huru kan man sga att Messias r Davids
	son?
020:042 David sjlv sger ju i Psalmernas bok:

	Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida,
020:043 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
020:044 David kallar honom allts 'herre'; huru kan han d vara hans
	son?
020:045 Och han sade till sina lrjungar, s att allt folket hrde det:
020:046 Tagen eder till vara fr de skriftlrde, som grna g omkring i
	fotsida klder och grna vilja bliva hlsade p torgen och grna
	sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid
	gstabuden --
020:047 detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
	skull hlla lnga baner.  Del skola f en dess hrdare dom.
021:001 Och nr han sg upp, fick han se huru de rika lade ned sina
	gvor i offerkistorna.
021:002 Drvid fick han ock se huru en fattig nka lade ned tv skrvar.
021:003 D sade han: Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka
	lade dit mer n alla de andra.
021:004 Ty det var av sitt verfld som alla dessa lade ned ngot bland
	gvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
	go.

021:005 Och d ngra talade om helgedomen, huru den var uppfrd av
	hrliga stenar och prydd med helgedomssknker, sade han:
021:006 Dagar skola komma, d av allt detta som I nu sen icke skall
	lmnas sten p sten, utan allt skall bliva nedbrutet.
021:007 D frgade de honom och sade: Mstare, nr skall detta ske?  Och
	vad bliver tecknet till att tiden r inne, d detta kommer att
	ske?
021:008 Han svarade: Sen till, att I icke bliven frvillade.  Ty mnga
	skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och: 'Tiden
	r nra'.  Men fljen dem icke.
021:009 Och nr I fn hra krigslarm och upprorslarm, s bliven icke
	frfrade; ty sdant mste frst komma, men drmed r icke strax
	nden inne.

021:010 Drefter sade han till dem: Folk skall resa sig upp mot folk
	och rike mot rike;
021:011 och det skall bliva stora jordbvningar, s ock hungersnd och
	farsoter p den ena orten efter den andra, och skrcksyner skola
	visa sig och stora tecken p himmelen.
021:012 Men fre allt detta skall man gripa eder, man skall frflja
	eder och draga eder infr synagogorna och stta eder i fngelse
	och fra eder fram infr konungar och landshvdingar, fr mitt
	namns skull.
021:013 S skolen I f tillflle att frambra vittnesbrd.
021:014 Mrken drfr noga att I icke frut mn gra eder bekymmer fr
	huru I skolen frsvara eder.
021:015 Ty jag skall giva eder sdana ord och sdan vishet, att ingen av
	edra vedersakare skall kunna st emot eller sga ngot emot.
021:016 I skolen bliva frrdda till och med av frldrar och brder och
	frnder och vnner; och somliga av eder skall man dda.
021:017 Och I skolen bliva hatade av alla fr mitt namns skull.
021:018 Men icke ett hr p edra huvuden skall g frlorat.
021:019 Genom att vara stndaktiga skolen I vinna edra sjlar.

021:020 Men nr I fn se Jerusalem omringas av krigshrar, d skolen I
	veta att dess delggelse r nra.
021:021 D m de som ro i Judeen fly bort till bergen, och de som ro
	inne i staden m draga ut drifrn och de som ro ute p
	landsbygden m icke g ditin.
021:022 Ty detta r en hmndens tid, d allt som r skrivet skall
	uppfyllas.
021:023 Ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!  Ty stor
	nd skall d komma i landet, och en vredesdom ver detta folk.
021:024 Och de skola falla fr svrdsegg och bliva bortfrda i
	fngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
	frtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider ro
	fullbordade.

021:025 Och tecken skola ske i solen och mnen och i stjrnorna, och p
	jorden skall ngest komma ver folken, och de skola st rdlsa
	vid havets och vgornas dn,
021:026 d nu mnniskor uppgiva andan av frskrckelse och ngslan fr
	det som skall verg vrlden; ty himmelens makter skola bva.
021:027 Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i en sky', med stor
	makt och hrlighet.
021:028 Men nr detta begynner ske, d mn I resa eder upp och upplyfta
	edra huvuden, ty d nalkas eder frlossning.
021:029 Och han framstllde fr dem en liknelse: Sen p fikontrdet och
	p alla andra trd.
021:030 Nr I fn se att de skjuta knopp, d veten I av eder sjlva att
	sommaren redan r nra.
021:031 Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att Guds rike
	r nra.
021:032 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
	frrn allt detta sker.
021:033 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
021:034 Men tagen eder till vara fr att lta edra hjrtan frtyngas av
	omttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s att den
	dagen kommer p eder ofrtnkt;
021:035 ty ssom en snara skall den komma ver hela jordens alla
	inbyggare.
021:036 Men vaken alltjmt, och bedjen att I mn kunna undfly allt detta
	som skall komma, och kunna best infr Mnniskosonen.

021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
	gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade dr
	ver natten.
021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
	fr att hra honom.
022:001 Det osyrade brdets hgtid, som ock kallas psk, var nu nra.
022:002 Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
	att rja honom ur vgen.  De fruktade nmligen fr folket.

022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en
	av de tolv.
022:004 Denne gick bort och talade med versteprsterna och beflhavarna
	fr tempelvakten om huru han skulle verlmna honom t dem.
022:005 D blevo de glada och frklarade sig villiga att giva honom en
	summa penningar.
022:006 Och han gick in p deras anbud och skte sedan efter lgligt
	tillflle att frrda honom t dem, utan att ngon folkskockning
	uppstod.

022:007 S kom nu den dag i det osyrad brdets hgtid, d man skulle
	slakta pskalammet.
022:008 D snde han stad Petrus och Johannes och sade: Gn stad och
	reden till t oss, s att vi kunna ta pskalammet.
022:009 De frgade honom: Var vill du att vi skola reda till det?
022:010 Han svarade dem: Nr I kommen in i staden, skolen I mta en man
	som br en kruka vatten.  Fljen honom till det hus dr han gr
	in.
022:011 Och sgen till husbonden i det huset: 'Mstaren frgar dig: Var
	finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina
	lrjungar?'
022:012 D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, ordnad fr
	mltid; reden till dr.
022:013 Och de gingo stad och funno det s som han hade sagt dem; och
	de redde till pskalammet.

022:014 Och nr stunden var inne, lade han sig till bords, och
	apostlarna med honom.
022:015 Och han sade till dem: Jag har hgeligen stundat att ta detta
	pskalamm med eder, frrn mitt lidande begynner;
022:016 ty jag sger eder att jag icke mer skall fira denna hgtid,
	frrn den kommer till fullbordan i Guds rike.
022:017 Och han lt giva sig en kalk och tackade Gud och sade: Tagen
	detta och delen eder emellan;
022:018 ty jag sger eder att jag hrefter icke, frrn Guds rike
	kommer, skall dricka av det som kommer frn vintrd.
022:019 Sedan tog han ett brd och tackade Gud och brt det och gav t
	dem och sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr
	eder.  Gren detta till min minnelse.
022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
	kalk r det nya frbundet, i mitt blod, som varder utgjutet fr
	eder.
022:021 Men se, den som frrder mig, hans hand r med mig p bordet.
022:022 Ty Mnniskosonen skall g bort, ssom frut r bestmt; men ve
	den mnniska genom vilken han bliver frrdd!
022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det vl kunde
	vara som skulle gra detta.

022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
	rknas fr den strste.
022:025 D sade han till dem: Konungarna upptrda mot sina folk ssom
	hrskare, och de som hava myndighet ver folken lta kalla sig
	'ndige herrar'.
022:026 Men s r det icke med eder; utan den som r strst bland eder,
	han vare ssom den yngste, och den som r den frnmste, han
	vare ssom en tjnare.
022:027 Ty vilken r strre: den som ligger till bords eller den som
	tjnar?  r det icke den som ligger till bords?  Och likvl r
	jag hr ibland eder ssom en tjnare.  --
022:028 Men I ren de som hava frblivit hos mig i mina prvningar;
022:029 och ssom min Fader har verltit konungslig makt t mig, s
	verlter jag likadan makt t eder,
022:030 s att I skolen f ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
	sitta p troner ssom domare ver Israels tolv slkter.

022:031 Simon, Simon!  Se, Satan har begrt att f eder i sitt vld, fr
	att kunna slla eder ssom vete;
022:032 men jag har bett fr dig, att din tro icke m bliva om
	intet.  Och nr du en gng har omvnt dig, s styrk dina brder.

022:033 D sade han till honom: Herre, jag r redo att med dig bde g
	i fngelse och g i dden.
022:034 Men han svarade: Jag sger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
	gala, frrn du tre gnger har frnekat mig och sagt att du icke
	knner mig.

022:035 Ytterligare sade han till dem: Nr jag snde eder stad utan
	penningpung, utan rnsel, utan skor, icke fattades eder d
	ngot?  De svarade: Intet.
022:036 D sade han till dem: Nu ter m den som har en penningpung
	taga den med sig, och den som har en rnsel, han gre
	sammalunda; och den som icke har ngot svrd, han slje sin
	mantel och kpe sig ett sdant.
022:037 Ty jag sger eder att p mig mste fullbordas detta skriftens
	ord: 'Han blev rknad bland ogrningsmn'.  Ja, det som r
	frutsagt om mig, det gr nu i fullbordan
022:038 D sade de: Herre, se hr ro tv svrd.  Han svarade dem: Det
	r nog.

022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, ssom hans sed
	var; och hans lrjungar fljde honom.
022:040 Men nr han hade kommit till platsen, sade han till dem: Bedjen
	att I icke mn komma i frestelse.
022:041 Sedan gick han bort ifrn dem, vid pass ett stenkast, och fll
	ned p sina knn och bad
022:042 och sade: Fader, om det r din vilja, s tag denna kalk ifrn
	mig.  Dock, ske icke min vilja, utan din.
022:043 D visade sig fr honom en ngel frn himmelen, som styrkte
	honom.
022:044 Men han hade kommit i svr ngest och bad allt ivrigare, och
	hans svett blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden.
022:045 Nr han sedan stod upp frn bnen och kom tillbaka till
	lrjungarna, fann han dem insomnade av bedrvelse.
022:046 D sade han till dem: Varfr soven I?  Stn upp, och bedjen att
	I icke mn komma i frestelse.
022:047 Och se, medan han nnu talade, kom en folkskara; och en av de
	tolv, den som hette Judas, gick framfr dem.  Och han trdde fram
	till Jesus fr att kyssa honom.
022:048 Men Jesus sade till honom: Judas, frrder du Mnniskosonen med
	en kyss?
022:049 D nu de som voro med Jesus sgo vad som var p frde, frgade
	de: Herre, skola vi hugga till med svrd?
022:050 Och en av dem hgg till versteprstens tjnare och hgg s av
	honom hgra rat.
022:051 D svarade Jesus och sade: Lten det g s lngt.  Och han
	rrde vid hans ra och helade honom.
022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
	versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten och de
	ldste: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och
	stavar.
022:053 Fastn jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
	strckt ut edra hnder emot mig men detta r eder stund, och nu
	rder mrkrets makt.
022:054 S grepo de honom och frde honom stad in i versteprstens
	hus.  Och Petrus fljde efter p avstnd.
022:055 Och de tnde upp en eld mitt p grden och satte sig dr
	tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

022:056 Men en tjnstekvinna, som fick se honom, dr han satt vid elden
	fste gonen p honom och sade: Ocks denne var med honom.
022:057 Men han nekade och sade: Kvinna, jag knner honom icke.
022:058 Kort drefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
	Ocks du r en av dem.  Men Petrus svarade: Nej, det r jag
	icke.
022:059 Vid pass en timme drefter kom en annan som bedyrade och sade:
	Frvisso var ocks denne med honom; han r ju ock en galil.
022:060 D svarade Petrus: Jag frstr icke vad du menar.  Och i
	detsamma, medan han nnu talade, gol hanen.
022:061 D vnde Herren sig om och sg p Petrus; och Petrus kom d ihg
	Herrens ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen i dag
	har galit, skall du tre gnger frneka mig.
022:062 Och han gick ut och grt bitterligen.

022:063 Och de mn som hllo Jesus fngen begabbade honom och
	misshandlade honom.
022:064 De hljde ver honom och frgade honom och sade: Profetera: vem
	var det som slog dig?
022:065 Mnga andra smdliga ord talade de ock mot honom.

022:066 Men nr det blev dag, frsamlade sig folkets ldste,
	versteprster och skriftlrde, och lto fra honom infr sitt
	Stora rd
022:067 och sade: r du Messias, s sg oss det.  Men han svarade dem:
	Om jag sger eder det, s tron I det icke.
022:068 Och om jag frgar, s svaren I icke.
022:069 Men hrefter skall Mnniskosonen sitta p den gudomliga Maktens
	hgra sida.
022:070 D sade de alla: S r du d Guds Son?  Han svarade dem: I
	sgen det sjlva, att jag r det.
022:071 D sade de: Vad behva vi mer ngot vittnesbrd?  Vi hava ju
	sjlva nu hrt det av hans egen mun.
023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och frde honom till Pilatus.
023:002 Dr begynte de anklaga honom och sade: Vi hava funnit att denne
	man frleder vrt folk och vill frhindra att man giver kejsaren
	skatt, och att han sger sig vara Messias, en konung.
023:003 D frgade Pilatus honom och sade: r du judarnas konung?  Han
	svarade honom och sade: Du sger det sjlv.

023:004 Men Pilatus sade till versteprsterna och till folket: Jag
	finner intet brottsligt hos denne man.
023:005 D blevo de nnu ivrigare och sade: Han uppviglar med sin lra
	folket i hela Judeen, allt ifrn Galileen och nda hit.
023:006 Nr Pilatus hrde detta, frgade han om mannen var frn
	Galileen.
023:007 Och d han fick veta att han var frn det land som lydde under
	Herodes' vlde, snde han honom bort till Herodes, som under
	dessa dalar ocks var i Jerusalem.

023:008 Nr Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
	sedan lng tid velat se honom; han hade nmligen hrt talas om
	honom, och han hoppades nu att f se honom gra ngot tecken.
023:009 Men fastn han stllde ganska mnga frgor p Jesus, svarade
	denne honom intet.
023:010 Och versteprsterna och de skriftlrde stodo dr och anklagade
	honom hftigt.
023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bemtte honom med frakt och
	begabbade honom; och sedan de hade satt p honom en lysande
	kldnad, snde de honom tillbaka till Pilatus.
023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vnner med varandra;
	Frut hade nmligen dem emellan rtt ovnskap.

023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa versteprsterna och rdsherrarna
	och folket
023:014 och sade till dem: I haven frt till mig denne man och sagt att
	han frleder folket; och jag har nu i eder nrvaro anstllt
	rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till ngot
	av det som I anklagen honom fr.
023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju snt
	honom tillbaka till oss.  I sen allts att denne icke har gjort
	ngot som frtjnar dden.
023:016 Drfr vill jag giva honom ls, medan jag har tuktat honom.
023:018 D skriade hela hopen och sade: Hav bort denne, och giv oss
	Barabbas ls.
023:019 (Denne man hade blivit kastad i fngelse p grund av ett
	upplopp, som hade gt rum i staden, och fr ett drps skull.)
023:020 ter talade Pilatus till dem, ty han nskade att kunna giva
	Jesus ls.
023:021 Men de ropade emot honom: Korsfst, korsfst honom!
023:022 D talade han till dem fr tredje gngen och frgade: Vad ont
	har denne d gjort?  Jag har icke funnit honom skyldig till ngot
	som frtjnar dden Drfr vill jag giva honom ls, sedan jag
	har tuktat honom.
023:023 Men de lgo ver honom med hga rop och begrde att han skulle
	lta korsfsta honom; och deras rop blevo honom vermktiga.
023:024 D dmde Pilatus att s skulle ske, som de begrde.
023:025 Och han lsgav den man de begrde, den som hade blivit kastad i
	fngelse fr upplopp och drp; men Jesus utlmnade han, fr att
	med honom skulle ske efter deras vilja.

023:026 Nr de sedan frde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frn
	Cyrene, som kom utifrn marken; p honom lade de korset, fr att
	han skulle bra det efter Jesus.

023:027 Men en stor hop folk fljde med honom, bland dem ocks kvinnor
	som jmrade sig och grto ver honom.
023:028 D vnde Jesus sig om till dem och sade: I Jerusalems dttrar,
	grten icke ver mig, utan grten ver eder sjlva och ver edra
	barn.
023:029 Ty se, den tid skall komma, d man skall sga: 'Saliga ro de
	ofruktsamma, de moderliv som icke hava ftt barn, och de brst
	som icke hava givit di.'
023:030 D skall man begynna sga till: bergen: 'Fallen ver oss', och
	till hjderna: 'Skylen oss.'
023:031 Ty om han gr s med det friska trdet, vad skall icke d ske
	med det torra!

023:032 Jmvl tv andra, tv ogrningsmn, frdes ut fr att avlivas
	tillika med honom.
023:033 Och nr de hade kommit till den plats som kallades
	Huvudskallen korsfste de honom dr, s ock ogrningsmnnen,
	den ene p hgra sidan och den andre p vnstra.
023:034 Men Jesus sade.  Fader, frlt dem; ty de veta icke vad de gra.
	Och de delade hans klder mellan sig och kastade lott om dem.  --
023:035 Men folket stod och sg drp.  Och jmvl rdsherrarna drevo
	gck med honom och sade: Andra har han hjlpt; nu m han hjlpa
	sig sjlv, om han r Guds Smorde, den utvalde.
023:036 Ocks krigsmnnen gingo fram och begabbade honom och rckte
	honom ttikvin
023:037   och sade: r du judarnas konung, s hjlp dig sjlv.
023:038 Men ver honom hade man ock satt upp en verskrift: Denne r
	judarnas konung.

023:039 Och en av de ogrningsmn som voro dr upphngda smdade honom
	och sade: Du r ju Messias; hjlp d dig sjlv och oss.
023:040 D tillrttavisade honom den andre och svarade och sade:
	Fruktar icke heller du Gud, du som r under samma dom?
023:041 Oss vederfares detta med all rtt, ty vi lida vad vra grningar
	ro vrda, men denne man har intet ont gjort.
023:042 Sedan sade han: Jesus, tnk p mig, nr du kommer i ditt rike.
023:043 Han svarade honom: Sannerligen sger jag dig: I dag skall du
	vara med mig i paradiset.

023:044 Det var nu omkring sjtte timmen; d kom ver hela landet ett
	mrker, som varade nda till nionde timmen,
023:045 i det att solen miste sitt sken.  Och frlten i templet rmnade
	mitt itu.
023:046 Och Jesus ropade med hg rst och sade: Fader, i dina hnder
	befaller jag min ande.  Och nr han hade sagt detta, gav han upp
	andan.
023:047 Men nr hvitsmannen sg vad som skedde, prisade han Gud och
	sade: S var d denne verkligen en rttfrdig man!
023:048 Och nr allt folket, de som hade kommit tillsammans fr att se
	hrp, sgo vad som skedde, slogo de sig fr brstet och vnde
	hem igen.
023:049 Men alla hans vnner stodo p avstnd och sgo detta, bland dem
	ocks ngra kvinnor, de som hade fljt med honom frn Galileen.

023:050 Nu var dr en rdsherre, vi namn Josef, en god och rttfrdig
	man,
023:051 som icke hade samtyckt till deras rdslag och grning.  Han var
	frn Arimatea, en stad i Judeen; och han vntade p Guds rike.
023:052 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
023:053 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk.  Sedan lade han
	den i en grav som var uthuggen i klippan, och dr nnu ingen
	hade varit lagd.
023:054 Det var d tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing.
023:055 Och de kvinnor, som med honom hade kommit frn Galileen, fljde
	efter och sgo graven och sgo huru hans kropp lades ned dri.
023:056 Sedan vnde de hem igen och redde till vlluktande kryddor och
	smrjelse; men p sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
024:001 Men p frsta veckodagen kommo de, tidigt i sjlva
	dagbrckningen, till graven med de vlluktande kryddor som de
	hade tillrett.
024:002 Och de funno stenen vara bortvltrad frn graven.
024:003 D gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
024:004 Nr de nu icke visste vad de skulle tnka hrom, se, d stodo
	tv man framfr dem i skinande klder.
024:005 Och de blevo frskrckta och bjde sina ansikten ned mot
	jorden.  D sade mannen till dem Varfr sken I den levande
	bland de dda?
024:006 Han r icke har, han r uppstnden.  Kommen ihg vad han talade
	till eder, medan han nnu var i Galileen, huru han sade:
024:007 'Mnniskosonen mste bliva verlmnad i syndiga mnniskors
	hnder och bliva korsfst; men p tredje dagen skall han uppst
	igen.'
024:008 D kommo de ihg hans ord.
024:009 Och de vnde tillbaka frn graven och omtalade allt detta fr de
	elva och fr alla de andra.  --
024:010 Kvinnorna voro Maria frn Magdala och Johanna och den Maria som
	var Jakobs moder.  Och jmvl de andra kvinnorna instmde med dem
	och sade detsamma till apostlarna.
024:011 Deras ord syntes dock fr dessa vara lst tal, och de trodde dem
	icke.
024:012 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och nr han lutade
	sig ditin sg han dr allenast linnebindlarna.  Sedan gick han
	hem till sitt, uppfylld av frundran ver det som hade skett.
024:013 Men tv av dem voro samma dag stadda p vandring till en by som
	hette Emmaus, och som lg sextio stadiers vg frn Jerusalem.
024:014 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
024:015 Medan de nu samtalade och verlade med varandra, nalkades Jesus
	sjlv och gick med dem.
024:016 Men deras gon voro tillslutna, s att de icke knde igen honom.
024:017 Och han sade till dem: Vad r det I talen om med varandra,
	medan I gn hr?  D stannade de och sgo bedrvade ut.
024:018 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: Du
	r vl en frmling i Jerusalem, den ende som icke har hrt vad
	dr har skett i dessa dagar?
024:019 Han frgade dem: Vad d?  De svarade honom: Det som har skett
	med Jesus frn Nasaret, vilken var en profet, mktig i grningar
	och ord infr Gud och allt folket:
024:020 huru nmligen vra versteprster och rdsherrar hava utlmnat
	honom till att dmas till dden och hava korsfst honom.
024:021 Men vi hoppades att han var den som skulle frlossa Israel.  Och
	likvl, till allt detta kommer att det redan r tredje dagen
	sedan detta skedde.
024:022 Men nu hava drjmte ngra av vra kvinnor gjort oss hpna; ty
	sedan de bittida p morgonen hade varit vid graven
024:023 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till
	och med hade sett en nglasyn, och nglarna hade sagt att han
	levde.
024:024 Och nr ngra av dem som voro.  med oss gingo bort till graven,
	funno de det vara s som kvinnorna hade sagt, men honom sjlv
	sgo de icke.

024:025 D sade han till dem: O, huru ofrstndiga ren I icke och
	trghjrtade till att tro p allt vad profeterna hava talat!
024:026 Mste icke Messias lida detta, fr I att s ing i sin
	hrlighet?
024:027 Och han begynte att genomg Moses och alla profeterna och
	uttydde fr dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
024:028 Nr de nu nalkades byn dit de voro p vg, stllde han sig som
	om han ville g vidare.
024:029 Men de ndgade honom och sade: Bliv kvar hos oss, ty det lider
	mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.  D gick han
	ditin och stannade kvar hos dem.
024:030 Och nr han nu lg till bords med dem, tog han brdet och
	vlsignade och brt det och rckte t dem.
024:031 Drvid ppnades deras gon, s att de knde igen honom.  Men d
	frsvann han ur deras syn.

024:032 Och de sade till varandra: Voro icke vra hjrtan brinnande i
	oss, nr han talade med oss p vgen och uttydde skrifterna fr
	oss?
024:033 Och i samma stund stodo de upp och vnde tillbaka till
	Jerusalem; och de funno dr de elva frsamlade, s ock de andra
	som hade slutit sig till dem.
024:034 Och dessa sade: Herren r verkligen uppstnden, och han har
	visat sig fr Simon.
024:035 D frtljde de sjlva vad som hade skett p vgen, och huru han
	hade blivit igenknd av dem, nr han brt brdet.

024:036 Medan de nu talade hrom, stod han sjlv mitt ibland dem och
	sade till dem: Frid vare med eder.
024:037 D blevo de frfrade och uppfylldes av fruktan och trodde att
	det var en ande de sgo.
024:038 Men han sade till dem: Varfr ren I s frskrckta, och varfr
	uppstiga tvivel i edra hjrtan?
024:039 Sen hr mina hnder och mina ftter, och sen att det r jag
	sjlv; ja, tagen p mig och sen.  En ande har ju icke ktt och
	ben, ssom I sen mig hava.
024:040 Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sina
	ftter.
024:041 Men d de nnu icke trodde, fr gldjes skull, utan allenast
	frundrade sig, sade han till dem: Haven I hr ngot att ta?
024:042 D rckte de honom ett stycke stekt fisk och ngot av en
	honungskaka;
024:043 och han tog det och t drav i deras syn.

024:044 Och han sade till dem: Det r ssom jag sade till eder, medan
	jag nnu var bland eder, att allt mste fullbordas, som r
	skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.
024:045 Drefter ppnade han deras sinnen, s att de frstodo skrifterna.
024:046 Och han sade till dem: Det r s skrivet, att Messias skulle
	lida och p tredje dagen uppst frn de dda,
024:047 och att bttring till syndernas frltelse i hans namn skulle
	predikas bland alla folk, och frst i Jerusalem.
024:048 I kunnen vittna hrom.
024:049 Och se, jag vill snda till eder vad min Fader har utlovat.  Men
	I skolen stanna kvar hr i staden, till dess I frn hjden
	bliven bekldda med kraft.

024:050 Sedan frde han dem ut till Betania; och dr lyfte han upp sina
	hnder och vlsignade dem.
024:051 Och medan han vlsignade dem, frsvann han ifrn dem och blev
	upptagen till himmelen.
024:052 D tillbdo de honom och vnde sedan tillbaka till Jerusalem,
	uppfyllda av stor gldje.
024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.



Book 43 Johannes


001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
	Gud.
001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud.
001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
	till, som r till.
001:004 I det var liv, och livet var mnniskornas ljus.
001:005 Och ljuset lyser i mrkret, och mrkret har icke ftt makt
	drmed.

001:006 En man upptrdde, snd av Gud; hans namn var Johannes.
001:007 Han kom ssom ett vittne, fr att vittna om ljuset, p det att
	alla skulle komma till tro genom honom.
001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
001:009 Det sanna ljuset, det som lyser ver alla mnniskor, skulle nu
	komma i vrlden.
001:010 I vrlden var han, och genom honom hade vrlden blivit till, men
	vrlden ville icke veta av honom.
001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
001:012 Men t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds
	barn, t dem som tro p hans namn;
001:013 och de hava blivit fdda, icke av blod, ej heller av kttslig
	vilja, ej heller av ngon mans vilja, utan av Gud.

001:014 Och Ordet vart ktt och tog sin boning ibland oss, och vi sgo
	hans hrlighet, vi sgo likasom en enfdd Sons hrlighet frn
	sin Fader, och han var full av nd och sanning.
001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och sger: Det var om
	denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han r fre mig; ty
	han var frr n jag.'
001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla ftt, ja, nd utver nd;
001:017 ty genom Moses blev lagen given, men nden och sanningen hava
	kommit genom Jesus Kristus.
001:018 Ingen har ngonsin sett Gud; den enfdde Sonen, som r i Faderns
	skte, han har kungjort vad Gud r.

001:019 Och detta r vad Johannes vittnade, nr judarna hade snt till
	honom prster och leviter frn Jerusalem fr att frga honom vem
	han var.
001:020 Han svarade ppet och frnekade icke; han sade ppet: Jag r
	icke Messias.
001:021 ter frgade de honom: Vad r du d?  r du Elias?  Han
	svarade: Det r jag icke.  -- r du Profeten?  Han svarade:
	Nej.
001:022 D sade de till honom: Vem r du d?  Sg oss det, s att vi
	kunna giva dem svar, som hava snt oss.  Vad sger du om dig
	sjlv?
001:023 Han svarade: Jag r rsten av en som ropar i knen: 'Jmnen
	vgen fr Herren', ssom profeten Esaias sade.
001:024 Och mnnen voro utsnda ifrn fariserna.
001:025 Och de frgade honom och sade till honom: Varfr dper du d,
	om du icke r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?
001:026 Johannes svarade dem och sade: Jag dper i vatten; men mitt
	ibland eder str en som I icke knnen:
001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke r vrdig
	att upplsa.

001:028 Detta skedde i Betania, p andra sidan Jordan, dr Johannes
	dpte.

001:029 Dagen drefter sg han Jesus nalkas; d sade han: Se, Guds
	Lamm, som borttager vrldens synd!
001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som r
	fre mig; ty han var frr n jag.'
001:031 Och jag knde honom icke; men fr att han skall bliva uppenbar fr
	Israel, drfr r jag kommen och dper i vatten.
001:032 Och Johannes vittnade och sade: Jag sg Anden ssom en duva
	snka sig ned frn himmelen; och han frblev ver honom.
001:033 Och jag knde honom icke; men den som snde mig till att dpa i
	vatten, han sade till mig: 'Den ver vilken du fr se Anden
	snka sig ned och frbliva, han r den som dper i helig ande.'
001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne r Guds
	Son.

001:035 Dagen drefter stod Johannes ter dr med tv av sina lrjungar.
001:036 Nr d Jesus kom gende, sg Johannes p honom och sade: Se,
	Guds Lamm!
001:037 Och de tv lrjungarna hrde hans ord och fljde Jesus.
001:038 D vnde sig Jesus om, och nr han sg att de fljde honom,
	frgade han dem: Vad viljen I?  De svarade honom: Rabbi (det
	betyder mstare) var bor du?
001:039 Han sade till dem: Kommen och sen.  D gingo de med honom och
	sgo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.  --
	Detta skedde vid den tionde timmen.
001:040 En av de tv som hade hrt var Johannes sade, och som hade fljt
	Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
001:041 Denne trffade frst sin broder Simon och sade till honom: Vi
	hava funnit Messias (det betyder detsamma som Kristus).
001:042 Och han frde honom till Jesus.  D sg Jesus p honom och sade:
	Du r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas (det betyder
	detsamma som Petrus).

001:043 Dagen drefter ville Jesus g drifrn till Galileen, och han
	trffade d Filippus.  Och Jesus sade till honom: Flj mig.
001:044 Och Filippus var frn Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

001:045 Filippus trffade Natanael och sade till honom: Den som Moses
	har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
	hava vi funnit, Jesus, Josefs son, frn Nasaret.
001:046 Natanael sade till honom: Kan ngot gott komma frn Nasaret?
	Filippus svarade honom: Kom och se.
001:047 Nr nu Jesus sg Natanael nalkas, sade han om honom: Se, denne
	r en rtt israelit, i vilken icke finnes ngot svek.
001:048 Natanael frgade honom: Huru kunna du knna mig?  Jesus svarade
	och sade till honom: Frrn Filippus kallade dig, sg jag dig,
	dr du var under fikontrdet.
001:049 Natanael svarade honom: Rabbi, du r Guds Son, du r Israels
	konung.
001:050 Jesus svarade och sade till honom: Eftersom jag sade dig att
	jag sg dig under fikontrdet, tror du?  Strre ting n vad
	detta r skall du f se.
001:051 Drefter sade han till honom: Sannerligen, sannerligen sger
	jag eder: I skolen f se himmelen ppen och Guds nglar fara upp
	och fara ned ver Mnniskosonen.

002:001 P tredje dagen var ett brllop i Kana i Galileen, och Jesu
	moder var dr.
002:002 Ocks Jesus och hans lrjungar blevo bjudna till brllopet.
002:003 Och vinet begynte taga slut.  D sade Jesu moder till honom: De
	hava intet vin.
002:004 Jesus svarade henne: Lt mig vara, moder; min stund r nnu
	icke kommen.
002:005 Hans moder sade d till tjnarna: Vadhelst han sger till eder,
	det skolen I gra.
002:006 Nu stodo dr sex stenkrukor, sdana som judarna hade fr sina
	reningar; de rymde tv eller tre bat-mtt var.
002:007 Jesus sade till dem: Fyllen krukorna med vatten.  Och de fyllde
	dem nda till brdden.
002:008 Sedan sade han till dem: sen nu upp och bren till
	vertjnaren.  Och de gjorde s.
002:009 Och vertjnaren smakade p vattnet, som nu hade blivit vin; och
	han visste icke varifrn det hade kommit, vilket dremot
	tjnarna visste, de som hade st upp vattnet.  D kallade
	vertjnaren p brudgummen.
002:010 och sade till honom: Man brukar eljest alltid stta fram det
	goda vinet, och sedan, nr gsterna hava ftt fr mycket, det
	som r smre.  Du har gmt det goda vinet nda tills nu.
002:011 Detta var det frsta tecknet som Jesus gjorde.  Han gjorde det i
	Kana i Galileen och uppenbarade s sin hrlighet; och hans
	lrjungar trodde p honom.

002:012 Drefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
	brder och sina lrjungar; och dr stannade de ngra f dagar.
002:013 Judarnas psk var nu nra, och Jesus begav sig d upp till
	Jerusalem.
002:014 Och nr han fick i helgedomen se huru dr sutto mn som slde
	fkreatur och fr och duvor, och huru vxlare sutto dr.
002:015 D gjorde han sig ett gissel av tg och drev dem alla ut ur
	helgedomen, med fr och fkreatur, och slog ut vxlarnas
	penningar och sttte omkull deras bord.
002:016 Och till duvomnglarna sade han: Tagen bort detta hrifrn;
	gren icke min Faders hus till ett marknadshus.
002:017 Hans lrjungar kommo d ihg att det var skrivet: Nitlskan fr
	ditt hus skall frtra mig.
002:018 D togo judarna till orda och sade till honom: Vad fr tecken
	lter du oss se, eftersom du gr p detta stt?
002:019 Jesus svarade och sade till dem: Bryten ned detta tempel, s
	skall jag inom tre dagar lta det uppst igen.
002:020 D sade judarna: I fyrtiosex r har man byggt p detta tempel,
	och du skulle lta det uppst igen inom tre dagar?
002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade.
002:022 Sedan, nr han hade uppsttt frn de dda, kommo hans lrjungar
	ihg att han hade sagt detta; och de trodde d skriften och det
	ord som Jesus hade sagt.
002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under psken, vid hgtiden, kommo
	mnga till tro p hans namn, nr de sgo de tecken som han
	gjorde.
002:024 Men sjlv betrodde sig Jesus icke t dem, eftersom han knde
	alla
002:025 och icke behvde ngon annans vittnesbrd om mnniskorna; ty av
	sig sjlv visste han vad i mnniskan var.
003:001 Men bland fariserna var en man som hette Nikodemus, en av
	judarnas rdsherrar.
003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi
	veta att det r frn Gud du har kommit ssom lrare; ty ingen
	kan gra sdana tecken som du gr, om icke Gud r med honom.
003:003 Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen
	sger jag dig: Om en mnniska icke bliver fdd p nytt, s
	kan hon icke f se Guds rike.
003:004 Nikodemus sade till honom: Huru kan en mnniska fdas, nr hon
	r gammal?  Icke kan hon vl ter g in i sin moders liv och
	fdas?
003:005 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en
	mnniska icke bliver fdd av vatten och ande, s kan hon icke
	komma in i Guds rike.
003:006 Det som r ftt av ktt, det r ktt; och det som r ftt av
	Anden, det r ande.
003:007 Frundra dig icke ver att jag sade dig att I msten fdas p
	nytt.
003:008 Vinden blser vart den vill, och du hr dess sus, men du vet
	icke varifrn den kommer, eller vart den far; s r det med var
	och en som r fdd av Anden.
003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: Huru kan detta ske?
003:010 Jesus svarade och sade till honom: r du Israels lrare och
	frstr icke detta?
003:011 Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Vad vi veta, det tala
	vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vrt vittnesbrd
	tagen I icke emot.
003:012 Tron i icke, nr jag talar till eder om jordiska ting, huru
	skolen I d kunna tro, nr jag talar till eder om himmelska
	ting?
003:013 Och likvl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
	ned frn himmelen, Mnniskosonen, som var i himmelen.
003:014 Och ssom Moses upphjde ormen i knen, s mste Mnniskosonen
	bliva upphjd,
003:015 s att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
003:016 Ty s lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son, p det
	att var och en som tror p honom skall icke frgs, utan hava
	evigt liv.
003:017 Ty icke snde Gud sin Son i vrlden fr att dma vrlden, utan
	fr att vrlden skulle bliva frlst genom honom.
003:018 Den som tror p honom, han bliver icke dmd, men den som icke
	tror, han r redan dmd, eftersom han icke tror p Guds enfdde
	Sons namn.
003:019 Och detta r domen, att nr ljuset hade kommit i vrlden,
	mnniskorna dock lskade mrkret mer n ljuset, eftersom deras
	grningar voro onda,
003:020 Ty var och en som gr vad ont r, han hatar ljuset och kommer
	icke till ljuset, p det att hans grningar icke skola bliva
	blottade.
003:021 Men den som gr sanningen, han kommer till ljuset, fr att det
	skall bliva uppenbart att hans grningar ro gjorda i Gud.

003:022 Drefter begav sig Jesus med sina lrjungar till den judiska
	landsbygden, och dr vistades han med dem och dpte.
003:023 Men ocks Johannes dpte, i Enon, nra Salim, ty dr fanns
	mycket vatten; och folket kom dit och lt dpa sig.
003:024 Johannes hade nmligen nnu icke blivit kastad i fngelse.
003:025 D uppstod mellan Johannes' lrjungar och en jude en tvist om
	reningen.
003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: Rabbi, se, den
	som var hos dig p andra sidan Jordan, den som du har vittnat
	om, han dper, och alla komma till honom.
003:027 Johannes svarade och sade: En mnniska kan intet taga, om det
	icke bliver henne givet frn himmelen.
003:028 I kunnen sjlva giva mig det vittnesbrdet att jag sade: 'Icke
	r jag Messias; jag r allenast snd framfr honom.'
003:029 Brudgum r den som har bruden; men brudgummens vn, som str dr
	och hr honom, han glder sig storligen t brudgummens rst.  Den
	gldjen r mig nu given i fullt mtt.
003:030 Det r ssom sig br att han vxer till, och att jag
	frminskas.  --
003:031 Den som kommer ovanifrn, han r ver alla; den som r frn
	jorden, han r av jorden, och av jorden talar han.  Ja, den som
	kommer frn himmelen, han r ver alla,
003:032 och vad han har sett och hrt, det vittnar han om; och likvl
	tager ingen emot hans vittnesbrd.
003:033 Men om ngon tager emot hans vittnesbrd, s bekrftar han
	drmed att Gud r sannfrdig.
003:034 Ty den som Gud har snt, han talar Guds ord; Gud giver nmligen
	icke Anden efter mtt.
003:035 Fadern lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
003:036 Den som tror p Sonen, han har evigt liv; men den som icke
	hrsammar Sonen, han skall icke f se livet, utan Guds vrede
	frbliver ver honom.

004:001 Men Herren fick nu veta att fariserna hade hrt hurusom Jesus
	vann flera lrjungar och dpte flera n Johannes;
004:002 dock var det icke Jesus sjlv som dpte, utan hans lrjungar.
004:003 D lmnade han Judeen och begav sig ter till Galileen.
004:004 Drvid mste han taga vgen genom Samarien.
004:005 S kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nra det
	jordstycke som Jakob gav t sin son Josef.
004:006 Och dr var Jakobs brunn.  Eftersom nu Jesus var trtt av
	vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen.  Det var vid den
	sjtte timmen.
004:007 D kom en samaritisk kvinna fr att hmta vatten.  Jesus sade
	till henne: Giv mig att dricka.
004:008 Hans lrjungar hade nmligen gtt in i staden fr att kpa mat.
004:009 D sade den samaritiska kvinnan till honom: Huru kan du, som r
	jude, bedja mig, som r en samaritisk kvinna, om ngot att
	dricka?  Judarna hava nmligen ingen umgngelse med samariterna.
004:010 Jesus svarade och sade till henne: Frstode du Guds gva, och
	vem den r som sger till dig: 'Giv mig att dricka', s skulle i
	stllet du hava bett honom, och han skulle d hava givit dig
	levande vatten.
004:011 Kvinnan sade till honom: Herre, du har ju intet att hmta upp
	vatten med, och brunnen r djup.  Varifrn fr du d det friska
	vattnet?
004:012 Icke r du vl frmer n vr fader Jakob, som gav oss brunnen
	och sjlv med sina barn och sin boskap drack ur den?
004:013 Jesus svarade och sade till henne: Var och en som dricker av
	detta vatten, han bliver trstig igen;
004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
	aldrig ngonsin trsta, utan det vatten jag giver honom skall
	bliva i honom en klla vars vatten springer upp med evigt liv.
004:015 Kvinnan sade till honom: Herre, giv mig det vattnet, s att jag
	icke mer behver trsta och komma hit fr att hmta vatten.
004:016 Han sade till henne: G och hmta din man, och kom sedan
	tillbaka.
004:017 Kvinnan svarade och sade: Jag har ingen man.  Jesus sade till
	henne: Du har rtt i vad du sger, att du icke har ngon man.
004:018 Ty fem mn har du haft, och den du nu har r icke din man; dri
	sade du sant.
004:019 D sade kvinnan till honom: Herre, jag ser att du r en profet.
004:020 Vra fder hava tillbett p detta berg, men I sgen att i
	Jerusalem den plats finnes, dr man br tillbedja.
004:021 Jesus sade till henne: Tro mig, kvinna: den tid kommer, d det
	varken r p detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
	Fadern.
004:022 I tillbedjen vad I icke knnen, vi tillbedja vad vi knna -- ty
	frlsningen kommer frn judarna --
004:023 men den tid skall komma, ja, den r redan inne, d sanna
	tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sdana
	tillbedjare vill Fadern hava.
004:024 Gud r ande, och de som tillbedja mste tillbedja i ande och
	sanning.
004:025 Kvinnan sade till honom: Jag vet att Messias skall komma, han
	som ock kallas Kristus; nr han kommer, skall han frkunna oss
	allt.
004:026 Jesus svarade henne: Jag, som talar med dig, r den du nu
	nmnde.
004:027 I detsamma kommo hans lrjungar; och de frundrade sig ver att
	han talade med en kvinna.  Dock frgade ingen vad han ville
	henne, eller varfr han talade med henne.
004:028 Men kvinnan lt sin kruka st och gick in i staden och sade till
	folket:
004:029 Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
	gjort.  Mnne icke han r Messias?
004:030 D gingo de ut ur staden och kommo till honom.
004:031 Under tiden bdo lrjungarna honom och sade: Rabbi, tag och
	t.
004:032 Men han svarade dem: Jag har mat att ta som I icke veten om.
004:033 D sade lrjungarna till varandra: Kan vl ngon hava burit mat
	till honom?
004:034 Jesus sade till dem: Min mat r att gra dens vilja, som har
	snt mig, och att fullborda hans verk.
004:035 I sgen ju att det nnu r fyra mnader innan skrdetiden
	kommer.  Men se, jag sger eder: Lyften upp edra gon, och sen p
	flten, huru de hava vitnat till skrd.
004:036 Redan nu fr den som skrdar uppbra sin ln och samla in frukt
	till evigt liv; s kunna den som sr och den som skrdar
	tillsammans gldja sig.
004:037 Ty hr sannas det ordet, att en r den som sr och en annan den
	som skrdar.
004:038 Jag har snt eder att skrda, dr I icke haven arbetat.  Andra
	hava arbetat, och I haven ftt g in i deras arbete.

004:039 Och mnga samariter frn den staden kommo till tro p honom fr
	kvinnans ords skull, d hon vittnade att han hade sagt henne
	allt vad hon hade gjort.
004:040 Nr sedan samariterna kommo till honom, bde de honom att stanna
	kvar hos dem.  S stannade han dr i tv dagar.
004:041 Och lngt flera kommo d till tro fr hans egna ords skull.
004:042 Och de sade till kvinnan: Nu r det icke mer fr dina ords
	skull som vi tro, ty vi hava nu sjlva hrt honom, och vi veta
	nu att han i sanning r vrldens Frlsare.

004:043 Men efter de tv dagarna gick han drifrn till Galileen.
004:044 Ty Jesus vittnade sjlv att en profet icke r aktad i sitt eget
	fdernesland.
004:045 Nr han nu kom till Galileen, togo galilerna vnligt emot
	honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
	vid hgtiden.  Ocks de hade nmligen varit dr vid hgtiden.
004:046 S kom han ter till Kana i Galileen, dr han hade gjort vattnet
	till vin.  I Kapernaum fanns d en man i konungens tjnst,
	vilkens son lg sjuk.
004:047 Nr han nu hrde att Jesus hade kommit frn Judeen till
	Galileen, begav han sig stad till honom och bad att han skulle
	komma ned och bota hans son; ty denne lg fr dden.
004:048 D sade Jesus till honom: Om I icke sen tecken och under, s
	tron I icke.
004:049 Mannen sade till honom: Herre, kom ned, frrn mitt barn dr.
004:050 Jesus svarade honom: G, din son fr leva.  D trodde mannen
	det ord som Jesus sade till honom, och gick.
004:051 Och medan han nnu var p vgen hem, mtte honom hans tjnare
	och sade: Din son kommer att leva.
004:052 D frgade han dem vid vilken timme det hade blivit bttre med
	honom.  De svarade honom: I gr vid den sjunde timmen lmnade
	febern honom.
004:053 D mrkte fadern att det hade skett just den timme d Jesus sade
	till honom: Din son fr leva.  Och han kom till tro, s ock
	hela hans hus.
004:054 Detta var nu ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
	gjorde, sedan han hade kommit frn Judeen till Galileen.

005:001 Drefter infll en av judarnas hgtider, och Jesus for upp till
	Jerusalem.
005:002 Vid Frporten i Jerusalem ligger en damm, p hebreiska kallad
	Betesda, och invid den finnas fem pelargngar.
005:003 I dessa lgo mnga sjuka, blinda, halta, frtvinade.
005:004 
005:005 Dr fanns nu en man som hade varit sjuk i trettiotta r.
005:006 D Jesus fick se denne, dr han lg, och fick veta att han redan
	lng tid hade varit sjuk, sade han till honom: Vill du bliva
	frisk?
005:007 Den sjuke svarade honom: Herre, jag har ingen som hjlper mig
	ned i dammen, nr vattnet har kommit i rrelse; och s stiger en
	annan ditned fre mig, medan jag nnu r p vg.
005:008 Jesus sade till honom: St upp, tag din sng och g.
005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin sng och gick.  Men det
	var sabbat den dagen.
005:010 Drfr sade judarna till mannen som hade blivit botad: Det r
	sabbat; det r icke lovligt fr dig att bra sngen.
005:011 Men han svarade dem: Den som gjorde mig frisk, han sade till
	mig: 'Tag din sng och g.'
005:012 D frgade de honom: Vem var den mannen som sade till dig att
	du skulle taga sin sng och g?
005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
	Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var dr p
	platsen.  --
005:014 Sedan trffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
	Se, du har blivit frisk; synda icke hrefter, p det att icke
	ngot vrre m vederfaras dig.
005:015 Mannen gick d bort och omtalade fr judarna, att det var Jesus
	som hade gjort honom frisk.
005:016 Drfr frfljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde
	sdant p sabbaten.
005:017 Men han svarade dem: Min Fader verkar nnu alltjmt; s verkar
	ock jag.
005:018 Och drfr stodo judarna nnu mer efter att dda honom, eftersom
	han icke allenast ville gra sabbaten om intet, utan ock kallade
	Gud sin Fader och gjorde sig sjlv lik Gud.

005:019 D talade Jesus ter och sade till dem: Sannerligen,
	sannerligen sger jag eder: Sonen kan icke gra ngot av sig
	sjlv, utan han gr allenast vad han ser Fadern gra; ty vad han
	gr, det gr likaledes ock Sonen.
005:020 Ty Fadern lskar Sonen och lter honom se allt vad han sjlv
	gr; och strre grningar, n dessa ro, skall han lta honom
	se, s att I skolen frundra eder.
005:021 Ty ssom Fadern uppvcker dda och gr dem levande, s gr ock
	Sonen levande vilka han vill.
005:022 Icke heller dmer Fadern ngon, utan all dom har han verltit
	t Sonen,
005:023 fr att alla skola ra Sonen ssom de ra Faderns.  Den som icke
	rar Sonen, han rar icke heller Fadern, som har snt honom.
005:024 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hr mina ord
	och tror honom som har snt mig, han har evigt liv och kommer
	icke under ngon dom, utan har vergtt frn dden till livet.
005:025 Sannerligen sger jag eder: Den stund kommer, jag, den r redan
	inne, s de dda skola hra Guds Sons rst, och de som hra den
	skola bliva levande.
005:026 Ty ssom Fadern har liv i sig sjlv, s har han ock givit t
	Sonen att hava liv i sig sjlv.
005:027 Och han har givit honom makt att hlla dom, eftersom han r
	Mnniskoson.
005:028 Frundren eder icke ver detta.  Ty den stund kommer, d alla som
	ro i gravarna skola hra hans rst
005:029 och g ut ur dem: de som hava gjort vad gott r skola uppst
	till liv, och de som hava gjort vad ont r skola uppst till
	dom.
005:030 Jag kan icke gra ngot av mig sjlv.  Ssom jag hr, s dmer
	jag; och min dom r rttvis, ty jag sker icke min vilja, utan
	dens vilja, som har snt mig.
005:031 Om jag sjlv vittnar om mig, s gller icke mitt vittnesbrd.
005:032 Men det r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
	vittnesbrd om mig r sant.
005:033 I haven snt bud till Johannes, och han har vittnat fr
	sanningen,
005:034 Dock, det r icke av ngon mnniska som jag tager emot
	vittnesbrd om mig; men jag sger detta, fr att I skolen bliva
	frlsta.
005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och fr en liten stund
	villen I frjdas i dess ljus.
005:036 Men jag har ett vittnesbrd om mig, som r frmer n Johannes'
	vittnesbrd: de grningar som Fadern har givit mig att
	fullborda, just de grningar som jag gr, de vittna om mig, att
	Fadern har snt mig.
005:037 Ja, Fadern, som har snt mig, han har sjlv vittnat om mig.  Hans
	rst haven I aldrig ngonsin hrt, ej heller haven I sett hans
	gestalt,
005:038 och hans ord haven I icke ltit frbliva i eder.  Ty den han har
	snt, honom tron I icke.
005:039 I rannsaken skrifterna, drfr att I menen eder i dem hava evigt
	liv; och det r dessa som vittna om mig.
005:040 Men I viljen icke komma till mig fr att f liv.
005:041 Jag tager icke emot pris av mnniskor;
005:042 men jag knner eder och vet att I icke haven Guds krlek i eder.
005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
	kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
	icke sken det pris som kommer frn honom som allena r Gud?
005:045 Menen icke att det r jag som skall anklaga eder hos Fadern.
	Den som anklagar eder r Moses, han till vilken I stten edert
	hopp.
005:046 Trodden I Moses, s skullen I ju tro mig, ty om mig har han
	skrivit.
005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d kunna tro mina
	ord?

006:001 Drefter for Jesus ver Galileiska sjn, Tiberias' sj.
006:002 Och mycket folk fljde efter honom, drfr att de sgo de tecken
	som han gjorde med de sjuka.
006:003 Men Jesus gick upp p berget och satte sig dr med sina
	lrjungar.
006:004 Och psken, judarnas hgtid, var nra.
006:005 D nu Jesus lyfte upp sina gon och sg att mycket folk kom till
	honom, sade han till Filippus: Varifrn skola vi kpa brd, s
	att dessa f ta?
006:006 Men detta sade han fr att stta honom p prov, ty sjlv visste
	han vad han skulle gra.
006:007 Filippus svarade honom: Brd fr tv hundra silverpenningar
	vore icke nog fr att var och en skulle f ett litet stycke.
006:008 D sade till honom en annan av hans lrjungar, Andreas, Simon
	Petrus' broder:
006:009 Hr r en gosse som har fem kornbrd och tv fiskar; men vad
	frslr det fr s mnga?
006:010 Jesus sade: Lten folket lgga sig hr.  Och p det stllet var
	mycket grs.  D lgrade sig mnnen dr, och deras antal var vid
	pass fem tusen.
006:011 Drefter tog Jesus brden och tackade Gud och delade ut t dem
	som hade lagt sig ned dr, likaledes ock av fiskarna, s mycket
	de ville hava.
006:012 Och nr de voro mtta, sade han till sina lrjungar: Samlen
	tillhopa de verblivna styckena, s att intet frfares.
006:013 D samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
	som av de fem kornbrden hade blivit ver efter dem som hade
	tit.
006:014 D nu mnniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
	Denne r frvisso Profeten som skulle komma i vrlden.
006:015 Nr d Jesus mrkte att de tnkte komma och med vld fra honom
	med sig och gra honom till konung, drog han sig ter undan till
	berget, helt allena.

006:016 Men nr det blev afton, gingo hans lrjungar ned till sjn
006:017 och stego i en bt fr att fara ver sjn till Kapernaum.  Det
	hade d redan blivit mrkt, och Jesus hade nnu icke kommit till
	dem;
006:018 och sjn gick hg, ty det blste hrt.
006:019 Nr de s hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier,
	fingo de se Jesus komma gende p sjn och nalkas bten.  D
	blevo de frskrckta.
006:020 Men han sade till dem: Det r jag; varen icke frskrckta.
006:021 De ville d taga honom upp i bten; och strax var bten framme
	vid landet dit de foro.

006:022 Dagen drefter hnde sig detta.  Folket som stod kvar p andra
	sidan sjn hade lagt mrke till att dr icke fanns mer n en
	enda bt, och att Jesus icke hade stigit i den bten med sina
	lrjungar, utan att lrjungarna hade farit bort allena.
006:023 Andra btar hade likvl kommit frn Tiberias och lagt till nra
	det stlle dr folket bespisades efter det att Herren hade
	uttalat tacksgelsen.
006:024 Nr allts folket nu sg att Jesus icke var dr, ej heller hans
	lrjungar, stego de sjlva i btarna och foro till Kapernaum fr
	att ska efter Jesus.
006:025 Och d de funno honom dr p andra sidan sjn, frgade de honom:
	Rabbi, nr kom du hit?
006:026 Jesus svarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag
	eder: I sken mig icke drfr att I haven sett tecken, utan
	drfr att I fingen ta av brden och bleven mtta.
006:027 Verken icke fr att f den mat som frgs, utan fr att f den
	mat som frbliver och har med sig evigt liv, den som
	Mnniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sjlv,
	ltit undf sitt insegel.
006:028 D sade de till honom: Vad skola vi gra fr att utfra Guds
	grningar?
006:029 Jesus svarade och sade till dem: Detta r Guds grning, att I
	tron p den han har snt.
006:030 De sade till honom: Vad fr tecken gr du d?  Lt oss se ngot
	tecken, s att vi kunna tro dig.  Vilken grning utfr du?
006:031 Vra fder fingo ta manna i knen, ssom det r skrivet: 'Han
	gav dem brd frn himmelen att ta.'
006:032 D svarade Jesus dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
	Det r icke Moses som har givit eder brdet frn himmelen, men
	det r min Fader som giver eder det rtta brdet frn himmelen.
006:033 Ty Guds brd r det brd som kommer ned frn himmelen och giver
	vrlden liv.
006:034 D sade de till honom: Herre, giv oss alltid det brdet.
006:035 Jesus svarade: Jag r livets brd.  Den som kommer till mig, han
	skall aldrig hungra, och den som tror p mig, han skall aldrig
	trsta.
006:036 Men det r ssom jag har sagt eder: fastn I haven sett mig,
	tron I dock icke.
006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som
	kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
006:038 Ty jag har kommit ned frn himmelen, icke fr att gra min
	vilja, utan fr att gra dens vilja, som har snt mig.
006:039 Och detta r dens vilja, som har snt mig, att jag icke skall
	lta ngon enda g frlorad av dem som han har givit mig, utan
	att jag skall lta dem uppst p den yttersta dagen.
006:040 Ja, detta r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
	tror p honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall lta
	honom uppst p den yttersta dagen.
006:041 D knorrade judarna ver honom, drfr att han hade sagt: Jag
	r det brd som har kommit ned frn himmelen.
006:042 Och de sade: r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och
	moder vi knna?  Huru kan han d sga: 'Jag har kommit ned frn
	himmelen'?
006:043 Jesus svarade och sade till dem: Knorren icke eder emellan.
006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har snt mig,
	drager honom; och jag skall lta honom uppst p den yttersta
	dagen.
006:045 Det r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava ftt lrdom
	av Gud.'  Var och en som har lyssnat till Fadern och lrt av
	honom, han kommer till mig.
006:046 Icke som om ngon skulle hava sett Fadern, utom den som r frn
	Gud; han har sett Fadern.
006:047 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror, han har
	evigt liv.
006:048 Jag r livets brd.
006:049 Edra fder to manna i knen, och de dogo.
006:050 Men med det brd som kommer ned frn himmelen r det s, att om
	ngon ter drav, s skall han icke d.
006:051 Jag r det levande brdet som har kommit ned frn himmelen.  Om
	ngon ter av det brdet, s skall han leva till evig tid.  Och
	det brd som jag skall giva r mitt ktt; och jag giver det, fr
	att vrlden skall leva.
006:052 D tvistade judarna med varandra och sade: Huru skulle denne
	kunna giva oss sitt ktt att ta?
006:053 Jesus sade d till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
	eder: Om I icke ten Mnniskosonens ktt och dricken hans blod,
	s haven I icke liv i eder.
006:054 Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han har evigt liv,
	och jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen.
006:055 Ty mitt ktt r sannskyldig mat, och mitt blod r sannskyldig
	dryck.
006:056 Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han frbliver i
	mig, och jag frbliver i honom.
006:057 Ssom Fadern, han som r den levande, har snt mig, och ssom
	jag lever genom Fadern, s skall ock den som ter mig leva genom
	mig.
006:058 S r det med det brd som har kommit ned frn himmelen.  Det r
	icke ssom det fderna fingo ta, vilka sedan dogo; den som ter
	detta brd, han skall leva till evig tid.
006:059 Detta sade han, nr han undervisade i synagogan i Kapernaum.
006:060 Mnga av hans lrjungar, som hrde detta, sade d: Detta r ett
	hrt tal; vem str ut med att hra p honom?
006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lrjungar knorrade ver
	detta; och han sade till dem: r detta fr eder en sttesten?
006:062 Vad skolen I d sga, om I fn se Mnniskosonen uppstiga dit dr
	han frut var?  --
006:063 Det r anden som gr levande; kttet r till intet gagneligt.  De
	ord som jag har talat till eder ro ande och ro liv.
006:064 Men bland eder finnas ngra som icke tro.  Jesus visste nmligen
	frn begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s ock vilken
	den var som skulle frrda honom.
006:065 Och han tillade: Frdenskull har jag sagt eder att ingen kan
	komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.
006:066 Fr detta tals skull drogo sig mnga av hans lrjungar tillbaka,
	s att de icke lngre vandrade med honom.
006:067 D sade Jesus till de tolv: Icke viljen vl ocks I g bort?
006:068 Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skulle vi g?  Du
	har det eviga livets ord,
006:069 och vi tro och frst att du r Guds helige.
006:070 Jesus svarade dem: Har icke jag sjlv utvalt eder, I tolv?  Och
	likvl r en av eder en djvul.
006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne
	som skulle frrda honom, och han var en av de tolv.
007:001 Drefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
	han icke vandra omkring, d nu judarna stodo efter att dda
	honom.
007:002 Men judarnas lvhyddohgtid var nu nra.
007:003 D sade hans brder till honom: Begiv dig hrifrn och g till
	Judeen, s att ocks dina lrjungar f se de grningar som du
	gr.
007:004 Ty ingen som vill vara knd bland mnniskor utfr sitt verk i
	hemlighet.  D du nu gr sdana grningar, s trd ppet fram fr
	vrlden.
007:005 Det var nmligen s, att icke ens hans brder trodde p honom.
007:006 D sade Jesus till dem: Min tid r nnu icke kommen, men fr
	eder r tiden alltid lglig.
007:007 Vrlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
	vittnar om henne, att hennes grningar ro onda.
007:008 Gn I upp till hgtiden; jag r icke stadd p vg upp till denna
	hgtid, ty min tid r nnu icke fullbordad.
007:009 Detta sade han till dem och stannade s kvar i Galileen.
007:010 Men nr hans brder hade gtt upp till hgtiden, d gick ocks
	han ditupp, dock icke ppet, utan likasom i hemlighet.
007:011 Och judarna skte efter honom under hgtiden och sade: Var r
	han?
007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom.  Somliga
	sade: Han r en rttsinnig man, men andra sade: Nej, han
	frvillar folket.
007:013 Dock talade ingen ppet om honom, av fruktan fr judarna.

007:014 Men nr redan halva hgtiden var frliden, gick Jesus upp i
	helgedomen och undervisade.
007:015 D frundrade sig judarna och sade: Varifrn har denne sin
	lrdom, han som icke har ftt undervisning?
007:016 Jesus svarade dem och sade: Min lra r icke min, utan hans som
	har snt mig.
007:017 Om ngon vill gra hans vilja, s skall han frst om denna lra
	r frn Gud, eller om jag talar av mig sjlv.
007:018 Den som talar av sig sjlv, han sker sin egen ra; men den som
	sker dens ra, som har snt honom, han r sannfrdig, och
	orttfrdighet finnes icke i honom.  --
007:019 Har icke Moses givit eder lagen?  Och likvl fullgr ingen av
	eder lagen.  Varfr stn I efter att dda mig?
007:020 Folket svarade: Du r besatt av en ond ande.  Vem str efter
	att dda dig?
007:021 Jesus svarade och sade till dem: En grning allenast gjorde
	jag, och alla frundren I eder ver den.
007:022 Moses har givit eder omskrelsen -- icke som om den vore ifrn
	Moses, ty den r ifrn fderna -- och s omskren I mnniskor
	ocks p en sabbat.
007:023 Om nu en mnniska undfr omskrelsen p en sabbat, fr att
	Moses' lag icke skall gras om intet, huru kunnen I d vredgas
	p mig, drfr att jag p en sabbat gjorde en mnniska hel och
	frisk?
007:024 Dmen icke efter skenet, utan dmen en rtt dom.

007:025 D sade ngra av folket i Jerusalem: r det icke denne som de
	st efter att dda?
007:026 Och nd fr han tala fritt, utan att de sga ngot till
	honom.  Hava d rdsherrarna verkligen blivit frvissade om att
	denne r Messias?
007:027 Dock, denne knna vi, och vi veta varifrn han r; men nr
	Messias kommer, knner ingen varifrn han r.
007:028 D sade Jesus med hg rst, dr han undervisade i helgedomen:
	Javl, I knnen mig, och I veten varifrn jag r.  Likvl har
	jag icke kommit av mig sjlv, men han som har snt mig r en som
	verkligen har myndighet att snda, han som I icke knnen.
007:029 Men jag knner honom, ty frn honom r jag kommen, och han har
	snt mig.
007:030 D ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
	ty hans stund var nnu icke kommen.
007:031 Men mnga av folket trodde p honom, och de sade: Icke skall
	vl Messias, nr han kommer, gra flera tecken n denne har
	gjort?

007:032 Sdant fingo fariserna hra folket i tysthet tala om honom.  D
	snde versteprsterna och fariserna ut rttstjnare fr att
	gripa honom.
007:033 Men Jesus sade: nnu en liten tid r jag hos eder; sedan gr
	jag bort till honom som har snt mig.
007:034 I skolen d ska efter mig, men I skolen icke finna mig, och dr
	jag r, dit kunnen I icke komma.
007:035 D sade judarna till varandra: Vart tnker denne g, eftersom
	vi icke skola kunna finna honom?  Mnne han tnker g till dem
	som bo kringspridda bland grekerna?  Tnker han d undervisa
	grekerna?
007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen ska efter mig, men
	I skolen icke finna mig, och dr jag r, dit kunnen I icke
	komma'?

007:037 P den sista dagen i hgtiden, som ock var den frnmsta, stod
	Jesus dr och ropade och sade: Om ngon trstar, s komme han
	till mig och dricke.
007:038 Den som tror p mig, av hans innersta skola strmmar av levande
	vatten flyta fram, ssom skriften sger.
007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p honom skulle
	undf; ty ande var d nnu icke given, eftersom Jesus nnu icke
	hade blivit frhrligad.
007:040 Ngra av folket, som hrde dessa ord, sade d: Denne r
	frvisso Profeten.
007:041 Andra sade: Han r Messias.  Andra ter sade: Icke kommer vl
	Messias frn Galileen?
007:042 Sger icke skriften att Messias skall komma av Davids sd och
	frn den lilla staden Betlehem, dr David bodde?
007:043 S uppstodo fr hans skull stridiga meningar bland folket,
007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
	hand vid honom.

007:045 Nr sedan rttstjnarna kommo tillbaka till versteprsterna och
	fariserna, frgade dessa dem: Varfr haven I icke frt honom
	hit?
007:046 Tjnarna svarade: Aldrig har ngon mnniska talat, som den
	mannen talar.
007:047 D svarade fariserna dem: Haven nu ocks I blivit frvillade?
007:048 Har d ngon av rdsherrarna trott p honom?  Eller ngon av
	fariserna?
007:049 Nej; men detta folk, som icke knner lagen, det r frbannat.
007:050 D sade Nikodemus till dem, han som frut hade beskt honom,
	och som sjlv var en av dem:
007:051 Icke dmer vl vr lag ngon, utan att man frst har frhrt
	honom och utrnt vad han frehar?
007:052 De svarade och sade till honom: Kanske ocks du r frn
	Galileen?  Rannsaka, s skall du finna att ingen profet kommer
	frn Galileen.

008:053 [Och de gingo hem, var och en till sitt.


008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.

008:002 Men i dagbrckningen kom han ter till helgedomen.
008:003 D frde versteprsterna och fariserna dit en kvinna som hade
	blivit betrdd med ktenskapsbrott; och nr de hade lett henne
	fram,
008:004 sade de till honom: Mstare, denna kvinna har p bar grning
	blivit betrdd med ktenskapsbrott.
008:005 Nu bjuder Moses i lagen att sdana skola stenas.  Vad sger d
	du?
008:006 Detta sade de fr att snrja honom, p det att de skulle f
	ngot att anklaga honom fr.  D bjde Jesus sig ned och skrev
	med fingret p jorden.
008:007 Men nr de stodo fast vid sin frga, reste han sig upp och sade
	till dem: Den av eder som r utan synd, han kaste frsta stenen
	p henne.
008:008 Sedan bjde han sig ter ned och skrev p jorden.
008:009 Nr de hrde detta, gingo de ut, den ene efter den andre,
	frst de ldsta, och Jesus blev lmnad allena med kvinnan, som
	stod dr kvar.
008:010 D sg Jesus upp och sade till kvinnan: Var ro de andra?  Har
	ingen dmt dig?
008:011 Hon svarade: Herre, ingen.  D sade han till henne: Icke
	heller jag dmer dig.  G, och synda icke hrefter.]

008:012 ter talade Jesus till dem och sade: Jag r vrldens ljus; den
	som fljer mig, han skall frvisso icke vandra i mrkret, utan
	skall hava livets ljus.
008:013 D sade fariserna till honom: Du vittnar om dig sjlv; ditt
	vittnesbrd gller icke.
008:014 Jesus svarade och sade till dem: Om jag n vittnar om mig
	sjlv, s gller dock mitt vittnesbrd, ty jag vet varifrn jag
	har kommit, och vart jag gr; men I veten icke varifrn jag
	kommer, eller vart jag gr.
008:015 I dmen efter kttet; jag dmer ingen.
008:016 Och om jag n dmer, s r min dom en rtt dom, ty jag r drvid
	icke ensam, utan med mig r han som har snt mig.
008:017 I eder lag r ju ock skrivet att vad tv mnniskor vittna, det
	gller ssom sant.
008:018 Hr r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks Fadern,
	som har snt mig.
008:019 D sade de till honom: Var r d din Fader?  Jesus svarade: I
	knnen varken mig eller min Fader.  Om I knden mig, s knden I
	ock min Fader.
008:020 Det var p det stlle dr offerkistorna stodo som han talade
	dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
	hand p honom, ty hans stund var nnu icke kommen.

008:021 ter sade han till dem: Jag gr bort, och I skolen d ska
	efter mig; men I skolen d i eder synd.  Dig jag gr, dit kunnen
	I icke komma.
008:022 D sade judarna: Icke vill han vl drpa sig sjlv, eftersom
	han sger: 'Dit jag gr, dit kunnen I icke komma'?
008:023 Men han svarade dem: I ren hrnedifrn, jag r ovanifrn; I
	ren av denna vrlden, jag r icke av denna vrlden.
008:024 Drfr sade jag till eder att I skullen d i edra synder; ty om
	I icke tron att jag r den jag r, s skolen I d i edra
	synder.
008:025 D frgade de honom: Vem r du d?  Jesus svarade dem: Det som
	jag redan frn begynnelsen har uttalat fr eder.
008:026 Mycket har jag nnu att tala och att dma i frga om eder.  Men
	han som har snt mig r sannfrdig, och vad jag har hrt av
	honom, det talar jag ut infr vrlden.
008:027 Men de frstodo icke att det var om Fadern som han talade till
	dem.

008:028 D sade Jesus: Nr I haven upphjt Mnniskosonen, d skolen I
	frsta att jag r den jag r, och att jag icke gr ngot av mig
	sjlv, utan talar detta ssom Fadern har lrt mig.
008:029 Och han som har snt mig r med mig; han har icke lmnat mig
	allena, eftersom jag alltid gr vad honom behagar.
008:030 Nr han talade detta, kommo mnga till tro p honom.
008:031 D sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: Om I
	frbliven i mitt ord, s ren I i sanning mina lrjungar;
008:032 Och I skolen d frst sanningen, och sanningen skall gra eder
	fria.
008:033 De svarade honom: Vi ro Abrahams sd och hava aldrig varit
	trlar under ngon.  Huru kan du d sga: 'I skolen bliva fria'?
008:034 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Var
	och en som gr synd, han r syndens trl.
008:035 Men trlen fr icke frbliva i huset fr alltid; sonen fr
	frbliva dr fr alltid.
008:036 Om nu Sonen gr eder fria, s bliven i verkligen fria.
008:037 Jag vet att I ren Abrahams sd; men I stn efter att dda mig,
	eftersom mitt ord icke fr ngon ingng i eder.
008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s gren ock I vad I
	haven hrt av eder fader.
008:039 De svarade och sade till honom: Vr fader r ju Abraham.  Jesus
	svarade till dem: ren I Abrahams barn, s gren ock Abrahams
	grningar.
008:040 Men nu stn I efter att dda mig, en man som har sagt eder
	sanningen, ssom jag har hrt den av Gud.  S handlade icke
	Abraham.
008:041 Nej, I gren eder faders grningar.  De sade till honom: Vi ro
	icke fdda i ktenskapsbrott.  Vi hava Gud till fader och ingen
	annan.
008:042 Jesus svarade dem: Vore Gud eder fader, s lskaden I ju mig,
	ty frn Gud har jag utgtt, och frn honom r jag kommen.  Ja,
	jag har icke kommit av mig sjlv, utan det r han som har snt
	mig.
008:043 Varfr fatten I d icke vad jag talar?  Jo, drfr att I icke
	'stn ut med' att hra p mitt ord.
008:044 I haven djvulen till eder fader, och vad eder fader har begr
	till, det viljen i gra.  Han har varit en mandrpare frn
	begynnelsen, och i sanningen str han icke, ty sanning finnes
	icke i honom.  Nr han talar lgn, d talar han av sitt eget, ty
	han r en lgnare, ja, lgnens fader.
008:045 Men mig tron I icke, just drfr att jag talar sanning.
008:046 Vilken av eder kan verbevisa mig om ngon synd?  Om jag allts
	talar sanning, varfr tron I mig d icke?
008:047 Den som r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det r drfr
	att I icke ren av Gud som I icke lyssnen drtill.
008:048 Judarna svarade och sade till honom: Hava vi icke rtt, d vi
	sga att du r en samarit och r besatt av en ond ande?
008:049 Jesus svarade: Jag r icke besatt av ngon ond ande; fastmer
	hedrar jag min Fader.  I ter skymfen mig.
008:050 Men jag sker icke min egen ra; en finnes dock som sker den
	och som dmer.
008:051 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hller mitt
	ord, han skall aldrig ngonsin se dden.
008:052 Judarna sade till honom: Nu frst vi att du r besatt av en
	ond ande.  Abraham har dtt, s ock profeterna, och likvl sger
	du: 'Den som hller mitt ord, han skall aldrig ngonsin smaka
	dden.'
008:053 Icke r vl du frmer n vr Fader Abraham?  Och han har ju
	dtt.  Profeterna hava ocks dtt.  Till vem gr du d dig
	sjlv?
008:054 Jesus svarade: Om jag sjlv ville skaffa mig ra, s vore min
	ra intet; men det r min Fader som frlnar mig ra, han som I
	sger vara eder Gud.
008:055 Dock, I haven icke lrt knna honom, men jag knner honom; och
	om jag sade att jag icke knde honom, s bleve jag en lgnare
	likasom I; men jag knner honom och hller hans ord.
008:056 Abraham, eder fader, frjdade sig ver att han skulle f se min
	dag.  Han fick se den och blev glad.
008:057 D sade judarna till honom: Femtio r gammal r du icke nnu,
	och Abraham har du sett!
008:058 Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
	Frrn Abraham blev till, r jag.
008:059 D togo de upp stenar fr att kasta p honom.  Men Jesus gmde
	sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

009:001 Nr han nu gick vgen fram, fick han se en man som var fdd
	blind.
009:002 D frgade hans lrjungar honom och sade: Rabbi, vilken har
	syndat, denne eller hans frldrar, s att han har blivit fdd
	blind?
009:003 Jesus svarade: Det r varken denne som har syndat eller hans
	frldrar, utan s har skett, fr att Guds grningar skulle
	uppenbaras p honom.
009:004 Medan dagen varar, mste vi gra dens grningar, som har snt
	mig; natten kommer, d ingen kan verka.
009:005 S lnge jag r i vrlden, r jag vrldens ljus.
009:006 Nr han hade sagt detta, spottade han p jorden och gjorde en
	deg av spotten och lade degen p mannens gon
009:007 och sade till honom: G bort och tv dig i dammen Siloam (det
	betyder utsnd).  Mannen gick d dit och tvdde sig; och nr han
	kom igen, kunde han se.
009:008 D sade grannarna och andra som frut hade sett honom ssom
	tiggare: r detta icke den man som att och tiggde?
009:009 Somliga svarade: Det r han.  Andra sade: Nej, men han r lik
	honom.  Sjlv sade han: Jag r den mannen.
009:010 Och de frgade honom: Huru blevo d dina gon ppnade?
009:011 Han svarade: Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde
	drmed mina gon och sade till mig: 'G bort till Siloam och tv
	dig.'  Jag gick d dit och tvdde mig, och s fick jag min syn.
009:012 De frgade honom: Var r den mannen?  Han svarade: Det vet jag
	icke.
009:013 D frde de honom, mannen som frut hade varit blind, bort till
	fariserna.
009:014 Och det var sabbat den dag d Jesus gjorde degen och ppnade
	hans gon.
009:015 Nr nu jmvl fariserna i sin ordning frgade honom huru han
	hade ftt sin syn, svarade han dem: Han lade en deg p mina
	gon, och jag fick tv mig, och nu kan jag se.
009:016 D sade ngra av fariserna: Den mannen r icke frn Gud,
	eftersom han icke hller sabbaten.  Andra sade: Huru skulle
	ngon som r en syndare kunna gra sdana tecken?  S funnos
	bland dem stridiga meningar.
009:017 D frgade de ter den blinde: Vad sger du sjlv om honom, d
	det ju var dina gon han ppnade?  Han svarade: En profet r
	han.
009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och ftt sin
	syn, frrn de hade kallat till sig mannen frldrar, hans som
	hade ftt sin syn.
009:019 Dem frgade de och sade: r detta eder son, den som I sgen
	vara fdd blind?  Huru kommer det d till, att han nu kan se?
009:020 D svarade han frldrar och sade: Att denne r vr son, och
	att han fddes blind, det veta vi.
009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem
	som har ppnat hans gon.  Frgen honom sjlv; han r gammal
	nog, han m sjlv tala fr sig.
009:022 Detta sade hans frldrar, drfr att de fruktade judarna; ty
	judarna hade redan kommit verens om att den som beknde Jesus
	vara Messias, han skulle utsttas ur synagogan.
009:023 Drfr var det som hans frldrar sade: Han r gammal nog;
	frgen honom sjlv.
009:024 D kallade de fr andra gngen till sig mannen som hade varit
	blind och sade till honom: Sg nu sanningen, Gud till pris.  Vi
	veta att denne man r en syndare.
009:025 Han svarade: Om han r en syndare vet jag icke; ett vet jag:
	att jag, som var blind, nu kan se.
009:026 D frgade de honom: Vad gjorde han med dig?  P vad stt
	ppnade han dina gon?
009:027 Han svarade dem: Jag har ju redan sagt eder det, men I hrden
	icke p mig.  Varfr viljen I d ter hra det?  Kanske viljen
	ocks I bliva hans lrjungar?
009:028 D bannade de honom och sade: Du r sjlv hans lrjunge; vi ro
	Moses' lrjungar.
009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrn denne r,
	det veta vi icke.
009:030 Mannen svarade och sade till dem: Ja, dri ligger det
	frunderliga, att I icke veten varifrn han r, och nd har han
	ppnat mina gon.
009:031 Vi veta ju att Gud icke hr syndare, men ocks att om ngon r
	gudfruktig och gr hans vilja, d hr han honom.
009:032 Aldrig frut har man hrt att ngon har ppnat gonen p en som
	fddes blind.
009:033 Vore denne icke frn Gud, s kunde han intet gra.
009:034 De svarade och sade till honom: Du r hel och hllen fdd i
	synd, och du vill undervisa oss!  Och s drevo de ut honom.
009:035 Jesus fick sedan hra att de hade drivit ut honom, och nr han
	s trffade honom, sade han: Tror du p Mnniskosonen?
009:036 Han svarade och sade: Herre, vem r han d?  Sg mig det, s att
	jag kan tro p honom.
009:037 Jesus sade till honom: Du har sett honom; det r han som talar
	med dig.
009:038 D sade han: Herre, jag tror.  Och han fll ned fr honom.
009:039 Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit i vrlden, fr
	att de som icke se skola varda seende, och fr att de som se
	skola varda blinda.
009:040 Nr ngra fariser som voro i hans nrhet hrde detta, sade de
	till honom: ro d kanske ocks vi blinda?
009:041 Jesus svarade dem: Voren I blinda, s haden I icke synd.  Men nu
	sgen I: 'Vi se', drfr str eder synd kvar.
010:001 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som icke gr in i
	frahuset genom drren, utan stiger in ngon annan vg, han r
	en tjuv och en rvare.
010:002 Men den som gr in genom drren, han r frens herde.
010:003 Fr honom ppnar drrvaktaren, och fren lyssna till hans rst,
	och han kallar sina fr vid namn och fr dem ut.
010:004 Och nr han har slppt ut alla sina fr, gr han framfr dem,
	och fren flja honom, ty de knna hans rst.
010:005 Men en frmmande flja de alls icke, utan fly bort ifrn honom,
	ty de knna icke de frmmandes rst.
010:006 S talade Jesus till dem i frtckta ord; men de frstodo icke
	vad det var som han talade till dem.
010:007 ter sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
	eder: Jag r drren in till fren.
010:008 Alla de som hava kommit fre mig ro tjuvar och rvare, men
	fren hava icke lyssnat till dem.
010:009 Jag r drren; den som gr in genom mig, han skall bliva frlst,
	och han skall f g ut och in och skall finna bete.
010:010 Tjuven kommer allenast fr att stjla och slakta och
	frgra.  Jag har kommit, fr att de skola hava liv och hava ver
	nog.
010:011 Jag r den gode herden.  En god herde giver sitt liv fr fren.
010:012 Men den som r lejd och icke r herden sjlv, nr han, den som
	fren icke tillhra, ser ulven komma, d vergiver han fren och
	flyr, och ulven rvar bort dem och frskingrar dem.
010:013 Han r ju lejd och frgar icke efter fren.
010:014 Jag r den gode herden, och jag knner mina fr, och mina fr
	knna mig,
010:015 ssom Fadern knner mig, och ssom jag knner Fadern; och jag
	giver mitt liv fr fren.
010:016 Jag har ock andra fr, som icke hra till detta frahus; ocks
	dem mste jag draga till mig, och de skola lyssna till min
	rst.  S skall det bliva en hjord och en herde.
010:017 Drfr lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- fr att
	sedan taga igen det.
010:018 Ingen tager det ifrn mig, utan jag giver det av fri vilja.  Jag
	har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det.  Det
	budet har jag ftt av min Fader.
010:019 Fr dessa ords skull uppstodo ter stridiga meningar bland
	judarna.
010:020 Mnga av dem sade: Han r besatt av en ond ande och r frn
	sina sinnen.  Varfr hren I p honom?
010:021 Andra ter sade: Sdana ord talar icke den som r besatt.  Icke
	kan vl en ond ande ppna blindas gon?

010:022 Drefter infll tempelinvigningens hgtid i Jerusalem.  Det var
	nu vinter,
010:023 och Jesus gick fram och ter i Salomos pelargng i helgedomen.
010:024 D samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Huru
	lnge vill du hlla oss i ovisshet?  Om du r Messias, s sg oss
	det ppet.
010:025 Jesus svarade dem: Jag har sagt eder det, men I tron mig
	icke.  De grningar som jag gr i min Faders namn, de vittna om
	mig.
010:026 Men I tron mig icke, ty I ren icke av mina fr.
010:027 Mina fr lyssna till min rst, och jag knner dem, och de flja
	mig.
010:028 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig ngonsin
	frgs, och ingen skall rycka dem ur min hand.
010:029 Min Fader, som har givit mig dem, r strre n alla, och ingen
	kan rycka dem ur min Faders hand.
010:030 Jag och Fadern ro ett.

010:031 D togo judarna ter upp stenar fr att stena honom.
010:032 Men Jesus sade till dem: Mnga goda grningar, som komma frn
	min Fader, har jag ltit eder se.  Fr vilken av dessa grningar
	r det som I viljen stena mig?
010:033 Judarna svarade honom: Det r icke fr ngon god grnings skull
	som vi vilja stena dig, utan drfr att du hdar och gr dig
	sjlv till Gud, du som r en mnniska.
010:034 Jesus svarade dem: Det r ju s skrivet i eder lag: 'Jag har
	sagt att I ren gudar'.
010:035 Om han nu har kallat fr gudar dem som Guds ord kom till -- och
	skriften kan ju icke bliva om intet --
010:036 huru kunnen d I, p den grund att jag har sagt mig vara Guds
	Son, anklaga mig fr hdelse, mig som Fadern har helgat och snt
	i vrlden?
010:037 Gr jag icke min Faders grningar, s tron mig icke.
010:038 Men gr jag dem, s tron grningarna, om I n icke tron mig; d
	skolen I fatta och frst att Fadern r i mig, och att jag r i
	Fadern.
010:039 D ville de ter gripa honom, men han gick sin vg, undan deras
	hnder.
010:040 Sedan begav han sig ter bort till det stlle p andra sidan
	Jordan, dr Johannes frst hade dpt, och stannade kvar dr.
010:041 Och mnga kommo till honom.  Och de sade: Vl gjorde Johannes
	intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.
010:042 Och mnga kommo dr till tro p honom.
011:001 Och en man vid namn Lasarus lg sjuk; han var frn Betania, den
	by dr Maria och hennes syster Marta bodde.
011:002 Det var den Maria som smorde Herren med smrjelse och torkade
	hans ftter med sitt hr.  Och nu lg hennes broder Lasarus
	sjuk.
011:003 D snde systrarna bud till Jesus och lto sga: Herre, se, han
	som du har s kr ligger sjuk.
011:004 Nr Jesus hrde detta, sade han: Den sjukdomen r icke till
	dds, utan till Guds frhrligande, s att Guds Son genom den
	bliver frhrligad.
011:005 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kra.
011:006 Nr han nu hrde att denne lg sjuk, stannade han frst tv
	dagar dr han var;
011:007 men drefter sade han till lrjungarna: Lt oss g tillbaka
	till Judeen.
011:008 Lrjungarna sade till honom: Rabbi, nyligen ville judarna stena
	dig, och ter gr du dit?
011:009 Jesus svarade: Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
	dagen, han stter sig icke, ty han ser d denna vrldens ljus.
011:010 Men den som vandrar om natten, han stter sig, ty han har d
	intet som lyser honom.
011:011 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
	Lasarus, vr vn, har somnat in; men jag gr fr att vcka upp
	honom ur smnen.
011:012 D sade hans lrjungar till honom: Herre, sover han, s bliver
	han frisk igen.
011:013 Men Jesus hade talat om hans dd; de ter menade att han talade
	om vanlig smn.
011:014 D sade Jesus ppet till dem: Lasarus r dd.
011:015 Och fr eder skull, fr att I skolen tro, glder jag mig ver
	att jag icke var dr.  Men lt oss nu g till honom.
011:016 D sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lrjungarna:
	Lt oss g med, fr att vi m d med honom.
011:017 Nr s Jesus kom dit, fann han att den dde redan hade legat
	fyra dagar i graven.
011:018 Nu lg Betania nra Jerusalem, vid pass femton stadier drifrn,
011:019 och mnga judar hade kommit till Marta och Maria fr att trsta
	dem i sorgen ver deras broder.
011:020 D nu Maria fick hra att Jesus kom, gick hon honom till mtes;
	men Maria satt kvar hemma.
011:021 Och Marta sade till Jesus: Herre, hade du varit hr, s vore
	min broder icke dd.
011:022 Men jag vet nd att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
	giva dig.
011:023 Jesus sade till henne: Din broder skall st upp igen.
011:024 Marta svarade honom: Jag vet att han skall st upp, vid
	uppstndelsen p den yttersta dagen.
011:025 Jesus svarade till henne: Jag r uppstndelsen och livet.  Den
	som tror p mig, han skall leva, om han n dr;
011:026 och var och en som lever och tror p mig, han skall aldrig
	ngonsin d.  Tror du detta?
011:027 Hon svarade honom: Ja, Herre, jag tror att du r Messias, Guds
	Son, han som skulle komma i vrlden.
011:028 Nr hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p Maria, sin
	syster, och sade hemligen till henne: Mstaren r hr och
	kallar dig till sig.
011:029 Nr hon hrde detta, stod hon strax upp och gick stad till
	honom.
011:030 Men Jesus hade nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p det
	stlle dr Marta hade mtt honom.
011:031 D nu de judar, som voro inne i huset hos Maria fr att trsta
	henne, sgo att hon s hastigt stod upp och gick ut, fljde de
	henne, i tanke att hon gick till graven fr att grta dr.
011:032 Nr s Maria kom till det stlle dr Jesus var och fick se
	honom, fll hon ned fr hans ftter och sade till honom: Herre,
	hade du varit dr, s vore min broder icke dd.
011:033 D nu Jesus sg henne grta och sg jmvl att de judar, som
	hade kommit med henne, grto, upptndes han i sin ande och blev
	upprrd
011:034 och frgade: Var haven I lagt honom?  De svarade honom: Herre,
	kom och se.  Och Jesus grt.
011:035 D sade judarna: Se huru kr han hade honom!
011:036 Men somliga av dem sade:
011:037 Kunde icke han, som ppnade den blindes gon, ock hava s gjort
	att denne icke hade dtt?
011:038 D upptndes Jesus ter i sitt innersta och gick bort till
	graven.  Den var urholkad i berget, och en sten lg framfr
	ingngen.
011:039 Jesus sade: Tagen bort stenen.  D sade den ddes syster Marta
	till honom: Herre, han luktar redan, ty han har varit dd i
	fyra dygn.
011:040 Jesus svarade henne: Sade jag dig icke, att om du trodde,
	skulle du f se Guds hrlighet?
011:041 D togo de bort stenen.  Och Jesus lyfte upp sina gon och sade:
	Fader, jag tackar dig fr att du har hrt mig.
011:042 Jag visste ju frut att du alltid hr mig; men fr folkets
	skull, som str hr omkring, sger jag detta, fr att de skola
	tro att det r du som har snt mig.
011:043 Nr han hade sagt detta, ropade han med hg rst: Lasarus, kom
	ut.
011:044 Och han som hade varit dd kom ut, med hnder och ftter
	inlindade i bindlar och med ansiktet inhljt i en duk.  Jesus
	sade till dem: Lsen honom, och lten honom g.

011:045 Mnga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
	hade gjort, trodde d p honom.
011:046 Men ngra av dem gingo bort till fariserna och omtalade fr dem
	vad Jesus hade gjort.
011:047 D sammankallade versteprsterna och fariserna en
	rdsfrsamling och sade: Vad skola vi taga oss till?  Denne man
	gr ju mnga tecken.
011:048 Om vi skola lta honom s fortfara, skola alla tro p honom, och
	romarna komma d att taga ifrn oss bde land och folk.
011:049 Men en av dem, Kaifas, som var versteprst fr det ret, sade
	till dem: I frstn intet,
011:050 och I besinnen icke huru mycket bttre det r fr eder att en
	man dr fr folket, n att hela folket frgs.
011:051 Detta sade han icke av sig sjlv, utan genom profetisk
	ingivelse, eftersom han var versteprst fr det ret; ty Jesus
	skulle d fr folket.
011:052 Ja, icke allenast fr folket; han skulle d ocks fr att
	samla och frena Guds frskingrade barn.
011:053 Frn den dagen var deras beslut fattat att dda honom.

011:054 S vandrade d Jesus icke lngre ppet bland judarna, utan drog
	sig undan till en stad som hette Efraim, p landsbygden, i
	nrheten av knen; dr stannade han kvar med sina lrjungar.
011:055 Men judarnas psk var nra, och mnga begvo sig d, fre
	psken, frn landsbygden upp till Jerusalem fr att helga sig.
011:056 Och de skte efter Jesus och sade till varandra, dr de stodo i
	helgedom: Vad menen I?  Skall han d alls icke komma till
	hgtiden?
011:057 Och versteprsterna och fariserna hade utfrdat pbud om att
	den som finge veta var han fanns skulle giva det till knna, fr
	att de mtte kunna gripa honom.
012:001 Sex dagar fre psk kom nu Jesus till Betania, dr Lasarus
	bodde, han som av Jesus hade blivit uppvckt frn de dda.
012:002 Dr gjorde man d fr honom ett gstabud, och Marta betjnade
	dem, men Lasarus var en av dem som lgo till bords jmte honom.
012:003 D tog Maria ett sklpund smrjelse av dyrbar kta nardus och
	smorde drmed Jesu ftter; sedan torkade hon hans ftter med
	sitt hr.  Och huset uppfylldes med vllukt av smrjelsen.
012:004 Men Judas Iskariot, en av hans lrjungar, den som skulle frrda
	honom, sade d:
012:005 Varfr slde man icke hellre denna smrjelse fr tre hundra
	silverpenningar och gav dessa t de fattiga?
012:006 Detta sade han, icke drfr, att han frgade efter de fattiga,
	utan drfr, att han var en tjuv och plgade taga vad som lades
	i penningpungen, vilken han hade om hand.
012:007 Men Jesus sade: Lt henne vara; m hon f fullgra detta fr
	min begravningsdag.
012:008 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
	alltid.
012:009 Nu hade det blivit knt fr den stora hopen av judarna att Jesus
	var dr, och de kommo dit, icke allenast fr hans skull, utan
	ock fr att se Lasarus, som han hade uppvckt frn de dda.
012:010 D beslto versteprsterna att dda ocks Lasarus.
012:011 Ty fr hans skull gingo mnga judar bort och trodde p Jesus.

012:012 Nr dagen drefter det myckna folk som hade kommit till hgtiden
	fick hra att Jesus var p vg till Jerusalem,
012:013 togo de palmkvistar och gingo ut fr att mta honom och ropade:
	  Hosianna!
	  Vlsignad vare han som kommer,
	  i Herrens namn,
	  han som r Israels konung.
012:014 Och Jesus fick sig en snefle och satte sig upp p den, ssom
	det r skrivet:
012:015   Frukta icke, du dotter Sion.
	  Se, din konung kommer,
	  sittande p en sninnas fle.
012:016 Detta frstodo hans lrjungar icke d strax, men nr Jesus hade
	blivit frhrligad, d kommo de ihg att detta var skrivet om
	honom, och att man hade gjort detta med honom.
012:017 S gav nu folket honom sitt vittnesbrd, de som hade varit med
	honom, nr han kallade Lasarus ut ur graven och uppvckte honom
	frn de dda.
012:018 Drfr kom ocks det vriga folket emot honom, eftersom de hrde
	att han hade gjort det tecknet.
012:019 D sade fariserna till varandra: I sen att I alls intet kunnen
	utrtta; hela vrlden lper ju efter honom.

012:020 Nu voro dr ock ngra greker, av dem som plgade fara upp fr
	att tillbedja under hgtiden.
012:021 Dessa kommo till Filippus, som var frn Betsaida i Galileen, och
	bdo honom och sade: Herre, vi skulle vilja se Jesus.
012:022 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
	gingo och sade det till Jesus.
012:023 Jesus svarade dem och sade: Stunden r kommen att Mnniskosonen
	skall frhrligas.
012:024 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Om icke vetekornet
	faller i jorden och dr, s frbliver det ett ensamt korn; men
	om det dr, s br det mycken frukt.
012:025 Den som lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
	liv i denna vrlden, han skall behlla det och skall hava evigt
	liv.
012:026 Om ngon vill tjna mig, s flje han mig; och dr jag r, dr
	skall ocks min tjnare f vara.  Om ngon tjnar mig, s skall
	min Fader ra honom.
012:027 Nu r min sjl i ngest; vad skall jag vl sga?  Fader, frls
	mig undan denna stund.  Dock, just drfr har jag kommit till
	denna stund.
012:028 Fader, frhrliga ditt namn.  D kom en rst frn himmelen: Jag
	har redan frhrligat det, och jag skall ytterligare frhrliga
	det.
012:029 Folket, som stod dr och hrde detta, sade d: Det var ett
	tordn.  Andra sade: Det var en ngel som talade med honom.
012:030 D svarade Jesus och sade: Denna rst kom icke fr min skull,
	utan fr eder skull.
012:031 Nu gr en dom ver denna vrlden, nu skall denna vrldens furste
	utkastas.
012:032 Och nr jag har blivit upphjd frn jorden, skall jag draga alla
	till mig.
012:033 Med dessa ord gav han till knna p vad stt han skulle d.
012:034 D svarade folket honom: Vi hava hrt av lagen att Messias
	skall stanna kvar fr alltid.  Huru kan du d sga att
	Mnniskosonen mste bliva upphjd?  Vad r vl detta fr en
	Mnniskoson?
012:035 Jesus sade till dem: nnu en liten tid r ljuset ibland
	eder.  Vandren medan I haven ljuset, p det att mrkret icke m
	f makt med eder; den som vandrar i mrkret, han vet ju icke var
	han gr.
012:036 Tron p ljuset, medan I haven ljuset, s att I bliven ljusets
	barn.  Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig fr
	dem.
012:037 Men fastn han hade gjort s mnga tecken infr dem, trodde de
	icke p honom.
012:038 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias sger:
	  Herre, vem trodde, vad som predikades fr oss,
	  och fr vem var Herrens arm uppenbar?
012:039 Allts kunde de icke tro; Esaias sger ju ytterligare:
012:040   Han har frblindat deras gon
	  och frstockat deras hjrtan,
	  s att de icke kunna se med sina gon
	  eller frst med sina hjrtan
	  och omvnda sig och bliva helade av mig.
012:041 Detta kunde Esaias sga, eftersom han hade sett hans hrlighet,
	nr han talade med honom.  --
012:042 Dock funnos jmvl bland rdsherrarna mnga som trodde p honom;
	men fr farisernas skulle ville de icke beknna det, fr att de
	icke skulle bliva utsttta ur synagogan.
012:043 Ty de skattade hgre att bliva rade av mnniskor n att bliva
	rade av Gud.

012:044 Men Jesus sade med hg rst: Den som tror p mig, han tror icke
	p mig, utan p honom som har snt mig.
012:045 Och den som ser mig, han ser honom som har snt mig.
012:046 Ssom ett ljus har jag kommit i vrlden, fr att ingen av dem
	som tro p mig skall frbliva i mrkret.
012:047 Om ngon hr mina ord, men icke hller dem, s dmer icke jag
	honom; ty jag har icke kommit fr att dma vrlden, utan fr att
	frlsa vrlden.
012:048 Den som frkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
	en domare ver sig; det ord som jag har talat, det skall dma
	honom p den yttersta dagen.
012:049 Ty jag har icke talat av mig sjlv, utan Fadern, som har snt
	mig, han har bjudit mig vad jag skall sga, och vad jag skall
	tala.
012:050 Och jag vet att hans bud r evigt liv; drfr, vad jag talar,
	det talar jag ssom Fadern har sagt mig.

013:001 Fre pskhgtiden hnde sig detta.  Jesus visste att stunden var
	kommen fr honom att g bort ifrn denna vrlden till Fadern;
	och ssom han allt hittills hade lskat sina egna hr i vrlden,
	s gav han dem nu ett yttersta bevis p sin krlek.
013:002 De hllo nu aftonmltid, och djvulen hade redan ingivit Judas
	Iskariot, Simons son, i hjrtat att frrda Jesus.
013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans hnder, och
	att han hade gtt ut frn Gud och skulle g till Gud.
013:004 Men han stod upp frn mltiden och lade av sig verkldnaden och
	tog en linneduk och band den om sig.
013:005 Sedan slog han vatten i ett bcken och begynte tv lrjungarnas
	ftter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
	sig.
013:006 S kom han till Simon Petrus.  Denne sade d till honom: Herre,
	skulle du tv mina ftter?
013:007 Jesus svarade och sade till honom: Vad jag gr frstr du icke
	nu, men framdeles skall du fatta det.
013:008 Petrus sade till honom: Aldrig ngonsin skall du tv mina
	ftter!  Jesus svarade honom: Om jag icke tvr dig, s har du
	ingen del med mig.
013:009 D sade Simon Petrus till honom: Herre, icke allenast mina
	ftter, utan ock hnder och huvud!
013:010 Jesus svarade honom: Den som r helt tvagen, han behver
	allenast tv ftterna; han r ju i vrigt hel och hllen ren.  S
	ren ock I rena -- dock icke alla.
013:011 Han visste nmligen vem det var som skulle frrda honom; drfr
	sade han att de icke alla voro rena.

013:012 Sedan han nu hade tvagit deras ftter och tagit p sig
	verkldnaden och ter lagt sig ned vid bordet, sade han till
	dem:
	  Frstn I vad jag har gjort med eder?
013:013 I kallen mig 'Mstare' och 'Herre', och I sger rtt, ty jag r
	s.
013:014 Har nu jag, eder Herre och Mstare, tvagit edra ftter, s ren
	ock I pliktiga att tv varandras ftter.
013:015 Jag har ju givit eder ett fredme, fr att I skolen gra ssom
	jag har gjort mot eder.
013:016 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Tjnaren r icke frmer
	n sin herre, ej heller sndebudet frmer n den som har snt
	honom.
013:017 D I veten detta, saliga ren I, om I ock gren det.
013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt.  Men
	detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
	  'Den som t mitt brd,
	  han lyfte mot mig sin hl.'
013:019 Redan nu, frrn det sker, sger jag eder det, fr att I, nr
	det har skett, skolen tro att jag r den jag r.
013:020 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tager emot den
	jag snder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
	tager emot honom som har snt mig.

013:021 Nr Jesus hade sagt detta, blev han upprrd i sin ande och
	betygade och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: En
	av eder skall frrda mig.
013:022 D sgo lrjungarna p varandra och undrade vilken han talade
	om.
013:023 Nu var dr bland lrjungarna en som lg till bords invid Jesu
	brst, den lrjunge som Jesus lskade.
013:024 t denne gav d Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
	Sg vilken det r som han talar om.
013:025 Han lutade sig d mot Jesu brst och frgade honom: Herre,
	vilken r det?
013:026 D svarade Jesus: Det r den t vilken jag rcker brdstycket
	som jag nu doppar.  Drvid doppade han brdstycket och rckte
	det t Judas, Simon Iskariots son.
013:027 D, nr denne hade tagit emot brdstycket, for Satan in i
	honom.  Och Jesus sade till honom: Gr snart vad du gr.
013:028 Men ingen av dem som lgo dr till bords frstod varfr han sade
	detta till honom.
013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade ngra att
	Jesus hade velat sga till honom: Kp vad vi behva till
	hgtiden, eller ock att han hade tillsagt honom att giva ngot
	t de fattiga.
013:030 D han nu hade tagit emot brdstycket, gick han strax ut; och
	det var natt.

013:031 Och nr han hade gtt ut, sade Jesus:
	  Nu r Mnniskosonen frhrligad,
	  och Gud r frhrligad i honom.
013:032 r nu Gud frhrligad i honom, s skall ock Gud frhrliga honom
	i sig sjlv, och han skall snart frhrliga honom.
013:033 Kra barn, allenast en liten tid r jag nnu hos eder; I skolen
	sedan ska efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
	jag gr, dit kunnen I icke komma', detsamma sger jag nu ock
	till eder.
013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen lska varandra; ja,
	ssom jag har lskat eder, s skolen ock I lska varandra.
013:035 Om I haven krlek inbrdes, s skola alla drav frst att I
	ren mina lrjungar.
013:036 D frgade Simon Petrus honom: Herre, vart gr du?  Jesus
	svarade: Dit jag gr, dit kan du icke nu flja mig; men
	framdeles skall du flja mig.
013:037 Petrus sade till honom: Herre, varfr kan jag icke flja dig
	nu?  Mitt liv vill jag giva fr dig.
013:038 Jesus svarade: Ditt liv vill du giva fr mig?  Sannerligen,
	sannerligen sger jag dig: Hanen skall icke gala, frrn du tre
	gnger har frnekat mig.
014:001 Edra hjrtan vare icke oroliga.  Tron p Gud; tron ock p mig.
014:002 I min Faders hus ro mnga boningar; om s icke voro, skulle jag
	nu sga eder att jag gr bort fr att bereda eder rum.
014:003 Och om jag n gr bort fr att bereda eder rum, s skall jag
	dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att dr jag
	r, dr skolen I ock vara.
014:004 Och vgen som leder dit jag gr, den veten I.
014:005 Tomas sade till honom: Herre, vi veta icke vart du gr; huru
	kunna vi d veta vgen?
014:006 Jesus svarade honom: Jag r vgen och sanningen och livet;
	ingen kommer till Fadern utom genom mig.
014:007 Haden I knt mig, s haden I ock knt min Fader; nu knnen I
	honom och haven sett honom.
014:008 Filippus sade till honom: Herre, lt oss se Fadern, s hava vi
	nog.
014:009 Jesus svarade honom: S lng tid har jag varit hos eder, och du
	har icke lrt knna mig, Filippus?  Den som har sett mig, han har
	sett Fadern.  Huru kan du d sga: 'Lt oss se Fadern'?
014:010 Tror du icke att jag r i Fadern, och att Fadern r i mig?  De
	ord jag talar till eder talar jag icke av mig sjlv.  Och
	grningarna, dem gr Fadern, som bor i mig; de ro hans verk.
014:011 Tron mig; jag r i Fadern, och Fadern i mig.  Varom icke, s
	tron fr sjlva grningarnas skull.
014:012 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror p mig,
	han skall ock sjlv gra de grningar som jag gr; och nnu
	strre n dessa skall han gra.  Ty jag gr till Fadern,
014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag gra, p det
	att Fadern m bliva frhrligad i Sonen.
014:014 Ja, om I bedjen om ngot i mitt namn, s skall jag gra det.

014:015 lsken I mig, s hllen I mina bud,
014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
	Hjlpare, som fr alltid skall vara hos eder:
014:017 sanningens Ande, som vrlden icke kan taga emot, ty hon ser
	honom icke och knner honom icke.  Men I knnen honom, ty han bor
	hos eder och skall vara i eder.
014:018 Jag skall icke lmna eder faderlsa; jag skall komma till eder.
014:019 nnu en liten tid, och vrlden ser mig icke mer, men I sen
	mig.  Ty jag lever; I skolen ock leva.
014:020 P den dagen skolen I frst att jag r i min Fader, och att I
	ren i mig, och att jag r i eder.
014:021 Den som har mina bud och hller dem, han r den som lskar mig;
	och den som lskar mig, han skall bliva lskad av min Fader, och
	jag skall lska honom och jag skall uppenbara mig fr honom.
014:022 Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d till honom:
	Herre, varav kommer det att du tnker uppenbara dig fr oss,
	men icke fr vrlden?
014:023 Jesus svarade och sade till honom: Om ngon lskar mig, s
	hller han mitt ord; och min Fader skall lska honom, och vi
	skola komma till honom och taga vr boning hos honom.
014:024 Den som icke lskar mig, han hller icke mina ord; och likvl r
	det ord som I hren icke mitt, utan Faderns, som har snt mig.
014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag nnu r kvar hos eder.
014:026 Men Hjlparen, den helige Ande, som Fadern skall snda i mitt
	namn, han skall lra eder allt och pminna eder om allt vad jag
	har sagt eder.
014:027 Frid lmnar jag efter mig t eder, min frid giver jag eder; icke
	giver jag eder den ssom vrlden giver.  Edra hjrtan vare icke
	oroliga eller frsagda.
014:028 I hrden att jag sade till eder: 'Jag gr bort, men jag kommer
	ter till eder.'  Om I lskaden mig, s skullen I ju gldjas
	ver att jag gr bort till Fadern, ty Fadern r strre n jag.
014:029 Och nu har jag sagt eder det, frrn det sker, p det att I mn
	tro, nr det har skett.
014:030 Hrefter talar jag icke mycket med eder, ty denna vrldens
	furste kommer.  I mig finnes intet som hr honom till;
014:031 men detta sker, fr att vrlden skall frst att jag lskar
	Fadern och gr ssom Fadern har bjudit mig.  Stn upp, lt oss g
	hrifrn.
015:001 Jag r det sanna vintrdet, och min Fader r vingrdsmannen.
015:002 Var gren i mig, som icke br frukt, den tager han bort; och var
	och en som br frukt, den rensar han, fr att den skall bra mer
	frukt.
015:003 I ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
	eder.
015:004 Frbliven i mig, s frbliver ock jag i eder.  Ssom grenen icke
	kan bra frukt av sig sjlv, utan allenast om den frbliver i
	vintrdet, s kunnen I det ej heller, om I icke frbliven i mig.
015:005 Jag r vintrdet, I ren grenarna.  Om ngon frbliver i mig, och
	jag i honom, s br han mycken frukt; ty mig frutan kunnen I
	intet gra.
015:006 Om ngon icke frbliver i mig, s kastas han ut ssom en
	avbruten gren och frtorkas; och man samlar tillhopa sdana
	grenar och kastar dem i elden, och de brnnas upp.
015:007 Om I frbliven i mig, och mina ord frbliva i eder, s mn I
	bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
015:008 Drigenom bliver min Fader frhrligad, att i bren mycken frukt
	och bliven mina lrjungar.
015:009 Ssom Fadern har lskat mig, s har ock jag lskat eder;
	frbliven i min krlek.
015:010 Om I hllen mina bud, s frbliven I i min krlek, likasom jag
	har hllit min Faders bud och frbliver i hans krlek.
015:011 Detta har jag talat till eder, fr att min gldje skall bo i
	eder, och fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.

015:012 Detta r mitt bud, att I skolen lska varandra, ssom jag har
	lskat eder.
015:013 Ingen har strre krlek, n att han giver sitt liv fr sina
	vnner.
015:014 I ren mina vnner, om I gren vad jag bjuder eder.
015:015 Jag kallar eder nu icke lngre tjnare, ty tjnaren fr icke
	veta vad hans herre gr; vnner kallar jag eder, ty allt vad jag
	har hrt av min Fader har jag kungjort fr eder.
015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
	bestmt om eder att I skolen g stad och bra frukt, sdan
	frukt som bliver bestndande, p det att Fadern m giva eder
	vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen lska varandra.

015:018 Om vrlden hatar eder, s betnken att hon har hatat mig frr n
	eder.
015:019 Voren I av vrlden, s lskade ju vrlden vad henne tillhrde;
	men eftersom I icke ren av vrlden, utan av mig haven blivit
	utvalda och tagna ut ur vrlden, drfr hatar vrlden eder.
015:020 Kommen ihg det ord som jag sade till eder: 'Tjnaren r icke
	frmer n sin herre.'  Hava de frfljt mig, s skola de ock
	frflja eder; hava de hllit mitt ord, s skola de ock hlla
	edert.
015:021 Men allt detta skola de gra mot eder fr mitt namns skull,
	eftersom de icke knna honom som har snt mig.
015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, s skulle de icke hava
	haft synd; men nu hava de ingen urskt fr sin synd.
015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
015:024 Hade jag icke bland dem gjort sdana grningar, som ingen annan
	har gjort, s skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
	dem, och hava likvl hatat bde mig och min Fader.
015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som r skrivet i deras lag:
	'De hava hatat mig utan sak.'

015:026 Dock, nr Hjlparen kommer, som jag skall snda eder ifrn
	Fadern, sanningens Ande, som utgr ifrn Fadern, d skall han
	vittna om mig.
015:027 Ocks I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig frn
	begynnelsen.
016:001 Detta har jag talat till eder, fr att I icke skolen komma p
	fall.
016:002 Man skall utstta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d
	vemhelst som drper eder skall mena sig drmed frrtta
	offertjnst t Gud.
016:003 Och s skola de gra, drfr att de icke hava lrt knna Fadern,
	ej heller mig.
016:004 Men detta har jag talat till eder, fr att I, nr den tiden r
	inne, skolen komma ihg att jag har sagt eder det.  Jag sade eder
	det icke frn begynnelsen, ty jag var ju hos eder.

016:005 Och nu gr jag bort till honom som har snt mig; och ingen av
	eder frgar mig vart jag gr.
016:006 Men edra hjrtan ro uppfyllda av bedrvelse, drfr att jag har
	sagt eder detta.
016:007 Dock sger jag eder sanningen: Det r nyttigt fr eder att jag
	gr bort, ty om jag icke ginge bort, s komme icke Hjlparen
	till eder; men d jag nu gr bort, skall jag snda honom till
	eder.
016:008 Och nr han kommer, skall han lta vrlden f veta sanningen i
	frga om synd och rttfrdighet och dom:
016:009 i frga om synd, ty de tro icke p mig;
016:010 i frga om rttfrdighet, ty jag gr till Fadern, och I sen mig
	icke mer;
016:011 i frga om dom, ty denna vrldens furste r nu dmd.
016:012 Jag hade nnu mycket att sga eder, men I kunnen icke nu bra
	det.
016:013 Men nr han kommer, som r sanningens Ande, d skall han leda
	eder fram till hela sanningen.  Ty han skall icke tala av sig
	sjlv, utan vad han hr, allt det skall han tala; och han skall
	frkunna fr eder vad komma skall.
016:014 Han skall frhrliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
	frkunna det fr eder.
016:015 Allt vad Fadern har, det r mitt; drfr sade jag att han skall
	taga av mitt och frkunna det fr eder.

016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och ter en liten tid, och
	I fn se mig.
016:017 D sade ngra av hans lrjungar till varandra: Vad r detta som
	han sger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och ter
	en liten tid, och I fn se mig', s ock: 'Jag gr till Fadern'?
016:018 De sade allts: Vad r detta som han sger: 'En liten tid'?  Vi
	frst icke vad han talar.
016:019 D mrkte Jesus att de ville frga honom, och han sade till dem:
	I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
	I sen mig icke; och ter en liten tid, och I fn se mig.'
016:020 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I skolen bliva
	bedrvade, men eder bedrvelse skall vndas i gldje.
016:021 Nr en kvinna fder barn, har hon bedrvelse, ty hennes stund r
	kommen; men nr hon har ftt barnet, kommer hon icke mer ihg
	sin vedermda, ty hon glder sig ver att en mnniska r fdd
	till vrlden.
016:022 S haven ock I nu bedrvelse; men jag skall se eder ter, och d
	skola edra hjrtan gldja sig, och ingen skall taga eder gldje
	ifrn eder.
016:023 Och p den dagen skolen I icke frga mig om ngot.  Sannerligen,
	sannerligen sger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
	han giva eder i mitt namn.
016:024 Hittills haven I icke bett om ngot i mitt namn; bedjen, och I
	skolen f, fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.
016:025 Detta har jag talat till eder i frtckta ord; den tid kommer,
	d jag icke mer skall tala till eder i frtckta ord, utan ppet
	frkunna fr eder om Fadern.
016:026 P den dagen skolen I bedja i mitt namn.  Och jag sger eder icke
	att jag skall bedja Fadern fr eder,
016:027 ty Fadern sjlv lskar eder, eftersom I haven lskat mig och
	haven trott att jag r utgngen frn Gud.
016:028 Ja, jag har gtt ut ifrn Fadern och har kommit i vrlden; ter
	lmnar jag vrlden och gr till Fadern.

016:029 D sade hans lrjungar: Se, nu talar du ppet och brukar inga
	frtckta ord.
016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke r behvligt fr
	dig att man frgar dig; drfr tro vi att du r utgngen frn
	Gud.
016:031 Jesus svarade dem: Nu tron I?
016:032 Se, den stund kommer, ja, den r redan kommen, s I skolen
	frskingras, var och en t sitt hll, och lmna mig
	allena.  Dock, jag r icke allena, ty Fadern r med mig.
016:033 Detta har jag talat till eder, fr att I skolen hava frid i
	mig.  I vrlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
	vervunnit vrlden.

017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina gon mot
	himmelen och sade: Fader, stunden r kommen; frhrliga din
	Son, p det att din Son m frhrliga dig,
017:002 eftersom du har givit honom makt ver allt ktt, fr att han
	skall giva evigt liv t alla dem som du har givit t honom.
017:003 Och detta r evigt liv, att de knna dig, den enda sanne Guden,
	och den du har snt, Jesus Kristus.
017:004 Jag har frhrligat dig p jorden, genom att fullborda det verk
	som du har givit mig att utfra.
017:005 Och nu, Fader, frhrliga du mig hos dig sjlv, med den
	hrlighet som jag hade hos dig, frrn vrlden var till.
017:006 Jag har uppenbarat ditt namn fr de mnniskor som du har tagit
	ut ur vrlden och givit t mig.  De voro dina, och du har givit
	dem t mig, och de hava hllit ditt ord.
017:007 Nu hava de frsttt att allt vad du har givit t mig, det kommer
	frn dig.
017:008 Ty de ord som du har givit t mig har jag givit t dem: och de
	hava tagit emot dem och hava i sanning frsttt att jag r
	utgngen frn dig, och de tro att du har snt mig.

017:009 Jag beder fr dem; det r icke fr vrlden jag beder, utan fr
	dem som du har givit t mig, ty de ro dina
017:010 -- ssom allt mitt r ditt, och ditt r mitt -- och jag r
	frhrligad i dem.
017:011 Jag r nu icke lngre kvar i vrlden, men de ro kvar i vrlden,
	nr jag gr till dig.  Helige Fader, bevara dem i ditt namn --
	det som du har frtrott t mig -- fr att de m vara ett,
	likasom vi ro ett.
017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
	har frtrott t mig; jag vakade ver dem, och ingen av dem gick
	i frdrvet, ingen utom frdrvets man, ty skriften skulle ju
	fullbordas.
017:013 Nu gr jag till tid; dock talar jag detta, medan jag nnu r hr
	i vrlden, fr att de skola hava min gldje fullkomlig i sig.
017:014 Jag har givit dem ditt ord; och vrlden har hatat dem, eftersom
	de icke ro av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur vrlden, utan att
	du skall bevara dem frn det onda.
017:016 De ro icke av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord r sanning.
017:018 Ssom du har snt mig i vrlden, s har ock jag snt dem i
	vrlden.
017:019 Och jag helgar mig till ett offer fr dem, p det att ock de m
	vara i sanning helgade.

017:020 Men icke fr dessa allenast beder jag, utan ock fr dem som
	genom deras ord komma till tro p mig;
017:021 jag beder att de alla m vara ett, och att, ssom du, Fader, r
	i mig, och jag i dig, ocks de m vara i oss, fr att vrlden
	skall tro att du har snt mig.
017:022 Och den hrlighet som du har givit mig, den har jag givit t
	dem, fr att de skola vara ett, ssom vi ro ett
017:023 -- jag i dem, och du i mig -- ja, fr att de skola vara
	fullkomligt frenade till ett, s att vrlden kan frst att du
	har snt mig, och att du har lskat dem, ssom du har lskat
	mig.
017:024 Fader, jag vill att dr jag r, dr skola ock de som du har
	givit mig vara med mig, s att de f se min hrlighet, som du
	har givit mig; ty du har lskat mig fre vrldens begynnelse.
017:025 Rttfrdige Fader, vrlden har icke lrt knna dig, men jag
	knner dig, och dessa hava frsttt att du har snt mig.
017:026 Och jag har kungjort fr dem ditt namn och skall kungra det, p
	det att den krlek, som du har lskat mig med, m vara i dem,
	och jag i dem.
018:001 Nr Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lrjungar
	drifrn och gick ver bcken Kidron till andra sidan.  Dr var
	en rtagrd, och i den gick han in med sina lrjungar.
018:002 Men ocks Judas, han som frrdde honom, knde till det stllet,
	ty dr hade Jesus och hans lrjungar ofta kommit tillsammans.
018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s ock ngra av
	versteprsternas och farisernas tjnare, och kom dit med bloss
	och lyktor och vapen.
018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle verg honom, gick
	fram och sade till dem: Vem sken I?
018:005 De svarade honom: Jesus frn Nasaret.  Jesus sade till dem:
	Det r jag.  Och Judas, frrdaren, stod ocks dr ibland dem.
018:006 Nr Jesus nu sade till dem: Det r jag, veko de tillbaka och
	fllo till marken.
018:007 ter frgade han dem d: Vem sken I?  De svarade: Jesus frn
	Nasaret.
018:008 Jesus sade: Jag har sagt eder att det r jag; om det allts r
	mig I sken, s lten dessa g.
018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: Av dem som
	du har givit mig har jag icke frlorat ngon.
018:010 Och Simon Petrus, som hade ett svrd, drog ut det och hgg till
	versteprstens tjnare och hgg s av honom hgra rat; och
	tjnarens namn var Malkus.
018:011 D sade Jesus till Petrus: Stick ditt svrd i skidan.  Skulle
	jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?

018:012 Den romerska vakten med sin verste och de judiska rttstjnarna
	grepo d Jesus och bundo honom
018:013 och frde honom bort, frst till Hannas; denne var nmligen
	svrfader till Kaifas, som var versteprst det ret.
018:014 Och det var Kaifas som under rdplgningen hade sagt till
	judarna, att det vore bst om en man finge d fr folket.
018:015 Och Simon Petrus jmte en annan lrjunge fljde efter Jesus.  Den
	lrjungen var bekant med versteprsten och gick med Jesus in p
	versteprstens grd;
018:016 men Petrus stod utanfr vid porten.  Den andre lrjungen, den som
	var bekant med versteprsten, gick d ut och talade med
	portvakterskan och fick s fra Petrus ditin.
018:017 Tjnstekvinnan som vaktade porten sade drvid till Petrus: r
	icke ocks du en av den mannens lrjungar?  Han svarade: Nej,
	det r jag icke.

018:018 Men tjnarna och rttsbetjnterna hade gjort upp en koleld, ty
	det var kallt, och de stodo dr och vrmde sig; bland dem stod
	ocks Petrus och vrmde sig.
018:019 versteprsten frgade nu Jesus om hans lrjungar och om hans
	lra.
018:020 Jesus svarade honom: Jag har ppet talat fr vrlden, jag har
	alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p stllen dr
	alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
018:021 Varfr frgar du d mig?  Dem som hava hrt mig m du frga om
	vad jag har talat till dem.  De veta ju vad jag har sagt.
018:022 Nr Jesus sade detta, gav honom en av rttstjnarna, som stod
	dr bredvid, ett slag p kinden och sade: Skall du s svara
	versteprsten?
018:023 Jesus svarade honom: Har jag talat ortt, s bevisa att det var
	ortt; men har jag talat rtt, varfr slr du mig d?
018:024 Och Hannas snde honom bunden till versteprsten Kaifas.

018:025 Men Simon Petrus stod och vrmde sig.  D sade de till honom: r
	icke ocks du en av hans lrjungar?  Han nekade och sade: Det
	r jag icke.
018:026 D sade en av versteprstens tjnare, en frnde till den som
	Petrus hade huggit rat av: Sg jag icke sjlv att du var med
	honom i rtagrden?
018:027 D nekade Petrus ter.  Och i detsamma gol hanen.

018:028 Sedan frde de Jesus frn Kaifas till pretoriet; och det var nu
	morgon.  Men sjlva gingo de icke in i pretoriet, fr att de icke
	skulle bliva orenade, utan skulle kunna ta pskalammet.
018:029 D gick Pilatus ut till dem och sade: Vad haven I fr
	anklagelse att frambra mot denne man?
018:030 De svarade och sade till honom: Vore han icke en
	illgrningsman, s hade vi icke verlmnat honom t dig.
018:031 D sade Pilatus till dem: Tagen I honom, och dmen honom efter
	eder lag.  Judarna svarade honom: Fr oss r det icke lovligt
	att avliva ngon.
018:032 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt fr att
	giva till knna p vad stt han skulle d.
018:033 Pilatus gick ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och
	sade till honom: r du judarnas konung?
018:034 Jesus svarade: Sger du detta av dig sjlv, eller hava andra
	sagt dig det om mig?
018:035 Pilatus svarade: Jag r vl icke en jude!  Ditt eget folk och
	versteprsterna hava verlmnat dig t mig.  Vad har du gjort?
018:036 Jesus svarade: Mitt rike r icke av denna vrlden.  Om mitt rike
	vore av denna vrlden, s hade vl mina tjnare kmpat fr att
	jag icke skulle bliva verlmnad t judarna.  Men nu r mitt rike
	icke av denna vrlden.
018:037 S sade Pilatus till honom: S r du dock en konung?  Jesus
	svarade: Du sger det sjlv, att jag r en konung.  Ja, drtill
	r jag fdd, och drtill har jag kommit i vrlden, att jag skall
	vittna fr sanningen.  Var och en som r av sanningen, han hr
	min rst.
018:038 Pilatus sade till honom: Vad r sanning?  Nr han hade sagt
	detta, gick han ter ut till judarna och sade till dem: Jag
	finner honom icke skyldig till ngot brott.
018:039 Nu r det en sedvnja hos eder, att jag vid psken skall giva
	eder en fnge ls.  Viljen I d att jag skall giva eder 'judarnas
	konung' ls?
018:040 D skriade de ter och sade: Icke honom, utan Barabbas.  Men
	Barabbas var en rvare.
019:001 S tog d Pilatus Jesus och lt gissla honom.
019:002 Och krigsmnnen vredo samman en krona av trnen och satte den p
	hans huvud och kldde p honom en purpurfrgad mantel.
019:003 Sedan trdde de fram till honom och sade: Hell dig, du judarnas
	konung!  och slogo honom p kinden.
019:004 ter gick Pilatus ut och sade till folket: Se, jag vill fra
	honom ut till eder, p det att I mn frst att jag icke finner
	honom skyldig till ngot brott.
019:005 Och Jesus kom d ut, kldd i trnekronan och den purpurfrgade
	manteln.  Och han sade till dem: Se mannen!
019:006 D nu versteprsterna och rttstjnarna fingo se honom, skriade
	de: Korsfst!  Korsfst!  Pilatus sade till dem: Tagen I
	honom, och korsfsten honom; jag finner honom icke skyldig till
	ngot brott.
019:007 Judarna svarade honom: Vi hava sjlva en lag, och efter den
	lagen mste han d, ty han har gjort sig till Guds Son.
019:008 Nr Pilatus hrde dem tala s, blev hans fruktan nnu strre.
019:009 Och han gick ter in i pretoriet och frgade Jesus: Varifrn r
	du?  Men Jesus gav honom intet svar.
019:010 D sade Pilatus till honom: Svarar du mig icke?  Vet du d icke
	att jag har makt att giva dig ls och makt att korsfsta dig?
019:011 Jesus svarade honom: Du hade alls ingen makt ver mig, om den
	icke vore dig given ovanifrn.  Drfr har den strre synd, som
	har verlmnat mig t dig.
019:012 Frn den stunden skte Pilatus efter ngon utvg att giva honom
	ls.  Men judarna ropade och sade: Giver du honom ls, s r du
	icke kejsarens vn.  Vemhelst som gr sig till konung, han stter
	sig upp mot kejsaren.
019:013 Nr Pilatus hrde de orden, lt han fra ut Jesus och satte sig
	p domarstet, p en plats som kallades Litostroton, p
	hebreiska Gabbata.
019:014 Och det var tillredelsedagen fre psken, vid sjtte timmen.  Och
	han sade till judarna: Se hr r eder konung!
019:015 D skriade de: Bort med honom!  Bort med honom!  Korsfst
	honom!  Pilatus sade till dem: Skall jag korsfsta eder
	konung?  versteprsterna svarade: Vi hava ingen annan konung
	n kejsaren.
019:016 D gjorde han dem till viljes och bjd att han skulle
	korsfstas.

	Och de togo Jesus med sig.
019:017 Och han bar sjlv sitt kors och kom s ut till det stlle som
	kallades Huvudskalleplatsen, p hebreiska Golgata.
019:018 Dr korsfste de honom, och med honom tv andra, en p vardera
	sidan, och Jesus i mitten.
019:019 Men Pilatus lt ock gra en verskrift och stta upp den p
	korset; och den lydde s: Jesus frn Nasaret, judarnas konung.
019:020 Den verskriften lste mnga av judarna, ty det stlle dr Jesus
	var korsfst lg nra staden: och den var avfattad p hebreiska,
	p latin och p grekiska.
019:021 D sade judarnas versteprster till Pilatus: Skriv icke:
	'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas
	konung.
019:022 Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.
019:023 D nu krigsmnnen hade korsfst Jesus, togo de hans klder och
	delade dem i fyra delar, en del t var krigsman.  Ocks
	livkldnaden togo de.  Men livkldnaden hade inga smmar, utan
	var vvd i ett stycke, uppifrn och alltigenom.
019:024 Drfr sade de till varandra: Lt oss icke skra snder den,
	utan kasta lott om vilken den skall tillhra.  Ty skriftens ord
	skulle fullbordas: De delade mina klder mellan sig och kastade
	lott om min kldnad.  S gjorde nu krigsmnnen.

019:025 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,
	Maria, Klopas' hustru, och Maria frn Magdala.
019:026 Nr Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lrjunge
	som han lskade, sade han till sin moder: Moder, se din son.
019:027 Sedan sade han till lrjungen: Se din moder.  Och frn den
	stunden tog lrjungen henne hem till sig.
019:028 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,
	sade han drefter, d ju skriften skulle i allt uppfyllas: Jag
	trstar.
019:029 Dr stod d en krl som var fullt av ttikvin.  Med det vinet
	fyllde de en svamp, som de satte p en isopsstngel och frde
	till hans mun.
019:030 Och nr Jesus hade tagit emot vinet, sade han: Det r
	fullbordat.  Sedan bjde han ned huvudet och gav upp andan.

019:031 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att
	kropparna skulle bliva kvar p korset ver sabbaten (det var
	nmligen en stor sabbatsdag), bdo de Pilatus att han skulle
	lta sndersl de korsfstas ben och taga bort kropparna.
019:032 S kommo d krigsmnnen och slogo snder den frstes ben och
	sedan den andres som var korsfst med honom.
019:033 Nr de drefter kommo till Jesus och sgo honom redan vara dd,
	slogo de icke snder hans ben;
019:034 men en av krigsmnnen stack upp han sida med ett spjut, och
	strax kom drifrn ut blod och vatten.
019:035 Och den som har sett detta, han har vittnat drom, fr att ock I
	skolen tro; och hans vittnesbrd r sant, och han vet att han
	talar sanning.
019:036 Ty detta skedde, fr att skriftens ord skulle fullbordas: Intet
	ben skall sndersls p honom.
019:037 Och ter ett annat skriftens ord lyder s:
	  De skola se upp till honom
	  som de hava stungit.

019:038 Men Josef frn Arimatea, som var en Jesu lrjunge -- fastn i
	hemlighet, av fruktan fr judarna -- kom drefter och bad
	Pilatus att f taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom
	det.  D gick han stad och tog hans kropp.
019:039 Och jmvl Nikodemus kom dit, han som frsta gngen hade beskt
	honom om natten; denne frde med sig en blandning av myrra och
	aloe, vid pass hundra sklpund.
019:040 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och
	lade dit de vlluktande kryddorna, ssom judarna hava fr sed
	vid tillredelse till begravning.
019:041 Men invid det stlle dr han hade blivit korsfst var en
	rtagrd, och i rtagrden fanns en ny grav, som nnu ingen hade
	varit lagd i.
019:042 Dr lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag
	och graven lg nra.
020:001 Men p frsta veckodagen, medan det nnu var mrkt, kom Maria
	frn Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
	frn graven.
020:002 D skyndade hon drifrn och kom till Simon Petrus och till den
	andre lrjungen, den som Jesus lskade, och sade till dem: De
	hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
	lagt honom.
020:003 D begvo sig Petrus och den andre lrjungen stad p vg till
	graven.
020:004 Och de sprungo bda p samma gng; men den andre lrjungen
	sprang fortare n Petrus och kom frst fram till graven.
020:005 Och nr han lutade sig ditin, s han linnebindlarna ligga dr;
	dock gick han icke in.
020:006 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit.  Han gick in i
	graven och fick s se huru bindlarna lgo dr,
020:007 och huru duken som hade varit hljd ver hans huvud icke lg
	tillsammans med bindlarna, utan fr sig sjlv p ett srskilt
	stlle, hopvecklad.
020:008 D gick ock den andre lrjungen ditin, han som frst hade kommit
	till graven; och han sg och trodde.
020:009 De hade nmligen nnu icke frsttt skriftens ord, att han
	skulle uppst frn de dda.
020:010 Och lrjungarna gingo s hem till sitt igen.
020:011 Men Maria stod och grt utanfr graven.  Och under det hon grt,
	lutade hon sig in i graven
020:012 och fick d se tv nglar i vita klder sitta dr Jesu kropp
	hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid ftternas.
020:013 Och de sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Hon svarade
	dem: De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
	lagt honom.
020:014 Vid det hon sade detta, vnde hon sig om och fick se Jesus st
	dr; men hon visste icke att det var Jesus.
020:015 Jesus sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Vem sker du?
	Hon trodde att det var rtagrdsmstaren och svarade honom:
	Herre, om det r du som har burit bort honom, s sg mig var du
	har lagt honom, s att jag kan hmta honom.
020:016 Jesus sade till henne: Maria!  D vnde hon sig om och sade
	till honom p hebreiska: Rabbuni! (det betyder mstare).
020:017 Jesus sade till henne: Rr icke vid mig; jag har ju nnu icke
	farit upp till Fadern.  Men g till mina brder, och sg till dem
	att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
	eder Gud.
020:018 Maria frn Magdala gick d och omtalade fr lrjungarna att hon
	hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

020:019 P aftonen samma dag, den frsta veckodagen, medan lrjungarna
	av fruktan fr judarna voro samlade inom stngda drrar, kom
	Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med
	eder!
020:020 Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sin
	sida.  Och lrjungarna blevo glada, nr de sgo Herren.
020:021 ter sade Jesus till dem: Frid vare med eder!  Ssom Fadern har
	snt mig, s snder ock jag eder.
020:022 Och nr han hade sagt detta, andades han p dem och sade till
	dem: Tagen emot helig ande!
020:023 Om I frlten ngon hans synder, s ro de honom frltna; och
	om I binden ngon i hans synder, s r han bunden i dem.
020:024 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
	dem, nr Jesus kom.
020:025 D nu de andra lrjungarna sade till honom att de hade sett
	Herren, svarade han dem: Om jag icke ser hlen efter spikarna i
	hans hnder och sticker mitt finger i hlen efter spikarna och
	sticker min hand i hans sida, s kan jag icke tro det.

020:026 tta dagar drefter voro hans lrjungar ter drinne, och Tomas
	var med bland dem.  D kom Jesus, medan drrarna voro stngda,
	och stod mitt ibland de, och sade: Frid vare med eder!
020:027 Sedan sade han till Tomas: Rck hit dit finger, se hr ro mina
	hnder; och rck hit din hand, och stick den i min sida.  Och
	tvivla icke, utan tro.
020:028 Tomas svarade och sade till honom: Min Herre och min Gud!
020:029 Jesus sade till honom: Eftersom du har sett mig, tror du?
	Saliga ro de som icke se och dock tro.

020:030 nnu mnga andra tecken, som icke ro uppskrivna i denna bok,
	gjorde Jesus i sina lrjungars syn.
020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, fr att I skolen tro att Jesus
	r Messias, Guds Son, och fr att I genom tron skolen hava liv i
	hans namn.
021:001 Drefter uppenbarade sig Jesus ter fr lrjungarna, vid
	Tiberias' sj; och vid den uppenbarelsen gick s till:
021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
	som var frn Kana i Galileen, och Sebedeus' sner voro
	tillsammans, och med dem tv andra av hans lrjungar.
021:003 Simon Petrus sade d till dem: Jag vill g stad och fiska.  De
	sade till honom: Vi g ocks med dig.  S begvo de sig stad
	och stego i bten.  Men den natten fingo de intet.
021:004 Nr det sedan hade blivit morgon, stod Jesus dr p stranden;
	dock visste lrjungarna icke att det var Jesus.
021:005 Och Jesus sade till dem: Mina barn, haven I ngot att ta?  De
	svarade honom: Nej.
021:006 Han sade till dem: Kasten ut ntet p hgra sidan om bten, s
	skolen I f.  D kastade de ut; och nu fingo de en s stor hop
	fiskar, att de icke frmdde draga upp ntet.
021:007 Den lrjunge som Jesus lskade sade d till Petrus: Det r
	Herren.  Nr Simon Petrus hrde att det var Herren, tog han p
	sig sin verkldnad -- ty han var okldd -- och gav sig i sjn.
021:008 Men de andra lrjungarna kommo med bten och drogo efter sig
	ntet med fiskarna; de voro nmligen icke lngre frn land n
	vid pass tv hundra alnar.
021:009 Nr de sedan hade stigit i land, sgo de gld ligga dr och
	fisk, som lg drp, och brd.
021:010 Jesus sade till dem: Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.
021:011 D steg Simon Petrus i bten och drog ntet upp p land, och det
	var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken.  Och
	fastn de voro s mnga, hade ntet icke gtt snder.
021:012 Drefter sade Jesus till dem: Kommen hit och ten.  Och ingen
	av lrjungarna dristade sig att frga honom vem han var, ty de
	frstodo att det var Herren.
021:013 Jesus gick d fram och tog brdet och gav dem, likaledes ock av
	fiskarna.
021:014 Detta var nu tredje gngen som Jesus uppenbarade sig fr sina
	lrjungar, sedan han hade uppsttt frn de dda.
021:015 Nr de hade tit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon,
	Johannes' son, lskar du mig mer n dessa gra?  Han svarade
	honom: Ja, Herre; du vet att jag har dig kr.  D sade han till
	honom: Fd mina lamm.
021:016 ter frgade han honom, fr andra gngen: Simon, Johannes' son,
	lskar du mig?  Han svarade honom: Ja, Herre; du vet att jag
	har dig kr.  D sade han till honom: Var en herde fr mina
	fr.
021:017 Fr tredje gngen frgade han honom: Simon, Johannes' son, har
	du mig kr?  Petrus blev bedrvad ver att han fr tredje gngen
	frgade honom: Har du mig kr?  Och han svarade honom: Herre,
	du vet allting; du vet att jag har dig kr.  D sade Jesus till
	honom: Fd mina fr.
021:018 Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Nr du var yngre,
	omgjordade du dig sjlv och gick vart du ville; men nr du
	bliver gammal, skall du ndgas strcka ut dina hnder, och en
	annan skall omgjorda dig och fra dig dit du icke vill.
021:019 Detta sade han fr att giva till knna med hurudan dd Petrus
	skulle frhrliga Gud.  Och sedan han hade sagt detta, sade han
	till honom: Flj mig.
021:020 Nr Petrus vnde sig om, fick han se att den lrjunge som Jesus
	lskade fljde med, densamme som under aftonmltiden hade lutat
	sig mot hans brst och frgat honom: Herre, vilken r det som
	skall frrda dig?
021:021 D nu Petrus sg den lrjungen, frgade han Jesus: Herre, huru
	bliver det d med denne?
021:022 Jesus svarade honom: Om jag vill att han skall leva kvar, till
	dess jag kommer, vad kommer det dig vid?  Flj du mig.
021:023 S kom det talet ut ibland brderna, att den lrjungen icke
	skulle d.  Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
	skulle d, utan allenast: Om jag vill att han skall leva kvar,
	till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?
021:024 Det r den lrjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
	detta; och vi veta att hans vittnesbrd r sant.

021:025 nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta
	skulle uppskrivas, det ena med det andra, s tror jag att icke
	ens hela vrlden skulle kunna rymma de bcker som d bleve
	skrivna.



Book 44 Apostlagrningarna


001:001 I min frra skrift, gode Teofilus, har jag berttat om allt vad
	Jesus gjorde och lrde,
001:002 nda till den dag d han blev upptagen, sedan han genom helig
	ande hade givit sina befallningar t apostlarna som han hade
	utvalt.
001:003 Fr dem hade han ock genom mnga skra bevis tett sig ssom
	levande, efter utstndet lidande; ty under fyrtio dagar lt han
	sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

001:004 Nr han d var tillsammans med dem, bjd han dem och sade:
	Lmnen icke Jerusalem, utan frbiden dr vad Fadern har
	utlovat, det varom I haven hrt av mig.
001:005 Ty Johannes dpte med vatten, men f dagar hrefter skolen I
	bliva dpta i helig ande.

001:006 D de nu hade kommit tillhopa, frgade de honom och sade:
	Herre, skall du nu i denna tid upprtta igen riket t Israel?
001:007 Han svarade dem: Det tillkommer icke eder att f veta tider
	eller stunder som Fadern i sin makt har faststllt.
001:008 Men nr den helige Ande kommer ver eder, skolen I undf kraft
	och bliva mina vittnen, bde i Jerusalem och i hela Judeen och
	Samarien, och sedan intill jordens nda.

001:009 Nr han hade sagt detta, lyftes han infr deras gon upp i
	hjden, och en sky tog honom bort ur deras syn.
001:010 Och medan de skdade mot himmelen, under det han for upp, se, d
	stodo hos dem tv mn i vita klder.
001:011 Och dessa sade: I galileiske mn, varfr stn I och sen mot
	himmelen?  Denne Jesus, som har blivit upptagen frn eder till
	himmelen, han skall komma igen p samma stt som I haven sett
	honom fara upp till himmelen.

001:012 Sedan vnde de tillbaka till Jerusalem frn det berg som kallas
	Oljeberget, vilket ligger nra Jerusalem, icke lngre drifrn,
	n man fr frdas p en sabbat.
001:013 Och nr de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i vre
	vningen, dr de plgade vara tillsammans: Petrus och Johannes
	och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
	Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
	son.
001:014 Alla dessa hllo endrktigt ut i bn tillika med Maria, Jesu
	moder, och ngra andra kvinnor samt Jesu brder.

001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland brderna, som
	d voro frsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
	sade:
001:016 Mina brder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
	helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
	vilken blev vgvisare t de mn som grepo Jesus.
001:017 Han var ju rknad bland oss och hade ocks ftt detta mbete p
	sin lott.
001:018 Och med de penningar han hade ftt ssom ln fr sin ogrning
	frvrvade han sig en ker.  Men han strtade framstupa ned, och
	hans kropp brast mitt itu, s att alla hans inlvor gvo sig ut.
001:019 Detta blev bekant fr alla Jerusalems invnare, och s blev den
	kern p deras tungoml kallad Akeldamak (det betyder
	Blodskern).
001:020 S r ju skrivet i Psalmernas bok:
	  'Hans grd blive de,
	  och ingen m finnas, som bor dri';
	och vidare:
	  'Hans mbete tage en annan.'

001:021 Drfr br nu ngon av de mn som fljde oss under hela den tid
	d Herren Jesus gick ut och in bland oss,
001:022 allt ifrn den dag d han dptes av Johannes nda till den dag
	d han blev upptagen och skildes ifrn oss -- ngon av dessa mn
	br insttas till att jmte oss vittna om hans uppstndelse.

001:023 Drefter stllde de fram tv: Josef (som kallades Barsabbas och
	hade tillnamnet Justus) och Mattias.
001:024 Och de bdo och sade: Herre, du som knner allas hjrtan, visa
	oss vilken av dessa tv du har utvalt
001:025 till att f den plats ssom tjnare och apostel, vilken Judas
	vergav, fr att g till den plats som var hans.
001:026 Och de drogo lott om dem, och lotten fll p Mattias.  Och s
	blev denne, jmte de elva, rknad ssom apostel.
002:001 Nr sedan pingstdagen var inne, voro de alla frsamlade med
	varandra.
002:002 D kom pltsligt frn himmelen ett dn, ssom om en vldsam
	storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset dr de
	sutto.
002:003 Och tungor ssom av eld visade sig fr dem och frdelade sig och
	satte sig p dem, en p var av dem.
002:004 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
	tungoml, efter som Anden ingav dem att tala.

002:005 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska mn frn allahanda folk
	under himmelen.
002:006 Och nr dnet hrdes, frsamlade sig hela hopen, och en stor
	rrelse uppstod, ty var och en hrde sitt eget tungoml talas av
	dem.
002:007 Och de uppfylldes av hpnad och frundran och sade: ro de icke
	galiler, alla dessa som hr tala?
002:008 Huru kommer det d till, att var och en av oss hr sitt eget
	modersml talas?
002:009 Vi m vara parter eller meder eller elamiter, vi m hava vrt
	hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
	eller provinsen Asien,
002:010 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, t
	Cyrene till, eller vara hitflyttade frmlingar frn Rom,
002:011 vi m vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
	hra vi dem p vra egna tungoml tala om Guds vldiga
	grningar.
002:012 S uppfylldes de alla av hpnad och visste icke vad de skulle
	tnka.  Och de sade, den ene till den andre: Vad kan detta
	betyda?
002:013 Men somliga drevo gck med dem och sade: De ro fulla av stt
	vin.

002:014 D trdde Petrus fram, jmte de elva, och hov upp sin rst och
	talade till dem:

	I judiske mn och I alla Jerusalems invnare, detta mn I veta,
	och lyssnen nu till mina ord:
002:015 Det r icke s som I menen, att dessa ro druckna; det r ju
	blott tredje timmen p dagen.
002:016 Nej, hr uppfylles det som r sagt genom profeten Joel:

002:017   'Och det skall ske i de yttersta dagarna, sger Gud,
	  att jag skall utgjuta av min Ande ver allt ktt,
	  och edra sner och edra dttrar skola profetera,
	  och edra ynglingar skola se syner,
	  och edra gamla mn skola hava drmmar;
002:018   ja, ver mina tjnare och mina tjnarinnor
	  skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
	  och de skola profetera.
002:019   Och jag skall lta undertecken synas uppe p himmelen
	  och tecken nere p jorden:
	  blod och eld och rkmoln.
002:020   Solen skall vndas i mrker
	  och mnen i blod,
	  frrn Herrens dag kommer,
	  den stora och hrliga.
002:021   Och det skall ske att var och en som kallar Herrens namn,
	  han skall varda frlst.'

002:022 I mn av Israel, hren dessa ord: Jesus frn Nasaret, en man som
	infr eder fick vittnesbrd av Gud genom kraftgrningar och under
	och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, ssom I
	sjlva veten,
002:023 denne som blev given i edert vld, enligt vad Gud i sitt rdslut
	och sin frsyn hade bestmt, honom haven I genom mn som icke
	veta av lagen ltit fastnagla vid korset och dda.
002:024 Men Gud gjorde en nde p ddens vnda och lt honom uppst,
	eftersom det icke var mjligt att han skulle kunna behllas av
	dden.
002:025 Ty David sger med tanke p honom:
	  'Jag har haft Herren
	  fr mina gon alltid,
	  ja, han r p min hgra sida,
	  fr att jag icke skall vackla.
002:026   Frdenskull glder sig mitt hjrta,
	  och min tunga frjdar sig,
	  och jmvl min kropp
	  fr vila med en frhoppning:
002:027   den, att du icke skall lmna
	  min sjl t ddsriket
	  och icke lta din Helige
	  se frgngelse.
002:028   Du har kungjort mig livets vgar;
	  du skall uppfylla mig med gldje infr ditt ansikte.'

002:029 Mina brder, jag kan vl fritt sga till eder om vr stamfader
	David att han r bde dd och begraven; hans grav finnes ju
	ibland oss nnu i dag.
002:030 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
	lovat honom att 'av hans livs frukt stta en konung p hans
	tron',
002:031 drfr frutsg han att Messias skulle uppst, och talade drom
	och sade att Messias icke skulle lmnas t ddsriket, och att
	hans kropp icke skulle se frgngelse.

002:032 Denne -- Jesus -- har nu Gud ltit uppst; drom kunna vi alla
	vittna.
002:033 Och sedan han genom Guds hgra hand har blivit upphjd och av
	Fadern undftt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
	hr sen och hren.
002:034 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer sger han
	sjlv:
	  'Herren sade till min herre:
	  Stt dig p min hgra sida,
002:035   till dess jag har lagt dina fiender
	  dig till en fotapall.

002:036 S m nu hela Israels hus veta och vara frvissat om att denne
	Jesus som I haven korsfst, honom har Gud gjort bde till Herre
	och till Messias.

002:037 Nr de hrde detta, knde de ett styng i hjrtat.  Och de sade
	till Petrus och de andra apostlarna: Brder, vad skola vi
	gra?
002:038 Petrus svarade dem: Gren bttring, och lten alla dpa eder i
	Jesu Kristi namn till edra synders frltelse; d skolen I ssom
	gva undf den helige Ande.
002:039 Ty eder gller lftet och edra barn, jmvl alla dem som ro i
	fjrran, s mnga som Herren, vr Gud, kallar.

002:040 Ocks med mnga andra ord bad och frmanade han dem, i det han
	sade: Lten frlsa eder frn detta vrnga slkte.
002:041 De som d togo emot hans ort lto dpa sig; och s kades
	frsamlingen p den dagen med vid pass tre tusen personer.
002:042 Och dessa hllo fast vid apostlarnas undervisning och
	brdragemenskapen, vid brdsbrytelsen och bnerna.

002:043 Och fruktan kom ver var och en; och mnga under och tecken
	gjordes genom apostlarna.
002:044 Men alla de som trodde hllo sig tillsammans och hade allting
	gemensamt;
002:045 de slde sina jordagods och vad de eljest gde och delade med
	sig drav t alla, eftersom var och en behvde.
002:046 Och stndigt, var dag, voro de endrktigt tillsammans i
	helgedomen; och hemma i husen brto de brd och to med frjd
	och i hjrtats enfald, och lovade Gud.
002:047 Och allt folket vad dem vl bevget.  Och Herren kade
	frsamlingen, dag efter dag, med dem som lto sig frlsas.
003:001 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bn
	som hlls vid nionde timmen.
003:002 Och dr bars fram en man som hade varit ofrdig allt ifrn
	moderlivet, och som man var dag plgade stta vid den port i
	helgedomen, som kallades Skna porten, fr att han skulle kunna
	begra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
003:003 Nr denne nu fick se Petrus och Johannes, d de skulle g in i
	helgedomen, bad han dem om en allmosa.
003:004 D fste Petrus och Johannes sina gon p honom, och Petrus
	sade: Se p oss.
003:005 Nr han d gav akt p dem, i frvntan att f ngot av dem,
003:006 sade Petrus: Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
	giver jag dig.  I Jesu Kristi, nasarens namn: st upp och g.
003:007 Och s fattade han honom vid hgra handen och reste upp honom.
	Och strax fingo hans ftter och fotleder styrka,
003:008 och han sprang upp och stod upprtt och begynte g och fljde
	dem in i helgedomen, alltjmt gende och springande, under det
	att han lovade Gud.
003:009 Och allt folket sg honom, dr han gick omkring och lovade Gud.
003:010 Och nr de knde igen honom och sgo att det var samme man som
	plgade sitta och begra allmosor vid Skna porten i helgedomen,
	blevo de uppfyllda av hpnad och bestrtning ver det som hade
	vederfarits honom.

003:011 D han nu hll sig till Petrus och Johannes, strmmade allt
	folket, utom sig av hpnad, tillsammans till dem p den plats
	som kallades Salomos pelargng.
003:012 Nr Petrus sg detta, tog han till orda och talade till folket
	s:

	I mn av Israel, varfr undren I ver denne man, och varfr sen
	I s p oss, likasom hade vi genom ngon vr kraft eller fromhet
	stadkommit att han kan g?
003:013 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vra fders Gud, har
	frhrligat sin tjnare Jesus, honom som I utlmnaden, och som I
	frnekaden infr Pilatus, nr denne redan hade beslutit att giva
	honom ls.
003:014 Ja, I frnekaden honom, den helige och rttfrdige, och begrden
	att en drpare skulle givas t eder.
003:015 Och livets furste drpten I, men Gud uppvckte honom frn de
	dda; drom kunna vi sjlva vittna.
003:016 Och det r p grund av tron p hans namn som denne man, vilken I
	sen och knnen, har undftt styrka av hans namn; och den tro som
	verkas genom Jesus har, i allas eder syn, gjort att han nu kan
	bruka alla lemmar.

003:017 Nu vet jag vl, mina brder, att I svl som edra rdsherrar
	haven gjort detta, drfr att I icke vissten bttre.
003:018 Men Gud har p detta stt ltit det g i fullbordan, som han
	frut genom alla sina profeters mun hade frkunnat, nmligen att
	hans Smorde skulle lida.

003:019 Gren drfr bttring och omvnden eder, s att edra synder
	bliva utplnade,
003:020 p det att tider av vederkvickelse m komma frn Herren, i det
	att han snder den Messias som han har utsett t eder, nmligen
	Jesus,
003:021 vilken dock himmelen mste behlla intill de tider n allt skall
	bliva upprttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
	heliga profeters mun.
003:022 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud lta uppst t
	eder, av edra brder, en som r mig lik; honom skolen I lyssna
	till i allt vad han talar till eder.
003:023 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
	profeten, han skall utrotas ur folket.'
003:024 Och sedan hava alla profeterna, bde Samuel och de som fljde
	efter honom, s mnga som hava talat, ocks bebdat dessa tider.
003:025 I ren sjlva barn av profeterna och delaktiga i det frbund som
	Gud slt med edra fder, nr han sade till Abraham: 'Och i din
	sd skola alla slkter p jorden varda vlsignade.'
003:026 Fr eder frst och frmst har Gud ltit sin tjnare uppst, och
	han har snt honom fr att vlsigna eder, nr I, en och var,
	omvnden eder frn eder ondska.
004:001 Medan de nnu talade till folket, kommo prsterna och
	tempelvaktens beflhavare och sadducerna ver dem.
004:002 Ty det frtrt dem att du undervisade folket och i Jesus
	frkunnade uppstndelsen frn de dda.
004:003 Drfr grepo de dem nu och satte dem i fngsligt frvar till
	fljande dag, eftersom det redan var afton.
004:004 Men mnga av dem som hade hrt vad som hade talats kommo till
	tro; och antalet av mnnen uppgick nu till vid pass fem tusen.

004:005 Dagen drefter frsamlade sig deras rdsherrar och ldste och
	skriftlrde i Jerusalem;
004:006 dr voro d ock Hannas, versteprsten, och Kaifas och Johannes
	och Alexander och alla som voro av versteprsterlig slkt.
004:007 Och de lto fra fram dem infr sig och frgade dem: Av vilken
	makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?
004:008 D sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:

	I folkets rdsherrar och ldste,
004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning fr en god grning mot
	en sjuk man och tillfrgas varigenom denne har blivit botad,
004:010 s mn I veta, I alla och hela Israels folk, att det r genom
	Jesu Kristi, nasarens, namn, hans som I haven korsfst, men som
	Gud har uppvckt frn de dda -- att det r genom det namnet som
	denne man str infr eder frisk och frdig.
004:011 Han r 'den stenen som av byggningsmnnen' -- av eder sjlva --
	'aktades fr intet, men som har blivit en hrnsten'.
004:012 Och i ingen annan finnes frlsning; ej heller finnes under
	himmelen ngot annat namn, bland mnniskor givet, genom vilket
	vi kunna bliva frlsta.

004:013 Nr de sgo Petrus och Johannes vara s frimodiga och frnummo
	att de voro olrda mn ur folket, frundrade de sig.  Men s
	knde de igen dem och pminde sig att de hade varit med Jesus.
004:014 Och nr de sgo mannen som hade blivit botad st dr bredvid
	dem, kunde de icke sga ngot dremot.
004:015 De befallde dem allts att g ut frn rdsfrsamlingen.  Sedan
	verlade de med varandra
004:016 och sade: Vad skola vi gra med dessa mn?  Att ett mrkligt
	tecken har blivit gjort av dem, det r ju uppenbart fr alla
	Jerusalems invnare, och vi kunna icke frneka det.
004:017 Men fr att detta icke nnu mer skall komma ut bland folket, m
	vi strngeligen frbjuda dem att hdanefter i det namnet tala
	fr ngon mnniska.

004:018 Drefter kallade de in dem och frbjdo dem helt och hllet att
	tala eller undervisa i Jesu namn.
004:019 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: Om det r
	rtt infr Gud att vi hrsamma eder mer r Gud, drom mn I
	sjlva dma;
004:020 vi fr vr del kunna icke underlta att tala vad vi hava sett
	och hrt.
004:021 D frbjdo de dem detsamma nnu strngare, men lto dem sedan
	g.  Ty eftersom alla prisade Gud fr det som hade skett, kunde
	de, fr folkets skull, icke finna ngon utvg genom att straffa
	dem.
004:022 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nmligen
	ver fyrtio r gammal.

004:023 Nr de allts hade blivit lsgivna, kommo de till sina egna och
	omtalade fr dem allt vad versteprsterna och de ldste hade
	sagt dem.
004:024 D de hrde detta, ropade de endrktigt till Gud och sade:

	Herre, det r du som har gjort himmelen och jorden och havet
	och allt vad i dem r.
004:025 Och du har genom vr fader Davids, din tjnares, mun sagt genom
	helig ande:
	  'Varfr larmade hedningarna
	  och tnkte folken ffnglighet?
004:026   Jordens konungar trdde fram,
	  och furstarna samlade sig tillhopa
	  mot Herren och hans Smorde.'

004:027 Ja, i sanning, de frsamlade sig i denna stad mot din helige
	tjnare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius
	Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
004:028 de frsamlade sig till att utfra allt vad din hand och ditt
	rdslut frut hade bestmt skola ske.
004:029 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjnare att
	de med all frimodighet m frkunna ditt ord,
004:030 i det att du utrcker din hand till att bota de sjuka, och till
	att lta tecken och under ske genom din helige tjnare Jesu
	namn.

004:031 Nr de hade slutat att bedja, skakades platsen dr de voro
	frsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och
	de frkunnade Guds ord med frimodighet.

004:032 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjrta och en sjl.
	Ingen enda kallade ngot av det han gde fr sitt, utan du hade
	allting gemensamt.
004:033 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbrdet om Herren
	Jesu uppstndelse; och stor nd var ver dem alla.
004:034 Bland dem fanns ingen som led nd; ty alla som gde ngot
	jordstycke eller ngot hus slde detta och buro fram betalningen
	fr det slda
004:035 och lade den fr apostlarnas ftter, och man delade ut drav, s
	att var och en fick efter som han behvde.

004:036 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder
	frmanaren), en levit som var brdig frn Cypern,
004:037 ocks han slde en ker som han gde och bar fram penningarna
	och lade dem fr apostlarnas ftter.
005:001 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira slde ett
	jordagods,
005:002 och han tog drvid, med sin hustrus vetskap, undan ngot av
	betalningen drfr; allenast en del bar han fram och lade fr
	apostlarnas ftter.
005:003 D sade Petrus: Ananias, varfr har Satan ftt uppfylla ditt
	hjrta, s att du har velat bedraga den helige Ande och taga
	undan ngot av betalningen fr jordstycket?
005:004 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och nr det
	var slt, voro ju penningarna i din makt.  Huru kunde du f
	ngot sdant i sinnet?  Du har ljugit, icke fr mnniskor, utan
	fr Gud.
005:005 Nr Ananias hrde dessa ord, fll han ned och gav upp andan.
	Och stor fruktan kom ver alla som hrde detta.
005:006 Och de yngre mnnen stodo upp och hljde in honom och buro ut
	honom och begrovo honom.

005:007 Vid pass tre timmar drefter kom hans hustru in, utan att veta
	om, vad som hade skett.
005:008 Petrus sade d till henne: Sg mig, var det fr den summan I
	slden jordstycket?  Hon svarade: Ja, fr den summan.
005:009 D sade Petrus till henne: Huru kunden I vilja komma verens om
	att fresta Herrens Ande?  Se, hrutanfr drren hras nu
	fotstegen av de mn som hava begravt din man; och de skola bra
	ut ocks dig.
005:010 Och strax fll hon ned vid hans ftter och gav upp andan; och
	nr de unge mnnen kommo in, funno de henne dd.  De buro d ut
	henne och begrovo henne bredvid hennes man.
005:011 Och stor fruktan kom ver hela frsamlingen och ver alla andra
	som hrde detta.

005:012 Och genom apostlarna gjordes mnga tecken och under bland
	folket; och de hllo sig alla endrktigt tillsammans i Salomos
	pelargng.
005:013 Av de andra dristade sig ingen att nrma sig dem, men folket
	hll dem i ra.
005:014 Och nnu flera trodde och slto sig till Herren, hela skaror av
	bde mn och kvinnor.
005:015 Ja, man bar de sjuka ut p gatorna och lade dem p brar och i
	sngar, fr att, nr Petrus kom gende, tminstone hans skugga
	mtte falla p ngon av dem.
005:016 Och jmvl frn stderna runt omkring Jerusalem kom folket i
	skaror och frde med sig sjuka och sdana som voro plgade av
	orena andar; och alla blevo botade.

005:017 D stod versteprsten upp och alla som hllo med honom -- de
	som hrde till sadducernas parti -- och de uppfylldes av
	nitlskan
005:018 och lto gripa apostlarna och stta dem i allmnt hkte.
005:019 Men en Herrens ngel ppnade om natten fngelsets portar och
	frde ut dem och sade:
005:020 Gn stad och trden upp i helgedomen, och talen till folket
	alla det sanna livets ord.
005:021 Nr de hade hrt detta, gingo de inemot dagbrckningen in i
	helgedomen och undervisade.

	Emellertid kommo versteprsten och de som hllo med honom och
	sammankallade Stora rdet, alla Israels barns ldste.  Drefter
	snde de stad till fngelset fr att hmta dem.
005:022 Men nr rttstjnarna kommo dit, funno de dem icke i fngelset.
	De vnde d tillbaka och omtalade detta
005:023 och sade: Fngelset funno vi stngt med all omsorg och vktarna
	stende utanfr portarna, men d vi ppnade, funno vi ingen
	drinne.
005:024 Nr tempelvaktens beflhavare och versteprsterna hrde detta,
	visst de icke vad de skulle tnka drom, eller vad som skulle
	bliva av detta.
005:025 D kom ngon och berttade fr den: De mn som I haven insatt i
	fngelset, de st nu i helgedomen och undervisa folket.

005:026 Beflhavaren gick d med rttstjnarna stad och hmtade dem;
	dock brukade de icke vld, ty de fruktade att bliva stenade av
	folket.
005:027 Och sedan de hade hmtat dem, frde de dem fram infr Stora
	rdet.  Och versteprsten anstllde frhr med dem
005:028 och sade: Vi hava ju allvarligen frbjudit eder att undervisa i
	det namnet, och likvl haven I uppfyllt Jerusalem med eder
	undervisning, och I viljen nu lta den mannens blod komma ver
	oss.
005:029 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: Man mste
	lyda Gud mer n mnniskor.
005:030 Vra fders Gud har uppvckt Jesus, som I haden upphngt p tr
	och ddat.
005:031 Och Gud har med sin hgra hand upphjt honom till en hvding och
	frlsare, fr att t Israel frlna bttring och syndernas
	frltelse.
005:032 Om allt detta kunna vi sjlva vittna, s ock den helige Ande,
	vilken Gud har givit t dem som ro honom lydiga.

005:033 Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade och ville dda
	dem.
005:034 Men en faris, en laglrare vid namn Gamaliel, som var aktad av
	allt folket, stod d upp i Rdet och tillsade att man fr en kort
	stund skulle fra ut mnnen.
005:035 Sedan sade han till de andra: I mn av Israel, sen eder fr vad
	I tnken gra med dessa mn.
005:036 Fr en tid sedan upptrdde ju Teudas och gav sig ut fr att
	ngot vara, och till honom slt sig en hop av vid pass fyra
	hundra mn.  Och han blev ddad, och alla som hade trott p
	honom frskingrades och blevo till intet.
005:037 Efter honom upptrdde Judas frn Galileen, vid den tid d
	skattskrivningen pgick; denne frledde en hop folk till avfall,
	s att de fljde honom.  Ocks han frgicks, och alla som hade
	trott p honom blevo frskingrade.
005:038 Och nu sger jag eder: Befatten eder icke med dessa mn, utan
	lten dem vara; ty skulle detta vara ett rdslag eller ett verk
	av mnniskor, s kommer det att sls ned;
005:039 men r det av Gud, s kunnen I icke sl ned dessa mn.  Sen
	till, att I icke mn befinnas strida mot Gud sjlv.

005:040 Och de lydde hans rd; de kallade in apostlarna, och sedan de
	hade ltit gissla dem, frbjdo de dem att tala i Jesu namn och
	lto dem drefter g.

005:041 Och de gingo ut frn rdsfrsamlingen, glada ver att de hade
	aktats vrdiga att lida smlek fr det namnets skull.
005:042 Och de upphrde icke att var dag undervisa i helgedomen och
	hemma i husen och frkunna evangelium om Kristus Jesus.
006:001 Vid denna tid, d nu lrjungarnas antal frkades, begynte de
	grekiska judarna knorra mot de infdda hebrerna ver att deras
	nkor blevo frbisedda vid den dagliga utdelningen.
006:002 D sammankallade de tolv hela lrjungaskaran och sade: Det r
	icke tillbrligt att vi frsumma Guds ord fr att gra tjnst
	vid borden.
006:003 S utsen nu bland eder, I brder, sju mn som hava gott
	vittnesbrd om sig och ro fulla av ande och vishet, mn som vi
	kunna stta till att skta denna syssla.
006:004 Vi skola d helt f gna oss t bnen och t ordets tjnst.

006:005 Det talet behagade hela menigheten.  Och de utvalde Stefanus, en
	man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och
	Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,
	en proselyt frn Antiokia.
006:006 Dem lto de trda fram fr apostlarna, och dessa bdo och lade
	hnderna p dem.

006:007 Och Guds ord hade framgng, och lrjungarnas antal frkades
	mycket i Jerusalem; och en stor hop av prsterna blevo lydiga
	och trodde.

006:008 Och Stefanus var full av nd och kraft och gjorde stora under
	och tecken bland folket.
006:009 Men av dem som hrde till den synagoga som kallades De
	frigivnes och cyrenernas och alexandrinernas synagoga, s ock
	av dem som voro frn Cilicien och provinsen Asien, stodo ngra
	upp fr att disputera med Stefanus.
006:010 Dock frmdde de icke st emot den vishet och den ande som hr
	talade.
006:011 D skaffade de ngra mn som fregvo att de hade hrt honom
	tala hdiska ord mot Moses och mot Gud.
006:012 De uppeggade s folket och de ldste och de skriftlrde och
	verfllo honom och grepo honom och frde honom infr Stora
	rdet.
006:013 Dr lto de falska vittnen trda fram, vilka sade: Denne man
	upphr icke att tala mot vr heliga plats och mot lagen.
006:014 Ty vi hava hrt honom sga att Jesus, han frn Nasaret, skall
	bryta ned denna byggnad och frndra de stadgar som Moses har
	givit oss.
006:015 D nu alla som sutto i Rdet fste sina gon p honom, syntes
	dem hans ansikte vara ssom en ngels ansikte.
007:001 Och versteprsten frgade: Frhller detta sig s?
007:002 D sade han:

	Brder och fder, hren mig.  Hrlighetens Gud uppenbarade sig
	fr vr fader Abraham, medan han nnu var i Mesopotamien, och
	frrn han bosatte sig i Karran,
007:003 och sade till honom: 'G ut ur ditt land och frn din slkt, och
	drag till det land som jag skall visa dig.'
007:004 D gick han stad ut ur kaldernas land och bosatte sig i
	Karran.  Sedan, efter han faders dd, bjd Gud honom att flytta
	drifrn till detta land, dr I nu bon.
007:005 Han gav honom ingen arvedel dri, icke ens s mycket som en
	fotsbredd, men lovade att giva det till besittning t honom och
	t hans sd efter honom; detta var p den tid d han nnu icke
	hade ngon son.
007:006 Och vad Gud sade var detta, att hans sd skulle leva ssom
	frmlingar i ett land som icke tillhrde dem, och att man skulle
	gra dem till trlar och frtrycka dem i fyra hundra r.
007:007 'Men det folk vars trlar de bliva skall jag dma', sade Gud;
	'sedan skola de draga ut och hlla gudstjnst t mig p denna
	plats.'

007:008 Och han upprttade ett omskrelsens frbund med honom.  Och s
	fdde han Isak och omskar honom p ttonde dagen, och Isak fdde
	Jakob, och Jakob fdde vra tolv stamfder.

007:009 Och vra stamfder avundades Josef och slde honom till
	Egypten.  Men Gud var med honom
007:010 och frlste honom ur allt hans betryck och lt honom finna nd
	och gav honom vishet infr Farao, konungen i Egypten; och denne
	satte honom till herre ver Egypten och ver hela sitt hus.
007:011 Och hungersnd kom ver hela Egypten och Kanaan med stort
	betryck, och vra fder kunde icke f ngot att ta.
007:012 Men nr Jakob fick hra att brd fanns i Egypten, snde han vra
	fder stad dit, en frsta gng.
007:013 Sedan, nr de fr andra gngen kommo dit, blev Josef igenknd av
	sina brder, och Farao fick kunskap och Josefs slkt.
007:014 Drefter snde Josef stad och kallade till sig sin fader Jakob
	och hela sin slkt, sjuttiofem personer.
007:015 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog dr, han svl som
	vra fder.
007:016 Och man frde dem drifrn till Sikem och lade dem i den grav
	som Abraham fr en summa penningar hade kpt av Emmors barn i
	Sikem.

007:017 Och alltefter som tiden nalkades att det lfte skulle uppfyllas,
	som Gud hade givit Abraham, vxte folket till och frkade sig i
	Egypten,
007:018 till dess en ny konung ver Egypten uppstod, en som icke visste
	av Josef.
007:019 Denne konung gick listigt till vga mot vrt folk och frtryckte
	vra fder och drev dem till att utstta sina spda barn, fr
	att dessa icke skulle bliva vid liv.

007:020 Vid den tiden fddes Moses, och han 'var ett vackert barn' infr
	Gud.  Under tre mnader fostrades han i sin faders hus;
007:021 sedan, nr han hade blivit utsatt, lt Faraos dotter hmta honom
	till sig och uppfostra honom ssom sin egen son.
007:022 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var
	mktig i ord och grningar.
007:023 Men nr han blev fyrtio r gammal, fick han i sinnet att beska
	sina brder, Israels barn.
007:024 Nr han d sg att en av dem led ortt, tog han den misshandlade
	i frsvar och hmnades honom, i det att han slog ihjl
	egyptiern.
007:025 Nu menade han att hans brder skulle frst att Gud genom honom
	ville bereda dem frlsning; men de frstodo det icke.
007:026 Dagen drefter kom han ter fram till dem, dr de tvistade, och
	ville frlika dem och sade: 'I mn, I ren ju brder; varfr
	gren I d varandra ortt?'
007:027 Men den som gjorde ortt mot sin landsman sttte bort honom och
	sade: 'Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
007:028 Kanske du vill dda mig, ssom du i gr ddade egyptiern?'
007:029 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan ssom frmling i
	Madiams land och fdde dr tv sner.

007:030 Och nr fyrtio r ter voro frlidna, uppenbarade sig fr honom,
	i knen vid berget Sinai, en ngel i en brinnande trnbuske.
007:031 Nr Moses sg detta, frundrade han sig ver synen; och d han
	gick fram fr att se vad det var, hrdes Herrens rst:
007:032 'Jag r dina fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.'  D
	greps Moses av bvan och dristade sig icke att se dit.
007:033 Och Herren sade till honom: 'Ls dina skor av dina ftter, ty
	platsen dr du str r helig mark.
007:034 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras
	suckan har jag hrt, och jag har stigit ned fr att rdda dem.
	Drfr m du nu g stad; jag vill snda dig till Egypten.

007:035 Denne Moses, som de hade frnekat, i det de sade: 'Vem har satt
	dig till hvding och domare?', honom snde Gud att vara bde en
	hvding och en frlossare, genom ngeln som uppenbarade sig fr
	honom i trnbusken.
007:036 Det var han som frde ut dem, och som gjorde under och tecken i
	Egyptens land och i Rda havet och i knen, under fyrtio r.

007:037 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall
	Gud lta uppst t eder, av edra brder, en som r mig lik.'
007:038 Det var och han, som under den tid d menigheten levde i knen,
	bde var hos ngeln, som talade med honom p berget Sinai, och
	tillika hos vra fder; och han undfick levande ord fr att giva
	dem t eder.
007:039 Men vra fder ville icke bliva honom lydiga, utan sttte bort
	honom och vnde sig med sina hjrtan mot Egypten
007:040 och sade till Aron: 'Gr oss gudar, som kunna g framfr oss; ty
	vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som frde oss
	ut ur Egyptens land.'
007:041 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer t
	avguden och gladde sig ver sina hnders verk.
007:042 D vnde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens
	hrskara, ssom det r skrivet i Profeternas bok:
	  'Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer
	  under de fyrtio ren i knen,
	  I av Israels hus?
007:043   Nej, I buren Moloks tlt
	  och guden Romfas stjrna,
	  de bilder som I hade gjort fr att tillbedja.
	  Drfr skall jag lta eder fras stad
	  nda bortom Babylon.'

007:044 Vra fder hade vittnesbrdets tabernakel i knen, s inrttat,
	som han som talade till Moses hade frordnat att denne skulle
	gra det, efter den mnsterbild som han hade ftt se.
007:045 Och vra fder togo det i arv och frde det sedan under Josua
	hitin, nr de togo landet i besittning, efter de folk som Gud
	frdrev fr vra fder.  S var det nda till Davids tid.
007:046 Denne fann nd infr Gud och bad att han mtte finna 'ett rum
	till boning' t Jakobs Gud.
007:047 Men det var Salomo som fick bygga ett hus t honom.
007:048 Dock, den Hgste bor icke i hus som ro gjorda med hnder, ty
	det r ssom profeten sger:
007:049   'Himmelen r min tron,
	  och jorden r min fotapall;
	  vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig, sger Herren,
	  och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
007:050   Min hand har ju gjort allt detta.'

007:051 I hrdnackade, med oomskurna hjrtan och ron, I stn alltid
	emot den helige Ande, I likavl som edra fder.
007:052 Vilken av profeterna hava icke edra fder frfljt?  De hava ju
	drpt dem som frkunnade att den Rttfrdige skulle komma, han
	som I sjlva nu haven frrtt och drpt,
007:053 I som fingen lagen eder given genom nglars frsorg, men icke
	haven hllit den.

007:054 Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade i sina hjrtan
	och beto sina tnder samman mot honom.
007:055 Men han, full av helig ande, skdade upp mot himmelen och fick
	se Guds hrlighet och sg Jesus st p Guds hgra sida.
007:056 Och han sade: Jag ser himmelen ppen och Mnniskosonen st p
	Guds hgra sida.
007:057 D skriade de med hg rst och hllo fr sina ron och stormade
	alla p en gng emot honom
007:058 och frde honom ut ur staden och stenade honom.  Och vittnena
	lade av sina mantlar vid en ung mans ftter, som hette Saulus.
007:059 S stenade de Stefanus, under det att han kallade och sade:
	Herre Jesus, tag emot min ande.
007:060 Och han fll ned p sina knn och ropade med hg rst: Herre,
	tillrkna dem icke denna synd.  Och nr han hade sagt detta,
	avsomnade han.


007:001 Och jmvl Saulus hade gillat att man ddade honom.

008:002 Ngra fromma mn begrovo dock Stefanus och hllo en stor
	ddsklagan efter honom.
008:003 Saulus ter for vldsamt fram mot frsamlingen; han gick omkring
	i husen och drog fram mn och kvinnor och lt stta dem i
	fngelse.

008:004 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och frkunnade
	evangelii ord.
008:005 Och Filippus kom s ned till huvudstaden i Samarien och
	predikade Kristus fr folket dr.
008:006 Och nr de hrde Filippus och sgo de tecken som han gjorde,
	aktade de endrktigt p det som han talade.
008:007 Ty frn mnga som voro besatta av orena andar foro andarna ut
	under hga rop, och mnga lama och ofrdiga blevo botade.
008:008 Och det blev stor gldje i den staden.

008:009 Nu var dr i staden fre honom en man vid namn Simon, som hade
	vat trolldom, s att han hade slagit det samaritiska folket med
	hpnad, och som sade sig vara ngot stort.
008:010 Till honom hllo sig alla, bde sm och stora, och sade: Denne
	r vad man kallar 'Guds stora kraft.'
008:011 Och de hllo sig till honom, drfr att han genom sina
	trollkonster under ganska lng tid hade slagit dem med hpnad.
008:012 Men nu, d de satte tro till Filippus, som frkunnade evangelium
	om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lto de dpa sig, bde mn
	och kvinnor.
008:013 Ja, Simon sjlv kom till tro; och sedan han hade blivit dpt,
	hll han sig stndigt till Filippus.  Och nr han sg de stora
	tecken och kraftgrningar som denne gjorde, betogs han av
	hpnad.

008:014 D nu apostlarna i Jerusalem fingo hra att Samarien hade tagit
	emot Guds ord, snde de dit Petrus och Johannes.
008:015 Och nr dessa kommo ditned, bdo de fr dem, att de mtte undf
	helig ande;
008:016 ty helig ande hade nnu icke fallit p ngon av dem, utan de
	voro allenast dpta i Herren Jesu namn.
008:017 De lade d hnderna p dem, och de undfingo helig ande.
008:018 Nr d Simon sg att det var genom apostlarnas handplggning
	som Anden blev given, bjd han dem penningar
008:019 och sade: Given ock mig den makten, s att var och en som jag
	lgger hnderna p undfr helig ande.
008:020 D sade Petrus till honom: M dina penningar med dig sjlv g i
	frdrvet, eftersom du menar att Guds gva kan kpas fr
	penningar.
008:021 Du har ingen del eller lott i det som hr r frga om, ty ditt
	hjrta r icke rttsinnigt infr Gud.
008:022 Gr frdenskull bttring och upphr med denna din ondska, och
	bed till Herren att den tanke som har uppsttt i ditt hjrta m,
	om mjligt r, bliva dig frlten.
008:023 Ty jag ser att du r frgiftad av ondska och fngen i
	orttfrdighetens bojor.
008:024 D svarade Simon och sade: Bedjen I till Herren fr mig, att
	intet av det som I haven sagt m komma ver mig.

008:025 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbrd och talat Herrens
	ord, begvo de sig tillbaka till Jerusalem och frkunnade drvid
	evangelium i mnga samaritiska byar.

008:026 Men en Herrens ngel talade till Filippus och sade: St upp och
	begiv dig vid middagstiden ut p den vg som leder ned frn
	Jerusalem till Gasa; den r tom p folk.
008:027 D stod han upp och begav sig stad.  Och se, en etiopisk man
	for dr fram, en hovman som var en mktig herre hos Kandace,
	drottningen i Etiopien, och var satt ver hela hennes
	skattkammare.  Denne hade kommit till Jerusalem fr att dr
	tillbedja,
008:028 men var nu stadd p hemvgen och satt i sin vagn och lste
	profeten Esaias.
008:029 D sade Anden till Filippus: G fram och nrma dig till denna
	vagn.
008:030 Filippus skyndade fram och hrde att han lste profeten Esaias.
	D frgade han: Frstr du vad du lser?
008:031 Han svarade: Huru skulle jag vl kunna frst det, om ingen
	vgleder mig?  Och han bad Filippus stiga upp och stta sig
	bredvid honom.

008:032 Men det stlle i skriften som han lste var detta:
	  Ssom ett fr frdes han bort till att slaktas;
	  och ssom ett lamm som r tyst infr den som klipper det,
	  s ppnade han icke sin mun.
008:033   Genom hans frnedring blev hans dom borttagen.
	  Vem kan rkna hans slkte?
	  Ty hans liv ryckes undan frn jorden.

008:034 Och hovmannen frgade Filippus och sade: Jag beder dig, sg mig
	om vilken profeten talar detta, om sig sjlv eller om ngon
	annan?
008:035 D ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
	och frkunnade fr honom evangelium om Jesus.
008:036 Och medan de frdades vgen fram, kommo de till ett vatten.  D
	sade hovmannen: Se, hr finnes vatten.  Vad hindrar att jag
	dpes?
008:037 
008:038 Och han lt vagnen stanna; och de stego bda ned i vattnet,
	Filippus och hovmannen, och han dpte honom.
008:039 Men nr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
	Filippus, och hovmannen sg honom icke mer, d han nu glad
	fortsatte sin frd.
008:040 Men Filippus blev eftert sedd i Asdod.  Drefter vandrade han
	omkring och frkunnade evangelium i alla stder, till dess han
	kom till Cesarea.

009:001 Men Saulus, som alltjmt andades hot och mordlust mot Herrens
	lrjungar, gick till versteprsten
009:002 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, fr
	att, om han funne ngra som voro p den vgen, vare sig mn
	eller kvinnor, han skulle kunna fra dem bundna till Jerusalem.

009:003 Men nr han p sin frd nalkades Damaskus, hnde sig att ett
	sken frn himmelen pltsligt kringstrlade honom.
009:004 Och han fll ned till jorden och hrde d en rst som sade till
	honom: Saul, Saul, varfr frfljer du mig?
009:005 D sade han: Vem r du, Herre?  Han svarade: Jag r Jesus,
	den som du frfljer.
009:006 Men st nu upp och g in i staden, s skall dr bliva dig sagt
	vad du har att gra.
009:007 Och mnnen som voro med honom p frden stodo mllsa av skrck,
	ty de hrde vl rsten, men sgo ingen.
009:008 Och Saulus reste sig upp frn jorden, men nr han ppnade sina
	gon, kunde han icke mer se ngot.  De togo honom drfr vid
	handen och ledde honom in i Damaskus.
009:009 Och under tre dagar sg han intet; och han varken t eller
	drack.

009:010 Men i Damaskus fanns en lrjunge vid namn Ananias.  Till honom
	sade Herren i en syn: Ananias!  Han svarade: Hr r jag,
	Herre.
009:011 Och Herren sade till honom: St upp och g till den gata som
	kallas Raka gatan och frga i Judas' hus efter en man vid namn
	Saulus, frn Tarsus.  Ty se, han beder.
009:012 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in
	och lade hnderna p honom, fr att han skulle f sin syn igen.
009:013 D svarade Ananias: Herre, jag har av mnga hrt huru mycket
	ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
009:014 Och han har nu hr med sig fullmakt ifrn versteprsterna att
	fngsla alla dem som kalla ditt namn.
009:015 Men Herren sade till honom: G stad; ty denne man r mig ett
	utvalt redskap till att bra fram mitt namn infr hedningar och
	konungar och infr Israels barn;
009:016 och jag skall visa honom huru mycket han mste lida fr mitt
	namns skull.

009:017 D gick Ananias stad och kom in i huset; och han lade sina
	hnder p honom och sade: Saul, min broder, Herren har snt
	mig, Jesus, som visade sig fr dig p vgen dr du frdades; han
	har snt mig, fr att du skall f din syn igen och bliva
	uppfylld av helig ande.
009:018 D var det strax ssom om fjll fllo ifrn hans gon, och han
	fick sin syn igen.  Och han stod upp och lt dpa sig.
009:019 Sedan tog han sig mat och blev drav strkt.

	Drefter var han ngon tid tillsammans med lrjungarna i
	Damaskus.
009:020 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han
	var Guds Son.
009:021 Och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad och sade:
	Var det icke denne som i Jerusalem frgjorde dem som kallade
	det namnet?  Och hade han icke kommit hit, fr att han skulle
	fra sdana mnniskor bundna till versteprsterna?

009:022 Men Saulus upptrdde med allt strre kraft och gjorde de judar
	som bodde i Damaskus svarslsa, i det han bevisade att Jesus var
	Messias.

009:023 Nr s en lngre tid hade frgtt, rdslogo judarna om att rja
	honom ur vgen;
009:024 men deras anslag blev bekant fr Saulus.  Och d de nu, fr att
	kunna rja honom ur vgen, till och med hllo vakt vid
	stadsportarna bde dag och natt,
009:025 togo hans lrjungar honom en natt och slppte honom ut genom
	muren, i det att de snkte ned honom i en korg.

009:026 Nr han sedan kom till Jerusalem, frskte han att nrma sig
	lrjungarna; men alla fruktade fr honom, ty de trodde icke att
	han verkligen var en lrjunge.
009:027 D tog Barnabas sig an honom och frde honom till apostlarna och
	frtljde fr dem huru han p vgen hade sett Herren, som hade
	talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt
	predikat i Jesu namn.
009:028 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och
	predikade frimodigt i Herrens namn;
009:029 och han talade och disputerade med de grekiska judarna.  Men de
	gjorde frsk att rja honom ur vgen.
009:030 Nr brderna frnummo detta, frde de honom ned till Cesarea och
	snde honom drifrn vidare till Tarsus.

009:031 S hade nu frsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och
	Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan
	och vxte till genom den helige Andes trst och frmaning.

009:032 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hnde sig att
	han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
009:033 Dr trffade han p en man vid namn Eneas, som i tta r hade
	legat till sngs; han var nmligen lam.
009:034 Och Petrus sade till honom: Eneas, Jesus Kristus botar dig.
	St upp och lgg ihop din bdd.  D stod han strax upp.
009:035 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sgo honom; och de
	omvnde sig till Herren.

009:036 I Joppe bodde d en lrjunginna vid namn Tabita (det betyder
	detsamma som Dorkas).  Hon verfldade i goda grningar och
	gav allmosor rikligen.
009:037 Men just i de dagarna hnde sig att hon blev sjuk och dog.  Och
	man tvdde henne och lade henne i en sal i vre vningen.
009:038 D nu Lydda lg nra Joppe och lrjungarna hade hrt att Petrus
	var dr, snde de tv mn till honom och bdo honom att utan
	drjsml komma till dem.
009:039 Petrus stod d upp och fljde med dem.  Och nr han kom dit,
	frde de honom upp i salen; och alla nkorna kommo dr omkring
	honom grtande och visade honom alla livkldnader och mantlar
	som Dorkas hade gjord, medan hon nnu levde ibland dem.
009:040 D tillsade Petrus dem allasammans att g ut och fll ned p
	sina knn och bad; sedan vnde han sig mot den dda och sade:
	Tabita, st upp.  D slog hon upp gonen, och nr hon fick se
	Petrus, satte hon sig upp.
009:041 Och han rckte henne handen och reste upp henne och kallade
	sedan in de heliga, jmte nkorna, och stllde henne levande
	framfr den.
009:042 Detta blev bekant i hela Joppe, och mnga kommo till tro p
	Herren.
009:043 Drefter stannade han en lngre tid i Joppe hos en garvare vid
	namn Simon.

010:001 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hvitsman vid den
	s kallade italiska krigsskaran.
010:002 Han var en from man, som fruktade Gud tillika med hela sitt
	hus; han utdelade rikligen allmosor t folket och bad alltid
	till Gud.

010:003 En dag omkring nionde timmen sg denne tydligt i en syn en Guds
	ngel, som kom in till honom och sade till honom: Kornelius!
010:004 Han betraktade honom frskrckt och frgade: Vad r det,
	herre?  D sade ngeln till honom: Dina bner och dina
	allmosor hava uppstigit till Gud och ro i minnelse hos honom.
010:005 S snd nu ngra mn till Joppe och lt hmta en viss Simon, som
	ock kallas Petrus.
010:006 Han gstar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid
	havet.

010:007 Nr ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till
	sig tv av sina tjnare och en from krigsman, en av dem som
	hrde till hans nrmaste flje,
010:008 och frtljde alltsammans fr dem och snde dem stad till
	Joppe.

010:009 Men dagen drefter, medan dessa voro p vgen och nalkades
	staden, gick Petrus vid sjtte timmen upp p taket fr att
	bedja.
010:010 Och han blev hungrig och ville hava ngot att ta.  Medan man nu
	tillredde maten, fll han i hnryckning.
010:011 Han sg himmelen ppen och ngonting komma ned som liknade en
	stor linneduk, och som fasthlls vid de fyra hrnen och snktes
	ned till jorden.
010:012 Och dri funnos alla slags fyrfota och krlande djur som leva p
	jorden, och alla slags himmelens fglar.
010:013 Och en rst kom till honom: St upp, Petrus, slakta och t.
010:014 Men Petrus svarade: Bort det, Herre!  Jag har aldrig tit ngot
	oheligt och orent.
010:015 ter, fr andra gngen, kom en rst till honom: Vad Gud har
	frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.
010:016 Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan blev duken strax
	ter upptagen till Himmelen.

010:017 Medan Petrus i sitt sinne undrade ver vad den syn han hade sett
	skulle betyda, hade de mn som voro utsnda av Kornelius redan
	frgat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
010:018 och ropade p ngon fr att f veta om Simon, som ock kallades
	Petrus, gstade dr.
010:019 Men under det Petrus alltjmt begrundade synen, sade Anden till
	honom: Hr ro ett par mn som frga efter dig.
010:020 St upp, och g ditned och flj med dem, utan att tveka; ty det
	r jag som har snt dem.

010:021 D steg Petrus ned till mnnen och sade: Se hr r jag, den som
	I frgen efter.  Av vilken orsak haven I kommit hit?
010:022 De svarade: Hvitsmannen Kornelius, en rttfrdig och
	gudfruktig man, som har gott vittnesbrd om sig av hela det
	judiska folket, har i en uppenbarelse ftt befallning av en
	helig ngel att hmta dig till sig och hra vad du har att
	sga.
010:023 D bjd han dem komma in och beredde dem hrbrge.

	Dagen drefter stod han upp och begav sig stad med dem; och
	ngra av brderna i Joppe fljde med honom.
010:024 Fljande dag kommo de fram till Cesarea.  Och Kornelius vntade
	p dem och hade kallat tillhopa sina frnder och nrmaste
	vnner.
010:025 D nu Petrus skulle trda in, gick Kornelius emot honom och
	betygade honom sin vrdnad, i det att han fll ned fr hans
	ftter.
010:026 Men Petrus reste upp honom och sade: St upp; ocks jag r en
	mnniska.
010:027 Och under samtal med honom trdde Petrus in och fann mnga vara
	dr frsamlade.
010:028 Och han sade till dem: I veten sjlva att det r en judisk man
	frbjudet att hava ngot umgnge med en utlnning eller att
	beska en sdan; men mig har Gud lrt att icke rkna ngon
	mnniska fr ohelig eller oren.
010:029 Drfr kom jag ock utan invndning hit, nr jag blev hmtad.
	Och nu frgar jag eder av vilket skl I haven ltit hmta mig.
010:030 D svarade Kornelius: Det r nu fjrde dagen sedan jag, just
	vid denna timme, frrttade i mitt hus den bn som man beder vid
	nionde timmen.  D fick jag se en man i skinande kldnad st
	framfr mig,
010:031 och han sade: 'Kornelius, din bn r hrd, och dina allmosor
	hava kommit i minnelse infr Gud.
010:032 S snd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock
	kallas Petrus: han gstar i garvaren Simons hus vid havet.'
010:033 D snde jag strax bud till dig, och du gjorde vl i att du
	kom.  Och nu ro vi alla hr tillstdes infr Gud fr att hra
	allt som har blivit dig befallt av Herren.

010:034 D ppnade Petrus sin mun och sade:

	Nu frnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till
	personen',
010:035 utan att den som fruktar honom och var rttfrdighet, han tages
	emot av honom, vilket folk han n m tillhra.
010:036 Det ord som han har snt till Israels barn fr att genom Jesus
	Kristus, som r allas Herre, frkunna det glada budskapet om
	frid, det ordet knnen I,
010:037 den frkunnelse som gick ut ver hela Judeen, sedan den hade
	begynt i Galileen efter den dpelse Johannes predikade --
010:038 frkunnelsen om Jesus frn Nasaret och om huru Gud hade smort
	honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och
	gjorde gott och botade alla som voro under djvulens vld; ty
	Gud var med honom.
010:039 Vi kunna sjlva vittna om allt vad han gjorde bde p den
	judiska landsbygden och i Jerusalem; likvl upphngde man honom
	p tr och ddade honom.
010:040 Men honom har Gud uppvckt p tredje dagen och ltit honom bliva
	uppenbar,
010:041 vl icke fr allt folket, men fr oss, som redan frut av Gud
	hade blivit utvalda till vittnen, och som to och drucko med
	honom, sedan han hade uppsttt frn de dda.
010:042 Och han bjd oss predika fr folket och betyga att han r den
	som av Gud har blivit bestmd till att vara domare ver levande
	och dda.
010:043 Om honom bra alla profeterna vittnesbrd och betyga att var och
	en som tror p honom skall f syndernas frltelse genom hans
	namn.

010:044 Medan Petrus nnu s talade, fll den helige Ande p alla dem
	som hrde hans tal.
010:045 Och alla de omskurna troende mn som hade kommit dit med Petrus
	blevo uppfyllda av hpnad ver att den helige Ande hade blivit
	utgjuten jmvl ver hedningarna, ssom en gva t dem.
010:046 De hrde dem nmligen tala tungoml och storligen prisa Gud.
010:047 D tog Petrus till orda och sade: Icke kan vl ngon hindra att
	dessa dpas med vatten, d de hava undftt den helige Ande, de
	likavl som vi?
010:048 Och s bjd han att man skulle dpa dem i Jesu Kristi namn.

	Drefter bdo de honom att han skulle stanna hos dem ngra
	dagar.

011:001 Men apostlarna och de brder som voro i Judeen fingo hra att
	ocks hedningarna hade tagit emot Guds ord.
011:002 Nr s Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro
	omskurna g till rtta med honom;
011:003 de sade: Du har ju beskt oomskurna mn och tit med dem.
011:004 D begynte Petrus frn brjan och omtalade fr dem allt i fljd
	och ordning; han sade:

011:005 Jag var i staden Joppe, stadd i bn; d sg jag under
	hnryckning i en syn ngonting komma ned, som liknade en stor
	linneduk, vilken fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ned
	frn himmelen; och det kom nda ned till mig.
011:006 Och jag betraktade det och gav akt drp; d fick jag dri se
	fyrfota djur, sdana som leva p jorden, tama och vilda, s ock
	krlande djur och himmelens fglar.
011:007 Jag hrde ock en rst sga till mig: 'St upp, Petrus, slakta
	och t.'
011:008 Men jag svarade: 'Bort det, Herre!  Aldrig har ngot oheligt
	eller orent kommit i min mun.'
011:009 Fr andra gngen talade en rst frn himmelen: 'Vad Gud har
	frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.'
011:010 Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan drogs alltsammans
	ter upp till himmelen.
011:011 Och i detsamma kommo tre mn, som hade blivit snda till mig
	frn Cesarea, och stannade framfr huset dr vi voro.
011:012 Och Anden sade till mig att jag skulle flja med dem, utan att
	gra ngon tskillnad mellan folk och folk.  Ocks de sex brder
	som ro hr kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
011:013 Och han berttade fr oss huru han hade sett ngeln trda in i
	hans hus, och att denne hade sagt: 'Snd stad till Joppe och
	lt hmta Simon, som ock kallas Petrus.
011:014 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frlst,
	du sjlv och hela ditt hus.'
011:015 Och nr jag hade begynt tala, fll den helige Ande p dem,
	alldeles ssom det under den frsta tiden skedde med oss.
011:016 D kom jag ihg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes dpte
	med vatten, men I skolen bliva dpta i helig ande.'
011:017 D allts Gud t dem hade givit samma gva som t oss, som hava
	kommit till tro p Herren Jesus Kristus, huru skulle d jag hava
	kunnat stta mig emot Gud?

011:018 Nr de hade hrt detta, gvo de sig till freds och prisade Gud
	och sade: S har d Gud ocks t hedningarna frlnat den
	bttring som fr till liv.

011:019 De som hade blivit kringspridda genom den frfljelse som utbrt
	fr Stefanus' skull drogo emellertid omkring nda till Fenicien
	och Cypern och Antiokia, men frkunnade icke ordet fr andra n
	fr judar.
011:020 Dock funnos bland dem ngra mn frn Cypern och Cyrene, som nr
	de kommo till Antiokia, ocks talade till grekerna och fr dem
	frkunnade evangelium om Herren Jesus.
011:021 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och
	omvnde sig till Herren.

011:022 Ryktet hrom ndde frsamlingen i Jerusalem; och de snde d
	Barnabas till Antiokia.
011:023 Nr han kom dit och fick se vad Guds nd hade verkat, blev han
	glad och frmanade dem alla att med hjrtats fasta fresats
	stadigt hlla sig till Herren.
011:024 Ty han var en god man och full av helig ande och tro.  Och
	ganska mycket folk blev ytterligare frt till Herren.
011:025 Sedan begav han sig stad till Tarsus fr att uppska Saulus.
011:026 Och nr han hade trffat honom, tog han honom med sig till
	Antiokia.  Ett helt r hade de sedan sin umgngelse inom
	frsamlingen och undervisade ganska mycket folk.  Och det var i
	Antiokia som lrjungarna frst begynte kallas kristna.

011:027 Vid den tiden kommo ngra profeter frn Jerusalem ned till
	Antiokia.
011:028 Och en av dem, vid namn Agabus, trdde upp och gav genom Andens
	ingivelse till knna att en stor hungersnd skulle komma ver
	hela vrlden; den kom ocks p Klaudius' tid.
011:029 D bestmde lrjungarna att de, var och en efter sin frmga,
	skulle snda ngot till understd t de brder som bodde i
	Judeen.
011:030 Detta gjorde de ocks, och genom Barnabas och Saulus versnde
	de det till de ldste.
012:001 Vid den tiden lt konung Herodes gripa och misshandla ngra av
	dem som hrde till frsamlingen.
012:002 Och Jakob, Johannes' broder, lt han avrtta med svrd.
012:003 Nr han sg att detta behagade judarna, fortsatte han och lt
	fasttaga ocks Petrus.  Detta skedde under det osyrade brdets
	hgtid.
012:004 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fngelse och
	uppdrog t fyra vaktavdelningar krigsmn, vardera p fyra man,
	att bevaka honom; och hans avsikt var att efter psken stlla
	honom fram infr folket.
012:005 Under tiden frvarades Petrus i fngelset, men frsamlingen bad
	entrget till Gud fr honom.

012:006 Natten fre den dag d Herodes tnkte draga honom infr rtta
	lg Petrus och sov mellan tv krigsmn, fngslad med tv kedjor;
	och utanfr drren voro vktare utsatta till att bevaka
	fngelset.
012:007 D stod pltsligt en Herrens ngel dr, och ett sken lyste i
	rummet.  Och han sttte Petrus i sidan och vckte honom och
	sade: St nu strax upp; och kedjorna fllo ifrn hans hnder.
012:008 ngeln sade ytterligare till honom: Omgjorda dig, och tag p
	dig dina sandaler.  Och han gjorde s.  drefter sade ngeln
	till honom: Tag din mantel p dig och flj mig.
012:009 Och Petrus gick ut och fljde honom; men han frstod icke att
	det som skedde genom ngeln var ngot verkligt, utan trodde att
	det var en syn han sg.
012:010 Nr de s hade gtt genom frsta och andra vakten, kommo de till
	jrnporten som ledde ut till staden.  Den ppnade sig fr dem av
	sig sjlv, och de trdde ut och gingo en gata fram; och i
	detsamma frsvann ngeln ifrn honom.
012:011 Nr sedan Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag och r
	frvissad om att Herren har utsnt sin ngel och rddat mig ur
	Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade
	vntat sig.

012:012 Nr han allts hade frsttt huru det var, gick han till det hus
	dr Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock
	kallades Markus; dr voro ganska mnga frsamlade och bdo.
012:013 D han nu klappade p portdrren, kom en tjnsteflicka, vid namn
	Rode, fr att hra vem det var.
012:014 Och nr hon knde igen Petrus' rst, ppnade hon i sin gldje
	icke porten, utan skyndade in och berttade att Petrus stod
	utanfr porten.
012:015 D sade de till henne: Du r frn dina sinnen.  Men hon
	bedyrade att det var ssom hon hade sagt.  D sade de: Det r
	vl hans ngel.
012:016 Men Petrus fortfor att klappa; och nr de ppnade, sgo de med
	hpnad att det var han.
012:017 Och han gav tecken t dem med handen att de skulle tiga, och
	frtljde fr dem huru Herren hade frt honom ut ur fngelset.
	Och han tillade: Lten Jakob och de andra brderna f veta
	detta.  Sedan gick han drifrn och begav sig till en annan
	ort.

012:018 Men nr det hade blivit dag, uppstod bland krigsmnnen en ganska
	stor oro och undran ver vad som hade blivit av Petrus.
012:019 Nr s Herodes ville hmta honom, men icke fann honom, anstllde
	han rannsakning med vktarna och bjd att de skulle fras bort
	till bestraffning.  Drefter for han ned frn Judeen till
	Cesarea och vistades sedan dr.

012:020 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.
	Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade ftt
	Blastus, konungens kammarherre, p sin sida, bdo de om fred, ty
	deras land hade sin nring av konungens.
012:021 P utsatt dag kldde sig d Herodes i konungslig skrud och satte
	sig p tronen och hll ett tal till dem.
012:022 D ropade folket: En guds rst r detta, och icke en
	mnniskas.
012:023 Men i detsamma slog honom en Herrens ngel, drfr att han icke
	gav Gud ran.  Och han fll i en sjukdom som bestod dri att han
	uppfrttes av maskar, och s gav han upp andan.

012:024 Men Guds ord hade framgng och utbredde sig.
012:025 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
	Jerusalem och avlmnat understdet, vnde de tillbaka och togo
	d med sig Johannes, som ock kallades Markus.
013:001 I den frsamling som fanns i Antiokia verkade nu ssom profeter
	och lrare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius
	frn Cyrene, s ock Manaen, landsfursten Herodes'
	fosterbroder, och Saulus.
013:002 Nr dessa frrttade Herrens tjnst och fastade, sade den helige
	Ande: Avskiljen t mig Barnabas och Saulus fr det verk som jag
	har kallat dem till.
013:003 D fastade de och bdo och lade hnderna p dem och lto dem
	begiva sig stad.

013:004 Dessa, som s hade blivit utsnda av den helige Ande, foro nu
	ned till Seleucia och seglade drifrn till Cypern.
013:005 Och nr de hade kommit till Salamis, frkunnade de Guds ord i
	judarnas synagogor.  De hade ocks med sig Johannes ssom
	tjnare.
013:006 Och sedan de hade frdats ver hela n nda till Pafos, trffade
	de dr p en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn
	Barjesus,
013:007 som vistades hos landshvdingen Sergius Paulus.  Denne var en
	frstndig man.  Han kallade till sig Barnabas och Saulus och
	begrde att f hra Guds ord.

013:008 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)
	stod emot dem och ville hindra landshvdingen frn att komma
	till tro.
013:009 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d av helig ande och
	fste gonen p honom
013:010 och sade: O du djvulens barn, du som r full av allt slags
	svek och arglistighet och en fiende till allt vad rtt r, skall
	du d icke upphra att frvrida Herrens raka vgar?
013:011 Se, nu kommer Herrens hand ver dig, och du skall till en tid
	bliva blind och icke kunna se solen.  Och strax fll tcken och
	mrker ver honom; och han gick omkring och skte efter ngon
	som kunde leda honom.
013:012 Nr d landshvdingen sg vad som hade skett, hpnade han ver
	Herrens lra och kom till tro.

013:013 Paulus och hans fljeslagare lade sedan ut ifrn Pafos och foro
	till Perge i Pamfylien.  Dr skilde sig Johannes ifrn dem och
	vnde tillbaka till Jerusalem.
013:014 Men sjlva foro de vidare frn Perge och kommo till Antiokia i
	Pisidien.  Och p sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte
	sig dr.
013:015 Och sedan man hade frelst ur lagen och profeterna, snde
	synagogfrestndarna till dem och lto sga: Brder, haven I
	ngot frmaningens ord att sga till folket, s sgen det.
013:016 D stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:

	I mn av Israels hus och I som 'frukten Gud', hren mig.
013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde vra fder, och han upphjde
	detta folk, medan de nnu bodde ssom frmlingar i Egyptens
	land, och frde dem sedan ut drifrn 'med upplyft arm'.
013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio r hade han frdrag med dem
	i knen.
013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade
	han dessas land till arvedelar t dem.
013:020 Drunder frgick en tid av vid pass fyra hundra femtio r.
	Sedan gav han dem domare, nda till profeten Samuels tid.
013:021 Drefter begrde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en
	man av Benjamins stam, fr en tid av fyrtio r.

013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung ver dem.
	Honom gav han ock sitt vittnesbrd, i det han sade: 'Jag har
	funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjrta.  Han skall
	i alla stycken gra min vilja.'
013:023 Av dennes sd har Gud efter sitt lfte ltit Jesus komma, ssom
	Frlsare t Israel.
013:024 Men redan innan han upptrdde, hade Johannes predikat
	bttringens dpelse fr hela Israels folk.
013:025 Och nr Johannes hll p att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad
	I menen mig vara, det r jag icke.  Men se, efter mig kommer den
	vilkens skor jag icke r vrdig att lsa av han ftter.'

013:026 Mina brder, I som ren barn av Abrahams slkt, s ock I andra
	hr, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frlsning
	blivit snt.
013:027 Ty eftersom Jerusalems invnare och deras rdsherrar icke knde
	honom, uppfyllde de ock genom sin dom ver honom profeternas
	utsagor, vilka var sabbat frelses;
013:028 och fastn de icke funno honom skyldig till ngot som frtjnade
	dden, bdo de likvl Pilatus att han skulle lta dda honom.
013:029 Nr de s hade frt till fullbordan allt som var skrivet om
	honom, togo de honom ned frn korsets tr och lade honom i en
	grav.
013:030 Men Gud uppvckte honom frn de dda.
013:031 Sedan visade han sig under mnga dagar fr dem som med honom
	hade gtt upp frn Galileen till Jerusalem, och som nu ro hans
	vittnen infr folket.

013:032 Och vi frkunna fr eder det glada budskapet, att det lfte som
	gavs t vra fder, det har Gud ltit g i fullbordan fr oss,
	deras barn, drigenom att han har ltit Jesus uppst,
013:033 ssom ock r skrivet i andra psalmen:
	  'Du r min Son,
	  jag har i dag ftt dig.'
013:034 Och att han har ltit honom uppst frn de dda, s att han icke
	mer skall vnda tillbaka till frgngelsen, det har han sagt med
	dessa ord:
	  'Jag skall uppfylla t eder de heliga lften
	  som jag i trofasthet har givit t David.'
013:035 Drfr sger han ock i en annan psalm:
	  'Du skall icke lta din Helige se frgngelsen.'
013:036 Nr David i sin tid hade tjnat Guds vilja, avsomnade han ju och
	blev samlad till sina fder och sg frgngelsen;
013:037 men den som Gud har uppvckt, han har icke sett frgngelsen.
013:038 S mn I nu veta, mena brder, att genom honom syndernas
	frltelse frkunnas fr eder,
013:039 och att i honom var och en som tror bliver rttfrdig och friad
	ifrn allt det varifrn I icke under Moses' lag kunden bliva
	friade.
013:040 Sen drfr till, att ver eder icke m komma det som r sagt hos
	profeterna:
013:041   'Sen hr, I fraktare, och frundren eder,
	  och bliven till intet;
	  ty en grning utfr jag i edra dagar,
	  en grning som I alls icke skullen tro,
	  om den frtljdes fr eder.'

013:042 Nr de sedan gingo drifrn, bad men dem att de nsta sabbat
	skulle tala fr dem om samma sak.
013:043 Och nr frsamlingen tskildes, fljde mnga judar och
	gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas.  Dessa talade d
	till dem och frmanade dem att stadigt hlla sig till Guds nd.

013:044 Fljande sabbat kom nstan hela staden tillsammans fr att hra
	Guds ord.
013:045 D nu judarna sgo det myckna folket, uppfylldes de av nitlskan
	och foro ut i smdelser och motsade det som Paulus talade.
013:046 D togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Guds ord
	mste i frsta rummet frkunnas fr eder.  Men eftersom I stten
	det bort ifrn eder och icke akten eder sjlva vrdiga det eviga
	livet, s vnda vi oss nu till hedningarna.
013:047 Ty s har Herren bjudit oss:
	  'Jag har satt dig till ett ljus fr hednafolken,
	  fr att du skall bliva till frlsning intill jordens nda.'

013:048 Nr hedningarna hrde detta, blevo de glada och prisade Herrens
	ord; och de kommo till tro, s mnga det var beskrt att f
	evigt liv.
013:049 Och Herrens ord utbredde sig ver hela landet.

013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som fruktade Gud, s
	ock de frnmsta mnnen i staden, och uppvckte en frfljelse
	mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrn sin stads
	omrde.
013:051 Dessa skuddade d stoftet av sina ftter mot dem och begvo sig
	till Ikonium.

013:052 Och lrjungarna uppfylldes alltmer av gldje och helig ande.

014:001 P samma stt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas
	synagoga och talade s, att en stor hop av bde judar och greker
	kommo till tro;
014:002 men de judar som voro ohrsamma retade upp hedningarna och
	vckte deras frbittring mot brderna.
014:003 S vistades de dr en lngre tid och predikade frimodigt, i
	frtrstan p Herren, och han gav vittnesbrd t sitt ndesord,
	i det att han lt tecken och under ske genom dem.
014:004 Men folket i staden delade sig, s att somliga hllo med
	judarna, andra ter med apostlarna.
014:005 Och nr sedan, bde ibland hedningar och ibland judar med deras
	frestndare, en storm hade blivit uppvckt emot dem, och man
	ville misshandla och stena dem,
014:006 flydde de, s snart de frstodo huru det var, till stderna
	Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
014:007 Och dr frkunnade de evangelium.

014:008 I Lystra fanns nu en man som satt dr ofrmgen att bruka sina
	ftter, ty allt ifrn sin moders liv hade han varit ofrdig och
	hade aldrig kunnat g.
014:009 Denne hrde p, nr Paulus talade.  Och d Paulus fste sina
	gon p honom och sg att han hade tro, s att han kunde bliva
	botad,
014:010 sade han med hg rst: Res dig upp och st p dina ftter.  D
	sprang mannen upp och begynte g.
014:011 Nr folket sg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin rst och
	ropade p lykaoniskt tungoml: Gudarna hava stigit ned till oss
	i mnniskogestalt.
014:012 Och de kallade Barnabas fr Jupiter, men Paulus kallade de fr
	Merkurius, eftersom det var han som frde ordet.
014:013 Och prsten vid det Jupiterstempel som lg utanfr staden frde
	fram tjurar och kransar till portarna och ville jmte folket
	anstlla ett offer.
014:014 Men nr apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo hra detta, revo
	de snder sina klder och sprungo ut bland folket och ropade
014:015 och sade: I mn, vad r det I gren?  Ocks vi ro mnniskor,
	av samma natur som I, och vi frkunna fr eder evangelium, att I
	msten omvnda eder frn dessa ffngliga avgudar till den
	levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och
	allt vad i dem r'.
014:016 Han har under framfarna slktens tider tillstatt alla hedningar
	att g sina egna vgar.
014:017 Dock har han icke ltit sig vara utan vittnesbrd, ty han har
	bevisat eder vlgrningar, i det han har givit eder regn och
	fruktbara tider frn himmelen och s vederkvickt edra hjrtan
	med mat och gldje.
014:018 Genom sdana ord stillade de med knapp nd folket, s att man
	icke offrade t dem.

014:019 Men ngra judar kommo dit frn Antiokia och Ikonium.  Dessa
	drogo folket ver p sin sida och stenade Paulus och slpade
	honom ut ur staden, i tanke att han var dd.
014:020 Men sedan lrjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han
	sig upp och gick in i staden.

	Dagen drefter begav han sig med Barnabas stad drifrn till
	Derbe.
014:021 Och de frkunnade evangelium i den staden och vunno ganska mnga
	lrjungar.  Sedan vnde de tillbaka till Lystra och Ikonium och
	Antiokia
014:022 och styrkte lrjungarnas sjlar, i det de frmanade dem att st
	fasta i tron och sade dem, att det r genom mycken bedrvelse
	som vi mste ing i Guds rike.
014:023 Drefter utvalde de t dem ldste fr var srskild frsamling
	och anbefallde dem efter bn och fastor t Herren, som de nu
	trodde p.

014:024 Sedan frdades de vidare genom Pisidien och kommo till
	Pamfylien.
014:025 Dr frkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
014:026 Drifrn avseglade de till Antiokia, samma ort varifrn de hade
	blivit utsnda, sedan man hade anbefallt dem t Guds nd, fr
	det verk som de nu hade fullbordat.
014:027 Och nr de hade kommit dit, kallade de tillhopa frsamlingen och
	omtalade fr dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och
	huru han fr hedningarna hade ppnat en drr till tro.
014:028 Sedan vistades de dr hos lrjungarna en ganska lng tid.
015:001 Men frn Judeen kommo ngra mn ditned och lrde brderna s:
	Om I icke lten omskra eder, ssom Moses har stadgat, s
	kunnen I icke bliva frlsta.
015:002 D uppstod sndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska
	skarpt ordskifte med dem.  Det bestmdes drfr, att Paulus och
	Barnabas och ngra andra av dem skulle, fr denna tvistefrgas
	skull, fara upp till apostlarna och de ldste i Jerusalem.
015:003 Och frsamlingen utrustade dem fr resan, och de foro genom
	Fenicien och Samarien och frtljde utfrligt om hedningarnas
	omvndelse och gjorde drmed alla brderna stor gldje.
015:004 Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av
	frsamlingen och av apostlarna och de ldste och omtalade huru
	stora ting Gud hade gjort med dem.
015:005 Men ngra ifrn farisernas parti, vilka hade kommit till tro,
	stodo upp och sade att man borde omskra dem och bjuda dem att
	hlla Moses' lag.

015:006 D trdde apostlarna och de ldste tillsammans fr att verlgga
	om denna sak.
015:007 Och sedan man lnge hade frhandlat drom, stod Petrus upp och
	sade till dem:

	Mina brder, I veten sjlva att Gud, fr lng tid sedan, bland
	eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna
	skulle f hra evangelii ord och komma till tro.
015:008 Och Gud, som knner allas hjrtan, gav dem sitt vittnesbrd,
	drigenom att han lt dem, likavl som oss, undf den helige
	Ande.
015:009 Och han gjorde ingen tskillnad mellan oss och dem, i det att
	han genom tron renade deras hjrtan.
015:010 Varfr fresten I d nu Gud, genom att p lrjungarnas hals vilja
	lgga ett ok som varken vra fder eller vi hava frmtt bra?
015:011 Vi tro ju fastmer att det r genom Herren Jesu nd som vi bliva
	frlsta, vi likavl som de.

015:012 D teg hela menigheten, och man hrde p Barnabas och Paulus,
	som frtljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade
	gjort bland hedningarna.

015:013 Nr de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:

	Mina brder, hren mig.
015:014 Simeon har frtljt huru Gud frst s skickade, att han bland
	hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
015:015 Drmed stmmer ock verens vad profeterna hava talat; ty s r
	skrivet:
015:016   'Drefter skall jag komma tillbaka
	  och ter bygga upp Davids frfallna hydda;
	  ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s upprtta den igen,
015:017   fr att ock vriga mnniskor skola ska Herren,
	  alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.
	  S sger Herren, han som skall gra detta,
015:018   ssom han ock har vetat det frut av evighet.'

015:019 Drfr r min mening att man icke br betunga sdana som hava
	varit hedningar, men omvnt sig till Gud,
015:020 utan allenast skriva till dem att de skola avhlla sig frn
	avgudastyggelser och frn otukt och frn kttet av frkvvda
	djur och frn blod.
015:021 Ty Moses har av lder sina frkunnare i alla stder, d han ju
	var sabbat frelses i synagogorna.

015:022 Drefter beslto apostlarna och de ldste, tillika med hela
	frsamlingen, att bland sig utvlja ngra mn, som jmte Paulus
	och Barnabas skulle sndas till Antiokia; och de valde Judas,
	som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland brderna voro
	ledande mn.
015:023 Och man versnde genom dem fljande skrivelse:

	Apostlarna och de ldste, edra brder, hlsa eder, I brder av
	hednisk brd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.

015:024 Alldenstund vi hava hrt att ngra som hava kommit frn oss hava
	frvirrat eder med sitt tal och vckt oro i edra sjlar, utan
	att de hava haft ngot uppdrag av oss,
015:025 s hava vi enhlligt kommit till det beslutet att utvlja ngra
	mn, som vi skulle snda till eder jmte Barnabas och Paulus,
	vra lskade brder,
015:026 vilka hava vgat sina liv fr vr Herres, Jesu Kristi, namns
	skull.
015:027 Allts snda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola
	kungra detsamma fr eder.
015:028 Den helige Ande och vi hava nmligen beslutit att icke plgga
	eder ngon ytterligare brda, utver fljande ndvndiga
	freskrifter:
015:029 att I skolen avhlla eder frn avgudaoffersktt och frn blod
	och frn kttet av frkvvda djur och frn otukt.  Om I noga
	tagen eder till vara fr detta, s skall det g eder vl.  Faren
	vl.

015:030 De fingo s begiva sig stad och kommo ned till Antiokia.  Dr
	kallade de tillsammans menigheten och lmnade fram brevet.
015:031 Och nr menigheten lste detta, blevo de glada ver det
	hugnesamma budskapet.
015:032 Judas och Silas, som sjlva voro profeter, talade drefter mnga
	frmaningens ord till brderna och styrkte dem.
015:033 Och sedan de hade uppehllit sig dr ngon tid, fingo de i frid
	fara ifrn brderna tillbaka till dem som hade snt dem.
015:034 
015:035 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, dr de
	undervisade och, jmte mnga andra frkunnade evangelii ord frn
	Herren.

015:036 Efter ngon tid sade Paulus till Barnabas: Lt oss nu fara
	tillbaka och beska vra brder, i alla de stder dr vi hava
	frkunnat Herrens ord, och se till, huru det r med dem.
015:037 Barnabas ville d att de skulle taga med sig Johannes, som ock
	kallades Markus.
015:038 Men Paulus fann icke skligt att taga med sig en man som hade
	vergivit dem i Pamfylien och icke fljt med dem till deras
	arbete.
015:039 Och s skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrn varandra;
	och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
015:040 Men Paulus utvalde t sig Silas; och sedan han av brderna hade
	blivit anbefalld t Herrens nd, begav han sig stad
015:041 och frdades genom Syrien och Cilicien och styrkte
	frsamlingarna.

016:001 Han kom d ocks till Derbe och till Lystra.  Dr fanns en
	lrjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk
	kvinna och en grekisk fader,
016:002 och som hade gott vittnesbrd om sig av brderna i Lystra och
	Ikonium.
016:003 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom.  Fr de judars
	skull som bodde i dessa trakter tog han honom drfr till sig
	och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
016:004 Och nr de sedan foro genom stderna, meddelade de
	frsamlingarna till efterfljd de stadgar som voro faststllda
	av apostlarna och de ldste i Jerusalem.
016:005 S styrktes nu frsamlingarna i tron, och brdernas antal
	frkades fr var dag.

016:006 Sedan togo de vgen genom Frygien och det galatiska landet; de
	frhindrades nmligen av den helige Ande att frkunna ordet i
	provinsen Asien.
016:007 Och nr de hade kommit fram emot Mysien, frskte de att fara in
	i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
016:008 D begvo de sig ver Mysien ned till Troas.
016:009 Hr visade sig fr Paulus i en syn om natten en macedonisk man,
	som stod dr och bad honom och sade: Far ver till Macedonien
	och hjlp oss.
016:010 Nr han hade sett denna syn, skte vi strax ngon lgenhet att
	fara drifrn till Macedonien, ty vi frstodo nu att Gud hade
	kallat oss att frkunna evangelium fr dem.

016:011 Vi lade allts ut frn Troas och foro raka vgen till Samotrace
	och dagen drefter till Neapolis
016:012 och sedan drifrn till Filippi.  Denna stad, en romersk koloni,
	r den frsta i denna del av Macedonien.  I den staden vistades
	vi ngon tid.

016:013 P sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, lngs med en flod,
	till en plats som gllde ssom bnestlle.  Dr satte vi oss ned
	och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
016:014 Och en kvinna som fruktade Gud, en purpurkrmerska frn
	staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och
	Herren ppnade hennes hjrta, s att hon aktade p det som
	Paulus talade.
016:015 Och sedan hon jmte sitt husfolk hade ltit dpa sig, bad hon
	oss och sade: Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p
	Herren, s kommen in i mitt hus och stannen dr.  Och hon
	ndgade oss drtill.

016:016 Och det hnde sig en gng, d vi gingo ned till bnestllet, att
	vi mtte en tjnsteflicka, som hade en spdomsande i sig och
	genom sina spdomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
016:017 Denne fljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:
	Dessa mn ro Guds, den Hgstes, tjnare, och de frkunna fr
	eder frlsningens vg.
016:018 S gjorde hon under mnga dagar.  Men Paulus tog illa vid sig
	och vnde sig om och sade till anden: I Jesu Kristi namn bjuder
	jag dig att fara ut ur henne.  Och anden for ut i samma stund.

016:019 Men nr hennes herrar sgo att det fr dem var slut med allt
	hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och slpade
	dem till torget infr verhetspersonerna.
016:020 Och sedan de hade frt dem tid fram, till domarna, sade de:
	Dessa mn uppvcka stor oro i vr stad; de ro judar
016:021 och vilja infra stadgar som det fr oss, ssom romerska
	medborgare, icke r lovligt att antaga eller hlla.
016:022 Ocks folket reste sig upp emot dem, och domarna lto slita av
	dem deras klder och bjdo att man skulle piska dem med spn.
016:023 Och sedan de hade ltit giva dem mnga slag, kastade de dem i
	fngelse och bjdo fngvaktaren att hlla dem i skert frvar.
016:024 D denne fick en s strng befallning, satte han in dem i det
	innersta fngelserummet och fastgjorde deras ftter i stocken.

016:025 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bn och lovade
	Gud med sng, och de andra fngarna hrde p dem.
016:026 D kom pltsligt en stark jordstt, s att fngelsets grundvalar
	skakades; och i detsamma ppnades alla drrar, och allas bojor
	lstes.
016:027 D vaknade fngvaktaren; och nr han fick se fngelsets drrar
	ppna, drog han sitt svrd och ville dda sig sjlv, i tanke att
	fngarna hade kommit undan.
016:028 Men Paulus ropade med hg rst och sade: Gr dig intet ont; ty
	vi ro alla hr.
016:029 D lt han hmta ljus och sprang in och fll ned fr Paulus och
	Silas, bvande.
016:030 Drefter frde han ut dem och sade: I herrar, vad skall jag
	gra fr att bliva frlst?
016:031 De svarade: Tro p Herren Jesus, s bliver du med ditt hus
	frlst.
016:032 Och de frkunnade Guds ord fr honom och fr alla dem som voro i
	hans hus.
016:033 Och redan under samma timme p natten tog han dem till sig och
	tvdde deras sr och lt strax dpa sig med allt sitt husfolk.
016:034 Och han frde dem upp i sitt hus och dukade ett bord t dem och
	frjdade sig ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro
	p Gud.

016:035 Men nr det hade blivit dag, snde domarna stad rttstjnarna
	och lto sga: Slpp ut mnnen.
016:036 Fngvaktaren underrttade d Paulus hrom och sade: Domarna
	hava snt bud att I skolen slppas ut.  Gn drfr nu eder vg i
	frid.
016:037 Men Paulus sade till dem: De hava offentligen ltit gissla oss,
	utan dom och rannsakning, oss som ro romerska medborgare, och
	hava kastat oss i fngelse; nu vilja de ocks i tysthet slppa
	oss ut!  Nej, icke s; de mste sjlva komma och taga oss ut.
016:038 Rttstjnarna inberttade detta fr domarna.  Nr dessa hrde
	att de voro romerska medborgare, blevo de frskrckta.
016:039 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut
	och bdo dem lmna staden.
016:040 Nr de s hade kommit ut ur fngelset, begvo de sig hem till
	Lydia.  Och sedan de dr hade trffat brderna och talat
	frmaningens ord till dem, drogo de vidare.

017:001 Och de foro ver Amfipolis och Apollonia och kommo s till
	Tessalonika.  Dr hade judarna en synagoga;
017:002 i den gick Paulus in, ssom hans sed var.  Och under tre
	sabbater talade han dr med dem, i det han utgick ifrn
	skrifterna
017:003 och utlade dem och bevisade att Messias mste lida och uppst
	frn de dda; och han sade: Denne Jesus som jag frkunnar fr
	eder r Messias.
017:004 Och ngra av dem lto vertyga sig och slto sig till Paulus och
	Silas; s gjorde ock en stor hop greker som fruktade Gud,
	likas ganska mnga av de frnmsta kvinnorna.

017:005 D grepos judarna av nitlskan och togo med sig allahanda dligt
	folk ifrn gatan och stllde till folkskockning och oroligheter
	i staden och trngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut
	infr folket.
017:006 Men nr de icke funno dem, slpade de Jason och ngra av
	brderna infr stadens styresmn och ropade: Dessa mn, som
	hava uppviglat hela vrlden, hava nu ocks kommit hit;
017:007 och Jason har tagit emot dem i sitt hus.  De gra alla tvrtemot
	kejsarens pbud och sga att en annan, en som heter Jesus, r
	konung.
017:008 S vckte de oro bland folket och hos stadens styresmn, nr de
	hrde detta.
017:009 Dessa lto d Jason och de andra stlla borgen fr sig och
	slppte dem drefter lsa.

017:010 Men strax om natten blevo Paulus och Silas av brderna snda
	stad till Berea.  Och nr de hade kommit dit, gingo de till
	judarnas synagoga.
017:011 Dessa voro dlare till sinnes n judarna i Tessalonika; de togo
	emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna,
	fr att se om det frhlle sig ssom nu sades.
017:012 Mnga av dem kommo drigenom till tro, likas ganska mnga
	ansedda grekiska kvinnor och jmvl mn.
017:013 Men nr judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord
	frkunnades av Paulus ocks i Berea, kommo de dit och uppviglade
	ocks dr folket och vckte oro bland dem.
017:014 Strax snde d brderna Paulus stad nda ned till havet, men
	bde Silas och Timoteus stannade kvar p platsen.
017:015 De som ledsagade Paulus frde honom vidare till Aten och foro s
	drifrn tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med
	det snaraste skulle komma till honom.

017:016 Men, Paulus nu vntade p dem i Aten, upprrdes han i sin ande,
	nr han sg huru uppfylld staden var med avgudabilder.
017:017 Han hll drfr i synagogan samtal med judarna och med dem som
	fruktade Gud, s ock p torget, var dag, med dem som han
	trffade dr
017:018 Ocks ngra filosofer, dels av epikurernas skola, dels av
	stoikernas, gvo sig i ordskifte med honom.  Och somliga sade:
	Vad kan vl denne pratmakare vilja sga?  Andra ter: Han
	tyckes vara en frkunnare av frmmande gudar.  De evangelium om
	Jesus och om uppstndelsen.
017:019 Och de grepo honom och frde honom till Areopagen och sade:
	Kunna vi f veta vad det r fr en ny lra som du frkunnar?
017:020 Ty det r frunderliga ting som du talar oss i ronen.  Vi vilja
	nu veta vad detta skall betyda.
017:021 Det var nmligen s med alla atenare, likasom ock med de
	frmlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
	och hg fr annat n att tala om eller hra p ngot nytt fr
	dagen.

017:022 D trdde Paulus fram mitt p Areopagen och sade: Atenare, jag
	ser av allting att I ren mycket ivriga gudsdyrkare.
017:023 Ty medan jag har gtt omkring och betraktat edra helgedomar, har
	jag ock funnit ett altare med den inskriften: 't en oknd Gud.'
	Om just detta vsende, som I slunda dyrken utan att knna det,
	r det jag nu kommer med budskap till eder.
017:024 Den Gud som har gjort vrlden och allt vad dri r, han som r
	Herre ver himmel och jord, han bor icke i tempel som ro gjorda
	med hnder,
017:025 ej heller lter han betjna sig av mnniskohnder, ssom vore
	han i behov av ngot, han som sjlv t alla giver liv, anda och
	allt.
017:026 Och han har skapat mnniskoslktets alla folk, alla frn en enda
	stamfader, till att bostta sig utver hela jorden; och han har
	faststllt fr dem bestmda tider och utstakat de grnser inom
	vilka de skola bo --
017:027 detta fr att de skola ska Gud, om de till ventyrs skulle
	kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastn han ju
	icke r lngt ifrn ngon enda av oss.
017:028 Ty i honom r det som vi leva och rra oss och ro till, ssom
	ock ngra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi ro ju ock av hans
	slkt.'
017:029 ro vi nu av Guds slkt, s bra vi icke mena att gudomen r lik
	ngonting av guld eller silver eller sten, ngot som r danat
	genom mnsklig konst och uppfinning.

017:030 Med sdana okunnighetens tider har Gud hittills haft frdrag,
	men nu bjuder han mnniskorna att de alla allestdes skola gra
	bttring.
017:031 Ty han har faststllt en dag d han skall 'dma vrlden med
	rttfrdighet', genom en man som han har bestmt drtill; och
	han har t alla givit en bekrftelse hrp, i det att han har
	ltit honom uppst frn de dda.

017:032 Nr de hrde talas om att uppst frn de dda, drevo somliga
	gck drmed, andra ter sade: Vi vilja hra dig tala hrom nnu
	en gng.
017:033 Med detta besked gick Paulus bort ifrn dem.
017:034 Dock slto sig ngra mn till honom och kommo till tro.  Bland
	dessa var Dionysius, han som tillhrde Areopagens domstol, s
	ock en kvinna vid namn Damaris och ngra andra jmte dem.

018:001 Drefter lmnade Paulus Aten och kom till Korint.
018:002 Dr trffade han en jude vid namn Akvila, brdig frn Pontus,
	vilken nyligen hade kommit frn Italien med sin hustru
	Priscilla.  (Klaudius hade nmligen pbjudit att alla judar
	skulle lmna Rom.) Till dessa bda slt han sig nu,
018:003 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar
	hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nmligen till
	yrket tltmakare.

018:004 Och i synagogan hll han var sabbat samtal och vertygade bde
	judar och greker.
018:005 Nr sedan Silas och Timoteus kommo ditned frn Macedonien, var
	Paulus helt upptagen av att frkunna ordet, i det att han
	betygade fr judarna att Jesus var Messias.
018:006 Men nr dessa stodo emot honom och foro ut i smdelser, skakade
	han stoftet av sina klder och sade till dem: Edert blod komme
	ver edra egna huvuden.  Jag r utan skuld och gr nu till
	hedningarna.

018:007 Och han gick drifrn och tog in hos en man vid namn Titius
	Justus, som fruktade Gud; denne hade sitt hus invid
	synagogan.
018:008 Men Krispus, synagogfrestndaren, kom med hela sitt hus till
	tro p Herren; ocks mnga andra korintier som hrde honom
	trodde och lto dpa sig.
018:009 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: Frukta icke,
	utan tala och tig icke;
018:010 ty jag r med dig, och ingen skall komma vid dig och gra dig
	skada.  Jag har ock mycket folk i denna stad.
018:011 S uppehll han sig dr bland dem ett r och sex mnader och
	undervisade i Guds ord.

018:012 Men nr Gallio var landshvding i Akaja, reste sig judarna, alla
	tillhopa, upp mot Paulus och frde honom infr domstolen
018:013 och sade: Denne man frleder mnniskorna att dyrka Gud p ett
	stt som r emot lagen.
018:014 Nr d Paulus ville ppna sin mun och tala, sade Gallio till
	judarna: Vore ngot brott eller ngot ont och arglistigt dd
	begnget, d kunde vl vara skligt att jag tlmodigt hrde p
	eder, I judar.
018:015 Men r det ngon tvistefrga om ord och namn eller om eder egen
	lag, s mn I sjlva avgra saken; i sdana ml vill jag icke
	vara domare.
018:016 Och s visade han bort dem frn domstolen.
018:017 D grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogfrestndaren, och
	slogo honom infr domstolen; och Gallio frgade alls icke
	drefter.

018:018 Men Paulus stannade dr nnu ganska lnge.  Drp tog han avsked
	av brderna och avseglade till Syrien, tfljd av Priscilla och
	Akvila, sedan han i Kenkrea hade ltit raka sitt huvud; han hade
	nmligen bundit sig genom ett lfte.
018:019 S kommo de till Efesus, och dr lmnade Paulus dem.  Sjlv gick
	han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
018:020 Och de bdo honom att han skulle stanna dr ngot lngre; men
	han samtyckte icke drtill,
018:021 utan tog avsked av dem med de orden: Om Gud vill, skall jag
	vnda tillbaka till eder.  Och s lmnade han Efesus.
018:022 Och nr han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och
	hlsade p hos frsamlingen och for drefter ned till Antiokia.

018:023 Sedan han hade uppehllit sig dr ngon tid, for han vidare, och
	frdades frst genom det galatiska landet och drefter genom
	Frygien och styrkte alla lrjungarna.

018:024 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, brdig frn
	Alexandria, en lrd man, mycket frfaren i skrifterna.
018:025 Denne sade blivit undervisad om Herrens vg och talade,
	brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastn
	han allenast hade kunskap om Johannes' dpelse.
018:026 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan.  Nr Priscilla
	och Akvila hrde honom, togo de honom till sig och undervisade
	honom grundligare om Guds vg.
018:027 Och d han sedan ville fara till Akaja, skrevo brderna till
	lrjungarna dr och uppmanade dem att taga vnligt emot
	honom.  Och nr han hade kommit fram, blev han dem som trodde
	till mycken hjlp, genom den nd han hade undftt.
018:028 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade
	genom skrifterna att Jesus var Messias.

019:001 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit
	genom de vre delarna av landet, ned till Efesus.  Dr trffade
	han ngra lrjungar.
019:002 Och han frgade dessa: Undfingen I helig ande, nr I kommen
	till tro?  De svarade honom: Nej, vi hava icke ens hrt att
	helig ande r given.
019:003 Han frgade: Vilken dpelse bleven I d dpta med?  De svarade:
	Vi dptes med Johannes' dpelse
019:004 D sade Paulus: Johannes' dpelse var en dpelse till bttring;
	och han sade drvid till folket, att det var p den som skulle
	komma efter honom, det r p Jesus, som de skulle tro.
019:005 Sedan de hade hrt detta, lto de dpa sig i Herren Jesu namn.
019:006 Och nr Paulus lade hnderna p dem, kom den helige Ande ver
	dem, och de talade tungoml och profeterade.
019:007 Och tillsammans voro de vid pass tolv mn.

019:008 Drefter gick han in i synagogan; och under tre mnader
	samtalade han dr, frimodigt och vertygande, med dem om Guds
	rike.
019:009 Men nr ngra av dem frhrdade sig och voro ohrsamma och infr
	menigheten talade illa om den vgen, vnde han sig ifrn
	dem och avskilde lrjungarna och samtalade sedan dagligen med
	dessa i Tyrannus' lrosal.
019:010 S fortgick det i tv r, och alla provinsen Asiens inbyggare,
	bde judar och greker, fingo p detta stt hra Herrens ord.

019:011 Och Gud gjorde genom Paulus kraftgrningar av icke vanligt slag.
019:012 Man till och med tog handklden och frklden, som hade varit i
	berring med hans kropp, och lade dem p de sjuka; och
	sjukdomarna veko d ifrn dem, och de onda andarna foro ut.

019:013 Men ocks ngra kringvandrande judiska besvrjare fretogo sig
	nu att ver dem som voro besatta av onda andar nmna Herren Jesu
	namn; de sade: Jag besvr eder vid den Jesus som Paulus
	predikar.
019:014 Bland dem som s gjorde voro sju sner av en viss Skevas, en
	judisk versteprst.
019:015 Men den onde anden svarade d och sade till dem: Jesus knner
	jag, Paulus r mig ock vl bekant men vilka ren I?
019:016 Och mannen som var besatt av den onde anden strtade sig p dem
	och vermannade bde den ene och den andre; han betedde sig s
	vldsamt mot dem, att de mste fly ut ur huset, nakna och
	sargade.
019:017 Och detta blev bekant fr alla Efesus' invnare, bde judar och
	greker, och fruktan fll ver dem alla, och Herren Jesu namn
	blev storligen prisat.
019:018 Och mnga av dem som hade kommit till tro trdde fram och
	beknde sin synd och omtalade vad de hade gjort.
019:019 Och ganska mnga av dem som hade vat vidskepliga konster
	samlade ihop sina bcker och brnde upp dem i allas syn.  Och
	nr man rknade tillsammans vad bckerna voro vrda, fann man
	att vrdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.

019:020 P detta stt hade Herrens ord mktig framgng och visade sin
	kraft.

019:021 Efter allt detta bestmde sig Paulus genom Andens tillskyndelse,
	att ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem.  Och han sade:
	Sedan jag har varit dr, mste jag ock se Rom.
019:022 Han snde d tv av sina medhjlpare, Timoteus och Erastus,
	stad till Macedonien, men sjlv stannade han nnu ngon tid i
	provinsen Asien.

019:023 Vid den tiden uppstod ganska mycket ovsen angende den vgen.
019:024 Dr fanns nmligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som
	frfrdigade Dianatempel av silver och drmed skaffade
	hantverkarna en ganska stor inkomst.
019:025 Han kallade tillhopa dessa, jmte andra som hade liknande
	arbete, och sade: I man, I veten att det r detta arbete som
	giver oss vr goda brgning;
019:026 men nu sen och hren I att denne Paulus icke allenast i Efesus,
	utan i nstan hela provinsen Asien genom sitt tal har frlett
	ganska mycket folk, i det han sger att de gudar som gras med
	mnniskohnder icke ro gudar.
019:027 Och det r fara vrt, icke allenast att denna vr hantering
	kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas
	helgedom bliver rknad fr intet, och att jmvl denna gudinna,
	som hela provinsen Asien, ja, hela vrlden dyrkar, kommer att
	lida avbrck i sitt stora anseende.

019:028 Nr de hrde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: Stor
	r efesiernas Diana!
019:029 Och hela staden kom i rrelse, och alla stormade p en gng till
	skdebanan och slpade med sig Gajus och Aristarkus, tv
	macedonier som voro Paulus' fljeslagare
019:030 Paulus ville d g in bland folket men lrjungarna tillstadde
	honom det icke.
019:031 Ocks ngra asiarker, som voro hans vnner, snde bud till honom
	och bdo honom att han icke skulle giva sig in p skdebanan.
019:032 Och de skriade, den ene s och den andre s; ty menigheten var
	upprrd, och de flesta visste icke varfr de hade kommit
	tillsammans.
019:033 D drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna skto
	framfr sig.  Och Alexander gav tecken med handen att han ville
	hlla ett frsvarstal infr folket.
019:034 Men nr de mrkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en
	mun, och skriade under ett par timmars tid: Stor r efesiernas
	Diana!
019:035 Men stadens kansler lugnade folket och sade: Efesier, finnes d
	ngon mnniska som icke vet, att efesiernas stad r vrdare av
	den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit
	ned frn himmelen?
019:036 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bren I hlla eder lugna
	och icke fretaga eder ngot frhastat.
019:037 Emellertid haven I dragit fram dessa mn, som icke ro
	helgernare, ej heller smda vr gudinna,
019:038 Om nu Demetrius och de hantverkare som hlla ihop med honom hava
	sak mot ngon, s finnas ju domstolssammantrden och
	landshvdingar.  M de allts gra upp saken med varandra infr
	rtta.
019:039 Och haven I ngot att andraga som gr drutver, s m sdant
	avgras i den lagliga folkfrsamlingen.
019:040 P grund av det som i dag har skett lpa vi ju till och med fara
	att bliva anklagade fr upplopp, fastn vi icke hava gjort ngot
	ont; och ngon giltig anledning till denna folkskockning kunna
	vi icke heller uppgiva.

	Med dessa ord fick han menigheten att skiljas t.

020:001 D nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lrjungarna
	till sig och talade till dem frmaningens ord; och sedan han
	hade tagit avsked av dem, begav han sig stad fr att fara till
	Macedonien.
020:002 Och nr han hade frdats genom det landet och jmvl dr talat
	mnga frmaningens ord, kom han till Grekland.
020:003 Dr uppehll han sig i tre mnader.  Nr han sedan tnkte avsegla
	drifrn till Syrien, beslt han, eftersom judarna frehade
	ngot anslag mot honom, att gra terfrden genom Macedonien.
020:004 Och med honom fljde Sopater, Pyrrus' son, frn Berea, och av
	tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frn Derbe
	och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus frn provinsen
	Asien.
020:005 Men dessa foro i frvg och invntade oss i Troas.
020:006 Sedan, efter det osyrade brdets hgtid, avseglade vi andra
	ifrn Filippi och trffade dem p femte dagen ter i Troas; och
	dr vistades vi i sju dagar.

020:007 P frsta veckodagen voro vi frsamlade till brdsbrytelse, och
	Paulus, som tnkte fara vidare dagen drefter, samtalade med
	brderna.  Och samtalet drog ut nda till midnattstiden;
020:008 och ganska mnga lampor voro tnda i den sal i vre vningen,
	dr vi voro frsamlade.
020:009 Invid fnstret satt d en yngling vid namn Eutykus, och nr
	Paulus talade s lnge, fll denne i djup smn och blev s
	vervldigad av smnen, att han strtade ned frn tredje
	vningen; och nr man tog upp honom, var han dd
020:010 D gick Paulus ned och lade sig ver honom och fattade om honom
	och sade: Klagen icke s; ty livet r nnu kvar i honom.
020:011 Sedan gick han ter upp, och brt brdet och t, och samtalade
	ytterligare ganska lnge med dem, nda till dess att det
	dagades; frst d begav han sig i vg.
020:012 Och de frde ynglingen hem levande och knde sig nu icke litet
	trstade.

020:013 Men vi andra gingo i frvg ombord p skeppet och avseglade till
	Assos, dr vi tnkte taga Paulus ombord; ty s hade han
	frordnat, eftersom han sjlv tnkte fara land vgen.
020:014 Och nr han sammantrffade med oss i Assos, togo vi honom ombord
	och kommo sedan till Mitylene.
020:015 Drifrn seglade vi vidare och kommo fljande dag mitt fr Kios.
	Dagen drefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat
	ver i Trogyllium, kommo vi nstfljande dag till Miletus.
020:016 Paulus hade nmligen beslutit att segla frbi Efesus, fr att
	icke frdrja sig i provinsen Asien; ty han pskyndade sin frd,
	fr att, om det bleve honom mjligt, till pingstdagen kunna vara
	i Jerusalem.

020:017 Men frn Miletus snde han bud till Efesus och kallade till sig
	frsamlingens ldste.
020:018 Och nr de hade kommit till honom, sade han till dem: I veten
	sjlva p vad stt jag hela tiden, ifrn frsta dagen d jag kom
	till provinsen Asien, har umgtts med eder:
020:019 huru jag har tjnat Herren i all dmjukhet, under trar och
	prvningar, som hava vllats mig genom judarnas anslag.
020:020 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, nr det gllde
	ngot som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har
	frsummat att offentligen och hemma i husen predika fr eder och
	undervisa eder.
020:021 Ty jag har allvarligt uppmanat bde judar och greker att gra
	bttring och vnda sig till Gud och tro p vr Herre Jesus.

020:022 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan
	att veta vad dr skall vederfaras mig;
020:023 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter
	den andra betygar fr mig och sger att bojor och bedrvelser
	vnta mig.
020:024 Dock anser jag mitt liv icke vara av ngot vrde fr mig sjlv,
	om jag blott fr vl fullborda mitt lopp och vad som hr till
	det mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds
	nds evangelium.
020:025 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f se mitt ansikte, I
	alla bland vilka jag har gtt omkring och predikat om riket.
020:026 Drfr betygar jag fr eder nu i dag att jag icke br skuld fr
	ngons blod.
020:027 Ty jag har icke undandragit mig att frkunna fr eder allt Guds
	rdslut.
020:028 S haven nu akt p eder sjlva och p hela den hjord i vilken
	den helige Ande har satt eder till frestndare, till att vara
	herdar fr Guds frsamling, som han har vunnit med sitt eget
	blod.
020:029 Jag vet, att sedan jag har skilts frn eder svra ulvar skola
	komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
020:030 Ja, bland eder sjlva skola mn upptrda, som tala vad frvnt
	r, fr att locka lrjungarna att flja sig.
020:031 Vaken drfr, och kommen ihg att jag i tre rs tid, natt och
	dag, oavltligen under trar har frmanat var och en srskild av
	eder.

020:032 Och nu anbefaller jag eder t Gud och hans ndesord, t honom
	som frmr uppbygga eder och giva t eder eder arvedel bland
	alla som ro helgade.
020:033 Silver eller guld eller klder har jag icke stundat av ngon.
020:034 I veten sjlva att dessa mina hnder hava gjort tjnst, fr att
	skaffa ndtorftigt uppehlle t mig och t dem som hava varit
	med mig.
020:035 I allt har jag genom mitt fredme visat eder att man s, under
	eget arbete, br taga sig an de svaga och komma ihg Herren Jesu
	ord, huru han sjlv sade: 'Saligare r att giva n att taga.'

020:036 Nr han hade sagt detta, fll han ned p sina knn och bad med
	dem alla.
020:037 Och de begynte alla att grta bitterligen och fllo Paulus om
	halsen och kysste honom innerligt;
020:038 och mest srjde de fr det ordets skull som han hade sagt, att
	de icke mer skulle f se hans ansikte.  Och s ledsagade de honom
	till skeppet.
021:001 Sedan vi hade skilts ifrn dem, lade vi ut och foro raka vgen
	till Kos och kommo dagen drefter till Rodus och drifrn till
	Patara.
021:002 Dr funno vi ett skepp som skulle fara ver till Fenicien; p
	det gingo vi ombord och lade ut.
021:003 Och nr vi hade ftt Cypern i sikte, lmnade vi denna  p
	vnster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty
	dr skulle skeppet lossa sin last.
021:004 Och vi uppskte dr lrjungarna och stannade hos dem i sju
	dagar.  Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att
	han icke borde begiva sig till Jerusalem.
021:005 Men nr vi hade stannat dr de dagarna ut, brto vi upp drifrn
	och gvo oss i vg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn,
	nda utom staden.  Och p stranden fllo vi ned p vra knn och
	bdo
021:006 och togo sedan avsked av varandra.  Drefter stego vi ombord p
	skeppet, och de andra vnde tillbaka hem igen.

021:007 Frn Tyrus kommo vi till Ptolemais, och drmed avslutade vi
	sjresan.  Och vi hlsade p hos brderna dr och stannade hos
	dem en dag.
021:008 Men fljande dag begvo vi oss drifrn och kommo till Cesarea.
	Dr togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och
	stannade kvar hos honom.
021:009 Denne hade fyra ogifta dttrar, som gde profetisk
	gva.
021:010 Under den tid av flera dagar, som vi stannade dr, kom en
	profet, vid namn Agabus, dit ned frn Judeen.
021:011 Nr denne hade kommit till oss, tog han Paulus' blte och band
	drmed sina hnder och ftter och sade: S sger den helige
	Ande: 'Den man som detta blte tillhr, honom skola judarna s
	binda i Jerusalem, och sedan skola de verlmna honom i
	hedningarnas hnder.'
021:012 Nr vi hrde detta, bdo svl vi sjlva som brderna i staden
	honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
021:013 Men d svarade Paulus: Varfr grten I s och sargen mitt
	hjrta?  Jag r ju redo icke allenast att lta mig bindas, utan
	ock att d i Jerusalem, fr Herren Jesu namns skull.
021:014 D han allts icke lt vertala sig, gvo vi oss till freds och
	sade: Ske Herrens vilja.

021:015 Efter de dagarnas frlopp gjorde vi oss i ordning och begvo oss
	upp till Jerusalem.
021:016 Frn Cesarea fljde ocks ngra av lrjungarna med oss, och
	dessa frde oss till en viss Mnason frn Cypern, en gammal
	lrjunge, som vi skulle gsta hos.
021:017 Och nr vi kommo till Jerusalem, togo brderna emot oss med
	gldje.

021:018 Dagen drefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo
	ock alla de ldste.
021:019 Och sedan han hade hlsat dem frtljde han fr dem alltsammans,
	det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort
	bland hedningarna.
021:020 Nr de hrde detta, prisade de Gud.  Och de sade till honom: Du
	ser, kre broder, huru mnga tusen judar det r som hava kommit
	till tro, och alla nitlska de fr lagen.
021:021 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lr alla judar som bo
	spridda bland hedningarna att avfalla frn Moses, i det du sger
	att de icke behva omskra sina barn, ej heller i vrigt vandra
	efter vad stadgat r.
021:022 Vad r d att gra?  Helt visst skall man f hra att du har
	kommit hit.
021:023 Gr drfr ssom vi nu vilja sga dig.  Vi hava hr fyra mn som
	hava bundit sig genom ett lfte.
021:024 Tag med dig dessa, och lt helga dig tillsammans med dem, och
	tag dig omkostnaderna fr dem, s att de kunna lta raka sina
	huvuden.  D skola alla frst att intet av allt det som har
	blivit dem sagt om dig ger ngon grund, utan att ocks du
	vandrar efter lagen och hller den.
021:025 Vad ter angr de hedningar som hava kommit till tro, s hava vi
	hr beslutit och jmvl skrivit till dem, att de bra taga sig
	till vara fr ktt frn avgudaoffer och fr blod och fr kttet
	av frkvvda djur och fr otukt.

021:026 S tog d Paulus mnnen med sig och lt fljande dag helga sig
	tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till
	knna nr den tid skulle g till nda, fr vilken de hade ltit
	helga sig, den tid fre vars utgng offer skulle frambras fr
	var och en srskild av dem.

021:027 Nr de sju dagarna nstan voro ute, fingo judarna frn provinsen
	Asien se honom i helgedomen och uppviglade d allt folket.  Och
	de grepo honom
021:028 och ropade: I mn av Israel, kommen till hjlp!  Hr r den man
	som allestdes lr alla sdant som r emot vrt folk och emot
	lagen och emot denna plats.  Drtill har han nu ock frt greker
	in i helgedomen och oskrat denna heliga plats.
021:029 De hade nmligen frut sett efesiern Trofimus i staden
	tillsammans med honom och menade att Paulus hade frt denne in i
	helgedomen.
021:030 Och hela staden kom i rrelse, och folket skockade sig
	tillsammans.  Och d de nu hade gripit Paulus, slpade de honom
	ut ur helgedomen, varefter portarna genast stngdes igen.

021:031 Men just som de stodo frdiga att drpa honom, anmldes det hos
	versten fr den romerska vakten att hela Jerusalem var i
	uppror.
021:032 Denne tog d strax med sig krigsmn och hvitsmn och skyndade
	ned till dem.  Och nr de fingo se versten och krigsmnnen,
	upphrde de att sl Paulus
021:033 versten gick d fram och tog honom i frvar och bjd att man
	skulle fngsla honom med tv kedjor.  Och han frgade vem han var
	och vad han hade gjort.
021:034 Men bland folket ropade den ene s, den andre s.  D han allts
	fr larmets skull icke kunde f ngot skert besked, bjd han
	att man skulle fra honom till kasernen.
021:035 Och nr han kom fram till trappan, trngde folket s vldsamt
	p, att han mste bras av krigsmnnen,
021:036 ty folkhopen fljde efter och skriade: Bort med honom!

021:037 D nu Paulus skulle fras in i kasernen, sade han till versten:
	Tillstdjes det mig att sga ngot till dig?  Han svarade: Kan
	du tala grekiska?
021:038 r du d icke den egyptier som fr en tid sedan stllde till
	'dolkmnnens' uppror, de fyra tusens, och frde dem ut i
	knen?
021:039 D svarade Paulus: Nej, jag r en judisk man frn Tarsus,
	medborgare allts i en betydande stad i Cilicien.  Men jag beder
	dig, tillstd mig att tala till folket.
021:040 Och han tillstadde honom det.  D gav Paulus frn trappan, dr
	han stod, med handen ett tecken t folket.  Och sedan dr hade
	blivit helt tyst, talade han till dem p hebreiska och sade:

022:001 Brder och fder, hren vad jag nu infr eder vill tala till
	mitt frsvar.
022:002 Nr de hrde att han talade till dem p hebreiska, blevo de nnu
	mer stilla.  Och han fortsatte:
022:003 Jag r en judisk man, fdd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad
	hr i staden och undervisad vid Gamaliels ftter, efter fdernas
	lag i all dess strnghet.  Och jag var en man som nitlskade fr
	Gud, ssom I allasammans i dag gren.
022:004 Jag frfljde 'den vgen' nda till dds, och bde mn och
	kvinnor lt jag binda och stta i fngelse;
022:005 det vittnesbrdet kan versteprsten och de ldstes hela rd
	giva mig.  Ocks fick jag av dem brev till brderna i Damaskus;
	och jag begav mig dit, fr att fngsla jmvl dem som voro dr
	och fra dem till Jerusalem, s att de kunde bliva straffade.

022:006 Men nr jag var p vgen och nalkades Damaskus, hnde sig vid
	middagstiden att ett starkt sken frn himmelen pltsligt
	kringstrlade mig.
022:007 Och jag fll ned till marken och hrde d en rst som sade till
	mig: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig?'
022:008 D svarade jag: 'Vem r du, Herre?'  Han sade till mig: 'Jag r
	Jesus frn Nasaret, den som du frfljer.'
022:009 Och de som voro med mig sgo vl skenet, men hrde icke rsten
	av den som talade till mig.
022:010 D frgade jag: 'Vad skall jag gra, Herre?'  Och Herren svarade
	mig: 'St upp och g in i Damaskus; dr skall allt det bliva dig
	sagt, som r dig frelagt att gra.'
022:011 Men eftersom jag, till fljd av det starka skenet, icke mer
	kunde se togo mina fljeslagare mig vid handen och ledde mig, s
	att jag kom in i Damaskus.
022:012 Dr fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott
	vittnesbrd om sig av alla judar som bodde dr.
022:013 Denne kom nu och trdde fram till mig och sade: 'Saul, min
	broder, hav din syn igen.'  Och i samma stund fick jag min syn
	igen och sg upp p honom.
022:014 D sade han: 'Vra fders Gud har utsett dig till att knna hans
	vilja och till att se den Rttfrdige och hra ord frn hans
	mun.
022:015 Ty du skall vara hans vittne infr alla mnniskor och vittna om
	vad du har sett och hrt.
022:016 Varfr drjer du d nu?  St upp och lt dpa dig och avtv dina
	synder, och kalla drvid hans namn.'

022:017 Men nr jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hnde sig,
	medan jag bad i helgedomen, att jag fll i hnryckning
022:018 och sg honom och hrde honom sga till mig: 'Skynda dig med
	hast bort ifrn Jerusalem; ty de skola icke hr taga emot ditt
	vittnesbrd om mig.'
022:019 Men jag sade: 'Herre, de veta sjlva att det var jag som
	verallt i synagogorna lt fngsla och gissla dem som trodde p
	dig.
022:020 Och nr Stefanus', ditt vittnes, blod utgts, var ock jag
	tillstdes och gillade vad som skedde och vaktade de mns
	klder, som ddade honom.'
022:021 D sade han till mig: G; jag vill snda dig stad lngt bort
	till hedningarna.'

022:022 nda till dess att han sade detta hade de hrt p honom.  Men nu
	hovo de upp sin rst och ropade: Bort ifrn jorden med den
	mnniskan!  Det r icke tillbrligt att en sdan fr leva.
022:023 D de s skriade och drvid revo av sig sina klder och kastade
	stoft upp i luften,
022:024 bjd versten att man skulle fra in honom i kasernen, och gav
	befallning om att man skulle frhra honom under gisselslag, s
	att han finge veta varfr de s ropade mot honom.
022:025 Men nr de redan hade strckt ut honom till gissling, sade
	Paulus till den hvitsman som stod dr: r det lovligt fr eder
	att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och
	rannsakning?
022:026 Nr hvitsmannen hrde detta, gick han till versten och
	underrttade honom hrom och sade: Vad r det du tnker gra?
	Mannen r ju romersk medborgare.
022:027 D gick versten dit och frgade honom: Sg mig, r du
	verkligen romersk medborgare?  Han svarade: Ja.
022:028 versten sade d: Mig har det kostat en stor summa penningar att
	kpa den medborgarrtten.  Men Paulus sade: Jag dremot har den
	redan genom fdelsen.
022:029 Mnnen som skulle hava frhrt honom drogo sig d strax undan
	och lmnade honom.  Och nr versten nu hade ftt veta att han
	var romersk medborgare, blev ocks han frskrckt, vid tanken p
	att han hade ltit fngsla honom.

022:030 D han emellertid ville f skert besked om varfr Paulus
	anklagades av judarna, lt han dagen drefter taga av honom
	bojorna och bjd versteprsterna och hela Stora rdet att komma
	tillsammans.  Sedan lt han fra Paulus ditned och stllde honom
	infr dem.

023:001 Och Paulus fste gonen p Rdet och sade: Mina brder, allt
	intill denna dag har jag vandrat infr Gud med ett i allo gott
	samvete.
023:002 D befallde versteprsten Ananias dem som stodo bredvid honom,
	att de skulle sl honom p munnen.
023:003 Paulus sade d till honom: Gud skall sl dig, du vitmenade
	vgg.  Du sitter hr fr att dma mig efter lagen, och nd
	bjuder du, tvrtemot lagen, att man skall sl mig!
023:004 D sade de som stodo drbredvid: Smdar du Guds versteprst?
023:005 Paulus svarade: Jag visste icke, mina brder, att han var
	versteprst.  Det r ju skrivet: 'Mot en hvding i ditt folk
	skall du icke tala onda ord.'

023:006 Nu hade Paulus mrkt att den ena delen av dem utgjordes av
	sadducer och den andra av fariser.  Drfr sade han med
	ljudelig rst infr Rdet: Mina brder, jag r faris, en
	avkomling av fariser.  Det r fr vrt hopps skull, fr de
	ddas uppstndelses skull, som jag str hr infr rtta.
023:007 Knappt hade han sagt detta, frrn en strid uppstod mellan
	fariserna och sadducerna, s att hopen blev delad.
023:008 Sadducerna sga nmligen att det icke finnes ngon
	uppstndelse, ej heller ngon ngel eller ande, men fariserna
	beknna sig tro p bde det ena och det andra.
023:009 Och man begynte ropa och larma; och ngra skriftlrde som hrde
	till farisernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera
	med de andra och sade: Vi finna intet ont hos denne
	man.  Kanhnda har en ande eller en ngel verkligen talat med
	honom.
023:010 D nu en s hftig strid hade uppsttt, fruktade versten att de
	skulle slita Paulus i stycken, och bjd manskapet g ned och
	rycka honom undan dem och fra honom till kasernen.
023:011 Natten drefter kom Herren och stod framfr honom och sade: Var
	vid gott mod; ty ssom du har vittnat om mig i Jerusalem, s
	mste du ock vittna i Rom.

023:012 Nr det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och
	frpliktade sig med dyr ed att varken ta eller dricka, frrn
	de hade drpt Paulus.
023:013 Och det var mer n fyrtio mn som s hade sammansvurit sig.
023:014 Dessa gingo till versteprsterna och de ldste och sade: Vi
	hava med dyr ed frpliktat oss att ingenting smaka, frrn vi
	hava drpt Paulus.
023:015 S mn I nu, tillsammans med Rdet, hemstlla hos versten att
	han lter fra honom ned till eder, detta under fregivande att
	I tnken grundligare underska hans sak.  Vi skola d vara redo
	att rja honom ur vgen, innan han hinner fram.

023:016 Men Paulus' systerson fick hra om frstet.  Han kom drfr till
	kasernen och gick ditin och omtalade fr Paulus vad han hade
	hrt.
023:017 Paulus bad d att en av hvitsmnnen skulle komma till honom,
	och sade: Fr denne yngling till versten; ty han har en
	underrttelse att lmna honom.
023:018 Denne tog honom d med sig och frde honom till versten och
	sade: Fngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig fra
	denne yngling till dig, ty han har ngot att sga dig.
023:019 D tog versten honom vid handen och gick avsides med honom och
	frgade honom: Vad r det fr en underrttelse du har att lmna
	mig?
023:020 Han svarade: Judarna hava kommit verens om att bedja dig att
	du i morgon lter fra Paulus ned till Rdet, detta under
	fregivande att det tnker skaffa sig grundligare kunskap om
	honom.
023:021 Gr dem nu icke till viljes hri; ty mer n fyrtio av dem ligga
	i frst fr honom och hava med dyr ed frpliktat sig att varken
	ta eller dricka, frrn de hava rjt honom ur vgen.  Och nu ro
	de redo och vnta allenast p att du skall bevilja deras
	begran.
023:022 versten bjd d ynglingen att icke fr ngon omtala att han
	hade yppat detta fr honom, och lt honom sedan g.

023:023 Drefter kallade han till sig tv av hvitsmnnen och sade till
	dem: Lten tv hundra krigsmn gra sig redo att i natt vid
	tredje timmen avg till Cesarea, s ock sjuttio ryttare och tv
	hundra spjutbrare.
023:024 Och han tillsade dem att skaffa snor, som de skulle lta Paulus
	rida p s att han oskadd kunde fras till landshvdingen Felix.
023:025 Och han skrev ett brev, s lydande:

023:026 Klaudius Lysias hlsar den dle landshvdingen Felix.

023:027 Denne man blev gripen av judarna, och det var nra att han hade
	blivit ddad av dem.  D kom jag tillstdes med mitt manskap och
	tog honom ifrn dem, sedan jag hade ftt veta att han var
	romersk medborgare.
023:028 Men d jag ocks ville veta vad de anklagade honom fr, lt jag
	stlla honom infr deras Stora rd.
023:029 Jag fann d att anklagelsen mot honom gllde ngra tvistefrgor
	i deras lag, men att han icke var anklagad fr ngot som
	frtjnade dd eller fngelse.
023:030 Sedan har jag ftt knnedom om att ngot anslag frehaves mot
	honom, och drfr snder jag honom nu strax till dig.  Jag har
	jmvl bjudit hans anklagare att infr dig fra sin talan mot
	honom.

023:031 S togo nu krigsmnnen Paulus, ssom det hade blivit dem
	befallt, och frde honom om natten till Antipatris.
023:032 Dagen drefter vnde de sjlva tillbaka till kasernen och lto
	ryttarna frdas vidare med honom.
023:033 Nr dessa kommo till Cesarea, lmnade de fram brevet till
	landshvdingen och frde jmvl Paulus fram infr honom.
023:034 Sedan han hade lst brevet, frgade han frn vilket landskap han
	var; och nr han hade ftt veta att han var frn Cilicien, sade
	han:
023:035 Jag skall hra vad du har att sga, nr ocks dina anklagare
	hava kommit tillstdes.  Och s bjd han att man skulle frvara
	honom i Herodes' borg.
024:001 Fem dagar drefter for versteprsten Ananias ditned med ngra
	av de ldste och en sakfrare, Tertullus; dessa anmlde infr
	landshvdingen klagoml mot Paulus.
024:002 Och sedan denne hade blivit frekallad, begynte Tertullus sitt
	anklagelsetal; han sade:
024:003 Att vi genom dig tnjuta mycken frid och ro, och att genom din
	frsorg, dle Felix, goda tgrder hava blivit vidtagna fr
	detta folk, det erknna vi p allt stt och allestdes, med
	mnga tacksgelser.
024:004 Men fr att icke alltfr lnge besvra dig beder jag att du, i
	din mildhet, ville hra allenast ngra f ord av oss.
024:005 Vi hava funnit att denne r en frdrvlig man, som uppvcker
	strid bland alla judar i hela vrlden, och att han r en
	huvudman fr nasarernas parti.
024:006 Han har ock frskt att oskra helgedomen; drfr grepo vi
	honom,
024:007 
024:008 och du kan nu sjlv anstlla rannsakning med honom och s skaffa
	dig knnedom om allt det som vi anklaga honom fr.

024:009 De andra judarna instmde hri och pstodo att det frhll sig
	s.

024:010 D landshvdingen nu gav tecken t Paulus att han skulle tala,
	tog han till orda och sade:
	Eftersom jag vet att du nu i mnga r har varit domare ver
	detta folk, frsvarar jag min sak med frimodighet.
024:011 Du kan sjlv ltt frvissa dig om att det icke r mer n tolv
	dagar sedan jag kom upp till Jerusalem fr att tillbedja.
024:012 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden
	har man funnit mig tvista med ngon eller stlla till
	folkskockning.
024:013 Ej heller kunna de infr dig bevisa det som de nu anklaga mig
	fr.
024:014 Men det beknner jag fr dig att jag, i enlighet med 'den
	vgen', vilken de kalla en partimening, s tjnar mina fders
	Gud, att jag tror allt vad som r skrivet i lagen och i
	profeterna,
024:015 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de dda
	skola uppst, bde rttfrdiga och orttfrdiga.
024:016 Drfr lgger ocks jag mig vinn om att alltid hava ett okrnkt
	samvete infr Gud och mnniskor.

024:017 S kom jag nu, efter flera rs frlopp, tillbaka fr att
	verlmna ngra allmosor till mitt folk och fr att frambra
	offer.
024:018 Drunder ptrffades jag i helgedomen, sedan jag hade ltit
	helga mig, utan att hava vllat ngon folkskockning eller ngot
	larm,
024:019 av ngra judar frn provinsen Asien, vilka nu borde vara hr
	tillstdes infr dig och framstlla sina klagoml, om de hava
	ngot att anklaga mig fr.
024:020 Eller ock m dessa som ro hr tillstdes sga vad ortt de
	funno mig skyldig till, nr jag stod infr Stora rdet,
024:021 om det icke skulle vara i frga om detta enda ord, som jag
	ljudeligen uttalade, dr jag stod ibland dem: 'Det r fr de
	ddas uppstndelses skull som jag i dag str infr rtta hr
	bland eder.'

024:022 Men Felix, som mycket vl knde till den vgen, uppskt
	mlet och sade: Nr versten Lysias kommer hit ned, vill jag
	underska eder sak.
024:023 Och han befallde hvitsmannen att hlla honom i frvar, dock s,
	att man skulle behandla honom milt och icke hindra ngon av hans
	nrmaste frn att vara honom till tjnst.

024:024 Ngon tid drefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru
	Drusilla, som var judinna; och han lt hmta Paulus och hrde
	honom om tron p Kristus Jesus.
024:025 Men nr Paulus talade med dem om rttfrdighet och
	terhllsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix
	frskrckt och sade: G din vg fr denna gng; nr jag fr
	lglig tid, vill jag kalla dig till mig.
024:026 Han hoppades ocks att han skulle f penningar av Paulus, varfr
	han ock ganska ofta lt hmta honom och samtalade med honom.

024:027 Nr tv r voro frlidna, fick Felix till eftertrdare Porcius
	Festus.  Och eftersom Felix ville gra judarna sig bevgna,
	lmnade han Paulus kvar i fngelset.

025:001 Tre dagar efter det att Festus hade tilltrtt hvdingdmet for
	han frn Cesarea upp till Jerusalem.
025:002 versteprsterna och de frnmsta bland judarna anmlde d infr
	honom klagoml mot Paulus.
025:003 Fr att f denne i sitt vld anhllo de hos Festus och begrde
	ssom en ynnest, att han skulle lta hmta honom till
	Jerusalem.  De ville nmligen lgga frst fr honom, s att de
	kunde dda honom under vgen.
025:004 Festus svarade d att Paulus hlls i frvar i Cesarea, och att
	han sjlv tnkte inom kort fara dit tillbaka.
025:005 Och han tillade: De bland eder som det vederbr m allts fara
	dit ned med mig och framlgga sin anklagelse mot mannen, om han
	r skyldig till ngot ont.

025:006 Sedan han hade vistats hos dem hgst tta eller tio dagar, kom
	han ter ned till Cesarea.  Dagen drefter satte han sig p
	domarstet och bjd att Paulus skulle fras fram.
025:007 Nr denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade
	kommit ned frn Jerusalem, och dessa framstllde nu mnga svra
	beskyllningar.  Men de frmdde icke bevisa dem,
025:008 ty Paulus frsvarade sig och visade att han icke p ngot stt
	hade frsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot
	helgedomen eller mot kejsaren.
025:009 Men Festus ville gra judarna sig bevgna och frgade Paulus och
	sade: Vill du fara upp till Jerusalem och dr st till rtta
	infr mig i denna sak?
025:010 Paulus svarade: Jag str hr infr kejserlig domstol, och av
	sdan domstol br jag dmas.  Mot judarna har jag intet ortt
	gjort, ssom du sjlv mycket vl vet.
025:011 Om jag nu eljest r skyldig till ngot ortt och har gjort ngot
	som frtjnar dden, s vill jag icke undandraga mig att d; men
	om deras anklagelser mot mig ro utan grund, s kan ingen giva
	mig till pris t dem.  Jag vdjar till kejsaren.  --
025:012 Sedan Festus drefter hade verlagt med sitt rd, svarade han:
	Till kejsaren har du vdjat, till kejsaren skall du ock f
	fara.

025:013 Efter ngra dagars frlopp kommo konung Agrippa och Bernice till
	Cesarea och hlsade p hos Festus.
025:014 Medan de nu i flera dagar vistades dr, framlade Festus Paulus'
	sak fr konungen och sade: Felix har hr lmnat efter sig en
	man ssom fnge;
025:015 och nr jag var i Jerusalem, anmlde judarnas versteprster och
	ldste klagoml mot honom och begrde att han skulle dmas
	skyldig.
025:016 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva
	ngon mnniska, frrn den anklagade hade ftt st ansikte mot
	ansikte med sina anklagare och haft tillflle att frsvara sig
	mot anklagelsen.
025:017 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts utan
	uppskov, dagen drefter, p domarstet och bjd att mannen
	skulle fras fram.
025:018 Men nr hans anklagare upptrdde, anfrde de mot honom ingen
	beskyllning fr sdana frbrytelser som jag hade tnkt mig;
025:019 de voro allenast i tvist med honom om ngra frgor som rrde
	deras srskilda gudsdyrkan, och angende en viss Jesus, som r
	dd, men om vilken Paulus pstod att han lever.
025:020 D jag var villrdig huru jag skulle gra med underskningen
	hrom, frgade jag om han ville fara till Jerusalem och dr st
	till rtta i denna sak.
025:021 Nr Paulus d sade sig vilja vdja till kejsaren och begrde att
	bliva hllen i frvar, fr att sedan underg rannsakning infr
	honom, bjd jag att han skulle hllas i frvar, till dess jag
	kunde snda honom till kejsaren.
025:022 D sade Agrippa till Festus: Jag skulle ocks sjlv grna vilja
	hra den mannen.  Han svarade: I morgon skall du f hra
	honom.

025:023 Dagen drefter kommo allts Agrippa och Bernice, med stor stt,
	och gingo in i domsalen, tillika med verstarna och de frnmsta
	mnnen i staden; och p Festus' befallning blev Paulus infrd.
025:024 D sade Festus: Konung Agrippa, och alla I andra som ren har
	tillstdes med oss, I sen hr den man fr vilkens skull hela
	hopen av judar, bde i Jerusalem och hr, har legat ver mig med
	sina rop att han icke borde f leva lngre.
025:025 Jag fr min del har kommit till insikt om att han icke har gjort
	ngot som frtjnar dden;
025:026 men d han nu sjlv har vdjat till kejsaren, har jag beslutit
	att snda honom till denne.  Jag har emellertid icke ngot skert
	besked om honom att giva min hge herre, nr jag skriver.  Drfr
	har jag frt honom fram infr eder, och frst och frmst infr
	dig, konung Agrippa, fr att jag, efter det att rannsakning har;
	blivit hllen, skall f veta vad jag br skriva.
025:027 Ty det synes mig vara orimligt att snda stad en fnge, utan
	att p samma gng giva till knna vad han r anklagad fr.
026:001 Agrippa sade nu till Paulus: Det tillstdjes dig att tala fr
	din sak.  D rckte Paulus ut handen och talade s till sitt
	frsvar:

026:002 Jag skattar mig lycklig att jag, i frga om allt det som
	judarna anklaga mig fr, i dag skall frsvara mig infr dig,
	konung Agrippa,
026:003 som s vl knner judarnas alla stadgar och tvistefrgor.  Drfr
	beder jag dig hra mig med tlamod.

026:004 Hurudant mitt liv allt ifrn ungdomen har varit, det veta alla
	judar, ty jag har ju frn tidiga r framlevat det bland mitt
	folk och i Jerusalem.
026:005 Och sedan lng tid tillbaka knna de om mig -- sframt de nu
	vilja tillst det -- att jag har tillhrt det strngaste partiet
	i vr gudsdyrkan och levat ssom faris.
026:006 Och nu str jag hr till rtta fr vrt hopp om det som Gud har
	lovat vra fder,
026:007 det vartill ock vra tolv stammar, under det de tjna Gud med
	iver bde natt och dag, hoppas att n fram.  Fr det hoppets
	skull, o konung, r jag anklagad av judarna.
026:008 Varfr hlles det d bland eder fr otroligt att Gud uppvcker
	dda?

026:009 Jag fr min del menade allts att jag med all makt borde strida
	mot Jesu, nasarens, namn;
026:010 s gjorde jag ock i Jerusalem.  Och mnga av de heliga
	insprrade jag i fngelse, sedan jag av versteprsterna hade
	ftt fullmakt drtill; och nr man ville dda dem, rstade ock
	jag drfr.
026:011 Och verallt i synagogorna frskte jag, gng p gng, att genom
	straff tvinga dem till hdelse.  I mitt raseri mot dem gick jag
	s lngt, att jag frfljde dem till och med nda in i utlndska
	stder.

026:012 Nr jag nu i detta rende var p vg till Damaskus, med fullmakt
	och uppdrag frn versteprsterna,
026:013 fick jag under min frd, o konung, mitt p dagen se ett sken
	frn himmelen, klarare n solens glans, kringstrla mig och mina
	fljeslagare.
026:014 Och vi fllo alla ned till jorden, och jag hrde d en rst sga
	till mig p hebreiska: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig'?
	Det r dig svrt att spjrna mot udden.'
026:015 D sade jag: 'Vem r du, Herre?'  Herren svarade: 'Jag r Jesus,
	den som du frfljer.
026:016 Men res dig upp och st p dina ftter; ty drfr har jag visat
	mig fr dig, att jag har velat utse dig till en tjnare och ett
	vittne, som skall vittna bde om huru du nu har sett mig, och om
	huru jag vidare skall uppenbara mig fr dig.
026:017 Och jag skall rdda dig svl frn ditt eget folk som frn
	hedningarna.  Ty till dem snder jag dig,
026:018 fr att du skall ppna deras gon, s att de omvnda sig frn
	mrkret till ljuset, och frn Satans makt till Gud, p det att
	de m, genom tron p mig, undf syndernas frltelse och f sin
	lott bland dem som ro helgade.'

026:019 S blev jag d, konung Agrippa, icke ohrsam mot den himmelska
	synen,
026:020 utan predikade frst fr dem som voro i Damaskus och i
	Jerusalem, och sedan ver hela judiska landet och fr
	hedningarna, att de skulle gra bttring och omvnda sig till
	Gud och gra sdana grningar som tillhra bttringen.
026:021 Fr denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen
	och frskte att dda mig.

026:022 Genom den hjlp som jag har undftt av Gud str jag allts nnu
	i dag ssom ett vittne infr bde sm och stora; och jag sger
	intet annat, n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
026:023 nmligen att Messias skulle lida och, ssom frstlingen av dem
	som uppst frn de dda, bra budskap om ljuset, svl till vrt
	eget folk som till hedningarna.

026:024 Nr han p detta satt frsvarade sig, utropade Festus: Du r
	frn dina sinnen, Paulus; den myckna lrdomen gr dig frryckt.
026:025 Men Paulus svarade: Jag r icke frn mina sinnen, dle Festus;
	jag talar sanna ord med lugn besinning.
026:026 Konungen knner vl till dessa ting; drfr talar jag ocks
	frimodigt infr honom.  Ty jag kan icke tro att ngot av detta r
	honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i ngon undangmd
	vr.
026:027 Tror du profeterna, konung Agrippa?  Jag vet att du tror dem.

026:028 D sade Agrippa till Paulus: Fga fattas att du vertalar mig
	och gr mig till kristen.
026:029 Paulus svarade: Vare sig det fattas litet eller fattas mycket,
	skulle jag nska infr Gud att icke allenast du, utan alla som i
	dag hra mig, mtte bliva sdana som jag r, dock med undantag
	av dessa bojor.

026:030 Drefter stod konungen upp, och med honom landshvdingen och
	Bernice och de som sutto dr tillsammans med dem.
026:031 Och nr de gingo drifrn, talade de med varandra och sade: Den
	mannen har icke gjort ngot som frtjnar dd eller fngelse.
026:032 Och Agrippa sade till Festus: Denne man hade vl kunnat
	frigivas, om han icke hade vdjat till kejsaren.
027:001 Nr det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev
	Paulus jmte ngra andra fngar verlmnad t en hvitsman, vid
	namn Julius, som tillhrde den kejserliga vakten.
027:002 Och vi gingo ombord p ett skepp frn Adramyttium, som skulle
	anlpa provinsen Asiens kuststder.  S lade vi ut, och vi hade
	med oss Aristarkus, en macedonier frn Tessalonika.
027:003 Dagen drefter lade vi till vid Sidon.  Och Julius, som bemtte
	Paulus med vlvilja, tillstadde honom att beska sina vnner dr
	och tnjuta deras omvrdnad.
027:004 Nr vi hade lagt ut drifrn, seglade vi under Cypern, eftersom
	vinden lg emot.
027:005 Och sedan vi hade seglat ver havet, utanfr Cilicien och
	Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.
027:006 Dr trffade hvitsmannen p ett skepp frn Alexandria, som
	skulle segla till Italien, och p det frde han oss ombord.
027:007 Under en lngre tid gick nu seglingen lngsamt, och vi kommo med
	knapp nd inemot Knidus.  Och d vinden icke var oss gynnsam,
	seglade vi in under Kreta vid Salmone.
027:008 Det var med knapp nd som vi kommo dr frbi och hunno fram till
	en ort som kallades Goda hamnarna, icke lngt frn staden Lasea.

027:009 Hrunder hade ganska lng tid hunnit frflyta, och sjfarten
	begynte redan vara osker; fastedagen var nmligen redan
	frbi.  Paulus varnade dem d
027:010 och sade: I mn, jag ser att denna sjresa kommer att medfra
	vedervrdigheter och stor olycka, icke allenast fr last och
	skepp, utan ock fr vra liv.
027:011 Men hvitsmannen trodde mer p styrmannen och skepparen n p
	det som Paulus sade.
027:012 Och d hamnen icke lg vl till fr vervintring, var flertalet
	av den meningen att man borde lgga ut drifrn och frska om
	man kunde komma fram till Fenix, en hamn p Kreta, som ligger
	skyddad mot sydvst och nordvst; dr skulle de sedan stanna
	ver vintern.
027:013 Och d nu en lindrig sunnanvind blste upp, menade de sig hava
	mlet vunnet, och lyfte ankar och foro ttt utmed Kreta.

027:014 Men icke lngt drefter kom en vldsam stormvind farande ned
	frn n; det var den s kallade nordostorkanen.
027:015 D skeppet av denna rycktes med och icke kunde hllas upp mot
	vinden, gvo vi efter och lto det driva.
027:016 Nr vi kommo under en liten  som hette Kauda, frmdde vi dock,
	fastn med knapp nd, brga skeppsbten.
027:017 Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de
	ndhjlpsmedel och slogo tg om skeppet.  Och d de fruktade att
	bliva kastade p Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och lto
	skeppet s driva.
027:018 Och eftersom vi alltjmt hrt ansattes av stormen, vrkte de
	dagen drefter en del av lasten ver bord.
027:019 P tredje dagen kastade de med egna hnder ut skeppsredskapen.
027:020 Och d under flera dagar varken sol eller stjrnor hade synts,
	och stormen lg ganska hrt p, hade vi icke mer ngot hopp om
	rddning.

027:021 D nu mnga funnos som ingenting ville frtra, trdde Paulus
	upp mitt ibland dem och sade: I mn, I haden bort lyda mig och
	icke avsegla frn Kreta; I haden d kunnat spara eder dessa
	vedervrdigheter och denna olycka.
027:022 Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder
	skall frlora sitt liv; allenast skeppet skall g frlorat.
027:023 Ty i natt kom en ngel frn den Gud som jag tillhr, och som jag
	ocks tjnar, och stod bredvid mig och sade:
027:024 'Frukta icke, Paulus.  Du skall komma att st infr kejsaren; och
	se, Gud har sknkt dig alla dem som segla med dig.'
027:025 Varen drfr vid gott mod, I mn; ty jag har den frtrstan till
	Gud, att s skall ske som mig r sagt.
027:026 Men p en  mste vi bliva kastade.

027:027 Nr vi nu den fjortonde natten drevo omkring p Adriatiska
	havet, tyckte sjmnnen sig vid midnattstiden finna att de
	nrmade sig ngot land.
027:028 De lodade d och funno tjugu famnars djup.  Nr de hade kommit
	ett litet stycke lngre fram lodade de ter och funno femton
	famnars djup.
027:029 D fruktade de att vi skulle stta p ngot skarpt grund, och
	kastade drfr ut fyra ankaren frn akterskeppet och lngtade
	efter att det skulle dagas.
027:030 Sjmnnen ville emellertid fly ifrn skeppet och firade ned
	skeppsbten i havet, under fregivande att de tnkte fra ut
	ankaren ifrn frskeppet.
027:031 D sade Paulus till hvitsmannen och krigsmnnen: Om icke dessa
	stanna kvar p skeppet, s kunnen I icke rddas.
027:032 D hggo krigsmnnen av de tg som hllo skeppsbten, och lto
	den fara.

027:033 Medan det nu hll p att dagas, uppmanade Paulus alla att taga
	sig mat och sade: Det r i dag fjorton dagar som I haven vntat
	och frblivit fastande, utan att frtra ngot.
027:034 Drfr uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall
	frhjlpa eder till rddning.  Ty p ingen av eder skall ett
	huvudhr g frlorat.
027:035 Nr han hade sagt detta, tog han ett brd och tackade Gud i
	allas syn och brt det och begynte ta.
027:036 D blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks de.
027:037 Och vi voro p skeppet tillsammans tv hundra sjuttiosex
	personer.
027:038 Sedan de hade tit sig mtta, lttade de skeppet genom att kasta
	vetelasten i havet.

027:039 Nr det blev dag, knde de icke igen landet; men de blevo varse
	en vik med lg strand och beslto d att, om mjligt, lta
	skeppet driva upp p denna.
027:040 De kapade s ankartgen p bda sidor och lmnade ankarna kvar i
	havet; tillika lsgjorde de rodren och hissade frseglet fr
	vinden och styrde mot stranden.
027:041 De sttte d p ett rev och lto skeppet g upp p det.  Dr
	fastnade frskeppet och blev stende orrligt, men akterskeppet
	begynte brytas snder av vgsvallet.
027:042 D ville krigsmnnen dda fngarna, fr att ingen skulle kunna
	fly undan simmande.
027:043 Men hvitsmannen ville rdda Paulus och hindrade dem drfr i
	deras uppst, och bjd att de simkunniga frst skulle kasta sig
	i vattnet och ska komma i land,
027:044 och att drefter de vriga skulle giva sig ut, somliga p
	plankor, andra p spillror av skeppet.  S lyckades det fr alla
	att komma vlbehllna i land.

028:001 Frst sedan vi hade blivit rddade, fingo vi veta att n hette
	Malta.
028:002 Och infdingarna visade oss en icke vanlig vlvilja; de tnde
	upp en eld och togo oss alla med sig dit, fr det pkommande
	regnets och fr kldens skull.
028:003 Nr Paulus d tog upp ett fng torra kvistar som han lade p
	elden, kom, i fljd av hettan, en huggorm fram drur och hgg
	sig fast vid hans hand.
028:004 D infdingarna fingo se ormen hnga dr vid hans hand, sade de
	till varandra: Helt visst r denne man en drpare, som
	rttvisans gudinna icke tillstdjer att leva, om han nu ock har
	blivit rddad undan havet.
028:005 Men han skakade ormen ifrn sig i elden och led ingen skada.
028:006 De vntade att han skulle svlla upp eller helt pltsligt falla
	ned dd; men nr de efter lng vntan fingo se att intet ont
	vederfors honom, ndrade de mening och sade att han var en gud.

028:007 I nrheten av detta stlle var en lantgrd, som tillhrde den
	frnmste mannen p n, en som hette Publius; denne tog
	vlvilligt emot oss och gav oss hrbrge i tre dagar.
028:008 Nu hnde sig att Publius' fader lg sjuk i en magsjukdom med
	feberanfall.  Paulus gick d in till honom och bad och lade
	hnderna p honom och gjorde honom frisk.
028:009 Men nr detta hade skett, kommo ocks de av ns vriga inbyggare
	som hade ngon sjukdom till honom och blevo botade.
028:010 Och de bevisade oss ra p mngahanda stt; och nr vi skulle
	avsegla, frsgo de oss med vad vi behvde.

028:011 D tre mnader voro frlidna, avseglade vi p ett skepp som hade
	legat vid n ver vintern; det var frn Alexandria och bar
	Tvillinggudarnas bilder.
028:012 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade dr i tre dagar.
028:013 Drifrn foro vi lngs kusten och kommo till Regium.  Dagen
	drefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s redan p andra
	dagen till Puteoli.
028:014 Dr trffade vi p brder, och hos dem stannade vi, p deras
	inbjudning, i sju dagar.

	P detta stt kommo vi till Rom.
028:015 S snart brderna dr fingo hra om oss, gingo de oss till mtes
	nda till Forum Appii och Tres Taberne.  Nr Paulus fick se dem,
	tackade han Gud och fick nytt mod.
028:016 Och d vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo
	fr sig sjlv, med den krigsman som skulle bevaka honom.

028:017 Tre dagar drefter kallade han tillhopa de frnmsta av judarna;
	och nr de hade kommit tillsammans, sade han till dem:
	Mina brder, fastn jag icke har gjort ngot mot vrt folk
	eller mot fdernas stadgar, blev jag likvl i Jerusalem
	verlmnad i romarnas hnder och frdes bort drifrn ssom
	fnge.
028:018 Och nr de hade anstllt rannsakning med mig, ville de giva mig
	ls, eftersom jag icke hade gjort ngot som frtjnade dden.
028:019 Men d judarna satte sig dremot, ndgades jag vdja till
	kejsaren; dock, icke som om jag hade ngon anklagelse att gra
	mot mitt folk.
028:020 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, fr att f se
	eder och tala med eder, ty det r fr Israels hopps skull som
	jag r bunden med denna kedja.

028:021 D svarade de honom: Vi hava icke frn Judeen mottagit ngon
	skrivelse om dig, ej heller har ngon av vra brder kommit och
	berttat eller sagt ngot ont om dig.
028:022 Men vi finna skligt att du lter oss hra huru du tnker.  Ty om
	det partiet r oss bekant att det allestdes mtes med
	gensgelse.

028:023 Sedan utsatte de en viss dag fr honom, och p den kommo nnu
	flera till honom i hans hrbrge.  D vittnade han fr dem om
	Guds rike och utlade vad drtill hr, och frskte att vertyga
	dem i frga om Jesus, med bevis bde ur Moses' lag och ur
	profeterna; drmed hll han p frn morgonen nda till aftonen.
028:024 Och somliga lto vertyga sig av det som han sade, men andra
	trodde icke.
028:025 Och d de icke kunde komma verens med varandra, gingo de sin
	vg, och drvid sade Paulus allenast detta ord: Rtt talade den
	helige Ande genom profeten Esaias till edra fder,
028:026 nr han sade:

	  'G stad och sg till detta folk:
	  Med hrande ron skolen I hra,
	  och dock alls intet frst,
	  och med seende gon skolen I se,
	  och dock alls intet frnimma.
028:027   Ty detta folks hjrta har blivit frstockat;
	  och med ronen hra de illa,
	  och sina gon hava de tillslutit,
	  s att de icke se med sina gon
	  eller hra med sina ron
	  eller frst med sina hjrtan
	  och omvnda sig och bliva helade av mig'

028:028 Det mn I drfr veta: till hedningarna bar denna Guds frlsning
	blivit snd; de skola ock akta drp.
028:030 I tv hela r bodde han sedan kvar i en bostad som han sjlv
	hade hyrt.  Och alla som kommo till honom tog han emot;
028:031 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus
	Kristus med all frimodighet, utan att ngon hindrade honom dri.



Book 45 Romarna


001:001 Paulus, Jesu Kristi tjnare, kallad till apostel, avskild till
	att frkunna Guds evangelium,
001:002 vilket Gud redan frut genom sina profeter hade i heliga
	skrifter utlovat,
001:003 evangelium om hans Son, vilken ssom mnniska i kttet r fdd
	av Davids sd
001:004 och ssom helig andevarelse r med kraft bevisad vara Guds Son,
	allt ifrn uppstndelsen frn de dda, ja, evangelium om Jesus
	Kristus, vr Herre,
001:005 genom vilken vi hava ftt nd och apostlambete fr att, hans
	namn till ra, upprtta trons lydnad bland alla hednafolk,
001:006 bland vilka jmvl I ren, I som ren kallade och Jesu Kristi
	egna --
001:007 jag, Paulus, hlsar alla Guds lskade som bo i Rom, dem som ro
	kallade och heliga.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr
	Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:008 Frst och frmst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus fr eder
	alla, drfr att man i hela vrlden talar om eder tro.
001:009 Ty Gud, som jag i min ande tjnar ssom frkunnare av evangelium
	om hans Son, han r mitt vittne, han vet huru oavltligt jag
	tnker p eder
001:010 och i mina bner alltid beder att jag dock nu omsider m f ett
	gynnsamt tillflle att komma till eder, om Gud s vill.
001:011 Ty jag lngtar efter att se eder, fr att jag m kunna meddela
	eder ngon andlig ndegva till att styrka eder;
001:012 jag menar: fr att jag i eder krets m tillsammans med eder f
	hmta hugnad ur vr gemensamma tro, eder och min.

001:013 Jag vill sga eder, mina brder, att jag ofta har haft i sinnet
	att komma till eder, fr att ocks bland eder f skrda ngon
	frukt, ssom bland vriga hednafolk; dock har jag allt hittills
	blivit hindrad.
001:014 Bde mot greker och mot andra folk, bde mot visa och mot ovisa
	har jag frpliktelser.
001:015 Drfr r jag villig att frkunna evangelium ocks fr eder som
	bon i Rom.

001:016 Ty jag blyges icke fr evangelium; ty det r en Guds kraft till
	frlsning fr var och en som tror, frst och frmst fr juden,
	s ock fr greken.
001:017 Rttfrdighet frn Gud uppenbaras nmligen dri, av tro till
	tro; s r ock skrivet: Den rttfrdige skall leva av tro.

001:018 Ty Guds vrede uppenbarar sig frn himmelen ver all ogudaktighet
	och orttfrdighet hos mnniskor som i orttfrdighet
	undertrycka sanningen.
001:019 Vad man kan knna om Gud r nmligen uppenbart bland dem; Gud
	har ju uppenbarat det fr dem.
001:020 Ty hans osynliga vsen, hans eviga makt och gudomshrlighet hava
	nda ifrn vrldens skapelse varit synliga, i det att de kunna
	frsts genom hans verk.  S ro de d utan urskt.
001:021 Ty fastn de hade lrt knna Gud, prisade och tackade de honom
	dock icke ssom Gud, utan frfllo till ffngliga tankar; och
	s blevo deras ofrstndiga hjrtan frmrkade.
001:022 Nr de bermde sig av att vara visa, blevo de drar
001:023 och bytte bort den ofrgnglige Gudens hrlighet mot belten,
	som voro avbilder av frgngliga mnniskor, ja ock av fglar
	och fyrfotadjur och krlande djur.
001:024 Drfr prisgav Gud dem i deras hjrtans begrelser t orenhet,
	s att de med varandra skndade sina kroppar.
001:025 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lgn och tagit sig fr att
	dyrka och tjna det skapade framfr Skaparen, honom som r
	hgtlovad i evighet, amen.
001:026 Frdenskull gav Gud dem till pris t skamliga lustar: deras
	kvinnor utbytte det naturliga umgnget mot ett onaturligt;
001:027 sammalunda vergvo ock mnnen det naturliga umgnget med
	kvinnan och upptndes i lusta till varandra och bedrevo
	styggelse, man med man.  S fingo de p sig sjlva uppbra sin
	villas tillbrliga ln.
001:028 Och eftersom de icke hade aktat det ngot vrt att taga vara p
	sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris t ett ovrdigt
	sinnelag, till att bedriva otillbrliga ting.
001:029 S hava de blivit uppfyllda av allt slags orttfrdighet,
	ondska, girighet, elakhet; de ro fulla av avund, mordlust,
	trtlystnad, svek, vrngsinthet;
001:030 de ro rontasslare, frtalare, styggelser fr Gud,
	vldsverkare, vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot
	sina frldrar,
001:031 ofrstndiga, trolsa, utan krlek till sina egna, utan
	barmhrtighet mot andra.
001:032 Och fastn de vl veta vad Gud har stadgat ssom rtt, att
	nmligen de som handla s frtjna dden, r det dem icke nog
	att sjlva s gra, de giva ock sitt bifall t andra som handla
	likas.
002:001 Drfr r du utan urskt, du mnniska, vem du n r, som dmer.
	Ty drmed att du dmer en annan frdmer du dig sjlv, eftersom
	du, som dmer den andre, sjlv handlar p samma stt.
002:002 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer ver dem som handla
	s.
002:003 Men du menar vl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du
	mnniska, som dmer dem som handla s, och dock gr detsamma som
	de?
002:004 Eller fraktar du hans godhets, skonsamhets och lngmodighets
	rikedom, utan att frst att denna Guds godhet vill fra dig
	till bttring?
002:005 Genom din hrdhet och ditt hjrtas obotfrdighet samlar du ju
	ver dig vrede, som skall drabba dig p vredens dag, d nr det
	bliver uppenbart att Gud r en rttvis domare.
002:006 Ty han skall vederglla var och en efter hans grningar.
002:007 Evigt liv skall han giva t dem som med uthllighet i att gra
	det goda ska hrlighet och ra och ofrgnglighet.
002:008 Men ver dem som ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan
	lyda orttfrdigheten, ver dem kommer vrede och frtrnelse.
002:009 Ja, bedrvelse och ngest skall komma ver den mnniskas sjl,
	som gr det onda, frst och frmst ver judens, s ock ver
	grekens.
002:010 Men hrlighet och ra och frid skall tillfalla var och en som
	gr det goda, frst och frmst juden, s ock greken.

002:011 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;
002:012 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag frgs, och
	alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dmda.
002:013 Ty icke lagens hrare ro rttfrdiga infr Gud, men lagens
	grare skola frklaras rttfrdiga.
002:014 Ty d hedningarna, som icke hava lag, av naturen gra vad lagen
	innehller, s ro dessa, utan att hava lag, sig sjlv en lag,
002:015 d de ju slunda visa att lagens verk ro skrivna i deras
	hjrtan.  Drom utgra ocks deras egna samveten ett
	vittnesbrd, s ock, i den inbrdes umgngelsen, deras tankar,
	nr dessa anklaga eller ock frsvara dem.
002:016 Ja, s skall det befinnas vara p den dag d Gud, enligt det
	evangelium jag frkunnar, genom Kristus Jesus dmer ver vad som
	r frdolt hos mnniskorna.

002:017 Du kallar dig jude och frlitar dig p lagen och bermmer dig av
	Gud.
002:018 Du knner ock hans vilja, och eftersom du har ftt din
	undervisning ur lagen, kan du dma om vad rttast r;
002:019 och du tilltror dig att vara en ledare fr blinda, ett ljus fr
	mnniskor som vandra i mrker,
002:020 en uppfostrare fr ofrstndiga, en lrare fr enfaldiga,
	eftersom du i lagen har uttrycket fr kunskapen och sanningen.
002:021 Du som vill lra andra, du lr icke dig sjlv!  Du som predikar
	att man icke skall stjla, du begr sjlv stld!
002:022 Du som sger att man icke skall beg ktenskapsbrott, du begr
	sjlv sdant brott!  Du som hller avgudarna fr styggelser, du
	gr dig sjlv skyldig till tempelrn!
002:023 Du som bermmer dig av lagen, du vanrar Gud genom att vertrda
	lagen,
002:024 ty, ssom det r skrivet, fr eder skull varder Guds namn
	smdat bland hedningarna.

002:025 Ty vl r omskrelse till gagn, om du hller lagen; men om du r
	en lagvertrdare, s r du med din omskrelse dock oomskuren.
002:026 Om nu den oomskurne hller lagens stadgar, skall han d icke,
	fastn han r oomskuren, rknas ssom omskuren?
002:027 Jo, och han som i fljd av sin hrkomst r oomskuren, men nd
	fullgr lagen, skall bliva dig till dom, dig som ger lagens
	bokstav och omskrelsen, men likvl r en lagvertrdare.
002:028 Ty den r icke jude, som r det i utvrtes mtto, ej heller r
	det omskrelse, som sker utvrtes p kttet.
002:029 Nej, den r jude, som r det i invrtes mtto, och omskrelse r
	hjrtats omskrelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av
	bokstaven; och han har sin bermmelse, icke frn mnniskor, utan
	frn Gud.
003:001 Vilket fretrde hava d judarna, eller vad gagn hava de av
	omskrelsen?
003:002 Jo, ett stort fretrde, p allt stt; frst och frmst det, att
	de hava blivit betrodda med Guds lftesord.
003:003 Ty vad betyder det, om ngra av dem blevo trolsa?  Kan d deras
	trolshet gra Guds trofasthet om intet?
003:004 Bort det!  M Gud st ssom sannfrdig, om ock var mnniska r
	en lgnare.  S r ju skrivet:
	  P det att du m finnas rttfrdig i dina ord
	  och f rtt, nr man stter sig till doms ver dig.

003:005 Men r det nu s, att vr orttfrdighet tjnar till att bevisa
	Guds rttfrdighet, vad skola vi d sga?  Kan vl Gud, han som
	lter vredesdomen drabba, vara orttfrdig?  (Jag talar ssom
	vore det frga om en mnniska.)
003:006 Bort det!  Huru skulle Gud d kunna dma vrlden?
003:007 Och  andra sidan, om Guds sannfrdighet genom min lgnaktighet
	nnu mer har trtt i dagen, honom till ra, varfr skall d jag
	likvl dmas ssom syndare?
003:008 Och varfr skulle vi icke gra vad ont r, fr att gott mtte
	komma drav, ssom man, fr att smda oss, pstr att vi gra,
	och ssom ngra fregiva att vi lra?  -- Sdana f med rtta
	sin dom.

003:009 Huru r det allts?  ro vi d ngot frmer n de andra?
	Ingalunda.  Redan hrfrut har jag ju mst anklaga bde judar
	och greker fr att allasammans vara under synd.
003:010 S r ock skrivet:
	  Ingen rttfrdig finnes,
	  icke en enda.
003:011   Ingen frstndig finnes,
	  ingen finnes som sker Gud.

003:012   Nej, alla hava de avvikit,
	  allasammans hava de blivit odugliga,
	  ingen finnes som gr vad gott r,
	  det finnes ingen enda.

003:013   En ppen grav r deras strupe,
	  sina tungor bruka de till svek.
	  Huggormsgift r inom deras lppar.
003:014   Deras mun r full av frbannelse och bitterhet.
003:015   Deras ftter ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
003:016   Frdelse och elnde r p deras vgar,
003:017   och fridens vg knna de icke.
003:018   Guds fruktan r icke fr deras gon.

003:019 Nu veta vi att allt vad lagen sger, det talar den till dem som
	hava lagen, fr att var mun skall bliva tillstoppad och hela
	vrlden st med skuld infr Gud;
003:020 ty av laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt infr honom.
	Vad som kommer genom lagen r knnedom om synden.

003:021 Men nu har, utan lag, en rttfrdighet frn Gud blivit
	uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
003:022 en rttfrdighet frn Gud genom tro p Jesus Kristus, fr alla
	dem som tro.  Ty hr r ingen tskillnad.
003:023 Alla hava ju syndat och ro i saknad av hrligheten frn Gud;
003:024 och de bliva rttfrdiggjorda utan frskyllan, av hans nd,
	genom frlossningen i Kristus Jesus,
003:025 honom som Gud har stllt fram ssom ett frsoningsmedel genom
	tro, i hans blod.  S ville Gud -- d han i sin skonsamhet hade
	haft frdrag med de synder som frut hade blivit begngna -- nu
	visa att han dock var rttfrdig.
003:026 Ja, s ville han i den tid som nu r lmna beviset fr att han
	r rttfrdig.  Hrigenom skulle han bde sjlv befinnas vara
	rttfrdig och gra den rttfrdig, som lter det bero p tro p
	Jesus.

003:027 Huru bliver det d med vr bermmelse?  Den r utestngd.  Genom
	vilken lag?  Mnne genom en grningarnas lag?  Nej, genom en
	trons lag.
003:028 Vi hlla nmligen fre att mnniskan bliver rttfrdig genom
	tro, utan laggrningar.
003:029 Eller r Gud allenast judarnas Gud?  r han icke ock
	hedningarnas?  Jo, frvisso ocks hedningarnas,
003:030 s visst som Gud r en, han som skall gra de omskurna
	rttfrdiga av tro, s ock de oomskurna genom tron.

003:031 Gra vi d vad lag r om intet genom tron?  Bort det!  Vi gra
	tvrtom lag gllande.
004:001 Vad skola vi d sga om Abraham, vr stamfader efter kttet?
004:002 Om Abraham blev rttfrdig av grningar, s har han ju ngot att
	bermma sig av.  Dock icke infr Gud.
004:003 Ty vad sger skriften?  Abraham trodde Gud, och det rknades
	honom till rttfrdighet.
004:004 Den som hller sig till grningar, honom bliver lnen tillrknad
	icke p grund av nd, utan p grund av frtjnst.
004:005 Men den som icke hller sig till grningar, utan tror p honom
	som gr den ogudaktige rttfrdig, honom rknas hans tro till
	rttfrdighet.
004:006 S prisar ock David den mnniska salig, som Gud tillrknar
	rttfrdighet, utan grningar:
004:007   Saliga ro de vilkas vertrdelser ro frltna,
	  och vilkas synder ro verskylda.
004:008   Salig r den man
	  som Herren icke tillrknar synd.

004:009 Gller nu detta ordet salig de omskurna allenast eller ock de
	oomskurna?  Vi sga ju att tron rknades Abraham till
	rttfrdighet.
004:010 Huru blev den honom d tillrknad?  Skedde det sedan han hade
	blivit omskuren, eller medan han nnu var oomskuren?  Det skedde
	icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han nnu var
	oomskuren.
004:011 Och han undfick omskrelsens tecken ssom ett insegel p den
	rttfrdighet genom tron, som han hade, medan han nnu var
	oomskuren.  Ty s skulle han bliva en fader fr alla oomskurna
	som tro, och s skulle rttfrdighet tillrknas dem.
004:012 Han skulle ock bliva en fader fr omskurna, nmligen fr sdana
	som icke allenast ro omskurna, utan ock vandra i spren av den
	tro som vr fader Abraham hade, medan han nnu var oomskuren.

004:013 Det var nmligen icke genom lag som Abraham och hans sd undfick
	det lftet att han skulle f vrlden till arvedel; det var genom
	rttfrdighet av tro.
004:014 Ty om de som lta det bero p lag skola f arvedelen, s r tron
	till intet nyttig, och lftet r gjort om intet.
004:015 Vad lagen kommer stad r ju vredesdom; men dr ingen lag
	finnes, dr finnes icke heller ngon vertrdelse.
004:016 Drfr mste det bero p tro, fr att det skulle vara av nd, s
	att lftet kunde bliva bestndande fr all hans sd, icke blott
	fr dem som hrde till lagens folk, utan ock fr dem som
	allenast hade Abrahams tro.  Han r ju allas vr fader,
004:017 enligt detta skriftens ord: Jag har bestmt dig till att bliva
	en fader till mnga folk; han r detta infr den Gud som han
	trodde, infr honom som gr de dda levande och kallar p de
	ting som icke ro till, likasom voro de till.

004:018 Och dr ingen frhoppning fanns, dr hoppades han nd och
	trodde; och han kunde s bliva en fader till mnga folk, efter
	vad som var frutsagt: S skall din sd bliva.
004:019 Och han frsvagades icke i sin tro, nr han betnkte huru hans
	egen kropp var ssom dd -- han var ju omkring hundra r gammal
	-- och huru jmvl Saras moderliv var ssom dtt.
004:020 Han tvivlade icke p Guds lfte i otro, utan blev fastmer
	starkare i sin tro; ty han rade Gud
004:021 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks
	mktig att hlla.
004:022 Drfr rknades det honom ock till rttfrdighet.

004:023 Men att det s tillrknades honom, det r skrivet icke ssom
	gllde det allenast honom,
004:024 utan det skulle glla ocks oss; ty det skall tillrknas jmvl
	oss, oss som tro p honom som frn de dda uppvckte Jesus, vr
	Herre,
004:025 vilken utgavs fr vra synders skull och uppvcktes fr vr
	rttfrdiggrelses skull.
005:001 D vi nu hava blivit rttfrdiggjorda av tro, hava vi frid med
	Gud genom vr Herre Jesus Kristus
005:002 -- genom vilken vi ock hava ftt tilltrde till den nd vari vi
	nu st -- och vi bermma oss i hoppet om Guds hrlighet.
005:003 Och icke det allenast, vi till och med bermma oss av vra
	lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar stndaktighet,
005:004 och stndaktigheten beprvad fasthet, och fastheten hopp,
005:005 och hoppet lter oss icke komma p skam; ty Guds krlek r
	utgjuten i vra hjrtan genom den helige Ande, vilken har blivit
	oss given.

005:006 Ty medan vi nnu voro svaga, led Kristus, nr tiden var inne,
	dden fr oss ogudaktiga.
005:007 Nppeligen vill ju eljest ngon d ens fr en rttfrdig man --
	om nu ock till ventyrs ngon kan hava mod att d fr den som
	har gjort honom gott --
005:008 men Gud bevisar sin krlek till oss dri att Kristus dog fr
	oss, medan vi nnu voro syndare.
005:009 S mycket mer skola vi drfr, sedan vi nu hava blivit
	rttfrdiggjorda i och genom hans blod, ocks genom honom bliva
	frlsta undan vredesdomen.
005:010 Ty om vi, medan vi voro Guds ovnner, blevo frsonade med honom
	genom hans Sons dd, s skola vi, sedan vi hava blivit
	frsonade, nnu mycket mer bliva frlsta i och genom hans liv.
005:011 Och icke det allenast; vi bermma oss ock av Gud genom vr Herre
	Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undftt frsoningen.

005:012 Drfr r det s: Genom en enda mnniska har synden kommit in i
	vrlden och genom synden dden; och s har dden kommit ver
	alla mnniskor, eftersom de alla hava syndat.
005:013 Ty synd fanns i vrlden redan innan lagen fanns.  Men synd
	tillrknas icke dr ingen lag finnes;
005:014 och dock har under tiden frn Adam till Moses dden haft vldet
	ocks ver dem som icke hade syndat genom en vertrdelse, i
	likhet med vad Adam gjorde, han som r en frebild till den som
	skulle komma.

005:015 Likvl r det icke s med ndegvan, som det var med
	syndafallet.  Ty om genom en endas fall de mnga hava blivit
	dden underlagda, s har nnu mycket mer Guds nd och gvan i
	och genom nd -- vilken, ocks den, r kommen genom en enda
	mnniska, Jesus Kristus -- blivit p ett verfldande stt de
	mnga beskrd.
005:016 Och med gvan r det icke ssom det var med det som kom genom
	denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till
	en frdmelsedom, men ndegvan kom i fljd av mngas fall, och
	ledde till en rttfrdiggrelsedom.
005:017 Och om dden p grund av en endas fall kom till konungavlde
	genom denne ene, s skola nnu mycket mer de som undf den
	verfldande nden och rttfrdighetsgvan f konungsligt vlde
	i liv, ocks det genom en enda, Jesus Kristus.  --
005:018 Allts, likasom det, som kom genom en endas fall, fr alla
	mnniskor ledde till en frdmelsedom, s leder det, som kom
	genom rttfrdiggrelsedomen frmedelst en enda, fr alla
	mnniskor till en rttfrdiggrelse som medfr liv.
005:019 Ty ssom genom en enda mnniskas olydnad de mnga fingo st
	ssom syndare, s skola ock genom en endas lydnad de mnga st
	ssom rttfrdiga.

005:020 Men lagen har drjmte kommit in, fr att fallet skulle bliva s
	mycket strre; dock, dr synden blev strre, dr verfldade
	nden mycket mer.
005:021 Ty ssom synden hade utvat sitt vlde i och genom dden, s
	skulle nu ock nden genom rttfrdighet utva sitt vlde till
	evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vr Herre.

006:001 Vad skola vi d sga?  Skola vi frbliva i synden, fr att nden
	skall bliva s mycket strre?
006:002 Bort det!  Vi som hava dtt frn synden, huru skulle vi nnu
	kunna leva i den?
006:003 Veten I d icke att vi alla som hava blivit dpta till Kristus
	Jesus, vi hava blivit dpta till hans dd?
006:004 Och vi hava s, genom detta dop till dden, blivit begravna med
	honom, fr att, ssom Kristus uppvcktes frn de dda genom
	Faderns hrlighet, ocks vi skola vandra i ett nytt vsende, i
	liv.
006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika dd, s skola
	vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppstndelse.
006:006 Vi veta ju detta, att vr gamla mnniska har blivit korsfst med
	honom, fr att syndakroppen skall gras om intet, s att vi icke
	mer tjna synden.
006:007 Ty den som r dd, han r friad ifrn synden.
006:008 Hava vi nu dtt med Kristus, s tro vi att vi ock skola leva med
	honom,
006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppsttt frn de
	dda, icke mer dr; dden rder icke mer ver honom.
006:010 Ty hans dd var en dd frn synden en gng fr alla, men hans
	liv r ett liv fr Gud.
006:011 S mn ock I hlla fre att I ren dda frn synden och leven
	fr Gud, i Kristus Jesus.

006:012 Lten drfr icke synden hava vldet i edra ddliga kroppar, s
	att I lyden deras begrelser.
006:013 Och stllen icke edra lemmar i syndens tjnst, att vara
	orttfrdighetsvapen, utan stllen eder sjlva i Guds tjnst,
	ssom de dr frn dden hava kommit till livet, och edra lemmar
	i Guds tjnst, att vara rttfrdighetsvapen.
006:014 Ty synden skall icke rda ver eder, eftersom I icke stn under
	lagen, utan under nden.

006:015 Huru r det allts?  Skola vi synda, eftersom vi icke st under
	lagen, utan under nden?  Bort det!
006:016 I veten ju, att nr I stllen eder i ngons tjnst fr att lyda
	honom, s ren I tjnare under denne, som I slunda lyden, vare
	sig det r under synden, vilket leder till dd, eller under
	lydnaden, vilket leder till rttfrdighet.
006:017 Men Gud vare tack fr att den tid r frbi, d I voren syndens
	tjnare, och fr att I haven blivit av hjrtat lydiga, s att I
	fljen den lra som har givits eder till mnsterbild,
006:018 och fr att I, nr I nu haven gjorts fria ifrn synden, haven
	blivit tjnare under rttfrdigheten --
006:019 om jag nu fr tala p mnniskostt, fr eder kttsliga svaghets
	skull.  Ja, likasom I frr stllden edra lemmar i orenhetens och
	orttfrdighetens tjnst, till orttfrdighet, s mn I nu
	stlla edra lemmar i rttfrdighetens tjnst, till helgelse.
006:020 Medan I voren syndens tjnare, voren I ju fria ifrn
	rttfrdighetens tjnst;
006:021 men vilken frukt skrdaden I d drav?  Jo, det som I nu blygens
	fr; nden p sdant r ju dden.
006:022 Men nu, d I haven gjorts fria ifrn synden och blivit Guds
	tjnare, nu skrden I frukten av detta: I varden helgade; och
	nden bliver att I undfn evigt liv.
006:023 Ty den ln som synden giver r dden, men den gva som Gud av
	nd giver r evigt liv, i Kristus Jesus, vr Herre.
007:001 Eller veten I icke, mina brder -- jag talar ju till sdana som
	knna lagen -- att lagen rder ver en mnniska fr s lng tid
	som hon lever?
007:002 S r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s lnge
	denne lever; men om mannen dr, d r hon lst frn den lag som
	band henne vid mannen.
007:003 Allts, om hon giver sig t en annan man, medan hennes man
	lever, s kallas hon ktenskapsbryterska; men om mannen dr, d
	r hon fri ifrn lagen, s att hon icke r ktenskapsbryterska,
	om hon giver sig t en annan man.
007:004 S haven ock I, mina brder, genom Kristi kropp blivit ddade
	frn lagen fr att tillhra en annan, nmligen honom som har
	uppsttt frn de dda, p det att vi m bra frukt t Gud.
007:005 Ty medan vi nnu voro i ett kttsligt vsende, voro de syndiga
	lustar, som uppvcktes genom lagen, verksamma i vra lemmar till
	att bra frukt t dden.
007:006 Men nu ro vi lsta frn lagen, i det att vi hava dtt frn det
	varunder vi frr hllos fngna; och s tjna vi nu i Andens nya
	vsende, och icke i bokstavens gamla vsende.

007:007 Vad skola vi d sga?  r lagen synd?  Bort det!  Men synden
	skulle jag icke hava lrt knna, om icke genom lagen; ty jag
	hade icke vetat av begrelsen, om icke lagen hade sagt: Du
	skall icke hava begrelse.
007:008 Men d nu synden fick tillflle, uppvckte den genom budordet
	allt slags begrelse i mig.  Ty utan lag r synden dd.
007:009 Jag levde en gng utan lag; men nr budordet kom, fick synden
	liv,
007:010 och jag hemfll t dden.  S befanns det att budordet, som var
	givet till liv, det blev mig till dd;
007:011 ty d synden fick tillflle, frledde den mig genom budordet och
	ddade mig genom det.

007:012 Allts r visserligen lagen helig, och budordet heligt och
	rttfrdigt och gott.
007:013 Har d verkligen det som r gott blivit mig till dd?  Bort det!
	Men synden har blivit det, fr att s skulle varda uppenbart att
	den var synd, i det att den genom ngot som sjlvt var gott drog
	ver mig dd; och s skulle synden bliva till vermtt syndig,
	genom budordet.

007:014 Vi veta ju att lagen r andlig, men jag r av kttslig natur,
	sld till trl under synden.
007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar ssom jag gr; jag gr ju
	icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gr jag.
007:016 Om jag nu gr det som jag icke vill, s giver jag mitt bifall t
	lagen och vidgr att den r god.
007:017 S r det nu icke mer jag som gr sdant, utan synden, som bor i
	mig.
007:018 Ty jag vet att i mig, det r i mitt ktt, bor icke ngot gott;
	viljan r vl tillstdes hos mig, men att gra det goda frmr
	jag icke.
007:019 Ja, det goda som jag vill gr jag icke; men det onda som jag
	icke vill, det gr jag.
007:020 Om jag allts gr vad jag icke vill, s r det icke mer jag som
	gr det, utan synden, som bor i mig.

007:021 S finner jag nu hos mig, som har viljan att gra det goda, den
	lagen, att det onda fastmer r tillstdes hos mig.
007:022 Ty efter min invrtes mnniska har jag min lust i Guds lag;
007:023 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid
	med den lag som r i min hg, en som gr mig till fnge under
	syndens lag, som r i mina lemmar.
007:024 Jag arma mnniska!  Vem skall frlsa mig frn denna ddens
	kropp?  --
007:025 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vr Herre!

	Allts tjnar jag, sdan jag r i mig sjlv, visserligen med min
	hg Guds lag, men med kttet tjnar jag syndens lag.
008:001 S finnes nu ingen frdmelse fr dem som ro i Kristus Jesus.
008:002 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrn
	syndens och ddens lag.
008:003 Ty det som lagen icke kunde stadkomma, i det den var frsvagad
	genom kttet, det gjorde Gud, d han, fr att borttaga synden,
	snde sin Son i syndigt ktts gestalt och frdmde synden i
	kttet.
008:004 S skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter
	kttet, utan efter Anden.

008:005 Ty de som ro kttsliga, de hava sitt sinne vnt till vad kttet
	tillhr; men de som ro andliga, de hava sitt sinne vnt till
	vad Anden tillhr.
008:006 Och kttets sinne r dd, medan Andens sinne r liv och frid.
008:007 Kttets sinne r nmligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke
	r Guds lag underdnigt, ej heller kan vara det.
008:008 Men de som ro i ett kttsligt vsende kunna icke behaga Gud.

008:009 I ter ren icke i ett kttsligt vsende, utan i ett andligt, om
	eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,
	han hr icke honom till.
008:010 Om nu Kristus r i eder, s r vl kroppen hemfallen t dden,
	fr syndens skull, men Anden r liv, fr rttfrdighetens skull.
008:011 Och om dens Ande, som uppvckte Jesus frn de dda, bor i eder,
	s skall han som uppvckte Kristus Jesus frn de dda gra ocks
	edra ddliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

008:012 Allts, mina brder, hava vi icke ngon frpliktelse mot kttet,
	s att vi skola leva efter kttet.
008:013 Ty om i leven efter kttet, s skolen I d; men om I genom ande
	dden kroppens grningar, s skolen I leva.
008:014 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de ro Guds barn.
008:015 I haven ju icke ftt en trldomens ande, s att I ter skullen
	knna fruktan; I haven ftt en barnaskapets ande, i vilken vi
	ropa: Abba!  Fader!
008:016 Anden sjlv vittnar med vr ande att vi ro Guds barn.
008:017 Men ro vi barn, s ro vi ock arvingar, nmligen Guds arvingar
	och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, fr att
	ocks med honom bliva frhrligade.

008:018 Ty jag hller fre att denna tidens lidanden intet betyda, i
	jmfrelse med den hrlighet som kommer att uppenbaras p oss.
008:019 Ty skapelsens trngtan strcker sig efter Guds barns
	uppenbarelse.
008:020 Skapelsen har ju blivit lagd under frgngligheten, icke av eget
	val, utan fr dens skull, som lade den drunder; dock s, att en
	frhoppning skulle finnas,
008:021 att ocks skapelsen en gng skall bliva frigjord ifrn sin
	trldom under frgngelsen och komma till den frihet som tillhr
	Guds barns hrlighet.

008:022 Vi veta ju att nnu i denna stund hela skapelsen samfllt suckar
	och vndas.
008:023 Och icke den allenast; ocks vi sjlva, som hava ftt Anden
	ssom frstlingsgva, ocks vi sucka inom oss och bida efter
	barnaskapet, vr kropps frlossning.
008:024 Ty i hoppet ro vi frlsta.  Men ett hopp som man ser fullbordat
	r icke mer ett hopp; huru kan ngon hoppas det som han redan
	ser?
008:025 Om vi nu hoppas p det som vi icke se, s bida vi drefter med
	stndaktighet.

008:026 S kommer ock Anden vr svaghet till hjlp; ty vad vi rtteligen
	bra bedja om, det veta vi icke, men Anden sjlv manar gott fr
	oss med outsgliga suckar.
008:027 Och han som rannsakar hjrtan, han vet vad Anden menar, ty det
	r efter Guds behag som han manar gott fr de heliga.

008:028 Men vi veta att fr dem som lska Gud samverkar allt till det
	bsta, fr dem som ro kallade efter hans rdslut.
008:029 Ty dem som frut hava blivit knda av honom, dem har han ock
	frut bestmt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s
	att denne skulle bliva den frstfdde bland mnga brder.
008:030 Och dem som han har frut bestmt, dem kallar han ock, och dem
	som han har kallat, dem rttfrdiggr han ock, och dem som han
	har rttfrdiggjort, dem frhrligar han ock.

008:031 Vad skola vi nu sga hrom?  r Gud fr oss, vem kan d vara
	emot oss?
008:032 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom fr oss
	alla, huru skulle han kunna annat n ocks sknka oss allt med
	honom?
008:033 Vem vill anklaga Guds utvalda?  Gud r den som rttfrdiggr.
008:034 Vem r den som vill frdma?  Kristus Jesus r den som har dtt,
	ja, n mer, den som har uppsttt; och han sitter p Guds hgra
	sida, han manar ock gott fr oss.
008:035 Vem skulle kunna skilja oss frn Kristi krlek?  Mnne
	bedrvelse eller ngest eller frfljelse eller hunger eller
	nakenhet eller fara eller svrd?
008:036 S r ju skrivet:
	  Fr din skull varda vi ddade hela dagen;
	  vi hava blivit aktade ssom slaktfr.
008:037 Nej, i allt detta vinna vi en hrlig seger genom honom som har
	lskat oss.
008:038 Ty jag r viss om att varken dd eller liv, varken nglar eller
	andefurstar, varken ngot som nu r eller ngot som skall komma,
008:039 varken ngon makt i hjden eller ngon makt i djupet, ej heller
	ngot annat skapat skall kunna skilja oss frn Guds krlek i
	Kristus Jesus, vr Herre.
009:001 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- drom br mitt
	samvete mig vittnesbrd i den helige Ande --
009:002 nr jag sger att jag har stor bedrvelse och oavltligt kval i
	mitt hjrta.
009:003 Ja, jag skulle nska att jag sjlv vore frbannad och bortkastad
	frn Kristus, om detta kunde gagna mina brder, mina frnder
	efter kttet.
009:004 De ro ju israeliter, dem tillhra barnaskapet och hrligheten
	och frbunden och lagstiftningen och tempeltjnsten och lftena.
009:005 Dem tillhra ock fderna, och frn dem r Kristus kommen efter
	kttet, han som r ver allting, Gud, hgtlovad i evighet, amen.

009:006 Detta sger jag icke som om Guds lftesord skulle hava blivit om
	intet.  Ty Israel, det r icke detsamma som alla de som
	hrstamma frn Israel.
009:007 Ej heller ro de alla barn, drfr att de ro Abrahams sd.
	Nej, det heter: Genom Isak r det som sd skall uppkallas efter
	dig.
009:008 Detta vill sga: Icke de ro Guds barn, som ro barn efter
	kttet, men de som ro barn efter lftet, de rknas fr sd.
009:009 Ty ett lftesord var det ordet: Vid denna tid skall jag komma
	tillbaka, och d skall Sara hava en son.
009:010 n mer: s skedde ock, nr Rebecka genom en och samme man,
	nmligen vr fader Isak, blev moder till sina barn.
009:011 Ty frrn dessa voro fdda, och innan de nnu hade gjort vare sig
	gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- fr att Guds
	utkorelse-rdslut skulle bliva bestndande, varvid det icke
	skulle bero p ngons grningar, utan p honom som kallar --
009:012 det ordet:
	  Den ldre skall tjna den yngre.

009:013 S r ock skrivet:
	  Jakob lskade jag,
	  men Esau hatade jag.

009:014 Vad skola vi d sga?  Kan vl orttfrdighet finnas hos Gud?
	Bort det!
009:015 Han sger ju till Moses: Jag skall vara barmhrtig mot den jag
	vill vara barmhrtig emot, och jag skall frbarma mig ver den
	jag vill frbarma mig ver.
009:016 Allts beror det icke p ngon mnniskas vilja eller strvan,
	utan p Guds barmhrtighet.
009:017 Ty skriften sger till Farao: Just drtill har jag ltit dig
	uppst, att jag skall visa min makt p dig, och att mitt namn
	skall varda frkunnat p hela jorden.
009:018 Allts r han barmhrtig mot vem han vill, och vem han vill
	frhrdar han.

009:019 Nu torde du sga till mig: Vad har han d att frebr oss?  Kan
	vl ngon st emot hans vilja?
009:020 O mnniska, vem r d du, som vill trta med Gud?  Icke skall
	verket sga till sin mstare: Varfr gjorde du mig s?
009:021 Har icke krukmakaren den makten ver leret, att han av samma
	lerklump kan gra ett krl till hedersamt bruk, ett annat till
	mindre hedersamt?

009:022 Men om nu Gud, nr han ville visa sin vrede och uppenbara sin
	makt, likvl i stor lngmodighet hade frdrag med vredens
	krl, som voro frdiga till frdrv, vad har du d att sga?
009:023 Och om han gjorde detta fr att tillika f uppenbara sin
	hrlighets rikedom p barmhrtighetens krl, som han frut
	hade berett till hrlighet?

009:024 Och till att vara sdana har han ock kallat oss, icke allenast
	dem som ro av judisk brd, utan jmvl dem som ro av hednisk.
009:025 S sger han ock hos Oseas:
	  Det folk som icke var mitt folk,
	  det skall jag kalla 'mitt folk',
	  och henne som jag icke lskade
	  skall jag kalla 'min lskade'.
009:026   Och det skall ske att p den ort dr det sades till dem:
	  'I ren icke mitt folk',
	  dr skola de kallas 'den levande Gudens barn'.
009:027 Men Esaias utropar om Israel:
	  Om n Israels barn vore till antalet ssom sanden i havet,
	  s skall dock allenast en kvarleva bliva frlst.
009:028   Ty dom skall Herren hlla p jorden,
	  en slutdom, som avgr saken med hast.
009:029 Och det r ssom redan Esaias har sagt:
	  Om Herren Sebaot icke hade lmnat
	  en avkomma kvar t oss,
	  d vore vi ssom Sodom,
	  vi vore Gomorra lika.

009:030 Vad skola vi d sga?  Jo, att hedningarna, som icke foro efter
	rttfrdighet, hava vunnit rttfrdighet, nmligen den
	rttfrdighet som kommer av tro,
009:031 under det att Israel, som for efter en rttfrdighetslag, icke
	har kommit till ngon sdan lag.
009:032 Varfr?  Drfr att de icke skte den p trons vg, utan ssom
	ngot som skulle vinnas p grningarnas vg.  De sttte sig mot
	sttestenen,
009:033 ssom det r skrivet:
	  Se, jag lgger i Sion en sttesten
	  och en klippa som skall bliva dem till fall;
	  men den som tror p den skall icke komma p skam.
010:001 Mina brder, mitt hjrtas stundan och min bn till Gud fr dem
	r att de m bliva frlsta.
010:002 Ty det vittnesbrdet giver jag dem, att de nitlska fr Gud.
	Dock gra de detta icke med rtt insikt.
010:003 De frst nmligen icke rttfrdigheten frn Gud, utan ska att
	komma stad en sin egen rttfrdighet och hava icke givit sig
	under rttfrdigheten frn Gud.

010:004 Ty lagen har ftt sin nde i Kristus, till rttfrdighet fr var
	och en som tror.
010:005 Moses skriver ju om den rttfrdighet som kommer av lagen, att
	den mnniska som var sdan rttfrdighet skall leva genom den.
010:006 Men den rttfrdighet som kommer av tro sger s: Du behver
	icke frga i ditt hjrta: 'Vem vill fara upp till himmelen
	(nmligen fr att hmta Kristus ned)?'
010:007 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nmligen fr att
	hmta Kristus upp ifrn de dda?'
010:008 Vad sger den d?  Ordet r dig nra, i din mun och i ditt
	hjrta (nmligen ordet om tron, det som vi predika).
010:009 Ty om du med din mun beknner Jesus vara Herre och i ditt hjrta
	tror att Gud har uppvckt honom frn de dda, d bliver du
	frlst.
010:010 Ty genom hjrtats tro bliver man rttfrdig, och genom munnens
	beknnelse bliver man frlst.
010:011 Skriften sger ju:
	  Ingen som tror p honom skall komma p skam.

010:012 Det r ingen tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en
	och samme Herre, och han har rikedomar att giva t alla som
	kalla honom.
010:013 Ty
	  var och en som kallar Herrens namn,
	  han skall varda frlst.

010:014 Men huru skulle de kunna kalla den som de icke hava kommit till
	tro p?  Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hrt?
	Och huru skulle de kunna hra, om ingen predikade?
010:015 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve snda?
	S r och skrivet:
	  Huru ljuvliga ro icke fotstegen
	  av de mn som frambra gott budskap!
010:016 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga.  Esaias sger ju:
	  Herre, vem trodde vad som predikades fr oss?
010:017 Allts kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi
	ord.

010:018 Jag frgar d: Hava de kanhnda icke hrt predikas?  Jo,
	visserligen; det heter ju:
	  Deras tal har gtt ut ver hela jorden,
	  och deras ord till vrldens ndar.
010:019 Jag frgar d vidare: Har Israel kanhnda icke frsttt det?
	Redan Moses sger:
	  Jag skall uppvcka eder avund mot ett folk som icke r ett folk;
	  mot ett hednafolk utan frstnd skall jag reta eder till vrede.
010:020 Och Esaias gr s lngt, att han sger:
	  Jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig,
	  jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig.
010:021 Men om Israel sger han:
	  Hela dagen har jag utrckt mina hnder
	  till ett ohrsamt och genstrvigt folk.
011:001 S frgar jag nu: Har d Gud frskjutit sitt folk?  Bort det!
	Jag r ju sjlv en israelit, av Abrahams sd och av Benjamins
	stam.
011:002 Gud har icke frskjutit sitt folk, som redan frut hade blivit
	knt av honom.  Eller veten I icke vad skriften sger, dr den
	talar om Elias, huru denne infr Gud trder upp mot Israel med
	dessa ord:
011:003 Herre, de hava drpt dina profeter och rivit ned dina altaren;
	jag allena r kvar, och de st efter mitt liv?
011:004 Och vad fr han d fr svar av Gud?  Jag har ltit bliva kvar
	t mig sju tusen mn, som icke hava bjt kn fr Baal.
011:005 Likas finnes ock, i den tid som nu r, en kvarleva, i kraft av
	en utkorelse som har skett av nd.
011:006 Men har den skett av nd, s har den icke skett p grund av
	grningar; annars vore nd icke mer nd.

011:007 Huru r det allts?  Vad Israel str efter, det har det icke
	ftt; allenast de utvalda hava ftt det, medan de andra hava
	blivit frstockade.
011:008 S r ju skrivet: Gud har givit dem en smnaktighetens ande,
	gon som de icke kunna se med och ron som de icke kunna hra
	med; s r det nnu i dag.
011:009 Och David sger:
	  M deras bord bliva dem till en snara,
	  s att de bliva fngade;
	  m det bliva dem till ett giller,
	  s att de f sin vedergllning.
011:010   M deras gon frmrkas,
	  s att de icke se;
	  bj deras rygg alltid.

011:011 S frgar jag nu: Var det d fr att de skulle komma p fall som
	de stapplade?  Bort det!  Men genom deras fall har frlsningen
	kommit till hedningarna, fr att de sjlva skola uppvckas till
	avund.
011:012 Och har nu redan deras fall varit till rikedom fr vrlden, och
	har deras ftalighet varit till rikedom fr hedningarna, huru
	mycket mer skall icke deras fulltalighet s bliva!

011:013 Men till eder, I som ren av hednisk brd, sger jag: Eftersom
	jag nu r en hedningarnas apostel, hller jag mitt mbete hgt
	--
011:014 om jag till ventyrs s skulle kunna uppvcka avund hos dem
	som ro mitt ktt och blod och frlsa ngra bland dem.
011:015 Ty om redan deras frkastelse hade med sig vrldens frsoning,
	vad skall d deras upptagande hava med sig, om icke liv frn de
	dda?
011:016 Om frstlingsbrdet r heligt, s r ock hela degen helig; och
	om roten r helig, s ro ock grenarna heliga.
011:017 Men om nu ngra av grenarna hava brutits bort, och du, som r av
	ett vilt olivtrd, har blivit inympad bland grenarna och med dem
	har ftt delaktighet i det kta olivtrdets saftrika rot,
011:018 s m du icke drfr frhva dig ver grenarna.  Nej, om du
	skulle vilja frhva dig, s besinna att det icke r du som br
	roten, utan att roten br dig.

011:019 Nu sger du kanhnda: Det var fr att jag skulle bliva inympad
	som en del grenar brtos bort.
011:020 Visserligen.  Fr sin otros skull blevo de bortbrutna, och du
	fr vara kvar genom din tro.  Hav d inga hgmodiga tankar, utan
	lev i fruktan.
011:021 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s skall han icke
	heller skona dig.

011:022 Se allts hr Guds godhet och strnghet: Guds strnghet mot dem
	som fllo och hans godhet mot dig, om du nmligen hller dig
	fast vid hans godhet; annars bliver ocks du borthuggen.
011:023 Men jmvl de andra skola bliva inympade, om de icke hlla fast
	vid sin otro; Gud r ju mktig att ter inympa dem.
011:024 Ty om du har blivit borthuggen frn ditt av naturen vilda
	olivtrd och mot naturen inympats i ett delt olivtrd, huru
	mycket snarare skola d icke dessa kunna inympas i sitt eget
	kta olivtrd, det som de efter naturen tillhra!

011:025 Ty fr att I, mina brder, icke skolen hlla eder sjlva fr
	kloka, vill jag yppa fr eder denna hemlighet: Frstockelse har
	drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess
	hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
011:026 och s skall hela Israel bliva frlst, ssom det r skrivet:
	  Frn Sion skall frlossaren komma,
	  han skall skaffa bort all ogudaktighet frn Jakob.
011:027   Och nr jag borttager deras synder,
	  d skall detta vara det frbund, som jag gr med dem.

011:028 Se vi nu p evangelium, s ro de hans ovnner, fr eder skull;
	men se vi p utkorelsen, s ro de hans lskade, fr fdernas
	skull.
011:029 Ty sina ndegvor och sin kallelse kan Gud icke ngra.
011:030 Ssom I frut voren ohrsamma mot Gud, men nu genom dessas
	ohrsamhet haven ftt barmhrtighet,
011:031 s hava nu ock dessa varit ohrsamma, fr att de, genom den
	barmhrtighet som har vederfarits eder, ocks sjlva skola f
	barmhrtighet.
011:032 Ty Gud har givit dem alla till pris t ohrsamhet, fr att sedan
	frbarma sig ver dem alla.

011:033 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!  Huru
	outgrundliga ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans
	vgar!
011:034 Ty
	  vem har lrt knna Herrens sinne,
	  eller vem har varit hans rdgivare?
011:035   Eller vem har frst givit honom ngot,
	  som han allts br betala igen?
011:036 Av honom och genom honom och till honom r ju allting.  Honom
	tillhr ran i evighet, amen.
012:001 S frmanar jag nu eder, mina brder, vid Guds barmhrtighet,
	att frambra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud
	vlbehagligt offer -- eder andliga tempeltjnst.
012:002 Och skicken eder icke efter denna tidslders vsende, utan
	frvandlen eder genom edert sinnes frnyelse, s att I kunnen
	prva vad som r Guds vilja, vad som r gott och vlbehagligt
	och fullkomligt.

012:003 Ty i kraft av den nd som har blivit mig given, tillsger jag
	var och en av eder att icke hava hgre tankar om sig n
	tillbrligt r, utan tnka blygsamt, i verensstmmelse med det
	mtt av tro som Gud har tilldelat var och en.
012:004 Ty ssom vi i en och samma kropp hava mnga lemmar, men alla
	lemmarna icke hava samma frrttning,
012:005 s utgra ock vi, fastn mnga, en enda kropp i Kristus, men var
	fr sig ro vi lemmar, varandra till tjnst.
012:006 Och vi hava olika gvor, alltefter den nd som har blivit oss
	given.  Har ngon profetians gva, s bruke han den efter mttet
	av sin tro;
012:007 har ngon ftt en tjnst, s akte han p tjnsten; r ngon satt
	till lrare, s akte han p sitt lrarkall;
012:008 r ngon satt till att frmana, s akte han p sin plikt att
	frmana.  Den som delar ut gvor, han gre det med gott hjrta;
	den som r satt till frestndare, han vare det med nit; den som
	var barmhrtighet, han gre det med gldje.

012:009 Eder krlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hllen fast vid
	det goda.
012:010 lsken varandra av hjrtat i broderlig krlek; sken vertrffa
	varandra i inbrdes hedersbevisning.
012:011 Varen icke trga, dr det gller nit; varen brinnande i anden,
	tjnen Herren.
012:012 Varen glada i hoppet, tliga i bedrvelsen, uthlliga i bnen.
012:013 Tagen del i de heligas behov.  Varen angelgna om att bevisa
	gstvnlighet.
012:014 Vlsignen dem som frflja eder; vlsignen, och frbannen icke.
012:015 Gldjens med dem som ro glada, grten med dem som grta.
012:016 Varen ens till sinnes med varandra.  Haven icke edert sinne vnt
	till vad hgt r, utan hllen eder till det som r ringa.
	Hllen icke eder sjlva fr kloka.
012:017 Vedergllen ingen med ont fr ont.  Vinnlggen eder om vad gott
	r infr var man.
012:018 Hllen frid med alla mnniskor, om mjligt r, och s mycket som
	p eder beror.
012:019 Hmnens icke eder sjlva, mina lskade, utan lmnen rum fr
	vredesdomen; ty det r skrivet: Min r hmnden, jag skall
	vederglla det, sger Herren.
012:020   Fastmer,
	  om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
	  om han r trstig, s giv honom att dricka;
	  ty om du s gr, samlar du gldande kol p hans huvud.
012:021 Lt dig icke vervinnas av det onda, utan vervinn det onda med
	det goda.
013:001 Var och en vare underdnig den verhet som han har ver sig.  Ty
	ingen verhet finnes, som icke r av Gud; all verhet som finnes
	r frordnad av Gud.
013:002 Drfr, den som stter sig upp mot verheten, han str emot vad
	Gud har frordnat; men de som st emot detta, de skola f sin
	dom.
013:003 Ty de som hava vldet ro till skrck, icke fr dem som gra vad
	gott r, utan fr dem som gra vad ont r.  Vill du vara utan
	fruktan fr verheten, s gr vad gott r; du skall d bliva
	prisad av den,
013:004 ty verheten r en Guds tjnare, dig till fromma.  Men gr du
	vad ont r, d m du frukta; ty verheten br icke svrdet
	frgves, utan r en Guds tjnare, en hmnare, till att utfra
	vredesdomen ver den som gr vad ont r.
013:005 Drfr mste man vara den underdnig, icke allenast fr
	vredesdomens skull, utan ock fr samvetets skull.
013:006 Frdenskull betalen I ju ock skatt; ty verheten frrttar Guds
	tjnst och r just fr detta ndaml stndigt verksam.

013:007 S given t alla vad I ren dem skyldiga; skatt t den som
	skatt tillkommer, tull t den som tull tillkommer, fruktan t
	den som fruktan tillkommer, heder t den som heder tillkommer.
013:008 Varen ingen ngot skyldiga -- utom nr det gller krlek till
	varandra; ty den som lskar sin nsta, han har uppfyllt lagen.
013:009 De buden: Du skall icke beg ktenskapsbrott, Du skall icke
	drpa, Du skall icke stjla, Du skall icke hava begrelse
	och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det
	ordet: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
013:010 Krleken gr intet ont mot nstan; allts r krleken lagens
	uppfyllelse.

013:011 Akten p allt detta, s mycket mer som I veten vad tiden lider,
	att stunden nu r inne fr eder att vakna upp ur smnen.  Ty
	frlsningen r oss nu nrmare, n d vi kommo till tro.
013:012 Natten r framskriden, och dagen r nra.  Ltom oss drfr
	avlgga mrkrets grningar och iklda oss ljusets vapenrustning.
013:013 Ltom oss fra en hvisk vandel, ssom om dagen, icke med vilt
	leverne och dryckenskap, icke i otukt och lsaktighet, icke i
	kiv och avund.
013:014 Iklden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sdan
	omsorg om kttet, att onda begrelser drav uppvckas.
014:001 Om ngon r svag i tron, s upptagen honom dock vnligt, utan
	att dma ver andras betnkligheter.
014:002 Den ene har tro till att ta vad som helst, under det att den
	som r svag allenast ter vad som vxer p jorden.
014:003 Den som ter m icke frakta den som icke ter.  Ej heller m
	den som icke ter dma den som ter; ty Gud har upptagit honom,
014:004 och vem r du som dmer en annans tjnare?  Om han str eller
	faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall
	vl bliva stende, ty Herren r mktig att hlla honom stende.

014:005 Den ene gr skillnad mellan dag och dag, den andre hller alla
	dagar fr lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
014:006 Om ngon srskilt aktar p ngon dag, s gr han detta fr
	Herren, och om ngon ter, s gr han detta fr Herren; han
	tackar ju Gud.  S ock, om ngon avhller sig frn att ta, gr
	han detta fr Herren, och han tackar Gud.
014:007 Ty ingen av oss lever fr sig sjlv, och ingen dr fr sig
	sjlv.
014:008 Leva vi, s leva vi fr Herren; d vi, s d vi fr Herren.
	Evad vi leva eller d, hra vi allts Herren till.
014:009 Ty drfr har Kristus dtt och ter blivit levande, att han
	skall vara herre ver bde dda och levande.
014:010 Men du, varfr dmer du din broder?  Och du ter, varfr
	fraktar du din broder?  Vi skola ju alla en gng st infr Guds
	domstol.
014:011 Ty det r skrivet:
	  S sant jag lever, sger Herren,
	  fr mig skola alla knn bja sig,
	  och alla tungor skola prisa Gud.
014:012 Allts skall var och en av oss infr Gud gra rkenskap fr sig
	sjlv.

014:013 Ltom oss drfr icke mer dma varandra.  Dmen hellre s, att
	ingen m fr sin broder lgga en sttesten eller ngot som
	bliver honom till fall.
014:014 Jag vet vl och r i Herren Jesus viss om att intet i sig sjlvt
	r orent; allenast om ngon hller ngot fr orent, s r det
	fr honom orent.
014:015 Om nu genom din mat bekymmer vllas din broder, s vandrar du
	icke mer i krleken.  Bliv icke genom din mat till frdrv fr
	den som Kristus har lidit dden fr.
014:016 Lten allts icke det goda som I haven ftt bliva utsatt fr
	smdelse.
014:017 Ty Guds rike bestr icke i mat och dryck, utan i rttfrdighet
	och frid och gldje i den helige Ande.
014:018 Den som hri tjnar Kristus, han r vlbehaglig fr Gud och
	hller provet infr mnniskor.
014:019 Vi vilja allts fara efter det som lnder till frid och till
	inbrdes uppbyggelse.
014:020 Bryt icke fr mats skull ned Guds verk.  Vl r allting rent,
	men om tandet fr ngon r en sttesten, s bliver det fr den
	mnniskan till ondo;
014:021 du gr vl i att avhlla dig frn att ta ktt och dricka vin
	och frn annat som fr din broder bliver en sttesten.
014:022 Den tro du har m du hava fr dig sjlv infr Gud.  Salig r den
	som icke mste dma sig sjlv, nr det gller ngot som han har
	prvat vara rtt.
014:023 Men om ngon hyser betnkligheter och likvl ter, d r han
	dmd, eftersom det icke sker av tro.  Ty allt som icke sker av
	tro, det r synd.
015:001 Vi som ro starka ro pliktiga att bra de svagas skrpligheter
	och att icke leva oss sjlva till behag.
015:002 Var och en av oss m leva sin nsta till behag, honom till
	fromma och honom till uppbyggelse.
015:003 Kristus levde ju icke sig sjlv till behag, utan med honom
	skedde ssom det r skrivet:
	  Dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
015:004 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det r skrivet oss
	till undervisning, fr att vi, genom stndaktighet och genom den
	trst som skrifterna giva, skola bevara vrt hopp.
015:005 Och stndaktighetens och trstens Gud give eder att vara ens
	till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterfljelse,
015:006 s att I endrktigt och med en mun prisen vr Herres, Jesu
	Kristi, Gud och Fader.

015:007 Drfr m den ene av eder vnligt upptaga den andre, ssom
	Kristus, Gud till ra, har upptagit eder.
015:008 Vad jag vill sga r detta: Fr de omskurna har Kristus blivit
	en tjnare, till ett vittnesbrd om Guds sannfrdighet, fr att
	bekrfta de lften som hade givits t fderna;
015:009 hedningarna ter hava ftt prisa Gud fr hans barmhrtighets
	skull.  S r ock skrivet:
	  Frdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
	  och lovsjunga ditt namn.
015:010 Och ter heter det:
	  Jublen, I hedningar, med hans folk;
015:011 s ock:
	  Loven Herren, alla hedningar,
	  ja, honom prise alla folk.
015:012 S sger ock Esaias: Telningen frn Jessais rot skall komma,
	ja, han som skall st upp fr att rda ver hedningarna; p
	honom skola hedningarna hoppas.
015:013 Men hoppets Gud uppfylle eder med all gldje och frid i tron, s
	att I haven ett verfldande hopp i den helige Andes kraft.

015:014 Jag r vl redan nu viss om att I, mina brder, av eder sjlva
	ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stnd jmvl
	att frmana varandra.
015:015 Dock har jag, p ett delvis ngot dristigt stt, skrivit till
	eder med ytterligare pminnelser, detta i kraft av den nd som
	har blivit mig given av Gud:
015:016 att jag nmligen skall frrtta Kristi Jesu tjnst bland
	hedningarna och vara en prsterlig frvaltare av Guds
	evangelium, s att hedningarna bliva ett honom vlbehagligt
	offer, helgat i den helige Ande.
015:017 Allts r det i Kristus Jesus som jag har ngot att bermma mig
	av i frga om min tjnst infr Gud.
015:018 Ty jag skall icke drista mig att orda om ngot annat n vad
	Kristus, fr att gra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
	mig, med ord och med grning,
015:019 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.  S har
	jag, frn Jerusalem och runt omkring nda till Illyrien,
	verallt frkunnat evangelium om Kristus.
015:020 Och jag har hrvid satt min ra i att icke frkunna evangelium,
	dr Kristi namn redan var knt, ty jag ville icke bygga p en
	annans grundval;
015:021 utan s har skett, som skrivet r:
	  De fr vilka intet har varit frkunnat om honom skola f se,
	  och de som intet hava hrt skola frst.

015:022 Det r ocks hrigenom som jag s mnga gnger har blivit
	frhindrad att komma till eder.
015:023 Men d jag nu icke mer har ngot att utrtta i dessa trakter och
	under ganska mnga r har lngtat efter att komma till eder,
015:024 vill jag beska eder, nr jag begiver mig till Spanien.  Jag
	hoppas nmligen att p genomresan f se eder och att drefter av
	eder bliva utrustad fr frden dit, sedan jag frst i ngon mn
	har ftt min lngtan efter eder stillad.
015:025 Men nu far jag till Jerusalem med understd t de heliga.
015:026 Macedonien och Akaja hava nmligen knt sig manade att gra ett
	sammanskott t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
	fattigdom.
015:027 Ja, drtill hava de knt sig manade; de st ocks i skuld hos
	dem.  Ty om hedningarna hava ftt del i deras andliga goda, s
	ro de  sin sida skyldiga att vara dem till tjnst med sitt
	lekamliga goda.  --
015:028 Nr jag s har fullgjort detta och lmnat i deras hnder vad som
	har blivit insamlat, mnar jag drifrn begiva mig till Spanien
	och taga vgen genom eder stad.
015:029 Och jag vet, att nr jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
	vlsignelse i fullt mtt.

015:030 Och nu uppmanar jag eder, mina brder, vid vr Herre Jesus
	Kristus och vid vr krlek i Anden, att bist mig i min kamp,
	genom att bedja fr mig till Gud,
015:031 att jag m bliva frlst undan de ohrsamma i Judeen, och att det
	understd som jag fr med mig till Jerusalem m bliva vl
	mottaget av de heliga.
015:032 S skall jag, om Gud vill, med gldje komma till eder och
	vederkvicka mig tillsammans med eder.

015:033 Fridens Gud vare med eder alla.  Amen.
016:001 Jag anbefaller t eder vr syster Febe, som r
	frsamlingstjnarinna i Kenkrea.
016:002 S mottagen d henne i Herren, ssom det hves de heliga, och
	bistn henne i allt vari hon kan behva eder; ty hon har sjlv
	varit ett std fr mnga och jmvl fr mig.

016:003 Hlsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus.
016:004 De hava ju vgat sitt liv fr mig; och icke allenast jag tackar
	dem drfr, utan ocks alla hednafrsamlingar.
016:005 Hlsen ock den frsamling som kommer tillhopa i deras hus.
	Hlsen Epenetus, min lskade broder, som r frstlingen av dem
	som i provinsen Asien hava kommit till Kristus.
016:006 Hlsen Maria, som har arbetat s mycket fr eder.
016:007 Hlsen Andronikus och Junias, mina landsmn och medfngar, som
	hava ett s gott anseende bland apostlarna, och som lngre n
	jag hava varit i Kristus.
016:008 Hlsen Ampliatus, min lskade broder i Herren.
016:009 Hlsen Urbanus, vr medarbetare i Kristus, och Stakys, min
	lskade broder.
016:010 Hlsen Apelles, den i Kristus beprvade.  Hlsen dem som hra
	till Aristobulus' hus.
016:011 Hlsen Herodion, min landsman.  Hlsen dem av Narcissus' hus,
	som ro i Herren.
016:012 Hlsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren.  Hlsen Persis,
	den lskade systern, som har s mycket arbetat i Herren.
016:013 Hlsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks
	fr mig har varit en moder.
016:014 Hlsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de
	brder som ro tillsammans med dem.
016:015 Hlsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas
	och alla de heliga som ro tillsammans med dem.
016:016 Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla Kristi frsamlingar
	hlsa eder.

016:017 Men jag frmanar eder, mina brder, att hava akt p dem som
	vlla tvedrkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den
	lra som I haven inhmtat; dragen eder ifrn dem.
016:018 Ty sdana tjna icke vr Herre Kristus, utan sin egen buk; och
	genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga
	mnniskors hjrtan.
016:019 Eder lydnad r ju knd av alla.  ver eder glder jag mig
	drfr; men jag skulle nska att I voren visa i frga om det
	goda, och menlsa i frga om det onda.
016:020 Och fridens Gud skall snart lta Satan bliva krossad under edra
	ftter.

	Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.

016:021 Timoteus, min medarbetare, hlsar eder: s gra ock Lucius och
	Jason och Sosipater, mina landsmn.
016:022 Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, hlsar eder i
	Herren.
016:023 Gajus, min och hela frsamlingens vrd, hlsar eder.  Erastus,
	stadens kamrerare, och brodern Kvartus hlsar eder.
016:024 

016:025 Men honom som frmr styrka eder, enligt det evangelium jag
	frkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu
	avsljade hemlighet som frut under evrdliga tider har varit
	outtalad,
016:026 men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens
	befallning, blivit, med std av profetiska skrifter, kungjord
	bland alla hedningar, fr att bland dem upprtta trons lydnad --
016:027 honom, den ende vise Guden, tillhr ran, genom Jesus Kristus, i
	evigheternas evigheter.  Amen.



Book 46 Frsta Korinterna (1 Kor.)


001:001 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s ock
	brodern Sostenes,
001:002 hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, de i Kristus
	Jesus helgade, dem som ro kallade och heliga, jmte alla andra
	som kalla vr Herres, Jesu Kristi, namn, p alla orter dr de
	eller vi bo.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
	Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar Gud alltid fr eder skull, fr den Guds nd som har
	blivit eder given i Kristus Jesus,
001:005 att I haven i honom blivit rikligen begvade i alla stycken, i
	frga om allt vad tal och kunskap heter.
001:006 S har ju ock vittnesbrdet om Kristus blivit befst hos eder,
001:007 s att I icke stn tillbaka i frga om ngon ndegva, medan I
	vnten p vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
001:008 Han skall ock gra eder stndaktiga intill nden, s att I ren
	ostraffliga p vr Herres, Jesu Kristi, dag.
001:009 Gud r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till
	gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vr Herre.

001:010 Men jag frmanar eder, mina brder, vid vr Herres, Jesu Kristi,
	namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke lta
	sndringar finnas bland eder, utan hlla fast tillhopa i samma
	sinnelag och samma tnkestt.
001:011 Det har nmligen av Kloes husfolk blivit mig berttat om eder,
	mina brder, att tvister hava uppsttt bland eder.
001:012 Hrmed menar jag att bland eder den ene sger: Jag hller mig
	till Paulus, den andre: Jag hller mig till Apollos, en
	annan: Jag hller mig till Cefas, ter en annan: Jag hller
	mig till Kristus.  --
001:013 r d Kristus delad?  Icke blev vl Paulus korsfst fr eder?
	Och icke bleven I vl dpta i Paulus' namn?
001:014 Jag tackar Gud fr att jag icke har dpt ngon bland eder utom
	Krispus och Gajus,
001:015 s att ingen kan sga att I haven blivit dpta i mitt namn.
001:016 Dock, jag har dpt ocks Stefanas' husfolk; om jag eljest har
	dpt ngon vet jag icke.

001:017 Ty Kristus har icke snt mig till att dpa, utan till att
	frkunna evangelium, och detta icke med en visdom som bestr i
	ord, fr att Kristi kors icke skall bervas sin kraft.
001:018 Ty talet om korset r visserligen en drskap fr dem som g
	frlorade, men fr oss som bliva frlsta r det en Guds kraft.
001:019 Det r ju skrivet:
	  Jag skall gra de visas vishet om intet,
	  och de frstndigas frstnd skall jag sl ned.

001:020 Ja, var ro de visa?  Var ro de skriftlrda?  Var ro denna
	tidslders klyftiga mn?  Har icke Gud gjort denna vrldens
	visdom till drskap?
001:021 Jo, eftersom vrlden icke genom sin visdom lrde knna Gud i
	hans visdom, behagade det Gud att genom den drskap han lt
	predikas frlsa dem som tro.
001:022 Ty judarna begra tecken, och grekerna stunda visdom,
001:023 vi ter predika en korsfst Kristus, en som fr judarna r en
	sttesten och fr hedningarna en drskap,
001:024 men som fr de kallade, vare sig judar eller greker, r en
	Kristus som r Guds kraft och Guds visdom.
001:025 Ty Guds drskap r visare n mnniskor, och Guds svaghet r
	starkare n mnniskor.

001:026 Ty betnken, mina brder, huru det var vid eder kallelse: icke
	mnga som voro visa efter kttet blevo kallade, icke mnga
	mktiga, icke mnga av frnmlig slkt.
001:027 Men det som fr vrlden var draktigt, det utvalde Gud, fr att
	han skulle lta de visa komma p skam.
001:028 Och det som i vrlden var svagt, det utvalde Gud, fr att han
	skulle lta det starka komma p skam.  Och det som i vrlden var
	ringa och fraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var
	-- fr att han skulle gra det till intet, som ngonting var.
001:029 Ty han ville icke att ngot ktt skulle kunna bermma sig infr
	Gud.
001:030 Men hans verk r det, att I ren i Kristus Jesus, som fr oss
	har blivit till visdom frn Gud, till rttfrdighet och helgelse
	och till frlossning,
001:031 fr att s skall ske, som det r skrivet: Den som vill bermma
	sig, han bermme sig av Herren.
002:001 Nr jag kom till eder, mina brder, var det ocks icke med hga
	ord eller hg visdom som jag kom och frambar fr eder Guds
	vittnesbrd.
002:002 Ty jag hade beslutit mig fr, att medan jag var bland eder icke
	veta om ngot annat n Jesus Kristus, och honom ssom korsfst.
002:003 Och jag upptrdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken
	bvan.
002:004 Och mitt tal och min predikan framstlldes icke med vertalande
	visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
002:005 ty eder tro skulle icke vara grundad p mnniskors visdom, utan
	p Guds kraft.

002:006 Visdom tala vi dock bland dem som ro fullmogna, men en visdom
	som icke tillhr denna tidslder eller denna tidslders mktige,
	vilkas makt bliver till intet.
002:007 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den frdolda, om vilken Gud,
	redan fre tidsldrarnas begynnelse, har bestmt att den skall
	bliva oss till hrlighet,
002:008 och som ingen av denna tidslders mktige har knt; ty om de
	hade knt den, s hade de icke korsfst hrlighetens Herre.
002:009 Vi tala -- ssom det heter i skriften -- vad intet ga har sett
	och intet ra har hrt, och vad ingen mnniskas hjrta har
	kunnat tnka, vad Gud har berett t dem som lska honom.
002:010 Ty fr oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.  Anden
	utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
002:011 Ty vilken mnniska vet vad som r i en mnniska, utom den
	mnniskans egen ande?  Likas knner ingen vad som r i Gud, utom
	Guds Ande.
002:012 Men vi hava icke ftt vrldens ande, utan den Ande som r av
	Gud, fr att vi skola veta vad som har blivit oss sknkt av Gud.

002:013 Om detta tala vi ock, icke med sdana ord som mnsklig visdom
	lr oss, utan med sdana ord som Anden lr oss; vi hava ju att
	tyda andliga ting fr andliga mnniskor.
002:014 Men en sjlisk mnniska tager icke emot vad som hr Guds
	Ande till.  Det r henne en drskap, och hon kan icke frst det,
	ty det mste utgrundas p ett andligt stt.
002:015 Den andliga mnniskan ter kan utgrunda allt, men sjlv kan
	hon icke utgrundas av ngon.
002:016 Ty
	  vem har lrt knna Herrens sinne,
	  s att han skulle kunna undervisa honom?
	Men vi hava Kristi sinne.

003:001 Och jag kunde icke tala till eder, mina brder, ssom till
	andliga mnniskor, utan mste tala ssom till mnniskor av
	kttslig natur, ssom till dem som nnu ro barn i Kristus.
003:002 Mjlk gav jag eder att dricka; fast fda gav jag eder icke, ty
	det frdrogen I d nnu icke.  Ja, icke ens nu frdragen I det,
003:003 eftersom I nnu haven ett kttsligt sinne.  Ty om avund och kiv
	finnes bland eder, haven I icke d ett kttsligt sinne, och
	vandren I icke d p vanligt mnniskostt?
003:004 Nr den ene sger: Jag hller mig till Paulus och den andre:
	Jag hller mig till Apollos, ren I icke d lika hopen av
	mnniskor?

003:005 Vad r d Apollos?  Vad r Paulus?  Allenast tjnare, genom vilka
	I haven kommit till tro; och de ro det i mn av vad Herren har
	beskrt t var och en av dem.
003:006 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav vxten.
003:007 Allts kommer det icke an p den som planterar, ej heller p den
	som vattnar, utan p Gud, som giver vxten.
003:008 Den som planterar och den som vattnar -- den ene r ssom den
	andre, dock s, att var och en skall f sin srskilda ln efter
	sitt srskilda arbete.
003:009 Ty vi ro Guds medarbetare; I ren ett Guds kerflt, en Guds
	byggnad.

003:010 Efter den Guds nd som blev mig given lade jag grunden ssom en
	frfaren byggmstare, och en annan bygger nu vidare drp.  Men
	var och en m se till, huru han bygger drp.
003:011 Ty en annan grund kan ingen lgga, n den som r lagd, nmligen
	Jesus Kristus;
003:012 men om ngon bygger p den grunden med guld, silver och dyrbara
	stenar eller med tr, h och str,
003:013 s skall det en gng visa sig huru det r med vars och ens
	verk.  Den dagen skall gra det kunnigt; ty den skall
	uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk r, det skall
	elden prva.
003:014 Om det byggnadsverk, som ngon har uppfrt p den grunden,
	bliver bestndande, s skall han undf ln;
003:015 men om hans verk brnnes upp, s skall han g miste om lnen.
	Sjlv skall han dock bliva frlst, men ssom igenom eld.

003:016 Veten I icke att I ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i
	eder?
003:017 Om nu ngon frdrvar Guds tempel, s skall Gud frdrva honom;
	ty Guds tempel r heligt, och det templet ren I.

003:018 Ingen bedrage sig sjlv.  Om ngon bland eder menar sig vara
	vis genom denna tidslders visdom, s blive han en dre, fr att
	han skall kunna bliva vis.
003:019 Ty denna vrldens visdom r drskap infr Gud.  Det r ju
	skrivet:
	  Han fngar de visa i deras klokskap;
003:020 s ock:
	  Herren knner
	  de visas tankar,
	  han vet att de ro ffngliga.

003:021 S bermme sig d ingen av mnniskor.  Allt hr ju eder till;
003:022 det m vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela vrlden,
	det m vara liv eller dd, vad som nu r, eller vad som skall
	komma, alltsammans hr eder till.
003:023 Men I hren Kristus till, och Kristus hr Gud till.

004:001 Ssom Kristi tjnare och ssom frvaltare av Guds hemligheter,
	s m man anse oss.
004:002 Vad man nu drutver sker hos frvaltare r att en sdan m
	befinnas vara trogen.
004:003 Fr mig betyder det likvl fga att I -- eller verhuvud ngon
	mnsklig domstol -- stten eder till doms ver mig.  Ja, jag
	vill icke ens stta mig till doms ver mig sjlv.
004:004 Ty vl vet jag intet med mig, men drigenom r jag icke
	rttfrdigad; det r Herren som sitter till doms ver mig.
004:005 Dmen drfr icke frrn tid r, icke frrn Herren kommer, han
	som skall draga fram i ljuset vad som r frdolt i mrker och
	uppenbara alla hjrtans rdslag.  Och d skall var och en undf
	av Gud den bermmelse som honom tillkommer.

004:006 Detta, mina brder, har jag nu fr eder skull s framstllt, som
	gllde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i frga om
	oss lra eder detta: Icke utver vad skrivet r.  Jag vill icke
	att I skolen st emot varandra, uppblsta var och en ver sin
	lrare.
004:007 Vem sger d att du har ngot fretrde?  Och vad ger du, som du
	icke har ftt dig givet?  Men har du nu ftt dig givet vad du
	har, huru kan du d bermma dig, ssom om du icke hade ftt det
	dig givet?

004:008 I ren kantnka redan mtta, I haven redan blivit rika; oss
	frutan haven I blivit sannskyldiga konungar!  Ja, jag skulle
	nska att I verkligen haden blivit konungar, s att vi kunde f
	bliva edra medkonungar.
004:009 Mig tyckes nmligen att Gud har stllt oss apostlar hr ssom de
	ringaste bland alla, ssom livdmda mn; ett skdespel hava vi
	ju blivit fr vrlden, fr bde nglar och mnniskor.
004:010 Vi ro drar fr Kristi skull, men I ren kloka i Kristus; vi
	ro svaga, men I ren starka; I ren rade, men vi ro
	fraktade.
004:011 nnu i denna stund lida vi bde hunger och trst, vi mste g
	nakna, vi f uppbra hugg och slag, vi hava intet stadigt
	hemvist,
004:012 vi mste mda oss och arbeta med vra hnder.  Vi bliva smdade
	och vlsigna likvl; vi lida frfljelse och hrda dock ut;
004:013 man talar illa om oss, men vi tala goda ord.  Vi hava blivit
	ssom vrldens avskum, ssom var mans avskrap, och vi ro s
	nnu alltjmt.

004:014 Detta skriver jag, icke fr att komma eder att blygas, utan
	ssom en frmaning till mina lskade barn.
004:015 Ty om I n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s haven I
	dock icke mnga fder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom
	evangelium fdde eder till liv.
004:016 Drfr frmanar jag eder: Bliven mina efterfljare.

004:017 Just fr denna saks skull snder jag nu till eder Timoteus, min
	lskade och trogne son i Herren; han skall pminna eder om huru
	jag gr till vga i Kristus, i enlighet med den lra jag
	frkunnar allestdes, i alla frsamlingar.
004:018 Nu r det vl s, att somliga hava blivit uppblsta, under
	frmenande att jag icke skulle komma till eder.
004:019 Men om Herren s vill, skall jag snart komma till eder; och d
	skall jag lra knna, icke dessa uppblsta mnniskors ord, utan
	deras kraft.
004:020 Ty Guds rike bestr icke i ord, utan i kraft.
004:021 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller
	i krlek och saktmods ande?
005:001 Det frljudes svl att verhuvud otukt bedrives bland eder, som
	ock att sdan otukt frekommer, som man icke ens finner bland
	hedningarna, nmligen att en son har sin faders hustru.
005:002 Och nd ren I uppblsta och haven icke fastmer blivit
	uppfyllda av sdan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den
	som har gjort detta.
005:003 Jag, som vl till kroppen r frnvarande, men till anden
	nrvarande, har fr min del redan, ssom vore jag nrvarande,
	fllt domen ver den som har frvat en sdan ogrning:
005:004 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,
	med vr Herre Jesu kraft,
005:005 och verlmna den mannen t Satan till kttets frdrv, fr att
	anden skall bliva frlst p Herren Jesu dag.

005:006 Det r icke vl bestllt med eder bermmelse.  Veten I icke att
	litet surdeg syrar hela degen?
005:007 Rensen bort den gamla surdegen, s att I bliven en ny deg.  I
	ren ju osyrade; ty vi hava ock ett pskalamm, som r slaktat,
	nmligen Kristus.
005:008 Ltom oss drfr hlla hgtid, icke med gammal surdeg, icke med
	elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och
	sanningens osyrade brd.

005:009 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava ngot
	umgnge med otuktiga mnniskor --
005:010 detta icke sagt i allmnhet, om alla denna vrldens otuktiga
	mnniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;
	annars msten I ju rymma ur vrlden.
005:011 Nej, d jag skrev s till eder, menade jag, att om ngon som
	kallades broder vore en otuktig mnniska eller en girig eller en
	avgudadyrkare eller en smdare eller en drinkare eller en
	roffare, s skullen I icke hava ngot umgnge med en sdan eller
	ta tillsammans med honom.
005:012 Ty icke tillkommer det vl mig att dma dem som ro utanfr?
	Dem som ro innanfr haven I ju att dma;
005:013 dem som ro utanfr skall Gud dma.  I skolen driva ut ifrn
	eder den som r ond.
006:001 Huru kan ngon av eder taga sig fr, att nr han har sak med en
	annan, g till rtta icke infr de heliga, utan infr de
	orttfrdiga?
006:002 Veten I d icke att de heliga skola dma vrlden?  Men om nu I
	skolen sitta till doms ver vrlden, ren I d icke goda nog att
	dma i helt ringa ml?
006:003 I veten ju att vi skola dma nglar; huru mycket mer bra vi
	icke d kunna dma i timliga ting?
006:004 Och likvl, nr I nu haven fre ngot ml som gller sdana
	ting, stten I till domare just dem som ro ringa aktade i
	frsamlingen!
006:005 Eder till blygd sger jag detta.  r det d s omjligt att bland
	eder finna ngon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina
	brder?
006:006 Mste i stllet den ene brodern g till rtta med den andre, och
	det infr de otrogna?

006:007 verhuvud r redan det en brist hos eder, att I gn till rtta
	med varandra.  Varfr liden I icke hellre ortt?  Varfr lten I
	icke hellre andra gra eder skada?
006:008 I stllet gren I nu sjlva ortt och skada, och detta mot
	brder.

006:009 Veten I d icke att de orttfrdiga icke skola f Guds rike till
	arvedel?  Faren icke vilse.  Varken otuktiga mnniskor eller
	avgudadyrkare eller ktenskapsbrytare, varken de som lta bruka
	sig till synd mot naturen eller de som sjlva va sdan synd,
006:010 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smdare eller
	roffare skola f Guds rike till arvedel.
006:011 Sdana voro ock somliga bland eder, men I haven ltit tv eder
	rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rttfrdiggjorda i
	Herrens, Jesu Kristi, namn och i vr Guds Ande.

006:012 Allt r mig lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
	mig lovligt; ja, men jag br icke lta ngot f makt ver mig.
006:013 Maten r fr buken och buken fr maten, men bdadera skall Gud
	gra till intet.  Dremot r kroppen icke fr otukt, utan fr
	Herren, och Herren fr kroppen;
006:014 och Gud, som har uppvckt Herren, skall ock genom sin kraft
	uppvcka oss.
006:015 Veten I icke att edra kroppar ro Kristi lemmar?  Skall jag nu
	taga Kristi lemmar och gra dem till en skkas lemmar?  Bort det!
006:016 Veten I d icke att den som hller sig till en skka, han bliver
	en kropp med henne?  Det heter ju: De tu skola varda ett ktt.
006:017 Men den som hller sig till Herren, han r en ande med honom.

006:018 Flyn otukten.  All annan synd som en mnniska kan beg r utom
	kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p sin egen
	kropp.
006:019 Veten I d icke att eder kropp r ett tempel t den helige Ande,
	som bor i eder, och som I haven undftt av Gud, och att I icke
	ren edra egna?
006:020 I ren ju kpta, och betalning r given.  S frhrligen d Gud i
	eder kropp.
007:001 Vad nu angr det I haven skrivit om, s svarar jag detta:

	En man gr visserligen vl i att icke komma vid ngon kvinna;
007:002 men fr att undg otuktssynder m var man hava sin egen hustru,
	och var kvinna sin egen man.
007:003 Mannen give sin hustru vad han r henne pliktig, sammalunda ock
	hustrun sin man.
007:004 Hustrun rder icke sjlv ver sin kropp, utan mannen; sammalunda
	rder ej heller mannen ver sin kropp, utan hustrun.
007:005 Dragen eder icke undan frn varandra, om icke mjligen, med
	bdas samtycke, till en tid, fr att I skolen hava ledighet till
	bnen.  Kommen sedan ter tillsammans, s att Satan icke frestar
	eder, d I nu icke kunnen leva terhllsamt.
007:006 Detta sger jag likvl ssom en tillstdjelse, icke ssom en
	befallning.
007:007 Jag skulle dock vilja att alla mnniskor vore ssom jag.  Men var
	och en har ftt sin srskilda ndegva frn Gud, den ene s, den
	andre s.

007:008 Till de ogifta ter och till nkorna sger jag att de gra vl,
	om de frbliva i samma stllning som jag.
007:009 Men kunna de icke leva terhllsamt, s m de gifta sig; ty det
	r bttre att gifta sig n att vara upptnd av begr.

007:010 Men dem som ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren;
	En hustru m icke skilja sig frn sin man
007:011 (om hon likvl skulle skilja sig, s frblive hon ogift eller
	frlike sig ter med mannen), ej heller m en man frskjuta sin
	hustru.

007:012 Till de andra ter sger jag sjlv, icke Herren: Om ngon som
	hr till brderna har en hustru som icke r troende, och denna
	r villig att leva tillsammans med honom, s m han icke
	frskjuta henne.
007:013 Likas, om en hustru har en man som icke r troende, och denne
	r villig att leva tillsammans med henne, s m hon icke
	frskjuta mannen.
007:014 Ty den icke troende mannen r helgad i och genom sin hustru, och
	den icke troende hustrun r helgad i och genom sin man, d han
	r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu ro de
	heliga.  --
007:015 Om dremot den icke troende vill skiljas, s m han f
	skiljas.  En broder eller syster r i sdana fall intet tvng
	underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
007:016 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frlsa din man?
	Eller du man, huru vet du om du skall frlsa din hustru?
007:017 M allenast var och en vandra den vg fram, som Herren har
	bestmt t honom, var och en i den stllning vari Gud har kallat
	honom.  Den ordningen stadgar jag fr alla frsamlingar.
007:018 Har ngon blivit kallad ssom omskuren, s gre han sig icke
	ter lik de oomskurna; har ngon blivit kallad ssom oomskuren,
	s lte han icke omskra sig.
007:019 Det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren; allt
	beror p huruvida han hller Guds bud.
007:020 Var och en frblive i den kallelse vari han var, nr han blev
	kallad.
007:021 Har du blivit kallad ssom trl, s lt detta icke g dig till
	sinnes; dock, om du kan bliva fri, s begagna dig hellre
	drav.
007:022 Ty den trl som har blivit kallad till att vara i Herren, han r
	en Herrens frigivne; sammalunda r ock den frie, som har blivit
	kallad, en Kristi livegne.
007:023 I ren kpta, och betalningen r given; bliven icke mnniskors
	trlar.
007:024 Ja, mina brder, var och en frblive infr Gud i den stllning
	vari han har blivit kallad.

007:025 Vad vidare angr dem som ro jungfrur, s har jag icke att
	beropa ngon befallning av Herren, utan giver allenast ett rd,
	ssom en som genom Herrens barmhrtighet har blivit frtroende
	vrd.
007:026 Jag menar allts, med tanke p den nd som str fr drren, att
	den mnniska gr vl, som frbliver ssom hon r.
007:027 r du bunden vid hustru, s sk icke att bliva ls.  r du utan
	hustru, s sk icke att f hustru.
007:028 Om du likvl skulle gifta dig, s syndar du icke drmed; ej
	heller syndar en jungfru, om hon gifter sig.  Dock komma de som
	s gra att draga ver sig lekamliga vedermdor; och jag skulle
	grna vilja skona eder.

007:029 Men det sger jag, mina brder: Tiden r kort; drfr m
	hrefter de som hava hustrur vara ssom hade de inga,
007:030 och de som grta ssom grte de icke, och de som gldja sig
	ssom gladde de sig icke, och de som kpa ngot ssom finge de
	icke behlla det,
007:031 och de som bruka denna vrlden ssom gjorde de icke ngot bruk
	av den.  Ty den nuvarande vrldsordningen gr mot sitt slut;
007:032 och jag skulle grna vilja att I voren fria ifrn omsorger.  Den
	man som icke r gift gnar nmligen sin omsorg t vad som hr
	Herren till, huru han skall behaga Herren;
007:033 men den gifte mannen gnar sin omsorg t vad som hr vrlden
	till, huru han skall behaga sin hustru,
007:034 och s r hans hjrta delat.  Likas gnar den kvinna, som icke
	lngre r gift eller som r jungfru, sin omsorg t vad som hr
	Herren till, att hon m vara helig till bde kropp och ande; men
	den gifta kvinnan gnar sin omsorg t vad som hr vrlden till,
	huru hon skall behaga sin man.
007:035 Detta sger jag till eder egen nytta, och icke fr att lgga
	ngot band p eder, utan fr att I skolen fra en hvisk vandel
	och stadigt frbliva vid Herren.

007:036 Men om ngon menar sig handla otillbrligt mot sin ogifta dotter
	drmed att hon fr bliva verrig, d m han gra ssom han
	vill, om det nu mste s vara; han begr drmed ingen synd.  M
	hon f gifta sig.
007:037 Om dremot ngon r fast i sitt sinne och icke bindes av ngot
	ndtvng, utan kan flja sin egen vilja, och s i sitt sinne r
	besluten att lta sin ogifta dotter frbliva ssom hon r, d
	gr denne vl.
007:038 Allts: den som gifter bort sin dotter, han gr vl; och den som
	icke gifter bort henne, han gr nnu bttre.

007:039 En hustru r bunden s lnge hennes man lever; men nr hennes
	man r avsomnad, str det henne fritt att gifta sig med vem hon
	vill, blott det sker i Herren.
007:040 Men lyckligare r hon, om hon frbliver ssom hon r.  S r min
	mening, och jag tror att ocks jag har Guds Ande.

008:001 Vad ter angr ktt frn avgudaoffer, s knna vi nog det talet:
	Alla hava vi 'kunskap'.  Kunskapen uppblser, men
	krleken uppbygger.
008:002 Om ngon menar sig hava ftt ngon kunskap, s har han nnu
	icke ftt kunskap p sdant stt som han borde hava.
008:003 Men den som lskar Gud, han r knd av honom.

008:004 Vad allts angr tandet av ktt frn avgudaoffer, s sger jag
	detta:

	Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i vrlden, och
	att det icke finnes mer n en enda Gud.
008:005 Ty om ock ngra s kallade gudar skulle finnas, vare sig i
	himmelen eller p jorden -- och det finnes ju mnga gudar och
	mnga herrar --
008:006 s finnes dock fr oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken
	allt r, och till vilken vi sjlva ro, och en enda Herre: Jesus
	Kristus, genom vilken allt r, och genom vilken vi sjlva ro.

008:007 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som ro vana
	att nnu alltjmt tnka p avguden, ta kttet ssom
	avgudaoffersktt.  Och eftersom deras samvete r svagt, bliver
	det hrigenom beflckat.
008:008 Men maten skall icke avgra vr stllning till Gud.  Avhlla vi
	oss frn att ta, s bliva vi icke drigenom smre; ta vi, s
	bliva vi icke drigenom bttre.

008:009 Sen likvl till, att denna eder frihet icke till ventyrs bliver
	en sttesten fr de svaga.
008:010 Ty om ngon fr se dig, som har undftt kunskap, ligga till
	bords i ett avgudahus, skall d icke hans samvete, om han r
	svag, drav bliva uppbyggt p det stt att han ter kttet
	frn avgudaoffer?
008:011 Genom din kunskap gr ju d den svage frlorad -- han, din
	broder, som Kristus har lidit dden fr.
008:012 Om I p sdant stt synden mot brderna och sren deras svaga
	samveten, d synden I mot Kristus sjlv.

008:013 Drfr, om maten kan bliva min broder till fall, s vill jag
	sannerligen hellre fr alltid avst frn att ta ktt, p det
	att jag icke m bliva min broder till fall.

009:001 r jag icke fri?  r jag icke en apostel?  Har jag icke sett
	Jesus, vr Herre?  ren icke I mitt verk i Herren?
009:002 Om jag icke fr andra r en apostel, s r jag det tminstone
	fr eder, ty I sjlva ren i Herren inseglet p mitt
	apostlambete.

009:003 Detta r mitt frsvar mot dem som stta sig till doms ver mig.

009:004 Skulle vi kanhnda icke hava rtt att f mat och dryck?
009:005 Skulle vi icke hava rtt att f ssom hustru fra med oss p
	vra resor ngon som r en syster, vi likavl som de andra
	apostlarna och Herrens brder och srskilt Cefas?
009:006 Eller ro jag och Barnabas de enda som icke hava rtt att vara
	fritagna ifrn kroppsarbete?
009:007 Vem tjnar ngonsin i krig p egen sold?  Vem planterar en
	vingrd och ter icke dess frukt?  Eller vem vaktar en hjord och
	frtr icke mjlk frn hjorden?

009:008 Icke talar jag vl detta drfr att mnniskor plga s tala?
	Sger icke sjlva lagen detsamma?
009:009 I Moses' lag r ju skrivet: Du skall icke binda munnen till p
	oxen som trskar.  Mnne det r om oxarna som Gud har sdan
	omsorg?
009:010 Eller sger han det icke i alla hndelser med tanke p oss?
	Jo, fr vr skull blev det skrivet, att den som pljer br plja
	med en frhoppning, och att den som trskar br gra det i
	frhoppning om att f sin del.
009:011 Om vi hava stt t eder ett utsde av andligt gott, r det d
	fr mycket, om vi f inbrga frn eder en skrd av lekamligt gott?
009:012 Om andra hava en viss rttighet ver eder, skulle d icke vi n
	mer hava det?  Och likvl hava vi icke gjort bruk av den
	rttigheten, utan vi frdraga allt, fr att icke lgga ngot
	hinder i vgen fr Kristi evangelium.
009:013 I veten ju att de som frrtta tjnsten i helgedomen f sin fda
	ifrn helgedomen, och att de som ro anstllda vid altaret f
	sin del, nr altaret fr sin.
009:014 S har ock Herren frordnat att de som frkunna evangelium skola
	hava sitt uppehlle av evangelium.
009:015 Men jag fr min del har icke gjort bruk av ngon sdan frmn.

	Detta skriver jag nu icke, fr att jag sjlv skall f ngon
	sdan; lngt hellre ville jag d.  Nej, ingen skall gra min
	bermmelse om intet.
009:016 Ty om jag frkunnar evangelium, s r detta ingen bermmelse
	fr mig.  Jag mste ju s gra; och ve mig, om jag icke frkunnade
	evangelium!
009:017 Gr jag det av egen drift, s har jag rtt till ln; men d jag
	nu icke gr det av egen drift, s r den syssla som jag r
	betrodd med allenast en livegen frvaltares.  --
009:018 Vilken r allts min ln?  Jo, just den, att nr jag frkunnar
	evangelium, s gr jag detta utan kostnad fr ngon, i det att
	jag avstr frn att gra bruk av den rttighet jag har ssom
	frkunnare av evangelium.

009:019 Ty fastn jag r fri och oberoende av alla, har jag dock
	gjort mig till allas tjnare, fr att jag skall vinna dess flera.
009:020 Fr judarna har jag blivit ssom en jude, fr att kunna vinna
	judar; fr dom som st under lagen har jag, som sjlv icke str
	under lagen, blivit ssom stode jag under lagen, fr att kunna
	vinna dem som st under lagen.
009:021 Fr dem som ro utan lag har jag, som icke r utan Guds lag, men
	r i Kristi lag, blivit ssom vore jag utan lag, fr att jag
	skall vinna dem som ro utan lag.
009:022 Fr de svaga har jag blivit svag, fr att kunna vinna de svaga;
	fr alla har jag blivit allt, fr att jag i alla hndelser skall
	frlsa ngra.
009:023 Men allt gr jag fr evangelii skull, fr att ocks jag skall
	bliva delaktig av dess goda.

009:024 I veten ju, att fastn de som lpa p tvlingsbanan allasammans
	lpa, s vinner allenast en segerlnen.  Lpen ssom denne, fr
	att I mn vinna lnen.
009:025 Men alla som vilja deltaga i en sdan tvlan plgga sig
	terhllsamhet i alla stycken: dessa fr att vinna en frgnglig
	segerkrans, men vi fr att vinna en ofrgnglig.
009:026 Jag fr min del lper allts icke ssom gllde det ett ovisst
	ml; jag kmpar icke likasom en man som hugger i vdret.
009:027 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, fr att jag icke,
	nr jag predikar fr andra, sjlv skall komma till korta vid
	provet.

010:001 Ty jag vill sga eder detta, mina brder:

	Vra fder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
010:002 alla blevo de i molnskyn och i havet dpta till Moses;
010:003 alla to de samma andliga mat,
010:004 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nmligen ur
	en andlig klippa, som tfljde dem, och den klippan var Kristus.
010:005 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
	nedgjorda i knen.
010:006 Detta skedde oss till en varnagel, fr att vi icke skulle hava
	begrelse till det onda, ssom de hade begrelse drtill.
010:007 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, ssom somliga av dem
	blevo; s r ju skrivet: Folket satte sig ned till att ta och
	dricka, och drp stodo de upp till all leka.
010:008 Ltom oss icke heller bedriva otukt, ssom somliga av dem
	gjorde, varfr ock tjugutre tusen fllo p en enda dag.
010:009 Ltom oss icke heller fresta Kristus, ssom somliga av dem
	gjorde, varfr de ock blevo ddade av ormarna.
010:010 Knorren icke heller, ssom somliga av dem gjorde, varfr de ock
	blevo ddade av Frdrvaren.
010:011 Men detta vederfors dem fr att tjna till en varnagel, och det
	blev upptecknat till lrdom fr oss, som hava tidernas nde inp
	oss.
010:012 Drfr, den som menar sig st, han m se till, att han icke
	faller.
010:013 Inga andra frestelser hava mtt eder n sdana som vanligen mta
	mnniskor.  Och Gud r trofast; han skall icke tillstdja att I
	bliven frestade ver eder frmga, utan nr han lter frestelsen
	komma, skall han ock bereda en utvg drur, s att I kunnen
	hrda ut i den.

010:014 Allts, mina lskade, undflyn avgudadyrkan.
010:015 Jag sger detta till eder ssom till frstndiga mnniskor;
	sjlva mn I dma om det som jag sger.
010:016 Vlsignelsens kalk, ver vilken vi uttala vlsignelsen, r icke
	den en delaktighet av Kristi blod?  Brdet, som vi bryta, r icke
	det en delaktighet av Kristi kropp?
010:017 Eftersom det r ett enda brd, s ro vi, fastn mnga, en enda
	kropp, ty alla f vi vr del av detta ena brd.
010:018 Sen p det lekamliga Israel: ro icke de som ta av offren
	delaktiga i altaret?

010:019 Vad vill jag d sga hrmed?  Mnne att avgudaoffersktt r
	ngonting, eller att en avgud r ngonting?
010:020 Nej, det vill jag sga, att vad hedningarna offra, det offra de
	t onda andar och icke t Gud; och jag vill icke att I skolen
	hava ngon gemenskap med de onda andarna.
010:021 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;
	I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars
	bord.
010:022 Eller vilja vi reta Herren?  ro d vi starkare n han?

010:023 Allt r lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
	lovligt; ja, men icke allt uppbygger.
010:024 Ingen ske sitt eget bsta, utan envar den andres.

010:025 Allt som sljes i kttboden mn I ta; I behven icke fr
	samvetets skull gra ngon underskning drom.
010:026 Ty
	  jorden r Herrens, och allt vad drp r.

010:027 Om ngon av dem som icke ro troende bjuder eder till sig och I
	viljen g till honom, s mn I ta av allt som sttes fram t
	eder; I behven icke fr samvetets skull gra ngon underskning
	drom.
010:028 Men om ngon d sger till eder: Detta r offerktt, s skolen
	I avhlla eder frn att ta, fr den mans skull, som gav saken
	till knna, och fr samvetets skull --
010:029 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varfr
	skulle jag lta min frihet dmas av en annans samvete?
010:030 Om jag ter drav med tacksgelse, varfr skulle jag d bliva
	smdad fr det som jag tackar Gud fr?

010:031 Allts, vare sig I ten eller dricken, eller vadhelst annat I
	gren, s gren allt till Guds ra.
010:032 Bliven icke fr ngon till en sttesten, varken fr judar
	eller fr greker eller fr Guds frsamling;
010:033 varen ssom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och
	icke sker min egen nytta, utan de mngas, fr att de skola bliva
	frlsta.

010:001 Varen I mina efterfljare, ssom jag r Kristi.

011:002 Jag prisar eder fr det att I i alla stycken haven mig i minne
	och hllen fast vid mina lrdomar, ssom de ro eder givna av
	mig.

011:003 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus r envar mans
	huvud, och att mannen r kvinnans huvud, och att Gud r Kristi
	huvud.
011:004 Var och en man som har sitt huvud betckt, nr han beder eller
	profeterar, han vanrar sitt huvud.
011:005 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohljt huvud, hon
	vanrar sitt huvud, ty det r d alldeles som om hon hade sitt
	hr avrakat.
011:006 Om en kvinna icke vill hlja sig, s kan hon lika vl lta skra
	av sitt hr; men eftersom det r en skam fr en kvinna att lta
	skra av sitt hr eller att lta raka av det, s m hon hlja
	sig.
011:007 En man r icke pliktig att hlja sitt huvud, eftersom han r
	Guds avbild och terspeglar hans hrlighet, d kvinnan dremot
	terspeglar mannens hrlighet.
011:008 Ty mannen r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
011:009 Icke heller skapades mannen fr kvinnans skull, utan kvinnan fr
	mannens skull.
011:010 Drfr br kvinnan p sitt huvud hava en makt, fr nglarnas
	skull.
011:011 Dock r det i Herren s, att varken kvinnan r till utan mannen,
	eller mannen utan kvinnan.
011:012 Ty ssom kvinnan r av mannen, s r ock mannen genom kvinnan;
	men alltsammans r av Gud.  --
011:013 Dmen sjlva: hves det en kvinnan att ohljd bedja till Gud?
011:014 Lr icke sjlva naturen eder att det lnder en man till
	vanheder, om han har lngt hr,
011:015 men att det lnder en kvinna till ra, om hon har lngt hr?
	Hret r ju henne givet ssom slja.
011:016 Om nu likvl ngon vill vara genstridig, s mn han veta att vi
	fr vr del icke hava en sdan sedvnja, ej heller andra Guds
	frsamlingar.

011:017 Detta bjuder jag eder nu.  Men vad jag icke kan prisa r att I
	kommen tillsammans, icke till frbttring, utan till frsmring.
011:018 Ty frst och frmst hr jag sgas att vid edra frsamlingsmten
	sndringar yppa sig bland eder.  Och till en del tror jag att s
	r.
011:019 Ty partier mste ju finnas bland eder, fr att det skall bliva
	uppenbart vilka bland eder som hlla provet.

011:020 Nr I allts kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens
	mltid hllas;
011:021 ty vid mltiden tager var och en i frvg sjlv den mat han
	har medfrt, och s fr den ene hungra, medan den andre fr fr
	mycket.
011:022 Haven I d icke edra hem, dr I kunnen ta ock dricka?  Eller
	r det s, att I frakten Guds frsamling och viljen komma dem att
	blygas, som intet hava?  Vad skall jag d sga till eder?  Skall jag
	prisa eder?  Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

011:023 Ty jag har frn Herren undftt detta, som jag ock har meddelat
	eder: I den natt d Herren Jesus blev frrdd tog han ett brd
011:024 och tackade Gud och brt det och sade: Detta r min lekamen,
	som varder utgiven fr eder.  Gren detta till min minnelse.
011:025 Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
	kalk r det nya frbundet, i mitt blod.  S ofta I dricken den,
	s gren detta till min minnelse.

011:026 Ty s ofta I ten detta brd och dricken kalken, frkunnen I
	Herrens dd, till dess att han kommer.
011:027 Den som nu p ett ovrdigt stt ter detta brd eller dricker
	Herrens kalk, han frsyndar sig p Herrens lekamen och blod.
011:028 Prve d mnniskan sig sjlv, och te s av brdet och dricke av
	kalken.
011:029 Ty den som ter och dricker, utan att gra tskillnad mellan
	Herrens lekamen och annan spis, han ter och dricker en dom ver
	sig.
011:030 Drfr finnas ock bland eder mnga som ro svaga och sjuka, och
	ganska mnga ro avsomnade.
011:031 Om vi ginge till doms med oss sjlva, s bleve vi icke dmda.
011:032 Men d vi nu bliva dmda, s r detta en Herrens tuktan, som
	drabbar oss, fr att vi icke skola bliva frdmda tillika med
	vrlden.

011:033 Allts, mina brder, nr I kommen tillsammans fr att hlla
	mltid, s vnten p varandra.
011:034 Om ngon r hungrig, d m han ta hemma, s att eder
	sammankomst icke bliver eder till en dom.

	Om det vriga skall jag frordna, nr jag kommer.

012:001 Vad nu angr dem som hava andliga gvor, s vill jag sga eder,
	mina brder, huru med dem frhller sig.
012:002 I veten att I, medan I voren hedningar, lten eder blindvis
	fras bort till de stumma avgudarna.
012:003 Drfr vill jag nu frklara fr eder, att likasom ingen som
	talar i Guds Ande sger: Frbannad vare Jesus, s kan ej
	heller ngon sga: Jesus r Herre annat n i den helige Ande.

012:004 Ndegvorna ro mngahanda, men Anden r en och densamme.
012:005 Tjnsterna ro mngahanda, men Herren r en och densamme.
012:006 Kraftverkningarna ro mngahanda, men Gud r en och densamme,
	han som verkar allt i alla.
012:007 Men de gvor i vilka Anden uppenbarar sig givas t var och en
	s, att de kunna bliva till nytta.
012:008 S gives genom Anden t den ene att tala visdomens ord, t en
	annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
012:009 t en annan gives tro i samme Ande, t en annan givas
	helbrgdagrelsens gvor i samme ene Ande,
012:010 t en annan gives gvan att utfra kraftgrningar, t en annan
	att profetera, t en annan att skilja mellan andar, t en annan
	att tala tungoml p olika stt, t en annan att uttyda, nr
	ngon talar tungoml.
012:011 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter
	sin vilja, tilldelar t var och en ngon srskild gva.

012:012 Ty likasom kroppen r en och likvl har mnga lemmar, och
	likasom kroppens alla lemmar, fastn de ro mnga, likvl utgra
	en enda kropp, likas r det med Kristus.
012:013 Ty i en och samme Ande ro vi alla dpta till att utgra en och
	samma kropp, vare sig vi ro judar eller greker, vare sig vi ro
	trlar eller fria; och alla hava vi ftt en och samme Ande
	utgjuten ver oss.
012:014 Kroppen utgres ju icke heller av en enda lem, utan av mnga.
012:015 Om foten ville sga: Jag r icke hand, drfr hr jag icke till
	kroppen, s skulle den icke dess mindre hra till kroppen.
012:016 Och om rat ville sga: Jag r icke ga, drfr hr jag icke
	till kroppen, s skulle det icke dess mindre hra till kroppen.
012:017 Om hela kroppen vore ga, var funnes d hrseln?  Och om den hel
	och hllen vore ra, var funnes d lukten?
012:018 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p
	det stt som han har velat.
012:019 Om ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d sjlva
	kroppen?
012:020 Men nu r det s, att lemmarna ro mnga, och att kroppen dock
	r en enda.
012:021 gat kan icke sga till handen: Jag behver dig icke, ej
	heller huvudet till ftterna: Jag behver eder icke.
012:022 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast ro som
	mest ndvndiga.
012:023 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
	dem beklda vi med s mycket strre heder; och dem som vi blygas
	fr, dem skyla vi med s mycket strre blygsamhet,
012:024 under det att de andra icke behva ngot sdant.  Men nr Gud
	sammanfogade kroppen av olika delar och drvid lt den ringare
	delen f en s mycket strre heder,
012:025 s skedde detta, fr att sndring icke skulle uppst i kroppen,
	utan alla lemmar endrktigt hava omsorg om varandra.
012:026 Om nu en lem lider, s lida alla de andra lemmarna med den; om
	ter en lem ras, s gldja sig alla de andra lemmarna med den.

012:027 Men nu ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin
	mn.
012:028 Och Gud har i frsamlingen satt frst och frmst ngra till
	apostlar, fr det andra ngra till profeter, fr det tredje
	ngra till lrare, vidare ngra till att utfra kraftgrningar,
	ytterligare ngra till att hava helbrgdagrelsens gvor, eller
	till att taga sig an de hjlplsa, eller till att vara
	styresmn, eller till att p olika stt tala tungoml.
012:029 Icke ro vl alla apostlar?  Icke ro vl alla profeter?  Icke
	ro vl alla lrare?  Icke utfra vl alla kraftgrningar?
012:030 Icke hava vl alla helbrgdagrelsens gvor?  Icke tala vl alla
	tungoml?  Icke kunna vl alla uttyda?
012:031 Men varen ivriga att undf de ndegvor som ro de strsta.

	Och nu vill jag ytterligare visa eder en vg, en vermttan
	hrlig vg.
013:001 Om jag talade bde mnniskors och nglars tungoml, men icke
	hade krlek, s vore jag allenast en ljudande malm eller en
	klingande cymbal.
013:002 Och om jag hade profetians gva och visste alla hemligheter och
	gde all kunskap, och om jag hade all tro, s att jag kunde
	frflytta berg, men icke hade krlek, s vore jag intet.
013:003 Och om jag gve bort allt vad jag gde till brd t de fattiga,
	ja, om jag offrade min kropp till att brnnas upp, men icke hade
	krlek, s vore detta mig till intet gagn.

013:004 Krleken r tlig och mild.  Krleken avundas icke, krleken
	frhver sig icke, den uppblses icke.
013:005 Den skickar sig icke ohviskt, den sker icke sitt, den
	frtrnas icke, den hyser icke agg fr en ofrrtts skull.
013:006 Den glder sig icke ver orttfrdigheten, men har sin gldje i
	sanningen.
013:007 Den frdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
	uthrdar allting.

013:008 Krleken frgr aldrig.  Men profetians gva, den skall
	frsvinna, och tungomlstalandet, det skall taga slut, och
	kunskapen, den skall frsvinna.
013:009 Ty vr kunskap r ett styckverk, och vrt profeterande r ett
	styckverk;
013:010 men nr det kommer, som r fullkomligt, d skall det frsvinna,
	som r ett styckverk.
013:011 Nr jag var barn, talade jag ssom ett barn, mitt sinne var
	ssom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
	man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
013:012 Nu se vi ju p ett dunkelt stt, ssom i en spegel, men d skola
	vi se ansikte mot ansikte.  Nu r min kunskap ett styckverk, men
	d skall jag knna till fullo, ssom jag sjlv har blivit till
	fullo knd.

013:013 S bliva de d bestndande, tron, hoppet, krleken, dessa tre;
	men strst bland dem r krleken.
014:001 Faren efter krleken, men varen ock ivriga att undf de andliga
	gvorna, framfr allt profetians gva.
014:002 Ty den som talar tungoml, han talar icke fr mnniskor, utan
	fr Gud; ingen frstr honom ju, han talar i andehnryckning
	hemlighetsfulla ord.
014:003 Men den som profeterar, han talar fr mnniskor, dem till
	uppbyggelse och frmaning och trst.
014:004 Den som talar tungoml uppbygger allenast sig sjlv, men den som
	profeterar, han uppbygger en hel frsamling.
014:005 Jag skulle vl vilja att I alla taladen tungoml, men nnu
	hellre ville jag att I profeteraden.  Den som profeterar r
	frmer n den som talar tungoml, om nmligen den senare icke
	drjmte uttyder sitt tal, s att frsamlingen fr ngon
	uppbyggelse.
014:006 Ja, mina brder, om jag komme till eder och talade tungoml, vad
	gagn gjorde jag eder drmed, sframt jag icke drjmte genom
	mitt tal meddelade eder antingen ngon uppenbarelse eller ngon
	kunskap eller ngon profetia eller ngon undervisning?

014:007 Gller det icke jmvl om livlsa ting som giva ljud ifrn sig,
	det m nu vara en fljt eller en harpa, att vad som spelas p
	dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrn sig toner som
	kunna skiljas frn varandra?
014:008 Likas, om den signal som basunen giver r otydlig, vem gr sig
	d redo till strid?
014:009 Detsamma gller nu fr eder; om I icke med edra tungor
	frambringen begripliga ord, huru skall man d kunna frst vad I
	talen?  D bliver det ju ett tal i vdret.

014:010 Det finnes hr i vrlden olika sprk, vem vet huru mnga, och
	bland dem finnes intet vars ljud ro utan mening.
014:011 Men om jag nu icke frstr sprket, s bliver jag en frmling
	fr den som talar, och den som talar bliver en frmling fr mig.
014:012 Detta gller ock fr eder; nr I ren ivriga att undf andliga
	gvor, s m eder strvan efter att dessa hos eder skola
	verflda hava frsamlingens uppbyggelse till ml.
014:013 Drfr m den som talar tungoml bedja om att han ock m kunna
	uttyda.
014:014 Ty om jag talar tungoml, nr jag beder, s beder visserligen
	min ande, men mitt frstnd kommer ingen frukt stad.

014:015 Vad fljer d hrav?  Jo, jag skall vl bedja med anden, men jag
	skall ock bedja med frstndet; jag skall vl lovsjunga med
	anden, men jag skall ock lovsjunga med frstndet.
014:016 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p de
	olrdas plats d kunna sga sitt amen till din tacksgelse?
	De frst ju icke vad du sger.
014:017 Om n din tacksgelse r god, s bliva de andra dock icke
	uppbyggda drav.  --
014:018 Gud vare tack, jag talar tungoml mer n I alla;
014:019 och dock vill jag hellre i frsamlingen tala fem ord med mitt
	frstnd, till undervisning jmvl fr andra, n tio tusen ord i
	tungoml.

014:020 Mina brder, varen icke barn till frstndet; nej varen barn i
	ondskan, men varen fullmogna till frstndet.
014:021 Det r skrivet i lagen:
	  Genom mnniskor med frmmande tungoml
	  och genom frmlingars lppar
	  skall jag tala till detta folk,
	  men icke ens s skola de hra p mig, sger Herren.
014:022 Allts ro tungomlen ett tecken, ej fr dem som tro, utan fr
	dem som icke tro; profetian dremot r ett tecken, ej fr dem
	som icke tro, utan fr dem som tro.
014:023 Om nu hela frsamlingen komme tillhopa till gemensamt mte, och
	alla dr talade tungoml, och s ngra som vore olrda komme
	ditin, eller ngra som icke trodde, skulle d icke dessa sga
	att I voren ifrn edra sinnen?
014:024 Om ter alla profeterade, och s ngon som icke trodde, eller
	som vore olrd komme ditin, d skulle denne knna sig avsljad
	av alla och av alla utrannsakad.
014:025 Vad som vore frdolt i hans hjrta bleve d uppenbart, och s
	skulle han falla ned p sitt ansikte och tillbedja Gud och
	betyga att Gud verkligen r i eder.

014:026 Vad fljer d hrav, mina brder?  Jo, nr I kommen tillsammans,
	s har var och en ngot srskilt att meddela: den ene har en
	psalm, den andre ngot till undervisning, en annan ter ngon
	uppenbarelse, en talar tungoml, en annan uttyder; allt detta m
	nu ske s, att det lnder till uppbyggelse.
014:027 Vill man tala tungoml, s m fr var gng tv eller hgst tre
	f tala, och av dessa en i snder, och en m uttyda det.
014:028 r ingen uttydare tillstdes, s m de tiga i frsamlingen och
	tala allenast fr sig sjlva och fr Gud.

014:029 Av dem som vilja profetera m tv eller tre f tala, och de
	andra m dma om det som talas.
014:030 Men om ngon annan som sitter dr fr en uppenbarelse, d m den
	frste tiga.
014:031 Ty I kunnen alla f profetera, den ene efter den andre, s att
	alla bliva undervisade och alla frmanade;
014:032 och profeters andar ro profeterna underdniga.
014:033 Gud r ju icke oordningens Gud, utan fridens.

014:034 Ssom kvinnorna tiga i alla andra de heligas frsamlingar, s m
	de ock tiga i edra frsamlingar.  Det r dem icke tillstatt att
	tala, utan de bra underordna sig, ssom lagen bjuder.
014:035 Vilja de hava upplysning om ngot, s m de hemma frga sina
	mn; ty det r en skam fr en kvinna att tala i frsamlingen.  --
014:036 Eller r det frn eder som Guds ord har utgtt?  Eller har det
	kommit allenast till eder?

014:037 Om ngon menar sig vara en profet eller en man med andegva, s
	m han ock inse att vad jag skriver till eder r Herrens bud.
014:038 Men vill ngon icke inse detta, s vare det hans egen sak.

014:039 Allts, mina brder, varen ivriga att undf profetians gva och
	frmenen ej heller ngon att tala tungoml.
014:040 Men lten allt tillg p hviskt stt och med ordning.
015:001 Mina brder, jag vill pminna eder om det evangelium som jag
	frkunnade fr eder, som I jmvl togen emot, och som I nnu
	stn kvar i,
015:002 genom vilket I ock bliven frlsta; jag vill pminna eder om huru
	jag frkunnade det fr eder, sframt I eljest hllen fast drvid
	-- om nu icke s r att I frgves haven kommit till tro.
015:003 Jag meddelade eder ju ssom ett huvudstycke vad jag sjlv hade
	undftt: att Kristus dog fr vra synder, enligt skrifterna,
015:004 och att han blev begraven, och att han har uppsttt p tredje
	dagen, enligt skrifterna,
015:005 och att han visade sig fr Cefas och sedan fr de tolv.
015:006 Drefter visade han sig fr mer n fem hundra brder p en gng,
	av vilka de flesta nnu leva kvar, medan ngra ro avsomnade.
015:007 Drefter visade han sig fr Jakob och sedan fr alla apostlarna.
015:008 Allra sist visade han sig ocks fr mig, som r att likna vid
	ett ofullgnget foster.
015:009 Ty jag r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens vrdig att
	kallas apostel, jag som har frfljt Guds frsamling.
015:010 Men genom Guds nd r jag vad jag r, och hans nd mot mig har
	icke varit ffng, utan jag har arbetat mer n de alla -- dock
	icke jag, utan Guds nd, som har varit med mig.

015:011 Det m nu vara jag eller de andra, s r det p det sttet vi
	predika, och p det sttet I haven kommit till tro.

015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppsttt frn de dda,
	huru kunna d somliga bland eder sga att det icke finnes ngon
	uppstndelse frn de dda?
015:013 Om det ter icke finnes ngon uppstndelse frn de dda, d har
	icke heller Kristus uppsttt.
015:014 Men om Kristus icke har uppsttt, d r ju vr predikan ffng,
	d r ock eder tro ffng;
015:015 d befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
	vittnat mot Gud att han har uppvckt Kristus, som han icke har
	uppvckt, om det r sant att dda icke uppst.
015:016 Ja, om dda icke uppst, s har ej heller Kristus uppsttt.
015:017 Men om Kristus icke har uppsttt, s r eder tro frgves; I
	ren d nnu kvar i edra synder.
015:018 D hava ju ock de gtt frlorade, som hava avsomnat i Kristus.
015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vrt hopp, och drav
	intet bliver, d ro vi de mest mkansvrda av alla mnniskor.

015:020 Men nu har Kristus uppsttt frn de dda, ssom frstlingen av
	de avsomnade.
015:021 Ty eftersom dden kom genom en mnniska, s kom ock genom en
	mnniska de ddas uppstndelse.
015:022 Och ssom i Adam alla d, s skola ock i Kristus alla gras
	levande.
015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus ssom frstlingen,
	drnst, vid Kristi tillkommelse, de som hra honom till.
015:024 Drefter kommer nden, d nr han verlmnar riket t Gud och
	Fadern, sedan han frn andevrldens alla furstar och alla
	vldigheter och makter har tagit all deras makt.
015:025 Ty han mste regera
	  till dess han har lagt alla sina fiender
	  under sina ftter.
015:026 Sist bland hans fiender bliver ock dden bervad all sin makt;
015:027 ty
	  allt har han lagt under hans ftter.

	Men nr det heter att allt r honom underlagt, d r
	uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d skall ock Sonen
	sjlv giva sig under den som har lagt allt under honom.  Och s
	skall Gud bliva allt i alla.

015:029 Vad kunna annars de som lta dpa sig fr de ddas skull vinna
	drmed?  Om s r att dda alls icke uppst, varfr lter man d
	dpa sig fr deras skull?
015:030 Och varfr undstta vi oss sjlva var stund fr faror?
015:031 Ty -- s sant jag i Kristus Jesus, vr Herre, kan bermma mig av
	eder, mina brder -- jag lider dden dag efter dag.
015:032 Om jag hade tnkt ssom mnniskor plga tnka, nr jag i Efesus
	kmpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d det jag gjorde?  Om
	dda icke uppst -- ltom oss d ta och dricka, ty i morgon
	mste vi d.

015:033 Faren icke vilse:
	  Fr goda seder dligt sllskap r frdrv.
015:034 Vaknen upp till rtt nykterhet, och synden icke.  Somliga finnas
	ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd sger jag
	detta.

015:035 Nu torde ngon frga: P vad stt uppst d de dda, och med
	hurudan kropp skola de trda fram?
015:036 Du ofrstndige!  Det fr du sr, det fr ju icke liv, om det
	icke frst har dtt.
015:037 Och nr du sr, d r det du sr icke den vxt som en gng skall
	komma upp, utan ett naket korn, kanhnda ett vetekorn, kanhnda
	ngot annat.
015:038 Men Gud giver det en kropp, en sdan som han vill, och t vart
	fr dess srskilda kropp.
015:039 Icke allt ktt r av samma slag, utan mnniskors har sin art,
	boskapsdjurs ktt en annan art, fglars ktt ter en annan,
	fiskars terigen en annan.
015:040 S finnas ock bde himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
	de himmelska kropparnas hrlighet r av ett slag, de jordiska
	kropparnas av ett annat slag.
015:041 En hrlighet har solen, en annan hrlighet har mnen, ter en
	annan hrlighet hava stjrnorna; ja, den ena stjrnan r icke
	lik den andra i hrlighet.  --
015:042 S r det ock med de ddas uppstndelse: vad som bliver stt
	frgngligt, det uppstr ofrgngligt;
015:043 vad som bliver stt i ringhet, det uppstr i hrlighet; vad som
	bliver stt i svaghet, det uppstr i kraft;
015:044 hr ss en sjlisk kropp, dr uppstr en andlig kropp.  S
	visst som det finnes en sjlisk kropp, s visst finnes det ock
	en andlig.
015:045 S r ock skrivet: Den frsta mnniskan, Adam, blev en levande
	varelse med sjl.  Den siste Adam ter blev en levandegrande
	ande.
015:046 Men icke det andliga r det frsta, utan det sjliska; sedan
	kommer det andliga.
015:047 Den frsta mnniskan var av jorden och jordisk, den andra
	mnniskan r av himmelen.
015:048 Sdan som den jordiska var, sdana ro ock de jordiska; och
	sdan som den himmelska r, sdana ro ock de himmelska.
015:049 Och ssom vi hava burit den jordiskas gestalt, s skola vi ock
	bra den himmelskas gestalt.

015:050 Mina brder, vad jag nu vill sga r detta, att ktt och blod
	icke kunna f Guds rike till arvedel; ej heller fr
	frgngligheten ofrgngligheten till arvedel.
015:051 Se, jag sger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
	alla skola vi bliva frvandlade,
015:052 och det i ett nu, i ett gonblick, vid den sista basunens ljud.
	Ty basunen skall ljuda, och de dda skola uppst till
	ofrgnglighet, och d skola vi bliva frvandlade.
015:053 Ty detta frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet, och
	detta ddliga iklda sig oddlighet.
015:054 Men nr detta frgngliga har ikltt sig ofrgnglighet, och
	detta ddliga har ikltt sig oddlighet, d skall det ord
	fullbordas, som str skrivet: Dden r uppslukad och seger
	vunnen.
015:055 Du dd, var r din seger?  Du dd, var r din udd?
015:056 Ddens udd r synden, och syndens makt kommer av lagen.
015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vr Herre Jesus
	Kristus!

015:058 Allts, mina lskade brder, varen fasta, orubbliga, alltid
	verfldande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete
	icke r ffngt i Herren.

016:001 Vad nu angr insamlingen till de heliga, s mn I frfara p
	samma stt som jag har frordnat fr frsamlingarna i Galatien.
016:002 Var och en av eder m spara ihop vad han fr tillflle till, och
	p frsta dagen i var vecka m han lgga av detta hemma hos sig,
	s att insamlingen icke gres frst vid min ankomst.
016:003 Men nr jag kommer, skall jag snda stad de mn som I sjlva
	prven vara lmpliga, med brev till Jerusalem, fr att dr
	frambra eder krleksgva.
016:004 Och om saken befinnes vara vrd att ocks jag reser, s skola de
	f tflja mig.

016:005 Jag tnker nmligen komma till eder, sedan jag har farit genom
	Macedonien.  Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,
016:006 men hos eder skall jag kanhnda stanna ngot, mjligen vintern
	ver, fr att I drefter mn hjlpa mig till vgs, dit jag kan
	vilja begiva mig.
016:007 Jag vill icke beska eder nu strax, p genomresa, ty jag hoppas
	att ngon tid f stanna hos eder, om Herren s tillstdjer.
016:008 Men i Efesus vill jag stanna nda till pingst.
016:009 Ty en drr till stor och fruktbrande verksamhet har ppnats fr
	mig; jag har ock mnga motstndare.

016:010 Men nr Timoteus kommer, s sen till, att han utan fruktan m
	kunna vistas hos eder.  Han utfr ju Herrens verk, han svl som
	jag;
016:011 m drfr ingen frakta honom.  Hjlpen honom sedan till vgs i
	frid, s att han kommer ter till mig; ty jag vntar honom med
	brderna.

016:012 Vad angr brodern Apollos, s har jag ivrigt uppmanat honom att
	med de andra brderna begiva sig till eder.  Han var dock alls
	icke hgad att komma just nu; men nr det bliver honom lgligt,
	skall han komma.

016:013 Vaken, stn fasta i tron, skicken eder ssom mn, varen starka.
016:014 Lten allt hos eder ske i krlek.

016:015 Mina brder, jag vill giva eder en frmaning: I knnen ju
	Stefanas' husfolk och veten att de ro frstlingen i Akaja, och
	att de hava gnat sig t de heligas tjnst;
016:016 drfr mn I  eder sida underordna eder under dessa mn och
	under envar som bistr dem i deras arbete och sjlv gr sig
	mda.
016:017 Jag glder mig ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava
	kommit hit, ty dessa hava givit mig ersttning fr vad jag har
	mst sakna genom att vara skild frn eder;
016:018 de hava vederkvickt min ande svl som eder ande.  S lren eder
	nu att rtt uppskatta sdana mn.

016:019 Frsamlingarna i provinsen Asien hlsar eder.  Akvila och
	Priska, tillika med den frsamling som kommer tillhopa i deras
	hus, hlsa eder mycket i Herren.
016:020 Ja, alla brderna hlsa eder.  Hlsen varandra med en helig
	kyss.

016:021 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.

016:022 Om ngon icke har Herren kr, s vare han frbannad.

	Marana, ta!

016:023 Herren Jesu nd vare med eder.
016:024 Min krlek r med eder alla, i Kristus Jesus.



Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.)


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern
	Timoteus, hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, och
	tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
	Jesus Kristus.

001:003 Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,
	barmhrtighetens Fader och all trsts Gud,
001:004 han som trstar oss i all vr nd, s att vi genom den trst vi
	sjlva undf av Gud kunna trsta dem som ro stadda i allahanda
	nd.
001:005 Ty ssom Kristuslidanden till verfld komma ver oss, s kommer
	ock genom Kristus trst till oss i verfldande mtt.
001:006 Men drabbas vi av nd, s sker detta till trst och frlsning
	fr eder.  Undf vi dremot trst, s sker ock detta till trst
	fr eder, en trst som skall visa sin kraft dri, att I
	stndaktigt uthrden samma lidanden som vi utst.  Och det hopp
	vi hysa i frga om eder r fast,
001:007 ty vi veta att ssom I delen vra lidanden, s delen I ock den
	trst vi undf.

001:008 Vi vilja nmligen icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om
	vilken nd vi fingo utst i provinsen Asien, och huru vermttan
	svrt det blev oss, utver vr frmga, s att vi till och med
	misstrstade om livet.
001:009 Ja, vi hade redan i vrt inre likasom ftt vr ddsdom, fr att
	vi icke skulle frtrsta p oss sjlva, utan p Gud, som
	uppvcker de dda.
001:010 Och ur en sdan ddsnd frlste han oss, och han skall n vidare
	frlsa oss; ja, till honom hava vi satt vrt hopp att han allt
	framgent skall frlsa oss.
001:011 Ocks I stn oss ju bi med eder frbn.  Och s skola mnga
	hembra tacksgelse fr oss, fr den nd som genom mngas bner
	har kommit oss till del.

001:012 Ty vad vi kunna bermma oss av, och vad vrt samvete br oss
	vittnesbrd om, det r att vi i denna vrlden hava vandrat i
	Guds helighet och renhet, icke ledda av kttslig vishet, utan av
	Guds nd; s framfr allt i vrt frhllande till eder.
001:013 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke ngot annat n just vad
	I lsen och vl kunnen frst.  Och jag hoppas att I skolen
	komma att till fullo frst
001:014 vad I redan nu delvis frstn om oss: att vi ro eder
	bermmelse, likasom I ren vr bermmelse, p vr Herre Jesu
	dag.

001:015 Och i denna tillfrsikt tnkte jag komma frst till eder, fr
	att I skullen f nnu ett krleksbevis.
001:016 Genom eder stad ville jag allts taga vgen till Macedonien, och
	jag skulle sedan frn Macedonien terigen komma till eder, fr
	att d av eder utrustas fr resan till Judeen.
001:017 S tnkte jag; och icke har jag vl drfr nu handlat i
	vankelmod?  Eller plgar jag kanhnda fatta mina beslut efter
	kttet, s att vad jag sger r p samma gng ja, ja och nej,
	nej?
001:018 Ingalunda; s sant Gud r trofast, vad vi tala till eder r icke
	ja och nej.
001:019 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad
	genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju
	icke ssom ja och nej, utan ja har kommit i och genom honom.
001:020 Ty Guds lften, s mnga de ro, hava i honom ftt sitt ja;
	drfr f de ock genom honom sitt amen, p det att Gud m
	bliva rad genom oss.
001:021 Men den som befster oss svl som eder i Kristus, och den som
	har smort oss, det r Gud,
001:022 han som har ltit oss undf sitt insegel och givit oss Anden
	till en underpant i vra hjrtan.

001:023 Jag kallar Gud till vittne ver min sjl, att det r av
	skonsamhet mot eder som jag nnu icke har kommit till Korint.
001:024 (Detta sger jag icke, som om vi vore herrar ver eder tro;
	fastmer ro vi edra medarbetare till att bereda eder gldje, ty
	i tron stn I fasta.)

001:001 Jag satte mig nmligen i sinnet att jag icke ter skulle komma
	till eder med bedrvelse.
001:002 Ty om jag bedrvade eder, vem skulle d bereda mig gldje?
	Mnne ngon annan n den som genom mig hade blivit bedrvad?
001:003 Och vad jag skrev, det skrev jag, fr att jag icke vid min
	ankomst skulle f bedrvelse frn dem som jag borde f gldje
	av.  Ty jag har den tillfrsikten till eder alla, att min gldje
	r allas eder gldje.
001:004 Och det var i stor nd och hjrtengest, under mnga trar, som
	jag skrev till eder, icke fr att I skullen bliva bedrvade,
	utan fr att I skullen frst den synnerliga krlek som jag har
	till eder.

002:005 Men om en viss man har vllat bedrvelse, s r det icke
	srskilt mig han har bedrvat, utan eder alla, i ngon mn --
	fr att jag nu icke skall tala fr strngt.
002:006 Nu r det likvl nog med den npst som han har ftt mottaga frn
	de flesta bland eder.
002:007 I mn allts nu tvrtom snarare frlta och trsta honom, s att
	han icke till ventyrs gr under genom sin alltfr stora
	bedrvelse.
002:008 Drfr uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att
	bemta honom med krlek.
002:009 Ty nr jag skrev, var det just fr att f veta huru I skullen
	hlla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
002:010 Den som I frlten ngot, honom frlter ock jag, likasom jag
	ocks frut, om jag har haft ngot att frlta, har infr Kristi
	ansikte frltit det fr eder skull.
002:011 Jag vill nmligen icke att vi skola lida frfng av Satan; ty
	vad han har i sinnet, drom ro vi icke i okunnighet.

002:012 Jag kom till Troas fr att frkunna evangelium om Kristus, och
	en drr till verksamhet i Herren ppnades fr mig;
002:013 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke dr min
	broder Titus.  Jag tog d avsked av dem som voro dr och begav
	mig till Macedonien.

002:014 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid fr oss fram i segertg
	och genom oss allestdes utbreder hans kunskaps vllukt!
002:015 Ty vi ro en Kristi vlluktande rkelse infr Gud, bde ibland
	dem som bliva frlsta och ibland dem som g frlorade.
002:016 Fr dessa senare ro vi en lukt frn dd till dd; fr de frra
	ro vi en lukt frn liv till liv.

	Vem r nu skicklig hrtill?
002:017 Jo, vi frfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, ssom s
	mnga andra gra; utan av rent sinne, drivna av Gud, frkunna vi
	ordet i Kristus, infr Gud.
003:001 Begynna vi nu ter att anbefalla oss sjlva?  Eller behva vi
	kanhnda, ssom somliga, ett anbefallningsbrev till eder?  Eller
	kanhnda ifrn eder?
003:002 Nej, I ren sjlva vrt brev, ett brev som r inskrivet i vra
	hjrtan, knt och lst av alla mnniskor.
003:003 Ty det r uppenbart att I ren ett Kristus-brev, avfattat genom
	oss, skrivet icke med blck, utan med den levande Gudens Ande,
	icke p tavlor av sten, utan p tavlor av ktt, p
	mnniskohjrtan.

003:004 En sdan tillfrsikt hava vi genom Kristus till Gud.
003:005 Icke som om vi av oss sjlva vore skickliga att tnka ut ngot,
	ssom komme det frn oss sjlva, utan den skicklighet vi hava
	kommer frn Gud,
003:006 som ocks har gjort oss skickliga till att vara tjnare t ett
	nytt frbund, ett som icke r bokstav, utan r ande; ty
	bokstaven ddar, men Anden gr levande.

003:007 Om nu redan ddens mbete, som var med bokstver inristat p
	stenar, framtrdde i hrlighet, s att Israels barn icke kunde
	se p Moses' ansikte fr hans ansiktes hrlighets skull, vilken
	dock var frsvinnande,
003:008 huru mycket strre hrlighet skall d icke Andens mbete hava!
003:009 Ty om redan frdmelsens mbete var hrligt, s mste
	rttfrdighetens mbete nnu mycket mer verflda av hrlighet.
003:010 Ja, en s versvinnlig hrlighet har detta mbete, att vad som
	frr hade hrlighet hr visar sig vara utan all hrlighet.
003:011 Ty om redan det som var frsvinnande framtrdde i hrlighet, s
	mste det som bliver bestndande hava en nnu mycket strre
	hrlighet.

003:012 D vi nu hava ett sdant hopp, g vi helt ppet till vga
003:013 och gra icke ssom Moses, vilken hngde ett tckelse fr sitt
	ansikte, s att Israels barn icke kunde se huru det som var
	frsvinnande tog en nde.
003:014 Men deras sinnen blevo frstockade.  Nr det gamla frbundets
	skrifter frelsas, hnger ju nnu i denna dag samma tckelse
	oborttaget kvar; ty frst i Kristus frsvinner det.
003:015 Ja, nnu i dag hnger ett tckelse ver deras hjrtan, d Moses
	frelses.
003:016 Men nr de en gng omvnda sig till Herren, tages tckelset
	bort.
003:017 Och Herren r Anden, och dr Herrens Ande r, dr r frihet.
003:018 Men vi alla som med avhljt ansikte terspegla Herrens
	hrlighet, vi frvandlas till hans avbilder, i det vi stiga frn
	den ena hrligheten till den andra, ssom nr den Herre verkar,
	som sjlv r ande.
004:001 Drfr, d vi nu, genom den barmhrtighet som har vederfarits
	oss, hava detta mbete, s flla vi icke modet.
004:002 Nej, vi hava frnsagt oss allt skamligt hemlighetsvsen och g
	icke illfundigt till vga, ej heller frfalska vi Guds ord, utan
	framlgga ppet sanningen och anbefalla oss s, infr Gud, hos
	var mnniskas samvete.
004:003 Och om vrt evangelium nu verkligen r bortskymt av ett
	tckelse, s finnes det tckelset hos dem som g frlorade.
004:004 Ty de otrognas sinnen har denna tidslders gud s frblindat,
	att de icke se det sken som utgr frn evangelium om Kristi,
	Guds egen avbilds, hrlighet.
004:005 Vi predika ju icke oss sjlva, utan Kristus Jesus ssom Herre,
	och oss ssom tjnare t eder, fr Jesu skull.
004:006 Ty den Gud som sade: Ljus skall lysa fram ur mrkret, han r
	den som har ltit ljus g upp i vra hjrtan, fr att kunskapen
	om Guds hrlighet, som strlar fram i Kristi ansikte, skall
	kunna sprida sitt sken.

004:007 Men denna skatt hava vi i lerkrl, fr att den versvinnliga
	kraften skall befinnas vara Guds och icke ngot som kommer frn
	oss.
004:008 Vi ro p allt stt i trngml, dock icke utan utvg; vi ro
	rdvilla, dock icke rdlsa;
004:009 vi ro frfljda, dock icke givna till spillo; vi ro slagna
	till marken, dock icke frlorade.
004:010 Alltid bra vi Jesu ddsmrken p vr kropp, fr att ocks Jesu
	liv skall bliva uppenbarat i vr kropp.
004:011 Ja, nnu medan vi leva, verlmnas vi fr Jesu skull bestndigt
	t dden, p det att ock Jesu liv m bliva uppenbarat i vrt
	ddliga ktt.

004:012 S utfr nu dden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
004:013 Men ssom det r skrivet: Jag tror, drfr talar jag ock, s
	tro ocks vi, eftersom vi hava samma trons Ande; drfr tala vi
	ock,
004:014 ty vi veta att han som uppvckte Herren Jesus, han skall ock
	uppvcka oss med Jesus och stlla oss infr sig tillsammans med
	eder.
004:015 Allt sker nmligen fr eder skull, p det att nden, genom att
	komma allt flera till del, m bliva s mycket strre och verka
	en allt mer verfldande tacksgelse, Gud till ra.

004:016 Drfr flla vi icke modet; om ock vr utvrtes mnniska frgs,
	s frnyas likvl vr invrtes mnniska dag efter dag.
004:017 Ty vr bedrvelse, som varar ett gonblick och vger fga,
	bereder t oss, i versvinnligen rikt mtt, en hrlighet som
	vger versvinnligen tungt och varar i evighet --
004:018 t oss som icke hava till gonmrke de ting som synas, utan dem
	som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid,
	med de som icke synas, de vara i evighet.
005:001 Ty vi veta, att om vr kroppshydda, vr jordiska boning,
	nedbrytes, s hava vi en byggnad som kommer frn Gud, en boning
	som icke r gjord med hnder, en evig boning i himmelen.
005:002 Drfr sucka vi ju ock av lngtan att f verklda oss med vr
	himmelska hydda;
005:003 ty hava vi en gng ikltt oss denna, skola vi sedan icke komma
	att befinnas nakna.
005:004 Ja, vi som nnu leva hr i kroppshyddan, vi sucka och ro
	betungade, eftersom vi skulle vilja undg att avklda oss och i
	stllet f verklda oss, s att det som r ddligt bleve
	uppslukat av livet.
005:005 Och den som har berett oss till just detta, det r Gud, som till
	en underpant har givit oss Anden.

005:006 S ro vi d alltid vid gott mod.  Vi veta vl att vi ro borta
	ifrn Herren, s lnge vi ro hemma i kroppen;
005:007 ty vi vandra hr i tro och icke i skdning.
005:008 Men vi ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrn
	kroppen och komma hem till Herren.
005:009 Drfr ska vi ock vr ra i att vara honom till behag, vare sig
	vi ro hemma eller borta.
005:010 Ty vi mste alla, sdana vi ro, trda fram infr Kristi
	domstol, fr att var och en skall f igen sitt jordelivs
	grningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort
	gott eller ont.

005:011 D vi allts veta vad det r att frukta Herren, ska vi att
	vinna mnniskor, men fr Gud r det uppenbart hurudana vi ro;
	och jag hoppas att det ocks r uppenbart fr edra samveten.

005:012 Vi vilja nu ingalunda ter anbefalla oss sjlva hos eder, men vi
	vilja giva eder en anledning att bermma eder i frga om oss, s
	att I haven ngot att svara dem som bermma sig av utvrtes ting
	och icke av vad som r i hjrtat.
005:013 Ty om vi hava varit frn vra sinnen, s har det varit i Guds
	tjnst; om vi ter ro vid lugn besinning, s r det eder till
	godo.
005:014 Ty Kristi krlek tvingar oss, eftersom vi tnka s: en har dtt
	fr alla, allts hava de alla dtt.
005:015 Och han har dtt fr alla, p det att de som leva icke mer m
	leva fr sig sjlva, utan leva fr honom som har dtt och
	uppsttt fr dem.

005:016 Allt ifrn denna tid veta vi drfr fr vr del icke av ngon
	efter kttet.  Och om vi n efter kttet hade lrt knna
	Kristus, s knna vi honom nu icke mer p det sttet.
005:017 Allts, om ngon r i Kristus, s r han en ny skapelse.  Det
	gamla r frgnget; se, ngot nytt har kommit!
005:018 Men alltsammans kommer frn Gud, som har frsonat oss med sig
	sjlv genom Kristus och givit t oss frsoningens mbete.
005:019 Ty det var Gud som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv;
	han tillrknar icke mnniskorna deras synder, och han har
	betrott oss med frsoningens ord.
005:020  Kristi vgnar ro vi allts sndebud; det r Gud som frmanar
	genom oss.  Vi bedja  Kristi vgnar: Lten frsona eder med
	Gud.
005:021 Den som icke visste av ngon synd, honom har han fr oss gjort
	till synd, p det att vi i honom m bliva rttfrdighet frn
	Gud.
006:001 Men ssom medarbetare frmana vi eder ock att icke s mottaga
	Guds nd, att det bliver utan frukt.
006:002 Han sger ju:
	  Jag bnhr dig i behaglig tid,
	  och jag hjlper dig p frlsningens dag.
	Se, nu r den vlbehagliga tiden; se, nu r frlsningens dag.

006:003 Hrvid vilja vi icke i ngot stycke vara till ngon anstt, p
	det att vrt mbete icke m bliva smdat.
006:004 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss ssom Guds tjnare, i
	mycken stndaktighet, under bedrvelse och nd och ngest,
006:005 under hugg och slag, under fngenskap och upprorslarm, under
	mdor, vakor och svlt,
006:006 i renhet, i kunskap, i tlamod och godhet, i helig ande, i
	oskrymtad krlek,
006:007 med sanning i vrt tal, med kraft frn Gud, med rttfrdighetens
	vapen bde i hgra handen och i vnstra,
006:008 under ra och smlek, under ont rykte och gott rykte, ssom
	villolrare, d vi dock ro sannfrdiga,
006:009 ssom oknda, fastn vi ro vl knda, ssom dende, men se, vi
	leva, ssom tuktade, men likvl icke till dds,
006:010 ssom bedrvade, men dock alltid glada, ssom fattiga, medan vi
	dock gra mnga rika, ssom utblottade p allt, men likvl
	gande allt.

006:011 Vi hava nu uppltit vr mun och talat ppet till eder, I
	korintier.  Vrt hjrta har vidgat sig fr eder.
006:012 Ja, det rum I haven i vrt inre r icke litet, men i edra
	hjrtan r allenast litet rum.
006:013 Given oss d lika fr lika -- om jag nu fr tala ssom till barn
	-- ja, vidgen ocks I edra hjrtan.

006:014 Gn icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka
	par.  Vad har vl rttfrdighet att skaffa med orttfrdighet,
	eller vilken gemenskap har ljus med mrker?
006:015 Huru frlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har
	den som tror med den som icke tror?
006:016 Eller huru lter ett Guds tempel frena sig med avgudar?  Vi ro
	ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo
	i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de
	skola vara mitt folk.
006:017 Allts: Gn ut ifrn dem och skiljen eder ifrn dem, sger
	Herren; kommen icke vid det orent r.  D skall jag taga emot
	eder
006:018 och vara en Fader fr eder; och I skolen vara mina sner och
	dttrar, sger Herren, den Allsmktige.



006:001 D vi nu hava dessa lften, mina lskade, s ltom oss rena oss
	frn allt som beflckar vare sig ktt eller ande, i det vi
	fullborda vr helgelse i Guds fruktan.

007:002 Bereden oss ett rum i edra hjrtan; vi hava icke handlat ortt
	mot ngon, icke varit ngon till skada, icke gjort ngon ngot
	frfng.  --
007:003 Jag sger icke detta fr att dma eder; jag har ju redan sagt
	att I haven ett rum i vrt hjrta, s att vi skola bde d och
	leva med varandra.
007:004 Stor r den tillit som jag har till eder, mycket bermmer jag
	mig av eder; jag har ftt hugnad i fullt mtt och gldje i rikt
	verfld, mitt i allt vrt betryck.

007:005 Ty vl fingo vi till kttet ingen ro, icke ens sedan vi hade
	kommit till Macedonien, utan vi voro p allt stt i trngml,
	utifrn genom strider, inom oss genom farhgor;
007:006 men Gud, som trstar dem som ro betryckta, han trstade oss
	genom Titus' ankomst,
007:007 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock drigenom att han
	hade ftt s mycken hugnad av eder.  Han omtalade nmligen fr
	oss eder lngtan, eder klagan, eder iver i frga om mig; och s
	gladde jag mig nnu mer.

007:008 Ty om jag ock bedrvade eder genom mitt brev, s ngrar jag nu
	icke detta.  Nej, om jag frut ngrade det -- eftersom jag ser
	att det brevet har bedrvat eder, lt vara allenast fr en liten
	tid --
007:009 s glder jag mig nu i stllet, icke drfr att I bleven
	bedrvade, utan drfr att eder bedrvelse lnde eder till
	bttring.  Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrvade,
	och I haven allts icke genom oss lidit ngon skada.
007:010 Ty den bedrvelse som r efter Guds sinne kommer stad en
	bttring som leder till frlsning, och som man icke ngrar; men
	vrldens bedrvelse kommer stad dd.
007:011 Se, just detta, att I bleven bedrvade efter Guds sinne, huru
	mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru mnga
	urskter, huru stor frtrytelse, huru mycken fruktan, huru
	mycken lngtan, huru mycken iver, huru mnga bestraffningar!  P
	allt stt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det
	hr gller.  --
007:012 Om jag skrev till eder, s skedde detta allts icke fr den mans
	skull, som hade gjort ortt, ej heller fr den mans skull, som
	hade lidit ortt, utan p det att edert nit fr oss skulle bliva
	uppenbart bland eder sjlva infr Gud.

007:013 S hava vi nu ftt hugnad.  Och till den hugnad, som vi redan
	fr egen del fingo, kom den nnu mer verfldande gldje som
	bereddes oss av den gldje Titus hade ftt.  Ty hans ande har
	ftt vederkvickelse genom eder alla.
007:014 Och om jag infr honom har bermt mig ngot i frga om eder, s
	har jag icke kommit p skam drmed; utan likasom vi eljest i
	allting hava talat sanning infr eder, s har ocks det som vi
	infr Titus hava sagt till eder bermmelse visat sig vara
	sanning.
007:015 Och hans hjrta verfldar nnu mer av krlek till eder, d han
	nu pminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot
	honom, med fruktan och bvan.

007:016 Jag glder mig ver att jag, i allt vad eder angr, kan vara vid
	gott mod.
008:001 Vi vilja meddela eder, kre brder, huru Guds nd har verkat i
	Macedoniens frsamlingar.
008:002 Fastn de hava varit prvade av svr nd, har deras verfldande
	gldje, mitt under deras djupa fattigdom, s fldat ver, att de
	av gott hjrta hava givit rikliga gvor.
008:003 Ty de hava givit efter sin frmga, ja, ver sin frmga, och
	det sjlvmant; drom kan jag vittna.
008:004 Mycket entrget bdo de oss om den ynnesten att f vara med om
	understdet t de heliga.
008:005 Och de gvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sjlva
	gvo de, frst och frmst t Herren, och s t oss, genom Guds
	vilja.
008:006 S kunde vi uppmana Titus att han skulle fortstta ssom han
	hade begynt och fra jmvl detta krleksverk bland eder till
	fullbordan.
008:007 Ja, d I nu utmrken eder i alla stycken: i tro, i tal, i
	kunskap, i allskns nit, i krlek, den krlek som av eder har
	blivit oss bevisad, s mn I se till, att I ocks utmrken eder
	i detta krleksverk.

008:008 Detta sger jag dock icke ssom en befallning, utan drfr att
	jag, genom att framhlla andras nit, vill prva om ocks eder
	krlek r kta.
008:009 I knnen ju vr Herres, Jesu Kristi, nd, huru han, som var rik,
	likvl blev fattig fr eder skull, p det att I genom hans
	fattigdom skullen bliva rika.
008:010 Det r allenast ett rd som jag hrmed giver.  Ty detta kan vara
	nyttigt fr eder.  I voren ju fre de andra -- redan under frra
	ret -- icke allenast nr det gllde att stta saken i verket,
	utan till och med nr det gllde att besluta sig fr den.
008:011 Fullborden nu ock edert verk, s att I, som voren s villiga att
	besluta det, jmvl, i mn av edra tillgngar, fren det till
	fullbordan.
008:012 Ty om den goda viljan r fr handen, s bliver den vlbehaglig
	med de tillgngar den har och bedmes ej efter vad den icke har.
008:013 Ty meningen r icke att andra skola hava lttnad och I sjlva
	lida nd.  Nej, en utjmning skall ske,
008:014 s att edert verfld denna gng kommer deras brist till hjlp,
	fr att en annan gng deras verfld skall komma eder brist till
	hjlp.  S skall en utjmning ske,
008:015 efter skriftens ord: Den som hade samlat mycket hade intet till
	verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.

008:016 Gud vare tack, som ocks i Titus' hjrta ingiver samma nit fr
	eder.
008:017 Ty han mottog villigt vr uppmaning; ja, han var s nitisk, att
	han nu sjlvmant far stad till eder.

008:018 Med honom snda vi ock hr en broder som i alla vra
	frsamlingar prisas fr sitt nit om evangelium;
008:019 dessutom har han ock av frsamlingarna blivit utvald att vara
	vr fljeslagare, nr vi skola begiva oss stad med den
	krleksgva som nu genom vr frsorg kommer till stnd, Herren
	till ra och ssom ett vittnesbrd om vr goda vilja.
008:020 Drmed vilja vi frebygga att man talar illa om oss, i vad som
	rr det rikliga sammanskott som nu genom vr frsorg kommer till
	stnd.
008:021 Ty vi vinnlgga oss om vad som r gott icke allenast infr
	Herren, utan ock infr mnniskor.

008:022 Jmte dessa snda vi en annan av vra brder, vilkens nit vi
	ofta och i mnga stycken hava funnit hlla provet, och som nu p
	grund av sin stora tillit till eder r nnu mycket mer nitisk.

008:023 Om jag nu har anbefallt Titus, s mn I besinna att han r min
	medbroder och min medarbetare till edert bsta; och om jag har
	skrivit om andra vra brder, s mn I besinna att de ro
	frsamlingssndebud och Kristi ra.
008:024 Given allts infr frsamlingarna bevis p eder krlek, och
	drmed ocks p sanningen av det som vi infr dem hava sagt till
	eder bermmelse.
009:001 Om understdet till de heliga r det nu visserligen verfldigt
	att jag hr skriver till eder;
009:002 jag knner ju eder goda vilja, och av den plgar jag, i frga om
	eder, bermma mig infr macedonierna, i det jag omtalar att
	Akaja nda sedan frra ret har varit redo, och att det r just
	edert nit som har eggat s mnga andra.
009:003 Likvl snder jag nu stad dessa brder, fr att det som jag har
	sagt till eder bermmelse icke skall i denna del befinnas hava
	varit tomt tal.  Ty, ssom jag frut har sagt, jag vill att I
	skolen vara redo.
009:004 Eljest, om ngra macedonier komma med mig och finna eder
	oberedda, kunna vi -- fr att icke sga I -- till ventyrs komma
	p skam med vr tillfrsikt i denna sak.
009:005 Jag har drfr funnit det vara ndvndigt att uppmana brderna
	att i frvg begiva sig till eder och frbereda den rikliga
	vlsignelsegva som I redan haven utlovat.  De skola laga att
	denna r tillreds ssom en riklig gva, och icke ssom en gva i
	njugghet.

009:006 Besinnen detta: den som sr sparsamt, han skall ock skrda
	sparsamt; men den som sr rikligt, han skall ock skrda riklig
	vlsignelse.

009:007 Var och en give efter som han har knt sig manad i sitt hjrta,
	icke med olust eller av tvng, ty Gud lskar en glad givare.

009:008 Men Gud r mktig att i verfldande mtt lta all nd komma
	eder till del, s att I alltid i allo haven allt till fyllest
	och i verfld kunnen giva till allt gott verk,
009:009 efter skriftens ord:
	  Han utstrr, han giver t de fattiga,
	  hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
009:010 Och han som giver sningsmannen sd till att s och brd till
	att ta, han skall ock giva eder utsdet och lta det frka
	sig och skall bereda vxt t eder rttfrdighets frukt.
009:011 I skolen bliva s rika p allt, att I av gott hjrta kunnen giva
	allahanda gvor, vilka, nr de verlmnas genom oss, skola
	framkalla tacksgelse till Gud.
009:012 Ty det understd, som kommer till stnd genom denna eder tjnst,
	skall icke allenast avhjlpa de heligas brist, utan verka nnu
	lngt mer genom att framkalla mnga tacksgelser till Gud.
009:013 De skola nmligen, drfr att I visen eder s vl hlla provet i
	frga om detta understd, komma att prisa Gud fr att I med s
	lydaktigt sinne beknnen eder till Kristi evangelium och av s
	gott hjrta visen dem och alla andra edert deltagande.
009:014 De skola ock sjlva bedja fr eder och lngta efter eder, fr
	den Guds nds skull, som i s versvinnligen rikt mtt beskres
	eder.

009:015 Ja, Gud vare tack fr hans outsgligt rika gva!
010:001 Jag Paulus sjlv, som r s dmjuk, nr jag str ansikte mot
	ansikte med eder, men visar mig s modig mot eder, nr jag r
	lngt borta, jag frmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
010:002 och beder eder se till, att jag icke, nr jag en gng r hos
	eder, mste visa mig modig, i det jag helt ofrskrckt tnker
	vga mig p somliga som mena att vi vandra efter kttet.
010:003 Ty fastn vi vandra i kttet, fra vi dock icke en strid efter
	kttet.
010:004 Vra stridsvapen ro nmligen icke av kttslig art; de ro
	tvrtom s mktiga infr Gud, att de kunna bryta ned fsten.
010:005 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags hga blverk, som
	uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags
	tankefunder till fnga och lgga dem under Kristi lydnad.
010:006 Och nr lydnaden fullt har kommit till vldet bland eder, d ro
	vi redo att npsa all olydnad.

010:007 Sen d vad som ligger ppet fr allas gon.  Om ngon i sitt
	sinne r viss om att han hr Kristus till, s m han ytterligare
	besinna inom sig, att lika visst som han sjlv hr Kristus till,
	lika visst gra ocks vi det.
010:008 Och om jag n ngot hrutver bermmer mig, d nu frga r om
	vr myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga
	eder och icke till att nedbryta -- s skall jag dock icke komma
	p skam drmed.
010:009 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev
	allenast tnkte skrmma eder.
010:010 Ty man sger ju: Hans brev ro vl myndiga och strnga, men nr
	han kommer sjlv, upptrder han utan kraft, och p hans ord
	aktar ingen.
010:011 Den som sger sdant, han m emellertid gra sig beredd p att
	sdana som vi ro i orden, genom vra brev, nr vi ro
	frnvarande, sdana skola vi ock visa oss i grningarna, nr vi
	ro nrvarande.

010:012 Ty vi ro icke nog dristiga att rkna oss till eller jmfra oss
	med somliga som giva sig sjlva gott vitsord, men som ro utan
	frstnd, i det att de mta sig allenast efter sig sjlva och
	jmfra sig allenast med sig sjlva.
010:013 Vi fr vr del vilja icke bermma oss till vermtt, utan
	allenast efter mttet av det omrde som Gud tillmtte t oss,
	nr han bestmde att vi skulle n fram jmvl till eder.
010:014 Ty vi strcka oss icke utom vrt omrde, ssom ndde vi icke
	rtteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om
	Kristus hunnit fram jmvl till eder.
010:015 Nr vi sga detta, bermma vi oss icke till vermtt, icke av
	andras arbete.  Men vl hava vi det hoppet, att i samma mn som
	eder tro vxer till, vi inom det omrde som har tillfallit oss
	skola bland eder vinna framgng, i s verfldande mtt,
010:016 att vi ocks f frkunna evangelium i trakter som ligga bortom
	eder -- och detta utan att vi, inom ett omrde som tillhr
	andra, bermma oss i frga om det som redan dr r utrttat.
010:017 Men den som vill bermma sig, han bermme sig av Herren.
010:018 Ty icke den hller provet, som giver sig sjlv gott vitsord,
	utan den som Herren giver sdant vitsord.
011:001 Jag skulle nska att I villen hava frdrag med mig, om jag nu
	talar ngot litet efter drars stt.  Dock, I haven helt visst
	frdrag med mig.
011:002 Ty jag nitlskar fr eder ssom Gud nitlskar, och jag har
	trolovat eder med Kristus, och ingen annan, fr att kunna stlla
	fram infr honom en ren jungfru.
011:003 Men jag fruktar att ssom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
	s skola till ventyrs ocks edra sinnen frdrvas och dragas
	ifrn den uppriktiga troheten mot Kristus.
011:004 Om ngon kommer och predikar en annan Jesus, n den vi hava
	predikat, eller om I undfn ett annat slags ande, n den I frut
	haven undftt, eller ett annat slags evangelium, n det I frut
	haven mottagit, d frdragen I ju sdant alltfr vl.

011:005 Jag menar nu att jag icke i ngot stycke str tillbaka fr dessa
	s vermttan hga apostlar.
011:006 Om jag n r ofrfaren i talkonsten, s r jag det likvl icke i
	frga om kunskap.  Tvrtom, vi hava p allt stt, i alla
	stycken, lagt vr kunskap i dagen infr eder.

011:007 Eller var det vl en synd jag begick, nr jag fr intet
	frkunnade Guds evangelium fr eder och slunda dmjukade mig,
	p det att I skullen bliva upphjda?
011:008 Andra frsamlingar plundrade jag, i det jag, fr att kunna tjna
	eder, tog ln av dem.
011:009 Och nr jag under min vistelse hos eder led brist, lg jag nd
	ingen till last; ty den brist jag led avhjlptes av brderna,
	nr de kommo frn Macedonien.  Ja, p allt stt aktade jag mig
	fr att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
	mig drfr.
011:010 S visst som Kristi sannfrdighet r i mig, den bermmelsen
	skall icke f tagas ifrn mig i Akajas bygder.
011:011 Varfr?  Mnne drfr att jag icke lskar eder?  Gud vet att jag
	s gr.
011:012 Och vad jag nu gr, det skall jag ock framgent gra, fr att de
	som trakta efter tillflle att bliva likstllda med oss i frga
	om bermmelse skola genom mig bervas tillfllet drtill.
011:013 Ty de mnnen ro falska apostlar, oredliga arbetare, som
	frskapa sig till Kristi apostlar.
011:014 Och detta r icke att undra p.  Satan sjlv frskapar sig ju
	till en ljusets ngel.
011:015 Det r d icke ngot mrkligt, om jmvl hans tjnare s
	frskapa sig, att de likna rttfrdighetens tjnare.  Men deras
	nde skall svara emot deras grningar.

011:016 ter sger jag: Ingen m mena att jag r en dre; men om jag
	vore det, s mn I nd hlla till godo med mig -- lt vara
	ssom med en dre -- s att ock jag fr bermma mig ngot litet.
011:017 Vad jag talar, d jag nu med sdan tillfrsikt bermmer mig, det
	talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter drars stt.
011:018 D s mnga bermma sig p kttsligt vis, vill ock jag bermma
	mig;
011:019 I haven ju grna frdrag med drar, I som sjlva ren s kloka.
011:020 I frdragen ju, om man trlbinder eder, om man utsuger eder, om
	man fngar eder, om man frhver sig ver eder, om man slr eder
	i ansiktet.
011:021 Till vr skam mste jag tillst att vi fr vr del hava varit
	fr svaga till sdant.  Men eljest, vadhelst andra kunna gra
	sig stora med, det kan ocks jag gra mig stor med -- om jag nu
	fr tala efter drars stt.
011:022 ro de hebrer, s r jag det ock.  ro de israeliter, s r jag
	det ock.  ro de Abrahams sd, s r jag det ock.
011:023 ro de Kristi tjnare, s r jag det nnu mer -- om jag nu fr
	tala ssom vore jag en dre.  Jag har haft mer arbete, oftare
	varit i fngelse, ftt hugg och slag till verfld, varit i
	ddsnd mnga gnger.
011:024 Av judarna har jag fem gnger ftt fyrtio slag, p ett nr.
011:025 Tre gnger har jag blivit piskad med spn, en gng har jag
	blivit stenad, tre gnger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
	dygn har jag drivit omkring p djupa havet.
011:026 Jag har ofta mst vara ute p resor; jag har utsttt faror p
	floder, faror bland rvare, faror genom landsmn, faror genom
	hedningar, faror i stder, faror i knar, faror p havet, faror
	bland falska brder --
011:027 allt under arbete och mda, under mngfaldiga vakor, under
	hunger och trst, under svlt titt och ofta, under kld och
	nakenhet.
011:028 Och till allt annat kommer det, att jag var dag r verlupen, d
	jag mste hava omsorg om alla frsamlingarna.
011:029 Vem r svag, utan att ocks jag bliver svag?  Vem kommer p
	fall, utan att jag bliver upptnd?  --
011:030 Om jag nu mste bermma mig, s vill jag bermma mig av min
	svaghet.
011:031 Herren Jesu Gud och Fader, han som r hgtlovad i evighet, vet
	att jag icke ljuger.

011:032 I Damaskus lt konung Aretas' stthllare stta ut vakt vid
	damaskenernas stad fr att gripa mig;
011:033 och jag mste i en korg slppas ned genom en ppning p muren
	och kom s undan hans hnder.
012:001 Jag mste ytterligare bermma mig.  Vl r sdant icke eljest
	nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som
	hava beskrts mig av Herren.
012:002 Jag vet om en man som r i Kristus, att han fr fjorton r sedan
	blev uppryckt nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i
	kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
	jag icke, Gud allena vet det.
012:003 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i
	kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
	jag icke, Gud allena vet det --
012:004 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
	hra outsgliga ord, sdana som det icke r lovligt fr en
	mnniska att uttala.
012:005 I frga om den mannen vill jag bermma mig, men i frga om mig
	sjlv vill jag icke bermma mig, om icke av min svaghet.
012:006 Visserligen skulle jag icke vara en dre, om jag ville bermma
	mig sjlv, ty det vore sanning som jag d skulle tala; men
	likvl avhller jag mig drifrn, fr att ingen skall hava hgre
	tankar om mig n skligt r, efter vad han ser hos mig eller hr
	av mig.
012:007 Och fr att jag icke skall frhva mig p grund av mina
	vermttan hga uppenbarelser, har jag ftt en trntagg i mitt
	ktt, en Satans ngel, som skall sl mig i ansiktet, fr att jag
	icke skall frhva mig.
012:008 Att denne mtte vika ifrn mig, drom har jag tre gnger bett
	till Herren.
012:009 Men Herren har sagt till mig; Min nd r dig nog, ty kraften
	fullkomnas i svaghet.  Drfr vill jag hellre med gldje
	bermma mig av min svaghet, p det att Kristi kraft m komma och
	vila ver mig.
012:010 Ja, drfr finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nd, i
	frfljelse, i ngest fr Kristi skull; ty nr jag r svag, d
	r jag stark.

012:011 S har jag nu gjort mig till en dre; I haven sjlva ndgat mig
	drtill.  Jag hade ju bort f gott vitsord av eder; ty om jag n
	r ett intet, s har jag dock icke i ngot stycke sttt tillbaka
	fr dessa s vermttan hga apostlar.
012:012 De grningar som ro en apostels knnemrken hava ock med all
	uthllighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och
	kraftgrningar.
012:013 Och haven I vl i ngot stycke blivit tillbakasatta fr de andra
	frsamlingarna?  Dock, kanhnda i det stycket, att jag fr min
	del icke har legat eder till last?  Den ofrrtten mn I d
	frlta mig.

012:014 Se, det r nu tredje gngen som jag str redo att komma till
	eder.  Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert
	sker jag, utan eder sjlva.  Och barnen ro ju icke pliktiga
	att spara t frldrarna, utan frldrarna t barnen.
012:015 Och fr min del vill jag grna fr edra sjlar bde offra vad
	jag ger och lta mig sjlv offras hel och hllen.  Om jag nu s
	hgt lskar eder, skall jag vl drfr bliva mindre lskad?

012:016 Dock, det kunde ju vara s, att jag visserligen icke sjlv hade
	betungat eder, men att jag p en listig omvg hade fngat eder,
	jag som r s illfundig.
012:017 Har jag d verkligen, genom ngon av dem som jag har snt till
	eder, berett mig ngon ortt vinning av eder?
012:018 Sant r att jag bad Titus fara och snde med honom den andre
	brodern.  Men icke har vl Titus berett mig ngon ortt vinning
	av eder?  Hava vi icke bda vandrat i en och samme Ande?  Hava
	vi icke bda gtt i samma fotspr?

012:019 Nu torden I redan lnge hava menat att det r infr eder som vi
	frsvara oss.  Nej, det r infr Gud, i Kristus, som vi tala,
	men visserligen alltsammans fr att uppbygga eder, I lskade.
012:020 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till ventyrs icke skall
	finna eder sdana som jag skulle nska, och att jag sjlv d av
	eder skall befinnas vara sdan som I icke skullen nska.  Jag
	fruktar att till ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,
	frtal, skvaller, uppblsthet och oordning rda bland eder.
012:021 Ja, jag fruktar att min Gud skall lta mig vid min ankomst ter
	bliva frdmjukad genom eder, och att jag skall f srja ver
	mnga av dem som frut hava syndat, och som nnu icke hava knt
	nger ver den orenhet och otukt och lsaktighet som de hava
	vat.
013:001 Det r nu tredje gngen som jag skall komma till eder; efter
	tv eller tre vittnens utsago skall var sak avgras.
013:002 Till dem som frut hava syndat och till alla de andra har jag
	redan i frvg sagt, och jag sger nu ter i frvg -- nu d jag
	r borta ifrn eder, likasom frut d jag fr andra gngen var
	hos eder -- att jag icke skall visa ngon skonsamhet, nr jag
	kommer igen.
013:003 I viljen ju hava ett bevis fr att det r Kristus som talar i
	mig, han som icke r svag mot eder, utan r stark bland eder.
013:004 Ty om han n blev korsfst i fljd av svaghet, s lever han dock
	av Guds kraft.  Ocks vi ro ju svaga i honom, men av Guds kraft
	skola vi leva med honom och bevisa det p eder.

013:005 Rannsaken eder sjlva, huruvida I ren i tron, ja, prven eder
	sjlva.  Eller knnen I icke med eder sjlva att Jesus Kristus
	r i eder?  Varom icke, s hllen I ej provet.
013:006 Att vi fr vr del icke ro av dem som ej hlla provet, det
	hoppas jag att I skolen f lra knna.
013:007 Men vi bedja till Gud att I icke mn gra ngot ont, detta icke
	fr att vi  vr sida skola synas hlla provet, utan fr att I
	sjlva verkligen skolen gra vad gott r.  Sedan m vi  vr
	sida grna anses icke hlla provet.
013:008 Ty icke mot sanningen, utan allenast fr sanningen frm vi
	ngot.
013:009 Och vi gldja oss, nr vi ro svaga, men I ren starka.  Just
	detta bedja vi ocks om, att I mn alltmer fullkomnas.
013:010 Och medan jag nnu r borta ifrn eder, skriver jag detta, fr
	att jag icke, nr jag r hos eder, skall ndgas upptrda med
	strnghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,
	till att uppbygga och icke till att nedbryta.

013:011 Fr vrigt, mina brder, varen glada, lten fullkomna eder,
	lten frmana eder, varen ens till sinnes, hllen frid; d skall
	krlekens och fridens Gud vara med eder.

013:012 Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla de heliga hlsa eder.

013:013 Herrens, Jesu Kristi, nd och Guds krlek och den helige Andes
	delaktighet vare med eder alla.



Book 48 Galaterna


001:001 Paulus, apostel, icke frn mnniskor, ej heller genom ngon
	mnniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som
	har uppvckt honom frn de dda --
001:002 jag, jmte alla de brder som ro hr med mig, hlsar
	frsamlingarna i Galatien.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och ifrn
	Herren Jesus Kristus,
001:004 som har utgivit sig sjlv fr vra synder, fr att rdda oss
	frn den nuvarande onda tidsldern, efter vr Guds och Faders
	vilja.
001:005 Honom tillhr ran i evigheternas evigheter.  Amen.

001:006 Det frundrar mig att I s hastigt avfallen frn honom, som har
	kallat eder till att vara i Kristi nd, och vnden eder till ett
	nytt evangelium.
001:007 Likvl r detta icke ngot annat evangelium; det r allenast
	s, att ngra finnas som vlla frvirring bland eder och vilja
	frvnda Kristi evangelium.
001:008 Men om ngon, vore det ock vi sjlva eller en ngel frn
	himmelen, frkunnar evangelium i strid mot vad vi hava frkunnat
	fr eder, s vare han frbannad.
001:009 Ja, ssom vi frut hava sagt, s sger jag nu ter: Om ngon
	frkunnar evangelium fr eder i strid mot vad I haven undftt,
	s vare han frbannad.

001:010 r det d mnniskor som jag nu sker vinna fr mig, eller r det
	Gud?  Str jag verkligen efter att vara mnniskor till behag?
	Nej, om jag nnu ville vara mnniskor till behag, s vore jag
	icke en Kristi tjnare.

001:011 Ty det vill jag sga eder, mina brder, att det evangelium som
	har blivit frkunnat av mig icke r ngon mnniskolra.
001:012 Det r ju icke heller av ngon mnniska som jag har undftt det
	eller blivit undervisad dri, utan genom en uppenbarelse frn
	Jesus Kristus.

001:013 I haven ju hrt huru det var med mig, medan jag nnu vandrade i
	judiskt vsende: att jag d vermttan vldsamt frfljde Guds
	frsamling och ville utrota den,
001:014 ja, att jag gick lngre i judiskt vsende n mnga av mina
	samtida landsmn och nnu ivrigare nitlskade fr mina fders
	stadgar.
001:015 Men nr han, som allt ifrn min moders liv har avskilt mig, och
	som genom sin nd har kallat mig,
001:016 tcktes i mig uppenbara sin Son, fr att jag bland hedningarna
	skulle frkunna evangelium om honom, d begav jag mig strax
	stad; jag rdfrde mig icke med ngon mnniska,
001:017 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som fre mig voro
	apostlar.  I stllet for jag bort till Arabien och vnde s ter
	tillbaka till Damaskus.

001:018 Frst sedan, tre r drefter, for jag upp till Jerusalem, fr
	att lra knna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
001:019 Men av de andra apostlarna sg jag ingen; allenast Jakob,
	Herrens broder, sg jag.
001:020 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag hr skriver till eder.

001:021 Drefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
001:022 Men fr de kristna frsamlingarna i Judeen var jag personligen
	oknd.
001:023 De hrde allenast huru man sade: Han som frut frfljde oss,
	han frkunnar nu evangelium om den tro som han frr ville
	utrota.
001:024 Och de prisade Gud fr min skull.
002:001 Efter fjorton rs frlopp for jag sedan ter upp till Jerusalem,
	tfljd av Barnabas; jag tog d ocks Titus med mig.
002:002 Men det var p grund av en uppenbarelse som jag for dit.  Och
	fr brderna dr framlade jag det evangelium som jag predikar
	bland hedningarna; srskilt framlade jag det fr de mn som
	stodo hgst i anseende -- detta av oro fr att mitt strvande nu
	vore frgves eller frut hade varit det.
002:003 Men icke ens Titus, min fljeslagare, som var grek, blev ndgad
	att lta omskra sig.
002:004 Det var nmligen s, att ngra falska brder hade kommit att
	upptagas i frsamlingen, dit de hade smugit sig in fr att
	bespeja vr frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de
	ville trlbinda oss.
002:005 Dock gvo vi icke ens ett gonblick vika fr dem genom en sdan
	underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva
	bevarad hos eder.
002:006 Och vad angr dem som ansgos ngot vara -- hurudana de nu voro,
	det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen --
	s skte icke dessa mn, de som stodo hgst i anseende, att
	plgga mig ngra nya frpliktelser.
002:007 Tvrtom; de sgo att jag hade blivit betrodd med att frkunna
	evangelium fr de oomskurna, likasom Petrus hade ftt de
	omskurna p sin del --
002:008 ty densamme som hade sttt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet
	bland de omskurna, han hade ock sttt mig bi bland hedningarna
	--
002:009 och nr de nu frnummo vilken nd som hade blivit mig given,
	rckte de mig och Barnabas handen till samarbete, bde Jakob och
	Cefas och Johannes, de mn som rknades fr sjlva
	stdjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland
	de omskurna.
002:010 Allenast skulle vi tnka p de fattiga; och just detta har jag
	ocks vinnlagt mig om att gra.

002:011 Men nr Cefas kom till Antiokia, trdde jag ppet upp mot honom,
	ty han hade befunnits skyldig till en frsyndelse.
002:012 Frut hade han nmligen tit tillsammans med hedningarna; men s
	kommo ngra mn dit frn Jakob, och efter deras ankomst drog han
	sig tillbaka och hll sig undan, av fruktan fr de omskurna.
002:013 Till samma skrymteri gjorde sig ocks de andra judarna skyldiga,
	och s blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
002:014 Men nr jag sg att de icke vandrade med fasta steg, enligt
	evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas nrvaro: Om du,
	som r en jude, kan leva efter hednisk sed i stllet fr efter
	judisk, varfr vill du d ndga hedningarna att leva efter
	judiskt stt?

002:015 Vi fr vr del ro vl p grund av vr hrkomst judar och icke
	hedniska syndare;
002:016 men d vi nu veta att en mnniska icke bliver rttfrdig av
	laggrningar, utan genom tro p Kristus Jesus, hava ocks vi
	satt vr tro till Jesus Kristus, fr att vi skola bliva
	rttfrdiga av tro p Kristus, och icke av laggrningar.  Ty av
	laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt.
002:017 Men om nu jmvl vi, i det vi skte att bliva rttfrdiga i
	Kristus, hava befunnits vara syndare, d r ju Kristus en
	syndatjnare?  Bort det!
002:018 Om s vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har
	brutit ned, d bevisade jag drmed, att jag var en vertrdare.
002:019 Ty jag fr min del har genom lagen dtt bort ifrn lagen, fr
	att jag skall leva fr Gud.  Jag r korsfst med Kristus,
002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv
	som jag nu lever i kttet, det lever jag i tron p Guds Son, som
	har lskat mig och utgivit sig sjlv fr mig.
002:021 Jag frkastar icke Guds nd.  Om rttfrdighet kunde vinnas
	genom lagen, d hade ju Kristus icke behvt lida dden.
003:001 I ofrstndige galater!  Vem har s drat eder, I som dock haven
	ftt Jesus Kristus mlad fr edra gon ssom korsfst?
003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig p: Kom det sig av
	laggrningar att I undfingen Anden, eller kom det sig drav att
	I lyssnaden i tro?
003:003 ren I s ofrstndiga?  I, som haven begynt i Anden, viljen I
	nu sluta i kttet?
003:004 Haven I d upplevat s mycket frgves -- om det nu verkligen
	har varit frgves?
003:005 Allts, att han som frlnade eder Anden och utfrde
	kraftgrningar bland eder gjorde detta, kom det sig av
	laggrningar eller drav att I lyssnaden i tro,
003:006 i enlighet med det ordet: Abraham trodde Gud, och det rknades
	honom till rttfrdighet?

003:007 S mn I nu veta att de som lta det bero p tro, de ro
	Abrahams barn.
003:008 Och eftersom skriften frutsg att det var av tro som
	hedningarna skulle bliva rttfrdiggjorda av Gud, s gav den i
	frvg t Abraham detta glada budskap: I dig skola alla folk
	varda vlsignade.
003:009 Allts bliva de som lta det bero p tro vlsignade tillika med
	Abraham, honom som trodde.

003:010 Ty alla de som lta det bero p laggrningar, de ro under
	frbannelse.  Det r nmligen skrivet: Frbannad vare var och
	en som icke frbliver vid allt som r skrivet i lagens bok, och
	icke gr drefter.
003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver rttfrdig infr Gud, det r
	uppenbart, eftersom det heter: Den rttfrdige skall leva av
	tro.
003:012 Men i lagen beror det icke p tro; tvrtom heter det: Den som
	gr efter dessa stadgar skall leva genom dem.
003:013 Kristus frikpte oss frn lagens frbannelse, nr han blev en
	frbannelse fr vr skull.  Det r ju skrivet: Frbannad r var
	och en som r upphngd p tr.
003:014 Vi frikptes, fr att den vlsignelse som hade givits t Abraham
	skulle i Jesus Kristus komma ocks hedningarna till del, s att
	vi genom tron skulle undf den utlovade Anden.

003:015 Mina brder, jag vill taga ett exempel frn vad som gller bland
	mnniskor.  Icke ens nr frga r om en mnniskas
	testamentsfrordnande, kan ngon upphva det eller lgga ngot
	drtill, sedan det en gng har vunnit gllande kraft.
003:016 Nu gvos lftena t Abraham, s ock t hans sd.  Det heter
	icke: och t dem som komma av din sd, ssom nr det talas om
	mnga; utan det heter, ssom nr det talas om en enda: och t
	din sd, vilken r Kristus.
003:017 Vad jag allts vill sga r detta: Ett frordnande som Gud
	redan hade givit gllande kraft kan icke genom en lag, som
	utgavs fyra hundra trettio r drefter, hava blivit ogiltigt, s
	att lftet drmed har gjorts om intet.
003:018 Om det nmligen vore p grund av lag som arvet skulle undfs, s
	vore det icke p grund av lfte.  Men t Abraham har Gud sknkt
	det genom ett lfte.

003:019 Vartill tjnade d lagen?  Jo, p det att vertrdelserna skulle
	komma i dagen, blev den eftert given, fr att glla till dess
	att sden skulle komma, han t vilken lftet hade blivit
	givet; och den utgavs genom nglar och verlmnades i en
	medlares hand.
003:020 Men den som r medlare r icke medlare fr allenast en enda.
	Men Gud r en.

003:021 r d lagen emot Guds lften?  Bort det!  Om en lag hade blivit
	given, som kunde gra levande, d skulle rttfrdigheten
	verkligen komma av lagen.
003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, fr att
	det som var utlovat skulle, av tro p Jesus Kristus, komma dem
	till del som tro.

003:023 Men frrn tron kom, voro vi inneslutna under lagen och hllos i
	frvar under den, i frbidan p den tro som en gng skulle
	uppenbaras.
003:024 S har lagen blivit vr uppfostrare till Kristus, fr att vi
	skola bliva rttfrdiga av tro.
003:025 Men sedan tron har kommit, st vi icke mer under uppfostrare.
003:026 Alla ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
003:027 ty I alla, som haven blivit dpta till Kristus, haven ikltt
	eder Kristus.
003:028 Hr r icke jude eller grek, hr r icke trl eller fri, hr r
	icke man och kvinna: alla ren I ett i Kristus Jesus.
003:029 Hren I nu Kristus till, s ren I drmed ock Abrahams sd,
	arvingar enligt lftet.
004:001 Vad jag vill sga r detta: S lnge arvingen r barn, finnes
	ingen skillnad mellan honom och en trl, fastn han r herre
	ver alla godelarna;
004:002 ty han str under frmyndare och frvaltare, intill den tid som
	fadern har bestmt.
004:003 Sammalunda hllos ock vi, nr vi voro barn, i trldom under
	vrldens makter.
004:004 Men nr tiden var fullbordad, snde Gud sin Son, fdd av kvinna
	och stlld under lagen,
004:005 fr att han skulle frikpa dem som stodo under lagen, s att vi
	skulle f sners rtt.
004:006 Och eftersom I nu ren sner, har han snt i vra hjrtan sin
	Sons Ande, som ropar: Abba!  Fader!
004:007 S r du nu icke mer trl, utan son; och r du son, s r du ock
	arvinge, insatt drtill av Gud.

004:008 Frut, innan I nnu knden Gud, voren I trlar under gudar som
	till sitt vsende icke voro gudar.
004:009 Men nu, sedan I haven lrt knna Gud och, vad mer r, haven
	blivit knda av Gud, huru kunnen I nu vnda tillbaka till de
	svaga och arma makter, under vilka I ter p nytt viljen bliva
	trlar?
004:010 I akten ju p dagar och p mnader och p srskilda tider och
	r.  --
004:011 Jag r bekymrad fr eder och fruktar att jag till ventyrs har
	arbetat frgves fr eder.

004:012 Jag beder eder, mina brder: Bliven ssom jag r, eftersom jag
	har blivit ssom I voren.  I haven icke gjort mig ngot fr nr.
004:013 I veten ju att det var p grund av kroppslig svaghet som jag
	frsta gngen kom att frkunna evangelium fr eder.
004:014 Och fastn mitt kroppsliga tillstnd d vl hade kunnat innebra
	en frestelse fr eder, s sgen I det nd icke med ringaktning
	eller leda, utan togen emot mig ssom en Guds ngel, ja, ssom
	Kristus Jesus sjlv.
004:015 Nr hr man eder nu prisa eder saliga?  Det vittnesbrdet kan
	jag nmligen giva eder, att I d, om s hade varit mjligt,
	skullen hava rivit ut edra gon och givit dem t mig.
004:016 S har jag d blivit eder ovn drigenom att jag sger eder
	sanningen!
004:017 Man sker med iver att vinna eder fr sig, men icke med en god
	iver; nej, del vilja avsprra eder frn andra, fr att I med s
	mycket strre iver skolen hlla eder till dem.
004:018 Och det r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en
	god sak, alltid, och icke allenast nr jag r tillstdes hos
	eder,
004:019 I mina barn, som jag nu ter med vnda mste fda till livet,
	intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
004:020 Jag skulle nska att jag just nu vore hos eder och kunde gra
	min rst rtt bevekande.  Ty jag vet mig knappt ngon rd med
	eder.

004:021 Sgen mig, I som viljen st under lagen: haven I icke hrt vad
	lagen sger?
004:022 Det r ju skrivet att Abraham fick tv sner, en med sin
	tjnstekvinna, och en med sin fria hustru.
004:023 Men tjnstekvinnans son r fdd efter kttet, d dremot den
	fria hustruns son r fdd i kraft av lftet.
004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de bda kvinnorna beteckna
	tv frbund.  Av dessa kommer det ena frn berget Sina och fder
	sina barn till trldom, och detta har sin frebild i Agar.
004:025 Berget Sina kallas nmligen i Arabien fr Agar och svarar emot
	det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i trldom.
004:026 Men det Jerusalem som r drovan, det r fritt, och det r vr
	moder.
004:027 S r ju skrivet:
	  Jubla, du ofruktsamma,
	  du som icke fder barn;
	  brist ut och ropa,
	  du som icke bliver moder,
	  Ty den ensamma skall hava mnga barn,
	  flera n den som har man.
004:028 Och I, mina brder, ren lftets barn, likasom Isak var.
004:029 Men likasom frr i tiden den son som var fdd efter kttet
	frfljde den som var fdd efter Anden, s r det ock nu.
004:030 Dock, vad sger skriften?  Driv ut tjnstekvinnan och hennes
	son; ty tjnstekvinnans son skall frvisso icke rva med den
	fria hustruns son.

004:031 Allts, mina brder, vi ro icke barn av en tjnstekvinna, utan
	av den fria hustrun.

005:001 Fr att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss.  Stn
	drfr fasta, och lten icke ngot nytt trldomsok lggas p
	eder.

005:002 Se, jag sger eder, jag Paulus, att om I lten omskra eder, s
	bliver Kristus eder till intet gagn.
005:003 Och fr var och en som lter omskra sig betygar jag nu ter att
	han r pliktig att fullgra hela lagen.
005:004 I haven kommit bort ifrn Kristus, I som viljen bliva
	rttfrdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nden.
005:005 Vi vnta nmligen genom ande, av tro, den rttfrdighet som r
	vrt hopp.
005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida ngon r omskuren
	eller oomskuren; allt beror p huruvida han har en tro som r
	verksam genom krlek.

005:007 I begynten edert lopp vl.  Vem har nu lagt hinder i eder vg,
	s att I icke mer lyden sanningen?
005:008 Till sdant kom ingen maning frn honom som har kallat eder.
005:009 Litet surdeg syrar hela degen.
005:010 Fr min del har jag i Herren den tillfrsikten till eder, att I
	icke hri skolen tnka p annat stt; men den som vllar
	frvirring bland eder, han skall bra sin dom, vem han n m
	vara.
005:011 Om s vore, mina brder, att jag sjlv nnu predikade
	omskrelse, varfr skulle jag d nnu alltjmt lida frfljelse?
	D vore ju korsets sttesten rjd ur vgen.  --
005:012 Jag skulle nska att de mn som uppvigla eder lte omskra sig
	nda till avstympning.

005:013 I ren ju kallade till frihet, mina brder; bruken dock icke
	friheten s, att kttet fr ngot tillflle.  Fastmer mn I
	tjna varandra genom krleken.
005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nmligen
	detta: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
005:015 Men om I bitens inbrdes och ten p varandra, s mn I se till,
	att I icke bliven upptna av varandra.

005:016 Vad jag vill sga r detta: Vandren i ande, s skolen I
	frvisso icke gra vad kttet har begrelse till.
005:017 Ty kttet har begrelse mot Anden, och Anden mot kttet; de tv
	ligga ju i strid med varandra, fr att hindra eder att gra vad
	I viljen.
005:018 Men om I drivens av ande, s stn I icke under lagen.

005:019 Men kttets grningar ro uppenbara: de ro otukt, orenhet,
	lsaktighet,
005:020 avgudadyrkan, trolldom, ovnskap, kiv, avund, vrede,
	genstridighet, tvedrkt, partisndring,
005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sdant,
	varom jag sger eder i frvg, ssom jag redan frut har sagt,
	att de som gra sdant, de skola icke f Guds rike till arvedel.

005:022 Andens frukt ter r krlek, gldje, frid, tlamod, mildhet,
	godhet, trofasthet,
005:023 saktmod, terhllsamhet.  Mot sdant r icke lagen.
005:024 Och de som hra Kristus Jesus till hava korsfst sitt ktt
	tillika med dess lustar och begrelser.

005:025 Om vi nu hava liv genom ande, s ltom oss ock vandra i ande.
005:026 Ltom oss icke ska ffnglig ra, i det att vi utmana varandra
	och avundas varandra.
006:001 Mina brder, om s hnder att ngon ertappas med att beg en
	frsyndelse, d mn I, som ren andliga mnniskor, upprtta
	honom i saktmods ande.  Och du m hava akt p dig sjlv, att
	icke ocks du bliver frestad.
006:002 Bren varandras brdor; s uppfyllen I Kristi lag.
006:003 Ty om ngon tycker sig ngot vara, fastn han intet r, s
	bedrager han sig sjlv.
006:004 M var och en prva sina egna grningar; han skall d tillmta
	sig bermmelse allenast efter vad han sjlv r, och icke efter
	vad andra ro.
006:005 Ty var och en har sin egen brda att bra.

006:006 Den som fr undervisning i ordet, han lte den som undervisar
	honom f del med sig i allt gott.

006:007 Faren icke vilse.  Gud lter icke gcka sig.  Ty vad mnniskan
	sr, det skall hon ock skrda.
006:008 Den som sr i sitt ktts ker, han skall av kttet skrda
	frgngelse, men den som sr i Andens ker, han skall av Anden
	skrda evigt liv.
006:009 Och ltom oss icke frtrttas att gra vad gott r; ty om vi
	icke uppgivas, s skola vi, nr tiden r inne, f inbrga vr
	skrd.
006:010 M vi allts, medan vi hava tillflle, gra vad gott r mot var
	man, och frst och frmst mot dem som ro vra medbrder i tron.

006:011 Sen hr med vilka stora bokstver jag egenhndigt skriver till
	eder!

006:012 Alla de som efterstrva ett gott anseende hr i kttet, de vilja
	ndga eder till omskrelse, detta allenast fr att de sjlva
	skola undg att bliva frfljda fr Kristi kors' skull.
006:013 Ty icke ens dessa omskurna sjlva hlla lagen.  Nej, det r fr
	att kunna bermma sig av edert ktt som de vilja att I skolen
	lta omskra eder.
006:014 Men vad mig angr, s vare det fjrran ifrn mig att bermma mig
	av ngot annat n av vr Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket
	vrlden fr mig r korsfst, och jag fr vrlden.
006:015 Ty det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren;
	allt beror p huruvida han r en ny skapelse.
006:016 Och ver alla dem som komma att vandra efter detta rttesnre,
	ver dem vare frid och barmhrtighet, ja, ver Guds Israel.

006:017 M nu ingen hrefter vlla mig oro; ty jag br Jesu mrken p
	min kropp.

006:018 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder ande, mina brder.
	Amen.



Book 49 Efesierna


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hlsar de heliga
	som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
	Jesus Kristus.

001:003 Vlsignad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
	Kristus har vlsignat oss med all den himmelska vrldens andliga
	vlsignelse,
001:004 ssom han ju, frrn vrldens grund var lagd, har utvalt oss i
	honom till att vara heliga och ostraffliga infr sig.
001:005 Ty i sin krlek frutbestmde han oss till barnaskap hos sig,
	genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
001:006 den ndeshrlighet till pris, varmed han har bendat oss i den
	lskade.
001:007 I honom hava vi frlossning genom hans blod, frltelse fr vra
	synder, efter hans nds rikedom.
001:008 Och denna nd har han i verfldande mtt ltit komma oss till
	del, med all vishet och allt frstnd,
001:009 i det att han fr oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
	det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sjlv,
001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stnd,
	det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
	himmelen och p jorden.
001:011 I honom hava vi ock undftt vr arvslott, vi som frut voro
	bestmda drtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
	egen viljas rd.
001:012 S skulle vi, hans hrlighet till pris, vara de som i Kristus
	redan i frvg hava gt ett hopp.
001:013 I honom haven jmvl I, sedan I haven ftt hra sanningens ord,
	eder frlsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
	haven kommit till tron, ssom ett insegel undftt den utlovade
	helige Ande,
001:014 vilken r en underpant p vrt arv, till frvissning om att hans
	egendomsfolk skall frlossas, hans hrlighet till pris.

001:015 Sedan jag fick hra om eder tro i Herren Jesus och om eder
	krlek till alla de heliga,
001:016 har drfr jag  min sida icke upphrt att tacka Gud fr eder,
	nr jag tnker p eder i mina bner.
001:017 Och min bn r att vr Herres, Jesu Kristi, Gud, hrlighetens
	Fader, m giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
	kunskap om sig,
001:018 och att han m upplysa edra hjrtans gon, s att I frstn
	hurudant det hopp r, vartill han har kallat eder, huru rikt p
	hrlighet hans arv r bland de heliga,
001:019 och huru versvinnligt stor hans makt r p oss som tro -- allt
	i enlighet med den vldiga styrkas kraft,
001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppvckte honom
	frn de dda och satte honom p sin hgra sida i den himmelska
	vrlden,
001:021 ver alla andevrldens furstar och vldigheter och makter och
	herrar, ja, ver allt som kan nmnas, icke allenast i denna
	tidslder, utan ock i den tillkommande.
001:022 Allt lade han under hans ftter.

	Och honom gav han t frsamlingen till att vara ett huvud ver
	allting --
001:023 t frsamlingen, ty den r hans kropp och r uppfylld av honom
	som uppfyller allt i alla.

002:001 S har han ock gjort eder levande, eder som voren dda genom de
	vertrdelser och synder
002:002 i vilka I frut vandraden, efter denna vrlds och tidslders
	stt, i det I fljden fursten ver luftens hrsmakt, ver den
	andemakt som nu r verksam i de ohrsamma.
002:003 Bland dessa voro frut ocks vi allasammans, dr vi vandrade i
	vrt ktts begrelser och gjorde vad kttet och sinnet ville;
	och vi voro genom vr natur hemfallna t vredesdomen, vi likasom
	de andra.
002:004 Men Gud, som r rik p barmhrtighet, har, fr den stora krleks
	skull, varmed han har lskat oss,
002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro dda genom vra
	synder.  Av nd ren I frlsta!
002:006 Ja, han har uppvckt oss med honom och satt oss med honom i den
	himmelska vrlden, i Kristus Jesus,
002:007 fr att i de kommande tidsldrarna bevisa sin nds versvinnliga
	rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
002:008 Ty av nden ren I frlsta genom tro -- och det icke av eder
	sjlva, Guds gva r det --
002:009 icke av grningar, fr att ingen skall bermma sig.
002:010 Ty hans verk ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda
	grningar, vilka Gud frut har berett, fr att vi skola vandra i
	dem.

002:011 Kommen drfr ihg att I frut, I som voren hedningar i kttet
	och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter
	den omskrelse som med hnder gres p kttet --
002:012 kommen ihg att I p den tiden, d nr I voren utan Kristus,
	voren utestngda frn medborgarskap i Israel och frmmande fr
	lftets frbund, utan hopp och utan Gud i vrlden.
002:013 Nu dremot, d I ren i Kristus Jesus, haven I, som frut voren
	fjrran, kommit nra, i och genom Kristi blod.
002:014 Ty han r vr frid, han som av de bda har gjort ett och brutit
	ned den skiljemur som stod emellan oss, nmligen ovnskapen.
002:015 Ty i sitt ktt gjorde han om intet budens stadgelag, fr att han
	skulle av de tv i sig skapa en enda ny mnniska och s bereda
	frid,
002:016 och fr att han skulle t dem bda, frenade i en enda kropp,
	skaffa frsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin
	person ddat ovnskapen.
002:017 Och han har kommit och har frkunnat det glada budskapet om frid
	fr eder, I som voren fjrran, och om frid fr dem som voro
	nra.
002:018 Ty genom honom hava vi, de ena svl som de andra, i en och
	samme Ande tilltrde till Fadern.

002:019 Allts ren I nu icke mer frmlingar och gster, utan I haven
	medborgarskap med de heliga och ren Guds husfolk,
002:020 uppbyggda p apostlarnas och profeternas grundval, dr
	hrnstenen r Kristus Jesus sjlv,
002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s vxer
	upp till ett heligt tempel i Herren.
002:022 I honom bliven ocks I med de andra uppbyggda till en Guds
	boning, i Anden.

003:001 Frdenskull bjer jag mina knn, jag Paulus, som till gagn fr
	eder, I hedningar, r Kristi Jesu fnge.
003:002 I haven vl hrt om det ndesuppdrag av Gud, som r mig givet
	fr eder rkning,
003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev fr mig kungjord,
	varom jag ovan har i korthet skrivit.
003:004 Och nr I lsen detta, kunnen I drav frst vilken insikt jag
	har i Kristi hemlighet,
003:005 som under frgngna slktens tider icke hade blivit kungjord fr
	mnniskors barn, ssom den nu genom andeingivelse har blivit
	uppenbarad fr hans heliga apostlar och profeter.
003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus ro
	vra medarvingar och jmte oss lemmar i en och samma kropp och
	jmte oss delaktiga i lftet -- detta genom evangelium,
003:007 vars tjnare jag har blivit i fljd av den Guds nds gva som
	blev mig given genom hans mktiga kraft.
003:008 Ja, t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nden given
	att fr hedningarna frkunna evangelium om Kristi outrannsakliga
	rikedom,
003:009 och att lgga i dagen huru det rdslut har blivit utfrt, som
	tidsldrarna igenom hade ssom en hemlighet varit frdolt i Gud,
	alltings skapare.
003:010 Ty Gud ville att hans mngfaldiga visdom nu, i och genom
	frsamlingen, skulle bliva kunnig fr furstarna och
	vldigheterna i den himmelska vrlden.
003:011 Sdant hade hans beslut varit frn tidsldrarnas begynnelse, det
	som han utfrde i Kristus Jesus, vr Herre.
003:012 Och i honom kunna vi med tillfrsikt frimodigt trda fram, genom
	tron p honom.
003:013 Drfr beder jag eder att icke flla modet vid mina lidanden fr
	eder; de lnda ju eder till ra.

003:014 Frdenskull bjer jag mina knn fr Fadern --
003:015 honom frn vilken allt vad fader heter i himmelen och p jorden
	har sitt namn --
003:016 och beder att han ville efter sin hrlighets rikedom frlna
	eder, att I genom hans Ande vxen till i kraft till eder
	invrtes mnniska,
003:017 och att Kristus genom tron m bo i edra hjrtan, och att I mn
	vara rotade och grundade i krleken,
003:018 s att I, tillika med alla de heliga, till fullo frmn fatta
	vad bredden och lngden och hjden och djupet r
003:019 och s lra knna Kristi krlek, som vergr all kunskap.  Ty s
	skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som frmr gra mer, ja, lngt mer n allt vad vi
	bedja eller tnka, efter den kraft som r verksam i oss,
003:021 honom tillhr ran i frsamlingen och i Kristus Jesus alla
	slkten igenom i evigheternas evighet, amen.
004:001 S frmanar jag nu eder, jag som r en fnge i Herren, att fra
	en vandel som r vrdig den kallelse I haven undftt,
004:002 med all dmjukhet och allt saktmod, med tlamod, s att I haven
	frdrag med varandra i krlek
004:003 och vinnlggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens
	band:
004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till
	att leva i ett och samma hopp, det som tillhr eder kallelse --
004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som r allas Fader,
004:006 han som r ver alla, genom alla och i alla.

004:007 Men t var och en srskild av oss blev nden given, alltefter
	som Kristus tillmtte honom sin gva.
004:008 Drfr heter det:

	  Han for upp i hjden,
	  han tog fngar,
	  han gav mnniskorna gvor.

004:009 Men detta ord han for upp, vad innebr det, om icke att han
	frut hade farit hit ned till jordens lgre rymder?
004:010 Den som for ned, han r ock den som for upp ver alla himlar,
	fr att han skulle uppfylla allt.
004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter,
	somliga till evangelister, somliga till herdar och lrare.
004:012 Ty han ville gra de heliga skickliga till att utfra sitt
	tjnarvrv, att uppbygga Kristi kropp,
004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och
	i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s bliva
	fullvuxna, intill Kristi fullhet.
004:014 S skulle vi icke mer vara barn, icke ssom havets vgor drivas
	omkring av vart vindkast i lran, vid mnniskornas bedrgliga
	spel, nr de illfundigt ska frmja villfarelsens listiga
	anslag.
004:015 Nej, vi skulle d hlla oss till sanningen, och i alla stycken i
	krlek vxa upp till honom som r huvudet, Kristus.
004:016 Ty frn honom hmtar hela kroppen sin tillvxt, till att bliva
	uppbyggd i krlek, i det att den sammanslutes och fr
	sammanhllning genom det bistnd var led giver, med en kraft som
	r avmtt efter var srskild dels uppgift.

004:017 Jag tillsger eder allts och uppmanar eder allvarligt i Herren,
	att icke mer vandra ssom hedningarna i sitt sinnes ffnglighet
	vandra,
004:018 hedningarna, vilka, i fljd av den okunnighet som rder hos dem
	genom deras hjrtans frstockelse, ro frmrkade till
	frstndet och bortkomna frn det liv som r av Gud.
004:019 Ty i sin frsoffning hava de verlmnat sig t lsaktighet, s
	att de i girighet bedriva alla slags orena grningar.
004:020 Men I haven icke ftt en sdan undervisning om Kristus,
004:021 om I eljest s haven hrt om honom och s blivit lrda i honom,
	som sanning r i Jesus:
004:022 att I -- d detta nu krvdes p grund av eder frra vandel --
	haven avlagt den gamla mnniskan, som frdrvar sig genom att
	flja sina begrelsers bedrgliga lockelser,
004:023 och nu frnyens genom Anden som bor i edert sinne,
004:024 och att I haven ikltt eder den nya mnniskan, som r skapad
	till likhet med Gud i sanningens rttfrdighet och helighet.

004:025 Lggen drfr bort lgnen, och talen sanning med varandra,
	eftersom vi ro varandras lemmar.
004:026 Vredgens, men synden icke; lten icke solen g ned ver eder
	vrede,
004:027 och given icke djvulen ngot tillflle.
004:028 Den som har stulit, han stjle icke mer, utan arbete hellre, och
	utrtte med sina hnder vad gott r, s att han har ngot varav
	han kan dela med sig t den som lider brist.
004:029 Lten intet ohviskt tal utg ur eder mun, utan allenast det som
	r gott, till uppbyggelse, dr sdan behves, s att det bliver
	till vlsignelse fr dem som hra det.
004:030 Och bedrven icke Guds helige Ande, vilken I haven undftt ssom
	ett insegel, fr frlossningens dag.
004:031 All bitterhet och hftighet och vrede, allt skriande och
	smdande, ja, allt vad ondska heter vare fjrran ifrn eder.
004:032 Varen i stllet goda och barmhrtiga mot varandra, och frlten
	varandra, ssom Gud i Kristus har frltit eder.


004:001 Bliven allts Guds efterfljare, ssom hans lskade barn,
004:002 och vandren i krlek, ssom Kristus lskade eder och utgav sig
	sjlv fr oss till en gva och ett offer, Gud till en
	vlbehaglig lukt.

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m, och girighet
	skolen I, ssom det anstr heliga, icke ens lta nmnas bland
	eder,
005:004 ej heller ohviskt vsende och draktigt tal och gyckel; sdant
	r otillbrligt.  Lten fastmer tacksgelse hras.
005:005 Ty det bren I veta, och det insen I ocks sjlva, att ingen
	otuktig eller oren mnniska har arvedel i Kristi och Guds rike,
	ej heller ngon girig, ty en sdan r en avgudadyrkare.
005:006 Lten ingen bedraga eder med tomma ord; ty fr sdana synder
	kommer Guds vrede ver de ohrsamma.
005:007 Haven allts ingen del i sdant.
005:008 I voren ju frut mrker, men nu ren I ljus i Herren; vandren d
	ssom ljusets barn.
005:009 Ty ljusets frukt bestr i allt vad godhet och rttfrdighet och
	sanning r.
005:010 Ja, vandren s, i det att I prven vad som r vlbehagligt fr
	Herren.
005:011 Och haven ingen delaktighet i mrkrets grningar, som icke giva
	ngon frukt, utan avsljen dem fastmer.
005:012 Vad av sdana mnniskor i hemlighet frvas, drom r det
	skamligt till och med att tala;
005:013 men alltsammans bliver uppenbart, nr det avsljas genom ljuset.
	Ty varhelst ngot bliver uppenbart, dr r ljus.
005:014 Drfr heter det:
	  Vakna upp, du som sover,
	  och st upp ifrn de dda,
	  s skall Kristus lysa fram fr dig.

005:015 Sen drfr noga till, huru I vandren: att I vandren icke ssom
	ovisa mnniskor, utan ssom visa;
005:016 och tagen vl i akt vart lgligt tillflle.  Ty tiden r ond.
005:017 Varen allts icke ofrstndiga, utan frstn vad som r Herrens
	vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty drav kommer ett
	oskickligt leverne.  Lten eder fastmer uppfyllas av ande,
005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsnger och andliga
	visor, och sjungen och spelen till Herrens ra i edra hjrtan,
005:020 och tacken alltid Gud och Fadern fr allt, i vr Herres, Jesu
	Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom I underordnen eder
	Herren;
005:023 ty en man r sin hustrus huvud, ssom Kristus r frsamlingens
	huvud, han som ock r denna sin kropps Frlsare.
005:024 Ja, ssom frsamlingen underordnar sig Kristus, s skola ock
	hustrurna i allt underordna sig sina mn.

005:025 I mn, lsken edra hustrur, ssom Kristus har lskat
	frsamlingen och utgivit sig sjlv fr henne
005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad,
	i kraft av ordet.
005:027 Ty s ville han sjlv stlla fram frsamlingen infr sig i
	hrlighet, utan flck och skrynka och annat sdant; fastmer
	skulle hon vara helig och ostrafflig.
005:028 P samma stt ro mnnen pliktiga att lska sina hustrur, d
	dessa ju ro deras egna kroppar; den som lskar sin hustru, han
	lskar sig sjlv.
005:029 Ingen har ngonsin hatat sitt eget ktt; i stllet nr och
	omhuldar man det, ssom Kristus gr med frsamlingen,
005:030 eftersom vi ro lemmar av hans kropp.
005:031 Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och
	hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett ktt.  --
005:032 Den hemlighet som ligger hri r stor; jag sger detta med tanke
	p Kristus och frsamlingen.
005:033 Dock gller ocks om eder att var och en skall lska sin hustru
	ssom sig sjlv; men hustrun  sin sida skall visa sin man
	vrdnad.
006:001 I barn, varen edra frldrar lydiga i Herren, ty detta r rtt
	och tillbrligt.
006:002 Hedra din fader och din moder.  Det r ju frst detta bud som
	har ett lfte med sig:
006:003 fr att det m g dig vl och du m lnge leva p jorden.

006:004 Och I fder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i
	Herrens tukt och frmaning.

006:005 I tjnare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och
	bvan, av uppriktigt hjrta, ssom gllde det Kristus;
006:006 icke med gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan ssom
	Kristi tjnare, som av hjrtat gra Guds vilja;
006:007 och gren eder tjnst med villighet, ssom tjnaden I Herren och
	icke mnniskor.
006:008 I veten ju att vad gott var och en gr, det skall han f igen av
	Herren, vare sig han r trl eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen p samma stt mot dem, och upphren att
	bruka hrda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som r
	Herre ver bde dem och eder, och att hos honom icke finnes
	anseende till personen.

006:010 Fr vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans vldiga
	kraft.
006:011 Iklden eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen hlla
	stnd emot djvulens listiga angrepp.
006:012 Ty den kamp vi hava att utkmpa r en kamp icke mot ktt och
	blod, utan mot furstar och vldigheter och vrldshrskare, som
	rda hr i mrkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
006:013 Tagen allts p eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen
	st emot p den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt,
	behlla fltet.
006:014 Stn drfr omgjordade kring edra lnder med sanningen, och
	varen ikldda rttfrdighetens pansar,
006:015 och haven ssom skor p edra ftter den beredvillighet som
	fridens evangelium giver.
006:016 Och tagen alltid trons skld, varmed I skolen kunna utslcka den
	ondes alla brinnande pilar.
006:017 Och lten giva eder frlsningens hjlm och Andens svrd, som
	r Guds ord.

006:018 Gren detta under stndig kallan och bn, s att I alltjmt
	bedjen i Anden och frdenskull vaken, under stndig uthllighet
	och stndig bn fr alla de heliga.
006:019 Bedjen ock fr mig, att min mun m uppltas, och att det jag
	skall tala m bliva mig givet, s att jag frimodigt kungr
	evangelii hemlighet,
006:020 fr vars skull jag r ett sndebud i kedjor; ja, bedjen att jag
	m frimodigt tala drom med de rtta orden.

006:021 Men fr att ock I skolen f veta ngot om mig, huru det gr mig,
	kommer Tykikus, min lskade broder och trogne tjnare i Herren,
	att underrtta eder om allt.
006:022 Honom snder jag till eder, just fr att I skolen f veta huru
	det r med oss, och fr att han skall hugna edra hjrtan.

006:023 Frid vare med brderna och krlek tillika med tro, frn Gud,
	Fadern, och Herren Jesus Kristus.
006:024 Nd vare med alla som lska vr Herre Jesus Kristus -- nd i
	ofrgngligt liv.



Book 50 Filipperna


001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjnare, hlsa alla de heliga i
	Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
	frsamlingsfrestndare och frsamlingstjnare.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
	Jesus Kristus.

001:003 Jag tackar min Gud, s ofta jag tnker p eder,
001:004 i det jag alltid i alla mina bner med gldje beder fr eder
	alla.
001:005 Jag tackar honom fr att I, allt ifrn frsta dagen intill nu,
	haven deltagit i arbetet fr evangelium.
001:006 Och jag har den tillfrsikten, att han som i eder har begynt ett
	gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
001:007 Och det r ju rtt och tillbrligt att jag tnker s om eder
	alla, eftersom jag, bde nr jag ligger i bojor, och nr jag
	frsvarar och befster evangelium, har eder i mitt hjrta ssom
	alla med mig delaktiga i nden.
001:008 Ty Gud r mitt vittne, han vet huru jag lngtar efter eder alla
	med Kristi Jesu krlek.
001:009 Och drom beder jag, att eder krlek m allt mer och mer
	verflda av kunskap och frstnd i allt,
001:010 s att I kunnen dma om vad rttast r, p det att I mn bliva
	rena och fr ingen till sttesten, i vntan p Kristi dag,
001:011 och bliva rika p rttfrdighetens frukt, vilken kommer genom
	Jesus Kristus, Gud till ra och pris.

001:012 Jag vill att I, mina brder, skolen veta att det som har
	vederfarits mig snarare har lnt till evangelii framgng.
001:013 Det har nmligen s blivit uppenbart fr alla i pretoriet och
	fr alla andra, att det r i Kristus som jag br mina bojor;
001:014 och de flesta av brderna hava genom mina bojor blivit s
	frimodiga i Herren, att de med allt strre dristighet vga
	ofrskrckt frkunna Guds ord.

001:015 Somliga finnas vl ock, som av avund och trtlystnad predika
	Kristus, men det finnes ocks andra som gra det av god vilja.
001:016 Dessa senare gra det av krlek, eftersom de veta att jag r
	satt till att frsvara evangelium.
001:017 De frra ter frkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
	sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
	bedrvelse i mina bojor.
001:018 Vad mer?  Kristus bliver dock p ena eller andra sttet
	frkunnad, det m nu ske fr syns skull eller i uppriktighet;
	och drver glder jag mig.  Ja, jag skall ock framgent f
	gldja mig;
001:019 ty jag vet att detta skall lnda mig till frlsning, genom eder
	frbn och drigenom att Jesu Kristi Ande frlnas mig.
001:020 Det r nmligen min trngtan och mitt hopp att jag i intet skall
	komma p skam, utan att Kristus, nu ssom alltid, skall av mig
	med all frimodighet bliva frhrligad i min kropp, det m ske
	genom liv eller genom dd.
001:021 Ty att leva, det r fr mig Kristus, och att d, det r fr mig
	en vinning.
001:022 Men om det att leva i kttet fr mig r att utfra ett arbete
	som br frukt, vilketdera skall jag d vlja?  Det kan jag icke
	sga.
001:023 Jag drages t bda hllen.  Ty vl stundar jag att bryta upp
	och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bttre;
001:024 men att jag lever kvar i kttet r fr eder skull mer av nden.
001:025 Och d jag r frvissad hrom, vet jag att jag skall leva kvar
	och frbliva hos eder alla, eder till frkovran och gldje i
	tron,
001:026 fr att eder bermmelse skall verflda i Kristus Jesus, i frga
	om mig, drigenom att jag nnu en gng kommer till eder.

001:027 Fren allenast en sdan vandel som r vrdig Kristi evangelium,
	s att jag -- vare sig jag kommer och besker eder, eller jag
	frbliver frnvarande -- fr hra om eder att I stn fasta i en
	och samme Ande och endrktigt kmpen tillsammans fr tron p
	evangelium,
001:028 utan att i ngot stycke lta skrmma eder av motstndarna.  Ty
	att I s skicken eder r fr dem ett vittnesbrd om att de
	sjlva g mot frdrvet, men att I skolen bliva frlsta, och
	detta av Gud.
001:029 t eder har ju frunnats icke allenast att tro p Kristus, utan
	ock att lida fr hans skull,
001:030 i det att I haven samma kamp som I frr sgen mig hava och nu
	hren att jag har.
002:001 Om nu frmaning i Kristus, om uppmuntran i krlek, om gemenskap
	i Anden, om hjrtlig godhet och barmhrtighet betyda ngot,
002:002 gren d min gldje fullkomlig, i det att I ren ens till
	sinnes, uppfyllda av samma krlek, endrktiga, liksinnade,
002:003 fria ifrn genstridighet och ifrn begr efter ffnglig ra.
	Fasthellre m var och en i dmjukhet akta den andre frmer n
	sig sjlv.
002:004 Och sen icke var och en p sitt eget bsta, utan var och en
	ocks p andras.

002:005 Varen s till sinnes som Kristus Jesus var,
002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke rknade jmlikheten
	med Gud ssom ett byte,
002:007 utan utblottade sig sjlv, i det han antog tjnare-skepnad, nr
	han kom i mnniskogestalt.  S befanns han i utvrtes mtto vara
	ssom en mnniska
002:008 och dmjukade sig och blev lydig intill dden, ja, intill dden
	p korset.
002:009 Drfr har ock Gud upphjt honom ver allting och givit honom
	det namn som r ver alla namn
002:010 fr att i Jesu namn alla knn skola bja sig, deras som ro i
	himmelen, och deras som ro p jorden, och deras som ro under
	jorden,
002:011 och fr att alla tungor skola beknna, Gud, Fadern, till ra,
	att Jesus Kristus r Herre.

002:012 Drfr, mina lskade, ssom I alltid frut haven varit lydiga,
	s mn I ocks nu med fruktan och bvan arbeta p eder
	frlsning, och det icke allenast ssom I gjorden, d jag var
	nrvarande, utan nnu mycket mer nu, d jag r frnvarande.
002:013 Ty Gud r den som verkar i eder bde vilja och grning, fr att
	hans goda vilja skall ske.
002:014 Gren allt utan att knorra och tveka,
002:015 s att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
	ibland ett vrngt och avogt slkte, inom vilket I lysen ssom
	himlaljus i vrlden,
002:016 i det att I hllen fast vid livets ord.  Bliven mig s till
	bermmelse p Kristi dag, till ett vittnesbrd om att jag icke
	har strvat frgves och icke frgves har arbetat.
002:017 Men om n mitt blod bliver utgjutet ssom ett drickoffer, nr
	jag frrttar min tempeltjnst och drvid frambr offret av eder
	tro, s glder jag mig dock och deltager i allas eder gldje.
002:018 Sammalunda mn ock I gldjas och deltaga i min gldje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna snda Timoteus till
	eder, s att ock jag fr knna hugnad genom det som jag d hr
	om eder.
002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s
	uppriktigt hjrta kommer att hava omsorg om eder.
002:021 Allasammans ska de sitt eget, icke vad som hr Kristus Jesus
	till.
002:022 Men hans beprvade trohet knnen I; I veten huru han med mig har
	verkat i evangelii tjnst, ssom en son tjnar sin fader.
002:023 Honom hoppas jag allts kunna snda, s snart jag har ftt se
	huru det gr med min sak.
002:024 Och i Herren r jag viss om att jag ocks sjlv snart skall f
	komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det ndvndigt att snda brodern
	Epafroditus, min medarbetare och medkmpe, tillbaka till eder,
	honom som I haven skickat hit, fr att  edra vgnar verlmna
	t mig vad jag kunde behva.
002:026 Ty han lngtar efter eder alla och har ingen ro, drfr att I
	haven hrt honom vara sjuk.
002:027 Han har ocks verkligen varit sjuk, ja, nra dden, men Gud
	frbarmade sig ver honom; och icke allenast ver honom, utan
	ocks ver mig, fr att jag icke skulle f bedrvelse p
	bedrvelse.
002:028 Drfr r jag s mycket mer angelgen att snda honom, bde fr
	att I skolen f gldjen att terse honom, och fr att jag sjlv
	drigenom skall f lttnad i min bedrvelse.
002:029 Tagen allts emot honom i Herren, med all gldje, och hllen
	sdana mn i ra.
002:030 Ty fr Kristi verks skull var han nra dden, i det han satte
	sitt liv p spel, fr att giva mig ersttning fr den tjnst
	som jag mste sakna frn eder personligen.

003:001 Fr vrigt, mina brder, gldjen eder i Herren.  Att skriva till
	eder detsamma som frut, det rknar jag icke fr ngot besvr,
	och det r fr eder tryggare.

003:002 Given akt p de hundarna, given akt p de onda arbetarna, given
	akt p de snderskurna.
003:003 Ty vi ro de omskurna, vi som genom Guds Ande tjna Gud och
	bermma oss av Kristus Jesus och icke frtrsta p kttet --
003:004 fastn jag fr min del vl ocks kunde hava skl att frtrsta
	p kttet.  Ja, om ngon menar sig kunna frtrsta p kttet, s
	kan jag det nnu mer,
003:005 jag som blev omskuren, nr jag var tta dagar gammal, jag som r
	av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr, fdd av
	hebrer, jag som i frga om lagen har varit en faris,
003:006 i frga om nitlskan varit en frsamlingens frfljare, i frga
	om rttfrdighet -- den som vinnes i kraft av lagen -- varit en
	ostrafflig man.
003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag fr Kristi
	skull rknat ssom en frlust.
003:008 Ja, jag rknar i sanning allt ssom frlust mot det som r lngt
	mer vrt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.  Ty det r fr
	hans skull som jag har gtt frlustig alltsammans och nu rknar
	det ssom avskrde, p det att jag m vinna Kristus
003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rttfrdighet, den
	som kommer av lag, utan med den rttfrdighet som kommer genom
	tro p Kristus, rttfrdigheten av Gud, p grund av tron.
003:010 Ty jag vill lra knna honom och hans uppstndelses kraft och f
	knna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
	genom en dd sdan som hans,
003:011 om jag s skulle kunna n fram till uppstndelsen frn de dda.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
	fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sjlv
	har blivit vunnen av Kristus Jesus.
003:013 Ja, mina brder, jag hller icke fre att jag nnu har vunnit
	det, men ett gr jag: jag frgter det som r bakom mig och
	strcker mig mot det som r framfr mig
003:014 och jagar mot mlet, fr att f den segerln som hlles framfr
	oss genom Guds kallelse ovanifrn, i Kristus Jesus.

003:015 M drfr vi alla som ro fullkomliga hava ett sdant
	tnkestt.  Men om s r, att I i ngot stycke haven andra
	tankar, s skall Gud ocks drver giva eder klarhet.
003:016 Dock, svitt vi redan hava hunnit ngot framt, s ltom oss
	vandra vidare p samma vg.

003:017 Mina brder, varen ock I mina efterfljare, och sen p dem som
	vandra p samma stt som jag, eftersom I ju haven oss till
	fredme.
003:018 Ty det r ssom jag ofta har sagt eder och nu ter mste sga
	under trar: mnga vandra ssom fiender till Kristi kors,
003:019 och deras nde r frdrv; de hava buken till sin Gud och ska
	sin ra i det som r deras skam, och deras sinne r vnt till
	det som hr jorden till.
003:020 Vi ter hava vrt medborgarskap i himmelen, och drifrn vnta
	vi ock Herren Jesus Kristus ssom Frlsare,
003:021 vilken skall s frvandla vr frnedringskropp, att den bliver
	lik hans hrlighetskropp -- genom den kraft varmed han ock kan
	underlgga sig allt.
004:001 Drfr, mina lskade och efterlngtade brder, min gldje och
	min krona, stn fasta i Herren med detta sinne, I mina lskade.

004:002 Evodia frmanar jag, och Syntyke frmanar jag att de skola vara
	ens till sinnes i Herren.
004:003 Ja, ocks till dig, min Synsygus -- du som med rtta br det
	namnet -- har jag en bn: Var dessa kvinnor till hjlp, ty
	jmte mig hava de kmpat i evangelii tjnst, de svl som
	Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn ro skrivna i
	livets bok.

004:004 Gldjen eder i Herren alltid.  ter vill jag sga: Gldjen eder.
004:005 Lten edert saktmod bliva kunnigt fr alla mnniskor.  Herren
	r nra!

004:006 Gren eder intet bekymmer, utan lten i allting edra nskningar
	bliva kunniga infr Gud, genom kallan och bn, med tacksgelse.
004:007 S skall Guds frid, som vergr allt frstnd, bevara edra
	hjrtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

004:008 Fr vrigt, mina brder, vad sant r, vad vrdigt, vad rtt, vad
	rent r, vad som r lskligt och vrt att akta, ja, allt vad
	dygd heter, och allt som frtjnar att prisas -- tnken p allt
	sdant.
004:009 Detta, som I haven lrt och inhmtat och haven hrt av mig och
	sett hos mig, det skolen I gra; och s skall fridens Gud vara
	med eder.

004:010 Det har varit fr mig en stor gldje i Herren att I nu omsider
	haven kommit i en s god stllning, att I haven kunnat tnka p
	mitt bsta.  Dock, I tnkten nog ocks frut drp, men I haden
	icke tillflle att gra ngot.
004:011 Icke som om jag hrmed ville sga att ngot har fattats mig; ty
	jag har lrt mig att vara njd med de omstndigheter i vilka jag
	r.
004:012 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
	verfld.  Med vilken stllning och vilka frhllanden som helst
	r jag frtrogen: jag kan vara mtt, och jag kan vara hungrig;
	jag kan hava verfld, och jag kan lida brist.
004:013 Allt frmr jag i honom som giver mig kraft.

004:014 Dock gjorden I vl dri att I visaden mig deltagande i mitt
	betryck.
004:015 I veten ju ock sjlva, I filipper, att under evangelii frsta
	tid, d nr jag hade dragit bort ifrn Macedonien, ingen annan
	frsamling n eder trdde i sdan frbindelse med mig, att
	rkning kunde fras ver utgivet och mottaget.
004:016 Ty medan jag nnu var i Tessalonika, snden I mig bde en och
	tv gnger vad jag behvde.  --
004:017 Icke som om jag skulle stunda sjlva gvan; nej, vad jag
	stundar r en sdan frukt drav, som rikligen kommer eder
	sjlva till godo.
004:018 Jag har nu ftt ut allt, och det i verfldande mtt.  Jag har
	fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gva, en
	vlbehaglig lukt, ett offer som tckes Gud och behagar honom
	vl.
004:019 S skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mtt och p
	ett hrligt stt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behven.
004:020 Men vr Gud och Fader tillhr ran i evigheternas evigheter.
	Amen.

004:021 Hlsen var och en av de heliga i Kristus Jesus.  De brder som
	ro hr hos mig hlsa eder.
004:022 Alla de heliga hlsa eder, frst och frmst de som hra till
	kejsarens hus.

004:023 Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande.



Book 51 Kolosserna


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern
	Timoteus,
001:002 hlsar de heliga som bo i Kolosse, de troende brderna i
	Kristus.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader.

001:003 Vi tacka Gud, vr Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid fr eder i
	vra bner,
001:004 ty vi hava hrt om eder tro i Kristus Jesus och om den krlek
	som I haven till alla de heliga;
001:005 vi tacka honom fr det hopps skull, som r frvarat t eder i
	himmelen.  Om detta hopp haven I redan frut ftt hra, genom
	sanningens ord i det evangelium
001:006 som har kommit till eder, likasom det ock r att finna verallt
	i vrlden och dr br frukt och vxer till, p samma stt som
	det har gjort bland eder, allt ifrn den dag, d I hrden det
	och lrden i sanning knna Guds nd.
001:007 Det var ju en sdan undervisning I mottogen av Epafras, vr
	lskade medtjnare, som i vrt stlle r eder en trogen Kristi
	tjnare;
001:008 det r ocks han som fr oss har omtalat eder krlek i Anden.

001:009 Allt ifrn den dag d vi fingo hra hrom, hava vi drfr,  vr
	sida, icke upphrt att bedja fr eder och bnfalla om att I mn
	bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
	vishet och andligt frstnd.
001:010 S skolen I kunna fra en vandel som r vrdig Herren, honom i
	allt till behag, och genom kunskapen om Gud bra frukt och vxa
	till i allt gott verk.
001:011 Och genom hans hrliga makt skolen I p allt stt uppfyllas av
	kraft till att bevisa stndaktighet och tlamod i allt;
001:012 och I skolen med gldje tacka Fadern, som har gjort eder
	skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
	ljuset.
001:013 Ty han har frlst oss frn mrkrets vlde och frsatt oss i sin
	lskade Sons rike.

001:014 I honom hava vi frlossningen, frltelsen fr vra synder,
001:015 i honom som r den osynlige Gudens avbild och frstfdd fre
	allt skapat.
001:016 Ty i honom skapades allt i himmelen och p jorden, synligt svl
	som osynligt, bde tronnglar och herrar och furstar och
	vldigheter i andevrlden.  Alltsammans har blivit skapat genom
	honom och till honom.
001:017 Ja, han r till fre allt annat, och alltsammans ger bestnd i
	honom.
001:018 Och han r huvudet fr kroppen, det r frsamlingen, han som r
	begynnelsen, den frstfdde ifrn de dda.  S skulle han i allt
	vara den frmste.

001:019 Ty det behagade Gud att lta all fullhet taga sin boning i honom
001:020 och att genom honom frsona allt med sig, sedan han genom blodet
	p hans kors hade berett frid.  Ja, genom honom skulle s ske
	med allt vad p jorden och i himmelen r.

001:021 Ocks t eder, som frut voren bortkomna frn honom och genom
	edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
001:022 ocks t eder har han nu skaffat frsoning i hans jordiska
	kropp, genom hans dd, fr att kunna stlla eder fram infr sig
	heliga och obeflckade och ostraffliga --
001:023 om I nmligen frbliven i tron, vl grundade och fasta, utan att
	lta rubba eder frn det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
	det evangelium som I haven hrt, och som blivit predikat bland
	allt skapat under himmelen, det vars tjnare jag, Paulus, har
	blivit.

001:024 Nu glder jag mig mitt i mina lidanden fr eder; och vad som
	fattas i det mtt av Kristus-bedrvelser som jag i mitt ktt
	mste utst, det uppfyller jag nu fr hans kropp, som r
	frsamlingen.
001:025 Ty dennas tjnare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
	Gud, som har blivit mig givet, att jag nmligen verallt skall
	fr eder frkunna Guds ord,
001:026 den hemlighet som tidsldrar och slkten igenom hade varit
	frdold, men som nu har blivit uppenbarad fr hans heliga.
001:027 Ty fr dem ville Gud kungra huru rik p hrlighet den r bland
	hedningarna, denna hemlighet, vilken r Kristus i eder, vrt
	hrlighetshopp.
001:028 Och honom frkunna vi fr vr del, i det vi frmana var mnniska
	och undervisa var mnniska med all vishet, fr att kunna stlla
	fram var mnniska ssom fullkomlig i Kristus.
001:029 Och fr det mlet arbetar och kmpar jag, i enlighet med hans
	kraft, som mktigt verkar i mig.
002:001 Jag vill nmligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
	utst fr eder och fr frsamlingen i Laodicea och fr alla de
	andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
002:002 Ty jag nskar, att deras hjrtan skola f hugnad, drigenom att
	de slutas tillsammans i krlek och komma till en full
	frstndsvisshets hela rikedom, till en rtt kunskap om Guds
	hemlighet, vilken r Kristus;
002:003 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
	frdolda.
002:004 Detta sger jag, fr att ingen skall bedraga eder med skenfagert
	tal.
002:005 Ty om jag ock till kroppen r frnvarande, s r jag dock i
	anden hos eder och glder mig, nr jag ser den ordning, som
	rder bland eder, och nr jag ser fastheten i eder tro p
	Kristus.

002:006 Ssom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s vandren i
	honom
002:007 och varen rotade i honom och lten eder uppbyggas i honom och
	befstas i tron, i enlighet med den undervisning I haven ftt,
	och verflden i tacksgelse.
002:008 Sen till, att ingen fr bortfra eder ssom ett segerbyte genom
	sin tomma och bedrgliga vishetslra, i det att han beropar
	fdernervda mnniskomeningar och hller sig till vrldens
	makter och icke till Kristus.
002:009 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
002:010 och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
	som r huvudet fr alla andevrldens furstar och vldigheter.

002:011 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskrelse, som
	icke skedde med hnder, en som bestod dri att I bleven avkldda
	eder kttsliga kropp; jag menar omskrelsen i Kristus.
002:012 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
	dopet blivit uppvckta med honom, genom tron p Guds kraft, hans
	som uppvckte honom frn de dda.
002:013 Ja, ocks eder som voren dda genom edra synder och genom edert
	ktts oomskurenhet, ocks eder har han gjort levande med honom;
	ty han har frltit oss alla vra synder.
002:014 Han har nmligen utplnat den handskrift som genom sina stadgar
	anklagade oss och lg oss i vgen; den har han skaffat undan
	genom att nagla den fast vid korset.
002:015 Han har avvpnat andevrldens furstar och vldigheter och ltit
	dem bliva till skam infr alla, i det att han i honom har
	triumferat ver dem.

002:016 Lten drfr ingen dma eder i frga om mat och dryck eller
	angende hgtid eller nymnad eller sabbat.
002:017 Sdant r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
	verkligheten sjlv finnes hos Kristus.
002:018 Lten icke segerlnen tagas ifrn eder av ngon som har sin lust
	i dmjukhet och ngladyrkan och gr sig stor med sina syner,
	ngon som utan orsak r uppblst genom sitt kttsliga sinne
002:019 och icke hller sig till honom som r huvudet, honom frn vilken
	hela kroppen vinner sin tillvxt i Gud, i det att den av sina
	ledgngar och senor fr bistnd och sammanhllning.
002:020 Om I nu haven dtt med Kristus och s blivit frigjorda ifrn
	vrldens makter, varfr lten I d allahanda stadgar lggas p
	eder, likasom levden I nnu i vrlden:
002:021 Det skall du icke taga i, Det skall du icke smaka, Det
	skall du icke komma vid,
002:022 och detta nr det gller ting, som alla ro bestmda till att g
	under genom frbrukning -- allt till tlydnad av mnniskobud och
	mnniskolror?
002:023 Visserligen har allt detta ftt namn om sig att vara vishet,
	eftersom dri ligger ett sjlvvalt gudstjnstvsende och ett
	slags dmjukhet och en kroppens spkning; men ingalunda ligger
	dri en viss heder, det tjnar allenast till att nra det
	kttsliga sinnet.

003:001 Om I allts ren uppstndna med Kristus, s sken det som r
	drovan, dr varest Kristus r och sitter p Guds hgra sida.
003:002 Ja, haven edert sinne vnt till det som r drovan, icke till
	det som r p jorden.
003:003 Ty I haven dtt, och edert liv r frdolt med Kristus i Gud.
003:004 Nr Kristus, han som r vrt liv, bliver uppenbarad, d skolen
	ock I med honom bliva uppenbarade i hrlighet.

003:005 S dden nu edra lemmar, som hra jorden till: otukt, orenhet,
	lusta, ond begrelse, s ock girigheten, som ju r avgudadyrkan;
003:006 ty fr sdant kommer Guds vrede.
003:007 I de synderna vandraden ocks I frut, d I nnu haden edert liv
	i dem.
003:008 Men nu skolen ocks I lgga bort alltsammans; vrede, hftighet,
	ondska, smdelse och skamligt tal ur eder mun;
003:009 I skolen icke ljuga p varandra.  I haven ju avkltt eder den
	gamla mnniskan med hennes grningar
003:010 och ikltt eder den nya, den som frnyas till sann kunskap och
	s bliver en avbild av honom som har skapat henne.
003:011 Och drvid kommer det icke an p om ngon r grek eller jude,
	omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, trl eller fri;
	nej, Kristus r allt och i alla.
003:012 S klden eder nu ssom Guds utvalda, hans heliga och lskade, i
	hjrtlig barmhrtighet, godhet, dmjukhet, saktmod, tlamod.
003:013 Och haven frdrag med varandra och frlten varandra, om ngon
	har ngot att frebr en annan.  Ssom Herren har frltit eder,
	s skolen ock I frlta.
003:014 Men ver allt detta skolen I iklda eder krleken, ty den r
	fullkomlighetens sammanhllande band.
003:015 Och lten Kristi frid regera i edra hjrtan; ty till att ga den
	ren I ock kallade ssom lemmar i en och samma kropp.  Och varen
	tacksamma.
003:016 Lten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och
	frmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsnger och
	andliga visor, och sjungen med tacksgelse till Guds ra i edra
	hjrtan.
003:017 Och allt, vadhelst I fretagen eder i ord eller grning, gren
	det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

003:018 I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom tillbrligt r i
	Herren.
003:019 I mn, lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
003:020 I barn, varen edra frldrar lydiga i allt, ty detta r
	vlbehagligt i Herren.
003:021 I fder, reten icke edra barn, p det att de icke m bliva
	klenmodiga.
003:022 I tjnare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med
	gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan av uppriktigt
	hjrta, i Herrens fruktan.
003:023 Vadhelst I gren, gren det av hjrtat, ssom tjnaden I Herren
	och icke mnniskor.
003:024 I veten ju, att I till vedergllning skolen av Herren f eder
	arvedel; den herre I tjnen r Kristus.
003:025 Den som gr ortt, han skall f igen den ortt han har gjort,
	utan anseende till personen.

004:001 I herrar, given edra tjnare, vad rtt och billigt r; I veten
	ju, att ocks I haven en herre i himmelen.
004:002 Varen uthlliga i bnen och vaken i den under tacksgelse.
004:003 Och bedjen jmvl fr oss, att Gud m t oss ppna en drr fr
	ordet, s att vi f frkunna Kristi hemlighet, den hemlighet,
	fr vars skull jag ocks r en fnge;
004:004 ja, bedjen, att jag m uppenbara den med de rtta orden.
004:005 Skicken eder visligt mot dem som st utanfr och tagen vl i akt
	vart lgligt tillflle.
004:006 Edert tal vare alltid vlbehagligt, kryddat med salt; I bren
	frst, huru I skolen svara var och en.

004:007 Om allt vad mig angr skall min lskade broder Tykikus, min
	trogne tjnare och min medtjnare i Herren, underrtta eder.
004:008 Honom snder jag till eder, just fr att I skolen f veta, huru
	det r med oss, och fr att han skall hugna edra hjrtan.
004:009 Tillika snder jag Onesimus, min trogne och lskade broder, eder
	landsman.  De skola underrtta eder om allting hr.

004:010 Aristarkus, min medfnge, hlsar eder; s gr ock Markus,
	Barnabas syskonbarn.  Angende honom haven I redan ftt
	freskrifter; och om han kommer till eder, s tagen vnligt emot
	honom.
004:011 Ocks Jesus, som kallas Justus, hlsar eder.  Av de omskurna ro
	dessa mina enda medarbetare fr Guds rike, och de hava varit mig
	till hugnad.
004:012 Epafras, eder landsman, hlsar eder, en Kristi Jesu tjnare, som
	i sina bner alltid kmpar fr eder, fr att I skolen st fasta
	och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som r Guds vilja.
004:013 Ty jag giver honom det vittnesbrdet, att han har stor mda fr
	eder likasom ock fr dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
004:014 Lukas, lkaren, den lskade brodern, hlsar eder; s gr ock
	Demas.
004:015 Hlsen brderna i Laodicea, s ock Nymfas tillika med den
	frsamling som kommer tillhopa i hans hus.
004:016 Sedan detta brev har blivit upplst hos eder, s srjen fr att
	det ock bliver upplst i laodicernas frsamling och att jmvl
	I fn lsa det brev, som kommer frn Laodicea.
004:017 Sgen ock detta till Arkippus: Hav akt p det mbete, som du
	har undftt i Herren, s att du fullgr, vad drtill hr.
004:018 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.  Tnken p
	mina bojor.  Nd vare med eder.



Book 52 Frsta Tessalonikerna (1 Tess.)


001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas
	frsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.  Nd och
	frid vare med eder.

001:002 Vi tacka Gud alltid fr eder alla, nr vi tnka p eder i vra
	bner.
001:003 Ty oavltligen ihgkomma vi infr vr Gud och Fader edra
	grningar i tron och edert arbete i krleken och eder
	stndaktighet i hoppet, i vr Herre Jesus Kristus.
001:004 Vi veta ju, kre brder, i Guds lskade, huru det var, nr I
	bleven utvalda:
001:005 vrt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i
	kraft och helig ande och med full visshet.  I veten ock p vad
	stt vi upptrdde bland eder, till edert bsta.
001:006 Och I  eder sida bleven vra efterfljare och drmed Herrens, i
	det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gldje
	i helig ande.
001:007 S bleven I sjlva ett fredme fr alla de troende i Macedonien
	och Akaja.
001:008 Ty frn eder har genljudet av Herrens ord gtt vidare ut; icke
	allenast i Macedonien och Akaja, utan allestdes har eder tro p
	Gud blivit knd, s att vi fr vr del icke behva tala ngot
	drom.
001:009 Ty sjlva frkunna de om oss, med vilken framgng vi begynte
	vrt arbete hos eder, och huru I frn avgudarna omvnden eder
	till Gud, till att tjna den levande och sanne Guden,
001:010 och till att vnta hans Son frn himmelen, honom som han har
	uppvckt frn de dda, Jesus, som frlsar oss undan den kommande
	vredesdomen.

002:001 I veten ju sjlva, kre brder, att det icke var utan kraft vi
	begynte vrt arbete hos eder.
002:002 Nej, fastn vi, ssom i veten, i Filippi frut hade ftt utst
	lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vr Gud
	till att frkunna fr eder Guds evangelium, under mycken kamp.
002:003 Ty vad vi tala till trst och frmaning, det har icke sin grund i
	villfarelse eller i orent uppst, ej heller sker det med svek;
002:004 utan drfr att vi av Gud hava prvats vrdiga att f evangelium
	oss betrott, tala vi i enlighet drmed, icke fr att vara
	mnniskor till behag, utan fr att vara Gud till behag, honom
	som prvar vra hjrtan.
002:005 Aldrig ngonsin hava vi upptrtt med smickrets ord, det veten I,
	ej heller s, att vi skulle f en frevndning att bereda oss
	vinning -- Gud r vrt vittne.
002:006 Ej heller hava vi skt pris av mnniskor, vare sig av eder eller
	av andra,
002:007 fastn vi ssom Kristi apostlar vl hade kunnat upptrda med
	myndighet.  Tvrtom hava vi visat oss milda bland eder, ssom nr
	en moder omhuldar sina spda barn.
002:008 I sdan mhet om eder ville vi grna icke allenast gra ocks
	eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra vra
	liv fr eder, ty I haden blivit oss kra.
002:009 I kommen ju ihg, kre brder, vrt arbete och vr mda, huru
	vi, under det att vi predikade fr eder Guds evangelium,
	strvade natt och dag, fr att icke bliva ngon av eder till
	tunga.
002:010 I sjlva ren vra vittnen, och Gud r vrt vittne, I veten, och
	han vet huru heligt och rttfrdigt och ostraffligt vi frhllo
	oss mot eder, I som tron.
002:011 Likaledes veten I huru vi frmanade och uppmuntrade var och en
	av eder, ssom en fader sina barn,
002:012 och huru vi uppfordrade eder att fra en vandel som vore vrdig
	Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin hrlighet.

002:013 Drfr tacka vi ock oavltligen Gud fr att I, nr I undfingen
	det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det ssom
	mnniskoord, utan ssom Guds ord, vilket det frvisso r, ett
	ord som ock r verksamt i eder som tron.
002:014 I, kre brder, haven ju blivit efterfljare till de Guds
	frsamlingar i Kristus Jesus som ro i Judeen.  Ty I haven av
	edra egna landsmn ftt lida detsamma som de hava lidit av
	judarna --
002:015 av dem som ddade bde Herren Jesus och profeterna och frjagade
	oss, och som ro misshagliga fr Gud och fiender till alla
	mnniskor,
002:016 i det att de ska hindra oss att tala till hedningarna, s att
	dessa kunna bliva frlsta.  S uppfylla de alltjmt sina synders
	mtt.  Dock, vredesdomen har kommit ver dem i all sin strnghet.

002:017 Men d vi nu hava mst vara skilda frn eder, kre brder --
	visserligen allenast fr en kort tid och i utvrtes mtto, icke
	till hjrtat -- hava vi blivit s mycket mer angelgna att f se
	edra ansikten och knt stor stundan drefter.
002:018 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, fr
	min del bde en och tv gnger -- men Satan har hindrat oss.
002:019 Ty vem r vrt hopp och vr gldje och vr bermmelses krona
	infr vr Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just
	I?
002:020 Ja, I ren vr ra och vr gldje.
003:001 Drfr, nr vi icke mer kunde uthrda, beslto vi att stanna
	ensamma kvar i Aten,
003:002 och snde stad Timoteus, vr broder och Guds tjnare vid
	frkunnandet av evangelium om Kristus, fr att han skulle styrka
	och uppmuntra eder i eder tro,
003:003 s att ingen bleve vacklande under dessa lidanden.  Ty I veten
	sjlva att sdana ro oss frelagda.
003:004 Redan nr vi voro hos eder, sade vi ju eder frut att vi skulle
	komma att utst lidanden.  S har nu ock skett, det veten I.
003:005 Det var ocks drfr som jag snde honom stad, nr jag icke mer
	kunde uthrda; ty jag ville veta ngot om eder tro, eftersom jag
	fruktade att frestaren till ventyrs hade s frestat eder, att
	vrt arbete skulle bliva utan frukt.
003:006 Men nu, d Timoteus har kommit till oss frn eder och frkunnat
	fr oss det glada budskapet om eder tro och krlek, och sagt oss
	att I alltjmt haven oss i god hgkomst, och att I lngten efter
	att se oss, likasom vi lngta efter eder,
003:007 nu hava vi i frga om eder, kre brder, genom eder tro ftt
	hugnad i all vr nd och allt vrt lidande.
003:008 Ty nu leva vi, eftersom I stn fasta i Herren.
003:009 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud fr eder, till gengld fr
	all den gldje som vi genom eder hava infr vr Gud?
003:010 Natt och dag r det vr innerligaste bn, att vi m f se edra
	ansikten och avhjlpa vad som kan brista i eder tro.

003:011 Men vr Gud och Fader sjlv och vr Herre Jesus m fr oss jmna
	vgen till eder.
003:012 Och eder m Herren giva en allt strre och mer verfldande
	krlek till varandra, ja, till alla mnniskor, en sdan krlek
	som vi hava till eder,
003:013 s att edra hjrtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
	infr vr Gud och Fader vid vr Herre Jesu tillkommelse, nr han
	kommer med alla sina heliga.
004:001 Ytterligare, kre brder, bedja vi nu och frmana eder i Herren
	Jesus att allt mer frkovra eder i en sdan vandel som I haven
	ftt lra av oss att I skolen fra, Gud till behag -- en sdan
	vandel som I redan fren.
004:002 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
004:003 Ty detta r Guds vilja, detta som hr till eder helgelse, att I
	avhllen eder frn otukt,
004:004 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse
	och ra,
004:005 icke i begrelses lusta ssom hedningarna -- vilka icke knna
	Gud --
004:006 och att ingen i sitt frhllande till sin broder krnker honom
	eller gr honom ngot frfng, ty Herren r en hmnare ver allt
	detta, ssom vi redan frut hava sagt och betygat fr eder.
004:007 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i
	helgelse.
004:008 Den som icke vill veta av detta, han frkastar allts icke en
	mnniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i
	eder.

004:009 Om broderlig krlek r det icke behvligt att skriva till eder,
	ty I haven sjlva ftt lra av Gud att lska varandra;
004:010 s handlen I ju ock mot alla brderna i hela Macedonien.  Men vi
	frmana eder, kre brder, att allt mer frkovra eder hri
004:011 och att stta eder ra i att leva i stillhet och skta vad eder
	ligger och arbeta med edra hnder, enligt vad vi hava bjudit
	eder,
004:012 s att I skicken eder hviskt mot dem som st utanfr och icke
	behven anlita ngons hjlp.

004:013 Vi vilja icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om huru det
	frhller sig med dem som avsomna, fr att I icke skolen srja
	ssom de andra, de som icke hava ngot hopp.
004:014 Ty lika visst som Jesus, ssom vi tro, har dtt och har
	uppsttt, lika visst skall ock Gud genom Jesus fra dem som ro
	avsomnade fram jmte honom.
004:015 Ssom ett ord frn Herren sga vi eder nmligen detta, att vi
	som leva och lmnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda
	skola komma fre dem som ro avsomnade.
004:016 Ty Herren skall sjlv stiga ned frn himmelen, och ett maktbud
	skall ljuda, en verngels rst och en Guds basun.  Och frst
	skola de i Kristus dda uppst;
004:017 sedan skola vi som d nnu leva och hava lmnats kvar bliva
	jmte dem bortryckta p skyar upp i luften, Herren till mtes;
	och s skola vi alltid f vara hos Herren.
004:018 S trsten nu varandra med dessa ord.
005:001 Vad ter angr tid och stund hrfr, s r det icke behvligt
	att drom skriva till eder, kre brder.
005:002 Ty I veten sjlva nogsamt att Herrens dag kommer ssom en tjuv
	om natten.
005:003 Bst de sga: Allt str vl till, och ingen fara r p frde,
	d kommer pltsligt frdrv ver dem, ssom fdslovndan ver en
	havande kvinna, och de skola frvisso icke kunna fly undan.
005:004 Men I, kre brder, I leven icke mrker, s att den dagen kan
	komma ver eder ssom en tjuv;
005:005 I ren ju alla ljusets barn och dagens barn.  Ja, vi hra icke
	natten eller mrkret till;
005:006 ltom oss allts icke sova ssom de andra, utan ltom oss vaka
	och vara nyktra.
005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,
	de ro druckna om natten;
005:008 men vi som hra dagen till, vi m vara nyktra, ikldda trons och
	krlekens pansar, med frlsningens hopp ssom hjlm.
005:009 Ty Gud har icke bestmt oss till att drabbas av vrede, utan till
	att vinna frlsning genom vr Herre, Jesus Kristus,
005:010 som har dtt fr oss, p det att vi m leva tillika med honom,
	vare sig vi nnu ro vakna eller vi ro avsomnade.
005:011 Trsten drfr varandra, och uppbyggen varandra inbrdes, ssom
	I ock redan gren.

005:012 Vi bedja eder, kre brder, att rtt uppskatta de mn som arbeta
	bland eder, och som ro edra frestndare i Herren och frmana
	eder.
005:013 Lten dem vara eder vermttan kra, fr det verks skull som de
	utfra.

	Hllen frid inbrdes.

005:014 Vi bjuda eder, kre brder: Frmanen de oordentliga, uppmuntren
	de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tlamod mot var
	man.
005:015 Sen till, att ingen vedergller ngon med ont fr ont; faren
	fastmer alltid efter att gra vad gott r mot varandra och mot
	var man.
005:016 Varen alltid glada.
005:017 Bedjen oavltligen.
005:018 Tacken Gud i alla livets frhllanden.  Ty att I s gren r Guds
	vilja i Kristus Jesus.
005:019 Utslcken icke Anden,
005:020 frakten icke profetisk tal,
005:021 men prven allt, behllen vad gott r,
005:022 avhllen eder frn allt ont, av vad slag det vara m.

005:023 Men fridens Gud sjlv helge eder till hela eder varelse, s att
	hela eder ande och eder sjl och eder kropp finnas bevarade
	ostraffliga vid vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
005:024 Trofast r han som kallar eder; han skall ock utfra sitt verk.

005:025 Kre brder, bedjen fr oss.
005:026 Hlsen alla brderna med en helig kyss.
005:027 Jag besvr eder vid Herren att lta upplsa detta brev fr alla
	brderna.
005:028 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.



Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.)


001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas
	frsamling i Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, Fadern, och Herren Jesus
	Kristus.

001:003 Vi ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder, kre brder,
	ssom tillbrligt r, drfr att eder tro s mktigt tillvxer,
	och den krlek I haven till varandra mer och mer frkas hos
	eder alla och hos envar av eder.
001:004 Drfr kunna vi sjlva i Guds frsamlingar bermma oss av eder,
	i frga om eder stndaktighet och eder tro under alla edra
	frfljelser, och under de lidanden I msten uthrda.
001:005 Sdant r ett vittnesbrd om att Guds dom bliver rttvis.  S
	skolen I aktas vrdiga Guds rike; fr dess skull r det ock som
	I liden.
001:006 Guds rttfrdighet krver ju att de som vlla eder lidande f
	lidande till vedergllning,
001:007 men att I som utstn lidanden fn hugnad tillsammans med oss,
	nr Herren Jesus uppenbarar sig frn himmelen med sin makts
	nglar,
001:008 i lgande eld, och lter straffet drabba dem som icke knna
	Gud, och dem som icke ro vr Herre Jesu evangelium lydiga.
001:009 Dessa skola d bliva straffade med evigt frdrv, bort undan
	Herrens ansikte och hans vervldigande hrlighet,
001:010 nr han kommer fr att frhrligas i sina heliga och visa sig
	underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det
	vittnesbrd vi hava framburit till eder haven I trott.  S skall
	ske p den dagen.

001:011 Frdenskull bedja vi ock alltid fr eder, att vr Gud m akta
	eder vrdiga sin kallelse, och att han m med kraft fullborda i
	eder allt vad en god vilja kan stunda, och vad tro kan verka,
001:012 s att vr Herre Jesu namn bliver frhrligat i eder, och I i
	honom, efter vr Guds och Herrens, Jesu Kristi, nd.
002:001 I frga om vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi
	skola frsamlas till honom, bedja vi eder, kre brder,
002:002 att I icke -- vare sig genom ngon andeingivelse eller p
	grund av ngot ord eller ngot brev, som frmenas komma frn oss
	-- s hastigt lten eder bringas ur fattningen och frloren
	besinningen, som om Herrens dag redan stode fr drren.
002:003 Lten ingen bedraga eder om vad stt det vara m.  Ty frst mste
	avfallet hava skett och Laglshetens mnniska, frdrvets man,
	hava trtt fram,
002:004 vedersakaren, som upphver sig ver allt vad gud heter, och allt
	som kallas heligt, s att han tager sitt ste i Guds tempel och
	fregiver sig vara Gud.
002:005 Kommen I icke ihg att jag sade eder detta, medan jag nnu var
	hos eder?
002:006 Och I veten vad det r som nu hller honom tillbaka, s att han
	frst nr hans tid r inne kan trda fram.
002:007 Redan r ju laglshetens hemlighet verksam; allenast mste den
	som nnu hller tillbaka frst skaffas ur vgen.
002:008 Sedan skall den Laglse trda fram, och honom skall d Herren
	Jesus dda med sin muns anda och tillintetgra genom sin
	tillkommelses uppenbarelse --
002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lgnens alla
	kraftgrningar och tecken och under
002:010 och med orttfrdighetens alla bedrgliga konster, fr att
	bedraga dem som g frlorade, till straff drfr att de icke
	gvo krleken till sanningen rum, s att de kunde bliva frlsta.
002:011 Drfr snder ock Gud ver dem villfarelsens makt, s att de
	stta tro till lgnen,
002:012 fr att de skola bliva dmda, alla dessa som icke hava satt tro
	till sanningen, utan funnit behag i orttfrdigheten.
002:013 Men vi fr vr del ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder
	kre brder, I Herrens lskade, drfr att Gud frn begynnelsen
	har utvalt eder till frlsning, i helgelse i Anden och i tro p
	sanningen.
002:014 Hrtill har han ock genom vrt evangelium kallat eder, fr att I
	skolen bliva delaktiga av vr Herres, Jesu Kristi, hrlighet.
002:015 Stn allts fasta, kre brder, och hllen eder vid de lrdomar
	som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom
	brev.

002:016 Och vr Herre Jesus Kristus sjlv och Gud, vr Fader, som har
	lskat oss och i nd berett oss en evig hugnad och givit oss ett
	gott hopp,
002:017 han hugne edra hjrtan, och styrke eder till allt vad gott r,
	bde i grning och i ord.
003:001 Fr vrigt, kre brder, bedjen fr oss, att Herrens ord m hava
	framgng och komma till ra hos andra likasom hos eder,
003:002 s ock att vi m bliva frlsta ifrn vanartiga och onda
	mnniskor.  Ty tron r icke var mans.
003:003 Men Herren r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder
	frn det onda.
003:004 Och vi hava den tillfrsikten till eder i Herren, att I bde nu
	gren och framgent skolen gra vad vi bjuda eder.
003:005 Ja, Herren styre edra hjrtan till Guds krlek och Kristi
	stndaktighet.

003:006 Men vi bjuda eder, kre brder, i vr Herres, Jesu Kristi, namn,
	att I dragen eder ifrn var broder som fr en oordentlig vandel
	och icke lever efter de lrdomar han har mottagit av oss.
003:007 I veten ju sjlva huru man br efterflja oss.  Ty vi frhllo
	oss icke oordentligt bland eder,
003:008 ej heller to vi ngons brd fr intet; tvrtom to vi vrt brd
	under arbete och mda, och vi strvade natt och dag, fr att
	icke bliva ngon av eder till tunga.
003:009 Icke som om vi ej hade haft rtt drtill, men vi ville lta eder
	i oss f ett fredme, fr att I skullen efterflja oss.
003:010 Redan nr vi voro hos eder, gvo vi ju eder det budet: om ngon
	icke vill arbeta, s skall han icke heller ta.
003:011 Vi hra nmligen att somliga bland eder fra en oordentlig vandel
	och icke arbeta, utan allenast syssla med sdant som icke kommer
	dem vid.
003:012 Sdana mnniskor bjuda och frmana vi i Herren Jesus Kristus,
	att de arbeta i stillhet, s att de kunna ta sitt eget brd.
003:013 Och I, kre brder, mn icke frtrttas att gra vad gott r.
003:014 Men om ngon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s mrken
	ut fr eder den mannen, och haven intet umgnge med honom, p
	det att han m blygas.
003:015 Hllen honom dock icke fr en ovn, utan frmanen honom ssom en
	broder.

003:016 Men fridens Herre sjlv give eder sin frid alltid och p allt
	stt.  Herren vare med eder alla.

003:017 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.  Detta r
	ett knnetecken i alla mina brev; s skriver jag.
003:018 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder alla.



Book 54 Frsta Timoteus (1 Tim.)


001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, frordnad av Gud, vr Frlsare, och
	Kristus Jesus, vrt hopp,
001:002 hlsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron.  Nd,
	barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr
	Herre!

001:003 Jag bjuder dig, nu ssom nr jag for stad till Macedonien, att
	stanna kvar i Efesus och dr frmana somliga att icke frkunna
	frmmande lror
001:004 eller akta p fabler och slktledningshistorier utan nde, som
	ju snarare vlla ordstrider n frmja den Guds ordning som
	kommer till fullbordan i tron.
001:005 Och frmaningens ndaml r krlek av ett rent hjrta och av ett
	gott samvete och av en oskrymtad tro.
001:006 Frn dessa stycken hava somliga farit vilse och vnt sin hg
	till ffngligt tal --
001:007 mnniskor som vilja vara lrare i lagen, fastn de icke frst
	ens vad de sjlva tala, eller vad de ting ro, som de med sdan
	skerhet orda om.

001:008 Men vi veta att lagen r god, om man nmligen brukar den ssom
	lagen br brukas,
001:009 och om man frstr detta, att lagen r till icke fr rttfrdiga
	mnniskor, utan fr dem som trotsa lag och myndighet, fr
	ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga mnniskor,
	fadermrdare och modermrdare, fr mandrpare,
001:010 fr dem som va otukt och onaturlig vllustsynd, fr dem som ro
	mnniskosljare, lgnare, menedare eller ngot annat som strider
	mot den sunda lran --
001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
	hrlighet, varmed jag har blivit betrodd.

001:012 Vr Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag fr
	att han har tagit mig i sin tjnst och funnit mig vara
	frtroende vrd,
001:013 mig som frut var en hdare och frfljare och vldsverkare.  Men
	barmhrtighet vederfors mig, eftersom jag icke bttre visste,
	nr jag i min otro handlade s.
001:014 Och vr Herres nd blev s mycket mer verfldande, med tron och
	krleken i Kristus Jesus.
001:015 Det r ett fast ord och i allo vrt att mottagas, att Kristus
	Jesus har kommit i vrlden fr att frlsa syndare, bland vilka
	jag r den frmste.
001:016 Men att barmhrtighet vederfors mig, det skedde just fr att
	Kristus Jesus skulle frmst p mig bevisa all sin lngmodighet,
	och lta mig bliva en frstlingsbild av dem som skulle komma att
	tro p honom och s vinna evigt liv.
001:017 Men evigheternas konung, den ofrgnglige, osynlige, ende Guden,
	vare ra och pris i evigheternas evigheter!  Amen.

001:018 Att s frmana dem, det lgger jag dig, min son Timoteus, i
	enlighet med de profetord som en gng uttalades ver dig.  M du
	i kraft av dem strida den goda striden,
001:019 rustad med tro och med ett gott samvete.  Detta hava nu
	visserligen somliga skjutit  sido, men de hava drigenom lidit
	skeppsbrott i tron.
001:020 Till dem hra Hymeneus och Alexander, vilka jag har verlmnat
	t Satan, fr att de skola bliva s tuktade, att de icke vidare
	smda.
002:001 S uppmanar jag nu framfr allt drtill att man m bedja,
	kalla, anropa och tacka Gud fr alla mnniskor,
002:002 fr konungar och all verhet, s att vi kunna fra ett lugnt och
	stilla liv, p ett i allo fromt och vrdigt stt.
002:003 Sdant r gott och vlbehagligt infr Gud, vr Frlsare,
002:004 som vill att alla mnniskor skola bliva frlsta och komma till
	kunskap om sanningen.
002:005 Ty en enda r Gud, och en enda r medlare emellan Gud och
	mnniskor: en mnniska, Kristus Jesus,
002:006 han som gav sig sjlv till lsen fr alla, varom ock
	vittnesbrdet skulle frambras, nr tiden var inne.
002:007 Och sjlv har jag blivit satt till att vara dess frkunnare och
	apostel -- det sger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja,
	till att i tro och sanning vara en lrare fr hedningar.

002:008 Jag vill allts att mnnen allestdes skola frrtta bn, i det
	att de, fria ifrn vrede och disputerande, upplyfta heliga
	hnder.
002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptrda i hvisk drkt,
	att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hrfltningar
	och guld eller prlor eller dyrbara klder,
002:010 utan med goda grningar, ssom det hves kvinnor som vilja
	rknas fr gudfruktiga.
002:011 Kvinnan br i stillhet lta sig undervisas och drvid helt
	underordna sig.
002:012 Dremot kan jag icke tillstdja en kvinna att sjlv upptrda
	ssom lrare, ej heller att rda ver sin man; fastmer m hon
	leva i stillhet.
002:013 Adam blev ju frst skapad och sedan Eva.
002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svrt bedragen och
	frleddes till vertrdelse.
002:015 Dock skall kvinnan, under det hon fder sina barn, vinna
	frlsning, om hon frbliver i tro och krlek och helgelse, med
	ett tuktigt vsende.
003:001 Det r ett visst ord, att om ngons hg str till en
	frsamlingsfrestndares mbete, s r det en god verksamhet han
	stundar.
003:002 En frsamlingsfrestndare br drfr vara ofrvitlig; han br
	vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hvisk i sitt
	skick, gstvnlig, vl skickad att undervisa,
003:003 icke begiven p vin, icke vldsam, utan foglig, icke
	stridslysten, fri ifrn penningbegr.
003:004 Han br vl frest sitt eget hus och hlla sina barn i lydnad,
	med all vrdighet;
003:005 ty huru skulle dem som icke vet att frest sitt eget hus kunna
	skta Guds frsamling?
003:006 Han br icke vara nyomvnd, fr att han icke skall frblindas av
	hgmod och s hemfalla under djvulens dom.
003:007 Han br ock hava gott vittnesbrd om sig av dem som st utanfr,
	s att han icke utsttes fr smlek och faller i djvulens
	snara.

003:008 Frsamlingstjnarna bra likaledes skicka sig vrdigt, icke vara
	tvetaliga, icke bengna fr mycket vindrickande, icke snikna
	efter slem vinning;
003:009 de bra ga trons hemlighet i ett rent samvete.
003:010 Men ocks dessa skola frst prvas; drefter m de, om de
	befinnas ofrvitliga, f tjna frsamlingen.
003:011 r det kvinnor, s bra dessa likaledes skicka sig vrdigt, icke
	g omkring med frtal, men vara nyktra och trogna i allt.
003:012 En frsamlingstjnare skall vara en enda kvinnas man; han skall
	hlla god ordning p sina barn och vl frest sitt hus.
003:013 Ty de som hava vl sktt en frsamlingstjnares syssla, de vinna
	en aktad stllning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
	Jesus, upptrda med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fastn jag hoppas att snart f komma
	till dig.
003:015 Jag vill nmligen, om jag likvl skulle drja, att du skall veta
	huru man br frhlla sig i Guds hus, som ju r den levande
	Gudens frsamling, sanningens stdjepelare och grundfste.
003:016 Och erknt stor r gudaktighetens hemlighet:
	  Han som blev uppenbarad i kttet,
	  rttfrdigad i anden, sedd av nglar,
	  predikad bland hedningarna,
	  trodd i vrlden,
	  upptagen i hrligheten.
004:001 Men Anden sger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
	avfalla frn tron och hlla sig till villoandar och till onda
	andars lror.
004:002 S skall ske genom lgnpredikanters skrymteri, mnniskors som i
	sina egna samveten ro brnnmrkta ssom brottslingar,
004:003 och som frbjuda ktenskap och vilja att man skall avhlla sig
	frn allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksgelse
	mottagas av dem som tro och hava lrt knna sanningen.
004:004 Ty allt vad Gud har skapat r gott, och intet r frkastligt,
	nr det mottages med tacksgelse:
004:005 det bliver nmligen helgat genom Guds ord och genom bn.

004:006 Om du framlgger detta fr brderna, s bevisar du dig ssom en
	god Kristi Jesu tjnare, d du ju hmtar din nring av trons och
	den goda lrans ord, den lras som du troget har efterfljt.
004:007 Men de oandliga kringfablerna m du visa ifrn dig.  va dig i
	stllet sjlv i gudsfruktan.
004:008 Ty lekamlig vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
	till allt; den har med sig lfte om liv, bde fr denna tiden
	och fr den tillkommande.
004:009 Detta r ett fast ord och i allo vrt att mottagas.
004:010 Ja, drfr arbeta och kmpa vi, d vi nu hava satt vrt hopp
	till den levande Guden, honom som r alla mnniskors Frlsare,
	frst och frmst deras som tro.
004:011 S skall du bjuda och undervisa.

004:012 Lt ingen frakta dig fr din ungdoms skull; fastmer m du fr
	dem som tro bliva ett fredme i tal och i vandel, i krlek, i
	tro och i renhet.
004:013 Var nitisk i att frelsa skriften och i att frmana och
	undervisa, till dess jag kommer.
004:014 Frsumma icke att vrda den ndegva som finnes i dig, och som
	gavs dig i kraft av profetord, under handplggning av de
	ldste.
004:015 Tnk p detta, lev i detta, s att din frkovran bliver uppenbar
	fr alla.
004:016 Hav akt p dig sjlv och p din undervisning, och hll stadigt
	ut drmed; ty om du s gr, frlsar du bde dig sjlv och dem
	som hra dig.
005:001 En ldre man m du icke tillrttavisa med hrda ord; du br tala
	till honom ssom till en fader.  Till yngre mn m du tala ssom
	till brder,
005:002 till ldre kvinnor ssom till mdrar, till yngre kvinnor ssom
	till systrar, i all renhet.

005:003 nkor m du bevisa ra, om de ro rtta, vrnlsa nkor.
005:004 Men om en nka har barn eller barnbarn, d m i frsta rummet
	dessa lra sig att med tillbrlig vrdnad taga sig an sina
	nrmaste och s terglda sina frldrar vad de ro dem
	skyldiga; ty sdant r vlbehagligt infr Gud.
005:005 En rtt, vrnls nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
	och hller ut i bn och kallan natt och dag.
005:006 Men en sdan som allenast gr sig goda dagar, hon r dd, fastn
	hon lever.  --
005:007 Frehll dem ocks detta, s att man icke fr ngot att frevita
	dem.
005:008 Men om ngon icke drager frsorg om sina egna, frst och frmst
	om sina nrmaste, s har denne frnekat sin tro och r vrre n
	en otrogen.

005:009 Ssom frsamlingsnka m ingen annan uppfras n den som r
	minst sextio r gammal, och som har varit allenast en mans
	hustru,
005:010 en som har det vittnesbrdet om sig, att hon har vat goda
	grningar, uppfostrat barn, givit hrbrge t husvilla, tvagit
	heligas ftter, understtt ndlidande, korteligen, beflitat sig
	om allt gott verk.
005:011 Unga nkor skall du dremot icke antaga.  Ty nr de hava njutit
	nog av Kristus, vilja de ter gifta sig;
005:012 och de ro d hemfallna t dom, eftersom de hava brutit sin
	frsta tro.
005:013 Drtill lra de sig ock att vara lttjefulla, i det att de lpa
	omkring i husen; ja, icke allenast att vara lttjefulla, utan
	ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sdant som icke
	kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbrligt r.
005:014 Drfr vill jag att unga nkor gifta sig, fda barn, frest var
	och en sitt hus och icke giva ngon motstndare anledning att
	smda.
005:015 Redan hava ju ngra vikit av och fljt efter Satan.
005:016 Om ngon troende, vare sig man eller kvinna, har nkor att srja
	fr, d m han understdja dem utan att frsamlingen betungas,
	fr att denna s m kunna understdja rtta, vrnlsa nkor.

005:017 Sdana ldste som ro goda frsamlingsfrestndare m aktas
	dubbel heder vrda, frst och frmst de som arbeta med
	predikande och undervisning.
005:018 Skriften sger ju: Du skall icke binda munnen till p oxen som
	trskar, s ock: Arbetaren r vrd sin ln.  --
005:019 Upptag intet klagoml mot ngon av de ldste, om det icke
	styrkes av tv eller tre vittnen.
005:020 Men begr ngon en synd, s skall du infr alla frehlla honom
	den, s att ocks de andra knna fruktan.

005:021 Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus och de
	utvalda nglarna att iakttaga detta, utan ngon frutfattad
	mening och utan att i ngot stycke frfara partiskt.
005:022 Frhasta dig icke med handplggning, och gr dig icke delaktig
	i en annans synder.  Bevara dig sjlv ren.

005:023 Drick nu icke lngre allenast vatten, utan bruka ngot litet vin
	fr din mages skull, eftersom du s ofta lider av svaghet.

005:024 Somliga mnniskors synder ligga i ppen dag och komma i frvg
	fram till dom; andras ter komma frst eftert fram.
005:025 Sammalunda plga ock goda grningar ligga i ppen dag; och nr
	s icke r, kunna de nd icke bliva frdolda.
006:001 De som ro trlar och tjna under andra m akta sina herrar all
	heder vrda, s att Guds namn och lran icke bliva smdade.
006:002 Men de som hava troende herrar m icke, drfr att de ro deras
	brder, akta dem mindre; fastmer m de tjna dem s mycket
	villigare, just drfr att de ro troende och kra brder, dessa
	som vinnlgga sig om att gra vad gott r.  S skall du
	undervisa och frmana.

006:003 Om ngon frkunnar frmmande lror och icke hller sig till
	sunda ord -- vr Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den lra
	som hr gudsfruktan till,
006:004 d r han frblindad av hgmod, och detta fastn han intet
	frstr, utan r ssom frn vettet i sitt begr efter
	disputerande och ordstrider, vilka vlla avund, kiv, smdelser,
	ondskefulla misstankar
006:005 och stndiga tvister mellan mnniskor som ro frdrvade i sitt
	sinne och hava tappat bort sanningen, mnniskor som mena att
	gudsfruktan r ett medel till vinning.
006:006 Ja, gudsfruktan i frening med frnjsamhet r verkligen en stor
	vinning.
006:007 Vi hava ju icke frt ngot med oss till vrlden, just drfr att
	vi icke kunna fra ngot med oss ut drifrn.
006:008 Hava vi fda och klder, s m vi lta oss nja drmed.
006:009 Men de som vilja bliva rika, de rka in i frestelser och snaror
	och hemfalla t mnga draktiga och skadliga begrelser, som
	snka mnniskorna ned i frdrv och undergng.
006:010 Ty penningbegret r en rot till allt ont; och somliga hava
	ltit sig s drivas drav, att de hava villats bort ifrn tron
	och drigenom tillskyndat sig sjlva mnga kval.

006:011 Men fly sdant, du gudsmnniska, och far efter rttfrdighet,
	gudsfruktan, tro, krlek, stndaktighet, saktmod.
006:012 Kmpa trons goda kamp, sk att vinna det eviga livet, vartill du
	har blivit kallad, du som ock infr mnga vittnen har avlagt den
	goda beknnelsen.
006:013 Infr Gud, som giver liv t allt, och infr Kristus Jesus, som
	under Pontius Pilatus vittnade med den goda beknnelsen, manar
	jag dig
006:014 att, sjlv utan flck och tadel, hlla vad jag har bjudit,
	intill vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
006:015 vilken den salige, ende hrskaren skall lta oss se, nr tiden
	r inne, han som r konungarnas konung och herrarnas herre,
006:016 han som allena har oddlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
	komma, han som ingen mnniska har sett eller kan se.  Honom vare
	ra och evigt vlde!  Amen.

006:017 Bjud dem som ro rika i den tidslder som nu r att icke
	hgmodas, och att icke stta sitt hopp till ovissa rikedomar,
	utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta drav;
006:018 bjud dem att gra gott, att vara rika p goda grningar, att
	vara givmilda och grna dela med sig.
006:019 M de s lgga av t sig skatter som kunna bliva en god grundval
	fr det tillkommande, s att de vinna det verkliga livet.

006:020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vnd dig
	bort ifrn de oandliga, tomma ord och gensgelser som komma frn
	den falskeligen s kallade kunskapen,
006:021 vilken ngra fregiva sig ga, varfr de ock hava farit vilse i
	frga om tron.  Nd vare med eder.



Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.)


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel -- snd enligt det
	lfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus --
001:002 hlsar Timoteus, sin lskade son.  Nd, barmhrtighet och frid
	ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr Herre!

001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina frfder tjnar, och
	det med rent samvete, ssom jag ock oavltligen har dig i tanke
	i mina bner, bde natt och dag.
001:004 Och nr jag kommer ihg dina trar, lngtar jag efter att se
	dig, fr att s bliva uppfylld av gldje,
001:005 d jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som frut bodde
	i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu -- drom r
	jag frvissad -- jmvl bor i dig.

001:006 Frdenskull pminner jag dig att du m uppliva den ndegva frn
	Gud, som i fljd av min handplggning finnes i dig.
001:007 Ty Gud har icke givit oss en frsagdbetens ande, utan en
	kraftens och krlekens och tuktighetens ande.
001:008 Blygs drfr icke fr vittnesbrdet om vr Herre, ej heller fr
	mig, hans fnge, utan br ocks du ditt lidande fr evangelium,
	genom den kraft som Gud giver,
001:009 han som har frlst oss och kallat oss med en helig kallelse,
	icke p grund av vra grningar, utan efter sitt eget rdslut
	och sin nd, den nd som redan fr evrdliga tider sedan gavs
	oss i Kristus Jesus,
001:010 men som nu har blivit uppenbar genom vr Frlsares, Kristi Jesu,
	uppenbarelse.  Ty han har gjort ddens makt om intet och frt liv
	och ofrgnglighet fram i ljuset genom evangelium,
001:011 till vars frkunnare och apostel och lrare jag har blivit satt.
001:012 Frdenskull lider jag ocks detta, men jag blyges dock icke
	drfr.  Ty jag vet p vem jag tror, och jag r viss om att han
	r mktig att fr den dagen bevara vad som har blivit mig
	betrott.
001:013 Ssom frebild i frga om sunda ord m du, i tron och krleken i
	Kristus Jesus, hava de ord som du har hrt av mig.
001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har
	blivit dig betrott.

001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vnt sig ifrn mig,
	bland dem ocks Fygelus och Hermogenes.
001:016 M Herren visa barmhrtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han
	ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes fr mina
	kedjor;
001:017 fastmer, nr han kom till Rom, skte han efter mig med all iver,
	till dess han fann mig.
001:018 Ja, Herren give att han m finna barmhrtighet hos Herren p
	den dagen.  Till huru stor tjnst han var i Efesus, det vet du
	sjlv bst.

002:001 S bliv nu du, min son, allt starkare i den nd som r i Kristus
	Jesus.
002:002 Och vad du har hrt av mig och ftt betygat av mnga vittnen,
	det m du betro t mn som ro frtroende vrda, och som kunna
	bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

002:003 Br ock du ditt lidande ssom en god Kristi Jesu stridsman.
002:004 Ingen som tjnar i krig lter sig insnrjas i nringsomsorger,
	ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
002:005 Likas, om ngon deltager i en tvlingskamp, s vinner han icke
	segerkransen, ifall han icke kmpar efter stadgad ordning.
002:006 kermannen, han som gr arbetet, br frmst av alla f njuta av
	frukten.
002:007 Fatta rtt vad jag sger; Herren skall giva dig frstnd i allt.
002:008 Tnk p Jesus Kristus, som r uppstnden frn de dda, av Davids
	sd, enligt det evangelium som jag frkunnar,
002:009 och i vars tjnst jag jmvl utstr lidande, ja, till och med
	mste bra bojor ssom en ogrningsman.  Men Guds ord br icke
	bojor.
002:010 Drfr uthrdar jag stndaktigt allting fr de utvaldas skull,
	p det att ocks de m vinna frlsningen i Kristus Jesus och
	drmed evig hrlighet.
002:011 Detta r ett fast ord; ty hava vi dtt med honom, s skola vi
	ock leva med honom;
002:012 ro vi stndaktiga, s skola vi ock f regera med honom Men
	frneka vi honom, s skall ock han frneka oss;
002:013 ro vi trolsa, s str han troget fast vid sitt ord Ty han kan
	icke frneka sig sjlv.

002:014 Pminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt infr Gud att
	icke befatta sig med ordstrider; ty sdana gagna till intet,
	utan ro allenast till frdrv fr dem som hra drp.
002:015 Strva med all flit efter att sjlv kunna trda fram infr Gud
	ssom en som hller provet, en arbetare som icke behver blygas,
	utan rtt frvaltar sanningens ord.
002:016 Men undfly oandligt och tomt prat.  Ty de som befatta sig med
	sdant komma att g allt lngre i ogudaktighet,
002:017 och deras tal skall frta omkring sig ssom ett krftsr.  Av det
	slaget ro Hymeneus och Filetus;
002:018 ty nr dessa sga att uppstndelsen redan har skett, hava de
	farit vilse frn sanningen, och de frvnda s tron hos somliga.
002:019 Dock, Guds fasta grundval frbliver bestndande och har ett
	insegel med dessa ord: Herren knner de sina, och: Var och en
	som kallar Herrens namn, han vnde sig bort ifrn
	orttfrdighet.

002:020 Men i ett stort hus finnas krl icke allenast av guld och
	silver, utan ock av tr och lera; och somliga ro till hedersamt
	bruk, andra till mindre hedersamt.
002:021 Om nu ngon hller sig ren och obesmittad av sdant folk, d
	bliver han ett krl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt fr
	sin herre, tjnligt till allt vad gott r.

002:022 Fly ungdomens onda begrelser, och far efter rttfrdighet, tro
	och krlek, och frid med dem som av rent hjrta kalla Herren.
002:023 Men undvik draktiga och barnsliga tvistefrgor; du vet ju att
	de fda av sig strider.
002:024 Och en Herrens tjnare br icke strida, utan vara mild mot alla,
	vl skickad att undervisa, tlig nr han fr lida.
002:025 Han br med saktmod tillrttavisa de motspnstiga, i hopp att
	Gud till ventyrs skall frlna dem bttring, s att de komma
	till kunskap om sanningen,
002:026 och i hopp att de s skola bliva nyktra och drigenom befrias ur
	djvulens snara; ty av honom ro de fngade, s att de gra hans
	vilja
003:001 Men det m du veta, att i de yttersta dagarna svra tider skola
	komma.
003:002 Ty mnniskorna skola d vara sjlviska, penningkra, stortaliga,
	vermodiga, smdelystna, olydiga mot sina frldrar, otacksamma,
	gudlsa,
003:003 krlekslsa mot sina nrmaste, trolsa, begivna p frtal,
	omttliga, tygellsa, fientliga mot det goda,
003:004 frrdiska, besinningslsa, frblindade av hgmod; de skola
	lska vllust mer n Gud,
003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
	av dess kraft.

	Vnd dig bort ifrn sdana.
003:006 Ty till dem hra de mn som innstla sig i husen och fnga svaga
	kvinnor, som ro tyngda av synder och drivas av allahanda
	begrelser,
003:007 kvinnor som alltjmt hlla p med att lra, men aldrig kunna
	komma till kunskap om sanningen.
003:008 Och ssom Jannes och Jambres stodo emot Moses, s st dessa mn
	emot sanningen; de ro mnniskor som ro frdrvade i sitt sinne
	och icke hlla provet i frga om tron.
003:009 Men de skola icke tillstdjas att g lngre, ty deras galenskap
	skall bliva uppenbar fr alla, ssom det skedde med de mnnens.

003:010 Du ter har blivit min efterfljare lra, i vandel, i
	strvanden, i tro, tlamod, i krlek, i stndaktighet,
003:011 under frfljelser och lidanden, sdana som drabbade mig i
	Antiokia, Ikonium och Lystra.  Ja, sdana frfljelser har jag
	ftt utst, men ur alla har Herren frlst mig.
003:012 S skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
	Jesus, f lida frfljelse.
003:013 Men onda mnniskor och bedragare skola g allt lngre i ondska;
	de skola frvilla andra och sjlva bliva frvillade.

003:014 Men frbliv du vid det som du har lrt, och som du har ftt
	visshet om.  Du vet ju av vilka du har lrt det,
003:015 och du knner frn barndomen de heliga skrifter som kunna giva
	dig vishet, s att du bliver frlst genom den tro du har i
	Kristus Jesus.
003:016 All skrift som r ingiven av Gud r ock nyttig till
	undervisning, till bestraffning, till upprttelse, till fostran
	i rttfrdighet,
003:017 s att en gudsmnniska kan bliva fullt frdig, vl skickad till
	allt gott verk.
004:001 Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus, infr
	honom som skall dma levande och dda, jag uppmanar dig vid hans
	tillkommelse och hans rike:
004:002 Predika ordet, trd upp i tid och otid, bestraffa tillrttavisa,
	frmana med allt tlamod och med undervisning i alla stycken.
004:003 Ty den tid kommer, d de icke lngre skola frdraga den sunda
	lran, utan efter sina egna begrelser skola samla t sig lrare
	hoptals, alltefter som det kliar dem i ronen,
004:004 en tid d de skola vnda sina ron frn sanningen, och i stllet
	vnda sig till fabler.

004:005 Men du, var nykter i allting, br ditt lidande, utfr en
	evangelists verk, fullgr i allo vad som tillhr ditt mbete.
004:006 Ty sjlv r jag nu p vg att offras, och tiden r inne, d jag
	skall bryta upp.
004:007 Jag har kmpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
	jag har bevarat tron.
004:008 Nu ligger rttfrdighetens segerkrans tillreds t mig, och
	Herren, den rttfrdige domaren, skall giva den t mig p den
	dagen, och icke t mig allenast, utan t alla som hava
	lskat hans tillkommelse.

004:009 Lt dig angelget vara att snart komma till mig.
004:010 Ty av krlek till denna tidslders vsende har Demas vergivit
	mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit
	sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
004:011 Lukas r den ende som r kvar hos mig.

	Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
	och tjna mig.
004:012 Tykikus har jag snt till Efesus.

004:013 Nr du kommer, s hav med dig den mantel som jag lmnade kvar
	hos Karpus i Troas, s ock bckerna, frst och frmst
	pergamentskrifterna.

004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
	vederglla honom efter hans grningar.
004:015 Ocks du m taga dig till vara fr honom, ty han har hftigt
	trtt upp emot det som vi hava talat.

004:016 Vid mitt frsta frsvar infr rtta kom ingen mig till hjlp,
	utan alla vergvo mig; m det icke bliva dem tillrknat.
004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, fr att genom mig
	ordet verallt skulle bliva predikat, s att alla hedningar
	finge hra det; och s blev jag rddad ur lejonets gap.
004:018 Ja, Herren skall rdda mig frn alla ondskans tilltag och frlsa
	mig till sitt himmelska rike.  Honom tillhr ran i evigheternas
	evigheter.  Amen.

004:019 Hlsa Priska och Akvila, s ock Onesiforus' hus.
004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lmnade jag sjuk
	efter mig i Miletus.

004:021 Lt dig angelget vara att komma hit fre vintern.

	Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla brderna hlsa
	dig.

004:022 Herren vare med din ande.  Nd vare med eder.



Book 56 Titus


001:001 Paulus, Guds tjnare och Jesu Kristi apostel, snd att verka fr
	Guds utvaldas tro och fr kunskapen om den sanning som hr
	gudsfruktan till,
001:002 snd, drfr att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt
	liv har Gud, som icke kan ljuga, fr evrdliga tider sedan
	utlovat,
001:003 och nr tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
	varmed jag genom Guds, vr Frlsares, befallning blev betrodd --
001:004 jag, Paulus, hlsar Titus, min sannskyldige son p grund av
	gemensam tro.  Nd och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
	vr Frlsare!

001:005 Nr jag lmnade dig kvar p Kreta, var det fr att du skulle
	ordna vad som nnu terstod att ordna, och fr att du, p det
	stt som jag har lagt dig, skulle i var srskild stad tillstta
	ldste,
001:006 varhelst ngon ofrvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
	som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte fr oskickligt
	leverne eller vore uppstudsiga.
001:007 Ty en frsamlingsfrestndare br vara ofrvitlig, ssom det
	hves en Guds frvaltare, icke sjlvgod, icke snar till vrede,
	icke begiven p vin, icke vldsam, icke sniken efter slem
	vinning.
001:008 Han br fastmer vara gstvnlig, nitlska fr vad gott r, leva
	tuktigt, rttfrdigt, heligt och terhllsamt;
001:009 han br hlla sig stadigt vid det fasta ordet, ssom han har
	ftt lra det, s att han r mktig bde att frmana medelst den
	sunda lran och att vederlgga dem som sga emot.

001:010 Ty mnga finnas som icke vilja veta av ngon myndighet, mnga
	som fra ffngligt tal och bedraga mnniskors sinnen; s gra i
	synnerhet de omskurna.
001:011 P sdana br man tysta munnen, ty de frvilla hela hus genom
	att fr slem vinnings skull frkunna otillbrliga lror.
001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: Kreterna,
	lgnare jmt, ro odjur, glupska och lata.
001:013 Och det vittnesbrdet r sant.  Du skall drfr strngt
	tillrttavisa dem, s att de bliva sunda i tron
001:014 och icke akta p judiska fabler och vad som pbjudes av
	mnniskor som vnda sig frn sanningen.
001:015 Allt r rent fr dem som ro rena; men fr de orena och otrogna
	r intet rent, utan hos dem ro bde frstnd och samvete
	orenade.
001:016 De sga sig knna Gud, men med sina grningar frneka de det; ty
	de ro vederstyggliga och ohrsamma mnniskor, odugliga till
	allt gott verk.
002:001 Du ter m tala vad som r den sunda lran vrdigt.
002:002 Frmana de ldre mnnen att vara nyktra, att skicka sig vrdigt
	och tuktigt, att vara sunda i tro, i krlek, i stndaktighet.
002:003 Frmana likaledes de ldre kvinnorna att skicka sig ssom det
	hves heliga kvinnor, att icke g omkring med frtal, icke vara
	trlar under begret efter vin, utan lra andra vad gott r, fr
	att fostra dem till tuktighet.
002:004 Frmana de yngre kvinnorna att lska sina mn och sina barn,
002:005 att fra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmdrar och
	att underordna sig sina mn, s att Guds ord icke bliver smdat.
002:006 Frmana likaledes de yngre mnnen att skicka sig tuktigt.
002:007 Bliv dem i allo ett fredme i goda grningar, och lt dem i din
	undervisning finna ofrfalskad renhet och vrdighet,
002:008 med sunt, ostraffligt tal, s att den som str oss emot mste
	blygas, d han nu icke har ngot ont att sga om oss.
002:009 Frmana tjnarna att i allt underordna sig sina herrar, att
	skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,
002:010 att icke beg ngon orlighet, utan p allt stt visa dem redbar
	trohet, s att de i alla stycken bliva en prydnad fr Guds, vr
	Frlsares, lra.

002:011 Ty Guds nd har uppenbarats till frlsning fr alla mnniskor;
002:012 den fostrar oss till att avsga oss all ogudaktighet och alla
	vrldsliga begrelser, och till att leva tuktigt och rttfrdigt
	och gudfruktigt i den tidslder som nu r,
002:013 medan vi vnta p vrt saliga hopps fullbordan och p den store
	Gudens och vr Frlsares, Kristi Jesu, hrlighets uppenbarelse
	--
002:014 hans som har utgivit sig sjlv fr oss, till att frlossa oss
	frn all orttfrdighet, och till att rena t sig ett
	egendomsfolk, som beflitar sig om att gra vad gott r.
002:015 S skall du tala; och du skall frmana och tillrttavisa dem med
	all myndighet.  Lt ingen frakta dig.
003:001 Lgg dem p minnet att de bra vara underdniga verheten, dem
	som hava myndighet, att de bra visa lydnad och vara redo till
	allt gott verk,
003:002 att de icke m smda ngon, icke vara stridslystna, utan vara
	fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
	mnniskor.
003:003 Vi voro ju sjlva frut ofrstndiga, ohrsamma och
	vilsefarande, vi voro trlar under allahanda begrelser och
	lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro vrda att avskys,
	och vi hatade varandra.
003:004 Men nr Guds, vr Frlsares, godhet och krlek till mnniskorna
	uppenbarades,
003:005 d frlste han oss, icke p grund av rttfrdighetsgrningar som
	vi hade gjort, utan efter sin barmhrtighet, genom ett bad till
	ny fdelse och frnyelse i helig ande,
003:006 som han rikligen utgt ver oss genom Jesus Kristus, vr
	Frlsare,
003:007 fr att vi, rttfrdiggjorda genom hans nd, skulle, ssom vrt
	hopp r, f evigt liv till arvedel.

003:008 Detta r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
	hrom, fr att de som stta tro till Gud m beflita sig om att
	rtt utva goda grningar.  Sdant r gott och gagneligt fr
	mnniskorna.
003:009 Men draktiga tvistefrgor och slktledningshistorier m du
	undfly, s ock trtor och strider om lagen; ty sdant r
	gagnlst och ffngligt.
003:010 En man som kommer partisndring stad m du visa ifrn dig,
	sedan du en eller tv gnger har frmanat honom;
003:011 ty du vet att en sdan r frvnd och begr synd, ja, han har
	sjlv fllt domen ver sig.

003:012 Nr jag framdeles snder Artemas eller Tykikus till dig, lt dig
	d angelget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
	beslutit att stanna dr ver vintern.
003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos m du med all omsorg utrusta
	fr deras resa, s att intet fattas dem.
003:014 Och m jmvl vra brder, fr att icke bliva utan frukt, lra
	sig att rtt utva goda grningar, dr hjlp r av nden.
003:015 Alla som ro hr hos mig hlsa dig.  Hlsa dem som lska oss i
	tron.  Nd vare med eder alla.



Book 57 Filemon


001:001 Paulus, Kristi Jesu fnge, och brodern Timoteus hlsa Filemon,
	vr lskade broder och medarbetare,
001:002 och Appfia, vr syster, och Arkippus, vr medkmpe, och den
	frsamling som kommer tillhopa i ditt hus.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
	Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar min Gud alltid, nr jag tnker p dig i mina bner,
001:005 ty jag har hrt om den krlek och den tro som du har till Herren
	Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
001:006 Och min bn r att den tro du har gemensam med oss m visa sig
	verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i
	Kristus.
001:007 Ty jag har ftt mycken gldje och hugnad av den krlek varmed
	du, min broder, har vederkvickt de heligas hjrtan.

001:008 Drfr, fastn jag med mycken frimodighet i Kristus kunde
	befalla dig att gra vad du nu br gra,
001:009 beder jag dig dock hellre drom fr krlekens skull -- jag,
	sdan jag nu r, den gamle Paulus, han som drtill nu r en
	Kristi Jesu fnge;
001:010 ja, jag beder dig fr min son, den som jag har ftt i min
	fngenskap, fr Onesimus,
001:011 som frut var ingalunda var dig till till gagn, men som nu r
	bde dig och mig till stort gagn.

001:012 Denne snder jag hr tillbaka till dig; och nr jag s gr, r
	det ssom snde jag stad mitt eget hjrta.
001:013 Jag hade vl sjlv velat behlla honom hos mig, s att han 
	dina vgnar kunde hava betjnat mig i den fngenskap som jag
	utstr fr evangelii skull.
001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet gra, ty det goda du
	gjorde skulle ju icke ske ssom av tvng, utan gras av fri
	vilja.
001:015 Nr han fr en liten tid blev skild frn dig, skedde detta till
	ventyrs just fr att du skulle f honom igen fr alltid,
001:016 nu icke lngre ssom en trl, utan ssom ngot vida mer n en
	trl: ssom en lskad broder.  Detta r han redan fr mig i
	hgsta mtto; huru mycket mer d fr dig, han, din broder bde
	efter kttet och i Herren!

001:017 Om du allts hller mig fr din medbroder, s tag emot honom
	ssom du skulle taga emot mig sjlv.
001:018 Har han gjort dig ngon ortt, eller r han dig ngot skyldig,
	s fr upp det p min rkning.
001:019 Jag, Paulus, skriver hr med egen hand: Jag skall sjlv betala
	det.  Jag skulle ocks kunna sga: Fr upp det p din rkning.
	Ty du har ju en nnu strre skuld till mig, nmligen -- dig
	sjlv.

001:020 Ja, min broder, mtte jag f gagn av dig i Herren!  Vederkvick
	mitt hjrta i Kristus.

001:021 Det r drfr att jag r viss om din lydaktighet som jag har
	skrivit detta till dig.  Och jag vet att du kommer att gra nnu
	mer n jag begr.

001:022 Och s tillgger jag: bered dig p att giva mig hrbrge.  Jag
	hoppas nmligen att jag genom edra bner skall bliva sknkt t
	eder.

001:023 Epafras, min medfnge i Kristus Jesus, hlsar dig;
001:024 s gra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina
	medarbetare.

001:025 Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande.



Book 58 Hebrerna


001:001 Sedan Gud fordom mnga gnger och p mnga stt hade talat till
	fderna genom profeterna,
001:002 har han nu, p det yttersta av denna tid, talat till oss genom
	sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
	han ock har skapat vrlden.
001:003 Och eftersom denne r hans hrlighets tersken och hans vsens
	avbild och genom sin makts ord br allt, har han -- sedan han
	hade utfrt en rening frn synderna -- satt sig p Majesttets
	hgra sida i hjden.
001:004 Och han har blivit s mycket strre n nglarna som det namn han
	har rvt r frmer n deras.
001:005 Ty till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Du r min
	Son, jag har i dag ftt dig?  eller: Jag skall vara hans
	Fader, och han skall vara min Son?
001:006 Likas sger han, med tanke p den tid d han ter skall lta
	den frstfdde intrda i vrlden: Och alla Guds nglar skola
	tillbedja honom.
001:007 Och medan han om nglarna sger: Han gr sina nglar till
	vindar och sina tjnare till eldslgor,
001:008 sger han om Sonen: Gud, din tron frbliver alltid och
	evinnerligen, och rttvisans spira r ditt rikes spira.
001:009 Du har lskat rttfrdighet och hatat orttfrdighet; drfr, o
	Gud, har din Gud smort dig med gldjens olja mer n dina
	medbrder;
001:010 s ock: Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
	himlarna ro dina hnders verk;
001:011 de skola frgs, men du frbliver; de skola alla ntas ut ssom
	en kldnad,
001:012 och ssom en mantel skall du hoprulla dem; ssom en kldnad
	skola de ock bytas om.  Men du r densamme, och dina r skola
	icke hava ngon nde.
001:013 Och till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Stt dig p
	min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
	fotapall?
001:014 ro de icke allasammans tjnsteandar, som sndas ut till tjnst
	fr deras skull som skola f frlsning till arvedel?
002:001 Drfr bra vi s mycket mer akta p det som vi hava hrt, s
	att vi icke g frlorade.
002:002 Ty om det ord som talades genom nglar blev bestndande, och all
	vertrdelse och olydnad fick sin rttvisa ln,
002:003 huru skola d vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p en
	sdan frlsning?  -- en frlsning som ju frst frkunnades genom
	Herren och sedan bekrftades fr oss av dem som hade hrt honom,
002:004 varjmte Gud sjlv ytterligare gav sitt vittnesbrd genom tecken
	och under och allahanda kraftgrningar, och genom att utdela
	helig ande, allt efter sin vilja.
002:005 Ty det var icke under nglars vlde som han lade den
	tillkommande vrlden, den som vi tala om.
002:006 Dremot har ngon ngonstdes betygat och sagt: Vad r en
	mnniska, att du tnker p henne, eller en mnniskoson, att du
	lter dig vrda om honom?
002:007 En liten tid lt du honom vara ringare n nglarna, men krnte
	honom sedan med hrlighet och ra och satte honom till herre
	ver dina hnders verk;
002:008 allt lade du under hans ftter.  Nr han underlade honom
	allting, undantog han nmligen intet frn att bliva honom
	underlagt -- om vi ock nnu icke se allting vara honom
	underlagt.
002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord ringare n
	nglarna, honom, Jesus, se vi fr sitt ddslidandes skull hava
	blivit krnt med hrlighet och ra, fr att det genom Guds nd
	skulle komma alla till godo att han smakade dden.
002:010 Ty den fr vilkens skull allting r, och genom vilken allting
	r, honom hvdes det, att nr han ville fra mnga sina barn
	till hrlighet, genom lidanden fullkomna deras frlsnings
	hvding.
002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava nmligen alla en
	och samme Fader.  Frdenskull blyges han icke fr att kalla dem
	brder;
002:012 han sger ju: Jag skall frkunna ditt namn fr mina brder,
	mitt i frsamlingen skall jag prisa dig;
002:013 s ock: Jag vill stta min frtrstan till honom; s ock: Se
	hr ro jag och barnen som Gud har givit mig.
002:014 D nu barnen hade blivit delaktiga av ktt och blod, blev ock
	han p ett liknande stt delaktig drav, fr att han genom sin
	dd skulle gra dens makt om intet, som hade dden i sitt vld,
	det r djvulen,
002:015 och gra alla dem fria, som av fruktan fr dden hela sitt liv
	igenom hade varit hemfallna till trldom.
002:016 Ty det r ju icke nglar som han tager sig an; det r Abrahams
	sd som han tager sig an.
002:017 Drfr mste han i allt bliva lik sina brder, fr att han
	skulle bliva barmhrtig och en trogen versteprst i sin tjnst
	infr Gud, till att frsona folkets synder.
002:018 Ty drigenom att han har lidit, i det han sjlv blev frestad,
	kan han hjlpa dem som frestas.
003:001 Drfr, I helige brder, I som haven blivit delaktiga av en
	himmelsk kallelse, skolen I akta p vr beknnelses apostel och
	versteprst, Jesus,
003:002 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses
	var trogen i hela hans hus.
003:003 Ty han har blivit aktad vrdig s mycket strre hrlighet n
	Moses, som uppbyggaren av ett hus tnjuter strre ra n sjlva
	huset.
003:004 Vart och ett hus bygges ju av ngon, men Gud r den som har
	byggt allt.
003:005 Och vl var Moses trogen i hela hans hus, ssom tjnare,
	till ett vittnesbrd om vad som framdeles skulle frkunnas;
003:006 men Kristus var trogen ssom son, en son satt ver hans
	hus.  Och hans hus ro vi, sframt vi intill nden hlla fast vr
	frimodighet och vr bermmelse i hoppet.
003:007 S sger den helige Ande: I dag, om I fn hra hans rst,
003:008 mn I icke frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig
	p frestelsens dag i knen,
003:009 dr edra fder frestade mig och prvade mig, fastn de hade sett
	mina verk i fyrtio r.
003:010 Drfr blev jag frtrnad p det slktet och sade: 'Alltid fara
	de vilse med sina hjrtan.'  Men de ville icke veta av mina
	vgar.
003:011 S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila.
003:012 Sen drfr till, mina brder, att icke hos ngon bland eder
	finnes ett ont otroshjrta, s att han avfaller frn den levande
	Guden,
003:013 utan frmanen varandra alla dagar, s lnge det heter i dag,
	p det att ingen av eder m bliva frhrdad genom syndens makt
	att bedraga.
003:014 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, sframt vi eljest intill
	nden hlla fast vr frsta tillfrsikt.
003:015 Nr det nu sges: I dag, om I fn hra hans rst, mn I icke
	frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig,
003:016 vilka voro d de som frbittrade honom, fastn de hade hrt hans
	ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
	Egypten?
003:017 Och vilka voro de som han var frtrnad p i fyrtio r?  Var det
	icke de som hade syndat, de vilkas kroppar fllo i knen?
003:018 Och vilka gllde den ed som han svor, att de icke skulle komma
	in i hans vila, vilka, om icke dem som hade varit ohrsamma?
003:019 S se vi d att det var fr otros skull som de icke kunde komma
	ditin.
004:001 Eftersom nu ett lfte att f komma in i hans vila nnu str
	kvar, m vi allts med fruktan se till, att icke ngon bland
	eder en gng befinnes hava blivit efter p vgen.
004:002 Ty det glada budskapet hava vi mottagit svl som de; men fr
	dem blev det lftesord de fingo hra till intet gagn, eftersom
	det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hrde det.
004:003 Vi som hava kommit till tro, vi f ju komma in i vilan.  Det
	heter ocks: S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in
	i min vila, och detta fastn hans verk stodo dr frdiga allt
	ifrn den tid d vrlden var skapad.
004:004 Ty om den sjunde dagen heter det ngonstdes s: Och Gud vilade
	p sjunde dagen frn alla sina verk;
004:005 hr ter heter det: De skola icke komma in i min vila.
004:006 Eftersom det allts str kvar att ngra skola f komma in i den,
	och eftersom de som frst mottogo det glada budskapet fr sin
	ohrsamhets skull icke kommo ditin,
004:007 s bestmmer han genom ordet i dag ter en viss dag, nu d han
	s lng tid drefter sger hos David, ssom frut r nmnt: I
	dag, om I fn hra hans rst, mn I icke frhrda edra hjrtan.
004:008 Ty om Josua hade frt dem in i vilan, s skulle Gud icke hava
	talat om en annan, senare dag.
004:009 Allts str en sabbatsvila nnu ter fr Guds folk.
004:010 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frn
	sina verk, likasom Gud frn sina.
004:011 S ltom oss nu med all flit strva efter att f komma in i den
	vilan, fr att ingen m, ssom de, falla och bliva ett varnande
	exempel p ohrsamhet.
004:012 Ty Guds ord r levande och kraftigt och skarpare n ngot
	tveeggat svrd, och trnger igenom, s att det tskiljer sjl
	och ande, mrg och ben; och det r en domare ver hjrtats
	uppst och tankar.
004:013 Intet skapat r frdolt fr honom, utan allt ligger blottat och
	uppenbart fr hans gon; och infr honom skola vi gra
	rkenskap.
004:014 Eftersom vi nu hava en stor versteprst, som har farit upp
	genom himlarna, nmligen Jesus, Guds Son, s ltom oss hlla
	fast vid beknnelsen.
004:015 Ty vi hava icke en sdan versteprst som ej kan hava medlidande
	med vra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
	likasom vi, dock utan synd.
004:016 Ltom oss drfr med frimodighet g fram till ndens tron, fr
	att vi m undf barmhrtighet och finna nd, till hjlp i rtt
	tid.
005:001 Ty var och en som skall bliva versteprst uttages bland
	mnniskor och tillsttes fr att till mnniskors bsta gra
	tjnst infr Gud, genom att frambra gvor och offer fr synder.
005:002 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
	just drfr att han sjlv r behftad med svaghet
005:003 och, fr denna sin svaghets skull, mste offra fr sina egna
	synder likavl som fr folkets.
005:004 Och ingen tager sig sjlv denna vrdighet, utan han mste, ssom
	Aron, kallas drtill av Gud.
005:005 S tog sig icke heller Kristus sjlv ran att bliva
	versteprst, utan den ran tillfll honom genom den som sade
	till honom: Du r min Son, jag har i dag ftt dig,
005:006 likasom han ock p ett annat stlle sger: Du r en prst till
	evig tid, efter Melkisedeks stt.
005:007 Och med starkt rop och trar frambar han, under sitt ktts
	dagar, bner och kallan till den som kunde frlsa honom frn
	dden; och han blev bnhrd och tagen ur sin ngest.
005:008 S lrde han, fastn han var Son, lydnad genom sitt lidande;
005:009 och nr han hade blivit fullkomnad, blev han, fr alla dem som
	ro honom lydiga, upphovet till evig frlsning
005:010 och hlsades av Gud ssom versteprst efter Melkisedeks stt.
005:011 Hrom hava vi mycket att sga, mycket som r svrt att gra
	tydligt i ord, eftersom I haven blivit s trga till att hra.
005:012 Ty fastn det kunde vara p tiden att I sjlva voren lrare,
	behves det snarare att man nu ter undervisar eder i de allra
	frsta grunderna av Guds ord; det har kommit drhn med eder,
	att I behven mjlk i stllet fr stadig mat.
005:013 Men om ngon r sdan att han nnu mste leva av mjlk, d r
	han oskicklig att frst en undervisning om rttfrdighet; han
	r ju nnu ett barn.
005:014 Ty den stadiga maten tillhr de fullmogna, dem som genom vanan
	hava sina sinnen vade till att skilja mellan gott och ont.
006:001 Ltom oss drfr lmna bakom oss de frsta grunderna av lran om
	Kristus och g framt mot det som hr till fullkomningen; ltom
	oss icke ter lgga grunden med bttring frn dda grningar och
	med tro p Gud,
006:002 med undervisning om dop och handplggning, om de ddas
	uppstndelse och en evig dom.
006:003 Ja, detta vilja vi gra, sframt Gud eljest tillstdjer det.
006:004 Ty dem till vilka ljuset en gng har kommit, och som hava smakat
	den himmelska gvan och blivit delaktiga av helig ande,
006:005 och som hava ftt smaka det goda gudsordet och den tillkommande
	tidslderns krafter,
006:006 men som nd hava avfallit -- dem r det omjligt att terfra
	till ny bttring, eftersom de p nytt korsfsta Guds Son t sig
	och utstta honom fr bespottelse.
006:007 Det r ju s, att den jord som indricker regnet, nr det titt
	och ofta strmmar ned drver, och som framalstrar vxter, dem
	till gagn fr vilkas rkning den brukas, den jorden fr
	vlsignelse frn Gud.
006:008 Den ter som br trne och tistel, den r ingenting vrd och r
	frbannelsen nra, och slutet bliver att den avbrnnes med eld.
006:009 Men i frga om eder, I lskade, ro vi vissa om vad bttre r,
	och vad som lnder till frlsning, om vi ock nu tala p detta
	stt.
006:010 Ty Gud r icke orttvis, s att han frgter vad I haven verkat,
	och vilken krlek I bevisaden mot hans namn, d I tjnaden de
	heliga, ssom I nnu gren.
006:011 Men vr stundan r att var och en av eder visar samma nit att
	intill nden bevara full visshet i sitt hopp,
006:012 s att I icke bliven trga, utan bliven efterfljare t dem som
	genom tro och tlamod f till arvedel vad utlovat r.
006:013 Ty nr Gud gav lftet t Abraham, svor han vid sig sjlv --
	eftersom han icke hade ngon hgre att svrja vid --
006:014 och sade: Sannerligen, jag skall rikligen vlsigna dig och
	storligen frka dig.
006:015 Och nr denne tligt frbidade, fick han s vad utlovat var.
006:016 Mnniskor svrja ju vid den som r hgre n de, och eden tjnar
	dem till bekrftelse och gr en nde p all tvist.
006:017 Drfr, nr Gud ville fr dem som skulle f till arvedel vad
	lftet innebar nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt
	rdslut, lade han drtill en ed.
006:018 S skulle vi genom tv oryggliga utsagor, i vilka Gud omjligen
	kunde ljuga, undf en kraftig uppmuntran, vi som hava skt vr
	rddning i att hlla fast vid det hopp som ligger framfr oss.
006:019 I det hoppet hava vi ett skert och fast sjlens ankare, som nr
	innanfr frlten,
006:020 dit Jesus, ssom vr frelpare, har gtt in fr oss, i det han
	blev en versteprst efter Melkisedeks stt, till evig tid.
007:001 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och prst t Gud den
	Hgste -- han som gick Abraham till mtes, nr denne var stadd
	p tervgen, sedan han hade slagit konungarna, och som
	vlsignade honom,
007:002 varvid Abraham  sin sida gav honom tionde av allt; denne, som
	nr man uttyder vad han kallas, r frst och frmst
	rttfrdighetens konung, men drjmte ock Salems konung, det
	r fridens konung,
007:003 denne som str dr utan fader, utan moder och utan slktledning,
	utan begynnelse p sina dagar och utan nde p sitt liv och
	likstlles med Guds Son -- denne frbliver en prst fr
	bestndigt.
007:004 Och sen nu huru stor han r, denne t vilken vr stamfader
	Abraham gav tionde av det frnmsta bytet.
007:005 Medan de av Levi sner, som undf prstmbetet, hava befallning
	att enligt lagen taga tionde av folket, det r av sina brder,
	fastn dessa hava utgtt frn Abrahams lnd,
007:006 tog denne, som icke var av deras slkt, tionde av Abraham och
	vlsignade honom, densamme som hade ftt lftena.
007:007 Nu lr ingen kunna neka att det plgar vara den ringare som
	mottager vlsignelse av den som str hgre.
007:008 Och medan det hr r ddliga mnniskor som taga tionde, r det
	dr en som fr det vittnesbrdet att han frbliver levande.
007:009 Genom Abraham har p visst stt ocks Levi, som tager tionde,
	ftt giva tionde;
007:010 ty han var nnu i sin stamfaders lnd, nr Melkisedek gick denne
	till mtes.
007:011 Vore det nu s, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska
	prstadmet -- och p detta var ju folkets lagstiftning byggd --
	varfr hade det d behvts att en prst av annat slag, efter
	Melkisedeks stt, skulle uppst, en som icke nmnes efter
	Arons stt?
007:012 (Om prstadmet frndras, mste ju med ndvndighet ocks lagen
	frndras.)
007:013 Den som detta sges om hrde nmligen till en annan stam, en
	stam frn vilken ingen har utgtt, som har gjort tjnst vid
	altaret.
007:014 Ty det r en knd sak att han som r vr Herre har trtt fram ur
	Juda stam; och med avseende p den har Moses icke talat ngot om
	prster.
007:015 Och nnu mycket tydligare blir detta, d nu en prst av annat
	slag uppstr, lik Melkisedek dri,
007:016 att han har blivit prst icke p grund av en lag som stadgar
	hrstamning efter kttet, utan p grund av en kraft som kommer
	av ofrgngligt liv.
007:017 Han fr nmligen det vittnesbrdet: Du r en prst till evig
	tid, efter Melkisedeks stt.
007:018 S upphves nu visserligen en fregende stadga, drfr att den
	var svag och gagnls --
007:019 eftersom lagen icke kunde stadkomma ngot fullkomligt -- men
	ett bttre hopp sttes i stllet, ett hopp genom vilket vi f
	nalkas Gud.
007:020 Och i s mtto som detta icke har kommit till stnd utan edlig
	bekrftelse -- det r nmligen s, att medan de andra hava
	blivit prster utan edlig bekrftelse,
007:021 har denne blivit det med sdan bekrftelse, genom den som sade
	till honom: Herren har svurit och skall icke ngra sig: 'Du r
	en prst till evig tid' --
007:022 i s mtto r ocks det frbund bttre, som har Jesus till
	lftesman.
007:023 Och medan de frra prsterna hava mst bliva flera, drfr att
	de genom dden hindrades frn att frbliva i sin tjnst,
007:024 har dremot denne ett ofrgngligt prstadme, eftersom han
	frbliver till evig tid.
007:025 Drfr kan han ock till fullo frlsa dem som genom honom komma
	till Gud, ty han lever alltid fr att mana gott fr dem.
007:026 En sdan versteprst hvdes oss ocks att hava, en som vore
	helig, oskyldig, obesmittad, skild frn syndare och upphjd ver
	himmelen,
007:027 en som icke var dag behvde frambra offer, ssom de andra
	versteprsterna, frst fr sina egna synder och sedan fr
	folkets; detta gjorde han nmligen en gng fr alla, nr han
	offrade sig sjlv.
007:028 Ty lagen instter till versteprster mnniskor som ro
	behftade med svaghet, men det lftesord, som efter lagens
	utgivande gavs under edlig bekrftelse, instter en Son som r
	fullkomnad till evig tid.
008:001 Men en huvudpunkt i vad vi vilja sga r detta: Vi hava en
	versteprst som sitter p hgra sidan om Majesttets tron i
	himmelen,
008:002 fr att gra tjnst i det allraheligaste, i det sannskyldiga
	tabernaklet, vilket Herren har upprttat, och icke ngon
	mnniska.
008:003 Ty var och en som bliver versteprst tillsttes fr att
	frambra gvor och offer; drfr mste ocks denne hava ngot
	att frambra.
008:004 Om han nu vore p jorden, s vore han icke ens prst, d andra
	dr finnas, som efter lagens bud hava att frambra gvorna,
008:005 i det att de tjna i den helgedom som r en avbild och en skugga
	av den himmelska.  Om en sdan fick ock Moses befallning genom en
	uppenbarelse, nr han skulle frfrdiga tabernaklet.  Se till,
	heter det, att du gr allt efter den mnsterbild som har blivit
	dig visad p berget.
008:006 Men nu har denne ftt ett s mycket frnmligare mbete, som han
	r medlare fr ett bttre frbund, vars ordning vilar p bttre
	lften.
008:007 Ty om det frra frbundet hade varit utan brist, s skulle vl
	plats icke hava skts fr ett annat.
008:008 Men nu frebrr Gud dem och sger: Se, dagar skola komma, sger
	Herren, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och
	med Juda hus;
008:009 icke ett sdant frbund som det jag gjorde med deras fder, p
	den dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur
	Egyptens land.  Ty de frblevo icke i mitt frbund, och drfr
	frgade icke heller jag efter dem, sger Herren.
008:010 Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus i
	kommande dagar, sger Herren: Jag skall lgga mina lagar i deras
	sinnen, och i deras hjrtan skall jag skriva dem, och jag skall
	vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
008:011 D skall den ene medborgaren aldrig behva undervisa den andre,
	icke den ene brodern den andre och sga: 'Lr knna Herren'; ty
	de skola alla knna mig, frn den minste bland dem till den
	strste.
008:012 Ty jag skall i nd frlta deras missgrningar, och deras synder
	skall jag aldrig mer komma ihg.
008:013 Nr han sger ett nytt frbund, har han drmed givit till
	knna att det frra r frldrat; men det som frldras och
	bliver gammalt, det r nra att frsvinna.
009:001 Nu hade visserligen ocks det frra frbundet sina
	gudstjnststadgar och sin jordiska helgedom.
009:002 Ty i tabernaklet inrttades ett frmre rum, vari stodo
	ljusstaken och bordet med skdebrden; och detta rum kallas det
	heliga.
009:003 Men bakom den andra frlten var ett annat rum i tabernaklet,
	ett som kallas det allraheligaste,
009:004 med ett gyllene rkelsealtare och frbundets ark, p alla sidor
	verdragen med guld.  I denna frvarades ett gyllene mbar med
	mannat, s ock Arons stav, som hade grnskat, och drtill
	frbundets tavlor.
009:005 Drovanp stodo hrlighetskeruber, som verskyggde
	ndastolen.  Men om vart srskilt av dessa freml r nu icke
	tillflle att tala.
009:006 S blev detta inrttat.  Och i det frmre tabernakelrummet g
	prsterna stndigt in och frrtta vad som hr till
	gudstjnsten,
009:007 men i det andra gr allenast versteprsten in en gng om ret,
	och d aldrig utan blod; och han frambr blodet fr sig sjlv
	och fr folkets ouppstliga synder.
009:008 Drmed giver den helige Ande till knna att vgen till det
	allraheligaste nnu icke har blivit uppenbarad, s lnge det
	frmre tabernakelrummet fortfarande ger bestnd.
009:009 Ty detta r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
	enlighet hrmed frambras gvor och offer, vilka dock icke kunna
	fullkomna, efter samvetets krav, den som frrttar sin
	gudstjnst,
009:010 utan allenast ro utvrtes stadgar -- de svl som
	freskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar --
	stadgar plagda intill dess tiden vore inne fr en bttre
	ordning.
009:011 Men Kristus kom ssom versteprst fr det tillkommande goda;
	och genom det strre och fullkomligare tabernakel som icke r
	gjort med hnder, det r, som icke tillhr den skapelse som nu
	r,
009:012 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
	blod, en gng fr alla in i det allraheligaste och vann en evig
	frlossning.
009:013 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stnkt
	p dem som hava blivit orenade, helgar till utvrtes renhet,
009:014 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d han nu genom evig
	ande har framburit sig sjlv ssom ett felfritt offer t Gud --
	rena vra samveten frn dda grningar till att tjna den
	levande Guden!
009:015 S r han medlare fr ett nytt frbund, p det att de som voro
	kallade skulle f det utlovade eviga arvet, drigenom att en led
	dden till frlossning ifrn vertrdelserna under det frra
	frbundet.
009:016 Ty dr ett testamente finnes, dr mste det styrkas att den som
	har gjort testamentet r dd.
009:017 Frst genom dden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
	icke ger gllande kraft, s lnge den som har gjort det nnu
	lever.
009:018 Drfr har icke heller det frra frbundet blivit invigt utan
	blod.
009:019 Ty sedan alla buden, ssom de lyda i lagen, hade blivit av Moses
	kungjorda fr allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
	tillika med vatten och rd ull och isop, och bestnkte svl
	sjlva boken som allt folket
009:020 och sade: Detta r frbundets blod, det frbunds som Gud har
	stadgat fr eder.
009:021 Likaledes stnkte han ock blod p tabernaklet och p alla de
	ting som hrde till gudstjnsten.
009:022 S renas enligt lagen nstan allting med blod, och utan att blod
	utgjutes gives ingen frltelse.
009:023 Allts var det ndvndigt att avbilderna av de himmelska tingen
	renades genom sdana medel; men de himmelska tingen sjlva mste
	renas genom bttre offer n dessa.
009:024 Ty Kristus har icke gtt in i ett allraheligaste som r gjort
	med hnder, och som allenast r en efterbildning av det
	sannskyldiga, utan han har gtt in i sjlva himmelen, fr att nu
	trda fram infr Guds ansikte, oss till godo.
009:025 Ej heller har han gtt ditin, fr att mnga gnger offra sig
	sjlv, ssom versteprsten r efter r gr in i det
	allraheligaste, med blod som icke r hans eget.
009:026 Han hade annars mst lida mnga gnger allt ifrn vrldens
	begynnelse.  I stllet har han uppenbarats en enda gng, nu vid
	tidernas nde, fr att genom offret av sig sjlv utplna synden.
009:027 Och ssom det r mnniskorna frelagt att en gng d och sedan
	dmas,
009:028 s skall Kristus, sedan han en gng har blivit offrad fr att
	bra mngas synder, fr andra gngen, utan synd, lta sig ses av
	dem som bida efter honom, till frlsning.

010:001 Ty lagen innehller en skugga av det tillkommande goda, men
	framstller icke tingen i deras verkliga gestalt; drfr kan den
	aldrig genom de offer som stndigt frambras, r efter r p
	samma stt, fullkomna dem som framtrda med sdana.
010:002 Annars skulle man vl hava upphrt att offra, d ju de som s
	frrttade sin gudstjnst icke mer kunde veta med sig ngon
	synd, sedan de en gng hade blivit renade.
010:003 Men just i offren ligger en rlig pminnelse om synd.
010:004 Ty omjligt r att tjurars och bockars blod skulle kunna
	borttaga synder.
010:005 Drfr sger han vid sitt intrde i vrlden: Slaktoffer och
	spisoffer begrde du icke, men en kropp beredde du t mig;
010:006 i brnnoffer och syndoffer fann du icke behag.
010:007 D sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen r skrivet om mig --
	fr att gra din vilja, o Gud.'
010:008 Sedan han frst har sagt: Slaktoffer och spisoffer, brnnoffer
	och syndoffer begrde du icke, och i sdana fann du icke behag
	-- och dock frambras de efter lagen --
010:009 sger han vidare: Se, jag kommer fr att gra din vilja.  S
	tager han bort det frra, fr att stta det andra i stllet.
010:010 Och i kraft av denna vilja hava vi blivit helgade, drigenom
	att Jesu Kristi kropp en gng fr alla har blivit offrad.
010:011 Och alla andra prster st dag efter dag i sin tjnst och
	frambra gng p gng enahanda offer, som dock aldrig kunna
	borttaga synder;
010:012 men sedan denne har framburit ett enda offer fr synderna,
	sitter han fr bestndigt p Guds hgra sida
010:013 och vntar nu allenast p att hans fiender skola bliva lagda
	honom till en fotapall.
010:014 Ty med ett enda offer har han fr bestndigt fullkomnat dem som
	bliva helgade.
010:015 Hrom vittnar jmvl den helige Ande fr oss.  Ty sedan Herren
	hade sagt:
010:016 Detta r det frbund som jag skall sluta med dem i kommande
	dagar, sger han: Jag skall lgga mina lagar i deras hjrtan,
	och i deras sinnen skall jag skriva dem;
010:017 och vidare: Deras synder och deras orttfrdiga grningar skall
	jag aldrig mer komma ihg.
010:018 Men dr frltelse fr dessa r given, dr behves icke mer
	ngot offer fr synd.
010:019 Eftersom vi nu, mina brder, hava en fast tillfrsikt att f g
	in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
010:020 i det att han t oss har invigt en ny och levande vg ditin
	genom frlten -- det r genom sitt ktt --
010:021 och eftersom vi hava en stor versteprst ver Guds hus,
010:022 s ltom oss med uppriktiga hjrtan g fram i full trosvisshet,
	bestnkta till vra hjrtan och drigenom renade frn ett ont
	samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
010:023 Ltom oss oryggligt hlla fast vid hoppets beknnelse, ty den
	som har givit oss lftet, han r trofast.
010:024 Och ltom oss akta p varandra fr att uppliva varandra till
	krlek och goda grningar;
010:025 ltom oss icke vergiva vr frsamlingsgemenskap, ssom somliga
	hava fr sed, utan m vi frmana varandra -- detta s mycket mer
	som I sen huru dagen nalkas.
010:026 Ty om vi med bertt mod synda, sedan vi hava undftt kunskapen
	om sanningen, s terstr icke mer ngot offer fr vra synder,
010:027 utan allenast en frskrcklig vntan p dom och glden av en eld
	som skall frtra motstndarna.
010:028 Den som fraktar Moses' lag, han skall efter tv eller tre
	vittnens utsago ddas utan barmhrtighet;
010:029 huru mycket svrare straff tron I icke d att den skall anses
	vrd, som frtrampar Guds Son och aktar frbundets blod fr
	orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smdar
	ndens Ande!
010:030 Vi veta ju vem han r som sade: Min r hmnden; jag skall
	vederglla det, och ter: Herren skall dma sitt folk.
010:031 Det r frskrckligt att falla i den levande Gudens hnder.
010:032 Men kommen ihg den frgngna tiden, d I, sedan ljuset hade
	kommit till eder, stndaktigt uthrdaden mngen lidandets kamp
010:033 och dels sjlva genom smlek och misshandling bleven gjorda till
	ett skdespel fr vrlden, dels leden med andra som fingo
	genomg sdant.
010:034 Ty I haven delat de fngnas lidanden och med gldje underkastat
	eder att bliva bervade edra godelar.  I vissten nmligen att I
	haven en egendom som r bttre och bliver bestndande.
010:035 S kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor
	ln.
010:036 I behven nmligen stndaktighet fr att kunna gra Guds vilja
	och f vad utlovat r.
010:037 Ty nnu en helt liten tid, s kommer den som skall komma, och
	han skall icke drja;
010:038 och min rttfrdige skall leva av tro.  Men om ngon drager sig
	undan, s finner min sjl icke behag i honom.
010:039 Dock, vi hra icke till dem som draga sig undan, sig sjlva till
	frdrv; vi hra till dem som tro och s vinna sina sjlar.
011:001 Men tron r en fast tillfrsikt om det som man hoppas, en
	vertygelse om ting som man icke ser.
011:002 P grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbrd.
011:003 Genom tron frst vi att vrlden har blivit fullbordad genom ett
	ord av Gud, s att det man ser icke har blivit till av ngot
	synligt.
011:004 Genom tron frambar Abel t Gud ett bttre offer n Kain, och
	genom den fick han det vittnesbrdet att han var rttfrdig, i
	det Gud sjlv gav vittnesbrd om hans offergvor; och genom tron
	talar han nnu, fastn han r dd.
011:005 Genom tron togs Enok bort, fr att han icke skulle se dden; och
	man sg honom icke mer, ty Gud tog honom bort.  Frrn han togs
	bort, fick han nmligen det vittnesbrdet att han hade tckts
	Gud;
011:006 men utan tro r det omjligt att tckas Gud.  Ty den som vill
	komma till Gud mste tro att han r till, och att han lnar dem
	som ska honom.
011:007 Genom tron var det som Noa, sedan han hade ftt uppenbarelse om
	ngot som man nnu icke sg, i from frtrstan byggde en ark fr
	att rdda sitt hus; och genom den blev han vrlden till dom och
	fick till arvedel den rttfrdighet som hr tron till.
011:008 Genom tron var Abraham lydig, nr han blev kallad, och han drog
	s ut till det land som han skulle f till arvedel; han drog ut,
	fastn han icke visste vart han skulle komma.
011:009 Genom tron bosatte han sig ssom frmling i det utlovade landet,
	likasom i ett frmmande land, och bodde i tlt med Isak och
	Jakob, som voro hans medarvingar till samma lfte.
011:010 Ty han vntade p staden med de fasta grundvalarna, vars
	byggmstare och skapare r Gud.
011:011 Genom tron fick jmvl Sara, fastn verrig, kraft att bliva
	stammoder fr en avkomma, i det hon hll den fr trovrdig, som
	hade givit lftet.
011:012 Drfr fddes ock av en och samme man, en som var s gott som
	dd, avkomlingar s talrika som stjrnorna p himmelen och som
	sanden p havets strand, som man icke kan rkna.
011:013 I tron dogo alla dessa, innan de nnu hade ftt vad utlovat var;
	de hade allenast sett det i fjrran och hade hlsat det och
	beknt sig vara gster och frmlingar p jorden.
011:014 De som s tala giva ju drmed till knna att de ska efter ett
	fdernesland.
011:015 Och om de hade menat det land som de hade gtt ut ifrn, s hade
	de haft tillflle att vnda tillbaka dit.
011:016 Men nu stod deras hg till ett bttre, nmligen det
	himmelska.  Drfr blyges icke Gud fr att kallas deras Gud; ty
	han har berett t dem en stad.
011:017 Genom tron var det som Abraham frambar Isak ssom offer, nr han
	blev satt p prov; ja, sin ende son frambar han ssom offer, han
	som hade mottagit lftena,
011:018 han till vilken det hade blivit sagt: Genom Isak r det som sd
	skall uppkallas efter dig.
011:019 Ty han tnkte p att Gud var mktig att till och med uppvcka
	frn de dda; frn de dda fick han honom ock tillbaka,
	liknelsevis talat.
011:020 Genom tron gav jmvl Isak sin vlsignelse t Jakob och Esau fr
	kommande tider.
011:021 Genom tron vlsignade den dende Jakob Josefs bda sner och
	tillbad, lutad mot ndan av sin stav.
011:022 Genom tron talade Josef, nr han lg fr dden, om Israels barns
	uttg och gav befallning om vad som skulle gras med hans ben.
011:023 Genom tron blev Moses vid sin fdelse dold av sina frldrar och
	hlls av dem gmd i tre mnader, eftersom de sgo att det var
	ett vackert barn; och de lto icke frskrcka sig av konungens
	pbud.
011:024 Genom tron frsmdde Moses, sedan han hade blivit stor, att
	kallas Faraos dotterson.
011:025 Han ville hellre utst lidande med Guds folk n fr en kort tid
	leva i syndig njutning;
011:026 han hll nmligen Kristi smlek fr en strre rikedom n
	Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p lnen.
011:027 Genom tron vergav han Egypten, utan att lta frskrcka sig av
	konungens vrede; ty drigenom att han likasom sg den Osynlige
	kunde han hrda ut.
011:028 Genom tron har han ock frordnat om psken och
	blodbestrykningen, p det att Frdrvaren, som frgjorde allt
	frstftt, icke skulle komma vid dem.
011:029 Genom tron drogo de fram genom Rda havet likasom p torra
	landet; men nr egyptierna frskte g samma vg, drnktes de.
011:030 Genom tron fllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gtt
	runt omkring dem.
011:031 Genom tron undgick skkan Rahab att frgs tillsammans med de
	ohrsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna ssom vnner.
011:032 Och vad skall jag nu vidare sga?  Tiden bleve mig ju fr kort,
	ifall jag skulle frtlja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
	David och Samuel och profeterna,
011:033 om dessa som genom tron besegrade konungariken, vade
	rttfrdighet, fingo lften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,
011:034 dmpade eldens kraft, undkommo svrdets egg, blevo starka frn
	att hava varit svaga, blevo vldiga i krig och drevo frmmande
	hrar p flykten.
011:035 Kvinnor funnos som fingo igen sina dda genom deras
	uppstndelse.  Andra lto sig lggas p strckbnk och ville icke
	taga emot ngon befrielse, i hopp om en s mycket bttre
	uppstndelse.
011:036 Andra ter underkastade sig begabberi och gisselslag, drtill
	ock bojor och fngelse;
011:037 de blevo stenade, marterade, sndersgade, ddade med svrd.  De
	gingo omkring hljda i frskinn och gethudar, ndstllda,
	misshandlade, plgade,
011:038 dessa mnniskor som vrlden icke var vrdig att hysa; de irrade
	omkring i knar och bergstrakter och levde i hlor och
	jordkulor.
011:039 Och fastn alla dessa genom tron hava ftt sitt vittnesbrd,
	undfingo de nd icke vad utlovat var;
011:040 ty Gud hade t oss utsett ngot bttre, p det att de icke oss
	frutan skulle bliva fullkomnade.
012:001 Allts, d vi nu hava omkring oss en s stor hop av vittnen, m
	ock vi lgga av allt som r oss till hinder, och srskilt
	synden, som s hrt omsnrjer oss, och med uthllighet lpa
	framt i den tvlingskamp som r oss frelagd.
012:002 Och m vi drvid se p Jesus, trons hvding och fullkomnare, p
	honom, som i stllet fr att taga den gldje som lg framfr
	honom, utstod korsets lidande och aktade smleken fr intet, och
	som nu sitter p hgra sidan om Guds tron.
012:003 Ja, p honom, som har utsttt s mycken gensgelse av syndare,
	p honom mn I tnka, s att I icke trttnen och uppgivens i
	edra sjlar.
012:004 nnu haven I icke sttt emot nda till blods, i eder kamp mot
	synden.
012:005 Och I haven alldeles frgtit den frmaningens rst som talar
	med eder, ssom man talar med sner: Min son, frkasta icke
	Herrens aga, och giv dig icke ver, nr du tuktas av honom.
012:006 Ty den Herren lskar, den agar han, och han straffar med riset
	var son som han har kr.
012:007 Det r till eder fostran som I fn utst lidande; Gud handlar
	med eder ssom med sner.  Ty var finnes den son som icke bliver
	agad av sin fader?
012:008 Om I lmnadens utan aga, medan alla andra finge sin del drav,
	s voren I okta sner och icke kta.
012:009 Vidare: vi hava haft kttsliga fder, som agade oss, och vi
	visade frsyn fr dem; skola vi d icke mycket mer vara
	underdniga andarnas Fader, s att vi f leva?
012:010 De frra agade oss ju fr en kort tid, ssom det syntes dem
	gott, men denne agar oss fr vrt verkliga gagn, fr att vi
	skola f del av hans helighet.
012:011 Vl synes alla aga fr tillfllet vara icke till gldje, utan
	till sorg; men eftert br den, fr dem som hava blivit fostrade
	drmed, en fridsfrukt som r rttfrdighet.
012:012 Allts: strken maktlsa hnder och vacklande knn,
012:013 och gren rta stigar fr edra ftter, s att den fot som
	haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
012:014 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
	fr ingen se Herren.
012:015 Och sen till, att ingen gr miste om Guds nd, och att ingen
	giftig rot skjuter skott och bliver till frdrv, s att
	menigheten drigenom bliver besmittad;
012:016 sen till, att ingen r en otuktig mnniska eller ohelig ssom
	Esau, han som fr en enda matrtt slde sin frstfdslortt.
012:017 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, nr han p grund
	av arvsrtt ville f vlsignelsen; han kunde nmligen icke vinna
	ngon ndring, fastn han med trar skte drefter.
012:018 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p, ett
	som brann i eld, icke till tcken och mrker och storm,
012:019 icke till basunljud och till en rst som talade s, att de
	som hrde den bdo att intet ytterligare skulle talas till dem.
012:020 Ty de kunde icke hrda ut med det pbud som gavs dem: Ocks om
	det r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.
012:021 Och s frskrcklig var den syn man sg, att Moses sade: Jag r
	frskrckt och bvar.
012:022 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
	det himmelska Jerusalem, och till nglar i mngtusental,
012:023 till en hgtidsskara och frsamling av frstfdda sner som ro
	uppskrivna i himmelen, och till en domare som r allas Gud, och
	till fullkomnade rttfrdigas andar,
012:024 och till ett nytt frbunds medlare, Jesus, och till ett
	stnkelseblod som talar bttre n Abels blod.
012:025 Sen till, att I icke visen ifrn eder honom som talar.  Ty om
	dessa icke kunde undfly, nr de visade ifrn sig honom som hr
	p jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d vi
	kunna det, om vi vnda oss ifrn honom som kungr sin vilja frn
	himmelen?
012:026 Hans rst kom d jorden att bva; men nu har han lovat och sagt:
	nnu en gng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
	himmelen att bva.
012:027 Dessa ord nnu en gng giva till knna att de ting, som kunna
	bva, skola, eftersom de ro skapade, bliva frvandlade, fr att
	de ting, som icke kunna bva, skola bliva bestndande.
012:028 Drfr, d vi nu skola undf ett rike som icke kan bva, s
	ltom oss vara tacksamma.  P det sttet tjna vi Gud, honom till
	behag, med helig fruktan och rddhga.
012:029 Ty vr Gud r en frtrande eld.
013:001 Frbliven fasta i broderlig krlek.
013:002 Frgten icke att bevisa gstvnlighet; ty genom gstvnlighet
	hava ngra, utan att veta det, ftt nglar till gster.
013:003 Tnken p dem som ro fngna, likasom voren I deras medfngar,
	och tnken p dem som utst misshandling, eftersom ocks I
	sjlva haven en kropp.
013:004 ktenskapet m hllas i ra bland alla, och kta sng bevaras
	obesmittad; ty otuktiga mnniskor och ktenskapsbrytare skall
	Gud dma.
013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifrn penningbegr; lten
	eder nja med vad I haven.  Ty han har sjlv sagt: Jag skall
	icke lmna dig eller vergiva dig.
013:006 Allts kunna vi dristigt sga: Herren r min hjlpare, jag
	skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig?
013:007 Tnken p edra lrare, som hava talat Guds ord till eder; sen
	huru de slutade sin levnad, och efterfljen deras tro.
013:008 Jesus Kristus r densamme i gr och i dag, s ock i evighet.
013:009 Lten eder icke vilsefras av allahanda frmmande lror.  Ty det
	r gott att bliva styrkt i sitt hjrta genom nd och icke genom
	offermltider; de som hava befattat sig med sdant hava icke
	haft ngot gagn drav.
013:010 Vi hava ett altare, frn vilket de som gra tjnst vid
	tabernaklet icke hava rtt att f ngot att ta.
013:011 Det r ju s, att kropparna av de djur, vilkas blod
	versteprsten br in i det allraheligaste till frsoning fr
	synd, brnnas upp utanfr lgret.
013:012 Drfr var det ock utanfr stadsporten som Jesus utstod sitt
	lidande, fr att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
013:013 Ltom oss allts g ut till honom utanfr lgret och bra hans
	smlek.
013:014 Ty vi hava hr ingen varaktig stad, utan ska efter den
	tillkommande staden.
013:015 S ltom oss d genom honom alltid till Gud frambra ett lovets
	offer, det r en frukt ifrn lppar som prisa hans namn.
013:016 Men frgten icke att gra gott och dela med eder, ty sdana
	offer har Gud behag till.
013:017 Varen edra lrare hrsamma, och bjen eder fr dem; ty de vaka
	ver edra sjlar, eftersom de skola avlgga rkenskap.  M de d
	kunna gra det med gldje, och icke med suckan, ty detta vore
	eder icke nyttigt.
013:018 Bedjen fr oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
	ska att i alla stycken fra en god vandel.
013:019 Och jag uppmanar eder att gra detta, s mycket mer som jag
	hoppas att drigenom dess snarare bliva tergiven t eder.
013:020 Men fridens Gud, som frn de dda har terfrt vr Herre Jesus,
	vilken genom ett evigt frbunds blod r den store herden fr
	fren,
013:021 han fullkomne eder i allt vad gott r, s att I gren hans
	vilja; och han verke i oss vad som r vlbehagligt infr honom,
	genom Jesus Kristus.  Honom tillhr ran i evigheternas
	evigheter.  Amen.
013:022 Jag beder eder, mina brder: tagen icke illa upp dessa
	frmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
013:023 Veten att vr broder Timoteus har blivit lsgiven.  Om han snart
	kommer hit, vill jag tillsammans med honom beska eder.
013:024 Hlsen alla edra lrare och alla de heliga.  De italiska brderna
	hlsa eder.
013:025 Nd vare med eder alla.



Book 59 Frsta Petrus (1 Petr.)


001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, hlsar de utvalda frmlingar som bo
	kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien
	och Bitynien,
001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, frsyn, i helgelse i Anden, till
	lydnad och till bestnkelse med Jesu Kristi blod.  Nd och frid
	frke sig hos eder.

001:003 Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin
	stora barmhrtighet har genom Jesu Kristi uppstndelse frn de
	dda ftt oss p nytt till ett levande hopp,
001:004 till ett ofrgngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
	himmelen r frvarat t eder,
001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frlsning
	som r beredd fr att uppenbaras i den yttersta tiden.
001:006 Drfr mn I frjda eder, om I ock nu en liten tid, dr s mste
	ske, liden bedrvelse under allahanda prvningar,
001:007 fr att, om eder tro hller provet -- vilket r mycket mer vrt
	n guldet, som frgs, men som dock genom eld bliver beprvat --
	detta m befinnas lnda eder till pris, hrlighet och ra vid
	Jesu Kristi uppenbarelse.
001:008 Honom lsken I utan att hava sett honom; och fastn I nnu icke
	sen honom, tron I dock p honom och frjden eder ver honom med
	outsglig och hrlig gldje,
001:009 d I nu ren p vg att vinna det som r mlet fr eder tro,
	nmligen edra sjlars frlsning.

001:010 Angende denna frlsning hava profeter ivrigt forskat och
	rannsakat, de som profeterade om den nd som skulle vederfaras
	eder.
001:011 De hava rannsakat fr att finna vilken och hurudan tid det var
	som Kristi Ande i dem hnvisade till, nr han frebdade de
	lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den hrlighet som
	drefter skulle flja.
001:012 Och det blev uppenbarat fr dem att det icke var sig sjlva,
	utan eder, som de tjnade hrmed.  Om samma ting har nu en
	frkunnelse kommit till eder genom de mn som i helig ande,
	nedsnd frn himmelen, hava fr eder predikat evangelium; och i
	de tingen stunda jmvl nglar att skda in.

001:013 Omgjorden drfr edert sinnes lnder och varen nyktra; och
	stten med full tillit edert hopp till den nd som bjudes eder i
	och med Jesu Kristi uppenbarelse.
001:014 D I nu haven kommit till lydnad, s fljen icke de begrelser
	som I frut, under eder okunnighets tid, levden i,
001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, ssom han som har kallat
	eder r helig.
001:016 Det r ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag r helig.
001:017 Och om I ssom Fader kallen honom som utan anseende till
	personen dmer var och en efter hans grningar, s vandren ock i
	fruktan under denna edert frmlingsskaps tid.
001:018 I veten ju att det icke r med frgngliga ting, med silver
	eller guld, som I haven blivit lskpta frn den vandel I
	frden i ffnglighet, efter fdernas stt,
001:019 utan med Kristi dyra blod, ssom med blodet av ett felfritt lamm
	utan flck.
001:020 S var frutsett om honom fre vrldens begynnelse; men frst nu
	i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad fr eder skull,
001:021 I som genom honom tron p Gud, vilken uppvckte honom frn de
	dda och gav honom hrlighet, s att eder tro nu ock kan vara
	ett hopp till Gud.

001:022 Renen edra sjlar, i lydnad fr sanningen, till oskrymtad
	broderlig krlek, och lsken varandra av hjrtat med uthllig
	krlek,
001:023 I som ren fdda p nytt, icke av ngon frgnglig sd, utan av
	en ofrgnglig: genom Guds levande ord, som frbliver.
001:024   Ty
	  allt ktt r ssom grs
	  och all dess hrlighet ssom grsets blomster;
	  grset torkar bort,
	  och blomstret faller av,
001:025   men Herrens ord
	  frbliver evinnerligen.

	Och det r detta ord som har blivit frkunnat fr eder ssom ett
	glatt budskap.
002:001 S lggen d bort all ondska och allt svek s ock skrymteri och
	avund och allt frtal.
002:002 Och d I nu ren nyfdda barn, s lngten efter att f den
	andliga ofrfalskade mjlken, p det att I genom den mn vxa
	upp till frlsning,
002:003 om I annars haven smakat att Herren r god.
002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som vl av mnniskor
	r frkastad, men infr Gud r utvald och dyrbar;
002:005 och lten eder sjlva ssom levande stenar uppbyggas till ett
	andligt hus, s att I bliven ett heligt prsterskap, som skall
	frambra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus ro
	vlbehagliga fr Gud.
002:006 Det heter nmligen p ett stlle i skriften:

	  Se, jag lgger i Sion
	  en utvald, dyrbar hrnsten,
	  och den som tror p den
	  skall icke komma p skam.

002:007 Fr eder, I som tron, r stenen allts dyrbar, men fr sdana
	som icke tro har den sten som byggningsmnnen frkastade blivit
	en hrnsten,
002:008 som r en sttesten och en klippa till fall.  Eftersom de icke
	hrsamma ordet, stta de sig; s var det ock bestmt om dem.
002:009 I ter ren ett utvalt slkte, ett konungsligt prsterskap, ett
	heligt folk, ett egendomsfolk, fr att I skolen frkunna hans
	hrliga grningar, hans som har kallat eder frn mrkret till
	sitt underbara ljus.
002:010 I som frut icke voren ett folk, men nu ren ett Guds folk,
	I som icke haden ftt ngon barmhrtighet, men nu haven ftt
	barmhrtighet.

002:011 Mina lskade, jag frmanar eder ssom gster och frmlingar
	att taga eder till vara fr de kttsliga begrelserna, vilka
	fra krig mot sjlen.
002:012 Och fren en god vandel bland hedningarna, p det att dessa, om
	de i ngon sak frtala eder ssom illgrningsmn, nu i stllet,
	nr de skda edra goda grningar, m fr dessas skull prisa Gud
	p den dag d han sker dem.

002:013 Varen underdniga all mnsklig ordning fr Herrens skull, vare
	sig det r konungen, ssom den verste hrskaren,
002:014 eller det r landshvdingarna, som ju ro snda av honom fr att
	straffa dem som gra vad ont r och fr att prisa dem som gra
	vad gott r.
002:015 Ty s r Guds vilja, att I med goda grningar skolen stoppa
	munnen till p ofrstndiga och fkunniga mnniskor.
002:016 I ren ju fria, dock icke som om I haden friheten fr att drmed
	verskyla ondskan, utan ssom Guds tjnare.
002:017 Bevisen var man ra, lsken brderna, frukten Gud, ren
	konungen.

002:018 I tjnare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke
	allenast de goda och milda, utan ocks de obilliga.
002:019 Ty det r vlbehagligt fr Gud, om ngon, med honom fr gonen,
	tligt uthrdar sina vedervrdigheter, nr han fr lida
	ofrskylt.
002:020 Ty vad bermligt r dri att I bevisen tlamod, nr I fr edra
	synders skull fn uppbra hugg och slag?  Men om I bevisen
	tlamod, nr I fn lida fr goda grningars skull, d r detta
	vlbehaglig fr Gud.
002:021 Ty drtill ren I kallade, d ju Kristus sjlv led fr eder och
	efterlmnade t eder en frebild, p det att I skullen flja
	honom och vandra i hans fotspr.

002:022 Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
002:023 Nr han blev smdad, smdade han icke igen, och nr han led,
	hotade han icke, utan verlmnade sin sak t honom som dmer
	rttvist.
002:024 Och vra synder bar han i sin kropp upp p korsets tr, fr
	att vi skulle d bort ifrn synderna och leva fr
	rttfrdigheten; och genom hans sr haven I blivit helade.
002:025 Ty I gingen vilse ssom fr, men nu haven I vnt om till edra
	sjlars herde och vrdare.
003:001 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra mn, fr att ocks
	de mn, som till ventyrs icke hrsamma ordet; m genom sina
	hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
003:002 nr de skda den rena vandel som I fren i fruktan.
003:003 Eder prydnad vare icke den utvrtes prydnaden, den som bestr i
	hrfltningar och phngda gyllene smycken eller i eder
	kldedrkt.
003:004 Den vare fastmer hjrtats frdolda mnniska, smyckad med den
	saktmodiga och stilla andens ofrgngliga vsende; ty detta r
	dyrbart infr Gud.
003:005 P sdant stt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de
	som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina mn.
003:006 S var Sara lydig mot Abraham och kallade honom herre; och
	hennes barn haven I blivit, om I gren vad gott r, och icke
	lten eder frskrckas av ngot.

003:007 Sammalunda skolen I ock, I mn, p frstndigt stt leva
	tillsammans med edra hustrur, d ju hustrun r det svagare
	krlet; och eftersom de ro edra medarvingar till livets nd,
	skolen I bevisa dem all ra, p det att edra bner icke m bliva
	frhindrade.

003:008 Varen slutligen alla endrktiga, medlidsamma, krleksfulla mot
	brderna, barmhrtiga, dmjuka.
003:009 Vedergllen icke ont med ont, icke smdelse med smdelse, utan
	tvrtom vlsignen; drtill ren I ju ock kallade, att I skolen
	f vlsignelse till arvedel.
003:010 Ty
	  den som vill lska livet
	  och se goda dagar,
	  han avhlle sin tunga frn det som r ont
	  och sina lppar frn att tala svek;
003:011   han vnde sig bort ifrn det som
	  r ont, och gre vad gott r,
	  han ske friden, och trakte drefter
003:012   Ty Herrens gon ro vnda till de rttfrdiga,
	  och hans ron till deras bn.
	  Men Herrens ansikte r emot dem som gra det onda.

003:013 Och vem r den som kan gra eder ngot ont, om I nitlsken fr
	det som r gott?
003:014 Skullen I n f lida fr rttfrdighets skull, s ren I dock
	saliga.  Hysen ingen fruktan fr dem, och lten eder icke
	frskrckas;
003:015 nej, Herren, Kristus, skolen I hlla helig i edra hjrtan.  Och
	I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begr
	skl fr det hopp som r i eder, dock med saktmod och i fruktan
003:016 och med ett gott samvete, s att de som smda eder goda vandel i
	Kristus komma p skam, i frga om det som de frtala eder fr.
003:017 Ty det r bttre att lida fr goda grningar, om s skulle vara
	Guds vilja, n att lida fr onda.

003:018 Kristus sjlv led ju en gng dden fr synder; rttfrdig led
	han fr orttfrdiga, p det att han skulle fra oss till
	Gud.  Ja, han blev ddad till kttet, men till anden blev han
	gjord levande.
003:019 I anden gick han gick han ock stad och predikade fr de andar
	som hllos i fngelse,
003:020 fr sdana som fordom voro ohrsamma, nr Guds lngmodighet gav
	dem anstnd i Noas tid, d nr en ark byggdes, i vilken ngra f
	-- allenast tta personer -- blevo frlsta genom vatten.
003:021 Efter denna frebild bliven nu och I frlsta genom vatten --
	nmligen genom ett dop som icke betyder att man avtvr kroppslig
	orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete --
	i kraft av Jesu Kristi uppstndelse,
003:022 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p Guds
	hgra sida, sedan nglar och vldige och makter i andevrlden
	hava blivit honom underlagda.
004:001 D nu Kristus har lidit till kttet, s vpnen ock I eder med
	samma sinne; ty den som har lidit till kttet har icke lngre
	ngot att skaffa med synd.
004:002 Och leven sedan, under den tid som terstr eder hr i kttet,
	icke mer efter mnniskors onda begrelser, utan efter Guds
	vilja.
004:003 Ty det r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
	hedningarnas vilja och levat i lsaktighet och onda begrelser,
	i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
	avgudadyrkan,
004:004 varfr de ock frundra sig och smda eder, d I nu icke lpen
	med till samma liderlighetens pl.
004:005 Men de skola gra rkenskap infr honom som r redo att dma
	levande och dda.
004:006 Ty att evangelium blev frkunnat jmvl fr dda, det skedde, fr
	att dessa, om de n till kttet blevo dmda, ssom alla mnniskor
	dmas, likvl till anden skulle f leva, s som Gud lever

004:007 Men nden p allting r nu nra.  Varen allts besinningsfulla
	och nyktra, s att I kunnen bedja.
004:008 Och varen framfr allt uthlliga i eder krlek till varandra, ty
	krleken verskyler en myckenhet av synder.
004:009 Varen gstvnliga mot varandra utan knot,
004:010 och tjnen varandra, var och en med den ndegva han har
	undftt, ssom goda frvaltare av Guds mngfaldiga nd.
004:011 Om ngon talar, s vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
	ngon har en tjnst, s skte han den efter mttet av den kraft
	som Gud frlnar, s att Gud i allt bliver rad genom Jesus
	Kristus.  Honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter,
	amen.

004:012 Mina lskade, frundren eder icke ver den luttringseld som r
	tnd bland eder, och som I till eder prvning msten genomg,
	och menen icke att drmed ngot frunderligt vederfares eder;
004:013 utan ju mer I fn dela Kristi lidanden, dess mer mn I gldja
	eder, fr att I ock mn kunna gldjas och frjda eder vid hans
	hrlighets uppenbarelse.
004:014 Saliga ren I, om I fr Kristi namns skull bliven smdade, ty
	hrlighetens Ande, Guds Ande, vilar d ver eder.
004:015 Det m nmligen icke ske, att ngon av eder fr lida ssom
	drpare eller tjuv eller illgrningsman, eller drfr att han
	blandar sig i vad honom icke vidkommer.
004:016 Men om ngon fr lida fr att han r en kristen, d m han icke
	blygas, utan prisa Gud fr detta namns skull.

004:017 Ty tiden r inne att domen skall begynna, och det p Guds hus;
	men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d nden fr dem som
	icke hrsamma Guds evangelium?
004:018 Och om den rttfrdige med knapp nd bliver frlst, huru skall
	det d g den ogudaktige och syndaren?
004:019 Allts, de som efter Guds vilja f lida, de m anbefalla sina
	sjlar t sin trofaste Skapare, allt under det att de gra vad
	gott r.
005:001 Till de ldste bland eder stller jag nu denna frmaning, jag
	som sjlv r en av de ldste och en som vittnar om Kristi
	lidanden, och som jmvl har del i den hrlighet som kommer att
	uppenbaras:
005:002 Varen herdar fr Guds hjord, som I haven i eder vrd, varen det
	icke av tvng, utan av fri vilja, icke fr slem vinnings skull,
	utan med villigt hjrta.
005:003 Upptrden icke ssom herrar ver edra frsamlingar, utan bliven
	fredmen fr hjorden.
005:004 D skolen I, nr verherden uppenbaras, undf hrlighetens
	ofrvissneliga segerkrans.

005:005 S skolen I ock, I yngre,  eder sida underordna eder de
	ldre.  Iklden eder alla, i umgngelsen med varandra,
	dmjukheten ssom en tjnardrkt.  Ty
	  Gud str emot de hgmodiga,
	  men de dmjuka giver han nd.

005:006 dmjuken eder allts under Guds mktiga hand, fr att han m
	upphja eder i sinom tid.
005:007 Och kasten alla edra bekymmer p honom, ty han har omsorg om
	eder.

005:008 Varen nyktra och vaken.  Eder vedersakare, djvulen, gr omkring
	ssom ett rytande lejon och sker vem han m uppsluka.
005:009 Stn honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden
	vederfaras edra brder hr i vrlden.

005:010 Men all nds Gud, som har kallat eder till sin eviga hrlighet i
	Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,
	stdja, styrka och stadfsta eder.
005:011 Honom tillhr vldet i evigheternas evigheter.  Amen.

005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder -- fr en sdan hller jag
	honom nmligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, fr att
	frmana eder, och fr att betyga att den nd I stn i r Guds
	rtta nd.
005:013 Frsamlingen i Babylon, utvald likasom eder frsamling, hlsar
	eder.  S gr ock min son Markus.
005:014 Hlsen varandra med en krlekens kyss.

	Frid vare med eder alla som ren i Kristus.



Book 60 Andra Petrus (2 Petr.)


001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tjnare och apostel, hlsar dem som i
	och genom vr Guds och Frlsarens, Jesu Kristi, rttfrdighet
	hava ftt sig beskrd en lika dyrbar tro som vi.
001:002 Nd och frid frke sig hos eder, i kunskap om Gud och vr Herre
	Jesus Kristus.

001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
	makt sknkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
	medelst sin hrlighet och underkraft.
001:004 Genom dem har han ock sknkt oss sina dyrbara och mycket stora
	lften, fr att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
	gudomlig natur och undkomma den frgngelse som i fljd av den
	onda begrelsen rder i vrlden.

001:005 Vinnlggen eder just drfr p allt stt om att i eder tro
	bevisa dygd, i dygden kunskap,
001:006 i kunskapen terhllsamhet, i terhllsamheten stndaktighet, i
	stndaktigheten gudsfruktan,
001:007 i gudsfruktan broderlig krlek, i den broderliga krleken
	allmnnelig krlek.
001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer frkas, s
	tillstdjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
	frga om kunskapen om vr Herre Jesus Kristus.
001:009 Den ter som icke har detta, han r blind och kan icke se; han
	har frgtit att han har blivit renad frn sina frra synder,
001:010 Vinnlggen eder drfr, mina brder, s mycket mer om att gra
	eder kallelse och utkorelse fast.  Ty om I det gren, skolen I
	aldrig ngonsin komma p fall.
001:011 S skall intrdet i vr Herres och Frlsares, Jesu Kristi, eviga
	rike frlnas eder i rikligt mtt.

001:012 Drfr kommer jag alltid att pminna eder om detta, fastn I
	visserligen redan knnen det och ren befsta i den sanning som
	har kommit till eder.
001:013 Och jag hller det fr rtt och tillbrligt, att s lnge jag
	nnu r i denna kroppshydda, genom mina pminnelser vcka
	eder.
001:014 Ty jag vet att jag snart skall lmna min kroppshydda; detta har
	vr Herre Jesus Kristus givit till knna fr mig.
001:015 Men jag vill hrmed srja fr, att I ocks efter min bortgng
	stdse kunnen draga eder detta till minnes.

001:016 Ty det var icke ngra slugt uttnkta fabler vi fljde, nr vi
	kungjorde fr eder vr Herres, Jesu Kristi, makt och hans
	tillkommelse utan vi hade sjlva skdat hans hrlighet.
001:017 Ty han fick ifrn Gud, fadern, ra och pris, nr frn det hgsta
	Majesttet en rst kom till honom och sade: Denne r min
	lskade Son, i vilken jag har funnit behag.
001:018 Den rsten hrde vi sjlva komma frn himmelen, nr vi voro med
	honom p det heliga berget.

001:019 S mycket fastare str nu ocks fr oss det profetiska ordet;
	och I gren vl, om I akten drp, ssom p ett ljus som lyser i
	en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjrnan
	gr upp i edra hjrtan.
001:020 Men det mn I framfr allt veta, att ingen profetia i ngot
	skriftens ord kan av ngon mnniskas egen kraft utlggas.
001:021 Ty ingen profetia har ngonsin framkommit av en mnniskas vilja,
	utan drigenom att mnniskor, drivna av den helige Ande, talade
	vad som gavs dem frn Gud.

002:001 Men ocks falska profeter uppstodo bland folket, likasom jmvl
	bland eder falska lrare skola komma att finnas, vilka p
	smygvgar skola infra frdrvliga partimeningar och draga ver
	sig sjlva pltsligt frdrv, i det att de till och med frneka
	den Herre som har kpt dem.
002:002 De skola f mnga efterfljare i sin lsaktighet, och fr deras
	skull skall sanningens vg bliva smdad.
002:003 I sin girighet skola de ock med bedrgliga ord bereda sig
	vinning av eder.  Men sedan lnge r deras dom i annalkande, den
	drjer icke, och deras frdrv sover icke.

002:004 Ty Gud skonade ju icke de nglar som syndade, utan strtade dem
	ned i avgrunden och verlmnade dem t mrkrets hlor, fr att
	dr frvaras till domen.
002:005 Ej heller skonade han den forntida vrlden, om han ock, nr han
	lt floden komma ver de ogudaktigas vrld, bevarade Noa ssom
	rttfrdighetens frkunnare, jmte sju andra.
002:006 Och stderna Sodom och Gomorra lade han i aska och dmde dem
	till att omstrtas; han gjorde dem s till ett varnande exempel
	fr kommande tiders ogudaktiga mnniskor.
002:007 Men han frlste den rttfrdige Lot, som svrt pinades av de
	gudlsa mnniskornas lsaktiga vandel.
002:008 Ty genom de ogrningar som han, den rttfrdige mannen, mste se
	och hra, dr han bodde ibland dem, plgades han dag efter dag i
	sin rttfrdiga sjl.

002:009 S frstr Herren att frlsa de gudfruktiga ur prvningen, men
	ock att under straff frvara de orttfrdiga till domens dag.
002:010 Och detta gr han frst och frmst med dem som i oren begrelse
	st efter kttslig lust och frakta andevrldens herrar.

	I sitt trots och sin sjlvgodhet bva dessa mnniskor icke fr
	att smda andevrldens hrlige,
002:011 under det att nglar som st nnu hgre i starkhet och makt icke
	om dem uttala ngon smdande dom infr Herren.
002:012 Men p samma stt som oskliga djur frgs, varelser som av
	naturen ro fdda till att fngas och frgs, p samma stt
	skola ock dessa frgs, eftersom de smda vad de icke knna
	till;
002:013 och de skola s bliva bedragna p den ln som de vilja vinna
	genom orttfrdighet.  De hava sin lust i krsligt leverne mitt
	p ljusa dagen.  De ro skamflckar och styggelser, dr de vid
	gstabuden, som de f hlla med eder, frossa i sina njutningar.
002:014 Deras gon ro fulla av otuktigt begr och kunna icke f nog av
	synd.  De locka till sig obefsta sjlar.  De hava hjrtan vade i
	girighet.  Frbannade ro de.
002:015 De hava vergivit den raka vgen och kommit vilse genom att
	efterflja Balaam, Beors son, p hans vg.  Denne trdde ju att
	vinna ln genom orttfrdighet;
002:016 men han blev tillrttavisad fr sin vertrdelse: en stum
	arbetssninna begynte tala med mnniskorst och hindrade
	profeten i hans galenskap.

002:017 Dessa mnniskor ro kllor utan vatten, skyar som drivas av
	stormvinden, och det svarta mrkret r frvarat t dem.
002:018 Ty de tala stora ord som ro idel ffnglighet; och d de nu
	sjlva leva i kttsliga begrelser, locka de genom sin
	lsaktighet till sig mnniskor som med knapp nd rdda sig undan
	sdana som vandra i villfarelse.
002:019 De lova dem frihet, fastn de sjlva ro frgngelsens trlar;
	ty den som har ltit sig vervinnas av ngon, han har blivit
	dennes trl.
002:020 Och d de genom kunskapen om Herren och Frlsaren, Jesus
	Kristus, hava undkommit vrldens besmittelser, men sedan ter
	lta sig insnrjas och vervinnas av dem, s har det sista fr
	dem blivit vrre n det frsta.
002:021 Ty det hade varit bttre fr dem att icke hava lrt knna
	rttfrdighetens vg, n att nu, sedan de hava lrt knna den,
	vnda tillbaka, bort ifrn det heliga bud som har blivit dem
	meddelat.
002:022 Det har gtt med dem ssom det riktigt heter i ordsprket: En
	hund vnder ter till sina spyor, och: Ett tvaget svin vltrar
	sig ter i smutsen.
003:001 Detta r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
	mina lskade; och i bda har jag genom mina pminnelser velat
	uppvcka edert rena sinne,
003:002 s att I kommen ihg vad som har blivit frutsagt av de heliga
	profeterna, s ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
	givet frn Herren och Frlsaren.

003:003 Och det mn I framfr allt veta, att i de yttersta dagarna
	bespottare skola komma med bespottande ord, mnniskor som vandra
	efter sina egna begrelser.
003:004 De skola sga: Huru gr det med lftet om hans tillkommelse?
	Frn den dag d vra fder avsomnade har ju allt frblivit sig
	likt, nda ifrn vrldens begynnelse.
003:005 Ty nr de vilja pst detta, frgta de att i kraft av Guds ord
	himlar funnos till frn urldrig tid, s ock en jord som hade
	kommit till av vatten och genom vatten;
003:006 och genom versvmning av vatten frn dem frgicks ocks den
	vrld som d fanns.
003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
	samma ord blivit sparade t eld, och de frvaras nu till domens
	dag, d de ogudaktiga mnniskorna skola frgs.

003:008 Men ett vare icke frdolt fr eder, mina lskade, detta, att en
	dag r fr Herren ssom tusen r, och tusen r ssom en dag.
003:009 Herren frdrjer icke uppfyllelsen av sitt lfte, ssom somliga
	mena att han frdrjer sig.  Men han r lngmodig mot eder,
	eftersom han icke vill att ngon skall frgs, utan att alla
	skola vnda sig till bttring.

003:010 Men Herrens dag skall komma ssom en tjuv, och d skola himlarna
	med dnande hast frgs, och himlakropparna upplsas av hetta,
	och jorden och de verk som ro drp brnnas upp.
003:011 Eftersom nu allt detta slunda gr till sin upplsning, hurudana
	bren icke I d vara i helig vandel och gudsfruktan,
003:012 medan I frbiden och pskynden Guds dags tillkommelse, varigenom
	himlar skola upplsas av eld, och himlakroppar smlta av hetta!
003:013 Men nya himlar och en ny jord, dr rttfrdighet bor, frbida
	vi efter hans lfte.

003:014 Drfr, mina lskade, eftersom I frbiden detta, skolen I med
	all flit srja fr, att I mn fr honom befinnas vara
	obeflckade och ostraffliga, i frid.
003:015 Och I skolen hlla fre, att vr Herres lngmodighet lnder till
	frlsning; ssom ock vr lskade broder Paulus har skrivit till
	eder efter den vishet som har blivit honom given.
003:016 S gr han i alla sina brev, nr han i dem talar om sdant,
	fastn visserligen i dem finnes ett och annat som r svrt att
	frst, och som okunniga och obefsta mnniskor vrngt uttyda,
	ssom de ock gra med de vriga skrifterna, sig sjlva till
	frdrv.

003:017 D I nu sledes, mina lskade, haven ftt veta detta i frvg,
	s tagen eder till vara fr att bliva indragna i de gudlsas
	villfarelse och drigenom frlora edert fste.
003:018 Vxen i stllet till i nd och i kunskap om vr Herre och
	Frlsare, Jesus Kristus.  Honom tillhr ran, nu och till
	evighetens dag.  Amen.



Book 61 Frsta Johannes (1 Joh.)


001:001 Det som var frn begynnelsen, det vi hava hrt, det vi med egna
	gon hava sett, det vi skdade och med egna hnder togo p, det
	frkunna vi: om livets Ord tala vi.
001:002 Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna drom
	och frkunna fr eder livet, det eviga, som var hos Fadern och
	uppenbarades fr oss.
001:003 Ja, det vi hava sett och hrt, det frkunna vi ock fr eder, p
	det att ocks I mn hava gemenskap med oss; och vi hava vr
	gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
001:004 Och vi skriva nu detta, fr att vr gldje skall bliva
	fullkomlig.

001:005 Och detta r det budskap som vi hava hrt frn honom, och som vi
	frkunna fr eder, att Gud r ljus, och att intet mrker finnes
	i honom.
001:006 Om vi sga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i
	mrkret, s ljuga vi och gra icke sanningen.
001:007 Men om vi vandra i ljuset, ssom han r i ljuset, s hava vi
	gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss frn
	all synd.
001:008 Om vi sga att vi icke hava ngon synd, s bedraga vi oss
	sjlva, och sanningen r icke i oss.
001:009 Om vi beknna vra synder, s r han trofast och rttfrdig, s
	att han frlter oss vra synder och renar oss frn all
	orttfrdighet.
001:010 Om vi sga att vi icke hava syndat, s gra vi honom till en
	ljugare, och hans ord r icke i oss.
002:001 Mina kra barn, detta skriver jag till eder, fr att I icke
	skolen synda.  Men om ngon syndar, s hava vi en fresprkare
	hos Fadern, Jesus Kristus, som r rttfrdig;
002:002 och han r frsoningen fr vra synder, ja, icke allenast fr
	vra, utan ock fr hela vrldens.

002:003 Drav veta vi att vi hava lrt knna honom, drav att vi hlla
	hans bud.
002:004 Den som sger sig hava lrt knna honom och icke hller hans
	bud, han r en lgnare och i honom r icke sanningen.
002:005 Men den som hller hans ord, i honom r frvisso Guds krlek
	fullkomnad.  Drav veta vi att vi ro i honom.
002:006 Den som sger sig frbliva i honom, han r ock pliktig att sjlv
	s vandra som Han vandrade.

002:007 Mina lskade, det r icke ett nytt bud jag skriver till eder,
	utan ett gammalt bud, som I haven haft frn begynnelsen.  Detta
	gamla bud r ordet som I haven ftt hra.
002:008 P samma gng r det dock ett nytt bud som jag skriver till
	eder.  Och detta r sant bde i frga om honom och i frga om
	eder; ty mrkret frgr, och det sanna ljuset lyser redan.
002:009 Den som sger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han r
	nnu alltjmt i mrkret.
002:010 Den som lskar sin broder, han frbliver i ljuset, och i honom
	r intet som lnder till fall.
002:011 Men den som hatar sin broder, han r i mrkret och vandrar i
	mrkret, och han vet icke vart han gr; ty mrkret har
	frblindat hans gon.

002:012 Jag skriver till eder, kra barn, ty synderna ro eder frltna
	fr hans namns skull.
002:013 Jag skriver till eder, I fder, ty I haven lrt knna honom som
	r frn begynnelsen.  Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
	haven vervunnit den onde.

002:014 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lrt knna
	Fadern.  Jag har skrivit till eder, I fder, ty I haven lrt
	knna honom som r frn begynnelsen.  Jag har skrivit till eder,
	I ynglingar, ty I ren starka, och Guds ord frbliver i eder,
	och I haven vervunnit den onde.

002:015 lsken icke vrlden, ej heller vad som r i vrlden.  Om ngon
	lskar vrlden, s r Faderns krlek icke i honom.
002:016 Ty allt som r i vrlden, kttets begrelse och gonens
	begrelse och hgfrd ver detta livets goda, det r icke av
	Fadern, utan av vrlden.
002:017 Och vrlden frgr och dess begrelse, men den som gr Guds
	vilja, han frbliver evinnerligen.

002:018 Mina barn, nu r den yttersta tiden.  I haven ju hrt att en
	antikrist skall komma, och redan hava mnga antikrister
	uppsttt; drav frst vi att den yttersta tiden r inne.
002:019 Frn oss hava de utgtt, men de hrde icke till oss, ty hade de
	hrt till oss, s hade de frblivit hos oss.  Men det skulle
	bliva uppenbart att icke alla hra till oss.

002:020 I ter haven mottagit smrjelse frn den Helige, och I haven all
	kunskap.
002:021 Jag har skrivit till eder, icke drfr att I icke knnen
	sanningen, utan drfr att I knnen den och veten att ingen lgn
	kommer av sanningen.
002:022 Vilken r Lgnaren, om icke den som frnekar att Jesus r
	Kristus?  Denne r Antikrist, denne som frnekar Fadern och
	Sonen.
002:023 Var och en som frnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
	som beknner Sonen, han har ock Fadern.

002:024 I ter skolen lta det som I haven hrt frn begynnelsen
	frbliva i eder.  Om det som I haven hrt frn begynnelsen
	frbliver i eder s skolen ock I sjlva frbliva i Sonen och i
	Fadern.
002:025 Och detta r vad han sjlv har lovat oss: det eviga livet.

002:026 Detta har jag skrivit till eder med tanke p dem som ska
	frvilla eder.
002:027 Men vad eder angr, s frbliver i eder den smrjelse I haven
	undftt frn honom, och det behves icke att ngon undervisar
	eder; ty vad hans smrjelse lr eder om allting, det r sant och
	r icke lgn.  Frbliven allts i honom, ssom den har lrt
	eder.

002:028 Ja, kra barn, frbliven nu i honom, s att vi, nr han en gng
	uppenbaras, kunna frimodigt trda fram, och icke med skam ndgas
	g bort ifrn honom vid hans tillkommelse.

002:029 Om I veten att han r rttfrdig, s kunnen I frst att ocks
	var och en som gr vad rttfrdigt r, han r fdd av honom.
003:001 Se vilken krlek Fadern har bevisat oss drmed att vi f kallas
	Guds barn, vilket vi ock ro.  Drfr knner vrlden oss icke,
	eftersom den icke har lrt knna honom.
003:002 Mina lskade, vi ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det
	r nnu icke uppenbart.  Men det veta vi, att nr han en gng
	uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d skola vi f se
	honom sdan han r.
003:003 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,
	likasom Han r ren.

003:004 Var och en som gr synd, han vertrder ock lagen, ty synd r
	vertrdelse av lagen.
003:005 Och i veten att Han uppenbarades, fr att han skulle borttaga
	synderna; och synd finnes icke i honom.
003:006 Var och en som frbliver i honom, han syndar icke; var och en
	som syndar, han har icke sett honom och icke lrt knna honom.

003:007 Kra barn, lten ingen frvilla eder.  Den som gr vad
	rttfrdigt r, han r rttfrdig, likasom Han r rttfrdig.
003:008 Den som gr synd, han r av djvulen, ty djvulen har syndat
	frn begynnelsen.  Och just drfr uppenbarades Guds Son, att
	han skulle gra om intet djvulens grningar.

003:009 Var och en som r fdd av Gud, han gr icke synd, ty Guds sd
	frbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han r fdd av
	Gud.
003:010 Drav r uppenbart vilka som ro Guds barn, och vilka som ro
	djvulens barn, drav att var och en som icke gr vad
	rttfrdigt r, han r icke av Gud, ej heller den som icke
	lskar sin broder.
003:011 Ty detta r det budskap som I haven hrt frn begynnelsen, att
	vi skola lska varandra
003:012 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjl sin
	broder.  Och varfr slog han ihjl honom?  Drfr att hans egna
	grningar voro onda och hans broders grningar rttfrdiga.

003:013 Frundren eder icke, mina brder, om vrlden hatar eder.
003:014 Vi veta att vi hava vergtt frn dden till livet, ty vi lska
	brderna.  Den som icke lskar, han frbliver i dden.
003:015 Var och en som hatar sin broder, han r en mandrpare; och I
	veten att ingen mandrpare har evigt liv frblivande i sig.
003:016 Drav att Han gav sitt liv fr oss hava vi lrt knna krleken;
	s ro ock vi pliktiga att giva vra liv fr brderna.
003:017 Men om ngon har denna vrldens goda och tillsluter sitt hjrta
	fr sin broder, nr han ser honom lida nd, huru kan d Guds
	krlek frbliva i honom?
003:018 Kra barn, ltom oss lska icke med ord eller med tungan, utan i
	grning och i sanning.
003:019 Drav skola vi veta att vi ro av sanningen; och s kunna vi
	infr honom vertyga vrt hjrta drom,
003:020 att om vrt hjrta frdmer oss, s r Gud strre n vrt hjrta
	och vet allt.
003:021 Mina lskade, om vrt hjrta icke frdmer oss, s hava vi
	frimodighet infr Gud,
003:022 och vadhelst vi bedja om, det f vi av honom, eftersom vi hlla
	hans bud och gra vad som r vlbehagligt fr honom.
003:023 Och detta r hans bud, att vi skola tro p hans Sons, Jesu
	Kristi, namn och lska varandra, enligt det bud han har givit
	oss.
003:024 Och den som hller hans bud, han frbliver i Gud, och Gud
	frbliver i honom.  Och att han frbliver i oss, det veta vi av
	Anden, som han har givit oss.
004:001 Mina lskade, tron icke var och en ande, utan prven andarna,
	huruvida de ro av Gud; ty mnga falska profeter hava gtt ut i
	vrlden.
004:002 Drp skolen I knna igen Guds Ande: var och en ande som
	beknner att Jesus r Kristus, kommen i kttet, han r av Gud;
004:003 men var och en ande som icke s beknner Jesus, han r icke av
	Gud.  Den anden r Antikrists ande, om vilken I haven hrt att
	den skulle komma, och som redan nu r i vrlden.

004:004 I, kra barn, I ren av Gud och haven vervunnit dessa; ty han
	som r i eder r strre n den som r i vrlden.
004:005 De ro av vrlden; drfr tala de vad som r av vrlden, och
	vrlden lyssnar till dem.
004:006 Vi ter ro av Gud.  Den som knner Gud, han lyssnar till oss;
	den som icke r av Gud, han lyssnar icke till oss.  Hrp knna
	vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

004:007 Mina lskade, ltom oss lska varandra; ty krleken r av Gud,
	och var och en som lskar, han r fdd av Gud och knner Gud.
004:008 Den som icke lskar, han har icke lrt knna Gud, ty Gud r
	krleken.
004:009 Drigenom har Guds krlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
	har snt sin enfdde Son i vrlden, fr att vi skola leva genom
	honom.
004:010 Icke dri bestr krleken, att vi hava lskat Gud, utan dri,
	att han har lskat oss och snt sin Son till frsoning fr vra
	synder.

004:011 Mina lskade, om Gud s har lskat oss, d ro ock vi pliktiga
	att lska varandra.
004:012 Ingen har ngonsin sett Gud.  Om vi lska varandra, s frbliver
	Gud i oss, och hans krlek r fullkomnad i oss.
004:013 Drav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi frbliva
	i honom, och att han frbliver i oss.
004:014 Och vi hava sjlva sett, och vi vittna om att Fadern har snt
	sin Son till att vara vrldens Frlsare.
004:015 Den som beknner att Jesus r Guds Son, i honom frbliver Gud,
	och han sjlv frbliver i Gud.
004:016 Och vi hava lrt knna den krlek som Gud har i oss, och vi hava
	kommit till tro p den.  Gud r krleken, och den som frbliver
	i krleken, han frbliver i Gud, och Gud frbliver i honom.

004:017 Drigenom r krleken fullkomnad hos oss, att vi hava
	frimodighet i frga om domens dag; ty sdan Han r, sdana ro
	ock vi i denna vrlden.
004:018 Rddhga finnes icke i krleken, utan fullkomlig krlek driver
	ut rddhgan, ty i rddhgan ligger tanke p straff, och den som
	rdes r icke fullkomnad i krleken.
004:019 Vi lska, drfr att han frst har lskat oss.
004:020 Om ngon sger sig lska Gud och hatar sin broder, s r han en
	lgnare.  Ty den som icke lskar sin broder, som han har sett,
	han kan icke lska Gud, som han icke har sett.
004:021 Och det budet hava vi frn honom, att den som lskar Gud, han
	skall ock lska sin broder.
005:001 Var och en som tror att Jesus r Kristus, han r fdd av Gud;
	och var och en som lskar honom som fdde, han lskar ock den
	som r fdd av honom.
005:002 Drfr, nr vi lska Gud och hlla hans bud, d veta vi att vi
	lska Guds barn.
005:003 Ty dri bestr krleken till Gud, att vi hlla hans bud; och
	hans bud ro icke tunga.
005:004 Ty allt som r ftt av Gud, det vervinner vrlden; och detta r
	den seger som har vervunnit vrlden: vr tro.
005:005 Vilken annan kan vervinna vrlden, n den som tror att Jesus r
	Guds Son?

005:006 Han r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke
	med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet.  Och Anden r
	den som vittnar, eftersom Anden r sanningen.
005:007 Ty tre ro de som vittna:
005:008 Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.
005:009 Om vi taga mnniskors vittnesbrd fr gott, s m vl Guds
	vittnesbrd vara frmer.  Detta r ju Guds vittnesbrd, att han
	har vittnat om sin Son.
005:010 Den som tror p Guds Son, han har vittnesbrdet inom sig sjlv;
	den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare,
	eftersom han icke har trott p Guds vittnesbrd om sin Son.
005:011 Och detta r vittnesbrdet: att Gud har givit oss evigt liv; och
	det livet r i hans Son.
005:012 Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han
	har icke livet.

005:013 Detta har jag skrivit till eder, fr att I skolen veta att I
	haven evigt liv, I som tron p Guds Sons namn.
005:014 Och detta r den fasta tillfrsikt vi hava till honom, att om vi
	bedja om ngot efter hans vilja, s hr han oss.
005:015 Och om vi veta att han hr oss, vadhelst vi bedja om, s veta vi
	ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vr bn.
005:016 Om ngon ser sin broder beg en synd som icke r en synd till
	dds, d m han bedja, och s skall han giva honom liv, om
	nmligen synden icke r till dds.  Det finnes synd till dds;
	fr sdan sger jag icke att man skall bedja.
005:017 All orttfrdighet r synd; dock finnes det synd som icke r
	till dds.

005:018 Vi veta om var och en som r fdd av Gud att han icke syndar, ty
	den som har blivit fdd av Gud, han tager sig till vara, och den
	onde kommer icke vid honom.
005:019 Vi veta att vi ro av Gud, och att hela vrlden r i den ondes
	vld.
005:020 Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss frstnd, s
	att vi kunna knna den Sanne; och vi ro i den Sanne, i hans
	Son, Jesus Kristus.  Denne r den sanne Guden och evigt liv.

005:021 Kra barn, tagen eder till vara fr avgudarna.



Book 62 Andra Johannes (2 Joh.)


001:001 Den ldste hlsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i
	sanning lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som
	hava lrt knna sanningen.
001:002 Vi lska dem fr sanningens skull, som frbliver i oss, och som
	skall vara med oss till evig tid.
001:003 Nd, barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och ifrn Jesus
	Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i krlek.

001:004 Det har gjort mig stor gldje att jag har funnit flera av dina
	barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava ftt ifrn
	Fadern.
001:005 Och nu har jag en bn till dig, kra fru.  Icke som om jag
	skreve fr att giva dig ett nytt bud; det gller allenast det
	bud som vi hava haft frn begynnelsen: att vi skola lska
	varandra.
001:006 Och dri bestr krleken, att vi vandra efter de bud han har
	givit.  Ja, detta r budet, att I skolen vandra i krleken,
	enligt vad I haven hrt frn begynnelsen.

001:007 Ty mnga villolrare hava gtt ut i vrlden, vilka icke beknna
	att Jesus r Kristus, som skulle komma i kttet; en sdan r
	Villolraren och Antikrist.
001:008 Tagen eder till vara, s att I icke frloren det som vi med vrt
	arbete hava kommit stad, utan fn full ln.
001:009 Var och en som s gr framt, att han icke frbliver i Kristi
	lra, han har icke Gud; den som frbliver i den lran, han har
	bde Fadern och Sonen.
001:010 Om ngon kommer till eder och icke har den lran med sig, s
	tagen icke emot honom i edra hus, och hlsen honom icke.
001:011 Ty den som hlsar honom, han gr sig delaktig i hans onda
	grningar.

001:012 Jag hade vl mycket annat att skriva till eder, men jag vill
	icke gra det med papper och blck.  Jag hoppas att i stllet f
	komma till eder och muntligen tala med eder, fr att vr gldje
	skall bliva fullkomlig.

001:013 Din utvalda systers barn hlsa dig.



Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.)


001:001 Den ldste hlsar Gajus, den lskade brodern, som jag i sanning
	lskar.

001:002 Min lskade, jag nskar att det i allt m st vl till med dig,
	och att du m vara vid god hlsa, ssom det ock str vl till
	med din sjl.
001:003 Ty det gjorde mig stor gldje, d ngra av brderna kommo och
	vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i
	sanningen.
001:004 Jag har ingen strre gldje n den att f hra att mina barn
	vandra i sanningen.

001:005 Min lskade, du handlar ssom en trofast man i allt vad du gr
	mot brderna, och detta jmvl nr de komma ssom frmlingar.
001:006 Dessa hava nu infr frsamlingen vittnat om din krlek.  Och du
	gr vl, om du p ett stt som r vrdigt Gud utrustar dem ocks
	fr fortsttningen av deras resa.
001:007 Ty fr hans namns skull hava de dragit stad, utan att hava
	tagit emot ngot av hedningarna.
001:008 Drfr ro vi  vr sida pliktiga att taga oss an sdana mn, s
	att vi bliva deras medarbetare till att frmja sanningen.

001:009 Jag har skrivit till frsamlingen, men Diotrefes, som nskar att
	vara den frmste bland dem, vill icke gra ngot fr oss.
001:010 Om jag kommer, skall jag drfr pvisa huru illa han gr, d han
	skvallrar om oss med elaka ord.  Och han njer sig icke hrmed;
	utom det att han sjlv intet vill gra fr brderna, hindrar han
	ocks andra som vore villiga att gra ngot, ja, han driver dem
	ut ur frsamlingen.

001:011 Mina lskade, flj icke onda fredmen, utan goda.  Den som gr
	vad gott r, han r av Gud; den som gr vad ont r, han har icke
	sett Gud.

001:012 Demetrius har ftt gott vittnesbrd om sig av alla, ja, av
	sanningen sjlv.  Ocks vi giva honom vrt vittnesbrd; och du
	vet att vrt vittnesbrd r sant.

001:013 Jag hade vl mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke
	skriva till dig med blck och penna.
001:014 Ty jag hoppas att rtt snart f se dig, och d skola vi
	muntligen tala med varandra.

001:015 Frid vare med dig.

	Vnnerna hlsa dig.  Hlsa vnnerna, var och en srskilt.


Book 64 Jakobs


001:001 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjnare, hlsar de tolv
	stammar som bo kringspridda bland folken.

001:002 Mina brder, hllen det fr idel gldje, nr I kommen i
	allahanda frestelser,
001:003 och veten, att om eder tro hller provet, s verkar detta
	stndaktighet.
001:004 Och lten stndaktigheten hava med sig fullkomlighet i grning,
	s att I ren fullkomliga, utan fel och utan brist i ngot
	stycke.

001:005 Men om ngon av eder brister i vishet, s m han utbedja sig
	sdan frn Gud, som giver t alla villigt och utan hrda ord,
	och den skall bliva honom given.
001:006 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar r lik
	havets vg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
001:007 En sdan mnniska m icke tnka att hon skall f ngot frn
	Herren --
001:008 en mnniska med delad hg, en som gr ostadigt fram p alla sina
	vgar.

001:009 Den broder som lever i ringhet bermme sig av sin hghet.
001:010 Den ter som r rik bermme sig av sin ringhet, ty ssom grsets
	blomster skall han frgs.
001:011 Solen gr upp med sin brnnande hetta och frtorkar grset, och
	dess blomster faller av, och dess fgring frgr; s skall ock
	den rike frvissna mitt i sin vlan.

001:012 Salig r den man som r stndaktig i frestelsen; ty nr han har
	besttt sitt prov, skall han f livets krona, vilken Gud har
	lovat t dem som lska honom.

001:013 Ingen sge, nr han bliver frestad, att det r frn Gud som hans
	frestelse kommer; ty ssom Gud icke kan frestas av ngot ont, s
	frestar han icke heller ngon.
001:014 Nej, nrhelst ngon frestas, s r det av sin egen begrelse som
	han drages och lockas.
001:015 Sedan, nr begrelsen har blivit havande, fder hon synd, och
	nr synden har blivit fullmogen, framfder hon dd.
001:016 Faren icke vilse, mina lskade brder.
001:017 Idel goda gvor och idel fullkomliga sknker komma ned
	ovanifrn, frn himlaljusens Fader, hos vilken ingen frndring
	ger rum och ingen vxling av ljus och mrker.
001:018 Efter sitt eget beslut fdde han oss till liv genom sanningens
	ord, fr att vi skulle vara en frstling av de varelser han har
	skapat.
001:019 Det veten I, mina lskade brder.

	Men var mnniska vare snar till att hra och sen till att tala
	och sen till vrede.
001:020 Ty en mans vrede kommer icke stad vad rtt r infr Gud.
001:021 Skaffen drfr bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
	och mottagen med saktmod det ord som r plantat i eder, och som
	kan frlsa edra sjlar.
001:022 Men varen ordets grare, och icke allenast dess hrare, eljest
	bedragen I eder sjlva.
001:023 Ty om ngon r ordets hrare, men icke dess grare, s r han
	lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
001:024 nr han har betraktat sig dri, gr han sin vg och frgter
	strax hurudan han var.
001:025 Men den som skdar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
	och frbliver drvid och icke r en glmsk hrare, utan en
	verklig grare, han varder salig i sin grning.
001:026 Om ngon menar sig tjna Gud och icke tyglar sin tunga, utan
	bedrager sitt hjrta, s r hans gudstjnst intet vrd.
001:027 En gudstjnst, som r ren och obesmittad infr Gud och Fadern,
	r det att vrda sig om fader- och moderlsa barn och nkor i
	deras bedrvelse, och att hlla sig obeflckad av vrlden.
002:001 Mina brder, menen icke att tron p vr Herre Jesus Kristus, den
	frhrligade, kan st tillsammans med att hava anseende till
	personen.
002:002 Om till exempel i eder frsamling intrder en man med guldring
	p fingret och i prktiga klder, och jmte honom intrder en
	fattig man i smutsiga klder,
002:003 och I d vnden edra blickar till den som br de prktiga
	klderna och sgen till honom: Sitt du hr p denna goda
	plats, men dremot sgen till den fattige: St du dr, eller:
	Stt dig drnere vid min fotapall --
002:004 haven I icke d kommit i strid med eder sjlva och blivit domare
	som dma efter ortta grunder?

002:005 Hren, mina lskade brder: Har icke Gud utvald just dem som i
	vrldens gon ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f
	till arvedel det rike han har lovat t dem som lska honom?
002:006 I ter haven visat frakt fr den fattige.  r det d icke de
	rika som frtrycka eder, och r det icke just de, som draga eder
	infr domstolarna?
002:007 r det icke de, som smda det goda namn som r nmnt ver eder?
002:008 Om I, ssom skriften bjuder, fullgren den konungsliga lagen:
	Du skall lska din nsta ssom dig sjlv, d gren I
	visserligen vl.
002:009 Men om I haven anseende till personen, s begn I synd och
	bliven av lagen verbevisade om att vara vertrdare.
002:010 Ty om ngon hller hela lagen i vrigt, men felar i ett, s r
	han skyldig till allt.
002:011 Densamme som sade: Du skall icke beg ktenskapsbrott, han
	sade ju ock: Du skall icke drpa.  Om du nu visserligen icke
	begr ktenskapsbrott, men drper, s r du dock en
	lagvertrdare.
002:012 Talen och handlen s, som det hves mnniskor vilka skola dmas
	genom frihetens lag.
002:013 Ty domen skall utan barmhrtighet drabba den som icke har visat
	barmhrtighet; barmhrtighet ter kan frimodigt trda fram infr
	domen.

002:014 Mina brder, vartill gagnar det, om ngon sger sig hava tro,
	men icke har grningar?  Icke kan vl tron frlsa honom?
002:015 Om ngon, vare sig en broder eller en syster, saknade klder och
	vore utan mat fr dagen
002:016 och ngon av eder d sade till denne: G i frid, kld dig
	varmt, och t dig mtt -- vartill gagnade detta, sframt han
	icke drjmte gve honom vad hans kropp behvde?
002:017 S r ock tron i sig sjlv dd, om den icke har med sig
	grningar.

002:018 Nu torde ngon sga: Du har ju tro?  -- Ja, och jag har ocks
	grningar; visa mig du din tro utan grningar, s vill jag genom
	mina grningar visa dig min tro.
002:019 Du tror att Gud r en.  Dri gr du rtt; ocks de onda andarna
	tro det och bva.
002:020 Men vill du d frst, du fkunniga mnniska, att tron utan
	grningar r till intet gagn!
002:021 Blev icke Abraham, vr fader, rttfrdig av grningar, nr han
	frambar sin son Isak p altaret?
002:022 Du ser allts att tron samverkade med hans grningar, och av
	grningarna blev tron fullkomnad,
002:023 och s fullbordades det skriftens ord som sger: Abraham trodde
	Gud, och det rknades honom till rttfrdighet; och han blev
	kallad Guds vn.

002:024 I sen allts att det r av grningar som en mnniska bliver
	rttfrdig, och icke av tro allenast.
002:025 Och var det icke p samma stt med skkan Rahab?  Blev icke hon
	rttfrdig av grningar, nr hon tog emot sndebuden och sedan
	p en annan vg slppte ut dem?
002:026 Ja, ssom kroppen utan ande r dd, s r ock tron utan
	grningar dd.
003:001 Mina brder, icke mnga av eder m trda upp ssom lrare; I
	bren veta att vi skola f en dess strngare dom.
003:002 I mnga stycken fela vi ju alla; om ngon icke felar i sitt tal,
	s r denne en fullkomlig man, som frmr tygla hela sin kropp.
003:003 Nr vi lgga betsel i hstarnas mun, fr att de skola lyda oss,
	d kunna vi drmed styra ocks hela deras vriga kropp.
003:004 Ja, till och med skeppen, som ro s stora, och som drivas av
	starka vindar, styras av ett helt litet roder t det hll dit
	styrmannen vill.
003:005 S r ock tungan en liten lem och kan likvl bermma sig av
	stora ting.  Betnken huru en liten eld kan antnda en stor skog.
003:006 Ocks tungan r en eld; ssom en vrld av orttfrdighet
	framstr den bland vra lemmar, tungan som beflckar hela
	kroppen och stter tillvarons hjul i brand, likasom den sjlv
	r antnd av Gehenna.
003:007 Ty vl r det s, att alla varelsers natur, bde fyrfotadjurs
	och fglars och krldjurs och vattendjurs, lter tmja sig, och
	verkligen har blivit tamd, genom mnniskors natur.
003:008 Men tungan kan ingen mnniska tmja; ett oroligt och ont ting r
	den, och full av ddande gift.
003:009 Med den vlsigna vi Herren och Fadern, och med den frbanna vi
	mnniskorna, som ro skapade till att vara Gud lika.
003:010 Ja, frn en och samma mun utg vlsignelse och frbannelse.  S
	br det icke vara, mina brder.
003:011 Icke giver vl en klla frn en och samma der bde stt och
	bittert vatten?
003:012 Mina brder, icke kan vl ett fikontrd bra oliver eller ett
	vintrd fikon?  Lika litet kan en salt klla giva stt vatten.

003:013 Finnes bland eder ngon vis och frstndig man, s m han, i
	visligt saktmod, genom sin goda vandel lta se de grningar som
	hvas en sdan man.
003:014 Om I ter i edra hjrtan hysen bitter avund och ren
	genstridiga, d mn I icke frhva eder och ljuga, i strid mot
	sanningen.
003:015 Sdan vishet kommer icke ned ovanifrn, utan r av jorden och
	tillhr de sjliska mnniskorna, ja, de onda andarna.
003:016 Ty dr avund och genstridighet rda, dr rder oordning och allt
	vad ont r.
003:017 Men den vishet som kommer ovanifrn r frst och frmst ren,
	vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhrtighet och andra
	goda frukter, fri ifrn tvivel, fri ifrn skrymtan.
003:018 Och rttfrdighetens frukt kommer av en sdd i frid, dem till
	del som hlla frid.

004:001 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder?  Mnne icke
	av de lustar som fra krig i eder lemmar?
004:002 I ren fulla av begrelser, men haven dock intet; I drpen och
	hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s tvisten och
	striden I.  I haven intet, drfr att I icke bedjen.
004:003 Dock, I bedjen, men I fn intet, ty I bedjen illa, nmligen fr
	att kunna i edra lustar frslsa vad I fn.
004:004 I trolsa avfllingar, veten I d icke att vrldens vnskap r
	Guds ovnskap?  Den som vill vara vrldens vn, han bliver allts
	Guds ovn.
004:005 Eller menen I att detta r ett tomt ord i skriften: Med
	svartsjuk krlek trngtar den Ande som han har ltit taga sin
	boning i oss?
004:006 Men s mycket strre r den nd han giver; drfr heter det:
	Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka giver han nd.
004:007 S varen nu Gud underdniga, men stn emot djvulen, s skall
	han fly bort ifrn eder.
004:008 Nalkens Gud, s skall han nalkas eder.  Renen edra hnder, I
	syndare, och gren edra hjrtan rena, I mnniskor med delad hg.
004:009 Knnen edert elnde och srjen och grten.  Edert lje vnde sig
	i sorg och eder gldje i bedrvelse.
004:010 dmjuken eder infr Herren, s skall han upphja eder.

004:011 Frtalen icke varandra, mina brder.  Den som frtalar en broder
	eller dmer sin broder, han frtalar lagen och dmer lagen.  Men
	dmer du lagen, s r du icke en lagens grare, utan dess
	domare.
004:012 En r lagstiftaren och domaren, han som kan frlsa och kan
	frgra.  Vem r d du som dmer din nsta?

004:013 Hren nu, I som sgen: I dag eller i morgon vilja vi begiva oss
	till den och den staden, och dr vilja vi uppehlla oss ett r
	och driva handel och skaffa oss vinning --
004:014 I veten ju icke vad som kan ske i morgon.  Ty vad r edert liv?
	En rk ren I, som synes en liten stund, men sedan frsvinner.
004:015 I borden fastmera sga: Om Herren vill, och vi fr leva, skola
	vi gra det, eller det.
004:016 Men nu talen I stora ord i eder frmtenhet.  All sdan
	stortalighet r ond.

004:017 Allts, den som frstr att gra vad gott r, men icke gr det,
	fr honom bliver detta till synd.
005:001 Hren nu, I rike: Grten och jmren eder ver det elnde som
	skall komma ver eder.
005:002 Eder rikedom multnar bort, och edra klder frtas snder av mal;
005:003 edert guld och silver frrostar, och rosten drp skall vara
	eder till ett vittnesbrd och skall ssom en eld frtra edert
	ktt.  I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
005:004 Se, den ln I haven frhllit arbetarna som hava avbrgat edra
	krar, den ropar ver eder, och skrdemnnens rop hava kommit
	fram till Herren Sebaots ron.
005:005 I haven levat i krslighet p jorden och gjort eder goda dagar;
	I haven gtt eder av hjrtans lust p eder slaktedag.
005:006 I haven dmt den rttfrdige skyldig och haven drpt honom; han
	str eder icke emot.
005:007 S biden nu tligt, mina brder, intill Herrens tillkommelse.  I
	sen huru kermannen vntar p jordens dyrbara frukt och tligt
	bidar efter den, till dess att den har ftt hstregn och
	vrregn.
005:008 Ja, biden ock I tligt, och styrken edra hjrtan; ty Herrens
	tillkommelse r nra.
005:009 Sucken icke mot varandra, mina brder, p det att I icke mn
	bliva dmda.  Se, domaren str fr drren.
005:010 Mina brder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till
	edert fredme i att uthrda lidande och visa tlamod.
005:011 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit stndaktiga.  Om Jobs
	stndaktighet haven I hrt, och I haven sett vilken utgng
	Herren beredde; ty Herren r nderik och barmhrtig.

005:012 Men framfr allt, mina brder, svrjen icke, varken vid himmelen
	eller vid jorden, ej heller vid ngot annat, utan lten edert
	ja vara ja, och edert nej vara nej, s att I icke
	hemfallen under dom.

005:013 Fr ngon bland eder utst lidande, s m han bedja.
005:014 r ngon glad, s m han sjunga lovsnger.  r ngon bland eder
	sjuk, m han d kalla till sig frsamlingens ldste; och dessa
	m bedja ver honom och i Herrens namn smrja honom med olja.
005:015 Och trons bn skall hjlpa den sjuke, och Herren skall lta
	honom st upp igen; och om han har begtt synder, skall detta
	bliva honom frltet.
005:016 Beknnen allts edra synder fr varandra, och bedjen fr
	varandra, p det att I mn bliva botade.  Mycket frmr en
	rttfrdig mans bn, nr den bedes med kraft.
005:017 Elias var en mnniska, med samma natur som vi.  Han bad en bn
	att det icke skulle regna, och det regnade icke p jorden under
	tre r och sex mnader;
005:018 ter bad han, och d gav himmelen regn, och jorden bar sin
	frukt.

005:019 Mina brder, om ngon bland eder har farit vilse frn sanningen,
	och ngon omvnder honom,
005:020 s mn I veta att den som omvnder en syndare frn hans
	villovg, han frlsar hans sjl frn dden och verskyler en
	myckenhet av synder.



Book 65 Judas


001:001 Judas, Jesu Kristi tjnare och Jakobs broder, hlsar de kallade,
	dem som ro upptagna i Guds, Faderns, krlek och bevarade t
	Jesus Kristus.
001:002 Barmhrtighet och frid och krlek frke sig hos eder.

001:003 Mina lskade, d jag nu med all iver har tagit mig fr att
	skriva till eder om vr gemensamma frlsning, finner jag det
	ndigt att i min skrivelse frmana eder att kmpa fr den tro
	som en gng fr alla har blivit meddelad t de heliga.
001:004 Ngra mnniskor hava nmligen innstlat sig hos eder -- ngra om
	vilka det fr lnge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla
	under den domen -- ogudaktiga mnniskor, som missbruka vr Guds
	nd till lsaktighet och frneka vr ende hrskare och herre,
	Jesus Kristus.

001:005 Men fastn I redan en gng haven ftt kunskap om alltsammans,
	vill jag pminna eder drom, att Herren, sedan han hade frlst
	sitt folk ur Egyptens land, eftert frgjorde dem som icke
	trodde,
001:006 s ock drom, att de nglar som icke behllo sin furstehghet,
	utan vergvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit
	frvarade i mrker till den stora dagens dom.
001:007 Likas hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande stder,
	vilka p samma stt som de frra bedrevo otukt och stodo efter
	annat umgnge n det naturliga, blivit satta till ett varnande
	exempel, i det att de f lida straff i evig eld.

001:008 Dock gra nu ocks dessa mnniskor p samma stt, frblindade av
	sina drmmar: kttet besmitta de, men andevrldens herrar
	frakta de, och dess hrlige smda de.
001:009 Icke s Mikael, verngeln; nr denne tvistade med djvulen
	angende Moses' kropp, dristade han sig icke att ver honom
	uttala ngon smdande dom, utan sade allenast: Herren npse
	dig.
001:010 Dessa ter smda vad de icke knna till; och vad de, likasom de
	oskliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det
	bruka de till sitt frdrv.
001:011 Ve dem!  De hava trtt in p Kains vg, de hava fr lns skull
	strtat sig i Balaams villfarelse och hava gtt frlorade till
	fljd av en genstrvighet lik Koras.

001:012 Det r dessa som f hlla gstabud med eder, dr de sitta ssom
	skamflckar vid edra krleksmltider och ofrsynt se sig sjlva
	till godo.  De ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av
	vindarna.  De ro trd som st nakna p senhsten, ofruktbara, i
	dubbel mtto dda, uppryckta med rtterna.
001:013 De ro vilda havsvgor som uppkasta sina egna skndligheters
	skum.  De ro irrande stjrnor, t vilka det svarta mrkret r
	frvarat till evig tid.

001:014 Om dessa var det ock som Enok, den sjunde frn Adam, profeterade
	och sade: Se, Herren kommer med sina mngtusen heliga,
001:015 fr att hlla dom ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga fr
	alla de ogudaktiga grningar som de hava vat, och fr alla de
	frmtna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot
	honom.

001:016 De ro mnniskor som alltid knorra och knota ver sin lott,
	medan de likvl vandra efter sina egna begrelser.  Och deras
	mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta ska
	vara mnniskor till behag.

001:017 Men kommen ihg, I mina lskade, vad som har blivit frutsagt av
	vr Herres, Jesu Kristi, apostlar,
001:018 huru de sade till eder: I den yttersta tiden skola bespottare
	uppst, som vandra efter sina egna ogudaktiga begrelser.
001:019 Det r dessa mnniskor som vlla sndringar, dessa som ro
	sjliska och icke hava ande.

001:020 Men I, mina lskade, uppbyggen eder p eder allraheligaste tro,
	bedjen i den helige Ande,
001:021 och bevaren eder s i Guds krlek, under det att I vnten p vr
	Herres, Jesu Kristi, barmhrtighet, till evigt liv.

001:022 Mot somliga av dem, sdana som ro tvivlande, mn I vara
	barmhrtiga
001:023 och frlsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mn I
	ocks vara barmhrtiga, dock med fruktan, s att I avskyn till
	och med deras livkldnad, den av kttet beflckade.

001:024 Men honom som frmr bevara eder ifrn fall och stlla eder
	infr sin hrlighet ostraffliga, i frjd,
001:025 honom som allena r Gud, och som r vr Frlsare genom Jesus
	Kristus, vr Herre, honom tillhr ra, majestt, vlde och makt,
	ssom fre all tid, s ock nu och i alla evigheter.  Amen.



Book 66 Uppenbarelse


001:001 Detta r en uppenbarelse frn Jesus Kristus, en som Gud gav
	honom fr att visa sina tjnare, vad som snart skall ske.  Och
	medelst ett budskap genom sin ngel gav han det till knna fr
	sin tjnare Johannes,
001:002 som hr vittnar och frambr Guds ord och Jesu Kristi
	vittnesbrd, allt vad han sjlv har sett.

001:003 Salig r den som fr upplsa denna profetias ord, och saliga
	ro de som f hra dem och som taga vara p, vad dri r
	skrivet; ty tiden r nra.

001:004 Johannes hlsar de sju frsamlingarna i provinsen Asien.  Nd
	vare med eder och frid frn honom som r, och som var, och som
	skall komma, s ock frn de sju andar, som st infr hans tron,
001:005 och frn Jesus Kristus, det trovrdiga vittnet, den frstfdde
	bland de dda, den som r hrskaren ver konungarna p
	jorden.  Honom som lskar oss, och som har lst oss frn vra
	synder med sitt blod
001:006 och gjort oss till ett konungadme, till prster t sin Gud och
	Fader, honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter,
	amen.

001:007 Se, han kommer med skyarna, och allas gon skola se honom, ja
	ock deras som hava stungit honom; och alla slkter p jorden
	skola jmra sig vid hans syn.  Ja, amen.

001:008 Jag r A och O, sger Herren Gud, han som r, och som var,
	och som skall komma, den Allsmktige.

001:009 Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedrvelsen
	och riket och stndaktigheten i Jesus, jag befann mig p den 
	som heter Patmos, fr Guds ords och Jesu vittnesbrds skull.
001:010 Jag kom i andehnryckning p Herrens dag och fick d bakom mig
	hra en stark rst, lik ljudet av en basun,
001:011 och den sade: Skriv upp i en bok vad du fr se, och snd den
	till de sju frsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och
	Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.
001:012 Och jag vnde mig om fr att se vad det var fr en rst som
	talade till mig; och nr jag vnde mig om, fick jag se sju
	gyllene ljusstakar
001:013 och mitt i bland ljusstakarna ngon som liknade en mnniskoson,
	kldd i en fotsid kldnad och omgjordad kring brstet med ett
	gyllene blte.
001:014 Hans huvud och hr var vitt ssom vit ull, ssom sn, och hans
	gon voro ssom eldslgor.
001:015 Hans ftter liknade glnsande malm, nr den har blivit gldgad i
	en ugn.  Och hans rst var ssom bruset av stora vatten.
001:016 I sin hgra hand hade han sju stjrnor, och frn hans mun utgick
	ett skarpt tveeggat svrd, och hans ansikte var ssom solen, nr
	den skiner i sin fulla kraft.
001:017 Nr jag sg honom, fll jag ned fr hans ftter, ssom hade jag
	varit dd.  Men han lade sin hgra hand p mig och sade:

	Frukta icke.  Jag r den frste och den siste
001:018 och den levande; jag var dd, men se, jag lever i evigheternas
	evigheter och jag har nycklarna till dden och ddsriket.
001:019 S skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp bde vad som nu
	r, och vad som hrefter skall ske.
001:020 Vad angr hemligheten med de sju stjrnorna, som du har sett i
	min hgra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s m du veta
	att de sju stjrnorna ro de sju frsamlingarnas nglar, och att
	de sju ljusstakarna ro de sju frsamlingarna.

002:001 Skriv till Efesus' frsamlings ngel: S sger han som hller
	de sju stjrnorna i sin hgra hand, han som gr omkring bland de
	sju gyllene ljusstakarna:
002:002 Jag knner dina grningar och ditt arbete och din stndaktighet,
	och jag vet att du icke kan lida onda mnniskor; du har prvat
	dem som sga sig vara apostlar, men icke ro det, och har funnit
	dem vara lgnare.
002:003 Och du r stndaktig och har burit mycket fr mitt namns skull
	och har icke frtrttats.
002:004 Men jag har det emot dig, att du har vergivit din frsta
	krlek.
002:005 Betnk d varifrn du har fallit, och bttra dig, och gr ter
	sdana grningar som du gjorde under din frsta tid.  Varom
	icke, s skall jag komma ver dig och skall flytta din ljusstake
	frn dess plats, sframt du icke gr bttring.
002:006 Men den bermmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
	grningar, som ocks jag hatar.  --
002:007 Den som har ra, han hre vad Anden sger till
	frsamlingarna.  Den som vinner seger, t honom skall jag giva
	att ta av livets trd, som str i Guds paradis.

002:008 Och skriv till Smyrnas frsamlings ngel:

	S sger den frste och den siste, han som var dd och ter har
	blivit levande:
002:009 Jag knner din bedrvelse och din fattigdom -- dock, du r rik!
	-- och jag vet vilken frsmdelse du utstr av dem som sga sig
	vara judar, men icke ro detta, utan ro en Satans synagoga.
002:010 Frukta icke fr det som du skall f lida.  Se, djvulen skall
	kasta somliga av eder i fngelse, fr att I skolen sttas p
	prov; och I skolen f utst bedrvelse i tio dagar.  Var trogen
	intill dden, s skall jag giva dig livets krona,
002:011 Den som har ra, han hre vad Anden sger till
	frsamlingarna.  Den som vinner seger, han skall frvisso icke
	lida ngon skada av den andra dden.

002:012 Och skriv till Pergamus' frsamlings ngel: S sger han som
	har det skarpa tveeggade svrdet:
002:013 Jag vet var du bor: dr varest Satan har sin tron.  Och dock
	hller du fast vid mitt namn; och tron p mig frnekade du icke
	ens p den tid d Antipas, mitt vittne, min trogne tjnare,
	blev drpt hos eder -- dr varest Satan bor.
002:014 Men jag har ngot litet emot dig: du har hos dig ngra som hlla
	fast vid Balaams lra, hans som lrde Balak huru han skulle
	lgga en sttesten fr Israels barn, s att de skulle ta ktt
	frn avgudaoffer och bedriva otukt.
002:015 S har ocks du ngra som p lika stt hlla sig till
	nikolaiternas lra.
002:016 Gr d bttring; varom icke, s skall jag snart komma ver dig
	och skall strida mot dem med min muns svrd.
002:017 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.
	Den som vinner seger, t honom skall jag giva av det frdolda
	mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn
	skrivet p den stenen, ett namn som ingen knner, utom den som
	fr det.

002:018 Och skriv till Tyatiras frsamlings ngel: S sger Guds Son,
	han som har gon ssom eldslgor, han vilkens ftter likna
	glnsande malm:
002:019 Jag knner dina grningar och din krlek och din tro, och jag
	vet huru du har tjnat och varit stndaktig, och huru dina sista
	grningar ro flera n dina frsta.
002:020 Men jag har det emot dig att du r s efterlten mot kvinnan
	Jesabel -- hon som sger sig vara en profetissa och upptrder
	ssom lrare och frleder mina tjnare till att bedriva otukt
	och till att ta ktt frn avgudaoffer.
002:021 Jag har givit henne tid till bttring, men hon vill icke gra
	bttring och upphra med sin otukt.
002:022 Se, jag vill lgga henne ned p sjuksngen; och ver dem som med
	henne beg ktenskapsbrott vill jag snda stor vedermda,
	sframt de icke bttra sig och upphra med att gra hennes
	grningar.
002:023 Och hennes barn skall jag drpa.  Och alla frsamlingarna skola
	frnimma, att jag r den som rannsakar njurar och hjrtan; och
	jag skall giva var och en av eder efter hans grningar.
002:024 Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som
	icke haven denna lra, d I ju icke haven lrt knna
	djupheterna, ssom de sga -- ja, Satans djupheter!  -- till eder
	sger jag: Jag lgger icke p eder ngon ny brda;
002:025 hllen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.
002:026 Den som vinner seger och intill nden troget gr mina grningar,
	t honom skall jag giva makt ver hedningarna.
002:027 och han skall styra dem med jrnspira, likasom nr man krossar
	lerkrl,
002:028 ssom ock jag har ftt den makten av min Fader; och jag skall
	giva honom morgonstjrnan.
002:029 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.
003:001 Och skriv till Sardes' frsamlings ngel:

	S sger han som har Guds sju andar och de sju stjrnorna: Jag
	knner dina grningar; du har det namnet om dig, att du lever,
	men du r dd.
003:002 Vakna upp och hll dig vaken, och styrk det som nnu r kvar, det
	som har varit nra att d.  Ty jag har icke funnit dina grningar
	vara fullkomliga infr min Gud.
003:003 Tnk nu p huru du undfick ordet och hrde det, och tag vara p
	drp och gr bttring.  Om du icke hller dig vaken, s skall
	jag komma ssom en tjuv, och du skall frvisso icke veta vilken
	stund jag kommer ver dig.
003:004 Dock kunna hos dig i Sardes nmnas ngra f som icke hava
	flckat sina klder; och dessa skola vandra med mig i vita
	klder, ty de ro vrdiga drtill.
003:005 Den som vinner seger, han skall s bliva kldd i vita klder,
	och jag skall aldrig utplna hans namn ur livets bok, utan
	knnas vid hans namn infr min Fader och infr hans nglar.
003:006 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

003:007 Och skriv till Filadelfias frsamlings ngel:

	S sger den Helige, den Sannfrdige, han som har 'Davids
	nyckel', han som 'upplter, och ingen kan tillsluta', han som
	'tillsluter, och ingen upplter':
003:008 Jag knner dina grningar.  Se, jag har ltit dig finna en ppen
	drr, som ingen kan tillsluta.  Ty vl r din kraft ringa, men du
	har tagit vara p mitt ord och icke frnekat mitt namn.
003:009 Se, jag vill verlmna t dig ngra frn Satans synagoga, ngra
	av dem som sga sig vara judar, men icke ro det, utan ljuga;
	ja, jag vill gra s, att de komma ock falla ned fr dina
	ftter, och de skola frst, att jag har ftt dig kr.
003:010 Eftersom du har tagit vara p mitt bud om stndaktighet, skall
	ock jag taga vara p dig och frlsa dig ut ur den prvningens
	stund som skall komma ver hela vrlden, fr att stta jordens
	inbyggare p prov.
003:011 Jag kommer snart; hll fast det du har, s att ingen tager din
	krona.
003:012 Den som vinner seger, honom skall jag gra till en pelare i min
	Guds tempel, och han skall aldrig mer lmna det; och jag skall
	skriva p honom min Guds namn och namnet p min Guds stad, det
	nya Jerusalem, som kommer ned frn himmelen, frn min Gud, s
	ock mitt eget nya namn.
003:013 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

003:014 Och skriv till Laodiceas frsamlings ngel: S sger han som r
	Amen, den trovrdiga och sannfrdiga vittnet, begynnelsen
	till Guds skapelse:
003:015 Jag knner dina grningar: du r varken kall eller varm.  Jag
	skulle nska att du vore antingen kall eller varm.
003:016 Men nu, d du r ljum och varken varm eller kall, skall jag
	utspy dig ur min mun.
003:017 Du sger ju: 'Jag r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och
	behver intet'; och du vet icke att du just r elndig och
	mkansvrd och fattig och blind och naken.
003:018 S rder jag dig d att du kper av mig guld som r luttrat i
	eld, fr att du skall bliva rik, och att du kper vita klder
	till att klda dig i, fr att din nakenhets skam icke skall
	bliva uppenbar, och att du kper gonsalva till att smrja dina
	gon med, fr att du skall kunna se.
003:019 'Alla som jag lskar, dem tuktar och agar jag.'  S gr nu
	bttring med all flit.
003:020 Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min
	rst och upplter drren, s skall jag g in till honom och
	hlla mltid med honom och han med mig.
003:021 Den som vinner seger, honom skall jag lta sitta med mig p min
	tron, likasom jag sjlv har vunnit seger och satt mig med min
	Fader p hans tron.
003:022 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

004:001 Sedan fick jag se en drr vara ppnad i himmelen; och den rst,
	lik ljudet av en basun, som jag frut hade hrt tala till mig,
	sade: Kom hit upp, s skall jag visa dig, vad som skall ske
	hrefter.
004:002 I detsamma kom jag i andehnryckning.  Och jag fick se en tron
	vara framsatt i himmelen, och ngon satt p den tronen;
004:003 och han som satt drp var till utseendet ssom jaspissten och
	karneol.  Och runt omkring tronen gick en regnbge, som till
	utseendet var ssom en smaragd.
004:004 Och jag sg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p
	de tronerna sutto tjugufyra ldste, kldda i vita klder, med
	gyllene kransar p sina huvuden.
004:005 Och frn tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordn; och
	framfr tronen brunno sju eldbloss, det r Guds sju andar.
004:006 Framfr tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
	och runt omkring tronen stodo fyra vsenden, ett mitt fr var
	sida av tronen och de voro fullsatta med gon framtill och
	baktill.
004:007 Och det frsta vsendet liknade ett lejon, det andra vsendet
	liknade en ung tjur, det tredje vsendet hade ett ansikte ssom
	en mnniska, det fjrde vsendet liknade en flygande rn.
004:008 Och vart och ett av de fyra vsendena hade sex vingar; runt
	omkring, jmvl under vingarna voro de fullsatta med gon.  Och
	dag och natt sade de utan uppehll: Helig, helig, helig r
	Herren Gud den Allsmktige, han som var, och som r, och som
	skall komma.

004:009 Och nr vsendena hembra pris och ra och tack t honom som
	sitter p tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
	evigheter,
004:010 d falla de tjugufyra ldste ned infr honom som sitter p
	tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
	och lgga sina kransar ned infr tronen och sga;

004:011 Du, vr Herre och Gud, r vrdig att mottaga pris och ra och
	makt, ty du har skapat allting, och drfr att s var din vilja,
	kom det till och blev skapat.
005:001 Och i hgra handen p honom som satt p tronen sg jag en
	bokrulle, med skrift bde p insidan och p utsidan, och
	frseglad med sju insegel.
005:002 Och jag sg en vldig ngel som utropade med hg rst: Vem r
	vrdig att ppna bokrullen och bryta dess insegel?
005:003 Men ingen, vare sig i himmelen eller p jorden eller under
	jorden, kunde ppna bokrullen eller se vad som stod dri.
005:004 Och jag grt bittert ver att ingen befanns vara vrdig att
	ppna bokrullen eller se, vad som stod dri.
005:005 Men en av de ldste sade till mig: Grt icke.  Se, lejonet av
	Juda stam, telningen frn Davids rot, har vunnit seger, s att
	han kan ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.

005:006 D fick jag se att mellan tronen och de fyra vsendena och de
	ldste stod ett lamm, som sg ut ssom hade det varit slaktat.  Det
	hade sju horn och sju gon, det r Guds sju andar, vilka ro
	utsnda ver hela jorden.
005:007 Och det trdde fram och tog bokrullen ur hgra handen p honom
	som satt p tronen.

005:008 Och nr han tog bokrullen, fllo de fyra vsendena och de
	tjugufyra ldste ned infr Lammet; och de hade var och en sin
	harpa och hade gyllene sklar, fulla med rkelse, det r de
	heligas bner.
005:009 Och de sjngo en ny sng som lydde s:
	  Du r vrdig att taga bokrullen
	  och att bryta dess insegel,
	  ty du har blivit slaktad,
	  och med ditt blod har du t Gud kpt mnniskor,
	  av alla stammar och tungoml och folk och folkslag,
005:010   och gjort dem t vr Gud till ett konungadme och till prster,
	  och de skola regera p jorden

005:011 Och i min syn fick jag hra rster av mnga nglar runt omkring
	tronen och omkring vsendena och de ldste; och deras antal var
	tio tusen gnger tio tusen och tusen gnger tusen.
005:012 Och de sade med hg rst: Lammet som blev slaktat, r vrdigt
	att mottaga makten, s ock rikedom och vishet och starkhet och
	ra, och pris och lov.
005:013 Och allt skapat, bde i himmelen och p jorden och under jorden
	och p havet, och allt vad i dem var, hrde jag sga: Honom, som
	sitter p tronen, och Lammet tillhr lovet och ran och priset
	och vldet i evigheternas evigheter.
005:014 Och de fyra vsendena sade amen, och de ldste fllo ned och
	tillbdo.
006:001 Och jag sg Lammet bryta det frsta av de sju inseglen; och jag
	hrde ett av de fyra vsendena sga ssom med tordnsrst:
	Kom.
006:002 D fick jag se en vit hst; och mannen som satt p den hade en
	bge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut ssom
	segrare och fr att segra.

006:003 Och nr det brt det andra inseglet, hrde jag det andra
	vsendet sga Kom.
006:004 D kom en annan hst fram, en som var rd; och t mannen som
	satt p den blev givet att taga friden bort frn jorden, s att
	mnniskorna skulle slakta varandra.  Och ett stort svrd blev
	honom givet.

006:005 Och nr det brt det tredje inseglet, hrde jag det tredje
	vsendet sga Kom.  D fick jag se en svart hst; och mannen
	som satt p den hade en vgskl i sin hand.
006:006 Och jag hrde likasom en rst mitt ibland de fyra vsendena
	sga: Ett mtt vete fr en silverpenning och tre mtt
	korn fr en silverpenning!  Och oljan och vinet m du icke
	skada.

006:007 Och nr det brt det fjrde inseglet, hrde jag det fjrde
	vsendets rst sga: Kom.
006:008 D fick jag se en blekgul hst; och mannen som satt p den,
	hans namn var Dden, och Ddsriket fljde med honom.  Och t dem
	gavs makt ver fjrdedelen av jorden, s att de skulle f drpa
	med svrd och genom hungersnd och pest och genom vilddjuren p
	jorden.

006:009 Och nr det brt det femte inseglet, sg jag under altaret de
	mnniskors sjlar, som hade blivit slaktade fr Guds ords skull
	och fr det vittnesbrds skull, som de hade.
006:010 Och de ropade med hg rst och sade: Huru lnge, du helige och
	sannfrdige Herre, skall du drja att hlla dom och att utkrva
	vrt blod av jordens inbyggare?
006:011 Och t var och en av dem gavs en vit, fotsid kldnad, och t dem
	blev tillsagt att de nnu en liten tid skulle giva sig till ro,
	till dess jmvl skaran av deras medtjnare och brder, som
	skulle bliva drpta likasom de sjlva, hade blivit fulltalig.

006:012 Och jag sg Lammet bryta det sjtte inseglet.  D blev det en
	stor jordbvning, och solen blev svart som en sorgdrkt, och
	mnen blev hel och hllen ssom blod;
006:013 och himmelens stjrnor fllo ned p jorden, ssom nr ett
	fikontrd fller sina omogna frukter, d det skakas av en stark
	vind.
006:014 Och himmelen vek undan, ssom nr en bokrulle rullas tillhopa;
	och alla berg och ar flyttades bort ifrn sin plats.
006:015 Och konungarna p jorden och stormnnen och krigsverstarna och
	alla de rika och de vldiga, ja, alla, bde trlar och fria,
	dolde sig i hlor och bland bergsklippor.
006:016 Och de sade till bergen och klipporna: Fallen ver oss och
	dljen oss fr dens ansikte, som sitter p tronen, och fr
	Lammets vrede.
006:017 Ty deras vredes stora dag r kommen, och vem kan best?

007:001 Sedan sg jag fyra nglar st vid jordens fyra hrn och hlla
	tillbaka jordens fyra vindar, fr att ingen vind skulle blsa
	ver jorden eller ver havet eller mot ngot trd.
007:002 Och jag sg en annan ngel trda fram ifrn ster med den
	levande Gudens signet.  Och han ropade med hg rst till de fyra
	nglar som hade ftt sig givet att skada jorden och havet,
007:003 och sade: Gren icke jorden eller havet eller trden ngon
	skada, frrn vi hava tecknat vr Guds tjnare med insegel p
	deras pannor.
007:004 Och jag fick hra antalet av dem som voro tecknade med insegel,
	ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns
	stammar;
007:005   av Juda stam tolv tusen tecknade,
	  av Rubens stam tolv tusen,
	  av Gads stam tolv tusen,
007:006   av Asers stam tolv tusen,
	  av Neftalims stam tolv tusen,
	  av Manasses' stam tolv tusen,
007:007   av Simeons stam tolv tusen,
	  av Levi stam tolv tusen,
	  av Isaskars stam tolv tusen,
007:008   av Sabulons stam tolv tusen,
	  av Josefs stam tolv tusen,
	  av Benjamins stam tolv tusen tecknade.

007:009 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde rkna, en skara
	ur alla folkslag och stammar och folk och tungoml st infr
	tronen och infr Lammet; och de voro kldda i vita, fotsida
	klder och hade palmer i sina hnder.
007:010 Och de ropade med hg rst och sade: Frlsningen tillhr vr
	Gud, honom som sitter p tronen, och Lammet.
007:011 Och alla nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de
	ldste och de fyra vsendena, fllo ned p sina ansikten infr
	tronen och tillbdo Gud
007:012 och sade: Amen.  Lovet och priset och visheten och tacksgelsen
	och ran och makten och starkheten tillhra vr Gud i
	evigheternas evigheter.  Amen.

007:013 Och en av de ldste tog till orda och sade till mig: Dessa som
	ro kldda i de vita, fotsida klderna, vilka ro de, och
	varifrn hava de kommit?
007:014 Jag svarade honom: Min herre, du vet sjlv det.  D sade han
	till mig: Dessa ro de som komma ur den stora bedrvelsen, och
	som hava tvagit sina klder och gjort dem vita i Lammets blod.
007:015 Drfr st de infr Guds tron och tjna honom, dag och natt, i
	hans tempel.  Och han som sitter p tronen skall sl upp sitt
	tabernakel ver dem.
007:016   'De skola icke mer hungra och icke mer trsta,
	  och solens hetta skall icke trffa dem,
	  ej heller eljest ngon brnnande hetta.
007:017 Ty Lammet, som str mitt fr tronen, skall vara deras herde och
	leda dem till livets vattenkllor, och 'Gud skall avtorka alla
	trar frn deras gon'.
008:001 Och nr Lammet brt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en
	tystnad, som varade vid pass en halv timme.
008:002 Och jag fick se de sju nglar, som st infr Gud; t dem gvos sju
	basuner.
008:003 Och en annan ngel kom och stllde sig vid altaret, och han hade
	ett gyllene rkelsekar; och mycken rkelse var given t honom,
	fr att han skulle lgga den till alla de heligas bner p det
	gyllene altare som stod framfr tronen.
008:004 Och ur ngelns hand steg rken av rkelsen med de heligas bner
	upp infr Gud.
008:005 Och ngeln tog rkelsekaret och fyllde det med eld frn altaret
	och kastade elden ned p jorden.  D kommo tordn och dunder och
	ljungeldar och jordbvning.

008:006 Och de sju nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo
	att stta i sina basuner.

008:007 Och den frste sttte i sin basun.  D kom hagel och eld, blandat
	med blod, och det kastades ned p jorden; och tredjedelen av
	jorden brndes upp, och tredjedelen av trden brndes upp, och
	allt grnt grs brndes upp.

008:008 Och den andre ngeln sttte i sin basun.  D var det som om ett
	stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen
	av havet blev blod.
008:009 Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom;
	och tredjedelen av skeppen frgicks.

008:010 Och den tredje ngeln sttte i sin basun.  D fll frn himmelen
	en stor stjrna, brinnande ssom ett bloss; och den fll ned
	ver tredjedelen av strmmarna och ver vattenkllorna.
008:011 Och stjrnans namn var Malrt.  Och tredjedelen av vattnet blev
	bitter malrt; och mnga mnniskor omkommo genom vattnet, drfr
	att det hade blivit s bittert.

008:012 Och den fjrde ngeln sttte i sin basun.  D drabbade
	hemskelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av mnen och
	tredjedelen av stjrnorna, s att tredjedelen av dem frmrkades
	och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.

008:013 Sedan fick jag i min syn hra en rn, som flg fram uppe i
	himlarymden, ropa med hg rst: Ve, ve, ve ver jordens
	inbyggare, nr de tre vriga nglar, som skola stta i basun,
	lta sina basuner ljuda!
009:001 Och den femte ngeln sttte i sin basun.  D sg jag en stjrna
	vara fallen ifrn himmelen ned p jorden; och t henne gavs
	nyckeln till avgrundens brunn.
009:002 Och hon ppnade avgrundens brunn.  D steg en rk upp ur brunnen,
	lik rken frn en stor ugn, och solen och luften frmrkades av
	rken frn brunnen.
009:003 Och ur rken kommo grshoppor ut ver jorden; och t dem gavs
	samma makt som skorpionerna p jorden hava.
009:004 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada grset p jorden
	eller ngot annat grnt eller ngot trd, utan allenast de
	mnniskor som icke hade Guds insegel p sina pannor.
009:005 Och t dem blev givet att, icke att dda dem, men att plga dem
	i fem mnader; och plgan, som de vllade var ssom den plga
	en skorpion stadkommer, nr den stinger en mnniska.
009:006 P den tiden skola mnniskorna ska dden, men icke kunna finna
	den; de skola stunda att d, men dden skall fly undan ifrn
	dem.

009:007 Och grshopporna tedde sig ssom hstar, rustade till strid.  P
	sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
	guld.  Deras ansikten voro ssom mnniskors ansikten.
009:008 De hade hr ssom kvinnors hr, och deras tnder voro ssom
	lejons.
009:009 De hade brst, som liknade jrnpansar; och rasslet av deras
	vingar var ssom vagnsrasslet, nr mnga hstar med sina vagnar
	strta fram till strid.
009:010 De hade stjrtar med gaddar, ssom skorpioner hava; och i deras
	stjrtar lg den makt de hade ftt att i fem mnader skada
	mnniskorna.
009:011 Till konung ver sig hade de avgrundens ngel, vilkens namn p
	hebreiska r Abaddon och som p grekiska har namnet Apollyon.

009:012 Det frsta ve har gtt till nda; se, efter detta komma nnu tv
	andra ve.

009:013 Och den sjtte ngeln sttte i sin basun.  D hrde jag en rst
	frn de fyra hornen p det gyllene altare, som stod infr Guds
	ansikte,
009:014 sga till den sjtte ngeln, den som hade basunen: Ls de fyra
	nglar, som hllas bundna invid den stora floden Eufrat.
009:015 Och de fyra nglarna lstes, de som just fr den timmen, p den
	dagen, i den mnaden, under det ret hade hllits redo att drpa
	tredjedelen av mnniskorna.
009:016 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv gnger tio
	tusen gnger tio tusen; jag fick hra att de voro s mnga.
009:017 Och hstarna och mnnen som sutto p dem tedde sig fr min syn
	p detta stt: mnnen hade eldrda och mrkbl och svavelgula
	pansar; och hstarna hade huvuden ssom lejon, och ur deras gap
	gick ut eld och rk och svavel.
009:018 Av dessa tre plgor -- av elden och rken och svavlet som gick
	ut ur deras gap -- ddades tredjedelen av mnniskorna.
009:019 Ty hstarnas makt lg i deras gap och i deras svansar.  Deras
	svansar liknade nmligen ormar, och hade huvuden, och med dem
	var det, som de gjorde skada.

009:020 Men de terstende mnniskorna, de som icke hade blivit ddade
	genom dessa plgor, gjorde icke bttring; de vnde sig icke ifrn
	beltena, som de hade gjort med egna hnder, och upphrde icke
	att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
	koppar och sten och tr, som varken kunna se eller hra eller
	g.
009:021 De gjorde icke bttring och upphrde icke med sina mordgrningar
	och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

010:001 Och jag sg en annan vldig ngel komma ned frn himmelen.  Han
	var kldd i en sky och hade regnbgen ver sitt huvud, och hans
	ansikte var ssom solen, och hans ben voro ssom eldpelare;
010:002 och i sin hand hade han en ppen liten bokrulle.  Och han satte
	sin hgra fot p havet och sin vnstra p jorden.
010:003 Och han ropade med hg rst, ssom nr ett lejon ryter.  Och nr
	han hade ropat, lto de sju tordnen hra sina rster.
010:004 Och sedan de sju tordnen hade talat, tnkte jag skriva, men jag
	fick d hra en rst frn himmelen sga: Gm ssom under
	insegel vad de sju tordnen hava talat, och skriv icke upp det.

010:005 Och ngeln, som jag sg st p havet och p jorden, lyfte sin
	hgra hand upp mot himmelen
010:006 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom
	som har skapat himmelen och vad dri r, och jorden och vad drp
	r, och havet och vad dri r, och sade: Ingen tid skall mer
	givas,
010:007 utan i de dagar, d den sjunde ngelns rst hres, nr det sker
	att han stter i sin basun, d r Guds hemliga rdslut
	fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har
	frkunnat fr sina tjnare profeterna.

010:008 Och den rst som jag hade hrt frn himmelen hrde jag nu ter
	tala till mig; den sade: G och tag den ppna bokrulle som
	ngeln har i sin hand, han som str p havet och p jorden.
010:009 D gick jag bort till ngeln och bad honom att han skulle giva
	mig bokrullen.  Och han sade till mig: Tag den och t upp den;
	den skall vlla dig bitter plga i din buk, men i din mun skall
	den vara st ssom honung.
010:010 D tog jag bokrullen ur ngelns hand och t upp den; och den var
	i min mun st ssom honung, men nr jag hade tit upp den, knde
	jag bitter plga i min buk.
010:011 Och mig blev sagt: Du mste n ytterligare profetera om mnga
	folk och folkslag och tungoml och konungar.
011:001 Och ett rr, likt en mtstng, gavs t mig, och mig blev sagt:
	St upp och mt Guds tempel och altaret tillika med dem som
	tillbedja drinne.
011:002 Men lmna  sido templets yttre frgrd och mt den icke; ty den
	r prisgiven t hedningarna, och de skola under fyrtiotv
	mnader frtrampa den heliga staden.
011:003 Och jag skall lta mina tv vittnen under ett tusen tv hundra
	sextio dagar profetera, hljda i scktyg.

011:004 Dessa vittnen ro de tv olivtrd och de tv ljusstakar som st
	infr jordens Herre.
011:005 Och om ngon vill gra dem skada, s gr eld ut ur deras mun och
	frtr deras ovnner; ja, om ngon vill gra dem skada, s skall
	han bliva ddad p det sttet.
011:006 De hava makt att tillsluta himmelen, s att intet regn faller
	under den tid de profetera; de hava ock makt ver vattnet, att
	frvandla det till blod, och makt att sl jorden med alla slags
	plgor, s ofta de vilja.
011:007 Och nr de hava till fullo framburit sitt vittnesbrd, skall
	vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i
	strid med dem och skall vervinna dem och dda dem.
011:008 Och deras dda kroppar skola bliva liggande p gatan i den stora
	staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad
	dr ocks deras Herre blev korsfst.
011:009 Och mnniskor av allahanda folk och stammar och tungoml och
	folkslag skola i tre och en halv dagar se deras dda kroppar
	ligga dr, och de skola icke tillstdja att kropparna lggas i
	ngon grav.
011:010 Och jordens inbyggare skola gldjas ver vad som har vederfarits
	dem och skola frjda sig och snda varandra gvor; ty dessa tv
	profeter hade varit en plga fr jordens inbyggare.

011:011 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande frn Gud in i
	dem, och de reste sig upp p sina ftter; och en stor fruktan
	fll ver dem som sgo dem.
011:012 Och de hrde en stark rst frn himmelen, som sade till dem:
	Kommen hit upp.  D stego de i en sky upp till himmelen, i
	sina ovnners syn.
011:013 Och i samma stund blev det en stor jordbvning, och tiondedelen
	av staden strtade samman, och genom jordbvningen omkommo sju
	tusen mnniskor; och de vriga blevo frskrckta och gvo ra t
	Gud i himmelen.
011:014 Det andra ve har gtt till nda; se, det tredje ve kommer snart.

011:015 Och den sjunde ngeln sttte i sin basun.  D ljdo i himmelen
	starka rster som sade: Vldet ver vrlden har blivit vr
	Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
	evigheternas evigheter.
011:016 Och de tjugufyra ldste, som sutto p sina troner infr Gud,
	fllo ned p sina ansikten och tillbdo Gud
011:017 och sade: Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmktige, du som r,
	och som var, fr att du har tagit i besittning din stora makt
	och trtt fram ssom konung.
011:018 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid
	d de dda skola f sin dom, och d du skall lna dina tjnare
	profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, bde sm
	och stora, och d du skall frdrva dem som frdrva jorden.

011:019 Och Guds tempel i himmelen ppnades, och hans frbundsark blev
	synlig i hans tempel.  D kommo ljungeldar och dunder och tordn
	och jordbvning och starkt hagel.
012:001 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: dr syntes en
	kvinna, som hade solen till sin kldnad och mnen under sina
	ftter, och en krans av tolv stjrnor p sitt huvud.
012:002 Hon var havande och ropade i barnsnd och fdslovnda.
012:003 nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: dr syntes en stor
	rd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p sina
	huvuden sju kronor.
012:004 Och hans stjrt drog med sig tredjedelen av himmelens stjrnor
	och kastade den ned p jorden.  Och draken stod framfr kvinnan
	som skulle fda, ty han ville uppsluka hennes barn, nr hon hade
	ftt det.
012:005 Och hon fdde ett barn gossebarn, som en gng skall styra alla
	folk med jrnspira.  Men hennes barn blev uppryckt till Gud och
	till hans tron;
012:006 Och kvinnan flydde ut i knen, dr hon har en plats sig beredd
	av Gud, och dr hon skulle f sitt uppehlle under ett tusen tv
	hundra sextio dagar.

012:007 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans nglar gvo sig
	i strid med draken; och draken och hans nglar stridde mot dem,
012:008 men de frmdde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer
	ngon plats fr dem.
012:009 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som
	kallas Djvul och Satan, och som frvillar hela vrlden; han blev
	nedkastad till jorden, och hans nglar kastades ned jmte honom.

012:010 Och jag hrde en stark rst i himmelen sga: Nu har frlsningen
	och makten och riket blivit vr Guds, och vldet hans Smordes; ty
	vra brders klagare r nedkastad, han som dag och natt
	anklagade dem infr vr Gud.
012:011 De vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt
	vittnesbrds ord: de lskade icke s sitt liv, att de drogo sig
	undan dden.
012:012 Gldjens frdenskull, I himlar och I som bon i dem.  Men ve dig,
	du jord, och dig, du hav!  Ty djvulen har kommit ned till eder i
	stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar r kort.

012:013 Och nr draken sg att han var nedkastad p jorden, frfljde
	han kvinnan, som hade ftt gossebarnet.
012:014 Men t kvinnan gvos den stora rnens tv vingar, fr att hon
	skulle flyga ut i knen till den plats dr hon skulle f sitt
	uppehlle under en tid och tider och en halv tid, fjrran ifrn
	ormens syn.
012:015 D sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan ssom en
	strm, fr att strmmen skulle bortfra henne.
012:016 Men jorden kom kvinnan till hjlp; jorden ppnade sin mun och
	drack upp strmmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
012:017 Och draken vredgades n mer p kvinnan och gick stad fr att
	fra krig mot de vriga av hennes sd, mot dem som hlla Guds
	bud och hava Jesu vittnesbrd.

013:018 Och han stllde sig p sanden invid havet.
013:001 D sg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn
	och sju huvuden, och p sina horn hade det tio kronor och p
	sina huvuden hdiska namn.
013:002 Och vilddjuret, som jag sg, liknade en panter, men det hade
	ftter ssom en bjrn och gap ssom ett lejon.  Och draken gav
	det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.
013:003 Och jag sg ett av dess huvuden vara likasom srat till dds, men
	dess ddssr blev lkt.  Och hela jorden sg med frundran efter
	vilddjuret.
013:004 Och de tillbdo draken, drfr att han hade givit vilddjuret
	sdan myndighet; de tillbdo och vilddjuret och sade Vem r lik
	vilddjuret, och vem kan strida mot det?
013:005 Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
	hdiskt var, och det fick makt att s gra under fyrtiotv
	mnader.
013:006 Och den ppnade sin mun till att fra hdiskt tal mot Gud, till
	att hda hans namn och hans tabernakel och dem som bo i
	himmelen.
013:007 Och det fick makt att fra krig mot de heliga och att vervinna
	dem; och det fick makt ver alla stammar och folk och tungoml
	och folkslag.
013:008 Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
	icke har sitt namn frn vrldens begynnelse skrivet i livets
	bok, det slaktade Lammets bok.
013:009 Den som har ra, han hre.
013:010 Den som fr andra bort i fngenskap, han skall sjlv bliva
	bortfrd i fngenskap; den som drper andra med svrd, han skall
	sjlv bliva drpt med svrd.  Hr gller det fr de heliga att
	hava stndaktighet och tro.

013:011 Och jag sg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv
	horn, lika ett lamms, och det talade ssom en drake.
013:012 Och det utvar det frsta vilddjurets hela myndighet, i dess
	syn.  Och det kommer jorden och dem som bo drp att tillbedja
	det frsta vilddjuret, det vars ddssr blev lkt.
013:013 Och det gr stora tecken, s att det till och med lter eld i
	mnniskornas syn falla ned frn himmelen p jorden.
013:014 Och genom de tecken, som det har ftt makt att gra i vilddjurets
	syn, frvillar det jordens inbyggare; det frmr genom sitt tal
	jordens inbyggare att gra en bild t vilddjuret, det som var
	srat med svrd, men ter kom till liv.
013:015 Och det fick makt att giva ande t vilddjurets bild, s att
	vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde lta dda
	alla som icke tillbdo vilddjurets bild.
013:016 Och det frmr alla, bde sm och stora, bde rika och fattiga,
	bde fria och trlar, att lta giva sig ett mrke p hgra
	handen eller p pannan,
013:017 s att ingen fr vare sig kpa eller slja ngot, utom den som
	r mrkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.
013:018 Hr gller det att vara vis; den som har frstnd, han rkne ut
	betydelsen av vilddjurets tal, ty det r en mnniskas tal.  Och
	dess tal r sex hundra sextiosex.
014:001 Och jag fick se Lammet st p Sions berg jmte det ett hundra
	fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
	p sina pannor.
014:002 Och jag hrde ett ljud frn himmelen, likt bruset av stora
	vatten och dnet av ett starkt tordn; och ljudet som jag
	hrde var ssom nr harpospelare spela p sina harpor.
014:003 Och de sjngo infr tronen och infr de fyra vsendena och de
	ldste vad som tycktes vara en ny sng; och ingen kunde lra
	sig den sngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro
	frikpta ifrn jorden.
014:004 Dessa ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de ro
	ssom jungfrur.  Dessa ro de som flja Lammet varthelst det
	gr.  De hava blivit frikpta ifrn mnniskorna till en frstling
	t Gud och Lammet.
014:005 Och i deras mun har ingen lgn blivit funnen; de ro
	ostraffliga.

014:006 Och jag sg en annan ngel flyga fram uppe i himlarymden; han
	hade ett evigt evangelium, som han skulle frkunna fr dem som
	bo p jorden, fr alla folkslag och stammar och tungoml och
	folk.
014:007 Och han sade med hg rst: Frukten Gud och given honom ra; ty
	stunden r kommen, d han skall hlla dom.  Ja, tillbedjen honom
	som har skapat himmel och jord och hav och vattenkllor.

014:008 Och nnu en annan ngel fljde honom; denne sade: Fallet,
	fallet r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
	av sin otukts vredesvin.

014:009 Och nnu en tredje ngel fljde dem; denne sade med hg rst:
	Om ngon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
	mrke p sin panna eller p sin hand,
014:010 s skall ock han f dricka av Guds vredesvin, det som r isknkt
	i hans vredes kalk, obemngt; och han skall bliva plgad med eld
	och svavel, i heliga nglars och i Lammets syn.
014:011 Och nr de s plgas, uppstiger rken drav i evigheters
	evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
	tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som lta mrka sig med
	dess namn.
014:012 Hr gller det fr de heliga att hava stndaktighet, fr dem som
	hlla Guds bud och bevara tron p Jesus.

014:013 Och jag hrde en rst frn himmelen sga: Skriv: Saliga ro de
	dda som d i Herren hrefter.  Ja, sger Anden, de skola f
	vila sig frn sitt arbete, ty deras grningar flja dem.

014:014 Och jag fick se en vit sky, och p skyn satt en som liknade en
	mnniskoson; och han hade p sitt huvud en gyllene krans, och i
	sin hand en vass lie.

014:015 Och en annan ngel kom ut ur templet och ropade med hg rst
	till den som satt p skyn: Lt din lie g, och inbrga skrden;
	ty skrdetiden r kommen, och sden p jorden r fullt mogen
	till skrd.
014:016 Den som satt p skyn hgg d till med sin lie p jorden, och
	jorden blev avbrgad.

014:017 Och en annan ngel kom ut ur templet i himmelen, och jmvl han
	hade en vass lie.

014:018 Och nnu en ngel kom fram ifrn altaret, den som hade makt ver
	elden.  Denne ropade med hg rst till den som hade den vassa
	lien; han sade Lt din vassa lie g, och skr av druvklasarna
	frn vintrden p jorden, ty deras druvor ro fullmogna.
014:019 Och ngeln hgg till med sin lie p jorden och skar av frukten
	ifrn vintrden p jorden och kastade den i Guds vredes stora
	vinpress.
014:020 Och vinpressen trampade utanfr staden, och blod gick ut frn
	pressen och steg nda upp till betslen p hstarna, p en
	strcka av ett tusen sex hundra stadier.
015:001 Och jag sg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;
	sju nglar med de sju plgor som bliva de sista, ty med dem r
	Guds vredesdom fullbordad.

015:002 Och jag fick se ngot som sg ut ssom ett glashav, blandat med
	eld.  Och jag sg dem som hade vunnit seger ver vilddjuret, med
	dess bild och dess namns tal, st vid glashavet, med Guds harpor
	i sina hnder.
015:003 Och de sjngo Moses', Guds tjnares, sng och
	Lammets sng: de sjngo:
	  Stora och underbara ro dina verk,
	  Herre Gud, du Allsmktige;
	  rttfrdiga och rtta ro dina vgar,
	  du folkens konung.
015:004   Vem skulle icke frukta dig, Herre,
	  och prisa ditt namn?
	  Du allena r helig,
	  och alla folk skola komma
	  och tillbedja infr dig.
	  Ty dina domar hava blivit uppenbara.

015:005 Sedan sg jag att vittnesbrdets tabernakels tempel i himmelen
	ppnades.
015:006 Och de sju nglarna med de sju plgorna kommo ut ur templet,
	kldda i rent, skinande linne, och omgjordade kring brstet med
	gyllene blten.
015:007 Och ett av de fyra vsendena gav de sju nglarna sju gyllene
	sklar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas
	evigheter.
015:008 Och templet blev uppfyllt av rk frn Guds hrlighet och frn
	hans makt, och ingen kunde g in i templet, frrn de sju
	nglarnas sju plgor hade ftt sin fullbordan.
016:001 Och jag hrde en stark rst frn templet sga till de sju
	nglarna: Gn stad och gjuten ut Guds sju vredessklar p
	jorden.

016:002 Och den frste gick stad och gt ut sin skl p jorden.  D
	kommo onda och svra srnader p de mnniskor som buro
	vilddjurets mrke och tillbdo dess bild.

016:003 Och den andre gt ut sin skl i havet.  D frvandlades det till
	blod, likt blodet av en dd mnniska, och alla levande varelser
	i havet dogo.

016:004 Och den tredje gt ut sin skl i strmmarna och
	vattenkllorna.  D frvandlades dessa till blod.
016:005 Och jag hrde vattnens ngel sga: Rttfrdig r du, du som r
	och som var, du helige, som har dmt s.
016:006 De hava utgjutit heliga mns och profeters blod.  Drfr har ock
	du givit dem blod att dricka; de ro det vrda.
016:007 Och jag hrde altaret sga: Ja, Herre Gud, du Allsmktige,
	rtta och rttfrdiga ro dina domar.

016:008 Och den fjrde gt ut sin skl ver solen.  D fick denna makt
	att brnna mnniskorna ssom med eld.
016:009 Och nr nu mnniskorna blevo brnda av stark hetta, hdade de
	Guds namn, hans som hade makten ver dessa plgor; de gjorde
	icke bttring och gvo honom icke ra.

016:010 Och den femte gt ut sin skl ver vilddjurets tron.  D blev
	dess rike frmrkat, och mnniskorna beto snder sina tungor i
	sin vnda.
016:011 Och de hdade himmelens Gud fr sin vndas och sina srnaders
	skull; de gjorde icke bttring och upphrde icke med sina
	grningar.

016:012 Och den sjtte gt ut sin skl ver den stora floden Eufrat.  D
	torkade dess vatten ut, fr att vg skulle beredas t konungarna
	frn stern.
016:013 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske
	profetens mun sg jag tre orena andar utg, lika paddor.
016:014 De ro nmligen onda andar som gra tecken, och som g ut till
	konungarna i hela vrlden, fr att samla dem till striden p
	Guds, den Allsmktiges, stora dag.
016:015 (Se, jag kommer ssom en tjuv; salig r den som vakar och
	bevarar sina klder, s att han icke mste g naken, och man fr
	se hans skam.)
016:016 Och de frsamlade dem till den plats som p hebreiska heter
	Harmagedon.

016:017 Och den sjunde gt ut sin skl i luften.  D gick en stark rst
	ut frn tronen i templet och sade Det r gjort.
016:018 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordn, och det blev en
	stor jordbvning, en jordbvning s vldsam och s stor, att
	dess like icke hade frekommit, alltsedan mnniskor blevo till
	p jorden.
016:019 Och den stora staden rmnade sder i tre delar, och folkens
	stder strtade samman; och Gud kom ihg det stora Babylon, s
	att han rckte det kalken med sin strnga vredes vin.
016:020 Och alla ar flydde, och inga berg funnos mer.
016:021 Och stora hagel, centnertunga, fllo ned frn himmelen p
	mnniskorna; och mnniskorna hdade Gud fr den plga som haglen
	vllade, ty den plgan var mycket stor.
017:001 Och en av de sju nglarna med de sju sklarna kom och talade med
	mig och sade: Kom hit, s skall jag visa dig, huru den stora
	skkan fr sin dom, hon som tronar vid stora vatten,
017:002 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens
	otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.

017:003 Sedan frde han mig i anden bort till en ken.  Dr sg jag en
	kvinna som satt p ett scharlakansrtt vilddjur, fulltecknat
	med hdiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.
017:004 Och kvinnan var kldd i purpur och scharlakan och glnste av guld
	och dla stenar och prlor; och i sin hand hade hon en gyllene
	kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
017:005 Och p hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse:
	Det stora Babylon, hon som r moder till skkorna och till
	styggelserna p jorden.
017:006 Och jag sg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu
	vittnens blod.  Och jag frundrade mig storligen, nr jag sg
	henne.

017:007 Och ngeln sade till mig: Varfr frundrar du dig?  Jag skall
	sga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som br
	henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.
017:008 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och r icke mer; men
	det skall stiga upp ur avgrunden, och det gr sedan i
	frdrvet.  Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frn
	vrldens begynnelse ro skrivna i livets bok, skola frundra
	sig, nr de f se vilddjuret som har varit, och icke mer r, men
	dock skall komma.  --
017:009 Hr gller det att ga ett frstnd med vishet.  De sju huvudena
	ro sju berg, som kvinnan tronar p.  De ro ock sju konungar;
017:010 fem av dem hava fallit, en r, och den terstende har nnu icke
	kommit, och nr han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.
017:011 Och vilddjuret som har varit, och icke mer r, det r sjlvt den
	ttonde, och dock en av de sju, och det gr i frdrvet.
017:012 Och de tio horn som du har sett, de ro tio konungar, som nnu
	icke hava kommit till konungavlde, men som fr en kort tid,
	tillika med vilddjuret, f makt ssom konungar.
017:013 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och
	myndighet t vilddjuret.
017:014 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jmte de
	kallade och utvalda och trogna som flja det, skall vervinna
	dem, ty Lammet r herrarnas herre och konungarnas konung.

017:015 Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett,
	dr varest skkan tronar, ro folk och mnniskoskaror och
	folkslag och tungoml.
017:016 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata
	skkan och gra henne utblottad och naken, och skola ta hennes
	ktt och brnna upp henne i eld.
017:017 Ty Gud har ingivit dem i hjrtat att de skola utfra vad han
	har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne,
	och att de skola giva sitt vlde t vilddjuret, till dess Guds
	utsagor hava fullbordats.
017:018 Och kvinnan som du har sett r den stora staden, som har
	konungsligt vlde ver jordens konungar.
018:001 Drefter sg jag en annan ngel komma ned frn himmelen; han
	hade stor makt, och jorden upplystes av hans hrlighet.
018:002 Och han ropade med stark rst och sade:

	Fallet, fallet r det stora Babylon; det har blivit en boning
	fr onda andar, ett tillhll fr alla slags orena andar och ett
	tillhll fr alla slags orena och vederstyggliga fglar.
018:003 Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna
	p jorden hava bedrivit otukt med henne, och kpmnnen p jorden
	hava skaffat sig rikedom genom hennes omttliga vllust.

018:004 Och jag hrde en annan rst frn himmelen sga:

	Dragen ut ifrn henne, I mitt folk, s att I icke gren eder
	delaktiga i hennes synder och fn eder del av hennes plgor.
018:005 Ty hennes synder rcka nda upp till himmelen, och Gud har
	kommit ihg hennes orttfrdiga grningar.
018:006 Vedergllen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt
	igen fr hennes grningar; isknken dubbelt t henne i den kalk
	vari hon har isknkt.
018:007 S mycken ra och vllust som hon har berett sig, s mycken
	pina och sorg mn I bereda henne.  Eftersom hon sger i sitt
	hjrta: 'Jag tronar ssom drottning och och sitter icke ssom
	nka, och aldrig skall jag veta av ngon sorg',
018:008 drfr skola p en och samma dag hennes plgor komma ver henne:
	dd och sorg och hungersnd; och hon skall brnnas upp i eld.  Ty
	stark r Herren Gud, han som har dmt henne.

018:009 Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i
	vllust med henne, skola grta och jmra sig ver henne, nr de
	se rken av hennes brand.
018:010 De skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina, och skola
	sga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad!
	Pltsligt har nu din dom kommit.'

018:011 Och kpmnnen p jorden grta och srja ver henne, d nu ingen
	mer kper de varor som de frakta:
018:012 guld och silver, dla stenar och prlor, fint linne och purpur,
	siden och scharlakan, allt slags vlluktande tr, alla slags
	arbeten av elfenben och dyrbaraste tr, av koppar och jrn och
	marmor,
018:013 drtill kanel och kostbar salva, rkverk, smrjelse och
	vlluktande harts, vin och olja, fint mjl och vete, fkreatur
	och fr, hstar och vagnar, livegna och trlar.
018:014 De frukter som din sjl hade begr till hava frsvunnit ifrn
	dig; allt vad krsligt och prktigt du hade har gtt frlorat
	fr dig och skall aldrig mer bliva funnet.
018:015 De som handlade med sdant, de som skaffade sig rikedom genom
	henne, de skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina; de
	skola grta och srja
018:016 och skola sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kldd i
	fint linne och purpur och scharlakan, du som glnste av guld och
	dla stenar och prlor!
018:017 I ett gonblick har nu denna stora rikedom blivit frdd.'

	Och alla skeppare och alla kustfarare och sjmn och alla andra
	som hava sitt arbete p havet st lngt ifrn;
018:018 och nr de ser rken av hennes brand, ropa de och sga: 'Var
	fanns den stora stadens like?'
018:019 Och de str stoft p sina huvuden och ropa under grt och sorg
	och sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de
	drinne, som hade skepp p havet, blevo rika!  I ett gonblick
	har den nu blivit frdd.

018:020 Gld dig ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I
	helige och I apostlar och profeter, d nu Gud har hllit dom
	ver henne och utkrvt vedergllning fr eder!

018:021 Och en vldig ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och
	kastade den i havet och sade: S skall Babylon, den stora
	staden, med fart strtas ned och aldrig mer bliva funnen.
018:022 Av harpospelare och sngare, av fljtblsare och basunblsare
	skall aldrig mer ngot ljud bliva hrt i dig; aldrig mer skall
	ngon konstfrfaren man av ngot slags yrke finnas i dig;
	bullret av en kvarn skall aldrig mer hras i dig;
018:023 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop fr brudgum och
	brud skall aldrig mer hras i dig -- du vars kpmn voro stormn
	p jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo frvillade,
018:024 och i vilken man sg profeters och heliga mns blod, ja, alla de
	mnniskors blod, som hade blivit slaktade p jorden.
019:001 Sedan hrde jag likasom starka rster av en stor skara i
	himmelen, som sade Halleluja!  Frlsningen och ran och makten
	tillhra vr Gud.
019:002 Ty rtta och rttfrdiga ro hans domar; han har dmt den stora
	skkan, som frdrvade jorden genom sin otukt, och han har
	utkrvt sina tjnares blod av hennes hand.
019:003 Och ter sade de: Halleluja!  Och rken frn henne stiger upp i
	evigheternas evigheter!
019:004 Och de tjugufyra ldste och de fyra vsendena fllo ned och
	tillbdo Gud, som satt p tronen; de sade: Amen!  Halleluja!

019:005 Och frn tronen utgick en rst, som sade: Loven vr Gud, alla I
	hans tjnare, I som frukten honom, bde sm och stora.
019:006 Och jag hrde likasom rster av en stor skara, lika bruset av
	stora vatten och dnet av starka tordn; de sade: Halleluja!
	Herren, vr Gud, den Allsmktige, har nu trtt fram ssom
	konung.
019:007 Ltom oss gldjas och frjda oss och giva honom ran; ty tiden
	r inne fr Lammets brllop, och dess brud har gjort sig redo.
019:008 Och t henne har blivit givet att klda sig i fint linne,
	skinande och rent.  Det fina linnet r de heligas rttfrdighet.

019:009 Och han sade till mig: Skriv: Saliga ro de som ro bjudna till
	Lammets brllopsmltid.  Ytterligare sade han till mig: Dessa
	ord ro sanna Guds ord.
019:010 Och jag fll ned fr hans ftter fr att tillbedja honom, men
	han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och dina
	brders, deras som hava Jesu vittnesbrd.  Gud skall du
	tillbedja.  Ty Jesu vittnesbrd r profetians ande.

019:011 Och jag sg himmelen ppen och fick dr se en vit hst; och
	mannen som satt p den heter Trofast och sannfrdig, och han
	dmer och strider i rttfrdighet.
019:012 Hans gon voro ssom eldslgor, och p sitt huvud bar han mnga
	kronor och hade ett namn dr skrivet, som ingen knner utom han
	sjlv.
019:013 Och han var kldd i en mantel som var doppad i blod; och det
	namn han har ftt r Guds Ord.
019:014 Och honom fljde, p vita hstar, de himmelska hrskarorna,
	kldda i fint linne, vitt och rent.
019:015 Och frn hans mun utgick ett skarpt svrd, varmed han skulle sl
	folken.  Och han skall styra dem med jrnspira; och han trampar
	Guds, den Allsmktiges, strnga vredes vinpress.
019:016 Och p sin mantel, ver sin lnd, har han detta namn skrivet:
	Konungarnas konung och herrarnas herre.

019:017 Och jag sg en ngel st i solen, och denne ropade med hg rst
	och sade till alla fglar som flgo fram uppe i himlarymden:
	Kommen hit, frsamlen eder till Guds stora gstabud,
019:018 fr att ta ktt av konungar och krigsverstar och hjltar, ktt
	av hstar och deras ryttare, ja, ktt av alla, bde fria och
	trlar, bde sm och stora.

019:019 Och jag sg vilddjuret och konungarna p jorden med sina
	hrskaror, samlade fr att utkmpa sin strid mot honom som satt
	p hsten och mot hans hrskara.
019:020 Och vilddjuret blev gripet, drjmte ock den falske profeten,
	som i dess syn hade gjort de tecken med vilka han hade
	frvillat dem som hade tagit vilddjurets mrke, och dem som hade
	tillbett dess bild.  Bda blevo de levande kastade i eldsjn,
	som brann med svavel.
019:021 Och de andra blevo drpta med ryttarens svrd, det som utgick
	frn hans mun; och alla fglar blevo mttade av deras ktt.
020:001 Och jag sg en ngel komma ned frn himmelen; han hade nyckeln
	till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.
020:002 Och han grep draken, den gamle ormen, det r djvulen och Satan,
	och fngslade honom fr tusen r
020:003 och kastade honom i avgrunden och stngde igen och satte dit ett
	insegel ver honom p det att han icke mer skulle frvilla
	folken, frrn de tusen ren hade gtt till nda.  Drefter skall
	han ter komma ls fr en liten tid.

020:004 Och jag sg troner st dr, och de satte sig p dem, de t
	vilka gavs makt att hlla dom.  Och jag sg de mnniskors sjlar,
	som hade blivit halshuggna fr Jesu vittnesbrds och Guds Ords
	skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och
	icke heller tagit dess mrke p sina pannor och sina hnder;
	dessa blevo nu ter levande och fingo regera med Kristus i tusen
	r.
020:005 (De vriga dda blevo icke levande, frrn de tusen ren hade
	gtt till nda.) Detta r den frsta uppstndelsen.
020:006 Salig och helig r den som har del i den frsta uppstndelsen;
	ver dem har den andra dden ingen makt, utan de skola vara Guds
	och Kristi prster och skola f regera med honom de tusen ren.

020:007 Men nr de tusen ren hava gtt till nda, skall Satan komma ls
	ur sitt fngelse.
020:008 Han skall d g ut fr att frvilla de folk som bo vid jordens
	fyra hrn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande
	striden; och de ro till antalet ssom sanden i havet.
020:009 Och de draga fram ver jordens hela vidd och omringa de heligas
	lger och den lskade staden; men eld faller ned frn himmelen
	och frtr dem.
020:010 Och djvulen, som frvillade dem, bliver kastad i samma sj av
	eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade
	blivit kastade; och de skola dr plgas dag och natt i
	evigheternas evigheter.

020:011 Och jag sg en stor vit tron och honom som satt drp; och fr
	hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen
	fr dem.
020:012 Och jag sg de dda, bde stora och sm, st infr tronen, och
	bcker blevo uppltna.  Och jmvl en annan bok blev upplten;
	det var livets bok.  Och de dda blevo dmda efter sina
	grningar, p grund av det som var upptecknat i bckerna.
020:013 Och havet gav igen de dda som voro dri, och dden och
	ddsriket gvo igen de dda som voro i dem; och dessa blev
	dmda, var och en efter sina grningar.
020:014 Och dden och ddsriket blevo kastade i den brinnande sjn;
	detta, den brinnande sjn, r den andra dden.
020:015 Och om ngon icke fanns skriven i livets bok, s blev han kastad
	i den brinnande sjn.
021:001 Och jag sg en ny himmel och en ny jord; ty den frra himmelen
	och den frra jorden voro frgngna, och havet fanns icke mer.
021:002 Och jag sg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned
	frn himmelen, frn Gud, frdigsmyckad ssom en brud som r
	prydd fr sin brudgum.
021:003 Och jag hrde en stark rst frn tronen sga: Se, nu str Guds
	tabernakel bland mnniskorna, och han skall bo ibland dem, och
	de skola vara hans folk; ja, Gud sjlv skall vara hos dem
021:004 och skall avtorka alla trar frn deras gon.  Och dden skall
	icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plga
	skall vara mer; ty det som frr var r nu frgnget.

021:005 Och han som satt p tronen sade: Se, jag gr allting nytt.
	Ytterligare sade han: Skriv: ty dessa ord ro visa och sanna.
021:006 Han sade vidare till mig: Det r gjort.  Jag r A och O,
	begynnelsen och nden.  t den som trstar skall jag giva att
	dricka fr intet ur kllan med livets vatten.
021:007 Den som vinner seger, han skall f detta till arvedel, och jag
	skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
021:008 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad
	styggeligt r, och drpare och otuktiga mnniskor och
	trollkarlar och avgudadyrkare och alla lgnare skola f sin del
	i den sj som brinner med eld och svavel; detta r den andra
	dden.

021:009 Och en av de sju nglarna med de sju sklar, som voro fulla med
	de sju sista plgorna, kom och talade till mig och sade: Kom
	hit, s skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.
021:010 Och han frde mig i anden stad upp p ett stort och hgt berg
	och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frn
	himmelen, frn Gud,
021:011 med Guds hrlighet.  Den glnste likt den dyrbaraste delsten,
	den var ssom kristallklar jaspis.
021:012 Den hade en stor och hg mur med tolv portar, och vid portarna
	stodo tolv nglar, och ver portarna voro skrivna namn: namnen
	p Israels barns tolv stammar.
021:013 I ster voro tre portar, i norr tre portar, i sder tre portar
	och i vster tre portar.
021:014 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p dem stodo tolv
	namn: namnen p Lammets tolv apostlar.

021:015 Och han som talade till mig hade en gyllene mtstng fr att
	drmed mta staden och dess portar och dess mur.
021:016 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess lngd var lika stor som
	dess bredd.  Och med stngen mtte han staden: dess mtt var tolv
	tusen stadier, dess lngd och bredd och hjd voro lika.
021:017 Och han mtte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar
	efter mnniskors mtt, som ock r nglars.

021:018 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sjlv var av rent
	guld, likt rent glas.
021:019 Stadsmurens grundstenar voro sknt lagda och utgjordes av alla
	slags delstenar.  Den frsta grundstenen var en jaspis, den
	andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjrde en smaragd,
021:020 den femte en sardonyx, den sjtte en karneol, den sjunde en
	krysolit, den ttonde den beryll, den nionde en topas, den
	tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en
	ametist.
021:021 Och de tolv portarna utgjordes av tolv prlor; var srskild port
	utgjordes av en enda prla.  Och stadens gata var av rent guld,
	likt genomskinligt glas.

021:022 Och jag sg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmktige,
	r dess tempel, han och Lammet.
021:023 Och staden behver icke sol eller mne till att lysa dr, ty
	Guds hrlighet upplyser den och dess ljus r Lammet.

021:024 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar fra
	ditin, vad hrligt de hava.
021:025 Dess portar skola aldrig stngas om dagen -- natt skall icke
	finnas dr
021:026 och vad hrligt och dyrbart folken hava skall man fra ditin.
021:027 Men intet orent skall ngonsin komma ditin, och ingen som gr
	vad styggeligt r och lgn, utan allenast de som ro skrivna
	i livets bok, Lammets bok.

022:001 Och han visade mig en strm med vatten, klar som kristall.  Den
	gick ut frn Guds och Lammets tron
022:002 och flt fram mitt igenom stadens gata.  Och p bda sidor om
	strmmen stodo livstrd, som gvo tolv skrdar, ty de buro frukt
	var mnad; och trdens lv tjnade till lkedom fr folken.
022:003 Och ingen frbannelse skall vara mer.  Och Guds och Lammets tron
	skall st dr inne, och hans tjnare skall tjna honom
022:004 och skola se hans ansikte; och hans namn skall st tecknat p
	deras pannor.
022:005 Och ingen natt skall vara mer; och de behva icke ngon lampas
	ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa ver dem,
	och de skola regera i evigheternas evigheter.

022:006 Och han sade till mig: Dessa ord ro vissa och sanna; och
	Herren, profeternas andars Gud, har snt sin ngel fr att visa
	sina tjnare, vad som snart skall ske.
022:007 Och se, jag kommer snart.  Salig r den som tager vara p de
	profetians ord som st i denna bok.

022:008 Och jag, Johannes, var den som hrde och sg detta.  Och nr jag
	hade hrt och sett det, fll jag ned fr att tillbedja infr
	ngelns ftter, hans som visade mig detta.
022:009 Men han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och
	dina brders, profeternas, och deras som taga vara p denna boks
	ord.  Gud skall du tillbedja.

022:010 Och han sade till mig: Gm icke under ngot insegel de
	profetians ord som st i denna bok; ty tiden r nra.
022:011 M den som r orttfrdig fortfara att va sin orttfrdighet
	och den som r oren att orena sig.  S ock den som r rttfrdig,
	han fortfare att va sin rttfrdighet, och den som r helig att
	helga sig.
022:012 Se, jag kommer snart och har med mig min ln, fr att vederglla
	var och en efter som hans grningar ro.
022:013 Jag r A och O, den frste och den siste, begynnelsen och
	nden.
022:014 Saliga ro de som tv sina klder fr att f rtt att ta av
	livets trd och att g in i staden genom dess portar.
022:015 Men de som ro hundar och trollkarlar och otuktiga och drpare
	och avgudadyrkare och alla som lska och gra lgn, de mste
	alla stanna drutanfr.

022:016 Jag, Jesus, har snt min ngel fr att i frsamlingarna vittna
	om detta fr eder.  Jag r telningen frn Davids rot och kommen
	av hans slkt, jag r den klara morgonstjrnan.
022:017 Och Anden och bruden sga: Kom.  Och den som hr det, han sge
	Kom.  Och den som trstar, han komme; ja den som vill, han tage
	livets vatten fr intet.

022:018 Fr var och en som hr de profetians ord, som st i denna bok
	betygar jag detta: Om ngon lgger ngot till dem, s skall Gud
	p honom lgga de plgor om vilka r skrivet i denna bok.
022:019 Och om ngon tager bort ngot frn de ord som st i denna
	profetias bok, s skall Gud taga ifrn honom hans del i livets
	trd och i den heliga staden, om vilka r skrivet i denna bok.

022:020 Han som betygar detta sger: Ja, jag kommer snart.  Amen.  Kom
	Herre Jesus!

022:021 Herren Jesu nd vare med alla.





End of The Project Gutenberg Etext The Bible, in Swedish, both Testaments

Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg)
PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992
mailto:runeberg@lysator.liu.se  http://www.lysator.liu.se/runeberg/

